PLENUM den  3 april 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Veronica Thörnroos).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Ltl Veronica Thörnroos anhåller om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 3-6 april på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2005-2006 om godkännande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

Vtm Viveka Erikssons förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsregeringens svar på vtm Viveka Erikssons m.fl. spörsmål angående regionalpolitik. (S 3/2005-2006).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 29 mars, har  vtm Viveka Eriksson, understödd av  ltl Katrin Sjögren, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i avsikt att återge landsbygds- och skärgårdsregionerna tilltro till utvecklingsmöjligheterna och för att stärka regionernas kunskap och resurser, för lagtinget framlägger:

 

• förslag för att förbättra kontakterna med och attityderna till de glest bebyggda regionerna på Åland ( inom maj 2006)
• förslag för att förstärka landsbygds- och skärgårdsturismen med särskild inriktning på idrott, båtturism, hälsa och kultur ( inom maj 2006)
• en kartläggning av de olika faktorer som påverkar levnadsförutsättningarna,  som underlag för utformning av strategier och regionalpolitik (inom år 2006).”

 

Detta kallas vtm Viveka Erikssons förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja; de som röstar för vtm Viveka Erikssons förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om näringspolitiken. (S 4/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar.

 

Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Den samlade oppositionen har lämnat ett spörsmål om näringspolitiken utgående från en marknadsekonomi, en ideologi som jag företräder som rent teoretiskt är lätt om det inte finns yttre faktorer som påverkade det den, särskilt här på Åland. På Åland har vi att ta hänsyn till vår litenhet med ett litet befolkningsunderlag och en liten egen marknad, omvärldens konkurrens, EU:s olika regelverk, regionalpolitiska hänsyn samt avsaknaden av skatteinstrumentet som näringspolitiskt verktyg. Det är alltså utgående från det här som vi måste forma vår politik.

 

Näringspolitikens mål är att skapa långsiktiga förutsättningar för ett livskraftigt dynamiskt och lönsamt näringsliv som bidrar till ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, en god arbetsmiljö och sysselsättning på hela Åland. Många politikerområden bidrar till att skapa gynnsamma förutsättningar för näringslivet och samhällsutvecklingen; dit hör bl.a. utbildning, kommunikationer, bostadsförsörjning, vård, omsorger och trygghet för befolkningen. Arbetsmarknadspolitik och så lite byråkrati som möjligt inom våra regelverk.

 

Landskapsregeringens politik har den senaste tiden haft en förskjutning mot stimulans av nya idéer, kunskapsutveckling och innovationer för att diversifiera näringslivet och stärka konkurrenskraften. Målen är ökad export av varor och tjänster från Åland, ökad produktutveckling, breddad industribas vid sidan av livsmedelsindustrin samt att främja utvecklingen av såväl tjänsteföretag som tillverkning. Ett annat uttryckligt mål är att vi skall minska vårt beroende av sjöfarten och få flera ben att stå på.

 

Fru talman!

Detta var lite allmänt om näringspolitiken och dess förutsättningar. Jag skall nu komma mera in på de konkreta frågeställningar som tas upp i spörsmålet. Jag vill först komma med ett klargörande i den allmänna debatten. Regeringen har inga avsikter att bedriva någon näringsverksamhet. Man måste här skilja på att skapa förutsättningar i infrastruktur för olika näringars befrämjande och ren näringsverksamhet. Jag vill dock framhålla att det på Åland ofta blir olika speciallösningar utgående från de förutsättningar som jag nämnde inledningsvis.

 

Beträffande golfbanesatsningar som tas upp i spörsmålet vill jag framhålla att om samma stöd skulle ges som när golfbanorna i Kastelholm och Eckerö byggdes och förverkligades så skulle det enligt min uppfattning inte vara några problem, åtminstone när det gäller Ämnäs/Godby-banan. När anläggningarna i Kastelholm och Eckerö byggdes upp och förverkligades gavs stöd upp på ända till 50 procent. Jag skall visa detta på en Overhead-bild.

 

 

 

Jag har gjort en sammanställning under statsstödsperioden med olika bidrag för de två anläggningarna. Det har tagits många beslut genom åren, ändå från ltl Anders Erikssons tid; jag lägger inte några värderingar annars i det. Då gav man 50 procent, sedan har det varit 30 procent, 30 procent, 15 procent, 30 procent; här ser vi lånen under samma period, med de räntesatser som gäller. Tittar man på Eckerö Golf så har också bidragsnivåerna legat på 35-40 procent, förutom under senaste perioden då det var lägre. Här ser vi också räntenivåerna. Det är lån som beviljades före statsstödstiden, som gjordes om 1996 med amorteringsplaner till de räntorna. Jag vill visa detta därför att i dag har vi andra förutsättningar på så sätt att vi maximalt kan ge 23 procentiga stöd, vilket inte räcker för att någon skall dra igång dessa projekt då banorna inte ger någon direkt avkastning. Naturligtvis kunde de företag inom turistnäringen och handel som har indirekt nytta av anläggningen gå ihop och bygga en bana. Jag har själv förespråkat en sådan lösning, men vi skall också komma ihåg att många av turistföretagen, speciellt de som finns ute i regionerna som har största nyttan av denna infrastrukturella satsning, har det rätt kämpligt redan i dag. Det är just för dessa företag som vi indirekt vill skapa en anläggning som ger intäkter i andra hand. Landskapsregeringen har då bedömt läget utgående från förutsättningarna i EU:s regelverk på följande sätt. Det finns två alternativ: det ena att hålla fast vid 23 procents regeln, vilket leder till att anläggningarna antagligen inte förverkligas eller att bygga själva och bjuda ut driften på den fria marknaden åt vem som helst som är intresserad. Detta möjliggör EU:s regelverk enligt vår förvaltning. Lagtinget kommer dock att få de här frågorna i sin hand i samband med tilläggsbudgeten.

 

När det gäller skärgårdsbanorna gäller samma regelverk om 23 procents stöd. Här har landskapsregeringen dock haft en del frågeställningar vad beträffar kalkylerna när det gäller driften, logistiken och en del annat, och det är just för att reda ut det som vi har sagt att man borde göra en mera grundlig marknadsanalysundersökning för att inte riskera att vara med och stöda någonting som en kommun eller någon annan får i handen i förlängningen. Det här har vi haft diskussioner om med initiativtagarna i både Brändö och Föglö och vi är överens om hur vi tillsammans skall gå vidare med detta. När man skall ta slutligt beslut kommer naturligtvis också regionalpolitiska värderingar att vägas in.

 

Fru talman! Beträffande utbyggnaden av kvarteret iTiden vill jag först framföra att upplägget med industrihus är något som genom åren visat sig lyckat. Sedan sextiotalet har Ålands Industrihus funnits och varit med och skapat infrastruktur i lokaler åt åländska företag som sedan fått koncentrera sig på sin kärnverksamhet, affärsverksamhet. Så har skett i bl.a. samarbete med Optinova, Plasto m.fl. När det gäller kvarteret iTiden är det en del i det kunskaps- och innovationscenter som håller på att skapas i området på Klinten; självändamålet är inte att bygga hus utan att just skapa en bra arbetsmiljö där mycket kunskap möts, där många innovativa människor träffas och nya idéer kommer fram. Det var just detta som var grundidén när konceptet arbetades fram en gång i tiden. I dag vet vi att det har utvecklats just så. Vi ser nya idéer och projekt i vårt dagliga arbete på avdelningen inom Utvecklings Ab, ÅTC samt även i andra sammanhang, som i t.ex. Företagarföreningens Innovationstävling. Ett annat syfte med denna satsning är att säkerställa arbetsplatser och locka nya företag till Åland. Jag tänkte passa på att visa en Overheadbild hur det har utvecklats.

 

När det debatterades som hetast i början av 2000-talet var det mycket debatt om att det skulle komma in samhällsfunktioner till största delen. I dag kan man se organisationer är ungefär 10 procent, så har vi växthuset som jobbar med inkubatorföretag, företag som kommer in med nya idéer. Till övriga delar är det privata företag i kvarteret. När man sedan lägger till det som vi har planer på att bygga till så kommer organisationsdelen att minska till hälften, eftersom det är till 100 procent privata som vi har diskuterat med som skall hyra in sig där.

 

Spörsmålsställarna tar också upp det nya systemet regelverk med de s.k. utredningspengarna. I debatten framför man det som om landskapsregeringen helt lättvindigt skulle ge 100 procentiga understöd till kreti och pleti, vilket naturligtvis inte är fallet. Vid den första ansökningsrundan inkom sju ansökningar, varefter två stycken efter en genomarbetad beredning beviljades 70 procent.

 

Som jag nämnde tidigare i mitt anförande fokuserar landskapsregeringen mycket på nya idéer och nya områden för affärsutveckling för att få ett mera diversifierat näringsliv. Det nya regelverket ingår som en del i detta; andra instrument är växthuset med inkubatorverksamheten, rådgivning av våra branschorganisationer, som vi finansierar genom resultatavtal, produktutvecklingsstöd och lån samt aktiekapital från Utvecklings Ab. Det kan var rent aktiekapital, men vi jobbar också mycket med mjuka värden i form av rådgivning, utvecklande av affärsplaner och liknande som sedan konverteras till aktiekapital.

 

Fru talman!

Spörsmålsställarna tar upp den färöiska ekonomin. Jag skall kommentera det med några ord eftersom jag anser att jämförelsen haltar. Problemen på Färöarna var dess beroende av fiskeindustrin, som stod för 98 procent av dess export, resten var frimärken. Färöarna var alltså totalt beroende av fisket. Problemen på Färöarna började under sjuttiotalet då de flesta länder utvidgade sin fiskegräns till 200 sjömil, vilket ledde till att traditionella fiskevatten, t.ex. vid Grönland, stängdes för färöingarna. Då fick fiskeindustrin stora statliga stöd för att utveckla nya fångstmetoder och inrikta sig på nya arter. När fiskeindustrin sedan började gå bra så drogs inte subventionerna tillbaka, tvärtom blev de allt fler och allt större. Beträffande fiskebåtarna, trålarna, så blev de allt större och dyrare på grund av orimliga statsgarantier och lån. En regel sade att fiskarna fick borgen från staten om man kunde visa upp en egen del om 10 procent kontant. Illusionen om en blomstrande ekonomi kunde hållas upp så länge fångsterna var goda, men när torskfisket mer än halverades under åttiotalet så kraschade ekonomin. Redarna kunde inte betala lånen och gick i konkurs, filéfabrikerna, som växt som svampar ur jorden, hade inte längre råvara att arbeta med och fick slå igen. Arbetslösheten steg på ett år till 25 procent, i vissa regioner upp till 50 procent. Problemet var alltså att man byggde upp all sin ekonomi på fiskeindustrin, som stod för 98 procent med lånade pengar, vilket även drog bankerna med sig i fallet. De klarade sig dock undan konkurs via pengar från danska staten, över 1 miljard kronor i början av nittiotalet.

 

Situationen på Åland är helt annorlunda. Vi försöker tvärtemot färöingarna att diversifiera vårt näringsliv för att få så många ben som möjligt att stå på. Vi går inte heller in med rena driftsstöd som man gjorde på Färöarna; i stället försöker vi skapa infrastruktur som stöder upp det privata näringslivet och dess olika verksamheter, samtidigt som vi sparar i landskapets kassa för sämre tider.

 

Till sist när det gäller den färöiska ekonoin på åttiotalet var det några saker som jag reflekterade över när jag studerade detta. Det gäller hur politikerna agerade utgående från vilken region man kom eller egenintressen. När det var som värst under åttiotalet kunde man köpslå om vad som helst på Färöarna i lagtinget. Det gällde att kunna visa upp investeringar i sin egen region med lånade pengar via lagtinget. Allt skedde enligt principen att om du röstar för min tunnel så röstar jag för din hamn! Om investeringen gjorde någon nytta var av underordnad betydelse bara det var rättvist. Det andra gällde egenintressen där politiker med eget intresse i fiskeindustrin satte och styrde subventioner åt sig själva. Ibland känner jag igen den här debatten med utgångsläget, att man alltid skall ha det jämställt med regionerna fastän debatten borde handla om: vad är bra totalt sett för Åland?

 

Fru talman!

Eftersom debatten i dag handlar om stöd skall jag passa på och visa hur stödkartan ser ut för våra näringar samt kommentera kring primärnäringarna.

 

 

 

 

Det här är alltså ett cirkeldiagram för de stöd som fanns på näringsavdelningen per bransch år 2004. Det är ÅSUB som har gjort den i samband med utredningen P jakt efter tillväxt. Jag lägger inte några värderingar i detta, men eftersom det ofta är debatt om primnäringssidan vill jag framhålla några saker.

 

Som vi ser går den största kakan av våra stöd till primärnäringarna fiske och lantbruk. Vi vet alla att det finns naturliga förklaringar till detta. Vi vet också att det här är inget som näringsidkarna själva eftersträvar. Man vill i stället ta betalat för sina produkter. Det är ändå några saker som jag tänkte lyfta upp.

 

Vi vet alla att förutsättningarna för lantbruket har förändrats och kommer att förändras framöver. Trenden går mot större och och mera rationella enheter. Vi vet också att EU:s jordbrukspolitik går ut på att få ner överproduktionen. Ytterligare vet vi att EU minskade sin budget med 30 procent för inkommande programperiod när det gäller lantbruket. Om vi också tänker att utvidgningen av EU:s länder på sikt kommer att innebära mindre subventioner, så är det några saker som vi borde diskutera för att på lång sikt säkerställa förutsättningarna för lantbruket. Vi borde så långt det är möjligt få bort en stödoptimerad odling; i stället borde stöden användas till en produktion och nischer som långsiktigt kan fungera mot marknaden. Det här är en utmaning som vi jobbar med i kommande program. Ett annat problem är att de lantbrukare som vill satsa på en framtid behöver mer mark. EU:s jordbrukspolitik underlättar inte detta genom att man med dagens stödsystem genom små insatser kan behålla markerna och få en hyfsad inkomst. Jag vill betona, att jag inte vill planka någon enskild för detta, för en enskild markägare har rätt att själv bestämma över sin mark, men det kommer ändå att vara hämmande på lång sikt.

 

Ytterligare en sak som jag vill lyfta upp är hur vi skall prioritera våra insatser i stödsystemen. Min åsikt är att vi i större utsträckning borde våga prioritera de inriktningar i lantbruket som har långsiktiga förutsättningar för att klara sig på marknaden. Så har vi t.ex. gjort när det gällde mjölkladugårdarna. Det här är en frågeställning som jag själv kommer att diskutera tillsammans med näringsidkarna. Jag hoppas också att vi skall ha tid att få en diskussion i form av ett meddelande när det slutliga programmet är klart här i lagtinget.

 

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tog upp i samband med en annan debatt upp min artikel som jag skrev då spörsmålet lämnades in. Utgångsläget i ltl Brage Eklunds resonemang var att jag var emot alla de initiativ som andra partier kommit med. Så är det absolut inte. Men jag ville visa på hur lätt det är att populistiskt kasta in ett spörsmål och ensidigt rent teoretiskt hävda marknadsekonomin, samtidigt som man själv har en uppsjö av initiativ som talar emot det man ifrågasätter hos regeringen. Detta utan hänsyn till vad jag sade i inledningen, nämligen våra förhållanden om en liten egen marknad, konkurrenssituationen, regionala förhållanden, avsaknaden av skatteinstrument, EU:s regelverk m.m.

 

Jag ser fram emot denna debatt och särskilt de alternativ som oppositionen har med beaktande våra särförhållanden. Jag hoppas också att debatten kan handla om den offentliga konsumtionen och den växande offentliga sektorn i förhållande till det privata näringslivet, inte enbart om de samhällsekonomiska insatser som syftar till att säkra ett diversifierat konkurrenskraftigt näringsliv som skall finansiera vår framtida välfärd.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Strand kom väldigt snabbt in på sitt skötebarn golfen och han presenterade uppgifter om vilka stödnivåer Eckerö Golf har fått i förhållande till Ålands Golfklubb. Om jag uppfattade siffrorna rätt var det 418.000 euro i runda tal för Eckerö Golf och 392.000 euro för Ålands Golfklubb. Däremot är det viktigt om man presenterar den här typen av uppgifter att man ser till helheten, dvs. att samtliga etapper är med, så att inte markerna ställs till förfogande i det ena fallet och inte det andra.  Men det som är det intressanta är ändå att Eckerö Golf har bett landskapsregeringen att ta ställning till en kalkyl, man har lämnat in, det borde inte vara någon nyhet, vi har också fått ta del av den och där framgår det att inklusive lånesubvention, som också är en form av bidrag, näringsminister Strand, så inklusive lånesubvention är det som har beviljats Ålands Golfklubb 1,4 miljoner euro i förhållande till 513.000  euro för Eckerö Golf – det är en väldigt stor skillnad!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Frågan om det skadeståndskrav som Eckerö Golf har lämnat in kommer vi att bereda så det kommer jag inte att kommentera på annat vis än att den utredning som ltl Anders Eriksson har sett så har vi också sett, men det är deras subjektiva bedömning och man skall också komma ihåg att när vi behandlade det ärendet hade motparten ett liknande inlägg där man ansåg sig förfördelad. Den frågan får avgöras i kommande beredning och eventuellt i den domstol.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sägs från Strands sida att det är Eckerö Golfs subjektiva bedömning. Vi är säkert många som har fått ta del av de här uppgifterna. Det finns exakt datum när de olika stödformerna; jag noterar att samtliga datum inte fanns med i den uppställning Strand hade. Då undrar jag: Vad är det som är fel? Jag förstår att Strand kanske inte vill kommentera det här och att han föredrar att bereda det, men när det ändå presenteras uppgifter för lagtinget som har som syfte att ge en viss bild, så kanske det är berättigat att man frågar, dvs. det finns ganska olika uppfattningar om de stödformer som har beviljats till dessa båda intressenter under årens lopp. Vad är det, Strand, som är fel i det som har presenterats landskapsregeringen från Eckerö Golfs sida?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är intressant att ltl Anders Eriksson säger att vi har lämnat bort någonting för alla datum som jag visade på OH:n och summorna var taget från Eckerös Golf. Jag hade alltså inte lämnat bort någonting. Vad gäller deras ställningstagande och bollande med siffror tar inte jag ställning till, utan vårt utgångsläge var, när förvaltningen har tittat på det, att man inte har gjort något fel från vår sida, man har följt regelverken från ltl Anders Erikssons tid ända till min egen tid. Man har gett de olika nivåerna på stöd och lån som har varit möjligt. Om det någonstans är fel måste domstolen i så fall visa det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jörgen Strand säger att spörsmålet belyser marknadsekonomin och att det är någonting som ligger Jörgen Strands ideologi. Trots det tar man beslut i en helt annan riktning. Man ämnar bygga golfbanor med samhällsmedel. Man ämnar bygga utrymmen för Ålandsbankens verksamhet Crosskey med samhällsmedel. Just det när det gäller det sistnämnda vet vi att det finns privata initiativ som har kommit fram och som man inte har kunnat ta till sig – Crosskey – eftersom hyran har blivit en helt annan än den man har erbjudit, men marknadspengar från landskapet. Vilka signaler anser Jörgen Strand att det här ger till de privata företagen?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Vill de privata bygga ut iTiden är jag den första som skall bistå det. Varsågoda!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker inte att det var svar på min fråga. Frågan var att om privata har gett ett förslag om att man kan bygga ut för den här verksamheten, men det är förstås dyrare då för de privata att bygga eftersom man inte har samhällsmedel, man har inga bidrag och billiga lån, så hyrorna för dem som skall ha verksamhet i utrymmena i fråga blir en annan? Jag förstår att man vill välja ett billigare alternativ, men anser Jörgen Strand att det är bra att landskapet är med och konkurrerar och konkurrerar ut de privata initiativ som finns?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Enligt den information som jag har fått är hyrorna högre än de privata som var intresserade, så till den delen har jag en annan åsikt. Jag vidhåller dock, att vill privata bygga är jag den första som kommer att hjälpa till!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag skulle vilja veta vem i vicelantrådet Jörgen Strands världsbild som är ”kreti och pleti”. Det var så vicelantrådet uttryckte om de hundraprocentiga bidragen, att landskapsregeringen har inte för avsikt att dela ut det till ”kreti och pleti”. Vi erinrar om att när det infördes en helt ny stödform som var direkt utformad för det nya investmentbolaget, som bestod av ganska penningstarka kretsar i vår samhälle. Jag undrar om vicelantrådet menar att kreti och pleti är seriösa småföretagare? Har de samma möjligheter att få del av stödet?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson vinklar uttalandet lite. Jag sade att i allmänna debatten framförs det som att vi skulle dela ut det åt kreti och pleti. Däremot sade jag att vi gör en seriös beredning när det gäller ansökningar och det har beviljats två olika stöd till 70 procent av sju ansökningar. Naturligtvis kan vem som helst få det här om man uppfyller kriterierna och de målsättningar som landskapsregeringen har med sin politik.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag vill definitivt ta avstånd från uttryckssättet ”kreti och pleti”. Det är inte alls så man borde uttrycka sig därför att det handlar om seriösa företagare som skall ha samma möjligheter och samma rättigheter oberoende av om man inte är kapitalstark och hör till de starka grupperna i samhället.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag använde bara för att beskriva hur oppositionen i många fall försöker säga – om jag använder andra ord – det här ger vi åt var och en! Det var syftet med inlägget till den delen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Talman!

