Plenum den 3 maj 2013 kl. 09:30
Protokoll
-
1 Ändring av arbetsordningen för Ålands lagting
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 9/2012-2013)
Talmanskonferensens lagförslag (TMK 2/2012-2013)
2 Överklagande av Landskapsrevisionens beslut
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2012-2013)
3 Godkännande av fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska unionen
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 8/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 6/2012-2013)
4 Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2013 och verksamhet år 2012
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (Sjpn 1/2012-2013)
Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2012-2013)
5 Kulturpolitiskt program för landskapet Åland från år 2013
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2012-2013)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Tony Asumaa anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter och lagtingsledamoten Wille Valve anhåller om ledighet för tiden 2-6.05.2013 likaså för privata angelägenheter. Beviljas.
Bordläggning
1 Ändring av arbetsordningen för Ålands lagting
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 9/2012-2013)
Talmanskonferensens lagförslag (TMK 2/2012-2013)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 27.05.2013. Godkänt.
Bordläggning
2 Överklagande av Landskapsrevisionens beslut
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 10/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 15/2012-2013)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 27.05.2013. Godkänt.
Andra behandling
3 Godkännande av fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska unionen
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 8/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 6/2012-2013)
Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till lagförslaget i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.
Diskussion.
Ltl Gunnar Jansson
Fru talman! Jag vill börja med att välkomna republiken Kroatien som medlem i Europeiska Unionen. Det torde bekräftas vid det toppmöte som avhålls senare i maj. Därmed skulle anslutningen för detta land, den 28:e medlemmen i unionen, genomföras den 1 juli. Det är den frågan som lagtinget nu har att ta ställning till för lagtingets del, huruvida promulgationslagen för Finlands del jämväl ska innehålla bifall från Ålands lagting.
Vad gäller behandlingen i lagtinget så aviserade jag under första behandlingen förslag om kläm. Jag kommer att göra det. Jag säger först några ord på vägen.
Utmärkande för utrikespolitisk hantering eller externpolitisk hantering är strävan efter konsensus. Så är det särskilt i Norden. I Finland är ju utrikes- och försvarspolitiska frågor förbehållna republikens president, numera i samverkan med statsrådet. I riksdagens utrikesutskott, där jag en längre tid var viceordförande, eftersträvade man alltid konsensus. Utmärkande för samma förhållande t.ex. i Sverige är att i utrikesnämnden, där alla partier är med och där Kungen presiderar, eftersträvar man alltid konsensus. Samma konsensus, inriktning, har också väglett självstyrelsepolitiska nämnden i Ålands lagting, åtminstone under den tid som jag har erfarenhet av verksamheten. Så ska det också vara. Därför var det en prestation, enligt min mening, att nämnden trots ett omtvistat inledningsskede av behandlingen av Kroatien kunde enas om ett förslag till kläm som finns nere på sidan 2 i nämndens yttrande. Jag ska strax läsa den texten och lägga det förslaget, så vi inte befara att det kommer en ny text. Behandlingen här i lagtinget kan följa den ordning som gäller för behandling av klämmar som ingår i de dokument som ligger till grund för behandlingen. Jag gör det av det skälet att jag anser det vara angeläget att självstyrelsepolitiska nämndens inriktning på konsensus och dess prestige kan upprätthållas. Jag finner det rent av anmärkningsvärt att fyra medlemmar av lag- och kulturutskottet i betänkande ansåg det var förenligt med både lagtingets och landskapets externpolitiska inriktning att köra över nämnden här. Jag har inte varit med om något liknande och jag hoppas att det inte ska upprepas.
Bilden blir ju ytterligare komplicerad när självstyrelsepolitiska nämndens viceordförande inte heller ansåg det vara mödan värt att presentera nämndens yttrande. Det är något som jag uppfattar som speciellt. Jag var under förra perioden viceordförande i nämnden och betraktade det nog som mer eller mindre självklart i ljuset av både dåvarande arbetsordning och nuvarande arbetsordning att viceordförande skulle inträda i ordförandes ställe därför att talmannen inte får tala i lagtinget.
