Plenum den 3 maj 2001 kl. 13:00

PLENUM den 3 maj 2001 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Eklöw).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder för att säkerställa vårjakten på sjöfågel. (S nr 3/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång, om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

I det skriftliga svaret redogörs för vilken landskapsstyrelsens strategi är och vilka åtgärder landskapsstyrelsen ämnar vidta för att säkerställa den på Åland hävdvunna vårjakten på sjöfågel, helt enligt ltl Lasse Wiklöfs önskemål, men ingenting är så bra att man inte kan sträva efter att göra det bättre och därför har jag ytterligare kommentarer till svaret.

 

Då man följer turerna kring vårjakten, alltifrån förhandlingarna om Finlands och Ålands anslutning till EU till i dag, så måste man konstatera att det blev en dålig start då man lät sig nöjas med att frågan om den åländska sjöfågeljakten skulle kunna lösas inom bestämmelserna i fågeldirektivet. Motigheterna sågs kanske till en början som överkomliga och möjliga att lösa, men efter det att EU-kommissionen tillställde Finland och Åland det motiverade yttrandet blev situationen betydligt allvarligare eftersom en följd av yttrandet kunde bli att ärendet fördes till EG-domstolen för prövning. Vi skriver i svaret att arbetet med att bibehålla vårjakten på sjöfågel hör till de frågor som landskapsstyrelsen gett högsta prioritet, och det är ingen överdrift.

 

Jag är också övertygad om att tidigare landskapsstyrelser har gjort vad man har kunnat för att avvärja hotet om att vi skulle tvingas upphöra med sjöfågeljakten. Därför har man också försökt övertyga kommissionen om att det inte finns några andra möjligheter att bedriva jakt än under våren enligt de traditioner som har rått på Åland sedan urminnestider. Likaså har man infört en strikt kontrollerad jakt med begränsade kvoter artvis och också begränsade kvoter för de enskilda jägarna. 

 

Den nuvarande landskapsstyrelsen har ingalunda givit upp kampen utan kommer fortsättningsvis att målmedvetet arbeta för att sjöfågeljakten skall kunna bedrivas även i framtiden, åtminstone i samma utsträckning som för närvarande. Vi anser nämligen att den avskjutning som nu förekommer, efter de restriktioner som har införts, är att betrakta som ett litet antal och tillgodoser därför fågeldirektivets krav. Den 30 mars detta år, dagen efter det att den här landskapsstyrelsen tillträdde, skickades de senast överenskomna utredningarna till kommissionen. Utredningarna visade bl.a. att kvoterna har minskats trots att sjöfågelstammen är stabil och i vissa fall t.o.m. har ökat och också förstärkte argumenten att det inte finns någon annan lämplig lösning. Frågan har sedan dess legat hos EU-kommissionen, men något ställningstagande om hur man ställer sig till vårfågeljakten efter den nya informationen har veterligen inte kommit ännu. Spörsmålsställarna säger sig ha erfarit att ”inga tunga insatser förbereds” och ”inga krafttag tas” från landskapsstyrelsen för att rädda vårfågeljakten. Jag vet egentligen inte vad spörsmålsställarna menar med tunga insatser och krafttag, men jag kan meddela att helt ovetande om spörsmålet har landskapsstyrelsen, eftersom något svar från EU inte har kommit, inlett ett arbete i Bryssel med att få till stånd ett möte med kommissionär Margot Wallström och möjligen också med personal från direktoratet för att genom diskussioner försöka nå en lösning med kommissionen så att ärendet inte skulle föras till EG-domstolen. Något svar på om det kan bli ett möte har vi ännu inte fått, men vi är hoppfulla om att det skall kunna gå att ordna ett sammanträffande.

 

Jag kan även tillägga att landskapsstyrelsen anser sjöfågeljakten som en så viktig fråga att vi i alla sammanhang kommer att driva frågan vidare enligt de intentioner man har haft tidigare med alla tänkbara argument, också i den situationen där vi står ensamma mot EU-myndigheterna.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman! 

Då undertecknad m.fl. i april drygt tre veckor efter att nya landskapsstyrelsen hade tillträtt fick tämligen klara indikationer på att landskapsstyrelsen inte var i färd med att förbereda någon speciell strategi innehållande aktiva åtgärder för att, som vi säger, kraftfullt agera för en bibehållen vårjakt, såg vi oss undertecknade föranledda att inlämna ett spörsmål och därmed markera vår oro, allvaret i frågan och nödvändigheten av att just en strategi och åtgärder i ärendet utformas.

 

Vår uppfattning var och är fortfarande att risken är mycket överhängande att vårjakten inte bara hotas att starkt reduceras utan kanske t.o.m. att helt upphöra. Eftersom lagtinget nu dessutom på fredag avslutar sin vårsession bedömde vi det som absolut nödvändigt att markera allvaret och tyngden i saken och, det skall understrykas från vår sida, just genom sättet att lansera ett spörsmål.

 

Landskapsstyrelseledamoten Eriksson säger att man i Bryssel har tämligen stora, vad jag kan förstå, förberedelser inför en mycket aktiv åtgärdsflora, men de facto var det så att vid tidpunkten för spörsmålets inlämnande kände man inte till några sådana åtgärder i Bryssel.

 

Herr talman!

Försvinner vårjakten - och vi vet att betydande krafter arbetar i en sådan riktning - är det inte bara en djup och hävdvunnen kulturtradition som går ur tiden. En stor och mycket viktig trivselfråga, inte minst i vår skärgård, utgår då också, vilken inte har något ringa värde när det gäller trivselaspekterna och också möjligheterna att driva vettig regionalpolitik ute i skärgården. Det blir definitivt inte lättare att sörja för inflyttning och en positivare utveckling av invånarantalet i dessa kommuner om vårjakten elimineras.

 

Samtidigt, herr talman, kan vi vara säkra på att skärgårdens realkapital i form av skytteholmar och skär dessutom kommer att decimeras i värde. Sjöfågeljakten har därmed vida större betydelse än man kan förledas tro. Det föreligger således också en rent ekonomisk aspekt som inte är helt obetydlig och faktiskt i det här avseendet står stick i stäv och motverkar direkt det EU-stöd som glesbygden de facto kan dra fördel av.

 

Landskapsstyrelsen ger i sitt svar en historieskrivning av vad tidigare landskapsstyrelse gjort i detta ärende, och det skall alla känna till att tidigare regeringar verkligen ansträngt sig för att försöka rädda vårjakten. Det är därför vi finner det så angeläget att också markera nödvändigheten av att den nuvarande optimerar sina insatser och ger sådana löften för en lycklig lösning på frågan. Den nya landskapsstyrelsen säger sig för tillfälle arbeta med att få till stånd ett möte mellan EU-kommissionären Margot Wallström, Finlands jordbruksminister Kalevi Hemilä och landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson. Man säger att syftet är att nå en lösning utan att frågan skulle föras till EU-domstolen. Det är bra om så är fallet. Det var ungefär detta jag själv som huvudundertecknare som nödvändigt när spörsmålet avfattades och jag utgår naturligtvis från att landskapsstyrelsen i denna sena timma därför också tagit kontakt med Wallström och Hemilä och att dessa också deklarerat att de är beredda att ställa upp för ett aviserat möte. Det kan vi säkert få bekräftelse på här av landskapsstyrelseledamoten Eriksson redan i dag. Det förhåller sig säkerligen inte så att denna aviserade förberedelse allenast inskränker sig till interna diskussioner med landskapsstyrelsens tjänstemän och i övrigt inom regeringskollegiet.

 

Det som annars oroar i denna fråga är att Finland, som tidigare så helhjärtat stött Ålands strävanden synbarligen för egen del har funnit orsak att agera något annorlunda än vi själva i sitt vårjagande, och vad det beror på skall jag inte ha en åsikt om, men uppenbarligen är vägen inte så lätt och därför måste man nu vara grundligt förberedd.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, som har jaktfrågorna på sitt bord, var i ett tidigare sammanhang inte alltför het för att försöka undvika rättsförfarande i EG-domstolen. Jag har senare förstått att han insåg sitt misstag och nu är beredd att agera politiskt. Själv tror jag nämligen att just en politisk lösning är den enda vägen till bibehållen vårjakt, även om denna jaktform redan nu är ytterst starkt myndighetsreglerad.

 

Herr talman!

Lyckas landskapsstyrelsen skall jag offentligt ge dem beröm. Lyckas den inte kommer kritiken att bli hård och misstroendefrågan kommer som ett brev på posten. Jag tror emellertid att den här frågans positiva lösning kräver hårt arbete, ypperlig politisk fingertoppskänsla och nu gäller det verkligen att mobilisera alla politiska krafter som kan bistå i arbetet för en bra lösning.

 

Herr talman!

Jag vill i detta sammanhang också avisera en kläm. Den skulle ha följande lydelse:

 

”Lagtinget accepterar inte ett förbud mot eller ytterligare inskränkningar i vårjakten på Åland och hemställer därför att landskapsstyrelsen säkerställer vårjakten genom en hållbar politisk lösning.”

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf framhöll att tidigare landskapsstyrelser verkligen har ansträngt sig i denna fråga. Man förstår på framställningen att de har gjort allt vad som står i mänsklig makt! Och så säger ltl Wiklöf att om den här landskapsstyrelsen på kort tid, i något slags slutvarv, inte når resultat, då blir det misstroende som ett brev på posten! Ltl Wiklöf talar om att det skall vara krafttag, det skall vara full aktion osv. Vad menas med det? Man får för sig att det inte har räckt med tidigare åtgärder som har varit kontakter, information osv. Kanhända att de tidigare ansträngningarna inte bedöms som så goda att det skulle vara omöjligt att överträffa dem! Men lite närmare om det där med krafttag skulle vara intressant. I hemställningskläm föreslås att lagtinget inte skall acceptera ett förbud. Hur gör lagtinget när det inte accepterar följden av internationella avtal?

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Mig veterligen har vi ännu våren 2001 vårjakten kvar. Jag talar inte om den tid som förevarit i det avseendet. Vi har jakten kvar. Jag talade om vad som sker om jakten försvinner.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det här är ett ärende där man kan utgå från att lagtinget egentligen är ganska enigt. Det finns variationer i synen på vårjakten, men jag tror att det egentligen inte är någon lagtingsledamot som är mot att vårjakten i den utsträckning som den nu har skulle fortsätta. Det vi nu diskuterar är medlen och de medlen skulle jag vilja höra ltl Wiklöf yttra sig lite mer om, eftersom han anser att det är möjligt för den här regeringen, när alla andra regeringar har misslyckats, att göra något om man tar till krafttag!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Jag förstår att ltl Svensson är ganska ny när det gäller att ingå i regeringsblocket, men det är faktiskt sittande regering som väljer medlen för att lyckas och bringa den här frågan till framgång. Vi uppmanar den att göra sitt allra yttersta, mobilisera alla krafter och vara så uppfinningsrik och klok det bara är möjligt för att nå därhän. Det är inte oppositionen som för regeringen väljer det sätt på vilket den skall tackla problemen – inte ännu åtminstone, det kan ta ett tag ännu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. I stöd av 32 § AO beviljas landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson ordet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Jag är överens med ltl Wiklöfs beskrivning över vårjaktens viktighet och vårjaktens betydelse för Åland och i all synnerhet för skärgården. Där har vi inte några som helst divergerande uppfattningar. När ltl Wiklöf hävdar att jag skulle ha varit inne för att bara låta ärendet gå till EG-domstolen är detta en missuppfattning. Det var inte alls det jag sade och det tror jag att ltl Wiklöf också vet, för han känner mig säkert så pass bra.

 

Jag vill i redogörelsen ta med en kort historisk tillbakablick för att se var vi befinner oss i dag och samtidigt sade jag också att tidigare landskapsstyrelser har sannolikt gjort allt man har kunnat för att klara av den här situationen, men det har inte varit lätt, det vet jag och vi måste nog också se diskussionen i dag mot bakgrund av det dokument jag fick i min hand för 10 minuter sedan, där republiken Frankrike har fällts av EG-domstolen för brott mot bevarande av vilda fåglar och jakttider. Det kom nu för några minuter sedan. Det är nog en verkligt allvarlig situation vi befinner oss i och den här landskapsstyrelsen inser till fullo allvaret och kommer, som vi skriver i svaret, att göra allt för att försöka rädda vårfågeljakten, åtminstone på samma nivå som i dag.

 

Om ltl Wiklöf försöker sprida misstro mot mig om min förmåga och vilja att sköta den här frågan, så tror jag att han inte kommer att bli trodd – om han ens själv tror på att jag och landskapsstyrelsen inte skulle arbeta så mycket vi kan för den här frågan. Jag har tidigare agerat i frågan utgående från en oppositionsroll och nu är jag ”på andra sidan”, och jag förstår till fullo att man lägger ett spörsmål, att man vill diskutera frågan och jag ser inget dramatiskt i att man har författat och inlämnat ett spörsmålet till lagtinget utan det är ett sätt att umgås, det är ett sätt att få frågorna diskuterade och vi måste ta det för vad det är: det är en umgängesform i lagtinget. Om inte ltl Wiklöf och oppositionen i övrigt vill komma med några förslag eller hjälpa majoriteten på traven med uttrycket ”kraftfullt agera” osv., så får vi väl försöka fundera ut det själva, men gärna, om vi är överens om att bibehålla vårjakten, kunde det vara ett bra sätt att umgås. Det är ingen lätt sak, det har jag vetat hela tiden och vet det i all synnerhet nu, men om vi diskuterar de här sakerna lugnt, sakligt och gemensamt finner varandra och kan stöda varandra kanske det lyckas till slut.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson berättar om hur välkänd hans inställning är i jaktfrågor och hur väl alla känner till hans jaktengagemang, och det är välkänt här på Åland. Det är bara det att den här frågan avgörs antagligen i Bryssel, kanske delvis också i Helsingfors och jag misstänker att det finns åtminstone några nyckelpersoner i Bryssel som inte känner till ledamoten Sune Erikssons inställning och engagemang i den här frågan. Det här att skicka ett brev är naturligtvis nödvändigt och formellt korrekt, men jag tror inte att det räcker. Det kanske går som det gick med brevet om sjöfarten och deltagandet i finansministermötet. Såvitt jag förstår lyckades inte det så bra, och det var ändå bara här i Norden. Jag skulle tipsa om intensiva personliga kontakter och besök i Bryssel eller att man engagerar en lobbyist eller varför inte ledamoten Christer Jansson, som har stor erfarenhet av politiken i Bryssel, också i regionkommittén brukar frågor om fågeljakten vara uppe och det är just fransmännen som är väldigt aktiva, så han kan säkert också hjälpa till i den här frågan!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!   

Ltl Sundback måste ha missförstått mig lite med brevet. Det var ett svar till kommissionen på frågor för att ytterligare belysa och stärka argumentationen. Arbetet med kontakter till de människor i Bryssel som inte känner till mitt engagemang i jaktfrågor är nog mera på ett personligt och politiskt plan.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Då tycker jag att det är nästan ännu värre ställt! Det är tydligen så att brevet härrör från den fortgående dialogen mellan kommissionen, landskapsstyrelsen och riket. Det har alltså inte gått något brev överhuvudtaget varken till kommissionär Wallström eller till Hemilä, utan brevet är under arbete s.a.s. och det skall sedan också följa andra kontakter. Det känns som om det är lite för långsam takt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson har helt rätt i att spörsmålet är en umgängesform här i lagtinget. Det tycker jag är en riktig iakttagelse. Hade vi ställt en enkel fråga hade vi inte fått tillfälle att överhuvudtaget diskutera denna fråga, som vi tycker att har ett så stort djup och vikt att spörsmålskaraktären är den rätta. Ltl Sundback var lite inne på det och jag tror inte heller att det räcker med någon korrespondens här med vacker kalligrafi utan här behövs det verkligen lobbying. Det är vad jag indikerar med ”kraftfullhet”. Det räcker inte att vi bara sitter här och skickar brev till höger och vänster. Vi måste vara med och på ort och ställe försöka beveka människor som är involverade i processen att förstå vår fråga. Det är jätteviktigt. Så gör andra för att få framgång; ibland lyckas inte ens det, trots verkligt tuffa och stora ansträngningar.

 

I debatten försökte jag förhöra mig om huruvida landskapsstyrelsen nu har talat med jordbruksminister Kalevi Hemilä, som har frågeställningarna på sitt bord i Helsingfors och om man har varit i kontakt med kommissionären Wallström. Jag tror att det är viktigt att man så snabbt som möjligt initierar de kontakterna också och börjar diskussionen inför uppvaktning och mera ingående diskussioner på plats i Bryssel. Kanske man kunde få det bekräftat att de är vidtalade och att de inte reser bort när tiden och stunden är inne.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Vårjaktens betydelse för den åländska identiteten kan inte förringas eller förnekas. Kulturarvet efter gångna generationers vardagsliv är oerhört starkt påtagligt, speciellt nu då vi återigen lever mitt i den årstid då vårjakten bedrivs.

 

Som skärgårdsbo vet jag hur viktigt det är att vi får behålla rätten till jakt på sjöfåglar på det traditionella sättet.

