Plenum den 26 november 2014 kl. 13:00

Protokoll

  • Plenum börjar 1

    Remiss. 1

    1    Godkännande av Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar

    Landskapsregeringens yttrande (RP 3/2014-2015-s)

    Republikens presidents framställning (RP 3/2014-2015)

    Föredras. 11

    2    Granskning av landskapets pensionssystem

    Landskapsregeringens svar (GR 1/2014-2015-s)

    Landskapsrevisionens granskningsrapport (GR 1/2013-2014)

    Remiss. 11

    3    Lagfäst språkråd

    Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2013-2014)

    Remiss. 24

    4    Närståendevårdarnas situation

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 4/2013-2014)

    Remiss. 36

    5    Höjning av hemvårdsstöd för barn upp till två år

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 5/2013-2014)

    För kännedom.. 41

    6    Godkännande av överenskommelsen med Estland om nödsituationer

    Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2014-2015-a)

    Republikens presidents framställning (RP 2/2014-2015)

    Plenum slutar 41

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering.29 ledamöter närvarande.

    Vicetalman Viveka Eriksson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

    Remiss

    1        Godkännande av Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar

    Landskapsregeringens yttrande (RP 3/2014-2015-s)

    Republikens presidents framställning (RP 3/2014-2015)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet

    Diskussion.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Eftersom minister Valve är på resande fot ska jag presentera landskapsregeringens yttrande över Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar.

    Syftet med konventionen är att garantera att alla har rätt att på begäran få ta del av myndigheternas handlingar. Det är fråga om det första internationella avtalet om offentlighet i myndigheternas verksamhet som är juridiskt bindande och som bygger på offentlighetsprincipen.

    Den till framställningen fogade propositionen innehåller ett förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. I propositionen föreslås det också att riksdagen godkänner två förklaringar.

    I samband med beredningen av konventionen begärde justitieministeriet landskapsregeringens utlåtande över fördraget. Landskapsregeringen har bedömt konventionens förhållande till behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet, och speciellt konventionens första avsnitt som berör landskapets lagstiftningsbehörighet. Slutsatsen i våra utlåtanden har varit att konventionens ikraftsättande i landskapet förutsätter lagtingets bifall.

    Landskapsregeringen har i sina utlåtanden konstaterat att landskapslagstiftning som syftar till förvaltningsverksamhetens öppenhet och allmänhetens tillgång till dessa myndigheters handlingar har antagits. Vi ser inte några hinder för att konventionen undertecknas. Landskapsregeringen anser därmed att konventionens ikraftträdande inte skulle medföra några direkta behov av ändringar i landskapslagstiftning.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Tack för presentationen. Den avspeglar ett bekymmer. För det första är vår landskapslagstiftning mycket gammal och hjälplöst föråldrad. För det andra, myndighetsutövning utförs numera av många andra aktörer än myndigheter. Det har vi inte minst erfarit i Mariehamns stad i de bolagiseringsprocesser avseende tidigare offentlig verksamhet som nu övergår i privaträttslig sådan och den eftersläpning i lagstiftningen som gäller. Därför är, Kan det verkligen stämma det sista som ministern nämnde, att det inte finns behov av reformering av lagstiftningen inte ens i ljuset av denna konvention. Det betvivlar jag.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    I ljuset av denna konvention har landskapsregeringen bedömt att det inte behövs några förändringar i landskapslagstiftningen. Vår lag är från 1997 och regeringen anser att en översyn måste göras, en modernisering, göras förtydliganden. Det pågår ett arbete i landskapsregeringen med en översyn av offentlighetslagstiftningen.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Jag tror att det är ännu värre än så. Offentlighetslagen på Åland som då i tiden var modern, inte från 1997 utan från 1977, det är 20 år av utveckling eller vad som hände däremellan. Hela miljön är nu en annan, jag var med när den dåvarande lagen kom till där det fanns ett undersåtstänkande, myndigheten bestämde, undersåtarna skulle rätta och packa sig. Nu har vi en helt annan miljö, annan verklighet nu ska myndigheterna serva medborgarna i en process där transparens, offentligheten i myndigheternas och övriga aktörers verksamhet är helt avgörande för att den offentliga verksamheten ska ha legitimitet. Min oro består.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Det är glädjande att liberalerna har ändrat uppfattning. Så sent som i oktober 2011 lade den tidigare regeringen med det dåvarande lantrådet ner en arbetsgrupp som hade till uppdrag att föreslå förändringar i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Man bedömde att det skulle räcka med olika utbildningsinsatser. Det visar att den här regeringen har gjort en korrekt bedömning och att vi kan dela samsyn om att vi behöver göra en modernisering och översyn.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Landskapsregeringen ska tala för sig själv, liberalerna står för sina ställningstaganden. 2011 säger ministern, det är tre år sedan och vi vet att det har tillkommit ytterligare saker, hela bolagiseringsprocessen i Mariehamns stad t.ex. Vad finns det för tidsplan för landskapsregeringen, när kan vi förvänta oss en reviderad offentlighetslagstiftning till lagtinget?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Det pågår en analys och en kartläggning över var man behöver göra förändringar. Avsikten är att det ska komma som ett PM till landskapsregeringen inom kort, att lagstiftningen ska kunna komma igång.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Ämnar landskapsregeringen att göra en totalrevision av offentlighetslagstiftningen eller tänker man justera några paragrafer, det önskemålet som Ålands journalistförening ansåg att var akut? Jag vill ha ett klargörande, kommer vi att hinna med revideringen under den här mandatperioden.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Jag står som vikarierande för minister Valve så jag anser att det är han som får tala för tidtabellen och vilka paragrafer som i så fall ska förändras. Det pågår ett arbete inom landskapsregeringen för en översyn och modernisering av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet från 1977. Man kan konstatera att när liberalerna satt i regeringen valde man att lägga ner den arbetsgrupp som hade satt igång en översyn. Vi har återupptagit arbetet för vi anser att det är mycket viktigt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Fru talman! Öppenheten måste hela tiden försvaras. Vi har under höstens lopp kunnat följa med debatten i tidningarna kring offentlighetsprincipen och utlämnandet av allmänna handlingar och om man kan ha offentlighetsprincip i våra bolag.

    Inom den offentliga sektorn efterforskas allt oftare källor och handläggningstider. Det drar ut på tiden att få ut allmänna handlingar, det vittnar ofta journalister om. De måste gå fram med lagtexten och verkligen kräva ut handlingar, det ges inte öppet. Då anser jag att offentlighetsprincipen är hotad och därmed också en av grundpelarna i vår demokrati. En av våra viktigaste demokratifrågor är att alla medborgare har rätt att ta del av offentliga dokument och handlingar. Det kan dröja dagar eller veckor innan handlingarna lämnas ut.

    Borde vi kanske starta en offentlighetsjour, en rådgivningstjänst för medborgare om offentlighet och sekretess. Det skulle säkert underlätta. Kanske inom det kommande servicecentret som landskapsregeringen planerar, kunde man ha en offentlighetsjour.

    Fru talman. I dag diskuterar vi ett förslag om tillgång till offentliga handlingar, samt ett förslag till lag om sättande ikraft av bestämmelserna i konventionen som hör till området för lagstiftningen. Syftet med konventionen är att garantera att alla har rätt att på begäran få ta del av myndigheternas handlingar. Det är frågan om det första internationella avtalet om offentlighet i myndigheternas verksamhet som är juridiskt bindande och bygger på offentlighetsprincipen. Det är ett steg i rätt riktning.

    Fru talman. Offentlighetsprincipen är lika viktig som rösträtten. Den finns till för att medborgarna ska kunna granska hur beslut verkställs och hur de gemensamma pengarna används. Brist på insyn leder nästan automatiskt till korruption och maktmissbruk. Just nu har vi ett mycket intressanta ärende i Mariehamn kring offentligt ägda aktiebolag och lagen om allmänna handlingars offentlighet. Frågan belystes i samband med bolagiseringen av ÅDA och inbegriper just offentlighetsprincipen.

    Ska offentlighetsprincipen även gälla våra aktiebolag? Bolagen är trots allt ägda av medborgarna. Att strukturera om offentlig verksamhet och bolagisera blir allt vanligare här på Åland.

    Fru talman. Socialdemokraterna har en mycket klar uppfattning. Offentliga myndigheter och även offentligt ägda bolag använder våra gemensamma skattepengar därför är det viktigt att trygga medborgarnas insyn och inflytande. För att lösa det har man i Mariehamn temporärt, när lagstiftningen inte är i skick, infört offentlighetsprincipen i hamnbolagets bolagsordning. Det här går alldeles utmärkt och är inte i strid mot aktiebolagslagen.

    Den åländska lagstiftningen släpar efter i det här hänseendet. Vad jag har förstått och fått höra av ministerns utlåtande har regeringen påbörjat en reformering, en modernisering och ett förtydligande, inte för sent.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Det är lätt att hålla med ltl Kemetter om att insyn och transparens är viktiga grundpelare i en fungerande demokrati. Förstod jag ltl Kemetter rätt att man föreslog att de skulle inrättas någon form av jourcenter för offentlighetsprincipen, att den ska efterlevas och eventuellt övervakas. Eller missförstod jag ltl Kemetter?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är intressant at ltl Axel Jonsson reagera på ett begrepp som är plockat från Sverige. Förslaget i Sverige ska inte vara en jour som på sjukhuset som är öppet 24 timmar i dygnet. Däremot med den nya digitaliseringsprocessen som vi inleder och moderniseringen, kanske man kan få svar 24 timmar i dygnet via sina medier på nätet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är väl känt att socialdemokraterna är varma förespråkare av att bygga ut byråkratin. Har svårt att tänka mig hur ett jourcenter kan hjälpa till i utvecklingen. Fokus borde läggas på att se till att våra myndigheter har kunskap om lagstiftningen och att vi får en uppdaterad lagstiftning som följer tidens krav. Inte skapa olika jourcenter eller möjlighet att ringa och be om rådgivning, alla myndigheter ska känna till den här lagstiftningen.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är alarmerande att ltl Axel Jonsson använder ett begrepp som jag inte har använt i mitt anförande, jag har aldrig talat om ett jourcenter. Det jag lyfte fram var en offentlighetsjour, en rådgivningstjänst, inte en människa som sitter vid ett skrivbord och svarar i telefon. Via servicecentret, eller via landskapets hemsida ska man få information dygnet runt, även om man är uppe mitt i natten kan man klicka in och konstaterar, hur ska jag kunna få information om de handlingar som gäller det ärende jag är intresserad av? Även stöd och hjälp hur man ska hitta handlingarna. Vi ska vara öppna, inte stänga dörren för våra medborgare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Kollegan Sara Kemetter anser det vara en framgång att en i bolagsordning, i ett kommunalt bolag i Mariehamn, offentligheten är tryggad, jag anser det vara ett nederlag. Av det enkla skälet att offentligheten i myndigheters handlingar och upptagningar är en grundlagsenlig förpliktelse och rätten till tillgång, en var av dem är en grundläggande rättighet. Grundläggande rättigheter skall materialiseras och utvecklas i samhället i lagar, ingalunda i privaträttsliga bolagsordningar. Det är ett mycket allvarligt avsteg från den transparens som lagstiftningen är till för att medge och trygga medborgarna vid de rättigheter som grundlagen stipulerar.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Gunnar Jansson har alldeles rätt, jag är helt av samma åsikt. Men vad gör vi? Hurdan insyn har medborgarna i våra offentligt ägda bolag? Vilken insyn har vi i Paf, Posten och Marstad, ingen? Ringer man till styrelseordförande, till vd som journalist eller medborgare får man inte ut information. Vi följer inte grundlagen här. Ltl Gunnar Jansson har alldeles rätt i att det måste ske en förändring och lagstiftningen behöver ses över. Tills vi är där är detta en form av akut åtgärd som vi alla vet att vara enda sättet för att kunna garantera information om hamnen, vilken nu medborgarna får. Om man ringer får man veta i vilket skick vår hamn är, det visste vi inte förut.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Det glädjer mig att vi är överens i en så central fråga. Lösningen på problemet finns i landskapslag. Om landskapsregeringen avlåter ett lagförslag till lagtinget om antingen en ny offentlighetslagstiftning, som jag är en anhängare av, som inte bara reglerar det gamla tänkandet offentlighet i handlingar, vad det är för något i dagens elektronik, utan offentlighet i offentlig verksamhet avseende allt. Då når vi de mål som kollegan Sara Kemetter uppställer. Jag ser inga hinder för lagtinget att stifta lag på området, tvärtom ser jag det som mycket angeläget.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är under ett år tills vi ser vi en ny regering och ett nytt lagting i den här salen. Det kan vara svårt att på den tiden hinna få en ny offentlighetslag. Jag är helt av samma åsikt i den frågan som ltl Gunnar Jansson och kommer att arbeta för att vi ska få en ny offentlighetslag. Det handlar om demokrati som är lika viktig som rösträtten.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Talmannen påminner om att det handlar om godkännande av Europarådets konvention att vi håller oss till det ärendet.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, fru talman! Tackar talmannen för att hon var så generös i dag och tillät en diskussion om någonting som inte berör den här konventionen. Det är överraskande att en så driven politiker som ltl Gunnar Jansson inte följer ordningen i parlamentet utan börja prata om landskapslagstiftningen och bolag hur öppenheten ska regleras. Intressanta frågor, men nu får tydligen inte resten av oss i diskutera den saken.

    Konventionen handlar om myndigheter, inte om bolag. Det talas om att den lagstiftning vi har är närmast antediluviansk, som man lärde sig i skolan på latin. Hur ålderdomlig är den, uppfyller den konventionens bestämmelser? Enligt landskapsregeringen så gör den det. Om ltl Gunnar Jansson har andra synpunkter är det viktigt för utskottet att få fram det. Jag förstod på ltl Gunnar Jansson att den var hopplöst föråldrad, nästan som vi inte skulle ha några bestämmelser överhuvudtaget som garanterar offentlig insyn i myndigheternas verksamhet. Som gammal kanslichef är det värdefulla erfarenheter som vi gärna tar emot i lagtinget och i utskottet.

    Det som anges som intressant är att man i proposition i riket har sagt att man ska se över fysiska och juridiska personer i den mån de har sådana lagstadgade uppgifter som innebär utövning av offentlig makt. Sedan de som inte berör oss, åtminstone inte självstyrelsens område, att man inte kan begära ut handlingar över beslut som presidenten har tagit. Det första är det som man ska titta på. Jag vet inte hur många juridiska personer vi har delegerat offentlig makt till. Det enda jag kan komma på är Ålands Idrottsförbund som i lag har fått rätt att fördela idrottspengar till olika föreningar. Det finns även något som gäller jaktlagstiftningen, d.v.s. att jaktföreningarna har rätt att uppbära avgift. Frågan är om det finns möjlighet till offentlig insyn i de verksamheterna. Det är utskottets uppgift att klargöra vilka de juridiska personerna är, några fysiska finns det knappast, det vet jag inte men det kanske finns.

