PLENUM den  28 maj 2004 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Christian Beijar, ltl Dennis Jansson, ltl Camilla Gunell, vtm Barbro Sundback och ltl Göte Winé).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Göte Winé, ltl Christian Beijar och vtm Barbro Sundback för tiden 27-28.5 på grund av SAMAK-seminarium. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2003-2004 angående en realistisk turiststatistik. (HM 9/2003-2004).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets första plenum i september. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ändrade regler för anteckning i fiskefartygsregistret. (FR 11/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2003-2004 angående bestämmelser om inlösen av privata arkiv. (FR 12/2003-2004).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Lagutskottets betänkande nr 23/2003-2004 angående kommunala tjänstemän. (FR 10/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget til landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän för godkännande i dess helhet.  Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 24/2003-2004 angående bifall till utkast om förordning om ikraftträdande av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. (RP 22/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 25/2003-2004 angående bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av ändringar i bilaga IV till 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP 23/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling, efter bordläggning ärende nr 7:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2003-2004 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2004. (FR 13/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt den 26.5. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Vi invalda ledamöter i Ålands lagting, de flesta av oss i alla fall, även aktiva kommunalpolitiker, sitter på kvällarna och brottas med att få den egna kommunens budget att räcka till alla de lagstadgade verksamheter som ingår i den kommunala servicen. Det handlar om att prioritera, att finna långsiktiga lösningar som kan tillgodose invånarnas behov och som samtidigt är kostnadseffektiva men av god kvalitet. Det är inte lätt, men vi gör alla vårt yttersta. På dagarna samlas vi här i Ålands lagting och skall se till hela Ålands bästa. Vi skall se till helheten och göra bra och goda beslut till fromma för Ålands folk. Här skall också prioriteras, i synnerhet i budgettider och man skall se långt in i framtiden. Uppdraget är inte så olikt det som vi har i kommunerna, men här verkar det ibland som om lagtingsledamöterna sitter långt borta från den vanliga ålänningen och hans eller hennes vardag och väldigt långt borta från det lokala kommunfullmäktigesammanträdesrummet – det är som om det vore två skilda världar, trots att vi i våra uppdrag här och annorstädes skall ta beslut som till syvende och sist handlar om den helt vanliga ålänningen och hans eller hennes verksamhetsförutsättningar.

 

När det gäller kompensationen för utökat förvärvsinkomstavdrag, som endast är 50 procent av det kalkylerade utfallet, anser jag, precis som mina partikamrater, att det är för lågt om vi i Ålands lagting skall se till helheten och se till verkligheten utanför det här parlamentets väggar. På första sidan, fjärde raden, i rambudgeten säger landskapsstyrelsen att man prioriterar utbildning, vård och omsorg. Man vill trygga tillväxten i ekonomin och ge förutsättningar för en stabil välfärd i landskapet även på lång sikt. Det vill jag också. Det är just därför som jag så förtvivlat försöker få både landskapsstyrelsens och finansutskottets resonemang att gå ihop. Jag får inte riktigt det, inte när man säger att de åländska kommunerna inte är i ett sämre läge än kommunerna i riket och att den åländska kommunalskatten sedan 1994 har varit lägre än den på rikssidan. Jag tolkar det här som att landskapsstyrelsen menar att kommunerna gott och väl kan höja skatterna.

 

När det gäller just utbildning, vård och omsorg är det ca 85-90 procent av kommunernas budget som går till de sektorerna, dessa av landskapsstyrelsen högt prioriterade områden. Samtidigt drabbas kommunerna svårt av flera reformer, dels var det lärarpensionerna, som kommunerna fullt ut nu kommer att ansvara för fr.o.m. i år och så slopandet av det allmänna avdraget. De här reformerna kommer att negativt drabba utbildning, vård och omsorg. Hur skall man annars kunna trolla med de kommunala finanserna? Hur skall vi kunna upprätthålla den servicenivå och den kvalitet vi har i dag? Skattehöjningar är bara ett sätt. Vi får garanterat se högre barnomsorgsavgifter, större elevgrupper i skolorna och framskjutande av nödvändiga och viktiga investeringar. I dagens små kommuner finns det inga flera samordningsvinster att tala om. Det krävs större enheter för att kunna verka rationellt. Vi får t.ex. börja diskutera, som man har gjort nu i Jomala, att lägga ner biblioteket och använda Mariehamns stadsbibliotek, om vi skall undvika att dra på oss investerings- och driftskostnader. Och näringslivet som vi vill värna om: i dag har företagen kunnat locka med Åland som en attraktiv plats att bo och jobba i. Vi har relativt låga skatter, bra kvalitet både i skola och inom barnomsorg, viktigt för människor mitt i livet, viktiga bonusbitar som kompenserar de rätt höga levnadskostnaderna på Åland. Man skulle kunna se det här som ett indirekt stöd till företagen; genom att vi har god samhällsservice gynnar vi de lokala näringsidkarna. Men försämrar vi kommunernas verksamhetsförutsättningar, försämrar vi för skolor och dagis, höjer vi skatterna som ger mindre pengar i börsen för den vanliga konsumenten försämrar vi också för företagen, som kanske är tvungna att börja konkurrera med högre löner för att få folk att bo och jobba på Åland. Företagen får färre som konsumerar, får det svårare att gå runt får det svårare att hålla anställda i jobb.

 

Helheten pratades det mycket om i onsdags. Jag ser en helhet som utgår från den vanliga ålänningen och hans eller hennes vardag. Om vi inte kan se att det är något riktigt tokigt på gång ute i kommunerna nu när bokslut och verksamhets- och ekonomiplaner presenteras, så måste nog de partier som sitter i regeringsställning ta och sätta sig ner och bjuda in kommunansvariga runt om på Åland, förhöra sig om läget. Är det bara socialdemokraterna som anser att det är illa ställt, att sämre tider redan är här och att värre är på kommande? Hur kan man förklara t.ex. att en kommun som Jomala med rätt bra förutsättningar till att ha en hyfsad ekonomi kommer att gå med minus 1 miljon euro de tre närmaste åren och har krav på sig att inom en snar framtid måsta göra inbepsaringar och rationaliseringar inom det sociala området och skolsektor. Annars är det väl så att landskapsstyrelsen bör komma med förslag till kommunsammanslagningar eller andra strukturella förändringar som gör att driftskostnaderna minskar på sikt. Något annat än den nu förda kommunpolitiken måste göras, för det man nu gör leder obönhörligen till att de enskilda invånarna på Åland kommer att drabbas hårt.

 

Fru talman!

Jag ger mitt fulla stöd till finansutskottets medlem Lasse Wiklöfs ändringsförslag om att höja kompensationen till kommunerna för utökat förvärvsinkomstavdrag från 700.000 euro till 1,5 miljoner euro.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

I stort sett kan jag instämma aktiviteter det som ltl Carina Aaltonen säger. Det finns dock ett men och det är det att naturligtvis måste vi som sitter i kommunalpolitiken också tänka på kommunernas ekonom, men vi har också som lagtingspolitiker ett ansvar att landskapets ekonomi skall vara sådan att även i framtiden kan landskapet stöda kommunerna. Ser inte vi till att landskapets ekonomi är i balans, så kommer det framdeles kanske att bli ännu sämre utdelning till kommunerna, så ekvationen med sämre tider, högre kostnader, minskade inkomster är inte så lätt att få ihop. Det är inte bara att säga: ge mera! Vi måste också veta varifrån vi skall ta det. Därför ser jag jämförelserna som ltl Carina Aaltonen gör som inte alltid så relevanta. Däremot tycker jag att hennes målsättning att kommunerna skall ha bra ekonomi är viktig, men jag tycker också att vi måste ha en målsättning att landskapets ekonomi skall vara i balans så att vi kan ge stödet.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag instämmer också i det. Jag vill också ha en landskapsekonomi som är i balans, men jag tycker inte att man skall försöka göra det genom att skära ner i kommunernas verksamhetsförutsättningar; när man kommer med så här drastiska förslag som att inte kompensera kommunerna fullt ut, så blir det väldigt svårt att på bara ett eller två år göra någonting långsiktigt också ute i kommunerna. Jag tycker att man måste se över hela det här tänkesättet ordentligt från landskapsstyrelsens sida så att det inte är kommunerna som drabbas.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Så anser jag också och hoppas naturligtvis att det här är det enda steg vi behöver ta för att minska möjligheterna för kommunerna, för det är en försämring. Men å andra sidan vet vi inte heller hur utvecklingen ser ut. Kommunerna har också en självbestämmanderätt hur man fördelar de medel man har. Visst vet jag från min hemkommun Lemland att vi måste snåla på det mesta, det har vi gjort i många herrans år, tycker jag och den sparsamheten måste fortsätta. 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen tycker att kommunerna skall kompenseras till 100 procent. Fru mäklare! Jag bjuder 150 procent! Var vi inte på en auktion, ursäkta vi är i Ålands lagting! Då kan jag inte göra det för jag har inte finansiering för mitt bud, så jag drar tillbaka det! Skämt åsido, fru talman, det skulle vara en annan sak om landskapsregeringens kassa vore överfull och finansminister Strand skulle vältra sig i eurosar likt Joakim von Anka i sitt valv, men så är det inte! Sanningen är snarare att landskapets ekonomi i dagsläget är sämre än kommunernas på många sätt, eftersom vi har ett stort budgetunderskott och som kommunerna inte har till lika stor del. När det gäller ltl Carina Aaltonens bekymmer för sin hemkommuns ekonomi kan jag förstå, med alla de frikostiga vallöften som ltl Carina Aaltonen gav i valet, och skall man förverkliga alla dem blir det nog att kanske fördubbla kommunalskattesatsen i Jomala. Men skall man ungefär upprätthålla den service vi har i dag tror jag nog att vi klarar av det här i kommunerna. För mig är det här inget problem för jag har samma åsikt när jag sitter i kommunstyrelserummet i Lemland som när jag står här. Jag tycker att alla skall dra sitt strå till stacken för att få hela Ålands ekonomi i balans.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag får det inte riktigt att gå ihop när vi har sex ledamöter från Jomala fullmäktige här inklusive vicelantrådet Jörgen Strand som på tisdagskvällen tog ett beslut att göra en skrivelse till Ålands landskapsstyrelse för att uppmärksamma landskapsstyrelsen på att resultatet av den kommunpolitik som landskapsstyrelsen för gör att kommunen tvingas till både nedskärningar och skatte- och avgiftshöjningar och man påpekar särskilt effekten av nya utgifter, omläggning av skatteutjämningssystemet osv. Här finns det en stor mängd politiker från den borgerliga sidan som har varit med och skrivit under och sagt att det här skall kommunen göra. Socialdemokraterna har sin linje klar, men jag uppfattar inte det riktigt som om regeringspartierna har det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Vi vet att socialdemokraternas linje är klar, att kranarna skall öppnas, sedelpressen skall vevas på! Vad beträffar Jomala kommun så varken bor jag i Jomala kommun eller är invald i något fullmäktige där, så den diskussionen skall jag inte beröra.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag har märkt att man är ganska snabb med att dela in politiker i kommunalpolitiker, landskapspolitiker osv. och placera dem i skilda världar. Det var också ltl Carina Aaltonen snabb med att göra. Därmed gör vi ett stort kardinalfel. Det är nämligen så att vi bor i samma värld, vi är i samma värld, oberoende om vi är det ena eller det andra inom politiken. Jag har varit med i både landskaps- och kommunalpolitiken i över 30 år och inte har jag upplevt mig någonsin som schizofren och levande i två olika världar. Tvärtom, jag ser det som en styrka om vi kan arbeta mot samma mål. Det gäller att se helheten och nu har vi ett gott instrument från kommunernas sida att försöka i samverkan med landskapsstyrelsen se helheten genom Ålands kommunförbund. Här har också socialdemokraterna ett ypperligt tillfälle genom att styrelsens ordförande är en socialdemokrat. Styrelsens och hela kommunförbundets intentioner är att man i samverkan med landskapsstyrelsen skall komma fram till en helhetssyn när det gäller finansieringen av landskapsandelar osv. osv., alltså penningflödet mellan landskap och kommuner. Då kan man inte med åberopande av helheten säga att man slår ner på en sak i budgeten och kompenserar det. Då förnekar man ett helhetstänkande, som vi absolut behöver och så länge vi går in på enskildheter och korrigerar bara det kan vi kanske säga att vi lever i skilda världar - som ltl Carina Aaltonen tydligen gör.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det är inte alls det jag gör. Jag lever verkligen här och nu, både som kommunalpolitiker och i Ålands lagting. Men det jag inte kan få att gå ihop är hur representanter för t.ex. liberalerna, obundna och Frisinnad Samverkan kan sitta på ett möte i kommunen och rikta brev till landskapsstyrelsen och sedan när man kommer hit är man som om man inte skulle veta om det resonemanget som fördes kvällen innan. Det är där jag tycker att helheten saknas från regeringspartiernas sida. Nog är väl ändå det primära att vi får verksamheterna ute på verkstadsgolvet i kommunerna att fungera, om vi också skall få hela ekonomin att rulla i hela landskapet.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är givetvis så att vi skall få verksamheten att fungera, men det måste också här ske i samklang med en av de stora finansiärerna och det är landskapsstyrelsen. Jag tycker att kommunförbundet här är inne på rätt linje när man gör upp en viss överläggningsstrategi och försöker förverkliga den i samarbete och diskussioner med landskapsstyrelsen. Då kanske vi slipper just sådana här diskussioner när man gemensamt kan slå fakta på bordet och se hur penningströmmarna går mellan kommunerna och landskapet. Vi är de facto i en situation, både inom landskap och kommuner, där vi antagligen får rannsaka oss själva och se om vi klarar av den servicenivå som vi för närvarande har på Åland. Vi behöver inte alla gånger vara världsbäst när det gäller detta, men vi måste vara bäst på att ge service åt våra egna ålänningar, det kan ingen annan vara bättre på än vi själva.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen sade att landskapsstyrelsemajoriteten vill försämra för kommunerna. Jag har svårt att omfatta det resonemanget  eftersom här finns ett förslag på att vi skall kompensera kommunerna med 700.000 euro. Det är ganska mycket pengar. Om man då anser att detta är att försämra så blir det i jämförelse med det förslag som ltl Danne Sundman gav här så är också socialdemokraternas klämförslag ett förslag som avser att försämra för kommunerna. Man kan inte resonera på det där viset. Det är finska staten som har infört förvärvsinkomstavdraget och vi kompenserar det i den här situationen med så mycket som man anser att man kan. Vi har andra kompensationskanaler också till kommunerna. Vi har ett annat system. Man kan inte bara lyfta ut den här saken och ensam stirra sig blind på den. Det fanns ytterligare intressanta aspekter. Ltl Carina Aaltonen begärde att landskapsstyrelsen skulle komma med strukturella förändringsförslag och det första hon nämnde var att man skulle föreslå från landskapsstyrelsens sida att det skulle ske en kommunsammanslagning. Det är förvånande med tanke på att socialdemokraterna just nu har fått en ordförande i kommunförbundets styrelse och vi tycker att det är förvånande att man nu efter bara några veckor anser att det arbetet inte leder någonstans och att man nu måste slå ihop kommunerna! Jag hade förväntat mig att vi skulle ge kommunförbundets styrelse lite längre tid att arbeta.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag är oerhört lycklig över att vi har en kompetent ordförande för Ålands kommunförbund och att man kanske där kan hitta goda samarbetsmöjligheter. Men jag ser att man behöver göra rejäla strukturella förändringar. Ta en kommun med 300-500 invånare – det är jättesvårt att kunna göra större rationella vinster där. Då blir det verkligen att försämra. Skatteintäkterna  till kommunerna minskar hela tiden, så att inte kompensera kommunerna fullt ut som man gör på fastalandet är som jag ser det en försämring plus att man säger att man skall komma med andra kompensationer, som t.ex. till drogförebyggande arbete. Då drabbas också de kommuner som har skött en väldigt bra fritidsverksamhet och haft drogförebyggande arbete i kommunerna, så de pengarna går till någon annan kommun i stället som kanske inte har skött detta på samma sätt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Carina Aaltonen sade att de kommuner som inte kan komma i åtnjutande av pengarna för drogvård drabbas genom det. Jag kan inte se det på det viset. Jag skulle vara väldigt glad om alla kommuner skulle slippa att komma i åtnjutande av dessa pengar. Det är väl den optimala situationen, men i fall man råkar ut för det är det här också en kompensation, någonting som inte finska staten har i sina system. Vi har olika system. Vi kan inte jämföra alla, man kan inte lyfta ut en enskild sak som kompensationen för förvärvsinkomstavdraget, som socialdemokraterna föreslår att skall kompenseras högre. Man kan inte göra så. Landskapsstyrelsen skall inte komma med förslag om kommunsammanslagning; i så fall är det kommunerna själva som skall resonera sig fram till det och där har tydligen socialdemokraterna den åsikten – och man kan ju framföra de åsikterna genom arbetet i kommunförbundet.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

En jämförelse med kommunalskattens utveckling i riket sedan 1994 och på Åland ger vid handen att vi har en lägre kommunalskatt. Man säger alltså här att det finns möjlighet att höja skatterna, att kommunerna borde höja skatterna i stället. Det är också en litet märklig åsikt att komma från de borgerliga partierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag känner att det mesta har diskuterats när det gäller tilläggsbudgeten och det har kommit fram att det finns olika åsikter i vissa saker. Därför har jag kommit med ett ändringsförslag till finansutskottets betänkande nr 4/2003-2004, kapitel 44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar under moment 44.10.74 Landskapsprojekt.

 

Stycke tre i finansutskottets motivering utgår och stycke fem ersätts av följande stycke:

 

”Innan detaljplaneringen av kultur- och kongresshuset vidtar skall dock möjligheterna till privat finansiering av investeringen utredas. Likaså utreds möjligheterna till att på motsvarande sätt som vid tidigare infrastrukturella satsningar få garantier för driften av huset. Därtill borde möjligheten att i stället för en stor satsning göra flera mindre satsningar på olika projekt som kan leda till en förlängning av turistsäsongen undersökas.”

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag kommer att ge mitt stöd till ltl Brage Eklunds ändringsförslag vad gäller finansutskottets betänkande nr 4 och det som han nyss läste upp.

 

Vidare kommer jag att stöda ltl Lasse Wiklöfs förslag om pengarna till kommunerna, för det borde också vara full kompensation. Det har tyvärr – det är verkligen sant – i flera år i rad och långt tillbaka minskats från landskapet till kommunerna ganska mycket på det som betalas ut från landskapet vad gäller landskapsandelar och även andra saker då man ansöker om medel till landskapet. Det är inget fel att man prioriterar i kommunerna och försöker spara. Det har säkert också varit en bra process, men nu börjar man komma till gränsen att man inte kan överföra sina besparingsmotiv från landskapet ut till kommunerna. Det har börjat gå så pass långt. Det är många kommuner som drabbas rätt så hårt nu. Hans förslag kommer jag alltså att stöda och sedan får man väl ha åsikter vad man tycker om det här förstås, om det är bra eller dåligt, eller om man bara går in på enskilda förslag, men man måste väl göra någon början, verkar det.

 

Jag skulle vilja ställa en fråga om tilläggsbudgetens 45.15.33 Understöd till kommunerna för drogförebyggande arbete och missbrukarvård. Det är tyvärr ingen inne från landskapsstyrelsen, men kanske finansutskottet kan ge svar på om det gäller från årets början att en kommun som har kostnader för detta kan ansöka om dessa medel eller om det gäller från det datum som budgeten är klubbad i lagtinget. Enligt vad man har hört tidigare har tjänstemännen påstått att det gäller från den dagen budgeten är avlämnad till lagtinget. Det kan betyda rätt mycket pengar för olika kommuner hur det är uträknat. Det här är en bra sak och jag tror att man tyvärr kanske i framtiden måste höja på momentet till kommunerna för att hjälpa den här sidan. Det här är en sida som vi inom alla politiska partier har talat varmt för i flera år, så det är på tiden att detta kommer till stånd.

 

Jag skall inte orda så mycket mera utan kommer att begära ordet i följande ärende om rambudgeten, där det ingår en del samma saker.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om när de upptagna pengarna som stöd för drogförebyggande arbete och missbrukarvård skall tillämpas får jag säga, att detta har inte specifikt diskuterats i finansutskottet. Normalt brukar det gäller när budgeten är antagen. Det är synd att ingen är här från landskapsstyrelsen, för vi tyckte i finansutskottet att det här är ett sätt att svara på det som man också sade i alkohol- och narkotikapolitiska programmet att man skulle hjälpa kommunerna med stödet för missbrukarvård eftersom en del drabbas väldigt hårt och andra mindre hårt. Tyvärr har jag inte ett detaljsvar på det eftersom vi inte stannade vid den detaljen, men normalt är det så att när tilläggsbudgeten är godkänd börjar också pengar betalas ut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag måste erkänna att jag blev lätt irriterad – ett svagt ord på ltl Anders Englunds anförande. Jag undrar hur det skulle gå i ett regeringsarbete om vi alla politiker endast skulle följa hjärtat och tänka på den egna kommunen och inte titta till Ålands helhet när vi tar beslut. Själv skulle jag väldigt gärna tänka att jo, vi skall kompensera Mariehamns stad till100 procent. Vi skall ha högre anläggningskostnader till Mariehamns stad för att det gynnar Mariehamns stad. Men som lagtingspolitiker tycker jag att man måste titta till landskapet som helhet. Jag har också i ett skede stött att landskapet skall kompensera kommunerna till 100 procent, men efter det har jag fått kunskap och tagit reda på mera vad som finns bakom kompensationen och vad det finns för ekonomisk realitet bakom önskemålen. Jag har åtminstone inte lyckats hitta någon finansiering som skulle täcka upp glappet mellan 700.000 och 1,5 miljoner. Jag skulle alltså uppskatta om ltl Anders Englund skulle tala om hur det skulle finansieras.

 

När det gäller det drogförebyggande arbetet och kompensation till kommuner där man har en klient som belastar kommunen så hårt att man måste ta till skattehöjningar eller liknande så tycker jag att det är väldigt bra att man från landskapets sida i stället för att kompensera alla kommuner med några procent extra öronmärkt pengar som en kompensation. Det tycker jag är ett bra och tydligt ställningstagande. Glädjande nog kan jag berätta att undersökningar i de åländska skolorna visar att narkotikabruket har gått ner 10 procent, alkholbruket har gått ner med 10 procent, tobakskonsumtionen har gått ner med 10 procent och vi är helt unika i Norden. Det skall vi vara glada för och det är just det konsekventa arbetet vi för mot drogerna.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vad gäller att kommunerna skall kompenseras fullt ut står jag fast vid det. I och med att man är med i beslutsfattandet ända från gräsrotsnivå hemifrån den egna kommunen genom de kommunala organen och här i lagtinget ser man verkligen helheten, hur det fungerar. Det är tyvärr så att det har blivit sämre och sämre med kompensationen från landskapet till kommunerna. Jag har varit med, de flesta är i salen, t.o.m. Britt Lundberg, och antagit lagstiftning om överförande av mera på kommunerna och då står man inför mera kostnader i de egna kommunerna. Jag talar inte bara för Vårdö kommun i det här sammanhanget, utan det här gäller hela Åland.