 

Vårjakten är för skärgårdsborna och säkert för övriga jaktintresserade det aktuella samtalsämnet. Man diskuterar inte väder och vind, utan man frågar varandra om man har varit ut med vettarna, hur mycket man fick osv. Ungdomarna är precis som alltid de som är allra mest intresserade. Man pratar om jakten i timme efter timme, och jag kan inte tänka mig något som kan ersätta vårjakten som ett, vad skall man kalla det, alltomslutande allmänintresse. Tar man vårjakten ifrån oss, tror jag att förutsättningarna för skärgårdens överlevnad som en stolt och vital del av vårt samhälle avsevärt försämras. Det är inte enbart jakten som sådan vi går miste om vid ett förbud. Också generationers arbete genom jaktvårdsföreningarna spolieras på samma gång. Det finns dokumenterade fågelskyddsåtgärder med internt accepterade begränsningar i antalet fåglar man får skjuta. Inventeringar av fågelstammarna har i vissa fall utförts i över 50 år. Den statistiken ger klara besked. Fågelstammarna har inte på något sätt minskat under den perioden. Sedan slutet på åttiotalet har fågelstammarna i stort sett varit mycket starka.

 

Sedan EU-omröstningen och EU-inträdet har det i all sin tydlighet framkommit att vi blev grundlurade, i all synnerhet vad gäller vårjakten. Allting var i sin ordning, påstods det. Men nu kan man klart uttyda att andra faktorer var betydligt viktigare än vårjakten då vi gick till valurnorna i samband med EU-valet. Nu finns ingenting annat kvar än att försöka rädda det som räddas kan.

 

För ungefär en månad sedan fick vi en ny landskapsstyrelse som då naturligtvis fick det här havererade ämnet i famnen, i en situation då EU-kommissionen förbereder ett domstolsförfarande mot Finland och därigenom Åland.

 

I den här situationen lämnar oppositionen in ett spörsmål angående vårjakten på sjöfågel. Spörsmålet må vara allmänt formulerat, men det genomsyrar ändå en kritik mot nuvarande landskapsstyrelse. Förste undertecknaren ltl Wiklöf tar på sig att för en samlad jägarkårs räkning kritisera den landskapsstyrelse som handhaft detta ärende i lite över fyra veckor! Vad säger detta om ltl Wiklöf och övriga undertecknare? Jag tror inte att ärendet i sig är så väldigt intressant för dem, men man passar här på att bedriva oppositionspolitik i vanlig ordning. Intet nytt under solen, som man brukar säga.

 

Jag kan försäkra att den liberala lagtingsgruppen är medveten om vikten av att ärendet behandlas i skyndsam ordning med utnyttjande av alla tillgängliga resurser. Men vi kan inte vrida tiden tillbaka. Vi har endast nuläget att utgå från.

 

Herr talman!

Åtminstone jag har inte gett upp hoppet ännu.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Först vill jag till ltl Perämaa säga att jag är glad över att vi delar värderingarna när det gäller vårjaktens betydelse både för skärgården och för alla jaktintresserade i det här landskapet som helhet. Det känns jättebra. Att sedan säga att detta ”havererade ärende” har överlämnats till en ny regering! Jag försökte tydliggöra mig på den här punkten och nu gör jag det igen: nej, jakten är icke slut på Åland. Den vår vi har framför oss, 2001, skall vi fortsätta att skjuta fåglar, om än i ett reglerat avseende. Det har blivit mycket mer reglerat, men visst skall vi fortsätta att jaga. Det är det vi vill och det är därför vi från oppositionens sida vill sätta maximal press på sittande landskapsstyrelse så att den gör allt den förmår för att vi skall få fortsätta jaga. Varför vi agerade sade jag inledningsvis. Jag säger det igen: tre veckor har det gått. Med undantag för det brev som egentligen den gamla landskapsstyrelsen hade fabricerat visavi frågeställningar och önskemål från Bryssel som skulle besvaras, det skickades ut dagen efter man hade tillträtt, men i övrigt var inte den här processen igång, åtminstone inte i Bryssel. Vi har kontrollerat upp det, så vi vet.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag är nog också rätt så säker på att vi har samma värderingar och alla önskar att vårjakten skall kvarstå, men det har dock kommit till min kännedom att ltl Wiklöf i något sammanhang, i den då sittande landskapsstyrelsen, garanterat att vårjakten skall kvarstå. Det vore då klädsamt om ltl Wiklöf kunde hålla en något lägre profil!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Det äger sin riktighet att även jag har varit involverad i den här processen och tillsammans med finländska myndigheter överenskommit om hur vi bör lösa frågan. Nog vet jag att det figurerar ett litet papper på näringsavdelningen i dag där Lasse Wiklöf säger att han tror att vårjakten är garanterad och räddad. Så trodde vi vid den tidpunkten. (Från salen: ltl Sundback: även liberalerna)  Ja, vi var alla övertygade om detta. Men tiderna förändras och fortfarande har vi jakten kvar, nio-tio år efter detta. Frågan är: får vi ha den kvar fortsättningsvis. Det är därför vi aktualiserar den här frågan. Inte är det något meriterande för ltl Perämaa här i plenum att appellera som något negativt till den tid då ålänningarna har fått bedriva vårjakt. Nu handlar det faktiskt om att se framåt och säkerställa att de får bedriva den även kommande år.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Ltl Perämaa kände sig grundlurad vid EU-inträdet. Skulle han ha varit lite mer uppmärksam och också ha hört på den debatt som fördes, så kanske han också skulle ha åstadkommit att hans parti hade haft en annan syn och att det kanske hade varit flera än de fyra som röstade mot EU i lagtinget. Då togs också vårjakten upp, men man ville inte höra på det örat. Det var inte så intressant att föra fram det i förhandlingarna från liberalernas sida heller. Man tittade inte ens på vad Färöarna gjorde när man trädde in i det dåvarande EG och det undantag man hade till den delen. Jag hoppas alltså att ltl Perämaa har en annan demokratisk syn än det han nu framförde i lagtinget, där han anser att oppositionen inte skall få ställa dylika frågor. En demokratisk grundsyn är att vara och en själv i detta  parlament väljer vilken fråga han vill föra fram och debattera i lagtinget. Det kommer jag aldrig att kritisera ltl Perämaa för, oberoende av vad han för fram. Det här är en viktig fråga som många i likhet med Perämaa nu känner sig grundlurade om, men låt dig inte grundluras flera gånger ltl Perämaa!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det har framkommit att i samband med EU-inträdet var det liberala partiet helt klart emot att vi skulle gå med om inte vårjakten kunde garanteras. Nuvarande landskapsstyrelseledamot Sune Eriksson var en av dem som förde fram ärendet och lade stor vikt vid det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

EU-inträdesdiskussionen tror jag att jag hoppar över! Det blir lite för komplicerat för alla att hålla sig införstådda i alla turer, men det viktiga är nu hur detta skall garanteras i framtiden. Ltl Perämaa tycker inte att oppositionen skall ställa något spörsmål i frågan utan vi skall vara tysta! Samtidigt tror han att det skall ordnas i skyndsam ordning. Då vill jag veta: på vilket sätt? Ltl Perämaa representerar majoriteten och jag förstår att ni då har olika strategier på gång om hur detta skall lösas, så vi vill gärna höra det! Det andra är att ltl Perämaa tror att det skall gå i skyndsam ordning. Nu har det tagit tre veckor för landskapsstyrelsen att besluta att de vid tillfälle skall försöka åstadkomma ett möte med Margot Wallström och Kalevi Hemilä. Det har gått tre veckor för att ta beslutet att man skulle eventuellt försöka få till stånd ett möte! Vad är nu ”skyndsam ordning”? Är mötet klart inom en månad, är det bra? Ett år, sommaren, vad är enligt Perämaa rimligt i det här fallet med uttrycket ”skyndsam ordning” innan vi får veta besked om landskapsstyrelsens strategier i den här frågan?

TALMANNEN: Direkta frågor i replik skall i allmänhet inte ställas och behöver därför heller inte besvaras.

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback nämner tre veckor och pratar om skyndsam tid och bråttom. EU-valet gjordes 1995, för ungefär sex år sedan. Nu har det gått tre veckor sedan den förra landskapsstyrelsen tillträdde. Skall man sätta tiderna i relation till varandra tycker jag ändå inte att man kan förvänta sig att någonting kan ske på tre veckor, men jag håller med om, som jag också framförde i mitt anförande, att ärendet måste behandlas i skyndsam ordning. Jag tror inte att det finns någon person bättre skickad än landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson att hantera den här saken.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det är möjligt att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson är bäst skickad att sköta den här saken. Han har vårjakten tydligen som sitt specialområde och den ligger inte mera under näringsministern. Därför är förväntningarna stora just på att vi skall få någonting nytt som inte tidigare har framkommit i den här kampen. Man kan inte ställa detta med skyndsam ordning i relation till EU-inträdet, för det är under de senaste åren som själva kampen har inletts. Det blir s.a.s. mindre och mindre tid för varje vecka som går – den ökar inte för att det är så och så länge sedan vi gick med i EU. Det nyttjar ingenting att se tillbaka, utan vad är det som nu skall göras? Där tycker jag faktiskt inte att Perämaa har bidragit med någonting i diskussionen – bara att han stöder Sune Eriksson, och det kanske är det som är priset för att sitta i majoriteten!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

I detta forum här i lagtinget uppfattar jag det som att det är oppositionens sak att föra fram konstruktiva förslag till landskapsstyrelsen. Det är kanske inte det nuvarande maktblocket som här i salen för fram dem. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha hört någonting konstruktivt från ltl Sundbacks sida i dag i detta ärende.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! 

Det har nu gått fem veckor i dag sedan den nya landskapsstyrelsen tillträdde, inte tre veckor, det är en betydande skillnad däremellan. För min del har jag inte deltagit i spörsmålet. Jag har inte underskrivit det av det skälet att jag har känt mig som varande för mycket sakägare och jag har inte velat pressa den nya landskapsstyrelsen och den nya jaktansvariga i de här frågorna förrän en tillräckligt lång tid har gått. Jag tänker inte heller i dag ägna mig åt för Frisinnad Samverkans del att göra annat än att diskutera med landskapsstyrelsen och att efterhöra vad som verkligen har gjorts, görs och avses att göras, eftersom detta är en allåländsk fråga som erfordrar bred information ut till allmänheten och inte minst de 4.000 jägarna vad det är som händer och vad det är som görs samt att vi också kan observera sådant som eventuellt inte görs eller görs otillfredsställande mycket eller otillfredsställande ur kvalitativ synpunkt så att vi därmed kan biträda landskapsstyrelsen och hjälpa i detta allvarliga gemensamma ärende. Jag har i stället haft möjlighet att första gången i mitt liv – jag började jaga sjöfågel när jag var 12 år – få vara ute på strömfågeljakt och jag är mycket tacksam för att jag har givits den möjligheten samt också den ordinarie jakten den 1.5 och kan konstatera att det finns mycket fågel. Det som särskilt de två senaste landskapsstyrelserna har anfört, visar sig för dem som rör sig i verkligheten, riktigt. Det finns ådfågel nästan hur mycket som helst och glädjande är hur mycket svärta det finns redan. I södra Föglö brukar de förut inte komma förrän 5 maj. Nu har de redan anlänt i stora skaror och det verkligen glädjande, trots den hårda predatorpress som är på svärtan under dess fortplantningsperiod, som är ganska sent i slutet på senare delen av juni. Samma är det med knipan, särskilt under strömfågelperioden var det bra med knipa. Det visar sig att vi har rätt, att jakten har ingen annan betydelse för fågelstammarnas storlek och utveckling än att den är positiv. Den argumentation som har förts är riktig.

 

Att i det sammanhanget som jaktministern anför nu börja jämföra med hur jakten på småfågel går till i norra Frankrike och norra Italien, att det skulle vara något slags parallellfall, är lite sorgligt. Det är en rovskattning av genomflygande fåglar, landskapsstyrelseledamoten Eriksson! Där har man ingen predatorkamp, där har man ingen fortplantning av fåglarna på platsen där man skjuter dem osv. Där sköter man inte fåglarna nästan som sina egna höns som vi gör här på Åland. Det är inte jämförbart. Styrkan i vår argumentation ligger i att den är så biologiskt stark. Det är det som har varit räddningen hittills när vi har lyckats bibehålla jakten kvar, att vår sakargumentation har varit så stark.

 

Som sades här har landskapsstyrelsen gjort en sak bevisligen, nämligen att man skickade ett brev till utrikesministeriet dagen efter att man tillträdde för att biträda i det svar som utrikesministeriet gav ner till kommissionen. Det var ett svar som jag var med om att arbeta fram, så det var ett bra svar och en bra insats.

 

Under de senaste tre-fyra månaderna i den förra landskapsstyrelsen var det ett dagligt arbete för många tjänstemän och för några politiker att jobba gentemot Helsingfors och Bryssel, att föra kontinuerliga samtal med åtskilliga personer och försöka övertyga dem om att hänvisningarna till att vi bryter mot fågeldirektivet inte är riktiga. Vår biologiska bevisföring är stark. Då har jag naturligtvis också under den här för mig lugna perioden, som har följt efter den 29.3, väntat och sett vad det kommer för insatser och precis som ltl Wiklöf anförde här från talarstolen fick vi, efter tre-fyra veckor, information (den 20.4 för min del) att inget hade gjorts efter det. Några kontakter till Bryssel varken via våra tjänstemän eller direkt till miljödirektoratet och dess Legal Department inte hade skett, inte heller till jord- och skogsbruksministeriet, utrikesministeriet och miljöministeriet i Helsingfors, som har hand om dessa frågor. Då blev jag, liksom ltl Wiklöf, lite bekymrad att kan vi nu möjligen göra någonting för att hjälpa till här och få fart på landskapsstyrelsen. Jag gläder mycket när landskapsstyrelseledamoten Eriksson säger att landskapsstyrelsen, som vi känner till, har skrivit att man har högsta prioritet för det här ärendet och att hela landskapsstyrelsen har det. Då är det viktigt att vi offentligt får veta vad den högsta prioriteten resulterar i när opposition och landskapsstyrelse är så rörande eniga om att vi tillsammans skall göra allt vad vi kan för att rädda sjöfågeljakten.

 

Den 20.4 slog jag larm på olika sätt i den här frågan: varför händer ingenting. Det har då hänt en del efter det. Bl.a. säger nu ledamoten Sune Eriksson att han inte sade det som stod i pressen, att han uppfattade att det kunde vara bättre om ärendet fördes till EG-domstolen än, uppenbarligen motsatsen, att få stopp för det i kommissionen. Jag har i offentligheten sagt att jag håller med om att EG-domstolen kan på ett annat sätt beakta de biologiska verkligheterna än vad kommissionen har varit sig beredd att göra. Det vore däremot ett stort nederlag för den åländska sjöfågeljakten om ärendet skulle föras till domstolen, för då finns det ingen återvändo mera utan det beslut de tar, som kanske kan ge oss rätt att skjuta några ejdrar per år, är oåterkalleligt och man har ingen möjlighet att göra någonting. Om man däremot kan få stopp på kommissionens förande av ärendet vidare kan vi antagligen fortsätta att jaga, också successivt med tanke på den biologiska verkligheten utöka sjöfågeljakten framöver. Det är med all säkerhet vår gemensamma förhoppning.

 

Det viktiga är nu att faktiskt få reda på i sak vad det är för kontakter som man nu jobbar på och hur har man gjort det. Det är intressant att få veta om landskapsstyrelsens uppgifter här i plenum stämmer överens med dem som jag har till den delen i de fortlöpande kontakter som jag i jaktfrågan naturligtvis kommer att ha både till Bryssel och till Helsingfors men naturligtvis i samråd med landskapsstyrelsen så att de kontakter som vi andra politiker i landskapet har skall stöda landskapsstyrelsens insatser. Därvidlag har jag fått en del information om landskapsstyrelsens agerande i denna mycket viktiga fråga och jag är intresserad av den därför att den är så viktig. Det skall bli intressant att höra om de uppgifter som landskapsstyrelsen har stämmer överens med det. Vad har ni t.ex. kommit överens med den mest ansvariga ministern Kalevi Hemilä i Helsingfors om i frågan, eftersom det står i svaret att ni tillsammans med honom avser att uppvakta Margot Wallström i Bryssel eller möjligen i Sverige?  Jag var ganska långt i diskussionerna om att träffa henne för ett år sedan när krisen var total, när hon hade fattat beslut på sina tjänstemäns förslag på miljödirektoratet att ärendet skulle föras till domstolen. Men sedan lyckades vi med kraftfulla åtgärder, tillsammans med särskilt Kalevi Hemilä, få stopp på den processen och då behövdes inte diskussionen i det skedet med Margot Wallström, utan det är någonting som har aktualiserats igen eftersom Legal Department på miljödirektoratet nu har mer eller mindre bestämt sig för att föra ärendet till domstolen. Det är dock glädjande att de sedan 30.3 eller några dagar senare när Finlands slutliga kommentarer och svar gick ner inte har visat någon aktivitet. Det var alltså två finska jurister på Legal Department som var mycket bestämda i frågan att föra ärendet vidare och det är mycket glädjande att de inte ännu har gjort det. Samtidigt är det lite bekymmersamt om inte landskapsstyrelsen är fullt informerad om vad som händer där. Den 20.4 hade landskapsstyrelsen inte tagit sådana kontakter.

 

Jag vill understöda, även om det formellt kommer ett sådant krav senare, men redan nu ltl Wiklöfs kläm, som torde vara möjlig att anta för hela lagtinget eftersom jaktfrågorna är sådant som vi bör vara generellt överens om.

