Plenum den 24 november 1999 kl. 13:00

PLENUM DEN 24 NOVEMBER 1999 KL. 13.00.

TALMANNEN:  

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wiklöf och ltl Wickström-Johansson). Ltl Wickström-Johansson och ltl Wiklöf infann sig efter uppropet.

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredrages för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/1999‑2000 om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Rumänien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst. (RP nr 1/1999‑2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 29.11. Godkänt.

 

 

Föredrages för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/1999‑2000 om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Slovakien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst. (RP nr 2/1999‑2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 29.11. Godkänt.

 

 

Föredrages för remiss ärende nr 3:

 

Republikens presidents framställning med förslag till lagar om ändring av självstyrelselagen för Åland och 17 § jordförvärvslagen för Åland. (RP nr 3/1999‑2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Herr landshövdingen:

Herr talman, högt värderade lagtingsledamöter!

Då jag för en vecka sedan överlämnade till Ålands lagting republikens presidents framställning om bifall till lagar om ändring av självstyrelselagen och 17 § jordförvärvslagen, varseblev jag en viss osäkerhet över orsakerna till att denna framställning nu tillställts lagtinget i samma utformning som motsvarande framställning av den 2 oktober 1998, och därför ber jag nu att i samband med ärendets föredragning för remiss få redogöra för sammanhanget.

 

Genom en framställning av den 2 oktober 1998 tillställde republikens president lagtinget regeringens proposition nr 147/1998 rd för att behandlas i den ordning som anges i 69 § självstyrelselagen för Åland och i 17 § jordförvärvslagen för Åland. Mer än ett år senare, den 28 oktober 1999, meddelade lagtinget att framställningen inte hade kunnat slutföras före mellankommande lagtingsval och att ärendet för lagtingets del hade förfallit.

 

Samtidigt har Finlands riksdag, genom en skrivelse av den 29 oktober 1999, meddelat att riksdagen, med den majoritet som föreskrivs i 67 § 1 mom. riksdagsordningen, har antagit de ifrågavarande lagarna om ändring av självstyrelselagen och 17 § jordförvärvslagen.

 

Enligt 19 § 2 mom. regeringsformen för Finland ankommer det nu på repblikens president att inom tre månader räknat från den 29 oktober detta år stadfästa lagarna, alternativt förvägra stadfästelse. Och för att kunna fullgöra denna presidentens konstitutionella skyldighet är det av vikt att han före utgången av nämnda frist erhåller lagtingets svar, eftersom svarets innehåll är avgörande för om han kan stadfästa berörda lagar eller ej.

 

Utan att dessmera uttala mig om vikten av lagtingets bifall önskar jag dock framhålla den särskilda skrivning i förevarande framställning, i vilken republikens president anser det angeläget att självstyrelselagen för Åland, som bör anses utgöra en viktig del av Finlands konstitution, inte innehåller föråldrade hänvisningar till Finlands nya grundlag, som träder i kraft den 1 mars år 2000.

 

Herr talman!

Självstyrelsens utveckling är en fortlöpande process mellan två samverkande parter som bägge arbetar för självstyrelsens bästa. Varje förändring av självstyrelsen har varit föranledd av välmotiverade och välgrundade behov. Som regel har det varit självstyrelseorganen som har framhållit önskemål om förändringar, och statsmakten har som regel respekterat landskapets syn på vad som är viktigt att förändra och att utveckla. Den här gången är det undantagsvis statsmakten som anser det angeläget att självstyrelselagen och jordförvärvslagen skulle genomgå mindre förändringar, som ansetts behövliga med anledning av Finlands nya grundlag. Inom ramen för det samförstånd och den ömsesidiga respekt, som utgör själva grunden för utvecklandet av den åländska autonomin, vädjar jag därför till att lagtinget, i sitt arbete med den nu förevarande framställningen, skulle fästa särskilt avseende vid den betydelse som statsmakten fäst vid ärendet och de föreslagna ändringarna i självstyrelselagen och jordförvärvslagen.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Det finns naturligtvis skäl för oss i landskapet att känna en viss förståelse för de framförda motiv till  detta ärendes nyuppdykande i oförändrad form, som landshövdingen här redogjorde för och som presidenten har angivit i sin skrivelse. Säkert kunde man ha vissa kommenterar när det gäller landshövdingens avslutningsord beträffande den särskilda vikt som man i Helsingfors anlägger vid att detta verkligen skall godkännas av lagtinget. Man kunde alltså ha vissa synpunkter om två jämbördiga parters hantering.

 

För landskapsstyrelsens del vill jag peka på den brist vi har i systemet för vår behandling av ärenden här i autonomin när landskapsstyrelsen inte ges möjlighet till att vara med och bereda alla ärenden inför lagtingsbehandlingen, utan vissa ärenden är exkluderade från det. Det är alltså motioner, och det är helt okej, så skall det vara i ett parlament. Men frågan är om samspelet mellan självstyrelsen och riksmyndigheterna är betjänt av det system vi har när det gäller republikens presidents framställningar, att landskapsstyrelsens  beredningsapparat helt och hållet hålls utanför den verksamheten. På det sättet uppstår det lätt sådana incidenter och problem, som uppstod i det avgångna lagtinget när det gällde behandlingen av denna fråga och som nu igen då uppstår i det nya lagtinget, eftersom den politiska diskussionen här i landskapet har bundit ihop detta ärende med vissa, som man säger, bristfälligheter i hanteringen av autonomin i några andra ärenden.