Under dessa förhållanden och utan att förlänga debatten, positionerna är säkerligen så pass cementerade, så kommer jag i detaljbehandlingen att föreslå följande kläm: ”Att lagtinget, som konstaterar att Åland före kommande fördragsändringar måste få en egen representation i Europaparlamentet, uppmanar landskapsregeringen att inför kommande förhandlingar på EU-nivån förbereda en informationskampanj riktad till EU:s medlemsländer och Europaparlamentet”. Tack, fru talman.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Jag tycker att det är hedervärt att ltl Gunnar Jansson nu välkomnar Kroatien som medlem i EU. Så lät det inte under remissen. Tvärtom, ltl Gunnar Jansson framförde skarpa dubier om Kroatien var beredd att delta i EU:s samarbete. Det var ett bra ställningstagande och ett bra klargörande.
Jag håller inte med ltl Gunnar Janssons beskrivning om att det skulle ha rått konsensus i lagtinget och riksdagen om externpolitiska frågor när det gäller EU. Det stämmer nog inte överens med sanningen. Tvärtom har många partier på olika sätt haft en kritisk inställning till EU och också här i lagtinget. Den där sagan stämmer inte.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Mina dubier i remissdebatten gällde huruvida skyddsklausulerna i fördragets artiklar 37, 38 och 39 skulle vara tillräckliga. Ordentligt bränd också av erfarenheterna i fallen Bulgarien och Rumänien med andra typer av artiklar så var närmast min fråga; ska nu dessa som kallas skyddsartiklar, i motsats till de tidigare som var uppskjutande, räcka till? Jag hoppas att de gör det. Jag tycker att utrikesministerns uttalanden under behandlingen i nämnden verkade förtroendeingivande. Jag tar till mig argument. Jag vet att Finlands utrikesminister kan sådant här mycket mera än vad jag kan och det han säger så tror jag på. Därför är jag nöjd med det besked som kom då.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Ltl Gunnar Jansson är snabb att svänga till juridik när de politiska ställningstagandena inte mera passar in och är korrekta, så också i det här fallet.
Jag måste skarpt ta avstånd från att självstyrelsepolitiska nämnden här i lagtinget skulle vara någon slags ”övernämnd” som skulle frånta de enskilda utskotten och medlemmar i andra utskotten rätten att ha en egen åsikt. Den typen av liberala fri- och rättigheter vill vi inte ha i Ålands lagting.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Fru talman! Man kan kalla det vad man vill. Jag vill att självstyrelsepolitiska nämnden ska eftersträva konsensus.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Jag önskar också Kroatien välkommen. Jag ser fram emot deras medlemskap i EU. Jag tror att det är bra att de kommer med i den Europeiska gemenskapen för då kan vi andra få en mer rättslig kontroll på dem.
Däremot kan jag inte hålla med om det som ltl Gunnar Jansson tycker, att det är anmärkningsvärt att en majoritet i lag- och kulturutskottet kör över självstyrelsepolitiska nämnden. Det står i betänkandet om att överväga. Jag som enskild lagtingsledamot har ett uppdrag. Jag vill ha rättighet och friheten att bestämma själv, inte vad ltl Gunnar Jansson ålägger mig att tycka.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Ja, den rätten har vi alla. Vi har vår berömda artikel i lagtingsordningen om förbudet mot imperativt mandat. Det jag sade och hävdade var att i självstyrelsepolitiska nämnden har rått, så länge min erfarenhet räcker och den är inte så lång, en eftersträvan till konsensus. Man brukar säga att självstyrelsepolitiskafrågor vinner på att vi är eniga i våra självstyrelsepolitiska strävanden och jag tror på den doktrinen.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Där håller jag med ltl Jansson, det är bra om vi blir eniga. Då kanske det också behöver vara en större dialog i ett tidigare skede mellan partierna. Jag anser att den här klämmen är fel. Jag anser att det är fel adressat och därför kan jag inte understöda klämmen när jag sedan ska vara ansvarig för beslutet i lag- och kulturutskottet. Skulle då ltl Gunnar Jansson eller liberalernas gruppordförande ha drivit det här, att alla partier varit överens om det här innan vi kom hit, så då kanske det skulle vara bättre. Men skyll inte på oss i majoriteten i lag- och kulturutskottet. Vi har rätt att ha en egen åsikt och inte vara en stämpeldyna åt självstyrelsepolitiska nämnden, då behöver man nog se över arbetsordningen och hur det ska vara. För då är det onödigt att vi har ett lag- och kulturutskott och framförallt att ärendet behandlas där.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Även Ålands Framtid som är ett EU-positivt parti välkomnar givetvis Kroatien till den Europeiska Unionen.