 

Att man nu skäller på oss för att vi vill disktera vårjaktsfrågan när det har gått så här lång tid efter brevet 30.3, så är faktiskt inte riktigt rimligt. Ltl Svensson har inte visat sig vara någon sjöfågeljaktsvän tidigare; ltl Perämaa är det säkert, men det är onödigt att angripa oss för att vi vill diskutera den här frågan, för vi gör det i den målsättningen att vara överens med landskapsstyrelsen, men då måste vi också få veta vad landskapsstyrelsen gör. Det är så också, ltl Svensson, att hittills har man lyckats, mot alla odds, kan man säga att undvika att kommissionen för ärendet till domstolen. Det får vi alla glädja oss över, men det är igen slutlig seger som vi från åländsk sida har nått när det gäller den här frågan utan kampen fortsätter och man kan inte säga att man inte har lyckats hittills; det är väl för mycket sagt att vi blev lurade 1994 i EU-medlemskapsförhandlingarna, men det finns ett protokoll, som jag har kopia av och det finns på landskapsstyrelsen, där ansvariga tjänstemän då på miljödirektoratet sade att frågan om den åländska sjöfågeljakten kan vi klara inom ramen för fågeldirektivets undantagsbestämmelser. Detta finns svart på vitt. Men i dag är det andra tjänstemän på direktoratet som har en annan uppfattning och såtillvida kan man säga att vi blev lurade, men det var på goda grunder som regeringen Erlandsson blev lurad. Därmed förstår jag också, när jag läste tidningsurklippet som cirkulerade på näringsavdelningarna i dagarna, där då ansvariga jaktministern Lasse Wiklöf hade uttalat sig, att han hade uttalat sig på det sätt han gjorde. Det var väl grundat på basen av det protokoll som finns i handlingarna.

 

Slutligen, herr talman, från Frisinnad Samverkans sida är vi fortsatt beredda att hjälpa till på alla sätt. I en diskussion kan det naturligtvis spetsa till sig, men frågorna kan lätt bli provokativa och meningen är faktiskt inte att ha en diskussion om hur provokativ man är eller hur man ställer frågor, utan kan vi tillsammans lösa frågan och kan vi hjälpa landskapsstyrelsen på något sätt. När vi noterade, kanske, fel att det inte hade hänt någonting mellan den 30.3 och 20.4 blev vi naturligtvis oroliga och den information vi har fått i dag 4.5 är att inte särdeles mycket de facto har hänt, så jag understöder det som ltl Sundback sade, att det är bra om vi kan veta mera exakt vad som verkligen görs, inte bara att det är någon tjänsteman som talar med någon annan tjänsteman om att några politiker borde träffas, utan jag tror att frågan borde lyftas upp betydligt högre, för min del gärna på lantrådsnivå, kanske t.o.m. på talmansnivå i det här skedet. Men hittills har åtminstone inte någon från landskapsstyrelsen efterhört att det skulle behövas någon hjälp, samråd eller samförstånd med Frisinnad Samverkan. Vi står till den delen till förfogande, men gärna svar på de frågor jag har ställt.

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson har som partiledare för Frisinnad Samverkan utlovat konstruktiv opposition. Det vi har fått hittills är främst ltl Janssons roll som ett slags åklagare med en tribunal. Han är bekymrad och han beskriver enorma problem som han inte själv har lyckats lösa med alla sina krafttag. I sitt anförande nu indelade ltl Jansson också människor i sådana som säkert är vårjaktsvänliga och sådana som det är mindre säkert med, och jag vet inte vad det är för sorts konstruktiv opposition. Jag menar att ltl Jansson i sitt anförande förlorade sig i jakttekniska resonemang, han kräver tidtabeller och att landskapsstyrelsen skall redovisa för allt folket den strategi de kan tänkas ha. Som han själv nämnde var den senaste stora uppvaktningen i Bryssel inte något som gav full pott, trots dagligt arbete av tjänstemän och politiker under lång tid, och det som kunde vara intressant här är att få veta varför det inte lyckades. Jag menar att ingen här ifrågasätter väl ltl Janssons intensitet i den här kampen och goda avsikter, men frågan är om det faktiskt var så att den strategi som hittills har bedrivits var den rätta. Kanske man måste försöka titta på frågan från lite andra vinklar och se om man kan komma längre den vägen. Det är sådant som man inte kan göra på en kafferast, det tror jag att ltl Jansson håller med om.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Jag ber att få tacka för det bottenbetyg som jag fick för mitt anförande. Jag tror att via radion så hörde en del av Ålands folk det jag sade, säkert har de svårt att förstå vad Svensson påstår nu, att jag hade något slags tribunalföreställning här – när jag tvärtom angav min stora vilja att hjälpa till i den här frågan. Men det som behövs nu ville vi ha svar av landskapsstyrelsen på, att vad är det man gör. Och nu talar Svensson om nya grepp dessutom, det har vi inte hört förut. Av jaktansvariga har vi hört att man skulle gå vidare på den linje man har jobbat hittills och särskilt har våra tjänstemän varit alldeles utomordentligt duktiga i det arbetet. I viss mån har säkert också landskapsstyrelserna hjälpt till. Vad är det för nya grepp nu som fordrar mer än fem veckor, som den nya landskapsstyrelsen enligt Svensson tar för att lösa den fråga, som man åtminstone hittills har lyckats lösa men blott på ett upprätthållande sätt.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag måste tyvärr konstatera att ltl Jansson anser att när man diskuterar hans resonemang ger man honom betyg; i det här fallet skulle jag ha gett honom bottenbetyg! Med en sådan attityd i en demokratisk diskussion i ett öppet forum är det naturligtvis svårt att nå några resultat vad gäller utveckling av argumentationen, det håller jag med om. När jag säger att om det är så – det var också en fråga jag ställde som jag inte fick besvarad – att den strategi som hittills har använts inte ger det slutliga resultat som alla önskar, så är det ingenting annat än en logisk följd att man då förmodar att det kan löna sig att titta om det finns andra aspekter i den här frågan som man kan använda. Det är väl inte att ge ett bottenbetyg utan det är faktiskt ett konstruktivt sätt att försöka föra diskussionen vidare. Jag vill tala om för ltl Roger Jansson att jag ger honom inga betyg, jag försöker följa med i debatten och argumentera på samma sätt som han borde försöka argumentera i stället för att säga att vi skall köra på den linjen som inte gick!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Jag borde egentligen avstå eftersom det är en så väldigt aggressiv ton som ltl Svensson använder i en diskussion som jag gärna ser att skulle vara konstruktiv för att nå resultat i själva sakfrågan, vårjaktens bevarande. Det fordrar bra mycket mera tid att redogöra för ltl Svensson det som han antagligen känner till om ansträngningarna i den strategi som finns redovisade i vitboken, som jag tror att dåvarande lagtingsledamoten Olof Erland helst ville att den skulle heta, även om den blev blå! Att påstå att den skulle ha varit misslyckad förstår jag inte, eftersom den var synnerligen lyckad. Kommissionen gjorde någonting som man inte egentligen aldrig har gjort tidigare: stoppa förandet av ärendet till EG-domstolen när kommissionären själv har beslutat att ärendet omedelbart skulle föras till domstolen. Ytterst ovanlig åtgärd vidtog man på basen av den insats gjordes tillsammans mellan Mariehamn och Helsingfors.

 

När det gäller ltl Svenssons inledning av första repliken till mig kommer det stenografiska protokollet att redovisa vad han då sade, så det vill jag inte desto mera återgå till.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Jag frågar mig: Varför är fågeljakten i fara, trots att ltl Roger Jansson har gjort så enormt mycket för jaktens bevarande? Är det så att ltl Jansson misslyckats totalt med sitt långa och intensiva arbete den åländska sjöfågeljakten till fromma? Jag undrar om ltl Jansson har gått fel i den här frågan under sina många, långa år vid makten?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Det var en retorisk fråga som byggde på ett felaktigt underlag. Jag har inte sagt att jag har gjort enormt mycket för fågeljaktens bevarande. Jag har sagt att särskilt tjänstemän inom landskapsstyrelsen har gjort det och samarbetet med Helsingfors har varit alldeles utomordentligt; några politiker har också gjort en hel del. Det är vad jag har sagt och allt detta torde kunna verifieras. Att dra slutledningen att man skulle ha jobbat på ett felaktigt sätt hittills finns det egentligen inte något sakunderlag för, om inte ltl Boman kan redovisa varför man inte långsiktigt har lyckats ännu och vad det är för nya grepp som ltl Boman menar att skall tas till för att långsiktigt i förhållande till fågeldirektivet säkra den åländska vårfågeljakten. Att bara komma med svepande kritik och insinuationer om att andra gör fel eller inte har gjort tillräckligt är inte bra; vi skall undvika att göra det gentemot nuvarande jaktministern Sune Eriksson. Det är inte vår intention från Frisinnad Samverkans sida att på något sätt förfalla till en sådan politik utan tvärtom vara med och stöda och hjälpa.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Jag tycker att den här frågan är alldeles för viktig för oss ålänningar för att den skall degraderas till att bli ett medel i oppositionens smutskastningskampanj mot den nya landskapsstyrelsen. Jag tror att den nya landskapsstyrelsen har både den kunskap och kompetens som behövs för att göra det bästa möjliga för denna sak.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Vi för den här diskussionen just för att få de redogörelserna från den sittande landskapsstyrelsen. Vi har fått en del svar och vi väntar på några svar till. Sedan kan även Boman ta ställning om den landskapsstyrelse som han i alla väder stöder gör allt som är nödvändigt. Vi hoppas och tror det från Frisinnad Samverkans sida.

 

Herr talman!

Jag uppskattar det anförande som ltl Roger Jansson gjorde. Det är ett bevis på att han är insatt i frågeställningarna. Vi skall ha klart för oss att i den avgående landskapsstyrelsen hade denna fråga hög prioritet tack vare ltl Roger Janssons agerande. Jag tror att frågeställningen om bevarande av sjöfågeljakten också i den nuvarande landskapsstyrelsen har hög prioritet. Det enda som ltl Roger Jansson inte nämnde i sitt anförande var att det är ingen lätt frågeställning; man kan förlikna den vid frågan om bevarandet av sjöfarten för hela landskapet. Det finns många frågeställningar här. Som jag sade tidigare, och jag kan upprepa det igen, att den tillträdande landskapsstyrelsen kommer säkert i likhet med den avgående att tillse att vi alla 30 ledamöter i det här parlamentet skall kunna få en lösning i den här frågan, liksom också i sjöfartsfrågan.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Jag vill tacka ltl Holmberg för de uppmuntrande orden och den vilja han visar till en saklig diskussion i den här frågan till skillnad från tidigare replikskiften. Men jag vill för min del säga, när det gäller jämförelsen med sjöfarten och den erfarenhet jag har, att den här frågan är faktiskt bra mycket enklare. Här kan vi genom en stor aktivitet från åländsk sida, alla 4.000 jägare, gärna alla 25.000 ålänningar, visa åt kommissionen att så här är det, att de kommer hit och studerar förhållandena ute i naturen, där verkligheten finns. I sjöfarten är det tyvärr inte så. Där är det andra aktörer som fattar beslut eller fattar icke-beslut utan att bry sig hemskt mycket om lilla Åland.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med ltl Roger Jansson att man inte på jämbördigt plan kan sammanföra frågeställningarna, men jag utgår från – och det tror jag också ltl Roger Jansson kan omfatta – att frågeställningarna är mycket svåra.

 

TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sjöstrand:

Herr talman!

Detta är en angelägen fråga som oppositionen har ställt via ett spörsmål och jag som skärgårdsbo är precis lika intresserad av att sjöfågeljakten blir kvar. Jag tror inte att det är någon i lagtinget som inte är för att vårjakten skall bli kvar. Det intressanta är när vi nu 2001 debatterar vårjakten så ställer ltl Wiklöf hot om misstroende om en tid om man inte kommer någon vart. (Från salen, ltl Wiklöf: om man misslyckas) Det var ungefär motsvarande 199; när ltl Wiklöf satt i landskapsstyrelsen förde oppositionen, där jag själv var med, ungefär samma resonemang, att kan inte landskapsstyrelsen lösa frågan kommer snart ett misstroende. Nu har det gått några år och den landskapsstyrelsen sitter inte kvar, utan det har gjorts stora förändringar och jag hoppas att man skulle ha haft den tilltro till vårjakten som oppositionen då hade. Jag tror inte ens att majoritetspartierna var riktigt överens med landskapsstyrelsen då. Det pratas om detta papper som har cirkulerat på näringsavdelningen och jag har faktiskt en kopia från Ålandstidningen onsdagen den 6 oktober 1993, där det står med stor rubrik på första sidan: ”EG blinkar grönt för sjöfågeljakt”.

(Från  salen, ltl Roger Jansson: de gjorde det)  Ja, de gjorde det! Då skrev man, att ”det blir ingen inskränkning i vårjakten på sjöfågel, även om Åland och Finland går med i EG. Beskedet kom igår efter ett utrikesministermöte i Luxemburg. Jägaren Lasse Wiklöf, socialdemokrat och Bengt Häger, obunden, är glad över att rikets förhandlare drivit frågan med framgång. Men det här är inte utslagsgivande, säger EG-skeptikern Häger, som kräver fler positiva nyheter.” Det fanns redan då från visst håll en ganska stor kritik. Men: ”Vi får tacka republikens förhandlare för att de drivit frågorna, kommenterar landskapsstyrelseledamoten Lasse Wiklöf, själv jägare. Det är bra, men det räcker inte, säger Bengt Häger, EG-motståndare och jägare.” Så här går det hela vägen upp och ner och jag är nästan säker på att om inte landskapsstyrelsen då hade varit så väldigt självsäker på att vi skall ha vårjakten kvar, då när man hade verkliga möjligheter att göra någonting för vårjakten, då hade vi kanske haft vårjakten kvar och vi  hade haft skattegränsen med. Nu har vi bägge två!

 

Jag tycker att det egentligen är ganska roligt att man nu 2001 till en ny landskapsstyrelse, som har suttit fem veckor, kommer och säger att gör någonting nu, annars… Det är nästan ett värre hot mot landskapsstyrelsen än vad vårjakten är, säger oppositionen. 

 

Om landskapsstyrelsen nu på fem veckor skall lägga ner all den energi som de behöver för att kunna bevara den del vi har kvar av vårjakten, så skall de inte ha ris på ryggen att nu drivs vi åt fel håll, utan det är naturligtvis bra med en sådan här debatt och det är det vi skall komma fram till, om vi kan hitta några möjligheter att hjälpa dem. Det borde finnas sakkännare med ända från början. Ltl Wiklöf satt med, ltl Roger Jansson har suttit med i landskapsstyrelsen och drivit jaktfrågor och ledamoten Gun Carlson, som sitter i landskapsstyrelsen i dag, så all expertis som finns tillgänglig borde vara samlad. Gemensamt borde vi alltså kunna göra ganska mycket. Det tror jag nog att landskapsstyrelsen gör ändå, åtminstone har jag det förtroendet för sittande landskapsstyrelse och jaktansvarige att han gör allt vad han kan för att bevara vårjakten.

 

Jag tycker inte att det behöver föras någon diskussion om misstroende. Jag tror inte heller att oppositionens kläm gör någon nytta i det här fallet, för det är i alla fall mot fågeldirektivet; om Ålands lagting gör ett beslut ändrar det inte på fågeldirektivet och de bestämmelser som är mot vårjakten, så jag anser inte att det är nödvändigt med en kläm utan jag tror nog att landskapsstyrelsen sköter detta ändå.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Sjöstrand säger att han tror att landskapsstyrelsen gör allt vad man kan. Borde inte ltl Sjöstrand som medlem i ett regeringsparti veta att landskapsstyrelsen gör allt vad man kan!

 

Herr talman!

Frisinnad Samverkan är beredd att hjälpa till här. Vi har mycket kontakter på det här området tack vare vår förra minister, men för att vi skall veta vad vi skall hjälpa till med bör vi veta vad landskapsstyrelsen har gjort och gör i dag. Kan man redogöra för det här i dag, så tror jag säkert att vi kan hjälpa till.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vad jag skall svara på det. Det är klart att jag har tron; annars skulle det väl vara besvärligt, om man sitter med i regeringspartiet och inte har tron för landskapsstyrelsen. Jag vet att landskapsstyrelsen gör vad den kan, men jag kan inte stå och säga för jaktministern vad han skall göra i detalj utan det sköter han nog själv.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!  Ltl Sjöstrand upprepar sig och säger att han ”tror”, men han vet inget! Då kanske jaktministern kan berätta mera detaljerat vad man gör i dag.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Ltl Roger Jansson har ganska förtjänstfullt tidigare redogjort för på vilka seriösa grunder den tidigare landskapsstyrelsen hade orsak att tro att sjöfågeljakten var räddad. Det är en sak.  Men den andra, som skrämmer mig ännu mera, är att skärgårdsbor, och som jag har förstått, sjöfågeljaktsvännen från Kökar i sitt anförande agerar så uppgivet att han vill tillbakavisa ltl Wiklöfs klämförslag därför att det står i strid med fågeldirektivet! Det måste väl ändå ha varit en felsägning, för om vi utgår från en sådan ståndpunkt har vi väl ingenting mer att uträtta!

(Från salen: lägg ner vapnen!)

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf började med att berätta om ltl Roger Janssons redogörelse, och jag måste ge ltl Roger Jansson beröm därför att han medgav att landskapsstyrelsen blev lurad (Från salen, ltl Jansson: inte har jag sagt det!) och landskapsstyrelsen i sin tur lurade lagtinget 1993. Så långt kan jag hålla med. Men att jag skulle vara uppgiven, det är jag inte, men jag förstår svårighetsgraden av förhandlingarna med Bryssel, det är inte lätt. Det var därför jag replikerade till ltl Strand. Jag är inte allenarådande och vet vad man skall göra. Då skulle jag bli så överlägsen alla andra som håller på med de här frågorna sedan 1993, att så mycket förstånd kan jag inte ta på mig!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman! 

Det är alltid roligt när man kan hänvisa till ett beslut som man har varit med om att fatta när man inte har hållit med majoriteten vid EU-inträdet, där jag med tre andra i lagtinget röstade emot, så jag kan använda uttrycket ”Skyll inte på mig – jag röstade nej”!