    Det skulle vara intressant att diskutera det som konventionen verkligen berör. Offentlighetslagstiftningen generellt är säkert värd en mässa det också. Det finns ingenting som hindrar att man ställer spörsmål, då får vi diskutera det separat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Kollegan Barbro Sundback ägnar min enkla person en överdriven uppmärksamhet i sammanhanget. Inte är det så märkvärdiga kunskaper jag eventuellt sitter på. En tredje aktör är kulturdelegationen om den är offentligrättslig eller privaträttslig. Den diskussionen är inte intressant i det här sammanhanget. Intressantare med tanke på framtiden är det som kollegan Barbro Sundback inledde med, bolagiseringen. Det är en tidsfråga när vår kommunallagstiftning måste kompletteras med bestämmelser om den bolagisering av offentlig verksamhet som EU kräver att ska konkurrensutsättas och tryggande av offentligheten i de sammanhangen. Det här gå lite längre, till de ltl Barbro Sundback hänvisade till, hur ska lagtinget förhålla sig till de förklaringar republiken Finland avser lämna här?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Fru talman! När verksamheter bolagiseras, i vilken mån utövar landskapets bolag offentlig makt, den gränsdragningen är intressant, en sådan övning kunde utskottet syssla med. Kulturdelegationen nämndes, det är inget bolag, det är också en intressant myndighet vilken roll den har i systemet. Bolagiseringen, det är klart att det är knepigt i ljuset av offentlighetsprincipen. Socialdemokrater har mest av alla engagerat oss, men det är roligt om även andra visar intresse. Man har hänvisat till aktiebolagslagstiftningen att den ska gälla också för offentliga bolag, där har vi en annan uppfattning.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Man får en bra illustration av problemet genom att läsa rikets lagstiftning om offentlighet i myndighetsutövningen utifrån vilken denna förklaring måste ges där står, ”den verksamhet i privatiserade och bolagiserade verksamheter som måste tryggas enligt offentlighetslagstiftning är den där bolagen utövar offentlig myndighet utan att den myndighetsutövningen definieras”. Jag håller helt med ltl Sundback, det är en mycket väsentlig fråga som jag hoppas att utskottet kan ta sig an. Varken vi eller socialdemokraterna är särskilt ensamma, det här är ett gemensamt problem för hela lagtinget.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det tror jag också, om det inte är ett problem så är det ett politikområde som säkert alla har synpunkter på. Det är en väsentlig demokratisk förmåga att bolagisering inte får innebära att medborgarnas insyn i offentliga verksamheter försämras, framför allt inte deras möjligheter att påverka. Vi har sett en utveckling med politiker som går in i bolagen och säger nej, jag säger någonting. Vem är det som lär dem det? Ja det är med hänvisningar till aktiebolagslagstiftningen. I privata bolag där man delar ut dividender, har ägare som man representerar har man inte samma skyldighet eller ens rätt att på samma sätt i offentligheten diskutera bolagets verksamhet. Här finns utrymme för mycket intressant diskussionen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Jag vill igen påminna om att det är godkännande av Europarådets konvention som vi diskuterar.

    Ltl Danne Sundman

    Jag ska inte tänja på talmannens tålamod. Man kan inte välja om en lag ska gälla eller inte och för ett aktiebolag gäller aktiebolagslagen. Däremot har man tolkat in en massa i aktiebolagslagen som inte stå i den, till den delen har flera rätt. En styrelseledamot i ett aktiebolag, eller bolaget själv får agera som är till nytta för bolaget. Då finns inga andra krav ställda i lagen.

    Vi har inte stora problem på Åland om vi ser offentligheten som ett problem. Åland är väldigt offentligt, både kommunen och landskap fungerar till allra största delen gällande offentlighetsprincipen. Däremot är lagen, trots att den uppfyller konventionen, mogen att uppdatera. Man kan använda ny teknik, andra processer och man kan offentliggöra mer än vad vi gör idag. Landskapsregeringens registratur fungerar alldeles utmärkt och har en fantastisk service, det är svårt att få bättre service någonstans i världen.

    De som utskottet bör titta på i samband med konventionen är hur det är för en ålänning som är intresserad av vad som försiggår i Bryssel, vad konventionen håller på med, om man få ut handlingar därifrån. Där har jag stött på stora problem. Frågan är om konventionen har någon bärighet, jag försökte läsa innantill men frågan är hur man definierar europeiska kommissionens olika myndigheter. Där har det för mig alltid tagit stopp, jag har aldrig fått ut en handling som jag anser vara offentlig handling. Det har att göra med allt från vindkraft till fågeljakt, det är totalt omöjligt.

    Det kan hända att jag är dålig på att begära, men jag har verkligen försökt och beskedet har varit att det är hemligt. Det tycker jag är ytterst allvarligt. EU-kommissionen påverkar våra dagliga liv och kan komma in och bestämma, avgöra saker som är viktiga för ålänningarna. Det kunde man satsa lite krut på i utskottet om jag får önska.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ltl Danne Sundman sade inledningsvis att det inte var problem med offentlighetsprincipen på Åland. Jag uppfattade honom som att man får reda på det mesta som myndigheterna sysslar med på ett eller annat sätt via kommunernas kungörelse eller sådant. Det är en viktig principiell fråga för hela självstyrelsen vilka bestämmelser man för in i lagstiftningen om offentlighetsprincipen. Vi har en lag från 1977 så det är klart att det finns orsak att granska den. Man kan inte se det som en teknisk servicefråga, nog har det att göra med konstitutionell grund för myndigheterna skall agera gentemot medborgare och media.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det håller jag med om, jag sa inte i mitt anförande att allt var okej. Men jag anser inte att det är något stort problem. Att det föreligger en massa hinder om man vill ha en offentlig handling, att servicen skulle vara dåligt att det måste kompletteras med jourcentrum osv, åtminstone inte när det gäller landskapets- och kommunernas service har jag upplevt något problem. Ltl Sundback nämnde kungörelser, att man sätter upp papper på någon mossbeklädd anslagstavla ute i bushen vid något kommunkansli är det ingen som ser. Det borde vara centralt på internet där alla offentliga kungörelsen görs det har Lemland tagit initiativ till. Att folk verkligen nås av kungörelse, det gör man inte idag. Ingen har en aning om vad som kungörs om man inte vet det andra vägar, eller får ett tips att nu är det kungjort och man behöver reagera. Sådana saker kan alltid förbättras. Det är inte krav på det i konventionen, den påverkar främst sådana som är miltals, ljusår efter Åland i offentligheten.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    I de åländska lagarna om offentlighetsprincipen finns bestämmelser där myndigheten kan inskränka i offentlighetsprincipen, det klarar inte alla tjänstemän och politiker av i kommunerna och säkert inte här heller, det har jag personlig erfarenhet av och det är vad journalisterna hela tiden prövar. Det har kommit flera utslag från domstol, tjänstemännen och politikerna vill inte alltid ge ut det som de uppfattar som känslig information, eller information som på något sätt inte är till fördel för dem själva. Där är problematiken, inte att i rutinmässiga ärenden få information om vad som har fattats beslut om.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det är en annan sak om enskilda tjänstemän förfar på ett felaktigt sätt, inte känner till regelverket, inte har de rätta rutinerna och använder lagen för att skydda sin egen maktutövning, det är allvarligt. Det betyder inte att regelverket är felaktigt eller omodernt. Det är klart att man ska förtydliga sådant, man ska ha rätt religion i botten, allt är offentligt utom de som uttryckligen är hemligstämplat. Visst har jag stött på, säkert många med mig, andra attityder men då är attityden och tillämpningen av regelverken fel.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Med talmannens tillåtelse ska jag försöka besvara kollegan Danne Sundmans inledande fråga, vad gäller i EU? I EU gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna som nu har juridiskt bindande status enligt Lissabonfördraget artikel 42, den går längre än i medlemsstaterna, ”alla handlingar i parlamentet, rådet och kommissionen är offentliga för fysiska personer eller juridiska personer med säte inom EU”. Den andra omständigheten är att numera kan EU ansluta sig till Europarådskonventioner, jag känner inte riktigt till processen, men ingenting hindrar att unionen ansluter sig till denna konvention och bli part av den.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag får tacka för det svaret, då är det uppenbarligen så att åtminstone när jag har försökt har man inte följt stadgan om de mänskliga rättigheterna. Det kanske har blivit bättre, det känner inte till, men ju längre bort ifrån makten man kommer viktigare är det att man har tillgång till handlingar och får uppgifter. Det kanske har blivit bättre sedan jag försökte senaste, om det inte ha blivit det är det där man borde sätta krutet och ta reda på om EU, som juridisk person har tagit sig an den här konventionen och tillämpar den.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Om kollegan Danne Sundmans erfarenhet härrör sig för tiden efter Lissabonfördragets ikraftträdande, uppmanar jag honom att söka på nytt. Nu är stadgan juridiskt bindande och det är mycket angeläget att unionen, som har en egen stadga också följer den. Prova på nytt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Sundman för ett konkret förslag på vägkost till utskottet, i motsats till den utvecklade bifrågan om hur vi ska en åländsk lagstiftning. Med tanke på de glädjande inslaget på läktaren i dag är det viktigt att vi konstaterar att offentlighetsprincipen är en lyxfråga för oss jämfört med många inom dagens EU-krets av stater. Därför är den här typen av konventioner är oerhört centrala för en stor del av EU-familjen. Vi tillhör tack och lov den nordiska familjen och därmed går vi tillbaka till 1700-talet och i Sedenius skapelse av den tradition av öppenhet vi har idag. Konventionen är välkommen, men den träffar inte oss direkt så vi behöver inte känna oss omskakade. Jag vägrar ta del i diskussionen om att stadens problem med bolag och insyn skulle påverka oss så mycket.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Det är precis som ltl Harry Jansson säger att det är många andra som har mycket större nytta av konventionen, mitt exempel var där jag har stött på problematik. Jämför man med andra EU-länder, har vi i likhet med vad ltl Harry Jansson ansåg, mycket bra förspänt i Norden och särskilt på Åland där vi har nära till våra myndigheter och känner till dem väl. Det är inget stort problem för oss men om utskottet vill ha tips på inriktning kan man kontrollera hur det står till med de europeiska myndigheterna som berör oss.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Det har varit intressanta diskussioner, det är inte alltid man få diskutera demokratiutveckling i Ålands lagting. Vi lever i den villfarelsen att vi bor i den ultimata demokratin och det gör vi inte. Vi har ett viktigt arv att förvalta, den svenskfinska tryckfrihetslagen är från 1766, var den första i sitt slag i världen som innehöll offentlighetsprincipen.

    Jag vill på utskottets vägnar tacka för de inspel som har varit. Vi ska analysera konventionen och titta på de exempel som har tagits upp hur det förhåller sig med information i EU, Bryssel, kulturdelegationen, Ålands idrottsförbundet och det fanns även åsikter om jaktföreningar det ska vi analysera i utskottet.

    Gällande den åländska offentlighetslagen delar jag inte den uppfattningen att allt är helt okej hos oss, eftersom både den svenska och den finska lagstiftningen har utvecklats. De analyser som görs av vår gällande offentlighetslagstiftning är att vi har ett helt annat anslag än om man jämför med modern svensk och finsk offentlighetslagstiftning.

    Vår lagstiftning tar sikte på vad man har rätt att få ut, medan de nyare lagstiftningarna tar sikte på att myndigheten har en skyldighet att informera. Det finns en väsentlig skillnad. Vi har ingen tidsrymd när man har rätt att få ut handlingar, man kan inte begära ut handlingar anonymt som även kan vara väldigt viktigt i ett litet samhälle som det åländska. Vi ska analysera konventionen.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack ltl Sjögren, vi ska ta oss an konventionsfrågan i lag- och kulturutskottet. Varför jag inte är beredd att såga den åländska landskapslagstiftningen, offentlighetsprincipen är att det finns enskilda händelser både i Sverige och Finland som visar att det är attityden i fråga om lagstiftningen som är det centrala. Alla som intresserar sig för offentlighetsprincipen i Finland har följt med Metrohärvan, den senaste i raden som har drabbat Esbo stad. Trots att Finland har en modernare offentlighetslag än Ålands Donkey shots kamp mot väderkvarnen, när journalisterna försöker få en insyn i den verksamhet som bedrivs inom ramen för Esbo stad. Det visar att det mer är attityden i ett samhälle som styr, inte direkt lagen som sådan.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Där har säkert ltl Harry Jansson rätt, vi stiftar lagar och ändå finns det gränstrakter där de inte följs. Att ha en modern offentlighetslagstiftning känns relevant för ett modernt samhälle. Det var säkert den analysen som gjordes 2011 av förra landskapsregeringen. Vi har konstaterat att det inte fungerar och vi har också konstaterat att ytterligare saker lagts på, fast de var en bifråga med behoven i kommunerna och med bolagisering.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Föredras

    2        Granskning av landskapets pensionssystem

    Landskapsregeringens svar (GR 1/2014-2015-s)

    Landskapsrevisionens granskningsrapport (GR 1/2013-2014)

    Ärendet avförs från dagens lista och upptas vid ett senare plenum.

    Remiss

    3        Lagfäst språkråd

    Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 3/2013-2014)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack talman! Jag ska ange fyra skäl varför jag och min liberala grupp anser att den här lagstiftningen är ändamålsenlig och nödvändig och därför behöver komma till stånd. Allt detta utgår naturligtvis från syftet med Ålands självstyrelse att bevara Åland svenskt. Något mer dramatiskt än så är det inte enligt de grundbeslut och avtal som ingicks redan för 90 år sedan.

    Behovet av reglering, befolkningens mobilitet, befolkningsutvecklingen här hemma samt den allmänna språkutvecklingen i Finland utgör de mest grundläggande behoven för åtgärder inom landskapslagstiftningen. Ålands befolkning ökar, befolkningens mobilitet ökar, mångkulturalismen är sedan länge en realitet, det är vi glada för och allt tyder på att den utvecklingen fortsätter.

