Plenum den 24 november 2014 kl. 13:00

Protokoll

  • Plenum börjar 1

    Remiss. 1

    1    Förslag till lag om ändring av 30 § i självstyrelselagen för Åland

    Republikens presidents framställning (RP 5/2014-2015)

    Remiss. 3

    2    Lagstiftning om familjehem

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2014-2015)

    Första behandling. 16

    3    Godkännande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2014-2015)

    Republikens presidents framställning (RP 9/2013-2014)

    Första behandling. 18

    4    Lagtingsledamöternas arvoden och kostnadsersättningar

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2013-2014)

    Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2013-2014)

    Enda behandling. 18

    5    Policy för Ålands demilitarisering och neutralisering

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 3/2013-2014)

    Landskapsregeringens meddelande (M 1/2013-2014)

    Remiss efter bordläggning. 45

    6    Tillväxt- och hållbarhetsfond

    Ltl Mats Perämaas m.fl. åtgärdsmotion (MOT 2/2013-2014)

    Remiss. 50

    7    Lagfäst språkråd

    Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2013-2014)

    Remiss. 50

    8    Närståendevårdarnas situation

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 4/2013-2014)

    Remiss. 50

    9    Höjning av hemvårdsstöd för barn upp till två år

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 5/2013-2014)

    För kännedom.. 50

    10  Granskning av landskapets pensionssystem

    Landskapsregeringens svar (GR 1/2014-2015-s)

    Landskapsrevisionens granskningsrapport (GR 1/2013-2014)

    Plenum slutar 50

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamoten Göte Winé anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i seminariet Ungdomar och arbete i Norden. Beviljas.

    Remiss

    1        Förslag till lag om ändring av 30 § i självstyrelselagen för Åland

    Republikens presidents framställning (RP 5/2014-2015)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Ärade lagting, vi har en framställning till Ålands lagting från republikens president med anledning av regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av 30 § i självstyrelselagen för Åland.

    Det här är ett initiativ som har tagits från Ålands landskapsregering. Det har faktiskt gått väldigt smidigt framåt här under månaderna med ett gott samarbete med justitieministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och social- och hälsovårdsministeriet.

    Framför er har ni en ändring av 30 § i självstyrelselagen, 8:e punkten gällande smittskydd och hur förvaltningsuppgifterna ska skötas på Åland om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos människor och husdjur. Det här är frågor som har varit aktualiserade tidigare, ganska långt tillbaka i tiden. Vi har olika organisationer. I riket har veterinäruppgifterna skötts av kommunerna medan vi har haft veterinäruppgifterna under landskapets lydande myndigheter. För att få ordning och reda i systemet och att vi i landskapet ska kunna sköta de här uppgifterna i framtiden, via Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, så hoppas jag att lagtinget tar sig an denna förändring av självstyrelselagen och behandlar den i skyndsam ordning.

    Det är också bra att vi kan få till stånd den här typen av ändringar i självstyrelselagen. Vi har heller inte tvekat att ta tag i det trots att vi har en revision på gång av självstyrelsesystemet. Det här är viktigt att få ordning på så snart som möjligt, tack.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, talman! Det vi hörde av lantrådet var bra. Den här typen av justeringar kan skötas smidigt och effektivt.

    Detta ärende illustrerar väldigt tydligt skillnaden mellan ett självstyrelsesystem, en autonomi som baserar sig på enumeration, uppräkning av kompetenser och residualprincip som inte gör det utan som lämnar till lagtinget att bestämma det lagtinget själv önskar att bestämma om. Det är en administrativ justering av hur viktiga ärenden behandlas och föranleder ganska omfattande procedurer. Det är behandling i två parlament; i riksdagen i grundlagsenlig ordning och i lagtinget med det krav på kvalificerad majoritet som framgår av framställningen. Nu sker de här handläggningarna också smidigt, det kan vi gott räkna med.

    I ingressen till själva lagtexten framgår att både 73 § i grundlagen och 69 § i självstyrelselagen är inblandade och det innebär att det är det tyngsta konstitutionella artilleri som överhuvudtaget existerar i en sådan här demokrati. Även den här typen av ärenden måste naturligtvis skötas enligt de regler som gäller. Det här är absolut korrekt förfarande från allas sida, från landskapsregeringens sida också. Naturligtvis ska lagtingets organ följa den effektivitet och smidighet som ärendet kräver. Motsatsen skulle vara att man tillämpar ifrågavarande paragrafer fullt ut; ändringen av självstyrelselagen i riksdagen med val, två riksdagar och kvalificerad majoritet i andra behandling. Så blir det inte nu, men det kräver istället att ärendet i riksdagen förklaras brådskande av 5/6 majoritet och därefter, när man har klarat av det vilket man förhoppningsvis klarar, ska lagförslaget godkännas med 2/3 majoritet eller på samma sätt som här i lagtinget. Det här har jag varit med om tidigare. Enligt min och liberalernas åsikt är tiden mogen att man överger det här systemet och övergår till ett residualt förfarande som också svarar upp mot kravet på effektivitet och snabbhet som också kännetecknar lagstiftningen numera.

    Jag hoppas att lag- och kulturutskottet behandlar det här i snabb ordning som en modell för hur också riksdagen bör hantera samma ärende. Tack.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Det är kloka ord som Gunnar Jansson här för fram. Vi känner igen dem från Ålandskommittén. Det är allas uppfattning att vi ska ha ett residualt system. Det är kanske viktigt att påpeka att vi är eniga om den saken.

    För att påvisa det nuvarande systemets in-flexibilitet så ligger det i sakens intresse att regeringen Gunell skulle komma med flera sådana här frågor. Det får vara ganska bagatellartade frågor och det skulle ytterligare understryka behovet av en förändring och ett mera flexibelt självstyrelsesystem. Det här exemplifierar någonting som man har uppfattat som undantag i vår kommunikation eller vårt umgänge med riksmyndigheterna. Jag tycker att regeringen skulle passa på att komma med flera sådana här justeringar. Det är ganska illustrativt och det stöder vårt arbete i Ålandskommittén.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag vill fortsätta på denna konstruktiva linje. Vi har sikte inställt på residualt självstyrelsesystem från och med 2022. Jag är alldeles övertygad om att under tiden fram till det, under de följande 7-8 åren, kommer justeringar av nuvarande självstyrelselag att behövas. Då kan man just komma in på de övningar som kollegan Barbro Sundback här nämner, det är alldeles klart. Och ännu längre, om man kommer till en sådan ordning 2022, att de ärenden som då tillhör lagtinget stannar i lagtinget och de som är föremål för ett residualt förfarande är så litet som möjligt, då har man just möjlighet till det här förfarandet som vi hörde, med många reformer av det här slaget under tiden fram till ett nytt system. Jag delar den uppfattningen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Som vid många tillfällen i livet så utesluter inte det ena det andra. I det här fallet blir väl både modern och dottern gift om vi förfar på det sätt som ltl Gunnar Jansson föreslår.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Remiss

    2        Lagstiftning om familjehem

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2014-2015)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Det är en glädjande att vi äntligen kan presentera en ny lag om familjevård. Det finns idag grundläggande bestämmelser i både socialvårds- och barnskyddslagen som till viss del reglerar familjevård, men nu får också Åland en heltäckande lag som tar hänsyn till både det omhändertagna barnets behov, familjehemmets och familjevårdarnas ställning och rättigheter. Det ställs krav på att kommunerna ska ordna utbildning och förberedande kurser, stöd och avlösning för familjevårdarna.

    Målsättningen är att helt enkelt att ge bättre och tryggare förutsättningar för barn och ungdomar som är i behov av en familjehemsplacering. Barn som redan i unga år bär på tunga ryggsäckar och som har behov av trygghet, stabilitet och möjlighet till långvariga relationer.

    Detta lagförslag är en blankettlag i grunden men det betyder inte att det är en kopia av rikslagen. Vi har valt att göra flera förändringar som förbättrar för de familjehem och familjevårdare som åtar sig ett stort ansvar och en viktig uppgift i och med att man tar hand om ett eller flera barn.

    Eftersom detta är vår behörighet kan vi också välja att utforma politiken på detta område så att vi uppnår målet att få så många omhändertagna barn och unga att bli placerade i familjehem och inte på institution. Så är det redan idag och så vill vi att det ska förbli, och helst av utvecklas mer i den riktningen. Vi tror att med fler utbildade familjevårdare ökar också möjligheterna och beredskapen att erbjuda också ungdomar familjehem, i stället för institutionsplacering.

    Familjevården är inom barnskyddet den klart vanligaste placeringen utom hemmet. Enligt statistik som sammanställs av Institutet för hälsa och välfärd hade de åländska kommunerna såväl år 2011 som år 2012 sammanlagt 49 placerade enligt barnskyddslagen. Av de placerade under 2012 var 8 personer myndiga det vill säga unga personer (18–20-åringar) som omfattas av barnskyddslagen. Av alla som varit placerade under 2012 var 27 i familjevård, 13 i institutionsvård och 7 i annan vård. Dessa uppgifter omfattar även kortare placeringar under året. Under fjolåret fanns det 15 familjehem och 19 placerade barn.

    Nu reglerar vi både ersättningsnivåerna så att det blir lika minimiarvoden och kostnadsersättningar i samtliga kommuner. Vårdarvodet föreslås bli 850 euro per månad och kostnadsersättningen 650 euro. Det är princip vad som betalas idag. Mariehamn och Jomalas arvoden torde ligga på cirka 842 euro nästa år, så det är en liten höjning från nuvarande nivå. Det är förstås fritt för kommunerna att avtala om högre arvoden, men det här är den gemensamma grunden för hela Åland.

    Vi har också valt att familjevårdaren ska ha rätt till två lediga dagar per månad, dvs. 24 lediga dagar på ett år, då kommunen, om familjehemmet önskar, ska ordna avlösare.

    Något som vi har fått mycket positiva reaktioner på är 7 § 3 mom. där vi säger att: ”Kommunerna ska beakta familjevårdarnas minderåriga barn som är bosatta i hemmet och deras behov av delaktighet och stöd.”  De biologiska barnen som finns i familjehemmet påverkas i högsta grad av att det kommer nya barn in i familjen. Denna nya situation ställer stora krav på de barn och unga som ska dela sin familj med andra – och man måste också se och bekräfta de barnens behov.

    Överlag är 7 § den paragraf som vi är mest stolta över. Den handlar om utbildning och stöd, och kommer – det är i alla fall vår förhoppning – att höja kvaliteten på familjehemmen och familjevården på Åland. 7 § inleds med det som är helt nytt för detta område, nämligen att kommunerna ska ordna en förberedande utbildning och tillgodose familjevårdarnas behov av övrig förberedelse för uppdraget samt tillse att familjevårdarna får den arbetshandledning och den fortbildning som de behöver för sitt uppdrag. Den obligatoriska utbildningen för familjevårdare ökar kunskapen hos familjevårdare om olika barns behov. Blivande familjevårdare ges under utbildningen möjlighet att reflektera över för vilka barn de kan erbjuda ett lämpligt hem. Dessutom bidrar utbildningen till att kommunernas bedömningar av familjevårdarnas lämplighet underlättas.

    Ett samarbete kring en all åländsk ”familjevårdarbank” är i praktiken nödvändig för att lagförslagets målsättningar ska förverkligas fullt ut. Ett sådant samarbete ger bättre förutsättningar att, med barnets bästa för ögonen, matcha den enskildas behov med ”rätt” familjehem, vilket är av vikt ur barnets perspektiv.

    Just nu pågår en utbildning av 12 nya familjevårdare. Det är Rädda Barnen, som med finansiering av socialvårdsbyrån, drar en sexmånaders kurs i familjevård. Denna PRIDE-kurs är dessutom den första svenskspråkiga kursen i Finland. PRIDE står för föräldraresurser, för information, utveckling och fostran. Utbildningen har utvecklats i USA, den har använts i Finland sedan 1995, men den har aldrig tidigare varit på svenska. Här har igen landskapsregeringen bidragit till att kursmaterialet har fått en svensk översättning, vilket hela Svenskfinland kommer att få nytta av. Jag är verkligen glad över att landskapet har kunnat vara med och hjälpa till med att få igång denna pilotutbildning. Jag tror också att kommunerna uppskattar regeringens initiativ, eftersom det nu kommer att finnas många utbildade familjevårdare att vända sig till för alla kommuner på Åland.

    Alla måste ha en grundutbildning, det gäller också de som idag är familjevårdare, men för dem finns en övergångsperiod på två år. Inom två år efter att denna lag har trätt ikraft måste kommunen – eller kommunerna i samarbete – ordna en fortbildning. Det krävs alltså aktiva insatser av kommunerna för att se till att det finns ett tillräckligt utbud av familjevårdsplatser och för att stöda familjevårdarna i deras uppgifter och familjevårdarnas välmående.

    I 7 § säger vi också att en kommun måste utse en kontaktperson för familjevårdaren för att ge det stöd som eventuellt familjevårdaren behöver. Det ska vara en kommunal tjänsteman som har tillräckliga kunskaper och befogenheter för att verka för att familjevårdarens behov tillgodoses. Vi säger också att det måste finnas en annan person, en socialarbetare, som ska ansvarar för det omhändertagna barnets angelägenheter. Minst en gång per år måste kontaktpersonen besöka familjehemmet. På detta sätt blir familjehemmens och familjevårdarnas ställning och rättigheter tydliga, dvs. lagstiftningen ställer krav på utbildning och fortbildning på de enskilda personer som blir familjevårdare – å andra sidan ställer lagstiftningen tydliga krav på kommunen och på att familjehemmen får det stöd och den handledning som de behöver. Det placerade barnet får en helt egen kontaktperson - och de biologiska barnen i familjehemmet får också stöd vid behov.

    Som det har varit hittills har familjevård huvudsakligen använts inom barnskyddet, men denna form av omsorg kan vara ett alternativ inom specialomsorgen och äldreomsorgen. Jag tror att vi får se över hur vi skulle kunna engagera familjehem för andra målgrupper än barn och unga, i vilket fall som helst så öppnar denna lag för möjligheten. Inte heller i riket har det varit så många familjehem som nappat på detta med omsorg för äldre, men i de fall man har erfarenhet från detta så har det fallit väl ut.

    Medan vi har arbetat med vårt lagförslag skickade den finska regeringen i augusti ut en ny familjehemslag på remiss. Den är i princip ganska lik nuvarande, det finns inte så stora materiella skillnader. Lagförslaget fick däremot stark kritik från de remissinstanser som uttalade sig. När socialbyråns tjänstemän besökte ministeriet i slutet av oktober så fick de besked om att den nya familjehemslagen inte kommer att lämnas till riksdagen. Men, ibland blir det inte som man tänkt sig. I torsdags, förra veckan, fick vi information om att propositionen trots allt hade lämnats till riksdagen och att man vill att den ska behandlas klart under denna mandatperiod. Vi står fast vid rikets gällande familjehemslag och vill att det är den som ska gälla, trots att man i riket eventuellt kommer att få en ny familjehemslag under våren.

    Jag vill avrunda mitt anförande med ett brev från en överlevare, som han kallar sig. En som blivit omhändertagen av åländska myndigheter och placerats på barnhem på Åland. Även om det här hände för väldigt länge sedan så vill jag gärna dela med mig av hans tankar. Så här säger han i mailet till mig:

    ”Ett steg i rätt riktning. Lagförslaget ser jag som ett steg i att Åland är på väg att göra upp med sitt förflutna som man även gjort i Sverige där både Riksdag och Kungahus bett om ursäkt om vad samhället i historik tid administrerat där skammen idag bär namnet vanvård. Utredningen i Sverige visade på hur illa barn och ungdomar blivit behandlade både psykiskt och fysiskt i familjehem och på barnhem. Nya lagar har därmed kommit till om att samhällsansvaret ska vara tydligt när föräldraskapet sviker och där samhället träder in som förälder. Lärdomen från felsteg och vanvård blev tydlig från utredningen där lagen idag förskriver att samhället ska ge barn och ungdomar rätten att få växa upp som övriga individer i samhället vilket man glömde bort under den tid då samhället historiskt var vårdaren.

    Att stifta lagar är en början. Att följa upp lagen är än mer viktigt. Som född ålänning kan jag idag känna en viss stolthet som jag bär på då jag sannerligen kämpat en hel del om den vanvård som administrerats i Sverige lika som på Åland där jag som individ var en av dem i mängden som vanvårdats.

    Förhoppningsvis ger detta lagförslag en uppföljning till att alla barn som idag far illa får vetskap om att samhällets ansvar är att ta hand om dem vilket är tydligt i lagförslaget och som jag även hoppas ger ringar på vattnet som det gjort i Sverige. Allt med tydliga direktiv från politiken som överlämnat förslag till lagar och föreskrifter då det gäller vården av barn och unga som där ska vara samhällets framtid på lika villkor vilket jag är mycket glad över att så även ger vid handen i lagförslaget som nu bli än mer tydligt även på Åland. Med hälsningar från en Överlevare.”