 

Nu har det flutit mycket vatten under broarna sedan dess och många kanske inte är lika övertygade längre att EU-inträdet var så bra. Ansvariga ministern för vårjakten på sjöfågel Sune Eriksson får rätta mig om jag har fel, men som jag upplevde det uttryckte han sig att om inte den föregående landskapsstyrelsen skulle lösa den frågan skulle det bli misstroende och man skulle också diskutera Ålands utträde ur Europeiska unionen. Jag hoppas att minister Eriksson inte har ändrat sin åsikt till den delen utan att han står kvar vid den åsikten.

 

Hur skall detta problem lösas? För det första anlitar man ofta konsulter och annat och jag anser att också i det här fallet bör man anlita sakkunnig hjälp och göra en utredning på det protokoll som finns med tjänstemännen när man förhandlade om Ålandsundantaget samt ha en juridisk bedömning på det utgående från det fågeldirektiv som finns och att man också undersöker det som Färöarna hade i tiderna när man var med i EG, sedan utträde Färöarna, men där fanns också en tolkning av fågeldirektivet. Den juridiska tolkningen har icke klarlagts till alla delar av landskapsstyrelsen; man har inte haft en utredning till grund för sin bedömning och ärendet blir bara hårdare och hårdare ju längre det går. Jag tror inte att man vinner på att göra en politisk bedömning och skicka brev till EU utan det är den personliga kontakten som är det viktigaste. Vi är från Obunden Samling beredda att ställa upp med den bästa förhandlare som vi anser att vi har och det är tidigare presidenten i Nordiska rådet Olof Salmén, som har ett erkänt gott rykte både i öster, väster och söder när det gäller möjlighterna att förhandla. Han är villig att ställa upp till den delen. Jag vet själv hur många samtal jag fick när landskapsstyrelsen föll och man ringde från alla håll utanför Åland och frågade vad vi håller på med i landskapet, hur man s.a.s. kan kasta goda förmågor på soptippen på det sätt som man gjorde med förra presidenten i Nordiska rådet.

 

Jag hoppas också att landskapsstyrelsen diskuterar med de tjänstemän som var ner och diskuterade captive när Olof Salmén var ner och vilka lösningar samt vilket mottagande det fick hos kommissionären.

 

För vår del är vi alltså villiga att ställa upp med all den hjälp vi kan om det finns intresse från landskapsstyrelsens sida till den delen. Jag hoppas att det skulle finnas en samsyn i det här lagtinget och därför vill jag avisera att jag understöder det klämförslag som ltl Wiklöf har ställt i denna fråga. Eftersom vi inte kan vänta oss att majoritetsblocket ställer spörsmål mot sin egen regering hoppas jag att lagtinget visar sin åsikt i den här frågan. Det ger också en styrka till den minister som skall förhandla. Ett helt parlament står bakom den landskapsstyrelse som förhandlar i frågan. Glöm bort de politiska majoritets- och minoritetsblocken i det här läget. Det är viktigt att vi ger uttryck för vår vilja och att det är ett enigt lagting som står bakom. Det ger också en styrka i de förhandlingar som kommer att föras. Vad händer om lagtinget inte godkänner ltl Wiklöfs kläm? Jo, då kan man uppfatta att lagtinget inte prioriterar denna fråga, vilket inte är bra, så jag hoppas att vi kan nå en samsyn och inte så divergerande åsikter som fanns mellan ltl Sjöstrand och ltl Svensson beträffande ltl Roger Janssons anförande m.fl. Man kan uppfatta saker och ting olika, men låt oss ha en samsyn åtminstone beträffande klämmen. Sedan kan man bedöma varandras förtjänster på andra grunder. Jag tror att lagtinget kan vara enigt beträffande alla grupperingar i lagtinget. Jag tror också ltl Ronald Boman kan godkänna detta eftersom ltl Roger Jansson inte har skrivit på spörsmålet, vilket jag vill uppmärksamma ltl Boman på! Då tror jag att det är möjligt att också han kan godkänna klämmen.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Vtm Häggblom går sin vana trogen ut med att allt skulle ha varit underbart om inte en stor folkmajoritet på Åland hade röstat för att Åland skulle gå in i EU! Då hade vi, underförstått om det hade röstats på ett annat sätt av 75 procent av ålänningarna, skulle vi nu kunna vårjaga utan några som helst begränsningar. Problemet med den här typen av resonemang är att vtm Häggblom inte ger belägg för att det skulle ha blivit på det sättet. Han bara tror det eller påstår – jag vet inte ens om han tror det, han kanske bara påstår. Det har trotts mycket om vårjakten. Det har vi fått höra i dag också. Då kan jag bara konstatera att vtm Häggbloms troende när det gäller utträde ur EU överträffar i alla fall i mina ögon det mesta av troende, att vi då skulle få ett bättre liv på något sätt!

Sedan efterlyser vicetalmannen att vi skall stöda ett klämförslag, i samsyn, som går ut på att lagtinget inte accepterar ett förbud mot eller ytterligare inskränkningar i vårjakten. Och vad betyder det? Skall en lagstiftande församling på förhand säga att om det är så att någon tolkar de bestämmelser som finns och som vi internationellt har förbundit oss att följa på ett annat sätt än vad lagtinget vill så accepterar man inte det! Men frågan är vad det skall innebära: Skall det innebära att man uppmanar folk att inte bry sig om förbudet eller vad skall det betyda? Jag tycker att formuleringen är olycklig och det är inte rätt att gå in för den.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Jag tror att det skulle ha varit mer hedervärt av ltl Hasse Svensson att säga att han är emot vårjakten och att han är tacksam för att EU säkert kommer att ta bort den. Det är slutkontentan! Jag avser att Ålands lagting skall bestämma i vilken utsträckning, genom vår egen lagstiftning, hur vårjakten skall utformas. Om en majoritet av Ålands lagting genom lagstiftning anser att den skall bort, får man acceptera det, men inte att någon s.a.s. bortom horisonten skall sitta och bestämma vad vi på Åland skall göra och inte göra. Jag vet att ltl Hasse Svensson och jag själv inte har en samsyn på EU-tåget och EU. Jag vet att ltl Hasse Svensson ser upp till EU och de statuter som där är, men det är också en grundläggande olika syn vi har på det politiska systemet. Jag tror inte på de stora kolosserna; jag har aldrig trott på Sovjetunionen, som eventuellt Hasse Svensson har gjort. Jag har facit i hand vad som hände med det. Det föll ihop! Jag har sagt i detta parlament tidigare att jag tror att EU är samma sak. Det är uppbyggt precis på samma sätt och någon av oss kanske får uppleva det, om vi lever 30-40 år till!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag måste erkänna att jag tycker att vtm Häggblom går till allt högre höjder i teorin när han börjar utpeka mig, inledningsvis att jag skulle vara mot vårjakten, fastän jag själv har sagt här att jag anser att vår landskapsstyrelse skall arbeta för att den bibehålls, för att jag vet att det är så många ålänningar som uppskattar den - själv har jag ingen jakträtt, men jag har nog jagat förut – men sedan till att jag kanske skulle vara Sovjetvän osv. Inte är det så att jag skulle kunna börja säga - bara för att vtm Häggblom säger att lagtinget skall bestämma allt vad det har lust med och alla andra kan dra åt skogen - att han har något slags ideal från det tyska riket på trettiotalet! Man kan inte föra sådana resonemang. Jag skulle be vtm Häggblom att hålla sig till sak och försöka förklara: är det faktiskt på det sättet att om majoriteten av Ålands folk inte skulle ha röstat för EU så skulle det nu få vårjaga i fred utan att någon internationell opinion eller överenskommelse skulle vara i vägen!

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!  

Om Åland inte skulle ha gått med i EU och stått utanför skulle det ha varit Ålands lagting som helt och hållet ensamt skulle ha bestämt i den här frågan. Då hade ingen kunnat åberopa i Ålands lagting att vi skall följa några EU-normer eller vad EU säger, eftersom det hör till vår lagstiftningsbehörighet. Om sedan en ledamot Svensson har en annan åsikt än ledamot Häggblom, så får vi acceptera det, då har vi ingen samsyn, den ena är för vårjakten och den andra är emot. Det är den parlamentariska synen. Jag håller inte med ltl Svensson om att det var ett så enigt Åland som var för EU-inträdet i omröstningen. Det var hälften-hälften och om jag kommer ihåg rätt var det bara två kommuner, Mariehamn och Lemland, som hade en knapp majoritet för ja. Resten av de åländska kommunerna var emot. Jag hoppas att ltl Svensson skulle kunna sträcka sig i sin demokratiska grundsyn så att vi skulle kunna ha en gemensam kläm från lagtinget som stöder landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson i hans strävanden att bibehålla vårjakten för hela landskapets del. Jag tror att det är en viktig åsiktsyttring från lagtinget att vi kan göra det. Har ltl Svensson ett bättre klämförslag än ltl Wiklöfs, så varför inte ta det i så fall!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Vtm Häggblom berörde i sitt anförande landskapsstyrelsens sammansättning och jag förstår vtm Häggbloms bitterhet eftersom ingen vill ha dem med i landskapsstyrelsen! Men tydligen finns det nu krafter utanför Åland som uppskattar de obundnas medverkan i landskapsstyrelsen, så vi får väl säga att världen sörjer! Jag tror att de som skall föra lagtingets talan i den här frågan utanför Åland och närmast i Bryssel, de bör nog ha lagtingets förtroende och det tycks tydligen inte de obundna ha just nu!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Vem som har ltl Bomans förtroende eller inte tror jag aldrig någon kommer att få klart för sig i nu sittande lagting i varje fall. Men ltl Boman har sagt att han är inte för sin del villig att ta något ansvar för den åländska politiken och sitta i landskapsstyrelsen. Därmed kommer inte han att företräda Åland utåt i varje fall. Men från Obunden Samling är vi beredda att stöda landskapsstyrelsen i strävandena att lösa frågan.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Jag har aldrig heller propsat på någon plats för att få vara med och föra förhandlingar, närmast i Bryssel. Men när vi talar om lagtingets förtroende avser jag den bildning av landskapsstyrelsen som skedde och där var det ingen som förde fram de obundna!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag har varit med under hela den här resan från det att Åland tillsammans med Finland ansökte om medlemskap i EU i de förhandlingar som då fördes och de diskussioner som fördes i landskapsstyrelsen. Vi kände oss också ganska trygga i det sammanhanget av de försäkringar och de uppgifter vi fick att sjöfågeljakten inte skulle vara något problem och inte bli något problem i framtiden. Men sedan vet vi alla, med facit i hand, att situationen har förändrats under årens lopp sedan EU-inträdet. Frågan har aktualiserats, kommit upp till diskussion och vi har fått ett tryck på oss från EU. Finland har fått det och speciellt Åland har fått det att vi måste göra förändringar och t.o.m. kanske avskaffa hela vårfågeljakten, eftersom den står i strid med EU:s fågeldirektiv.

 

I alla landskapsstyrelser som jag har varit med har denna fråga haft och har en mycket hög prioritet, inte för att den har en speciellt stor ekonomisk betydelse för Åland, men därför att den ligger så väldigt många ålänningar varmt om hjärtat och det som man upplever som livskvalitet med att bo här på Åland. Vi har haft tur här på Åland på det sättet att det har funnits en grundläggande inställning från lagtingets sida och också i de landskapsstyrelser som arbetar med de här frågorna samt de personer som har ett speciellt ansvar för dem; de har alltid brunnit för de här frågorna och känt ett engagemang. Precis som Roger Jansson gjorde under sina år i landskapsstyrelsen både som lantråd och som jaktminister har vi också nu en jaktminister som verkligen känner för de här frågorna. Om vi skulle misslyckas, vilket vi naturligtvis skall utgå från att vi inte skall göra, så tror jag att den nuvarande jaktministern och nuvarande lantrådet tillhör de ålänningar som faktiskt skulle sörja mest. Detta om någonting borgar för att det finns ett engagemang för att göra det absolut bästa för att vi skall bibehålla vårjakten på Åland. Det är någonting som vi har svårt att se hur vi skall kunna leva utan – om man får överdriva lite!

 

Vi vet också att i den process som varit har vi vidtagit åtgärder, vi har infört olika kontrollsystem osv., för att efterhand blidka EU och på något sätt visa att vårjakten och allting kring den samt de totala insatserna här på Åland de facto är till fördel för fåglarna och om vårjakten skulle försvinna skulle det kanske innebära ett större hot mot sjöfåglarna än om vi har vårjakten. Det skulle troligen bli ett minskat engagemang och intresse för att den viltvård som jägarna de facto står för. Vi måste fortsätta att föra den här argumentationen för jag tror att så är det de facto och vi har det sämsta exemplet om vi går västerut och tittar på andra sidan Ålands hav och ser vad som har skett där med viltvården när den traditionella vårjakten försvann där. Samma sak skulle antagligen hända här på Åland om en sådan situation skulle uppstå.

 

Trots de system som vi har infört och trots de kompromisser som vi har funnit oss tvungna att vidta har vi ändå på något sätt sakta men säkert baxats närmare EG-domstolen. Så har processen varit. Det kan vi inte komma ifrån. Lite av ett avgörande kom väl här när vi i den förra landskapsstyrelsen för några månader sedan beslöt oss för att nu kompromissar vi inte längre, nu kan vi inte ta flera steg bakåt i processen. När vi satte punkt för kompromissandet innebar det i praktiken att vi sade att vi kan inte acceptera att vi går ner till en svärta per jägare. Det är inte trovärdigt att gå ut till den åländska jägarkåren och säga att ni får skjuta en svärta. Två svärtor är kanske inte så mycket mera, men det är i varje fall någon sorts pluralism i det tänkandet i varje fall. Det var ett av de strategiska besluten som vi tog och som sedan, tyvärr, kanske hade en negativ effekt på ärendets behandling eller att det förde det närmare EG-domstolen, men samtidigt tycker jag ändå att vi gjorde rätt; man kan inte kompromissa bort, för om vi kompromissar bort allt, vad har vi sedan kvar i sådana fall, utan vi måste faktiskt försvara det som vi har kvar nu med alla upptänkliga argument som vi kan komma på.

 

De åtgärder som har redogjorts för av jaktansvarige Sune Eriksson skall vi vidta och jag följer den här frågan som lantråd därför att jag känner själv för frågan. Jag tror att jag är en av de mest intresserade jägarna på Åland de facto och jag vet vilken stor betydelse det har för väldigt många ålänningar som känner likadant. Därför känner jag också som lantråd ett viktigt ansvar att följa frågan och göra vad jag kan i de fora där jag har tillträde. Jag har också själv fört diskussioner med chefen för EU-enheten för några veckor sedan om situationen, hur läget är nu och diskuterat hur vi på bästa sätt kunde hantera detta för att få ett lyckligt slut på frågan. Jag har hittills i alla sammanhang när jag har argumenterat för fortsatt vårjakt på Åland sagt att på Åland är vi eniga i den här frågan och jag hoppas att jag kan fortsätta med det efter debatten i dag. Jag tänker faktiskt ta mig den friheten oberoende hur den eventuella omröstningen om en kläm kommer att gå. Jag upplever ändå att det blir en politisk omröstning mellan opposition och majoritet, och om det är till fördel eller nackdel är inte jag rätt person att avgöra. Jag hoppas ändå att oberoende hur det går jag kan som lantråd och de personer som har att försvara vårjakten inför myndigheterna i riket och inför EU-kommissionen samt eventuellt i förlängningen inför domstolen säga att det här är faktiskt någonting som berör alla på Åland. Jag tror också att också ltl Jansson kan dra sig till minnes från bl.a. de diskussioner vi hade med ambassadör Satuli för ungefär ett år sedan, att det argument som på något sätt påverkade honom mest var när vi sade att den här frågan påverkar ålänningarnas inställning till EU – då fick man en reaktion, att är det faktiskt så. Det verkar finnas någon sorts inställning hos Finland och framför allt hos EU att man gärna vill ha acceptans för EU av alla sina medlemsländer och regioner. Att så här totalt komma i konfrontation med varandra, som man de facto gör mellan EU-kommissionen och landskapet Åland i en fråga, är naturligtvis inte bra. Förutom de logiska och rationella argumenten kanske det här argumentet är ett som biter åtminstone på dem som har ett visst politiskt ansvar i de här frågorna.

 

Vi har bestämt oss redan i en tidigare landskapsstyrelse, och den linjen står fast, att vi kommer inte att kompromissa mera utan vi kommer i stället att försvara den jakt som vi har kvar, åtminstone tillsvidare, även om vi vet att detta kommer att innebära stora ansträngningar både gentemot EU och också mot Finland om det är så att vi går olika vägar, vilket är mycket sannolikt i den här frågan. Det är vi beredda att ta därför att vi tycker att vi har en saklig grund att stå på.