    Mera människor med flera språk och kulturer brukar i allmänhet skapa behov av normering också av en så identitetsbevarande funktion som språket. Men även den andra orsaken, språkutvecklingen i Finland ger grund för vårt förslag. Språkutvecklingen i Finland präglas av det som är viktigast hos oss, den offentliga förvaltningen och utbildningen. Det är det mest grundläggande elementen för språkbevarandet på Åland.

    Båda två undergår betydande ändringar i Finland som vi vet och som delvis berördes under förra ärendet. När betydande delar av den offentliga förvaltningen bolagiseras, privatiseras och överförs i sådana aktörers händer, inget ont med det, där inte myndighetsregler eventuellt längre gäller och där medborgarna inte kan ställa samma krav på aktörerna i systemet som i offentlig maktutövning är det fullt tänkbart att också språkservicen i Finland kommer att försämras. Med försämring avser jag naturligtvis ett avkall på tvåspråkigheten, att de två nationalspråken i Finland svenska och finska förbyts till två andra, finska och engelska. Tydliga tecken på sådan utveckling ser vi redan. Hur ett enspråkigt svenskt Åland då ska klara sig i den miljön är en fråga för lagstiftning. Är det något som lagtinget behöver lagstifta om så är det grunderna för systemet.

    Den andra utvecklingstrenden i riket som vi kan notera är försämrade språkkunskaper generellt, åtminstone när det gäller det svenska språket. Det följer av studentexamens reformering för ett antal år sedan. Jag kan tänka mig att den diskussion som nu pågår i riksdagen om språken i grundskolan, vad man behöver lära sig och inte behöver lära sig, med sannolikhet kommer att påverka språksituationen i Finland.

    Finland har antagit strategier för nationalitetsspråkens bevarande och justitieministeriet har enhet och personal i det sammanhanget. Språklagstiftningen i Finland tryggar en kommunikation mellan regering och riksdag, en uppföljning och kontroll av verksamheten också inom språkliga området, här på Åland har vi de facto ingenting. Vi har ett frivilligt språkråd men vet inte vilken omfattning medborgarna överhuvudtaget har tillgång till det eller anlitar det behovet.

    Då kommer vi in på den andra frågan, varför lag? Många orsaker. Lagstiftningen har en psykologisk ofta gynnsam effekt, dess blotta tillkomst och genomförande ökar ofta medvetenheten för rättsområden som man finner vara av allmänt intresse och därför föremål för diskussion. Ingen lag finns till för sig själv det ska finnas en ration med det hela. Ration idén är att skänka språkvärnet i självstyrelsesystemet stabilitet, uthålligheten, förutsägbarhet, verksamhet under tydliga och planmässiga former, transparens naturligtvis. Om språkvärnet sker i en lagstadgad enhet ökar transparenten i det, utan att den enheten nödvändigtvis behöver vara en myndighet.

    En lagstiftning medför en sådan stabilitet att verksamheterna ofta kan få ett budgetmoment och därmed en viss trygghet i den kontinuerliga verksamheten. Jag känner till de ekonomiska realiteterna, det här är en del av idén bakom en lag. Den omständigheten att en aktivitet i samhället normeras på lagnivå gör inte verksamheten till en myndighet, jag tror vi har kommit bort från den diskussionen nu. Tidigare nämnde lantrådet att det inte är bra att inrätta ett lagfäst språkråd, då blir det en myndighet och den kunde konkurrera med landskapsregeringen eller eventuellt frånta landskapsregeringen de skyddsuppgifter som varje regering har. Så är det inte, den omständigheten att någonting normeras på lagnivå gör inte att verksamheten i sig blir en myndighetsutövning, kan bli det men behöver inte bli det.

    Lagen är enkel. Den här typen av lagstiftning är inte komplicerade, det är en administrativ lag som säger vad som finns, varför den finns, vilken verksamhet den skall göra, vem som finns där, hur den verkar utåt, ska den kunna ta emot initiativ, klagomål från allmänheten, hur förhåller den sig till det offentliga ordet etc. Rent praktiska administrativa sorteringar som i allmänhet är bra för att få ordning på i samhället. Jag ser framför mig en lag på knappt sju paragrafer som de inte kan ta särskilt lång tid att skriva, om viljan finns.

    Med den framtid som jag skissade upp i början och i ljuset av syftet med självstyrelsen upprepar jag min och liberalernas åsikt, är det någonting vi behöver lagstifta om är det syftet med självstyrelsen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Det var högstämt och vackert på många sätt, det hela utmynnade i att vi måste ha en lag på sju paragrafer för att förverkliga syftet med självstyrelsen. Jag har hört ltl Gunnar Jansson prata om behovet av lagstiftning och språkrådet många gånger men tillsvidare har jag ännu inte förstått vad de ska syfta med. Jag förstår att det är viktigt för ltl Gunnar Jansson, men det verkar mera vara på symbolplan, en lag för då är arbetet mera värdefullt, eget budgetmoment. Kära vän, vi har självstyrelselagen som säger att landskapet är enspråkigt svenskt, förvaltningsspråket är svenska. Det här kan inte vara lilla självstyrelselagen på sju paragrafer.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Jag ska ange ytterligare en grund som inte alls är symbolisk i min värld. Vi har den demokratiska strukturen i självstyrelsesystemet för att upprätthålla och bevara den. Har vi ett språkråd med normbunden verksamhet, är jag övertygad om att det också där ska bestämmas att språkrådet kanske varje år, eller minst en gång per mandatperiod, inför lagtinget ska berätta, informera om det språkliga tillståndet i landskapet utifrån självstyrelsens villkor och behov. Det följer av att man får en norm för verksamheten, nu får vi årligen en kort information om språktillståndet i redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden men det är något som drunknar i de 16 andra rubrikerna, det är inte tillräckligt för mig.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Vi ska ha en ny årlig redogörelse om det svenska språkets ställning på Åland och eventuellt hur det bara blir värre, sämre i Finland. Det kan man tycka är nödvändigt. Min uppfattning är att det är hela förvaltningen, framför allt regeringens uppgift att dagligdags värna om svenska språkets ställning. Att det ibland behövs faktautredning och andra saker är säkert riktigt. Det är fortfarande verktygen som är problemet, vad ska vi göra om vi upptäcker att svenska språket är på återgång i Finland? Ska vi inte göra någonting utan bara förfasa oss årligen över det? Vilka åtgärder ska vi vidta utöver det som vidtas inom landskapet för att säkra svenskan ställning?

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Språkrådet kunde vara ett forum dit medborgare och organisationer, överhuvudtaget det civila samhället, vänder sig när man uppfattar att någonting inte är som det ska vara, då blir det språkrådet som tar hand om frågan. Det skulle lämpa sig att involvera Ålandsdelegationen, landshövdingen överhuvudtaget de vars uppgift är att se till att den statliga regionalförvaltningen på Åland fungerar osv. Det kommer inte att finns brist på uppdrag, det kommer att finnas tillräckligt. Jag vill rätta ett fel, jag sade att man kan tänka sig en årlig redogörelse som nu i nämnden, en gång vart fjärde år som ett gångbart alternativ. Meningen är inte att belasta utan att förbättra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är en intressant diskussion och initiativ från ltl Gunnar Jansson. I likhet med mig själv har ltl Jansson skrivit en motion, som även jag gjorde i november 2010 med anledning av att man skulle höja språkrådet status och att uppgifterna skulle regleras i lag. Då såg förhållandet, majoritet opposition lite annorlunda ut. Ltl Jansson säger, finns det en vilja finns det en väg. Jag vill höra en redogörelse från ltl Jansson hur det kommer sig att det här intresset finns nu, men fanns inte när jag lämnade motionen och förhållandet var annorlunda.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Jag tillhör dem som inte brukar titta bakåt i andras synder, jag försökte titta framåt och söka egna vägar. Jag hade inte förmågan att uttrycka mig lika elegant som ”finns det vilja finns det väg” jag vill titta framåt och inte intresserad av vad som hänt bakåt. Speciellt illa tycker jag om att man från den här platsen står och säger ”vad kan vi göra, när inte de gjorde någonting”. Det tillhör ingen bra politisk retorik. Jag vill titta framåt och tar fasta på självstyrelsepolitiska nämndens återkommande uttalanden i sammanhanget, under kollegan Gun-Mari Lindholms medverkan, där nämnden har beställt det här, jag ser ingen motsättning alls.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag vill också titta framåt. Av historien lär man sig väldigt mycket och det brukar ltl Gunnar Jansson vara noga med att undervisa i lagtinget när det gäller beskrivningar från dåtid och ibland forntid. Det skulle vara angenämt att också berätta varför det inte gick då, men att nu skulle det finnas en väg. Jag hoppas vi gemensamt ska möta en framtid för att säkerställa och höja statusen för språkrådets verksamhet. För mig skulle det vara intressant att veta, det kanske också finns någon annan som är intresserade av historiebeskrivningen.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Jag ger mig inte in på den typen av diskussion om att vi inte kan göra någonting nu för att de inte gjorde något då. Vi bygger vidare, det här har jag vägletts av tillräckligt länge och tänker inte byta spår. Erfarenheterna i jobbet i Ålandskommittén talar i samma riktning. Inte kan jag säga i Ålandskommittén att nu gör jag ingenting för de gjorde ingenting heller. Man ska jobba framåt tillsammans, mer än så komplicerat är det inte i min värld.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det är inte någon överraskning för kollegan Jansson att från centergruppens sida att känna sympati för förslaget. Vad vi haft dubier med och som fortfarande finns kvar, är vilka maktbefogenheter man på den här omvägen kan ge ett av landskapsregeringen underlydande organ. Det skulle tillföra den åländska språkbevakningen ett mervärde. Som symbolfråga är det bra att lagfästa, men var får vi konkreta nyttan förutom att vi kan få ett bättre underlag för att kräva en fortlöpande återrapportering? De andra är resurser, en upptrappning, ett språkråds arbete att motta klagomål, sådant kräver en hel del personaladministration och kräver både pengar och budget för språkrådet av en helt annan dimension än idag. I ljuset av rådande ekonomiska läget är det inte direkt lätt.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Jag har också sympati för den typen av resonemang och jag nämnde om i mitt anförande att tiderna är kärva, man gör detta när man har tid och råd och behov, enligt min mening finns det behov att skapa en lagstiftning och den är inte svår. Resurseringen få avgöras av tillgångar till resurser. Maktbefogenheter bli sådana man anför. Jag utgår ifrån att det inte ska vara en myndighet uttryckligen, det har väglett mig och min grupp hela vägen det ska inte vara en myndighet, ingen konkurrent till någon utan hjälporgan för självstyrelsesystemet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack för den preciseringen då förstår jag hur språkrådet har tänkt agera. Klagomål förutsätter normalt sett någon form av reaktion från den mottagande partens sida. Ledamoten har tänkt sig att språkrådet tar emot klagomål och bildar underlag för den rapportering som man sedan för vidare till att landskapsregeringen och eventuellt till lagtinget. Det arbete vi har på gång i Ålandskommittén, där vi förhoppningsvis kommer att få flera oerhört värdefulla preciseringar av bl.a. språkfrågan, i ljuset av det kanske inte den här specifika åtgärden brådskar.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Jag har respekt för den ståndpunkten. Likväl har jag också respekt för självstyrelsepolitiska nämndens enhälliga och återkommande uttalanden, som väl överensstämmer med min egen uppfattning om vad som är viktigt i självstyrelsesystemet och jag tillhör dem som tycker att språkvärnet är viktigt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Det är trevligt att notera att det finns ett livfullt intresse för språkfrågan, att den fortfarande är central i Ålands lagting och i åländsk politik. Jag vill komma med några reflektioner kring motionen och även ltl Gunnar Janssons anförande.

    Ltl Gunnar Jansson menar att den generella språkutvecklingen på Åland, den ökade mångkulturaliteten och det ökade antalet språk som finns på Åland idag att det utgöra ett hot eller förändring vad gäller svenska språkets ställning. Kring detta skulle jag önska förtydligande och på vilka grunder man bygger ett sådant resonemang.

    Det andra argumentet, om behovet av ett reglerat språkråd i landskapslag om jag förstår det rätt, det är inte i självstyrelselagen man menar, utan från de bestämmelser som finns i självstyrelselagen som är en grundlagskaraktär, lagstifta om detta i landskapslag som man måste betrakta som en lag som inte är på samma nivå som självstyrelselagen och som på ett tydligt och klart sätt reglerar språkstadgandena i kapitel 6.

    Den andra frågan är då, att detta skall regleras i lag mot belysning av svenska språkets försämrade ställning i riket och p.g.a. de privatiseringar, bolagiseringar som sker som då leder till att det blir sämre svenskspråkig service inom statens olika privatiserade bolagiserade organ, om jag förstår ledamoten rätt. På vilket sätt kan ett åländskt i lag reglerat språkråd avhjälpa denna situation? Jag kan se problematiken i likhet med ltl Jansson, men jag kan svårligen finna att detta är svaret på dessa plågor. Jag är inte principiellt mot en lagreglering av ett språkråd men jag har många invändningar emot det just nu.

    Idén om ett språkråd föddes i den språkutredning som landskapet satte igång 2006 och som ÅSUB sedan slutförde. Sedan fanns en språkkommittén, där jag själv också medverkade, ett av resultaten med arbetet var att man ville inrätta ett språkråd. Därefter tillsattes ett språkråd som hade ett uppdrag, en modell som man sedan önskade revidera, det fungerade inte precis så som man hade önskat och förmodligen var det oklart vad rådet skulle har för uppgifter och befogenheter.

    När sedan den här regeringen kom till valde vi att göra om språkrådet till en referensgrupp. Det är i egenskap av en referensgrupp som språkrådet idag existerar. Jag frågar med stor nyfikenhet om det finns några andra referensgrupper som man har lagreglerade enligt den modell som ltl Gunnar Jansson föreslår? Eller är det någon helt ny roll, uppgift, karaktär vi eftersträvar i så fall tycker jag att man tydligt måste klargöra vad det då skulle betyda och vad som skulle vara syftet med det nya språkrådet.

    Den funktion vi har idag är att landskapet rapporterar till lagtinget beträffande språkliga frågor, åtgärder i redogörelsen som kommer till lagtinget en gång per år. Därtill finns alla möjligheter att uppta samråd och andra utväxlingar av information mellan landskapsregeringen och lagtinget beträffande också språkliga ärenden och frågor.

    I dagsläget har vi en situation i landskapet där myndigheter, avdelningar, tjänstemän dagligen och på många olika poster arbetar med språkproblematik. Alla vet sina rättigheter att kräva skriftväxling, annan kommunikation och handlingar på svenska, ingen tvekar idag att påpeka. Det är en mycket viktig sak och det ska genomsyra förvaltningen och tjänstemännen att de känner sig trygga i språkutvecklingen.

