PLENUM den 29 mars 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Johan Ehn, ltl Ragnar Erlandsson, ltl Mats Perämaa, ltl Henrik Lagerberg och ltl Gun-Mari Lindholm).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Gun-Mari Lindholm av privata angelägenheter, ltl Ragnar Erlandsson på grund av tjänsteåliggande: möte med Finlands delegation i Nordiska rådet, ltl Henrik Lagerberg på grund av privata angelägenheter och ltl Mats Perämaa på grund av sjukdom. Beviljas.

 

Meddelas att en frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen kommer att hållas vid ett särskilt plenum fredagen den 31 mars kl. 9.30. Landskapsregeringen har meddelat att följande medlemmar kommer att vara närvarande vid frågestunden: lantrådet Roger Nordlund, vicelantrådet Jörgen Strand samt landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast den 31 mars kl.8.30, om möjligt dock under torsdagen den 30 mars.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om godkännande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling den 3.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. (FR 14/2005-2006.)

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till lagmotion till riksdagen angående åländsk representation i Europaparlamentet. (FR 15/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I föreliggande framställning föreslås en ändring av vallagen i Finland på ett sådant sätt att en av de parlamentsledamöter som väljs till Europaparlamentet från Finland skall väljas i en valkrets på Åland.

Det här är ett sätt att försöka åtgärda det demokratiunderskott som Åland och Ålands lagting har lidit av ända sedan Åland tillsammans med Finland blev medlemmar i Europeiska unionen. Det heter att Ålands lagting representerar Ålands folk, Finlands riksdag representerar Finlands folk och Sveriges riksdag representerar Sveriges folk osv. I och med medlemskapet i Europeiska unionen har det inneburit en viss förskjutning av kompetensen och behörigheten från de nationella parlamenten till det gemensamma parlamentet Europaparlamentet. Nationalstaterna och deras parlament har fått kompensation genom att man har fått representation i Europaparlamentet i relation i stort sett till den befolkningsmängd som man har i respektive länder. För Ålands del och för Ålands lagting har någon sådan kompensation inte erhållits ännu. Detta, fru talman, trots att landskapsstyrelsen och lagtinget när vi godkände anslutningsfördraget förutsatte att Åland skulle erhålla en av Finlands platser. Samma sak har vi förutsatt vid godkännandet av Amsterdamfördraget, samma sak har vi förutsatt vid godkännandet av Nicefördraget. Finlands regering har också principiellt erkänt att det skulle vara korrekt och att Åland skulle vara berättigat till en sådan här plats, men trots det har ännu ingenting i praktiken hänt som har lett till att Åland skulle kunna erhålla en sådan parlamentsplats.

Detta trots att alla de landskapsstyrelser som har suttit ända sedan medlemskapets början har försökt argumentera gentemot Finlands regering för en sådan plats, de lagtingspartier som fanns före det här lagtinget har också med sina respektive motsvarigheter försökt argumentera och övertyga om det rättmätiga i att Åland skulle erhålla en plats, men tyvärr utan att kunna nå resultat ännu.

 

Det argumentet som vi har fått emot oss har varit att Åland är för litet, vi är bara 26.000, som vi var då, 27.000 som vi är nu, man tycker att vår befolkningsmängd inte räcker till för att vi skall kunna erhålla en plats i parlamentet. För min del, och jag är övertygad om att för hela lagtingets del, är det ett principvidrigt sätt att se på den här frågan, för det handlar inte i grunden om vilken befolkningsmängd man har, utan det handlar om vilken konstitution man har och i vilken grad man har givit ifrån sig beslutandemakt från det nationella parlamentet i vårt fall Ålands lagting till det gemensamma parlamentet för Europaparlamentet.

 

Först den dagen när vi har fått den här platsen kan vi säga att man accpeterar lagtingets status fullt ut inom republiken Finland, så det är en ganska stor principiell fråga som lagtinget nu har på sitt bord och som kommer att vidareföras i form av en lagmotion gentemot Finlands regering och riksdag.

 

I det här paketet har vi också med talerätten och övervakningen av subsidiaritetsprincipen. Vi har då valt, efter diskussioner med lagtingspartierna, att lägga fram det på det här sättet att den formella ändringen som vi föreslår i och med lagmotionen är en ändring av vallagen i Finland, medan vi lyfter fram i motiveringarna tydligt också behovet av och det rättmätiga i att Åland skall ha egen talerätt samt att Ålands lagting också den dagen det konstitutionella fördraget har godkänts skall ha samma möjligheter när det gäller övervakningen av subsidiaritetsprincipen som de nationella parlamenten har.

 

Det här är ett tydligt paket som visar vilka underskott vi har när det gäller inflytandefrågorna i förhållande till den Europeiska unionen och vilka saker som behöver göras för att komma till rätta med dem. Att vi kan lägga fram det här från åländsk sida, vilket jag tror, i stor endräkt, skall förhoppningsvis kunna leda till att vi får ytterligare styrka i detta arbete, för det är ett ganska ovanligt sätt, man får gå tillbaka ända till sjuttiotalet för att komma till en sådan situation när man från åländsk sida har nödgats ta till metoden av att gå fram med en lagmotion från Ålands lagting till Finlands riksdag.

 

Min förhoppning är att man på rikssidan skall förstå den här signalen och förstå hur viktigt det är för Ålands lagting och för ålänningarna att man får en rättmätig behandling och en rättmätig position när det gäller dessa frågeställningar.

 

Fru talman! Jag är tacksam för den konstruktiva inställning som har funnits under diskussionen med de olika lagtingsgrupperna och jag hoppas att vi skall kunna fortsätta att driva den här frågan när det gäller parlamentsplatsen och också de andra inflytandefrågorna i ett liknande samförstånd – enighet ger styrka i de här sammanhangen.

 

Fru talman! När det gäller det konstitutionella fördraget och dess vidare öden, som det här ärendet delvis sammanhänger med så kan jag informera lagtinget om att vi som bäst håller på att förbereda ett meddelande till lagtinget där vi kommer att redogöra för hur statusen är när det gäller det konstitutionella fördraget och de åländska positionerna samt hur vi tror att den vidare processen kommer att se ut. I denna stund torde det finnas en viss osäkerhet när det gäller det konstitutionella fördraget eftersom vissa länder, t.o.m. nyckelländer i Europaparlamentet har sagt nej till det i folkomröstningar i dess nuvarande utformning, men i Finlands riksdag verkar det finnas en uppfattning om att man ändå på ett självständigt sätt vill godkänna det förslag som nu finns för att visa att man vill föra utvecklingen framåt när det gäller EU och att Finland agerar som en egen självständig nation. Hur det blir med den processen får vi veta under det närmaste veckorna efter att den redogörelse som finns i riksdagen blir slutbehandlad i de olika utskotten och att regeringen därefter kommer med något initiativ i det här ärendet. Men för vår del är vi beredda att här under våren komma med ett meddelande till lagtinget och redogöra för situationen i dess helhet.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Fru talman!

Frågan om en parlamentsplats i Europaparlamentet har varit aktuell på Åland i elva år nu. Vi har alltså en ganska lång historia med många olika initiativ, många olika klämmar och många olika diskussioner som ligger till grund och som ligger bakom att vi nu väljer vägen med en lagmotion till riksdagen. Detta med parlamentsplatsen har varit något av en sten i skon som har skavat ända sedan vi blev medlemmar i Europeiska unionen. Även i anslutningsavtalet  hade vi en kläm från lagtinget. Vi hade klämmar när vi diskuterade Nicefördraget och  Amsterdamfördraget.  Det fanns formuleringar i regeringens proposition till riksdagen om anslutningsfördraget att man hade för avsikt att föra förhandlingar vidare, att försöka få en plats för till Finland för att främja Åland och se till att Ålands rättmätiga krav skulle bli tillgodosedda, m.a.o. hade man från Finlands sida redan där insikten att detta var rättmätigt.

 

Det handlar väldigt mycket också legitimiteten i EU för befolkningens del. Skulle vi ha en parlamentariker i EU-parlamentet, en parlamentariker som vi skulle kunna ställa till svars, en  parlamentariker som skulle kunna utnyttja sin position på en massa olika sätt, så skulle det kanske också vara lättare för oss ålänningar att faktiskt bättre acceptera medlemskapet och se positivt också på EU.

 

Initiativet att komma med lagmotion till riksdagen har diskuterats i flera år här i lagtinget och det började faktiskt med en motion från Ålands Framtid. Medan jag var talman sammankallade jag gruppledarna för en diskussion och sedan tog gruppledarna vid och man frågan fördes vidare. Det fanns en enighet, man tyckte att det är väldigt viktigt att vi vidtar den här åtgärden därför att andra tänkbara vägar hade visat sig fruktlösa, man hade inte nått resultat. Därför återstod möjligheten att gå direkt till riksdagen från lagtinget. Under arbetets gång har också två olika riksdagsmän i olika sammanhang haft sina motioner, så nog har det kommit olika propåer från Ålands sida.

 

Att lagtinget nu förhoppningsvis är enigt i en så här stor fråga är väldigt viktigt. När det är stora avgörande externpolitiska frågor för Ålands del vinner vi mycket på att vi pratar ihop oss här hemma innan vi tar itu och försöker övertyga andra. Vi är starka i sak.

 

Det har varit lite olika turer här. Det var en diskussion i samband med budgeten om detta. Det fanns t.o.m. en finansmotion; då lovade lantrådet att lagframställningen skulle ligga på lagtingets bord 1 mars. Men under den här tiden har landskapsregeringspartierna haft ett annat sidospår, som jag ser det, där man har fört in nya element i lagmotionen; man hade också tänkt sig att öppna upp självstyrelselagen och föra den frågan till riksdagen när det gäller talerätten och när det gällde subsidiaritetskontrollen. Jag tycker att det är bra att lantrådet och landskapsregeringspartierna nu har kommit tillbaka på spåret som det finns enighet om.

 

Lite måste jag ändå beröra svängarna som har varit därför att jag tycker att det är så viktigt att uppnå enighet i parlamentet och för att riktigt fullt ut utnyttja vårt parlamentariska system så skulle landskapsregeringen och lantrådet kanske lite oftare föra sådana här diskussioner med också oppositionspartierna. Nu tog man sig före och började göra ändringar i en så här stor och viktig fråga utan att diskutera med oppositionspartierna, och det har vi redan ventilerat och varit kritiska till. Men jag vill dra detta lite längre: i den här frågan skulle det alltså ha krävts kvalificerad majoritet och därför blev också landskapsregeringen tvungen att backa i frågan eftersom oppositionen motsatte sig en utvidgning av lagmotionen. Jag tycker att lantrådet och landskapsregeringen skulle fundera på hur man mera också i mindre frågor skulle involvera parlamentet just för att mera utveckla vårt parlamentariska system. Så gör man i våra omgivande regioner. Bara som ett tips!

 

Landskapsregeringen var alltså på gång att föra in frågorna om talerätten och subsidiaritetskontrollen. I samband med konstitutionella fördraget  har det uppstått flera frågor där vi har ansett att de är så viktiga för Åland att det måste vi driva vidare. Även om vi inte lyckades få in det i fördraget vill vi ändå hitta de inomstatliga lösningarna och där är alltså talerätten och subsidiaritetskontrollen två saker, men i den tjänstemannaarbetsgrupp som justitieministeriet tillsatte, där också Åland var representerat, så hade de åländska representanterna en reservation som tog fasta på talerätten, subsidiaritetskontrollen och parlamentsplatsen men man tog också fasta på den diskussion som förs och det som handlar om det säkerhetspolitiska läget samt ett eventuellt utvidgat samarbete i EU, liksom landskapets möjligheter att också i framtiden ge sina synpunkter när olika internationella fördrag antas och förhandlingar är på gång. Jag skall citera från reservationen: ”Landskapsregeringen bör alltid ges tillfälle att delta i förhandlingar som hör till landskapets behörighet eller som annars är av särskild betydelse för landskapet. Landskapets nuvarande befogenheter vid internationella förhandlingar är relativt outvecklade i jämförelse med t.ex. Färöarna och Grönland.” Vi föreslog också ett större inflytande för landskapet i det konvent som i framtiden kan komma att bereda ändringar i det konstitutionella fördraget. Vi anser att en ändring av självstyrelselagen i detta syfte bör vidtas snarast möjligt. Med tanke på att Europeiska unionen i det konstitutionella fördraget fortsättningsvis hänvisar till Ålands folkrättsliga ställning är det naturligt att representanterna för den åländska befolkningen får yttra sig om åtgärder som kan påverka innebörden av denna särställning.”

 

En annan fråga som vi också har diskuterat i samband med det konstitutionella fördraget är vår möjligheter att ha direkta kontakter till kommissionen, vilket också skulle vara viktigt att vi utarbetar ett sådant system.

 

Jag tar upp de här frågorna därför att jag vill peka på att även om jag tycker att det är positivt att man nu lyfter in de här två frågorna om talerätt och subsidiaritetskontroll så finns det också andra frågor som jag hoppas och förutsätter att landskapsregeringen och lantrådet jobbar vidare med. Där borde det alltid finnas en EU-agenda i samarbetet  mellan vår landskapsregering och rikets regering. Trots att man verkar att ha kört fast när det gäller aftonskolorna, att det har fastnat någonstans på vägen – det tror jag beror på att man har inriktat sig på den ekonomiska utvecklingen – men varför kan man inte ordna aftonskolor om EU-frågorna eller andra toppmöten?

 

Vi har från liberalernas sida på hösten skickat en skrivelse till landskapsregeringen med ett förslag om att landskapsregeringen skulle tillsätta en parlamentarisk grupp med uppgift att se över självstyrelselagen därför att självstyrelselagen, såsom den är i dag, blir väldigt mycket detaljreglerande, man borde titta på möjligheten att göra den mera av en ramlag. Vi har också lyft fram särskilt 9a kap.som handlar om EU-frågorna. Vi har fört fram tanken, som jag också nu vill påminna om, att man skulle kunna tänka sig en sådan mekanism att man lyfter ur EU-kapitlet ur självstyrelselagen och gör en alldeles skild lag för EU-paketet, en lag som förstås, som självstyrelselagen, måste antas av både lagting och riksdag, men där skulle man kunna reglera det inomstatliga samröret när det gäller EU-frågorna i vilka det hela tiden är aktuellt att försöka få förbättringar och förändringar. Det skulle kanske vara en lättare mekanism att gå in i en sådan här lag än att gå in i vår grundlag, som självstyrelselagen faktiskt är.

 

När det gäller framställningen tycker jag att den är bra. Det finns under detaljmotiveringarna när det gäller parlamentsplatsen flera av de argument som vi genom åren har fört fram. Jag tycker att det är väldigt vikigt att lyfta fram demokratifrågan och där kunde man kanske ytterligare understryka just EU:s legitimitet här på Åland, befolkningens acceptans av EU, möjligheten för medborgarna att utkräva ett ansvar.

 

Lantrådet var inne på att vi brukar få som motargument att vi är för få till antalet. Då borde man kunna lyfta fram motargumenet, att kanske Finland också är för få till antalet för att ha så många platser som de faktiskt har i Europaparlamentet, för det är inte riktigt proportionellt om man tittar ur befolkningsantalet; de små länderna har alltså flera EU-parlamentariker än vad egentligen befolkningsantalet skulle göra naturligt. Då kan man också använda det argumentet att Åland är kanske få till antalet, men vår konstitution är väldigt stark och vi har såsom andra nationella parlament givit ifrån oss av vår lagstiftningsbehörighet och det är rätt att vi också skulle ha en parlamentsplats i Europaparlamentet.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att mitt intryck är att vtm Viveka Eriksson höll ett balanserat, sakligt och konstruktivt tal. Jag uppskattar det mycket. Den enda reflektion som jag för min del också kommer att lägga bakom örat, förutom en massa andra väsentligheter, är just distinktionen om att regeringen borde samråda mycket mera med oppositionen för att maximalt försöka utnyttja det parlamentariska systemet och utveckla det. Min grundsyn går i samma linje, men många gånger har man fått höra här i salen, att vi tar inte ställning, vi vill inte ge vår ståndpunkt, förrän landskapsregeringen kommer med sitt förslag, då ger vi besked! Om det är så att man kan närma sig varandra i verkligt viktiga frågor i mycket större utsträckning än vad man nu gör, så tycker jag att också det är någonting som man borde ta fasta på.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tror att det finns beredskap hos oss alla oppositionspartier att föra diskussioner med landskapsregeringen. Det är självklart att vi har olika roller i parlamentet. Vår roll är granska och komma med alternativ och det är klart att det emellanåt också blir diskussioner där saker och ting spetsas till, men skulle man ha och tillämpa ett sådant här förfaringssätt lite mer utvidgat så skulle man kanske också kunna bereda jordmånen så att när man väl för diskussionen här i parlamentet så mycket i sak skulle vara förankrat redan i grupperna. Det kanske också skulle leda till att diskussionerna skulle bli mera konstruktiva.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ungefär så där är min egen analys också. Jag om någon eftersträvar konstruktiva diskussioner med tungt innehåll!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kan säga att ledamoten Lasse Wiklöf, precis som alla andra landskapsregeringsledamöter och lantrådet, är alltid välkomna till den liberala gruppen för att diskutera olika frågor. Nu har vi på en kort tid haft två viktiga frågor där lantrådet och ledamoten Britt Lundberg har besökt gruppen, vilket vi uppskattar. Sedan kan vi kanske i sak ha andra åsikter, men det är en annan fråga. Jag tycker att just den parlamentariska diskussionen skall ske, förutom i utskotten och här i salen, också över gruppgränserna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill först tacka vtm Viveka Eriksson för stödet för lagmotionen och delar väldigt långt alla de målsättningar som vtm Viveka Eriksson målade upp. Jag delar också uppfattningen att det finns många saker utöver de tre som nämns i framställningen som behöver åtgärdas och kan förbättras när det gäller Ålands förhållande till Europeiska unionen. Men jag tror att det i den här situationen som vi nu befinner oss i är viktigt att vi fokuserar också på att hitta så starka argument som möjligt tillsammans för hur vi skall nå framgång med lagmotionen att erhålla en av Finlands platser i parlamentet. Det är ingen lätt resa vi har framför oss, det visar de senaste elva åren verkligen.

 

Jag håller också med om att det är viktigt att vi försöker ha samförstånd generellt mellan partierna och jag tycker nog att min erfarenhet säger att när det gäller EU-frågorna är det kanske det goda exemplet här i parlamentet. Den äran vill jag tillmäta självstyrelsepolitiska nämnden här i Ålands lagting; det är ett forum där alla partier tillsammans och tillsammans med Ålands landskapsregering har kunnat och kan diskutera EU-frågorna. Jag vill påstå att vi nästan alltid till 100 procent har kunnat hitta gemensamma syner och gemensamma positioner när det gäller Ålands förhandlingsmål och som vi sedan också har haft större styrka bakom i våra förhandlingar gentemot regeringen och andra instanser.

 

Ett exempel på det, fru talman, tycker jag är den förbättring som vi fick till stånd när det gäller Ålandsprotokollets position i det nya förslaget till det konstitutionella fördraget; där gjorde vtm Viveka Eriksson en god insats tillsammans med oss andra för att uppnå det målet. Det var ett bra samarbete, tycker jag.

 

Fru talman!

Det var en sak som jag glömde att säga i mitt anförande. Lagmotionen syftar till att ändra vallagen eftersom det är det enklaste och snabbaste sättet att få en lösning på den här frågan. I förlängningen är nog vår målsättning att när självstyrelselagen öppnas i samband med kommande revidering bör också en förstärkning ske på det området så att vi s.a.s. tryggar situationen på lång sikt också.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

I och med EU-medlemskapet vet vi att överförde en hel del beslutande till EU, likaväl som till Finland, för Ålands del. Tidigt stod det klart att Europaparlamentsplatsen var ett stort behov och det blev påpekat på många olika sätt samt på många fronter, både i riksdag och regering. Samtidigt vet vi att utfallet av medlemskapet när det gällde behörighetsfrågor, lagstiftning och andra frågor blev mycket värre än vad vi befarade. Ingen hade någonsin räknat med all detaljstyrning som vi drabbades av, de flesta hade säkert förväntat sig en mera ramlagsnivå.

 

Under åren har i alla fall behovet av ökat inflytande växt sig allt starkare och tydligare. Man har också tänkt att man måste hitta på något sätt att minska det demokratiska underskottet som vi lever med. Då har Europaparlamentsplatsen alltid varit först och vi har ganska länge fört en diskussion om en lagmotion.

 

Både centern och de övriga regeringspartierna hade en högre ambitionsnivå när det gällde den här frågan än vad som nu blev resultatet. Vi hade från början önskat att man inte bara skulle ha med parlamentsplatsen utan också talerätten och subsidiaritetskontrollen tydligare än vad det är nu. Vi har uppnått enighet, och man kan väl säga att vi har uppnått en god kompromiss och kan nu föra lgmotionen till riksdagen. Jag vill säga att centern omfattar helt de åsikter som lantrådet framförde och centern hoppas nu på en positiv behandling, både här och i lagutskottet och att ett enigt lagting verkligen står bakom lagmotionen när vi sedan för den till riksdagen.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Lantrådet gav en intressant resumé över arbetet om parlamentsplatsen och för en nygammal lagtingsledamot som inte har haft möjlighet att följa med hela processen var det ett intressant anförande som berörde inflytandefrågorna i EU. Frågorna har, som sagt, diskuterats sedan vi blev medlemmar i EU och processen har varit lång och flera talare har också tagit fram olika erfarenheter från processen.