    Denna regerings avsikt är att barn som tas omhand inte ska svikas av samhället. Målet är att alla barn på Åland ska få likvärdiga förutsättningar till en god uppväxt. Att vi nu kan presentera ett lagförslag som tar fasta på familjehem och familjevård, det är ett steg i rätt riktning. Men det är inte allt. Det måste finnas resurser i kommunerna, det måste finnas människor som vågar se och agera när barn far illa. Det måste finnas stöd i skola och barnomsorg till tidiga insatser. Det måste finnas vilja hos politiker och beslutsfattare att göra allt man kan för att budgetera medel för tidiga insatser och stöd till familjer som behöver det. I ett gott samhälle tar vi hand om varandra – och vi försöker stötta barn och deras föräldrar på olika sätt – och om det inte lyckas, då ska vi göra det allra bästa för de mest utsatta barnen. Tack, fru talman.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Det finns lite frågetecken vad den här utbildningen kommer att kosta. Ministern säger att kommunerna tillsammans kan ordna utbildningar. Det är väl okej. Men när jag läser på sidan 25 så har landskapsregeringen i nuläget inte konkreta planer på att utfärda landskapsförordning om den förberedande utbildningen. Hur har landskapsregeringen resonerat i den frågan?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Vi säger här att man kan använda sig av PRIDE-utbildningen, men behövs det så kommer vi att göra det. Den existerande utbildningen som finns hittills är PRIDE och den har under hösten arrangerats av Rädda Barnen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Minister Aaltonen var speciellt stolt över 7 §. Hon nämnde att familjevårdarens kontaktperson, den kommunala tjänstemannen, skulle besöka familjehemmet minst en gång i året. Det är formulerat så här; ”enligt vad som bestäms i uppdragsavtalet, dock minst en gång per år”. Man kan besöka familjehemmet betydligt oftare men minst en gång i året. Jag har ingen bestämd åsikt om vad som är rätt eller fel. Finns det något resonemang bakom som gör att landskapsregeringen fastnade just för minst ett år?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    I våra 16 olika kommuner idag har vi också väldigt olika förfaringssätt beträffande uppföljningen av placerade barn. För en del tjänstemän kanske det faller sig naturligt att man står i ständig kontakt med familjehemmet, i andra kommuner kanske man drar en lättnadens suck att det ordnade sig för det här barnet och så får man ta tag i andra mera akuta uppgifter. Jag tror att det blir bättre rutiner och lika behandling när vi väl får igång kommunernas socialtjänst. Idag fungerar det väldigt olika i olika kommuner och det vittnar också familjevårdarna om.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Så kan det säkert vara. Min fråga var varför man just har fastnat för ett år? Utan att jag går in i olika fall och spekulerar vad som kan hända på ett år så vore det ändå intressant att höra om landskapsregeringen har fört något resonemang. Varför inte ett halvår, varför inte två år, varför just ett år?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Det är för att det ska finnas någon slags kontakt till hemmet. Det är bättre än inte ha någon kontakt överhuvudtaget eller något besök. Man kan säkert behöva besöka hemmet oftare, med då regleras det i det här avtalet mellan familjehemmet, familjevårdarna och kommunen. Vi har inte diskuterat om det ska vara en gång i halvåret eller en gång i månaden. Vi har gjort bedömningen att minst en gång i året, gärna oftare, borde fungera bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Intentionerna i lagframställningen är mycket bra. Det kvalitetssäkrar socialvården för barn och unga. Jag är lite nyfiken, känner ministern till själva utbildningen? Det har länge också varit ett problem på Åland att det är svårt att placera tonåringar. Ingår det speciell utbildning när det gäller att bli familjehem åt tonåringar? Unga människor hamnar ofta helt på sidan och då är de svåra att placera.

    Sedan funderar jag också på Ålands förflutna när det gäller att kartlägga hur tidigare barn har haft det när de har varit på barnhem. Är det arbetet färdigt?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Beträffade hur det går med utredningen om hur barn har haft det tidigare så togs det beslutet under ltl Katrin Sjögrens tidigare period som socialminister. Vi har följt till det från landskapsregeringen. På grund av sjukdom så ligger det arbetet stilla, men arbetet med den utredningen återupptas igen den 1 januari 2015.

    Angående den förberedande utbildningen så står det mera fördjupat om detta på sidan 18 i ert förslag. Jag hade förmånen att delta i ett av de här utbildningstillfällena. Min uppfattning är att den här utbildningen går ut på att man ska kunna ta emot barn från 0-18 år, kanske 20 år. Man går också igenom vad som händer med äldre tonåringar.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Som vanligt när det gäller våra små förhållanden så är det historiskt också barn och unga som har haft det mycket svårt på Åland. Det skulle vara bra om vi kunde göra upp med vårt förflutna. Det låter bra att arbetet fortsätter efter årsskiftet.

    Jag vill också poängtera att det finns en teori och en praktik när det gäller de här ärendena. I helgen gjorde P1 ett samhällsmagasin, Kaliber, en granskning av socialkontoren i Sverige. Man konstaterade att man har missat orosanmälningar, fem stycken på samma barn. Vi behöver ha lagarna absolut moderna och i toppskick, men vi behöver också ha tillsynen. Det är försvårande omständigheter på Åland att göra anmälningar när man lever i ett litet samhälle. Hur kommer tillsynen att fungera?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Tillsynen fungerar sedan den har flyttats till ÅMHM. Den kommer säkert att fungera ännu bättre efter årsskiftet då tillsynen förstärks med ytterligare en socialinspektör för det här området.

    Som jag sade i mitt anförande så måste det också finnas resurser i kommunerna. Det måste finnas kompetens på våra socialkontor, hos våra politiker och beslutsfattare. Det är ett helhetsansvar. Den här lagstiftningen är en bit. Sedan ska arbetet ute i kommunerna förverkligas och följas upp. Det bästa är att komma in med tidiga insatser så att barn inte behöver bli omhändertagna. Vi har också en barnskyddsjour dit man kan vända sig vid oro. Orosanmälningar och barnskyddsanmälningar görs nog frekvent på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Det här är en mycket viktig och välkommen lag som är ägnad att ge oss möjligheter att ta hand om dem som kanske har det allra svårast i vårt samhälle och ge dem förutsättningar att få en bra framtid.

    Jag vill tacka regeringen och socialministern för det här lagförslaget. Samtidigt måste jag också skänka en tacksamhetstanke till de familjer som är beredda att ta hand om dessa barn, för utan de familjerna så skulle inte det här gå. Det är bra att de kan få resurser och utbildning för att kunna hantera detta svåra behjärtansvärda jobb. Tack så mycket!

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack ltl Eliasson som lyfter de enskilda familjerna som verkligen gör ett stort jobb och försöker fylla i brister i föräldraskapet. Det är ett arbete som görs i det tysta runt omkring på Åland. I och med det här lagförslaget tryggas också familjevårdarnas ställning på ett bättre sätt. De får bättre redskap och de kan kräva både avlösare, stöd och handledning av kommunerna. Det är viktigt. Det är också påfrestande för en relation och vi nämner de biologiska barnen. En viktig uppgift görs i de här familjehemmen. Lagstiftningsvägen har vi inte lyft detta tidigare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Ambitionerna med det här lagförslaget är säkert goda. Jag har en fråga av lite mer teknisk karaktär. Förstod jag det rätt att det eventuellt är på gång en ny familjevårdarlag i riket? I 1 § skriver man i vanlig ordning att om nuvarande familjevårdarlag upphävs ska den tillämpas i sin sista lydelse. Om den lagen upphävs och det kommer en helt ny familjevårdarlag, innebär det verkligen att en ålänning, som vill försöka förstå den här lagstiftningen, om några måste ta fram de gamla lagböckerna, nuvarande lagbok, för att kunna tillgodogöra sig innehållet i den åländska familjevårdarlagen? Anser ministern att det i så fall är optimalt att det ska bli på det här sättet?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Så måste det bli tills vi gör förändringar. Det kan hända att vi ska göra förändringar sedan när vi väl har formulerat vår egen socialpolitik. Tills dess så försöker vi följa den nuvarande familjevårdarlagen.

    Det sker oerhört mycket inom det sociala lagstiftningsområdet i Finland just nu. Eftersom vår lagstiftning är så starkt knuten till den finska lagstiftningen så gäller det för oss att vi sitter lugna och stilla i båten och ser vilka förändringar som görs där. Sedan måste vi ta ett helhetsgrepp och formulera en egen socialpolitik utgående ifrån de förhållanden och de 16 kommuner som vi har på Åland. Det tror jag att är jätteviktigt.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    I Ålands Framtid är vi varma förespråkare av att man formulerar socialpolitiken före man skriver lagstiftningen. Det är uppenbart att man har gjort tvärtom i det här fallet. Det är kanske därför det ser ut som det gör. Vi har flera exempel på när man har kopierat lagstiftningen rakt av, fört in lagtexten och skrivit det som vår egen lag även om den har haft en annan författare ursprungligen. Varför har man inte övervägt ett sådant förfarande när man visste risken för det här? Då hade man som ålänning enklare kunnat följa med lagstiftningen. Då hade det blivit naturligt att göra förändringar på ett enkelt och smidigt sätt sedan när vi ta fram vår egen politik på det här området. Hela lagstiftningen blir väldigt invecklad och tillkrånglad om några år.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Nu har vi alla fall gjort det här viset. Framställningen får genomgå en grundlig granskning i social- och miljöutskottet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Christian Beijar

    Fru talman! Jag tycker att minister Carina Aaltonen gjorde en väldigt bra sammanfattning av det här lagförslaget. Mycket av det som jag redan har skrivit i mitt anförande är en repetition av det som ministern redan har sagt. Lagförslaget och ärendet är ändå så pass viktigt så det gör ingenting om man ytterligare än en gång betonar de viktigaste sakerna som det här lagförslaget tar upp

    Fru talman! Trygghet, trygghet och åter trygghet är för alla barn och unga det viktigaste för ett fortsatt gott liv. Landskapsregeringens förslag ska ytterligare främja barns och ungas lika rättigheter till liv och hälsa och god fostran och utveckling och därmed ökad trygghet. Det här en viktig lag för de mest utsatta barnen och ungdomarna att de får bättre förutsättningar för en trygg uppväxt. Därför välkomnar socialdemokraterna lagförslaget. Det är viktigt för alla parter att i lagstiftning förstärka skyldigheter och rättigheter.

    Fru talman! Lagförslaget stärker också familjevårdarnas ställning. Familjevårdarna förutsätts ha genomgått en utbildning, samtidigt som de i sitt arbete i framtiden garanteras kontinuerlig handledning och tillgång till en kontaktperson. Allt detta för att stärka och stöda familjevårdarens arbete vilket idag borde vara ett obligatorium i detta ansvarsfulla arbete. Det förutsätter en större kommunikation mellan kommunen och familjevårdaren. Det är också ett önskemål från familjevårdarna att ha en aktivare kommunikation till kommunen och nu också till kontaktpersonen. Det är oftast eftersatt då man efter en placering från kommunen upplever att nu är situationen åtminstone för tillfället löst och behovet av kontinuerlig kontakt kan bli mer sporadisk.  Dessutom ska familjevårdaren garanteras rätt till ledighet/avlastning minst två dagar per månad.

    För ett barn eller en ungdom som är i behov av familjehemsplacering förbättrar lagförslaget förutsättningarna för att det enskilda barnets behov rätt beaktas. Den obligatoriska utbildningen för familjevårdare ökar kunskapen hos familjevårdare om olika barns behov. Familjerna som har intresse av att ta hand om barn ges som en del av utbildningen möjlighet att reflektera över för vilka barn de kan erbjuda ett lämpligt hem. Dessutom bidrar utbildningen till att kommunernas bedömningar av familjevårdarens lämplighet underlättas.

    Som framgår av de allmänna skrivningarna är ett samarbete kring en allåländsk ”familjevårdarbank” i praktiken nödvändig för att lagförslagets målsättningar ska förverkligas fullt ut. Ett sådant samarbete ger bättre förutsättningar att med barnets bästa för ögonen matcha den enskildas behov med ”rätt” familjehem till fördel för barnet och ungdomen.

    För att garantera en så ojävig behandling och så klar rollfördelning som möjligt så ska det omhändertagna barnet eller ungdomens socialarbetare inte få vara samma person som familjehemmets kontaktperson. Det är bra och möjliggör en öppen och trygg kommunikation mellan barnet/ungdomen och socialarbetaren.

    Att ha andra barn och ungdomar boende i familjer påverkar naturligtvis de biologiska barnen i familjen på olika sätt och därför är det bra att man i lagförslaget möjliggör att de biologiska barnen också har rätt till stöd i familjesituationen.

    Fru talman! Det framgår i remissen till olika myndigheter och organisationer att förslagets högre ambitionsnivå förväntas leda till höjda kostnader vilket påpekas bl.a. av Ålands kommunförbund. Till det vill jag säga att en välutbildad familjevårdarkår i kombination med kvalificerad handledning och kompetenta och behöriga socialarbetare och kontaktpersoner garanterar betydligt mindre institutionsplaceringar och därmed betydligt lägre kostnader för kommunerna. Dessutom är placeringar bättre i familjevård, där det bara är möjligt, än i institutioner för barnets och den ungas trygghet och åter trygghet, som jag började mitt anförande med. Tack.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Den här frågeställningen kanske jag egentligen borde ha ställt till ministern. Eftersom ltl Beijer social- och miljöutskottets ordförande så vill ha svar på varför man inte i sin helhet har familjevårdarlagen som en blankettlag så att den uppdateras automatiskt såsom t.ex. barnskyddslagen och handikappservicelagen. Görs det uppdateringar på rikssidan som man inte vill ha då går man in aktivt och lagstiftar om det. Vi har haft problem med att hålla oss uppdaterade när det gäller sociallagstiftning. Har majoritetsblocket diskuterat någonting kring den här frågeställningen?

    Christian Beijar, replik

    Fru talman! Till det vill jag säga, som ltl Katrin Sjögren sade i början, att den här frågan borde ha ställts till ministern. Vi kommer naturligtvis att diskutera det här i utskottet. Något svar på den frågan har jag inte för dagen.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det får jag acceptera. Jag ska gå ställa den frågan till ministern.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Det här lagförslaget välkomnas av centern. Det här området är kanske den viktigaste kärnverksamheten som kommunerna har hand om. När ett barn far illa så måste också ett barn tas om hand på ett bra sätt. Ett familjehem är förmodligen det näst bästa sättet att ta hand om ett barn. Det bästa vore om barnet kunde tas om hand i sitt riktiga hem. När det av olika orsaker inte är möjligt så är familjehem det näst bästa sättet.

    Det är bra att det delvis finns en lag och att man utvecklar det här lagförslaget så att alla barn som behöver hjälp får samma rätt på hela Åland.

    Det är också bra att det blir jämställt så att alla barn på Åland får en jämställdhet vad gäller start i livet så att man parallellt med alla andra barn kan fortsätta sitt liv i skolan.

    På samma sätt som ltl Beijar sade så kanske det allra viktigaste är trygghet, trygghet, trygghet. Det är viktigt för barnen att känna en trygghet där man kan vistas på dagarna.

    För alla dessa orsaker stöder vi i centern det här lagförslaget. Jag antar att hela lagtinget stöder ett sådant här bra lagförslag som värnar om dem som behöver mest hjälp.

    Jag har själv förmånen att sitta i social- och miljöutskottet. Jag kommer med intresse att ta emot sakinformation som man kan få av ministern och av hörandena. Jag kommer inte här att mera gå in i detaljerna, de kommer jag att få lära mig i utskottsarbetet. Jag återkommer sedan när utskottet har gjort sitt betänkande. Tack.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Vem talar för barnet när hemmet sviker? Detta är egentligen vad det handlar om. Vi känner alla säkert någon, har någon bekant eller har hört om någon som har det tufft. Flera i min bekantskapskrets har råkat ut för funderingar om de borde göra en barnskyddsanmälan. Det egentligen steg ett när en granne, en lärare, dagvårdspersonal, mormor eller någon annan märker att här står inte allting rätt till. Man är så inne i de här lögnerna och de gemensamma skyddsmekanismerna att ingen egentligen ser till barnet. Då är barnskyddsanmälan jätteviktig. Det betyder inte att barnet genast blir omhändertaget, utan det görs stora utredningar, det analyseras och så kanske det kommer en anmälan till och ännu en anmälan.

    Vi har läst om horribla historier både i riket och i Sverige där man helt enkelt har missat. Det har funnits barn som hamnat mellan stolarna och det är inte okej. När vi har läst artiklarna och hört nyheterna så har vi alla innerst inne börjat fundera om det finns någon sådan runt omkring oss.

    Därför är den här lagen mycket viktig. Det är ett steg i rätt riktning, men vi är inte där ännu att alla våra barn har det bra, tyvärr är det så. I den här världen vi lever i, trots att vi har en fungerande välfärd och många har arbeten, så har vi många barn och ungdomar som inte mår bra.

    Nästa steg är när man har fattat beslut om att ett barn ska omhändertas och få vara en liten familjemiljö, tillsammans med andra barn och en stödmamma och pappa, det är absolut det bästa. I det lugna hemmet kanske man har möjlighet att för första gången få sova ut eller äta gott. Det är ofta mycket, mycket traumatiska situationer som ligger bakom före ett barn faktiskt tas om hand.

    Jag har några saker som jag kommer att lyfta nu och som jag gärna vill att vi diskuterar vidare i utskottet. Jag tänkte att det kanske också intresserar lagtinget.

    På sidan 8, val av vårdplatser, har man lyft fram barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund som en faktor till val av plats. Ju mer olika nationaliteter som flyttar in till Åland så får vi mer grupper med annan religionsbakgrund. Man måste arbeta på ett annat sätt för att hitta hem som också har den här religiösa bakgrunden. För vissa familjer, om det blir en kulturkrock, så kan den religiösa bakgrunden vara otroligt viktig för att man ska kunna acceptera att ens barn bor i den nya familjen. Det här blir också en mycket traumatisk upplevelse för föräldrarna att barnet tas bort ifrån dem. Då är det viktigt att det finns en bra kontakt mellan familjehemmet och barnets biologiska föräldrar. Det finns orsaker till att man omhändertar barn. De orsakerna behöver egentligen inte ha att göra med att föräldrarna har gjort barnen illa. Det kan vara andra situationer som orsakar att barn omhändertas och då behövs fortfarande stödet, kanske från mamman om pappan är våldsam. Modern är ändå en viktig kontakt fast barnet inte kan bo kvar i hemmet. Barnet kanske behöver träffa sin mamma och då måste det finnas en bra kontakt mellan vårdhemmet och de biologiska föräldrarna. Det är något som jag tycker att vi ska titta på, för det kommer att vara mycket krävande för små kommuner att hitta muslimska eller katolska hem.

    På sidan 10 har vi arvode som jag skulle vilja diskutera lite mera, t.ex. 679 euro och man skulle lyfta det till 800 euro. Ja, visst är det pengar. Samtidigt finns det skrivningar om att man eventuellt måste vara ledig. Man kanske måste ta tjänstledigt från sitt jobb. Om det är ett svårt fall så måste en vuxen vara mera hemma. Det kan vara ganska kostsamt. I det här individualiserade samhället så tror att det är ganska många människor som inte är villiga att öppna sitt hem om man upplever att ens kostnader inte är täckta. Detta är någonting som jag tycker att vi ska diskutera lite mera om i utskottet.