Däremot har vi en liten annan frågeställning som vi gärna diskuterar i den här salen, vilket ni säkert har märkt.
Jag har noga lyssnat och studerat tisdagens debatt och ska göra mitt yttersta för att ge tydliga svar på frågeställningar som väckts från olika håll med anledning av att vi föreslår att lagtinget inte ska ge sitt bifall.
Vi anser att Åland har väntat tillräckligt för att låta ytterligare ett tillfälle passera lagtinget utan att vi tar möjligheten att byta ord mot handling, klämmar mot konsekvens. För vi har ännu inte sett ett bättre alternativ.
Ledamoten och kollegan Anders Eriksson presenterade förtjänstfullt i tisdags resultatet av våra historiska efterforskningar av hur frågan om en åländsk parlamentsplats har drivits från lagtingets sida. Den historiebeskrivningen vill jag, fru talman, att mina kollegor ska hålla i färskt minne när jag diskuterar följande tre frågor: För det första, ska frågan om en åländsk parlamentsplats lösas nationellt eller internationellt? För det andra; är Kroatiens anslutningsfördrag rätt instrument att använda för att nå resultat? För det tredje, vilka alternativa strategier finns?
Nationellt eller internationellt? Ska vi lägga vårt krut på Bryssel eller Helsingfors? Den frågan diskuterades flitigt i tisdags. Rätt svar på frågan gav ltl Valve som idag råkar vara frånvarande. Ltl Valve sade: ”Jag anser att vår huvudinriktning ska vara Helsingfors, inte Bryssel.” Det har han helt rätt i. Frågan ska lösas nationellt i Helsingfors men drivas internationellt.
För tittar vi på frågan om en parlamentsplats så känner EU bara medlemsstater och EU förhandlar bara med medlemsstater. Åland kan inte, inom ramen för självstyrelsen förhandla med EU, utan att göra det genom Finlands röst. För det är ju inte direkt sannolikt att en annan medlemsstat med enad styrka ska driva frågan om en åländsk parlamentsplats. Alla nuvarande representanter i självstyrelsepolitiska nämnden känner mycket väl till inställningen till att från Finlands håll initiera en diskussion om att Åland skulle få en extra plats. Genom de kontakter vi har haft med statsrådet det senaste året fick vi beskedet svart på vitt att Finland inte kommer att väcka frågan om Europaparlamentets platsfördelning av ren rädsla för att förlora en av sina nuvarande 13 platser, eftersom man inser det faktum att man matematiskt har en liten fördel jämfört med övriga medlemsländer. Man vill inte väcka platsfördelningsfrågan av rädsla för att förlora en av sina 13 platser. Man var inte ens beredd att använda Ålandskortet i argumentationen för att få behålla alla sina platser, eftersom man var rädd att förlora en plats och gå ner till 12 platser. Inte ens detta var man beredd att göra. Utan det enda man kunde tänka sig i det fallet var om frågan ändå kommer upp, att argumentera för en extra plats åt Finland, som med hänvisning till Ålands särställning skulle tillfalla oss. Det är utgångspunkten i hela den här frågan.
När vi har lyft den här frågan på europeisk nivå genom vårt samarbete med EFA så har vi fått det tydliga svaret att det här är en nationell angelägenhet, vilket man också ser inom EU. Det här är en fråga som ska lösas nationellt. Vi kan därför inte räkna med att det är någonting som Finland ska lösa på EU- nivå åt oss genom att driva frågan. För i EU kommer de att svara att det här kan ni göra när som helst, vi kan göra det fast idag och se till att Åland utgör en egen valkrets. Det är det spåret som också vi i Ålands lagting ska driva, men detta kommer inte att hindra oss från att argumentera för en plats på internationell nivå och rikta blickarna mot Finland.