 

I dag är vi då framme vid en situation där vi förhoppningsvis kommer med en enig lagmotion till riksdagen som berör den åländska representationen i Europaparlamentet. Från socialdemokratiskt håll tycker vi att det här är en intressant lagmotion som skall förstärka Ålands inflytande i Europeiska unionen. Det som också lantrådet lyfte fram, utöver Europaparlamentsplatsen, är inflytandefrågorna, talerätten och subsidiaritetskontrollen. Det upplever vi att är väldigt väsentliga frågor och det är bra att de lyfts fram och att de kommer med i samband med lagmotionen. När det gäller talerätten har landskapet att föra sin egen talan inför EG-domstolen och att det i framtiden förutsätter en reglering i självstyrelselagen samt att landskapets rätt att agera fristående från riksmyndigheterna bör stärkas när det gäller ärenden där talan har väckts av kommissionen. Landskapsregeringen skriver också: ”Dessutom bör landskapet ha rätt att kräva att Finland skall använda sin möjlighet att väcka talan såväl när det gäller EG-rättsakters lagenlighet som passivitetstalan och intervention. Landskapet har för avsikt att initiera en ändring av självstyrelselagen för att genomföra förslaget.” Det här är alla viktiga frågor för att kunna få ett ökat inflytande i EU-arbetet.

 

När det gäller subsidiaritetskontrollen konstaterar man att det är ett viktigt instrument när det gäller inflytandefrågan och att ”Vid den vidare behandlingen av det konstitutionella fördraget för man i första hand sträva efter att omförhandla protokollets innehåll så att lagstiftande regioners rätt att delta i subsidiaritetsövervakningen tillgodoses.”

 

När det gäller talerätt och subsidiaritetskontroll tror vi att det är en sak som vi från Ålands sida har möjlighet att komma med och ytterligare utveckla.

 

För min egen del har jag också förmånen att sitta i lagutskottet när ärendet skall behandlas vidare, så jag hoppas att det blir en intressant behandling.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Obunden Samling är det parti som är historiskt sett mest EU-skeptiska. Obunden Samling var också det parti som röstade emot EU-medlemskap i den form som de övriga partierna godkände när det begav sig för ca tio år sedan.

 

Det som har ändrat till dagens situation är att många andra partier nu har blivit EU-skeptiska och insett att EU-medlemskapet har vissa brister, man kan säga alla partier har mer eller mindre tagit de här tankarna till sig. Det tycker vi är bra för man måste som lagtingsledamot ha ett ansvar för att självstyrelsen kan leva i den omgivning som den finns och vi har haft klara problem med att få ihop det med EU-medlemskapet eftersom EU till sin konstruktion inte passar för självstyrelsen.

 

Inom Obunden Samling kunde vi då slå oss för bröstet och säga vad var det vi sa! Det vill vi inte göra utan i stället vill vi försöka vara konstruktiva och försöka tillrättalägga de brister som EU-medlemskapet har. Dessutom vill vi, ifall bristerna inte kommer att kunna tillrättaläggas, utreda alternativ till EU-medlemskapet och det återkommer vi till i bl.a. en hemställningsmotion senare i dag.

 

Initiativet som ligger på vårt bord har haft vad man kunde kalla lite födslovånda. Om man är förälder och har varit med om en graviditet och födsel så vet man att det kan vara stora bekymmer, det kan också gå ganska friktionsfritt, det är ungefär som när ett sådant här initiativ kommer till. I det här fallet var graviditeten lång och födsloprocessen väldigt jobbig. Det beror väl på, som har sagts här tidigare, lite tövel från barnmorskans sida. Men hur som helst är detta nu bakom oss och initiativet är äntligen här, det har en sådan utformning som gör Obunden Samling nöjd och vi stöder det.

 

Jag vill, talman, understryka allvaret i frågan. Det handlar inte om att få en av Finlands platser som jag ser det, utan det handlar om att få tillbaka den plats som är vår. Med den konstitution som Åland har och har haft i 80 år gjorde Finland klart fel när man inte berättade för dem där i Bryssel att vi har en självstyrelse inom våra gränser som är så uppbyggd att makten inte är delegerad utan den är delad med den status som det innebär att vi har två likvärdiga nationella parlament, två jurisdiktioner osv. Detta mer eller mindre undanhöll man, därav problemen. Det handlar om att vi skall få tillbaka den plats som Ålands folk har rätt till för att Ålands folk har lämnat bort lagstiftningsbehörighet till Bryssel, till EU och till Europaparlamentet. Man borde alltså inte ha gått med i EU utan att ha haft denna viktiga sak löst, men det valde man att göra och därför är det viktigt att det reds upp.

 

Varför skall vi då ha en MEP, en ledamot i Europaparlamentet, när det finns 732 totalt? Vad kan då en ledamot göra för Åland? Jag tror att en ledamot i Europaparlamentet kan ha en otroligt stor och viktig roll för Åland i EU därför att en MEP har ett visitkort som lirkar upp vilken dörr som helst, att fungera som en slags självstyrelseambassadör, en lobbyist i åländska frågor, det finns ingen bättre lämpad än en som har status av ledamot i Europaparlamentet. En ledamot i Europaparlamentet får också en stab till sitt förfogande och resurser som i åländska mått mätt blir stora och viktiga. Vi har i dag endast en tjänsteman nere i Bryssel, en specialrådgivare som givetvis jobbar på och gör det bästa han kan men som ingalunda hinner med allt som andra länders stabar hinner med som är upp till flera hundra personer. Det jobbar totalt sett ungefär 26.000 personer i EU:s tjänst i Bryssel – då ser man lite hur proporitionerna är. Därför tror jag att den stab som kan byggas upp runt en parlamentariker inklusive den resurs vi redan har kompletterat på vissa andra sätt som vi hörde här tidigare i självstyrelsepolitiska nämndens kan bli skillnaden mellan att vi får ett EU-medlemskap med innehåll och där vi har inflytande jämfört med i dag.

 

Jag skall inte orda så länge om detta utan jag vill bara säga att i övrigt är det bra att helheten beskrivs i motionen, speciellt talerätten, som kanske är det allra mest vansinniga att man kan vara instämd till en rättegång, skyldig att betala böterna men inte får komma dit och försvara sig. Det tror jag får det ödet att man rättar till det för att det helt enkelt är så fel. Det behöver inte någon närmare argumentation än att beskrivas.

 

Subsidiaritetskontrollen är ett system som eventuellt komma skall och där tycker jag att vi från landskapets sida har visat vårt intresse och framfötterna att få ta del av att lagtinget skall få i princip samma roll som Finlands riksdag. Det värderar man kanske inte så högt i Finlands riksdag, men för Ålands lagting kan det vara en viktig möjlighet och därför är det viktigt att det också beskrivs. Vidare är det bra att man har för avsikt att på sikt införa parlamentsplatsvallagsändringen i självstyrelselagen så att man följer samma system som för riksdagsvalet; då får man s.a.s. en backventil, då är det endast med lagtingets godkännande som det kan tas bort.

 

Men, det skall sägas till sist, att allra viktigast är att ålänningarna får rätt att välja en representant i Europaparlamentet.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag kommer att återkomma till EU-frågorna senare i dag när Ålands Framtids motioner i ämnet remitteras. Jag tycker att det är onödigt att nu när vi står där vi står att gräva alltför mycket i beredningens olika turer, så jag skall hålla ett av de kortaste talen jag någonsin har hållit från talarstolen.

 

När Ålands Framtid väckte denna fråga i november 2003 tittade vi på anslutningsavtalet, Nicefördraget, Amsterdamfördraget osv. och såg de villkor som lagtinget har ställ. Jag noterar med stor tillfredsställelse att lantrådet använde precis samma argumentation i dag och det är den hållbara argumentationen som jag använde då, så jag vill på vägnar av Ålands folk, främst dem som vi representerar och Ålands Framtid säga tack!

 

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål angående regionalpolitik. (S 3/2005-2006).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag tänkte fortsätta lite på de frågor jag var inne på vid en kort replikväxling med vtm Viveka Eriksson senaste onsdag. Jag skulle vilja utgå från nuläget på Åland och de förutsättningar vi har haft för en god regionalpolitik. Då utgår jag egentligen från spörsmålet, med de frågeställningar och påståenden som finns i spörsmålet, som jag tycker och som jag redan tidigare sade att är en del av en plan som en del av oppositionen, framför allt liberalerna, står bakom och i ett senare spörsmål tillsammans med hela oppositionen.

 

Jag tycker det är intressant om man utgår från det som står skrivet i spörsmålet och jämför med det nuläge vi har för regionalpolitiken eller för det samhälle Åland består av i dag. Man säger i spörsmålet att handlingsprogrammet slagit in på en annan väg, men man säger inte på vilken väg eller vart man ämnar eller tror att landskapsregeringen ämnar komma på den vägen. Jag anser att den väg vi är på har fortsatt ganska rakt, vi har tagit lite steg åt olika håll och kanter genom olika beslut på vägen, men vi har en väg som går rakt framåt, vi har ett samhälle som är det bästa i världen, vill jag påstå.

 

Man säger vidare: ”Allt fler uttalanden från skärgårdskommunerna färgas av stor uppgivenhet och oron inför framtiden är stor. ” De små kommunerna får allt större problem att klara sig. Jag vill inte säga att skärgårdskommunerna skulle vara specifika i den frågan utan det är väl i princip alla åländska kommuner, utom kanske någon som klarar sig lite bättre. Det finns t.o.m. en skärgårdskommun som klarar sig riktigt bra eller kanske t.o.m. två. Man kan alltså fråga sig, att vem är det som uttalar sig i de här frågorna och varför? Jag har inga svar på det, men jag tycker att det är en intressant reflektion man skall göra när nästa uttalanden kommer om hur illa ställt vi har det och att man då också skall jämföra med hur man har det ställt totalt sett.

 

Det är dessutom på sin plats att konstatera, som vtm Viveka Eriksson sade för en stund sedan i den föregående debatten, att oppositionens största roll är att kritiskt granska det landskapsregeringen gör. Och det har vi förstått nu, att inte vill man vara med och åstadkomma speciellt mycket utan man vill i huvudsak kritiskt granska. Jag tycker att det är en intressant roll därför att det är just det som rollen är och som helt uppenbart vissa politiska partier känner starkt för att vara – man vill inte ta ansvar.

 

Jag vill så komma in på vad jag och centern anser att goda förutsättningar för regionalpolitik finns och varför vi har ett bra samhälle att leva i i dag. Jag tror att en av de viktigaste förutsättningarna i första hand är tillgången på bostäder. Jag vill inte gradera orsakerna till varför vi har det bra, rangordna dem exakt, men jag anser ändå att mitt resonemang förutsätter en viss rangordning. Utan bostäder har vi ingenting. Det andra som kommer är nog barnomsorg och skola, och de är sammanvävda. Sedan kommer vi av naturliga orsaker till äldreomsorgen. Allt det här ganska viktiga infrastrukturella satsningar som det offentliga skall syssla med, och som det offentliga sysslar med, kommunalt och från landskapsregeringen. Man har skapat mycket goda förutsättningar för bibehållande av skolor, barnomsorg, äldreomsorg samt byggande av bostäder. Det här är väsentligt och det här tror jag inte heller att någon har kritiserat, men varför kan man inte, när man kritiskt granskar, också lyfta fram de positiva sidorna av vårt samhälle som centern har varit med och blivit beskylld för att ha drivit, och den beskyllningen tar jag tacksamt emot, för det är faktiskt av den orsaken som vi delvis står där vi står i dag.

 

Så kommer vi till nästa sak som är av viktig natur och det är annan kommunal service, den som man kan säga att är fri att utveckla. Det är kommunalteknik, kommunala vägar, vi har vatten- och avloppsutbyggnader och kanske någon annan del också; jag behöver inte räkna upp allt. Det här är väldigt olika utbyggt i våra kommuner, men landskapsregeringen har stått bakom dessa utbyggnader länge och står fortsättningsvis bakom utbyggnader och bibehållande av sådana här strukturer, som är förutsättningar för att våra kommuninvånare skall ha det bra ställt

 

Nästa viktiga punkt är delvis en kommunal fråga men i det stora hela en landskapsregeringsfråga och det är kommunikationerna över hela Åland. Här sitter vi och vill för det mesta bjuda över varandra i vad vi vill åstadkomma och vi jämför aldrig med hur det ser ut på annat håll. Jo, om vi hittar någonting som är bättre, då kan vi ta fram det, men vi glömmer alltid bort att vi har det i princip bäst av alla.

 

Listan över all teknik som vi kan tillhandahålla kan göras lång, men frågeställningar som nu uppstår är: Vad mera skall samhället stå för? Jag var tyvärr inte närvarande i måndags när diskussionen om biografverksamhet kom upp, men med erfarenhet av de finansmotioner och hemställningsmotioner som oppositionen genom åren har drivit, framför allt liberalerna, skulle jag säga, så vill man införa mer kommunal service, mer landskapsstyrd verksamhet och då kommer vi till näringspolitiken som kommer upp nästa vecka; där får vi återkomma för de här två frågorna ligger väldigt nära varandra.

 

Tillgångar som krävs av privat natur men som lagtinget ofta diskuterar att behövs. Det senaste var bion som jag var inne på, men det som är väsentligt är butik, det är en helt privat angelägenhet huruvida vi skall ha en butik. Tyvärr är det bara att konstatera, av egen erfarenhet när jag någon gång besöker de stora köpmarknaderna i centrum i Mariehamn, att jag möter – vilka då? jo, framför allt randkommunernas och skärgårdsbornas representanter. Man gynnar själva inte sin egen närbutik men man vill gärna att den skall vara kvar. Det här är en intressant inställning och då kanske man måste fråga sig också: varför gör man så, omedvetet, medvetet? Det kan ju vara så enkelt att det är en prisfråga. Men skall landskapsregeringen ytterligare, utöver transportstödet till glesbygdsbutikerna, gå in och även se till och garantera butikernas överlevnad, såsom liberalerna vill med biografen?

 

Den andra frågan som är en viktig punkt i samhället är posten. Det är faktiskt lagtingets roll och där har vi lagstiftning som säger att i varje kommun skall det finnas ett postkontor, en bemannad postpunkt, och det har vi, vi har faktiskt flera än en i varje.

 

Så har vi diskuterat Internet, tillgången till bredband. Nu vill en stor del av lagtinget också ta över den rollen. Vi skall också tillhandahålla bredband. Vi har länge stött bredbandsutbyggnad på Åland och det är bra att vi diskuterar det här. Tydligen är det så att bredband anses i dag som en grund för boendet, att kunna välja fritt boende i skärgården t.ex. Då vill jag påpeka att de övriga sakerna som jag räknade upp tror jag ändå att är större grundbultar än bredbandet. Vi har teletrafiken i dag som väl har genomgått den största förändringen från markbunden teletrafik till luftbunden, kan man väl säga och den är det väl inget att orda desto mera om, för där har vi inte behövt bidraga med någonting från samhället, gudskelov, tillsvidare utan den utbyggnaden har operatörerna själva klarat av!

 

För mig och centern är vi alltid beredda att diskutera nya idéer för mer framtidstro. Det är kanske mera det som jag saknar i spörsmålet för jag tycker att det är väldigt destruktivt i sin hållning; det utstrålar någon slags negativ livstro – en svart vinter s.a.s., vi går en mörk tid till mötes, trots att den här landskapsregeringen egentligen inte har ändrat på någonting. Tvärtom har man ändrat till det positiva, inte har man tagit bort någonting som har funnits tidigare utan man har tillfört i stället.

 

Vad är det då som vi kanske borde diskutera närmare? Det är väl de frågor som jag tagit upp: vilka delar skall det offentliga tillhandahålla och stöda? Ser vi en förändring för framtiden att vi måste skjuta över mera på det offentliga? Den frågan kan inte jag besvara för jag ser ingen sådan faktor, vi har de stödpunkter vi i dag tillhandahåller och de är i de stora hela i varje fall tillräcklig, de kan med vissa intervaller dock inte räcka till, såsom det har varit med avloppspengar till kommunerna under de två gångna åren, men vi har kommit till rätta också med den ekonomin.

 

Nej, det är så att hemställningsmotioner och finansmotioner är ett bra forum för att diskutera hur framtiden skall se ut och framöver i samband med diskussionerna om hemställningsmotionerna också finansmotionerna vill jag återkomma till att diskutera inriktningen och meningen med dem, vad motionsställarna vill, om man vill gynna det privata, om man kanske vill gynna sitt eget, sin egen kommun, sin egen region eller om man vill utveckla samhället. Politiska partiers roll är olika,  i majoritet och minoritet, det har framförts här tidigare. Det kanske skulle vara så att man skulle ändra på det system vi har i dag att även majoriteten borde samverka kring hemställningsmotioner och finansmotioner, kanske vi skulle få en debatt med lite mera framtidstro i stället för att ha bara en opposition som kritiskt granskar det landskapsregeringen har åstadkommit eller tänker åstadkomma i form av framställningar. Jag tror att det som ifrågasattes här att man alltid vill vara med från oppositionen och delta i arbetet för framtiden, men nog har jag hört genom åren olika oppositionspartier som har sagt att, nej, det där får ni nog göra själva, att vi tar nog ställning till det när det kommer till lagtinget sedan. Jag tror mig kunna säga att framställningen om parlamentsplats är första gången det här parlamentet och de två tidigare som jag har deltagit i har kommit överens och har enstämmigt framfört, men ändå får man höra från salen att vi ville nog egentligen lite mera, med oss skulle det ha gått lite fortare, vi skulle ha gjort det lite annorlunda! Hur är det egentligen? Finns det någon enhällighet för att föra hela Åland framåt?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller diskussionen om vad samhället skall göra och vad privata skall göra tycker jag att redan förra gången diskuterade vi detta ganska mycket, också ltl Jan-Erik Mattsson och jag. Liberalernas syn är att landskapets och kommunernas roll i näringsverksamheten är att man skall skapa verksamhetsförutsättningarna. Det är enskilda företagare och enskilda medborgare som skall vara aktörer. När det handlar om de regionalpolitiska åtgärderna är landskapsregeringens roll att stärka framtidstron och attityderna viktiga: hur människorna känner att man är delaktig och hur man blir tagen på allvar i olika frågor. Det kommer olika initiativ från olika kommuner och man kanske inte riktigt får gehör för sina initiativ.  Något forum där man mera kan utveckla samarbetsformerna och där man faktiskt lyfter detta med framtidstron skulle vara viktigt.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Vi ser exakt lika på våra roller som politiker och som kommunala företrädare. Vi får en olikformad roll här. Den som står bakom majoriteten är med och utformar den politik som verkställs och den som sitter i opposition är med och kritiskt granskar, precis som vtm Viveka Eriksson sade tidigare. Det här tycker jag är det system vi har valt för tillfället. Vi har haft andra system tidigare, före vi införde parlamentarismen. Frågan är, som jag sade tidigare, att kanske också majoriteten borde börja offentligt ventilera sina saker i form av hemställningsmotioner och finansmotioner utan att man i den frågan kritiskt granskar som regeringsmedlem, för på våra gruppmöten granskar vi kritiskt vad våra regeringsmedlemmar gör.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Det var också en annan fråga i ltl Jan-Erik Mattssons anförande. Han var inne på skärgårdskommuner och glesbygd och jag vill understryka att spörsmålet tar fasta på regionalpolitik, där vi lyfter fram de olika delarna. Det behövs en stark centralort, det finns landsortskommuner, det finns glesbygd och skärgård och när vi i spörsmålet skriver om kommunerna är det alla kommuner, inte enbart skärgårdskommunerna. Vi ser att det finns stora problem i många kommuner, främst randkommunerna har att brottas med olika problem, där landskapet kunde ta ett större ansvar. Vi tycker från liberalernas sida att det borde göras mera överföringar från landskapets sida eftersom man har mycket pengar på hög i landskapet, medan kommunerna har svårigheter att leva upp till sina lagstadgade åtaganden.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Nu blev det lite svårare igen! I spörsmålet står det specifikt skärgårdskommunerna och vtm Viveka Eriksson säger att det inte gör det. Det står: ”Allt fler uttalanden från skärgårdskommunerna…”  Det sista förstår jag inte alls. Även Finströms kommun, som torde vara vtm Viveka Erikssons hemort har ekonomiska problem, men är det faktiskt så att vtm Viveka Eriksson vill att landskapet skall ta över mera av kommunens självbestämmande? Det förstår jag inte! Det kanske är så som liberalerna skulle vilja ha det, men då vill de antagligen vara med i regeringen också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson säger att oppositionen bara vill kritisera, inte ta ansvar och inte vill lägga förslag. Jag skulle vilja uppmana ltl Jan-Erik Mattsson att hålla sig lite mera vaken och notera vem som säger vad. När det gäller det resonemang som han hade om bostäder, skolor osv., så tog jag upp exakt samma sak och sade att jag tycker att vi har en hög nivå på det på Åland. Det är själva grunden om man skall ha ett fungerande samhälle. Jag nämnde också i mitt anförande tre alternativ: man måste få en fungerande dialog med dem det berör. Så har vi det inte i dag. Vi måste få utlokaliseringen att fungera; där händer det ingenting i dag och jag lade fram ett konkret förslag att man skulle använda kommunalskatteinstrumentet för att stimulera entreprenörskap och företagande. Det vore intressant om ltl Jan-Erik Mattsson ville kommentera, eventuellt bemöta och ha synpunkter på de förslag som läggs i stället för att säga att oppositionen bara kritiserar. Det stämmer inte i Ålands Framtids fall.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

I mitt anförande vände jag mig till spörsmålet och jag ser inte Ålands Framtids underskrifter här, så det måste väl bero på att jag inte följde upp vad ltl Anders Eriksson sade tidigare. Det var just den diskussionen jag nu lyfte fram i anförande: att lyfta fram de saker vi är bra på. Men spörsmålet säger att den här landskapsregeringen har valt en annan väg som leder till misär. Det är inte min uppfattning – och det är tydligen inte heller ltl Anders Erikssons uppfattning, därför skrev väl inte ltl Anders Eriksson under spörsmålet. När det gäller de frågor som ltl Anders Eriksson lyfte fram debatterar jag dem väldigt gärna. De förändringar som talas om när det gäller skatter osv. diskuterar jag hemskt gärna, det sade jag i mitt anförande och det återkommer vi till, antagligen när vi kommer till spörsmålet om näringspolitiken.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte när vi skall återkomma till det för jag lade förslaget i måndags och förväntade mig kanske vissa kommentarer runt det, men jag tror faktiskt, på basen av det som ltl Jan-Erik Mattsson har sagt, att han inte riktigt noterade de förslag som har lagts. Jag är nyfiken och måste fråga när ltl Jan-Erik Mattsson kritiserade skärgårdsbor och glesbygdsbor för att de t.ex. har handlat på Sparhallen, att vad gjorde ltl Jan-Erik Mattsson själv där?