Jag saknade engagemang i vicelantrådets anförande. Jag saknade också framtidsvisioner. Och eftersom de saknas hos landskapsregeringen blir det väl en naturlig följd att efterhöra lösningar och visioner av oppositionen för framtiden. Det kommer vi gärna att hjälpa till med här under dagens debatt.

 

Jag läser ur det spörsmål som vi har lagt: ”Stora bidrag för näringslivsutvecklingen kan till synes vara ett effektivt sätt att skapa verksamheter, men verkligheten är den att då bidraget blir det centrala -  viktigare än själva affärsidén - leder det till att drivkraften i företagandet avtar.” Det här är ett marknadsekonomiskt uttalande, som vicelantrådet Jörgen Strand själv sade. Så är det. Och det blir väl kanske naturligt att vi tar till marknadsekonomiska uttalanden när den här landskapsregeringen håller på och suddar ut gränsen mellan det privata kapitalet och samhällets medel.

 

Det här viktiga saker för oss och jag hoppas att det är viktiga saker för landskapsregeringen, för vi måste göra någonting åt det här.

 

De ställningstaganden och beslut som landskapsregeringen under senaste året har tagit leder till att just drivkraften i företagandet avtar. Jag skall försöka beskriva den situation vi är i. Exemplen är alla kända, men de behöver lyftas upp för att beskriva hur tokigt det är.

 

Landskapsregeringen avser att bygga tre golfbanor i egen regi. Jag tror att vi alla är medvetna om att det har blivit tre banor därför att i det första projektet – det som hela tiden har legat i röret och varit prioriterat av landskapsregeringen, Ämnäs/Godby-banan – har man kommit i en sådan situation att det inte finns några andra lösningar än att landskapet bygger det i egen regi. Detta har lett till att man har varit tvungen att uttala löften att även banorna i skärgården skall byggas i landskapets regi. Det har varit så viktigt med Ämnäs/Godby-banan att man har varit tvungen att ge avslag på de ansökningar med annan finansiering också som har funnits för de andra banorna. Landskapsregeringen har målat oss in i en situation där enda alternativet är att landskapet står med tre banor så småningom. Det här behöver diskuteras mycket.

 

Sedan som andra exempel det att landskapsregeringen åt Ålandsbanken skall bygga kontorsfastigheter i samband med utbyggnaden av IT-byn när det finns, som vi hörde, privata initiativ om att bygga. Ålandsbanken, som själv är en finansiär och som kan hantera sådana här saker, borde väl kunna finansiera ett sådant här bygge själv, men, nej, landskapsregeringen skall bygga! Det här är ett klart avsteg från den grundläggande idén i IT-byn om att många småföretagare skulle kunna samlas under samma tak för att tillsammans utveckla sina företag.

 

Så har vi flygtrafiken. Landskapsregeringen subventionerar i dagens läge Stockholmstrafiken med 2.700 euro för varje flygdag. Enligt inofficiella beläggningsuppgifter åker i dagens läge 3-4 passagerare per tur – med ca 30 säten tomma för varje tur. Där har vi också ett privat initiativ, som har redovisats här tidigare och som har visat sitt intresse för landskapsregeringen, och landskapsregeringens agerande har lett till att de privata intressena har fört saken till marknadsdomstolen, till högsta förvaltningsdomstolen och till EU-kommissionen. Det här är officiella offentliga uppgifter, handlingarna finns hos respektive instans att hämta.

 

Så har vi de hundraprocentiga utredningsstöden. Jag tänker inte närmare gå in på diskussionen om kreti och pleti, för det redogjordes här tidigare, men uppenbarligen var det aldrig avsikten att alla, inte att kreti och pleti skulle kunna få del av pengarna. Det var färdigt på förhand bestämt att vissa kretsar skulle komma i åtnjutande av stöden.

 

Sedan har vi ett sista exempel som vi fick läsa i tidningen i fredags om att landskapsregeringen via trafikministern i Godby Center vill införliva ett Alko, en delikatessbutik m.m. m.m. Landskapsregeringen berättar alltså på förhand vilka verksamheter man skall driva, man låter inte efterfrågan alls styra de här sakerna utan regeringsledamöterna bestämmer och ger synpunkter, styr, vilka verksamheter man skall ha där. Man har frågat sig om detta är ett aprilskämt och om så är fallet finns det säkert möjligheter för landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att bekräfta det!

 

Men det värsta av allt är att det har skapats en bild ute i vårt samhälle att denna landskapsregering tillåter att vissa grupper kan skapa – via landskapsregeringen – stödsystem som är anpassade för dem. Den bilden finns i samhället, och detta är allvarligt. Men jag vill understryka, att det är inte i så fall dessa grupperingars fel utan felet och ansvaret ligger helt och hållet hos landskapsregeringen som tillåter en sådan politik att denna bild kan skapas. Tyvärr har landskapsregeringen tappat greppet om näringspolitiken och därmed också trovärdigheten.

 

Stödpolitiken har alltså fått en tydlig kantring och fokusering mot kapitalstarka grupperingar. Småföretagarna nämns knappast alls i diskussionen mera.

 

Talman!

Så till det som vicelantrådet Jörgen Strand inledningsvis nämnde, att Åland med sina speciella förhållanden inte enbart kan styras av marknadsekonomiska villkor. Det stämmer, det håller vi med om. Det finns alltid undantag t.ex. vad gäller projekt och finansieringen av dem. Ibland kan vi ha sådana projekt som fordrar en större samhällsinsats, en större landskapsinsats, men det här måste vara undantag. Det måste vara rena infrastrukturella projekt, det måste vara sådana projekt som inte etableras i konkurrens med privata projekt och här måste man vara väldigt tydlig, ha en skillnad. Det får inte bli som nu att alla projekt skall finansieras av landskapet och till 100 procent.

 

Vad skall vi då göra för att ändra, styra om skutan? Det som nu sker är att man bygger på utjämningsfonden, vilket i sig kanske kan betraktas som en positiv sak, vi har mera pengar, vi har dem på lager, men att göra det samtidigt som man hela tiden säger – vicelantrådet Jörgen Strand sade det igen i sitt anförande – att de pengarna skall vi ha för sämre tider. Man utgår alltså från att det skall bli sämre tider, därför måste vi spara pengar. Man borde i stället använda pengarna nu för att få hjulen i rullning och jag kommer att återkomma till exempel och tankar om det. Det här att man har pengarna på hög leder också till att det blir en stark drivkraft i att göra såsom regeringen nu gör, i rena paniken satsar man pengarna i projekt som finansieras helt av landskapet.

 

Kapitalskatten har vi liberaler pratat om i många sammanhang och vi har sagt att den kunde kompenseras tillbaka till kommunerna. Kapitalskatten kommer till av näringslivsverksamhet och affärsverksamhet. Vi borde ge kommunerna möjlighet att genom kompensation av kapitalskatten vara delaktiga i att skapa ett levande näringsliv. På det viset kunde vi bredda arbetet, och det här är viktiga saker; genom att ge kommunerna resurser och ansvar och då kunna ställa krav kunde vi bredda utvecklingsarbetet för att kunna frångå det motsatsförhållande som nu tycks råda mellan  speciellt småföretagare, näringslivsutveckling och näringsavdelningen här på landskapet. Det här är en sak som jag gärna debatterar mycket om: kunde man överföra en del av näringslivsbehörigheten ut till kommunerna för att bredda arbetet?

 

Mervärdesskatten är ett annat instrument. Respektive parti som representerar regeringen har i många sammanhang pratat om – många andra partier också – att vi måste ta över behörigheten. På det viset kan vi genom en skattepolitik få hjulen i rullning. Men vi måste få diskutera modeller: hur skall vi göra det här? Sänker vi skatten åt en näringslivsgruppering, var tar vi pengarna från då? Men den här diskussionen förs aldrig utan vi står och uttalar som ett mantra att får vi de här verktygen, får vi behörigheten, så löser sig allt! Så enkelt är det dock inte. Jag anser att vi inte borde vänta på den skatteutredning som nu pågår, för den kommer inte att ge svaren på de här frågorna; den kommer kanske att kunna ge en bild av hur våra instrument ser ut i förhållande till omvärldens. Men vi borde diskutera våra egna modeller: vad vill vi göra om vi har skattebehörigheten? Nu har vi ändå ett speciellt läge. Finlands regering tänker gå in för att sänka mervärdesskatten för vissa arbetsintensiva småföretagare, frisörerna har nämnts i media. Nu öppnas ett fönster för att diskutera variationer i mervärdesskatten utan att nödvändigtvis måsta ta över behörigheten. Nu borde regeringen i dialog med rikets regering diskutera om vi möjligen kunde ha variationer enligt våra egna önskemål här på Åland utan att nödvändigtvis måsta ta den här striden om behörigheten på förhand. Visar det sig att det här är bra, att det ger ett mervärde till samhället, så kunde det här sedan i sin tur kunna hjälpa till i behörighetsfrågor senare. Då skulle vi utan risker kunna pröva detta.

 

Jag tycker att utjämningsfonden kunde vara med och finansiera ett försök till skattevariationer som förhoppningsvis kunde genomföras ganska snart. Skall vi fastna vid behörighetsfrågan kommer det att ta lång tid.

 

Talman! Jag tänkte ställa en direkt fråga till lantrådet. Lantrådet sade i en tidigare debatt – det måste ha varit i samband med det regionalpolitiska spörsmålet – att eftersom vi inte har skatteverktyget har vi endast tillgång till bidragsverktyget. Det stämmer i viss mån. Då ställer jag mig frågan och detta med hundraprocentiga bidrag, att hur skulle en motsvarande metod för att stöda utredningar se ut om vi skulle ha skatteverktyget? På vilket vis kan man med skattelättnad uppnå någonting som motsvarar det hundraprocentiga utredningsbidraget? Det är intressant och nödvändigt att vi diskuterar förhållandet mellan bidragssystemet och skattesystemet för att vi själva skall skapa oss en bild av vad vi gör.

 

Talman! Tydligen har detta spörsmål träffat på en ganska öm punkt eftersom landskapsregeringen i sitt svar ifrågasätter oppositionens rätt att diskutera näringslivsfrågor och anser att man hellre borde diskutera tillväxttakten i den offentliga sektorn. Jag kan nästan ge som ett löfte att när landskapsregeringen så begär av oss kommer vi att återkomma till den frågan med kommande initiativ. Men en sak vill jag ändå säga. Landskapsregeringen skriver så här: ”Landskapsregeringen anser att tillväxttakten i slutet av 1990-talet för de offentliga arbetsplatserna inte var långsiktigt hållbar”, och så var det säkert inte. Det var centern och Frisinnad Samverkan som styrde samhället då, liksom nu, och nu verkar det som att vi har återgått till samma trall. Liberalerna var med under några år och bröt trenden, men nu tycks vi vara tillbaka i samma spår. Det är intressant att man medger detta i skrift. Det tackar vi för! Men vi kommer att återkomma med nya initiativ i den här frågan.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman! Jag frågar ltl Mats Perämaa: Hur ser den liberalernas näringspolitik ut? Är det liberal näringspolitik när liberalerna i regeringsställning gick in och stängde Rockoff mitt under pågående säsong eller var det när man sade nej till 3 miljoner euro från EU för Båtskärsprojektet eller vad är de som är den liberala näringspolitiken, som vi borde ha fått se prov på under de år som liberalerna har deltagit i regeringsställning? Ltl Mats Perämaa nämner kapitalskatten till kommunerna. Hur skall kommunerna skapa ett aktivare näringsliv med den biten? Konkreta exempel! Hur tänker man göra på Kumlinge, om man skulle få kapitalskatten överförd? Tänker man ytterligare låta den offentliga sektorn växa? Vad är tanken bakom detta initiativ? Jag är jättegärna med och för en skatteväxlingsdebatt med liberalerna , ltl Mats Perämaa, den inviten tas gärna emot!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Talman! Vårt spörsmål är väldigt marknadsliberalt, marknadsekonomiskt och grunden i vårt tänkande ligger i det budskapet, i den linjen. Sedan finns det undantag, precis som Strand också sade. Det finns undantag. De konkreta exempel som ltl Fredrik Lindqvist nämnde - frågan om stängningen av Rockoff – får jag bara säga att där strida många viljor mot varandra, jag tycker själv att det är beklagligt om man inte kan ha en sådan verksamhet i Mariehamn. Stödet till vindkraftverken var, precis som ltl Fredrik Lindqvist sade, stora bidrag. Det frångår det liberala marknadsekonomiska tänkandet, men, det är klart, ltl Fredrik Lindqvist tycker att det skulle ha varit bekvämare att bygga med mycket bidrag, och så är det säkert. Så tycker alltid mottagaren. Kapitalskatten till kommunerna: vi har behörighet på ett skatteområde.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Fredrik Lindqvist tycker inte alls om att man skall bygga någonting med bidrag, men i det där fallet handlade det om 3 miljoner i rena EU-pengar som kunde ha kommit Åland till godo. Men liberalerna såg till att så inte skedde. Nu bygger man ändå vindkraft utan bidragen och det är jag jätteglad för, men det var synd att tacka nej till dem! Det som skrämmer mig är att liberalerna tydligen tycker att vi skall tacka nej till EU-bidrag, men tänk på jordbruket! Skall vi tacka nej till EU-bidrag till jordbruket! Liberalernas nya linje är väldigt farlig. Nej, ltl Mats Perämaa, det som är det viktiga nu inom näringspolitiken är att vi måste få snurr på hjulen, vi måste få snurr på Åland, vi måste få framtidstro och engagemang. Om priset ibland är att landskapet skall gå in och vara med och finansiera golfbanor, då kanske vi måste ta det priset, men vi måste få snurr på hjulen. Att debattera skatteväxling och överföring av kapitalskatt till kommunerna hjälper inte Åland inom den tid som behövs.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Antingen är man för mycket bidrag och stöd eller så är man inte för bidrag. Är det inte då bättre, sett ur ett marknadsekonomiskt tänkande att man kan bygga vindkraftverken utan stöd så där rent principiellt i varje fall? Men om man alltid återkommer till, när pengarna kommer från någon annanstans, att det skulle ha varit bättre om man skulle ha fått de här pengarna; vi skall komma ihåg att EU-pengarna ändå är ett resultat av att respektive land betalar in mycket till EU och sedan fördelas de tillbaka. Men om man är för högre bidrag den vägen så betyder det att Finland och Åland får betala en större kaka till EU också. Man måste försöka, ltl Fredrik Lindqvist, att vara någorlunda klar i sin egen linje i de här frågorna. Är man för bidrag så skall man bygga golfbanor i landskapets regi. Säkert börjar hjulen snurra i det här huset i varje fall!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa ondgör sig lite över trafikminister Runar Karlssons s.k. Godbysatsning. Jag vill upplysa om att artikeln publicerades den 31 mars, alltså dagen före 1 april – naturligtvis är det ett skämt att samhället skulle gå in och bygga upp ett shoppingcenter med Alko, delikatessbutiker osv. när vi vet Erik Mattsson t.ex. – ett privat initiativ – redan nu har det ganska tufft. Det måste givetvis vara ett skämt, det vill jag bara i all välmening upplysa om!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det gläder mig om det är på det viset och jag bad i mitt anförande att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson skulle bekräfta det för oss, men jag utgår från att det är på det sättet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Mats Perämaa! Problemet med trafikministern är att man vet ju aldrig riktigt om det är första aprilskämt eller allvar, men det kanske visar sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det här var en bredsida mot landskapsregeringen och det är egentligen det som det handlar om: för att skapa en negativ bild av landskapsregeringen, men tyvärr därmed också av Åland, bästa Perämaa! Sådana här utslungade påståenden om att det är fel på alla våra bidrag tycker jag inte är skäligt, man måste komma med konkreta exempel, inte bara slentrianmässigt säga att det är fel att bygga tre golfbanor, det finns också krav på dem om de skall bli byggda. Jag måste fråga ltl Mats Perämaa: Ställer han sig inte bakom en golfbana i Lappo längre, med de krav som landskapsregeringen kanske kommer att ha om man ger ett hundraprocentigt stöd? Det är intressant! Så ondgör han sig över iTiden. Jag skall återkomma i mitt anförande senare till vad jag anser om det. Flyget då! Hade det varit nog att ha ett taxiflyg till Sverige, ltl Mats Perämaa?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

I samband med hemställningsmotioner, i samband med insändare med ltl Anders Englund och ltl Veronica Thörnroos har jag förespråkat att Åland skall bli ett golfeldorado och att man skall bygga alla tre banorna. Det beklagliga är att regeringen har målat in oss i en situation där enda utvägen nu är att man bygger dem i landskapets regi. Det fanns ansökningar från båda skärgårdsprojekten, där privat kapital och kommunala pengar skulle finnas, man kan alltså inte förneka att det inte har funnits ansökningar. Ledamoten Strand försöker från bänken förneka att det har funnits ansökningar, men det går hemskt lätt att reda ut! Nu återstår ingenting annat än att bygga dem i samhällets regi. Jag tycker att det är väldigt viktigt att bygga dem, men det strider mot de grunder som jag har om näringslivssatsningar.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var intressant att veta att ltl Mats Perämaa tydligen anser att det skulle vara tillräckligt med 23 procent i bidrag till Lappobanan. Det tycker inte jag. Den bild som liberalen Mats Perämaa försöker skapa vet vi nu att består i att svartmåla regeringen och därmed också Åland, tyvärr. Han tog i sitt anförande upp de hundraprocentiga utredningsstöden; jag återkommer i mitt anförande till vilka och hur de har utbetalats. När han sedan säger att om vi hade skatteverktyget på Åland skulle vi på något sätt kunna ersätta de hundraprocentiga bidragen för utredningar, så skulle det vara intressant att höra om ltl Mats Perämaa har någon uppfattning om hur det skulle gå till!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Svaret på den sista frågan får vi väl av lantrådet eftersom jag ställde precis samma fråga i mitt anförande till lantrådet. Jag ville veta hur man kan göra det där eftersom lantrådet i samband med tidigare debatt sade att skatteverktyget kan ersätta bidragssystemet. Hur kan man ersätta ett hundraprocentigt bidragssystem med ett skatteverktyg var min uttryckliga fråga. Både jag och ltl Jan-Erik Mattsson får väl svar av lantrådet senare här.