    Både på sidan 9 och 15 lyfter man fram att det ska vara samma rättigheter oberoende var man bor på Åland. Här tycker jag att man borde diskutera mera kommunernas socialtjänst och den rollen som den möjligheten kommer att ha. Det kommer att medföra att det blir mycket enklare att hitta skyddshem, man kanske inte måste hitta hemmen inom kommunen, utan var som helst på hela Åland. Man kan samarbeta på ett annat sätt. Man kan också samarbeta kring utbildningen. Den analysen skulle jag gärna också vilja diskutera mera i utskottet. Tack.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Det är värdefulla synpunkter som ltl Kemetter kommer att ta upp i utskottet. På sidan 8 när det handlar om val om vårdplats och klientplan så utgår man från beskrivningen i barnskyddslagen där man säger att språklig, kulturell och religiös ska beaktas vid valet av plats för vård utanför hemmet.

    Familjevårdarbanken, som vi nu försöker bygga upp, möjliggör också att kommunerna kan få en större bredd av familjehem utgående från att man kanske har barn med en annan bakgrund.

    På sidan 10 beskrivs i rikets familjevårdarlag. De här beloppen gäller inte på Åland. Våra belopp är 850 och 650 euro.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack minister för det klargörandet. Det är också bra att det blir samma arvode för hela Åland. Oberoende av var man placerar barnet, på Brändö, i Mariehamn eller i Geta, så har man rätt att få ett likvärdigt arvode för det uppdrag man åtar sig. Det kommer antagligen att bli likvärdigt om det kommer under kommunernas socialtjänst.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom

    Tack, fru talman! I den liberala gruppen tycker vi också att det är bra att det här lagförslaget har kommit fram. Det finns ett behov. När man tänker på barnen och barnens bästa så är det mycket behjärtansvärt.

    Det är tur att jag inte skrivit något anförande för då hade jag fått stryka hälften eftersom vi i lagtinget är så eniga i den här frågan.

    Jag tänkte ta upp kostnaderna för kommunerna och vilken betydelse vårdarvodena, kostnadsersättningarna och utbildningen har. Vilken inverkan kommer det att ha på kommunernas socialtjänst? Det bör utskottet fundera på.

    Sedan finns det en sak som ingen har berört här. Kostnaderna härrör sig till den kommunen där de har uppstått. Det beror på hur man har flyttat. Om man till exempel flyttar utrikes och när man flyttar tillbaka till Åland så är det den första kommunen man flyttar till som då får ta kostnaderna som kanske uppstår längre fram sedan. I den kommunen där behovet av kostnaderna har uppstått så får stå för kostnaderna. Jag tycker att utskottet lite skulle botanisera i det.

    Utbildningen och behovet om eventuell landskapsförordning borde man också fundera på. Tack.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker också det är bra om utskottet lyfter kostnaderna. Jag blev lite besviken på Ålands kommunförbund när jag läste deras remissvar där man fasade för de ökade kostnaderna. Det här handlar om ett fåtal barn. En institutionsplacering på Åland kostar ungefär 300 euro per dygn. Det blir runt 9 000 euro per månad. Om man istället får vård i familjehem så rör det sig om 1 500 euro per månad. Jag är verkligen besviken på kommunförbundet. Jag tycker att man agerar nästan med ryggmärgsreflexer, man vill inte ha några förändringar även om det är förbättringar för kommunerna. Det är bra om utskottet tittar på detta.

    Beträffade kostnaderna för utbildning så kan man ju faktiskt gå tillsammans alla 16 kommuner.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Vi ska se vad kommunernas socialtjänst gör.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun-Mari Lindholm

    Talman! Min grupp välkomnar också det här lagförslaget. Det har sett olika ut från kommun till kommun. Det är bra att också Åland får en enhetlig lag, även om det här är en form av blankettlagstiftning, men det är onödigt att vi uppfinner hjulen på nytt eftersom de ändå har funnits tidigare. Huvudsaken är att den som träffas av den här lagstiftningen kommer att få det mera enhetligt och bättre så att vi får ett mera rättssäkert samhälle.

    Det här är frågan om barns och ungdomars rättigheter men också om familjevårdarnas rättigheter som man här reglerar. Det är bra.

    Jag har två, kanske tre saker, som jag hoppas att också utskottet kan titta lite närmare på. Det gäller vem barnbidraget tillfaller samt kommunernas beredskap när det gäller det förebyggande arbetet.

    När det har uppstått en sådan situation där föräldraskapet sviktar så träder en annan familj in och öppnar sitt hem och har beredskapen att ta emot barnet eller ungdomen. Före man kommer så långt så borde också stöd finnas för att stärka föräldraskapet om föräldraskapet är på väg att svikta. Det finns olika kommuner som har familjearbetare som ser det här problemet inom en familj och försöker stärka föräldraskapet. Jag skulle gärna se att utskottet också tittar och kartlägger hur det ser ut på Åland vad beträffar familjearbetare. Hur många kommuner satsar på familjearbetare? Det är ändå det förebyggande arbetet som är det väsentliga i det här sammanhanget så att man inte hamnar i den situationen. Man kanske inte kan undvika alla fall, men man kan göra något i förebyggande syfte och i ett tidigt skede.

    När det gäller uppföljningen och efterlevnaden av lagstiftningen, hurdan beredskap har man i kommunerna? Jag tycker det låter lite att ha kontakt en gång i året. Det är klart att kommunerna kan ha det oftare, men vi vet också av erfarenhet att kommunerna gör det som regleras i lagen och inte så hemskt mycket mera än det. I andra lagstiftningar har vi den erfarenheten att man följer det som minimikraven säger. Det skulle också vara väldigt intressant att mera penetrera den frågan. Är det tillräckligt? Vet man att barnet, som kommer från en traumatisk upplevelse i sin egen familj, ändå kommer till den trygga miljö som man vill att barnet ska få? Det är viktigt att uppföljning finns så att det blir så bra som man hoppas. Tack.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Jag delar mycket av det som ltl Lindholm säger. Jag vill föra in ytterligare en sak. Ltl Lindholm nämnder barnbidraget. Just nu håller vi på att se över hemvårdsstödet och att det också ska kunna vara möjligt för familjevårdare att lyfta hemvårdsstöd. Från regeringens sida tycker vi att det skulle vara ett viktigt komplement, speciellt om man tar hand om mindre barn, under 3 år.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är säkert också bra om utskottet kan titta på det. Den information jag har fått av dem som har erfarenhet av att vara familjevårdare är att just att det här blir onödiga diskussioner. Istället för att fokusera på det som man verkligen ska arbeta med så hamnar man på de ekonomiska bitarna som man egentligen inte vill. Har man rätt till någonting så vill man gärna utöva den rättigheten.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Första behandling

    3        Godkännande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2014-2015)

    Republikens presidents framställning (RP 9/2013-2014)

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat en presidentframställning innefattande ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika samt därpå följande lagstiftning till de delar det faller inom vår behörighet.

    Man kan säga att associeringsavtal är en form av samarbetsavtal. Syftet med associeringsavtalet är att stärka parternas förbindelser med stöd av politisk dialog, samarbete och handel. Ett genomgående tema i avtalet är respekt för och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen.

    Man kan tycka att det behövs nu eftersom vi alla vet vad som t.ex. pågår i Mexiko.

    Avtalet förväntas ha stor betydelse för handelsutbytet mellan Europeiska unionen och Centralamerika genom att det liberaliserar handeln, tjänster, investeringar och offentlig upphandling. Avtalet erbjuder också företagen bättre möjligheter till samarbete med och export till Centralamerika.

    I avtalets viktigaste principer ingår dock respekt för och främjande av en hållbar ekonomi och miljönormer i enlighet med parternas internationella förpliktelser.

    Avtalsparterna åtar sig att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna samt att förhindra spridningen av massförstörelsevapen. Parterna åtar sig att skydda och främja arbetsrättigheterna och avtalet innehåller också krav om arbetslivsnormer. Även om avtalet inte kan anses ha några direkta samhälleliga konsekvenser i Finland och på Åland, kan det bedömas ha en positiv inverkan för att stärka god förvaltning, demokrati och det civila samhället i Centralamerika.

    Talman! Det finns några förbehåll för Ålands del beträffande etableringsrätt och offentlig upphandling.

     En av bilagorna till avtalet finns åtaganden som gäller etablering och villkor för företag. I regeringens proposition framhålls att på Åland begränsas etableringsrätten för fysiska personer som inte har åländsk hembygdsrätt och för juridiska personer utan tillstånd från de åländska behöriga myndigheterna.

    I landskapsregeringens yttrande till lagtinget framhålls att det i avtalets handelspolitiska avsnitt ingår bestämmelser som har beröringspunkter med Ålands och Finlands anslutning till EU. En del av bestämmelserna hör till EU:s exklusiva behörighet vilket innebär att den åländska särställningen har beaktats redan i förhandlingarna om avtalsbestämmelserna.

    I de särskilda åtagandena om tjänster och etableringar ingår ett undantag som rör Ålands rätt att utifrån hembygdsrätten begränsa tillhandahållandet av tjänster inom sitt territorium.

    Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att förbehåll har gjorts för att säkerställa förverkligandet av reglerna för hembygdsrätten.

    När det gäller offentlig upphandling framkommer i landskapsregeringens yttrande att formuleringen i propositionen innebär att om ett företag från en av CA-partens republiker vill delta i en offentlig upphandling på Åland är landskapet inte tvunget att acceptera deltagandet men kan välja att göra så. Det omvända gäller för åländska företag som vill delta i en offentlig upphandling i någon av CA-partens republiker. Om det åländska företaget i fråga däremot är etablerat i Finland eller en annan EU-stat gäller samma regler som för företag i EU-stater.

    Vidare informerade landskapsregeringen i sitt yttrande att diskussioner har förts med utrikesministeriet om offentlig upphandling i kommande internationella avtal i syfte att framöver säkerställa åländska företags möjlighet att utan diskriminering kunna delta i offentliga upphandlingar.

    Resultatet av den förda diskussionen är att riket i förhandlingar om framtida internationella avtal kommer att föreslå följande undantag som säkerställer att nödvändig hänsyn tas till de åländska kraven på närings- och hembygdsrätt, men säkerställer samtidigt åländska företags möjligheter att delta i offentliga upphandlingar på lika villkor med andra stater.

    Utskottet välkomnar överenskommelsen som kan vara av betydelse i fråga om kommande frihandelsavtal med t.ex. USA.

    Det kan konstateras att avtalet, med beaktande av de förbehåll som gjorts för Åland, inte innehåller bestämmelser som står i strid med självstyrelselagen eller annan landskapslagstiftning.

    Talman! Utskottet föreslår att lagtinget ska ge sitt bifall till lagens ikraftträdande.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, utskottsordförande Sjögren, för den gedigna genomgången. Jag hade knappast kunnat göra det bättre själv.

    Undantaget som utskottsordförande nämnde är mycket riktigt ingenting som vi kan ta för självklart. Det gäller för landskapsregeringen att också i framtiden aktivt följa med varenda ett frihandels- och associeringsavtal. Det har funnits en tendens till att undantagsformuleringarna ramlar bort och sedan upptäckter någon landskapsregering att de är borta och så för vi in dem igen. Nu har vi goda förhoppningar om att de kommer att kvarstå och finnas med också i kommande frihandelsavtal såsom i det som EU kommer att ingå med USA, förhoppningsvis under 2015.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Utskottets betänkande baserar sig till stor utsträckning på landskapsregeringens yttrande. Landskapsregeringen har gjort ett omfattande arbete. Man får en modell för hur vi ska förfara i framtiden. Vi har analyserat hembygdsrätten, näringsrätten och etablering och offentlig upphandling. Man vinnlägger sig om att också i framtida avtal garanteras Ålands särställning. Sakta men säkert hittar vi metoder och system för vår självstyrelse även i världspolitiken.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med betänkandet. Förslaget är bifallet i första behandling.

    Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    4        Lagtingsledamöternas arvoden och kostnadsersättningar

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2013-2014)

    Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2013-2014)

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

    Enda behandling

    5        Policy för Ålands demilitarisering och neutralisering

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 3/2013-2014)

    Landskapsregeringens meddelande (M 1/2013-2014)

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! ”Se, det kommer en vagn utan hästar!”, utbrast min mormors mor när hon för första gången såg en bil köra genom byn i början av förra seklet. Idag skulle man tvärtom höja på ögonbrynen om det kom en vagn med hästar. Hur samhället har förändrats sedan början av 1900-talet är centralt också för demilitariseringen- och neutraliseringen och många av utmaningarna är just att hävda Ålandsöarnas status i en föränderlig värld. Förändringarna kan vara både långsamma och snabba vilket jag ska återkomma till. 

    Talman! Först några ord om processen. Denna policy är den första i sitt slag och har processats under en lång tid. Efter att en första version var klar hölls ett omfattande samråd mellan självstyrelsepolitiska nämnden och landskapsregeringen som också inbegrep ett gemensamt hörande vilket nämnden också återger i sitt betänkande. Denna del var mycket intressant och givande och efter att samrådet genomfördes reviderades policyn till den version som nu behandlats i nästan ett års tid i nämnden. Under behandlingen har ytterligare hörande gjorts. bl.a. arrangerades ett seminarium här i lagtinget som ett öppet hörande den 21 mars i år. Seminariet direktsändes via Bambuser och man kan ta del av eftersändningen via länk på lagtingets hemsida, i sig en historisk sak. Inläggen från föreläsarna kompletterar varandra och är tillsammans mycket intressanta. Jag rekommenderar att titta på det om man har två timmar över.

    Talman! Jag vill här passa på att framföra ett stort tack till alla de tjänstemän vid regering och lagting som gjort en stor insats vid tangentbordet för att få detta dokument till stånd.

    Lagtingsdirektören Susanne Erikssons kunskap och engagemang för och om demilitariseringen och neutraliseringen har varit till stor nytta i arbetet. Tack ska ni ha!

    Talman! Efter lagtingets behandling av ärendet kommer policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering att antas av landskapsregeringen som har att beakta de synpunkter som lagtinget via nämnden framför i detta betänkande. Enligt nämndens mening borde policyn efter omarbetningen publiceras i Ålands författningssamling. Nämnden delar till avgörande del landskapsregeringens bedömningar men framför också några synpunkter som kompletterar eller t o m avviker från meddelandet. Några mindre tekniska, språkliga och faktamässiga ändringar kommer att delges landskapsregeringen på tjänstemannanivå eftersom nämnden i betänkandet koncentrerar sig på de mer principiella frågorna.

    Talman! Policyn är samtidigt en doktrin för demilitariseringen och neutraliseringen, alltså en process där kunskap och beprövad erfarenhet omsätts i principer.

      Enligt nämndens mening bör policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering vara ett levande dokument där vissa beståndsdelar är allmängiltiga över lång tid medan andra delar förtjänar kontinuerlig uppdatering. Redogörelsen över för den historiska bakgrunden till Ålands demilitarisering och neutralisering torde inte kräva någon större uppdatering, redogörelsen över konventionerna och den sedvanerätt som reglerar statusen kan uppdateras i takt med eventuella förändringar medan redogörelsen för praxis vid tillämpningen av konventionerna samt exempelsamlingen över situationer där tolkningen har varit aktuell kontinuerligt bör uppdateras. 

    Lagtingets och landskapsregeringens syn på hur konventionerna i framtiden bör tolkas torde äga sin giltighet över en längre tid men kan påverkas av den säkerhetspolitiska utvecklingen.

    Talman! Både policyn och betänkandet talar för sig själva, jag ska nämna några saker som just anknyter till utmaningar som kommer av förändring.

    Den mest påtagliga förändringen är kanske den som skett det senaste året i huvudsak. I policyn under punkt 4.1 står: ”Det säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet är i dagsläget gott”. Så skulle man nog inte uttrycka sig om policyn skrevs idag. När arbetet med policyn inleddes var inte dessa frågor på den politiska agendan i någon större utsträckning. Nu, efter en räcka händelser i våra närområden och ett nytt säkerhetspolitiskt läge, är detta högaktuellt och passligt nog sjösätts denna policy i en tid när den verkligen behövs och kommer att göra nytta.

    Ålandstidningens chefredaktör skriver i lördagens ledare: ”Det är hög tid att ta ett samlat grepp kring dessa både för självstyrelsen och för demilitariseringen stora frågor”. I denna policy finns just detta samlade grepp, varsågod redaktören.

    Utgångspunkten i landskapsregeringens meddelande är att demilitariseringen och neutraliseringen ska förbli ikraft oavsett förändringar i omvärlden. Den senaste tidens händelseutveckling föranleder inte nämnden att omvärdera denna slutsats. Nämnden förutsätter dock att landskapsregeringen fortsättningsvis följer händelseutvecklingen.

    Nämnden konstaterar även att vi lever i en tid då samhället förändras bland annat till följd av den tekniska utvecklingen. Vi kan resa fortare och i större utsträckning och vi kan kommunicera med människor på andra sidan jordklotet i realtid. Dagens möjligheter skapar dock samtidigt ett komplext samhälle som är känsligt för störningar och samhället bör därför ha beredskap för ett betydligt bredare spektrum av hot- och risker. Detta utgör enligt nämnden en för Åland större utmaning eftersom de nya hoten i allt högre utsträckning leder till en sammanblandning av militär och civil krishanteringverksamhet.

    Ett exempel med anledning av denna utveckling som nämnden nämner i sitt betänkande är problematiken kring sjöstridskrafternas besök i åländska vatten som inkluderar också övernattning och landstigning vilket landskapet alltid ansett och anser är felaktigt och strider mot konventionens bestämmelser.

    Nämnden anser att tiden nu är mogen för att slutligt lösa frågan om fartygsbesöken inom zonen. Undantaget i artikel 4 i 1921-års konvention, enligt vilken Finland får låta ett eller två krigsfartyg att på vissa villkor besöka öarna, tillkom i en tid då fysiska besök i vattnen i den demilitariserade zonen var nödvändiga för att hålla kontroll över zonen. Eftersom det idag med teknikens hjälp är möjligt att sköta övervakningen utan fartygsbesök, anser nämnden att Finland med respekt för Ålands status inte längre bör använda sig av den möjlighet som undantaget i konventionen medger. På så sätt skulle diskussionerna om fartygsbesökens längd och om rätten att angöra kaj helt kunna undvikas i framtiden.