    Att reglera språkrådet kan vara en bra idé men dock en fråga som ligger lite längre fram i tiden. Man behöver noga fundera över dess uppgift, roll, vad är det man verkligen vill med ett språkråd som är lagreglerat, vilken funktion det ska ha och ett hjälporgan säger ltl Jansson, för vem?

    I dag är referensgruppen, språkrådet ett hjälporgan för landskapsregeringen, som en av dess centrala uppgifter att bevaka och stärka svenska språkets ställning på Åland. Man behöver värdera detta nog, tänka igenom det mycket klart och tydligt och sedan verkligen värdera. Vi har i dag en språknormering i självstyrelselagen och det på den nivån det skall vara, som en av beståndsdelarna i grundfundamentet av självstyrelsen. Vill man göra något ytterligare kring språket borde man kanske överväga att i självstyrelselagsreformen, att där på samma nivå utveckla något som kunde vara språket till fromma. Att lägga det i landskapslag får inte heller uppfattas som någon slags nedvärdering av frågan som sådan.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Tack, fru talman! Jag hade kunnat vänta till mitt anförande men blev så förvånad över att språkrådet nu kallas referensgrupp, det har jag aldrig hört tidigare. Drar vi filmen tillbaka till den kommitté som lantrådet Gunell själv satt i, så den 25 april 2006 fastslår man att det skulle vara en språknämnd. Det var något helt annat man pratade om än det språkråd som sedan blev och nu pratar vi tydligen om än en referensgrupp. När lantrådet avslutade sitt anförande med att säga att man inte ska nedvärderar det så är det exakt det man gjort. Man har kontinuerligt sänkt statusen på organet hela tiden. Jag ska återkomma i mitt anförande, men att det skulle vara en referensgrupp det var något nytt.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Frågan om svenska språket kan inte delegeras till någon annan en referensgrupp. Det är landskapsregeringens roll och uppgift att bevaka svenska språkets ställning. Det går inte att ge till någon underlydande myndighet, det går inte att delegera någon annanstans än att vara på högsta möjliga politiska nivå. Språkrådet är en referensgrupp med de representanter från olika områden i vårt samhälle som har till uppgift att fånga upp språkproblematik och föra fram den till landskapsregeringen så att vi kan vidta åtgärder där vi finner det angeläget.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag ska återkomma ordentligt till frågan. En språknämnd, det var en politiskt tillsatt nämnd, med politisk kraft bakom, det var tankarna i den kommitté som lantrådet Gunell själv var med i. Jag blev uppriktigt sagt väldigt glad när lantrådet Gunell sa att hon kommer att ta ordförandeskapet själv i språkrådet, då förväntade jag mig att man skulle lyfta statusen på arbetet. Det blir patent om vi har en regeringschef som sitter som ordförande i en referensgrupp, vilket man tydligen anser att det är just nu. Inte är det att höja statusen på arbetet, det kommer man inte ifrån. Jag blir tvungen att ta historiken om vad som var tankarna, det var fem partier som enhälligt stod bakom, medan socialdemokraterna lämnade in en reservation. Nog går det utför, jag kommer ihåg förra gången vi debatterade frågan då var det ett halvår sedan det hade varit möte i språkrådet. Det mötet kom två veckor efter den diskussionen.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Det är som att trycka på playknappen gång på gång i den här frågan, det kommer samma ramsa om samma argument, jag har hört ltl Anders Eriksson tala om detta tidigare i precis samma ordalag. Han upprepar alltid samma sak kring denna reservation, den gällde aldrig språknämnden eller språkrådet, det fanns en fullkomlig enighet kring den saken. Jag råder ltl Eriksson att läsa på pånytt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Det finns redan ett lagfäst språkråd t.o.m. två, det ena brukar sitta här i plenisalen och nu finns det en ledamot närvarande, nämligen landskapsregeringen. Jag håller med lantrådet, att egentligen kan man inte delegera det till något organ, det är så grundläggande i självstyrelsen att vi här i lagtinget, landskapsregeringen och självstyrelsepolitiska nämnden som har de här uppgifterna. Däremot kan utvecklingen ha gått in i ett sådant skede att man måste ha ett organ som tar sig an det praktiska arbetet och i detalj nagelfar vilka åtgärder som måste vidtas för att vända utvecklingen. Då behöver man har ett språkråd och det behöver vara lagfäst och det har många här uttalat, liberalerna, lantrådet Camilla Gunell i flera motioner, ltl Lindholm m.fl. undertecknade, så vi är eniga om att det borde ske på sikt.

    Före man tar sig an lagstiftningsarbetet måste man veta vad språkrådet ska göra. Att bara stifta en lag, paragraf ett, att det finns ett språkråd syftar ingenting till, man måste ha klart för sig vad språkrådets roll är. Det måste finnas konkreta uppgifter där man gör nytta och det finns. Diskuterar man innehållet i motionens motivering, nämligen vad självstyrelsens syfte är, så finns det klara behov att driva en aktiv språkpolitik och det gör vi, genom de befintliga organen. Men tiden kanske är kommen för att starta upp ytterligare en kraft som tar sig an frågorna eftersom det duggar allt tätare och problematiken tätnar eftersom, framför allt omvärlden ändrar sig.

    Det svenska språket i Finland befinner sig någonstans mellan ett sluttande plan och i fritt fall, snart ser man inte det sluttande planet längre, tyvärr. Vi måste förhålla oss till hur det enspråkigt svenska Åland ska klara sig i den alltmer bistra situationen. Frågan är om vi borde ha någon typ av policy, liknande den som vi har om demilitariseringen och neutraliseringen om språkpolitiken. Om man i policyn systematiskt följer upp språksituationen för att ha koll. Vi har alla läst ÅSUB:s rapporter, som börjar få några år på nacken, men som redan då talade väldigt tydligt om problematiken, det borde följas upp, har det hänt något, har det blivit till det bättre eller till det sämre? Högst troligen tyvärr tror jag på det senare, men det finns också saker som förbättras där man nöter på att får igenom förbättringsåtgärder.

    Behöver vi i landskapslagstiftning tillämpa självstyrelselagens bestämmelser? Behöver vi ha starkare krav och regler på svenska språket, t.ex. när det gäller näringsrätten, bestämmelser om instruktionsböcker, marknadskommunikation till konsumenter osv. Det är fullt möjligt att tiden är mogen att möta med reglering, att ställa större krav även om vi har spridda skurar i flera lagstiftningar. Det kanske är något man kan samla i en språklag av åländska mått, det har vi även berört tidigare.

    Vi kanske behöver ha nya rutiner. Jag har föreslagit i flera motioner att man borde bejaka den nya tekniken och ta hjälp som konsument, när man kommunicerar med finska myndigheter, vi borde hjälpa ålänningarna att kunna prata svenska. Det finns idag och inom en tioårsperiod goda möjligheter att tekniskt simultantolka samtal och texter. Enklaste versionen är den som ni har i er egen dator, där man faktiskt kommer ganska långt i kommunikation på vilket språk i världen som helst. Den tekniken kunde användas för att lindra de språkproblem som ÅSUB-utredningarna listar, särskilt när det gäller privatpersoner.

    Måste vi erkänna att självklarheter inte längre är självklarheter, det är självklarheter för det står i självstyrelselagens 36 § och i flera andra, att Åland är enspråkigt svensk. Tar vi ner det till nivån under, då gör vi det därför att tiden är mogen för att vidta tydligare åtgärder för att få språkpolitiken och självstyrelsens syfte förverkligat. I det sammanhanget är det säkert en av åtgärderna att forma ett språkråd och ge det vissa uppgifter. Frågan är om vi är där nu?

    Det är också ett problem att vi måste ta ett ansvar som vi egentligen inte har, det är Finlands ansvar, statens ansvar att det ska fungera det är inte självstyrelsens. Då kommer vi in på svåra frågor vem som ska finansiera, enligt självstyrelselagen idag är det finska staten som ska sörja för att det fungerar. Klumpsumman ska justeras om det kommer kostnader för att förverkliga självstyrelsens syften. Det är en diskussion som kommer att flätas in i Ålandskommitténs diskussioner om nästa generations självstyrelse.

    Det behöver inte vara fel, tvärtom är det rätt att ha en tydlig utgångspunkt i de diskussionerna. Språkbestämmelserna kom till i den nuvarande självstyrelselagen på fullt allvar. Språkproblematiken har från stund till annan varit nog uppmärksammad, men inte så allvarlig som den är i dag och håller på blir, eftersom omvärlden ändras så drastiskt. I stället för en lag med några paragrafer om ett språkråd, kanske man ska ta fram en policy och ett helt paket med uppdaterad lagstiftning som förtydligar språkbestämmelserna för det åländska samhället. Samtidigt lista flera åtgärder för att möjliggöra språklig överlevnad i en alltmer enspråkig finsk omgivning, där är utökad självstyrelse en åtgärd, etablerat samarbete med svenska myndigheter en annan osv. Det är en väldigt komplex problematik, som inte bara handlar om en enkel lag och ett enkelt språkråd.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! På min egen fråga om varför lag, var första svaret lagstiftningens psykologiska effekter. I kollegan Danne Sundmans anförande, mycket väl hållet och nyanserat, ingick en lång rad frågor i vilka lagstiftningsprocessen i sig är till för att belysa, analysera, besvara och också bygga in i framtiden. Det om varför lag. I den här typen av upplysningslagstiftning, som är den mycket framträdande punkten, psykologiska dimensionen, d.v.s. man höjer medvetenheten och breddar perspektivet, vilket är väldigt viktigt i vårt samhälle där vi också ska ge det civila samhället ett utrymme vid sidan av självstyrelsesamhället.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag håller med, det är alltid en följd av en lagstiftningsprocess att det sker en belysning och ett uppvaknande. Språkproblematiken kan delas upp i självstyrelsens egna problem men framför allt civilsamhällets, ålänningarnas problem det är viktigast och måste komma i första rummet. Den delen är allra mest eftersatt, som vi har brytt oss allra minst om men som framgår väldigt tydligt i ÅSUB utredningar och som självstyrelselagens bestämmelser inte alla gången når, utan måste nås med andra åtgärder. Det är viktigt att stärka språksituationen också ute i samhället, för den enskilde ålänningen vars situation alltid måste komma i första rummet.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Fru talman! Där framträder just skillnaderna mellan policy och norm. En policy är en allmän vägledning i hur ett samhälle politiskt, moraliskt, ekonomiska och religiöst vandrar. Medan en norm, en bestämmelse i samhället som kollegan Danne Sundman och jag och alla andra under jurisdiktionen kan hänvisa till, det här gäller nu och jag vill ha hjälp utifrån den här normen, på en nivå där kanske inte policyn räcker.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Frågan är om vi har tillräckliga normer som bestämmer. Vi har självstyrelselagens bestämmelser och några språkbestämmelser i olika lagstiftningar. Men är normen tillräcklig, om den fungerar för den enskilde medborgaren att hänvisa till, ibland gör de det och ibland inte. I takt med att situationen blir sämre, beträffande svenska språket i Finland kanske normerna måste förstärkas, man måste ge ett bättre verktyg till medborgarna att hävda sin situation, det kan vara de problem vi står inför. Fyller inte vi självstyrelselagens bestämmelser med praktisk handling är de ingenting värda.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Motionen är bra, jag tror att kollegorna skulle bli förvånad om jag sade något annat. Det är även bra att frågan lyfts. Däremot blir det som många gånger inom åländsk politik att diskutera mera form än innehållet. Det sades i en replik vad ska vi riktigt göra? Det här är inte bara en formsak, det står klart och tydligt i första stycket i motionen att det utgör själva grunden för hela självstyrelsen, som första undertecknare sade i sin presentation. Det motiv som ltl Gunnar Jansson hade om att Åland blir ett mångkulturellt samhälle, jag delar den uppfattningen att det är positivt men det är klart att det kan påverka den språkliga utvecklingen, det är något man bör följa med.

    Språkutvecklingen i Finland, att språkservicen försämras, det är pudelns kärna som vi bör diskutera. Han sade också att lagstiftningen är viktig, det är den förstås, men vi är även beroende av hur lagstiftningen tillämpas. Däremot blir man bestört när man hör lantrådet Gunell säga att det är som att trycka på en playknapp, det kommer samma ramsa igen när jag diskuterar frågorna. Det hänger förstås ihop med att man tycker att det är ett ointressant ämne, ointressant det som sägs, det går inte att förstå på något annat sätt.

    För mig är det här grunden för hela självstyrelsen, grunden för mitt politiska arbete. Det är oerhört viktigt att vi kan fungera på svenska här på Åland, nu och i framtiden. Ltl Sundman hade många poäng i det han sade att också här likaväl som demilitarisering och andra politikområden skulle behövas en policy. De ÅSUB-utredningar som gjordes var intressanta och det skulle behöva följas upp. Orsaken till att det gjordes då var att det fanns en politisk beställning, den typen av politiska beställningar har inte åtminstone nu funnits.

    När vi pratar mer form än innehåll blir jag tvungen att dra filmen tillbaka, det må låta som en playknapp eller en ramsa eller vad som helst. Men i den språkkommitté där frisinnad samverkan, som det hette då, centern, Ålands framtid, liberalerna, obunden samling stod sida vid sida, ser man på sammanfattningen får vi svar på vad instansen egentligen ska göra. Det står i sammanfattningen, jag läser inte alla 35 sidor, då kan det upplevas som långt, ”detta språkpolitiska program har utgått från Gunilla Sanders vitbok som visar att stadganden om svenska språket inte på alla områden fungerar på Åland. Detsamma visar också de kompletterande intervjuer med sakkunniga som gjorts under arbetet med det språkpolitiska programmet. I vardagen är det svenska språkets ställning inte alltid så starkt som det juridiska språkskyddet ger anledning att förutsätta. Problemet med ett ökande finskspråkigt inflytande i den åländska vardagen är för det första att många enskilda ålänningar och myndigheter utestängs från viktig aktuell information. För det andra, underlaget för ny arbetskraft begränsas genom att personer med utbildning i Sverige, inte minst de åländska ungdomarna, har svårt att finna och utöva ett yrke på Åland därmed begränsas in- och återflyttningen västerifrån. För det tredje, att möjliggöra att styra Åland på svenska blir kringskurna vilket går emot självstyrelselagen och Ålands status som enspråkigt svenskt landskap i ett tvåspråkigt land. Samtliga punkter ovan kräver ytterligare kartläggning, analys och åtgärdsförslag”.