Jag skall återgå till flygtrafiken. Jag tycker inte heller att ett taxiflyg till Stockholm är bra, även om det kan vara ett bra komplement; det fanns privata initiativ som tog kontakt med landskapsregeringen och ville diskutera möjligheter, men resultatet av beslutet blev att man har ett flygplan som kostar 2.700 euro av skattebetalarnas pengar per dag för 34 personer för 4 åkande!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa sade i sitt anförande att det finns en bild ute i samhället att landskapsregeringen sitter och snickrar ihop och skräddarsyr bidragslösningar till vissa grupper ute i samhället. Det tycker jag låter märkligt. Det skulle vara intressant att få lite mera kött på benen konkret vad det är ltl Mats Perämaa menar. Han sade också att det är landskapsregeringen som är skyldig till att den här bilden finns ute i samhället, men är det så att vi inte kan få några konkreta bevis på vad det handlar om tycker jag i så fall att det är oppositionen som är skyldig till att den här bilden skapas!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att det låter väldigt märkligt att det måste finnas en sådan här bild ute i samhället, men det finns det de facto. Som exempel kan vi ta dessa hundraprocentiga utredningspengarna. Beslutet kom från landskapsregeringen bara kort efter att representanter för Ålands Investerings Ab i media sade att i och med att landskapsregeringen har lovat bekosta utredningar så kan de stå för själva utredningsarbetet. Kort därefter fattade landskapsregeringen ett motsvarande beslut. Det här tycker jag säger allt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant och underhållande anförande som ltl Mats Perämaa höll, och någonting som jag fäste mig speciellt vid var diskussionen kring när samhället kunde gå in och göra infrastrukturella satsningar eller vara med i investeringar - det var just i undantagsfall och i samband med infrastrukturella satsningar. Jag kunde tyvärr inte delta senast när det diskuterades en liberal motion som genast dök upp i min sinnebild som då måste vara ett exempel när liberalerna tycker att det är en infrastrukturell satsning eller undantag på något annat sätt. Om jag inte missminner mig helt och hållet finns det en liberal motion som säger att man skall gå in och från landskapets sida stötta upp biografer. Det framgick inte speciellt mycket mera av själva motionen på vilket sätt man skulle göra det utan det överlät man åt kulturutskottet, vilket kanske var bra, men tydligen är det någon typ av sådant där man från samhällets sida skall gå in och stötta t.ex. en biograf. Det är en stor infrastrukturell satsning. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

För det första är det ingen konkurrenssituation på den marknaden. Det finns precis en om vi kallar det för professionell biograf. För det andra har den verksamheten en kulturell dimension som man inte kan förbigå. Det står inte i den motionen hur man skall göra, hur man skall stötta, utan jag sade i samband med av presentationen av motionen att man kan ta avstamp i just den här debatten. Då tycker jag att t.ex. att mervärdesskattefrågan gott kan involveras i diskussionen. Jag tycker att det räcker till i det här skedet.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Visserligen har vi bara en biograf, men jag misstänker nog att i det här fallet finns det andra som försörjer sig t.ex. på att hyra ut videofilmer eller också att sälja videofilmer som säkert skulle ha synpunkter på den typen av satsningar. Det var nog bara en reflektion jag gjorde av det som sades.

 

Ytterligare en sak som togs upp i ltl Mats Perämaas anförande var diskussionen kring skattebehörighet och jag erkänner villigt att jag hör till dem som tror att skattebehörigheten skulle vara ett bra instrument för att föra en aktiv näringspolitik. Jag tror att det är på det sättet att möjligheten att styra skatterna leder till att vi kan få bättre fart på hjulen, skapa en större skattebas och därigenom fortsättningsvis få in lika mycket pengar. Min tro på marknadsekonomin är så pass stor att jag tror att man genom skatteinstrumentet och genom rätt satsningar där kan skapa en större skattebas - som ett svar på den fråga som retoriskt ställdes av ltl Mats Perämaa om hur man skulle få in pengar till samhället.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag instämmer i mycket av det som vtm Johan Ehn säger. Problemet är bara trovärdigheten i uttalandet eftersom också Frisinnad Samverkan sitter i regeringsställning och har näringslivsansvaret i regeringen. I Finland öppnas det nu möjligheter till skattevariationer på mervärdesskatteområdet. Det har inte landskapsregeringen utnyttjat överhuvudtaget. I stället fattar man beslut om att bygga t.ex. golfbanor i egen regi. Skulle man driva på skattefrågan, inte nödvändigtvis bara behörigheten utan instrumentet, och det är själva instrumentet som är det viktiga, så kanske man kunde få resultat som motsvarar det som vtm Johan Ehn säger – men man agerar på ett helt annat sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Det var mycket intressant att höra herr Perämaas åsikter om vem Ålandsbanken förhandlar med! Det var nytt för mig att Ålandsbanken förhandlar med landskapsregeringen. Det har jag inte känt till; det var en bra upplysning! Jag tycker att man skall hålla sig till sanningen om man står i talarstolen. Det är så att det är vårt dotterbolag som underhandlar med Åland Industrihus om ett eventuellt byggande av hyresutrymmen för dem. Det är också på det sättet att vi hyr i Åbo för samma bolag 20 procent billigare än vad vi kommer att hyra av iTiden och avsevärt mycket lägre än vad den övriga marknaden på Åland erbjuder. Vi driver ett affärsföretag, herr Perämaa!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Tack herr Grönlund för dessa ord! Om det är så att ni har billigare verksamhet på något annat stället så kan väl hotet, som jag upplevde i uttalandet, förverkligas och ni flyttar verksamheten någon annanstans – det var kanske det som herr Grönlund ville säga här, men det hoppas jag inte. Om det är Ålandsbankens dotterbolag som förhandlar är egentligen ointressant för jag sade inte heller att det är just Ålandsbanken som förhandlar, men det är i varje fall moderbolaget via dotterbolaget som får tillgång till kontorsfastigheten. Och herr Grönlund är också styrelseordförande i dotterbolaget och känner förstås till detaljerna, men, ändå, grunden i det hela är att varför skall samhället bygga dessa kontorsfastigheter när Ålandsbanken eller Ålandsbankens dotterbolag borde ha de finansiella musklerna för att göra det själv?

 

TALMANNEN: Talmannen vill påminna om det korrekta tilltalet i debatten.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa gör detta enbart i ett propagandistiskt syfte. Det är helt uppenbart att liberalerna inte vill att det skall finnas ett näringsliv på Åland. Det är klart att det är så att alla andra företag skall ha de här förutsättningarna, inte är Crosskey det enda bolag som kommer att hyra iTiden. Där hyr Rettigs, Bror Husell Chartering, tidigare nämndes Optinova, Plasto osv. Mig veterligen har Ålands Industrihus också haft byggnader ute på Kumlinge, där det finns ett fiskföretag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Skall vi verkligen jämföra några småföretagares möjligheter på Kumlinge att själva stå för fastigheter för sin verksamhet med Ålandsbankens något större möjligheter att själv förvärva och kanske bygga fastigheter! Jag tycker att då har man i varje fall åsidosatt det regionalpolitiska tänkandet. Jag tycker ändå att spörsmålet i sig ger en bild av att vi värnar om en företagsutveckling enligt i hög grad marknadsekonomiska villkor också, men regeringsblocket och majoriteten tycks se på de här sakerna på ett annat sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Med tanke på att vi förra veckan höll en regionalpolitisk debatt och att kontentan av den tyckte jag att lagtinget var överens om, nämligen att det fanns en arbetsfördelning mellan det offentliga och det privata som gick ut ut på att det offentliga skapar förutsättningar men det är de privata som är aktörerna, tycker jag att precis de principerna har landskapsregeringen följt när det gäller golfbanorna och när det gäller stödsystemen. Man har gjort en arbetsfördelning där man konstaterar att man går in och bygger för att skapa infrastruktur, men kravet är fortsättningsvis att de privata skall driva. Jag måste säga att vad är riktigt liberalernas ställning när det gäller golfbanefrågorna? Vill man ha golfbanor eller vill man inte ha golfbanor?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där kunde man ju vänta sig och det räknade vi med att regeringen i brist på argument skulle föra in debatten på: vill vi ha golfbanor eller vill vi inte ha golfbanor för att på det viset försöka skapa ett dimhölje över hela den principiella diskussionen. Jag tycker att det är lite förmätet att representanterna för regeringen inte vill diskutera näringspolitik och dess grundläggande element utan återkommer till frågan: Är ni för banan eller är ni inte för banan? Vi är för banan, men vi kan bara konstatera att landskapsregeringen har målat in oss i en situation där det privata kapitalet i investeringen saknas.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag tror att det har var den här frågan som ltl Mats Perämaa inte ville  ha därför att han har inget svar på den, utan han vill ha golfbanorna och han vill inte ha dem bara till 23 procent utan han vill nog gärna ha dem till 100 procent! Men han vill kritisera landskapsregeringen för vårt agerande, och det kan man förstå, men det gynnar inte frågan. Vi stod inför ett val: att följa antingen EU:s stödregler med ett stöd på 23 procent eller att bygga dem i egen regi. Vad skulle ltl Mats Perämaa ha valt?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Åtminstone vad gäller Föglöprojektet har ingen någonsin sagt här att det koncept som angavs i ansökan om stöd inte kunde följa EU:s statsstödsregler. Ingen har sagt att inte så var fallet, men om man har avslagit den möjligheten får i så fall landskapsregeringen säga att det stred mot statsstödsreglerna. Men det har ingen sagt ännu och jag tycker att det projektet som initierades av projektinnehavarna i den formen är mycket mera sympatiskt ändå än att landskapet bygger det helt i egen regi. Men, ändå, grunden i det hela till att vi har hamnat i den här situationen är att landskapsregeringen vill bygga Ämnäs/Godby-banan, det privata kapitalet kommer inte emot, enligt tidigare löften, och varför så har skett kan jag inte förstå. Men det är det som styr allt det andra, så är det bara!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag har för min del och landskapsregeringen jobbat mycket för IT-byns tillkomst och själv har jag fått utstå mycket spott och spe för det. Nu står vi i beråd att bygga ut den för bl.a. Crosskeys vägnar. För min del och landskapsregeringens del måste jag säga att vi ser mycket hellre att Crosskey etablerar sig på Åland, expanderar på Åland än att man gör det i Åbo. Det tycker tydligen inte ltl Mats Perämaa! Jag undrar om ltl Mats Perämaa borde sitta i ett annat parlament och inte i Ålands lagting om han hellre vill jobba för Åland! Det är ett faktum att man flyttar dit där det finns lokaler, och lokaler som man vill vara i. Ltl Mats Perämaa vill också att vi skall slopa flygtrafiken till Stockholm. Det kommer inte den här landskapsregeringen att göra, vi kommer att se till att den finns. Beträffande Godbyprojektet vill jag upplysa om att lagtinget har gjort en beställning i senaste budget om att vi skall etablera någon form av arbetsplatser i Godby, så ltl Mats Perämaa kan läsa budgeten! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att lagtinget sade i sitt budgetbeslut att landskapsregeringen skulle bestämma vilka former av näringsverksamhet det skulle vara i Godby Center. Jag kommer inte ihåg att vi skulle ha skrivit in i budgeten att ett Alko skall etableras där! Jag kanske kommer fel ihåg, men jag tror inte att det var på det viset. Visst skall det var flygtrafik på Stockholm. Vi har varit med och godtagit den tillfälliga upphandlingen men inte storleken på flyget. Det är orimligt att 3-4 personer skall åka med ett plan för 34. Liberalerna var med och drev på och tog mitt mycket spott och spe för att genomföra IT-byn och det blev en framgång, men en framgång behöver inte nödvändigtvis bli ytterligare en framgång bara för att det expanderar i all oändlighet. I något skede måste också de privata företagen, marknadskrafterna, kunna ha en roll i det här. TALMANNEN: Tiden är ute!

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag ser hellre att Crosskey är i offentliga lokaler i Mariehamn än i privata lokaler i Åbo. Jag vill hänvisa till budgeten på sidan 231, där lagtinget har gett landskapsregeringen i uppdrag att göra en projektplan över en lokalbyggnad i Godby som skall innehålla affärskontor, offentlig förvaltning och affärsutrymmen. I affärsutrymmen kan exempelvis Alko ingå eller andra och det som står i massmedia är en vision som man har förstås, precis en vision som jag själv hade inför IT-byn. Man måste ha visioner, ltl Mats Perämaa, annars hamnar allt till Åbo!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Sedan när har alternativet varit att Crosskey skall vara i Åbo eller i en av samhället ägd kontorsfastighet i Mariehamn i IT-byn? Det har aldrig presenterats på det viset. Det är första gången som jag hör att det sägs i dag här. Ett hot gavs av ltl Peter Grönlund  att det kunde vara så fallet att man måste flytta till Åbo. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade att det var endast de alternativen som fanns där. Trist om det är på det viset! Då ser jag förstås hellre att Crosskey finns i Mariehamn, men allra helst skulle jag se att man kunde bygga kontorsfastigheter med privata medel. Skall det fortsätta så här att samhället skall bygga precis allt, så slutar det som på Färöarna är jag rädd!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Ltl Mats Perämaa pratade om att landskapsregeringen inte har några visioner utan det är oppositionen som kommer med visionerna. Oberoende om det är aprilskämt eller inte måste man ge en eloge om det finns någon som vill drömma, prata och våga ge möjligheter. Där tycker jag att vi i stället skall ge landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson en stor eloge. Orsaken till att jag begärde replik var att ltl Mats Perämaa pratade om att Ämnäs/Godby-banan först i röret därför 100 procentigt stöd. Kan det tvärtom inte vara så att om man vill ge de andra en chans behöver man också finnas med där, att det blir en lika behandling och att man inte hela tiden bara ser på Ämnäs/Godby-banan som boven i dramat utan nog kan det vara annat. Vi måste också våga satsa ute i skärgården eller är det något som ltl Mats Perämaa har ändrat åsikt om?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi kan säkert lämna Alkodiskussionen och ta den som den är. Om det är den visionen som den här regeringen kan prestera i samband med ett så viktigt ämne som ett näringspolitiskt spörsmål så är det väl på det viset! Jag hade hoppats på någonting lite mera. Vad gäller golfbanorna kommer det igen från majoritetens sida en fråga till mig att är ni för skärgårdsbanorna eller är ni inte? Det är det som är det trista. Nu när jag försöker principer i näringslivsutvecklingen så kommer man igen åter tillbaka till den frågan. Men vi kommer alltid att få diskutera det på samma vis som ltl Göte Winé: är ni för det här eller är emot det här, om vi aldrig kan lämna de frågorna och diskutera principer, om vi alltid skall komma till den situationen att samhället skall satsa på allting, 100 procent i samhällets regi, då kommer vi aldrig ur det här.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Visst är det så att det skulle vara bäst om privata skulle ta hela initiativet och köra allting själv. Men först sitter vi här och pratar om satsningar på turismen, vi skall göra det så jättebra, vi skall våga satsa. Vi försöker få ut, får inget napp och därigenom börjar man titta på: vad har vi då för principer om vi skall börja satsa? Det här är ingenting som vi satsar ett antal miljoner inne i Mariehamns stad utan vi satsar det på landsbygd, vi satsar det på skärgård, det blir ingenting annars. Sedan kan vi säga att visst principerna bör finnas, men, med tanke på statsstödsreglerna, vad gör vi då? Skall vi hellre låta det gå om intet?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

För det första måste vi nog ändå backa lite och säga att än har det inte satsats på någon golfbana överhuvudtaget utan landskapsregeringen har sagt att man vill satsa på Ämnäs/Godby-projektet nu och sedan eventuellt om marknadsundersökningarna så visar, så sedan, någon gång längre fram, skall man satsa på lika villkor på de andra banorna också. Jag är nästan säker på att beslutet i samband med tilläggsbudgeten från regeringen kommer att vara det att det är bara klart att Ämnäs/Godby-projektet får pengar medan de andra får leva i ovisshet. Men ni får rätta mig om jag har fel i samband med tilläggsbudgeten. Det är en väsentlig skillnad där. Det är ingen ute i skärgården som riktigt vågar tro på löftet om två banor till skärgården, inte nu i varje fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är mycket jag borde replikera på. Men för trovärdighetens skull, en gång för alltid, tycker jag att ltl Mats Perämaa skall berätta vad liberalernas linje är när det gäller finansieringen av kk-huset, saluhallen, biografen, golfbanorna i skärgården och bredbandet. Berätta vad är liberalernas linje! När det gäller golfbanorna i skärgården har det varit 100 procent samhällsfinansiering, dock 80 procent från landskapet och 20 från kommunen. Det är exakt samma sak. I förlängningen har landskapet detta i sin hand. Jag tycker att för trovärdighetens skull måste ltl Mats Perämaa berätta vad det är för privat kapital som finns för golfbanorna. Till oss har man sagt, att, jo, kanske ett driftsbolag kan man få till, men man vill inte ha någon hyra, och det kanske vi är med på, men först vill vi se på förutsättningarna. Ltl Mats Perämaa, för trovärdigheten för liberalerna, berätta nu hur ni skall finansiera detta med privat kapital, alla satsningar!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Kk-huset är annorlunda på det viset än de andra eftersom det ursprungligen var tänkt som ett kulturhus där kongressen kom in. Ledamoten Strand själv har mer och mer betonat konferensdelen, kongressdelen i det så att det har blivit en viss kantring över på det hållet, men det är kulturen som är det viktiga i det projektet och det är inte i konkurrens med några privata initiativ. Därför får man anse att det här hör till undantagen. Saluhall och biograf har redogjorts för här tidigare. Det är smärre idéer utan slutgiltiga förslag på hur det skall gå tillväga, där kan vi säkert diskutera ihop oss. Men vad gäller finansieringen av golfprojekten i skärgården är det ändå en väsentlig skillnad i att i de ursprungliga projektansökningarna skulle mottagarna själva stå som ägare till banan också och arrendera ut driften. Jag är lite orolig för den här versionen där landskapet och vicelantrådet Jörgen Strand skall vara den som handlägger banorna.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag fick inget svar från liberalerna utan det är samhällsfinansiering på alla projekt rakt av. Berätta annars för mig hur det privata kapitalet skall komma in i projekten! När det gäller kk-huset har jag betonat det för konferensbiten, det är det som till största delen stöder näringslivet, det är det som är det viktiga. Att man sedan kan utöva kultur i är bara en bonus, och det är bra för kulturlivet på Åland. Men det är fortfarande 100 procent samhällsfinansiering, precis som golfbanorna i skärgården, saluhallen, biografen och bredbandet till 70 procent – det är den liberala linjen! Att försöka slå blå dunster i ögonen på lagtingsledamöterna och allmänheten med några andra upplägg tycker jag är en ful politik.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det brukar vara den normala reaktionen från ledamoten Jörgen Strand när man inte har argument mera så anklagar man andra för ful politik!  Det står att biografen skall drivas i privat regi. Man skall skapa någon form av förutsättningar, det kan vara via mervärdesskatteinstrumentet som vi har förespråkat. Det kulturella inslaget förringas igen av ledamoten Strand i kk-huset, och så har han gjort hela tiden. Bredbandsfrågan är uttryckligen en infrastrukturell satsning. Landskapet har satsat pengar tidigare, försökt få privata företag att bygga ut bredband i skärgården, det gör man inte ändå, nu tar kommunerna i den saken, en uttryckligt infrastrukturell sak och nu skall det också smutskastas av ledamoten Strand i debatten. Jag undrar vem det är som för en ful politik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

För det första en liten detalj. Om vi isolerar projektet i Lappo vad gäller en golfbana och landskapsregeringen går in för att ge det fulla stöd man från regeringens sida kan ge, nämligen 23 procent, vilka är då mottagarna av det stödet? Vem är det som då med privat kapital skall förverkliga det projektet? Jag vill veta det nu, för tilläggsbudgeten kommer snart.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi kommer att återkomma senare under debatten till mera exakta lösningar för banorna. Men man måste komma ihåg, att det är inte säkert att man kan bygga en bana i samhällets regi utan att ta in hyra så att det täcker kapitalkostnaderna. Det är inte helt säkert att det går. Det har sagts här tidigare att det är när man bjuder ut driften som marknaden får bestämma vad som är lämplig hyra, men det är inte hundra procents säkert att det här går när det finns konkurrens av privata banor i närheten. Det är inte helt hundra procent säkert att det här konceptet som landskapsregeringen förespråkar kommer att hålla en närmare granskning. Vi skall komma ihåg att om man måste betala hyra så att det täcker kapitalkostnaderna, så kostar det lika mycket att hyra banan som det skulle kosta att låna upp pengar eller betala det själv. Så är verkligheten. Det här tror jag man inte får klart besked om innan någon eventuellt prövar satsningarna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag skall naturligtvis blanda mig betydligt mycket mera i den här diskussionen an efter som debatten går. Men bara den här lilla enskilda frågan. Ltl Mats Perämaa utvecklar vissa saker men svarade absolut inte på min fråga! Frågan är fortsättningsvis: Om regeringen ger 23 procent, det maximala stöd man kan ge inom ramen för statsstödsreglerna, vem är det då i andra ändan som bygger banan och  finansierar bygget? Vilka är de privata krafterna? Finns de? Jag vill ha svaret nu därför att tilläggsbudgeten är mycket nära.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, jag tror inte att det finns privat kapital för den resterande delen. Men ändå är min frågeställning väsentlig huruvida man kan hyra ut banan för någonting lägre än en summa som täcker kapitalkostnaden. Det här måste man ha klart för sig: är det möjligt eller är det inte möjligt. Om det inte är möjligt kommer man inte att kunna hyra ut banorna i skärgården till någonting lägre än det här, och det här tror jag att regeringen har diskuterat en hel del. Jag tror att ni har funderat på de här sakerna. Om det är så att jag har rätt i mina frågeställningar, så blir det att slå blådunster i skärgårdsborna i det här skedet helt och hållet.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: vad skall vi göra?)