    Detta kan ses som ett exempel där den tekniska utvecklingen kunde hjälpa oss men det finns också många exempel på utveckling som skapar nya problem.

    Det som tidigare traditionellt benämndes krig, d.v.s. väpnade konflikter stater emellan, utgör inte längre det enda säkerhetspolitiska hotet utan i meddelandet beskrivs att till de nya säkerhetspolitiska hoten numera hör terrorattacker, kärnavfall, större olje- och kemikalieolyckor, elavbrott, avbrott i tele- och vattenförsörjning, i radio- och TV-sändningar osv. och inte minst hot mot datatrafiken. De nya hoten kan endast delvis bemötas med militära medel. Nämnden delar landskapsregeringens bedömning att utvecklingen har lett till en ökad sammanblandning av militära och civila aktiviteter vilket utgör ett problem ur åländsk synvinkel.

     Landskapsregeringen redogör för att det blir allt vanligare med sammanblandning av militär och civil verksamhet i fråga om hanteringen av dessa civila hot vilket utgör ett ökande problem med tanke på demilitariseringen. Landskapsregeringen föreslår att landskapets åsikt fortsättningsvis ska vara att riket inom ramen för sin behörighet, av hänsyn till övriga signatärmakter, måste se till att efterleva konventionens bestämmelser. Riksmyndigheterna måste därför försäkra sig om att relevant lagstiftning och all beredskapsplanering som rör Åland sker med utgångspunkt att alla förutsägbara händelser på Åland ska kunna hanteras utan militär inblandning. Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning till denna del och anser att vikten av detta inte nog kan betonas.

    Ett av de nya hoten är s.k. cyberkrigsföring. Detta kan tyckas fjärran i den åländska hotbilden men de facto kan det vara tvärtom. Åland är på många sätt inflätat i både det svenska och det finska samhället genom olika IT-system och en attack i våra närregioner kan påverka oss liksom Sverige påverkades av den stora cyberattacken mot Estland. En sådan attack är lika mycket en militär aktion som ett väpnat anfall även om metoden är en annan. Den är lika förbjuden utgående från demilitariseringens- och neutraliseringens grundteser. Cyberkrigsföring och propagandakrig är farligt och innebär i princip att stater kan besegras på distans mer eller mindre. Dessa frågor är högt på de säkerhetspolitiska agendorna, liksom när folks liv flyttar in på sociala medier och på internet gör också denna typ av verksamhet det.

    Talman! Landskapsregeringen framhåller i meddelandet under punkten 2.3.7. status quo att de konventioner som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen ska förbli ikraft oavsett förändringar i Östersjön och oavsett vilka åtaganden som Finland i övrigt eventuellt ikläder sig. Enligt nämndens mening är denna hållning synnerligen central, speciellt mot bakgrund av de geopolitiska förändringar som Östersjöregionen för närvarande genomgår.

    Detta gäller såväl när den utveckling som utstakades i Lissabonfördraget på försvars- och säkerhetspolitikens område fortskrider eller i det fall ett eventuellt Natomedlemskap för Finland blir aktuellt.

    Det är enligt nämndens mening i alla lägen synnerligen viktigt att landskapsregeringen på samma sätt som hittills slår vakt om Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område. Beträffande frågan kring ett eventuellt NATO-medlemskap för Finland bör landskapsregeringen enligt nämndens mening skapa underlag för samt säkerställa att det finns kunnande inför eventuellt kommande processer.

    Talman! En annan förändring som upptagit mycket av nämndens uppmärksamhet i detta ärende och under en längre tid är den allt mer militariserade gränsbevakningen.

     I landskapsregeringens meddelande redogörs för nämndens tidigare ställningstaganden enligt vilka gränsbevakningen genom ändringar av lagen om gränsbevakningen blivit en alltmer integrerad del av Finlands försvarssystem. Under behandlingen av ärendet har staben för gränsbevakningsväsendet avgivit ett utlåtande till nämnden i vilket det framhålls att lagstiftningens utveckling och den strategiska utvecklingen under de senaste åren inte har styrt gränsbevakningsväsendet i en allt mer militär utveckling utan snarare tvärtom.

    Nämnden konstaterar att skrivningen om de senaste årens utveckling möjligen kan nyanseras men konstaterar samtidigt att det av utlåtandet från staben för gränsbevakningsväsendet tydligt framgår att militärt försvar har varit en av gränsbevakningsväsendets huvuduppgifter under hela dess nästan 90-åriga historia. Vidare framhålls att gränsbevakningsväsendet genomför uppgifterna med anknytning till det militära försvaret i samarbete med försvarsmakten och att en grundläggande förutsättning för genomförandet av de militära försvarsuppgifterna är att gränsbevakningsväsendets interna organisationer är militärt uppställd.

        Talman! Nämnden ser fortsättningsvis synnerligen allvarligt på frågan om gränsbevakningens status och delar landskapsregeringens synpunkt att riket mot bakgrund av Finlands åtagande gentemot övriga signatärmakter måste kunna säkerställa att den gränsbevakning som är verksam på Åland är organiserad så att de konventioner som reglerar demilitariseringen respekteras. Enligt 1921 års konvention artikel 3 får ingen anläggning eller operationsbas av militär eller marin art, ingen anläggning eller operationsbas för militär luftfart inte heller någon anordning avsedd för krigsändamål behållas inom den demilitariserade zonen. Det är värt att notera att begreppet militär eller marin art är ett vitt begrepp.

    Nämnden anser att gränsbevakningen borde omorganiseras så att Finlands internationella förpliktelser gällande Ålands status iakttas beträffande Åland. Revideringen av lagen borde ta sikte på gränsbevakningens uppgifter i fredstid, gränsbevakningsväsendets organisation i krigstid till den del den rör Åland, möjligheter till utbildning på svenska samt på att kravet på fullgjord värnplikt inte ska gälla för någon personal som är stationerad på Åland.

    Talman! Det finns mycket man kunde nämna om i policyn, men dokumentet talar som sagt för sig självt och det är också viktigt att man låter det göra det. Det är viktigt att sprida denna information när vi har den så här bra sammanställd.

    Landskapsregeringen framhåller i meddelandet att kunskapen om Ålands status lokalt, nationellt och internationellt är av stor betydelse och att såväl riket som landskapet har ansvar för att kunskapen om Ålands status sprids.

      Nämnden delar denna uppfattning och konstaterar att medan statrådet har huvudansvaret för att på det internationella planet föra ut informationen om Ålands status ankommer det på landskapsregeringen att tillse att informationen når den åländska befolkningen bland annat i syfte att skapa en bred folklig förankring.

    Även lagtinget och landskapsregeringen kan givetvis sprida information på den internationella arenan eftersom det är viktigt att Ålands status fortsatt finns på den internationella agendan. På så sätt minskar risken för att statusen förlorar sin aktualitet. Som ett första steg planerar lagtinget att inbjuda de ambassadörer som kan förväntas ha intresse av policyn för demilitariseringen och neutraliseringen.

       I meddelandet framhålls att eftersom Ålands folkrättsliga status är en av grundstenarna för den åländska självstyrelsen bör lagtingets inflytande öka över fördrag och andra internationella förpliktelser som Finland ingår, förbinder sig till eller säger upp då avtalet kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning.

    Nämnden, som delar landskapsregeringens uppfattning, konstaterar att landskapsregeringens ställningstagande är helt i linje med den utveckling som pågått under de senaste årtiondena där lagtinget och landskapsregeringen eftersträvat en subjektsposition.

    För att anknyta till mormorsmors uttalande om den första bilen genom byn; mer som en självkörande vagn än en som dras av andra. När förändringens vindar blåser kan man bygga vindskydd eller så kan man ta vara på vinden. Denna policy och det sätt på vilket självstyrelsen hanterat sin demilitariserade och neutraliserade status och försvarat den är ett bra exempel på det senare, att fortsätta med framdeles med denna policy som bas.

    Talman! Självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom samt att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att vid antagandet av policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering beakta de synpunkter som framförs i detta betänkande.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Tack för en förtjänstfull presentation av nämndens betänkande. Det var trots allt en sak som jag fäste mig vid. Jag tyckte att ltl Danne Sundman inledningsvis sade att landskapsstyrelserna/landskapsregeringarna alltid har varit emot ankring och att man lägger till vid kaj och går i land. Jag undrar om det var rätt uppfattat? En sådan uppfattning har inte jag. Det är ganska en ny företeelse att landskapsregeringen mycket aktivt har tagit ställning i den här frågan.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Under min i politiken har det här varit den gällande tolkningen. Däremot har aktiviteten hela tiden ökat angående hur mycket man opponerar sig mot detta. Det finns en historia där man ser att landskapets agerande har förändrats till det bättre enligt min uppfattning. Man måste vara väldigt noga med alla de här bestämmelserna och protestera vid varje tillfälle, annars blir det sedvanerätt. Det finns också en diskussion om man kan anse att det är det sedvanerätt att man stiger i land. Men eftersom landskapet har protesterat på högsta nivå vid alla tillfällen på senare tid så kan man inte säga att det har uppstått nu.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! Jag har en liten annan uppfattning om den här utvecklingen. Före 80-talet undrar jag om det överhuvudtaget har förekommit några protester, då underordnade sig ålänningarna nog det mesta i den här schangern. Efter 80-talet, med en aktiv fredsrörelse och ett aktivt engagemang även i lagtinget så började regeringarna att skapa olika strukturer, kräva information och följa upp de här militära aktiviteterna som Finland bedrev runt om. Utvecklingen har skett på 80-talet och det stämmer säkert att det är samtida med ltl Danne Sundman, men före det var det nog ganska svagt med politisk aktivitet från åländsk sida.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Så är det. Det är absolut en förändring till det bättre. Det är den självkörande vagnen som nu far på i större utsträckning, vilket är positivt. Om man gör en teleologisk tolkning av de här konventionerna så behovet, som är undantaget i artikel 4, finns inte längre. Då borde man backa och sluta med de här besöken. Man har ingen nytta annat än att de är trevliga i sig. Jag tycker ändå det är ett rejält kliv framåt som självstyrelsepolitiska nämnden nu föreslår. Det är inte säkert motparten, så där rakt av, accepterar det förslaget, med det är värt att göra ett försök. Jag tycker i så fall att man ska kräva att få veta varför de här besöken måste göras, eftersom besöken tack vare den tekniska utvecklingen inte längre behövs.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag skulle vilja tacka självstyrelsepolitiska nämnden och ltl Danne Sundman för ett mycket bra betänkande. Det är väl utfört. Det är en milstolpe i det externpolitiska arbete som nu startar upp på riktigt. Det här är verkligen ett externpolitiskt dokument. I resonemanget kring Nato tar man faktiskt fram att status quo ska framhållas, att Åland förblir demilitariserat och neutraliserat oavsett vilka åtaganden som Finland tar för sig. Den debatten har blommat upp igen nu med president Niinistös uttalanden här i riksmedierna.

    Det som ledamoten tog upp angående att bjuda in ambassadörer som är intresserade av neutralisering och demilitarisering var ganska intressant. Är detta början på en egen externpolitisk linje där vi kanske skulle behöva ha en externpolitisk minister?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det har den här regeringen i form av minister Valve som har de här frågorna på sitt bord och tidigare hade minister Lindholm det på sitt bord. Det är ett led i den utveckling som vi nu ser kanske bara en början på, att Åland kan ta sig ton i internationella sammanhang.

    Att bjuda in de här ambassadörerna så för bara några år sedan kunde det vara väldigt kaxigt, nu är det helt okej att föra sådana diskussioner från självstyrelsens sida. Vi har också sett att det har öppnats upp olika kanaler. Extern politik kommer att bli intressant. Det är intressant att man har lyckats tajma det här, det visste vi ju inte om när vi började med den här policyn. Nu kommer den precis i rätt tid. Nu har vi gjort de här tusentals timmarna arbete absolut vid ett tillfälle där det var helt rätt. Nu kommer policyn på bordet. Ibland har man också lite tur med politiskt arbete.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är klart att det här ligger på kansliministerns bord. Det här området börjar växa och bli så pass viktigt i och med internationaliseringen. Vi har många ledamöter aktiva i nordiska sammanhang, i BSPC osv. Det här området börjar bli så pass viktigt och så pass centralt att det kanske skulle vara bra att ha en egen ministerportfölj endast för externpolitiska frågor.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag tycker att man kan överväga, när nästa regering bildas, att ytterligare förtydliga den rollen. Det blir en minister vid regeringskansliet som får de uppgifterna. Det går också ihop med den nya lagtingsordningen när självstyrelsepolitiska nämndens roll har förtydligats och samarbetet mellan de här olika externpolitiska krafterna. Kanske det behövs flera sådana här policydokument i mindre skala, det här är ju väldigt omfattande och det allra viktigaste. Det kan bli behov av mindre policyn, vilket vi har diskuterat i självstyrelsepolitiska nämnden, att alla pratar om samma sak och att alla har tillgång till de innersta kunskaperna när man far runt i världen och representerar Åland.

    Jag tycker att det här är en intressant utveckling som öppnar helt nya utmaningar för självstyrelsens företrädare, vilket är intressant och många gånger mycket givande.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! Tack viceordförande Sundman för en gedigen presentation av nämndens betänkande. Bästa kollegor, det är lite fascinerande att studera Ålands övergång, en transformation från objekt till subjekt när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen. Med tanke på vad ltl Sundback sade här så håller jag helt med att det har tagit viss tid för att nå den medvetenhet som ett ansvarsfullt hanterande av den ickemilitära statusen kräver.

    Om man ser i backspegeln så sker ett uppvaknande av autonomin, och arvet från 1921, under 1950-talet när man har lagt tanken om återföreningen första gången bakom sig. Processen i sig inleddes 1945 med Julius Sundbloms död. Sedan sker en period av stillestånd, åländsk medvetenhet.

    Sedan får vi under 50-talet, mycket tack vare Thusse Eriksson kyrkstöten kallad i detta parlament, ett uppvaknande som har gett oerhört avgörande insatser för dagens autonomi. Samma sker för demilitarisering och neutralisering, men det sker så pass sent som under 1980-talet. Det är lite fascinerande att vi har haft statusen kvar, men den var i malpåse under många år. Det är först med de insatser som Ålands fredsförening och ltl Barbro Sundback m.fl. gör som 1980-talet innebär ett nyvaknande när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen.

    Det är också lite fascinerande att titta på de paralleller man kan dra till orsak och verkan. 1980-talets slutskede ledde till en upptrappning av finska marinens besök, de omtalade kanonbåtarna, långt in i de åländska vikarna. De bidrog ju i högsta grad till att ha en beredskap när det var dags för EU-förhandlingar några år senare. Vi får faktiskt skänka den finska marinen en tacksamhetens tanke, därför att under EU-förhandlingarna i samband med dåvarande EU-ambassadörens besök på Åland, under en fisketur, så kunde man se marinens farkoster vart man än blickade runt horisonten. Det om någonting fick EU:s högsta representant i Finland att inse att vi kanske måste ta Ålands särställning enligt internationell rätt på stort allvar. Vi får tacka marinen för att de har bidragit till både ett uppvaknande och till att omvärlden förstod att detta är en status som kräver, i vissa situationer, särskilt handelag.

    Men allting har ett pris, det är inte att förglömma, så fort vi reser den här typen av frågor så finns en känslomässig reaktion i ryggmärgen i Helsingfors. Mycket riktigt drabbades självstyrelselagsrevisionen i början av 1990-talet av vissa bakslag som man indirekt kan koppla till kampen om Ålands ickemilitära status. Det räcker att läsa dåvarande president Koivistos memoarer för att förstå att det var en fråga som väckte djupa känslor hos den dåvarande presidenten.

    Man kan lite dra paralleller till dagens läge. När det är dags för en ny revision 20 år senare så meddelar finska marinen att besök, att man angör åländska hamnar, kajer och att gå i land, det är någonting som man ifrån åländsk sida får acceptera. Därför att det har blivit en etablerad praxis i och med att ingen av konventionsparterna har beklagat sig över denna praxis. Så kan man få till det.

    Fru talman! Jag noterar med glädje, precis som viceordförande Sundman, att det är oerhört angeläget att den här policyn är på gång, det är oerhört angeläget att vi rustar oss inför de förändringar som är på gång i omvärlden oavsett vad det än må vara, Natomedlemskap eller andra förändringar. Det har ju alltid stormat runt demilitariseringen och neutraliseringen. Det räcker med att titta på Stockholmsplanen 1938, det var ett hårt läge för de ålänningar som då kämpade för status quo. Det handlar om att hela tiden se till att vi kan återställa den tidigare etablerade ordningen så fort kriser är över.

    När det gäller marinens besök så tycker jag att nämnden har formulerat sig på ett ypperligt sätt under lagtingsdirektörens vägledning. Nu ska det bli slut på den här typen av marina besök. I praktiken ska vi endast ha den typen av marina besök i framtiden när det är frågan om handräckningsbegäran från åländska myndigheter.

    Som vi noterade i samband med den nya polislagen så kan det uppstå situationer där man behöver assistans av den typen av farkoster.

    Under nämndens hantering av policyn har det konstaterats att den roll som landshövdingen Peter Lindbäck fortsättningsvis visar när det gäller att slå vakt och Ålands status så där har landskapsregeringen en nyckelperson när det gäller den fortsatta processen.

    Med tanke på Finlands riksdagsval i april nästa år så är det nog synnerligen aktuellt att redan nu ta en direkt diplomatisk diskussion med försvarsminister Carl Haglund.  Man borde ta en första allvarlig diskussion om vad en förändring, i den riktning huvudstaben önskar av praxisen, kommer att innebära i form av åländskt motaktivitet. Här har vi inte råd att stå andlösa och svarslösa.