    Jag ska inte ta allt som sades men ett kort stycke till ur sammanfattningen som har stor relevans eftersom det hänvisades till det arbete som görs för ny självstyrelselag och till den kommittén, ”språkpolitiska kommittén konstaterar att Ålands nuvarande statsrättsliga ställning till avgörande grad är förbunden med Finlands internationella förpliktelser om att säkerställa ålänningarnas svenska språk och kultur uppmanar landskapsregeringen att utreda huruvida ett stärkt åländskt språkskydd kan uppnås via en utvidgad rätt till självstyrelse”. Det sade man 2006 och det är där man står idag. Samtidigt vet vi att Alec Aalto-kommittén sade att det här är ingenting som har någon relevans när det gäller utvecklingen av självstyrelsen. Det är enormt viktigt att våra representanter i den blandade kommittén står upp för det som sades 2006 som vi sade i Gunnar Jansson kommittén och som vi fortsatte i Roger Jansson kommittén, det är enormt viktigt att man inte låter sig köras över av de finska representanterna.

    För att knyta ihop det att inte talmannen tycker att det hamnar på sidan om ärendet, ett lagfäst språkråd, vad sade språkkommittén? Det var fyra strategier som man slog fast var av något man kallar språknämnd fanns med. Den första punkten som fanns med var, ”tillsättandet av en språknämnd hör till de viktigaste strategierna, språknämnden skall få en självständig ställning och ska följa den språkliga utvecklingen inom alla samhällssektorer. Avsikten med en språknämnd är att följa utvecklingen och att stärka en kontinuerlig information om Ålands enspråkiga status.

    Nämnden ska behandla strukturella språkproblem med utgångspunkt i språkstadgandena i självstyrelselagen och hantera landskapsregeringens beslut i språkfrågor samt övervaka att den lagstiftning som berör Ålands språkliga status följs. Dessutom ska nämnden följa den språkliga utvecklingen inom utbildning, handel och andra samhällsområden. Nämndens övriga uppgifter bör vara att initiera språkutredningar och ge förslag till åtgärder på basis av dem. Språknämnden ska också klargöra vart enskilda personer ska kunna vända sig om de känner sig språkligt felbehandlade. Språknämnden ska assisteras av en tjänsteman inom landskapsförvaltningen, denne skall fungera som nämndes föredragande tjänsteman och även ha ett informationsansvar gentemot allmänheten. Språknämnden ska årligen avge en rapport till landskapsregeringen om sin verksamhet inklusive en utvärdering av svenska språkets ställning”.

    Det här var ursprungstankarna. När det gäller att ålägga rapporter har det getts rapporter två gånger, 2008 och 2009 sedan dess har det inte kommit något överhuvudtaget. Tankarna i parlamentariska kommittén var att det skulle vara en nämnd bestående av politiker för att få politisk kraft bakom frågorna. Av någon anledning, som jag bara kan spekulera i, det tog lång tid 2,5 år innan man överhuvudtaget gjorde något efter att kommittébetänkandet lämnades, då gick man helt plötsligt in för att det inte skulle vara någon nämnd utan ett språkråd bestående av tjänstemän.

    Min uppfattning var att man gjorde det för att få bort ett besvärligt politiskt arbete från landskapsregeringens bord. Därför var jag enormt glad att nuvarande lantråd sade att hon tar ordförandeskapet i språkrådet, jag trodde man skulle lyfta det men som jag sade i ett replikskifte med lantrådet, tankarna var att det skulle vara en politiskt tillsatt språknämnd. Det frångick man och gick neråt och tillsatte ett tjänstemanna språkråd och nu pratar faktiskt lantrådet, vår regeringschef om att det är någon form av referensgrupp där hon själv är ordförande. Det är klart att ursprungstankarna, som alla fem partier utom socialdemokraterna stod bakom, inte alls har följts upp. Det är beklagligt därför står vi där vi står.

    Sammanfattningsvis, om man kan gå tillbaka till det som var tankarna från första början d.v.s. att man får en lagfäst språknämnden så är vi de första som kommer att stöda.

    Ltl Gunnar Jansson

    Tack talman! Jag konstatera att den här frågan inte tycks intressera regeringen. Lantrådet Gunell ställde fyra frågor till mig i sitt anförande och det är mera än vad som kom besvaras i en replik, därför begärde ordet, men nu när lantrådet inte är på plats har jag ingen möjlighet att försvara frågorna.

    Ltl Anders Erikssons inlägg väl belyser frågan på ett sätt som överensstämmer med min och övriga motionärens sätt att tänka. Den nuvarande självstyrelselagen innehåller kortfattade bestämmelser om språket som avser att ge rättsskydd, åt naturligtvis ålänningarna, under självstyrelselagen mycket kortfattat, väldigt formellt. Det nya i förhållande till 1951 års lag är att det nu slås fast att Åland är enspråkigt svenskt. Mekanismerna till stöd för denna regim är detsamma, för det tredje ingår språkliga rättigheter för medborgare i Finland som har finska som modersmål, något annat ingår inte i självstyrelselagen. De strukturerna är nu som det är.

    En lag på självstyrelselagens nivå uttalar de nobla, ädla principer var under ett samhälle styrs och där folkets makt kommer till uttryck det sätt som folket själv bestämmer. Det är principavgöranden på den konstitutionella nivån. Sedan är det överallt på det sättet att de principerna materialiseras i normala lagar, i organiska lagar, om man finner att det finns behov för det att en sådan regleringsfullmakt finns i grundlagen och att man kan med lag, åt något förhållande man vill nominera.

    Motionärernas ambitioner är på en annan nivå. Lagförslaget syftar inte till att materialisera självstyrelselagens bestämmelser inom kapitlet för språkvärnet, de lever sitt liv på sin egen nivå och på sina egna meriter. Förslaget om åtgärder för att lagfästa språkrådet, eller vilken benämning man vill använda, i ingen händelse är avsikten att lagfästa någon referensgrupp eller vad det kan tänkas heta. Det var också en nyhet för mig nämligen, det som jag trodde det var ett språkråd heter något annat nu.

    Språkrådet i motionärernas värld är ett sätt att göra tillvaron enklare för människor på Åland, inte är det mera dramatiskt än så, till följd av den utveckling som har gått och ständigt pågår. Det finns inga försök till tolkning eller beskrivning av självstyrelselagen, utan en normering av vad människorna har rätt att ty sig till i en situation där människorna, organisationerna i civilsamhället, men också myndigheter uppfattar att nu är det inte som det ska vara, nu uppnår vi inte självstyrelsens syften på det eller det området till följd av bristande språklig service.

    Verksamheten skulle vinna i stabilitet och uthållighet genom att den skulle befinna sig på en normnivå, men det hörde vi redan och det framgick i kommitténs sätt att tänka. Ingenting har hänt som skulle ge mig orsak att avvika från behovet av det som motionen innehåller. Svar på lantrådets frågor kan jag lämna i utskottet om det överhuvudtaget leder till utskottsbehandling.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Det är en angelägen motion och diskussionen visar på behovet av en fortsatt diskussion om vad de språkråd vi har idag ska syssla med i fortsättningen. Ett naturligt sätt att enas kring det här i lagtinget är en lagstiftningsprocess, att vi får ett ärende på bordet att diskutera. Det som varit kärnan i debatten är syftet med språkrådet, vad ska språkrådet syssla med? Där nämndes de förslag som togs upp i den språkpolitiska kommittén för språknämnden, som den kallades där, att följa samhällsutvecklingen, behandla strukturella problem men att också ge medborgarna hjälp i den språkliga djungeln. Det är ambitioner som den liberala gruppen delar att bör ingå i syftet med språkrådet när det lagstiftas om det.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack talman! Precis så är det. Språkrådet skulle vara ett organ som finns till för medborgarna men också för myndigheter och andra som känner att situationen behöver åtgärdas. Det skulle inte vara en myndighet, jag upprepar igen, att det inte skulle vara någon konkurrent till någon överhuvudtaget. Tvärtom ett sätt att starka självstyrelsens funktionssätt, sätt att fungera.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Begäres ordet. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag och kulturutskottet.

    Remiss

    4        Närståendevårdarnas situation

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 4/2013-2014)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Ett samhälle där en grupp människor som förenas av ett nätverk av sociala relationer som har en varaktighet och en kontinuitet. Ett samhälle byggs av att vi håller ihop och att vi bryr oss om varandra. Vänner, släkt, familj i vilken konstellation den än må ha en kärnfamilj eller en stjärnfamilj allt det utgör de kittet som håller oss samman. Kittet tar sig i olika uttryck. En granne som hjälper en äldre granne med snöskottning, en vän som kommer med till akademiska sjukhuset i Uppsala som stöd till en annan nära vän. Det kan vara en mamma som drygar ut studiekassan för en dotter, en son som sköter om och bistår en gammal pappa som har brutit benet. Sedan alla dessa närståendevårdare som i princip årets alla dagar, alla timmar i dygnet sköter ett funktionshindrat barn, en dement eller svårt sjuk livspartner.

    Jag vill lyfta närvårdarnas situation, det är en grupp som sällan höjer rösten, som gör en insats för sina anhöriga men också för samhället. Skulle samhället ta på sig och uppföra den omsorg som närståendevårdarna gör skulle samhällsekonomin kollapsa. En närståendevårdare är en person som tagit över ansvaret för en nära anhörigs vård och omsorg, ofta en partner eller ett barn. Närståendevårdarsystemet blir allt viktigare som kompletterande vårdform till den offentliga sektorn. Det beror delvis på att vi har en åldrande befolkning men också på att vi minskar institutionsplatserna. Närståendevårdarna bär ofta ett stort ansvar och tung omsorgsbörda.

    Därför är det viktigt att utveckla stödfunktioner för närståendevårdarna, som ofta är i en utsatt situation. De har ett stort behov av både ekonomiskt, praktiskt, psykiskt och informativt stöd. Det är viktigt att närståendevårdaren är medveten om sina rättigheter och att det finns avlastningsformer som är anpassade till de enskilda närvårdarnas livssituation. Man kan nästa säga att det handlar om samhällets ekosystemtjänster, det finns där, är avgörande för att vi ska ha ett funktionellt samhälle och fungerar utan att bli reflekterar så väldigt mycket över det.

     I måndags kunde man läsa på Yles hemsida att oro och ansvar tynger närståendevårdarna. Många axlar ett tungt ansvar för vården av en gammal eller sjuk anhörig. Antalet anhörigvårdare, närståendevårdare beräknas i riket vara ca 300 000 st. men bara ungefär 40 000 får ersättning från kommunen för sitt arbete.

    På Yles hemsida konstaterar man att det vanligaste är att äldre människor vårdar sin make eller sin maka. De som vårdar i det tysta och som inte känner till är vuxna barn som vårdar sina åldrande föräldrar. Det konstaterar folkhälsans närståendeverksamhet i Österbotten.

    Hur ansvaret upplevs variera beroende på hur situationen ser ut, hur länge man har haft ansvar för de anhöriga och vilket stöd man får av den egna omgivningen och samhället. För en del är det mycket tungt. Det är främst ansvarskänslan som tynger i kombination med stor oro och trötthet. Det oroar sig för hur de ska orka och vad som händer om de själva bli sjuka.

    I Sverige har kommunal sammanställt en rapport, hänger din mammas trygghet på dig, hela närvårdarsituationen har också ett genusperspektiv. Kommunals rapporter visar att i takt med att resurserna till äldreomsorgen minskar blir närståendevårdarna allt fler. Kommunal i Sverige räknar med att ca 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Det är helt oacceptabelt. Det visar sig också att kvinnor tar omsorgsansvar i början och i slutet av sin yrkeskarriär. Siffrorna som kommunal har visar att de över 75 år som får närståendevård i Sverige, utförs 15 procent av männen och resten av kvinnorna, söner och döttrar.

    Därför skulle vi väldigt gärna vilja att man skulle ta ett fast grepp om situationen, kartlägger närståendevårdarnas situation i landskapet. Det skulle göras som en enkät och intervjustudie i samarbete med ÅSUB. Där kunde man även samarbete med högskolan, för att kunna få en ordentlig kartläggning och se var det brister och vilka behov som finns.

    Tittar man på närståendevård kan man också konstatera att en del kommuner, speciellt på rikssidan, med folkhälsan som primus motor har ett ganska utvecklat nätverkssamarbete när det gäller närståendevårdare. Man har gruppträffar, anhörigcaféer, motionsgrupper för närståendevårdarna, rekreationsdagar, självhjälpsgrupper, semesterdagar, föreläsningar, möten, kurser och inspirationsdagar. Jag är helt övertygad om att vi skulle kunna få en del av det här på Åland också, i alla fall utveckla det. Det första vi skulle behöva göra är att kartlägga hur situationen ser ut.   

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack talman! Jag tror precis som ltl Sjögren att det är viktigt att närståendevårdarna blir medvetna om sina rättigheter. Nu är det stora skillnader i kommunerna när det gäller avlastningsvård och dylikt. Vi kan läsa i budgeten för nästa år att lagen om närståendevård ska ses över. Många av de punkter som ltl Sjögren nämner kommer att ses över, tillgången på avlastningsplatser, ersättningsnivåerna, arbetshälsan och utvecklandet av stödtjänster. Jag gillar tanken med en kartläggning och tror att det är ett stort behov av att göra det.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Närståendestödslagen har varit i kraft i åtta, nio år om jag inte helt kommer ihåg fel, det behöver absolut göras någon form av utvärdering och justera nivåerna. Det finns även en annan pusselbit i detta och det är tredje sektorn där det kan vara svårt att lagstifta om allting. Före man inleder någon form av lagstiftningsarbete kartlägger man var behovet finns, en form av medborgardialog.