Det är ni som skall försöka skapa möjligheter till det! Ni har i varje fall gett avslag till Föglös bana och ingen har sagt att inte den finansieringen var möjlig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

I varje samhälle är näringspolitiken en väldigt viktig faktor för vilken livskvalitet och levnadsstandard man kan skapa för sina invånare. Här på Åland har vi haft förmånen att under en lång tid leva under en väldigt gynnsam stjärna och mycket av det är tack vare sjöfarten samt det som sjöfarten har kunnat bidra direkt med: arbetsplatser och intäkter och också med indirekta effekter i andra näringar.

 

Vi har fortfarande väldigt stor nytta av sjöfarten och det är tack vare den som vi kanske kan säga att vi i dag har en arbetslöshetsgrad på enbart ca 2 procent och i praktiken egentligen arbetskraftsbrist, vissa branscher behöver mera människor.

 

Fru talman!

Man blir lite bekymrad när man hör den här debatten och tongångarna därför att vi kan inte tro här på Åland att vi alltid automatiskt kommer att leva under denna lyckliga stjärna som vi hittills har gjort. Det sker stora omställningar när det gäller sjöfarten. Vi vet att vi lyckades med vårt s.k. skatteundantag få möjlighet att segla taxfree ombord på våra färjor och kryssningsfartyg efter EU-medlemskapet. Den här förmånen och fördelen gör det intressant att angöra Åland och har gjort det möjligt att upprätthålla goda kommunikationer till och från Åland och också många arbetsplatser. Men an efter minskar det här i betydelse och samtidigt vet vi att det pågår ett spel som är starkt om vem och vilka rederier som skall vara långsiktigt kvar på Östersjön. Vi lyckades från den här landskapsregeringens sida för några år sedan övertyga regeringen om det nödvändiga i det stödpaket som gäller fem år som tryggade tusentals arbetsplatser ombord på färjorna och kryssningsfartygen och också här på Åland. Det är tre år kvar på det avtalet ungefär och vi måste hitta en långsiktig lösning tillsammans med regeringen för att kunna ha en trygghet också längre framåt, och det arbetet pågår. Men samtidigt är det också marknadskrafterna som kämpar på Östersjön och vi vet att det är en mördande konkurrens, det har vi fått ett väldigt synligt och konkret bevis på här nyligen genom att ett av Birkas fartyg måste säljas med medföljande arbetslöshet här i vårt åländska samhälle. Skulle det vara så att spelet om Östersjön går fel, går fel sett ur åländsk synvinkel, så kan det få dramatiska inverkningar i vårt samhälle.

 

Då tror jag, fru talman, att de som vill titta i backspegeln och fundera på debatten som har förts här i dag inledningsvis kanske funderar att var det rätt frågeställningar vi fokuserade på eller kanske vi borde ha funderat i litet större perspektiv och insett att vi lever i en föränderlig värld, att Åland, precis som alla andra samhällen, är utsatt för konkurrens utifrån och att vi kan inte tro att det är bara vi själva som sätter spelreglerna mera för vårt näringsliv.

 

Fru talman!

Jag har förmånen att ta emot besökare bortifrån, diplomater och andra politiker och tjänstemän, och alla brukar bli väldigt förvånade över det sysselsättningsläge som vi har på Åland, att vi har kunnat ha en sådan här fantastisk välfärd. Jag brukar säga att det beror på sjöfarten naturligtvis, att ålänningarna är duktiga och företagsamma och att vi kan samarbeta på Åland, vi har så nära till varandra, vi kan prata mellan politiker och näringsliv och vi kan prata mellan politiska partier. Jag tycker att det skulle vara viktigt att vi i stället för att kasta alltför mycket smuts på varandra och att vi skulle försöka misstänkliggöra de åtgärder som vi vidtar för att fortsättningsvis försöka skapa en bra sysselsättning här i landskapet skulle hjälpas åt i stället.  Om den här debatten blir alltför onödigt negativ, så är det precis som någon talare tidigare sade, att det ger en ganska besvärlig bild av Åland utåt och det ger inget bra marknadsföringsvärde när vi säger att flytta hem till Åland och arbeta och bo här, här finns alla förutsättningar, vi gör allt vad vi kan för er och när det gäller att få hit företag.

 

Vi kämpar i den här landskapsregeringen för att försöka skapa långsiktiga förutsättningar för sjöfarten eftersom den kommer att vara motorn i det åländska samhället för en överskådlig framtid om ingenting dramatiskt negativt inträffar.

 

Men för den skull, fru talman, är det livsviktigt för oss att vi också försöker skapa förutsättningar för andra branscher att utvecklas och skapa sysselsättning och skapa skattekraft i det åländska samhället. Och det finns i dag ett intresse och en vilja att komma till Åland; de ålänningar som studerar utanför Åland vill faktiskt komma hem till vårt samhälle och hjälpa till och bygga det. Det finns också ett intresse från andra människor som egentligen aldrig tidigare har haft någon kontakt till Åland att komma hit, bara vi ser till att vi fortsättningsvis har en bra och god livskvalitet att erbjuda och förutsättningen för att kunna skapa sig en försörjning här på Åland. Och det vill vi göra, och det tycker jag att vi skall göra tillsammans. Några av de grundläggande sakerna som behövs då är att man skall kunna bo någonstans och att vi bygger bostäder för dessa människor och att vi skapar bostadsområden där man kan bygga hus, den som vill det.

 

Det är det första som våra näringslivsrepresentanter som vi ibland diskuterar med säger: bostäder, bostäder, se till att det finns det!

 

Det andra är att se till att det finns kommunikationer till och från Åland, både fartygsleder och kommunikationer i luften, österut och västerut, för utan det klassas vi inte som ett modernt samhälle i dag, det bara är så, och då kostar det en del för samhället, vilket det de facto gör nu för att upprätthålla trafiken västerut till Arlanda. Men det är en investering som vi måste göra för att visa att vi är ett samhälle som är modernt och som vill ge våra företagare och de som vill etablera sig här bästa möjliga förutsättningar.

 

Sedan, fru talman, har detta med iTiden varit på tal, och det är väl naturligt i och för sig, men naturligtvis är det så att vi i landskapsregeringen är fullt medvetna om att vi lever i en konkurrens med omvärlden och vill ge minst lika goda förutsättningar för de företag som etablerar sig här som man kan få på andra platser. Och det som inte har nämnts här ännu och som är värt att komma ihåg är att den bransch som egentligen håller på att utveckla sig till att bli en väldigt intressant och produktiv bransch på Åland är IT-branschen med de företag som vi har aktiva. Det är den nämnda banken som finns med, det är PAF, det är EGET, det är PBS osv. Vi håller på och skapar en kreativ miljö och en kompetensmiljö som får ringverkningar också utanför Åland, så det är absolut en framtidsbransch och det vill vi från landskapsregeringens sida vara med och skapa förutsättningar för att det här skall kunna utvecklas för att de ålänningar som började studera på nittiotalet och insåg att kunskap är nyckeln till framtiden, att de skall kunna komma tillbaka hit till Åland och få goda arbetsplatser. Det är därför vi gör de här satsningarna och jag önskar och hoppas att man skulle lyfta blicken lite grand och inte bara titta: jaha, är det Ålandsbanken eller deras dotterbolag eller vad är det och vad är det för skumt med det här nu som man kan kritisera? Försök i stället titta framåt, se visionerna och se vad det här kan innebära för Åland, att vi får tillbaka våra åländska ungdomar hem hit till Åland, de som vi verkligen behöver. Den debatten skulle jag vilja se här i salen i stället för att man försöker fundera att vad kan vi sätta in för krokben för att det här projektet skall krascha och kanske etableras någon annanstans.

 

En annan sak, fru talman, som jag tycker att är värd att lyfta fram här är att vi är ett litet samhälle och jag tycker att vi måste försöka hjälpas åt och kunna arbeta för att skapa speciallösningar. Vi har ett exempel som var förrförra sommaren; då var Plasto på väg bort från Åland. Ekonomin var i sådant skick att konkurs var alternativet. Då gick vi in från landskapsregeringens sida och gjorde vissa speciallösningar som man kan göra i ett litet samhälle där man kan föra diskussioner mellan regeringen, tjänstemän och näringslivsföreträdare; tillsammans sydde vi ihop ett paket som gjorde att antagligen ca 30 arbetsplatser, med alla de kringeffekter som det också innebär, finns kvar i det åländska samhället; annars skulle de finnas någonstans i Sverige eller i Baltikum. Det här fick vi utså mycket kritik för i landskapsregeringen, men för mig känns det väldigt bra: vi räddade arbetsplatserna, de finns kvar på Åland.

 

Fru talman!

Vi måste också vara medvetna om att tillsammans med sjöfarten är det turistbranschen som har varit den bransch som vi velat göra till en framtidsbransch på Åland, men då måste vi också hjälpas åt och se till att det händer någonting här på Åland i den branschen. Vi har en utveckling i Sverige som är en av våra huvudmarknader som är jobbig för oss eftersom Sverige inte är med i EMU och kronans kraft på Åland tyvärr inte är så stark som man alla gånger skulle hoppas att den är och svenskarna har fantastiska alternativ hemma. Vi har en utveckling i Baltikum som går rasande fort framåt. Skall vi ha någon chans att vara en turistort med konkurrenskraft måste vi faktiskt vara beredda att hjälpas åt och göra saker tillsammans och kanske ta till lite extraordinära åtgärder, för annars är det så att åren går och vi kommer att läsa i ledare om hur ingenting händer och vi kommer att föra debatter här. Men nu finns det faktiskt konkreta förslag på vissa saker som kommer att kunna verkställas, om det finns en gemensam god vilja i den här salen. Men man kan också sätta krokben så att ingenting kommer till stånd. Jag hoppas dock att vi tillsammans skall kunna skapa bästa möjliga förutsättningar, för det är det som jag tror att ålänningarna har rätt att förvänta sig av oss.

 

Fru talman!

Så till den konkreta frågan från ltl Mats Perämaa: Hur kan skatteinstrumentet ersätta det som man väljer att kalla för det hundraprocentiga bidraget? För det första tycker jag det är skäl att konstatera att det hundraprocentiga bidraget inte är för någon investering utan det är utredningspengar som vi har fört in som en ny ingrediens för att kunna hjälpa till att utreda förutsättningarna för eventuella investeringar och etableringar. Två fall har givits; de har getts upp till 70 procent. Det ena var ett hälsoalternativ och det andra var inom matbranschen. Om vi skulle ha tillgång till skatteinstrumentet kan det naturligtvis inte helt ersätta alla bidragsformer, men skulle man ha möjligheter till att göra olika skatteavdrag så kanske det skulle vara företagsekonomiskt möjligt att på längre sikt räkna hem projekt genom att det skulle finnas olika avskrivningsmöjligheter av initialinvesteringar som man har gjort. Men jag tror, fru talman, avslutningsvis att det vi behöver är en möjlighet att kunna använda alla olika instrument och komponenter, för ju fler tangenter vi har att arbeta med desto bättre musik kan vi skapa tillsammans.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger i en allvarlig ton att vi lever i en föränderlig värld och att vi står inför stora utmaningar, och detta stämmer. Oppositionen skall inte kasta smuts, kritisera och sätta krokben, säger han. Jag finner ingenting av de arbetssätten i spörsmålet, att man inte skulle göra någonting utan bara kritisera. Vi vill åtminstone från Ålands Framtids sida göra mycket, men vi tycker att vi står i ett vägskäl, ett vägskäl mellan om vi skall skapa förutsättningar, skall vi underlätta, skall vi t.ex. minska byråkratin eller skall samhället i allt större utsträckning driva företagandet själv? Det är det vägskälet jag tycker att vi befinner oss i. Det skulle vara klädsamt om lantrådet kunde vänta innan han betygsätter oppositionen som helhet så att alla får en möjlighet att lägga fram sina förslag. Det är lite för tidigt att lägga lock på debatten redan nu, men jag förstår i och för sig strategin!

 

 

 

Lantrådet:

Fru talman!

Mitt anförande skall främst ses som ett svar på ltl Mats Perämaas ganska långa anförande där jag tycker att det kom fram en hel del saker som var värda att bemöta från min sida och jag föredrar att föra debatten i så positiva termer som möjligt. Jag håller helt med ltl Anders Eriksson om att det är förutsättningen när vi skall skapa så långt som möjligt, men samtidigt tror jag att ltl Anders Eriksson håller med mig också att det är bra ju fler verktyg vi har i vår verktygsbox när vi skall bygga det framtida Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Visst är det så! Det vet jag själv hemifrån gårdsverkstaden att det är alltid bra att ha bra med verktyg i verktygsboxen! Det var inte det som jag vände mig mot utan lantrådet sade uttryckligen att oppositionen kastar smuts, de lägger krokben och de kritiserar och det är det jag vänder mig mot. Jag tycker att det ojust att dra alla i oppositionen över en kam; om det är så att lantrådets långa inlägg skall ses som någon sorts replikskifte på ltl Mats Perämaa så bör han i så fall säga det! Han bör också undvika att betygsätta oppositionen som helhet så här långt. Men, som jag sade, jag förstår strategin, man vill lägga locket på debatten för man vill kanske inte ha den! Låt oss nu alla hålla våra anföranden och sedan återkommer betygsättningen!

 

Lantrådet.

Herr talman!

Jag skall med spänning invänta ltl Anders Erikssons anförande naturligtvis för att därefter kunna betygsätta det, om det behövs. Men det är inte min mening att betygsätta utan jag tror att det är tvärtom bra om vi tillsammans kan bygga ett  åländska samhälle, men jag noterar att ltl Anders Eriksson själv tydligen vill distansera sig från ltl Mats Perämaas anförande. Är det så man skall uppfatta det här inlägget?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Lantrådet Roger Nordlund nämner sysselsättningssiffrorna som är positiva, men han glömmer att nämna en sak och det är den export av ungdomar som studerar i Sverige i dag som förbättrar statistiken. Han nämner också att man jobbar på alla sätt för att försöka få ungdomarna hem. En fråga är då: Hur tänker landskapsregeringen förbättra möjligheterna för ungdomar som inte behärskar finska när de flyttar hem och som då skall konkurrera med andra i offentliga platsannonser? Han nämner också att det är viktigt att skapa förutsättningar för bostäder, men sedan kom han in på bostadsområden, är det tänkt att landskapet också skall börja planera bostadsområden? Jag hade trott att det var privata entreprenörer som gjorde det!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det var bra att ltl Brage Eklund tog upp frågan om export av ungdomar. Jag försökte själv i mitt anförande understryka vikten av att vi får tillbaka så många som möjligt av de ungdomar som i dag studerar utanför Åland. Där tror jag att ltl Brage Eklund och jag absolut har en gemensam målsättning. På frågan om finska språket ber jag att få återkomma i samband med presentationen av den s.k. strategin för hur vi skall klara Åland enspråkigt på lång sikt. Vi har fört väldigt mycket intressanta diskussioner och jag, precis som ltl Brage Eklund, är medveten om att det behöver vidtas åtgärder för att det skall vara möjligt, för det finns bekymmer i dag. Men just den sektorn som jag nämnde, IT-sektorn, är faktiskt en av de sektorer där man klarar sig relativt bra på svenska och engelska och jag tror att de arbetsplatser som kan skapas inom den sektorn inte kommer att kräva speciellt mycket finska. När det gäller bostadsområden är det naturligtvis ingenting som landskapet skall blanda sig i utan det är, som ltl Brage Eklund själv sade, de privata plus kommunerna som skall planera bostadsområden.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

När det gäller återflyttningen från Sverige av ungdomar som har studerat där och deras möjlighet att i dag få konkurrera i platsannonserna kan det mycket väl vara så när det gäller IT-sektorn, men vad tänker lantrådet göra när det gäller de annonser där den offentliga sektorn annonserar ut och frågar efter kunskaper i finska språket?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller den offentliga sektorn och landskapstjänster måste dessa vara ganska begränsade, för det finns vad jag vet två stycken: den ena är vår informationstjänst i Helsingfors och den andra vår tjänst nere i Bryssel; annars har jag inget minne av att vi kräver finska för någon tjänst, men rätta mig om jag har fel. Däremot antar jag att ltl Brage Eklund hänsyftar till den debatt som var i fredags om Röda Korsets utannonsering av en tjänst, och det är precis som vicelantrådet Jörgen Strand sade en diskussion som vi måste föra i landskapsregeringen om tredje sektorn och vår bidragsgivning där. Det är också en sak som kommer i debatten kring den s.k. vitboken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Lantrådet nämnde om Crosskey och IT-byn och jag tänkte fråga om han har hört sig för även till andra banker eller IT-företag utanför Åland för att kanske få hit nya bolag när man hyr ut dessa utrymmen. Finns de några sådana planer? Den andra frågan gäller investeringsstöd, som är viktigt för jordbruksproduktionen, särskilt för sådant som skall förädlas och saluföras. Detta sätter jag också lite i relation till IT-byn. Landskapsregeringen har tidigare tagit ett principbeslut den 26.7.2004 Stöd för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter på Åland och enligt protokollet godkänner EU en finansiering om 40 procent av stödberättigade utgifter, men landskapsregeringen har enligt de fastställda principerna maximerat detta till högst 15 procent på fasta Åland och till 23 procent i skärgården. Avser man att ändra på detta?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller Crosskey och iTiden har jag som lantråd för det första överhuvudtaget inte varit inblandat i någon diskussion där utan det här sköts av de bolag som finns, i det här fallet Ålands Industrihus där landskapet är största ägaren tillsammans med Mariehamns stad och andra kommuner. Det förtjänar sägas i det här sammanhanget att finansieringen av utbyggnaden sker till allra största delen med lånade pengar och det skall återbetalas med de hyror som de hyrestagare som finns i nuvarande iTiden och i den tänkta utbyggnaden kommer att betala till Ålands Industrihus. Det är alltså ett helt normalt företagsförfarande. På frågan om det gäller att få hit andra banker utifrån så kan jag svara att verksamheter som kan skapa sysselsättning på Åland och attraktiva arbetsplatser skall vi aldrig vara främmande för, så vi skall naturligtvis fundera på den saken och skicka frågan vidare till Ålands Industrihus som handhar marknadsföringen av lokaliteterna.

 

När det gäller bidragsprocenten ber jag att få återkomma. Jag kan inte helt klart svara på den utan jag vill diskutera med näringsansvarige för att kunna ge ett konkret besked.

 

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Vad beträffar frågan om jordbruksprodukterna skickade vi in en anhållan från en organisation och till den kommer landskapsregeringen att ta ställning vid den årliga genomgången år 2006 och att eventuellt nya regler då kan gälla fr.o.m. 2007. Men behövs det notifiering behöver man tydligen vara ute i god tid.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Som vicelantrådet Jörgen Strand sade i sitt tidigare anförande i dag försöker vi verkligen vara så positiva som möjligt, så jag tror nog att ltl Anders Englund kan ha ett gott hopp om att det kommer att bli tillräckliga procentbelopp.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Rätt utnyttjat är ett spörsmål en tillgång, en möjlighet för oppositionen att aktualisera och ifrågasätta landskapsregeringens agerande i viktiga samhällsfrågor, som i detta fall näringslivspolitiken. Spörsmål ger oss möjligheter att diskutera den förda politiken – och inte minst att få syna och diskutera alternativen från oppositionen.

 

Spörsmål ger också regeringspartierna en utmärkt chans att föra ut sin politik. Det här spörsmålet välkomnar vi från Centern! Vårt parti har ju varit med och styrt politiken länge. Vad har den lett till? Jo, till ett välmående samhälle med stabilt låg arbetslöshet (drygt 2 procent) ett kraftigt näringsliv med fortsatt hög potential, hög levnadsstandard och ett högklassigt omsorgssystem överhuvudtaget. Det här kan jag som bara varit med några år i politiken säga utan att beskyllas för skryt. Andra har gjort det, men viktigt att komma ihåg är att den gemensamma politiska nämnaren alltid har varit Centern, och självklart skulle det inte ha varit möjligt utan kreativa, riskvilliga och kompetenta åländska entreprenörer!