 

De två ärenden som är berörda av denna diskussion är dels utformningen av den nya grundlagen i Finland, när man slog ihop de fyra tidigare grundlagarna till en enda grundlag, och att  den grundlag som nu träder i kraft 1.3.2000 alldeles uppenbart inte innebär några förbättringar när det gäller beskrivningen av den finska konstitutionen visavi det faktum att all statsmakt inte är koncentrerad till riksdag och regering, utan det finns också en del av statsmakten som i 0,5 procent av landet har förts över till andra organ, lagtinget och landskapsstyrelsen. Detta har man alltså inte beaktat när man har utformat den nya grundlagen i Finland.  I landskapsstyrelsen kom vi då i den situationen, som uppstod i och med att det här höll på blev ett faktum i riksdagsbehandlingen inte minst, att med justitieministe-riet komma överens om att en särskild utredning av detta skulle igångsättas av justitieministeriet. Det blev en enmansutredning av professor Antero Jyränki. Det var olyckligt att man inte tidsmässigt kom till ett resultat i den utredningen förrän det förra lagtinget avgick. Det resultat som man nämligen kan få ut av Jyränki-utredningen, i samarbete mellan landskapsstyrelsen och justitieministeriet, är en process som kan resultera i förändringar på basen av en vetenskaplig utredning i sammanhanget i Finlands grundlag.

 

Den andra bristen i processen är att alla de punkter, som vi har upplevt från åländsk sida vara otillfredsställande skötta visavi EU-medlemskapet och de problem det har givit för autonomin i samspelet mellan autonomi och riksmyndigheter, staten, så har tagits upp i den blandade kommittén, som justitieministeriet utsåg och som har resulterat i det s.k. Palmgren-betänkandet. Där skulle man då lösa det andra problemet, som i den politiska debatten har angivits att är uppenbart, alltså det resultat som högsta domstolens avgöranden i laxfiskefrågan och några andra frågor har givit visavi självstyrelsens förhållande till staten i frågor som faller under EU:s lagstiftning, där man i riket på basen av HD:s avgöranden har en uppfattning om att ärenden som faller under EU:s lagstiftning hänförs till området utrikespolitik och därför innebär att en del av självstyrelsen hanteras av statsmakten. Det fanns en lösning på detta i Palmgren-gruppens arbete och det borde alltså ha förts till någon form av närmare beslut än vad som är fallet i dag, före det nya lagtinget skulle få det här ärendet presenterat för sig.

 

Visst, herr talman, hade det varit bättre om det hade kunnat vara ett samspel mellan regering och landskapsstyrelse före detta ärende kommer till avgörande i lagtinget. Nu är det inte på det sättet och därför är det helt och hållet lagtinget som ensamt blir att utan beredning från landskapsstyrelsens sida behandla denna fråga, som sannerligen har att göra med landskapsstyrelsens - hur landskapsstyrelsen än ser ut - förhållande till justitieministeriet, statsrådet och regeringen i de två frågorna om Finlands konstitutions utformning och därmed också frågan om självstyrelsens ställning i förhållande till grundlagarna samt de korrigeringar som är avsedda att göras i anledning av Palmgren-gruppens betänkande.

 

Även om vi från landskapsstyrelsens sida inte har att göra med saken direkt, hade vi naturligtvis hoppats  på att man skulle ha valt en litet annan metod från regeringens och presidentens sida när det gäller fortsättningen av behandlingen av detta ärende, så att vi kunde ha haft dialogen ordentligt genomförd visavi Jyränki-utredningen och visavi Palmgren-gruppens betänkande.

 

Detta som en liten förklaring till bakgrunden i förhållande till landskapsstyrelsen när det gäller detta ärendes tidigare behandling och dagsläget just nu.

 

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Som har framkommit här är detta ett ärende som för många här i lagtinget är välbekant. Vi behandlade det under hela förra året och ingående ännu i september inför valet. Det som också är ganska bekant är liberalernas inställning i den här frågan. Vi har hävdat att det är en teknisk ändring som moderniserar självstyrelselagen. Grundlagen har ändrats och förklaringsbegreppet har strukits där och då tycker vi att det är naturligt och självklart att vi också ändrar självstyrelselagen på samma sätt. Vi ser inte detta som en ändring som har någon som helst annan betydelse än att man uppdaterar självstyrelselagen,  moderniserar den.

 

Genom ändringen stärker vi också självstyrelselagen på det viset att den är i samklang med grundlagen och vi minskar också möjligheterna att tolka självstyrelselagen.  Vi tycker inte att man skall koppla ihop  HD:s tolkning av självstyrelselagen, som har skett på senare tid, eftersom detta är en ändring som inte på något sätt påverkar den tolkningsmöjligheten, utan det måste lösas på annat sätt.

