Plenum den 27 december 1999 kl. 09:30

PLENUM DEN 27 DECEMBER 1999 KL. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Viveka Eriksson, ltl P-E Eriksson, vtm Erlandsson, ltl Erland, ltl Sjöstrand, ltl Svensson, ltl Pehrsson, vtm Häggblom, ltl Lindholm och ltl Harry Eriksson).

20 lagtingsledamöter är närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag den 27 december anhåller ltla Harry Eriksson, Viveka Eriksson och Erland på grund av sjukdom, ltla Svensson, Sjöstrand, Lindholm och vtm Erlandsson på grund av  privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredrages ärende nr 1:

 

Av ltl Lasse Wiklöf jämte elva övriga lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson inte åtnjuter lagtingets förtroende.

 

Enligt 64d § LO får ärende angående misstroendeyrkande inte upptas till behandling förrän de som yrkandet avser beretts tillfälle att inför lagtinget avge förklaring inom tre dagar efter att de erhållit del av yrkandet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson har erhållit del av ltl Wiklöfs m.fl. yrkande den 21.12 detta år.

 

Lantrådet och landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson bereds nu tillfälle att avge i LO avsedd förklaring. Annan diskussion medges inte vid detta plenum.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Yrkandet om misstroende mot enskild ledamot från ledamöterna Lasse Wiklöf, Ronald Boman m.fl. dagarna före jul har i sanning lett till en ovanlig och märklig situation här i Ålands politiska historia, ovanlig såtillvida att det kom så snabbt och också därför att det riktar sig mot enskild ledamot i en landskapsstyrelse. Märklig är situationen därför att orsaken till misstroendeyrkandet är något som skett under den föregående landskapsstyrelsens mandatperiod. Den nu tillträdda landskapsstyrelsen har inte i något sammanhang behandlat tingshusfrågan ännu.

 

Landskapsstyrelsens skriftliga svar har undertecknats av lantrådet och vicelantrådet. Orsaken till det är att skrivelsen från lagtinget hanteras av kansliavdelningen. Det är också ett faktum att skulle yrkandet gå igenom här i lagtinget innebär det att hela landskapsstyrelsen faller.

 

Den nu näringsansvarige Roger Jansson kommer dock att redogöra för de förberedelser som landskapsstyrelsen vidtagit som beredning av ärendet innan det fördes till lagtinget för behandling och beslut.

 

Det finns skäl, herr talman, att konstatera att hela ärendet om tingshusfrågan nyligen i samband med budgeten för år 2000 behandlats här i denna sal i lagtinget. Alla fakta och all information som har funnits tillgänglig har också funnits tillgänglig för lagtingets finansutskott och därmed rimligen alla partier som finns här i lagtinget.

 

Den principiella frågan, herr talman, när och hur en landskapsstyrelse skall och bör informera lagtinget om aktuella frågor hade förtjänat en bättre grund och atmosfär än den som nu föreligger i och med ett yrkande om enskilt misstroende. Vid min presentation av landskapsstyrelsens handlingsprogram angav jag som vilja och målsättning att försöka skapa en god och öppen atmosfär mellan lagtinget och landskapsstyrelsen. För min del vill jag ändå konstatera nu att för att kunna skapa en sådan situation krävs det två parter, och det krävs en god vilja. För min personliga del tycker jag att den start som den här landskapsstyrelsen och det här lagtinget får i och med yrkandet om enskilt misstroende mot en ledamot är ingen bra start, och jag hoppas att den debatt och den diskussion som kommer att föras kring frågan mera skall gå in på de principiella frågeställningarna än att de skall rikta sig mot enskild ledamot och enskild person. Även om den nu näringsansvarige Roger Jansson var lantråd under den förra perioden, var vi en hel landskapsstyrelse också under den perioden och vi hade vårt kollegiala ansvar, som ingen kan frita sig från, allra minst jag som var vicelantråd under den perioden. Så vill jag också att vi skall kunna arbeta under den kommande perioden, att vi skall kunna arbeta solidariskt, öppet och ärligt med varandra inom landskapsstyrelsen och också mellan landskapsstyrelse och lagting.

 

Herr talman!

Det skriftliga svaret som vi har avgett från landskapsstyrelsen kring detta ärende, utgående från det yrkande om misstroende som finns, visar så tydligt och klart, som vi har förmått att formulera, hur behandlingsgången av ärendet tingshusfrågan har varit. Ledamoten Roger Jansson kommer ytterligare att sätta mera kött på benen, eftersom han har mesta informationen kring ärendet och också personlig erfarenhet av hur ärendet har skötts under de år som ärendet behandlades i den föreågende landskapssty­relsen.

 

Men det finns skäl, herr talman, att konstatera att landskapsstyrelsen har inte iklätt sig något byggherre-ansvar, vilket det påstås i samband med misstroendet, utan landskapsstyrelsen har på det sätt som lagtinget har rätt att kräva gjort förberedelser för att kunna föra ärendet till lagtinget, så att man skulle ha ett så bra beslutsmaterial som möjligt när man kommer hit och att lagtinget kan ta ställning och säga, att det här är ett projekt som vi tycker att är bra, det här är ett projekt som vi tycker är dåligt eller någonting annat.