 

Vad gäller det drogförebyggande arbetet och det som skall betalas ut har vi säkert också i min kommun drabbats ganska hårt. Jag undrar vilken kommun som ställer upp och har en sådan kostnad som 4 penni på skatteöret. Finns det någon annan? Då kan man fråga sig om kanske inte behöver tänka igenom detta ganska ordentligt och ha en kompensation ut till kommunerna. Det här har det varit politisk enighet om i flera år. Vi såg egentligen ingenting under 2003. Nu först kommer det i budgeten 2004 med kanske en åsikt från tjänstemännen om besparingsförslag från landskapet att det skall träda i kraft när det är klubbat här och inte från årets början.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag tror att om ltl Anders Englund vänder sig till samtliga 30 lagtingsledamöter så är det ingen som inte tycker att kommunerna skulle kompenseras fullt ut. Men frågan är: Hur skall det gå till? Det är det som jag kritiserar ltl Anders Englund för att han precis som alla vi andra har haft möjlighet nu i det beredande arbetet att komma med förslag så att man skulle kunna komma med ett hundraprocentigt förslag och finansiera det på något sätt. Men att nu i sista stund stöda ett förslag som det inte finns någon finansiering för gör mig fundersam. Det är som om jag skulle gå och ta ett lån som jag inte har möjlighet att betala tillbaka. Jag tycker att det är populism, ltl Englund, att man går ut och säger att jag vill så här, men man tar inte det ekonomiska ansvaret för hur vi skall täcka upp dessa 800.000 som man föreslår till. Det handlar inte om att inte de andra lagtingsledamöterna inte vill kompensera kommunerna eller inte unnar Vårdö kommun mera pengar, utan det handlar om hur vi skall finansiera det. Det vill jag ha svar på, ltl Englund!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vi hade nyss ett ganska bra finansieringsförslag här av ltl Brage Eklund. Vi har rätt mycket pengar över om det går igenom här i lagtinget, kanske till andra ändamål också än bara det som vi talar om nu. Det räcker gott och väl till. Vi har också handlingsprogrammet för landskapsstyrelsen, som man kanske inte riktigt har fullföljt; där finns det också en inbesparing som man kan göra. Det finns inbesparingsförslag hur mycket som helst för den här kostnaden. Vi har också diskuterat de här sakerna i näringsutskottet och många näringslivspolitiska frågor. Där har vi kommit till att det finns att göra inbesparingar. Som jag ytterligare har sagt har vi alla varit med, mig inbegripet, och tagit lagstiftning som överför mera behörighet på kommunerna. Vi är i ett högkostnadsläge i landskapet Åland i dag. Vi har högre avgifter ute i kommunerna, både kommunerna själva, företagen för vatten- och avlopp t.ex. än vad de har på fastalandet. Det finns mycket saker att påpeka. Vi har färjtrafiken i dag. Vad gör man? Inte har man gjort så mycket åt förändringarna där heller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

I upprördheten lade jag fram det mesta som jag hade tänkt säga om kompensationen för utökat förvärvsinkomstavdrag till kommunerna. Det är som sagt så lätt att önska och det är så lätt att vilja att alla skall få precis det som man behöver, men när det sedan gäller att finansiera är det inte lika lätt att lova och komma med utfästelser mera. Men det som jag tycker att är viktigt och som står i finansutskottets betänkande är att landskapsstyrelsen skall se över landskapsandelssystemet och ta fram förenklingar. Det är någonting som jag tycker att är oerhört viktigt därför att det är så komplicerat och det är kanske inte heller rättvist upplagt.

 

När det gäller frågan om kompensation till 100 procent, som vi redan har diskuterat i replikväxlingen, är det antagligen så, om vi frågar var och en här, att alla tycker att visst skulle det vara bra, oj, vad det skulle vara bra om vi skulle kunna, men åtminstone har inte jag under budgetprocessen lyckats ta fram ett förslag där jag skulle ta bort 800.000 euro någon annanstans. Så ärlig måste jag vara och därför har jag stannat för att 700.000 euro får vara en tillräcklig kompensation.

 

När det gäller kk-huset tycker jag inte att man kan resonera på det sättet att en utebliven investering i en fastighet skulle kompensera en finansiering till kommunen som kanske till största delen går till drift utan det sätt man föreslår att ett kk-hus skulle finansieras med att man avyttrar fastigheter till en stor del av penningbeloppet tycker jag att är klokt och bra, att vi säljer bort de fastigheter som vi inte behöver för att få en rejäl grundplåt för vårt kk-hus. Jag tycker att privata finansiärer är välkomna, men jag tycker också att vi skall vara medvetna om var gränsen går: när är en privat finansiär inte längre en privat finansiär. Jag tycker att vi skall vara öppna, diskutera och fundera kring vilken lösning som är den bästa för Åland, även långsiktigt. Det är de facto så att ser vi att vi kan få t.o.m. inkomster av kk-huset finns det väl ingen anledning för att landskapet skall tacka nej till dem.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

När man hör speciellt diskussionen om det utökade stödet till kommunerna kommer man igen osökt att tänka på det gamla vanliga ”som i Finland och lite till”. Det är det man begär igen att vi skall utöka förvärvsinkomstavdraget från 700.000 euro till 1,5 miljon euro därför att man har kommit fram till att man har stött det fullt ut i riket. Det här är vi mycket vana vid. Vi hörde t.ex. ltl Carina Aaltonen, som tyckte att det är bra att landskapets ekonomi är i balans för att vi skall kunna stöda kommunerna, och det tror jag att vi alla är överens om. Det skall kunna vara långsiktiga stöd, och det tror jag att alla också tycker. Det är just det som finansutskottet begär i sitt betänkande till lagtinget, dvs. att se över systemet för att få en långsiktig, hållbar lösning så att vi vet: vad stöder vi, hur stöder lagtinget de åländska kommunerna. Om man vill kan man göra jämförelser med Finland, men vi har noterat flera olikheter och jag tycker att det är lite speciellt att ingen bryr sig om att notera den stora skillnaden i medelskatteöre mellan de finska kommunerna och de åländska kommunerna som jag redogjorde för förut, alltså att riket betalar i snitt 18,12 procent och vi 16,56 procent. Det är en rätt stor skillnad. De åländska kommunerna har varit väldigt duktiga, administrerar sina kommuner väldigt bra och har ändå lyckats klara sig med ett lägre skatteöre.

 

Jag tror mig våga påstå att den service som de åländska kommunerna ger är minst lika bra, många gånger bättre, än i riket. Där har vi i många fall bättre än i riket. Det är också intressant att inte pressen har funnit det intressant att redogöra för dessa skillnader, samtidigt som har kunnat notera och beskriva att vi stöder de åländska kommunerna på flera andra sätt som man inte heller gör på annat håll. Vi har just nämnt anslag för missbrukarvården, IT-utveckling, Fixtjänst, som är en ren kommunal angelägenhet men som har stötts av landskapet osv. Det här vill vi så gärna glömma bort och jag vill igen säga att vi måste se på helheten.

 

Jag begärde egentligen ordet därför att jag tycker att det är lite illavarslande när vi har diskuterat rambudgeten och vi kommer just till det ärendet igen, där de flesta tycker att det är bra att vi lägger ramar och jag har inte hört något förslag om att utöka ramarna väldigt mycket, men ändå redan nu är man villig att höja på anslagen och det betyder att man höjer på ramarna. Jag vill uppmana till eftertanke, att vi inte så här med automatik spränger ramarna innan vi har dem fastställda.

 

 

 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det här är en ganska intressant diskussion. Trots att vi har en högre kostnadsstruktur här på Åland i det åländska samhället har vi ett lägre skatteöre. Det är egentligen fenomenalt. Vi har små kommuner. Nog måste man ge ett erkännande åt många kommunalpolitiker ute i kommunerna att de verkligen arbetar och anstränger sig för att sköta kommunerna så effektivt som möjligt utan någon större ersättning överhuvudtaget. I kommunerna på fastlandet kanske man har en högre ersättning. Nog kan man säga här, att inte behöver man alla gånger hänvisa till vad man har i Finland. Varför skall vi ha lika dåligt som i Finland? Vi skall väl för jessunamn i alla fall kunna leda utvecklingen på Åland. Vi behöver inte följa utvecklingen utan vi skall leda den. Det är det som vårt lilla samhälle är till för. Då skall vi försöka göra det så bra som möjligt; oberoende om det gäller kommunerna, om vi sitter i lagtinget eller i landskapsstyrelsen så skall vi försöka få ett så bra samhälle som möjligt för alla våra medborgare. Det är det viktiga. Jag tror att man behöver börja i den här ändan för att få fart på den här verksamheten, så att man börjar ta i de här frågorna och verkligen utreder dem. Det är bra, men det måste ske någon gång. Det har gått en ganska lång period redan och vi ser resultatet. Landskapsstyrelsen har ganska mycket pengar i kassan men de flesta kommuner är belånade ganska mycket per invånare.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Fortfarande lite lätt upprörd undrar jag när ltl Anders Englund på något sätt tycker att det system vi har i dag är så totalt icke-fungerande om ltl Anders Englund förespråkar kommunsammanslagning?

 (Från salen, ltl Lasse Wiklöf:det verkar vara en spricka i centern)

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Nej, det kan jag ärligt svara på att jag kanske är den sista här i salen som kommer att förespråka kommunsammanslagning. Runar, ledamoten bredvid mig pekar, han är av samma åsikt, så åtminstone är vi två som är emot kommunsammanslagning!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar vid lagtingets plenum den 31 maj.

 

Innan vi går vidare med nästa ärende skulle jag vilja påminna ledamöterna om en korrekt titulering. Jag har noterat att ibland så brister det på den punkten.

 

 

 

Föredras för enda behandling, efter bordläggning ärende nr 8:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2003-2004 angående budgetram för år 2005 och plan för åren 2006-2007. (M 4/2003-2004).

 

Ärendet är bordlagt den 26.5. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I och med att det är första gången som finansutskottet behandlar den här typen av budgetram hade jag förväntat mig lite mera principiella ställningstaganden, men jag tycker att det var en väldigt bra och utförlig presentation som finansutskottets ordförande Gun Carlson gav. Det kom mycket i den presentationen av det som jag saknade i texten.

 

Det är väl ofta så att man känner en viss besvikelse när man tycker att man lägger goda idéer och skulle gärna se att de följs upp i utskottsbehandlingarna. Jag har full respekt för att man kan uppfatta vad som är goda idéer och vad som inte är goda idéer olika.  Här handlar det kanske om två väldigt centrala vallöften från valrörelsen som jag tycker att finansutskottet tar lite för lättvindigt på. Det första är hur skall vi minska den offentliga sektorn och det andra är hur skall vi få en budget i balans?

 

När det gäller den första delen sade jag i mitt anförande den 28 april att jag anser att landskapsstyrelsen slår knut på sig själv i och med att man på förhand, ens innan man börjar vidta åtgärder, ber om ursäkt för om någon överhuvudtaget skall beröras av personalstyrkan. Jag sade att det skall givetvis inte vara något självändamål att sparka ut folk, men det är ofrånkomligt att om den offentliga sektorn skall minska på det sätt som de flesta partier var ense om i valrörelsen innebär det att folk kommer att få gå. Jag hade förväntat mig att finansutskottet också i skrivningarna skulle ha tagit lite mera fasta på den här biten.

 

När det gäller den andra delen om en budget i balans frågade jag hur mycket realism det är i det. Med tanke på det föregående ärendet och den kommentar som finansutskottets ordförande gav – jag är för övrigt helt enig med hennes slutsatser också i det ärendet – så tycker jag att frågan är realistisk: Hur mycket realism är det i påståendet att vi utgår från att vi har en budget i balans år 2007? Jag frågade om landskapsstyrelsen slaviskt kommer att följa detta? Kommer man att göra som i Sveriges riksdag att man sätter ett bindande utgiftstak: inte över det här? Också de frågorna hade jag hoppats att finansutskottet lite mera skulle ha rett ut i själva betänkandet.

 

Som jag nämnde har vi de facto ett underskott på 17,5 miljoner euro nästa år och vi har fortfarande den enorma pensionsskulden som sällan kommer fram i debatten. Den har berörts lite och det är bra. Jag skall återkomma till den saken därför att jag hade ett par frågeställningar också i själva betänkandet.

 

När det gäller kk-huset, som var en väldigt central fråga, har det debatterats i snart alla sammanhang, så jag tror att det är onödigt att vi drar upp det projektet en gång till utan vi får se vad omröstningen på måndag ger för resultat.

 

När det gäller själva betänkandet säger finansutskottet att man i stort sett är nöjd med hur budgetprocessen har utvecklats. Men samtidigt konstaterar man att respektive avdelnings arbetssätt har varierat ganska mycket, och det kan vi också läsa oss till. Det gör att utförandet blir aningen ojämnt, precis som finansutskottet helt riktigt konstaterar.  Finansutskottet nämner att vissa delar av rambudgeten är för detaljerade, men utskottet har inte exemplifierat vad det är man riktigt tänker på. Jag ser det på det sättet att i många av momenten är det väldigt svårt att få grepp om hur man riktigt tänker bära sig åt för att komma till ramarna just på grund av att det finns för lite detaljer, det finns för lite faktaunderlag.

 

Följande sak jag tänkte ta upp nämnde ltl Gun Carlson: radio- och TV-verksamheten. Finansutskottet skriver: ”I övrigt vill utskottet framhålla att de krav på kostnadseffektivitet som finns inom hela landskapsförvaltningen även gäller den administrativa förvaltningen och programverksamheten inom Ålands radio och TV.” Det är lite intressant på något sätt att man tydligen måste skriva ut det speciellt. Är det för att man vill få ledningen för radion att förstå detta extra noggrant eller varför skriver man ut det? Jag tycker att det borde vara helt självklart.

 

Under momentet Allmänna stöd till kommunerna vill jag säga att jag är helt enig med finansutskottets resonemang, dvs. det gäller att eftersträva långsiktiga överenskommelser med kommunerna och det är viktigt att klargöra kommunförbundets roll. Vi alla som har suttit i ansvarsställning är medvetna om hur oerhört svårt det är att få en fungerande ömsesidig uppgörelse med kommunerna; fungerar det inte på tjänstemannaplan, fungerar det inte på politikerplan, så helt plötsligt har vi debatten här inne i lagtinget och jag hör till dem som är kritisk till det faktiskt. Jag tycker att man borde få klara spelregler; det har enligt mitt förmenande varit för lätt för kommunerna att mjölka ut pengar från landskapets kassa just på grund av att det inte har funnits klara spelregler. Jag respekterar att det finns olika åsikter om det här.

 

En sak som jag också vill ta upp är miljöfrågorna som var upp förra gången. Då var det miljöprövningsnämndens arbetssätt som debatterades. Här sägs så här: ”Utskottet har erfarit att landskapsstyrelsen har för avsikt att se över miljölagstiftningen i syfte att minska antalet verksamheter som kräver tillstånd från miljöprövningsnämnden. Detta arbete är angeläget då ärendenas handläggningstid i miljöprövningsnämnden är oskäligt lång.”  Flera av oss har påpekat detta i många sammanhang. Finansutskottets skrivning: ”Utskottet vill dock inskärpa att förenklingarna av lagstiftningen inte får leda till försämringar i miljön” tycker jag är lite både-och-formuleringar. Med den här typen av formuleringar kommer det automatiskt, så fort man vill börja vidta åtgärder, att sägas att okej, då leder det till försämringar i miljön. Jag tror inte; jag tror inte att det här påverkar miljön så oerhört mycket sist och slutligen, men det påverkar byråkratin oerhört för företagarna. Det är intressant att de här frågorna har börjat diskuteras nu, för landsbygdsföretagarna har redan ett flertal år haft ett elände med detta rent ut sagt. Men nu, när man har problematiken mitt inne i Mariehamns stad – jag tänker på hamnprojektet – då helt plötsligt börjar också övriga undra att fungerar miljöprövningsnämnden som det är tänkt. Jag hade dock önskat att finansutskottet skulle ha varit mera tydlig, för här säger man faktiskt både och.

 

När det gäller finansutskottets betänkande och sjötrafiken har jag ett så bra minne att både från centerns och liberalernas sida – ingen av ledamöterna är inne nu – framhöll när vi debatterade Ålands Framtids motion om att man skulle bilda ett affärsverk för landskapstrafiken att det var en sak som inte var någonting att riktigt bry sig om. Här konstaterade jag: ”Vidare bör landskapsstyrelsen utreda inrättandet av ett affärsverk alternativt en bolagisering.” Vi ber att få tacka för det stödet, fast det kom lite onödigt sent!

 

När det gäller det utlåtande som näringsutskottet har gett vill jag faktiskt säga att det är en fröjd för ögat, det är sällan som man får läsa så här bra betänkanden! Jag tycker att man har tagit fasta på de verkligt tunga frågorna. Jag tar ofta fasta på näringslivets förutsättningar. Det hänger helt enkelt ihop med det att om inte näringslivet fungerar på Åland, så fungerar ingenting annat heller. Det är den ekonomiska grunden. De frågeställningar som näringsutskottet tar upp, bl.a. oron för passagerarsjötrafiken framöver, verksamhetsförutsättningarna och man pekar på vikten av att man har en långsiktig näringspolitik. Jag stöder skrivningarna till fullo och jag hoppas nu att det inte bara blir någon hyllvärmare, någon liten bilaga till finansutskottets betänkande som ingen bryr sig om, utan jag ser att vi har åtminstone en från landskapsstyrelsen här. Jag tycker att det är oerhört väsentligt att landskapsstyrelsen tar fasta på detta. När det gäller näringspolitik säger näringsutskottet så här: ”Dock noterar utskottet att landskapsstyrelsen i sammanhanget inte nämner de höga transportkostnaderna, flygtrafiken till och från Åland eller problemet med skattegränsen. Enligt utskottets mening bör den aktiva näringspolitiken även inbegripa dessa problemområden. Det vill jag nu från min oppositionsroll hoppas att landskapsstyrelsen verkligen tar till sig. Det här är synnerligen viktigt. Det konstaterande som näringsutskottet gör konstaterade jag också när vi debatterade ärendet förra gången, dvs. att rambudgetens skrivningar om en aktiv näringspolitik står enligt utskottets mening här i viss motsättning till det språk som siffrorna talar. Så är det. Det går inte att måla upp detta fantastiska luftslott när det gäller skrivningarna, man måste också följa upp det siffermässigt. Detta nämnde jag förra gången vi debatterade ärendet som en av de största linjedragningarna och jag tycker att det är lite märkligt när vi debatterar de ekonomiska riktlinjerna för kommande år att finansministern kommer först just nu!

 

Till sist vill jag när det gäller kultur- och kongresshuset, som jag sade att jag inte skulle orda så mycket om, avsluta med säga att de skrivningar som näringsutskottet har i betänkandet är synnerligen bra, synnerligen välgenomtänkta och jag hoppas att ledamöterna läser betänkandet väldigt noggrant inför omröstningen inkommande måndag.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller vad rambudgeten skall vara anser jag, och jag tror att finansutskottet anser samma sak, att den just skall ge ett utgiftstak för hela förvaltningen. Därför har finansutskottet påpekat att det fanns detaljer som egentligen inte hör hemma där. Rambudgetens utgiftstak kommer naturligtvis att påverka ordinarie budget och det är då man kommer in på detaljerna, det är i höst vi får diskutera de detaljer som måste ändras, minskas eller på något sätt förändras för att man skall klara utgiftstaket. Så har linjen varit i finansutskottet och därför har vi gjort påpekanden om att när det gäller socialpolitiken har det varit onödigt många detaljer, inom trafikavdelningen fanns det vissa detaljer som vi tyckte att var lite onödigt detaljerade och kanske inte hör hemma där. Varför påpekar vi att radio- och TV-bolaget skall vara kostnadseffektiva? Ja, därför att det tål att upprepas hur många gånger som helst, också åt andra, men nu råkade vi vara inne i det momentet på grund av att vi ändrade lite på skrivningarna. Ltl Anders Eriksson ställde också en fråga om miljölagstiftningen och varför vi har en skrivning om att miljön inte får försämras av en förenklad lagstiftning. Det är naturligtvis givet att det inte är så vi skall lagstifta, men jag tror att det finns utrymme att förändra handläggningen så att det blir en vettig handläggning. Jag tror att jag gärna håller med ltl Anders Eriksson om att när det uppenbarade sig också för Mariehamns stad hur tokigt det kan bli med handläggningen i miljöprövningsnämnden – jag säger precis som jag tycker nu – då kanske det börjar vakna! När det har berört stackars enskilda jordbrukare och fiskodlare har det inte varit så angeläget att reagera. Så här är det alltid. Det som drabbar de små bryr man sig inte så mycket om, men när det drabbar stora pojkar eller flickor eller samhällen är det svårare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka finansutskottets värderade ordförande för ett väldigt bra svar och ett bra klarläggande om detaljnivån. Jag förstod inte resonemanget, men det är helt riktigt, när jag tänker efter, att när jag kom ner på trafikavdelningen och även på den sociala sektorn tyckte man kanske att det blev onödigt detaljerat. Det var som sagt ett bra klarläggande.

 

Finansutskottets ordförande säger att det centrala i finansutskottet har varit att få ett utgiftstak. Anser man från finansutskottet att de utgiftstak man nu sätter är bindande? Skall man sätta ett tak måste man också ha en ganska god kunskap, en kunskap som förhoppningsvis finansutskottet har skaffat sig under behandlingen, men för oss övriga lagtingsmän är det viktigt när man slår fast t.ex. 80 miljoner för social- och miljöavdelningen, som jag tar som ett fiktivt exempel, så behöver man veta lite vad konsekvenserna blir. Det är detta klassika igen: vad är ägget, vad är hönan? Jag tror att det är svårt att här i lagtinget kunna ta det viktiga arbetsinstrumentet riktigt på allvar om man inte har konsekvenserna klara för sig, så därför anser nog jag åtminstone att det också krävs en ganska god detaljkännedom för att man skall veta konsekvenserna; annars står vi här igen och ”det var inte riktigt så där vi tänkte oss för ett halvår sen” när vi skall debattera i november.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Under arbetet med rambudgetförslaget hörde finansutskottet samtliga landskapsstyrelseledamöter, också avdelningschefer och diskuterade alla dessa frågor och skaffade oss den uppfattningen att landskapsstyrelsen anser att detta är realistiskt, men det här går naturligtvis inte särskilt enkelt att genomföra. Det kommer säkert att kräva många svåra beslut ännu innan ordinarie budget är fastställd enligt de här reglerna. Det skall vi veta och det har jag också sagt och säger gärna igen, att rambudgetstänkandet kräver att man också anpassar sig till det som kommer att slås fast i den här diskussionen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är bra att finansutskottet, som ändå är det centrala utskottet när vi diskuterar dessa frågor, anser att man har fått den information man behöver få för att ha tillräcklig kunskap i ärendet. Problemet för oss är förstås att vi inte har en representation i finansutskottet och inte har samma typ av information. Nej, det är klart att det inte blir så enkelt att se till att ramarna hålls. Förra gången när ärendet debatterades sade jag i ett replikskifte med finansministern att tro att bara för att man har tillsatt utredningar, arbetsgrupper och en massa sådant jobb, att man har åstadkommit någonting är egentligen bara steg ett. Det är många steg kvar innan vi har detta på plats. Det är ett nytt arbetssätt det är en ny landskapsstyrelse. Finansutskottets ordförande och jag har säkert väldigt olika förtroende för landskapsstyrelsen, men jag tror att det kommer att bli intressant för oss båda två att se den verkliga uppföljningen i november.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

I mitt gruppledaranförande meddelade jag senast när detta ärende var uppe att centern stöder rambudgetförslaget från landskapsstyrelsen så att vi har en budget i balans år 2007.

 

Finansutskottet har nu kommit med ett betänkande där man har en del nya infallsvinklar. Man har en del åsikter, men i stort kan man säga att det följer landskapsstyrelsens förslag. Ändå vill jag nu gå in på vissa områden, dels säga min egen åsikt och dels kanske ge lite tips och andra åsikter hur man borde förverkliga rambudgeten.

 

Fru talman!

Om jag börjar med kansliavdelningen vet vi att det pågår ett projekt där man inventerar landskapets fastigheter så att vi kan sälja ut alla obehövliga byggnader och fastigheter. Vi har, som sagt, noterat att arbetet har påbörjats och delvis färdigställts. Dock finns det en del jobb kvar att göra. Bl.a. har landskapsstyrelsen bett Finströms kommun att k-märka Länsmansgården före en försäljning kan göras. Det här tycker jag egentligen är onödigt då huset är i mycket dåligt skick och egentligen har byggnaden inte något högt kulturellt värde. En k-märkning skulle betyda en betydande värdeminskning av fastigheten, vilket inte är bra för landskapets ekonomi. Nej, fru talman, jag tycker att man skall sälja ut fastigheten utan begränsningar.