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag var inte kritisk utan jag analyserade orsaken varför, och antagligen är det prisfrågan. Av den orsaken är säkert jag också på… jag nämnde inte något specifikt företag, som ltl Anders Eriksson gör utan jag sade ”de stormarknader som finns i centrum på Åland”, det finns faktiskt flera!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Att kritiskt granska och bedriva ansvarsfull politik behöver inte vara varandras motsatser. Jag skall ge två exempel där vi från Obunden Samling har kritiskt granska. Det handlar om dels att med skattemedel bygga en golfbana som konkurrerar med redan befintlig golfbana i Eckerö, ett annat exempel är att vi inte vill i ett slag slå ihjäl fiskodlingsnäringen som är väldigt viktig ute i skärgårdskommunerna. Från öst till väst finns det exempel där vi vill ta ett större ansvar än vad landskapsregeringen vill ta för de företag som finns, alltså bedriva en tydligare näringspolitik.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Obunden Samling har fört en speciell politik, för ltl Danne Sundman brukar stå här och säga att från sin oppositionsroll har han motionerat många gånger om saker som regeringen sedan kommer med, och det tycker inte jag är något fel med tanke på mitt anförande. Jag tycker att många av hemställningsmotionerna borde föranleda mera diskussion. När det gäller golfsatsningarna tror jag att ltl Danne Sundman har ganska lika uppfattning. Det betyder dock inte att jag vill misskreditera den regering som nu har fört den politik som vi har i dag. När det gäller fiskodlingen specifikt så kunde vi diskutera den en hel del där, men den får vi väl återkomma till när miljöhandlingsprogrammet så småningom kommer tillbaka från social- och miljöutskottet. Det blir en intressant fråga för jag har alltid förespråkat längre tillstånd så att man av företagsekonomiska orsaker har möjlighet att utveckla och styra fiskodlingen på miljömässigt goda villkor.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tolkar det som möjligt att vi kan få lite bättre lösningar än dem som regeringen har föreslagit när det gäller finansiering av golfbanor i väster till fiskodlingar i öster. Det ser jag fram emot att återkomma till. När det gäller den offentliga servicen slår sig centern för bröstet och säger att vi har medverkat till. Vad centern i första hand har medverkat till är detta: orkar kommunerna, orkar vi, att kommunerna har överinvesterat och lyxat till det så att man nu inte mäktar med sina utgifter. Det finns exempel i Finström, det finns i Geta, det finns i Saltvik osv. Där kanske man har velat för mycket – centern är ju känd för att vela!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Till det sista om överinvesteringar i de kommuner som finns på grund av att centern en gång i tiden sade att orkar kommunerna, så orkar landskapet, tycker jag själv att jag skulle ha en erfarenhet som säger mig att i de flesta sammanhang tror jag att det får en bra effekt på vårt framtida samhälle. Det som kommunerna ändå orkar med är kommunala beslutsfattare som har tagit ansvar för. Jag vill inte ta bort det kommunala fria ansvarstänkandet som man har, alltså den fria beslutanderätten över sin egen kommun. Att det sedan går överstyr i det ena eller det andra är olyckligt, men det finns också exempel där kommunen faktiskt har tagit på sig mer än vad landskapet har velat och tyckt att de orkar med. Det är inte någon rolig läsning eller roliga erfarenheter, det får vi diskutera någon annan gång.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag delar till fullo ltl Jan-Erik Mattssons åsikt om att tillgången på bostäder är en oerhört viktig näringspolitisk fråga. Det är viktigt för kommunerna att det finns tillgång på hyresbostäder så att ungdomar inte behöver flytta bort, att nyinflyttade kan få någonstans att bo och att äldre kan stanna kvar i sin hemkommun så länge som möjligt. Det här är viktigt också för företagen som borde få syssla med sådant som de är bra på, alltså att bygga hyresbostäder. Här tycker jag också att landskapsregeringens enhetslån för att bygga hyresbostäder är kolossalt viktiga. Ltl Jan-Erik Mattsson ser detta med bostäder som en samhällsfråga och jag önskar att alla delade ltl Jan-Erik Mattssons synsätt; i vissa kommuner, som t.ex. Jomala, har man inte samma synsätt utan tycker att hyresbostäder skall byggas av privata och inte av samhället. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Specifikt enhetslånen är väl ett utomordentligt exempel på att starta upp byggnationen. Det året dessa infördes byggdes det - inom året efter – hyresbostäder i alla kommuner på Åland utom Kökar. Det finns som sagt olika uppfattningar hur man skall bygga bostäder; jag vill förstås inte ta bort det privata initiativet att bygga bostäder, men enhetslånen fungerar som en stötdämpare kan man säga, det går att använda regionalt och framför allt under olika konjunkturer när det privata inte bygger. Det var också viktigt att ltl Carina Aaltonen kom in på frågan om vem som skall ansvara för vad. Jag tycker att det privata näringslivet framför allt är bra på näringsskötsel och där skall inte samhället blanda sig i, för samhället är nog sämst på det mesta i övrigt. Jag tycker att det är bra att man särskiljer det; landskapet skall vara med och stöda näringslivet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag anser också att näringslivet skall syssla med sådant som det är bra på. Inte ser jag heller någon motsättning i att det finns privata hyresbostäder. Men det behöver också finnas tillgång på kommunala hyresbostäder. T.ex. i Jomala har man inte riktigt insett att investeringarna för bostäderna betalar sig genom hyror, man får in skattemedel från hyrestagarna och företagen får inflyttade arbetstagare som kan jobba och göra det som de är bra på. Jag ser, som sagt, ingen motsättning utan jag tycker att vi måste ha en bra mix av både och.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det finns en planeringsgrupp som jag själv har deltagit i under minister Britt Lundberg som har tittat på den framtida modellen för bostadsfinansiering och bostadsbyggande. Jag tycker att det skall bli intressant den dagen när det kommer till lagtinget för diskussion. Jag stöder att vi skall ha ett mångfasetterat bostadsbyggande för det finns så olika intressen när det gäller vilken typ av bostad man vill ha. Det är det vi i första hand skall tillgodose och i andra han också att det byggs regionalt, för intresset att bygga på olika platser är väldigt stort. Det ser vi på exploateringen i framför allt Jomala. Inte sker det någon exploatering genom bostadsbyggande i Geta, norra Sund och norra Saltvik utan det är i randområdena till staden som det finns ekonomiska intressen för det privata att bygga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson ondgör sig över att landsbygdsbor och skärgårdsbor handlar i staden. Jag skall ge ltl Jan-Erik Mattsson ett lysande exempel. För några år sedan gick Föglöbutiken dåligt och hade stora skulder, men man renoverade, utvidgade sortimentet, ändrade öppethållningstider och nu går det alldeles lysande. En icke helt obetydlig sak i sammanhanget var att man numera får tillbaka socialskyddsavgifterna och därmed har man kunnat göra viktiga och små investeringar.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren måste ha missuppfattat mig fullständigt när hon säger att jag ondgjorde mig. Jag sade att jag undrar varför jag möter skärgårdsbor i de stora butikerna i de centrala delarna av Åland, precis som jag själv handlar där. Men jag sade att förklaringen var väl så enkel som att det kan vara priset! Föglöbutiken tycker jag är ett utmärkt exempel. Jag får ofta över till Föglö sommartid och även vintertid och mina besök på Föglö föranleder ett besök i Föglöbutiken. Den är en förutsättning för att Föglö skall vara en levande skärgård och en levande landsbygd. Om ltl Katrin Sjögren missförstod mig på den punkten, så må hon ha gjort det, men jag ondgjorde mig inte utan var förvånad över att inte alla skärgårdsbor tänker lika som jag utan man handlar i den stora butiken nära centralorten.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det fanns ändå ett förslag från landskapsregeringens sida inför budgeten 2006 att man skulle ta bort socialskyddsavgifterna. Det protesterade man mot från bl.a. skärgårdskommunerna. Finansutskottet återinför det, så vi får hoppas att man går vidare. Succéhistorien om Föglöbutiken fortsätter. Nu har man byggt ett litet kök och färdigställer färdiglagad mat och man tänker ta över gästgiveriet och den lilla hamnen som finns vid butiken. Stå på sig, ltl Jan-Erik Mattsson, så kanske det ordnar sig från landskapsregeringens sida också!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det blir bara att förlänga debatten, men olika åtgärder på olika punkter leder ändå till olika resultat och ett resultat är nu i Föglö att man har lyckats vända en negativ trend för sin butik. Men jag får tyvärr komma med en liten eftertanke och det är att det finns ett ordspråk som säger, att skomakare bliv vid din läst!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson nämnde bredband och det är en stor och viktig regionalpolitisk fråga. Ju mer man diskuterar bredband och desto närmare man sätter sig in i det är förutsättningen att det skall var ett operatörsoberoende fibernät som möjliggör att alla intressenter på samma villkor har möjlighet att använda fibernätet. Men i övrigt tycker jag att detta med bredband är en väldigt viktig fråga.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag ställde mera fibernätet i fokus som en frågeställning: är det det samhälleliga engagemanget som skall ta över det och driva det eller hur skall det se ut?  Svaret blir väldigt svårt. Operatörsoberoende betyder att alla skall vara delägare om jag har förstått saken rätt. Men vem är det som är huvudman för det? Det är där som mina värderingar går lite isär. Jag förstår precis orsaken till varför man inte vill ha en operatör som äger ett nät, och det är knappast bra, det är inte så vi vill ha det för då kanske det är bättre med det offentliga. Det är en svår fråga att lösa och jag vet inte om vi har lösningen för tillfället exakt. Om jag har förstått saken rätt kan en viss operatör ändå få det största övertaget i att använda ett nät.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman! Det viktiga i sammanhanget är just att det skall vara ett operatörsoberoende nät. Hur man tekniskt går tillväga är en annan sak. Det väsentliga är att ingen privat på något vis skall kunna stoppa det som man upplever som konkurrenter utan alla skall ha samma möjlighet att på samma villkor använda detta fibernät.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är som jag sade intressanta överväganden som man måste göra här och det är väl så att vi ännu är i barnaåren när det gäller bredbandsnät och dess utbyggnad. Utvecklingen går jättesnabbt, vi var inne på den diskussionen i samband med budgeten tidigare. Jag tror att med den utveckling som sker på marknaden kommer vi att ha oberoende kommunikation i framtiden. Den finns redan via satellit och GSM-nätet till stora delar och om jag får lite spekulera så kanske de markbundna näten ändå på längre sikt kommer att vara försvunna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Som redan har nämnts och kommenterats har inte Ålands Framtid skrivit under spörsmålet av orsaker som min kollega Anders Eriksson nämnde förra gången när ärendet var uppe, så det är inte nödvändigt att kommentera det ytterligare.

Regionalpolitik anser jag är när samhället med offentliga medel försöker utjämna obalans mellan bosättningsorter och påverka etablering av i randkommuner och skärgård genom olika stödsystem. I de regionalpolitiska målsättningarna skriver landskapsregeringen: ”Landskapsregeringens övergripande målsättning är att alla regioner skall utvecklas och bevaras livskraftiga.” Vidare skriver landskapsregeringen: ”De delar av näringslivet som har naturliga förutsättningar i respektive region skall främjas på ett långsiktigt hållbart sätt. Detta gäller särskilt lantbruk och fiskodling.” Här skulle jag vilja tillägga att turismen har en naturlig förutsättning. Allt det här är sådant som jag kan skriva under. Men då måste man också titta på vad som har hänt med de näringar som har dessa naturliga förutsättningar. Jag kan redan nu säga att jag kommer säkert att gå in på näringspolitiken lika mycket som jag berör regionalpolitik, för jag anser att det en del av de näringspolitiska åtgärderna också har påverkan på regionalpolitiken. De naturliga förutsättningarna är, som nämndes redan, fiskodling, jordbruk och turism. Vad har hänt med dessa näringar? Fiskodlingen har diskuterats i många sammanhang och speciellt i samband med miljöhandlingsprogrammet och vi vet vad som stundar för dessa näringar för att de skall uppfylla de krav som man ställer på miljöhandlingsprogrammet.

 

Jag tog upp den här frågan närmast för att jag tycker att landskapsregeringen en gång i tiden har varit med och startat upp näringen med stöd delvis från samhället för att skapa arbetsplatser ute i skärgården. Det är också en typ av regionalpolitik. Jag anser att möjligheten till bosättning visserligen är viktig, men de få arbetsplatser man kan skapa i skärgården har, såväl som i randkommunerna vill jag säga, väldigt stor betydelse. Varje arbetsplats är mycket mera värd än i en centralort, det är mycket svårare att skapa en ny. Det har efterlysts från näringen kontakter med myndigheter som har varit bristfälliga, man har inte kommit till tals och man har också efterlyst en större förståelse för en övergångstid som måste läggas på ett längre plan för att man skall kunna vidta dessa åtgärder, och det anser jag att man inte riktigt har kommit till mötes med när man tittar på miljöhandlingsprogrammet.

 

Jordbruket, som också är viktigt för glesbygdsregionerna och landsbygdskommuner överhuvudtaget, kämpar hårt med krav också från åtaganden som faller på dem via miljöhandlingsprogram och andra stödprogram för att man skall uppfylla EG-direktiven. Vi vet ytterligare att jordbrukspolitiken och jordbruksnäringen håller på att bli mera globaliserad. Vi konkurrerar inte i dag med Finland och Sverige utan vi konkurrerar med Brasilien, Argentina och Nya Zeeland och liknande länder. Då pratar vi om stordrift. När man tittar på svaret i spörsmålet har man visioner delvis på jordbrukspolitiken. Jag citerar: ”Den övergripande målsättningen är att öka konkurrenskraften inom primärnäringarna och att skapa ett stabilt och konkurrenskraftigt lantbruk som utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt och som producerar säkra och högkvalitativa produkter.” Vidare skriver man: ”Landskapsregeringens övergripande målsättning är att verka för en ekologisk, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av lantbruksproduktionen, landsbygden och skärgården.” Det man dock saknar är konsekvenserna av detta. Det efterlystes tidigare att man behöver komma med direkta förslag i framtiden vilka åtgärder som skall vidtas. Det här är ett bestående fenomen att man skriver mycket, vackra ord och tankar, och det är inga fel i det, men kanske man skulle skriva lite mindre och sätta till resurser i stället för att uppnå dessa tankar om det är så att man har det som målsättning. Jag anser att för att man skall uppfylla texten i spörsmålet måste man också visa på i budgeten vilka åtgärder man tänker vidta.

 

Vi vet att stödet till kommunerna via landskapsandelssystemet är ett bra system i sig och det är ett enkelt sätt, kanske det mest rättvisa sättet, för fullständigt rättvist blir det väl aldrig, det är alltid någon som kommer att vara missnöjd. Det är ett bra system. Men jag vill också påpeka att vi i olika sammanhang har efterlyst att man borde ha en snabb revidering av vissa delar av landskapsandelssystemet. Det har lovats från landskapsregeringshåll att man skall komma med åtgärdsförslag till en revidering av landskapsandelssystemet och jag bara väntar. Vi vet i dag att det finns kommuner som har stora bekymmer på grund av, kanske som jag tycker åtminstone, vissa felaktigheter i systemet. Det där behöver man rätta till.

 

Min kollega Anders Eriksson tog upp ett förslag om att man skulle titta på möjligheter för landskapsregeringen att kanske införa ett stödsystem via kommunalskatten, att landskapsregeringen ser om det är ett alternativ till en lösning med en 30 procents sänkning av skatteöret. I och med att landskapet har den här välfyllda kassan och ändå måste stöda på andra sätt, så kanske det här är ett alternativ. Det skulle stimulera både utflyttning och även etablering av företag i skärgården. Jag hoppas att landskapsregeringen tittar närmare på den möjligheten för jag tror den är ganska viktig. Min syn är att när det gäller möjligheten att få företag och vanliga människor att flytta ut till skärgården så är det inte alldeles lätt. Det har aldrig varit lätt. Det har alltid varit en återkommande fråga och om man tittar i statistiken som är med i spörsmålet ser man att invånarantalet går ner hela tiden i skärgården. De åtgärder som har vidtagits har kanske varit för ringa i det här fallet. Jag tror att det var landskapsregeringsledamoten Strand som tog upp frågan om strukturerna i primärnäringarna och fisket, som inte är kanske de mest populära i dag. Det kan jag till vissa delar hålla med om, men för det får man inte förringa de möjligheter man har för att få dem att i största möjliga mån stanna kvar ute i skärgården samt även i randkommunerna.

 

Ett annat instrument är den ständiga frågan om övertagande av skattebehörigheten. Vi har inte skatteinstrumentet i dag. Jag saknar en skrivning i svaret i spörsmålet att man inte överhuvudtaget nämner den tanken här med beaktande av det seminarium som vi hade här som Ålands Framtid ordnade och där alla politiska fraktioner var nästan överens om att man skulle överta behörigheter. Men ingenting händer! Vi väntar hela tiden men ingenting händer. Det försvaras från bl.a. Frisinnad Samverkans håll att skulle vi få bestämma skulle vi absolut jobba för det här, men någon sorts politisk påverkan måste väl de också kunna ha fastän de är ett litet parti i landskapsregeringen. Centern borde också kunna jobba för samma sak, om man håller det som man har diskuterat många gånger.

 

Några direkta revolutionerande åtgärder för att förbättra möjligheten till etablering i skärgården kan jag inte riktigt se i svaret på spörsmålet utan det är en uppräkning av det som har varit och inte så mycket nytt. Det är, som sagt, ingen lätt sits, men jag tycker ändå att man skulle ha kunnat ha lite mera fantasi när det gäller möjligheter.

 

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att lite beröra en tidningsartikel som cirkulerade här där näringsminister Strand kritiserar oppositionens motioner, delvis finansmotioner och hemställningsmotioner. Först kritiserar man landskapsregeringen, där man går in och finansierar en golfbana till hundra procent och så bidrar man själva med motioner som ökar på bidragssystemet. Då räknar han upp insatser som infrastrukturella satsningar som ett försvar och sedan kritiserar han oppositionen. Det är antagligen ett sätt att försvara sitt ställningstagande när det gäller de olika stöden. Jag tänker inte desto mera gå in på detta. Det tangerar lite det näringspolitiska spörsmålet, men jag måste ändå beröra någon del som jag tycker att har en viss regionalpolitisk påverkan, nämligen några av våra motioner.  Då tänker jag närmast på stödet till ett bidragssystem för tillvaratagande av energivirke som jag anser att har en stor regionalpolitisk inverkan. Det är en möjlighet för skogsnäringen, för sådana som bedriver ett viss skogsbruk ute i skärgården att engagera sig i att ta vara på energivirket, samtidigt som man i olika sammanhang påpekar vikten av att skapa möjligheter för alternativa energiformer. Men ändå kritiserar man oss i oppositionen för att vi kommer fram med det här. I Finland finns det här systemet och röner väldigt positiva tankar och man ser att den finska regeringen på det viset har en helt annan inställning när det gäller energipolitiken för uppvärmningssidan än vad åtminstone landskapsregeringen har. Jag kan också nämna samhällsfinansieringen av vattenenheten. Här kommer vi igen in på jordbrukspolitiken: man skall skapa större möjligheter, större enheter och rationalisera, diversifiera och allt vad som räknas upp i olika sammanhang. Det är en del av samhällets sak att vara med och bidra. Det är sist och slutligen en väldigt liten del i kostnader för det en del av det här får jordbrukarna vara med och finansiera. Men här igen lyfter man fram det som en kritisk åtgärd. Det här ser jag på lång sikt.