 

Jag har haft förmånen att under åtta år få vara med i landskapsstyrelsen under två tidigare perioder och de landskapsstyrelser jag har varit med om har i flera sammanhang blivit kritiserade för det rakt motsatta, nämligen att vi har kommit till lagtinget med ärenden som har visat sig inte vara tillräckligt väl förberedda. Jag tycker kanske att i de sammanhange har det funnits större orsak för lagtinget att vara kritiskt eftersom det är landskapsstyrelsen som alltid skall vara det beredande organet och se till att när man för ärenden hit till lagtinget skall det finnas tillräckligt bra beslutsunderlag för att man skall kunna ta beslut i frågorna som sådana.

 

Sammanfattningsvis, herr talman, hoppas jag att den debatt som kommer att föras kring detta ärende inte skall bli direkt riktad mot en enskild ledamot i landskapsstyrelsen utan att man mera skall ta inriktning och fasta på framtiden, för det som är gjort är gjort, ingen av oss kan här göra det ogjort, men däremot kan vi tillsammans mellan lagtinget och landskapsstyrelsen försöka hitta spelregler som gör att motsvarande situationer inte skalll behöva uppstå i framtiden.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Misstroendet av den 20 december, författat av ltl Lars-Åke Wiklöf, därtill starkt påhejad av ltl Ronald Boman, ett nytt radarpar i åländskt samhällsbygge, riktar sig uttryckligen mot förra lantrådet Roger Jansson för påstådda felaktigheter i ledningen av den landskapsstyrelse, som avgick den 2 december i år, alltså två och en halv vecka före misstroende väcks mot ett redan avgånget lantråd.

 

Misstroendet gäller ett ärende som redan har hunnit behandlas och avgöras av detta lagting den 22 december på ett för den förra landskapsstyrelsen positivt sätt. Nuvarande lantrådet Roger Nordlund, vars ministär som tillträdde den 3 december, och som hotas av avsättning på grund av detta misstroende, har just klargjort det politiskt omoraliska i detta försök till misstroendeförklaring.

 

Jag skall för min del i dag kort, för att något mera ingående delta i den öppna debatt som kommer att äga rum här i lagtinget i detta ärende nästa måndag den 3 januari år 2000,  anlägga några synpunkter.

 

I dag vill jag säga att jag är sårad och känner mig synnerligen baktalad på alldeles felaktiga grunder av alla 12 misstroendeskribenter och av lagtingets talman Sune Eriksson, som i offentligheten omedelbart  gick ut och meddelade att han stödde detta misstroende - detta orättfärdiga angrepp på min person.

 

I det skriftliga svaret redogör landskapsstyrelsen detaljerat för ärendet  Tingshusets  uppkomst, beredning och dess förande till lagtinget för beslut. Jag har inkommande måndag orsak att ytterligare  komplettera den bilden, som ju redan i den skriftliga redogörelsen noggrant klargör hur seriöst ärendet har hanterats av hela den förra landskapsstyrelsen och av dess tjänstemän. Jag går inte in på några ytterligare detaljer i dag eftersom var och en bör beredas möjlighet att ingående studera svaret och dess detaljer.

 

Kärnpunkten i misstroendeförklaringen, såsom den utformats av ltl Lasse Wiklöf, är att  landskapsstyrelsen har iklätt sig byggherrefunktionen till ett nytt tingshus utan att i något avseende informera eller förhöra sig om uppfattningen i lagtinget . Vidare påstås i  texten  att landskapsstyrelsen har  hemlighållit  projektet  under flera år .

 

Som framgår av landskapsstyrelsens skriftliga redogörelse har den förra landskapsstyrelsen vinnlagt sig om att inför lagtinget på ett vederhäftigt sätt kunna redogöra för det eventuella projektet den dag när man första gången beslutar sig att föra det till lagtinget för avgörande beslut.

 

För min egen del föreslog jag i samband med behandlingen i landskapsstyrelsen av 1999 års budgetförslag att tingshuset åtminstone skulle listas i budgetens bilaga nr 8 i förteckningen över landskapets egna byggnadsprojekt. Mina kloka kolleger i landskapsstyrelsen ansåg att detta var för tidigt, att mera utredningar måste till innan vi kunde redogöra tillräckligt ingående för ett så stort och speciellt projekt. Jag accepterade kollegernas syn, och tingshuset lämnades bort från listan.

 

På våren 1999 vid behandling av landskapsstyrelsens första tilläggsbudget för 1999 i slutet på mars/början på april framförde jag igen synpunkten att tingshuset borde presenteras för lagtinget. Igen uttryckte mina värderade kolleger synpunkten att ytterligare kött på benen måste anskaffas av typen: större klarhet i tomtfrågan, skissritningsunderlag för att ta fram säkrare kalkyler och annat samt att ärendet principiellt var en fråga för en ordinarie budget; storleken skulle det kräva. Detta blev landskapsstyrelsens enhälliga uppfattning. Vad sedan gäller beredningen inför budgeten för år 2000 redogörs för detta i landskapsstyrelsens skriftliga svar som ligger på era bord.