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack talman! Det skulle kanske inte vara någon dum idé. Nu kommer minister Aaltonen snart att tala och hoppas att hon kan bringa ljus i det här. Jag gillar idén med att man ska se över att närståendevårdarna får samma förmåner, kanske samma som andra anställda i kommunen. Det är de facto anställda av kommunen för att ta hand om sina gamla, sjuka som de vårdar hemma. Det borde kanske vara så att de får ta del av alla de möjligheter som man har som kommunalt anställd. Jag vet inte vad ltl Sjögren tycker om en sådan tanke att delta i kommuners julfest, få billigare massage, träna billigare som andra kommunens anställda får göra.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är precis så man måste göra, fråga för att höra vad de vill. Närståendevårdarna är ingen helt och hållet homogen grupp, det ser väldigt olika ut. Det konceptet man haft på folkhälsan, på rikssidan har precis varit detta att man har skräddarsytt motionsgrupper, rekreationsdagar, tagit fram kurser och föreläsningar precis efter det önskemålet som finns. Det är en väsentlig skillnad vad man har för tankar och önskemål kring kurser och föreläsningar om du har ett multihandikappat barn, eller om du har en dement fru.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det är en jätteviktig och behjärtansvärd fråga, närvårdarnas situation som jag också brinner för. Jag vill tacka ltl Sjögren att hon lyfter upp frågan på agendan, bl.a. att närvårdaren bör vara medveten om sina rättigheter och möjligheter till avlastningsformer. Vi har en förbättrad lagstiftning i förhållande till riket, med flera avlastningsdagar som de har rätt till än man har på rikssidan. Vi hörde i tidigare replikskifte att det är på gång en lag, de jobbar också i landskapsregeringen med att få fram lagen om servicesedlar där närståendevårdare, en grupp som kan dra nytta av det och hitta helt nya flexibla lösningar. Jag har tidigare nämnt bl.a. att man kunde ha något mindre privat företag som kan ge helt andra avlastningsformer än vad som är möjligt i dag i kommunens regi.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Tack talman! Det är säkert bra med olika möjligheter, men servicesedlar kommer inte att lösa allt, inte heller när det gäller närståendevårdarna. Vi har i tidigare replikskiften konstaterat att det redan idag skiljer sig från kommun till kommun hurdan avlastning man har, trots att vi har lagstiftning på området. Det är viktigt att vi har en dialog med närståendevårdarna för att få veta vad de vill ha, medborgardialog helt enkelt.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det är precis det här vi redan vet om, att det är bekymmer med avlastningen, att kunna klara av att leverera det till närståendevårdarna, där menar jag att servicesedlar kan ha en avgörande betydelse. Det finns exempel där man har en husbil och åker runt och låter närståendevårdaren gå ut och sova en natt i en husbil där någon avlastar hemma hos någon, det är möjligt genom att ha servicesedlar. Man kan få helt nya flexibla lösningar med användandet av servicesedlar, det har en avgörande betydelse i frågan om avlastning för närståendevårdare.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det kan säkert vara en del. Men som vi redan har konstaterat, trots att vi har lagstiftning fungerar det inte tillfredsställande i alla kommuner. Vi vet också att det är väldigt individuellt, en del närståendevårdare har svårt att lämna hemmet och skulle vara hjälpta av självhjälpsgrupper, motionsgrupper och liknande. Vi behöver han en palett med olika åtgärder som svarar upp mot de behov som finns, erkänna de stora insatser som närståendevårdarna gör.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Carina Aaltonen

    Tack, fru talman! Tack för att vi får diskutera frågan om en närståendevårdarnas situation, det passar utmärkt. I måndags diskuterades familjervårdslagen, också en grupp med människor som tar hand om och vårdar, ger omsorg till andra barn och ungdomar än det egna. Det är många gånger fråga om äldre som tar hand om sina nära, make, maka eller annat. Det är viktigt att ni lyfter upp den här gruppen och synliggör deras arbete och situation.

    I vårt regeringsprogram och i budgeten har vi skrivit in att vi avser att förbättra närståendevården och tillse att tillgången på avlastningsplatser är tillräcklig och att ersättningsnivåerna skall ses över. För att kunna göra det har vi behövt ett bra faktaunderlag, därför gjordes en tillsyn av närståendevården i kommunerna under 2012 och 2013. Vill ni läsa mer om vad den tillsynen ledde fram till finns den på landskapsregeringens hemsida.

    Vi begärde in uppgifter om närståendevården, dels av kommunerna och besvarades av samtliga kommuner. Det som vi kunde konstatera var att tre av kommunerna inte följer lagens bestämmelser beträffande vårdarvode, dessa kommuner fick förelägganden att undanröja lagstridigheterna.

    Samtidigt skickades det ut en enkät till samtliga närståendevårdare, 230 stycken, 38 procent, 88 personer besvarade enkäten. Vi fick veta att närståendevårdare upplever sig bundna av vården dygnet runt, än det som enligt avtalet med kommunen ingår i den kategorin. Det var 67 kvinnor och 12 män svarade på enkäten. Av dessa var det 18 barn och ungdomar som vårdades, i samtliga fall var det mammor, kvinnor utom i ett fall där båda föräldrarna var närståendevårdare. Av de vuxna, 19 stycken, i åldern 20 till 64 vårdades 16 stycken av kvinnor och tre av män. Av de äldre, 42 stycken över 65 år, vårdades 34 av kvinnor och åtta av män. Som ltl Sjögren sade är det en jämställdhetsfråga, det är i huvudsak kvinnor som tar hand om sina närstående.

    Under 2011 sökte 107 personer om närståendevård i Mariehamn, tolv fick avslag. Vad man kan konstatera är det inte en subjektiv rättighet. Om anslaget inte räcker till som kommunerna budgeterat, får man avslag. Det här är något man i riket har lyft upp och i förslaget, i utredningen som gjordes på våren föreslog omsorgsminister Susanna Huovinen att närståendevården skulle bli en subjektiv rätt, det skulle vara mycket bra.

    Av de 230 närståendevårdarna var 58 bundna av vården dygnet runt, de har rätt till fem dagar ledighet per månad men bara 13 som tog ut ledigheten, varför det? Även det besvarades i enkäten, både av kommunerna och av närståendevårdarna, kommunen uppgav att vårdaren inte vill eller behöver. Det kan handla om att vårdtagaren, ett litet barn, att man inte godtar avlastningsplatsen att vårdtagaren är mera vårdtung efter avlastningen än före. Det har vi även fått bekräftat från bl.a. demensföreningen, många gånger är det inte bara avlastning utan det blir tyngre sen när den man vårdar ska komma hem, man har förlorat funktionsförmåga i stället för att hålla den i gång hela tiden.

    En annan orsak är att man inte vill ha främmande människor i sitt hem, eller att man själv borde lämna sitt hem för att det ska bli någon avlastning. Den andra stora orsaken är att vårdtagaren inte vill ha någon som kommer och vårdar i hemmet. Bara en kommun uppger att hemservicen inte är utbyggd för avlastning och att tröskeln är för hög till serviceboendets periodplats, det finns en matchningsproblematik här. Som någon sagt här tidigare, av de som besvarade enkäten är det inte alla som känner till sina rättigheter till ledighet.

    Lagen om subjektiv rättighet är intressant, men det finns mycket mer att göra och titta över innan vi går vidare. Vi har snart en ny hemvårdsstödslag att ta ställning till, med bättre ekonomiska villkor för de som är hemma och ger omsorg till sina barn, både på heltid och deltid. Borde vi också inkludera den möjligheten att vara partiellt vårdledig när man har äldre föräldrar eller anhöriga att ta hand om, det skulle vara intressant att diskutera.

    Vi har precis debatterat nya familjevårdslagen, som också ger möjlighet att ge vård för både äldre och personer med funktionsnedsättningar. Av stödtjänsterna finns även behovet av dagverksamhet som fungerar, det borde vi ha i alla kommuner, Klippan finns i Mariehamn osv. Vi borde även kartlägga hur många personer de facto vårdar nära utan att vara med i något kommunalt system. 230 får ersättning men det rör sig säkert om betydligt fler.

    Vi borde även granska avlastningsplatserna, de finns men är de tillräckligt bra kvalitetsmässigt, var brister det? Hälsokontroller för närståendevårdare borde införas, att kunna ta del av kommunens olika utbildningar, fortbildningar och friskvård på samma villkor som kommunalt anställda. Det finns även annat man kan göra, finns det serviceplaner, hur ser det ut med mätning av funktionsförmågan?

    Kartläggning har vi gjort, forskning finns, i veckan kom FPA:s omfattande forskningsverksamhet ut, där de har kartlagt hur det ser ut med närståendevårdarnas situation i hela landet och på Åland. Det finns bara på finska med hoppas att den studien också kommer på svenska.

    Vi behöver ta ett helhetsgrepp och se över hur hela äldreomsorgen ska organiseras och det här ska vara en pusselbit. Den gruppen som ska tillsättas som ska se över äldreomsorgslagen är det här en bit som behöver fogas in i det.

    Motionen är alldeles för vag och tar fasta på något som vi redan har gjort jag skulle gärna höra mera vad liberalernas förslag till åtgärder ser ut, vad ville ltl Katrin Sjögren, hur ska vi formulera den bästa äldreomsorgen där närståendevårdarna är en viktig bit i det hela?

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack talman! Det gläder mig att minister Aaltonen vill ta ett helhetsgrepp när det gäller äldreomsorgen för det finns ett stort mörkertal. Det är många närståendevårdare som inte är medvetna om att det har rätt att vara ledig fem dygn i månaden, informerar inte kommunen slipper de ordna det. Jag har förstått att det kan gå till så ibland och så får det inte vara. Det är jättebra att det ses över ordentligt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, minister Aaltonen för en bra och utförlig presentation. Kommunerna ska enligt lagen göra upp planer där man ska informera om ledigheterna. Man borde se över hur man ska jobba för att få mer samordning med olika intresseorganisationer, t.ex. organisationen i tredje sektorn. Tidigare ville demensföreningen utveckla dagverksamheten men kommunerna lyckades inte samordna och samarbeta. Frivilligorganisationerna och kommunerna borde komma närmare varandra för att vara ett komplement, då skulle vi få en dagverksamhet som skulle ge mer och samtidigt ge utbildning till närståendevårdarna.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Det behövs säkert mer samarbete mellan kommunerna, tredje sektorn osv. Men grunden är ändå lagstiftning som vi har att ta ställning till i det här forumet. Den subjektiva rätten till närståendevård ändå skulle sätta en viss plattform och tyngd, att det inte sedan kan bli godtyckligt vilka som beviljas närståendevård och vilka som blir utan, för att man kommer så sent in på året och då är alla anslag redan förbrukade. Att koppla på med andra stödtjänster borde vara självklart för kommunerna att engagera tredje sektorn, det är ändå en väldigt förmånlig form av omsorg.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! Man ska inte bli nekad utan man ska ha rätt till närståendevård. Kommunerna och tredje sektorn behöver hitta varandra, ibland kan det behövas en klapp på axeln, nu ska vi gå vidare med det här. Minister Aaltonen nämnde i sitt anförande var otroligt mycket sakkunskap, att man verkligen har sett på utredningen och tagit reda på hur situationen ser ut Åland. Hur vi sedan i kommunerna kan förbättra för närståendevårdarna och att man därigenom får en knuff framåt, att vi får igång samarbetet över kommungränserna som ibland, tyvärr kan vara svårt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, fru talman! Ltl Katrin Sjögren tar upp en viktig samhällsfråga om äldres trygghet och rätt till omsorg och vård. Närståendevårdslagen debatterades ivrigt när vi tog en egen lag för sju, åtta år sedan. Då var frågan om subjektiv rätt till närståendevård ganska central, det var vi socialdemokrater som förde fram det. Det betyder att om det skulle vara en subjektiv rätt som är lagstadgad och i den lagen skulle ingå det tjänster man har rätt till skulle vi slippa de kommunala variationerna. Nu kan man ha rätt på ett sätt i Mariehamn, på ett annat sätt i Hammarland och ett tredje sätt i Kumlinge osv.

    Förutom lagen, där man skulle göra det till en subjektiv rätt för att administrera och organisera arbetet, jobba med tredje sektorn som här nämndes, är det viktigt att kommunernas socialtjänst kommer till stånd och att äldreomsorgen fasas in i verksamheten. Vi pratar väldigt ofta idealistiskt och i god tro om allt som borde göras, kommunerna och frivillig sektorn, men det är för många aktörer, för många som är alldeles för resurssvaga för att kunna organisera ett sådant omfattande och komplext arbete.

    Med kommunernas socialtjänst kunde t.ex. arbetet med Röda Korset om vissa tjänster, kanske folkhälsan och andra sociala föreningar inom tredje sektorn lätt utvecklas i det lokala samhället och man skulle kunna få till stånd bättre service till de äldre. Att med 16 kommuner och små lokala föreningar komma till större effektivitet då tror jag vi byter oss själva i svansen. Tänker vi på det som verkligen behöver tjänsterna då ska vi göra omorganisationer så att den offentliga verksamheten blir lättare att styra och uppnå lika behandling av de äldre och närståendevårdarna, oberoende var man bor på Åland.

    Det är orättvist om man är äldre i en kommun som ger betydligt sämre närståendevårdvillkor än i en annan kommun där det är bättre. Det brukar ofta påpekas vikten av likabehandling och det är en central del av vår samhällsuppfattning att sådana frågor har samma rättigheter, oberoende av vad man har för ekonomiska förutsättningar. Den här frågan är verkligen en sådan där man ganska lätt kunde åstadkomma likabehandling.

    Det har sagts att avlastningen inte fungerar. Det är ofta så att på det psykologiska planet är det ganska svårt att styra det. Två människor som har levt ihop i kanske 60 år och det är ofta kvinnan som tar hand om mannen, hon är ofta utarbetad men mannen vill inte vara på någon annan plats. Kvinnan är inte den som kräver att mannen tas in på avlastning så att hon får vara ledig, hon kommer inte att må bra under den tiden om hon vet att mannen är på avlastning mot sin egen vilja. Det är det som händer under ett långt äktenskap att man blir sammankopplade. Det är inte så lätt att med jämna mellanrum avbryta, i vissa fall fungerar det säkert men långtifrån alla, det finns säkert andra bevekelsegrunder.

    Ett alternativ är att göra avlastningen i hemmet genom olika typer av arrangemang, det är säkert inte den billigaste men om man vill ha tillstånd avlastning så att den vårdande parten ska orkar måste man lägga in mera resurser. Lagbestämmelsen är bra, med i praktiken väldigt svår att få att fungera.

    Mörkertalet är stort av närståendevårdare, så kan man inte säga. Närståendevårdare är enbart de människor som lyfter närståendevårdarstöd i stöd av lag. Alla andra är antingen anhöriga, bror, syster, hustru, maka, make som lever i sitt hem tillsammans med någon annan. Vad det har för relation och vad de gör för varandra det är inte samhällets sak, där är en integritetsgräns. Man ska inte kalla dem närståendevårdare för att de tar ansvar för en anhörig i familjen, det går för långt i någon form av professionalisering av sociala relationer. Närståendevårdare är de som anmält sig till kommunen och blivit beviljade stödet, resten är familjer av olika sorter.