    Den diplomatiska konferens som nämnden meddelade att ska hållas, med anledning av att vi får den här policyn färdig så småningom, så är ett oerhört angeläget och mycket passligt instrument att ta till i en situation där vi ändå inte vill väcka för mycket känslor. Det är en externpolitisk åtgärd som ltl Kemetter mycket passligt kallade det.

    Den här diplomatiska konferensen är en ypperlig början. Sedan får vi se om situationen föranleder behov av att yrka på en mer traditionell så kallad granskningskonferens. Det är instrument som man använder i samband med internationella konventioner.

    Fru talman! Det enda jag saknar i både nämndes och policyns hantering av det här är frågan om Erga omnes, dvs. att Ålands status är mycket större än enbart signatärmakterna, mycket större än enbart Sveriges Kin-states släktskapsroll i systemet.

    När det gäller autonomin har vi också från denna talarstol konstaterat att runt självstyrelsens existens kan man ställa frågan om det faktiskt är en status som omvärlden i stort kan åberopa ett intresse av vid behov. Det finns fortfarande folkrättsexperter som kanske är lite mer tveksamma.

    När det gäller demilitariseringen och neutraliseringen så kan vi tack vare dess långvariga existens glädja oss åt att det finns forskare som jämför statusen runt Ålands demilitarisering och neutralisering med till exempel Suezkanalens långvariga internationella status. Det här är någonting som vi ska ta fasta på inför kommande uppdatering av policyn, så att det står klart för alla att Ålands status är unik även i ett internationellt perspektiv. Tack, talman.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag har ingenting emot en konferens för inbjudna ambassadörer som har intresse av Ålands neutralisering och demilitarisering. Redan i remissen så framhöll jag åtminstone för min och för socialdemokraternas del att jag anser det väldigt olyckligt om man börjar använda Ålands internationella status som något slags politiskt vapen mot Finland i frågor där man ur åländsk synpunkt kanske önskar ett annat beteende från finländsk sida. Jag tror att det försvagar både Ålands ställning som självstyrt område och framförallt är det väldigt olyckligt för demilitariseringen och neutraliseringen. Jag för min del omfattar inte den här analysen och sättet att bemöta Finlands uppfattning om sjöstridskrafter.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Ltl Sundback har naturligtvis helt rätt i sitt konstaterande om vikten av åländsk diplomati i den här frågan. Det kan ju också ordnas i form av ett seminarium, men den här typen av konferens passar oerhört väl in i nutidens krav. Vi vill dels ha en höjd åländsk aktivitet och dels att man riktar sig till de ambassadörer vars länder har ett intresse av Ålands status. Det är ytterligare ett steg i förvandlingen från objekt till subjekt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack, fru talman! På liberalernas vägnar tar jag utgångspunkt i Ålandsservitutet. Talarna har inte hittills använt sig av den avstampen så mycket ännu, men jag tror att det är i hög grad påkallat att göra det.

    Presentationen gjord av viceordförande Danne Sundman var helt bra och kompetent och täckte väl skeendena i nämndens behandlade av meddelandet. Det fanns inte heller då vid den tiden några bilar som en historisk positionsbestämning.

    Ålandsservitutet har nog en stor betydelse för ett eventuellt Erga omnes tänkande också i stil med det som kollegan Harry Jansson här nämnde. Vid den tid fick en del av det ryska tsardömet, till följd av folkrättsliga arrangemang, en status som skilde sig från övriga tsardömet. Det är en remarkabel folkrättslig insats.

    Ålandsservitutet tillkom 1856 efter orientaliska kriget, även kallat Krimkriget, och dess efterföljare av konventioner är ett av de förhållandevis få demilitariserings- och neutraliseringsarrangemang som tillkom genom multilaterala folkrättslig avtal. Det förehåller sig faktiskt på det sättet. 1940-års avtal är dock bilateralt mellan Finland och dåvarande Sovjetunionen.

    Diplomatins företräde framom militära insatser syftade och syftar till att bevara freden och ett gott förhållande mellan avtalsparterna, för Ålands del i Östersjöregionen. Detta förhållande vilar på respekt. Respekt för det avtals- arrangemang parterna, subjekt – objekten, i klätt sig och respekt för folkrättens grundläggande normer om hur länder och folk umgås med varandra och därmed respekterar varandra.

    Demilitariserings- och neutraliseringskonventionerna skrevs utifrån det tänkandet, den systematik och den logik som var rådande vid tidpunkten för deras tillkomst. Konventionerna har inte ändrats under dessa årtionden, men nog ifrågasatts. Inte heller har det ansetts påkallat med uppföljningskonferenser om deras tillämplighet under ändrade förhållanden. Nämnden diskuterar förvisso just den omständigheten och återger resultat av diskussionerna i betänkandet på ett mycket diplomatiskt sätt med förhållandevis låg profil.

    Respekt med varierande grad av förstärkning är ett genomgående tema i landskapsregeringens meddelande. Greppet är självklart, syftet med avtal är att deras innehåll ska respekteras.

    Landskapsregeringen tar som utgångspunkt att demilitariseringen och neutraliseringen av Åland ska förbli i kraft oavsett förändringar i omvärlden, vilket vi också hörde viceordförande Sundman nämna. Så förhåller det sig också enligt självstyrelsepolitiska nämnden. Men är denna hållning tillräcklig? Mitt och liberalernas svar är nej. Landskapsregeringen gjorde i november 2013, när meddelandet lämnades till lagtinget, en bedömning av det säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet som nämnden nu, ett år senare, konstaterar att delvis saknar aktualitet och skrivningar därför bör nyanseras i kommande meddelanden på detta område.

    Nämnden anger en del av orsaker till förändringarna i det säkerhetspolitiska läget. Gemensamt för dem är att de är nya i förhållande till den tid när konventionerna skrevs. Den tekniska utvecklingen är komplex och därmed sårbar. Elektroniken och masskommunikationerna ger tillgång till information i realtid på ett sätt som författarna till konventionerna inte kunnat föreställa sig.

    Internationaliseringen går vidare och integrationerna följs av ännu mera integration. Detta gäller såväl inom världsdelar som mellan stater i olika världsdelar. Denna internationalisering för Ålands del, främst via och till följd av medlemskapet i EU, har medfört att den åländska befolkningens intressen för integrationens säkerhetspolitiska dimensioner sannolikt har ökat. Jag säger sannolikt för det här är inte mätt, utan det här är mera en politisk fingertoppskänsla.

    Som en konsekvens av denna utveckling ska man se tillkomsten av den policy för Ålands demilitarisering och neutralisering som vi blir behandlar. Policyn har inte tillkommit av en slump. Det är ett långsiktigt målmedvetet arbete som inleddes under förra regeringen, under dåvarande lantrådet Viveka Erikssons ordförandeskap, och som därefter har processats vidare i stil med vad vi hörde under den här resans gång. Naturligtvis är inte den här resan avslutad. Det här är en början.

    Den här typen av frågeställningar ligger formellt, enligt autonomisystemet, utanför lagtingets behörighet. Men reellt påverkar Ålands folkrättsliga status i allra högsta grad vår vardag. Därför önskar liberalerna att det folkliga engagemanget för policyn ska öka och därmed också i framtiden vara en fråga för lagtingspolitiken. Jag brukar uttrycka det på här sättet; de ärenden folk har och vänder sig till lagtinget med ska inte vara beroende av formella begränsningar. Lagtinget ska ha beredskap att hantera de ärenden som befolkningen önskar.

    Internationaliseringen och integrationen har också medfört att den geopolitiska kartan har ritas om i förhållande till hur den så ut när konventionerna skrevs. Självstyrelsepolitiska nämnden pekar bland annat på sammanblandningen av militär- och civilkrishantering, fenomen som var okända vid konventionernas tillkomst. Inom säkerhetspolitiken behandlas nu fenomen som frusna konflikter, den oklara situation som kan råda i ett tillstånd av icke krig, icke fred och icke konflikt men heller inte frihet från konflikt. Vissa strateger uttalar sig rentav i termer som sjätte generationens konflikthantering och därmed också sjätte generationens krigsföring.

    Även om konventionerna om Ålands demilitarisering och neutralisering respekteras måste man förhålla sig till dessa nya fenomen därför att de beskriver verkligheten sådan den är.

    Självstyrelsepolitiska nämnden har därför fogat en andra kläm till betänkandet, den hörde vi också, där landskapsregeringen uppmanas att i framtiden ytterligare utveckla policyn i enlighet vad nämnden anför. Liberalerna förenar sig i denna uppmaning och efterlyser bredast tänkbara enighet här i lagtinget i dessa frågor.

    De säkerhetspolitiska utmaningarna möts med solidaritet på både nordiskt och europeisk nivå. Diplomati bör fortsättningsvis vara det ledande medlet för att bevara freden och respekten mellan folken.

    Konventionerna om Ålands demilitarisering och neutralisering har visserligen sin bakgrund i konflikter och krig men deras tillkomst och beständighet ska vi tacka diplomatin för. Detta är ett utmärkande nordiskt drag och den hållningen ska vi också slå vakt om. Tack, fru talman.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, fru talman! Målsättningen med hela det här arbetet var att vi skulle nå konsensus och största möjliga enighet mellan de olika partierna och mellan regering och lagting om det här meddelandet och på det sättet lägga grund för en policy och en doktrin om Ålands demilitarisering och neutralisering.

    Behandlingen av det här ärendet har varit ganska nyskapande på flera olika sätt. Min uppfattning är att vi uppnådde ett ganska bra resultat, alla bidrar med sina erfarenheter och kunskaper.

    Ltl Danne Sundman beskrev själva processen med meddelandet och dess tillkomst som var lite annorlunda än det normala, dvs. att självstyrelsepolitiska nämnden och representanter för regeringen hörde experter och vi hade seminarier osv. Vi kunde på det sättet bilda oss en ganska gemensam uppfattning om den här frågan. Sedan gick regeringen hem till sig och gjorde det här meddelandet. Nu står vi då i beråd att ta beslut om det.

    Innehållsmässigt kan man notera, som ltl Gunnar Jansson gjorde och flera andra, att demilitariseringen och neutraliseringen är ett politikområde som rent formellt, om man ser det som säkerhetsmilitär och utrikespolitik, faller inom rikets behörighet. Successivt speciellt ifrån 80-talet har självstyrelseorganen i den här frågan gjort det till ett politikområde där vi allt oftare har en egen uppfattning som förs fram i olika internationella organ. Då är det väldigt bra om vi får en gemensam policy för hittills har vi inte haft det. Det stärker våra möjligheter att driva också den här frågan på ett framgångsrikt sätt.

    I fortsättningen kräver det att regeringen får större resurser och kompetens i den här frågan. Nu när man bland annat gör om regeringskansliet så är det nog väldigt viktigt att kansliet får kompetens och några tjänstemän som har de här frågorna på sitt bord så att man får en kontinuitet i arbetet och att man kan utveckla det här politikområdet.

    I det här sammanhanget är det också viktigt att notera att nämnden har tagit bort allting ur det här meddelandet som rör Ålands fredsinstitut, inte av någon illvilja utan mera av respekt och omtanke för att institutet ska stå oberoende av de politiska organen. Om man jämför fredsinstitutet så borde de ha rollen som utrikespolitiska institutioner har omkring i Norden. I Finland finansieras institutionen direkt av riksdagen och det är ganska mycket pengar som de får. Det är ju inte något annat land som kan göra utredningar för Finland i de här frågorna än Finland själv. På samma sätt är det på Åland, om Ålands fredsinstitut ska kunna serva regeringen med utredningar så måste verksamheten finansieras av landskapsregeringen utan att dock styra innehållet i forskningen.

    Här kommer också frågan om en utrikesminister eller minister med externpolitisk portfölj upp. Jag har länge tyckt att vi inte kommer framåt i den här frågan. I dagens värld krävs nog en person som har det på sitt ansvar att samordna våra insatser inom det nordiska samarbetet förstås men också inom Östersjösamarbetet, inom EU-frågor och kanske också i ett vidare perspektiv.

    Det här dokumentet ger upphov till en rad frågor och ställningstaganden och inte minst konkreta resurser för att vi ska kunna ta tillvara alla de goda tankar som finns i det här dokumentet.

    Intressant, som ltl Danne Sundman var inne på idag, är att det har skett två mycket stora förändringar sedan vi fick det här meddelandet. Det ena väldigt uppenbara är konflikten i Ukraina och ockupationen av Krimhalvön och Rysslands höga aktivitet inom det militära under det senaste halvåret.

    Det andra som kom fram under den här behandlingen var fil. doktors Kenneth Gustafssons forskningar om Sovjetunionens inställning till Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Det finns ju inte beaktat i utredningarna och det kanske inte heller ska vara det. Det är i alla fall historisk information som är väldigt värdefull att känna till om man vill försöka förstå vad som händer i Ryssland.

    Situationen är numera mycket mera komplex och de militära spänningarna i området har ökat ganska snabbt. Oron för våldsamheter och direkt krig finns faktiskt bland människor i Östersjöområdet idag. Rysslands kränkningar av luftrummet och andra markeringar är givetvis både illavarslande och oroväckande. Man känner en viss återgång till den logik som härskade under kalla kriget. Samtidigt måste man komma ihåg att den ideologiska konflikt som rådde under kalla kriget inte gäller mera. Trots det är tillbakagången i Ryssland vad gäller demokratiska reformer ganska alarmerande. Man måste å andra sidan vara försiktig i sina bedömningar för att inte bidra till att militärupptrappning i Östersjöområdet ytterligare ökar.

    Förändringarna som har skett har nu lett till att många politiker, även på hög nivå, har börjat lifta med Natokortet. Det var inte länge sedan centerpartiet tog statsminister Stubb i nacken och läxade upp honom för hans uttalanden om Nato när han hade gjort olika internationella besök. Statsminister Löfven har deklarerat att Natomedlemskap inte är aktuellt för Sverige under den här mandatperioden. Försvarsministern Carl Haglund talade däremot med ganska delad tunga. Han noterade att ett medlemskap inte är aktuellt men personligen är han anhängare av att Finland blir en Natomedlem.

    Rysslands reaktioner motiveras med att de anser att väst har brutit sitt löfte när man under Clintons tid förespeglade Ryssland att Nato inte skulle expandera ytterligare närmare Rysslands gränser.

    Frågan om Natomedlemskap är en ganska delikat fråga för oss. Jag tycker att det är en väldigt olämplig tid att aktivera den frågan för den bidrar till att ytterligare trappa upp den militära spänningen i vår region.

    Däremot är det väldigt viktigt att landskapsregeringen får insyn i och möjlighet att delta i de försvarspolitiska diskussioner som pågår mellan Sverige och Finland. Förhandlingarna syftar tydligen till en mera gemensam övervakning av ländernas territorier. Det måste på något sätt också inkludera Ålands neutralisering och demilitarisering. Det är lite förvånande att inte någon av de att parterna har tagit kontakt med Ålands regering och försökt bjuda in till diskussioner. Man börjar känna historiens vingslag från Ålandsplanen, då åsido steppade man också ålänningarna. Ålänningarna fick komma in senare. I övrigt ska man inte jämföra med det. När det gäller försvarspolitiskt samarbete så är den demokratiska insynen väldigt låg, det hör förstås till saken. I fråga om Åland så tycker jag verkligen att både Finland och Sverige borde visa större respekt.

    När det gäller fil. doktor Kenneth Gustafssons historiska forskningar om Sovjetunionens inställning till Åland så visar han att Ryssland idag bygger sin uppfattning troligen på en sovjetisk tolkning av 1940 års fördrag mellan Finland och Sovjet. Vi behöver inte omfatta den uppfattningen och jag tycker inte att vi ska göra det, utan vi ska hävda att Ryssland, som alla andra länder, är enligt sedvanerätt förpliktigad att iaktta alla konventioner. För att förstå intresset av att skänka Åland alla världens konstverk, som har att göra med historiskt gemenskap under ett sekel, så är det kanske mer begripligt och man inser att Ryssland fortsättningsvis idag har ett strategiskt intresse av Åland. Många här har talat om att det är svårt att skilja mellan militärt och icke militärt försvar och aktiviteter och det är säkert så. Men den geopolitiska situationen är precis den som den alltid har varit. Åland kommer alltid att ligga väldigt strategiskt och det ligger i makternas intresse att fortsättningsvis tala i termer som är av ganska historiskt intresse. Man ser på Sveriges reaktioner också att de är väldigt känsliga för allt som ryssarna gör. Det går ju tillbaks till en väldigt aggressiv historia från speciellt 1700-talet. I Finland är man mycket mera nyanserad i sin bedömning av det ryska hotet och detta kanske också ryssarna utnyttjar på något sätt.

    Till sist, fru talman, så tycker jag att det är ett väldigt bra arbete som nämnden och regeringen har gjort. Jag är glad över att lagtinget tar det här gemensamma beslutet. Det ska leda vidare till att vi får en fungerande policy. Den policyn borde användas av alla som representerar Åland i sammanhang där man diskuterar frågor där det här har relevans. Det enda man behöver upprepa om och om igen är artikel 8 som är enastående. Det står: ”Denna konventionsbestämmelse skall förbli ikraft vilka de förändringar än må vara som kan inträda ut i det nuvarande status quo i Östersjön.” Den bestämmelsen är så absolut, det finns ingen tvekan och det ska vi hävda. Det är nästan lika som ett budord. Det ska vi hävda i diskussioner mellan Sverige och Finland, i nordiskt samarbete, i Östersjösamarbete och i EU-samarbete osv. Vi ska inte vara rädda, det är inte vi som man hittat på det utan det är ju andra som har önskat att det ska vara på det sättet.

    Det kanske också är värdefullt innan doktrinen slutförs av regeringen att vi i självstyrelsepolitiska nämnden än en gång kan samråda om den slutliga utformningen. Tack, fru talman.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Talman! Det har varit trevligt att ha ltl Sundback som ressällskap på denna resa. Med all erfarenhet och kunskap som ledamoten har i det här ämnet så har hon tillfört mycket. I sitt anförande tillför hon också detta med Rysslands agerande vilket var intressant. Historien upprepar sig och vi ska också upprepa oss och förhålla oss på rätt sätt till Ryssland. Det kunde vara en helt egen mässa om det. Intressant är att se hur man använder propaganda i krigsföringen och hur man har hela så kallade trollfabriker, anställa som interagerar på sociala medier. Man framför direkta lögner från statsledningen rakt ut till massmedia. Det är i andra ändan.