 

Herr talman!

Min tid som lantråd var avsedd att vara i högst fyra år. Jag utsattes under dessa fyra år för många ohemula och osmakliga påhopp från oppositionen och också några misslyckade misstroendeyrkanden. Det är naturligt, det ingår i politikens spel - till den lilla del politiken är ett spel, men det är några aktörer som tenderar att rätt ofta göra den till ett spel.

 

I valet detta år gav väljarna mig personligen liksom alla ledamöter i landskapsstyrelsen ett stort och värmande förtroende att fortsätta vårt arbete inom åländsk politik som ledamöter i Ålands lagting. Jag hade inte trott att någon skulle falla så djupt som nu skett i att på felaktiga grunder försöka smutsa ner mitt rykte som lantråd, efter att jag avgått.

 

Som näringsansvarig i lantrådet Nordlunds ministär har jag inget, och kommer inte att ha något, direktansvar för ärendet  Ålands Tingshus , för vilket man nu avser att fälla mig som näringsansvarig ledamot.

 

Jag har under diskussionerna om tingshuset i över två år förundrats, och ofta inför mina kolleger uttryckt denna förundran, att inte våra massmedier är mera intresserade av ändå rätt stora frågor, som ju tanken på ett Ålands Tingshus, byggt av självstyrelsemyndigheterna och uthyrt till staten, ju otvivelaktigt vore.  Att de inte skulle ha känt till det är ju sannerligen inte sant, kanske inte alla, men många. Jag och säkert flera andra har berört frågan med journalister i olika sammanhang. Den har t.o.m. ingått i en officiell föredragningslista i Mariehamns stad och varit ett återkommande ärende på landskapsstyrelsens överläggningar sedan november 1997 och varit uppe två gånger på landskapsstyrel­separtiernas överläggningar med alla deras lagtingsmän och sekreterare närvarande och flera gånger på dessa enskilda landskapsstyrelse-lagtingsgruppers veckomöten.

 

Herr talman!

Eftersom jag personligen är helt skuldfri för att information om tingshuset inte tidigare har givits till lagtinget i samband med budgeter, annat än det kollegiala ansvar jag har i den avgångna landskapssty­relsen, och det är just detta som jag anklagas för i denna vendettaliknande process, så kräver jag här och nu i min egenskap av före detta lantråd en offentlig ursäkt av misstroendets första undertecknare ltl Lasse Wiklöf, av sittande talman Sune Eriksson som högsta representant för landskapet Åland och av stadsdirektören Ritva Sarin-Grufberg, som tydligen var en av de centrala hemlighållarna av detta projekt i Mariehamn, för vilket hon nu vill fälla mig som näringsansvarig minister och samtidigt hela den nyvalda landskapsstyrelsen. Jag skall på måndag återkomma till bl.a. stadens hantering av detta ärende liksom till andra detaljer som jag noga har nertecknade i min file för ett eventuellt  Ålands Tingshus .

Det kanske beror på, herr talman, att det är mellandagar, att vi nyligen har upplevt en julhelg, att vi går in i det gångna millenniets sista år och skall börja ett nytt, så man kan bli lite känslosam när man utsätts för någonting sådant här - den rätten tycker jag att jag kan ta mig.

Den 24 december 1989, för drygt tio år sedan, lyste jag in julfriden på Mariehamns torg med ett rim, en lång vers, som innehöll mycken lycka och julefrid. Men tre strofer av 23 var rätt så bittra. Jag trodde aldrig att jag skulle känna för att upprepa dem. Men i dag känns det rätt - tyvärr. Då var vi mitt i Rumänien-krisen, ledd av bödeln Ceausescu. Sedan dess har vi haft många många europeiska interna blodbad; nu pågår ett i Tjetjenien. Så hör löd stroferna:

 

Samhällslivet sköts hos oss på politikens scen

Ridån är öppen, allting syns och hörs och mycket mer därtill,

Baktalet smyger ständigt upp sitt ludna anlet

Och TV:ns glada budskap  hej till publiken  finns inte med

 

När alla goda krafter gör sitt bästa för dom flesta

Gör sitt bästa för dom svaga, vill ha rättvisa och oväld

Känns det fel att strida, att misstänka, att baktala

Det känns så fel att söka felen där dom inte finns

 

När såna onda krafter i ett närsamhälle som vårt

Ges så ofta rum att sprida falskhet, att svärta ner.

Man frågar sig med rätta om det finns nån chans

i stora världen att uppnå enhet, att finna frid och fred?

 

 

TALMANNEN: De avgivna förklaringarna antecknas till kännedom.

 

Ärendet föredras för slutligt avgörande vid lagtingets plenum måndagen den 3 januari 2000, då även allmän diskussion i ärendet blir tillåten.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 3 januari 2000 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 9.58).