 

Jag vill ta tillfället i akt att försäkra både för Ålands lagting och för Ålands folk att den här frågan har hög prioritet och vi kommer att göra vad som står i vår makt från landskapsstyrelsen att försöka bevara vårjakten.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Det var en mycket god, balanserad och saklig resumé av arbetet hittills som lantrådet gav oss och det är bra att vi också kan vara överens om historieskrivningen. Här har från majoritetsblockets sida ifrågasatts även historieskrivningen. Men för min del är jag helt överens med lantrådet om det han redogjorde för. I diskussionen som vi för här i lagtinget efterlyser vi mera detaljerade uppgifter om det som har hänt efter 30.3. Det har vi egentligen inte fått någonting annat av än det som står i landskapsstyrelsens spörsmålssvar. Eftersom man säger att man har så hög prioritet på frågans hantering gentemot både Bryssel och Helsingfors kunde man från landskapsstyrelsens sida redogöra för den, men kan man inte göra det får vi respektera det, men det vore värdefullt, särskilt om vi skall kunna hjälpa till på något sätt att vi skulle veta vad landskapsstyrelsen gör och inte gör. Den 20.4 när vi redan visste att den landskapsstyrelsen skulle avsättas och avgå på lantrådets eget initiativ tog jag mig ändå friheten att diskutera frågan ingående under flera timmar på ministeriet i Helsingfors på jord- och skogsbruksministeriet och det var en mycket bra diskussion som sedan resulterade i att jord- och skogsbruksministeriet närmade sig den åländska linjen igen efter att ha fjärmat sig från den ett tag. Det är den här typen av personliga överläggningar som är absolut nödvändiga för att man skall ha framgång i den här frågan. Det är den typen av personliga överläggningar som under dessa fem veckor skulle vara intressanta att få veta, åtminstone något så när vad det är för diskussioner som har förts. Att ta upp frågan med statsministern t.ex. eller presidenten för inte så särskilt mycket framåt i själva sakfrågan eftersom vi vet att det är två tjänstemän på Legal Department nere i Bryssel som ändå är det största hotet, tillsammans med fågelskyddsorganisationerna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Att den diskussion som ledamoten Jansson förde med jord- och skogsbruksministeriet under den förra landskapsstyrelsens sista dagar var väldigt värdefull är jag helt övertygad om samt den kontakt som fanns till jordbruksminister Kalevi Hemilä. Det är precis som ltl Jansson säger att man måste via diskussionerna med både tjänstemän och politiker vinna förståelse för Ålands sak, för annars kommer vi inte fram. Ärendet är svårt. Det måste vi alla vara medvetna om att vi har en massiv apparat som jobbar emot oss från EU. Det är också så att ärendet har gått i olika faser. En viktig fas var när vi lämnade vår senaste redogörelse i detta ärende. Sedan blev det en viss tid när man måste avvakta och se: vilket blir resultatet, vad kommer den andra sidan att s.a.s. vidta för åtgärder. Jag sade för min del att jag har diskuterat med chefen för EU-enheten Alec Aalto i den här frågan för att veta vad som kan hända, vad är möjliga scenarier? Landskapsstyrelseledamoten Eriksson har redogjort för vilka initiativ som har tagits när det gäller diskussionen med kommissionen och minister Kalevi Hemilä.

 

Jag hoppas också att ltl Jansson respekterar landskapsstyrelsen så mycket att om man tar egna initiativ i den här frågan och vill hjälpa till man också håller en god kontakt med landskapsstyrelsen och med mig så att vi inte kör dubbla spår, för det skulle vara lite olyckligt. Jag tror att oberoende att vi nu för tillfället råkar vara på olika sidor, majoritet och opposition, så vet jag att vi har samma starka vilja att faktiskt få en fortsättning av vårjakten på Åland och jag vet också att Roger Jansson vet hur svår frågan de facto är.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Det är alldeles klart, som jag sade också i mitt inledningsanförande, att jag gör ingenting som skulle vara stick i stäv med landskapsstyrelsens arbete för att rädda sjöfågeljakten, men det förutsätter naturligtvis också att jag vet att landskapsstyrelsen gör någonting och att ni gör tillräckligt. Vi har fortfarande inte fått besked på vilka kontakter det har varit på det politiska planet till Helsingfors, förutom att lantrådet förklarade att han har diskuterat med chefstjänstemannen på EU-enheten Alec Aalto. Det är bra! Ärendet ligger förstås inte på hans bord, men han är central i alla sammanhang, kan man säga, som gäller Finlands förhållande till Europeiska unionen.

 

Utgående från lantrådets syn på den åländska enigheten och att kunna använda den i diskussioner med både Bryssel och Helsingfors, skulle det uppenbart vara värdefullt om man hade ett enhälligt lagting bakom ltl Wiklöfs klämförslag. Om vi förhåller oss neutrala här till regering och opposition, så kan man väl rimligen inte, lantrådet, komma till annat resultat än att detta skulle vara ett starkt dokument att hänvisa till i de sammanhangen, också gentemot ambassadör Satuli och andra som framöver har med frågan att göra, inte sant?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Min förhoppning är att Ålands lagting har ett sådant förtroende för landskapsstyrelsen i den här frågan att man litar på att vi oberoende av klämmar kommer att göra vårt yttersta för att bevara sjöfågeljakten på Åland också i framtiden.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!   

Lantrådet är nu uppe och bedyrar att man kommer att göra allt och man skall vara övertygad om att man skall göra allt och ingen möda kommer att sparas. Man säger att ärendet har absolut den högsta prioritet. Jag måste faktiskt säga att jag börjar få lust att fråga lantrådet om han ville definiera vad han anser att är högsta prioritet! Är högsta prioritet att man postar ett brev till utrikesministeriet i denna fråga, som egentligen är mer eller mindre formulerad av den gamla landskapsstyrelsen och att man ringer något samtal ner till den åländska tjänstemannen i Bryssel? När vi frågar om vad man har gjort så tycker jag att eftersom ärendet har högsta prioritet skulle inte jaktansvarige eller lantrådet vilja ha vänligheten att berätta för lagtinget vad man har gjort, vilka kontakter man nu har för att etablera de viktiga förutsättningarna för att kunna klara det här. Vi ser att det står skrivet i spörsmålssvaret att tre personer är nu aktuella: det är jaktansvarige själv, det är EU-kommissionären Margot Wallström och det är jordbruksministern Kalevi Hemilä. Har man tagit konkret kontakt med dessa människor och frågat och förhört sig om deras vilja att komma till mötes eller att ha ett möte överhuvudtaget? Eller är det någonting man filosoferar om? Tänk eljest när stunden är inne och Margot Wallström befinner sig på Filippinerna och Kalevi Hemilä någonstans i Sudan. Det kan vara jobbigt då att få ihop dem när klockan går! Det här säger jag också i största välmening. Men man vill ju veta.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tror att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson har redogjort för vilka initiativ som är på gång när det gäller att få till stånd ett möte med kommissionären Margot Wallström och diskussionerna med jord- och skogsbruksministeriet. Själv har jag sagt vilka diskussioner jag har fört med chefen för EU-enheten i detta ärende. Jag tror, ltl Wiklöf, att det skulle vara bra, förutom att man naturligtvis skall sätta press på landskapsstyrelsen – det tycker jag att lagtinget har sin fulla rätt att göra i alla frågor, speciellt i den här frågan – och även om vi hamnar i en försvarssituation och som landskapsstyrelseledamot reagerar man när det kommer ett spörsmål, att nog var det väl den….  att igen! Men jag tror faktiskt i den här frågan, fru talman, att det kan vara ett argument som vi kommer att använda i vår fortsatta diskussion för att visa på hur viktig den här frågan de facto är för oss här på Åland, att det har förts en speciell debatt i Ålands lagting kring vårjakten. Jag kommer alltså att tolka debatten positivt och uppfattar det som ett sätt att sätta ytterligare press på oss att försöka åstadkomma resultat.

 

Men det skulle också vara bra, fru talman, om vi hjälps både majoritet och opposition att komma fram till nya argument. Vi har under flera landskapsstyrelsers tid nog gnuggat våra geniknölar och försökt tänka ut så mycket argument som möjligt som på något sätt skall kunna beveka kommissionen eller i förlängningen eventuellt EG-domstolen. Har ltl Wiklöf eller andra här i lagtinget några ytterligare argument som vi kan använda oss av vill jag säga att vi är mycket tacksamma för dem och för den hjälp som vi kan få, förutom att ni naturligtvis skall sätta press på oss!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! Vi har starka stammar; själv har jag jagat i 40 år och ejderstammen har aldrig varit starkare, vi har hur mycket ejder som helst. Risken är bara att de försvagas när det blir för täta stammar eller får hakmask så att de av den anledningen dör.

 

Här ventilerades ålänningarnas inställning till EU. Det här är naturligtvis ytterligare ett glödande kol på det huvud som inte mår skärskilt bra i relationen Åland-Bryssel. Det är alldeles klart. Dessutom försökte jag föra in en liten detalj, den kanske är bagatellartad, men jag tror att en och annan skärgårdsbo eller markägare med skärgårdsområden, holmar och skär, kommer att få vidkännas den. Faller det här bort, så kan ni vara säkra på att attraktionskraften gentemot de skytteholmar och de penningvärden som det representerar också utgår. Det är en sak som står i bjärt kontrast till EU:s andra strävanden att försöka med olika stödformer hjälpa glesbygden. Jag är helt säker på det. Att det är en trivelsfaktor av stort värde som också kommer att inverka menligt på regionalpolitiken om det utgår är jag också helt övertygad om. Det kommer att bli ännu mycket svårare än förut.

 

Fru talman! Avslutningsvis, även om det är lite på sidan, vill jag säga att det som vännen Perämaa och ltl Sjöstrand ville göra till så stora nummer att Lasse Wiklöf 1993 var jaktminister, det var alltså en tidningsanka. Det kan vara bra att veta det; man bör alltid basera sina uttalanden på fakta. Jag satt som jaktansvarig i regeringen Woivalin och det var betydligt tidigare. Ledamoten vid den här tidpunkten hette Anders Eriksson, men jag hade vänligheten att hjälpa till även om mitt revir var ett annat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det senaste som ltl Wiklöf sade är kanske ytterligare ett bevis på hur viktig frågan har varit i alla landskapsstyrelser, att vi faktiskt har hjälpts åt där oberoende vilket ”revir” man för tillfället råkar ansvara för och bevaka. Jag har haft förmånen att vara ute och jaga sjöfågel både med ltl Wiklöf, med ltl Roger Jansson och också med nuvarande jaktansvarige Sune Eriksson och jag hoppas att vi skall kunna göra det många gånger framöver också under det kommande åren, och jag kommer att arbeta för det.

(Från salen: ltl Wiklöf:Du får väl skicka inbjudan!)

 

Ltl Wiklöf: Fru talman, jag avstår!

Ltl Svensson:

Fru talman!

Jag hade egentligen förberett mig på att diskutera vtm Häggbloms demokratiuppfattning när han säger att om man för ett resonemang i en fråga är man antingen för vårjakten eller också är man emot den. Jag tycker att det var lite grabbigt, det var lite macho över det. Det finns en risk för att man gör hela vårjaktsfrågan till en grabbfråga, och det tror jag inte att man skall göra. Jag tror inte att det är sakligt. Jag tyckte att vicetalmannen kunde ha uttryckt sig på annat sätt. Vtm Häggblom föreslog också att det skulle vara så bra med det klämförslag som finns, där det står att lagtinget inte accepterar ett förbud mot eller ytterligare inskränkningar i vårjakten på Åland. Jag har frågat flera talare här som har stött klämmen vad det innebär att en lagstiftande församling inte skulle acceptera ett förbud. Vad har det för följder och framför allt vad ger det för intryck om man vill använda det som ett yttrande från lagtinget som stöd när man går vidare och diskuterar med EU? Jag tror faktiskt inte att det här är den bästa modellen. Däremot tror jag att det skulle vara bra med någon form av uttalande där det faktiskt framgår vilket starkt stöd som landskapsstyrelsen har här och att stödet kan anses representera alla ålänningar. Men det förslag som nu ligger har bl.a. som följd att om det skulle vara så att den här landskapsstyrelsen inte lyckas fullt ut, då måste den avgå. Jag vet inte om den typen av klämmar i det här skedet gynnar någonting.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman! Med den enormt stilistiska förmåga som ltl Svensson har efterlyste jag att han själv kommer med ett bra klämförslag som då ställs från regeringsblocket och som kanske oppositionen kan stöda. Det skulle väl vara den bästa styrka vi kan göra i detta fall. Jag vidhåller att det är mycket viktigt att lagtinget kan visa sin samsyn i den här frågan, om det finns en samsyn, så till den delen hoppas jag att ltl Svensson kan återkomma och att vi kan få ett klämförslag från hans sida.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman! Jag tycker nog att oppositionen har kapacitet, åtminstone på någon kant, att åstadkomma ett rimligt klämförslag. Det skall man väl inte ge i uppdrag åt någon från majoriteten. Jag vill inte ge några råd, men jag sade i mitt tidigare anförande, vilket tydligen vicetalmannen missade, att om man gör den här klämmen så att det framgår att stödet för landskapsstyrelsen i arbetet att säkerställa vårjakten är exceptionellt, det är enigt och det är en väldigt viktig fråga är det min åsikt, men jag vill inte ge oppositionen råd om exakt hur de skall göra för att bedriva opposition!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!  Jag har inte begärt om råd från oppositionens sida. Jag har understött det klämförslag som finns, men jag är beredd att ändra den åsikten om det kommer ett bra klämförslag från ltl Svensson, som hakar upp sig på detta med misstroende. Det är hans egen minister som offentligt har sagt, och han har inte rättat mig att jag skulle ha fel till den delen, att en landskapsstyrelse som inte klarar av det här bör avgå. Jag hoppas också den åsikten står kvar.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman! Jag tycker att vicetalmannen slingrar sig lite här. För det första har han inte bett majoriteten om råd och för det andra vill han att jag skall komma med ett förslag till kläm! Det där går inte ihop och det är tyvärr på det sättet, att ibland går det inte riktigt ihop för vtm Häggblom!

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Wiklöf, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

 

” Lagtinget accepterar inte ett förbud mot eller ytterligare inskränkningar i vårjakten på Åland och förutsätter därför att landskapsstyrelsen säkerställer vårjakten genom en hållbar politisk lösning.”

 

Enligt 38 § 5 mom. AO skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum den 4.5. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 4.5.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion om ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (LM nr 1/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Man kan säga att den här motionen har föranletts av en rad olika omständigheter. Jag vill börja med att säga att det känns lite märkligt att stå här i en roll som är helt annan än när jag som minister lade fram framställningen med i princip samma innehåll. Det känns också avslaget att inte få slutföra det arbetet som jag har slitit med i ”mitt anletes svett” ända sedan jag inträdde i landskapsstyrelsen i december 1999, att det alltså föll på målrakan.

 

Som bekant återtog den nya regeringen Erland/Nordlund den till lagtinget av den gamla landskapsstyrelsen avlämnade lagen. Det är synd av flera orsaker, dels skulle det ha varit passlig sysselsättning för lagtinget att behandla lagen under vårsessionen så att den skulle ha kommit i bruk. Det finns mycket som talar för att det brådskar med lagen.

 

Processen att bereda lagen har varit utdragen. Arbetet har diskuterats i 20 år, var det en lagtingsledamot som sade, men själva processen kom i gång i augusti 1998. Jag kommer i mitt anförande att säga ungefär samma sak som jag sade när jag presenterade framställningen.

 

Lagen är en av de absolut viktigaste lagarna i landskapet och det har sålunda varit väldigt viktigt att vända på alla stenar. Lagen har verkningar dels för den enskilda medborgaren samtidigt som den styr den övergripande samhällsplaneringen. Den innehåller också många frågeställningar där olika intressen ställs mot varandra och där det är viktigt att hitta en balans.

Fru talman!

I stort sett bygger lagförslaget på gällande rätt. Lagen har moderniserats, omstrukturerats och en rad EU-direktiv har flätats in. En av grundstenarna i den nya lagen är hållbar utveckling med hänvisning till natur, miljö, kulturmiljöer och befintlig bebyggelse. Lagen värnar starkt om den kommunala självstyrelsen. Plansystemet har förenklats och i större utsträckning delegerats till kommunerna. Den stora utmaningen med att slipa fram de åländska planeringsinstrumenten är att det råder olika förutsättningar i olika kommuner. Att konstruera ett system som passar både Mariehamns stad och de mindre landsbygds- och skärgårdskommunerna är en stor utmaning. Att balansera plansystemet mellan behov av planering och vaktslående om äganderätten är en annan utmaning. I lagmotionen föreslås att kommunerna själva avgör behovet av planering. Det enda tvingande är att kommunen skall upprätta en kommunöversikt. General- och detaljplanering utförs om behov finns för detta. Också byggnadsordningen är frivillig i motionen. Om kommunen kan ersätta denna med generalplanering kan man ta bort byggnadsordningen.

 

Det planeringssystem som ingår i detta lagförslag har en bra balans som på ett bra sätt motsvarar uppfattningen ute i bygden. Som jag har sagt tidigare, borde det också politiskt passa den nya politiska majoritet som har uppstått eftersom det är en bra kompromiss mellan å ena sidan ingen planering alls, som centern förespråkar och ett närmast sovjetiskt system som liberalerna vill införa. Graden av planering överlåter man till kommunerna att avgöra.

 

Fru talman!