    I vår enda på den här skalan har vi de mjuka åtgärderna t.ex. att ge bort tavlor och statyer som förskönar historien. Det måste man också förhålla sig till. Därmed inte sagt att man inte ska ta emot eller förakta det, men man måste veta vad det handlar om. Det är på samma skala som den andra propaganda krigsföringen, även om det är en fredlig metod. Det är en gråskala.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Det finns ett känt uttryck; ”sanningen är krigets första offer”. Det är väl nog ganska tydligt när alla våldskonflikter bryter ut.

    Det är intressant att försöka förstå Rysslands agerande. Jag är mycket intresserad av rysk historia och kultur. Det är någonting speciellt med Ryssland, det är inte Europa, det är inte Asien, det är Ryssland. Jag vet inte hur många tidszoner Ryssland sträcker sig över, men det är liksom en annan kultur och en annan tradition. I våra medier finns det väldigt många som nog drar snabba slutsatser och omdömen om Ryssland. Men en sak är viktig, att kränka en stormakt är besvärligt.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Under hörandeprocessen hade vi många Rysslandsexperter och Rysslandskännare. Det var mycket intressant. Oavsett vad man tycker och tänker om Ryssland så kan man inte låta bli att fascineras över dess historia och över dess nuvarande utveckling och återigen hur historien upprepar sig, olika mönster kommer igen. Det är kanske vår styrka på Åland att vi kan följa det här och hantera det på ett bra sätt eftersom vi har erfarenhet av att vi länge har varit nära. Vi är också goda vänner av det ryska och kan hantera det på ett rationellt sätt från åländsk sida. Det tror jag att vi ska fortsätta med. Vi ska vara medvetna och vakna men inte ta till övertoner och undvika överdriven rädsla och sådana känslor i onödan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag tycker att det är såsom ltl Danne Sundman säger. Ålänningarna är väldigt kloka, diplomatiska och skickliga på att tala och bemöta människor från andra kulturer. Det kanske finns flera orsaker till det. Just i det här avseendet kan ju Åland aldrig vara ett hot mot någon. Vårt önskemål är att vara demilitariserade och neutraliserade. Det är lite svårt för en motståndare att ge sig på en sådan som inte har avsikter som skulle leda till upptrappning av politisk eller militär stämning i den här regionen. Jag tror att vi har stora möjligheter att bidra till en fredlig utveckling i Östersjöområdet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Det har sagts många ord i det här ärendet och om de här frågorna det senaste året. Det känns bra att vi har kommit så här långt i processen. Det är en process som ska och bör leva vidare även efter dokumentet lämnar lagtinget för den här gången.

    Jag ska belysa några intressanta frågor från Ålands Framtids sida som vi har satt fokus på under behandlingen av det här ärendet.

    Den första frågan som jag vill belysa gäller tolkningen av konventionerna och hur man kunde anpassa tolkningarna av konventionerna efter den utveckling som faktiskt har skett i omvärlden. Detta belyser man i meddelandet under punkten 2.3.2 Förbudet mot militära styrkor och vapen och under punkten 2.3.5 Undantagen från bestämmelserna om demilitarisering i konventionen.

    Självstyrelsepolitiska nämnden för ett intressant resonemang och på sätt och vis ett regimskifte vad gäller vår uppfattning och tolkning av marinens fartygsbesök. Enligt resonemanget så medför utvecklingen i omvärlden och den tekniska utvecklingen att skrivningarna i konventionen från 1921 kanske inte riktigt är aktuella i dagsläget. Den tekniska utvecklingen gör att man från finsk sida nog kan övervaka att konventionen efterlevs och följs utan att man behöver skicka hit marina fartyg på regelbundna besök, vilket görs idag och där strider vi mycket om rätten till landsting osv. och det förs diskussioner.

    Ett sätt som självstyrelsepolitiska nämnden nu föreslår är att vi ifrån åländsk sida föreslår att de här fartygsbesöken upphör. Det är en ganska enkel lösning på problematiken. Vi kan hänvisa till den tekniska utvecklingen och utvecklingen överlag. Det är en mycket intressant skrivning som bör noteras och diskuteras. Ålands Framtid tycker att det är ett steg i rätt riktning.

    En fråga som lite anknyter till det här är förekomsten av eventuella militära anläggningar och militär verksamhet på Åland. Självstyrelsepolitiska nämnden skriver om gränsbevakningen: ”Nämnden anser att gränsbevakningen borde omorganiseras så att Finlands internationella förpliktelser gällande Ålands status iakttas beträffande Åland”. Situationen är inte tillfredsställande vilket vi har hört här i debatten. Det finns en hel del militära inslag i gränsbevakningsväsendet i dagsläget.

    Vi har också språkliga utmaningar som inte direkt hänför sig till det här, men som vi vet att är en utmaning som vi måste hantera på ett eller annat sätt.

    Jag tycker också att man ska lyfta blicken i det här sammanhanget om man ser de två utmaningarna att vi har en gränsbevakning som har militära inslag och vi har språkliga utmaningar på det här området. Vi måste lyfta blicken och se hur vi kunde organisera detta på bästa sätt. Vi måste till och med ställa oss frågan om gränsbevakningen, tullen och polisen på Åland i dagsläget är organiserade på ett optimalt sätt utifrån åländska behov. Förmodligen skulle det finnas ganska stora samordningsvinster mellan de här olika verksamheterna. Frågan är om vi inte från åländsk sida borde ha fokus på att i större utsträckning, i takt med en utvecklad självstyrelse, också organiserar och strukturera de här verksamheterna på ett mera ändamålsenligt sätt för Åland. Idag utför gränsbevakningen många av polisens uppgifter till exempel i skärgården. Gränsmyndigheten är en riksmyndighet som vi inte kontrollerar själva. Vi har också mycket samarbete mellan gränsbevakningen och tullen. Polisen skulle säkert, i särskilda situationer, kunna vara i behov av förstärkningar och extra personella resurser vid större händelser där gränsbevakningen skulle kunna hjälpa till, vilket man gör i dagsläget. Det här väcker en intressant diskussion, skrivningen om att gränsbevakningen både omorganiseras. Det här är en fråga som vi borde diskutera mera. Är detta optimalt? Hur kunde vi utveckla det i takt med en utvidgad självstyrelse?

    Frågan om ett eventuellt finländskt och kanske också svenskt Natomedlemskap har varit en av de större debatterna kring det här meddelandet. I det här skedet, när det ännu inte ligger vare sig på den finska riksdagens eller på den svenska riksdagens bord att ansluta sig till Nato, bör vi tänka på hur vi ska hantera en eventuell sådan situation om den uppstår. Vi vet inte om det kommer att ske men diskussionen är i alla fall relevant. Vi vet att sådana strömningar och diskussioner pendlar lite beroende på vad som händer runt omkring oss och hur säkerhetsläget är i allmänhet. Därför har det också blivit aktuellt på senare tid.

    En dag kanske vi får se ett förslag till inträde i Nato för både Sverige och Finland eller någondera. Att Finland går in själv i Nato utan svenskt följe är väl kanske orimligt i det här skedet, men vem vet vad framtiden utvisar? Hur ska då Åland förhålla sig till den frågan? Man skriver att vi ska ha fokus på att säkerställa status quo. Exakt hur detta ska gå till vet vi inte. Vi har inte det underlag som vi behöver för att kunna fatta något beslut i endera riktningen. Hur ska man förbereda en sådan diskussion? Hur ska Åland agera i en sådan händelse? Nämnden skriver: ”Landskapsregeringen bör enligt nämndens mening skapa underlag för samt säkerställa detta inför eventuellt kommande processer.” Med detta menas att status quo ska behållas. Det är en bra skrivning och det är en skrivning som Ålands Framtid givetvis står bakom. Det är viktigt att skapa ett underlag för hur Åland ska agera för att ha rimlig möjlighet att få inflytande i en sådan diskussion och se till att resultatet blir som vi önskar i enlighet med vår strävan att bli ett subjekt.

    Den slutsatsen som man åtminstone kan dra, oberoende av underlaget, är att våra möjligheter att påverka i en sådan fråga är betydligt större i ett läge där Natofrågan inte ligger på bordet. Vi gör det före och är provokativa. Vi väcker den diskussionen före våra kollegor i den svenska och den finska riksdagen sitter upptagna med sina stora frågor om Natomedlemskap. Då blir förmodligen Ålands status i det hela av mindre karaktär om man kan sätta sig ner och diskutera den här frågan redan innan en sådan process.

    Det relaterar också till frågan om hur vi på Åland ska se till konventionens status behålls aktuell, vilket nämnden skriver på flera ställen. Det är viktigt att man tillser att konventionen är aktuell. Detta har vi diskuterat mycket i nämnden, vi haft flera höranden med olika inspel i den här diskussionen. Man kan konstatera att det bärande budskapet, åtminstone från Ålands Framtid, är att vi måste vara proaktiva vad gäller den här frågan. Därför har nämnden också skrivit: ”Som ett första steg planerar lagtinget att inbjuda de ambassadörer som kan förväntas ha intresse av policyn för demilitariseringen och neutraliseringen”. Detta för att skapa ett litet men åtminstone ett första steg till en internationell diskussion om demilitariseringen och neutraliseringen och dess aktualitet och status. Det är en diskussion som måste följas kontinuerligt för att den inte ska tappa aktualitet.

    Man behöver också fundera redan nu och fördjupa sig i möjligheterna att ta det ett steg vidare. En diskussion som har förts i samband med behandlingen är om Åland borde försöka få till någon form av uppföljningskonferens, diplomatkonferens eller t.o.m. granskningskonferens för att lyfta frågan på bordet och behandla den internationellt.

    Andra föredrag som påminner delvis om vår egen konvention är Antarktisfördraget från 1959 som också innehåller inslag av demilitarisering. Man kan också titta på Svalbardtraktaten från 1920. Man kan se hur dessa fördrag har utvecklats över tid. Man kan se att till Antarktisfördraget anslöt sig Sverige 1984. Till Svalbardtraktaten från 1920 anslöt sig Island så sent som 1994 och Tjeckien 2006. Detta visar att när flera länder ansluter sig till fördragen så hålls de också förstås aktuella. De tappar inte sin aktualitet och därför borde vi också ställa oss frågan på Åland om vi borde ha som målsättning att få ytterligare signatärmakter även till vår konvention från 1921. Man behöver gå till konventionen och se vad konventionen säger om det här. I artikeln 9 regleras detta; flera signatärmakter kan ansluta sig om fördragsparterna är överens om det och att ingen motsätter sig det. Då kan också nya fördragsparter ansluta sig. Det här är ett sätt att behålla konventionens aktualitet och något som vi behöver granska framöver. Vi är eniga i likhet med nämnden att det första steget bör vara att bjuda in ambassadörer som kan förväntas ha intresse för policyn, demilitariseringen och neutraliseringen. Vi måste också ha fokus på att vi kan utveckla detta vidare. Vi måste hålla frågan aktuell till exempel i syfte att ha den på bordet och ha frågan i medvetandet hos våra finska och svenska politiker inför en eventuell diskussion om ett Natomedlemskap. Vi har ingenting att förlora på att hålla frågan aktuell också på ett internationellt plan. Sist och slutligen stannar våra diskussioner i den här salen i stor utsträckning om vi inte gör någonting för att föra ut diskussionerna.

    Tillåts man visionera, fru talman, så ska jag göra det kort vad gäller Ålands status som fredsföredöme. En genomgående röd tråd i den här diskussionen är att vi vill stärka vår ställning som subjekt. Vi vill gå från objekt till att vara ett subjekt. Åland är neutraliserat i dagsläget tack vare att vi inte är en egen stat. En autonomi kan vara neutraliserad men en egen stat är neutral. Den här möjligheten är oerhört intressant. Kunde Åland som självständig stat bli ett föredöme både neutralt och utan egen arme? Det vore ett ypperligt steg i utvecklingen av det åländska samhälle som ett fredsföredöme om man vill fortsätta att utveckla Åland i den här riktningen.

    Att i FN, i Nordiska rådet, i EU och i andra internationella sammanhang kunna respektera ett nordiskt samhälle som i likhet med t.ex. Costa rika inte har en egen armé och som försvarar sig med diplomatiska framom politiska medel, det är en vision som är oerhört intressant och som vi i Ålands Framtid har. Då, fru talman, skulle Åland bli ett verkligt subjekt och en aktör framom det objekt som vi idag snarare har som status. Tack, fru talman.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Ambitionen att Åland ska utreda förutsättningarna för demilitariseringen och neutraliseringen vid ett eventuellt svenskt och finskt Natomedlemskap, tycker jag att är lite kontraproduktiva. När statsminister Stubb var till Sverige så kom han hem och berättade att nu skulle det göras en gemensam utredning mellan Sverige och Finland om Nato. Det backades helt och hållet. Det görs inga offentliga utredningar. Jag tycker att det kanske skulle vara mera produktivt för landskapet att koncentrera sig på diskussionerna som försiggår mellan Sverige och Finland om ett större samarbete. Om det är någonstans som Natodiskussionen förs så förs de ändå där.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Visst, men från Ålands Framtids sida ser vi inte att det ena behöver utesluta det andra. Om det är någonting vi har lärt oss under det senaste året kring omvärldsutvecklingen så är att den här typen av frågor kan ändra ganska snabbt. Då gäller det att hänga med och ha en kunskap på det här området som gör att vi kan fatta beslut när vi ställs inför den här den här typen av frågor. Jag tror inte att det åländska samhället skulle lida av att vi stärker kunskaperna och funderar över hur vi skulle hantera ett eventuellt Natomedlemskap om en sådan fråga uppstår. Jag tror inte att vi har någonting att förlora på det.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det tror däremot jag. Jag tror att det skulle vara lite patetiskt nästan, att ett litet område i Östersjön, som formellt inte har någonting med det här att göra, skulle lägga ner så mycket ansträngning just på en sådan fråga. Man vet inte när och om Sverige och Finland går med och framförallt inte hurdana avtal de har. De Natomedlemmar som finns idag har ju väldigt varierande avtal. Den generella utredningen finns och den är gjord av Teija Tiilikainen och den kanske kan uppdateras. Men att dra igång några stora utredningar under regeringens vingar tycker jag nog är att ge helt fel signaler till omvärlden om våra ambitioner att förbli demilitariserade och neutraliserade, oberoende av den säkerhetspolitiska diskussionen i Östersjön.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Nu har självstyrelsepolitiska nämnden med ltl Barbro Sundback skrivit. ”Landskapsregeringen bör enligt nämndens mening skapa underlag samt säkerställa detta inför eventuellt kommande processer”. Det är åtminstone en skrivning som föreslås av självstyrelsepolitiska nämnden. Det verkar ändå finnas en viss enighet om att det här är en fråga som vi måste titta närmare på. Självklart ska man också ha visst mått av rimlighet när man tillsätter den typen av utredningar. Vi behöver ingen doktorsavhandling på området, men man kan fördjupa sig och stärka kunskapen och utnyttja det som redan har skrivits, absolut. Att sammanfatta någon form av underlag är något som vi ifrån Ålands Framtid stöder.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Det är säkert bra med bekräftelse på en status. Det här gäller både individuellt och kollektivt. Ännu viktigare är det att Ålands status, i det här fallet avseende demilitarisering och neutralisering, respekteras. Där har jag inte heller något att anmärka på vad ltl Axel Jonsson sade.

    Däremot vad gäller Ålands folkrättsliga ställning så får vi väl ändå säga att inträdet i EU innebar en vid bekräftelse, en betydande breddning av förankringen när då 15, nu 28, har bekräftat att Ålands status baserar sig på folkrätten, förutom annat också. Det tycker jag att är bra. Jag ville bara påminna om att så förhåller det sig. Åtminstone i min värld är respekten mycket framträdande.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är mycket riktigt, men även framöver behöver vi fundera över hur vi kan få konventionen och dess status bekräftad på nya sätt. Tiden går och det är 20 år sedan EU-inträdet och när det här bekräftades. Förmodligen kommer det också att finnas ett framtida behov av att få statusen bekräftad. Det var ett viktigt påpekande från ltl Gunnar Jansson och det bör noteras i sammanhanget.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Ja, jag söker inte sak utan vi tänker nog på samma sätt. I den här processen kan vi också påminna oss om att det bara är två år tills dess att det har förflutit 160 år sedan Ålandsservitutet ingicks. Nog finns det hållpunkter här i historien att fästa sig vid. Policyn som sådan är ju en god grund för att också det politiska Åland ska göra det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Roger Jansson

    Fru talman! Det är angenämt vi i den här historiska debatten, som innebär en form av milstolpe i Ålands externpolitiska position, kan ha besök av den tillfälliga tjänsteförordnande generalkonsuln för Sverige, Manne Wängborg, som har ett förflutet från bl.a. det ryska militärcentret Kaliningrad. Jag upplever nämligen diskussionen ganska långt som en dialog mellan Åland och Finland och mellan Åland och Sverige. Spår av dialog mellan Åland och Ryssland förekommer också i vår diskussion.

    Jag vill något utöka den här resan fram till dagens situation genom att återvända till historien mer än vad som har gjorts här i plenum.

    I viss mån finns den här historien med i landskapsregeringens policydokument men den är mycket viktig när man ska skaffa sig en total bild av den åländska statusen i de här sammanhangen.

     Jag vill påstå, på goda grunder, att den här resan började 1809 i freden i Fredrikshamn när Sverige skulle till att förlora Finland till Ryssland. Då väcktes Ålandsfrågan i alla dess delar, både kulturellt, språkligt, historiskt och militärpolitiskt. Sverige kämpade i det längsta med att få behålla Åland när man insåg att man skulle förlora Finland. Sverige lämnade inte den här inställningen före långt mer än hundra år senare, någon gång mellan efter 1921 års beslut och andra världskriget.