 

I rambudgeten säger man också att en utbyggnad av självstyrelsegården har lagts på is. Det är bra, men jag tycker att vi borde vara ännu tydligare och säga att vi inte alls skall bygga ut självstyrelsegården, då jag senare här i mitt anförande skall visa att vi kan frigöra utrymmen i självstyrelsegården så att en utbyggnad inte är nödvändig.

 

Fru talman!

Finansieringen av radio- och TV-verksamheten med endast licensmedel är bra. Dock tror jag liksom finansutskottet att en effektiv radio- och TV-verksamhet klarar sig på de ökade licensmedlen som den effektivare uppbörden av licensavgifterna medför.

 

Beträffande de förmånliga enhetslånen för byggande av hyresbostäder tycker jag att de skall bibehållas då detta har medfört betydligt ökande byggande, speciellt i glesbygden. Systemet är också förmånligt för landskapets ekonomi. Jag vet att det står i handlingsprogrammet att man skall se över detta och det tycker jag också är okej bara man inför ett system som medför minst lika mycket byggande som för närvarande och att det stöder landskapets ekonomi på ett sådant sätt att vi får inkomster i stället för utgifter.

 

Fru talman!

Så kommer jag till frågan om energi som finns med i betänkandet. Jag tycker att egen energi på Åland är en mycket viktig framtidsfråga. Här får inte inskränkthet styra så att satsning på vindkraft och biokraft omöjliggörs på ett sådant sätt att vi är och förblir beroende av energileveranser från andra länder, dessutom på bekostnad av andra länders befolkningsegna närmiljöer. Vi vet att vi i dag köper en betydande del el från ryska kärnkraft; driften av dessa har medfört stora uppoffringar för regionens folk. Vi vet att också att kolkraftverk i Europa har medfört att hela byar har grävts bort till dagbrott, t.o.m. begravningsplatser har flyttats på grund av att man vill ha tag i den här energin så att man kan tillverka el, bl.a. åt oss här på Åland. Att då gnälla över att vi bygger några med ögat synliga vindkraftverk invid en stor farled med mycket trafik av jättefärjor är rentav skamligt. Jag är övertygad om att vi en dag kan ha nästan 100 procent egen miljövänlig energi vad beträffar el och värme som dessutom ger många arbetsplatser. Därför är det glädjande att det nu kommer att byggas ett biokraftverk som producerar värme och även el, har jag förstått, som landskapet enligt rambudgeten avser att stöda med betydande medel. Det här är bra. Då Båtskärsprojektet har fått alla tillstånd i hamn hoppas vi att det finns tillräckligt med finansiellt intresse för projektet. Här har de stora åländska bolagen ett visst ansvar, tycker jag. Kanske vi också i lagtinget borde fundera på att gå in i bolaget med större andel än vi har gjort hittills.

 

Fru talman!

Jag kommer så in på social- och miljöavdelningen. Beträffande tilldelningen av medel till Ålands centralsjukhus har jag blivit informerad att konsumtionsutgifterna drygt 60 miljoner euro årligen skall räcka så att vi kan bibehålla nuvarande standard på sjukvården. Det här tycker jag är mycket positivt. Här har man de senaste två åren gjort stora insatser för att få bukt med den skenande kostnadsutvecklingen och också nu fått bukt med rekryteringen av kompetent personal. Jag har den senaste tiden erfarit att det pågår en positiv process på vårt sjukhus och då vi har en kompetent personal och numera har en ordförande i sjukhusstyrelsen som också är mycket kompetent kan vi med tillförsikt se på sjukvården på Åland.

 

På miljösidan är det bra att utbyggnaden av Mariehamns reningsverk fullföljs så att det kan ta emot avlopp från norra Åland. Lite besviken är jag nog att det inte nämns hur vi skall minska på fosfor- och kväveutsläppen samt hur mycket från de största utsläppskällorna, dvs. fiskodlingarna. Vi märker, fru talman, att det nu råder stor aktivitet för att rädda Östersjön. I  St. Petersburg byggs det reningsverk för mycket stora summor. Även Polen har påbörjat jätteprojekt med reningsverk så att de räknar med att Europas mest förorenade flod Visla skall vara badbar och fiskvänlig en dag. Vi vet också att ltl Lasse Wiklöf med stöd från alla på Åland förmodligen har kämpat sig till att Östersjön har blivit ett PSSA-område, ett s.k. skyddsvärt hav.

 

Fru talman!

Om vi skall ha någon trovärdighet i detta arbete måste vi på Åland föregå med gott exempel eller skall vi liksom med energifrågorna låta andra lösa det åt oss!

 

Fru talman! Utbildning- och kulturavdelningen.

Utbildningen prioriteras tillsammans med vården. Det är bra för det är exakt vad ålänningarna vill ha. Beträffande minskningen på museibyrån erhåller landskapsstyrelsen mitt fulla stöd. Det är också bra att landskapsstyrelsen nu avsierar en översyn och förenkling av fornminneslagen så att även vi Saltvik får möjlighet att bygga oss ett hus.

 

Näringslivet och näringsavdelningen.

Näringslivet är en ryggrad i vår ekonomi och framför allt sjöfarten. Här måste vi följa med och helst leda utvecklingen på så många områden som möjligt. Här har våra industribolag en stor roll genom att bygga arbetslokaler, vilket man också för närvarande gör i stor skala. Jag var senast igårkväll på norra Ålands industrihus bolagsstämma där man konstaterar att arbetsplatslokalerna som man har byggt i Godby och som man också håller på och bygger i Saltvik medför 150 stycken helårsarbetsplatser. Dessutom går Norra Ålands Industrihus med vinst. Att sedan stå här och populistiskt racka ner på industrihusbolagen och anse att de är ute i ogjort väder! Se gärna på industrihusbolagen, både Norra Ålands Industrihus och Ålands Industrihusbolag och då tänker jag mycket på det här med It-byn. Även tillgång till riskkapital tycker jag är ett måste. I dag råder det stor konkurrens länder och regioner emellan för att behålla en så stor del som möjligt av näringslivet. Vi vet att omkringliggande regioner både bygger subventionerade arbetsplatslokaler, ger investeringsstöd och t.o.m. ger driftsstöd för att förmå och utöka företagsverksamheten. Se bara på sjöfarten! Inom primärnäringarna måste vi få en betydligt ökad förädlingsgrad. Det är förmodligen ingen hållbar utveckling att odla och exportera bulkvaror oförädlade. Ju fortare vi inser detta desto större chans att vi kan behålla och t.o.m. utöka värdet på primärnäringarna. Här är det viktigt att investeringsstödet används på ett klokt sätt.

 

Till sist, fru talman, till trafikpolitiken. Det jag nu kommer att säga kommer med all säkerhet inte att omfattas av socialdemokraterna, och det är egentligen som det skall vara: socialdemokraterna har ju av princip annan åsikt än vad regeringsföreträdarna har. Men värre är, fru talman, att en del av regeringskollegerna delvis kommer att ha annan åsikt i denna fråga. Och, fru talman, ännu värre är att mitt eget parti förmodligen också kommer att ha en annan åsikt än vad jag har i denna fråga, åtminstone delvis.

 

Fru talman!

Konkurrensutsättning är ett fult ord för en del, men faktum är att både Sverige och Finland – observera socialdemokratiska Sverige – har konkurrensutsatt nästan hela sin trafikverksamhet. Varför har man gjort det? Jo, för att få möjlighet att spara, få möjlighet att upprätta samma service till lägre kostnader. Här på lilla Åland är det förmodligen inte möjligt att fullt ut kopiera Sveriges och Finlands exempel, men jag tycker att vi stegvis borde införa konkurrensutsättning. Både vägunderhållet och skärgårdstrafiken kunde konkurrensutsättas så att exempelvis en färjlinje och ett vägdistrikt skulle konkurrensutsättas per år. Om anbuden är förmånligare än vad den egna driften har varit skulle de utföras av den privata entreprenören. Vi vet exempelvis, fru talman, av erfarenhet att Ängösunds linfärja enligt bokslut 2003 kostar 95.000 euro. Vi vet, fru talman, att Björkölinjen som har motsvarande trafik som drivs i egen regi kostar 270.000 euro och har dessutom nattuppehåll. Det finns alltså ett glapp på nästan 200.000 på den här summan. Vad det blir i procent kan inte ens jag räkna ut. Vi vet också att Enklinge-Kumlinge och Asterholma-trafiken som körs privat gör det betydligt lättare än motsvarande trafik i egen drift. Vi vet också att vägunderhållet skulle bli betydligt billigare om den privata insatsen skulle ökas. Det här vet vi av bl.a. Sverige-modellen.

 

Fru talman!

Hur skall vi göra med de frigående färjornas tidtabell om vi fortsätter som nu? Årets tidtabell kostar ungefär 12,6 miljoner euro. Ser vi till ramen för åren 2005-2007 är det en oförändrad summa. Med en försiktig ökning av kostnaderna på 2,5 procent är besparingsbehovet nästa år 300.000 euro, dvs. ungefär lika mycket som Enklinge-Kumlinge-trafiken. Ser vi på 2007 är besparingsbehovet 950.000 euro, lika mycket som tvärgående, Åva- och Jurmo-trafiken tillsammans. Om vi fortsätter som nu måste vi ta till stora besparingar i turlistorna, som givetvis inte bara berör skärgårdsborna negativt utan också kommer att betyda mindre sjöarbetsplatser.

 

Fru talman! Om vi genom konkurrensutsättning kan minimera den egna verksamheten inom trafikavdelningen kan vi givetvis också minimera antalet tjänstemän. Om vi dessutom kan göra en utlokalisering av resterande vägunderhåll i egen regi till Godby frigör vi en hel avdelning i självstyrelsegården så att en fjärde våning inte behöver byggas.  (Från salen:det är sant) Vi spar både driftspengar och investeringspengar utan avkall på servicen. Just detta har man uppnått i Sverige och just detta håller man på och uppnår i Finland.

 

Allra sist, fru talman, vill jag påpeka att detta är möjligt med några undantag med naturlig avgång, då vi snart har en pensionsboom framför oss. Tar vi inte chansen nu blir det mycket smärtsammare senare.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson nämnde mycket av det som vi har debatterat förut och vurmat om att man skulle ta upp i ordinarie budgeten. Jag syftar framför allt på bioenergiverket; att det nu kommer i rambudgeten får jag bara ge mitt stöd till och tacka för att man äntligen har insett vikten av att satsa på de naturresurser som vi har här på Åland: bioenergi och vind. Det är tråkigt att vissa projekt går i stöpet, men kanske det finns anhängare som driver dem vidare.

 

När det gäller vägunderhållet och driften har jag ett svagt minne av att när vi diskuterade frågan i ordinarie budgeten ställde sig ltl Runar Karlsson lite frågande till att bjuda ut underhållet på anbud och kostnadspröva det, men nu har han svängt helt och hållet, så jag får tacka för det också att han har ändrat åsikt och om det är jag som har övertygat honom och fått honom att tänka efter så får jag vara glad för att jag kunnat bistå med det.

 

I övrigt stämde mycket av ltl Runar Karlssons framförande med det som jag tidigare har sagt.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det var det jag reagerade på för en tid sedan när man talade om bolagisering och affärsverk, att man inte gick vidare, man trodde att det skulle lösa problemet, man hade inte mod att gå vidare och säga att det skulle innebära en konkurrensutsättning. Det var det jag ville ha fram och det har man alltså bekräftat nu. Det är bra.

 

Fru talman!

Beträffande bioenergi är det en process som har pågått i fyra-fem år i landskapsstyrelsen. Man har bl.a. gått in för principer hur man ger bidrag för mindre biovärmeverk som har byggts och där har man gett 40 procent. Bl.a. finns det ett för allhallen i Eckerö och ett för ett växthuskomplex i Eckerö samt ett på gång i Brändö, så man har påskyndat den utvecklingen. När jag själv var med i landskapsstyrelsen påpekade vi ofta för aktörerna som skall göra jobbet att sätt igång nu och börja, ni får bidrag, men man har inte varit ense var man skulle bygga, om det skulle byggas ute i Godby eller om det skulle byggas ute i Mariehamn, så det beror inte på landskapsstyrelsen att inte det här har kommit igång tidigare. Hade det berott på det hade det funnits pengar för det, men vi iddes inte budgetera pengar för det när vi visste hur läget var. Men nu är man överens om att det skall byggas i Mariehamn, så det tycker vi är bra. Därför är det aviserat pengar för ändamålet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Om jag börjar med det sista råder det nog lite olika åsikter om hur det ligger till och hur det har framförts, men jag tänker inte gå närmare in på det, utan huvudsaken är att pengarna finns och jag tycker att det är bra att man har tagit i beaktande att det är en av våra möjligheter att påverka miljön och att klara av vår energi själva. Det får jag alltså tacka för.

 

När det gäller driften och underhållet så kanske vi blandar. Vi hade en motion om att ombilda eller bolagisera vägavdelningen till ett affärsverk, vilket som är det rätta får vi väl se. Men jag har redan tidigare påpekat att man kunde konkurrensutsätta vägunderhållet som trafikavdelningen bedriver. I det skedet var ltl Runar Karlsson negativ till mina åsikter, men det är bra om han nu har ändrat åsikt!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte tänka mig till att jag skulle ha varit emot det, men jag har uttryckt mig på ett sådant sätt att man uppfattar det så måste jag i alla fall dementera det. Jag har aldrig varit emot att man skulle privatisera eller försöka konkurrensutsätta vägunderhållet. Vem som sedan får det får vi förstås se.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson upprepar sitt mantra igen om att fiskodlingen är en värsta utsläppskällan, den största miljöpåverkaren. Så säger ltl Runar Karlsson också att vi måste vara ett föredöme om vi skall vara trovärdiga inom området miljöpolitik. Men faktum är att i samtliga fall nu när vi har fått presidentframställningar gällande EU-regler, EU-direktiv och på miljöområdet har det visat sig att vi har en strängare lagstiftning på miljöområdet än vad EU vill lägga på oss. Som ltl Runar Karlsson vill se det är vi alltså till den delen ett föredöme. Vi kan inte ytterligare strängera, vi kan inte kväsa vårt näringsliv bara för att vi skall få sitta som tjuren Ferdinand i slutändan och dofta på varsin blomma. Det går inte. Vi måste ha ett näringsliv. Det är lite förvånande att centern för fram de här tankarna så pass kraftigt.

 

Vad gäller sjötrafiken sade ltl Runar Karlsson att det är illa att andra har andra synpunkter, att det är värre att andra ur centergruppen också har andra åsikter än ltl Runar Karlsson vad gäller konkurrensutsättning. Men det som är allra värst är att ltl Runar Karlsson förut i egenskap av trafikminister åtminstone tre gånger har varit uppe i talarstolen och sagt att konkurrensutsättning är inget redskap för att man skall lösa dessa problem. Jag tror att jag skall begära stenografiska protokollen på de uttalandena och någon gång idka högläsning här, så kanske vi får en litet annan bild av hur ledamoten Runar Karlsson förut har hanterat dessa frågor.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

När det först gäller fiskodlingarna tror jag att det är betydligt bättre för näringslivet i skärgården att man har rent vatten än att man har fiskodlingar.

 

När det gäller skärgårdstrafiken trodde jag ett slag som trafikminister att det skulle gå att bedriva skärgårdstrafiken i egen regi på ungefär samma kostnader som privat, men efter den senaste avtalsrundan med sjöfacken insåg jag att detta inte är möjligt. Därav svängningen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Skärgårdstrafiken och senaste avtalsrunda: visst fanns det delar i den förhandlingen som inte utföll såsom man kanske kunde önska sig, men så väldigt stora överraskningar var det ändå inte fråga om. Och att den avtalsrundan skulle ha fått ltl Runar Karlsson att så totalt ändra på en så fundamental sak som att konkurrensutsätta landskapets verksamhet i sin helhet eller inte konkurrensutsätta är förvånansvärt. Det är viktigt att vi vet, när man resonerar om de här sakerna, att man ändå har en någorlunda liknande uppfattning under årens lopp och under ärendenas behandling, för det blir förstås besvärligt om det kommer nya element som överraskningar gång på gång.

 

Vad gäller fiskodlingarna i skärgården är det kanske så nu att den aktiva politik mot fiskodlingarna som har funnits, delvis från centerhåll, också från ltl Runar Karlsson, har medfört att näringslivet i skärgården inte mera tror på den näringen, på grund av det politiska trycket. Detta har medfört att vi har en tynande verksamhet på den fronten och tyvärr tynande skatteintäkter också. Det kommer att slå mot vissa skärgårdskommuner under en snar framtid mycket hårt.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

När det gäller fiskodlingarna påpekade jag i mitt anförande att det fanns en del i min egen grupp som inte omfattade allt jag sade, så här kan det finnas vissa saker i den frågan som inte omfattas av alla, vad vet jag!

 

När det gäller skärgårdstrafiken är det ett faktum att vi måste få ner kostnaderna. Faktum är att vi annars måste skära i trafiken. Vi kan inte göra som landskapsstyrelsen har gjort i årets budget: ta en turlista som är 400.000-500.000 euro mera än det finns pengar för, på bekostnad av vägarna på fasta Åland. Det kan i alla fall inte jag acceptera. Momentet för skärgårdstrafiken i årets budget är 12,37 miljoner. Turlistan kommer att kosta 12,8 miljoner. För grundförbättringar av vägar fanns det 650.000 euro i budgeten. Landskapsstyrelsen har skurit ner det till 480.000 på bekostnad av glesbygdsvägarna, bl.a. Bergövägen i Finström kommer inte att kunna grundförbättras enligt planen – på grund av att man har prioriterat skärgårdstrafiken. Det är bra, men vi kan inte hålla på så år efter år, åtminstone kommer inte jag att acceptera det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Angående Båtskärsprojektet hoppas jag faktiskt att ltl Runar Karlsson och hans parti inte sitter vid makten så länge till. Det är skrämmande att man med samhällsmedel vill skövla utrotningshotade fåglars häckningsplatser; ur naturskyddssynpunkt är det faktiskt skrämmande.

 

Att ltl Runar Karlsson försvarar Ålands Industrihus är fullt förståeligt. Under hans tid vid köttgrytorna var det rena ram Vilda Västern. Man köpte gamla mejeriet till fantasipriser, man gjorde den dummaste satsningen man någonsin har gjort och det var startandet av IT-byn. Man köpte lokaler till dansskola och ingenting följde reglerna, så att han försvarar det förstår jag mer än väl!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Beträffande vindkraftverken stöder, vad jag vet, landskapsstyrelsen inte vindkraften på Åland med samhällsmedel. Det enda man har gjort är att man har arrenderat ut Båtskären och fått en arrendeinkomst, så det är tvärtom. Processen skall ha sin gång på en demokratisk ort som Åland. Man skall nu söka miljötillstånd, byggtillstånd, eltillstånd osv. och det är lagstiftningen som reglerar det. Det är i och för sig lagtinget som har reglerat detta från början och kanske t.o.m. ltl Ronald Boman har varit med och reglerat den lagstiftning en gång i tiden som kanske möjliggör vindkraftverk på Båtskären.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det jag reagerade mot i ltl Runar Karlssons anförande var när han sade att han tyckte att samhället eventuellt skulle kunna gå in med pengar i projektet och det tycker absolut inte jag.

 

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det var min åsikt och den står jag för. Jag tycker att man kanske kan gå in med mera andelar i bolaget. Det kan vara en möjlighet eftersom det är ett så viktigt projekt för miljön och för Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson säger att vi borde klara vårt energibehov själva. Det ligger väl lite i det, det är dröm som man kanske länge har haft att man skall klara det. Vi har många typer av energi: drivmedel för bilar, traktorer osv. Vi har elenergi som man också pratar om och vi har energi i form av fjärrvärme osv. Men när han går in på att man eventuellt skulle kunna stödja ett skövlande av våra kronoholmar, Båtskärsprojektet, våra naturområden, så hoppas jag verkligen att det inte finns något sådant lagting eller landskapsstyrelse som tycker att det vore vettigt. Det är våra natur- och kulturområden och allmänhetens egendom och jag vet att ltl Runar Karlsson var noga med att landskapet skulle hyra ut, så noga och så bråttom blev det att man inte ens har frågat etableringskommunen vad den tycker om projektet, vilket skulle ha skett om staten skulle ha ägt området. Staten har alltid så mycket förstånd att de frågar etableringskommunen om de hyr ut någonting, men landskapet ansåg tydligen att de inte behövde göra det eftersom de fortfarande inte har gjort det. Jag hoppas i likhet med ltl Ronald Boman att det aldrig blir av. Däremot: stöd bioenergi och stöd vindkraft men inte på bekostnad av vår natur och kulturmiljö.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det praktiska problemet är att skall vi bygga vindkraft på Åland och ha en hyfsad ekonomi är det sträckan Mariehamn–Eckerö som är den bästa. Där blåser ungefär 20-30 procent mera än på andra ställen och just denna 20-30 procent är avgörande för att detta långsiktigt skall vara ekonomiskt försvarbart. Därför är det här området det attraktivaste. Man kan ha olika åsikter om några vindkraftverk skövlar naturen eller om det finns andra saker som kanske skövlar mycket mera. Jag tycker inte att vindkraftverk skövlar naturen i och med att det är noll utsläpp i luft och i vatten. Tvärtom medför det mindre utsläpp, bl.a. med tanke på växthuseffekten och också kvävet i vattnet. Det kanske inte blir en märkbar för ögat förbättring, men det hjälper i alla fall en droppe till.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson säger att det finns mycket annat som skövlar mera. Jag har inget emot att ltl Runar Karlsson och jag också kan arbeta för att skövlingen av vår skärgårdsnatur minskar, det är jag med på och jag tycker att det är bra att man tar sådana grepp. Jag måste dock säga att det är helt omöjligt att ltl Runar Karlsson skulle ha rätt, han måste ha fel den här gången också därför att om inte vår herre skulle ha skapat de här holarna, så hade det enligt ltl Runar Karlsson varit stopp för all vindenergi. Jag måste säga att för miljontals år sedan när jorden och vår skärgård skapades var vår herre förutseende - han visste att ltl Runar Karlsson skulle vilja ha vindkraft dit. Tack för Er omtänksamhet!   (Från salen:oj, herregud!)