 

Sist och slutligen konstaterar landskapsregeringsledamoten Strand i artikeln – trots att han tidigare har kritiserat oss – att om vi inte skulle ha det här stödsystemet så kan det orsaka att jordbruket försvinner, Chips försvinner, ÅCA försvinner, trädgårdshallen försvinner och slakteriet, så därför måste vi ha ett sådant här system. Det skulle vara väldigt roligt att veta hur Strand egentligen vill ha det; i ena stunden kritiserar han oss för vissa saker och till slut konstaterar han i varje fall att vi måste ha det här systemet kvar för annars har inte näringarna någon möjlighet att verka i framtiden. Det skulle vara väldigt roligt att veta om faktiskt centern står bakom hans uttalanden som regeringsparti.

 

Andra delar i skrivelsen kommer jag att ta upp i samband med spörsmålet om näringspolitiken, ett spörsmål som vi har undertecknat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att landskapsregeringsledamoten Strand får återkomma till det sista. I centern har vi inte tagit ställning till vad ledamoten Strand har skrivit i tidningen. Men jag tycker att det är intressant med ltl Brage Eklunds uppfattningar för de stämmer till stor del överens med det som jag själv har framfört. Det intressanta är att man egentligen borde ha kommit med ett eget spörsmål innehållande dessa synpunkter,  för det som nu skiljer Ålands Framtids ledamöter är att där har man konkreta förslag och åsikter om vad som skall göras, men man säger inte vad som har gjorts fel där heller. Men till skillnad från liberalerna, som säger varken bu eller bä, de säger bara att det är fel, men inte vad som är fel och inte vad man kan göra. Jag tycker att Ålands Framtid är ett steg före, men jag skulle uppmuntra dem att komma med ett spörsmål i den här frågan, så fick vi den debatt som jag efterlyste i mitt anförande!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det verkar som om ltl Jan-Erik Mattsson har samma uppfattning som vi har när det gäller detta, men vi påpekade tydligt och klart vissa åtgärder och det var det som lantrådet sade i sitt inledningsanförande om den regionalpolitiska debatten. Som jag sade efterlyste vi dem i spörsmålet och därför framförde vi vissa saker. Det finns mera som man kan påpeka, men debatten har pågått så pass länge att man kanske tycker att det blir lite rundgång.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Egentligen talar vi nu om två olika spörsmål; det ena har inte Ålands Framtid inte skrivit på och det är det spörsmålet vi debatterar i dag. Därför har mina insatser hittills riktats mot dem som har skrivit på det spörsmålet. Vi återkommer till det andra spörsmålet om näringslivet på måndag och det är intressant att diskutera. Jag tycker att det skall bli en bra debatt, men en sak som jag har lite svårt att förstå och som kanske var lite av det som var innehållet i ledamoten Strands inlaga i tidningen är att Ålands Framtid de facto kritiserar regeringen för att ge för mycket bidrag eller göra ett samhälle som är bidragsberoende. Samtidigt pushar ltl Brage Eklund i dag ånyo på att det behövs mera insatser i form av bidrag för olika saker. Det här är två saker som vi nog behöver debattera hur det skall gå tillväga. Om vi är överens om att det skall finnas en ram för bidragen måste det ske en omfördelning, för det är nog inte bara att öka på kakan.

 

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt så att jag är ingen älskare – inte Ålands Framtid överhuvudtaget – av bidragssystemet, men vi lever i en värld där det är det aktuella i dag. Om vi är rättvisa kan vi konstatera att vi har ingen möjlighet att ta bort systemet här på Åland, för då kan du släcka ner lyktorna för alla typer av näringar. Om vi skall ha rättvisa och konkurrenskraftiga system måste vi ha ett likartade som i omkringliggande regioner. Därför har vi påpekat det i vissa motioner där det inte är rättvist. Jag kommer att ta upp den här frågan i samband med den näringspolitiska debatten ännu mera och påpeka var det finns stora orättvisor. Jag skall inte gå in på det närmare i den här debatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund säger att vi bara tar upp de övergripande målsättningarna i vårt svar när det gäller lantbruket och jordbruket. Det är naturligt i dag, för precis som ltl Brage Eklund vet har vi just jobbat fram en jordbruksstrategi. Det har varit en demokratisk process där alla har fått komma till tals: näringen, olika intresseorganisationer och liknande. Detta har sedan utmynnat i en nationell strategi som vi i morgon i landskapsregeringen skall ta beslut om att föra till näringsutskottet som samrådsärende och sedan har vi också det detaljerade programmet som skall gälla för 2007-2013, där det arbetas med just de här detaljerna utgående från jordbruksstrategin som har tagits fram i stort samförstånd. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Det är bra att jag får reda på att det kommer ett mera detaljerat program. Man kunde ha påpekat i svaret att det kommer ett mera detaljerat åtgärdsprogram när det gäller jordbrukspolitiken; då kanske man inte hade behövt kommentera vissa saker i spörsmålet. Då väntar jag med spänning på den delen!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det arbetet pågår, som sagt, för fullt men det finns också andra ingredienser: vad kommer finansieringsramarna att vara samt liknande. Jag tänkte också kommentera skatteövertagandet som ltl Brage Eklund tog upp. Jag har precis samma åsikt att vi borde ha skatteinstrumentet som en regionalpolitiskt och näringspolitiskt verktyg. Vi driver den frågan i landskapsregeringen, men jag skall inte föregå debatten på måndag, men i det svar som vi har lämnat där säger vi att vi kommer att tillsätta en parlamentarisk grupp som kommer att se på frågorna när den skatteutredning som handelskammaren tillsammans med vår näringsavdelning håller på med blir klar; den torde vara klara under våren 2006.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Det är glädjande att höra att man äntligen har kommit någon vart med detta. Det är väl likadant som med det specifika åtgärdsprogrammet för jordbruket att man får vänta med spänning och se vad det leder till, om det är något som faktiskt går ut på att överta skatter eller om det blir en pappersprodukt.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag skulle vilja ha ett klargörande. Ltl Brage Eklund sade att man via kommunalskatten på något sätt skulle införa ett stödsystem och tydligen pratade också ltl Anders Eriksson om det. Tänker man sig att genom överföringar från landskapet till kommunerna skulle kommunerna ha utrymme att sänka sin kommunalskatt? Då går det lite i linje med det som vi har diskuterat tidigare, där både Ålands Framtid och liberalerna har ansett att kommunalskatten borde komma tillbaka till kommunerna, just för att skapa utrymme för också skattesänkningar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är grundtanken. Jag gick inte närmare in på det, men som ltl Anders Eriksson nämnde var det fråga om en utredning och där skulle man kunna tänka sig att man kör ett pilotprojekt på en viss tid och se vad som händer. Jag tycker att det där skulle landskapsregeringen var öppna för att utreda och titta på.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Från liberalernas sida tycker vi också att det skulle vara viktigt att man skapade mera handlingsutrymme i kommunerna, dels för att se till att man skall klara sina åtaganden men också för att faktiskt kunna sänka skattetrycket till befolkningen. Det borde gå via överföringar, och kapitalskatten är ett bra instrument eftersom den är intjänad i de enskilda kommunerna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Kapitalskatten kan vara ett exempel, men det kanske finns andra möjligheter också. Det där tycker jag man behöver utreda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund sade att landskapsregeringens svar på spörsmålet inte innehåller några revolutionerande nyheter. Då skulle jag faktiskt vilja fråga lite försiktigt, att är det ens önskvärt att det som kommer skulle vara så revolutionerande! Jag skall återkomma i mitt anförande till hur jag ser på den här frågan, men jag skulle vilja att ltl Brage Eklund också utvecklar den lite.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Visst kan landskapsregeringen komma med revolutionerande åsikter! Det skapar mycket bättre debatt och då får man kanske en större samsyn på hur man kan bemöta. Nu är det så att landskapsregeringen egentligen väntar på oppositionens åsikter för att man i princip kan stoppa dem i papperskorgen – eller om det är någonting bra så kan man ta upp dem efter en viss tid och ta dem som sina egna, men det skulle vara intressant om landskapsregeringen faktiskt hade en revolutionerade åsikt hur man kunde skapa möjligheter i skärgården för både bosättning och företagande på ett bättre sätt.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det som landskapsregeringen svarar är en mångfald av olika åtgärder, både stora och små och jag undrar om revolution är den rätta vägen att gå. När nu ltl Brage Eklund för fram skattefrågan och alternativa energiformer så tycker inte jag heller att det är så hemskt revolutionerande utan det är ganska svårt att hitta någonting nytt under stjärnorna. Däremot måste vi strategiskt jobba framåt målmedvetet för att skapa en mera livskraftig region. Men revolutionen tror jag låter vänta på sig!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Som jag sade tror jag ingen har några revolutionerande åtgärder här, för det har varit ett problem under långa tider att skärgården och randkommunerna minskar i bosättning, folk flyttar ut. Många små åtgärder kan bidra till vissa saker och det är väl kanske det som man saknar i spörsmålet, gärna också mera konkret i fråga om större åtgärder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund förde ett intressant resonemang om energivirke och utredningar om alternativa energiformer sett ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Det är en fråga som alltid har intresserat Åländsk Center och som vi jobbar med väldigt intensivt för tillfället. Det är en viktig fråga, inte bara regionalpolitiskt utan jag tycker att den är väldigt viktig ur miljösynpunkt. Genom ett större nyttjande av det energivirke och alternativa energiformer som vi har här på Åland så har vi en möjlighet att spara på miljön, inte bara för ålänningar utan även globalt sett. Jag är tacksam för det stöd som jag utgår från att vi kommer att få från ert parti.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt så att jag måste säga att Ålands Framtid har varit lite före centern när det gäller framtagande av alternativa energikällor. Vi har varit förespråkare när det gäller biovärmeverket som jag hoppas att kommer att verkställas och Ålands Framtid gick i spetsen när det gällde att motionera om tillvaratagande av energivirke. Vi har också förespråkat vindkraften. Följer alltså centern med på tåget blir det inga bekymmer att åtgärda detta.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det är det här som är småskalighetens dilemma när det blir en tävling vem som har sagt vad, var, när och hur samt vem som är först. Sist och slutligen är det centern som är först därför att om inte jag är felinformerad så var ltl Brage Eklund med och bildade Åländsk Center, men det är en parentes. Jag tror säkert att vi kan nå konsensus i de här frågorna och arbeta gemensamt framåt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jo, det var jag faktiskt, men jag har ändrat parti sedan dess och när jag förde fram de här sakerna var jag faktiskt inte med i centern, men vill ni ta del av det här därför att jag var med och bildade centern, så bjuder jag på det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Lagtingets oppositionspartier, åtminstone två, med vtm Viveka Eriksson som första undertecknare har lämnat in ett spörsmål om regionalpolitiken, där man ifrågasätter landskapsregeringens satsningar för regionerna glesbygd och skärgård. Man skriver också att tidigare landskapsregeringar bedrivit en någorlunda framgångsrik skärgårdspolitik, men nu skulle den trenden ha vänt!

 

Lantrådet Roger Nordlund säger enligt stenografiska protokollen att en så skärgårdsvänlig landskapsregering inte har suttit på de 15 år som han har varit med. Det är intressant att åsikterna om framgången är så pass olika mellan center och liberaler som ändå har regerat tillsammans.

Om situationen är den mörka bild som vtm Viveka Eriksson målade upp då debatten var aktuell senast, då måste jag faktiskt fråga mig om tidigare landskapsregeringar verkligen har varit så lyckosamma!

 

Regionalpolitiken är som jag ser det ett långsiktigt åtagande. Det som inte har gjorts tidigare kan man inte bära frukt av i dag. Det som vi sår i dag får vi skörda långt fram i framtiden. Det är alltså tidigare åtgärder som ligger till grund för den situation som man är i idag. Och skärgården är en viktig fråga för mig och den kommer jag att fortsätta att driva på, men det är där vi står nu igen - det är såningstid. Frågan är bara: Är det samma frön som man har sått förr som gäller eller är det nya växtarter och plantor som vi skall sätta? Kanske är det både och. För egen del tror jag att det inte finns någon trollstav eller för den delen några revolutionerande nyheter som kan förändra allt.

 

Regionalpolitiska satsningar måste göras konsekvent och målmedvetet både i smått och i stort. Knappast kan en golfbana allena rädda skärgården, men den kan hjälpa till. Bredband, däremot, tror jag att kan vara en riktigt bra livlina som tillför modernitet och möjlighet för distansarbete. En ny skola, en bra barnomsorg och äldreboende på hemorten är avgörande.

 

Man har också diskuterat arbetsfördelningen mellan det offentliga och det privata. Det offentliga skall skapa förutsättningar och de privata skall vara aktörerna. Men vilka förutsättningar är det då som vi kan ytterligare skapa? Vilka förutsättningar är det som saknas? Och vad gör man när marknaden är så liten att en affärsrörelse inte är lönsam? Och vad gör man när kunderna är så få att det är svårt att bedriva en butik eller en försäljning och när turisterna kanske för den delen också är för få? Vilka förutsättningar kan vi som representanter för samhällsutvecklingen åta oss och utveckla ytterligare? Jag tror vi behöver bättre analyser av situationen för att kunna skapa en långsiktig framtidsstrategi som kan ingjuta hopp och tro för den här regionen. Det är avgörande att det finns en framtidstro, för när vuxna människor gnäller så är det någonting fel och då får man väl ta det på allvar.

 

Jag tycker inte heller man skall förringa behovet av kultur, fritidsintressen, som kan skapa sammanhållning och trivsel. Varför man här i debatten valde att raljera över den insatsen är för mig väldigt svårt att förstå.

 

Kultur skapar gemenskap. Landskapsregeringen vill satsa på kultur också för skärgårdsborna och har därför initierat ett projekt i årets budget. Vi ger en ram, en förutsättning, innehållet skall skapas av de kulturaktiva själva. Vi skall återkomma i den här frågan närmare i nästa tilläggsbudget, men enligt de utlåtanden som inkommit från skärgården ställer man sig positiv till den här förutsättningen.

 

I en på orten utkommande tidning, som man brukar säga, var det förra veckan reportage från Brändö. Där säger 14-åriga Julia och Cecilia att mest av allt vill de flytta till stan, de kan knappt vänta tills de har gått ut nian. Skolan håller på att rasa ihop, säger de och de tror inte att den verkligen skall bli ombyggd den här gången heller. Brändö skola har varit föremål för ombyggnad sedan jag själv gick där, och det är nu 20 år sedan. Och inte vet jag vad det är för regionalpolitik varför man inte på så lång tid gått in för den här ombyggnaden, trots att man vet att vård, skola och omsorg är avgörande för dem som bor på orten. En bra skola skapar stolthet och kanske en skola där man själv vill att barnen skall gå. Då är min fråga den: Har tidigare förd regionalpolitik inom landskap och kommuner verkligen ägnat intresse åt ungdomar som Julia och Cecilia och ägnat dem någon större uppmärksamhet? Har man frågat vad de vill, hur de ser på sitt liv och sin framtid, hur kommunen kunde utveckla fritiden, efterhört vad de vill ha för sysselsättning att vilja flytta hem till?

 

Jag skulle föreslå här att vi behöver utreda skärgårdens in- och utflyttningsrörelser och få en bättre bild av vilka orsaker som ligger till grund för utflyttning och orsaker till varför man inte heller väljer att flytta tillbaka.

 

Här föreslår landskapsregeringen en liten men jag tror viktig åtgärd, nämligen att man kan öka de studiesociala förmånerna för skärgårdsungdomar på det sättet att man gratis eller förmånligare kan åka hem med bussen till helgerna, eftersom det är viktigt att 15- och 16-åringar inte för tidigt släpper kontakten till hemmet. Det här har man talat om länge, nu äntligen har vi fått en skrivning om det.

 

Regionalpolitiken behöver alltså fokusera både på situationen som den är i dag och på de medborgare som bor där i dag men också på dem som skall bli framtidens medborgare. En ny tid kräver också nya metoder och det som landskapsregeringens svar frågar sig är om det är samma frön som gäller eller om man måste hitta nya grödor. Fungerar längre de traditionella regionalpolitiska metoderna med fokus på primärnäringar eller måste man gå nya vägar? Svaret är att det är både och; en del primärnäringar kan vara lönsamma även i framtiden, men man måste också se över nutidsmänniskornas krav på modernitet och vilja att ha en meningsfull fritid och kvalificerade arbeten.

 

Det gynnar diskussionen om den kan vara nyanserad och att man gemensamt konstaterar att den problematik som finns i skärgård och glesbygd är en utmaning och där man behöver söka delvis nya lösningar, inte bara titta bakåt utan framåt och utåt. En avfolkning av glesbygderna är en problematik som vi delar med alla de andra nordiska länderna.

 

När vi skall skapa förutsättningar är bidrag och investeringar svaret på alla frågor? Den frågeställningen har också funnits här. Bidrag och investeringar behövs, men det är kanske inte allt. De skärgårdsbor som jag känner vill inte vara några bidragstagare, de vill leva på sitt arbete, de vill att deras initiativ uppmärksammas och ges normala startbidrag, men de vill att affären skall vara lönsam genom att alla solidariskt handlar i bybutiken fast det kanske är dyrare. Man vill hitta på nya saker att jobba med, man vill röra sig runt i världen, man väljer skärgården som boplats för att man gillar att bo där och man önskar att fler skall upptäcka fördelarna med skärgårdslivet.

 

Det gynnar inte frågan att skapa en polarisering mellan stad och landsbygd. Vi måste se på Åland som en helhet med en drivande centralort och med vitala regioner. Jag har aldrig sett att det har givit något bra resultat av att skapa sådana gränser; det bara förhindrar samarbete och skapar missnöje, samarbete är konstruktivt, gränser är det inte.

 

En sak som vi har diskuterat rätt nyligen och som faktiskt inte kanske är revolutionerande men dock en liten nyhet som inte finns nämnt i landskapsregeringens svar är att man kunde se till att man på skärgårdsfärjorna får en möjlighet att koppla upp sig på Internet. Då får de som pendlar fram och tillbaka till staden en möjlighet att jobba ombord och då drar man nytta av många timmar som man annars kanske inte skulle kunna nyttja så effektivt. Det här är ett sätt att skapa en effektivitet i resandet.

 

Ltl Veronica Thörnroos sade i debatten att äntligen, äntligen har vi fått upp farten och det börjar hända någonting. Eftersom alla senast avslutade på Runebergvers – jag har tyvärr ingen att komma med – men jag tycker att det var mycket konstruktivt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det fanns mycket i ledamoten Camilla Gunells anförande som jag kan skriva under. Det var mycket positiva saker som hon sade. Det är ett faktum, såsom ledamoten Camilla Gunell uttryckte det, att vuxna människor gnäller, det finns ett missnöje, det finns problem. Vi är inne på samma linje att man behöver problematisera och analysera, man måste kartlägga problemen för att sedan kunna bestämma: vad är handlingsplanen för att komma tillrätta med dem.