    I den mån de inte anlitar tjänsten, men skulle ha rätt till den, gäller det lika inför all annan social lagstiftning med förmåner. Har vi då också mörkertal när det gäller bostadsbidragstagare eller utkomststödsmottagare, det är många av de olika förmånsgrupperna som beviljas.

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack talman! Jag håller med ltl Sundback, det får inte spela någon roll i vilken kommun de bor i med vilken vård jag kan få, vilken avlastning, äldreomsorg överhuvudtaget. När det gäller det stora mörkertalet som jag tror att finns, visst man kan säga att det inte är närståendevårdare för det har inte ansökt om att bli det. Många äldre som vårdar sina anhöriga vet inte om att det kan bli närståendevårdare, faktisk få ett ekonomiskt bidrag som hjälper dem ganska mycket i det normala livet. Vissa besök görs i familjer med personer runt 70 år och redan då börja informera om att rättigheten faktiskt finns när den man vårdar blir sämre.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Ltl Annette Holmberg-Jansson säger att det inte får spela någon roll i vilken kommun man bor, men det får det med det system vi har nu med 16 kommuner. Det är helt enligt lag att ålänningar behandlas olika p.g.a. den kommunala indelningen. Jag tycker som ltl Holmberg-Jansson att man ska ha ett enhetligt system, men då måste vi göra en annan indelning av den kommunala socialvården. Mörkertal är delvis en semantisk fråga men man måste också komma ihåg, i ett demokratiskt samhälle, att folk har rätt att avstå från förmåner. I vårt samhälle är det individens ansvar, och myndigheternas skyldighet att informera. I alla kommuner finns det hemtjänst och socialkanslier.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Jag vet att det får vara olika, men tycker inte att det ska vara olika vård beroende vilken kommun de bor i. Det gäller inte bara äldreomsorgen det gäller mycket annat också, det är viktigt att de får reda på att det har möjligheten. Det är inte bara en och två gånger jag har pratat med äldre, som ordförande i demensföreningen, där de inte vet om att de har rättigheten, då är det någonstans det är fel när de inte ens får reda på att de har rätt till avlastning, att vara på dagcenter för att få avlastning i vardagen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag kan inte kategoriskt hålla med om att det är fel. Enskilda medborgare har själv en skyldighet att se över sina rättigheter. Sedan finns det kanske i verkligheten hinder som gör att man av olika skäl inte känner till dem. Det offentliga har skyldighet att informera, kommuner med 500 innevånare, hemtjänst, socialkanslier, föreningar, anhöriga, vänner och bekanta, nog känns det konstigt om inte informationen kan gå fram. Det finns föreningar som ltl Annette Holmberg-Jansson är aktiv i som kan informera, men man kanske inte är intresserade av informationen före man står inför det faktumet att man behöver hjälp.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Frågan om närvårdarstödets rättsliga ställning är naturligtvis mycket central. Jag minns också den diskussion som förekom vid den lagstiftningen, dess vara eller icke vara, som en subjektiv rättighet. I det levande livet där det finns ett närvårdarförhållande, där närvårdaren får en ersättning för sina insatser och vårdtagaren får en vård. När denna ersättning upphör betyder det inte i praktiken att närståendeförhållandet upphör, den gränsen är inte så skarp som jag uppfattade att kollegan Sundback nämnde. Även om den formella närvårdarsituationen förändras i brist på pengar, så fortsätter normalt vårdförhållande de närstående sinsemellan, så upplever jag situationen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Visst får vi utgå ifrån att det fortsätter, men det kan avslutas förr eller senare. Det kan innebära att den person som vårdas bli flyttas till institution, är man då fortfarande närståendevårdare? För att skilja mellan känsla, fakta och värderingar och vad som faktisk lagen säger är det bra att hålla sig till det som verkligen är närvårdare och närvårdarstöd, sedan kan man säkert utvecklade det genom mera information osv. inkludera fler personer. Ofta i sociala frågor är det brist på professionell terminologi. Det bli väldigt ofta känslomässigt och privat. Det är kanske oundvikligt, men för att på något sätt understryka socialvårdens professionalism är det bra att hålla sig till lagen.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det låter kallt när ltl Barbro Sundback säger att man har skyldighet själv att se över sina rättigheter, rätt att avstå hjälp, de professionella och tjänstemännen som erbjuder och så tar man inte emot den hjälpen. Det är en viktig funktion där vi ska hjälpa till, det är en avgörande fråga för att klara av ekonomin framöver, där vi ska se till att hjälpa och stötta så mycket som möjligt. Man kanske bara behöver en natts sömn då och då helt och hållet, utan störningsmoment och då kan flexibla lösningar vara det som offentliga sektorn kan erbjuda. Då skulle en lag om servicesedlar vara välkommen på det området. Det hoppas jag att ltl Sundback sedan kan stöda så vi kommer vidare i frågan.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag uppfattade repliken som ett personligt omdöme om mig, det är viktigt att vi skiljer mellan person och sak också i de här frågorna. Det oavlönade eller dåligt avlönade kvinnoarbete som utförs på detta sätt resulterar i sämre hälsa för kvinnor, sämre pension, sämre löner, över hela fältet bär kvinnorna ett betydligt större ansvar än männen i dessa frågor. Det är som med hemvårdsstödet, som ltl Petri Carlsson är väldigt förtjust i som vi kommer att gå in för att förbättra, men jag hör aldrig Ltl Petri Carlsson tala om konsekvenserna för att kvinnorna tar det här ansvaret till väldigt små pengarna, det tycker jag är kallt.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det är just kvinnorna och den ojämnställda situationen som jag värnar om i många av de här frågorna. Om vi faktiskt går åt kärnproblematiken som är löneskillnaderna i samhället, makten kommer också med pengarna, ser man till att kvinnorna finnas där makten och pengarna finns, vara med som ägare i företag, stimulera och stötta företagande och möjliggöra blomstrande av företag på de områden där vi har kvinnodominerat, då kommer också jämställheten att förbättras. Jag förstår att ltl Sundback är emot privata företag men inte jag.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det var en överraskande slutsats att jag skulle vara mot privata företag, jag kan informera alla i min familj har varit företagare och jag är det själv på flera områden. Kvinnor ska driva företag, vara representerade i politiken, hemma med små barn, ta hand om sina äldre föräldrar, de ska de göra men hur ska de hinna och orka? Vad ska alla män göra? Kvinnor är mer i sjukvården än män, vad tror du det beror på? Tror ni det beror på att det är så svaga? Det är tvärtom, men det finns en gräns. Kvinnorna betalar ett högt pris för det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talmannen! Det var bra talat av ltl Sundback, jag håller med i mångt och mycket har det konsekvenser, både när det gäller närståendevård och hemvårdsstöd. Man måste försöka ha en helhetssyn och hela tiden vara medveten om de här sakerna. Det har konsekvenser att man vårdar barn och äldre föräldrar en del av sitt yrkesverksamma liv och det försöker vi hela tiden titta på. Under förra mandatperioden var ekonomiskt utsatta pensionärer ett fokusområde där man såg att största delen var kvinnor.

    Vi har haft en budgetdebatt och har nu börjat titta på ekonomiskt utsatta kvinnor där många är ensamförsörjare, man har ett jobb men man klarar inte av att försörja sina barn, man jobbar ett helt yrkesverksamt liv men får en mycket knapp ålderdom för att man får en urbota dålig pension.

    Vi vet alla vilket svårt läge vi har med TEHY-strejken och lika lön för likvärdigt arbete, det handlar om totalekonomiska konsekvenser för hela samhällsekonomin. Det är intressanta och mycket svåra frågor och jag delar till stor utsträckning ltl Sundbacks uppfattning, man kan inte blunda med ena öga när man diskuterar närståendevård eller hemvårdsstöd.

    Jag delar också ltl Sundbacks analys när det gäller äldreomsorgen på Åland. Vi har diskuterat många gånger inom liberalerna och hade en sådan ambition under förra mandatperioden att hitta samarbetsunderstöd för kommunerna inom äldreomsorgen, vi har hyfsade resurser men vi håller på tappar fokus inom äldreomsorgen. Det skulle finnas stora fördelar med att ha ett utvidgat samarbete inom äldreomsorgen, att kunna rikta hemrehabilitering, erbjudanden och önskemål till tredje sektorn.

    Ministern ställde frågor till mig vad vi egentligen vill, det kan jag tala om ifall det på något sätt var otydligt. Vi vill lyfta närståendevårdarnas situation, en reviderad lagstiftning gällande närståendevårdarna och vi vill ha en äldre omsorgslag. Vi vill förutom, att se på stödnivåerna, se vad vi kan göra för insatser för att underlätta för närståendevårdarna. Jag tog upp flera alternativ som jag upplever att vi inte har på Åland, motionsgrupper, rekreationsdagar, gruppträffar, anhörig café och självhjälpsgrupper.  De närståendevårdare som har multifunktionshindrade barn har ganska bra inom DUV de håller kurser och har rekreationstillfällen. När det gäller de äldre närståendevårdarna, till stor utsträckning kvinnor, är de inte vana med att ställa krav och vet inte vad de har för rättigheter, jag är helt övertygad om att de erfarenheterna som finns har visat på mycket gott resultat, man har fått ökad kunskap och fått kamratstöd på ett helt annat sätt.

    Utveckla hela den biten i samarbete med tredje sektorn och en modern lagstiftning, både en äldreomsorgslag och en reviderad närståendevårdslagstiftning.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Tack för förtydligandet beträffande de stödåtgärder som liberalerna gärna vill ha förutom lagstiftning. Det går också bra att ta initiativ i den egna kommunen för att få igång pilotprojekt och annat, där finns också möjlighet att söka t.ex. utvecklingspengar från landskapsregeringen. I och med strejken är samarbetet verkligen ovärderligt, sammanhållen hemsjukvård som fungerar fantastiskt bra just nu med 400 patienter, klienter som får hjälp i sina hem tack vare att vi har en sammanhållen hemvård i 15 av 16 kommuner på Åland idag. Det tog tid innan initiativet kom igång men i dag skulle vi inte ha klarat oss utan samarbetet och det finns många andra områden där man behöver utveckla det ytterligare.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Gällande sammanhållen hemvård var det ett fält som jag under förra mandatperioden jobbade jättehårt med det var inte heller lätt. 16 kommuner som skulle komma överens och alla hade olika åsikter, det bromsades fast det är alldeles utmärkt. Det har ingenting att göra med strejken, det handlar om att sammanföra resurser och utnyttja den kompetens som finns, att de äldre inte får besök av många olika personer under ett pass. Det finns smidiga system, men vi står och stampar på stället. Vi skriver snart december, kan vi då räkna med att vi får en reviderad närståendelagstiftning? För äldreomsorgslagstiftningen har det kommit tvetydiga besked, jag har svårt att se att man ska hinna ta fram den här lagstiftningen under den här mandatperioden.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Situationen med 16 kommuner gör att kommunernas socialtjänst absolut behöver komma i gång, att vi får en bra grogrund till fortsatt samarbete också när det gäller äldreomsorgen. Beträffande lagstiftningsarbetet så tuffar det på i sin takt och vi försöker hinna med så många lagar som möjligt, men det finns också begränsningar. Det finns ingenting som hindrar att den här regeringen får fortsätta en mandatperiod till så ska vi nog och ganska mycket mer på plats.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Vi kan konstatera att landskapsregeringen har flyttat fokus och tagit bort samarbetsunderstödet riktat till äldreomsorgen, samarbetsunderstöden går nu till IT-tjänster. Det tycker vi inte var något vidare, vi skulle gärna haft det kvar, vi såg att man började samarbeta och diskutera vissa saker inom kommunerna. När det gäller landskapsregeringens handlingsförmåga, vi har faktiskt inte fått så många sociala lagar, minister Aaltonen. Det finns en hel del i regeringsprogrammet och vi ser fram emot att ni tuffar på att ni levererar den tiden som finns kvar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack talman! När det gäller stödgrupper anser jag precis som ltl Sjögren att det är oerhört viktigt, t.ex. i Demensföreningen har vi sett den stora nyttan. Vi har en kurs som heter ”lär dig leva med demens” där både de som är drabbade av någon minnessjukdom tillsammans med de som vårdar träffas för att sedan fortsätta att träffas efteråt och bli stöd till varandra. Det vet jag av egen erfarenhet eftersom min mamma var med i en sådan grupp, det var hennes livslina utan det hade hon inte orkat ha min pappa hemma så länge som hon hade. Det stöd man får i anhöriggrupperna är verkligen a och o.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är min uppfattning också, det skulle ha avgörande betydelse för många människor, Demensföreningen gör ett viktigt och värdefullt arbete, vissa av närståendevårdarna skulle ha nytta av en motionsgrupp, inspirationsresa eller vad som helst. Det finns ett stort arbete att göra för närståendevårdarna, det arbete som trots allt görs ska inte ringaktas, det var inte min mening men jag vill ha en bredd i hela batteriet som man kan erbjuda närståendevårdare.

    Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack talman! Det var inte som kritik jag uppfattade det heller. Det är viktigt att närståendevårdare känner en trygghet, vi har sett till att det finns ett närståendevårdarkort som man kan ha i sin plånbok. Låt säga att du vårdar din sjunka man, du blir påkörd av en bil och ingen vet om att den sjuke mannen är där hemma, det finns inga andra anhöriga, vem vet då om att den personen sitter där alldeles ensam om du råkat ut för en sådan olycka att du inte kan meddela. För alla närståendevårdare som eventuellt lyssnar nu så finns det närståendevårdarkort att få på Handicampen, det är bara att komma in och hämta dem om ni känner att ni vill ha ett sådant i er plånbok. Jag har förstått att Folkhälsan gärna ordnar olika gruppverksamheter bara beställningen kommer, om vi bli bättre på att beställa tror jag att de kan ordna motionsgrupper.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det låter bra med närvårdarståendekort som man kan beställa. Det finns koncept både i Sverige och i Finland som man kan ta, som har haft avgörande betydelse för speciellt de äldre närståendevårdarna och det har funnits ett projekt på rikssidan som heter ”öppna dörrar” som finansierades av RAY-medel. Det finns koncept som man kan ta rakt av, som också åländska äldre närståendevårdare skulle ha nytta av.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Remiss

    5        Höjning av hemvårdsstöd för barn upp till två år

    Ltl Katrin Sjögrens m.fl. åtgärdsmotion (MOT 5/2013-2014)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Jag tackar de tappra lagtingsledamöter som sitter kvar all heder och respekt, jag får bjuda på kaffe i cafeterian.