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad jag skall svara på det där – det blev lite religiöst över det! Jag respekterar som sagt ltl Sune Mattssons åsikt och jag har en annan; naturligtvis kan jag inte gå ed på att jag har rätt, men det är min åsikt att vi skall bygga vindkraftverk och då gärna på Båtskär.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller sjötrafiken vill jag säga några saker till min kollega ltl Runar Karlsson, centerns gruppledare. Det är inte för skojs skull som finansutskottet i sitt betänkande har försökt följa det som vi anser att rambudgeten skall innehålla, dvs. ta med de övergripande delarna och inte fastna i detaljer. Det är just det som vi tycker att är idén med rambudgeten. Vi är väl medvetna om i finansutskottet att också där finns olika åsikter om vad som är bäst; vi anser att landskapsstyrelsens skrivning är ganska bra, men den är för detaljerad. Vi motsätter oss beställningstrafiken. Vi tycker inte att det är tillräckligt. Vi vet inte alls vad en avgift för beställning skulle medföra för pengar. Det kan inte heller trafikavdelningen svara på och därför måste vi skriva som vi gjorde. Som en detalj kan jag meddela att det som var med i landskapsstyrelsens förslag om förturer och bokningsrätter skulle ha inbringat hela 800 euro per år. Det var just en sådan detalj som vi ansåg att inte skall vara med i en rambudget. Därför kommenterade vi det inte heller, men nu blev det ändå kommenterat. För att vi inte skulle fastna i detaljer, huruvida man skall ha privatisering här eller lägga ut det ena där, så har vi skrivit övergripande just för att förhindra att det nu ramlar in lappar efterhand som vi sitter här och diskuterar nya förslag som inte är förenligt med rambudgeten. Jag vill också säga till ltl Runar Karlsson att jag hoppas att vi försöker komma ihåg att nu diskuterar vi rambudget, de övergripande linjerna, där finansutskottet säger att man måste ändra strukturen på trafiken, man måste prioritera arbetet med att se över hela sjötrafiksystemet, man måste kunna förkorta färjpassen, man skall utreda inrättandet av affärsverk och bolagisering och man skall också verka för att arbetstidslagstiftningen ändras. Det är alltså det här som vi har enats om som är de övergripande linjerna. Låt oss nu komma ihåg att det är en rambudget och inte fastna i detaljer! Jag hoppas det inte kommer flera lappar på bordet, för det börjar bli för mycket redan.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är klart att det blir ofta så när det handlar om budgeter i den här salen att vi kommer ofta in på detaljer och det är på sätt och vis alltid roligare. Det som jag sade i min första replik var min åsikt och ett exempel hur man kan lösa. Det är klart att i en rambudget blir det mycket runda skrivningar när fyra partier skall enas. Läser man finansutskottets skrivning så står det att det skall vara strukturella förändringar men att inte någon indragning av trafiken skall vara tillåten. Hur skall man uppnå det? Man kan inte bara trolla. Jag förklarade, som stöd för finansutskottets åsikt, hur man skall uppnå det finansutskottet skriver, men då måste man komma in på detaljer.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Även om det är min värderade kollega ltl Runar Karlsson måste jag ändå påpeka att nu tycker jag nog att vi får passa oss så att vi inte så här redan, innan rambudgeten är fastslagen, visar att vi inte är mogna att ta en rambudget. Vi måste försöka hålla oss till de stora linjerna. Sedan är det landskapsstyrelsens sak att framlägga detaljförslagen till hösten i ordinarie budget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det har varit riktigt uppfriskande att så här från åskådarplats få åhöra den stora enighet som rådet inom majoritetsblocket i en massa vitala frågor! Nej, det är naturligtvis så att människor är människor där också och man har olika värderingar, men det är skönt när man kan åskådliggöra dem på detta utomordentligt tydliga sätt. Ltl Runar Karlsson hade vänligheten att tala om att han mycket kraftfullt gick emot socialdemokraterna när det gällde konkurrensutsättning av sjötrafiken. Men tack och lov, herregud, så gick det ändå så långt att han kom därhän att han hade hela centerpartiet emot sig, och liberalerna har han emot sig, så att hans uppgift är inte att från talarstolen i denna sal söka övertyga socialdemokraterna, nej, ta ett riktigt så där slutna-rum-samtal med regeringspartierna och försök finna vägen! Det tror nog jag är den enda framkomliga.

 

För övrigt vill jag ändå när det gäller fiskodlingens verksamhet säga att du har rätt.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

När det är en landskapsstyrelse som stöds av fyra partier och 21 lagtingsmän vore det väl förunderligt om det inte fanns olika åsikter! Det har säkert funnits andra olika åsikter än dem jag har framfört i talarstolen i dag. Dock, som jag sade tidigare, stöder jag landskapsstyrelsen till fullo i deras arbete. Detta får dock inte hindra mig att säga min åsikt och det försöker jag också säga i andra rum -  ibland lyckas jag och för det mesta lyckas jag kanske inte, det vet jag inte.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag ville bara åskådliggöra att huvuduppgiften inte synes vara att övertyga socialdemokraterna utan den majoritet i landskapsstyrelseblocket som motsätter sig ltl Runar Karlssons linje. Det är det som är den stora uppgiften.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är ofta så att oppositionen kritiserar och landskapsstyrelsen lägger ibland förslagen, men vi måste också från oppositionen vara ödmjuka och tacka och jag vill tacka för en underhållande förmiddag! Det var på många sätt ett intressant tal. Om det handlade så mycket om rambudgeten kan man ha olika åsikter om, men det är tre punkter jag vill ta fasta på. För det första vindkraften. Jag vill säga att jag är helt enig med ltl Runar Karlsson. När det för det andra gäller investeringsstödet till jordbruket – med risk för att jag börjar upplevas som tjatig – har jag tagit upp den frågan sju gånger och jag har visat siffror, pekat på att det inte finns en ekonomisk bas och jag är tveksam till om näringsavdelningens ram överhuvudtaget räcker för att uppnå det man vill uppnå. Ltl Runar Karlsson, centerns gruppordförande, sade att man skall använda investeringsstödet klokt. Lite mera kött på benen, tack! När det gäller trafiken vill jag säga att det var mycket klokt som kom fram. Från vår sida har det aldrig varit något självändamål att vi skall privatisera, utan vi skall privatisera om vi ser att vi kan vinna pngar på det. Vägunderhållet tänkte jag nämna, men det har min kollega Eklund redan tagit upp.

 

Det var mycket klokt som kom fram i anförandet. Jag kommer inte så väl ihåg, men vem var det som var trafikminister förut och vet ltl Runar Karlsson varför han som var förut inte verkställde de kloka tankarna som kom fram nu, det tycker jag skulle vara intressant att få reda på!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Man måste alltid ha en majoritet bakom sig för att få igenom sin åsikt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Först till diskussionen som fördes här om det s.k. Båtskärsprojektet och vindkraften på Åland. Jag vill säga att det är glädjande för mig som åsiktspionjär i det här ärendet att det nu finns en stor majoritet för projektet både ute bland folk och här bland oss lagtingsledamöter samt också bland Lemlandspolitikerna. Jag tar inte hela äran åt mig utan tvärtom kanske det är så att mina meningsmotståndare delvis kan ta äran åt sig därför att det har tyckts bland folk att man har använt lite osakliga metoder och kanske inte alltid hållit sig till sak. Därför har man blivit positivt inställd. Det tycker jag är bra och jag har sagt tillräckligt om Båtskärsprojektet och den dagen skall jag glädja mig när vindmöllorna på Båtskär reses.

 

Fru talman!

Till rambudgeten. Äntligen, utbrast jag i remissdebatten, äntligen har vi en rambudget, det är någonting vi har väntat på länge! Det är viktigt att vi kan planera vår ekonomiska framtid för att få en framförhållning och få grepp om utvecklingen, så att vi, som sades här tidigare, leder utvecklingen och inte bara följer den när det gäller landskapets ekonomi. Det är ungefär med ekonomi som det är med brandskyddsväsendet – det skulle vara mycket märkligt om det skulle vara så för brandkåren att brandkåren hela tiden måste fara runt och släcka bränder och kanske t.o.m. prioritera det hus som brinner mest. Ni vet att i dag är det så att det brinner knappt alls för man har bedrivit ett förebyggande arbete och så skall vi också göra med ekonomin. Det går inte att hela tiden hålla på och släcka budgetunderskott, utan vi måste ta tag i det här, och det har vi gjort genom rambudgeten.

 

Fru talman!

De flesta partier – jag vill påstå alla – gick till val på att landskapets ekonomi skall vara i balans. Den nuvarande landskapsstyrelsen bildades med den frågan som övergripande, att ekonomin skall vara i balans. Det har tagits fram en rambudget som visar på hur och att budgeten kan bli i balans, trots att man bedriver en ganska aktiv investeringspolitik och upprätthåller välfärden i stort sett som tidigare, det finns t.o.m. rum för vissa förbättringar. Vi kommer nu att ta ett beslut att det är det här som gäller och man kan väl säga så här långt så här bra. Vi har lyckats med detta.

 

Fru talman!

Det är så att jag ser det som så att processen i rambudgeten har varit väldigt viktig. Den har gått bra och det har varit nyttigt för regeringspartierna att i början av regeringssamarbetet få en ordentlig dos budgetering och titta på de olika verksamheterna. När det gäller utformningen av rambudgeten och omfattningen, detaljnivån osv. kan man säkert diskutera den i fortsättningen. Det kan kanske vara svårt för oppositionen att greppa detta på samma sätt, man har inte de orden som står mellan raderna för oss i regeringspartierna. Det har kanske visat sig därför att oppositionen inte har kommit fram med någon konstruktiv kritik till den delen att man har föreslagit någon annan politik än den som står i rambudgeten i stort sett. Därför har vi en enighet kring rambudgeten, men samtidigt tycker jag att det är väl inte heller bra att oppositionen inte kan ”genomlysa” rambudgeten. Det här kan man kanske jobba på till kommande rambudgeter; skall parlamentarismen fungera är det viktigt att alla dokument är genomlysbara för oppositionen.

 

Det är också bra att rambudgeten kommer att revideras årligen. Vi vet att även om vi har tänkt oss det  här i tre år nu så kommer det att hända saker, det kommer att förändras många saker inom landskapets budget och då är det bra att man årligen tittar över hela rambudgeten och funderar: vad är det vi kanske måste omprioritera nu, men att man håller den övergripande ramen, om det inte är så att man gör bedömningen att ramen också måste sänkas eller kan ökas, utgående från andra ekonomiska realiteter. Hela tiden bör man ha en tre års framförhållning. Det är också bra att vi gör detta på våren, att vi talar i det stora hela och tittar lite framåt och sedan koncentrerar vi oss på hösten till det kommande året och går in i detaljer. Det tror jag också är bra för landskapsstyrelsens förvaltning och också för landskapsstyrelseledamöterna att de kan dela upp tänkandet på ett sådant sätt.

 

Fru talman!

Varför har vi då varit tvungna att göra detta? Jag skulle vilja säga att problemet med landskapets ekonomi beror på flera saker. Delvis tror jag att det har varit en mognadsprocess hos oss alla, hos lagting, hos landskapsstyrelse, hos landskapets förvaltning och i förlängningen också hos kommunerna med att vänja sig med att budgetera överhuvudtaget enligt en realistisk verklighet. Jag menar då klumpsummesystemet som gav oss full självstyrelse över utgifterna. Vi har nästan ingen självstyrelse över intäkterna. Detta tar tid att vänja in. I en organisation får man alltid kämpa med arvet, hur det var förut. Och nu har vi kämpat en lång tid, men jag tror ändå när det gäller sådana här övergripande saker att det tar tid. Nu kanske vi är där att vi kan det här med budgetering. Nu har vi mognat så mycket.

 

Det beror också på parlamentarismen, som också är ung på Åland. Det beror kanske på en delvis omognad där också, att oppositionen blåser på och delar av regeringsmakten orkar inte hålla emot så att det blir en utökning. Parlamentarismen gör att budgeten utökas. Det ser vi andra styrelseskick med parlamentarism att vart fjärde år är det ett trappsteg upp. Det är kanske t.o.m. ett demokratiproblem att man som politiker vart fjärde år måste falla i god jord hos väljarna. Men jag vill inte kalla det så, utan det är också viktigt att det skall vara fint att ha ansvar för ekonomin. Där kanske vi har en del kvar att lära. Men så här ser jag det om man ser tio år tillbaka.

 

När det gäller den här lagstiftningsperioden har jag sett Obunden Samlings, och jag tror att jag kan tala för Frisinnad Samverkans del, roll som väldigt viktig i regeringssamarbete att se till att budgeten kommer i balans, att ekonomin kommer i balans och jag hoppas att det är hela lagtingets ärliga mening att stödja det arbetet. Jag ser det som ett övergripande mål. Det här är ungefär som miljöpolitiken är för samhället i övrigt. Om man inte har en miljö att leva i, så har man inte några andra problem heller, och har inte vi politiker, samhällsbyggare en budgetmiljö att leva i, så har inte vi någonstans att leva heller. Därför är det övergripande.

 

Fru talman!

Nu när vi tar det här beslutet kommer verkligheten att börja ticka fram. Den verkliga utmaningen nu är att bygga den verkliga ekonomiska verkligheten innanför de här ramarna. Det är ingenting som gör sig med bara tankar och ord utan det måste till handling. Det måste vara slut på överbudspolitik. Väljarauktionen måste bygga på andra bud än ofinansierade utökningar och det gäller både landskapsstyrelse, lagting och vi enskilda politiker. Det skall vara ett honnörsord att man tar ansvar för ekonomin och att man tydligt, när man för fram sin politik, säger att det här vill vi och det här vill vi inte. Man kan inte bara lägga på så att tårtan till slut tar i tak. Det gäller för oss här i lagtinget, men framför allt för landskapsstyrelsen och särskilt för landskapsstyrelsens förvaltning att ta varje tillfälle i akt att göra många små inbesparingar. Som en schlagerlåt lyder: ”Det gör ont” om man i stället skall göra få stora besparingar, det gör ont när man måste lägga ner en avdelning på sjukhuset, det gör ont när vi måste lägga ner en utbildningslinje, men det skall vi inte behöva göra om vi följer den inslagna linjen att göra många små inbesparingar i stället.

 

Jag har sagt detta många gånger, fru talman, att det handlar i sista ändan om vi är värdiga våra uppdrag som företrädare för Ålands folk att förvalta självstyrelsen och dess ekonomi. Jag ser det som en så pass allvarlig sak. Tyvärr, fru talman, skall jag säga att jag är illa rädd, mot bakgrund av bl.a. dagens diskussion, att det kommer att kräva att vi sätter klutarna till om det här skall lyckas, just när det gäller många små delvis obekväma beslut, man måste göra dem, man kan inte vänta och sedan måsta ta stora, ännu mer obekväma beslut.

Fru talman!

Trots att jag anser att rambudgeten skall handla om övergripande saker och inte detaljer, så vill jag ge landskapsstyrelsen hjälp på vägen med ett första förslag till inbesparingar. Jag noterar med stor förvåning när det i tidningen stod att man har avstått från att privatisera två linfärjor i Vårdö skärgård och som vi dessutom har i vårt regeringsprogram. Orsaken till detta är oklar. Landskapsstyrelsen kan själv redogöra för detta om man har lust. Men jag vill föreslå ett tillägg till finansutskottets betänkande under rubriken ”Sjötrafiken” som kommer att utdelas.

 

Till motiveringen fogas följande tillägg:

 

”Enligt lagtingets åsikt skall landskapsstyrelsen, före utgången av augusti månad, bjuda ut driften av linfärjorna Simskäla och Töftö och/eller de frigående färjorna Grisslan och linjen Åva-Jurmo på entreprenad. Entreprenadavtalstiden skall vara minst fem år och upphandlingstiden bör vara minst sex månader. Efter att anbuden inkommit skall landskapsstyrelsen jämföra kostnaderna med egen regi och om den upphandlade driften är totalekonomiskt billigare skall avtal tecknas om privat drift.”

 

Fru talman! Innehållet till detta finns till den första delen redan i landskapsstyrelsens handlingsprogram, så vad gör är bara att ge en skjuts på vägen. Det skall inte uppfattas som kritik mot landskapsstyrelsen, som jag fortsättningsvis hyser förtroende för, om lagtinget godkänner förslaget.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman började med Båtskären och jag vill spinna vidare på det. När 23 lagtingsledamöter här i lagtinget tog beslutet om Båtskären hade de ltl Danne Sundman som självutnämnd vindkrafts- och Båtskärsexpert. Vi andra, ltl Sune Mattsson och jag, vi hade Världsnaturfonden, Greenpeace och  Birdlife som kunskapskälla. Vem som har mest kunskap och kompetens med sig i bagaget kommer historieskrivningen att avgöra, ltl Danne Sundman!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Liksom jag vid varje tillfälle säger vad jag tycker respekterar jag också att andra säger vad de tycker. Jag respekterar markägare i Järsö-Nåtö-området som är oroliga för att deras stugtomter skall bli mindre värda, vilket jag inte förstår men respekterar att man har en åsikt. Jag anser att den baseras på felaktiga grunder. När det gäller att förlita sig på organisationer såsom Greenpeace, Birdlife och Världsnaturfonden är det lite märkligt om man till vissa delar stöder deras ideologi. Skulle vi låta de här tre organisationerna bestämma skulle vi för det första förbjuda vårfågeljakten rakt av, vi skulle avfolka skärgården, riva de hus som på något vis inkräktar på naturen, där vi kanske skulle ta bort skärgårdstrafiken som helhet, vägbankar, broar osv. Vill ltl Ronald Boman se också det eller är det bara en liten del av Världsnaturfonden, ett enskilt brev som han stöder?

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det var exakt samma fråga som ltl Danne Sundman ställde till mig häromdagen. Jag kommer att svara på samma sätt nu, att Världsnaturfonden arbetar i över 100 olika länder och med många tusen projekt. En del av dessa projekt stöder jag och andra stöder jag inte. Men deras åsikter om Båtskären stöder jag till 100 procent.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är fult att ställa frågor i replik, men jag har en stilla undran: Vet ltl Ronald Boman om hur Världsnaturfonden finansierar sin verksamhet?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman gör sig här till talesman och tolk för den stora majoriteten; han talar om den stora majoriteten i lagtinget som är för och han talar om en stor majoritet bland politikerna i Lemland. Jag menar att det är ett antagande av ltl Danne Sundman. Han vet ingenting om det, det är inte testat ännu, det är vad han tror, det har aldrig varit uppe i Lemland bland politikerna på ett sådant sätt att han kan uttrycka sig på det sättet, men han är ändå en självklar tolkare för en majoritet, som han anser finnas. När det gäller konstiga och otillbörliga metoder har det varit en massa om det i tidningen. Bolaget i fråga, Ålands Vindkraft Ab, har inte sagt sig bli hotade eller trakasserade utan det är det nya bolaget som övertog aktierna som påstod att det föregående bolaget hade blivit hotat. De som blev intervjuade i tidningen, Ålandsbankens högsta företrädare och miljökonsekvensutredarnas högsta företrädare, säger precis tvärtemot, att inte har de blivit hotade. Det är dravel. Ltl Danne Sundman går säkerligen, likaväl som mig, på tidningsuppgifter. Det enda som jag kan vidimera är att ltl Danne Sundman skrev en insändare en gång att han har hört ett rykte att en person hade kopplat ihop älgjakten med Båtskärsprojektet. Då svarade jägarna som var i det området att det var inte alls sant och då bad faktiskt ltl Danne Sundman om ursäkt. Jag har aldrig funderat på vem som har hittat på ryktet; det kan ha varit så att ltl Danne Sundman själv har fabricerat ryktet, men det har jag inga belägg för. Ingen annan har sagt att de har hört det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller vad folket tycker om projektet vet vi efter flera undersökningar som har gjorts av åländska massmedia att det finns en stor positiv opinion, närmare 80 procent, för projektet på Åland. Här i lagtinget vet vi, åtminstone när det gäller det förra lagtinget, att det var en överväldigande majoritet som var för projektet. När det gäller Lemlands kommun vet jag att det finns en majoritet bland kommunens högsta beslutande organ, nämligen kommunfullmäktige efter diskussioner med kommunpolitiker. Men det finns också en stor minoritet i Lemland eftersom fronten på kriget s.a.s. är där. Jag tycker att när det här ärendet är avgjort bör vi alla gå vidare. När det gäller hoten som ltl Ronald Boman talade om kommer historien naturligtvis att utvisas vem som har rätt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller den stora majoriteten kan jag upprepa en gång till att det vet ltl Danne Sundman ingenting om. ”Historien kommer att utvisa om jag hade rätt”. Det kanske är en knapp majoritet, det kan vara tvärtom, men eftersom ltl Danne Sundman har pratat med politikerna i Lemland och vet, så nu hör ni att han vet det!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är viktigt att lyssna på saker och ting som ltl Danne Sundman vet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag kommer att återkomma till den här diskussionen i ett anförande. Ltl Danne Sundman pratar mycket om ansvarstagande.  Vi har en budget i balans och det är fyra partier som står bakom och det är huvudmålsättningen för oss att vi skall ha en ekonomi i balans, och så är det säkert. Ltl Danne Sundman hör till dem som under den här processen mest har pratat för att det skall vara på det här viset, så har liberalerna gjort också. Därför är det förvånande att ltl Danne Sundman på sluttampen väljer att försöka plocka politiska poäng genom att föreslå så här pass stora fundamentala förändringar, att man skall privatisera en stor del av skärgårdsflottan. På något vis ger det för mig en liten antydan om att ansvarstagandet kanske inte är så djupt rotat ändå när man väljer att helt riskera rambudgeten för att plocka poäng här på slutrakan. Vi kommit överens om många saker i majoritetsblocket; alla har fått gett efter på många punkter, så därför blir det väldigt svårt att hantera en sådan här situation när man på sluttampen ändå skall dra hemåt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det här är inte svårt att hantera. Det står precis i lagtingsordningen hur lagtingets ärenden skall behandlas och det kommer vi att följa. När det gäller själva sakfrågan medgav jag att det här är en detalj som egentligen inte hör hemma i rambudgeten, men jag vill markera att nu gäller det inte bara tankar och ord utan också handling för att få ekonomin i balans. Den åtgärd som jag föreslår är någonting redan till hälften finns i landskapsstyrelsens handlingsprogram. Jag lade in ett och/eller i mitt förslag, så det är absolut ingen utökning av de ramar som vi har kommit överens om i regeringssamarbetet. Jag gör detta därför att vi skall få budgeten i balans. Vi har nämligen tydligt sagt från Obunden Samlings sida att vårt stöd för en landskapsstyrelse är villkorat med att rambudgeten förverkligas, att budgeten är i balans. Så tydliga har vi varit både internt i diskussioner och här i lagtinget. Det är en så pass viktig fråga för mig, som ltl Mats Perämaa sade och det är också viktigt att få en billigare drift av skärgårdstrafiken för att kunna upprätthålla trafikmängden. Vi kanske t.o.m. måste utöka trafiken i skärgården för morgondagens skärgårdsbor har kanske andra krav än dagens och då vill jag ha råd att göra det och inte tvingas dra in trafik. Det finns hur många exempel som helst att det är vansinnigt för det drabbar skärgårdsborna oskäligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Om vi skall låta lagtingsordningen styra samarbetet är nog samarbetet ute på gungfly! Den argumentation som ltl Danne Sundman för fram om skärgårdstrafiken är fullt berättigad ur den synvinkel som de obundna resonerar, och allt det här har vi diskuterat, men när vi har kommit till en slutprodukt, ett rambudgetförslag, är det det vi skall stöda. Det är det som är landskapsstyrelsens förslag. Skall vi alla börja slita åt varsitt håll innan vi ens har antagit rambudgeten, så blir det ingen rambudget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag är övertygad om ltl Mats Perämaa och jag i stort sett är överens om hur skärgårdstrafiken skall organiseras till den delen att det inte skall minskas på trafikomfattningen, utan det skall vidtas andra besparingar. Däremot kanske vi inte är riktigt överens om hur besparingarna skall finansieras. Jag har visat tidigare, och jag kommer att visa, en stor solidaritet med skärgårdsborna när det gäller skärgårdstrafiken, men någonstans finns det en gräns för den solidaritet som man kan visa mot 10 procent av befolkningen. Därför måste man försöka effektivisera driften. När det gäller regeringssamarbetet och de ramar som finns för regeringssamarbetet står detta i handlingsprogrammet. Det är från min sida inte fråga om någon utvikning från det, utan detta har vi kommit överens om tidigare och det är enligt min mening en del av rambudgeteringen. Vi hänvisar också i handlingsprogrammet till rambudgeten och dessa två går hand i hand eftersom handlingsprogrammet skall rymmas innanför rambudgetsramarna. Jag ser det inte som ett sådant problem.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman höll i stort sett ett alldeles utmärkt anförande, och den oro han visade för ekonomin är förstås alldeles berättigad, men jag tyckte nog att ltl Danne Sundman föll lite ur ramen i samband med budgetramen. Det är så att om budgetraminstitutionen skall fortleva måste man nog vara försiktig och väldigt vaksam att man håller den som en ram, att man inte gör den till ett sammelsurium av årsbudgeter, handlingsprogram osv. Då kommer det snabbt att visa sig att den blir ohanterlig för landskapsstyrelsen och finansutskottet samt också för oss själva. Därför tycker jag att det är obefogat att föra in sådana här detaljmotiveringar i budgetramen – det må komma från vilket håll som helst. Det skapar nämligen inte den stadga som en budgetram skall ha och den stadga som landskapsstyrelsen behöver för den fortsatta årsbudgetbehandlingen. Det är i årsbudgetbehandlingarna som dessa detaljer finns. Man kan ytterligare tillägga att landskapets årsbudget är alltför detaljerad också, och det är ett bekymmer som både binder och jagar landskapsstyrelsen till att den i många fall sitter fastklistrad i vissa beslut som lagtinget tar som är helt omöjliga att förverkliga.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag upprepar det jag sade i mitt anförande. Jag medgav att detta är en detalj som det kan tänkas att inte hör hemma i rambudgeten, men det beror på hur man bedömer det. Ser man det som en summa pengar som man kan spara på det här är det nog så att den vida överstiger många andra åtgärder som nämns i rambudgeten. Det kanske är ett av problemen med rambudgeten att vi måste ytterligare höja på den övergripande nivån. Men som principfråga är det absolut en fråga för rambudgeten med just driften av politikområden som skärgårdstrafik. Det finns andra områden inom trafikavdelningen, det finns andra områden inom andra avdelningar, där frågan är: Skall vi låta oss själva ha monopol på att driva offentlig sektor eller skall vi tillåta konkurrensutsättning? Jag kan säkert hålla låda en halvtimme om det, för jag anser att det är fel att vi har monopol på offentlig sektor. Tänk om hela privata sektorn skulle bestå av ett enda företag! Visst skall vi diskutera principen! Därför vill jag ge den här första sparken eftersom jag har sett att man har backat från handlingsprogrammet, som ju är en del av rambudgeten på det viset att rambudgeten ger de ekonomiska ramarna och handlingsprogrammet är de politiska ramarna. Återigen säger jag att dessa dokument skall läsas parallellt.