Fru talman! Det är dags att inse verkligheten för var den är. Lantrådet tangerade den i tisdags när hon konstaterade att en tydlig trend inom unionen är att utvidgningsprocessen ser ut att hålla i sig, vilket även jag tror. Ju mera unionen utvidgas, desto hårdare blir konkurrensen om platserna i Europaparlamentet och desto mer obefintlig blir sannolikheten att Finland skulle riskera en av sina nuvarande platser för att göra ett försök att med hjälp av Åland få en extra plats, såsom vissa här i salen tycks hoppas på.
Så precis som när den första självstyrelselagen skrevs så ska denna fråga lösas genom att en lag läggs fram i Helsingfors. Lagen ska dela in Finland i valkretsar till Europaparlamentet så att Åland utgör en egen. Problemet är att det i nuläget inte finns någonting som motiverar regeringen i Helsingfors att föreslå en sådan lag för riksdagen, och det är det vi måste ändra på om vi ska lyckas.
”Man kan inte ta något som samtliga rikspartier är ovilliga att ge”, konstaterade lantrådet i tisdagens debatt. Men skillnaden mellan hennes synsätt och mitt är att jag är beredd att i praktiken göra någonting för att ändra på detta faktum.
Vi måste skapa en internationell uppmärksamhet riktad mot Helsingfors, där valet att inte ge Åland en parlamentsplats framställer republiken Finland som ett exempel på en omodern outvecklad demokrati. Endast detta kan vara en sådan omständighet som faktiskt kan få rikspartierna att ändra inställning i frågan.
Fru talman! Jag kan garantera lantrådet att det inte finns några andra än vi ålänningar själva som kan åstadkomma en sådan situation. Jag kan garantera regeringen att det inte räcker med att skriva brev till justitieministeriet och jag kan garantera regeringen att de måste påverka fördragen, för det är lagtingets enda formella möjlighet att påverka EU:s utveckling, nämligen ett sådant som vi har på vårt bord idag.
Vi måste klarera att vi inte kan godkänna ett fördrag utan vår parlamentsplats, våga stå på oss hela vägen ut och utnyttja den uppmärksamhet vi fick i samband med behandlingen av Lissabonfördraget. Man skrev om Åland och behandlingen och Lissabonfördraget i t.ex. Der Spiegel, på BBC, i Herald Scotland, på Sveriges radio och t o m på dåvarande EU-kommissionär Cecilia Malmströms blogg. Det här skapade en uppmärksamhet som vi hade möjligheterna att utnyttja men valde att inte göra det. Jag tror att det är enda sättet vi kan lyckas komma framåt i den här frågan framöver.
När vi har fått den här uppmärksamheten så måste vi jämföra Finland med föredömen som Belgien. Vi måste framförallt internationellt använda det huvudargument som Finland självt konsekvent använder för att behålla sina 13 platser gentemot övriga EU; degressiv proportionalitet som i det här fallet ytterligare förstärks av en konstitutionell realitet.
För nog är det ju ett dubbelspel av största mått att mot Europa poängtera principen om degressiv proportionalitet, men gentemot Åland uppenbarligen strunta i det för att endast hävda befolkningsbaserad proportionalitet. Det är de argument som de själva försöker förringa på europeisk nivå.
Vi måste visa att man i Finland, såsom ett västerländskt föredöme på självstyrelselösningar, med dessa ord ignorerar det faktum att självstyrelsen binds av direktiv man saknar möjlighet att påverka. Kan vi belysa detta faktum i det internationella rampljuset så ökar vi våra chanser avsevärt att till slut också få en nationell lösning på frågan. Men då krävs, och jag upprepar, att vi byter ord mot handling och klämmar mot konsekvens.