Kvalitetssäkring vid byggandet har också varit en ledstjärna under beredningen av lagen, som innehåller vad man kan kalla en sömlös ansvarskedja under hela byggnadsprocessen. En viktig länk i denna kvalitetsskedja är byggbestämmelserna och tillämpningsanvisningarna till dessa. I dag tillämpas Finlands byggbestämmelsesamling på Åland i den utformning den hade i december 1999. Detta innebär att i princip endast själva myndighetskraven finns på svenska medan tillämpningsanvisningarna är så gott som helt finskspråkiga. Som en byggare sade till mig, finns det ungefär 6-7 hyllmeter byggnadsbestämmelser och endast ett par centimeter är på svenska. Det här visar hur stor del som är myndighetskrav och hur stor del som är tillämpningsanvisningar. Detta är helt ohållbart. Som bekant förbättras inte situationen för svenskan i Finland utan snarare tvärtom och det är av största vikt att man på alla nivåer i byggnadsprocessen kan tillgodogöra sig den information som finns i tillämpningsanvisningarna för att hålla en hög kvalitet på byggandet. Med anledning av detta utredde jag som minister möjligheten att införa svensk byggnorm på Åland. Utredningen, så långt den hann bli klar, visade att några icke-omkullrunkeliga problem inte torde föreligga för att genomföra detta. Men det är viktigt att man i den åländska byggbestämmelsesamlingen konstruerar ett fungerande gränssnitt mellan den åländska lagen och den svenska bestämmelsen eftersom alla andra förutsättningar inte är riktigt lika. Jag hoppas innerligen att den nya regeringen slutför detta arbete så att byggbranschen inte behöver famla i språklig blindo. Detta med språket i byggbestämmelserna verkar också bli en självstyrelsepolitisk överlevnadsfråga nu när den åländska byggmarknaden har fått ny konkurrens och öppnats s.a.s. på ett annat sätt i och med den obegränsade näringsrätt som beviljades ett finskt företag; visserligen föll beviljandet inom de ramar som finns, men det kan få självstyrelsepolitiska följder.

 

I övrigt innehåller lagen, som sagt, många nya saker av olika dignitet. Jag tycker att lagen är ett bra exempel på självbestämmande när det är som bäst. Ålänningarna är lyckligt lottade som kan utforma denna typ av lagar själva och skräddarsy dem för det åländska samhället.

 

En sak som har framkommit under remissrundan – vi skall komma ihåg att motionen de facto har varit på remiss eftersom innehållet i sak är detsamma som landskapsstyrelsens framställning – är bristen på insikten i möjligheten att lagstifta själv. Flera av remissyttrandena innehåller mellan raderna mer eller mindre uppmaningen att anta en blankettlag och tillämpa finsk lagstiftning. Det är nästan så att man blir självstyrelsepolitiskt mörkrädd när man läser sådant!

 

Det är också viktigt, fru talman, att komma ihåg jordförvärvsskyddet när man diskuterar markanvändning på Åland. Att åländsk mark förblir i åländska händer innebär att man har en helt annan syn på exploatering och markanvändning på Åland och känner ett större ansvar, man tar hänsyn till traditioner och värnar om landet av hävd på ett annat sätt. Detta gör behovet av planering och reglering mycket mindre i skyddshänseende än på annat håll. Det har också sagts i remissdebatten här att lagens syfte är gott men att medlen för att uppnå målen. Det är fel mot bakgrund av detta med jordförvärv.

 

Fru talman! Jag vill påstå att det är i sig ideologiskt oroande att landskapsstyrelsen har tagit tillbaka lagen. Vad är det man tänker ändra? Vi var helt överens i den förra landskapsstyrelsen om utformningen av lagförslaget, centern, Frisinnad Samverkan, Obunden Samling, vi var helt överens om det lagförslag som lades fram. Det innehöll ingen politisk kompromiss på det viset. Rättare sagt, på vilka punkter tänker man ändra? På vilka punkter tänker centern ge efter för liberalerna? Det skulle vara intressant att höra. Är det på punkten ”graden av kommunal självstyrelse”? Tänker man ta tillbaka från kommunerna bestämmanderätt och införa mer styrning från landskapsstyrelsens sida? Är det graden av styrning och reglering av den enskildes rättigheter och den enskilda äganderätten? Tänker man pruta på kvalitetsbestämmelserna eller vad är det? Det skulle vara intressant om minister Karlsson, som nu har byggnadsbyrån på kansliavdelningen, redogjorde för vad man tänker ändra. Ifall det inte är någon skillnad är det ganska enkelt, då är det bara att godkänna motionen, så kommer lagen snabbt till stånd.

 

Fru talman!

Motionen innehåller en bra balanserad lagstiftning som har god förankring i det åländska samhället. Den har varit på remiss till berörda parter och jag hoppas på en snabb behandling och ett godkännande av motionen.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Fru talman! 

Eftersom ltl Sundman hänvisade till att liberalerna skulle företräda någon slags sovjetisk planeringssystematik, skulle jag vilja att ltl Sundman redogör för vad det sovjetiska planeringssystemet innebär. Hur såg det ut? Åtminstone för mig är det tämligen okänt. Kanske ltl Sundman genom en ingående redogörelse för vad det innebär kan upplysa oss vad det handlar om! Jag vill peka på att inom Europeiska unionen, inom övriga europeiska länder, i hela den civiliserade världen är faktiskt planeringslagstiftningen och byggnadslagstiftningen ett av de centrala samhällsplaneringsinstrumenten och det är faktiskt viktigt hur det är utformat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Uttrycket ”sovjetisk planeringsmodell” skall tas med en nya salt och en nypa ironi, men jag behöver väl inte redogöra för ltl Sjölund vad det innebär eftersom det snarare borde vara så att ltl Sjölund känner till det samhällssystem som han drar paralleller till: dagens EU. Det är en ganska intressant parallell som också drogs i det förra ärendet. Ltl Sjölund talar om här att i civiliserade samhällen har man planering. I motionen föreslås lagen lika civiliserad för man har alla instrument med, allt från generalplanering till detaljplanering, men det är däremot fritt för kommunen att välja vilken grad av planering man inför. Som jag sade i mitt anförande är det stor skillnad på behoven av planering i Mariehamns stad och exempelvis en landsbygdskommun eller skärgårdskommun. Därför är det viktigt att kommunerna själva får avgöra, så att man inte påtvingar dem planering. Det är det som skall anses sovjetiskt när man från samhällets sida påtvingar en närmast planhushållningsmodell, att kommuner som inte har planläggningsbehov ändå tvingas planlägga. Lagen är civiliserad; till den grad som kommunerna vill finns det planeringsinstrument.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

När det gäller frågan om planerna, som ltl Sundman var inne på i repliken med ltl Sjölund, ser jag här att byggnadsordningsinstrumentet finns kvar. Jag hade trott och hoppats att ltl Sundman och hans medmotionärer skulle ha insett att man inte behöver ha så här hemskt många planer, att man tvärtom kanske klarar sig med generalplan, detaljplan och kommunöversikt som finns för övrigt. Jag läste motiveringen och då ser jag att tanken med byggnadsordningen är att man skall införa andra villkor för byområden, yttre skärgården och innervikar bl.a. Då måste jag säga att jag blir lite orolig för jag får faktiskt det intrycket att man har försökt försvåra för dem som äger områdena att nyttja dem på ett vettigt sätt. Jag skulle faktiskt vara tacksam om ltl Sundman kunde ge närmare förklaring varför det är så nödvändigt att ha kvar byggnadsordningen.

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som framgår av motionen är byggnadsordningen numera också frivillig. I landskapsstyrelsens framställning däremot är den tvingande och att det var tvingande i landskapsstyrelsens framställning föranleddes av bl.a. svårigheten att ta bort byggnadsordningen i Mariehamns stad. Men i och med att den nu är frivillig kan kommunen välja om man vill ha det gamla systemet med byggnadsordning eller om man generalplanerar och kan ersätta byggnadsordningen genom text i generalplan. Lagen i motionen tillmötesgår den uppfattning som jag vet att ltl Christer Jansson företräder.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

Här står ingenting om Mariehamns stad utan ”yttre skärgården och  innervikarna”. Jag tycker inte att det verkar som om det skulle passa in på förhållandena i staden som jag känner dem i alla fall, så det verkar ligga någonting annat bakom. När det gäller framställningen från landskapsstyrelsen tycker jag att det känns lite fel att gömma sig bakom den därför att den har tagits tillbaka för omarbetning och min förhoppning är den nya landskapsstyrelsen skall få bort sådana här otydliga saker, som ger mig det intrycket, som sagt, att man faktiskt vill ställa de markägare i en strykklass som råkar äga sådana här attraktiva områden. Det vill inte jag vara med om i alla fall och det förvånar lite att ltl Sundman och Olle Salmén tydligen också, eftersom han har skrivit under motionen, tycks vara inne för den här linjen. Det hade man inte trott om dem.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade tidigare gömmer jag mig inte bakom landskapsstyrelsens framställning utan i den här motionen är byggnadsordningen frivillig och kan ersättas med planering, om kommunen så anser. Det är upp till kommunen. Vad gäller den reglering som beskrivs i motiveringen har tanken varit att där det finns bebyggelse kan man förtäta och det skall inte vara på förhand reglerat utan kommunen kan själv avgöra behoven. Parallellen till Mariehamns stad finns inte i motionen, men den finns i verkligheten och den fanns särskilt i landskapsstyrelsens remissrunda, där man påpekade svårigheten för Mariehamns stad att ta bort byggnadsordningen. Även om framställningen har tagits tillbaka hoppas jag att remissinstansernas åsikter kvarstår, så dem kan man ta hänsyn till när man motionerar.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

I denna tidiga timme på eftermiddagen noterar jag att närvaron i lagtinget är elva av trettio, ett parti är inte alls företrätt, framstegsgruppen, och lyckligtvis är vårt parti mest företrätt med 75 procent. Det här har betydelse eftersom vi för en diskussion om en väsentlig fråga och då är det intressant att notera vilket intresse som finns från de olika partiernas sida!

 

Jag har för min del skrivit på motionen och jag skall kort redogöra för skälen till varför jag har gjort det. Det viktigaste skälet är kanske brådskan i det åländska samhället med den här lagstiftningen. I åtminstone åtta år har behovet av ny bygg- och planlag dokumenterats i landskapsstyrelserna och man har också åtskilliga gånger berört frågan i lagtingsdebatter, att varför kommer inte lagframställningen. Jag var i den landskapsstyrelse som jag ledde övertygad om att vi skulle lyckas leverera en bygg- och planlag. Vi hade en sådan tidtabell; den var mycket utdragen, vill jag säga, så möjligheterna att klara det var väldigt goda. Men av olika skäl, kanske särskilt centerns svala intresse till allt vad planering heter, måste vi ha lite extra omgångar, särskilt i den nya landskapsstyrelsen blev det extra omgångar med politiskt tillsatt grupp som mellan grupperna skulle kompromissa med och se om man kunde ha lite mindre planering, som vi hörde här av ltl Christer Jansson, att så lite planering  och styrning som möjligt önskas. Jag delar den uppfattningen, men sedan är vi av lite olika uppfattning om vad som är ”så litet som möjligt”. Jag har behov av lite mera planläggning än vad ltl Christer Jansson torde ha, även om vi annars ligger nära varandra i dessa politiska frågor.

 

Men byggbranschen har ropat efter den här lagstiftningen och den har varit starkt försenad. Då skall det naturligtvis vara tunga argument när två politiska partier, liberaler och centern, väljer att ytterligare försena lagstiftningen. Det har också varit ett särskilt behov av att klargöra ansvaret för fel i byggnader. Mögelproblemet känner vi särskilt till i dessa dagar, där huvudsakligen offentliga byggnader har drabbats. Vem är ansvarig för att det här inte händer i framtiden? Detta har för trafikministern Runar Karlsson varit synnerligen viktigt att reglera och vi har stött honom med full kraft i hans åsikter och också dåvarande byggnads- och planeministern Danne Sundman var inne på samma linje. Brådskan är alltså det viktigaste argumentet, särskilt när det gäller byggnadsdelen, kanske planeringsdelen fungerar någorlunda bra. Där är det inte några stora problem. Man har skrivit i massmedia och det finns många tyckare som har sagt att skulle man ha en planeringslagstiftning skulle man veta var allhall skall placeras, antagligen var skidtunneln placeras, hur många golfbanor vi skall ha osv. Det är nonsens,  inte är det alls på det sättet! Det är så att kommunerna har en planeringsmonopol där de bestämmer om saker och ting överhuvudtaget kan finnas i kommunen. Det är svårt att tvinga på kommunerna någonting än via lagstiftning uttryckligen. Det är det som har varit vår målsättning, att vill man tvinga kommunerna till någonting skall lagtinget lagstifta om det och inte något planeringsorgan sitta under landskapsstyrelsen och bestämma över kommunernas huvud om någonting; det är väl det som kallas den sovjetiska modellen, som man fortfarande har ganska långt kvar i Finland, men där är det tsaristiska arvet tungt naturligtvis, så det förstår jag. När man däremot reser runt i Europa och studerar deras Spatial Planning-lagstiftning är den verkligen olika, på olika nivåer och inte alls så långtgående och fundamentalistisk som liberalerna brukar säga att den är runtom i Europa. Det är kanske för att man inte har haft möjlighet att sätta sig in i frågan, men det har man ju nu på ett bättre sätt när man sitter i landskapsstyrelsen. Jag hoppas att man snabbt gör det så att vi kan fatta ett beslut kring lagstiftningen i samband med motionen, men det blir oberoende först till hösten.

 

Fru talman!

Det jag skulle vilja veta nu är: Vad hände? Vad hände när centern i landskapsstyrelsen beslöt att nu tar vi det här tillbaka och tittar på det på nytt? Vad var det man skulle titta på? Var det planeringsbiten? Var det ansvarsbiten när det gällde fel i byggnad? Var det detaljplaneringen? Var det regleringen för byggnadsloven? Vad var det man skulle titta på? Nu när vi har ett ärende i lagtinget måste naturligtvis svar ges på den frågan och jag har till min glädje sett att ledamoten Karlsson här har begärt om ordet, så vi kommer säkert att få svar på det. Om vi inte får svar, är jag beredd att föreslå bordläggning till i morgon så att landskapsstyrelsen hinner svara. Men medveten om landskapsstyrelseledamoten Runar Karlssons nya anvarsområde och hans klokskap kommer vi säkert här att få svaret.

 

Jag skall avsluta med ett resonemang kring planeringen, där jag bakom kulisserna, från högsta ort har beskyllts för att ha infört i landskapsstyrelsebehandlingen av framställningen som kom till lagtinget för mycket planering, för mycket byråkrati och det gäller då mitt lilla förbättringsförslag visavi kommunöversikterna, särskilt texten i 16 § 3 mom., som jag tycker att är väldigt bra. Det är nämligen så nu att centern har haft uppfattningen under alla de år jag har varit med att någon annan planering än de kommunala detaljplanerna skall vi inte ha. Liberalerna, stödda faktiskt i den här frågan av socialdemokraterna, i debatterna har sagt att man skall ha ungefär den planering man har haft förut med regionala, heltäckande planer som landskapsstyrelsen ansvarar för och som kommunerna har att rätta sig efter. Frisinnad Samverkan har under processen försökt hitta en kompromiss mellan de två ytterlighetsåsikterna, som nu skall samregera, så man kan fråga sig om det kommer något lagförslag överhuvudtaget! Men kanske man skär bort all planering och bara har byggnadslagen. Det går inte, för de hör intimt ihop, man måste ha både och. Det går inte att skära bort generalplaneringen och detaljplaneringen ur en byggnadslag, utan det måste finnas en översiktlig planering.

 

Liberalerna har då haft det fulla planemonopolet hos landskapsstyrelsen när det gäller den översiktliga planeringen som sitt mål och centern helst inte någon planering alls eller mycket liten i alla fall. Vi har då försökt kompromissa och kompromissen som vi sedan har kommit överens om finns i 15 och 16 §§ om kommunöversikt där det står att kommunöversikterna skall vara heltäckande, de skall vara en samordning med andra kommuners planläggning och fullmäktige skall ta dem minst vart femte år. Med något undantag skall varje fullmäktige se över kommunöversikten. Jag har sagt som så att man kan egentligen på baksidan av Fenniaask – de finns inte numera, men de fanns när jag var ung – rita en sådan kommunöversikt som innehåller allt väsentligt. Nu föreslås det väl att den skall vara något mera detaljerad på en något större karta än så. Sedan står det att landskapsstyrelsen skall sammanställa kommunöversikterna och så står det att i kommunöversiktens kartdel bör även andra -  utöver gällande regleringar som står i 2 mom. – för utvecklingen väsentliga intressen anges. Men sedan kommer det intressanta: i kommunöversiktens textdel bör den av kommunfullmäktige planerade utvecklingen av kommunens olika delar avseende infrastruktur, boende, sysselsättning, bevarandeintressen och en hållbar utveckling anges, alltså från tid till annan: hur vill kommunen ha kommunen utvecklad, var vill man att vägar skall dras, var vill man att hamnar skall byggas, var vill man att det skall få byggas bostäder på ett mera tätbebyggt sätt, var vill man ha arbetsplatsområden osv., samtidigt som man redogör för alla bevarandeintressen. Kommunöversikten skall enligt lagförslaget fungera som information till kommunens och landskapets invånare över hur varje kommunfullmäktige planerar den långsiktiga utvecklingen av kommunerna, ett väldigt bra instrument som jag vill säga att i europeiskt perspektiv torde vara ett föredöme. Skulle alla länder gå in för den här närdemokratin i planeringen, så skulle vi få en mycket bättre fysisk planering, Spatial Planning, som numera innefattar all samhällsplanering, inte bara den fysiska, än vad vi har i dag. Men det är väldigt misslyckat att använda sig av den här lite fundamentalistiska planeringsmodellen, som den ena parten nu i landskapsstyrelsen önskar sig.