 

 (Kl. 11.46). ANDRA VICE TALMANNEN: Plenum tar paus för lunch och återkommer kl. 13.00.

 

 

                                            -----------------

 

(Kl. 13.05). Plenum fortsätter.

 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tänkte också säga lite om rambudgeten. Vi hade i näringsutskottet möjlighet att uttala oss om rambudgeten. Det står i finansutskottets betänkande under kapitel 47.01 Allmänt: ”Utskottet har av näringsutskottet inbegärt ett utlåtande om rambudgeten för näringsavdelningens förvaltningsområde.” I det brev vi fick till näringsutskottet står det: ”Med anledning av finansutskottets betänkande om landskapsstyrelsens meddelande… inbegär finansutskottet enligt 41 § 1 mom. lagtingsordningen näringsutskottets utlåtande angående de delar som berör näringsutskottets ansvarsområde.” Detta har vi tolkat som så att det är en större del än bara näringsavdelningen, så vi har också tagit upp näringsfrågor som är i ett vidare perspektiv än det.

 

Under kapitel 48.20 Sjötrafiken skriver landskapsstyrelsen i sitt meddelande till lagtinget, att landskapsstyrelsen överväger införande av avgift för beställningsturer samt övrig trafik utanför ordinarie turlista, likaså för bokningsrätter och förturer. Det här är en sak som vi har diskuterat och många tycker att det är små frågor som vi inte skall blanda oss i när det gäller en rambudget. Men det här har landskapsstyrelsen faktiskt själv skickat till lagtinget. Sedan har finansutskottet skrivit: ”Utskottet anser att införandet av avgifter för beställningstrafik kommer att försvåra möjligheterna att framöver införa beställningstrafik på färjpass med färre passagerare.” Det här är en sak som bl.a. jag tog upp tidigare och jag tror att ltl Mats Perämaa understödde mig, men det har kanske blivit en lite olycklig skrivning i betänkandet, så jag skulle vilja komma med ett ändringsförslag att sista meningen i stycke två i finansutskottets betänkande utgår och ersätts av följande mening:

 

”Utskottet anser att det inte skall införas avgifter för beställningstrafik när turen i ordinarie turlista är utsatt som beställningstur.” 

 

När det finns stjärnor utsatta i katalogen har man möjlighet till beställningsturer. Det här är en sak där jag tycker att finansutskottet själv kunde komma med ett ändringsförslag och då är jag beredd att ta mitt förslag tillbaka. Det måste vara en lite olycklig skrivning. Skrivningen i finansutskottet innebär att man kan sätta på en avgift t.ex. på 1.000 euro mellan Enklinge och Kumlinge för beställningstrafik, likaså med Knipan till Föglö i och med att man inte frånskriver sig den rättigheten här som gäller för ordinarie turlista.

 

Vi har, som sagt, behandlat rambudgeten i näringsutskottet och vi beslöt i näringsutskottet i början av mandatperioden att ta kontakt med det privata näringslivet och föra en diskussion i utskottet om övergripande näringsfrågor i vårt landskap. Vi har haft en mycket bra diskussion med näringslivet och fått en bra briefing i många frågor vad gäller deras åsikter. Vi har försökt att sätta ner dem till papper i en kortfattad version i vårt utlåtande till finansutskottet. Man tar ofta upp skattegränsen som leder till att de åländska företagen saknar VAT-nummer t.ex. och som är ett stort problem. Vi har flygförbindelserna. Vi har de höga transportkostnaderna för varor både hit och härifrån inom landskapet och för företagen. Näringsutskottet hoppas att man tar det här i beaktande så långt som möjligt och arbetar på detta. Det är en mycket viktig fråga i och med att vi vet att vår närhet har utvidgats med nya EU-stater. Vi har en mycket hårdare konkurrens på många områden och särskilt för våra privata företag. Då är det här en mycket viktig bit. Enligt utskottets mening finns det därför ett klart behov av aktivt nyskapande och framåtsiktande näringspolitik i landskapet. Jag tror faktiskt att näringsavdelningen arbetar på detta och särskilt i jordbruksfrågan, som vi har diskuterat med både näringsministern Kerstin Alm och byråchefen Sölve Högman, har vi fått goda åsikter från det hållet att man arbetar mycket aktivt med den. Jag hoppas att den ansvariga ledamoten vidareutvecklar det en hel del.

 

Beträffande lantbruket delar alltså utskottet landskapsstyrelsens bedömningar men konstaterar att det inom vissa sektorer i lantbruket finns ett uppdämt behov av investeringar. Då tänker man ofta på investeringsstödet som man skall ge till lantbrukarna och det kommer näringen till gagn i en utvecklande verksamhet. Det gäller särskilt också övrigt stöd om man kan utveckla livsmedelsindustrin och få ett högre mervärde för de produkter som vi har möjlighet att förädla här på Åland och exportera. Där har vi igen, förstås, transportkostnaderna som är viktigt i det här sammanhanget.

 

Jag skall inte orda så mycket i och med att näringsutskottets utlåtande är bifogat till finansutskottets betänkande. Men vi kan säga att vi har i näringsutskottet arbetat mycket med dessa frågor och vi kommer fortsättningsvis att göra det så att man har möjlighet att komma in från näringslivet och diskutera med utskottet och kanske få ut sitt budskap utan att alla gånger behöva stå med namnet på papperet. Det är inte enskild fråga som jag säger att jag har diskuterat med näringslivet utan hela utskottet har suttit runt bordet och diskuterat med näringslivet. Det är alltså många som är införstådda med samma sak.

 

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller finansutskottets skrivning om beställningstrafik tycker jag nog att det torde vara tydligt att utskottet i sin helhet ansåg att införandet av avgifter inte är någon bra idé. Det är det vi anser att vi skriver. Samtidigt måste jag igen påminna om att det här är en rambudget. Det gäller för landskapsstyrelsen att förverkliga signalerna som framförs i betänkandet som skall gå till landskapsstyrelsen och därför anser vi att vi har varit tillräckligt tydliga.

 

När det gäller näringsutskottets utlåtande är det nog bra att alla utskott grundligt går igenom olika saker, men åtminstone har praxis alltid varit att när ett utskott arbetar med en sak och hör folk brukar man ange vilka man har hört. Det är mycket ovanligt att man bara hänvisar till näringslivet, som om det skulle vara en enskild person eller några personer och säger att näringslivet har sagt och näringslivet har tyckt och så säger man inte vem man har hört. Det tyckte vi i finansutskottet att var mycket anmärkningsvärt och en mycket annorlunda behandling av frågan. De som har hörts enligt utskottets utlåtande är avdelningschefen på näringsavdelningen, landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm, byråchefen Linnea Johansson, föreståndaren för försöksstationen Ulla Boman och Henry Lindström som VD för Ålands producentförbund. Jag tror inte att det här är näringslivet; annars är detta en ny praxis att varje utskott anonymt kan säga att någon eller några tycker så här, och jag tror att då är vi inne på en farlig väg. Jag ville bara påpeka det.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är bara så att finansutskottets skrivning verkar luddig: ”Utskottet anser att införande av avgifter för beställningstrafik kommer att försvåra möjligheten att framöver införa beställningstrafik på färjpass med färre passagerare.” Här ger man en öppen fullmakt till landskapsstyrelsen och trafikavdelningen! Står man inför besparingskrav kan man sätta den här summan relativt hög, om man vill. Tillsvidare ser jag ingen möjlighet att kunna godkänna en sådan här sak när vi försöker få skärgårdsborna att göra beställningsturer för att spara pengar, men i den här skrivningen tar man det nog lite tillbaka.

 

Vad gäller hörandet i utskottet säger jag precis som jag sade från talarstolen att utskottet har aktivt gått in för att höra näringslivet i utskottet i olika frågor och det inbegriper även sådant som jag som ordförande tycker att vi kan påtala för hela lagtinget, att det inte är bara vi i näringsutskottet som sitter med den fina information som vi har fått. Om sedan lagtinget tycker att det är bra eller dåligt eller vill ta någonting med i sitt betänkande, så det får man avgöra sedan.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag får upprepa igen att jag anser att den här signalen som finansutskottet ger beträffande beställningstrafiken är att landskapsstyrelsen verkligen skall fundera över om det här är vettigt, dvs. att man inte skall införa avgifter på beställningstrafik. Vi har insett, och det skriver vi också, att beställningstrafiken ersätter i viss mån turlistor för att man inte skall behöva ha färjor som går ”tomningom2 hela tiden, utan då är beställningstrafik ett sätt att utnyttja möjligheterna. Vi vill möjligheten kvar för skärgårdsborna. Jag tror att vi vill samma sak och signalen  hoppas jag nu går fram till landskapsstyrelsen, att man inte skall införa avgifterna.

 

När det gäller näringsutskottets hörande säger jag inte att näringsutskottet har gjort bra eller illa, utan jag säger att det är en ny praxis; om man har använt sig av hörande som av olika anledningar inte vill skylta med sina namn är det en ny praxis som vi för in i Ålands lagtings arbete. Det är bara det jag ville säga.

 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vad gäller beställningstrafiken är det fortfarande lika oklart. Finansutskottet ger enligt skrivningen den här möjligheten och jag anser i mitt ändringsförslag att avgifter inte skall införas. Det är en stor skillnad på det. Vad gäller diskussioner med näringslivet vidhåller jag bestämt det som jag sade tidigare, att vi har fört en bra diskussion i näringsutskottet med näringslivet och vill att hela lagtinget får möjlighet att ta del av den. Vi har alla i näringsutskottet suttit runt bordet, det är ingen enskild som har diskuterat med näringslivet, vilket man brukar hänvisa till många gånger härifrån talarstolen – via egna kontakter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan om avgifter för beställningsturer är någonting som jag också vill belysa. Jag tror att det stod helt klart för alla ledamöter i finansutskottet – jag pratar för allihop utan att ha grund för det – att skrivningen betyder att vi ansåg att det inte är ett bra koncept att införa avgifter på beställningstrafik. Man måste läsa det första momentet under sjötrafiken där vi pekar på att det fanns detaljer i förslaget från landskapsstyrelsen som inte hör hemma i en rambudget, och det gör inte heller förslaget om avgifter för beställningstrafik. Därför försöker vi hålla skrivningen lite mera allmän så att inte vi heller skall hänge oss åt detaljdiskussionen. Men när vi skriver att det kommer att försvåra möjligheterna att framöver införa beställningstrafik på färjpass med färjpassagerare, så betyder det att det försämrar och jag tycker att det här är en väldigt klar signal. För mig är det helt självklart att det måste betyda att landskapsstyrelsen inte i det här skedet kommer att överväga införande av avgifter. Så har jag tolkat det och så vill jag tro att det betyder.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Här kommer ytterligare en medlem av finansutskottet och säger att man ”tror inte”. Så är det: man tror inte! Det är klart att den som inte har varit med i diskussionen i finansutskottet kan säkert hålla med, men när ärendet sedan kommer ut på avdelningarna och man står inför stora besparingskrav, som också ltl Runar Karlsson nämnde att man kör med en turlista i dag som kanske inte är finansierad utan man måste ta pengarna någon annanstans, hur gör man då? Antagligen kan det komma ett förslag från tjänstemännen om att det skall införas avgifter på det här för att i någon mån lätta upp den prekära situationen och då står vi där om man har den här skrivningen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller att problemet här var att det fanns ett detaljerat förslag just rörande de här sakerna från landskapsstyrelsen och det har öppnat upp till en besvärlig hantering i finansutskottet även här i salen att vi på vissa områden måste prata om de små detaljfrågorna, på vissa områden mera om ramen i stort och för att få en styrning på detta ansåg sig finansutskottet tvunget att försöka skriva om de här sakerna på ett allmänt plan; annars skulle vi ha gått in på en detaljhantering på det här området och det skulle ha öppnat upp för en noggrann detaljhantering på alla andra områden. Jag kommer för min del inte – efter finansutskottets skrivning – att medverka till att vi skall införa avgifter på beställningstrafik.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Det är skönt att höra att man inte kommer att medverka, men det skall alltid finnas en majoritet för det här också att hålla emot när man kommer med dessa skrivningar. Jag skulle nästan vara av den åsikten att jag skulle föreslå att ärendet skulle remitteras tillbaka till finansutskottet eller att det skulle ligga över sommaren till septembersessionen. Vi ser här att det är många små ärenden. Det är inte vi som har tagit upp dem här i salen utan de står i betänkandet som har skickats hit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag vill bara poängtera att utskottsordföranden Englund för fram sitt eget ändringsförslag mitt i presentationen av näringsutskottets utlåtande, så det kanske finns någon som bibringas tron att hela utskottet står bakom hans ändringsförslag. Jag måste i alla för min del säga att näringsutskottet inte har behandlat det ärende som ltl Anders Englund tar upp i sitt ändringsförslag. Kanske ordföranden kan förklara varför han tog upp förslaget mitt i presentationen av näringsutskottets utlåtande.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag gjorde en ordentlig presentation från näringsutskottet, utan det var kanske mera min syn på det som vi har diskuterat i utskottet, men där var nog inte mitt ändringsförslag med. Det är en helt personlig sak som jag tog upp här i salen, det märkte jag först i dag när jag riktigt grundläste budgeten, att man inte har ändrat ordalydelsen så att man verkligen säger ifrån att man inte skall ta avgifter på beställningsturerna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Anders Englund säger detta därför att det kan finnas någon som tror att det var hela utskottets mening att göra ändringsförslaget, utan, som jag sade, har vi inte diskuterat det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag kommer här kort  att beröra näringsutskottets del av rambudgetbehandlingen och ledamoten Perämaa kommer för liberalernas del i övrigt att beröra finansutskottets del av densamma. Ltl Anders Englund hade en ganska lång presentation av näringsutskottets utlåtande, men jag vill ändå bemöta den del som jag har valt att reservera mig mot.

 

Finansutskottet inbegärde, som sagt, näringsutskottets utlåtande angående budgetramen för 2005.

Viktigt att påpeka är att det som näringsavdelningen styr och har hand om är av stor vikt för hela det åländska samhället. Utan den verksamheten har vi inte råd med den skola och omsorg vi alla är överens om att vi vill prioritera. Problemet är bara att det vi prioriterar kostar och vi måste alla hitta på möjligheter för  att få samhället att producera, ordna arbetsplatser och stödja företagsamheten.

 

Landskapsstyrelsens och utskottets prioriteringar och åsikter ligger nära varandra. Det finns dock områden som utskottet vill lyfta upp. De höga transportkostnaderna är en del av dem, likaså skattegränsen och de administrativa och ekonomiska nackdelar den har. Vi vet alla att landskapsstyrelsen jobbar kontinuerligt för att minska byråkratin vad gäller skattegränsen, men det här tål upprepas.

 

Näringsutskottet har varit enigt i sina skrivningar och prioriteringar vad gäller näringspolitiken i landskapet. Det vi även har varit eniga om är försöksstationens verksamhetsförutsättningar. Om vi vill att det åländska jordbruket skall följa sin tid, hitta nya produkter, kunna  använda de metoder och grödor som finns på bästa möjliga sätt och även kunna förädla våra produkter måste vi ge  försöksstationen och dess personal framtidstro. Jordbruket om något behöver nya och friska grenar att stå på.

 

Fru talman!

Det jag inte kan skriva under är de övriga näringsutskottsmedlemmarnas ställningstagande och skrivning angående kk-huset. Till saken hör att utskottet inte specifikt har hört någon vad gäller skrivningarna i kk-husfrågan utan valt att använda olika åsikter, observera ett begränsat antal, näringslivsrepresentanter som under våren av olika orsaker har blivit hörda i utskottet. En del av dessa har uttalat farhågor mot kk-husbygget, en del har varit positiva och en del har inte sagt någonting eftersom vi inte frågat. Ltl Gun Carlson tog också upp detta i sin replik. Jag har som sagt valt att reservera mig och fogat en reservation till näringsutskottets utlåtande. Det är så att man får välja den väg man vill följa och jag har varit med och valt den gamla liberala linjen, nämligen att vi måste få kk-husbygget igång. För detta finns stöd i både rambudget och i den tilläggsbudget som behandlas här idag.

 

Viktigt är att arbetsgruppen för fortsatt planering får arbeta i fred och komma med de förslag till ändringar som behövs för husets ritningar och utformning för att huset håller det av oss satta kostnadstaket på 15.000.000 euro.

 

Den skrivning landskapsstyrelsen har i första tilläggsbudgeten är samma som i min reservation och lyder:

 

”… intresset hos privata finansiärer och formerna för ett deltagande närmare utreds under projekteringstiden. Driften av kultur- och kongresshuset föreslås i detta skede uppbyggd utgående från planeringskommitténs förslag och Mariehamns stads åtaganden, dock så att när den konkreta planeringen av huset utgående från det satta kostnadstaket kommit något längre utarbetas ett anbudsunderlag enligt vilket driften bjuds ut till eventuella intressenter.”

 

Vi liberaler anser att den skrivningen tryggar den fortsatta processen och kommer  enligt vårt förmenande att ta i beaktande alla eventuella alternativ till genomförande av bygget och dess verksamhet. Vi har väntat länge nog.

 

Med de här framförda motiveringarna har jag reserverat mig mot näringsutskottets majoritet vad gäller skrivningarna i dess betänkande.

 

Ltl Johan Ehn:

Fru talman!

Finansutskottet har för första gången behandlat ett meddelande från landskapsstyrelsen innehållande budgetramar för de kommande åren.

 

Jag vill inledningsvis tacka finansutskottet för ett gott utfört arbete och uttrycka den frisinnade gruppens tillfredsställelse med utskottets betänkande. En rambudget är som ordet säger av rätt allmän karaktär. Meningen är att man skall gå igenom och analysera ekonomin utgående från perspektivet att pengar inte finns i oändlighet. Vissa delar av ramen bör dock komma ner på en mera detaljerad nivå. Så att man får en uppfattning om vad konsekvenserna av nivån på ramarna blir.

 

Enligt den frisinnade gruppen innehöll landskapsstyrelsens meddelande och nu också finansutskottets betänkande dessa element. Naturligtvis är det så att det alltid kan finnas detaljfrågor som vi som enskilda ledamöter av Ålands lagting eller partier skulle vilja få lösta för att tjäna politiska poäng på, men vi i den frisinnade gruppen anser att diskussionen i första hand borde kretsa kring de stora linjerna, dvs. vad är de yttre ramarna för den budget vi senare kommer att diskutera i detalj de kommande åren.

 

Finansutskottets betänkande innehåller en hel del kompletterande förslag till landskapsstyrelsens meddelande som den frisinnade gruppen vill lyfta fram och stöda. När det gäller social- och miljöavdelningen lyfter utskottet fram vikten av att förenkla förfarandet och reglerna kring miljötillstånd. Denna åtgärd går helt i samklang med den frisinnade gruppens åsikt och kommer med all säkerhet att leda till kostnadsinbesparing såväl i vår egen administration som ute hos privatpersoner, företag och näringsidkare.

 

Från Frisinnad Samverkans sida vill vi ytterligare understryka vikten av att man inom skärgårdstrafiken skyndsamt vidtar åtgärder som på kortare och längre sikt skapar en mera kostnadseffektiv trafik, allt för att kunna bibehålla nuvarande servicenivå på trafiken. Detta betyder att man på längre sikt bör ta fasta på de tankar som utskottet lyfter fram om kortare rutter och en arbetstidslagstiftning som gör att vår trafik får samma förutsättningar som t.ex. utrikessjöfarten. Processen kring en utbyggnad av ett kortruttssystem är dock ingalunda enkel och kommer att ta tid att genomföra, inte minst utgående från att omfattande investeringar i infrastruktur är en förutsättning för att det här skall kunna ske. Därför bör också åtgärder vidtas för att minska kostnaden på kortare sikt.

 

Den frisinnade gruppen anser att de tankegångar om att skapa affärsverk, bolagisering och konkurrensutsättning, som landskapsstyrelsen presenterade i såväl regeringsprogram som i detta meddelande om rambudgeten är viktiga att skyndsamt arbeta vidare på.

 

Rent allmänt vill jag lyfta fram att det förts en diskussion om en rambudget skall ha någon positiv effekt på lagtingets och landskapsstyrelsens budgetarbete krävs att vi som lagtingsledamöter inte enbart är med och formulerar vackra skrivningar om hur ekonomin borde skötas för att sedan i nästa steg lämna förslag som går stick i stäv med ramen och utökar kostnaden utan att visa på någon finansiering. Förslag som läggs bör naturligtvis enligt min mening också finansieras.

 

Fru talman!

Till sist vill jag bara konstatera att oppositionen och då framför allt socialdemokraterna tycks vara nöjda med landskapsstyrelsens förslag till rambudget. Endast en reservation har lämnats till finansutskottets betänkande och det gäller investeringar som rör polisens verksamhetsutrymmen, och där saknas naturligtvis också finansieringsmodellen för det.