 

Därmed inte sagt att vi skulle sakna problem, vilket samhälle gör det? – och problem är till för att lösas. Vårt ansvar är politiken – att se till att näringslivet får de rätta förutsättningarna att utvecklas! Och jag hoppas att vi efter den här debatten skall ha rätat ut eventuella frågetecken, så att vi sedan kan köra ”full ahead” tillsammans!

 

För att vi skall lyckas i dagens hårda konkurrens måste vi samarbeta mer! Vi i lagtinget borde visa ledarskap och vara föregångare. Hur kan vi tro att kommuner, företag och organisationer skall samarbeta om vi inte är ett gott föredöme? Ursäkta, bästa lagtingskollegor, men jag efterlyser seriösare och mer konkreta diskussioner, befriade från tarvliga personpåhopp, sökande efter syndabockar, medvetna missförstånd och naivt tjafsande om vem som kom på olika idéer först.

Det viktigaste är väl ändå att vi får något uträttat, eller hur? Jag är övertygad om att våra väljare ställer de kraven på oss – annars placeras vi nog i sandlådan av den allmänna opinionen! Hur mycket klokare blev vi och ålänningarna egentligen av spörsmålsdebatten om regionalpolitiken? Trots många timmars prat – inte mycket!

Hoppas det går bättre den här gången, att de som skrivit spörsmålet berättar vad som saknas och ger nya idéer och förslag, som vi i regeringspartierna kan ta till oss och göra något vettigt av!

Så till dagens spörsmål om näringspolitiken, fru talman!

Huvudfrågan, som alla tretton undertecknarna ställer är: Jag citerar: ”Vad avser landskapsregeringen göra för att inom ramen för en långsiktig näringspolitik tillförsäkra förutsättningar för privat, lönsam affärsutveckling på marknadsmässiga villkor där den offentliga sektorns roll är att undanröja marknadshinder och skapa en gynnsam infrastruktur för samhällsutvecklingen?”

Huvudfrågan föregås av en kritisk analys av landskapsregeringens politik. Man säger bland annat så här: ”Nuvarande landskapsregering leder näringspolitiken mot ett alltmer bidrags- och samhällsfinansierat företagande. Tidigare principer, att näringslivet i en marknadsekonomi skall finansiera sina egna investeringar, åsidosätts alltmer. Stora bidrag för näringslivsutvecklingen kan till synes vara ett effektivt sätt att skapa verksamheter, men verkligheten är den att då bidraget blir det centrala - viktigare än själva affärsidén - leder det till att drivkraften i företagandet avtar. Därför är det kortsiktigt att hävda att landskapet i egen regi skall bygga och investera i ren näringsverksamhet utan privata kapitalinsatser.”

 

Men, de som ställer spörsmålet konstaterar samtidigt att: ”I vissa situationer kan det vara nödvändigt att samhället av exempelvis regionala, infrastrukturella eller andra samhällsekonomiska skäl medverkar eller till och med helt finansierar nya investeringar. Detta bör vara undantag av särskilda skäl och inte regel.”

 

Då inställer sig direkt frågan vilken typ av investeringar avses? Först pratar man om strikt marknadsmässiga villkor, men i nästa andetag skall det även vara möjligt att till och med helt finansiera nya investeringar. Det kanske är dags att bestämma sig? När är det legitimt att samhället är med och finansierar? Kan vi få ett enstämmigt svar på det?

 

Är det till exempel ok att bygga KK-huset med offentliga medel?   (Från salen:nej!)

Är det ok att till 100 procent utreda förutsättningarna för en motorbana på Åland?  (Från salen:nej!)

Är stöden till jordbruket för höga?  (Från salen: ja, nej!)

 

Kanske vi får olika svar på de frågorna, beroende på vilket parti vi frågar… Jag har en känsla av att enigheten inte är total inom oppositionen – undantaget den heta viljan att kritisera regeringspartierna och landskapsregeringen ! Det är ok för oss, men svara, har ni något gemensamt alternativ att presentera? Vi lovar att lyssna!

 

Inom Centern har vi däremot inga problem att besvara de frågor jag nyss ställde:

• Ja, det är ok att bygga KK-hus,
• det är ok att utreda motorbanan,
• det är ok att utnyttja alla möjligheter för att stöda det åländska jordbruket, som direkt och indirekt sysselsätter cirka 1.500 personer!

Självklart!

 

Åland är ett litet samhälle, ett örike med annorlunda förutsättningar än de omkringliggande regionerna – både med fördelar och nackdelar!

Enligt oss i Centern kan vi tyvärr inte uppnå perfekta marknadsmässiga villkor på Åland, hur gärna vi än vill (egentligen är det en utopi överallt – t.o.m. i USA). På Åland är marknaden för liten för att politiken skall kunna lämna näringslivet åt sitt eget öde. Ibland måste samhället gå in för att en investering skall komma till stånd – men då är det enligt oss normalt ett krav att den totalekonomiska effekten för samhället skall vara positiv samt att driften skall garanteras av någon annan än landskapet. Idrotts- och motionsanläggningar är ett bra exempel. Vi har inte tillräckligt stora företag och tillräckligt stor efterfrågan för att näringslivet skall gå in som i stora städer – typ Hartwall Arena i Helsingfors. Vi kan inte räkna med att företag skall investera i något annat än det som ger maximal vinst för dem – och det är normalt i kärnverksamheten.

Ser vi explicit på turismen så tror jag att det är extra nödvändigt att tänja på begreppet infrastruktur. Normalt menar vi med infrastruktur vägar, broar, avlopp, post & tele, hamnar, flygfält, skärgårdsfärjor etc., funktioner som måste finnas för att samhället och näringslivet skall kunna fungera. Turismen, som rätt utbyggd är en framtidsbransch för Åland, drivs av flera hundra små aktörer till skillnad från exempelvis rederibranschen, som består av ett färre antal stora aktörer. Rederierna gör sina egna investeringar själva, men, observera, även de är beroende av samhällets hjälp för att kunna konkurrera på hyfsade villkor ute i världen. Inte ens här råder den perfekta marknadsekonomin!

 

Stuguthyrare, hantverkare, affärer, taxi, hotell, restauranger med flera, har inte ekonomiska resurser att bygga ett badhus, en stor konferensanläggning, en idrottshall eller en golfbana av hög klass – trots att alla tjänar på sådana investeringar. Här måste samhället gå in – utan att äventyra statsstödsreglerna förstås – annars blir det inga investeringar och samhället Åland blir ohjälpligt efter i den hårda internationella konkurrensen. Resultatet blir obönhörligen kräftgång – det går bakåt.

 

Men, tänjer vi på begreppet infrastruktur och stöder sådana investeringar eller till och med i vissa fall helt finansierar dem, blir det rörelse i myrstacken – förutsatt att aktuella anläggningar utformas och dimensioneras rätt och byggs där de kan ge optimalt ekonomiskt utbyte för hela Åland! Sådana samhällsinvesteringar är dessutom ett sympatiskt sätt att rättvist stöda många företagare i flera branscher på samma gång. Så länge vi inte kan arbeta med skatteinstrumentet så är den här typen av indirekt stöd ett bra sätt att uppnå stora ringverkningseffekter.

 

Det här trodde vi i Centern att vi var överens om. Det är ju ingen ny politik förresten, till och med vårt största hotell fungerar enligt samma principer. Inte är det socialisering utan förmodligen i speciella fall ett sätt att få in verksamheter som skapar kundunderlag för många entreprenörer – att få fart under hjulen helt enkelt!

 

I spörsmålet konstateras vidare att: ”Exempel på beslut i landskapsregeringen där det finns andledning att ifrågasätta ansvarsfördelningen och risktagningen är bl.a. utvidgningen av kvarteret iTIDEN med kontorsfastigheter, anläggande av golfbanor och utredningsbidrag på 100 procent.”

 

Benämningen så kallade ”utredningsbidrag på 100 procent” är vulgärpropaganda från oppositionen. Enligt lagtingets beslut finns det en skala vars högsta nivå är 100 procent. Motorbanan fick 100 procent, javisst – förresten hur framskrider utredningen och kan vi räkna med att den skall finansieras med privat kapital?

 

Jag skulle gissa att utredningsbidragen framöver bara i undantagsfall når sådana höjder, men glöm inte att pengarna är till för att utveckla nya intressanta projekt som skall ge arbetsplatser, generera export och skapa ny konsumtion! För Ålands bästa! Vad vi vet så klagar inte näringslivet på den här möjligheten. Tvärtom har de begärt att samhället skall vara med i det första skedet.

Att som i spörsmålet påstå att ”då bidraget blir det centrala - viktigare än själva affärsidén - leder det till att drivkraften i företagandet avtar”, är rent nonsens. Har spörsmålsställarna konkreta bevis på att drivkraften i företagandet avtagit? Har våra storföretag, jordbrukare och andra entreprenörer blivit latare, så säg det rent ut! Vi i Centern tycker att det är tvärtom – det myllrar i iTiden, nya företagsidéer ser dagens ljus, företag annonserar efter ny arbetskraft alla veckor. Nej, jag tycker att ni skall fråga företagarna om de blivit latare bara föra att landskapsregeringen är med och stöder!

 

Det är tvärtom så att många av de stöd som getts varit nödvändiga för att hålla arbetsplatserna kvar på Åland. Ett företag utsatt för global konkurrens har inte andra alternativ än att korrigera sin kostnadsnivå till konkurrenternas. Går inte det finns kanske bara två möjligheter kvar – att flytta till ett land med billigare arbetskraft och lägre skatter eller att lägga ner verksamheten. I en sådan situation är det väl inte fel att gå in och stöda för att behålla arbetsplatserna kvar på

Åland?

 

Vad beträffar golfbanorna så vet vi alla historien. Golf visade sig vara den bästa turistprodukten någonsin på Åland. Redan i slutet av 1990-talet fanns det för lite kapacitet att sälja ut. I Finland och Sverige hade man också insett golfens kraft som penninggenerator i samhället. Den åländska modellen blev mycket omtyckt, uppmärksammad och förstås kopierad! Turistbranschens aktörer insåg att det behövdes mer kapacitet och nya utmaningar för att hänga med i svängen. Även politikerna hade på allvar fått upp ögonen för golfprodukten och enigheten var närmast total att det behövdes åtminstone en högklassig anläggning till och på sikt eventuellt fler.

 

Snart har det gått tio år med samsyn beträffande behovet. Mycket tid och pengar har lagts ner. Vi har fortfarande ingen ny utmanande attraktion. Det senaste beslutet är, för att klara statsstödsreglerna, att landskapsregeringen helt finansierar de golfanläggningar som uppfyller de uppställda kriterierna, som genom marknadsundersökningar kan påvisa genomförbarhet samt som kan garantera driften. Landskapsregeringen har även lämnat dörren öppen för ett regionalpolitiskt tänkande, men huvudspåret är att driften skall skötas marknadsmässigt och lämnas ut på entreprenad till hugade spekulanter. Alla kan alltså vara med och bjuda!

 

Fru talman!

Landskapsregeringen konstaterar i sitt svar på spörsmålet följande:

”Den ekonomiska självstyrelsen skall stärkas inom de områden som kan förbättra möjligheterna att trygga sysselsättningen och välfärden. De möjligheter som finns inom området för indirekt beskattning skall utvärderas och förhandlingar föras med regeringen om överförande av behörighet på sådana områden som kan vara till nytta för den ekonomiska utvecklingen på Åland. Staten har under senare år tagit en allt större del av samfundsskatten. Målsättningen är att trygga den åländska behörigheten och om möjligt överföra hela behörigheten till Åland. Landskapsregeringens utredning om skattebehörigheten beräknas vara färdigställd under våren och därefter tillsätts en parlamentarisk grupp med uppgift att komma med mer konkreta förslag.”

 

Alltså, så fort skatteutredningen är klar kommer en parlamentarisk arbetsgrupp att tillsättas, vilket ger alla partier chansen att vara med och påverka. Då hoppas vi i Centern att det skall vara möjligt att komma fram till en gemensam strategi att gå vidare med. Lagmotionen till riksdagen angående EU-parlamentsplatsen är ett strålande exempel på hur vi borde föra vår politik gentemot riket, dvs. i fullständig enighet! Skatteområdet är intressant – här finns det möjligheter blott vi är kloka och förbereder varje steg noga!

 

Fru talman! Centern står enig bakom landskapsregeringens  svar på detta spörsmål. Vi ser fram emot en konstruktiv och givande debatt som för politiken för stödet till Ålands näringsliv framåt!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Danne Sundman säger åt oss i oppositionen att vi skall vara snälla, vi skall sluta vara så jobbiga, vi skall vara ständigt överens och inte ifrågasätta regeringen. Det verkar vara någon slags partilinje i centern att ha denna retorik, att vara just det här. Vi skall ha en tidning i landskapet vi skall inte ha någon parlamentarism, vi skall helst ha bara ett parti, där alla tycker samma sak! Jag tror inte på det, jag tror på ett dynamiskt samhälle där man får bryta åsikter mot varandra, där man får ha sådana här debatter. När vi tycker att någonting är fel är det vår roll att uppmärksamma det, inte skall vi hela tiden måsta få höra att nu skall vi vara snälla, vi har det så bra, varför skall ni ifrågasätta det här! Vi har det så bra på Åland därför att vi ständigt har ifrågasatt vår tillvaro och ständigt förbättrat den. Det är inga problem för regeringsmajoriteten att säga oppositionen har fel, det är bara att komma med sakliga argument och försvara sin politik. Jag tycker att vi skall inte hela tiden måsta få höra det här att vi skall vara så här rysligt snälla!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag måste konstatera att ltl Danne Sundman är en väldigt dålig lyssnare. Ta och läs det här i efterhand så kommer han att inse att det han sade inte äger sin riktighet. För det första pratade jag alltid om ”oss” när jag kritiserade, dvs. vi alla som sitter här i lagtinget, mig inbegripet. Jag har inte pekat ut oppositionen här. Att det skall vara en tidning på Åland! Det kan jag lova att jag har varit förespråkare för att det inte skall vara, ända sedan 1981 har jag sagt att två tidningar skall vi ha och det behöver vi.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller detta med en tidning så refererade jag till centerns partiledare Roger Nordlund, som skrev så i en debattartikel och det var därför jag ifrågasatte om det är någon sorts partilinje att hela centern är överens om det, men så är det tydligen inte utan man har olika åsikter i centern. Det är också intressant att se att det är ltl Torbjörn Eliasson som håller centerns gruppanförande, men jag förstod varför när meningen kom med att tänja på begreppet ”infrastruktur”. Det är kanske så att den ordinarie gruppledaren har lite annan synpunkt på det här med att bygga infrastruktur i form av tre golfbanor finansierade till 100 procent.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Samtliga i vår lagtingsgrupp har fått detta tal distribuerat till sig och läst igenom det och det understöds enhälligt av hela vår grupp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att oppositionen säkert har olika uppfattningar om vilka områden man vill stöda, och det är säkert sant, det vore konstigt annars! Jag tror också att det finns ganska olika uppfattningar inom regeringsblocket. Ltl Torbjörn Eliasson säger att för centern är det ok att stöda kk-huset, motorbana och jordbruket. Det är alltså ok att stöda allt. Men det är nog bara tills verkligheten kommer emot, och verkligheten kommer emot i och med att man samarbetar med andra partier inom landskapsregeringen. Vi har fornminneslagen, vi har barnomsorgslagen där barnfamiljerna blir lidande, vi har stödet till livsmedelsindustrin som ÅPF:s ordförande ltl Anders Englund just frågade om. Jag undrar om centern har fått riktigt såsom de har velat när det gäller dessa frågor! Det är väldigt lätt att ställa sig upp och säga att allt är ok för centern, vi stöder allt, men verkligheten kommer emot så småningom. Hur många gånger tror ltl Torbjörn Eliasson att det här skall gå!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson har helt rätt: verkligheten kommer alltid emot! Och det gäller samtliga, den kommer emot oss alla! Olika uppfattningar? Det är klart att vi inom centern har olika uppfattningar, vi har aldrig påstått motsatsen, utan, tvärtom, vi diskuterar, men vi försöker alltid hitta en gemensam lösning. I de tre frågor som jag räknade upp här i dag har vi samma uppfattning. Det var det jag nämnde i det här papperet. Sedan diskuterar vi faktiskt näringslivsfrågor nu, så jag tänker inte kommentera de andra sakerna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt: verkligheten kommer alltid emot oss alla förr eller senare, och tur är väl det, annars kanske vi skulle kunna glida iväg väldigt mycket! Men jag upplever att ltl Torbjörn Eliasson i största välmening kanske lite gled iväg när han ville ge en bild av att centern är nog positiv till allt. Man vill stöda motorbana, man stöder kk-hus – jag undrar sist och slutligen hur enig man är där, men det är en annan femma – man vill stöda jordbruket osv., men problemet är att det finns ingen enighet runt de här frågorna inom regeringen och då stannar det upp. Där har vi igen verkligheten när den kommer emot ganska bryskt!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Självklart, först måste man bli enig i sin egen grupp när det gäller allting. Så tror jag att ltl Anders Eriksson vet att det är inte alltid man är det, det såg vi när det röstades här i dag. Men vi försöker resonera och vi har högt i tak och så försöker vi nå enighet i vår grupp, sedan har vi våra trepartidiskussioner och då försöker vi nå enighet där. Hittills tycker jag att vi har lyckats riktigt bra. Men säkert kommer det någon fråga som vi får jobba lite extra mycket med, det är mycket möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Kanske jag har varit ouppmärksam men det har nämnts att golfbanorna är infrastrukturell satsning och om inte jag hörde fel tyckte jag att ltl Torbjörn Eliasson nämnde att det var en regionalpolitisk satsning. Då skulle jag vilja veta vad det egentligen kallas från ltl Torbjörn Eliassons sida: Är det en regionalpolitisk satsning eller är det en infrastrukturell satsning?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är inte så lätt att reda ut de där begreppen! Jag försökte för det första resonera lite infrastruktur och normalt räknar man inte den här typen av anläggningar till infrastruktur, men jag tycker att när det gäller turismen så kanske man skall tumma lite på det här begreppet, speciellt när man som vi har väldigt många småföretagare så vill jag väldigt gärna se även den här typen av projekt som en form av infrastruktur. När det gäller regionala satsningar pratade jag faktiskt om dem. Jag nämnde att landskapsregeringen har lämnat en dörr öppen för att tänka lite regionalekonomiskt när man tittar på golfbanorna. Så sade jag.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det skulle vara intressant att veta hur ltl Torbjörn Eliasson resonerar när han anser att satsningen i Ämnäs/Godby är en infrastrukturell satsning och man skall konkurrera med den med en privat bana i Eckerö. Hur ser centern på ett sådant konkurrensförfarande där samhället går in och i princip konkurrerar med en privat företagare?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Jag tror att det  här föranleder en ganska lång diskussion. Jag klarar inte av det på två minuter. Men jag kan direkt konstatera att sedan 1998, om jag inte missminner mig, har i princip hela lagtinget varit överens om att man skulle bygga en ny högklassig golfbana i Finström. Har jag fel, så rätta mig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Trots att vi har kommit så här kort i debatten vad gäller antalet personer som har deltagit så känns det lite så där att det börjar gå rundgång och mycket av det som jag tänkte säga har på olika sätt redan sagts, men jag kommer i alla fall att påpeka vissa saker. En av de viktigaste målsättningarna för landskapets näringspolitik är att skapa sysselsättning. Full sysselsättning ger samhället utvecklingsmöjligheter och för den enskilda individen, personen, ålänningen, möjliggör det också ett personligt självförverkligande.

 

Som framgår av svaret spörsmålet är arbetsmarknadsläget på Åland för närvarande mycket gott i ett nordiskt och i ett europeiskt perspektiv. Men även om det är gott får vi inte slå oss för bröstet för vi vet att det finns olika hotbilder hela tiden som hotar arbetsmarknaden på olika sätt och ändringar i arbetsmarknadsläget som också kan medföra negativa påföljder för sysselsättningsläget.