    Tack vare något som vi idag med historiens ljus kunde kalla en vänskaps- och biståndspakt, som upprättades 1812 mellan Sverige och Ryssland, så höll Sverige en låg profil i den europeiska politiken under hela 1800-talet, till alla delar som det gällde Ryssland. Napoleon eller någon annan myntade uttrycket ”Åland i rysk hand är som en pistol riktad mot Sveriges hjärta”.

    Ryssarna visade att det var en riktig uppfattning genom att redan 1819 börja planera bygget av en jätte fortifikation på Ålandsöarna som skulle innehålla flera soldater än vad Ålands befolkning var. Bomarsunds fästning var centrum för denna fortifikation. Det var försvarstorn runt hela den åländska övärlden.

    Detta utmynnade sedan i Sveriges försiktiga men i alla fall agerande i samband med Krimkriget 1853-1856, före Krimkriget, under Krimkriget och efter Krimkriget. För Östersjöns del pågick Krimkriget under 1853-1854.

    I fredsförhandlingarna i Paris anhöll Sverige om att återfå Åland av segrarmakterna, främst Frankrike och Storbritannien skulle så besluta. Om inte det skulle gå så föreslog Sverige att man skulle ställa Åland under internationell regim. Skulle inte detta gå så skulle man få Åland demilitariserat och därmed Stockholm och Sverige skyddad mot den ryska makten. I fredsförhandlingarna i Paris resulterade det i Ålandsservitutet.

    Tack vare den här hundraåriga bakgrunden blev engagemanget i Genève 1921 så starkt, inte bara från Sveriges sida utan också ifrån Storbritanniens och Frankrikes sida.

    Här ser vi historiens följdväg och vandring ända fram till 1994 när Finlands anslutningsfördrag till Europeiska gemenskapen diskuterades och på internationellt plan egentligen utan aktiv insats ifrån Finland. Det beslutades i februari 1994 om den preambel som vi har till Finlands anslutningsfördrag till Europeiska gemenskapen, senare EU, i protokoll två om Åland. Det är en ganska intressant historisk följd som man kan se genom hundra år.

    Ålandsservitutet från 1856 respekterades inte av Ryssland under första världskriget. Det påverkade naturligtvis också den åländska inställningen i sammanhanget inför Ålandsfrågans aktivering.

    Däremot så respekterade Finland konventionen från 1921 både under vinterkriget 1939-1940 och fortsättningskriget 1941-1944 genom att konventionens stadgande underrätta traktatstaterna om planerade och vidtagna försvarsåtgärder till skydd för uttryckligen neutraliseringen av Ålandsöarna. Det centrala i 1921 års konvention var att Åland ska hållas neutraliserat i händelse av krigssituation i Östersjöområdet. Demilitariseringen är ett arrangemang som gäller främst i fredstider.

    Vinterkriget resulterade sedan, tack vare att Sovjetunionen inte hade tillåtits att vara med i Genève och i Nationernas Förbund 1921, att Ryssland tvingade fram det tunga fredsavtalet 1940 som var ett likartat demilitariseringsavtal som 1856 års avtal från freden i Paris. Dessutom skulle Sovjetunionen få anlägga ett konsulat i Mariehamn för att kontrollera att Finland följer de bestämmelse om intogs i 1940 års demilitariseringsavtal. Detta demilitariseringsavtal är sedan övertaget av Ryssland i ett bilateralt avtal mellan Finland och Ryssland 1992.

    Konsulatet och dess kontrollfunktion är idag inrikespolitiskt ett stort problem för Finland. Man återkommer ofta i diskussioner kring varför konsulatet fortfarande på 2000-talet finns här.

    Tilläggas bör också att Ryssland genom sedvanerättens utveckling, som en del av folkrättens utveckling, har accepterat 1921 års avtal i praktiken. De är bundna genom sedvanerätten av 1921 års avtal, såsom egentligen alla stater är, samt att man vidhåller att 1941 års avtal är gällande, vilket det är. Avtalet är inte uppsagt och det är övertaget av Ryssland 1992.

    Då kommer jag fram till den historieskrivningen som här har anförts. Jag kan bara hålla med om den. 1980-talet innebar en nyordning genom den åländska fredsrörelsen och inte minst kollegan Barbro Sundbacks insatser i de sammanhangen men också flera andras. Den här nyordningen från åländsk sida accelererade i början av 90-talet. Vi kan skicka en särskild tacksamhetstanke till en som vi då tog avstånd ifrån, men som i historiens ljus har resulterat i en förändring både av finsk och av åländsk politik i det här sammanhanget, den kände kontra amiralen Sakari Visa. Han uttryckte sig mycket abrupt om att den här regimen kunde avskaffas. Det resulterade då i en ingående utredning av landskapsstyrelsen på initiativ av dåvarande kanslichef Peter Lindbäck. Utredningen gjordes en Niklas Fagerlund och den utredningen är underlag för en ny doktrin från åländsk sida när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen. Den tidigare doktrinen baserar sig på och kan läsas i Rosas Björkmans avhandling eller utredning. Den var mera traditionell och också åländska politiker följde den fram till och med 1980-talet, såsom här tidigare har framhållits.

    En detalj, fru talman, gällande gränsbevakningen som jag under 20 år har ägnat ganska mycket tid och tankeverksamhet på. Det gäller gränsbevakning status och huruvida den är civil eller militär. Den är alltså både civil och militär. Den militära delen är inte acceptabel ur konventionens synpunkt. Den militära delen finns inte att söka i den finska lagen om gränsbevakningen. Den är relativt oproblematisk.

    Den utveckling som har skett under de senaste 20 åren när det gäller gränsbevakningen och som är bekymmersam finns uttryckligen i lagen om gränsbevakningens organisation. Där kan Finlands president, med ett enkelt presidentbeslut, besluta om att gränsbevakningen i sin helhet sätts under militärledning. Genom ett sådant beslut är också gränsbevakningen på Åland en del av försvarsmakten i Finland.

    Det här måste vi fortsätta att arbeta med, precis som här sades av ltl Danne Sundman i presentationen av betänkandet, så att vi får gränsbevakningen på Åland att bli en hundraprocentig civil organisation.

    Jag vill tacka ltl Sundman, ltl Harry Jansson, lantrådet i hennes arbete med den här policyn, lagtingsdirektör Susanne Eriksson och Europarättschef Michaela Slotte för deras särskilda insatser för att i den här frågan nå resultat.

    Vi gamla kämpar, dit jag räknar kollegan Gunnar Jansson, kollegan Barbro Sundback och mig själv, kan nu luta oss tillbaka i våra gungstolar.  Efterföljande generation är med full kraft på banan för att hävda konventionens bokstav och inriktning och fortsätta vår resa inom området från att ha varit blott ett objekt till att i praktiken aktivt fungera mer och mer som ett subjekt. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Tack för ett högstämt tal. Jag har ingen gungstol och jag tror inte att jag kommer att skaffa mig en heller. Dessutom tycker jag inte om att sitta länge så det blir något annat för mig. Tack i alla fall för förslaget.

    Jag hakade upp mig på en sak i ltl Roger Janssons historiska översyn; att Sverige skulle ha gjort anspråk på Ålandsöarna efter Krimkriget. Så var det väl inte? Karl XIV Johan ville göra slut på alla tänkbara konflikter som Sverige under århundraden hade haft mellan Danmark och Ryssland. Det ledde sedan till att Frankrike och England beslöt att begränsa Rysslands möjligheter att använda Åland. Eller missförstår jag någonting?

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Bakom detta finns en mycket intressant historia för Sveriges och Ålands del. Storbritannien och Frankrike efterhörde huruvida Sverige skulle kunna delta i Krimkriget för att bekämpa den ryska tsarmakten i sammanhanget. Sverige hade då 1812 års avtal med Ryssland som man ville följa under årtionden och tackade då nej till det. Enligt historieskrivningen erbjöd Storbritannien och Frankrike till och med Åland såsom en ersättning till Sverige i fall de skulle vilja vara med i kriget mot Ryssland. Trots det tackade Sverige nej och frågan kom sedan upp 1856 års förhandlingar i Paris.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Det var en intressant historisk exposé vicetalmannen, kollegan Roger Jansson levererade. Jag tror bilden klarnar ytterligare om jag får göra min klassiska komplettering. Jag tror att den är väsentlig.

    Från 1809 och framåt förblev Sveriges grundlagar gällande i Finland och på Åland när dessa områden, östra rikshalvan, underlydde någon annan dvs. det ryska kejsardömet. Tänk er situationen! En grannes grundlag blir gällande här när en tredje tar över. Det var tecken på en storslagen konstitutionell fantasi, vill jag påstå, och detta även när lagarna ändrade i Sverige och delvis upphävdes förblev de ikraft i Finland. Det tror jag att har en mycket stor betydelse kulturellt, politiskt, juridiskt och överhuvudtaget demokratiskt för hela vår historia.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Tack för den kompletteringen. Det är en mycket intressant och väsentlig del av våra band här i Norden mellan Finland och Sverige.

    Ytterligare kan tilläggas att det svenska språket fortsatte att vara ett huvudförvaltningsspråk i Finland ända fram till andra delen av 1800-talet. Detta igen har skapat andra problem både laggrunden som ursprungligen var rikssvensk och också språkfrågan som tyvärr alltför länge hölls status quo resulterade i de slitningar inrikespolitiskt som sedan har skett i Finland. Det kanske också har varit en negativ faktor i Ålandsfrågans hantering från Finlands sida.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag vill lite fortsätta på den historiska linjen. Jag konstaterar att när den unga självständiga republiken Finland, efter många omgångar, står i beråd att skaffa sig en egen konstitution, regeringsform och riksdagsordning, så skedde det på svenska i Finland 1919. Regeringsformen för Finlands skrevs på svenska. Den finskspråkiga versionen är en översättning. Jag ville bara bekräfta det som kollegan Roger Jansson nämnde, det svenska inslaget har antagligen en större betydelse för vårt sätt att tänka än vad vi alltid kan förstå.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Som historiskt intresserad person kan jag bara säga att det var ett intressant anförande och intressanta repliker. Jag välja den här gången ändå att titta lite framåt.

    Klämmen i betänkande säger: ”Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att vid antagandet av policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering beakta de synpunkter som framförs i detta betänkande”.

    Det finns en synpunkt som jag saknar, sedan har jag två frågor och en kort kommentar.

    Det handlar först om rubriken på sidan 7; Nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. När den stora sessionen startade i Stockholm var Thorvald Stoltenberg, författare till Stoltenberg rapporten, inbjuden som inledande på den säkerhets- och utrikespolitiska debatten. Han hade ett oerhört intressant anförande. Han spekulerade mycket i vad ryssarna riktigt tänker och vill och det som sker i Ukraina med överflygningar, ubåtar osv. Han nämnde också att Berlinmuren föll för 25 år sedan och att ryssarna har tappat otroligt mycket under den tiden. Stoltenbergs svar på vad ryssarna riktigt vill är att de vill visa sina muskler. Han kallade det för en offensiv rysk markeringspolitik, vilket man kanske kan kalla det för. Han var också väldigt bekymrad över det allt starkare stödet, att man vill väcka någonting till liv, han kallade det för kalla kriget retoriken. Han menade att man inte kan skapa en nordisk, europeisk säkerhet utan Ryssland och man ska definitivt inte göra det mot Ryssland. Stoltenberg nämnde att man har en dialogtradition i Norden och den bör vi föra vidare med ryssarna. Det tyckte jag var ett väldigt intressant uttalande som åtminstone jag håller med om.

    Det som Stoltenberg nämnde, och som jag lite saknar i det här betänkandet, är att det är hög tid att etablera en nordisk försvarskommission som ett komplement till Natomedlemskap eller icke Natomedlemskap och som ett komplement till EU-medlemskap eller icke EU-medlemskap.  Stoltenberg pekade på fyra punkter. För det första att man skulle identifiera när och hur olika scenarier bör hanteras. För det andra nämnde han att man bör arbeta raskt. Han nämnde också att man bör få fram olika samarbetsformer så fort som möjligt. Stoltenberg nämnde även att det handlar inte bara om väpnade konflikter, traditionellt krig utan också om digitala attacker.

    Jag tror att det här är något som kommer att bli verklighet inom en rask framtid. Jag tror att det är viktigt att man från åländsk sida förhåller sig till den här saken. Nu är det här är relativt nya saker, men det har blivit ett annat tempo i de här frågorna. Jag riktar mig till de från landskapsregeringen som är kvar här, följ med den här biten! Jag anser att det är viktigt.

    Sedan har jag två frågor. På sidan 8 sägs: ”Landskapsregeringen föreslår att landskapets uppfattning ska vara att Åland inte ska omfattas av något militärt samarbete. Därför utgår landskapet från att Finland vid eventuella förhandlingar om ett medlemskap i NATO försäkrar sig om att inga förändringar görs”. Det är en väldigt märklig formulering som kanske ltl Sundman eller någon annan, som känner sig manad, kan ge bakgrunden till. Jag ska inte betygsätta det annat än att jag tycker att formuleringen är lite märklig.

    Det sägs också under rubriken Information om, bevakning av och inflytande över demilitariseringen och neutraliseringen; ”lagtingets inflytande bör öka över fördrag och andra internationella förpliktelser som Finland ingår”. Här vore det intressant att få reda på om det överhuvudtaget har diskuterats hur man skulle gå till väga med det.

    Fru talman! Sista kommentaren handlar om utlåtandet som huvudstaben gav. Man säger att huvudstaben anser att förtöjning vid kaj har blivit en stadgad praxis och ingen av konventionsparterna har beklagat sig över denna praxis. Så kan det säkert vara. Jag tänker på dåvarande kanslichef Peter Lindbäck som i alla sammanhang var otroligt på tårna och protesterade så till den milda grad så att vi politiskt ansvariga stundtals tyckte att det kanske var lite väl energiskt. När man anser att det nästan har blivit praxis och att det faktiskt inte är någon av konventionsstaterna som har beklagat sig över denna praxis så visar detta att det vore oerhört viktigt att vi från åländsk sida bevakar våra rättigheter. Nu är inte nuvarande landshövding Lindbäck här, men jag tyckte själv att det var onödigt liv ibland runt den här frågan när man hade andra viktiga frågor som man skulle förhandla om med finska politiker. Men med facit i hand så var det bra att han agerade så mycket som han gjorde. Om inte vi från åländsk sida agerar så blir det helt plötsligt praxis. Tack.

     Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Ltl Eriksson begärde ett förtydligande om en formulering. Det är helt enkelt så att nämndens hållning är densamma som landskapsregeringens. Oavsett vad som händer, det som lästes upp här från konventionen, så ska statusen bestå. Sedan vet man inte vad det är, så det viktiga är att vi ser till att Ålands status består. Vad som sedan händer runt oss, det må vara. Vi ska fokusera på vår status. Eftersom nämnden har skrivit det så känner vi att man bör skaffa sig mera kunskaper om olika scenarier så att man är beredd, för det kan gå snabbt om man väl bestämmer sig för att gå med i Nato. Då måste vi ha scenarierna klara för oss för att kunna agera för att just behålla Ålands status intakt, som den behölls när t.ex. Lissabonfördraget, artikel 2.2.2, kom.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det var ett mycket bra svar, ltl Sundman. Tack för det. Det var detta som jag saknade i de här formuleringarna. Man pekar på ett problem, man tycker att Ålands status ska bestå, men Ålands status består knappast av sig självt. Man behöver ha strategi över hur man ska agera när de här frågorna dyker upp. Jag tyckte att ltl Sundman gav ett väldigt bra svar. Men införskaffar sig mera kunskap.  Om jag förstod svaret rätt så utarbetar man en strategi så att man vet hur man ska agera den dagen den här frågeställningen eventuellt dyker upp. Det tycker jag att är bra, om jag förstod svaret rätt?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! På det sättet ska man förstå mitt svar. Som framgått av debatten kan det ändå kännas fjärran med ett Natomedlemskap. Det säkerhetspolitiska läget var gott när policyn skrevs men det ändrade snabbt. Det kan också ändras snabbt i andra sammanhang. Därför är det viktigt att man snabbt gör den här inventeringen och ser till att man skaffar sig den kunskapen att man kan bedöma de olika scenarierna och agera för Ålands sak. De flesta bedömare gör det klart att man inte funderar på ett medlemskap i Nato. Man slår till ungefär som när man gick med i EU, då var det ganska snabba puckar och då måste man veta från åländsk sida att man gör rätt saker.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tycker att det är trevligt när vi kan vara samstämmiga om så viktiga frågor. Det finns säkert någon finurlig i finess som inte jag förstår varför man inte skriver ut i betänkandet och som ltl Sundman pekade på. Vi är helt eniga, sådana här frågor kan ändra sig ganska snabbt. Precis som sades i ltl Sundmans presentation och som står i betänkandet så var det säkerhetspolitiska läget ett annat när landskapsregeringen skrev det här meddelandet än vad det är nu när vi behandlar det i lagtinget. Det säkerhetspolitiska läget kan ändra ytterligare åt ett eller annat håll ganska snabbt. Jag tror att det är bra att självstyrelsepolitiska nämnden hela tiden håller i den här frågan och jobbar vidare med det så att man vet vad man ska göra när eventuella frågor dyker upp.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Bästa lagting, det har varit en väldigt intressant dag med många kvalificerade anföranden. Det har varit blickar både bakåt i tiden och framåt i tiden. En lagtingsperiod, en regeringsperiod känns mycket kort i det perspektivet vi har talat om idag med den utveckling som inleddes i början av 1800-talet med byggandet av fästningen i Bomarsund. Åren har gått och regering efter regering och lagting efter lagting har varit förvaltare och utvecklare av den sedvanerättsliga regim som reglerar Ålands status.

    Jag vet inte om det är fel tillfälle, men den vi diskussion som vi har hållit under flera mandatperioder här i lagtinget kring ett besökarcentrum i Bomarsund så hoppas jag att centret ska kunna förverkligas en dag. Jag hoppas att besökscentret också kan bli ett kunskapscentrum beträffande demilitariseringen och neutraliseringen. Det skulle vara en punkt varifrån man kan informera och berätta mera folkligt till den åländska publiken och även till de besökare som kommer till Åland om dessa fredens öar och hur de har tillkommit.