 

Avgörande för den fortsatta debatten från vår sida blir det svar som landskapsstyrelsen kommer att ge vad avser: vad är det som är orsaken till återtagandet av framställningen? Det kan ju inte vara bara för att man ville försena lagens ikraftträdande och försena behandlingen i lagtinget, utan det måste vara någonting substantiellt, någonting som man politiskt fann att man ville gå och ändra på, och det var sådana väsentligheter att det inte gick i lagtinget, där man har majoritet, utan det är någonting som fordrar beredning, annars skulle man inte ta framställningen tillbaka. Det är så; annars gör man ändringar i utskotten. Jag väntar alltså med stort intresse för den frisinnade gruppens del på en redogörelse för att alls kunna ha en möjlighet att fortsätta diskussionen om plan- och bygglagstiftningen i landskapet.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag skall försöka redogöra för vad det var som hände och varför det hände. Den 12 augusti 1998 tillsatte landskapsstyrelsen en kommitté under ledning av dåvarande lantrådet Roger Jansson, som skulle se över och revidera byggnadslagen. Denna landskapsstyrelse präglade lagen genom att ge kommittén vissa direktiv och ramar. Även under arbetets gång hörde kommittén landskapsstyrelsen för att förvissa sig om att kommittén arbetade enligt i enlighet med landskapsstyrelsens ramar och direktiv. En tid efter att en ny landskapsstyrelse tillträdde, efter senaste val, under Roger Nordlund, tillsattes en ny kommitté, som företrädde den landskapsstyrelsen. Detta kommittéarbete blev klart under senaste vinter. I det kommittéarbetet satt just den landskapsstyrelse som företrädde lantrådet Roger Nordlund sin prägel på det kommittéarbetet.

 

Då det nu finns en ny landskapsstyrelse torde det vara naturligt att denna landskapsstyrelse vill sätta sin prägel på byggnadslagen; annars är det så att den här landskapsstyrelsen under center och liberaler lägger fram en lag som de obundna, FS och centern har gjort. Det tycker inte jag är rimligt. Just därför har den nuvarande landskapsstyrelsen återtagit byggnadslagen och vi avser att lägga fram lagförslaget i höst. Det är inte någon tanke på fördröjning eller några orsaker utan det är helt enkelt att det finns en ny landskapsstyrelse och då tycker jag att det är ganska naturligt att den skall prägla byggnadslagen. Jag är övertygad om att center och liberaler kommer överens om hur lagförslaget skall se ut.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson är en mycket rekorderlig karl som brukar ha sin logik på plats alla gånger. Men nu förstod jag inte landskapsstyrelseledamoten Karlsson, så kanske jag kunde få en tilläggsfråga: Skulle varje landskapsstyrelse som sitter ha ett eget förslag till bygg- och planlag, trots att sittande lagligt valda föregående landskapsstyrelse har levererat till lagtinget? Varje ny landskapsstyrelse skall sätta ”sin prägel” på det hela? Jag tror personligen nog att landskapsstyrelseledamoten Karlsson bra kan svara på mina frågor utan hjälp. Det var alltså tilläggsfråga nummer ett till landskapsstyrelseledamoten Karlsson. Den andra frågan är den som blev obesvarad, som var min huvudfråga: Fanns det sålunda inga substantiella diskussioner i landskapsstyrelsen när man tog framställningen tillbaka, att det var på vissa punkter: planeringspunkten, ansvarspunkten eller byggnadslagstiftningens olika delar som man ville se över och sätta sin prägel på? Mellan regeringen Jansson och regeringen Nordlund var det nämligen petitesser som man ändrade på, obetydligheter. Är det nu också petitesser som man avser att ändra på, varför valde man då inte att göra det i lagtinget, där man har stora specialister på sådana här frågor, som t.ex. centerns egen Christer Jansson!

 

Landskapsstyrelseledamoten Karlsson, replik:

Fru talman!

Inte kan jag svara desto mera. Framställningen drogs tillbaka därför att det blev en ny landskapsstyrelse. Det är klart att inte skulle landskapsstyrelsen ändra på en byggnadslag om den vore klar. Den låg ju på lagtingets bord och skulle behandlas här och i och med att den inte var klar ansåg landskapsstyrelsen att vi drar den tillbaka. Vi skall sätta oss ner och tillsammans gå igenom lagen, så jag kan inte svara på om det blir några förändringar, hur mycket förändringar och inte har vi diskuterat vad vi skall förändra, så jag inte ge ltl Jansson något bättre svar.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Jag vill tacka landskapsstyrelseledamoten Karlsson för det ärliga svaret som kom utan omsvep och utan något taktikerande. Därmed är jag stärkt i min uppfattning om att motionärerna, inklusive Frisinnad Samverkan, har gjort alldeles rätt, att det är inte tillräckliga motiv i ett sådant resonemang som här har presenterats och som jag tror på att stämmer att ta tillbaka ett sådant här av regeringen Nordlund 1 tungt lagförslag framlagt för lagtinget. Nu får vi då veta att ingenting substantiellt är motivet för återtagande och då är det orsak att vi fullföljer motionen och ser till att den blir ordentligt behandlad i lagtinget.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Av minister Karlssons anförande fick vi höra att landskapsstyrelsen har tagit tillbaka framställningen och att varje landskapsstyrelse vill ge sin prägel på lagstiftningen som man lägger till lagtinget. Det är klart och det vet vi redan, men vi ville veta vad för typ av prägel, vad kommer att ändra? I mitt anförande frågade jag i klartext: var kommer centern att ge med sig åt liberalerna? Det är ingalunda så att centern i den här konstellationen kommer att få en lag som mera motsvarar vissa centerlagtingsledamöters uppfattning utan det kommer att gå åt andra hållet. Det är intressant att se, som jag har sagt i tidigare ärenden också hur den politiska vinden vänder i partierna, hur centerns flagga fladdrar när vinden ändrar och hur löst den hänger på stången. Det här blir ett intressant fall att se när man sedan presenterar vad man har kommit fram till att skall ändra.

 

Landskapsstyrelseledamoten Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman spekulerar ganska mycket att vi skall ändra mycket osv. Jag tycker att vi tar den debatten sedan när det nya lagförslaget ligger på lagtingets bord och se vilka ändringar det blev. Nu är det omöjligt att säga vad vi skall ändra och om vi skall ändra. Vi kanske hittar gemensamma förbättringar utgående från nuvarande förslag också osv., så just nu är det bara spekulationer.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag diskuterar den lagmotion som ligger på lagtingets bord som innehåller en lag som enligt min uppfattning är mycket bra. Är det så att man skall förkasta motionen måste det finnas ett alternativ som är politiskt bättre från majoritetens sida och finns det inte det är det ganska enkelt: då godkänner man min motion och så har vi en lag som är bra sett från alla synvinklar. För att man skall förkasta motionen och komma med en framställning från landskapsstyrelsen måste det vara fråga om ganska avsevärda skillnader tycker jag, om det skall vara politiskt moraliskt rätt att göra så.

 

Ltl Christer Jansson:

Fru talman! 

Jag tyckte inte att jag fick riktigt bra svar från ltl Sundman när det gäller andra villkor i byggnadsordningen. Jag vill fortfarande ställa den frågan: Vad är det riktigt man har tänkt sig? Någonting måste man rimligen har tänkt när man skriver in att det skall i byggnadsordningen föreskrivas andra villkor än de villkor som gäller enligt lagen eller förordningen för just områdena i yttre skärgården, byområden, innervikar osv. Ju  mer jag funderar på det desto mer orolig blir jag, när det inte står någonting konkret, att det är sådana villkor som man faktiskt inte vill redovisa öppet här i lagtinget. Inte ens ltl Roger Jansson, som gick ganska i detalj in på lagen, hade något svar annat än det som ltl Sundman också hade, att den gamla landskapsstyrelsen hade skrivit det här och då tycker man att det är bra!  Jag satt med i en grupp som bearbetade lagen, men den här typen av bestämmelser hade vi inte med, utan det har kommit in senare och mot den bakgrunden kanske det är bra, fru talman, att framställningen har återtagits så att det finns möjligheter för den nya landskapsstyrelsen att fundera på om det här verkligen är någonting som man vill ha eller om man skall tala ur skägget och säga: vilka andra villkor är det man har tänkt sig? Skall man försvåra för fastighetsägarna här eller kanske det är tvärtom: att man vill underlätta? – som jag hade trott att många av dem som har skrivit under motionen tänker mycket på, dvs. den enskilde markägaren och att han eller hon inte skall påläggas alltför tunga bördor från samhällets sida i sådana här avseenden. Många av de personer som har skrivit under har jag faktiskt känt på det viset och jag noterade att ltl Roger Jansson delvis höll med mig när han sade att han är inte så mycket för planering, men jag är ännu mindre för planering. Jag vågar inte själv göra en sådan bedömning, vem av oss som är mera för eller mot, men jag vill i alla fall säga att när jag läser motiveringen till lagmotionen konstaterar jag att jag är åtminstone mera för tydligare regler än vad ltl Roger Jansson tycks vara, i detta skede åtminstone!

 

Fru talman!

För att tala om lite andra saker också i den här motionen sade ltl Roger Jansson att man borde försöka lösa mögelansvaret. Nåväl, jag håller med honom om det och det försöks i olika avseenden, även den civilrättsliga vägen, det förs rättegångar osv. och man får svar den vägen på vad som gäller så småningom. Jag kan hålla med honom om att det kanske vore önskvärt att på något sätt försöka tänka på de här frågorna också i byggnadslagstiftningen. Dock har jag icke i detta förslag kunnat läsa in några bestämmelser rörande eventuellt mögelansvar och det menar jag att är sådana saker som måste stå i lagstiftningen. Man kan inte ta med det i någon eventuell förordning, eftersom det rör grundläggande rättigheter och skyldigheter. Trots att motionärerna talar för de frågeställningarna har de tydligen inte tänkt så noga igenom dem.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Två delar av repliken. Det första gäller varför jag har varit med och föreslagit – som jag inte alls berörde i mitt anförande – i motionen att vi skall ha en åttonde paragraf om byggnadsordning. Den är ändrad, som ltl Sundman tidigare sade, jämfört med landskapsstyrelsens förra framställning där det blev ett obligatorium. Men här är det då en frivillighet och det är uttryckligen Mariehamns stads behov som har styrt mig därför att det är fullständigt omöjligt att i de två 278 olika detaljplaner som vi har i Mariehamn, eller om det är något flera, skriva in byggnadsordningsbestämmelserna i varje. Det blir en fruktansvärd byråkrati och risk för fel osv. Gemensamma bestämmelser bör man därför samla i Mariehamns stad i en byggnadsordning. Jag tror inte att Kökar och Kumlinge och flera av de kommuner som ltl Christer Jansson tänkte på behöver ha någon byggnadsordning. Det är min uppfattning. Men det bestämmer varje majoritet från tid till annan i kommunerna sedan.

 

När det gäller ansvaret för mögelskador som åstadkommes av de tre parter som nämns i sammanhanget såsom ansvariga stadgar 100 § om byggnadsbrott, om man kan dömas för de underlåtelser som man i utövandet av sitt yrke har gjort sig skyldig till.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

Angående slutet tror jag att det kan bli svårt att med stöd av 100 §  Bestämmelser om byggnadsbrott göra gällande straffrättsligt ansvar för mögelskador eftersom det finns en regel i grundlagen när det gäller straffbestämmelser att de skall vara så pass tydliga att man skall kunna veta att just för den och den förseelsen skall skall man dömas till straff. När det gäller 100 §  har man nog tänkt sig att det är sådana bestämmelser som finns i lagen klart utsagda som man har överträtt. Det står ingenting i lagen om att man skall undvika på olika sätt mögelskador. Det kan vara svårt; många gånger finns det inget uppsåt från den som bygger, men han kan ändå vara ansvarig för det ekonomiskt och då vore det lite fel att dessutom straffa en sådan människa som hamnar att betala mycket ersättningar ändå, kanske helt oskyldigt många gånger.

 

För övrigt när det gäller byggnadsordningarna noterar jag igen att det står om byområden, innervikar osv. och det finns inte så många sådana i Mariehamn, så nog är byggnadsordningsmöjligheten också tänkt för andra kommuner. Då kvarstår fortfarande frågeställningen jag har: vad menar man med andra villkor? Jag tycker att även ltl Roger Jansson, som har skrivit under det här har ett ansvar för hela innehållet, även om han tydligen har missat en del genom att inte läsa igenom det ordentlig, efter vad det verkar, då han inte svarar vad det andra villkoret innebär.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Det är mycket möjligt att vi här i lagtinget och i vederbörligt utskott kan göra vissa justeringar i de begränsningar som finns, men det är klart att man måste anpassa lagtexten efter möjligheten att flera kommuner än Mariehamn bestämmer sig för att ha en byggnadsordning, t.ex. Jomala kommun, Finströms kommun eller Kumlinge kommun och då måste lagtexten naturligtvis vara anpassad till det och det är det som har gjorts här av den förra landskapsstyrelsen. Nu vet jag att i den andra frågan, eftersom ltl Christer Jansson är en väldigt duktig processjurist och han har varit med i det här arbetet, han är fullt medveten om att ansvaret för byggandet, som läggs på byggherren, på kontrollanten, på byggarbetsledningen, på byggnadsnämnden, finns reglerad i 13 kapitlet, 66-71 §§. Om man sedan inte sköter sig enligt 13 kap. inträder bedömningen av domstol enligt 100 § byggnadsbrott, inte sant? Inte är det i 100 § som kriterierna för de fel man gör finns utan det finns naturligtvis i 13 kap. Men det visste naturligtvis ltl Christer Jansson!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

Tack för de vänliga orden! När det gäller 13 kap. finns det, vad jag kan se, med en hastig genomläsning inga speciella bestämmelser om ansvar för mögelskador och vad man i det avseendet behöver tänka på som byggare. Jag tycker alltså fortfarande att man borde ha varit tydligare från motionärernas sida. (Från salen: ltl Roger Jansson: han skämtar) Vi kan naturligtvis ha olika uppfattningar om i den mån lagen duger som den är att komma åt problemen med mögelhus. Jag har mina tvivel, men det har tydligen inte ltl Roger Jansson.

 

När det gäller byggnadsordningarna är det naturligtvis helt rätt det som ltl Roger Jansson säger att det måste kunna anpassas till många kommuner. Men bestämmelsen om att det skall vara andra villkor, som det står, den gäller uppenbarligen alla kommuner och då tycker jag att man tydligare borde ha förklarat vad man har tänkt sig för villkor. Jag tänker på alla markägare som eventuellt blir oroliga när de får reda på att det kan införas kanske nästan vad som helst, som det i alla fall förefaller av motiveringen och som de  kan ha stora men av uppenbarligen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller byggnadsordningen är den med i motionen, men dock frivillig. Motiveringen är densamma som vi har sagt här tidigare, både jag och ltl Roger Jansson, att förhållandena i Mariehamns stad möjliggör inte att man tar bort byggnadsordningen rakt av utan den bör få vara valfri. Om en kommun däremot väljer att ha byggnadsordning är det ganska naturligt att byggnadsordningen inte kan vara exakt lika för alla ställen i kommunen och då kan man ha andra villkor för vissa områden. Det är upp till kommunen att pröva. Det kan väl inte anges här exakt vad för villkor utan det är sedan upp till kommunen. Som sades här tidigare kan utskottet fundera på skrivelsen, om man klart borde specificera vad villkoren är för att det inte skall råda något missförstånd.

 

När det gäller ansvaret framgår det klart, som jag kallade det, en sömlös ansvarskedja i 66 - 71 §§ och där kopplar man alla skeden i byggprocessen till ett klart ansvar. Man säger klart vem som har ansvaret och det kopplas sedan vidare till bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen, alltså byggbestämmelser. Projektören skall ta hänsyn till byggbestämmelser, byggaren skall ta hänsyn till byggbestämmelser osv. Därför är kopplingen till byggbestämmelserna och själva byggbestämmelserna väldigt viktiga. Där har man möjlighet från landskapsstyrelsens sida att ta, som jag har föreslagit, ett svenskt regelverk men komplettera det för att motverka fuktproblem. I den förra landskapsstyrelsen hade vi långtgående planer att införa någonting som vi kallade för fuktdimensionering som kan motsvara hållfasthetsdimensioneringen men för fukt så att man garanterar att byggnaden inte drabbas av fukt- och luktproblem. Med den klara kopplingen till det är ansvarskedjan absolut kopplad till ett klart ansvar som kan bestraffas enligt 100 §.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

Det blir lite tjatigt, men jag måste upprepa igen, att jag kan läsa att det står ”andra villkor”, men det jag frågar är: vilka villkor? Då kan jag tänka mig att det är fråga om olika slag av inskränkningar i markägarnas rättigheter att förfoga över sina fastigheter. Då menar jag att det finns all anledning att mycket noga beskriva innehållet i dessa villkor och det borde helst göras i lagtexten, men åtminstone i motiveringarna. Vi får väl hoppas att utskottet tar sig en ordentlig funderare på det här. Om man inte direkt tar bort bestämmelsen, vilket jag skulle föredra, skulle man åtminstone försöka precisera det närmare. Det här är inte några frivilliga regler, som påstås här – frivilliga för kommunerna ja, men de är inte frivilliga för markägarna! Vore det så väl vore det inget problem!