 

Jag tycker att landskapsregeringens svar till spörsmålsställarna är belysande. Där framkommer det att det krävs stora finansiella åtaganden för att det åländska lantbruket och fiskerinäringen skall kunna utvecklas och motiveras. Sjöfartens avgörande betydelse för det åländska näringslivet kan inte nog betonas. Där är alla ense om att sjöfartsstödet måste få likvärdiga villkor som omkringliggande regioner för att i framtiden trygga den åländska sjöfartens verksamhet under finländsk flagg. Det som också nu har framkommit hela tiden under den här debatten i dag är att EU:s regelverk om statsstöd innebär avsevärda begränsningar i landskapsregeringens möjligheter att bedriva en traditionell regionalpolitik och därför kunde ett övertagande av åtminstone delar av den indirekta beskattningen vara aktuell, där också landskapsregeringen har en utredning om skattebehörigheten som beräknas vara färdigställd under våren för att därefter tillsätta en parlamentarisk grupp med uppgift att komma med konkreta förslag.

 

För oss socialdemokrater skulle det var viktigt att kunna använda skatteinstrumentet för att exempelvis få ner momsen på matvarorna, alltså att få ner matpriserna.

 

När det gäller oppositionens kritik är det lite svårt att hitta en konsekvent linje. Det har varit diskussion om ren marknadsekonomi och liknande. Åtminstone får jag känslan av att det sammanhänger mycket med de olika enskilda intressena. Det finns alltså inte en klar och ren marknadsekonomisk linje från oppositionens sida, trots att man anför att det skulle vara huvudmotivet bl.a. för spörsmålet utan det visar sig ändå, och har visat sig i olika diskussioner, också i media, att det alldeles tydligt och klart finns intressen som enskilda eller oppositionspartierna själva vill driva som går emot det som man anför i spörsmålet. Det är nog svårt att hitta en gemensam konsekvent linje från oppositionen när det gäller kritiken.

 

Fru talman!

Golfen har också diskuterats i dag och jag medger att det ärendet inte är enkelt. Men med tanke på landskapsregeringens turismstrategi, som vi alla har varit eniga om och att Åland skulle bli en golfdestination och för att vi skulle komma vidare i ärendet - ltl Torbjörn Eliasson talade om att man redan 1998 startade upp det här – så måste vi nå någon form av mål i detta ärende. Det har också framkommit att golfens multiplikatoreffekter på övriga näringar m.m. skulle göra att det här också skulle vara en bra regionalpolitisk satsning, bl.a. också i skärgården. Och när man inte har hittat andra möjligheter till finansiering på grund av bl.a. begränsningarna i EU:s regelverk för statsstöd så kunde den av landskapsregeringen föreslagna finansieringsmodellen vara en väg att gå. Landskapsregeringen framhåller också att beträffande golfsatsningar bör särskilda förutsättningar för en hållbar kommersiell drift redovisas innan projektet drar igång. Det tycker jag är viktigt att betona.

 

Ett gott exempel är kvarteret iTiden. Det är ingen hemlighet att socialdemokraterna var motståndare till projektet då det begav sig, men nu har det visat sig att det inte blev ett IT-centrum som vi då redan förutsåg, men nu stöder vi detta främst på grund av vi måste stöda landbaserade helårsprivata arbetsplatser som betalar marknadsmässiga hyror. Det är alldeles uppenbart att konceptet med gemensamma lokaler och ett naturligt socialt kontaktnät har medfört att det har blivit det som det också var tänkt: ett innovativt center. Vi måste alltså på allt sätt bibehålla aktiviteterna inom näringslivet.

 

Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 5 april.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Bara som en information vill jag meddela att den arbetsgrupp som ltl Christian Beijar erinrade om när det gällde skattefrågorna nu är klar med sitt arbete. Det har resulterat i en 50-sidig rapport som, om jag inte tar helt fel, kommer att överlåtas formellt till landskapsregeringen den 6 denna månad, alltså på torsdag. Efter det är rapporten offentlig och den kommer att bilda ett intressant underlag för vidare, som vi hoppas i regeringen, vida parlamentariska diskussioner för hur man skall gå vidare i övertagandefrågan visavi beskattningen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det låter alldeles utmärkt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det har varit en lång och intressant diskussion hittills i dag. Listan är lång och det här ärendet förtjänar en fortsatt behandling. Diskussionen är intressant och därför ber jag att få understöda ltl Christian Beijars förslag om bordläggning och bordläggningstid och så återkommer jag i ett senare skede med den frisinnade gruppens gruppanförande.

 

TALMANNEN: Under överläggningen i ärendet har ltl Christian Beijar, understödd av vtm Johan Ehn, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 5.4. Ärendet kommer således att bordläggas. De som finns upptagna på talarlistan bereds möjlighet att yttra sig.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Eftersom ärendet kommer att bordläggas avvaktar jag med mitt anförande till onsdagen.

 

Ltl Anders Eriksson: Samma, fru talman!

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Min uppfattning är att denna landskapsregering  förlorat respekten för skattebetalarnas pengar.

Ett bra exempel är de omdebatterade golfbanorna. Först skulle landskapsregeringen ge 30 procent i bidrag till Godby/Ämnäs banan och när det visade sig olagligt, taket var uppenbarligen 23 procent, då gick landskapsregeringen ut med att näringslivet skulle satsa resterande medel i projektet. När även detta misslyckade kom landskapsregeringen med den fantastiska lösningen att landskapsregeringen bygger och helfinansierar hela tre golfbanor. Och det hela slutar uppenbarligen med att landskapsregeringen blir stämd på 775.000 euro. Jag anser att det nu är tid att dra sig ur golfbaneprojektet och komma ner på jorden en stund.

Även den så kallade Erland-affären  visar  på landskapsregeringens totala brist på respekt för skattebetalarnas pengar. Och detta slösande med pengar tycks fortsätta.

 

Som ytterligare exempel kan framhållas när ledamoten Gunell beslöt betala en artist som skulle uppträda på Dennis Janssons Mariepark. Summa 12.000 euro.

 

Jag är också tveksam till beslutet lantrådet tog den 30 januari på enskild föredragning. Beslutet blev att skicka två tjänstemän till SVALBARD för en kostnad om 5.000 euro + att dessa tjänstemän är borta från sin arbetsplats i sammanlagt  två veckor.

 

Vicelantrådet Strand vill inte heller vara sämre då han på enskild föredragning beslöt  att skicka en tjänsteman till LOFOTEN i juli detta år. Kostnad 2.200 euro. Det här är bara några axplock ur den digra lista som finns gällande landskapsregeringens  slösande med skattebetalarnas pengar.

 

När det gäller resor på samhällets bekostnad är åtminstone mitt rättesnöre att det i slutändan skall ge skattebetalarna något i gengäld, i form av bland annat större kunskaper, bättre betjäning , snabbare handläggning av ärenden och annat som allmänheten ofta retar upp sig på.

 

I dessa fall tror jag att skattebetalarna är enbart förlorare.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att det finns någon i lagtinget som håller reda på kostnaderna och det är ltl Ronald Boman expert på! Men nu diskuterar vi faktiskt näringspolitik och det enda vi fick höra var att vi inte skall bygga golfbanor. Då skulle det vara intressant att höra vad ltl Ronald Boman vill göra för att vi skall sätta fart på näringslivet och även turismen. Vad är receptet?

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Receptet är att det finns goda företagare som skall få samma bidrag som man får i omkringliggande regioner. Vi skall inte ha sämre villkor, men vi skall inte ha bättre heller. Jag har faktiskt aldrig hört talas om att något samhälle har bekostat en golfbana till 100 procent!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag väntar med mitt anförande tills debatten tar ny fart den 5 april.

 

Ltl Fredrik Karlström: frånvarande.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 5.4.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar på ltl Mats Perämaas enkla fråga angående avslag av jordförvärvsansökan. (EF 11/2005-2006). 

 

Ärendet avförs från listan och upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående fastigheten Lotsstationen i Långnäs, Lumparland.  (HM nr 17/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

I förra veckan var diskussionen om regionalpolitik hög här i lagtinget. Nu kommer jag och de övriga liberalerna med ett gott förslag på en regionalpolitisk satsning i vår östra kommun Lumparland. Saken är den att det i Långnäs i Lumparland finns en gammal lotsstation som ägs av finska staten, sjöfartsverket, om det inte nyligen har skett någon överlåtelse.

 

Finska staten har genom sjöfartsverket till landskapsregeringen ställt en förfrågan och kommer att så småningom överlåta fastigheten till landskapet som har skett med flera andra av staten ägda fastigheter på Åland. Fastigheten är en gammal lotsstation, belägen i Lumparland. Den är byggd 1960, har tre våningar, källare, för övernattning och utkiksändamål, som det står i presentationen som landskapsregeringen har lämnat till kommunen. Den är redan i dåligt skick och det är synd att sådana här byggnader förfaller i brist på intresse från ägarens sida. Värmeanläggningen i huset är ur funktion, elservicen är avstängd och vatten finns inte indraget, så ni hör att det låter som ett hopplöst företag. Men Lumparlands kommun har fått en förfrågan om man är intresserad av huset. Det är inte mycket som man är villig att betala och därför vill vi erbjuda landskapet möjlighet att överlåta fastigheten till kommunen för en billig peng eller t.o.m. gratis tar vi emot den.

 

Lumparlands kommun svarade på landskapets förfrågan att man är intresserad att överta fastigheten. Vi har inte några planer för användningen av huset och tomten; det är en tomt på 5.200 kvadratmeter. Det är en fin byggnad som kan användas till hyresbostäder, om man bygger om den eller så tycker jag att den skulle passa mycket bra som övernattningsmöjlighet för t.ex. cykelturister. Från balkongen uppe på lotsstationen är det en fantastisk utsikt mot östra Åland, mot Föglöhållet.

 

Vi önskar att landskapsregeringen – om alltså överlåtelsen inte har skett precis nyligen – aktivt skulle arbeta för att fastigheten skulle överlåtas till landskapet därför att ju flera dagar det går i desto sämre skick blir byggnaden. Redan nu har t.e.x fönster gått sönder och på det sättet skulle fastigheten kunna användas till någonting och inte bara bli en belastning för den eventuella ägaren, om det sedan är landskapet eller, som vi önskar i motionen, att den skulle överlåtas till Lumparlands kommun.

 

Nu passar det inte bättre än att finansutskottet, som kommer att ha hand om motionen, enligt utsago kommer att göra en utfärd med tvärgående linjen från Långnäs till Kumlinge, så jag skulle föreslå att när finansutskottet väntar på färjan i Långnäs tar ni er en titt på fastigheten så har ni en färdig uppfattning på vilket sätt huset skulle kunna användas, särskilt att ni konstaterar att det snart måste göras någonting åt byggnaden. Jag förväntar mig alltså att finansutskottet tar tillfället i akt och far dit och tittar på huset och att det resulterar i att landskapsregeringen, som brukligt är, överlåter fastigheten till placeringskommunen!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan inte exakt säga vilken status som råder för tillfället när det gäller överföringen av egendomen från staten till landskapet, men jag skall efterhöra det och se om vi kan påskynda det därför att jag förstår precis de argument som ltl Raija-Liisa Eklöw framför, att fastigheten blir i sämre skick an efter. Jag tycker också att det skulle vara sympatiskt om vi kunde överföra den till Lumparlands kommun om det finns intresse där för att tillvarata byggnaderna. De har ett visst kulturhistoriskt värde och kan kanske också komma till användning av  t.o.m. kommersiella intressen framöver, så vi har en god vilja att hjälpa till här så att det skall bli en så bra lösning som möjligt.

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Tack herr lantrådet för de orden. Jag förväntar mig nu att ärendet får en positiv och snabb behandling. Det viktigaste i det här skedet är att någonting sker. Staten har inte mera något intresse av den och på det sättet är det viktigt att de släpper den ifrån sig. Jag ser med tillförsikt att det här blir väl skött.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående tonnagebeskattning för den åländska rederinäringen. (HM nr 7/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Fullt medveten om att denna hemställningsmotion inte är en åländsk behörighet anser vi från Ålands Framtid att detta är en så viktig fråga för den åländska sjöfartens framtid att man redan nu upptar förhandlingar med finska myndigheter om ett införande av tonnagebeskattning på passagerarfartyg.

 

Tonnageskatt innebär att inkomsterna från fartyg bestäms schablonmässigt med utgångspunkt från fartygens nettodräktighet. Rederierna betalar skatt bestämd på denna schabloninkomst i stället för den faktiska inkomsten från fartygen.

 

Enligt EU:s riktlinjer finns det möjlighet att avvika från ett normalt beskattningsförfarande genom ett s.k. tonnageskattesystem. Syftet med tonnageskattesystemet är också att stärka rederiernas möjlighet att bedriva sin verksamhet inom Europa och ge dem bättre möjligheter att konkurrera med rederier i länder med s.k. bekvämlighetsflagg.

 

Detta är en mycket kort beskrivning av huvuddragen i förslaget till ett tonnageskattesystem som den svenska tonnageskatteutredningen har överlämnat till den svenska regeringen. Det kan vara möjligt att nå andra liknande konkurrensmöjligheter med olika arrangemang av förmånliga avskrivningsregler eller investeringsreserveringar samt finansieringsformer som stärker den inhemska sjöfartsnäringen.

 

Det är viktigt att vi på längre sikt bedriver en sjöfartspolitik som gör att åländska rederier kan verka under finländsk flagg. Risken är annars att det sker en gradvis förflyttning av verksamheten från Åland och Finland till förmån för andra EU-länder. Det nuvarande nettolönesystemet, där alla skatter och lönebikostnader inte behöver betalas till staten till återföras till rederierna är endast ett femårigt avtal.

 

Med anledning av hur viktig sjöfartsnäringen är för det åländska samhället är det nödvändigt att man redan nu startar upp en diskussion med finska myndigheter. Eftersom Åland inte heller har beskattningsinstrumentet inom detta område och därmed inte kan införa samma förmåner som andra rederier inom EU åtnjuter på annat sätt än genom att påverka den finska regeringen, är det oerhört viktigt att landskapsregeringen omedelbart sätter igång detta arbete. Därför hemställer vi om att åtgärder vidtas för att påverka finska myndigheter så att den åländska rederinäringen åtnjuter samma förmåner som svensk och övrig sjöfart inom EU.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Från motionärernas sida äskar man omedelbart handlande från landskapsregeringens sida för att försöka få till stånd en tonnageskatteregim jämförbar med den som eventuellt Sverige slutligen formar eller jämförbar med dem som i övrigt finns i enlighet med EU:s guideline i hela Europa. Jag vet inte om motionärerna inte har varit riktigt observanta, men den här processen har nu pågått uppskattningsvis i två år.

 

Finlands regering har sagt att under den här mandatperioden kommer man inte att förnya den tonnageskatt som de facto existerar i Finland. Det är en tonnageskatt som till sitt innehåll är så dålig att jag tror att endast tre rederier i republiken har förenat sig med den och tillämpar den. Det torde vara några rederier med några sandskutor. Den är fullständig ointressant för den sjöfart som vi åtminstone på Åland bedriver. Eftersom regeringen har sagt att under den här mandatperioden skall man inte tackla tonnageskatteproblematiken men man har sagt att man är öppen för ett återanskaffningssystem; det systemet har man velat invänta i avvaktan på den s.k. Arvela-utredningen, där finansministeriet går igenom företagsbeskattningen i republiken inklusive Åland som helhet. Arvelas utredning är nu klar. Där finns ett resonemang kring återanskaffningsregler, men vi har arbetat för någonting helt annat, nämligen en nyanskaffningsreserveringsmöjlighet som på sitt sätt kan jämföras med en tonnageskatteregim, även om tonnageskatten i sig har en lågskattesats som är slutlig och en nyanskaffningsreserveringsmöjlighet, skattefri under viss tid, alltså uppskjuten beskattning. Men från rederihåll har man ändå tyckt att det är en eftersträvansvärd möjlighet i ett läge där regeringen säger att man inte vill diskutera tonnageskattefrågan mera.

 

I den här processen har Ålands landskapsregering i sin tidigare form och i sin nuvarande form arbetat envetet och så till den milda grad att jag tror att vi knappast vågar frekventera finansministeriet i någon högre utsträckning än vad vi nu gör. Det råder ingen tvekan om vad Åland vill. Vid sidan av nyanskaffningsreserveringsmöjligheten vill vi också ha via Finnvera olika stödformer och också vissa statsgarantier, allt för att få ner kostnadstrycket för våra åländska och finländska rederier så att de blir konkurrenskraftiga med rederierna i Sverige och ute i Europa. Det här jobbar vi med. Tidigare näringschefen Olof Erland satt involverad i ett mycket omfattande utredningsarbete i det här avseendet. Vi har en expertgrupp inom självstyrelseförvaltningen med företrädare för rederier och fack samt regeringen. På rikssidan under riksdagsman Roger Jansson sitter en motsvarande expertgrupp, och alla tittar på förutsättningarna och möjligheterna att beveka statsmakten för att nå en uppgörelse om kunde vara tillfreds för Ålands regering och framför allt för den åländska sjöfarten. Det är ett hårt och envetet arbete som också har varit ganska starkt framhållet i den aftonskoleverksamhet som har bedrivits och där man också från statsmaktens sida i ett skede starkt ville prioritera just sjöfartspolitiken därför att den framstod som den största och kanske allra viktigaste frågan. Det här jobbet är verkligen going, det håller på hela tiden och vi gör allt vi förmår för att nå ett så bra resultat som bara är möjligt. Jag hoppas att vi skall kunna nå ett vettigt resultat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det låter väldigt bra när man hör på Lasse Wiklöfs framförande att det här med sjöfartsstödet säkert kommer att ordnas!  (ledamoten Wiklöf: det har jag inte sagt!) Tanken bakom motionen var att man inte somnar av utan att man aktualiserar ärendet.  Medveten om hur länge det tar innan man kommer till en slutkläm är det väldigt viktigt att man håller frågan ajour hela tiden. Som jag sade i mitt anförande är det inte tonnageskatten som är huvudsaken, utan huvudsaken är att man hittar på ett system som är konkurrenskraftigt gentemot omkringliggande regioner. Det verkar som om ledamoten Lasse Wiklöf kommer att ordna det här och jag får väl nästan tacka på förhand!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det var mycket vänliga ord och jag har goda förhoppningar, men jag sade inte att det är absolut säkert att det ordnas. Jag sade att vi hyser förhoppningen att vi skall nå så långt det bara är möjligt för att jämställa de åländska och finländska rederierna i en konkurrens som framför allt har aktualiserats och tillspetsats ytterligare när Sverige nu kommer med sin tonnageregim. Men, jag försäkrar, vi gör vad vi förmår – om vi sedan räcker till, det återstår att se. Det är nog ingen i Finlands regering som hyser tvivel om vad vi har för syften, det kan jag försäkra!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vi vill framhålla att det är viktigt att signalerna från landskapsregeringen och Åland är klara samt att rederierna har en klar uppfattning om vad landskapsregeringen vill. Det är ganska viktigt för med dagens konkurrens på Östersjön tittar man nog hela tiden på möjligheter att komma åt kostnadstrycket, och då gäller det att myndigheterna och staten i det här fallet är villiga att stöda i samma förhållande som i omkringliggande regioner.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag är den första att säga att åländsk och finländsk sjöfart i dagsläget arbetar under orättfärdiga konkurrensförhållanden, de måste rättas till om vi skall, som vi önskar, inte bara kunna behålla någon del av sjöfarten, utan utveckla den så att vi också skall ha expansionsmöjligheter i framtiden. Detta i ett läge där vi i dag har en oerhörd kärv konkurrenssituation.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är länge sedan vi har haft glädjen att få ha finansminister Wiklöf här i lagtinget. Vi har rentav funderat på att efterlysa honom stundtals! Men nu förstår vi, att när det är riktigt viktiga ärenden, dvs. Ålands Framtids motioner, då kommer han, och det är vi glada för!