 

När det gäller kulturprojekten i skärgården vill jag inte säga att jag raljerade om kulturprojekten i skärgården, men jag varnade lite för det ovanifrån kommande perspektivet, att det är så viktigt att de som är kulturaktiva i kommunerna också är de som är aktörerna. Men såsom ledamoten Camilla Gunell nu framställer det är det ramen landskapsregeringen diskuterar och sedan skall verksamheten skötas i skärgården. Det här kommer att komma tillbaka till lagtinget eftersom finansutskottet har efterlyst det.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det som landskapsregeringen har velat med det här projektet hela tiden är att skapa en förutsättning; innehållet skall fyllas av de kulturaktiva i skärgården. Det vi gör nu inför tilläggsbudgeten är att fråga hur de ser på det här och reaktionen är, som jag uppfattar den, positiv. Vtm Viveka Eriksson och jag är eniga om att vi behöver analys och problematisering och i viss mån kanske ytterligare utredning, men vi behöver också handla.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vi kommer att med stort intresse att ta del av landskapsregeringens tilläggsbudget och idéerna för kulturpolitiken i skärgården. Det som framgick av budgeten blev otydligt, och så tyckte också lagtinget eftersom finansutskottet skrev som de gjorde, att man vill ha det tillbaka för att ytterligare granska vad som avses. Jag ser en risk i att man sitter i Mariehamn eller någon annanstans än där verksamheten försiggår och tycker hur det skall göras, det får man vara väldigt försiktig med.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är så att vi behöver ha den här kanalen öppen hela tiden och hålla dialogen levande, men det har alltid varit så att beslutsfattarna har suttit i Mariehamn i alla tider och ändå har det gått att föra regionalpolitik, och jag är övertygad om att det kommer att gå i framtiden också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Behovet av debatt i den här frågan är helt uppenbart, också nödvändigt och därför tycker jag att det är bra att man lyfter fram frågorna ur olika synvinklar. Det var en konkret sak som ledamoten Camilla Gunell tog upp här och det var varför flyttar folk bort från randkommunerna och skärgården, varför flyttar de inte tillbaka? Då tycker jag att man borde ta reda på premisserna varför man har flyttat och varför man inte har flyttat tillbaka. Ett förslag här är att man borde göra en enkät i frågan för att få lite kött på benen som man direkt kan åtgärda. Jag tror nog att var och en har haft sin orsak till varför man flyttar bort från randkommunen. Det gäller inte bara skärgården utan det gäller generellt alla randkommuner och framför allt på den kommunala basen gäller det att man flyttar till centrum i kommunen.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det var alltså mitt förslag att vi gör en djupare analys, kanske en enkät eller något slags bred mätning av detta. Visst har man till vissa delar uppfattningar om varför människor flyttar; kraven på utbildning, man söker sig bort av olika orsaker och sedan kanske man tycker att det finns ingen kvalificerad arbetsplats att återvända till. Men jag tror att det vore bra att ha en kartläggning över orsakerna till utflyttningen och kanske också orsakerna till varför ingen återflyttning sker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan understöda mycket av det som ledamoten Camilla Gunell sade. Det var en mera allmän syn på problematiken och det är inte nytt, utan har alltid förekommit, som jag sade i mitt anförande. Hon nämnde att primärnäringarnas framtid är osäker och att hitta nya nischer är inte alldeles lätt, men där fiskodlingen är nu har jordbruket varit, nämligen att landskapsregeringen inte har gett företagarna ett klart ställningstagande att det är så här man vill. Vi vet fiskodlingarnas väntan på ett svar: vad är det som komma skall med näringen? Det är ett problem att kör man ner en näring en gång så startar den inte upp på nytt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Brage Eklund hade någon speciell fråga, men det jag gärna vill bemöta är att landskapsregeringen har vid otaliga tillfällen sagt att man vill se en övergångstid till en mera hållbar fiskodlingsnäring. Jag tycker att det har också framkommit att miljöhandlingsprogrammet skulle vara ett icke-positivt regionalpolitiskt dokument, men det tycker jag man kan ha olika åsikter om. Miljöhandlingsprogrammet är i första hand ett miljöhandlingsprogram. När det gäller de regionalpolitiska konsekvenserna av det har man sagt vid otaliga tillfällen att man vill jobba långsiktigt med att hitta en övergång till en hållbar näring.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När man pratar med näringsidkarna är det inte det att de inte vill åtgärda någonting utan det är svaret från landskapsregeringen på vilket sätt man skall göra som man har saknat. Därför tycker jag att när det kommer upp frågor som berör olika näringar; det spelar ingen roll vilket företag eller företagsform det är, så får inte landskapsregeringen hålla på och skjuta på svaren till näringsidkarna i flera år förrän man ger besked vad som komma skall. Det har varit problem med andra frågor också; Ålands Framtid hade en motion om att svar från landskapsregeringen tar alldeles för lång tid, man säger att det skall vara tre månader, men det finns sådana som har legat i två år. Det här gynnar inte klimatet mellan landskapsregeringen och näringsidkarna när det skjuts på framtiden på det här viset.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Nu kom ltl Brage Eklund in på frågan om en god förvaltning och det är kanske en annan fråga. När det gäller fiskodlingsnäringen och primärnäringarna i övrigt är det väl också där en fråga om arbetsfördelning: vad skall de offentliga göra och vad skall själva näringsidkarna göra. Där tror jag att det är precis samma sak: landskapsregeringen skall skapa förutsättningar för en övergångsperiod, men initiativen och drivkraften måste också komma från fiskodlingarna själva.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Nu har det vänts och vridits och väldigt mycket är nu sagt i den här frågan. Jag tycker att alla som har deltagit i debatten pratar om regionalpolitik som väldigt viktigt för hela Åland, att man behöver ha en helhetssyn på de olika regionernas överlevnad.

Det är som jag sade inledningsvis i mitt första anförande att vi behöver ha en stark centralort som är själva navet, drivkraften. Där det finns mycket drivkraft sugs mycket av resurser till centralorten, mycket av servicen. Men det behövs också  en livskraftig landsbygd och det behövs en levande skärgård. Ofrånkomligt blir det ändå så när vi diskuterar regionalpolitik att det blir de svagare regionerna som debatteras, det är skärgården och det är glesbygden. Det behövs fortsättningsvis en solidarisk politik där man ser till att de svagare regionerna också har en framtid.

 

Förra gången diskuterade vi det här med flydda tider, om det är så att vi liberaler och vi i oppositionen som har undertecknat spörsmålet är fast i flydda tider, att allting skall vara såsom det har varit tidigare, och det är definitivt inte så. Det är självklart att det i det här arbetet krävs en kontinuitet, lite det som ledamoten Camilla Gunell var inne på: att man sår frön och man skördar och det är en ganska långsiktig politik och att vi som är verksamma nu också skall så våra frön. Vi skall hitta våra sätt att möta den framtid som kommer och de svårigheter som vi möter. Där är det väl något i detta att möta den avfolkning som vi kan läsa ut ur spörsmålssvaret, alltså att glesbygden och framför allt skärgårdsbefolkningen minskar. Det måste vi möta, det måste vi försöka motverka på olika sätt.

 

Det är så att man gör ett aktivt val när man väljer att bo i glesbygden och skärgården. Då blir det just den här vågskålen: hur mycket överväger de positiva sakerna med att bo i skärgården värda i förhållande till de problem som det innebär att bo i skärgården med kommunikationer och andra svårigheter?

 

Man behöver alltså problematisera frågeställningarna, man behöver, precis som ledamoten Camilla Gunell sade, göra en analys, en kartläggning av problemområdena för att kunna ta itu och komma tillrätta med dem.

 

Det har delats ut en kläm på lagtingsledamöternas bord. Klämmen är ovanligt lång, den kunde vara mycket längre, för det är många saker som man skulle kunna lyfta upp i det här sammanhanget. Men vi ville ta fasta på några konkreta frågor som vi tycker att man borde åtgärda från landskapsregeringens sida. Då vill jag komma till den sista delen först om en kartläggning, som vi redan var inne på, att man borde titta på de olika faktorer som påverkar levnadsförutsättningarna i skärgården, i glesbygden och att den kartläggningen sedan skulle ligga till grund för hur man utformar strategier för den framtida regionalpolitiken. I kartläggningen bör man ta upp många olika saker, just det här med hur yrkesstrukturen ser ut i dag, hur man kan förvänta sig att den kommer att se ut i framtiden, man bör se på åldersstrukturen, serviceutbud, hur fritidsverksamhet fungerar, ungdomsaspekten: vad gör att ungdomar väljer skärgård eller glesbygd som bosättningsort? En annan aspekt som också är väldigt viktig i det här sammanhanget är jämställdhetsaspekten. Kvinnorna är också en vikande grupp i skärgården. Detta ger upphov till en ond cirkel. För det första föds det färre barn, men det är också så att välutbildade kvinnor ofta jobbar i den offentliga sektorn och det behövs service för att man skall kunna upprätthålla skärgårdssamhället, samtidigt behöver färre skärgårdsbor mindre service och därmed finns färre arbetsplatser och allt detta samverkar med varandra. På vilket sätt hanterar man frågan om kvinnornas representation i skärgårds- och glesbygdssamhällena?

 

En annan del i klämmen tar fasta på turismen. Det finns en turismstrategi för landskapet. Vi tycker att man kunde lyfta ut detta med skärgården och fundera lite extra mycket på vilket sätt man skulle kunna stötta företagare som jobbar inom turismsektorn. Vi har tidigare varit inne på frågan om socialskyddsavgifterna som var möjligt under förra årets budget att lyfta av för företagare i skärgården. Det är ett system som finns i skärgården på rikssidan. Det här lyftes ut i årets budget; finansutskottet har sagt att det skall införas och det hoppas jag också att man gör. Detta bara som en aspekt i hur man kan stötta upp småföretagare. Men man kan också titta på hur man kan uppmuntra enskilda småföretagare att nyanställa personer. Kan man på något sätt genom olika avdragsformer premiera företagare och då kommer jag igen tillbaka till jämställdhetsaspekten, särskilt kvinnliga arbetsplatser, kan man stötta dem på något sätt?

 

Den tredje punkten i klämmen tar fasta på ett förslag att förbättra kontakterna med och attityderna till det glesbebyggda regionerna på Åland. Det var mycket diskussion förra gången om detta med kontakterna och delaktigheten för personer som bor i skärgård och glesbygd, att det är så viktigt att man är delaktig när beslut fattas som berör och griper in i människors liv. Jag vill framför allt understryka det här med kontakterna. I dag finns skärgårdsnämnden för skärgårdskommunerna och jag tror att det var ltl Veronica Thörnroos som ansåg att den borde omstruktureras. Finns det något annat forum där skärgårdskommunerna kunde mötas men där de också har möjlighet att påverka den förda politiken här i landskapborgen?

 

Det kan finnas andra samarbetsformer som man också kunde lyfta upp. Man kunde säkert ta in människor i olika beredningsskeden när landskapsregeringen arbetar med olika frågor.

 

En konkret sak som inte finns upptagen här som liberalerna har fört fram tidigare är prisbilden, när man bor i glesbygden, när man bor i skärgården, är allting dyrare. På vilket sätt kunde man stötta upp företagare och enskilda människor så att de inte skall ha en alltför mycket dyrare tillvaro än den som bor i en tätort?

 

Det finns alltså många positiva saker som har räknats upp under debatten, många konkreta saker, men trots det kan vi inte bortse från att det finns problem här som vi måste hitta olika lösningar på. Det är väl det som vi gemensamt behöver gå vidare med och försöka söka olika vägar för att skapa en bra framtidstro också i skärgårds- och glesbygdsregionerna.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är många frågor i dag som kommer upp till diskussion när vtm Viveka Eriksson kommer upp i sitta andra anförande som hade varit att bättre att diskutera från början genom att komma med ett klämförslag. Utifrån diskussionen tror jag faktiskt att Ålands Framtid skulle ha kunnat skriva ett betydligt mera konkret klämförslag som skulle ha fått stöd här i lagtinget. Så ställer hon några intressanta frågor om – precis som jag själv gjorde – varför flyttar folk bort från skärgården. Jag tycker att vtm Viveka Eriksson själv borde fundera över det!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tror att man behöver ta detta på allvar, ltl Jan-Erik Mattsson. Visserligen är jag själv utflyttad från skärgården, om det är vad som avses. För den skulle tycker jag att man bör problematisera: På vilket sätt kunde man stimulera och uppmuntra ungdomar och också andra människor att välja skärgård och glesbygd som bosättningsort? Det är ju så, ltl Jan-Erik Mattsson, att trenden är något annorlunda och då behöver vi också hitta olika åtgärdsförslag för att kunna motverka det.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag inser mycket väl allvaret i diskussionen och jag menade verkligen allvarligt att vtm Viveka Eriksson borde fundera en stund över varför hon själv de facto har flyttat från skärgården. Att genom en kläm ålägga regeringen att i maj, maj och inom år 2006 komma med lösningar när vtm Viveka Eriksson har suttit med under många år här och haft förslag på olika lösningar. Nu skall då landskapsregeringen komma med helt nya lösningar som oppositionen, har vi fått veta, kritiskt kommer att granska. Hon var också inne på den första punkten att det är så långt till kontakterna med skärgården, men mig veterligen har vi politisk representation här i lagtinget som torde kunna förmedla politiska kontakter hela vägen från lokalbefolkningen in till lagting och regering.

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Först till det sista. Det är människor som är verksamma, jobbar i olika företag, som har olika verksamheter, det är deras verklighet som man fattar beslut om och det är också de som skall vara delaktiga i processer när man tar beslut som berör dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag uppskattar att vtm Viveka Eriksson också tar kvinnoperspektivet. Naturligtvis skall det vara en aspekt som finns med i alla kartläggningar och utredningar som man företar sig. Det är kanske framför allt med tanke på fritidsintressena som jag nämnde att det fortfarande är väldigt få kvinnor i jaktlaget och i vettaskåran. Vi får se om det är varken män eller kvinnor nuförtiden i vettaskåran, men i alla fall är den här aspekten viktig och det stöder jag också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson inledde sitt slutanförande med ”till flydda tider”. Ja, visst, ”till flydda tider återgår min tanke ack så gärna”! Jag noterade att vtm Viveka Eriksson har ett stort intresse för Fänrik Ståls sägner, och det har jag också, men när det gäller skärgårdens framtida utveckling måste vi se framåt och inte titta bakåt till flydda tider. Skärgården är en komplex enhet, synnerligen komplex och det är ungefär som med finska budgeten kontra den åländska tidigare, att man försöker skapa ett likadant samhälle ute i skärgården som man har i centralorterna och det betyder att man blir alltid tvåa. Jag hör till den kategorin, jag vill inte säga avarter, men som har flyttat ut till skärgården. Det är ett beslut som jag aldrig har ångrat. Det är någonting som jag är väldigt nöjd med, men jag har full förståelse för om ungdomar, speciellt kvinnor, i dag väljer att flytta från skärgården. Jag tror att mycket beror på den tillgång som vi har till media, den information som vi får från omvärlden, alla TV-program, alla reseprogram; det finns en lockelse att få komma till staden och ta del av alla dessa utbud och aktiviteter som där finns. Bor du i skärgården skall du i princip, med hjälp av stöd från landskapsregering eller kommun, men sedan skall du i princip dra det här lasset själv, det är du själv som skall se till att det ordnas danskurser, att det ordnas kulturkvällar osv. Jag tror inte att vi kan kämpa emot det här. Jag tror att även fast landskapsregeringen försöker ge in-put för att utöka det kulturella arbetet osv., så tror inte jag att det kommer att vara tillräckligt. Jag tror att vi i framtiden kommer att måsta lyfta fram andra värden i skärgården.

 

Från Brändös sida finns det en utflyttningstrend, speciellt bland kvinnor, när ungdomarna börjar gymnasieskolorna på fasta Åland. Dagens samhälle har utvecklats så att man vill inte längre släppa iväg en 15-16-åring till Mariehamn, man vill följa med, man vill övervaka, man vill vara nära som förälder, och de flesta har ekonomiska möjligheter eller släktingar som man kan få bo hos eller hyra sig en lägenhet och så får man ta del av detta pendlande som många sysselsätter sig med.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag citerade vtm Viveka Eriksson, som tidigare under debatten sade att vår roll är att granska och komma med konstruktiva alternativ; jag tycker att det är oppositionens sak i en parlamentarism att granska och komma med konstruktiva alternativ. Det finns ingen konstruktivitet och det finns inga alternativ i det spörsmål som vtm Viveka Eriksson m.fl. har lagt och det tycker jag är tråkigt.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Det finns ett klart och tydligt klämförslag, ltl Veronica Thörnroos!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det finns ett klämförslag som i princip bygger på de diskussioner som har förts här i lagtinget. Diskussionsunderlag som har kommit delvis från oppositionen, men också från landskapsregeringspartierna, så vari ligger nyheten?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få stöda vtm Viveka Erikssons klämförslag.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Bara ett litet tillägg till debatten i dag. Jag skulle viljag tona ner betydelsen över socialskyddsavgiften som ofta nämns som så betydelsefull för glesbygden genom dess avlyftande. Socialskyddsavgiften är 2,95 procent av lönekostnaden i dag. Lönebikostnaderna för en företagare i dag ligger mellan 30 och 100 procent beroende på sjuklönernas omfattning osv. Jag vill bara understryka att socialskyddsavgiften är bland den mest marginella som finns när det gäller arbetsgivaravgifter och benägenheten att anställa, så dess betydelse skall absolut inte överdrivas.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist uttalar sig som entreprenör i staden. Vi har klart och tydligt fått reda på att det har betydelse för skärgården att socialskyddsavgifterna betalas tillbaka. Flera talare har också varit inne på, att det finns ingen patentlösning när det gäller att lösa den här frågan utan det finns flera lösningar, och socialskyddsavgifterna är definitivt en.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det skulle vara intressant om ltl Katrin Sjögren kunde redogöra för vad det finns för belägg för hur socialskyddsavgifterna har haft betydelse när har gällt anställningar eller icke-anställningar i skärgården. Vad som har sagts här i salen kanske inte riktigt alltid är relevant med vad som händer i det verkliga näringslivet. Men ltl Katrin Sjögren kanske har andra motiv för det resonemanget. Faktum är rent matematiskt att socialskyddsavgiften är mindre än 3 procent av lönekostnaderna. De samlade lönebikostnaderna är mellan 30 och upp mot 100 procent, ibland mera, det är bara ett faktum.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Visst har jag exempel, ltl Fredrik Lindqvist! Från flera håll har det kommit påstötar i och med budgetdiskussionen, bl.a. från kommundirektörerna i skärgården och också från näringsidkarna. Det fanns ett exempel strax före jul hur man i Föglöbutiken med hjälp av socialskyddsavgifterna har kunnat inrätta ett litet kök och utvidga sin verksamhet.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Fortfarande kvarstår faktum att socialskyddsavgiften är mindre än 3 procent av lönekostnaderna och att de totala arbetsgivaravgifterna är mellan 30 och 100 procent. Vill man verkligen hjälpa företag i glesbygd så borde man kanske titta på de bitarna. Det är inte vår behörighet, men det handlar om arbetsrätt, det handlar om semesterrätt och det handlar om många andra frågor där man verkligen kunde lindra upp för företagare i glesbygden. Men kom ihåg att socialskyddsavgifterna är knappt 3 procent av de utbetalda lönerna.

 (Från salen:det ena utesluter inte det andra!)

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen i ärendet har vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Katrin Sjögren, föreslagit att lagtinget godkänner en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i avsikt att återge landsbygds- och skärgårdsregionerna tilltro till utvecklingsmöjligheterna och för att stärka regionernas kunskap och resurser, för lagtinget framlägger:

 

• förslag för att förbättra kontakterna med och attityderna till de glest bebyggda regionerna på Åland ( maj 2006)
• förslag för att förstärka landsbygds- och skärgårdsturismen med särskild inriktning på idrott, båtturism, hälsa och kultur (maj  2006)
• en kartläggning av de olika faktorer som påverkar levnadsförutsättningarna,  som underlag för utformning av strategier och regionalpolitik (inom år 2006).”

 

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 3.4. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 3.4.

 

 

TALMANNEN: Talmannen föreslår att ärendena nr 7 och nr 8 behandlas före ärendena nr 5 och nr 6 på föredragningslistan.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utredning om konsekvenserna av ett åländskt nej till Europeiska Unionens konstitutionella fördrag.  (HM nr 1/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker att man kan börja se att de åländska politikerna alltmer börjar uppvisa en enighet om den uppfattning som finns om den negativa EU-spiralen för Ålands del, en enighet om att man måste hejda den. Det jag främst tänker på är det ärende vi behandlade tidigare i dag, den lagmotion som vi förhoppningsvis enhälligt kan få att gå vidare till Finlands riksdag, alltså lagmotionen om en egen plats i Europaparlamentet.

 

Vi har också frånvaron av egen talerätt inför EG-domstolen. Det är någonting som har väckt stor uppmärksamhet, kanske främst på grund av ”snusfrågan”. Det felaktiga är ju att Åland ställs inför rätta utan att ha någon egen försvarare i salen; oavsett om det är en myndighet eller ett samhälle, så i ett rättssamhälle kan man inte ha det på det sättet. Jag har också fått den uppfattningen, utgående från de signaler man får både från tjänstemän och politiker, att det finns relativt goda möjligheter att få den här frågan löst.

 

EU-kommissionären, tänkte jag säga, men det får vi väl vänta på, EU-ministern Britt Lundberg har varnat i sina möten med EU-kommissionens representanter att det kan leda till svårigheter att få det nya EU-fördraget godkänt av lagtinget om man inte får bl.a. talerättsfrågan löst. Varningen är berättigad och från Ålands Framtids sida stöder vi fullt ut att regeringen höjer tonen när det gäller de här svåra frågorna, men samtidigt är vi lite bekymrade över vad ett nej till Europeiska unionens konstitutionella fördrag rent praktiskt kunde innebära.

 

Den, om jag kallar det för det, EU-rävsax som Åland befinner sig så är det klart att vi måste överväga vilka olika alternativ det finns för att göra vår röst hörd och om lagtinget vägrar ge sitt bifall till det nya fördraget så kan det vara ett bra påtryckningsmedel så länge inte Finland åtgärdar alla de brister som vi faktiskt har nationellt, åtgärder som kunde vidtas bara viljan fanns. Men en sådan här strategi förutsätter att lagtinget har en kunskap om vad ett nej till nämnda fördrag innebär i praktiken. Vi vill vara ansvarsfulla, vi vill i god tid veta konsekvenserna av vad ett nej kunde betyda och vi är faktiskt lite förvånade över att man från landskapsregeringens sida, åtminstone vad vi känner till, inte jobbar med att ta reda på: vad skulle konsekvenserna vara om vi står utanför? Jag hoppas, ifall det blir som det ofta blir i de här frågorna, en tystnad från övriga partiers sida att man inte kan tolka det på annat sätt än att man är nöjd med den EU-situation som vi har i dag.

 

Tittar vi på ratificeringsprocessen av EU:s grundfördrag har vi en ganska märklig sits på det sättet att 13 länder har ratificerat det före Frankrike och sedermera Holland i folkomröstningar inte omfattade det. Då stannade hela processen upp och det är där vi befinner oss i dag. Jag tror att lantrådet var inne på det i ett tidigare anförande och jag har också noterat det i andra sammanhang att från den finska regeringens sida tänker man synbarligen ändå föra fördraget till riksdagen för ratificering, och det där känns lite märkligt för mig, att vad är det riktigt man vill uppnå? Det är så att den text vi har i dag i grundfördraget inte kommer att bli den slutgiltiga och då är frågan: Vad är det som riksdagen tar ställning till? Jag tolkar det på det sättet att det är en symbolisk gest som man från finsk sida vill göra före man tar över ordförandeskapet vid halvårsskiftet. Det intressanta för oss är ändå: Vad händer om lagtinget säger nej? Det borde vara att fördraget då inte gäller på Åland och att man måste uppta nya förhandlingar. Men för att exemplifiera hur komplicerat det skulle bli om vi t.ex. tar jordbrukspolitiken där vi har delad behörighet, så om jag har förstått den här saken rätt kan det leda till att inom de områden som är riksbehörighet gäller grundfördraget, men inom de områden som är landskapsbehörighet gäller inte grundfördraget. Bara som ett exempel på hur oklar situationen kan bli.