 

Det var alltså som vi befarade i remissdebatten: det finns inga andra förslag, åtminstone inte vad gäller att hålla driftsutgifterna på en rimlig nivå.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

För den som tänker i budgettermer och som ser samhällsekonomins utveckling är det ganska naturligt att vi försöker strama åt ramarna. Det har vi medverkat till. Att därifrån säga att allt är bra är för tidigt. Vi skall naturligtvis i höst titta på vad som ryms innanför dessa ramar. Innehållet är naturligtvis det centrala och då återkommer vi.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är väl bara så då att man får konstatera att efter att debatten fördes här i remissrundan och efter att det här har behandlats i finansutskottet har även socialdemokraterna kommit fram till att det fanns en hel del bra saker i förslaget, som vi nu skall se vad får för konsekvenser när vi sätter igång med detaljbudgeteringen.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det finns ingenting att hurra över, men alla förstår att ramarna måste dras åt om vi skall klara samhällsekonomin. Jag upprepar en gång till: vad som kommer att rymmas innanför de ramarna, det blir de stora centrala frågorna i höst. Vi menar att det som man från landskapsstyrelsens sida har sagt: vård, skola och omsorg, det är högt prioriterade områden i den socialdemokratiska världen, men dessutom en aktivare näringspolitik för att vända den trend som hittills bara skapar färre och färre företagare och entreprenörer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Johan Ehn gör det lite väl lätt för sig när han säger, att det finns inte några andra förslag. Jag tror att det är viktigt att man är här inne i plenisalen och att man lyssnar på de förslag som läggs. Jag är enig med ltl Johan Ehn om en sak: debatten om rambudgeten bör handla om de stora linjerna. Vi har sagt från Ålands Framtids sida att vi är synnerligen tveksamma till att man skär ner på näringsavdelningen, medan t.ex. social- och hälsovård, trafikavdelningen osv. fortsättningsvis ökar. När det gäller de stora linjerna tog jag upp i remissanförandet att det gäller nu verkligen att ta detta med att minska den offentliga sektorn på allvar och det gäller också i finansutskottet att se till att det inte blir någon sifferlek när vi pratar om att vi skall ha budgeten i balans. Det, ltl Johan Ehn, är de stora linjerna. När det gäller konkreta sparförslag nämnde vi bl.a. att kk-huset skulle utgå. Det är möjligt att summan är för liten för att tillfredsställa ltl Johan Ehn, men det är trots allt någonting. Vi motiverade detta med åtta välgenomtänka punkter varför vi anser att projektet inte är genomtänkt. Är det något mera som ltl Johan Ehn har missat, så skall jag återkomma.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag har lyssnat noggrant på vad man från Ålands Framtid har lagt fram. Det verkar däremot inte som om ltl Anders Eriksson lyssnar riktigt lika noga noggrant på vad jag sade. Min känga till oppositionen riktade sig nämligen framför allt till socialdemokraterna, som under remissdebatten hade ett väldigt sjå kring hur vi hade lagt upp detta förslag till rambudget och de förslag till förändringar som fanns där. Däremot är det på det sättet att också ltl Anders Eriksson har samma förslagsrätt som alla vi andra inne i salen att lägga fram och få nedtecknat alternativ. Jag har med tacksamhet noterat det som har sagts i debatten, och det kommer säkert också att kunna användas när vi fortsätter med detaljplaneringen, men det finns inte några andra förslag på bordet i dag att behandla. Det är det jag berörde i mitt anförande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är väl så att ibland lyssnar vi och ibland lyssnar vi inte. Om det var så att ltl Johan Ehn enbart riktade sig till socialdemokraterna när han sade att oppositionen inte har gett några andra förslag, så är det bra om han nämner det också. Det är riktigt att tyngdpunkten var åt det hållet. När det gäller de verkligt konkreta förslagen har jag nämnt det flera gånger tidigare: att tro att man har löst saker och ting bara genom att tillsätta arbetsgrupper, räkna upp alla utredningar och all byråkrati – inte blir det något resultat med det. Men om ltl Johan Ehn lovar på förhand att de och de förslagen skall han stöda, så lovar jag att vi skall sätta oss ner med en gång vid datorn och börja skriva! Med ett visst hum om att man är lite räknekunnig känns det som om det skulle vara lite bortkastat därför att vi har skrivit oerhört mycket den sista lagtingsperioden, men ltl Johan Ehn har inte riktigt varit med på alla förslag! Vi har tänkt att vi passar den här gången.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tycker att i hela debatten om rambudgeten har det nämnts att man inte skulle gå in på detaljer, men jag tycker ändå att representanterna för regeringspartierna själva har halkat in på detaljer, så inte är det bara oppositionen som inte håller sig till själva ramarna. Jag tycker att vi har ställt förslag från oppositionen, om man har följt med diskussionen i rambudgeten ändå från begynnelsen när den kom, som har varit ganska bra och omfattande förslag. Till delar har regeringspartierna tagit åt sig av det och då tänker jag framför allt på bioenergidelen som det inte fanns intresse av tidigare. I övrigt har jag själv kommit med ett ändringsförslag angående kk-huset, så nog finns det vissa förslag samt många andra påpekanden som har nämnts i debatten här. Men om regeringspartierna inte är villiga att ta åt sig av det vi framför och om det skall betraktas som att vi inte kommer med förslag kan man förstås uppfatta det på det viset!

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Min kritik mot att debatten framför allt skall rikta sig kring ramar var inte direkt riktat mot oppositionen utan det var en påminnelse till oss alla, precis som också finansutskottet i sitt betänkande skriver, att vi är i en början på att jobba med det här instrumentet och då måste vi också påminna oss med jämna mellanrum om att det är ramar vi diskuterar och inte detaljer. Vad gäller inbesparingar håller jag med om att det förslag som ligger om att göra inbesparingar på kk-huset är en bit, men det är framför allt på driften. De frågeställningar som regeringspartierna fått är att göra strukturella förändringar på driften, och det finns inga sådana förslag här i salen i dag, utan det är på investeringssidan som det har kommit förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Näringsutskottet påpekar i sitt utlåtande till finansutskottets betänkande: ”Rambudgetens skrivningar om en aktiv näringspolitik står enligt utskottets mening här i viss motsättning till det språk som siffrorna talar.” Näringsutskottet hänsyftar då på att näringsavdelningens konsumtionsutgifter har minskats. Då det gäller näringsavdelningens konsumtionsutgifter i rambudgetförslaget är det skäl att lyfta fram följande.

 

I budgeten för år 2004 finns en engångsutgift för CPMR-konferensen om drygt 105.000 euro. Dessutom finns områden som i rambudgetförslag aviserats att skall ses över med eventuella rationaliseringar och inbesparingar som följd.

 

1. Understöd till fristående organisationer.

 

Näringsavdelningen betalar 2004 understöd till fristående organisationer för bl.a. rådgivningsverksamhet till en summa om drygt 1,8 miljoner euro. Målsättningen är att under kommande ramperiod granska omfattningen, kostnaderna och eventuella samordningar för dessa rådgivningsverksamheter.

 

2. Avbytare.

 

Landskapsstyrelsen har i ramarna utgått från att en översyn av avbytarsystemet för att få ner kostnaderna för avbytarservicen genomförs. Landskapsstyrelsen har fattat principbeslut och anhängiggjort vid lagberedningen att avbytarlagen skall ändras så att bl.a. gårdsvisa ledigheter skall beviljas. Landskapsstyrelsen har i dag 18 stycken heltidsanställda avbytare.

 

3. Försöksstationen.

 

En utvärdering av försöksstationens verksamhet pågår. Det som man kan säga i dag är att om verksamheten vid laboratoriet skall fortsätta måste en om- och tillbyggnad göras till en kostnad som uppskattas till ca 400.000 euro. Huruvida en samordning av laboratorieverksamheten i landskapet är möjlig bör därför utvärderas, en samordning som på sikt skulle kunna minska driftskostnaderna. En viss minskning av verksamheten har beaktats i rambudgetförslaget.

 

Fru talman!

Så till en näringsfråga som har berörts i diskussionerna kring rambudgeten, nämligen den åländska jordbrukspolitiken. Då det gäller de nu aktuella ändringarna i investeringsstödsreglerna för lantbrukarna kommer landskapsstyrelsen att i regelverket beakta både konkurrensneutralitet gentemot riket och även de lokala förutsättningarna som gäller på Åland. Ett syfte med investeringsstödsprogrammet är att det skall stärka framtidstron och konkurrenskraften hos det åländska jordbruket. Landskapsstyrelsen kommer att fastställa reglerna genast efter att lagtinget har behandlat tilläggsbudgeten. I rambudgeten anges inte anslagen skilt för de olika enheterna; det blir aktuellt i ordinarie budgetar, men landskapsstyrelsens avsikt är att lantbrukets investeringsstöd höjs jämfört med anslaget för år 2004.

 

Vi kan generellt säga att det åländska jordbruket har alltsedan EU-inträdet stått inför stora förändringar och framtida osäkerheter med ett komplicerat system av regelverk och offentliga stöd som är mer eller mindre avgörande för verksamhetsförutsättningarna och beroende av beslut fattade av oss själva, av staten, av EU och av frihandelsorganisationen WTO, dvs. institutioner där vi har en liten eller ingen möjlighet till påverkan. Till detta kan man även lägga osäkerhetsfrågor på marknaden med okända effekter av utvidgningen och livsmedelshandelns globalisering och koncentrering. De osäkra faktorerna har således varit många och sådana förutsättningar är inte de bästa för att stimulera nyetablering eller utveckling av befintliga företag inom jordbrukssektorn. Vi kan dock konstatera att många av de osäkra bitarna börjar falla på plats. Den nationella och EU:s stödpolitik börjar ta form. Vi kommer snart att se de första effekterna av utvidgningen och kommissionen kommer att i juli släppa förslaget på de förordningar som kommer att reglera våra framtida miljö- och LFA-stödprogram.

 

Vi är också lokalt på Åland i ett läge med relativt bra överblick över näringen och det stödsystem som vi använt oss av tack vare att landskapsstyrelsen under 2003 har låtit utarbeta ett flertal utredningar och rapporter, såsom t.ex. ÅSUB:s rapport Det åländska jordbrukets framtida utvecklingsförutsättningar, halvtidsutvärdering av det åländska miljö- och LFA-stödet samt stödet till unga jordbrukare, utredning över avbytarverksamheten på Åland, utredning av verksamheter vid Ålands försöksstation och rådgivningen vid Ålands hushållningssällskap.

 

Vi är s.a.s. i ett läge då vi skall kunna knyta ihop säcken för jordbrukets verksamhetsförutsättningar till vissa delar. Med grund i EU:s och den nationella jordbrukspolitiken och med hjälp av bl.a. tidigare nämnda utredningar kommer näringsavdelningen nu att tillsammans med övriga sakkunniga på området att sammanställa ett förslag till en för våra förhållanden anpassad framtida jordbrukspolitik för Åland och en strategi för att genomföra den, ett arbete som skall processas och förankras på en bred front både bland näringsutövare, branscher, organisationer och naturligtvis även politiskt och med en slutprodukt där den åländska jordbrukarens framtidstro och konkurrenskraft skall kunna stärkas.

 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett mycket bra tal som den ansvariga ministern Kerstin Alm hade om näringsavdelningen och jag fäste speciellt vikt vid det hon sade om försöksstationen, att man är beredd att titta på möjligheterna att samordna laboratorieverksamheten för att kunna ha en fungerande verksamhet här på Åland. Det tycker jag är mycket bra. Det är faktiskt en sak som är viktig för lantbrukets utveckling och även för livsmedelsutvecklingen att man kan få ett mervärde för de här produkterna. Vidare sade ledamoten i slutet av sitt anförande att näringsavdelningen kommer att utarbeta en strategi för lantbruket och hur man skall utveckla det för åländska förhållanden, och det tycker jag är mycket bra liksom de kontakter hon nämnde och de skrifter som redan har publicerats. Det finns alltså en hel del material, men det är bra att man verkligen kommer att ta tag i det här, det inger framtidstro för näringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Egentligen skulle jag förstås ha hållit anförandet rakt av utgående från det betänkande som finansutskottet har lagt för lagtingets behandling, men utgående från den debatt som har varit här och de initiativ till förändringsförslag som finns skall jag berätta lite om processen om rambudgeten.

 

Processen var förstås besvärlig; det var ont om tid här tidigare under våren för att vi skulle åstadkomma detta, många stora saker skulle diskuteras, fyra partier, 21 ledamöter, det är inte lätt att enas om de här sakerna. Jag tror att liberalerna för sin del varnade mest inom majoritetsblocket vilka problem det kan bli om man inför detaljer. Vi var tveksamma, men vi var med om arbetet, vi har förbundit oss till ramarna och ännu här i dag gör vi det också. Därför blir det mycket besvärligt när vissa av partierna, som på samma sätt som vi har pratat om att vi skall vara överens, vi skall genomdriva det här, vi skall rädda Ålands ekonomi, så väljer ändå vissa av samarbetspartierna att, som vi ser det, för att plocka politiska poäng, ha sina egna utspel på sluttampen. Det är inte lätt för oss att hantera det. Den obundna gruppen består av tre ledamöter, två ledamöter har aktivt, ena via näringsutskottets utlåtande, jobbat mot det som är överenskommet i majoriteten och ltl Danne Sundman vill nu genom ett klämförslag avvika från det som är överenskommet. Besvärlig situation, det måste man säga! Då blir det en fråga om att det ansvarstagande för Ålands ekonomi som man pratar om: är det så väldigt viktigt i sista ändan när man riskerar allt det här för att plocka några politiska poäng på sluttampen. Det är den frågan jag ställer mig. Det är en konstig situation att jag måste fråga den frågan härifrån talarstolen, så jag bönar och ber att de ledamöter från majoritetsblocket som har lagt fram klämförslagen att de avstår från att ta dem till omröstning. Mera än det tänker jag inte säga om det i det här skedet.

 

Så till själva ramen. Radio- och TV-verksamhet. Utskottsordföranden har redan berättat om det här, men det här skedde häromdagen, i onsdags. Utskottet har konstaterat att vi har nått en höjning av antalet licensinnehavare, intäkterna blir större, och det är bra. Vi hoppas att de intäkter som kommer in skall räcka till radions verksamhet. Så torde det kunna ske. Men det är också mycket viktigt att radion ser över sin egen förvaltning för att vara så kostnadseffektiva som möjligt, precis som hela landskapsförvaltningen måste vara.

 

Ålands polismyndighet och polishuset. Ltl Lasse Wiklöf var inne på att det kanske finns långt gående planer redan nu att man har bestämt sig för att det är det nuvarande polishuset som skall renoveras och byggas om för polisens verksamhet. Det ligger säkert till på det viset att det finns ganska mycket planer på det, men jag uppfattar det i varje fall att den skrivning som finansutskottet har om att man skall söka långsiktiga lösningar som bl.a. tar sikte på ett förbättrat arbetsskydd och en utrymmesförbättrad klienthantering måste betyda att man måste se till att om man renoverar det befintliga polishuset skall de långsiktiga lösningarna finnas där; annars måste man se över andra möjligheter.

 

Allmänna stöd till kommunerna. Vi betonar en översyn av landskapsandelssystemet och det är säkert viktigt, det är viktigt för liberalerna, men man måste erinra sig den process som har varit tidigare när man har kommit fram till de landskapsandelssystem som vi har nu. Det har varit svåra processer; det kommer inte att vara alltför lätt att göra översynen, men man måste försöka och för vår del skall betoningen vara på att man skall göra det mera överskådligt och förutsägbart. Det är inte lika viktigt att man i grunden förändrar systemet. Det ger i varje fall en god grundtrygghet åt kommunerna.

 

Miljöfrågor. Miljöprövningsnämnden har som vi alla vet ett otal ärenden som har legat där alldeles för länge för behandling. Liberalerna vill inte heller att vi skall gå in för en lagstiftning som försämrar miljön, det vill ju ingen. Vi har ändå den uppfattningen att det finns så mycket tolkningsutrymme i den nuvarande lagstiftningen att den har medfört en besvärsprocess i många ärenden som inte gagnar någon. Det finns alltså skäl att titta över lagstiftningen för att göra hanteringen så bra och enkel som möjligt.

 

Jag tänkte nämna sjötrafiken och avgifterna för beställningsturer, men jag tror att vi har diskuterat den saken klart med ltl Anders Englund. Jag tror att vi har samma åsikt om vad avgifterna skulle innebära.

 

Det sista momentet i vårt betänkande gäller sjötrafiken, där vi uppmanar landskapsstyrelsen att ge arbetet högsta prioritet vad gäller sjötrafiksystemet utgående från kortrutt. Där fanns underliggande tankar om tunnel och kortare färjpass på norra linjen med Bäröprojektet osv. Det här är någonting som vi måste sätta igång. Jag vägar nästan lova här att det har utbringats löften om att vi skall tillsätta människor som skall arbeta med de här frågorna på allvar så att vi skall kunna komma till beslut i framtiden som medför kortare färjpass. Det här är det enda rätt sättet som jag ser det att arbeta med trafikfrågorna på lång sikt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa säger att jag i och med mitt förslag till tillägg i motiveringen avviker från det som är överenskommet. Det gör jag inte eftersom det redan är överenskommet i handlingsprogrammet att detta skall göras. Det vill jag friskriva mig från. Jag plockar inte några politiska poäng genom att frukterna redan är plockade eftersom det står i handlingsprogrammet, handlingsprogrammet som alla fyra partier har överenskommit om. Jag kan inte beskyllas för det heller. När det gäller regeringssamarbetet är det så att vad som styr detta i lagtingsordningen är 9 §. Fru talman, jag ber att få citera: ”Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iaktta lag och är icke bunden av några andra föreskrifter.” Det här betyder att regeringssamarbetet går till på det viset och så långt som vi enskilda ledamöter anser det. Det handlar inte om några partigrupper här, utan det är upp till enskilda ledamöter att forma samarbetet. Om en ledamot har gått med i samarbetet och snickrar fram ett regeringsprogram som sedan inte följs, så står det mig fritt enligt 9 § att föreslå att samarbetet skall följas. Det här är en så pass principiellt viktig fråga att nog hör den hemma i en rambudget. Som jag sade i ett tidigare anförande är det mycket mindre frågor som tas upp i rambudgeten, t.o.m. utskottet uttrycker sig om mycket mindre frågor, både principiellt och ekonomiskt.

 

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Skall vi grunda samarbetet på 9 § i lagtingsordningen så finns det en risk för att det inte blir särskilt fruktbart, utan det fungerar nog parlamentariskt så att de här sakerna kommer man i mångt och mycket överens om innan man för in diskussionen här. Speciellt när det gäller en rambudget som skall täcka arbetet i tre år är det självklart att om inte överenskommelserna när vi för fram dokument här inte tenderar att hålla finns det stor risk att det inte håller. Att sedan hänvisa till lagtingsordningen som grund för att man skall avvika från samarbetsöverenskommelser – nå, man kan göra det, jag tänker inte kommentera det mera!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag upprepar att jag avviker inte från något samarbete. Den ordalydelse som mitt tillägg till motiveringen har går innanför ramarna för regeringssamarbetet. Jag kan alltså inte klandras för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Som en upplysning till samtliga i lagtinget, eftersom den här frågan finns med i rambudgeten, att tillståndsgivningen från miljöprövningsnämnden skulle ledas mera från miljöprövningsnämnden till anmälningsärenden på landskapsstyrelsens miljöbyrå vill jag berätta att det arbetet har vi intensifierat och det finns också ett förslag till åtgärder, där man har likadana nivåer vad gäller verksamhetens mängdproduktion, precis som man har på båda sidor om oss. I dag har man tyvärr haft en strängering här på Åland. Den politiska viljan här i salen och också, har jag uppfattat, i landskapsstyrelsen är att man vill förenkla förfarandet. Det har vi också påbörjat. Det har väl kanske lite gått händelserna i förväg, men jag tycker att det är väldigt viktigt att arbetet finns slutfört inom det här året eftersom alla verksamheters till stånd går ut 2004 så att man vet på vilket sätt man skall förfara 2005.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det kan verka märkligt att jag begär ordet en gång till, men jag blamerade mig lite förra gången. När jag pratade om det stora ackumulerade underskottet lovade jag återkomma till den enorma pensionsskulden, men det papperet hittade jag när jag kom ner igen så det blev inte riktigt sagt. Jag hoppas jag inte missar den här gången, men jag måste ändå ta tillfället i akt att i likhet med ltl Anders Englund säga att jag tycker att det var ett bra klarläggande som näringsministern hade när det gäller investeringsstödet till jordbruket. Vi har från vår sida under en lång tid, inte bokstavligen men bildligt talat, med blåslampa försökt få fram detta klarläggande från landskapsstyrelsen och det är faktiskt så att det har skapat en stor oro inom näringen varför kan man inte ge klara besked om, i likhet med vad näringsminister Alm gav nu, att det kommer att finnas tillräckligt med resurser för stödformerna. Det är vi glada för. Om det nu skulle visa sig så att det inte kommer att finnas det får vi påminna om det, men jag tar vara på det här löftet.

 

Jag vill ändå påminna än en gång om att när man pratar om samma konkurrensvillkor vill jag påminna näringsministern om att glöm inte småskaligheten. Vi har berg, vi har vikar, vi har småbitar, det finns liksom ingen möjlighet för det åländska jordbruket att konkurrera på samma villkor om man inte har någon kompensation. Det finns inte några möjligheter att konkurrera på samma villkor som med Sverige och Sydvästra Finland t.ex. Den andra saken, som jag också har nämnt, är transportberoendet både av förnödenheterna hit och produkterna härifrån. Det måste också tas med om man pratar om konkurrens på lika villkor.

 

Det som jag tycker är lite synd ändå när det gäller jordbrukspolitiken – jag följer ändå med och ser hur landskapsstyrelsen jobbar med det här – är att det har blivit en sådan sits nu att man sitter och inväntar det finska regelverket. Sedan börjar man göra någonting. Jag tror det är viktigt att den nya landskapsstyrelsen drar upp egna riktlinjer vad man vill uppnå på det här området, hur man skall behålla det öppna landskapet, hur man skall bära sig för att ha en levande landsbygd och där är binäringarna till jordbruket någonting som väldigt viktiga. När det gäller det öppna landskapet pratar vi alla om effekterna på turismen, och det är en synnerligen viktig konkurrensfaktor för turismen, men det gäller, som sagt, att gå från ord till handling.

 

Jag skall inte linda in mig mera i detaljer utan vi skall ta de stora linjerna. Jag vill i alla fall tacka för detta klarläggande.

 

Pensionsskulden hör till de stora riktlinjerna och där tycker jag att finansutskottet, vilket jag har sagt flera gånger, är på rätt – ibland är man inte på rätt, men den här gången har man varit på rätt när man ber om en utförlig redogörelse om pensionsfonden. Utskottet säger två saker: ”Landskapsstyrelsen bör senast i samband med den ordinarie budgeten för 2005 – i höst – redovisa hur fondens medel är placerade och vilka principer som tillämpas.” Dessutom säger utskottet att man bör redogöra för prognoserna när det gäller förhållandet mellan den beräknade avkastningen och kommande pensionsutbetalningar.

 

Vi fick alla ta del av verksamhetsberättelsen för Ålands pensionsfond och tittar man under rubriken Kapitalförvaltning kan man utläsa att den praktiska kapitalförvaltningen handhas av externa kapitalförvaltare. Här finns också en redogörelse för de av styrelsen angivna placeringsprinciperna som skall vägleda kapitalförvaltarna. Enligt styrelsens antagna strategi placeras enligt normalfördelningen 55 procent av kapitalet i långa ränteplaceringar, 40 procent i aktier och 5 procent i penningmarknadsinstrument och likvida medel. Det finns vissa undantag, bl.a. ges kapitalförvaltarna möjligheter att placera upp till 50 procent i aktier. Jag vill framhålla, och jag hoppas när landskapsstyrelsen börjar jobba med dessa frågor, att man tar detta till sig att det förefaller saknas en del i den här strategin. T.ex. finns det inte några möjligheter att utläsa när man är nöjd med vinsten alternativt när tar man inte en större förlust utan säljer, dvs. de flesta placerare har ett tak: har man fått 20 procent i vinst är man nöjd, då säljer man och motsvarande summa kan man också ha när aktierna har sjunkit, då säljer man också. Det går inte att utläsa någonstans vilken riskbenägenhet som finns, vilken portföljmix man strävar efter. Antalet förvaltare kan variera. År 2003 var det fem förvaltare som fick nästan 300.000 euro i arvoden plus att egen personal inom landskapsstyrelsen jobbar mycket med det här. Det som är intressant är att se att landskapsstyrelsens pensionsfond fortfarande ligger tungt och har legat länge kvar i IT-aktier som sjunkit flera år i rad. Vi har bl.a. förluster, upp till 98 procent, om man tittar i verksamhetsberättelsen; de förlusterna skulle man inte ha haft om man på förhand hade slagit fast vilke placeringsstrategi man skall ha sist och slutligen.

 

Jag tycker att det är bra att finansutskottet tar sig an denna viktiga fråga om landskapet Ålands pensionsfonds ekonomi. Jag tycker att det är en fråga som har debatterats alltför lite här i lagtinget och de begärda prognoserna över förhållandet mellan den beräknade avkastningen och de kommande pensionsutbetalningarna är någonting som är ett synnerligen nödvändigt beslutsunderlag. Prognosen bör dock vara på så lång sikt att man kan förutse den pensionspuckel som beräknas infalla år 2003. Jag tror också att det är bra om man kan ha prognoserna ännu längre med beaktande av åldersstrukturen på Åland. De tre frågor som vi från Ålands Framtid skulle vi veta mera om är

 

1. Hur stor är landskapet Ålands pensionsfonds skuld till pensionsspararna?
2. Riskerar pensionsspararna lägre pensioner på grund av avtappning från fonden, som bl.a. var fallet i samband med ordinarie budgeten?
3. Finns det ett register över alla pensionssparare, även dem som landskapsstyrelsen övertog ansvaret för av statsmakten?

 

Dessa tre frågor är väldigt centrala. Tyvärr har vi landskapsstyrelsebänken tom igen, men jag hoppas att någon från regeringspartierna i varje fall kan föra fram de här frågorna för de är synnerligen viktiga när det gäller landskapets ekonomi.