Fru talman! Till min andra fråga, är Kroatiens anslutningsfördrag rätt instrument att använda för att nå resultat? Det är en fråga som har diskuterats livligt och en fråga som egentligen är uteslutande hypotetisk. Man kan omöjligt veta svaret på frågan före man har provat. Däremot vet vi med en erfarenhet, lika gammal som jag själv, att den hittills beprövade taktiken med olika klämmar och skrivningar, som förutsätter både de ena och det andra, inte fungerar. Finns det ens någon som läser dessa meningar bortom Skiftet undrar man ibland?
Från Ålands Framtids sida förespråkar vi därför det som lagtinget vid flera tillfällen smakat på. Att byta klämmar och ord mot handling och konsekvens. Att ta Kroatien som det första exemplet, och förhoppningsvis det sista, och att manifestera att vi inte längre tolererar att maktlöst stå utan representation i en union som blir allt med fördjupad genom att, tills frågan är löst, dröja med vårt bifall.
Men det är klart att vi alla är överens om att genom att inte godkänna Kroatien att det per automatik innebär att det från himlen faller ner en parlamentsplats över Åland. Så realistisk måste man vara. Vill man ändå inte respektera detta i Helsingfors förklarar vi sakligt och klart att för att godkänna eller överhuvudtaget behandla kommande fördrag är parlamentsplatsen en förutsättning. Väljer man ändå i Helsingfors att inte respektera detta vet man att det kommer att bli bekymmersamt att förklara läget för exempelvis Island om de, trots det färska valresultatet, skulle välja att fullfölja sin EU-ansökan. Och att det definitivt kommer att bli problem när nästa grundfördrag kommer på lagtingets bord. Det handlar om att redan nu deklarera det och skapa oss ett förhandlingsläge, det är min absoluta övertygelse.
Jag kommer inte att ha några som helst personliga svårigheter med att förklara för mina isländska kollegor att vi absolut inte har något emot att Island kommer med i EU, tvärtom. Jag är övertygad om att islänningarna, som det frihetsälskande folk de ändå är, kommer att förstå oss mycket väl, precis som Kroatiens ambassadör för övrigt gav uttryck för under sitt besök här på Åland.
Islänningar, om något folk, vet att det krävs att man utnyttjar unika tillfällen när de uppstår för att komma framåt i utvecklandet av sitt självbestämmande. Om islänningarna mot förmodan inte skulle förstå det direkt så har vi en ypperlig plattform i Nordiska Rådet att förklara läget.
Självklart håller jag med alla som i den här salen har uttryckt att Lissabonfördraget var ett betydligt bättre tillfälle än dagens ärende att ta till den här strategin. Men det blir faktiskt lite ironiskt när den typen av argumentation kommer från både moderater och socialdemokrater vilka när det begav sig med Lissabon inte vågade löpa linan ut och stå upp för sin politik.
Vill man vara efterklok kan man utveckla det hela och konstatera: Ja, vi borde ha krävt en plats för att godkänna vårt eget anslutningsfördrag. Vi borde ha gjort det samma med Amsterdamfördraget. Vi borde ha noterat den etablerade ovanan och krävt det samma med Nicefördraget. Och ja, vi borde verkligen ha förkastat den då mera etablerade traditionen när Lissabonfördraget kom.
Som moderaternas minister Ehn själv uttryckte det i tisdags, ”Att blicka bakåt leder sällan till utveckling, varken för Ålands självstyrelse eller för någonting annat”. Men man undrar verkligen hur moderaternas framåtblick såg ut när de tvärnitade och svängde om i samband med Lissabonfördraget?
Jag har under hela den här behandlingen försökt utröna hur moderaternas, socialdemokraternas, centerns och obunden samlings framåtblick ser ut idag, om vi nu väljer att titta framåt och ser hur vi ska gå vidare.
Detta leder in mig på min sista fråga och den enda fråga som jag tyvärr inte kommer att kunna presentera ett bra svar på: Vilka alternativa strategier finns för att nå resultat?
Talman! Jag sitter som känt min första period i den här salen. Som nykomling undrar jag vad man egentligen är rädd för i övriga partier? Kroatien kommer att bli medlem. Kroaterna har ju själva genom sitt högsta ombud i landet deklarerat att man har förståelse för våra krav. Vad är man rädd för? Jag kan förstå att centern kanske prioriterar gemenskapen i regeringen framför att stå fast vid sin tidigare åsikt i frågan. Men övriga partier? Berätta vilka konsekvenser man befarar och framförallt vad man tänker göra istället?