 

Ledamoten Lasse Wiklöf sade att det finns andra modeller som är bättre än tonnagebeskattningen, också så kan det vara, men det är väl ändå att det kan vara den enda modell som det eventuellt kan hända någonting med och det intressanta med den modellen är att det finns ett incitament till utveckling, dvs. oavsett vad man tjänar på sina bruttodräktighetston, så betalar man samma skatt och det tror jag är ett ganska bra instrument. Jag tror inte att det finns så många andra vägar att gå, men det vore ändå intressant att veta lite mera hur diskussionerna går. Vad är motiven från den finska statsmaktens sida att man inte förstår att finländsk/åländsk sjöfart måste konkurrera på samma verksamhetsvillkor som övrig sjöfart inom EU?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att man inte har röjt alla motiv för mig. Det vill jag inte påstå att man har gjort från finländsk sida, men från åländsk sida gör vi i varje fall allt vi förmår för att rätta till de sakerna på ett område där vi, som vi alla vet, inte själva har lagstiftningsbehörigheten utan den är i andra händer. Nog hyser jag ännu hopp om att vi skall komma fram. Jag tror det är möjligt att man kan uppnå en återanskaffningsreservering, men det är inte tillräckligt. Återanskaffning är bara s.a.s. på vinsten av ett försålt fartyg och med det blir man aldrig större och kan inte expandera, utan då bibehålls status quo i numerären, men vi vill också ha ett system enligt vilket man de facto kan växa över tiden. För dagen känns det kanske som om tonnagets storlek i Östersjön skulle räcka till, men jag tror definitivt att det kommer tider när vi behöver kunna expandera.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det centrala är precis det som min kollega Brage Eklund sade, att den åländska sjöfarten har samma konkurrensvillkor som man har i övriga EU. För mig har det inte framkommit i media och inte någon annanstans heller vilka motiv man har från riksmyndigheternas sida och självklart, finansminister Wiklöf, nog förstår jag att inte ni kan ge er tolk exakt hur de tycker och tänker, men ändå, när ni är så ofta där och när ni jobbar allt vad ni förmår, så något slags motargument måste komma och det vore intressant att få reda på: förstår man inte det här eller vad är bekymret?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

En liten detalj kan väl erinra om och det är den att skall den vinst som genereras av taxfree-försäljning tas in i ett nyanskaffningsreserveringssystem, alltså en redan skattefri inkomst, skall den ytterligare gå ett varv igen och finnas med i det system till vilket man portionerar pengar för att på skattefrihetens altare kunna köpa fartyg vidare? Det har varit en fråga – kanske inte helt självklar. Men vi försöker att även sådana pengar skall med i det här systemet.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion om åländsk ekologisk mjölk. (HM nr 15/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Hemställningsmotion nr 15 tar upp frågan om åländsk ekologisk mjölk. Att producera ekologisk mjölk innebär att korna äter ekologiskt foder, kalvarna får dia den första den första tiden och korna har möjlighet att vara ute.

 

Enligt landskapsregeringens miljöhandlingsprogram skall hela landskapsregeringen föregå med gott exempel genom att bl.a. visa på hur gröna inköp kan göras men också verka för ökad användning av lokalproducerade och miljömärkta produkter. T.ex. borde landskapets skolor och skolkök använda sig av närproducerade och ekologiska råvaror. Det är en mycket bra målsättning .Problematiskt är att tillgången på ekologiska varor varierar och att det överhuvudtaget inte går att få tag i åländsk ekologisk mjölk.

 

Enligt uppgift skulle ÅCA gärna sälja ekomjölk om det ges ekonomiska möjligheter, dvs. om det finns tillräcklig efterfrågan. Ett långsiktigt avtal med landskapets skolor skulle delvis trygga efterfrågan.

 

Med anledning av det ovanstående föreslår vi att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett samarbete med ÅCA inleds och att möjligheten att producera ekologisk mjölk på Åland och långsiktiga avtal med landskapets skolor utreds.

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag tycker att detta är ett lovvärt initiativ. Problemet är väl det att det är så pass småskaligt det lilla som finns om man från ÅCA:s sida måste ha s.a.s. parallella linjer för att ta vara på den ekologiska mjölken. Det är lite utanför motionens kläm, men jag tycker utskottet kunde titta på en sådan möjlighet som Ålands Natur och Miljö föreslog, vilket jag tyckte att var smart, nämligen att man skulle göra ungefär som på elmarknaden. Det är så med elektricitet att allt är ihopblandat i samma kabel, intervjuar man de olika atomerna kommer säkert en från vattenkraft och en från kärnkraft osv., men man har ett kvotsystem så att man kan säga att så här och så här mycket matas in som är grön el, i det här fallet ekologisk mjölk och så här mycket kan man ta ut, man kan inte ta ut mer än vad man matar in. Då kunde man göra så att på mjölktetrorna hade man ett grönt fält ner till som anger ungefär hur mycket, alltså  man skulle blanda ihop den ekologiska mjölken och den vanliga mjölken i mejeriet, men så skulle man hålla koll på att andelen man sätter in inte under- eller överstiger utan är densamma som andelen man tar ut och som är den här märkningen på tetrorna. Då skulle alla kunna köpa ekologisk mjölk, men det skulle vara s.a.s. samma tetra – om ni förstår!

 (Från salen:nej!)

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett mycket intressant förslag som ltl Danne Sundman hade. Jag vet att det säkert är en hel del här i salen som tycker att motionen är barnsligt naiv, men jag tycker att man måste börja någonstans. Det enda jag har att referera till är att jag och min familj är storkonsumenter av mjölk och jag skulle gärna köpa ekologisk mjölk, trots att jag köper 15-17 liter mjölk i veckan!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Samma för mig, jag skulle hemskt gärna köpa ekologisk mjölk. De gånger jag får tillfälle brukar jag göra det, i Sverige, där det finns ekologisk mjölk. Jag tycker att det är lovvärt att stöda dem som orkar kämpa på.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

När det gäller ekologisk mjölk har vi haft en diskussion med mejeriet om just det. Det visade sig att det fanns tre gårdar på Åland som nästan hade sin produktion ekologisk; det som fattades var kraftfodret, så det finns ingen gård i dag som producerar ekologisk mjölk. Om man går över och byter också kraftfodret till ekologiskt foder så minskar invägningen med 20 procent. Då ger det gårdarna ingen ekonomi. Däremot sade man från ÅCA:s sida att man skulle kunna vara intresserad av det, men då måste i stort sett alla gå över till ekologisk mjölk och då kostar det samhället i subventioner ca 1,4 miljoner euro i året, om man skall kompensera jordbrukarna som tar fram råvaran, dvs. mjölken. Ett annat alternativ var att man skulle få de tre gårdarna att producera genom att tillämpa fodret, men det betyder att man måste ha en skild mjölklinje med bilen, vilket innebär att man måste tvätta bilen varje gång mellan det ekologiska och det konventionella. Den andra biten var att man måste tvätta hela produktionslinjen och trycka igenom de små mängder som finns, delvis med tryckluft för att det är för små mängder och det skulle inte hjälpa bara med skolupphandlingen. För att kunna börja med ekologisk mjölk måste man få mycket större volymer. ÅCA har i grunden en positiv inställning och deras mjölk produceras till största delen, även om det är konventionellt, vad vi kallade nästan ekomjölk. Den idé som Danne tog upp här tog just Ålands Natur och Miljös Dan Jansén upp på ett möte; man skulle mycket aktivare kunna berätta om hur ren åländsk mjölk är. 

 

Ltl Danne Sundman sade att han gärna skulle dricka ekologisk mjölk. ÅCA förmedlar Valios ekologiska mjölk, så den finns på marknaden i dag, men det visade sig att de hade sålt 652 liter på ett år, så det är lite läpparnas bekännelse att man skulle gärna mjölken, men när den finns på marknaden så köper man den inte!

 

När det gäller närproducerat och ekologiskt har vi i de budgetdirektiv som har gått till avdelningarna sagt att man skall upphandla det, men just när det gäller mjölken är det inte så lätt som det kanske verkar vid första anblick.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det känt också för mig att åländsk mjölk är på sätt och vis ekologisk, den är väldigt ren och den kommer från ett lokalt jordbruk, men – det var Ålands Natur och Miljös idé från början – jag frågar är det inte möjligt enligt näringsministern att göra så här att man blandar ihop, man hämtar mjölken med samma tankbil och kör det på samma linje i mejeriet och sedan håller man bara koll på mängden och har en kvot som man redovisar på mjölktetran, skulle inte det vara en möjlig lösning?

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Nej, man hämtar redan i dag all mjölk i samma tankbil, men det finns ingen som enligt EU:s definition odlar ekologisk mjölk. Skulle man gå över till det måste man få en kompensation på mellanskillnaden i invägningen, så det är inte helt lätt. När vi diskuterade med ÅCA sade vi att man kan väl börja marknadsföra den som nästan ekomjölk, men det får man inte heller göra om den inte är ekologisk. Jag tycker att idén är bra och man borde berätta att det är åländsk mjölk som är producerad på ett mycket bra sätt och den informationen borde komma fram på tetrorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tackar vicelantrådet Jörgen Strand för informationen. Jag tror att tiden arbetar för oss när det gäller att producera mera ekologiska varor. Jag är övertygad om att man snart kan producera ekologiskt kraftfoder som är fullt potent med det som finns i handeln nu. När det gäller mjölk från Valio får man fråga om det är så speciellt miljövänligt. Det fraktas från fastlandet. Skulle vi kunna producera ekologisk mjölk på Åland skulle vi också ha ekologiska ostar, vi skulle ha ekologisk surmjölk osv. Det är produkter som säljs mycket bra och som man också exporterar, har jag förstått.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag håller med om detta med Valios mjölk, men jag ville bara säga att den fanns på marknaden om man bara är ute efter den ekologiska mjölken, beroende på vad man som människa sätter i sig, att man vill ha det absolut rent. Men när det gäller transporten håller jag med om att där blir det en miljöbelastning också där. Jag sade tidigare att man skulle mycket väl kunna få många att producera mjölken, men när invägningen för den enskilda jordbrukaren minskar med 20 procent så går det inte ihop ekonomiskt. Det är det som är problemet. Då hade man tittat – jag tror att det var under Ritvas tid som näringsminister – att vad kunde man göra om man hade räknat på detta. Jag tror det var 1,4 miljoner som det skulle kosta i subventioner för att man skulle kunna lägga om det och få samma ekonomiska utfall för lantbruket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

Föredras för remiss  ärende nr 8: och ärende nr 9:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående skottpeng på säl. (HM nr 24/2005-2006).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående skador förorsakade av gråsäl. (HM nr 44/2005-2006).

 

Talmannen föreslår med beaktande av  74 § arbetsordningen att motionerna nr 24/2005-2006 och 44/2205-2006 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter sig till varandra. Motionerna föreslås i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem föreslås. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Talmanskonferensen föreslår vidare att motionerna remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag kan inleda med att säga den här motionen skrev jag för att belysa att det finns även ett politiskt stöd för en lite aggressivare jakt på sälen som befinner oss i våra vatten. Det är så att landskapsregeringen tillsammans med branschen faktiskt har haft en arbetsgrupp som jobbat med problematiken och jag har förstått att det arbetet har varit väldigt konstruktivt och de har kommit med en rapport som är slutförd och handlar om att förebygga och minska skadorna på fisket förorsakade av gråsäl. Men min motion går ett steg lite längre med tanke på att rubriken lyder ”skottpeng på säl”. Det har inte arbetsgruppen kommit fram till, vilket kanske är förståeligt med tanke på att det finns många olika parter med i arbetsgruppen. Sålunda ville jag lämna in en motion för att bevisa att det finns ett politiskt stöd också för att gå ett steg längre.

 

I stort sett är alla som bor runt Åland och verksamma med att utnyttja fiskeriresursen totalt klar över att sälen är det största enskilda hotet mot utnyttjandet av resursen. Skadorna förorsakade av säl är tvådelade: det finns dels en direkt synlig skada där sälen fysiskt förstör utrustning och fisk och dels en osynlig skada i skingrande fiskbestånd. Det är omöjligt att utnyttja en fiskeplats på grund av sälnärvaron samt naturligtvis den stora mängd fisk som går åt för att hålla sälbeståndet med mat. En vuxen säl äter betydligt mycket mer fisk än vad en normal människa gör och tror.

 

Naturligtvis har sälen i sig ett eget existensberättigande och måste naturligtvis få utnyttja sin del av resursen. Problemet uppkommer när det går ut över människors möjlighet att bedriva näringsverksamhet och förtjäna sitt uppehälle.

 

Det är så i dag att den största delen av Östersjöns sälstam befinner sig på åländskt vattenområde och sälen har varit talrik förut, men sedan den var talrik senast har den ändrat ganska stort i beteende. Den har inte samma skygghet som förr i världen, har jag hört sägas och nu drar den sig ända in i de innersta vikarna, vilket var väldigt ovanligt förr. Åland är även ett viktigt rekryteringsområde för sälarna som befinner sig i Östersjön och många flyttar hit och rekreerar sig för att sedan åka ut tillbaka till där de kommer från. I andra länder runt Östersjön upplevs inte sälsituationen som den gör hos oss och därför är det svårt att få till stånd åtgärder som skulle underlätta situationen för Åland, dvs. en betydligt större jakt på säl eftersom man inte upplever att det är samma stora bekymmer på andra ställen som det är här. Det här innebär att fiskerinäringen på Åland till stor del bär kostnaden för skyddet av den här arten och då kan man fråga om det är rimligt att Ålands fiskare skall bära den största kostnaden för skyddet av den enskilda djurarten.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen överväger att införa skottpeng på säl för att på så sätt minska sälbeståndet till en mer normal nivå. 

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Precis som ltl Fredrik Karlström nämnde har landskapsregeringen haft en arbetsgrupp där Fredrik Karlströms organisation Ålands fiskare har varit delaktiga och man har gjort ett mycket gediget arbete med tanke på vad sälskadorna har förorsakat. Man har också kommit med ett åtgärdsprogram på rätt många punkter, jag tror det var nio olika punkter, om jag minns rätt, där jaktdimensionen finns med. De direktiv som vi har givit när det gäller jakten till vår förvaltning är att försök hitta alla möjligheter att tillämpa jakt och gör det så lite byråkratiskt som möjligt. Sedan är det, precis som ltl Fredrik Karlström sade, att det finns olika intressen, speciellt i vår omgivning, när det gäller jakt och skottpeng, men vår målsättning är att vi skall tillåta jakt så långt det går.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag är faktiskt övertygad om att näringsansvarige Strand jobbar åt rätt håll i den här frågan och jag har pratat med honom själv flera gånger och vet att vi har en gemensam syn på det här. Jag tror också att det finns en betydligt större förståelse för hur mycket besvärligare sälen är på Åland än i omkringliggande regioner, så det handlar om att försöka att på ett smidigt sätt öka avskjutningen av dem och det är klart att om Åland basunerar ut att det skall vara skottpeng på säl, så kanske det inte går hem i alla närregioner, så eventuellt har landskapsregeringen mitt stöd i att fortsätta på den linje som arbetsgruppen gick in för. Bara för att göra sälarna lite mera skygga ville jag fysiskt uttala orden här i Ålands lagting, så kanske de håller sig lite längre härifrån!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det torde vara uppenbart och fullständigt klarlagt att sälstammen tål att beskattas mera. Den är i dagsläget så pass stor och beteendemönstret har ändrat sig precis i enlighet med det som ltl Fredrik Karlström anförde. Om vi skall gå direkt på skottpeng för gråsäl må väl vara osagt. Det kan hända att det är att gå för långt för det väcker säkert negativa signaler också i vår omgivning, men i varje fall måste vi göra det lättare att jaga; dagens licensjakt är för komplicerad och det blir för svårt att komma i en situation där man både är markägare så att man kan jaga just på de områden där sälarna vistas. En friare jakt alltså. En annan viktig detalj är att sälköttet borde kunna tillåtas att på restauranger serveras som en kulinarisk specialitet. I dag torde det inte vara möjligt att servera och ta betalt för sälköttet. Det här kunde vara en specialitet för Åland också.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det här är någonting som näringsutskottet kan forska lite djupare i, vad man kan utröna ur den naturliga resurs vi har här i våra vatten, för det finns betydligt mycket mer säl, som sagt, än vad man tror och det är klart att skottpeng på säl låter radikalt, men man skall veta att det är inte som i andra delar av världen där man fortsättningsvis klubbar säl. Det förespråkar jag inte, utan det är ett mera humant sätt att bedriva skyddsjakt, om man skulle sätta skottpeng på sälen. Det här är absolut någonting för näringsutskottet att tittare närmare på vad man kan göra – förutom köttet som kanske inte är så där exklusivt gott – t.ex. i form av skinn, olja osv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag kan inte påstå att jag motsätter mig skottpeng, men målet är att vi skall kunna reducera stammen och ändra dess beteende igen så att de inte påverkar fiskeriet i den mån som de gör nu. Hur man kommer fram till det är egentligen ointressant, men jag tycker att man i första hand måste pröva på en betydligt friare jakt än nu, så kan man kanske ta steget längre och ha skottpeng sedan. Men inte tror jag ändå att skottpengen någonsin kommer att kunna vara av den digniteten att det har ett ekonomiskt värde i sig, att någon börjar skjuta mera säl av ekonomiska skäl, så det var någonting som kanske hör mera gångna tider till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag instämmer i mycket av det som ltl Fredrik Karlström säger om sälens härjningar och dess negativa inverkan på fiskbeståndet och på fiskarnas redskap. Däremot är jag mycket, mycket tveksam till skottpeng. Konsten är inte att skjuta en säl, konsten är att få reda på den och ta upp den så att den inte sjunker, sådana misstag har flera gjort och de flesta av dem som har skjutits har sjunkit. För att få skottpeng måste du ha en del av djuret och kommer du så långt så hoppas jag faktiskt på det som sades, dvs. köttet och skinnet har ett värde och det skulle vara en morot för jakten. Jag säger precis som ltl Mats Perämaa sade att inte tror jag att skottpengen kan vara stor att någon människa skulle fara och skjuta för skottpengens skull, om man tänker på vad en säl väger, hur man skall ta hem den. Jag undrar om någon har tänkt över det där! Skottpengen har nog tidigare varit en liten bonus för skyttet.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är nog inte tänkt att skottpengen skulle ersätta annan förvärvsinkomst, det är jag helt medveten om. Det är inte det lättaste att skjuta en säl. Den har en sådan tendens att den är ganska svår att träffa. Givetvis om man skall ha skottpeng på säl måste man också naturligtvis ha ett bevis på att man har skjutit den, så någon del av sälen måste man nog visa upp för ledamoten Strand för att hämta ersättning om motionen går igenom! Hur det praktiskt skall fungera kan näringsutskottet titta närmare på. Framför allt tycker jag att det ger en signal utåt sett att man verkligen tar i med krafttag och försöker göra någonting som kanske inte andra regioner gör, om man s.a.s. tar ett beslut härifrån att man vågar stå för att sälen verkligen är ett problem.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller fortfarande med; ltl Fredrik Karlström säger samma sak igen och jag kan också säga samma. Jag tror att det är ett sätt att skrämma dem, åtminstone i de inre vattnen eller runt fiskeredskapen. Det är precis som älgarna och rådjuren att de inte är rädda längre, de går på ett sådant sätt som de aldrig har gjort tidigare och det beror på närheten av människan. När det gäller sälen är det samma med det. Vi har snabba båtar, mycket båtar; förutom kom det en snipa någon gång tuffandes, handelsfartygen var få. Det är klart, de är vana med människor, varför skulle de vara rädda för oss, i synnerhet när vi inte skjuter på dem och vi inte ens är farliga! Men det är just det där att få tag i en del av en säl när man har skjutit den, jag har skjutit så pass mycket att jag vet att jag har kunnat pricka om jag hade velat, men att få tag i den, få upp den och klara det, det hade jag aldrig klarat av!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det kanske kan vara så någon gång för oppositionen att man skulle kunna avstämma lite vad för motioner vi tänker lämna in, så hade man kunnat slippa den här argumenteringen eftersom den är ganska samstämmig med det som ltl Fredrik Karlström just sade. Det som skiljer oss åt är att vi inte har varit så drastiska i klämmen att vi direkt har föreslagit en skottpeng utan, som det står i klämmen, hemställer om att landskapsregeringen i brådskande ordning utarbetar ett åtgärdspaket som inriktas på förekomsten av att säl inte inkräktar på det kustnära fisket. Det betyder att om man skall uppnå det som landskapsregeringen försöker, att utveckla det kustnära fisket och fisketurismen, så är det väldigt viktigt att man kommer till åtgärder angående sälen.