 

Avslutningsvis, fru talman, för att på sikt bringa reda i detta bör landskapet samtidigt utreda alternativet att teckna pensionsavtal med privata bolag. På så sätt uppnår landskapet på sikt fonderingar som motsvarar pensionsskulden. Vi tycker att det är bra om landskapsstyrelsen kunde reda ut de här frågorna och komma med förslag om hur skulden skall regleras samt hur en eventuell privatisering av pensionsförvaltningen skulle kunna genomföras. Än en gång, tack finansutskottet, det är bra att ni har tagit upp frågan! Jag hoppas att landskapsstyrelsen tar kompletteringarna till sig.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Personligen står jag till hundra procent bakom finansutskottets betänkande. Jag hoppas att det skall kunna godkännas av lagtinget utan klämmar. Jag hade inte tänkt gå upp och prata här i dag, men jag kände att jag ville säga någonting om näringsutskottets utlåtande som är bifogat till finansutskottets betänkande. Det var nämligen på det sättet att när vi skulle behandla rambudgeten fick vi en muntlig förfrågan från näringsutskottet om man kunde få komma med ett utlåtande som framför allt skulle handla om att näringsutskottet skulle titta på jordbruksfrågor, som vi ansåg att de är duktiga på. Vi konstaterar alltså att det här är okej, vi begär ett utlåtande från näringsutskottet. I efterhand, tycker jag själv i varje fall, att vi kanske borde ha hört också något annat utskott. Men så här blev det. Vi fick alltså ett utlåtande från näringsutskottet.

 

Av någon anledning halkade utskottet faktiskt också in på kk-huset. Näringsutskottet skriver i sitt utlåtande på sidan 3 så här: ”Under de diskussioner som utskottet fört med företrädare för näringslivet har det framkommit att det stora flertalet näringslivsföreträdare hyser stor tveksamhet gentemot det planerade kultur- och kongresshuset, vilket bekymrar utskottet.” Det finns inte mycket konkret i den där meningen. Jag förmodar då att man anser sig ha stort stöd för tummen ner för kk-huset i och med detta. Jag ifrågasätter starkt metodiken och vill här understöda det finansutskottets ordförande ltl Gun Carlson konstaterade. Det står ingenting om vilka näringslivsföreträdare man har hört. Min erfarenhet här i lagtinget är väldigt kort, men jag tycker att det ger en annan kraft åt betänkandet om man skriver vilka personer man har hört. Hur många näringslivsföreträdare har man hört i näringsutskottet? Vilken typ av företagare var det? Hur stor procent var för och hur stor procent var mot? Det är frågor som vi inte får något svar på.

 

Det som bekymrar mig är att just en sådan här mening kan för oss här i salen som inte har varit med om behandlingen, det kan för press och media och det kan för den åländska allmänheten uppfattas som sanningen: så här tycker det åländska näringslivet! Vi är många här som har kontakter med det åländska näringslivet.  Jag vet ett antal – jag vill inte säga stort, men i varje fall bra många stycken – som också är företrädare för kk-huset, så för att man skall kunna skriva om någonting sådant här måste man antingen sätta ut namnen på dem som man har vidtalat eller annars gör man en total undersökning som går ut till samtliga åländska företag och så ser man: hur många är för och hur många är mot. Då kan man uttala sig mot bakgrund av konkreta fakta.

 

Det finns mycket i näringsutskottets utlåtande som vi stöder och som är bra, men just när det gäller kk-huset måste man se det i ljuset av att de flesta medlemmarna, dvs. ltl Anders Englund, ltl Brage Eklund, ltl Carina Aaltonen och ltl Fredrik Karlström är motståndare till kk-huset. Tanken kan inte riktigt släppa min hjärna att när man begärde att få ge detta utlåtande så kanske det fanns en liten fundering på att här skall vi också klämma in någonting om kk-huset och kanske få en liten möjlighet att punktera det. Men eftersom metodiken inte är trovärdig tror jag att en klok läsare ändå inte påverkas av det.

 

För övrigt, fru talman, kan man konstatera när det gäller rambudgeten att vi har haft en intressant debatt och det har varit mycket repliker, trevligt! Lite mycket detaljfrågor, kanske för mycket budgetdiskussion, men det här får vi väl räkna på kontot att vi är nybörjare, det är vår första rambudget som vi skall fastställa och rutinerna kommer att slipas. Redan nästa år när rambudgeten skall uppdateras kommer vi alla, ändå från förvaltningen, landskapsstyrelsen och hit till lagtinget, att vara mera erfarna; då kommer det att bli lättare att skilja på vad som är rambudget och vad som är budget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Som ledamot av näringsutskottet vill jag i alla fall för min del påpeka att på de möten jag har varit med har vi inte diskuterat om att få komma till tals i finansutskottet. Jag har varit borta från ett möte, så kanske den diskussionen fördes vid det mötet. Om jag får säga vad jag tror är det utskottets ordförande ltl Anders Englund som har gjort det på egen begäran. Ni får rätta mig om jag har fel. Jag rentvår alltså mina händer.

 

Vad gäller skrivningarna om kk-huset sade jag redan i mitt anförande att jag har reserverat mig, och jag reserverade mig i mångt och mycket på de grunder som ltl Torbjörn Eliasson anför därför att vi har hört många i olika ärenden, många har uttalat oro för kk-husets genomförande, andra har uttalat önskemålet att kk-huset skulle byggas fortast möjligt och det finns de som inte ens har berört ärendet eftersom de inte har blivit specifikt tillfrågade om det.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Tack för de upplysningarna ltl Raija-Liisa Eklöw! Jag vill bara förtydliga, att jag nämnde inte ltl Eklöws namn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Torbjörn Eliasson tog upp frågan om kk-huset igen och näringsutskottets skrivning om huset vill jag till först säga att jag anser att näringsutskottet skall behandla näringslivet, och det har ju framförts av ltl Torbjörn Eliasson själv att det berör näringslivet och möjligheten att utveckla näringar. Jag kan inte förstå att det här skulle stå på sidan om vår åsikt i näringsutskottet. Inte vet jag varför vi skulle ha mindre tilltro i samhället för att vi har en annan åsikt än ltl Torbjörn Eliasson har om kk-huset och vara mindre trovärdiga. Vi har framfört vår åsikt och det får man som representant i regeringspartierna acceptera. Hörandet i näringsutskottet har gällt frågor rent allmänt i utvecklandet av näringslivet. Samtidigt har frågor kommit upp och ltl Anders Englund redogjorde förtjänstfullt för att vi då har frågat vad de ansåg om kk-huset. Av dem som har uttalat sig om kk-huset har det varit en som har varit positiv till byggande av kk-hus. Vi har inte plockat ut några höranden speciellt från näringslivet för kk-huset, men i samma debatt har detta tagits upp. Fastän de inte är uppräknade i utlåtandet är de precis lika representativa och godkända som dem som ltl Torbjörn Eliasson har hört privat.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Självklart, ltl Brage Eklund, är ni precis lika trovärdiga som jag är. Ni har er fulla rätt att säga exakt vad ni vill. Jag uttalade mig om dels förfrågan hur det kom sig att vi begärde ett utlåtande av näringsutskottet och sedan metoden hur man beskriver näringslivet utan att man nämner vilka man har hört. Ni som har varit med vet precis vilka ni har pratat med, men vi andra kan inte dra några slutsatser ur det materialet därför att det inte finns något konkret - det bidrar faktiskt bara till att göra projektet negativt utan att man grundar det på någonting konkret.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

I det här fallet är det kanske bättre att de som är förespråkare för kk-huset vet vilka som har varit representerade därför att det är ofta så, och det är kanske dit man vill komma att man skall ifrågasätta om de som hörts är representativa för näringslivet. Men är det så, finns det säkert nedtecknat i protokollet så att man kan gå till Susanne och fråga vilka som har varit hörande, så får man fram det. Jag tror inte att det är något bekymmer att få fram materialet om vem som har varit hörande, men jag tycker att metoden att man misskrediterar och betraktar dem som icke trovärdiga därför att de har varit hörande och för att de inte är nämnda i utskottsbetänkandet är märklig. Nog måste man verkligen kunna tro på dem som representerar näringsutskottet att de inte för fram falskt material. Nog är det som har sagts nedskrivet från dem som vi har intervjuat. Det är en mystisk misskreditering av det vi har gjort.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Bäste ltl Brage Eklund! Det är på det sättet att för en människa som inte har varit med under dessa höranden, så går det inte att läsa ut någonting av meningarna. Det står inte hur många, det finns ingenting konkret med, tyvärr. Skulle jag ha kunnat läsa ut det hade jag kunnat bilda mig en uppfattning. Inte vill jag på något sätt misskreditera näringsutskottet. Det är klart att jag litar på er, men jag vill kunna dra en egen slutsats och det måste alla här i lagtinget kunna göra. Då måste det finnas siffror med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det har gjorts flera beskyllningar här i dag om näringsutskottets utlåtande. För mig var detta otroligt enkelt. Som det har nämnts i debatten har vi under drygt ett halvt års tid hört förespråkare för näringslivet, från väldigt brett håll och vi har då skrivit ner att det inte är så där jättepositivt för kk-husets del. Vi kunde förstås ha kallat in alla en gång till och så skulle de ha fått sagt allting en gång till då i detta ärende, därför att formellt kan vi inte berätta vem vi har hört i detta ärende eftersom vi då borde ha tagit dem en gång till till näringsutskottet och vi tyckte att näringslivet på Åland har viktigare saker att göra än att komma och upprepa saker och ting för oss, till skillnad från här i lagtinget där vi upprepar oss ganska ofta! Det är orsaken till varför inte personerna är formellt namngivna, därför att de inte är hörda i just det här ämnet och det var ganska bråttom för finansutskottet att få utlåtandet från näringsutskottet. Det var alltså en ganska praktisk metod som vi använde oss av i stället för att ödsla tid för många av näringslivets förespråkare.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström, det var säkert en praktisk metod för er, men den ger tyvärr ingenting för oss andra, vi får inte ut någonting av det! Det är alltså en mening som man inte kan dra några slutsatser av. Berätta annars hur man skall kunna dra en vettig slutsats av det här! Det är bara ett konstaterande att flertalet osv. Jag vill ha bättre underlag. Det måste finnas siffror och det måste finnas namn, man måste veta vem som står bakom åsikterna innan man utnyttjar det i ett utlåtande.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är som ltl Brage Eklund sade, att det är tråkigt att man inte litar på medlemmarna i näringsutskottet som har tillfrågat en stor del av näringslivet och så har man sammanfattat det i en för oss viktig punkt i utlåtandet till finansutskottet. Det är tråkigt att det uppfattas på det sättet, men efter det antal timmar vi har suttit och jobbat med hörandena i näringsutskottet så är det tråkigt att man inte tar det till sig på ett bättre sätt än vad ltl Torbjörn Eliasson gör.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Fredrik Karlström, visst litar vi på Er! Men nu är det så att den absoluta majoriteten i näringsutskottet anser att vi inte skall bygga ett kk-hus och det som inte heller framgår av ert betänkande är hur ni har valt ut näringslivsrepresentanterna. Det kan ju finnas en möjlighet att man väljer sådana som man vet att har samma åsikt som en själv – det är en ganska vanlig metod. Jag har bara varit med ett halvt år här i lagtinget, men ett långt liv och den här korta tiden i lagtinget har lärt mig att det kanske fungerar på det sättet. Det får vi inte heller reda på här. Men jag tror på att de representanter som ni har hört så har ni säkert speglat i ert betänkande, så det är ingen misskreditering. Kom inte och säg att jag gör det, men jag kan inte utläsa någonting konkret – tyvärr!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Brage Eklund:

Fru talman!

Jag hade faktiskt inte tänkt blanda mig i debatten mera om rambudgeten, men under dagens lopp har vissa saker belysts här och det ger mig anledning att ytterligare föra fram vissa åsikter.

 

Jag vill börja med näringsutskottets betänkande angående rambudgeten och det vi har fört fram. I stort sett har ltl Anders Englund presenterat den så att det finns inte så mycket att fylla i. Det kan dock nämnas att bland de hörande, speciellt för rambudgeten, som är uppräknade i utskottsbetänkandet var näringschefen Olof Erland. Han tyckte – om jag skall uttrycka det i hans egna ord – att rambudgeten var en chimär. Den var för hastigt framtagen, den var inte förankrad i de olika avdelningarna. Till vissa delar kanske man får hålla med honom. Det som saknas tycker jag är klara politiska riktlinjer vad som skall prutas på och det är framför allt på näringsavdelningen. Vi vet att näringspolitiken och företagsamheten på Åland är själva motorn i samhället. Utan företag inga skattepengar. Därför bör man politiskt komma med klara riktlinjer när man går in för att dra ner på näringsavdelningen och pruta på näringspolitiken: Vad är det ni vill nå och vilket mål skall ni nå? Vilken del av näringspolitiken skall ni pruta på? Man behöver inte, som enligt förslaget nu, trappa av undan för undan på naturlig avgång, utan man kanske kan ha klarare riktlinjer om man skall bedriva en effektiv näringspolitik. Det är väl det som saknas i rambudgeten: man försöker gå den mjuka vägen att det är naturlig avgång som skall styra och pruta på budgeten att man får den i balans, men man ger inga klara signaler utåt till dem som skall jobba på avdelningarna, ut i samhället till näringsidkare, vilken politik för vi.

 

Näringsutskottet gjorde ett påpekande till finansutskottet bl.a. om att finansutskottet överhuvudtaget inte har tangerat eller nämnt de dyra transporterna i sitt betänkande, inte flygtrafiken och inte heller nämnt skattegränsproblematiken. Det har inte kommit fram någonting i dag i debatten heller överhuvudtaget hur finansutskottet har tänkt. Tyvärr är transporterna, flygtrafiken och skattegränsen ganska viktiga frågor när vi pratar om byggandet av kk-huset, möjligheterna för näringslivet att fortsätta att driva verksamhet på Åland, en av de viktigaste frågorna skulle jag säga och här finns det knappt ett ord med.

 

Jag har själv tagit upp vägavdelningens kostnader och prutande. Sjötrafiken har nämnts: konkurrensutsättning. Jag tycker inte att det är ett självändamål att man skall privatisera, det har jag nämnt förut, liksom andra talare. Men den måste tåla ett konkurrensutsättande. Är det så att vi är duktigare än det privata näringslivet att bedriva verksamhet, då skall vi fortsätta, det är helt klart! Men det måste tåla en konkurrensutsättning.

 

Miljöprövningsnämnden har nämnts och jag tog i ett replikskifte med ltl Lasse Wiklöf igår också upp miljöprövningsnämnden. Jag tror inte att det är någon här i salen som kan förneka att det har lite ”gått över huvudet” på storlek och omfattning när det gäller  handläggningstiden av ärenden. Jag tror inte att andemeningen vid instiftandet av institutionen var att det skulle ta så här lång tid för att få ett miljöprövningsärende handlagt. Vi måste vara så rationella och så modiga att vi vågar ta tag i dettta och göra någonting så att vi förbättrar förhållandena för företagsamheten. Det är mycket påfrestande för en företagare när han startar en verksamhet om han måste vänta på ett ärende; han  skall upphandla med banker, skissa på sin verksamhet, han skall jobba och så har han i bakgrunden ett ärende som ligger som han inte vet resultatet av. Som jag nämnde i replikskiftet igår anser jag att det inte heller kan vara något självändamål för miljöprövningsnämnden att ge utlåtande utöver vad lagar och förordningar säger. Det är inte deras uppgift. Är det så att lagarna och direktiven för dess uppdrag inte är heltäckande är det vi politiker som skall se till att de blir heltäckande, men miljöprövningsnämnden får inte utöva en egen tolkning av verksamheten som kan drabba företagaren plus att man driver det till det oändliga, alltså till högsta överprövningar – dessutom med användande av skattemedel för att gå emot företagsamheten här på holmen. Som företagare blir man förundrad -  motivationen kan inte bli den bästa när man motarbetas av samhället på det här viset. Här har landskapsstyrelsen och även lagtinget en stor sak att ta tag i. Jag tycker att det är det är bra att det nämnts här; vi fick  dock information av landskapsstyrelseledamoten Lindholm att det är på gång redan och det tycker jag är bra.

 

Jag har redan i ett replikskifte diskuterat tolkningen av näringsutskottets hörande och vår trovärdighet bland företagen. Efter replikskiftet tror jag att det kanske var bra att vi inte har plockat ut en handfull företagare för hörande angående kk-huset. Det var bra att vi slumpvis har tagit hörande på grund av andra orsaker: hur de vill utveckla näringslivet och hur de ser möjligheten att utveckla näringslivet på Åland. Då kan vi inte ha blivit beskyllda för att vi har plockat ut någon speciell företagare som vi vet att har haft en klar åsikt från början utan här i utskottet har vi alla varit med och vi har diskuterat vem som skall vara hörande utan att överhuvudtaget koppla in sådana här tankegångar. Men i samband med deras hörande har vi frågat och intervjuat om deras åsikt angående kk-huset. Jag tycker alltså att det är bra att man på det viset har fått det belyst av företagare som inte har haft en förutfattad mening från början, ja, kanske de har haft det, men vi har inte känt till den och vi har inte varit medvetna om den när vi har plockat ut dessa hörande.

 

Det nämndes att man inte får fram någonting av det som har sagts från näringsutskottet. Jag skulle säga att man märkte det kanske lite på presentationen från ltl Gun Carlson när hon presenterade finansutskottets betänkande om rambudgeten att det var ingen större iver att nämna näringsutskottets betänkande som grund för deras betänkande. Det är tråkigt om man får den uppfattningen och att man har läst siffrorna och vårt utlåtande på det viset att vi redan från början har varit inriktade på att ha en negativ skrivning. Nu råkar det sig så att majoriteten i näringsutskottet har en inställning om kk-huset som inte överensstämmer med regeringspartierna. I ett demokratiskt samhälle och vad jag har fått lära mig så är det majoritet och minoritet och därav sitter vi i opposition och i regeringsställning och därav blir det ett utlåtande och en reservation. Jag förstår inte att det är så mycket konstigare än det, men att man sedan skall misskreditera oss som har en annan åsikt i näringsutskottet att vår åsikt har belysts på ett mystiskt sätt förstår jag inte. Det frågas efter siffror, det kommer inte fram några siffror så man har inte kunnat utnyttja näringsutskottets betänkande. Var i fridens namn kommer siffrorna fram när vi i oppositionen frågar efter siffror för byggande av kk-huset! Vi har inte blivit presenterade någonting och vi skall ta ställning till ett 15 miljoners bygge utan några siffror, utan det skall göras samtidigt som hela detaljplaneringen sätts igång; då skall allt gå hand i handske och det skall bli frid och fröjd! Jag tror inte på sådant där. Jag är egen företagare och jag har i hela mitt liv hållit på och byggt upp en verksamhet och när man har startat någonting har man haft det klart för sig hur finansieringen skall gå till. Så måste det vara med samhällspengar också. Man har precis fullt och kanske större ansvar än över sin egen plånbok att man skall ha finansieringen klar. Det finns sådana personer som borde ha detta klart för sig också när man framför detta. Jag tycker att siffrorna som frågas efter är precis lika otydliga i vårt betänkande som det är i landskapsstyrelsens presentation av kk-huset och det vi har frågat efter hela tiden. Vi är kanske likvärdiga i det fallet.

 

I övrigt får jag säga att det har varit en intressant debatt om rambudgeten och jag som är ny i lagtinget och att överhuvudtaget debattera i en sådan här debatt och de som har varit med lite längre är nya i debatten när det gäller rambudgeten är säker på att det kommer att bli mera inriktat på ramarna nästa gång än att gå in på detaljerna, men av tiden så lär man!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!  Först vill jag säga att ltl Brage Eklund gör ett kardinalfel när han tar upp vad en av hörandena, Olof Erland, ordagrant sade i näringsutskottet. Den första regeln är att näringsutskottsmötena är slutna möten och därifrån för man ut det man själv har sagt, inte vad andra ledamöter eller hörandena säger ordagrant. Ännu värre är det att man antastar en person som inte har möjlighet här i lagtinget att försvara sig.  Olof Erland står säkert för det han har sagt i utskottet, men utskotten arbetar inte på det sättet.

 

Ltl Brage Eklund talar hela tiden om näringsutskottet och näringsutskottet och skrivningarna om kk-huset. Han glömmer helt bort att jag som reservant hade precis samma åsikt som framförts här, att hörandet inte var tillräckligt adekvat för att kunna skriva så starkt som man skrev. Vi har hört trovärdiga personer, men vi har också hört sådana, som ltl Brage Eklund själv sade, som har sagt ja och sedan har vi hört en massa som vi inte har frågat eller som inte har velat yttra sig. Jag tror inte heller att dessa hörande i dag har samma åsikter eftersom vi hört dem under en lång tid, och vi har sett i pressen att ena veckan stöds det ena projektet och andra veckan det andra. Vi kanske skulle ha fått ett helt annat svar i dag.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag nämnde i mitt anförande att av dem som har uttalat sig var det en som var positiv till kk-huset. Jag nämnde inte de andra som överhuvudtaget inte har uttalat sig om frågan. Jag tror också att jag nämnde att majoriteten av utskottet har varit för en skrivning och att det sedan finns en minoritet med en reservation. Det tolkar jag att omfattar finansutskottets skrivning, men kanske jag skulle ha varit tydligare i mitt uttalande.

 

När det gäller uttalanden av enskilda höranden får jag faktiskt beklaga om jag har gått över gränsen i det fallet. Jag tror jag nämnde ordet chimär, och den ursäkten får jag rikta åt Olof Erland, om han hör på i dag. Å andra sidan tror jag att han, som ltl Eklöw nämnde, är så pass stark och duktig i sitt framförande och sin åsikt att han säkert kan stå för den offentligt också.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är väldigt viktigt att vi vet vad som är gångbart, speciellt att man skall kunna höras i ett utskott utan att man sedan blir upphängd på stan eller här i talarstolen. Jag talar nu inte bara om ltl Brage Eklunds uttalande utan i största allmänhet. Inte får man heller föra ut det som de andra lagtingskamraterna säger eller andra partiers representanter, så det är bra om ltl Brage Eklund tar detta ad notam.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Att jag råkade nämna det här uttrycket – nu skall jag inte nämna namnet – som näringschefen uttalade så var en plump i mitt protokoll, och det tar jag åt mig. I sådant fall kan jag offentligt be Olof Erland om ursäkt, men i övrigt springer jag inte runt stan och nämner om vad som sägs i utskotten, det behöver ni inte vara oroliga för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det har gjorts flera beskyllningar här i dag om näringsutskottets utlåtande. För mig var detta otroligt enkelt. Som det har nämnts i debatten har vi under drygt ett halvt års tid hört förespråkare för näringslivet, från väldigt brett håll och vi har då skrivit ner att det inte är så där jättepositivt för kk-husets del. Vi kunde förstås ha kallat in alla en gång till och så skulle de ha fått sagt allting en gång till då i detta ärende därför att formellt kan vi inte berätta vem vi har hört i detta ärende eftersom vi då borde ha tagit dem en gång till näringsutskottet och vi tyckte att näringslivet på Åland har viktigare saker att göra än att komma upprepa saker och ting för oss, till skillnad från här i lagtinget där vi upprepar oss ganska ofta! Det är orsaken till varför inte personerna är formellt namngivna, därför att de inte är hörda i just det här ämnet och det var ganska bråttom för finansutskottet att få utlåtandet från näringsutskottet. Det var alltså en ganska praktisk metod som vi använde oss av i stället för att ödsla tid för många av näringslivets förespråkare.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Karlström, det var säkert en praktisk metod för er, men den ger tyvärr ingenting för oss andra, vi får inte ut någonting av det! Det är alltså en mening som man inte kan dra några slutsatser av. Berätta annars hur man skall kunna dra en vettig slutsats av det här! Det är bara ett konstaterande att flertalet osv. Jag vill ha bättre underlag. Det måste finnas siffror och det måste finnas namn, man måste veta vem som står bakom åsikterna innan man utnyttjar det i ett utlåtande.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är som ltl Brage Eklund sade, att det är tråkigt att man inte litar på medlemmarna i näringsutskottet som har tillfrågat en stor del av näringslivet och så har man sammanfattat det i en för oss viktig punkt i utlåtandet till finansutskottet. Det är tråkigt att det uppfattas på det sättet, men efter det antal timmar vi har suttit och jobbat med hörandena i näringsutskottet så är det tråkigt att man inte tar det till sig på ett bättre sätt än vad ltl Torbjörn Eliasson gör.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ålands Framtid och liberalerna har väldigt olika syn på frågor om självstyrelse kontra självständighet och förhållningssätt till riket osv. Ändå hittar vi områden där vi har väldigt lika syn på saker och det gäller näringspolitiken och miljöpolitiken kopplad till det. Där har jag väldigt mycket samma åsikt som ltl Brage Eklund att nu måste vi verkligen göra om vår lagstiftning så att den inte ger utrymme för de tolkningar som miljöprövningsnämnden har gjort. Vid tillståndsgivandet har man t.ex. tagit regionalpolitiska ställningstaganden där man anser att fiskodling skall förbehållas randkommunerna, och det blir väldigt märkligt om regionalpolitiken skall stiftas av en beslutsmyndighet, så jag tror att vi har väldigt mycket samma åsikt där: det här måste åtgärdas.