Vi har ju faktiskt fyra regeringspartier som inte ens kunde enas om att foga en kläm till lag- och kulturutskottets betänkande om en informationskampanj i Bryssel. Nå, tur var väl ändå det, får man konstatera, med tanke på att det finns flera lobbyister i Bryssel än vad det finns invånare på Åland. Att endast hänga upp det framtida arbetet i rådet på en informationskampanj kombinerat med en protokollsanteckning som sannolikt inte ens kommer att förverkligas, är ju fullständigt naivt om man faktiskt vill åstadkomma resultat i den här frågan. Är detta faktiskt regeringens framtida strategi? Att skicka en informationskampanj till Bryssel och få en anteckning i protokollet på EU-nivån och så tror man att frågan kommer att vara löst. Jag hoppas att man har bättre tankar än så. Jag tror inte att det kommer att leda någon vart, vilket jag tror att övriga här i salen håller med om, om man riktigt går till sitt eget samvete.
Ltl Valve sade under tisdagens debatt det som förmodligen är nyckeln i den här frågan, om vi tittar på vilka strategi vi ska använda. Jag citerar: ”Det enda sättet att åstadkomma detta är att vi tar fram kyrkstöten och riktar den mot Finlands samvete.”
Det jag tror att ledamot Walve m.fl. måste inse är att det är lönlöst för oss ålänningar att ta kyrkstöten i våra händer. Ska vi lyckas måste vi ge den åt våra vänner på det internationella planet. Endast det internationella samfundets påstötar kan väcka Finland i den här frågan och enligt Ålands Framtid har vi väntat tillräckligt på att också i praktiken börja det arbetet genom att byta ord mot handling, klämmar mot konsekvens. För vi har inte fått se ett bättre alternativ.
Därför, fru talman, föreslår jag avslutningsvis, i enlighet med min reservation till lag- och kulturutskottets betänkande, att lagtinget inte ger sitt bifall till att lagen träder ikraft i landskapet Åland till de delar fördraget faller inom landskapets behörighet. Tack.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! I politiken finns det ett begrepp som heter realpolitik. Det betyder kort och gott att den som har makten alltid bestämmer sist och slutligen. Om man är två parter som Åland och Finland i den här frågan så är det realpolitiskt så att Finland har all makt.
Om man höjer rösten som man gör i Ålands Framtid och talar om internationell inblandning, påverkan, förnedring av Finland och kyrkstötar med mera så tycker jag att det blir lite patetiskt. Det är lite som musen som röt när den skulle anfalla elefanten. Det där resonemanget är säkert väl tänkt men knappast realistisk.
Om vi nu alla säger nej till Kroatiens anslutning, får vi en parlamentsplats då?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tackar för lektionen, ltl Sundback. Realpolitik, ja självklart, Åland är mindre, Åland kommer aldrig ensam att kunna åstadkomma en parlamentsplats, vilket jag sade i mitt anförande. Vi måste ha det internationella samfundet med oss. Det internationella samfundet i sin tur är större än Finland.
Jag upprepar det jag sade i mitt anförande; ett nej till Kroatien kommer inte per automatik att ge Åland en parlamentsplats men däremot har vi ett exempel på att vi inte godkänner fördraget utan att vi får en parlamentsplats. Det kommer att leda till problem när Island ska ansluta sig. Det kommer att leda till problem när nästa Lissabonfördrag kommer hit. Man vet i Helsingfors att det här måste man lösa före de här fördragen hamnar på vårt bord igen. Det är detta som jag menar med att vara konsekvent, att driva den här frågan enligt det bästa för Åland och inte svaja fram och tillbaka på det sätt som socialdemokraterna gjorde t.ex. i samband med Lissabonfördraget. Vi måste våga stå fast vid våra åsikter, stå upp för det vi tycker och tror här i lagtinget. Jag hoppas att mina övriga kollegor här i salen skulle vara beredda att göra det, men tyvärr ser det inte ut så.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Vi kan alltså konstatera att inte ens Ålands Framtid kan föreställa sig att ett nej till det här fördraget ger Åland en parlamentsplats. Det är alltså en markering och så hoppas man på en internationell inblandning, vilka länder som nu är inblandade. Kanske Kroatien ska träda till för att ge Åland en parlamentsplats? Men det rimmar illa med ltl Jonssons resonemang att frågan om en parlamentsplats är en intern nationell fråga. Varför skulle det internationella samfundet intervenera? Det finns överhuvudtaget ingen politisk logik i ett sådant resonemang.