    Inledningsvis vill jag tacka för det samarbete som landskapsregeringen har haft med lagtinget. Jag vill tacka fru talman, som har lett arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden, för en mycket intressant process. Det här dokumentet har beretts i landskapsregeringen och övergått till lagtinget och nämnden för ytterligare samråd. Nämnden har haft många intressanta höranden och väldigt kvalitativa synpunkter på det här arbetet. Sedan har det här dokumentet återgått till landskapsregeringen för ytterligare fördjupning och breddning av arbetet. Genom meddelandet har vi fått till stånd en process i lagtinget som har varit nyskapande och intressant. Det är synnerligen viktigt i ett sådant här ämne där konsensus är viktig och där man har en så bred och gedigen samsyn som det går mellan lagtingets partier.

    Jag tycker också att nämnden, i det här sista skedet av behandlingen, även kommer med goda förslag och nya inspel i diskussionen.

    När det gäller information till ambassadörer så har landskapsregeringen fört upp på agendan att också få tid att tala om Ålandsexemplet. Erbjudandet kvarstår från åländsk sida om utrikesministeriet så önskar.

    Jag tycker också att det är ett mycket bra förslag att ta fram ett policydokument kring Ålandsexemplet och kanske arbeta fram det i kontaktgruppen. Jag hoppas att vi i kontaktgruppen kan ta upp det som ett ämne för diskussion.

    När det gäller utvecklandet av försvars- och säkerhetssamarbetet mellan Finland och Sverige så håller sig landskapsregeringen informerad. Vi försöker få en viss information om samarbetet. Försvarsminister Haglund har varit mycket öppen och även erbjudit oss att ge information i den här frågan vid sitt besök på Åland. Datum för det är ännu öppet, men det måste ske inom de närmaste månaderna före riksdagsvalet i riket.

    Utredningen om den civila krishanteringen ska slutföras vid försvarsministeriet till den sista januari 2015, så även där kommer det ett nytt dokument som kan vara av stort intresse för Åland.

    Vid ett besök av försvarsministern önskar landskapsregeringen också förstås lyfta frågorna kring marinens landstigningar och inspektionsfärder i de åländska demilitariserade och neutraliserade vattnen.

    Jag tycker att det är fint att man använder sig av begreppet doktrin när man arbetar med det här policydokumentet. Jag tycker också om formuleringen att det är en doktrin med kunskap och beprövad erfarenhet som omsätts i principer. Jag tycker att det är ett mycket elegant sätt att uttrycka vad dokumentet syftar till.

    Det påpekades här att detta är ett långsiktigt uthålligt dokument. Det är absolut ingen kvartalsrapport och det kan heller inte ändra i relation till de geopolitiska frågorna och hur de utvecklas, utan det kan vara aktuellt vid en tidpunkt och förefalla mindre aktuell ett år senare. Nu har det varit en väldigt intressant tid där frågorna kring Ukraina och Ryssland också har påverkat hur vi har betraktat säkerhetsläget i Östersjön.

    Vi ska också påminna oss om att vi varje dag på Åland, i en del av ett land som är granne med Ryssland, i hög grad präglas av utrikes- och försvarspolitiken i vårt land. Det är alltid någonting som vi förstås måste förhålla oss till. Då situationer och militära aktioner sätts igång som den i Ukraina så skärps det här läget ytterligare.

    Det har också varit en mycket lärorik resa, särskilt det öppna hörandet som hölls här i lagtinget. Jag minns särskilt väl forskaren Hanna Smith från Alexanderinstitutet och hennes kunskaper om det ryska försvarstänkandet och hur det har sett ut genom olika tidsperioder och hur man tror att mycket av det här tänkandet fortfarande lever kvar i Ryssland ännu idag.

    Jag hoppas att ingen sätter sig i gungstolen för tidigt. Alla de personer som vtm Jansson nämnde har varit synnerligen värdefulla i det här arbetet och många, många andra också. Både tjänstemän och politiker har bidragit på ett mycket konstruktivt sätt i den här processen. Jag hoppas att vi kan fortsätta diskussionerna i en god anda och med stolthet fortsätta att upprätthålla den här sedvanerättsliga regimen som reglerar Ålands status. Tack.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag vill också passa på att tacka lantrådet och landskapsregeringen för det här samarbetet. Nöjet har varit på vår sida eller åtminstone ömsesidigt. Det har varit en väldigt lärorik och intressant process. Från självstyrelsepolitiska nämnden ställer vi givetvis upp om det behövs ytterligare samråd i det här ärendet eller när de av lantrådet nämnda utredningarna och processerna går vidare. Vi ser fram emot ett fortsatt nära och fruktbart samarbete. Ett stort tack för det här. Lycka till med finputsningen så har vi den här policyn klar.

    Som jag sade i mitt anförande, många hundra timmar, kanske tusen timmars arbete kommer i rätt tid och gör en verklig nytta. Det visar på att vi tar hand om den här frågan på ett bra sätt.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Tack för det ltl Sundman. Vi inom landskapsregeringen kommer att göra vårt bästa. Det som påtalades här i diskussionen är att vi är lite för få som har tillfälle och tid att arbeta, speciellt inom tjänstemannakåren, med de här frågorna. På sikt ser vi nog ett behov av att stärka det inom förvaltningen. Vi kommer att hålla nämnden och lagtinget underrättade om det sker förändringar på dessa områden.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Remiss efter bordläggning

    6        Tillväxt- och hållbarhetsfond

    Ltl Mats Perämaas m.fl. åtgärdsmotion (MOT 2/2013-2014)

    Ärendet bordlades 12.11.2014 då talmannens föreslog att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Ltl Mats Perämaa

    Fru talman! Ni har säkert hört oss nämna tillväxt- och hållbarhetsfond tidigare. Vi har lyft den frågan i samband med budgetarbete i form av budgetmotioner. Jag valde ändå att lämna in ett förslag om en åtgärdsmotion, med samma innehåll i princip, för att på det sättet få en djupare behandling av det här specifika ämnet i finans- och näringsutskottet som frågan kommer att remitteras till.

    Budgetbehandling görs i ansträngt läge med massor av ärenden som ska behandlas samtidigt så just då finns det inte tid att fördjupa sig så väldigt mycket i enskilda frågor.

    Varför då en fond? Vi pekar på att begreppet fond i det här sammanhanget innebär att de medel som ska användas för ett visst ändamål inte kommer att finnas med i landskapets ordinarie budget. I det här fallet skulle man lyfta ut hanteringen ur budgeten och hantera det separat, såsom en fond enligt definitionen. Ett exempel på det är pensionsfonden och hanteringen av pensionsmedel där man har skild hantering av medel och där inte själva kapitalet finns i landskapets budget. Man kan förstås nog lyfta över pengar från pensionsfonden till landskapets budget. Fondmedel är alltså separat från landskapets budget.

    Varför detta? Vi tycker att det finns två saker som pekar på behovet. Det är för det första hållbarhetsarbete som landskapet jobbar med. Ett hållbarhetsmeddelande har tagit fram och som ska sträcka sig ända fram till år 2051, drygt 35 år fram i tiden. Ett så långsiktigt arbete kan gärna ha en egen finansiering eftersom man inte helt kan förlita sig på att det arbetet kan göras med enskilda budgetbeslut som tas årligen. En budget tas ju för ett år i taget. Hållbarhetsarbetet är så långsiktigt att det med fördel kunde ha en skild finansiering så som vi föreslår.

    Det andra behovet vi pekar på är tillväxt. Som bekant har vår tillväxtnivå här i landskapet varit så gott som negativ under de allra flesta år under senare tid. Tillväxten har varit negativ eller legat nära noll. Det finns ett stort behov av att skapa tillväxt för att generera arbetsplatser. På det sättet kan vi trygga välfärden. Tillväxten kan heller inte hanteras av enskilda årliga budgetbeslut. Det faller, enligt vår uppfattning, väl under det som man kunde finansiera via en fond utanför landskapsbudgeten.

    Men dessa grundläggande syften vill vi upprätta en fond. Vi tror oss veta, vi har inte exakt information som oppositionsparti, att PAF har genererar så mycket vinster och därmed har så mycket pengar till förfogande i sin kassa att man kunde lyfta över 30 miljoner euro att hanteras i en skild fond. Vi har inte den exakta informationen, men knappast har någonting så radikalt inträffat att inte dessa medel, samt en hel del till, finns i PAF:s kassa. I samband med det så tycker vi att det är fullt rimligt att landskapet och lagtinget i förlängningen tar en viss kontroll över dessa medel, vilket man skulle göra om man lyfter över en del. Landskapsregeringen har i och för sig, via ägarstyrning, en kontroll över dessa medel, men de finns där utan att någon av oss egentligen vet hur de är placerade eller vet hur de används i dagligt bruk.

    Det har framkommit signaler om att det finns ett intresse hos PAF att köpa till sig ny kunskap, nya spelbolag med dessa medel som har införtjänats och finns i kassan. Man kan förstås diskutera huruvida detta räntar av sig bättre med sådana investeringar eller om pengarna skulle ränta sig bättre genom det som vi föreslår och kunna placeras lokalt här på Åland i olika verksamheter. Det skulle leda till det syfte som vi eftersträvar; skapa tillväxt, hållbarhet och mera jobb här på Åland.

    Enligt vår mening finns det många intressanta aspekter i den här frågan. Vi ser fram emot en god behandling, förhoppningsvis, i finans- och näringsutskottet. Finans- och näringsutskottet kan fördjupa sig i frågan och se om landskapet på det här sättet kunde ta kontroll över delar av PAF:s kassa för att skapa och uppnå de målsättningar som vi eftersträvar; tillväxt, hållbarhet och arbetsplatser. Tack.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Fram till 31.12.1992 gick PAF-medlen in i landskapets enskilda budget, en särskild budget. Med det nya ekonomiska systemet från den 1 januari 1993 så blev PAF-medlen en vanlig del av vår inkomstbildning i landskapet. Så har det varit ända sedan dess. På grund av att det finns en större osäkerhet i PAF-medlens inflytande än t.ex. klumpsumman så har vi också förordat att man skulle ha en lagreglerad fond som skulle härbärgera de här medlen när de överförs från PAF. Det står i regeringsprogrammet att detta ska genomföras. Det står i de årliga budgetarna att det ska genomföras, även nu i 2015 års budget. På vilket sätt skiljer sig det här initiativet från det som regeringen arbetar med just nu?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det kan man kanske fråga sig. Vi upptäcker ju inte någon entusiasm i den här frågan vare sig i tidigare beredningar, i utskott eller i den här salen. Vi har inte på något vis nåtts av signaler om att det här är på gång. Däremot kunde vi läsa i tidningarna att PAF planerar att göra stora förvärv på spelmarknaden och köpa åt sig mera kunskap. Det här går ju lite i strid med att man skulle härbärgera dessa kassamedel så som vi förespråkar. Det spelar ingen roll vem som åstadkommer att vi når det resultatet. Vi ser gärna att landskapsregeringen ännu tar initiativet och levererar ett lagförslag. Sedan kan vi gå vidare utifrån det.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Entusiasmen finns i regeringsprogrammet. Jag kan hålla med om att det har tagit tre år före man riktigt aktivt har börjat jobba med det. I budgeten för 2015 är intentionerna väldigt tydliga. Min fråga kvarstår: Är inte den entusiasmen tillräcklig för er? På vilket sätt tänker ni er att de här pengarna ska användas på ett annorlunda sätt än vad regeringen skissar på i budgeten för 2015?

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Rent tidsmässigt levererades den här åtgärdsmotionen till lagtinget innan vi såg budgeten överhuvudtaget. Det kan väl hända att vår entusiasm har lett till att landskapsregeringen visar en större entusiasm. Vad vet jag? Men då är det väl enkelt om vi är eniga om att målsättningarna, tillväxt, hållbarhet och arbetsplatser, är viktiga, vilket vi torde vara. Då borde det ju vara rätt så enkelt och möjligt att vi kan förvänta oss resultat inom någon månad. Lagframställningen behöver levereras till lagtinget inom det närmaste halvåret för att vi ska kunna fatta de beslut som behövs.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Vad PAF:s kassa innehåller är ju ingen hemlighet. Det framgår av bokslutet som är offentligt. För finansutskottsledamoten Perämaa så är ingenting hemligt, åtminstone inte hur PAF:s kassa idag är placerad. Det kan finansutskottet ta reda på.

    Den här motionen skulle man kunna avfärda med bokstäverna PG, på gång. Det har det varit sedan regeringen bildades och kommer nu att förverkligas enligt de skrivningar som finns. För den skull är det ju inte förbjudet att motionera om det och elda under frågan. Det är bara att tacka och ta emot för landskapsregeringen och majoriteten här i lagtinget.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Den här diskussionen är ganska meningslös. Jag har motionerat om den här frågan i en budgetmotion och nu i en åtgärdsmotion. Når vi resultat och vem som sedan tar åt sig äran av det resultatet, det är helt oväsentligt. I grunden är det här en oerhört intressant fråga. Det är frågan om oerhört mycket pengar, pengar där man verkligen kan göra någonting för att uppnå de här målsättningarna.

    Se till, ltl Sundman, att landskapsregeringen levererar en lagframställning som fyller de grundläggande krav som vi eftersträvar! Då kommer vi givetvis att välkomna det och behandla den frågan på ett seriöst sätt.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att man kan vara mer eller mindre eniga i de här frågeställningarna. Hur man använder tillgängliga kassamedel är en viktig strukturell fråga. Hur står del man använder till annat än för PAF:s egen räkning är en diskussion som man måste ta. Man kan inte heller frånta PAF möjligheterna att diversifiera sin portfölj och växa internationellt, vilket har varit en uttalad vilja också från lagtinget och självstyrelsemyndigheterna tidigare. Det är ju ingenting som kommer gratis.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vad PAF:s kassa innehåller idag vet vi inte. Jag har inte brytt mig om att exakt fråga inför den här behandlingen nu. I något skede innehöll kassan mellan 60 och 70 miljoner euro. Vi säger att 30 miljoner euro skulle härbärgeras och denna summa förhindrar inte PAF att utvecklas på andra områden också. Det kunde vara en väldigt god grund för att utveckla samhället för övrigt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Syfte med den här motionen är förvisso gott. I tidigare repliker har det framkommit en del saker som jag tänkte ta upp.

    Jag går direkt på beloppens storlek. Ltl Perämaa nämnde att man skulle börja med att lyfta ut 30 miljoner. Nu har vi haft en överenskommelse med PAF om hur mycket pengar man tar årligen. Menar ni så fall att det här skulle vara utöver, att man startar med 30 miljoner till? Ska man fortsätta med det beloppet? Berätta lite mera om hur mycket man ska plocka ut.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! PAF har lyckats generera sin stora kassa förutom de överföringar som har gjorts med landskapsregeringens och lagtingets beslut. Givetvis skulle den här kapitaliseringen ske utanför de fördelningar som landskapsregeringen och lagtinget gör till föreningar och tredje sektorn. Det skulle vara ett eget syfte för detta. Den tidigare finansieringen till tredje sektorn skulle fortsättningsvis hanteras via budgeten såsom tidigare.

    Däremot ifrågasätter vi lite det kraftiga införandet av medel till budgeten som har gjorts under senare år. Den delen skulle vi gärna se att man stävjar en hel del.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, fru talman! Uppfattade jag ltl Perämaa rätt så ska man ta ut det vi har gjort de senaste åren och så ska vi ytterligare ta 30 miljoner plus eventuellt någonting till för att kapitalisera den här fonden? Då blir det ju fråga om väldigt stora pengar.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! 30 miljoner en gång, det här är ju inte årliga belopp. Det skulle vara fond. Då blir det förstås fråga om en hel del avkastning på ett sådant här stort belopp. Åtminstone skulle man använda avkastningen för att uppnå det här syftet. Beroende på vad lagframställningen säger så kunde man i vissa situationer använda själva kapitalet också för att nå dessa syften. Överföringen av 30 miljoner till fonden, som vi förespråkar, är en engångsföreteelse. Om det bli stora kassor i framtiden så måste det finnas möjlighet att göra tilläggskapitaliseringar, men det här gäller uttryckligen en engångssumma.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Som ltl Mats Perämaa säkert känner till, eftersom han sitter i utskottet, så är ju utskottet tyngd av mycket arbete. Det är många olika saker som de facto står på tur och som bör behandlas. Om utskottet skulle finna tid att behandla den här motionen lite djupare så kanske även ett tillfälle kunde ges att bekanta sig lite närmare med problemet att man har lite för mycket pengar som i fallet PAF. Då tänker jag närmast på Norge och den oljefond som där finns tillgänglig. Jag tror att det skulle vara intressant för utskottet att bekanta sig med hur den här fonden kom till, vilka regler som gäller, användningen och hur man ska tackla detta i den vardagliga politiken.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Förvisso skulle det vara intressant. I det fallet är det frågan om oerhört mycket mera pengar. Relativt sett, för den åländska befolkningen, är inte 30 miljoner euro lite pengar det heller. Det är frågan om så mycket pengar att det finns skäl att man på ett noga och reglerat sätt går in för att bestämma hur man ska använda dessa medel och då bör man gärna ha en målsättning också.

    Vi behöver kanske inte lyfta den diskussionen alltför mycket, men det har ändå förts över ganska mycket pengar till den vanliga budgeten, det utgör en del av likviditeten och kan förbrukas till nästan vad som helst. Det är absolut skäligt. Det är ändå spelpengar som det är frågan om, människor har spelat och det har lett till de här stora vinsterna. Det är viktigt för oss att man hanterar det här på ett reglerat och bra sätt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    7        Lagfäst språkråd

    Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2013-2014)

    Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.

    Remiss

    8        Närståendevårdarnas situation

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 4/2013-2014)

    Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.

    Remiss

    9        Höjning av hemvårdsstöd för barn upp till två år

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 5/2013-2014)

    Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum.

    För kännedom

    10      Granskning av landskapets pensionssystem

    Landskapsregeringens svar (GR 1/2014-2015-s)

    Landskapsrevisionens granskningsrapport (GR 1/2013-2014)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 26.11.2014.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 26.11.2014 klockan 13.00. Plenum är avslutat.