 

Jag tycker till sist, fru talman, att det är svagt, rentav oansvarigt om man börjar tala om att man eventuellt skall ställa sig utanför EU:s grundfördrag innan man utreder de här frågorna. Vi är också inne för att man skulle använda detta som ett påtryckningsmedel, men vi måste veta vad konsekvenserna är, så jag hoppas att man i utskottsbehandlingen stöder de tankar vi har i motionen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är en mycket angelägen fråga som motionen handlar om, nämligen konsekvenserna av ett åländskt nej till Europeiska unionens konstitutionella fördrag, speciellt mot bakgrund av den debatt och de positioner som vi har ställt upp inför behandlingen av det konstitutionella fördraget här i Ålands lagting om och när det kommer hit för slutlig behandling, för det är precis som ltl Anders Eriksson säger att det är en litet märkligt situation vi har med tanke på att folkomröstningar i de europeiska länderna har satt tummen ner för fördraget, vilket innebär att det måste förhandlas om och ändå verkar det som att det i dag finns en vilja, en majoritet, i Finlands riksdag att man skall driva igenom det i den form det har till ett godkännande, dock kanske inte så långt att man går till en ratificeringsprocess så att det blir ett godkännande, men man kan ändå inte gå hela vägen fram. Det funderas ganska mycket på de här sakerna i Helsingfors just nu.

 

För Ålands del är frågan allvarlig på det sättet att om det konstitutionella fördraget kommer i kraft så ersätter det alla tidigare avtal. Det är inte som förut, om vi skulle ha sagt nej till Nicefördraget eller till Amsterdamfördraget så skulle de ha blivit kvar på den tidigare nivån, om man kan uttrycka sig så utan nu är det så att det här ersätter allt och när och om det träder i kraft i unionen så finns det ingenting annat. Det är alltså en mycket dramatisk situation som nog skulle uppstå om Åland säger nej till fördraget. Inom landskapsregeringen försöker vi i den här frågan, som i alla andra, vara så ansvarsfulla som möjligt och i de utredningar som vi kommer att göra här under våren, sommaren och hösten, så kommer den här biten också att vara med, dels den konstitutionella biten och formella biten: Kan Åland säga nej s.a.s. och vad innebär det rent konstitutionellt? Den är väldigt viktig att veta med tanke på den formella behandlingen både här i lagtinget och gentemot riksdag och regering i Helsingfors. Den andra biten om vad det rent praktiskt skulle innebära för vårt samhälle och där vi står i dag kan jag för min del säga, att man kan ju inte lämna Åland i en situation där ingenting gäller, det är en omöjlig situation; i sådana fall måste man bestämma sig för att framförhandla ett nytt avtal på något sätt. Och det är en mycket komplicerad situation, så jag tycker att vår målsättning skall vara att vi skall försöka uppnå sådana förhandlingsresultat när det gäller våra målsättningar och när det gäller inflytandefrågorna att vi kan vara med, men det är också vårt ansvar från landskapsregeringens sida, precis som ltl Anders Eriksson sade, att ha beredskap för vad ett nej skulle innebära. Det måste vara Ålands lagtings legitima rätt, precis som det är alla andra parlaments legitima rätt att säga ja eller nej. Det kan inte vara så att man är tvingad av omständigheterna att godkänna någonting som man inte egentligen vill ha, för då tycker jag att man inte har följt de demokratiska spelreglerna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka lantrådet för ett mycket bra statsmannamässigt anförande. Jag glömde faktiskt att säga – min värderade kollega Eklund brukar säga ibland när jag går upp att hur kan du läsa de där anteckningarna, men den här gången kunde jag inte göra det! – att de avtal vi har i dag ersätts av det nya grundfördraget, så det var en bra komplettering från lantrådets sida. Kan jag uppfatta det på det sättet att det är ett löfte, att man också kommer att utreda vad det innebär om vi inte ratificerar grundfördraget? Jag är oerhört rädd för att vi igen hamnar i den situationen, som vi har gjort så många gånger i EU-processen, att vi hann inte, vi vet inte, det finns inga andra alternativ än att man får ta det! Lantrådet säger att man måste utreda om Åland kan säga nej. Mitt svar på den frågan är att Åland kan nog säga nej, men då blir det förstås en omförhandling och att veta det förhandlingsresultatet är däremot knepigt, men vi kan formellt säga nej, det är min uppfattning.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar ltl Anders Erikssons uppfattning att vi kan formellt säga nej, men vi måste också veta vad det sedan innebär i praktiken. Så långt kan ltl Anders Eriksson ta det som ett löfte från mig, att vi kommer inom ramen för vad som är möjligt och rimligt försöka klarlägga de olika scenarierna, framför allt den konstitutionella biten. Den praktiska biten blir tyvärr ett ganska hypotetiskt scenario, för det beror precis på vilken inställning man tar i Helsingfors, vilken inställning man tar i Bryssel osv. Vi skall göra vad vi kan för att kunna redogöra för lagtinget så klart som möjligt för de olika scenarierna, men det är ingen lätt uppgift.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Visst är det så att det kan bli hypotetiska scenarier och det kan rentav bli så att vi kommer att bli serverade scenarier som kanske kan uppfattas som ganska skrämmande och då gäller det för oss att vi har konsekvenserna klara för oss. Den här motionen skall ses som en väckarklocka, att vi inte hamnar i den situation som jag sade tidigare att vi står där och skall godta eller inte godta grundfördraget och det enda svar vi har på frågorna är, att vi hann inte, vi vet inte, vi har inga andra alternativ än att ta det. Där upplever jag att lantrådet ganska långt delar den oro som kommer fram i motionen och jag är också tillfreds med det löfte som gavs att man försöker ta fram så goda svar som möjligt på de frågeställningar som finns.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Med den kunskap vi har inom förvaltningen och externt också, ÅSUB osv., så kommer vi att försöka skaffa oss den kunskap som vi kan inom det här området, men för den skull kan jag inte lova att vi vet exakt alla scenarier vad som händer, men eftersom det här sist och slutligen också är politik och det handlar i slutänden om vilken inställning motparterna i sådana fall skulle ta, dvs. Helsingfors och Bryssel; finns det en god vilja, så hittar man alltid lösningar, finns det en mindre god vilja så kan även lätta frågor bli svåra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det är lätt att stöda motionen. Det här är en viktig sak som man bör ta reda på och det gläder mig också att vi får höra att det är på gång och skall mer eller mindre ingå i det meddelande som lantrådet har utlovat om den nya konstitutionella fördraget. Situationen är, som flera talare här har sagt, ganska komplicerad, men en sak är säker: i den lydelse som det konstitutionella fördraget har i dag så kommer det inte att bli någon verklighet. Trots det vill man nu i Finland från regering och riksdag godkänna det och visa på att man är bland dem som tycker att det är bra. Det ställer oss i en ännu mer konstig position eftersom vi då måste antingen ta samma ställning eller s.a.s. bli utanför tillsvidare. Den lösning som man nu har föreslagit från grundlagsutskottet är att vi inte skall ta ställning i det här skedet utan sedan när man sätter det i kraft, eventuellt med lag, då skall vi ta ställning till den lagen. Det blir inget skarpt läge för lagtinget ännu på så sätt.

 

Bandet är nu tillbakaspolat om det konstitutionella fördraget åter öppnas och man ändrar detaljer i det; då bör vi vara framme från Ålands sida också och försöka armbåga oss fram i trängseln kring det och kanske återigen damma av våra positioner från tidigare och kanske få det lite bättre utformat. Det finns vissa detaljer som vi inte fick med från Ålands sida, så det är någonting som man också borde fundera på och det vet jag att görs, men i meddelandet borde vi ånyo titta på möjligheten att få ändringar. Det måste komma ändringar för att få alla 25 länder bakom det.

 

När det gäller konsekvenserna av att inte godkänna fördraget blir de minst sagt lite märkliga för Ålands del, om man tänker sig ett scenario där alla EU-länder har godkänt det, låt säga det som nu är aktuellt; då skulle för Åland till den del riksbehörighet gäller på Åland det konstitutionella fördraget träda i kraft, men till den del saker och ting är landskapets behörighet skulle det däremot inte träda i kraft utan vi skulle vara kvar i någon slags verklighet som är svunnen tid. Det är den situationen som blir ytterst märklig. Så skulle det också ha blivit om Åland skulle ha varit utanför Europeiska unionen från början och Finland skulle ha gått med och för att det var så avancerat tror jag många tog ställning för ett EU-medlemskap, men det skulle samtidigt ha varit en möjlighet att på ett bräde fått kraftigt utökad självstyrelse.

 

Som den troliga gången är nu hinner vi både utreda detta och ta ställning till fördraget i lugn och ro, för jag tror som sagt att även om Finland nu vill vara bäst i klassen och hänga med på det tåg som har tappat några vagnar så blir det inte det tåg som s.a.s. kopplas ihop till slut.

 

Från Obunden Samlings sida stöder vi givetvis motionens intentioner.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en utredning om åländskt EU-utträde. (HM nr 2/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det kan väl uppfattas att detta är en relativt likartad motion som den tidigare, och det är ju så med EU att EU styr vår vardag i rätt så stor utsträckning. Vi har nu varit med i EU i över tio år och ofta är det så i den allmänna debatten samt ofta till den del det rör medborgarna är erfarenheterna under den här tioårsperioden till ganska stor del av negativ art. Det beror på att EU-strukturen inte riktigt känner till detta med autonomi. Vi har inte heller riktigt haft Finlands hjälp i alla fall, om jag uttrycker mig milt, att underlätta Ålands EU-tillvaro, men jag skall inte igen börja tjata om detta med talerätten och Europaparlamentsplatsen, det har vi pratat tillräckligt om här. Men det kan vara så att den ovilja som finns att medverka till att Ålands EU-inflytande förstärks, också de svårigheter som vi har haft många, många gånger för att få Finland att ha en EU-anpassad sjöfartspolitik, är den grupp av avgörandefaktorer som kan framtvinga Åland att ompröva EU-medlemskapet, inte kan vi bara vara med i någonting år efter år och beklaga oss att det här är nog ett elände, utan då måste man börja titta på alternativ. Där är det så igen att när vi är framme vid ett EU-utträde, så i likhet med det förra ärendet försvåras också ett utträde av att den åländska självstyrelsen till avgörande delar är relativt outvecklad och då tänker jag på rätten till beskattning, rätten till egen sjöfartspolitik.

 

Det skulle alltså vara viktigt att vi samtliga åländska politiker i god tid skulle kunna sätta oss in i problematiken och som ett led i detta arbete borde en kartläggning av konsekvenserna ske, bl.a. konstitutionellt av att Åland i framtiden tvingas att ansöka om ett EU-utträde.

 

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, att bara för att man synar betydelsen av kortet utanförskap så behöver det inte per automatik betyda att det spelar ingen roll vad utredningen visar, vi skall ändå ut ur EU. Vi har aldrig förespråkat en sådan politik från Ålands Framtids sida.

 

Tar vi bl.a. det beslut som EG-domstolen fattade om vårfågeljakten tror jag det blev uppenbart för många ålänningar hur bakbundet Åland är i den här typen av konflikter. Också snuset, som jag nämnde i föregående ärende, är någonting som har fått många människor att fundera på vilken situation vi riktigt befinner oss i här på Åland. Vi skriver i motiveringen till motionen, som vi har lämnat in tillsammans med Obunden Samling, att ”kansliminister Britt Lundberg hotade EU-kommissionär Margot Wallström med att Åland kan bli tvunget att lämna EU om inte problemen med talerätten i EG-domstolen och avsaknaden av en åländsk plats i EU-parlamentet löses.” Ordet ”hotade” kanske är ett litet starkt ord; kansliministern och jag har haft ett replikskifte om det där tidigare. Men det är ändå så att om vi ser riktigt strikt på det, så inte kan, om vi kallar det för hotet om ett EU-utträde verkställas heller på basen av det som vi vet i dag, så därför hemställer vi om att man i brådskande ordning utreder konsekvenserna av att Åland utträder ur den Europeiska unionen. Vi har faktiskt en motion som ligger sedan ifjol och jag vet att Obunden Samling har en motion som väl också lämnades in så tidigt som år 2002 om att man skulle titta på detta. Frågeställningar som man då bör ha klart för sig är att hur påverkar det tillträdet till den gemensamma marknaden? Jag tror att vi alla i en eller annan utsträckning är medvetna om att vi inte kan ha en avtalslös situation i förhållande till EU, utan vi måste ha tillträde till marknaden; t.ex. de stödintensiva näringarna är också någonting som man måste fundera väldigt noggrant på. Jag tror att själva stödformerna i sig är ett betydligt mindre problem än marknadstillträdet. Jag vet att en sådan här utredning, och det tror jag också lantrådet Roger Nordlund vet att i samband med att vi blev EU-medlemmar så visst försökte man studera t.ex. Kanalöarna och få reda på hur situationen är där, hur har man löst det. Men det måste vi alla som är ansvariga självkritiskt konstatera att det fanns inte tid att få reda på det här utan vi stod egentligen där med ett enda alternativ till sist, så Kanalöarna skulle vara ett mycket viktigt studieobjekt också när det gäller detta ärende. Även här hoppas jag att man i lagutskottet, lagutskottets värderade ordförande, tar och tittar på det här!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är synnerligen viktiga frågeställningar som ltl Anders Eriksson tar upp här och en aspekt i den här frågan vill jag ta upp, nämligen när han säger att skulle vi ha varit utanför så hade aldrig problemen med snuset och vårfågeljakten kommit upp. Jag tycker mig uppleva i dag att EU allt oftare aviserar sanktioner mot olika länder och stater på grund av olika sakfrågor, så det är väl också en aspekt i det här sammanhanget eftersom han också anser att extremt goda handelsförbindelser borde ha förelagt för Åland vid ett utanförskap. Jag menar att är man i det läget att det fordras  så väldigt goda handelsförbindelser, hur liten påtryckning skulle Åland behöva för att ge avkall på t.ex. vårjakten?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hörde tyvärr inte det sista, men jag är tacksam för att ltl Jan-Erik Mattsson tycker att det är viktigt att vi tar upp de här frågorna. Jag har inte sagt – men han kanske tolkade det så – att skulle vi ha varit utanför så skulle vi aldrig ha haft några problem med vårfågeljakten, snuset osv. Jag tror ändå att jag vågar påstå, på basen av den kunskap jag har i dag, att vi har inte haft den typen av problem, trots att jag inte har sagt det tidigare, med vårfågeljakten som vi t.ex. har nu. I och med att vi är EU-medlemmar är EU:s fågeldirektiv direkt förpliktande på oss, men är vi utanför så är det inte förpliktande på samma sätt. Det är möjligt att ltl Jan-Erik Mattsson t.ex. tänker på den påtryckning som EU-kommissionen hade på Norge när det gällde deras val- och säljakt, och det är klart att den typen av propåer kan man alltid få på sig. Men jag tror ändå att när det gäller ett så litet ärende som snuset och vårfågeljakten skulle vi inte hamna i den här situationen om vi hade varit utanför.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Som framgår av handlingarna har ltl Fredrik Karlström och jag undertecknat motionen och det är nu tredje gången som Obunden Samling medverkar till en motion om utredning om åländskt EU-utträde. Det är en kunskap som vi har efterlyst länge vad det skulle innebära att s.a.s. byta spår och vara utanför Europeiska unionen.

 

Jag behöver inte heller upprepa de bekymmer som jag upplever med EU. De är välkända av allmänheten och senast när vi behandlade självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över landskapsregeringens redogörelse över EU-politiken så förde jag en formulering till omröstning där jag anser att man, samtidigt som man utreder konsekvenserna av EU-medlemskapet, också ser på alternativspåret, vilket tyvärr röstades ner av majoriteten i lagtinget. Av någon orsak så vill man inte veta det här och det tycker jag är konstigt, för oavsett vad man anser om EU, om man tycker att det är helt okej som det är eller om det är som Obunden Samling anser mycket på tok, så borde den här kunskapen vara intressant att så gott det går få reda på. Som politiker tycker jag aldrig man kan motsätta sig kunskap. I en sådan här utredning finns det säkert argument både för och mot ett annat spår än att vara med i Europeiska unionen, men det skall man samtidigt ha klart för sig, vilket jag har sagt tidigare, att det kommer inte bara guld och gröna skogar utan det kommer också nya utmaning och problem och det är väl främst dem man måste försöka överblicka, vilket sades här tidigare också i ltl Anders Erikssons anförande.

 

Detta borde absolut göras och jag hoppas att man från majoritetens sida kan hörasamma önskemålet att göra utredningen. När man en gång sätter sig ner och börjar blada i historien för att reda ut konsekvenserna av EU-medlemskapet är det väldigt lätt att samtidigt teckna ner en alternativ väg och så gott det går ta reda på konsekvenserna. Att sedan göra det separat blir däremot ett extra arbete. Därför tycker jag att det skall göras samtidigt som den utlovade konsekvensutredningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman och jag har här en stor samsyn – märkligt vore det annars i och med att vi har skrivit under motionen. Men jag vill understryka och kommentera det som ltl Danne Sundman säger, nämligen vikten av att känna till alternativen. Det är så att känner vi till alternativen, precis som ltl Danne Sundman påpekar, så har Åland ett helt annat rörelseutrymme än om vi inte känner till alternativen, det betyder att då har vi inga alternativ! Jag är därför förvånad över att det också i det här viktiga ärendet är tyst från regeringsbänkens sida, men kanske inte ltl Danne Sundman kan hjälpa mig just med det!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Den förvåningen delar jag. Jag gläder mig åt att vi nu, från att ha varit tre, fyra, nu är fem lagtingsledamöter som tydligt ifrågasätter saker och ting och vill ha reda på alternativ. Det gäller också konstitutionen i övrigt, där både jag och ltl Anders Eriksson m.fl. vill veta konsekvenser av självstyrelsens olika utvecklingsskeden. Det förefaller som att man undviker den här kunskapen, om man är rädd för den för att den innebär att någon annan får rätt vet jag inte, men jag tror att ur den här utredningen har alla argument att hämta, oavsett vilken väg man kan tänkas vilja välja. Men att inte känna till alternativ är fel, särskilt när man pratar om dem; när man säger till företrädare för Europeiska unionen att det kan vara ett alternativ. Det är mycket riktigt som ltl Anders Eriksson säger, att det är inte alternativ om man inte känner till dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag sade i en replik till ltl Anders Eriksson tidigare att debatten är intressant. Visst är den intressant och det finns många synpunkter och åsikter som har förts fram här. Resultatet av den utredning, som motionen efterlyser och som Obunden Samling tidigare har sagt att man vill ha, kommer ändå att bli bara spekulativt, man kommer inte att få svart på vitt  hur det skulle ha sett ut om Åland hade valt ett annat alternativ. Vi hade nämligen fortfarande suttit fast i vår statstillhörighet till Finland, som vi inte ensamma är kapabla att lämna. Ensam, ltl Anders Eriksson, lämnar vi inte Finland som statstillhörighet utan vi hör till staten Finland oavsett vad vi vill och gör tills staten Finland själv väljer att bevilja oss fullmakt och lämna den, vi själva enhälligt eller på något sätt får den. Men det intressanta i det spekulativa resultatet av en sådan här utredning tycker jag är värt att fundera över, för vad skulle vi jämföra med? Vilka saker skulle ha hänt för Ålands del om vi hade valt ett annat spår? Jo, vi har först att jämföra med Norge, som en hel stat som lämnade sig utanför och skillnaden mellan Norge och Åland är att oljelandet Norge är självförsörjande ekonomiskt, man behöver inga EU-bidrag, inga EU-stödsnormer! Norge har i princip ett oändligt hav att fiska i där man kan upplåta rätten till fiske åt EU-nationer, vilket man också har gjort och därför har Norge ett förhållandevis gott samarbetsavtal med EU, men trots det har man i dag fått en folkopinion som skulle vilja vara med därför att det är mindre byråkrati att vara med än att vara utanför. Nästa exempel som vi kan titta på som också valde att stå utanför är Grönland. Nå, vad hade Grönland att förhandla om när man ville ha ett samarbetsavtal med EU? – ett oändligt hav med fisk som EU vill åt! Man behövde bara bevilja EU tillträde med ett antal båtar, så hade man ett fullödigt avtal med EU för handelsutbyte och, till skillnad från Åland, man hade en statstillhörighet som med glädje såg att det blev på det här viset. Där har vi en väldigt stor skillnad. Nästa exempel är Färöarna, som fick vänta fyra på ett handelsavtal med en stark frigörelserörelse ett tag också. Nå, varför fick inte de ett bra anslutningsavtal? Jo, för att man tillika som Åland saknade någonting att förhandla om. Det här är konsekvenser som vi måste veta. Hade vi valt Grönlands väg, hade vi valt Färöarnas väg eller hade vi valt Kanalöarna, som jag kommer till sist, som ltl Anders Eriksson tar som ett bra exempel? Skillnaden mellan Kanalöarna och Åland är läget i världen. Jag har besökt Jersey och vet hur det fungerar till vissa delar. Man hade en positiv modernation i England som förhandlade fram ett bättre avtal än vad Åland har; därför hade man också ett bättre utanförskap som kanske kan vara ett gott exempel. Men jag tycker att det är detta man måste bedöma i lagutskottet; inte vet jag hur stor utredning lagutskottet kommer att göra i den här frågan, men det är upp till utskottet, i vilken rangordning frågan kommer att komma upp blir intressant att se.