 

Ltl Brage Eklund nämner att det inte finns någonting nämnt om flygtrafiken för att förbättra den; näringslivet behöver flygtrafik, och så är det säkert, men vi måste komma ihåg att om och när vi förverkligar kk-huset kommer det indirekt att betyda en större efterfrågan på flygtrafik. Det är i den vägen vi måste förbättra flygtrafiken. Det är mycket bättre att vi bygger upp det på det viset att vi bygger upp en efterfrågan än att vi rakt av subventionerar flygtrafiken. Så ser vi det i varje fall.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Mats Perämaa för stödet för åsikterna jag framförde om miljöprövningsnämnden och näringslivets utveckling i allmänhet. Jag vet att vi har en stor samsyn där. När det gäller flygtrafiken och utvecklingen av kk-huset måste jag säga att ärligt sagt har jag inte den kunskapen och den informationen om vilken väg man skall gå i det fallet. Jag ville allmänt påpeka att för att få utveckling av både näringsliv och i sådant fall att det händer som inte borde hända, att det byggs ett kk-hus, så måste det finnas en flygtrafik som fungerar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Skapar vi förutsättningar för flygtrafik kommer det att finnas flygtrafik. Det finns mycket duktiga företagare på Åland också. Finns det efterfrågan, förutsättningar, så kommer vi att ha flygtrafik. Det uppfattar jag som en grundläggande näringspolitisk verklighet. Så torde det vara. Det är det vi hoppas att vi skall uppnå bl.a. genom satsningen på kk-huset. Jag betonar det igen: vi skall skapa förutsättningar för flygtrafik, vi skall inte subventionera den.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är inte så mycket att orda mer om det. Jag hoppas att ltl Mats Perämaa får rätt och att inte jag får rätt angående flygtrafiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Det har diskuterats mycket om näringsutskottets utlåtande och finansutskottets betänkande samt olika ställningstaganden härifrån talarstolen i dag, också via repliker. Vi ansåg i vårt utskott att vi har varit mycket duktiga under den här korta perioden och vi har jobbat på med frågor, så vi hade egentligen rent bord i vårt utskott. Vi hade inte många lagförslag att behandla, vi har hemställningsmotioner, vilka utskottet redan har börjat bearbeta. När rambudgeten kom till lagtinget uttryckte jag min tillfredsställelse till finansutskottet att vi kunde få ge ett utlåtande från näringsutskottet om näringspolitiska frågor, vilka vi ansåg oss ha en hel del kunskaper om i och med att vi har hört företrädare för näringslivet i olika sammanhang, inte specifikt för kk-huset, men det är ändå en fråga som ofta har kommit upp och därför hänvisar vi till den frågan. Jag tycker att vi i alla fall hade en ganska mild skrivning: ”Under de diskussioner som utskottet fört med företrädare för näringslivet har det framkommit att det stora flertalet näringslivsföreträdare hyser stor tveksamhet gentemot det planerade kultur- och kongresshuset, vilket bekymrar utskottet.” Det är egentligen en ganska mild skrivning i det här sammanhanget. Ltl Torbjörn Eliasson var uppe här och hänvisade också till att han kunde säga att han har pratat med näringslivsmänniskor som tyckte om kk-huset. Det kan jag också säga! Vi är tillbaka i det igen! Men vi har de facto hört näringslivsrepresentanter i näringsutskottet i dessa frågor. Går vi tillbaka till finansutskottets betänkande och tittar på sidan under Ärendets behandling, så är det bara politiker och tjänstemän – en fullmäktigeledamot! Och då har man en hel del åsikter om kk-huset också. Nog kommer vi i grunden tillbaka till att det är en politisk fråga och då är det säkert skillnad på vilka politiker som sitter i finansutskottet och vilka som sitter i näringsutskottet samt vilket ställningstagande man har. Vi veta att hela gruppen av liberalerna har varit, som jag har förstått det, för kk-huset; i de andra grupperna som står bakom regeringen finns det olika åsikter om det, och det framkommer i näringsutskottet i det här sammanhanget. Inte är det något svårare än så! När man räknar upp vem man har hört och vilka som sitter i utskotten, som man har gjort här från flera håll och även hört sig för hur urvalet var när man hörde dem i utskottet, så måste jag säga att inte har nog urvalet i finansutskottet varit att höra någon från näringslivet om kk-huset, det kan man se från hörandelistan! Vi talar i alla fall om att vi har hört näringslivet i de här frågorna, så vi har egentligen en mycket försiktig skrivning, att vi uttrycker en stor tveksamhet gentemot projektet. Så får man höra här av olika ledamöter att majoriteten i näringsutskottet – utom Raija-Liisa – är emot kk-huset. I den form som det är skrivet i finansutskottets betänkande är jag faktist. Då talar jag hellre för andra alternativ och de alternativen anser jag att är öppna från majoriteten i näringsutskottet. Svårare är det inte!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag vill säga till ltl Anders Englund att jag också nämnde att jag vet företagare som är positiva till kk-huset. Men jag skulle inte kunna tänka mig att vara med och skriva en så lös formulering i ett betänkande. Det är det som är skillnaden, men det är klart att jag kan säga det i talarstolen – det är någonting helt annat. Bara som motvikt säga hur svagt det är, när man säger, ja, jag har hört många, den andra har hört många, men det har inte någon tyngd. I ett betänkande skulle jag inte kunna vara med om att skriva en så lös formulering.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

I betänkandena om budgetramen och tilläggsbudgeten finns det ingenting anfört från utskottet att man har några andra kanaler från näringslivet som man har hört. Det är alltså en politisk uppfattning och den har vi fått av dem som vi har hört, så det kommer man till i slutändan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar vid lagtingets plenum måndagen den 31 maj.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 9:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder för att pressa ned Ålands höga fraktkostnader. (S 4/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Det ligger i landskapsstyrelsens intresse att priserna för de åländska konsumenterna är skäliga  och att det åländska näringslivet är konkurrenskraftigt i omgivande regioner.

 

En undersökning av prisskillnaden i detaljhandeln mellan Åland och Egentliga Finland, som ÅSUB utfört, visar att den genomsnittliga prisskillnaden är ca 11 procent, tyvärr till Ålands nackdel. Det som dock var anmärkningsvärt och kanske en smula överraskande var att transportkostnaderna står för endast 0,5 procentenheter av den totala skillnaden på 11 procent.

 

Då fråga är om att etablera ett transportföretag på Åland gäller landskapslagen om rätt att utöva näring samt landskapsstyrelsens tillståndsprinciper. Landskapsstyrelsen kan, om sökanden inte uppfyller kriterierna, enligt prövning bevilja tillfällig näringsrätt.

 

Landskapsstyrelsen beviljar trafiktillstånd för transport av gods på Åland och mellan Åland och det övriga Finland.

 

Det finns ett flertal företag i dag på Åland som erbjuder väg, sjö- och lufttransporter. För transport av gods på väg dominerar två företag som i praktiken erbjuder konkurrerande tjänster.

 

Enligt en undersökning som ÅSUB gjorde 2002 fanns det inte ett enda företag inom branschgruppen handel och distribution/transport som upplevt det som svårt att få den sökta näringsrätten.

 

Landskapsstyrelsen har således små möjligheter att påverka konkurrenssituationen för godstransporter. Däremot har landskapet på olika sätt bidragit till att transportkostnaderna hålls på en skälig nivå. Den största insatsen är oemotsagt skatteundantaget som har stor betydelse för trafiken och för sjöfartens utveckling. Undantaget innebär i praktiken en garanti för en hög trafikintensitet och en subvention av transporter i handeln med riket och Sverige och numera även med Estland.

 

Transportstöd för export är inte tillåtet medan stöd nationellt eller regionalt endast i undantagsfall och då i begränsad omfattning är möjligt. Landskapsstyrelsen ersätter t.ex. merkostnaderna för transport av färskvaror till skärgården.

 

För övrigt hänvisar jag till det mera uttömmande skriftliga svaret.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Utan skatteundantaget, som jag själv har varit med och aktivt drivit igenom, vore fraktkostnaderna till och från Åland en katastrof. Det vore en katastrof också ur turistisk synpunkt, för utan detta undantag skulle färjtrafikens numerär och volym se helt annorlunda ut. Om det är vi nog sannerligen överens!

 

Fru talman!

När jag läser landskapsstyrelsens svar tycker jag att det känns som om landskapsstyrelsen både saknar vilja och förmåga att göra någonting för att nedbringa de överhöga fraktkostnaderna, som drabbar såväl producenter som konsumenter, beroende på vilken färdriktning frakterna har. Landskapsstyrelsen räknar upp en lång lista över vilka regelverk man har att förhålla sig till och intrycket är att dessa regelverk nästintill gör det omöjligt för landskapsstyrelsen att göra någonting. Och för att ytterligare tala om vilken ringa betydelse frakterna har så oberopar man en ÅSUB-utredning där den anses utgöra 0,5 procent. Ingen kan få ett annat intryck än att landskapsstyrelsen varken kan eller vill göra någonting i det här ärendet.

 

Min fråga är om landskapsstyrelsen verkligen har en vilja att försöka tränga ner i djupet av den här problematiken och faktiskt reda ut de verkliga förhållandena. Av det här svaret får man uppfattningen att landskapsstyrelsen, som jag sade, varken besitter vilja eller förmåga. Men man borde åtminstone komma till insikt om vilka de verkliga förhållandena är.

 

Hur är det då egentligen det förhåller sig? Jag är synbarligen tvungen att litet djupare analysera verkligheten för att åtminstone lagtinget, även om det är starkt decimerat just nu, skall bli insatt hur det faktiskt ligger till. Min förhoppning är att också landskapsstyrelsens representanter förmår snappa upp en och annan detalj. Jag tror nämligen att det är exemplets makt som måste till för att man skall få någonting uträttat i det här ärendet.

 

Om vi först uppehåller oss vid den varuimport som i stor utsträckning servar vår livsmedelssektor i landskapet så kan vi konstatera följande. Jag skall ge ett par exempel. Inköpsorganisationen Tuko Logistics i Helsingfors med lager i Vanda utgör inköpsorganisation för hela den finländska kooperationen, för Stockmann, för Wihuri, för Tuko och för finska Spar. Från åländsk sida handlas betydande kvantiteter livsmedel via den här organisationen. Den har frakttariffer som är satta för hela landet. Den senaste tariffen trädde i kraft den 7 januari 2004 och den gäller för hela innevarande år. Och vad står det då i den tariffen? Lyssna nu! För butiker inom Helsingforsregionen gäller ett fraktpris om 2,63,3 cent per kilo frakt. För butiker i Åbo är fraktpriset 3,30 cent per transporterad kilovara. För butiker i Kuopio är taxan 5,42 cent per kilo. I Jyväskylä är den 4,19 cent, i Seinäjoki 3,88 cent per kilo. I Kajana 8,39 och i Uleåborg 7,39 per kilo. Vad är den på Åland? – 16,32. Medelfraktpriset för Finland är 4,56 cent per kilo. Vi har alltså nästan 4 ggr högre fraktkostnader, men det är trivialt, det är ovidkommande! Nog måste man väl ändå börja reagera från förvaltningens sida och försöka göra någonting. Muonio, som ligger högst upp i lappska armen, kommer undan med 12,87. Vi är mycket värre än Muonio och det skiljer tusentals kilometer.

 

Kesko är en annan stor leverantör av varor till Åland. De har en tariffsättning som står i en viss procentsats i relation till företagens omsättning. Åland har den särklassigt högsta procentsatsen av omsättningen av alla i landet. Outstanding!

 

Om vi sedan studerar frakterna omvänt och beaktar åländska producenter som levererar till riket, där inte minst jordbrukssektorn har praktiskt taget hela sin marknad, så när som på Åland, så är betraktelsen också här fullständigt skrämmande ur konkurrens- och lönsamhetssynpunkt. De åländska bönderna och deras företag måste på alla sätt vara oerhört mycket bättre och lönsammare samt kostnadseffektivare för att man alls skall ha en chans att konkurrera. Verkligheten är att man dels på grund av småskaligheten och mindre leveransmängder får betala i vissa fall mer än dubbelt mera än vad konkurrenterna på rikssidan, oberoende av stationsorter, får betala. Fraktsatserna är fastställda av mottagarna på rikssidan. Skall man få sälja måste man alltså vara billigare som åländsk producent och kompensera med sämre lönsamhet för att täcka fraktkostnaden, och det är stora summor det handlar om. Det finns företag i jordbruksbranschen som betalar mellan 1 och 2,5 miljoner mark i merkostnader jämfört med vad riksproducenterna har att betala. Jag måste verkligen säga att landskapsstyrelsen sitter inte på sina stolar för sin egen skull, de sitter för de åländska producenternas och de åländska konsumenternas skull. Jag uppmanar verkligen landskapsstyrelsen att försöka göra allt den bara förmår för att få en förbättring till stånd. I mina ögon är det frapperande att jordbruksministeriet har en positivare hållning till de här frågeställningarna och åländska fraktsatser än vad vår egen landskapsstyrelse har. Nej, det är dags att börja agera!

 

Därför, fru talman, har jag lagt ett klämförslag som jag hoppas att lagtinget kan omfatta av följande lydelse:

”Lagtinget uppdrar åt landskapsstyrelsen att göra allt den förmår för att på alla möjliga sätt nedbringa de överhöga fraktkostnaderna för varutransporter till och från Åland.”

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är ett mycket angeläget ärende som ltl Lasse Wiklöf lägger sitt spörsmål i. Ltl Lasse Wiklöf, som har varit politiker under en lång tid och också deltagit i landskapsstyrelsens arbete, vet att varje landskapsstyrelse bekymrar sig för just den här situationen som ltl Lasse Wiklöf anger i sitt spörsmål, nämligen fraktkostnaderna till och från Åland och, tyvärr, de dyrare fraktkostnaderna, måste vi säga, än vad andra områden inom Finland och kanske motsvarande områden i Norden har. Men att ge bilden av att inte landskapsstyrelsen arbetar med de här frågorna är väldigt felaktigt enligt min uppfattning därför att om det finns någonting som både den här och tidigare landskapsstyrelser har lagt ner energi och prestige samt politiskt kapital i, så är det faktiskt att försöka se till att vi har en sådan infrastruktur som möjliggör att vi kan ha fungerande transporter till och från Åland och till rimliga kostnader. Sedan finns tyvärr de geografiska förutsättningar och det finns vår småskalighet.

 

Men det är precis som ltl Lasse Wiklöf och också ledamoten Kerstin Alm sade tidigare, att grunden för att vi kan ha fungerande transporter till och från Åland är skatteundantaget och det arbete som lades ned där från åländsk och också från finländsk sida. Det var ingen liten process. Sedan kom skattegränsen som lök på laxen i den frågan. Skattegränsen är ett av våra största handelshinder fortsättningsvis trots att landskapsstyrelsen konsekvent har försökt arbeta för att hitta enklare och smidigare lösningar; nu finns det en arbetsgrupp med landshövdingen Peter Lindbäck och finansrådet Alasalmi från finansministeriet som deltagare och jag har vissa förhoppningar om att vi återigen skall kunna ta något steg i rätt riktning med arbetsgruppen. Jag tror tyvärr inte att vi får den slutliga lösningen att allt s.a.s. är borta, men i varje fall har jag förtroende för de bägge personerna att de kommer att göra ett bra jobb och det kommer att vara det åländska näringslivet till gagn och bli lite lättare igen.

 

En annan stor sak som har gjorts är investeringen i Långnäs hamn och den infrastruktur som det innebar för att trygga transporterna för det landbaserade åländska näringslivet till och från Finland. Det var en investering som gjordes i tiden och den visade sig vara klok för den ger i dag också god avkastning genom den övriga trafiken, men framför allt för Fjärdvägen, som ändå är det som är huvudpulsådern när det gäller frakter av gods och varor till och från Finland. Frågan kring Fjärdvägen är en av de absolut mest centrala i det här sammanhanget eftersom en stor del av transporterna går just på den kölen att man skall kunna få sådana verksamhetsförutsättningar som gör att de också kan hålla lägre priser. Vi har ett antal gånger, senast i dag faktiskt, försöker vi påverka riksmyndigheterna att fatta sådana beslut som gör att man skall få en kostnadsnivå ombord på det fartyget som gör det mera jämförbart med de övriga fartygen som trafikerar mellan Finland, Åland och Sverige. Det här är ett gnetande som vi måste syssla med från landskapsstyrelsen hela tiden för att på det sättet skapa så vettiga verksamhetsförutsättningar som möjligt för de företag som sysslar med frakter och i förlängningen också vettiga fraktpriser för det åländska näringslivet.

 

Sedan, fru talman, måste vi komma ihåg när vi talar om ett privat närlingsliv och vi är inne i en marknadsekonomi, att frågan är hur mycket skall och kan vi gå in och påverka s.a.s. prissättningen när det gäller det privata näringslivet, som sköter om frakterna. Som det framgår av spörsmålet är det här en avreglerad näring, vi har inte på det sättet, som tidigare: vi skall inte och kan inte sätta några tariffer och då är nästa fråga: Är vi beredda att gå in och ge någon form av kompensation? Med den ekonomi som vi har i dag ställer jag mig nog frågan om vi har möjligheten att göra det. Jag tror att det är svårt med den landskapsekonomi vi har. Vi måste försöka se till att de s.k. infrastrukturella sakerna är i så god ordning som möjligt, och det arbetet – vill jag verkligen understryka – sysslar vi med. Det är sedan svårt för oss att gå in i företagsverksamheten och styra dess prissättning speciellt mycket. Det tycker jag skulle vara också en liten otillbörlig inblandning. Det skulle säkerligen vara önskvärt med en större konkurrens på området, men där är jag rädd för att den ändå begränsade marknad som Åland innebär gör att det inte är intressant för flera företag att etablera sig. Men vi har den policyn att finns det intresse, så inte skall det stupa på landskapsstyrelsen om man vill vara inne i den här branschen och konkurrera.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Som vi vet kom hela EU-processen till för att öka möjligheterna till handel över gränser och underlätta processer och alltihopa. Även om vi har vårt skatteundantag, så skulle vi ge en utförlig presentation nere i EU för hur det verkliga förhållandet de facto fortsättningsvis är och hur hemskt det skulle vara utan skatteundantag tror jag t.o.m. att det finns möjligheter att diskutera avvikelser därför att tanken är inte att genom EU försvåra handeln utan underlätta. Jag har mig bekant att riksmyndigheterna, särskilt på jord- och skogsbruksministeriet åtminstone kanslichefen har uttryckt sig mycket positivt kring sådana här frågeställningar. Jag tycker att man igen borde ta och diskutera: kan man på något sätt finna former som kan underlätta så att vi får ner frakterna? Det tycker jag skulle vara behjärtansvärt. Det är minst lika viktigt som skattegränsen rent generellt. Det här är inte bra och jag hoppas att siffrorna jag visade verkligen illustrerar hur problemet är. Det är enormt mycket större än vad man vill göra gällande. Det är en stor black om foten och det fördyrande för konsumenterna och det är konkurrenshämmande för producenterna i stor utsträckning. Från socialdemokratisk sida är vi med och drar allt vårt strå till stacken i den här affären och därför vill vi också att landskapsstyrelsen som jag skrev i klämmen på alla möjliga sätt skall försöka biträda för att hitta formler och lösa problemet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi gör också vårt allra bästa från landskapsstyrelsens att försöka informera riksmyndigheterna om den problematik som finns kring framför allt skattegränsen, för jag vill ändå framhålla att den har betydelse i det här sammanhanget fortsättningsvis. Senaste måndag hade vi den s.k. aftonskoletjänstemannagruppen här på Åland och det har varit ganska svårt att få dem på rikssidan att förstå vilket problem detta de facto är. Men med de beskrivningar, om vi håller oss mera generellt, som gavs från det åländska näringslivet fick man också den gruppen att inse att det här är inte klokt, så här kan det inte vara, för det är inte i Ålands intresse och det kan inte heller vara i rikets intresse att man de facto missar stora och goda affärer på grund av den byråkrati som finns här. Jag återknyter till det jag sade tidigare: att jag har vissa förhoppningar om att den arbetsgrupp som jobbar med sakerna skall kunna åstadkomma förbättringar som underlättar det åländska näringslivets verksamhetsförutsättningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen: Fru talman! Jag skulle vilja be att få understöda ltl Lasse Wiklöfs klämförslag.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Transportkostnaderna som ltl Lasse Wiklöf nämner är egentligen en mycket viktig sak för näringslivet på Åland och särskilt den bransch som åtminstone jag representerar inom lantbruket. Man har fört många års diskussioner hur man skulle kunna få ner transportkostnaderna. Det är otroligt bra att vi har den stora färjtrafik tack vare det undantag som vi fick. Det har i någon mån underlättat transporterna. Men inom lantbruket har vi mycket insatsmaterial som kommer från riket och även från Sverige och sedan skall vi förädlra produkterna och så skall de exporteras, kanske 90 procent, till riket. Det här utgör oerhört stora kostnader för åtminstone lantbruket. För åtminstone den enskilde märks det nog mycket mera än denna 0,5 procent i börsen om man börjar titta på omsättningen, om man skall exportera. Många av produkterna är relativt skrymmande. Vi vet att troligen kommer vi alltid att ha lite högre transportkostnader på Åland på grund av färjorna, också tidsmässigt för bolagen att ha chaufförer att sitta på färjorna, så kostnaderna kommer att vara något högre än om man får köra hela tiden. Det här är en viktig fråga som man borde arbeta på alla sätt för att en lösning och det är precis som det har uttalats tidigare här att man har fått den uppfattningen av tjänstemän på jordbruksministeriet att det kan finnas lösningar även på dessa fall, men vi vet också att det brukar vara andra ministerier som lyckas stoppa sådana här förslag också när de kommer vidare. Särskilt för producenterna är detta en mycket, mycket viktig fråga. Den blir bara viktigare dag för dag i och med EU-utvidgningen; vi konkurrerar på samma marknad i Finland med våra produkter härifrån som vi betalar dubbla transportkostnader för och också skyhöga tack vare att man får transporterna ganska billigt i dag t.ex. från Estland till Helsingforsregionen och dit går också vår största export härifrån: Helsingfors, Tammerfors och Åbo. Det här är en fråga som måste lösas; annars är mycket av det andra arbetet också bortkastat.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Lasse Wiklöf, understödd av ltl Carina Aaltonen, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

”Lagtinget uppdrar åt landskapsstyrelsen att göra allt den förmår för att på alla möjliga sätt nedbringa de överhöga fraktkostnaderna för varutransporter till och från Åland.”

 

Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 31.5. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 10:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2003-2004 angående Europeiska unionens utvidgning och Åland. (M 1/2003-2004).

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 11:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2003-2004 angående redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1 november 2002-31 oktober 2003. (RS 1/2003-2004).

 

Ärendena nr 10 och nr 11 avförs från listan och upptas till behandling vid lagtingets plenum den 31.5.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 15.35. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.27).