 

I dagsläget vet vi att vi har mellan 18.000 och 30.000 säl i de åländska vattnen. I en insändare i tidningen stod det att de åt mellan 5 och 10 kilo fisk per dag och säl, och om vi räknar med t.ex. 20.000 säl motsvarar det 120.000 kilo fisk per dygn. På årsbasis blir det mot 40 miljoner och det är sådana siffror så man kan inte ens tänka sig till att finns så mycket fisk i sjön, om det är sant, men det är kanske lika sant som när någon annan säger något annat. Jag tror också insändaren var skriven av en gammal erfaren fiskare.

 

Jag känner mycket bra till hur det är att i förebyggande syfte bygga upp en sportfiskestam, t.ex. utplantering av öring.  Vi har hållit på och jobbat i Eckerö i nästan 14 år med att årligen utplantera mellan 50.000 och 100.000 öringsyngel med egna präglingskassar på inkomster som vi har fått från fiskekort, med ett gemensamt sportfiskekort för hela Eckerö. I början måste jag säga att det här var ganska roligt för man såg en stadig återfångst och fisketurismen ökade och fisketuristerna var nöjda, men allt eftersom sälen har ökat och återfångsten har minskat har fisketurismen gått neråt, åtminstone i våra vatten i Eckerö, där vi har sälen ligger utanför. Jag kan inte se någon annan fiende egentligen till utplanteringen än sälen i dag; när vi började med utplanteringarna hade vi mycket mindre, vi hade inte en fjärdedel av vad vi planterar ut i dag. Redan för fyra år sedan tror jag vi lämnade in en skrivelse till landskapsregeringen om att man bör vidta åtgärder för just den här typen av sälskador.

 

Om man vill nå målsättningen att man skall utöka det kustnära fjällfisket och fisketurismen måste man också vidta åtgärder just för tamsälen som går in i innervikarna. Jag kan inte svara på på vilket sätt, jag har inte den kunskapen och den erfarenheten att jag kan stå här och säga att vi måste skjuta dem eller vidta andra åtgärder.

 

Fast det har funnits en arbetsgrupp som har jobbat fram ett åtgärdsförslag är vår tanke med motionen att påskynda åtgärderna. I annat fall kommer vi att vara för sent ute och förlorar vi fisketurismen som vi har här i dag är det väldigt svårt att bygga upp en marknad igen och få förtroende för att det verkligen finns någon fisk här, om vi skall konkurrera med sälen. Fisketurismen och utvecklandet av kustfisket plus bevarandet av sälstammen går hand i hand. Man måste välja. Det är dags att vi skall bestämma nu vilken typ av verksamhet vi vill ha. Då gäller det för landskapsregeringen att man verkligen också agerar.

 

Kunskapen att överhuvudtaget bedriva jakt och ta tillvara produkterna från sälen skulle kanske i sig kunna vara en turistattraktion, om man kunde lära ut det. Som vi alla vet i dag är det av den generation som bedrev säljakt och verkligen for ut och ropade säl och sköt inte så många kunniga kvar. Därför tycker jag att man skulle påskynda kursverksamhet eller vad som helst för att inte kunskapen skall gå i graven med den generation som behärskar detta. Därför har vi agerat och lämnat in hemställningsmotionen och jag hoppas att näringsutskottet kan titta på detta här och eventuellt komma med några förslag.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Som jag nämnde till ltl Fredrik Karlström redan är detta jobb i stort sett gjort och ltl Brage Eklund kan gå på hemsidan och titta på åtgärdsprogrammet; annars kan han få ett exemplar av mig. Där finns redskapsutveckling, jakt och andra åtgärder hur man skall kunna utveckla det som en turismnäring, hur man skall kunna ta tillvara, så det här arbetet uppfattar jag att är gjort. Vi har haft det på en överläggning och också gett klartecken till förvaltningen att jobba vidare med de flesta av de här åtgärderna. I programmet som har tagits fram finns det ett ansvar på näringen, det finns på myndigheten och andra aktörer där man tillsammans skall jobba med de olika frågorna. Men om ltl Brage Eklund eller utskottet har någonting till att komma med tar jag tacksamt emot de synpunkterna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag är nog medveten om åtgärdsprogrammet på det viset, men som jag sade är motionen mest tillkommen för att man skall agera så att det inte stannar upp med ett program eller ett förslag utan att det går vidare som vicelantrådet Jörgen Strand. Det är också viktigt som han säger att alla aktörer agerar, att det inte är bara en part utan att man hjälps åt att verkställa det här. Tillika är det ingen lätt fråga. Precis som jag sade är kunskapen hur man skall hantera det här inte alldeles färsk i dag.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill också haka på vad man gör för att förbättra omhändertagandet av de sälar man kan skjuta. Jag håller helt med både ltl Fredrik Karlström och ltl Brage Eklund att det är ett stort problem och ett problem som inte löser sig av sig själv, utan det måste vidtas åtgärder. De åtgärderna kan vara olika och man föreslår ett åtgärdspaket. Jag vill igen säga att det är viktigt att man skulle kunna lära sig ta hand om sälköttet, om skinnet, oljan, bereda skinn. Jag tror att det här skulle kunna bli en ganska stor turistgrej; i upplevelseturismens utveckling skulle det här kunna bli ganska viktigt. Problemet som vi har i dag i den här frågan är att vi i vår jaktlagstiftning har förbud mot att sälja våra byten, och det är någonting som jag har efterlyst länge och som jag tycker att man i näringsutskottet igen borde titta på. För så länge vi inte kan sälja produkterna har vi inga utvecklingsmöjligheter.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag har förmånen att sitta med i näringsutskottet, liksom också min kollega ltl Fredrik Karlström, så vi kommer säkert att ta upp den här frågan. Precis som ltl Gun Carlson säger och som jag har försökt belysa är det väldigt viktigt att man lär sig ta vara på produkterna. Jag tror precis som många andra har sagt här att det skulle kunna bli en nisch, en turistattraktion i sig, bara man lär ut kunskapen. Det har också belysts i tidningar och insändare från gamla jägare att man bör ta upp kunskapsundervisningen för att ta den tillvara. Därför efterlyser vi i klämmen ett åtgärdspaket och kanske att det omfattas av det åtgärdsförslag som arbetsgruppen har gjort, men kanske mera i detalj.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Jag tycker att man borde fundera på varför vi har så mycket säl. Det är helt uppenbart att vi har mycket säl i våra vatten. De skulle inte finnas här om vi inte hade en god tillgång på mat. Vi har fått erfara förra veckan i torsdags på ett miljöseminarium att det finns gott om fisk i våra vatten, förutom gös i Lumparn, så finns det gott om fisk; gäddan har kommit tillbaka, strömmingen ökar och andra arter ökar också som t.ex. flundra och simpa. Varför ökar de fiskarna? Ja, det är väl för att det finns gott om mat för dem också. Det finns gott om plankton och andra näringsämnen som de kan äta, frodas och förökas av. Varför finns det så mycket tillgång på mat för våra fiskar? Ja, för att det finns så mycket näringsämnen som vi med vårt levnadssätt tillför vattnet och vårt hav. Vi göder havet med kväve och fosfor och det gör att vi får denna cirkel.

 

Jag tycker därför att man borde ta ett helhetsgrepp på hela diskussionen och där finns t.ex. landskapsregeringen miljöstrategi som jag tycker att är en viktig åtgärd. Vi måste på något sätt strypa tillförseln av kväve och fosfor och näringsämnen för att vi skall kunna få tillbaka en viss balans.

 

Yrkesfiskarna har inte bara sälen och i viss mån också skarven som hot för sin verksamhet. Det är också så att ju mera av skräpfiskarna som ökar, t.ex. simpa och flundra, så blir det också besvärligare att utöva sin verksamhet. När det alltså finns gott om fisk i haven är det kanske inte alltid som det är rätt sort. Som jag ser det är det inte bara sälen som är problemet utan det är också andra miljöproblem som algblomningar och algmassor som försvårar för våra yrkesfiskare och det kustnära fisket. Att då skjuta bort säl kanske inte är det enda rätta. Sälen behövs i våra vatten för att just kunna äta bort en del av den här fisken. Om de fiskarna också skulle dö och falla ned på bottnarna så bidrar också fisken till en övergödning. Jag är alltså inte intresserad av att skall införa någon skottpeng på säl i framtiden. Vi skall vara glada att vi har både fiskar, sälar och plankton i våra vatten i en viss mängd. Den dagen som vi inte har någon levande verksamhet i våra vatten är det riktigt illa ställt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag blir både glad och ledsen när jag hör ltl Carina Aaltonen. För det första blir jag glad att höra att flundran har kommit tillbaka och ökar. Vi som fiskar flundra har sagt att det inte är sant, den har minskat, det är svårt att få tag i flundror, det finns lite uppe i några vikar. Men sedan blir jag ledsen när ltl Carina Aaltonen kallar flundran för skräpfisk. Flundran är för mig en mycket fin fisk och kom inte och säg att det är bra att sälen äter upp flundrorna! Låt dem gärna äta simporna, men flundrorna vill jag gärna ha för mig själv!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

I så fall får jag be om ursäkt och jag hoppas att ltl Sune Mattsson i framtiden också får gott om flundra i sina nät och att den inte är bara översköljda av simpor som är fallet i dag när man lägger ut näten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag blev lite förvånad över att höra att en lösning för att minska sälstammen i Östersjön vore att minska utsläppen i haven. Vi får vänta ganska länge innan vi har någon sorts ordning och reda på mängden i säl i förhållande till mängden människor. Så enkelt tror jag tyvärr inte att det är. Det finns säkert inte en enkel lösning att bara ha skottpeng på säl heller. Det är inte så mycket man  behöver göra. Med tanke på den tidigare debatten vi har haft måste vi också veta att vi måste ha samma förutsättningar här som man har på andra ställen. Exempelvis berättade jag i mitt anförande att vi har betydligt mycket mera säl här än man har på andra ställen. Däremot är sälersättningen mycket högre på andra ställen än vad den är här. Återigen, om man anknyter det till näringspolitikdebatten, så motverkar de situationer varandra också, men att tro att man skulle min sälbeståndet genom att minska på utsläppen så här direkt, så tror jag att man inte kommer att komma så långt.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag är övertygad om att vi kan inte bara börja skjuta säl och tro att det reder sig, för så enkelt är det som sagt inte. Vi måste minska näringstillförseln till våra hav. Som jag ser det är det ett symptom på att vi har väldigt gott om näringsämnen i de åländska vattnen och därför har vi gott om fisk och därför drar sig sälarna hit. Det är ingen som kan minska utsläppen än vi själva, men det kostar på förstås för det handlar om att man måste ge avkall på både egenintressen och ekonomiska intressen för att förbättra miljön.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

För mig är det helt givet att människan står över sälen och har lite större rättighet att överleva än vad sälen kanske har. Viktigt är också att tänka på att när exempelvis en fiskare eller yrkesfiskare tar upp fångsten från vattnet så tar han också bort näringsämnen och sådant som fisken s.a.s. under sin levnadsperiod har fått i sig, så ett sätt att kanske förbättra miljön i sjön är att sporra flera till yrkesfiskarebanan i stället för att lämna det till att sälen skall äta upp näringsämnena. Det är inte så svart eller vitt och så enkelt att hitta lösningen på det här problemet, men det är helt klart så att för mig är människan lite högre stående än sälen och sålunda tycker jag att människan borde kunna styra och ställa över vem och på vilket sätt man skall överleva. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det finns väl 20-30 verksamma yrkesfiskare i dag och jag önskar att det fanns många fler som arbetar med att ta upp en del av näringsämnena eller fisken ur havet. Det är viktigt, men samtidigt tror jag inte att man löser problematiken genom att införa skottpeng på säl, man måste nog använda sig av andra metoder då, fångsfällor osv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det var delvis samma tankar jag hade om miljöåtgärderna för att få ner sälstammen. Det är nog ett långsiktigt mål. Det är ingenting som man når på ett halvår, ett år eller fast fem år, utan nu bör vi komma till ett snabbt resultat för att få sälen så pass rädd att den håller sig borta från innevikarna där den stör det kustnära fisket. Annars blir det så att antalet fiskare som ltl Carina Aaltonen räknade upp kommer att försvinna helt, om man låter sälen utveckla sig i den takt den har nu. Med den population som är i dag på sälen och med det isläge vi har kommer den ytterligare att ha en förmånlig utveckling. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Vi kan i alla fall enas om att vi behöver göra miljöinsatser för att komma åt problemet på sikt. Att förbättra vattnet i Östersjön är en del av också det som ltl Brage Eklund vill göra för att förbättra förutsättningarna för fiskare i framtiden.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det har jag påpekat länge. Bl.a. har jag hävdat att man t.ex. skulle bilda ett Östersjöråd så att man sammanslog alla gemensamma krafter runt Östersjöns miljö, men det har inte fått respons ännu och jag tror fortfarande att det skulle vara enda sättet. Om vi skall ha Östersjön ren för att förbättra möjligheterna för framtida yrkesfiske och allt det här måste vi sammanslå oss i ett konkret råd eller vad det skall kallas för att vidta åtgärder, där representanter från alla Östersjöns länder skall vara med. Det måste till mera drastiska åtgärder än att bara påverka miljön för att kunna lösa sälproblemet så här hastigt.

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Men en viktig åtgärd är just att förbättra miljön och då förstår jag inte att vi skall bara lyssna på våra grannar runt Östersjön; jag tycker att vi skall – precis som landskapsregeringen gör – leda utvecklingen och försöka få de andra att följa efter och sätta upp de normer som vi bestämmer eftersom vi som bor här, som fiskar här och som skall leva här, vi är mer beroende av vattnen runt omkring oss i Östersjön än kanske många andra som bor i Östersjöområdet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående argument för fortsatt vårjakt. (HM nr 49/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Jag hoppas att den här motionen skall ses som ett vidare argument för att bevara vårfågeljakten och inte ses som någon kritik mot det som har skett. Alla vet resultatet av EG-domstolens beslut om att all jakt på sjöfågel förutom på alfågel skall upphöra. Jägarkåren är, med all rätt, upprörd, man anser sig lurade på de löften som en gång gavs att det inte skulle vara någon fara för vårfågeljaktens framtid. Hur blev det så här? Ja, det är frågor som många har ställt sig och ingen har väl de rätta svaren.

 

Fågeldirektivets text som ligger till grund för den tolkning som EG-domstolen har tagit när man förbjöd vårfågeljakten kan bli svår att ändra på. Däremot bilagorna till direktivet och dess tolkningsmanualer är de textdelar som går att ändra på, men då måste vi också kunna påvisa för berörda myndigheter faktamaterial som påvisar att den avskjutning som görs inte påverkar fåglarnas existens. Vi måste också visa på en skötselplan där fågelbestånden och livsmiljöerna för fåglarna i skärgården inte är hotade.

 

Basfakta i samband med förhandlingar är alltid bra att ha och därför anser vi att en utredning om domstolsbeslut rörande jaktfrågor i EG-domstolen borde göras och framför allt de fall där man har gett undantag från gällande lagar och bestämmelser. Fallet med insamlingen av tofsvipeägg i Holland är någonting som vi inte glömmer med motiveringen att det handlar om traditioner och sociokulturella världen, en motivering som överensstämmer med ett försvar av den åländska vårjakten.

 

Med anledning av detta hemställer vi om att en utredning görs av alla domstolsbeslut som fattas i EG-domstolen rörande jaktärenden och som skall ligga till grund för landskapsregeringens fortsatta agerande vid behandlingen av vårfågeljakten.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Ett bra argument för fortsatt vårjakt är att inte bygga kraftverk på för fåglarna viktiga häckningsöar och skär. Där är ltl Brage Eklund i en synnerligen unik situation som aktieägare i Leovind, så dettta oresonliga byggande och förstörande av våra häckningsöar och –skär kan han stoppa om han vill!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det som ltl Ronald Boman nu tar upp som argument för vårjakten tycker jag att egentligen inte har att göra med varandra. Att satsa på vindmöllor och vindkraftverk anser jag att är en miljöinsats som vi borde ta vara på och att använda det i argumentationen gentemot den här motionen tycker jag inte är värt att kommentera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag känner väl till de argument och bakgrundsfakta som ligger till grund för den hemställningsmotion som här presenterades och jag uppskattar det arbete som har gjorts av de personerna för den här saken. Det finns andra personer och krafter som också jobbar för att hitta en väg tillbaka till en fortsatt vårjakt. Det är viktigt att vi alla anstränger oss på den punkten. Det går inte så här rakt av att skapa argument; jag tycker att de argument som har funnits är klara. Det gäller att forma regelverken på det viset att våra argument passar in i det. Men det gäller att göra vår röst hör och jag tycker att landskapsregeringen i samband med Finlands ordförandeskap i EU kunde passa på och föra fram; om man anser att vårjakten är en så viktig sak att vi skall hitta en väg

tillbaka så kunde man under den perioden föra fram de här sakerna gentemot riket och mot Europa.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är ett rent konkret exempel och jag tycker att man kan passa på om det finns möjlighet till det. Jag tror nog att agendan på ordförandeskapet redan är fastställd, så jag undrar om man kommer fram där med sådana här argument, men tanken är god. Personligen har jag slutat med vårjakten för fem år sedan; redan ansåg jag att man har inskränkt på människans möjlighet att själv bestämma över sig och avgöra vad som är rätt och fel när det gäller fågelstammen. Men jag tycker att det här är en sådan inskränkning på vår kultur och våra traditioner.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att det är en inskränkning och ett inkräktande på våra kulturella traditioner som egentligen stör mest här. Går det till på det här viset i den här frågan, så kan man väl räkna med att det kommer att gå likadant i någon annan fråga i framtiden, så därför blir frågan bara att när sätter vi ner hälarna och börjar protestera så att det syns och hörs. Gör vi det nu eller gör vi det någon annan gång?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Så är det att någon gång måste vi sluta prata och försöka agera. Det är väl det som vi kanske missade i inledningen när vi började försvara oss om vårfågeljakten; vi skulle ha haft mera forskning och mera resultat att visa på att vårfågeljakten inte påverkar bara fågelstammen. Det är det som saknades i argumentationen. EG-domstolen frågade efter argumenten och forskningen skulle alltså ha gjorts i ett tidigt skede.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Jag hade inte tänkt säga så mycket om motionen, men jag känner igen tankegångarna som ltl Brage Eklund förde fram. Det är diskussioner som vi antagligen har fört med samma personer. Det är också riktigt som ltl Eklund nämnde att direktivet kan man antagligen inte göra något åt därför att  här har Birdlife och Face kommit överens om att det kommer man inte att röra, man kommer inte att öppna det, utan det som vi har kommit fram till i diskussionerna med olika grupper i samhället är just tolkningsdirektivet. Uppfattningen är att det får man inte heller ändrat, men man kan begära att få en utvidgad tolkning av direktivet. Det skulle gå ut på att man skulle särskilja honor och hanar; i dag dras en kategori, typ ejder, över samma kam, man säger att häckningtiden är från april till augusti, medan vår uppfattning är att hanarna har gjort sitt i början av maj redan och därmed skulle man kunna argumentera för att få skjuta hanar. Det skulle också vara biologiskt hållbart, så jag håller med ltl Eklund i hans argument. Vi sade också i vårt svar till kommissionen, när vi rapporterade vad vi gör med anledning av domen, att vi kommer att återkomma med det här. Jag  vet inte om Finlands ordförandeskap är rätt; de vägar som vi har kommit fram till är via ordningskommittén och att få några med oss där att driva frågan med de argument som ltl Eklund tog upp här. Jag tror att det är enda vägen att komma fram genom att biologiskt/forksningsmässigt via att hanarna har gjort sitt – som jag sade – i början av maj redan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ledamoten Strand tog själv upp frågan om forskningsresultatet. Det kanske jag inte belyste tillräckligt. Jag vill hävda att skall man komma någon vart i fortsättningen i förhandlingarna med argumentationen att vårfågeljakten skall vara kvar är det nog viktigt att ha resultat att hänvisa till och att forskningen säger att avskjutningen inte har någon inverkan på själva populationen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Herr talman!

Så är det och med facit i hand borde man, precis som ltl Eklund sade, ha haft forskningen att redovisa, men problemet var att EU fokuserade i sina klaganden på olika saker under resans gång, medan man fick facit i domen. Efter domen var det lättare att lokalisera vad är det som vi måste jobba med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående ruinbana för träning med räddnings- och polishundar. (EF 12/2005-2006).

 

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte ges.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 5 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.00).