 

Jag såg en film för ett tag sedan som handlade om spekulationer i att vad hade hänt om jag inte hade missat den här bussen? Vad hade hänt om jag inte hade kommit med den här båten osv.? Det blir spekulationer i vad som skulle ha hänt. Så blir det också för Ålands del. Men frågan är intressant.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson säger att det blir spekulativt när man gör en sådan här utredning. Det är precis tvärtom: utan utredningen är det synnerligen spekulativt. En utredning är ägnad att minska graden av spekulation. Det är så när man spånar och tittar i framtiden i kristallkulan att det är alltid en grad av spekulation för det är så många faktorer som man inte kan bedöma, men har man en kunskap i botten så kan man göra betydligt säkrare spekulationer vad saker och ting innebär. Som jag sade i mitt anförande, pratar man om dessa alternativ så måste man också veta vad de innebär. Det skulle vara intressant att höra ltl Jan-Erik Mattsson beskriva exakt varför skall man inte ha den här kunskapen.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte svara på den frågan, men den är intressant och jag tycker att lagutskottet till en början kan titta på den frågan, att vad skall vi ha utredningen till? Ltl Danne Sundman är inne på att vi skall titta i kristallkulan framåt. Men problematiken för oss just nu är att kristallkulan faktiskt är elva år gammal! Du skall titta i en kula som är elva år gammal: Vad har hänt under dessa elva år? Var skulle vi ha stått i dag om vi hade valt utanförskap? Det är definitivt mera spekulationer än att titta i en kristallkula framåt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Nej, motionen handlar om att utreda vad det i dag skulle innebära att utträda ur Europeiska unionen, inte vad det skulle ha inneburit för elva år sedan. Jag anser att den kunskapen är viktig för det är ju så att de främsta experterna på Ålands konstitutionella förhållande borde vara vi här i Ålands lagting. Därför tycker jag att vi borde skaffa oss kunskapen. När det gäller det som ltl Jan-Erik Mattsson sade om vår statstillhörighet är det nog så att mot bakgrund av folkrätten och dagens alltmer demokratiska världssamfund är det så att Åland tillhör nog Ålands folk i första hand och dess öde är i Ålands folks händer.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det sista är helt sant, men det är tyvärr så att det är bara till en viss del. Det är lagtingets lagstiftningsbehörighet som det gäller. I övrigt är nog statstillhörigheten helt uppenbar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill ge en eloge till ltl Jan-Erik Mattsson som spontant går upp och tar del i en viktig debatt om en ganska komplicerad fråga. Jag tänkte också fråga vad ltl Jan-Erik Mattsson menar när han säger att det blir bara spekulativt, men den delen klarades av ganska långt i det tidigare replikskiftet. Det är ändå så att skall man utreda de här frågorna måste det finnas kompetens. När ÅSUB gjorde en jämförelse, speciellt efter att de har knutit ekonomiedoktorn Agneta Karlsson till sig och som ett svar på ltl Jan-Erik Mattssons andra fråga om vad man skall jämföra med, så jämförde man Grönland, Färöarna, Åland, ekonomisk styrka kontra självbestämmanderätt och jag måste säga att jag var oerhört imponerad av den utredningen. Jag är helt övertygad om att vi skulle veta bra mycket mera t.ex. om dessa krafter fick i uppdrag av regeringen att börja joba med det här. Men indirekt stöder ltl Jan-Erik Mattsson motionen när han säger att det här är konsekvenser som vi måste veta. Det är just de konsekvenserna vi motionerar om att vi skall få svar på! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är väldigt intressant att vi i grunden har en samsyn. Det är bara det att jag är med och prioriterar de frågor som landskapsregeringen ägnar sig åt i det här läget. Men inte blir det mindre intressant av att ltl Anders Eriksson lyfter fram precis de frågeställningar som jag hade, och inte har vårt förhållande på Åland i förhållande till EU förändrats. Skall vi ha ett utträde måste det övergå i ett handelsavtal och då måste vi ha någonting att förhandla om. Där står vi oss lika kort i dag 2006, 2007 eller när det kommer, kanske 2020. Vi kommer alltid att stå oss lika kort som vi gjorde år 2005. Vi har egentligen ingenting att förhandla om. Vi har ingen sjö att tala om, vi har inget hav, vi har ingen olja. Det är en intressant aspekt som vi måste ta hänsyn till.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson säger inledningsvis att vi har en ganska stor samsyn och jag vill tacka för stödet och hoppas också att han i centerns lagtingsgrupp, som i teorin borde ha en del att säga till om, är med och arbetar för att motionen kan omfattas. Men när ltl Jan-Erik Mattsson säger att han i stället stöder det som landskapsregeringen ägnar sig åt, så konstaterar jag att då är det inte samsyn längre, för landskapsregeringen ägnar sig åt mycket, mycket oväsentligare saker att utreda, demokratiutredningar osv. än just detta.  Men det är just för att det är en socialdemokratisk beställning, och då händer det någonting, men när det gäller de här viktiga frågorna händer det ingenting, och det är beklagligt!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt klart att det är i princip så där med samsynen att hör man till regeringsbildaren så följer man den linje man har valt att gå in för. Debatten börjar också visa att temperaturen inför valet 2007 kommer att öka efterhand och det här får väl bli en sådan fråga som skall med då, man kommer att ha det som en huvudingrediens i förhandlingar om nästa regering, att skall den här fråga vara med som en viktig fråga. Den var också med i senaste regeringsbildningar som ett krav, kanske vi kan säga, från Ålands Framtid. Så är det inte nu och därför har man gjort ett vägval; frågan är betydelsefull, men jag tror  inte att det skyndar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Egentligen kunde jag säga att jag upprepar det som jag sade i diskussionen om föregående motion, eftersom i praktiken ett nej till det konstitutionella fördraget skulle innebära att man står på sidan om Europeiska unionen och gällande avtal.

 

Men, fru talman, det som jag vill informera lagtinget om är att vi i landskapsregeringen just nu faktiskt diskuterar dels naturligtvis det konstitutionella fördraget och konsekvenserna av vad ett nej skulle innebära, men samtidigt har vi också lovat lagtinget att vi skall göra en utvärdering av de tio första åren i Europeiska unionen. Det arbetet håller på att startas upp och i samband med det arbetet har vi också en pågående diskussion för att formulera ett uppdrag tillsammans med ÅSUB: hur kunde vi utnyttja vårt medlemskap bättre än vad vi gör i dag, med fokus på vad vi kan göra bättre inom ramen för nuvarande anslutningsavtal.

 

Då, fru talman, tänker jag framför allt på materialisering av skatteundantaget för det landbaserade näringslivet och den indirekta beskattningen samt den typen av frågeställningar. Hittills är det så att vårt anslutningsavtal och vår status som stående utanför skatteunionen innebär tredje lands status och att vi har kunnat fortsätta med färjtrafiken. Men om vi kunde överföra behörighet på beskattningsområdet och den indirekta beskattningen kunde det också innebära goda möjligheter att utveckla det landbaserade näringslivet och på det sättet ha nytta av medlemskapet.

 

Jag skulle säga så här, fru talman, att rent känslomässigt känner mig ganska kränkt av EU med tanke på sjöfågeljakten och andra inskränkningar. Men känslor är en sak och sedan måste man tänka intellektuellt också och se hur man skapar bästa möjligheter för vårt näringsliv och vårt samhälle att fungera. Även om jag alltså känslomässigt har en ganska kritisk inställning till Europeiska unionen, såsom den fungerar i dag, så måste man ändå inse att den är en verklighet och det är det vi har att förhålla oss till samt utgående från det försöka skapa bästa möjligheter för det åländska samhället. Då tycker jag att det skall bli väldigt intressant att så småningom ta del av de utredningar som ÅSUB kommer att göra åt oss i det här ärendet och att ha detta som ett diskussionsunderlag också för kommande debatter här i lagtinget om hur vi kan utveckla det åländska samhället. Oberoende av vilka känslor man har personligen så måste man inse att huvudspåret är att hitta en lösning inom befintligt anslutningsavtal och att det skulle vara den mest sannolika vägen som vi har att vandra; då gäller det för oss att tillsammans, vi i landskapsregeringen och också lagtinget, fundera på: hur kan vi då göra det bästa möjliga av den situationen vi har?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Med risk för att låta som en repig skiva så skulle det var intressant att höra lantrådets uppfattning jag nämnde i en tidigare replik. När man ändå gör den här konsekvensutredningen av EU-medlemskapet som vi nu får höra att skall kompletteras med en vad man kunde kalla möjlighetsstudie avseende att vara kvar som i dag inom EU, med de undantag vi har, så kunde man inte komplettera det med en delvis komparativ utredning vad det skulle innebära att i dag gå ur Europeiska unionen och hur den processen skulle te sig. Jag tycker att när man en gång gör den här utredningen är det väldigt lite jobb till att fundera på det här och mot bakgrund av den kunskap man också har från anslutningsdiskussionen, där det gjordes utredningar som någorlunda klargjorde det då. Kunde man inte ta det steget, om inte annat med den positiva effekten att man får tyst på oss i oppositionen om vi får utredningen!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker inte att vi skall ha som målsättning att få tyst på oppositionen utan, tvärtom, det är bra om man har en konstruktiv diskussion med oppositionen kring de här frågeställningarna! Jag kan inte stå här och lova det i dag därför att vi behöver göra basutredningarna först och ta sakerna i den ordning de skall komma och som de har blivit utlovade. Vi har lovat en utvärdering av de första tio åren och vi har också ett ansvar att inför lagtinget föra fram ett material som visar på konsekvenserna av ett nej till det konstitutionella fördraget och då ligger man ganska nära det som vi alla pratar om egentligen. Vi får ta lite an efter här, så skall vi se vart vi kommer!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag vill bara framföra en stilla önskan då så här i påsktider att man skulle lägga det ägget också i utredningskorgen och åtminstone när man börjar utredningarna att man har det framför sig att det eventuellt blir aktuellt, då kan det vara betydligt enklare än att göra en skild utredning.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har personligen också ett intresse, det skall jag riktigt ärligt säga från här talarstolen, att ta reda på de här sakerna. Samtidigt måste vi dock vara medvetna om att det finns så många olika tänkbara scenarier som man måste på något sätt hantera och det är egentligen ett jättearbete för att vi har fört de här diskussionerna med utredare och fått de här svaren. Jag tror att vi måste göra basutredningarna, så går vi vidare utgående från det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är igen tacksam för lantrådet Roger Nordlunds information och jag tycker också här att vi står ganska nära varandra. Jag stöder igen ltl Danne Sundmans resonemang. Jag ser det på det sättet att öppnar man upp och börjar titta på konsekvenserna av EU-medlemskapet, konsekvenserna av att man säger nej till fördraget, så borde man kunna koppla på också ett fullständigt EU-utanförskap på samma gång. Jag uppfattade att lantrådet sade att man kanske redan har fört ett resonemang just om de här frågorna, för jag tänkte säga att kunde man ändå, i och med att vi står varandra så pass nära, föra ett resonemang med t.ex. ÅSUB om vad det finns för möjligheter att beakta helheten, så tror jag att vi skulle ha ett otroligt viktigt dokument på vårt bord och det skulle också underlätta för lagutskottet. Det skulle bara vara att höra lantrådet och skriva ett papper så behöver man inte sitta flera år med det här utan då hade vi betänkandet här nästa vecka och alla skulle bli nöjda och glada!

b

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Med de tillbudsstående resurser som vi har och som ÅSUB har kan jag tyvärr inte lova mera än vad jag har sagt från talarstolen här i dag. Men när projekten börjar komma igång och vi har kommit så långt att vi har fått dem någorlunda färdiga är det dags att ta nästa steg, men under det kommande året och början av nästa år har vi tyvärr inte mera resurser att ta till i det här sammanhanget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, det är en väldigt viktig princip att man inte lovar mera än vad man kan hålla, det stöder jag fullt ut. Men, ändå, en from förhoppning! När det gäller att utreda konsekvenserna av ett utanförskap sade EU-minister Britt Lundberg tidigare att först borde man utreda konsekvenserna av medlemskapet och sedan när man har det gjort kunde man kanske titta på utanförskapet. Jag lever fortfarande i den tron att man kanske kunde greppa helheten på en gång, men jag har full respekt för det: räcker inte resurserna till, säger de sakkunniga som skall göra arbetet att det här inte går, så kan vi inte hålla på och stånga pannan blodig utan då får vi slå oss till ro med det, men jag avslutar replikskiftet med en stilla vädjan till lantrådet att han för ett förbehållslöst resonemang med dem som skall göra arbetet!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vädjan noteras, men som jag har sagt här flera gånger här måste vi ta sakerna i tur och ordning!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående ordningslag. (HM 11/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har under föregående debatt diskuterat kristallkulor och ålder på dem, elva år och framåt. Här har jag en motion som är mera konkret, kanske vi kan titta i backspegeln i stället och se vad som har hänt och så har jag också ett förslag också om vad som bör hända.

 

Fru talman!

Det här är alltså en hemställningsmotion om en ordningslag för landskapet Åland. Vi förde också en debatt om det för ungefär ett år sedan i en liknande motion. Jag kan bara konstatera att behovet nu har ökat ännu mer, det finns ett tryck på fältet som det heter, ett uppdämt behov.

 

I dagsläget har vi en mängd regler utspridda på det här området för att befrämja allmän ordning och säkerhet och det viktigaste torde vara Mariehamns stads ordningsstadga samt landskapslag om kommunal ordningsstadga från1952!

 

Dessa lagar och ordningsstadgor innehåller kriminaliseringar, dvs. gärningar som är straffbelagda av vitt skilda slag. De mest typiska kanske kan sägas utgöras av intagande av rusmedel på allmän plats, urinering, hotfullt uppträdande, innehav av farliga föremål, ja en hel uppsjö av icke-önskvärt beteende. En kuriositet i sammanhanget är att i rikets ordningslag har man intagit bl.a. förbud mot verksamhet som orsakar störning. Vad innebär det då? Det framkommer klart ur lagen, 7 §, att det är förbjudet att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda sexuella tjänster. Det här är inte förbjudet hos oss i dagsläget. Det är klart att det kan diskuteras om det är meningen att vi skall ha så på Åland. I strafflagen finns förstås ett förbud mot kränkande av sedligheten, men det berör inte just den nämnda tjänsten, om vi säger så. Man måste veta att prostitution som sådan inte är straffbar. Den här saken har kanske ännu mera aktualitet i dag när vi tänker på den i riksdagen och även i svenska riksdagen antagna lagen om kriminalisering av sexköp.

 

Som ni alla förstår så innebär kriminalisering ett ingrepp i de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Grundlagsutskottet har också framfört att sådana här inskränkningar måste ”påvisa ett vägande samhälleligt behov”. Biträdande justitiekanslern har även påpekat problemen med att olika ordningsstadgor skiljer sig ganska avsevärt både till innehåll och tolkning. Riket har en ordningslag som har rensat upp det här. Det här är motiveringarna som man hade tidigare och de är i högsta grad aktuella här hos oss just nu. Det är också så att grundlagsskyddade rättigheter inte får ske på nivå av kommunala ordningsstadgor.

 

Det blir lite krångligare ännu! Enligt 18 § 6 punkten självstyrelselagen har vi behörighet på ett område som heter allmän ordning och säkerhet. Det innebär att i strafflagen finns det två kapitel som kan upplevas som mycket problematiska, dvs. kap. 16 om brott mot myndighet och kap. 17 om brott mot allmän ordning och säkerhet. De här frågorna och problematiken har jag stött på flera gånger i mitt arbete.

 

Jag börjar med 16 kap. Det finns en kriminalisering som heter hindrande av tjänsteman där straffet är böter och den kom 1998. Typfallet är en berusad person som är på restaurang och vägrar avlägsna sig utan spjärnar emot och på olika sätt motsätter sig ingripandet. Hos oss döms man då för misshandel, som har ett strängare straffstadgande än hindrande av tjänsteman. Detta är en helt klar följd av att vi har behörighet, men vi har inte stiftat någon lag. Då gäller enligt automatiken rikslagstiftningen här i den form den hade 1.1.1993, alltså över tio år gammal.

 

Vi kanske minns ett för för en tid sedan som avgjordes av högsta domstolen. Jag vet att det var en person som hade bråkat och krånglat på en landgång till en färja och då var det behörighetsfrågor, vilken lag som skulle tillämpas osv. Men om jag minns rätt, så kom högsta domstolen fram till att vi hade behörighet och mannen dömdes för misshandel, inte det lindrigare alternativet hindrande av tjänsteman i och med att det inte kan tillämpas här.

 

Så har vi kap. 17 med rubriken ”Allmän ordning och säkerhet”. Där blir det ännu mera bekymmersamt. Ser man på kriminaliseringarna, dvs. strafflag och handlingar som finns där så är det stort och omfattande samt spritt område: offentlig uppmaning till brott, riksgränsbrott, djurskyddsbrott, spridning av pornografisk bild etc. etc. Allt detta är under rubriken ”Allmän ordning och säkerhet” på vilket område vi har behörighet enligt självstyrelselagen 18 § 6 punkten.

 

För att kunna bedöma behörigheten av en enskild gärning från fall till – in casu-bedömning – så det som blir olyckligt i det system vi har nu är när rikets lagstiftning och moderniseras på många områden där vi kanske har behörighet eller där vi rakt av har behörighet är att gammal rikslag gäller här, just det exempel jag just gav.

 

Ett annat exempel som jag också har kommit med i verkligheten som kanske som sådant är lite lindrigare men principiellt mycket värre berör ett sådant fall då man i riket har avkriminaliserat, dvs. att en gärning inte är straffbar mera, men vi har behörighet och vi har inte gjort någonting. Det betyder att det straffbart att handla på detta sätt hos oss, eventuellt. Så här får det alltså inte vara. Det exempel som jag tänker på kan vara en hund som springer lös – gamla strafflagen 44.4 och det har man tagit bort under allmän ordning och säkerhet – och det kan vara så att här blir man straffad för det men inte på fastlandet. Så här får man inte ha det; det måste vara klart för envar vad som är straffbar gärning i alla fall. När inte jurister och andra lagkloka är helt överens, i alla fall bekymrade, så är detta ett större problem. Man kan också säga att hur skall man kunna döma ålänningarna till straff när man kanske inte vet om det är straffbart eller icke! Det här ärett ganska stort principiellt problem.

 

Med en egen åländsk ordningslag kunde man kanske reda ut en del av problemen, hoppeligen alla, men de tär kanske inte säkert.

 

Jag har kontaktats av både polisbefäl och manskap samt även andra som önskat sig en blankettlag för då skulle man kunna ta del av alla förarbeten och direkt nyttja en handbok och direktiv som finns för det här. Då skulle man få de här grejerna s.a.s. på köpet. Handboken är på 100 sidor och ser ut så här. Det är synnerligen komplicerat och arbetsdrygt att lagstifta på dessa områden, speciellt när vi rör oss på de grundlagstryggade fri- och grundrättigheterna.

 

Avslutningsvis, fru talman, önskar jag att landskapsregeringen allvarligt överväger att stifta en ordningslag för landskapet Åland. Tekniken tar jag inte ställning till i detta skede, blanekttlag eller egen lag, utan jag konstaterar bara att polisens önskemål var ganska klart.

 

Med detta förslår jag att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen omedelbart inleder arbetet med en ordningslag för landskapet Åland.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är en mycket intressant motion som ltl Roger Eriksson tar upp. Jag tror att det är under två mandatperioder som socialdemokraterna har tagit upp en liknande och efter alla Runebergsverser här kan man säga att åren går och åren går medan jag får gråa hår och här händer det ingenting! Så sent som igårkväll diskuterade vi ordningsstadgan i Mariehamns stad och konstaterade att den inte har någon juridiskt bindande verkan utan det man kan säga är att stadens ordningsstadga mera är ett önskemål om någonting, så nog finns det alla skäl att få en ordnings lag i landskapet Åland. Vi kan inte ha det på det här sättet särskilt länge til. Det finns en blankettlag som säkert kunde antas och jag lovar att jag skall göra allt vad jag kan för att vi skall få en ordningslag hit. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för stödet! Det som socialdemokraterna tidigare har motionerat om berör ordningsvakter, vilket jag också anser att det bör stiftas lag om, för det skulle i och för sig vara en trolig följd av en ordningslag. Vi har ordningsvakter i färjtrafiken och de har juridiskt sett ett ganska svagt förhållande till övriga ordningsvakter. Men om vi får fortsätta på Runeberg kan jag konstatera att ”det frågtes blott men gavs ej svar”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag stöder helt ltl Roger Erikssons uppfattning i den här saken. Det är en förtjänstfull motion och det är en efterlängtad lagstiftning framför allt från polisens sida. Det är också en lag som kanske rör varje enskild persons vardag. Ser man huvudsakligen till 1 § i lagen, lagens syfte, så är det egentligen en enda mening som säger vad lagen gäller: ”Syftet med denna lag är att främja ordning och säkerhet.”