 

Nu har vi en ny behandling och jag kan säga att vi är inte på något vis låsta i våra positioner, även om vi har en ganska fast övertygelse om vad vi tycker är riktigt i den här frågan, utan vi är fortsättningsvis  mottagliga sakliga och välmotiverade argument. Under den förra behandlingen uppfattade inte vi några sådana argument, varken i utskottsbehandlingen eller i plenum, som skulle ha omvänt oss i vår uppfattning.

 

Som lantrådet påpekade här har justitieministeriet låtit professor Antero Jyränki göra en utredning kring självstyrelselagen. Vi hoppades att vi skulle ha kunnat höra Jyränki under den förra behandlingen i lagtinget, men då var utredningen inte klar. Nu har den kommit i en finsk version och jag har tagit del av den; utredningen ger ett stöd för tolkningen att begreppet “förklaring” gott kan strykas. Det har ingen verkan för självstyrelselagen annat än positivt, om man stryker det.

 

Ärendet kommer att remitteras till lagutskottet igen och där kommer vi att invänta den svenska versionen av utredningen för att kunna ta del av den. Vi har förstått att ett seminarium i frågan kommer att anordnas av justitieministeriet, och jag tror att det kan vara både nytt och lärorikt att ta del av det. Sedan planerar vi i utskottet att anordna ett öppet utskottshörande av Jyränki, som vi  tror att också kan vara till fördel för behandlingen i lagtinget.

 

Från liberalernas sida vill vi godkänna ändringen nu så fort som möjligt så att vi kan gå vidare med de ändringar som verkligen har betydelse för utvecklingen av självstyrelsen; det är alltså de ändringar som ingår i Ålandsarbetsgruppens betänkande. Det gäller bl.a. inflytandet i EU-frågorna och HD:s tolkningsmöjligheter av självstyrelselagen.  Vi hoppas givetvis att vi skall få det övriga lagtinget med  i detta arbete. Vi tycker inte att det är bra att en så här liten ändring som den här nu skall stoppa upp processen med att utveckla självstyrelsen, som är viktigt för oss. I stället hoppas vi att det delvis nya lagtinget nu skall medverka till en ändring som vi tror stärker självstyrelsen och banar väg för fortsatta ändringar av självstyrelselagen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag sitter själv som ordinarie medlem i lagutskottet. Frågan har icke remitterats och då kan jag inte heller fatta när lagutskottet skulle ha fattat beslut om att det skulle bli en öppen utskottsförhandling. Jag tror man skall vänta till dess ärendet är remitterat till utskottet och till dess att utskottet har tagit del av  ärendet. Före det kan man väl inte fatta beslut och jag hoppas att vi är så demokratiska i utskotten att utskotten är kallade efter det att remittering har skett och då beslutar man hur det skall göras. Det torde icke vara obekant för detta lagting att framställningen har en stor betydelse och redan har haft en stor betydelse under det pågående lagtingets valperiod.

 

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Det är givetvis riktigt att den här frågan inte har remitterats ännu. Däremot har vi diskuterat frågan kortfattat i lagutskottet. Jag kommer inte ihåg, men det är möjligt att ledamoten Häggblom var borta då. Det är givet att det är min roll som utskottsordförande att lite försöka ha framförhållning, planera  verksamheten för utskottet och fundera på de möjligheter som finns att få så mycket information som  möjligt till utskottet/till lagtinget. Denna fråga kommer vi att ta upp nu efter att ärendet har remitterats på nytt och då slå fast hur vi skall gå vidare. Självklart måste jag som ordförande ha lite framförhållning i frågan.

 

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

,

0Jag beklagar ännu en gång att det förra lagtinget inte under slutet av sin period kunde ge ett direkt svar till republikens president i detta ärende utan förde framställningen till stora utskottet, där det begravdes.

Skulle vi ha givit ett svar, kanske vi i stället skulle ha kunnat ha ett annat och nytt förslag att ta ställning till i dag. Jag hoppas nu att Jyränkis utredning kommer att föreligga i svensk form ganska snart här och därför föreslår jag, herr talman, att ärendet bordläggs till den 15 december.

 

Ltl Häggblom: Herr talman! Jag understöder förslaget till bordläggningen och tiden för densamma.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Salmén föreslagit att ärendet skulle bordläggas till plenum den 15.12, vilket också understötts av vtm Häggblom. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Svensson: Herr talman! Jag föreslår bordläggning till den 1 december.

 

Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Svenssons förslag om bordläggningsti­den.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har har två förslag till bordläggningstid framförts, dels till den 15.12 och dels av ltl Svensson, understödd av ltl Eriksson, till den 1.12. Omröstning kommer att verkställas om bordläggningstiden. Jag lägger omröstningspropositionen så att den som röstar för bordläggning till lagtingets plenum den 15.12 röstar ja och den som röstar för bordläggning till lagtingets plenum den 1.12 röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Majoritet för ja.

Då ingen återstår på talarlistan bordläggs ärendet till lagtingets plenum den 15.12.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av näringsstödslagen. (FR nr 6/1999‑2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling i lagtinget vid plenum den 29.11. Godkänt.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 29.11 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.30).