 

För övrigt när det gäller referatet rörande kompletteringen av lagen var det bra. Jag håller med ltl Sundman att så bör man kanske göra. Problemet är närmast där att jag tycker inte att det är tillfredsställande att innehållet i en straffbestämmelse i en lagstiftning är beroende av vad man senare skriver in i underordnade författningar, förordningar osv., en sak som man påtalade i samband med revisionen av grundlagen bl.a. och gjorde vissa förändringar där. Jag vågar inte säga på rak arm om det överhuvudtaget är möjligt, men jag vet i alla fall att det förfarandet kritiserades, för det var ganska vanligt förr i finsk lagstiftning också.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman! Igen till byggnadsordningen. Det står i motiveringen att det skall klart vara motiverat; det finns ett motiveringstvång. Kommunen kan inte bara dra till med någonting utan det skall verkligen vara motiverat. Det står också, att det får inte vara oskäligt för markägare eller andra rättsinnehavare, så jag anser nog att skrivningen är så pass klar att man kan ta den, men utskottet kan, som sagt, fundera på den. Huruvida man bör ha väldigt detaljerad lagstiftning och ha alla saker man kan bryta mot i lagen, enligt diskussionen om kopplingen till grundlagen, så är det så att man kan inte ha byggbestämmelserna i detalj i lagstiftning för de uppdateras lite nu och då när det kommer nya material och nya konstruktioner osv. Ett väldigt litet brott mot byggbestämmelser kan få stora konsekvenser och bli ett stort brott, så därför måste man ha en så stor upplösning som möjligt i lagstiftningen och man inte i detalj sätta med varenda en byggbestämmelse utan det måste man få delegerat till förordning.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det där är naturligtvis helt riktigt och det är därför man också i så stor utsträckning tyr sig till civilrätten när det gäller att beivra fel i byggandet. Det är mycket få av dem som är straffbara, utan många föranleder civilrättsliga skadestånd och det är naturligtvis många gånger mycket kännbarare också att få ett litet bötesstraff.

 

När det gäller frågan om byggnadsordningen säger ltl Sundman att de får inte vara oskäliga, det skall preciseras och motiveras och det ena med det andra. Nåväl, det är bra, men om man använder det argumentet är det ännu tydligare att det behöver klargöras vilka former av villkor som kan anses godtagbara. Hur skall man annars kunna veta det på kommunalt håll, eller hur?

 

Ltl Strand:

Fru talman! 

Jag tänker inte förlänga debatten så jättemycket, men det är några ord som jag vill säga. Jag har haft förmånen att jobba med lagen tillsammans med ltl Christer Jansson och vtm Bert Häggblom. Jag upplevde personligen att ltl Christer Jansson och jag var synnerligen överens. Det som har tillkommit i landskapsstyrelsens beredning var byggnadsordningen. Därför har vi nu föreslagit i motionen att vid behov; vi har tillmötesgått ltl Christer Jansson. Vi jobbade hela tiden utgående från individens, markägarnas, rättigheter och kom, som sagt, mycket bra överens.

 

Ansvarige ministern Runar Karlsson säger i dag att han inte vet varför centern har dragit tillbaka lagen. Under arbetet framförde hela tiden ltl Christer Jansson att han representerade centern och hela dess grupp. Han sade det gång på gång. Då kanske ltl Christer Jansson kan redogöra för varför man har vikit ner sig här och gått med på att ta tillbaka lagen. 

 

Det finns några småsaker som ltl Christer Jansson tydligen hakar upp sitt tillbakadragande på och därmed vill göra det legalt. Jag tror faktiskt att social- och miljöutskottet under ltl Ulf Andersson kan titta på den här frågan. Han är också juridiskt kompetent. Enda risken är väl där om man börjar titta på den finska lagstiftningen!

 

Jag hoppas att lagtinget behandlar motionen eftersom lagen är mycket viktig, men om det däremot skulle gå så att lagtinget inte behandlar den, så litar jag på att ltl Christer Jansson sitter med i kommittén och tar tillvara de intressen som vi synnerligen överens om.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

Det som ltl Strand säger är sant att jag representerade centern i arbetsgruppen och märkvärdigare än så var det inte. Jag var en av fyra-fem ledamöter där. Den hade i uppdrag att föreslå skrivningar för landskapsstyrelsen och landskapsstyrelsen köpte inte alla som vi föreslog, som vi har konstaterat. Bl.a. ville man ha kvar byggnadsordningsinstrumentet och det är naturligtvis en av anledningarna till att jag är tveksam till skrivningen som man har lånat från landskapsstyrelsen därför att den svarade inte mot min övertygelse, i alla delar i alla fall. I den mån jag skall svara varför landskapsstyrelsen tog tillbaka framställningen tycker jag inte att jag skall göra, för fortfarande representerar jag inte centern i landskapsstyrelsen. Jag har fått den förklaringen att liberalerna ville titta på framställningen ytterligare och det är naturligtvis legitimt att man vill se om det är någonting som man vill mera sätta sin prägel på. Det har bildats en ny grupp som har haft ett sammanträde och som kommer att titta på ärendet och det ger sig så småningom vad liberalerna vill ha, och sedan får man se vad landskapsstyrelsen går in för. Då får vi se om det blir några ändringar. Själv vet jag vad jag vill - det har framgått – och jag vill åtminstone ha det förtydligat vilka inskränkningar man skall göra genom byggnadsordningen i markägarnas rättigheter, så vi får väl se vad som kan åstadkommas på den punkten i alla fall så småningom.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! 

Ltl Christer Jansson har valt att hänga upp tillbakadragandet på byggnadsordningen, och det får han väl göra, det respekterar jag. Men jag måste då undra att om byggnadsordningen är kvar när lagen kommer från utskottet, så stöder inte ltl Christer Jansson förslaget, inte heller om det kommer en framställning från landskapsstyrelsen där byggnadsordningen är kvar?

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Detta är ett hypotetiskt resonemang i allra högsta grad. Det är naturligtvis ltl Strand också medveten om. Jag tycker att vi kan återkomma till den frågan när vi ser den framställning som kommer, om det är någonting jag eller för den delen ltl Strand kan stöda. Jag föreställer mig att det är på många sätt man kan förtydliga eller skriva om bestämmelserna i byggnadsordningen. Helst vill jag ta bort den, men jag kan som sagt tänka mig att kompromissa. Det är möjligt att det finns annat man kan kompromissa om också, men vi måste naturligtvis se vad man eventuellt vill förändra från liberalt håll. Det har jag ingen uppfattning om i dag. Det kan hända att det kan komma förbättringsförslag också, sådant som även ltl Strand uppfattar som bättre än nuvarande förslag. Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! 

Ansvarige ministern vet inte varför framställningen dras tillbaka. Medlemmen i kommittén som har jobbat fram förslaget vet inte varför. Antagligen är det ingen i centern som vet varför man har dragit tillbaka förslaget, utan man har lagt sig för liberalerna!

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Jag tycker att vi har fått klara besked från centerns landskapsstyrelseledamot Runar Karlsson och från centerns lagtingsman Christer Jansson visavi motiven för landskapsstyrelsen att ta tillbaka detta fullödiga ärende från lagtinget. Man hänvisar till att liberalerna kanske vill ändra på någonting! Ltl Christer Jansson gjorde det väldigt tydligt och landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson angav bara att det var naturligt att när det kom en ny landskapsstyrelse med tre liberaler och nio lagtingsledamöter bakom dessa tre liberaler är det orsak att dra tillbaka framställningen. Så nu står vi i lagtinget inför en nödvändig förklaring från liberalernas sida: Vad är det som liberalerna tänker ändra i den centerledda Nordlund ettans förslag till bygg- och planelag? Eller är det ett mera bra förslag så att vi nu kan fullfölja lagmotionens vidare hantering här i lagtinget i en snabb behandling så att vi redan till hösten kan låta klubban falla? Här sitter åtminstone tre tunga ledamöter för liberalerna, den fjärde har inte taltur här just nu, så jag är säker på att vi kommer att få ett intressant svar på de frågor vi nu har diskuterat i över en timme här och inte fått något svar på. Men jag kom plötsligt på att vi har sådana som kan svara nu!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman! 

Jag tycker att det var lite billigt – om ltl Roger Jansson ursäktar att jag säger det – att på det här viset ge sig på liberalerna utan att på något vis försvara deras eventuella åsikter i sak. Jag har inte uppfattat den inledande diskussion vi har haft i gruppen att det egentligen skulle vara så stora frågor.  Dessutom kan jag också mycket väl tänka mig att man från liberalernas sida, liksom jag själv, är lite fundersam kring den obestämda skrivningen  när det gäller vad ”andra villkor” riktigt innebär. Nog tror jag att många av liberalerna också vill att de som drabbas av dessa olika inskränkningar som samhället lägger på dem på förhand skall veta vilka rättigheter man har och vad man kan bli tvungen att underkasta sig, så jag föreställer mig att man även bland liberalerna kommer att dela min åsikt att det här behöver förtydligas. För övrigt må de tala för sig själva. Det finns ännu ingen framställning och mycket vatten hinner rinna under broarna innan den är skriven, så jag tror inte att vi behöver dramatisera frågan så mycket, fru talman. Några så hemskt stora ändringar blir det nog ändå inte i detta förslag, som inte enligt min mening är så hemskt fullödigt i alla fall, som ltl Roger Jansson tycks tycka!

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Nej, det finns ingen framställning ännu och det är nog ytterst osäkert om det kommer någon med tanke på ltl Christer Janssons stora överensstämmande uppfattningar med oss om vad lagen bör innehålla och hur den bör läggas upp! Men jag vill med bestämdhet ta avstånd från att jag skulle ha pressat liberalerna  – jag tror att ltl Jansson använde ett ännu starkare uttryck, hoppat på dem eller någonting sådant. Jag ställde faktiskt bara en vördsam fråga när inte centern har kunnat svara på varför landskapsstyrelsen, som består av två partier, med ett tredje stödparti, tog tillbaka den stora framställning, som centern har varit med och jobbat fram i åtta år sammanlagt. Till slut har man kommit fram till en ganska bra produkt och lagtinget har dåligt med arbete och så tar man lagen tillbaka! Med stort intresse skall vi faktiskt åhöra om liberalerna möjligen kan veta varför de tog lagen tillbaka när centern inte visste det!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman! 

Som det har sagts här flera gånger är det naturligt när en ny landskapsstyrelse tillsätts har man möjlighet att titta över de arbeten som är på gång. Nu har man tillsatt en grupp bestående av den nya

sammansättningen liberaler och center och det kommer säkert hit till lagtinget i sinom tid. Det faller säkert inte bort, men man kan aldrig garantera, när någon tittar över ett förslag,  att det inte kan komma ändringar i det. Det skall den nya landskapsstyrelsen komma överens. Jag tycker inte att det är så märkvärdigt som det görs gällande här.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Det är märkvärdigt när en landskapsstyrelse tar tillbaka en så här stor och genomarbetad lagframställning som ändå hälften av landskapsstyrelsen har varit med och tagit fram. Det är en så stor sak att man måste kunna få veta vad motiven är för att man tar framställningen tillbaka, vilka punkter är man osäker på, som man inte kan ändra i lagtinget, där man sitter på en stabil majoritet. Det är världens lättaste sak att göra förändringar. I alla tider har det varit så att när landskapsstyrelsen tar tillbaka en lagframställning vill man starta en lagberedning på nytt. Man vill alltså göra om den så att det fordras en lagberedning som man inte klarar av i lagtinget, och då är det inga småsaker, ltl Sune Mattsson, utan då är det stora saker. Man kan inte följa devisen att en ny landskapsstyrelse måste titta på allting som är levererat och inte slutbehandlat i lagtinget, för då borde man ha tagit tillbaka ny landskapslagstiftning om Ålands skogsvårdsförening, förlängd försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildningen, landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om studiestöd och några lagar till. Men det gjorde man inte utan den här tog man tillbaka, alltså måste man ha ett politiskt motiv som fordrar lagberedning. Vilka punkter är det?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman! 

Jag tycker att det är naturlig sak i varje fall, även om ltl Roger Jansson säger emot mig, därför att det är inte samma landskapsstyrelse. Det är en ny landskapsstyrelse som är ombildad och det är klart med samarbete kan en landskapsstyrelse bestå, men knappast med diktat. Det här är ett sätt att försöka samarbeta, att titta om det är någon punkt som behöver ändras. Det är ingen som har sagt att det skall ändras och ingen kan heller stå här och säga att på de här punkterna skall det ändras. Det har ingen sagt. Några kan ha förslag, men ingen kan förutsäga vad som skall ändras. Det finns dock en arbetsgrupp tillsatt och den skall titta över bygglagen och den kommer säkert tillbaka.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Jag tackar för det tydliga svaret! Jag fick det tidigare från centern och jag tackade för att man inte visste varför man tog det tillbaka!  Nu har vi fått samma svar från liberalerna: man vet inte varför man tog framställningen tillbaka! Däremot har man tillsatt en ny arbetsgrupp. Det visste jag inte, och en ny arbetsgrupp måste ha fått någon vägkost av landskapsstyrelsen; annars blir det ett famlande i tomma intet, eller det blir åtminstone jättesvårt. Skall man gå igenom alla 115 paragrafer, vilka linjer är det som man skall ändra? Det vet vi fortfarande inte, men det kommer vi väl att reda ut här under de närmaste veckorna.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman! 

Det är väl ingen hemlighet att det har funnits en utomordentligt stor skiljelinje mellan framför allt centern och liberalerna när det gäller en viss frågeställning på det här området. Det jag under min tid i landskapsstyrelsen fick utstå väldigt mycket kritik för från liberalt var att vi i tiden gick in för en lösning där vi införde kommunöversikten i stället för att vi som tidigare hade en fungerande regionplanering. Det här är den stora skiljelinjen på detta område. Så har det varit i väldigt många år. Orsaken till att vi i tiden ändrade oss och tänkte att vi kunde göra ett försök med att kommunerna, som naturligtvis har planeringsmonopolet, skulle få ett ökat inflytande, i den meningen att landskapet inte skulle pådyvla dem en massa bestämmelser, var därför att den regionplanering vi hade icke var juridiskt bindande. Det räckte med att en kommun motsatte sig så kunde möjligen den utarbetade regionplanen fungera som ett rättesnöre, men den hade ingen juridisk verkan. Detta har varit det stora bekymret. Jag tror inte vi behöver hymla om att det fortsättningsvis kan vara den springande punkten också när det gäller den lagstiftning vi nu diskuterar. Själv har jag sagt att för mig blev kommunöversikterna något av en besvikelse. De blev inte det instrument som man från kommunalt håll sade rent ut, att får vi bara den här möjligheten så kommer vi att klara ut detta på egen hand och vi skall se till att allting sköts på ett utmärkt sätt. Så blev tyvärr inte fallet. Så även jag kan säga att jag någon gång saknade regionplaneinstrumentet. Men jag tycker att om man har en regionplanering måste man också få någon slags juridisk verkan på den, och det ville man inte. Det tror jag inte att man fortsättningsvis vill. Därför tror jag, trots att det system som existerar i dag har brister, att det kommer att bestå ännu en tid framöver och att kommunerna kommer att få komma upp till bevis om man menar någonting med det.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag måste faktiskt säga att omsorgen om hur centern och liberalerna skall komma överens är rörande. Vi diskuterar alla dagar, också planering och bygglag. Ltl Wiklöf tycker att kommunöversikten skulle ha varit bättre än regionplanen. Det enda som var fel med regionplanen var att vi faktiskt gick in för att ge den en total rättsverkan. Kommunöversikten har ingen rättsverkan alls. Den har bara blivit en kostnad för kommunerna, en kostnad som visserligen landskapet har deltagit i, men någon rättsverkan har den som sagt inte. Jag vet inte vad som har blivit bättre av att vi övergick till systemet med kommunöversikter.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Orsaken till att vi från socialdemokratisk sida biträdde resonemanget i ett visst skede visavi kommunöversikt framom regionplan var den omständigheten att regionplaneringen hade pågått i 20 år och kostade kanske lika många miljoner utan att vi ändå fick till stånd ett instrument med egentlig rättsverkan som kunde ha betydelse. Det var vårt motiv. Vi ville då se om kommunerna menade någonting med sitt resonemang, att om vi skulle gå in för ett kommunöversiktssystem skulle de axla sitt ansvar på ett ännu mer konkret och bättre sätt. Det blev kanske inte så, inte ännu, men det kanske finns tid ännu att göra bot och bättring och visa vad man menar. Men det här var bekymret: det kostade miljoner och vi fick ingen rättsverkande plan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!  Ltl Wiklöf anför att det är ingen hemlighet att det finns skiljelinjer mellan liberaler och center i fråga om bygglagen. Men om det skulle finnas skiljelinjer är det väl ganska naturligt, även nu, om man skall ha ett ansvarsfullt regeringsarbete, att man sätter sig ner, diskuterar runt frågorna och kommer till en gemensam lösning. Det är det som det handlar om när man tillsätter en arbetsgrupp, ingenting annat! Sedan får man se om det finns skiljelinjer. Jag har inte sagt att det finns, men det har antytts här att det finns och det får resultatet utvisa.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Det är precis så där det skall gå till: man sätter sig ner, man bryter åsikter mot varandra och man försöker hitta en gemensam väg. Det är den politiska vägen, om den skall vara framkomlig. Jag bara fokuserade kring ett av de problem, som vi har upplevt under årens lopp att har varit det centrala på detta område och jag dristar mig att tro att problemställningen fortfarande har stor relevans.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det framgår allt tydligare att beslutet att tillbaka framställningen verkar vara förhastat. Det verkar inte finnas några stora saker som man tänker ändra, utan man kunde gott och väl ha gjort det i lagtingsarbetet i utskottet, eftersom man har majoritet i utskottet. Det skulle trots allt vara intressant att veta, för någon måste ju veta i de centriala leden vad det skall göras för ändringar. Därför föreslår jag att vi bordlägger ärendet till i morgonbitti, så kan centerns eller liberalernas lagtingsgrupp redogöra för eventuella förändringar. Jag föreslår alltså bordläggning till plenum i morgon.

 

TALMANNEN:   Förslag om bordläggning till plenum i morgon den 4 maj har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Roger Jansson: Fru talman! Med tanke på de oklarheter som i alla fall råder just nu är jag inne på en diskussion i morgon och understöder förslaget om bordläggning till plenum i morgon.

 

TALMANNEN:  Ärendet bordläggs till plenum den 4 maj.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon den 4 maj kl. 9.30. Dagens plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.30).