 

Då kan man vara mycket förvånad över att vi inte har den här lagen på Åland. Behöver vi inte ha ordning och säkerhet här eller varför kommer man inte till skott och ser till att man får den här lagstiftningsluckan igentäppt?

 

Ltl Roger Eriksson gick igenom lagen bit för bit och pekade på vilka områden den gällde. Det är inte bara direkta områden utan det är mycket som har anknytning till den som man kan tillämpa i olika sammanhang, där lagstiftningen kanske har luckor och brister. Att ha t.ex. pistolliknande attrapper på sig så förbjuder den här lagen i olika sammanhang, om det anses vara ett hot. Också i fråga om djurhållning och mycket annat skulle det extremt viktigt att man fick en fungerande lag.

 

Det är mycket viktigt att Åland får en ordningslag, då avsaknaden innebär att det finns områden där det råder mer eller mindre rättskaos. Polisen saknar ett arbetsredskap här på Åland som man har på andra områden i Finland. Det här är en sak som man behöver för att utföra sina tjänsteåligganden likaväl här som i Finland. Det är ett problem för polisen men det värsta är rättsförvirringen om vilka regler som gäller eller om det överhuvudtaget finns regler eller normer som reglerar vissa ordningsstörningar eller vårdslöst beteende. Man vet inte heller om det kommer påföljder på det här eller vilken typ av påföljder det i så fall är.

 

Polisens personal brottas här med ett helt onödigt problem. Det känns verkningslöst att ingripa i vissa sammanhang då man inte har något påtryckningsmedel eller stöd i lagen. Det är svårt att argumentera vid ingripanden också då man inte vet säkert vilka lagar som skall tillämpas eller vad som verkligen gäller i dessa sammanhang. Många av dem som finns i ordningslagen kan härledas till andra bestämmelser, i eggvapenlag, alkohollagen och lagen om offentliga tillställningar osv., men det känns ändå väldigt komplicerat och svårt när man trots allt har samma utbildning för alla poliser, såväl på Åland som i Finland, att man får en viss grundutbildning och man skall agera och utgå från utbildningen när man kommer och börjar jobba på fältet.

 

Hur skall man förvänta sig att polisen skall utföra sina arbetsuppgifter i de här sammanhangen utan uppgivenhet! Detta bara för att man inte har förmåga från regeringens sida att få fram en lag om ordning och säkerhet i det åländska samhället, en lag som funnits sedan 2003 på fastlandet.

 

Vi har tidigare diskuterat här vikten av att ha egen talerätt, egen parlamentsplats osv. i EU. Det är definitivt bra att man är offensiv på det här området, men man kanske också behöver titta hur man har det själv, att om man är en egen rättsstat borde man ha sin egen lagstiftning i skick, den skall vara förutsägbar och genomskinlig. Förutsägbarheten är väldigt dålig när det gäller ordningslagen.

 

Avsaknaden av ordningslag är inte det enda område som det brister på i det här sammanhanget när det gäller polisverksamheten. Det finns en uppsjö av lagar och ministeriedirektiv som anknyter till polisens verksamhet och det här är ett stort problem som man brottas med vid polismyndigheten i dag. Det här är någonting som jag har fört på tal flera gånger tidigare här i plenisalen, men det har tydligen inte gjorts någonting åt den här frågan. Just när det gäller ministeriedirektiven borde man få klarhet i vilka som gäller på Åland och vilka som inte gäller här. Inrikesministeriet fullkomligt spottar ut direktiv. Det har med polisens informationsstrategi att göra. Det kan t.ex. vara fråga om rätten att ta blodprov för sjukvårdsutbildad polis, direktiv för indragning av körkort vid upprepade trafikförseelser, samarbetsdirektiv mellan tull och polis. På vissa områden har vi helt egen lagstiftning och på vissa områden tangerar det vår lagstiftning samt i vissa fall är det helt finsk lagstiftning. Men landskapsregeringen har inte gett ut några direktiv när polisen skall tillämpa dem.

Det skulle vara till väldigt stor hjälp för polisen om man bara fick den här biten klarlagd. Det är nämligen så att de utbildningstillfällen som finns för polisbefäl i Finland är ganska välutvecklade och fungerar bra, men de är bara på finska, så redan där ligger de som skall leda polisverksamheten på Åland på efterkälken och att man sedan inte heller har klara ministeriedirektiv att följa gör det ännu svårare.

 

Vi har trots allt i dag en mycket välutbildad och kvalificerad polis på Åland, vill jag påstå, men för att de skall hålla en hög kvalitet i arbetet måste man ge polisen en lagstiftning så att den har möjlighet att utföra arbetet korrekt. I det här fallet skulle en blankettlag vara det mest ändamålsenliga, då tillämpningen av den typen av lag är ett mycket komplicerat och omfattande arbete och det är svårt att förutse verkningarna av en sådan här lag. Man har redan arbetat fram ett väldigt omfattande direktiv på fastlandet, som ltl Roger Eriksson visade redan tidigare, över 100 sidor långt och då skulle man kunna ta det i princip rakt av.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet. 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utredning om övertagande av lagstiftningsbehörighet gällande fastighetsbildning och -registrering. (HM nr 4/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag vill redan säga att jag kanske skall uttala några åländska ortsnamn på finska som kanske inte kommer att bli rätt uttalade, så att inte någon börjar haka upp sig på det!

 

I denna motion föreslår Ålands Framtid ett övertagande av behörighet från riksmyndigheterna. Det undertecknarna föreslår att skall bli en åländska behörighet är lagstiftningsbehörighet gällande fastighetsbildning och –registrering. Jag skall ge en bakgrund till varför Ålands Framtid vill att Åland skall överta denna behörighet.

 

Behörigheten att få ut kartor över Åland ligger i dag hos finska lantmäteriet. Olika bolag, både sådana som ger ut traditionella papperskartor och bolag som skall publicera sina kartor på Internet, köper kartinformation därifrån. I det finska språket passar inte alla åländska ortsnamn in. Det är inte heller ålänningarna som döpt om Mariehamn till Maarianhamina, Åland till Ahvenanmaa, Lumparn till Lumpari och Skiftet Kihti osv. Allt oftare ser vi det finskspråkiga namnet på kartorna och allt oftare enbart de finskspråkiga namnen, alltså de svenskspråkiga namnen är bortlämnade på Mariehamn, Åland och Lumparn osv.

 

Hur kommer det då sig att de svenskspråkiga namnen är helt bortlämnade? Visserligen ger det finska lantmäteriet ut båda namnen på sina kartor, alltså både Maarianhamina och Mariehamn, men eftersom det finska ortsnamnet kommer först även på de åländska orterna blir följden att då t.ex. ett amerikanskt bolag ger ut en karta, där Åland finns med, lämnas det andra alternativet bort. De har inte fått någon upplysning om Ålands särställning och kan knappast tänka sig heller att det rätta ortsnamnet är det som kommer som andra alternativ.

 

På Internet finns i dag t.ex. den alltmer nyttjade Google Earth där du via satelliter kan åka på sightseeing världen över, zooma in länder, städer och t.ex. leta upp restauranger i London, hotell i New York och titta på Eiffeltornet från ovan osv. Där presenteras Torshavn som Färöarnas huvudstad och likaså har Grönland en huvudstad. Ålands särställning som en autonomi framgår naturligtvis inte och dessutom har flera ortsnamn på Åland enbart en finsk version.

 

Fru talman!

Kartproduktionen blir med satelliters hjälp allt billigare och allt fler kartor ges ut. Om vi från åländskt håll inte gör något åt det problem, som jag just har beskrivit, så kommer vi i all framtid att få leva med denna kränkning av självstyrelsen, Ålands officiella status som svenskspråkigt och autonomt område. Dessutom kan vi knappast beräkna det inkomstbortfall ur turistisk synvinkel när det inte går att hitta Mariehamn och Åland på dessa allt vanligare sökmotorer på Internet. Den dagen Åland är självständigt producerar vi naturligtvis våra egna kartor, men som situationen är i dag borde det ligga i de partiers intresse som värnar om självstyrelsen att se till att det ges en korrekt bild av Åland till omvärlden.

 

Med anledning av det jag anfört föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om en utredning om hur Ålands status i kartor och annan motsvarande produktion kan förbättras innefattande övertagande av lagstiftningsbehörigheten gällande fastighetsbildning och -registrering.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag sympatiserar i väldigt stor utsträckning med det som ltl Brage Eklund säger här. Det här är ett problem som finns och det är väldigt viktigt att vi ser till att vårt svenska språk kommer fram på allt sådant här material. Jag undrar bara hur ltl Brage Eklund och de övriga som har skrivit under har kommit fram till denna problembeskrivning? Vad är det för research som ni har gjort när ni uttalar er så här pass kritiskt i varje fall, att det är så här stora problem?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är bara att gå in på Earth Google och titta. Du måste gå in i sökmotorn över Finland, sedan vrida objektivet över Åland, så zoomar du in och så kommer Mariehamn till Maarianhamina. Det finns svenska ord också, men det är fråga om ord som inte finns på finska. Som jag nämnde står Mariehamn överhuvudtaget inte som en stad på Åland utan det är bara en punkt för en ort. Det är bakgrunden.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag är själv hyfsat bevandrad på Internet, så jag har kollat upp detta och jag tycker att det verkar lite dramatiserat. Ni kommer också fram till slutsatsen att man bör göra en utredning och att man eventuellt skall ta över behörigheten. Jag undrar: Har ltl Brage Eklund någon uppfattning hur lång tid det kan ta och vad det kan kosta?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Först vill jag nog framhäva att det är inte alls överdramatiserat. Jag anser att så länge man kränker vår självstyrelse är det inte dramatiserat. Om sedan ltl Torbjörn Eliasson och centern tar väldigt lätt på det här så är detta en följd i förfinskningen som många gånger blir.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Nej, ltl Brage Eklund, vi tar definitivt inte lätt på det här. Jag började min replik med att säga att jag sympatiserar med motionen och det är väldigt viktigt att vi följer upp det här och ser till att vi får svenska språket, ortnamn osv. rätt i den mån det är möjligt.

 

Jag vill i alla fall ta upp problembeskrivningen som jag inte tycker att är riktigt korrekt. Den är faktiskt lite dramatiserad. I morse tittade jag på Google Earth – det har jag också gjort tidigare – och för det första är det på det sättet att det är ett ganska grovt verktyg ännu; det företag som har byggt upp detta har inte alls alla detaljer, det är miljoners miljoner detaljer och namn som skall in. I exempelvis USA fungerar det här riktigt bra, du kan komma in på gatunamn och kanske t.o.m. på adress, men när vi kommer hitåt till våra breddgrader är det faktiskt lite sämre. Det som man direkt kan söka på är huvudstäderna; slår man in Paris, London, Stockholm kommer man fram till dem, men slår man in Malmö, Åbo eller på finska Turku, så kommer man inte fram, men lägger man till landets namn, exempelvis att man beskriver ”Åbo, Finland”, då kommer man till Åbo, man skriver förstås Abo, för å, ä och ö är ju borta ur det här systemet. Skriver man ”Mariehamn, Finland” kommer man till Mariehamn, Skriver man ”Eckero, Finland”, så kommer man till Eckero. De allra flesta namnen är faktiskt på svenska, inte så bra svenska, för de är inskrivna av sådana som kanske inte behärskar det språket riktigt bra.

 

Ni skriver i motionen också: ”Via sökmotorer kommer även en fullständigt entydig finsk bild av Åland att presenteras för omvärlden. När man klickar sig in för att få mera information om Mariehamn så överförs man sålunda enbart till finskspråkiga dokument och hemsidor…” Det där stämmer inte heller därför att går man in på Google, söker worldwide och skriver in Mariehamn får man 1.000.060 träffar ungefär! Det börjar direkt med Mariehamns stad på svenska, Medborgarinstitutet i Mariehamn, Mariehamns stadsbibliotek, IFK-Mariehamn osv., allt på svenska. Skriver man Maarianhamina, ifall man har råkat få se det ordet, så får man drygt 700.000 träffar och den första träffen är Mariehamns stad, man kommer in på Mariehamns stads hemsida, så kommer man in på Mariehamns kartsystem, sedan kommer man in på www.goaland.net , Ålands hästavelsförening, på svenska, så kommer man in på Mariehamn igen osv.

 

Det är faktiskt inte så allvarlig som det beskrivs i motionen, utan jag kan med glädje konstatera att det ärlite bättre! Men vi skall naturligtvis ändå göra någonting åt det. Då har motionärerna föreslagit att vi skall göra en utredning, och en utredning kostar pengar och det tar antagligen en ganska lång tid. Man brukar säga att ett år på Internet är ungefär som tio år i det gamla vanliga informationssamhället. I stället för att utreda och överta så borde lagutskottet titta på möjligheterna att snabba upp det via myndigheter och ministerium. Jag vet inte om det är på lantrådets eller landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons bord eller kanske de har det gemensamt, men de kanske kunde titta på det här och att vi börjar informera; då kan vi direkt börja påverka. Skall vi vänta på att vi skall överta det här kommer det att ta flera år innan vi kan göra någonting åt det.

 

Jag ville alltså säga att jag tror mera på att vi skall börja agera direkt, att vi skall handla i stället för att utreda!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson hade en väldigt bra redogörelse över hur man söker, och det känner jag till. Han nämnde bl.a. att man måste gå via Mariehamn, Finland, varför kan man inte gå in via Mariehamn, Åland? När jag sökte den enklaste vägen kom jag in via Finland, man kommer inte direkt på Åland utan om man lyfter över sökmotorn till Åland och går in så kommer man på Maarianhamina. Det är kanske såsom ltl Torbjörn Eliasson säger att det är enkla saker, men man skall inte nonchalera enkla saker och jag tycker att man visserligen kan göra precis som ltl Torbjörn Eliasson säger, att förbättra så fort man kan, men det finns ingenting som säger att man inte heller kan utreda ett övertagande för att slippa det här problemet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Nej, jag säger inte att det är enkla saker, utan tvärtom tycker jag att det är väldigt viktiga saker att vi får ut bilden om Åland på nätet. De har jag sagt två gånger och nu säger jag det en tredje gång! Går man in på Mariehamn, Åland, som ltl Brage Eklund sade, så får man 425.000 träffar som börjar med Mariehamns stad, Mariehamns bowlinghall, galeasen Albanus, Rockoff festival, IFK-Mariehamn, sjökvarteret Mariehamn osv. Vad jag kan se så kan man läsa det på svenska. Vi skall alltså inte överdramatisera, för överdramatiserar man ett problem så är det mycket svårare att kunna gå vidare och lösa det. Jag vill upprepa, att vi skall omedelbart sätta igång från landskapsregeringens sida och försöka se till att vi rättar till de här sakerna så fort som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Som sägs i motionens motivering har nu snart, får man säga, AX-koden för Internet tagits i bruk. Det är några formaliteter kvar och kanske man i trakten av halvårsskiftet kan börja använd .AX som toppdomän på Internet. Det är ett stort framsteg och en självstyrelsesymbol som man kommer att se alla dagar. Det är så att frimärken blir alltmer sällsynta, och flaggan ser vi främst vid högtidliga sammanhang, förutom på det här huset då vi har den uppe varje dag, men .AX kommer man att se absolut varje dag i Internet- och e-postadresser. Det är en mycket viktig sak.

 

När det gäller motionens kläm och den problematik som tas upp så upplever jag samma sak - det kan ses som detaljer – men man blir ständigt frustrerad när Grönland och Färöarna alltid finns i alla sammanhang, men på listan finns inte Åland. Det kan vara när man skall registrera sig på någon sajt för att få ett nyhetsbrev, det kan vara när man skall betala, en betalningslösning, det kan vara att man har installerat en programvara och skall registrera sig där eller under installationsprocessen osv. Ständigt är Färöarna och Grönland med men inte Åland. Man stöter ofta på problematiken att när det rör Åland är det finskspråkigt. I kartbranschen överlag, inte bara på Internet, så handhar man självstyrelsen ganska ovarsamt och gör Åland till enspråkigt finskt av bara farten, i bästa fall är det tvåspråkigt; man får knappt tag i en karta över Åland som är enspråkigt svensk, utan det är i så fall turistkartan. Nog är alltså helheten av felaktigheterna på Internet och också annars när det gäller kartor viktig att uppmärksamma.

 

Från Obunden Samlings sida föreslog vi senast i samband med budgeten att man borde ha en funktion inom förvaltningen som är självstyrelseombudsman som engagerar sig just i sådana här frågor och som kunde ha som uppgift att tillrättalägga sådana här felaktigheter. Det handlar förstås om att institutionerna i fråga bör få adekvat information och kommer det från officiellt håll så ändrar de sig ofta. Jag har själv fått många att ändra sig och reda upp saker och ting.

 

En annan sak som är nytt är att Åland sedan en tid tillbaka är ett eget statistikområde. Det är just listan på statistikområden som ofta används när man upplever bristen att Åland inte finns i listorna av länder och områden. Kanske om ett par år att Åland börjar finnas med och det har också att göra med toppdomänen och att Åland har införts i ISO-standarden som heter 3166 i samband med att man blev ett statistikområde och fick en toppdomän.

 

Det är bra att ltl Torbjörn Eliasson sade att man tänker ta tag i detta, för det behöver också informeras om den nya toppdomänen: vem är .AX? Då kan man också ta tag i sådana här enskilda problem. Jag har förmånen att leda kulturutskottet och den här motionen kommer till oss, så vi får förjdupa oss i den, men så här spontant måste jag säga att jag är lite skeptisk till att man skulle ta över lantmäteriverksamheten på grund av detta. Jag upplever att lantmäteriverksamheten fungerar annars väldigt bra, också väldigt bra på svenska språket. Det är en del av statsförvaltningen som man inte kan klandra för att ha dålig service, tvärtom, tycker jag att det fungerar mycket bra. Det är klart att vi skall titta på det här i utskottet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra att ltl Danne Sundman tydligen är av samma åsikt. Jag glömde faktiskt att påpeka just detta med AX, den kommer alldeles strax igång och den kommer att ha jättestor betydelse. Det är viktigt för oss att vi sätter igång och får ändring på alla dessa ställen, och det handlar om information och att påverka.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är vi överens här och när det gäller AX bör det informeras så fort den är i bruk. Ltl Torbjörn Eliasson, som är marknadsföringsmänniska vet att syns man inte så finns man inte, och det är nog en viktig aspekt när det gäller att ha en toppmän på Internet och inte vara gömd bakom .fi.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Frågan om att marknadsföra Åland som domän och landskod som posten har gjort är synnerligen viktiga ingredienser i självstyrelseprofileringen. Efter debatten i dag med alla utredningar som skall göras och allt det arbete man i princip har föreslagit under bara den här dagen gör jag den korta reflektionen att man egentligen vill skapa sjumannaarbetsår genom de utredningar man vill göra! Jag tror att det skulle vara viktigare att fokusera på verkligheten, som ltl Danne Sundman gör, genom att vi borde bevaka hur vi ser ut utanför Åland och gemensamt åstadkomma de förändringar som vi behöver göra för att lyfta fram den här problematiken. Jag tror inte att utredningar förbättrar det här. Vi måste vara medvetna om den kostnadsdrivning vi har genom att överta en massa verksamheter på egen kant, så jag tror att det är bra med den här debatten också.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag håller med ltl Jan-Erik Mattsson att någon utredning inte behövs utan det gäller att gå på de felaktiga nätplatserna på Internet och upplysa dem om hur det egentligen ligger till. Det som jag saknar är att någon inom förvaltningen borde ha det i uppdrag. Det är en helt annan tyngd när det kommer från officiellt håll än att det är en privat person vars uppgifter kanske inte är riktigt trovärdiga, men kommer det från Government of Åland lyssnar man!

 

När det gäller marknadsföring av AX-domänen kunde man från postens sida ge ut ett frimärke med AX-domänen, man gav också ut ett när Ålands flagga fyllde 50, och ltl Jan-Erik Mattsson har ju försänkningar inom posten och kunde kanske verka för det, det skulle vara en god idé!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är alltid bra med goda idéer och det är helt riktigt som ltl Danne Sundman säger. Det är ju så att posten ger ut frimärken, men det är inte styrelsen där som bestämmer vilka frimärken. Jag föreslog en gång att man skulle ge ut fina gamla bilar på frimärke och det resulterade i att vår lagtingskollega Sune Mattssons bil hamnade där och inte min! Kanske AX-toppdomän på Internet kan vara av ett mera gemensamt intresse, om vi säger så.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Initiativet att ge ut veteranbilar på frimärke var mycket lyckat och jag har själv förmånen att vara Ålands motorklubbs ordförande och det har varit mycket uppskattat bland motorentusiaster. När det gäller ltl Jan-Erik Mattssons roll som styrelseledamot i Posten kan man kanske säga som så att man har en stilla önskan att det borde komma ett sådant här frimärke, så kommer det, liksom med veteranbilarna, så småningom!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet. 

 

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 31 mars kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.16).