    Jag har skrivit en åtgärdsmotion som lite har förlorat i kraft sedan landskapsregeringen redogjorde för sina planer enligt hemvårdsstödet. Jag tänker i alla fall presentera den och redogöra för hur liberalerna tänker, det blir en mer omfattande när vi faktiskt har en lagframställning på bordet.

    Vi har funderat länge var man ska sätta krutet när det gäller hemvårdsstödet, vi har konstaterat här att både hemvårdsstöd och närvårdarståendestöd har betydelse och många dimensioner. Vi kan också konstatera att det har betydelse för finansieringen hos kommunerna. Tänker landskapsregeringen gå in för att höja hemvårdsstödet, men man pratar också om att revidera närståendestödsnivåerna i närståendelagen. Jag vill understryka att man tar ett helhetsgrepp när det gäller ekonomin och diskuterar med kommunerna. Man kan inte bränn allt krut på hemvårdsstödet och så finns inga medel kvar när det gäller närståendestödet, det är en hälsning jag vill skicka till landskapsregeringen. Vi vet också hur den kommunala ekonomin ser ut.

    Överlag är hemvårdsstödet omdebatterat och vissa uppfattar det som kontroversiellt men man kan ändå konstatera att genom hemvårdsstödet har familjerna möjlighet att få en mjuk övergång mellan familjeliv, barnomsorg, arbete och möjlighet att minska negativ stress i barnfamiljerna och det gynnar förstås barnen. Ur barnets synvinkel kan hemvårdsstödet ge en möjlighet att knyta an till föräldrarna i lugn och ro och stödet kan om man delar på det ge barnet rik tillgång till båda föräldrar.

    Det som vi funderat kring och som man kan utläsa att landskapsregeringen tänker göra, se på vilket sätt man kan få ett mer jämställt uttag, hur det skall uppmuntras. Det är bekymmersamt men hemvårdsstödet för de väljer man själv, exakt hur länge man ska ta ut. Det har visat sig erfarenhetsmässigt att familjen kanske har planerat att man ta 1/2 år hemvårdsstöd och så dyker det upp något intressant arbete och så måste man ha en dagisplats och kanske bara tagit hemvårdsstöd i tre månader t.ex. Det blir intressant att se hur man utformar lagen.

    Det vi har konstaterat är att de yngsta barnen har störst behov att vara hemma, om man ser ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är de dagisplatserna dyrast. Det var vår konklusion och vår mening att man skulle höja hemvårdsstödet till 500 euro för barn upp till två år. Jag har i efterhand kunnat konstatera, när jag följt debatten och fått reaktioner på det, att när man pratar om hemvårdsstöd och socialpolitik gäller det att ha tungan rätt i mun. Det blir lätt att man skuldbelägger, kan från politiskt håll konstatera att det alltid är bra om föräldrarna kan ta hand om sina egna barn, så ser inte verkligheten ut. Det finns många ensamförsörjare och familjen där det finns två, som är tvungna att yrkesarbeta som inte har möjlighet eller de inkomsterna att vara hemma med hemvårdsstöd.

    Man ska vara försiktig från politiskt håll att skuldbelägga eller säga olika åsikter. Man kan ha en diskussion kring hela samhällsekonomin, får man hemvårdsstöd, dagisplatserna är dyra men det är också en sanning med modifikation. Bra för samhället är om folk jobbar. Det har inte bara samhällsekonomiska konsekvenser utan även konsekvenser för individen, det som vi hade i en replikväxling när vi diskuterade närståendevårdarstödet.

    Vårt förslag var att höja hemvårdsstödet till 500 euro för barn upp till två år, och landskapsregeringen ämnar komma med en lagframställning och då får vi diskutera det mera ingående.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Det förslag som regeringen kommer att lägga fram innehåller möjligheter för familjen att välja i mycket högre grad än idag. Familjerna har olika situation, det är viktigt att variationen finns vad gäller hemvårdsstödet. De egna föräldrarna och deras betydelse markeras med ett högre belopp, om det är någon av föräldrarna som stannar hemma och sedan jämställdhetsaspekten att det är mamman eller pappan. Hur det blir om det är två mammor eller två pappor det vet jag inte, antagligen har de samma rättigheter. Stödet är som för övrigt idag men med ett högre belopp, 500 euro. Hur det slår ut är säkert svårt att veta men tanken är att föräldrar ska kunna välja i högre grad.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Är det ett föräldrapar av samma kön gäller samma regler för dem det tror jag är självklart. Nu diskuterar vi en presumtiv lagframställning, hemvårdsstödet har varit väldigt flexibelt man har kunnat ta tre månader, sex månader, två år osv., nu reglerar man det till 2 gånger 7 månader. Kan man förbinda familjen att vara lediga i 14 månader, det kan vi återkomma till nu blir det spekulationer. Det finns en stor enighet i att hemvårdsstödet skall vara högst upp till två år, där behovet är som störst.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Som jag förstår gäller valmöjligheten också maximalt sju månader men man kan ta så kort tid som man vill. Det kommer säkert väldigt mycket an på barnfamiljslivsituation och den kan kräva förändringar i hur man utnyttjar hemvårdsstödet. Det är inte ett problem utan det är föräldrarna som avgör om de vill eller inte, utnyttja förmånen. Vad gäller ekonomin tycker jag illa om att man ställer det mot närståendevården, här måste man bedöma, är det värt pengarna? Är småbarnsföräldrarna värda det här stödet? Unga föräldrar i dag, utan att ha något större vetenskapligt belägg, det har stora krav på sig själva. Förr kunde barnen vara ute och leka hela dagarna och man behövde inte göra så mycket. Idag är det ett viktigt projekt för identiteter.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det är min uppfattning också att det finns många ansvarstagande föräldrar och har höga krav på sig själva. Jag ställer det inte emot varandra, men jag konstaterar att det finns en verklighet som har att göra med kommunerna, hur de ska kunna leva upp till ny lagstiftning, det vet vi att inte är det lättaste. Jag uppmanar att man titta på helheten.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! I den familjepolitiska gruppen har presenterats ett förslag som egentligen är mycket bättre än motionen som ligger till behandling. I förslaget säger vi att det ska vara identisk med dagens system, höjt till 500 euro, inte bara de två åren som finns i motionen. Plus att det sedan finns en möjlighet att valfritt välja en förhöjning som en jämställdhetsbonus, sju månader per vårdnadshavare, det har ingenting med könet att göra. Jag anade en viss kritik från ltl Sjögren mot finansieringen, att kommunerna ska få stå för en viss andel av utbetalningen av stödet, det förstod jag inte riktigt eftersom man också får sänkta kostnader på barnomsorgen. Hur såg ltl Sjögren på finansieringen och vad är liberalernas förslag?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det bli på en låg nivå man gör någon form av bedömning av vad som är bättre och vad som är sämre. Liberalerna skriver en åtgärdsmotion och vi har inga utredningsresurser eller tjänstemän till vårt förfogande, hittar man ett system för att kunna få någon form av jämställdhetsbonus stöder vi det till hundra procent. När det gäller finansieringen har den två aspekter, dels de tryck man sätter på kommunerna, det handlar om att punga ut med mera pengar om man också tänker sig att man höjer nivåerna när det gäller närståendevårdarna. Det kan han betydelse för stora kommuner som har sina småbarnsplatser på dagis.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Det är bra att ltl Sjögren är ödmjuk och inser att det var ett bra förslag, som familjepolitiska gruppen kom med när vi hade resurser att utreda. Finansieringen och kommunernas andel föreslog vi från gruppen i förslaget att hälften skall kommunerna ta, med tanke på att det gäller de dyra småbarnsplatserna torde det snarare innebära sänkta kostnader på barnomsorgen totalt sett, när man tar in alla kostnader. Landskapsregeringen får visserligen bidra med en del men det är barnen värda, det är även en jätteviktig åtgärd för barnens bästa. Jag hoppas att ltl Sjögren stöder det när lagförslaget kommer.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Det jag menade med finansiering var att det inte har så stor betydelse i stora kommuner som har dagis med småbarnsplatser, men finansieringen kan ha stor betydelse för små kommuner, de måste upprätthålla sitt dagis med småbarnsplatser och sedan kanske de också hamnar på att betala hemvårdsstöd. För stora kommuner är det försumbart, men för små kommuner kan det vara tuffare. Det kanske skulle kunna vara på sin plats att ltl Petri Carlsson kunde vara ödmjuk någon gång också. Jag har redogjort för vår ambition att stärka hemvårdsstödet upp till två år, de ansåg vi vara det viktigaste och mest prioriterade. Sedan får vi en helhetslagstiftning och det ser vi fram emot och det är skönt att man har gått ifrån fyra år som varit diskussion tidigare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Carina Aaltonen

    Herr talman! Det känns nästan som lagförslaget skulle vara färdigt redan. Vi har redan både presenterat det till media, till våra politiska partier och här i lagtinget under budgetdebatten. Lagförslaget är inte riktigt färdigt ännu men arbetsunderlaget har gått iväg till lagberedning och senast i mars, förhoppningsvis ska vi kunna ta en riktig diskussion om innehållet i lagstiftningen.

    Nuvarande hemvårdsstödslag är från 1985, den har byggts på och kompletterats många varv och är i dag väldigt ostrukturerad och svårtillgänglig. Ambitionen som arbetsgruppen och landskapsregeringen har haft är att göra en tydligare hemvårdsstödslag, sätta till en målsättningsparagraf, definitionsparagraf och strukturera om så att det blir tydligare.

    Liberalernas förslag var att höja upp till 500 euro per månad upp till två år, men som ni redan vet kommer vi att höja det till 500 euro i sammanlagt 27 månader, efter samma principer som i dag att man inte använder kommunal barnomsorg för det aktuella barnet och det ska även finnas med syskonförhöjning, flerbarnsförhöjning och tilläggsdel.

    Det som vi är stolta över är jämställdhetsbonusen att vårdnadshavarna, två kvinnor, två män eller de traditionella man och kvinna, att man väljer och delar upp det sju månader vardera. Man får dela upp det i kortare perioder men högst sju månader och under den perioden får man 700 euro per månad. Är man ensamförsörjare har man rätt till båda perioderna, då får man 700 euro under 14 månader.

    En lagparagraf som vissa kommuner haft problem med är tolkningen av rätten till syskondel vid förnyad moderskapsledighet, från arbetsgruppen säger man att här måste man tolka det till vårdnadshavarnas fördel, inte att det blir mest fördelaktigt för kommunen.

    Ltl Sjögren efterlyste det ekonomiska helhetsgreppet och tog även in närståendevården. En närståendevårdare besparar kommunerna med ca 30 - 50 000 euro per år, en barnomsorgsplats för de allra minsta upp till tre år kostar kommunerna 15 - 16 000 euro, det är klart att det är fördelaktigare för kommunerna men man ska inte bara ska se vinsterna i euro och cent. Vad är vinsten för familjen, samhället, för barnen om vi får ökad jämställdhet, lugnare tempo i familjen, kan vara mera tillsammans som också liberalerna säger i sin motion.

    Arbetsgruppen kom fram till att skapa ett mera jämställt och flexibelt hemvårdsstöd för olika familjers behov, också möjlighet att fler familjer kan välja det, det kommer vi att uppnå, vi främjar valfrihet och att ha ett tydligt barnperspektiv har vi lyckats bra med.

    Nu är det bara att hålla igång tempot på lagberedningen och sedan presentera det. Det ni gärna får se närmare på, när lagtinget har lite mindre att göra, är ÅSUB rapporten som följde med landskapsbudgeten, om kvinnor och män i livets olika skeden, där det tydligt redovisas hur ojämnställt det är med barn och föräldraskap. Vi har ett gemensamt ansvar att försöka få Åland mer jämställt, kan vi på det här sättet göra att fler pappor stannar hemma, kommer det att avspegla sig både när det gäller löneutveckling i samhället och en helt annan attityd och förändrad struktur, speciellt de pappor som har döttrar brukar vara väldigt måna om att driva på arbetet för jämställdhet. Vi ser att många gånger konserverar strukturerna som bildas när man får barn, konserverar hur obetalda arbetet fördelas och det vill vi komma bort ifrån. Tack, herr talman.

    Ltl Gun-Mari Lindholm

    Talman! Tack för kaffeinbjudan ltl Katrin Sjögren, det ser vi alla fram emot denna lilla tappra skara som är kvar.

    Det är trevligt och det är välkommet att liberalerna har skrivit den här motionen, den kommer helt rätt i tid eftersom landskapsregeringen haft en arbetsgrupp som har arbetat fram ett förslag på innehåll till en förnyelse av den lag som i dag är rådande vad beträffar hemvårdsstödet till föräldrar.

    Eftersom liberalerna också har skrivit den här ser jag att det finns en stor möjlighet till att en lagändring kommer att ganska snabbt kunna gå igenom lagtinget, om vi får hit den i mars har vi också möjlighet att börja leva med den från 2016 vilket säkert många ser fram emot.

    Varför är det här så viktigt? Vi har en miniminivå idag som är 390 euro, det här var också föremål för debatt när den kom till, några i den här salen som ville att man skulle höja summan, det gick inte vägen då. Naturligtvis har många kommuner fyra, fem kommuner på Åland som har valt att ändå gå en bit över miniminivån, det finns kommuner som har 500 euro och däremellan, 390 och 500 euro.

    Nu har man sett att det inte är jämlikt, det beror på var på Åland man bor vilket stöd man får till familjen och föräldrarna för insatser som man gör, det här behöver man rätta till så att man kommer upp på en, kanske inte skälig, men åtminstone en högre nivå. Det finns säkert många fortfarande, även om man höjer hemvårdsstödet till 700 eller 800 euro som ändå inte har möjligheten för det räcker inte, man kan helt enkelt inte klarar sig på den summan att en förälder är hemma, det är svårt ändå, men ändå en möjlig och skälig nivå från landskapets- och kommunernas sida.

    I det här sammanhanget är det två viktiga perspektiv att tänka på, dels valfriheten för föräldrarna som kan göra ett val, men också att man tar det ur ett barnperspektiv, det glömmer man ofta, man pratar om föräldrarnas val och föräldrarnas situation, jag vill att vi vänder på den diskussionen och tänker på att det är någonting som vi gör för att vi tror att är barnets bästa. I de flesta sammanhang är det väl också det, men jag vill att man får in de två perspektiven i det här sammanhanget. Tack.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    För kännedom

    6        Godkännande av överenskommelsen med Estland om nödsituationer

    Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2014-2015-a)

    Republikens presidents framställning (RP 2/2014-2015)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 01.12.2014.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 01.12.2014 klockan 13.00. Plenum är avslutat.