I vårt parti börjar vi tycka att det är besvärande att vara representerad i nordiska sammanhang av ett parti som redan deklarerar att de kan motsätta sig att Island blir medlem i EU.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Ltl Sundback, det vore kanske klädsamt att få lite respekt för den hållning som Ålands Framtid har i den här frågan. Vi har en strategi. Vi har en metod för hur man ska komma framåt och hur man ska nå resultat. Det skulle vara mycket intressant att få höra socialdemokraternas åsikt om hur man ska driva den här frågan för att faktiskt lyckas. Från socialdemokraterna har jag inte hört ett enda förslag som skulle leda framåt i den här riktningen Man har ingenting konstruktivt att komma med. Visa nu detta och visa att ni har ett bättre alternativ så ska vi givetvis komma med på det spåret. Men så länge det inte finns några tankar och funderingar på hur man ska lyckas i den här frågan så står vi fast vid vår strategi. Vi är övertygade om att det är det enda som kan ge resultat i den här frågan.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ltl Axel Jonsson för en livlig debatt och väcker känslor i salen. Han förde också fram en tanke att ingen annan styrka i Europa kan driva Ålands parlamentsplats. Varför använder nu Ålands Framtid Kroatien på det här sättet? Är det Kroatien som ska driva den åländska parlamentsplatsen? Resonemanget håller inte överhuvudtaget.
Ltl Axel Jonsson, replik
Självklart förväntar vi oss inte att Kroatien skulle driva frågan åt oss, det är väl befängt och det inser även ltl Kemetter. Inför det internationella samfundet vill vi blotta det demokratiunderskott som råder här i salen och som vi alla är överens om att Finland måste lösa. Vill Finland faktiskt vara det demokratiska föredöme som man utger sig för att vara så måste man kunna lösa även den här typen av frågor. Det är inte mera än befogat och det är vi väl överens om.
Skillnaden mellan socialdemokraternas politik och Ålands Framtids politik är att vi vågar stå upp för politiken. Vi vågar driva politiken också i praktiken och inte bara genom klämmar, skrivningar och tomma ord, som socialdemokraterna hittills har förespråkat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Vi vill mycket klart säga att socialdemokraterna inte ville ha någon kläm. Vi välkomnar Kroatien till EU. Vi anser att det här inte är rätt moment att driva den frågan. Det känns som att Ålands Framtid springer med huvudet i väggen gång på gång.
Vi har föreslagit valkretsar och där är vi av samma åsikt. Den internationella uppmärksamhet som det här leder till är pinsamt.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag skäms överhuvudtaget inte för att driva ålänningarnas intressen i den här frågan, att faktiskt försöka åstadkomma en internationell uppmärksamhet och visa på den situation som råder i det här landet när vi har en autonom som tvingas implementera EU-lagstiftning som man inte har möjlighet att påverka. Jag skäms överhuvudtaget inte för att lyfta upp det här på en internationell nivå. Jag hoppas verkligen att ltl Kemetter inte heller skäms. Vi måste ta de här tillfällena i akt om vi ska komma framåt. Det har visat sig gång på gång, ända sedan vi med i EU 1994 via Amsterdam-, Nice- och Lissabonfördraget, att det är dags att göra någonting. Vi kan inte längre skriva brev till justitieministeriet och skriva klämma lite när det passar. Vi måste också ta det här till handling och byta klämmar mot konsekvens.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Vad gäller Islands framtida ansökan, menar ltl Jonsson alltså att Ålands Framtid tycker att det är okej att ställa en nordisk vän nation utanför det europeiska samarbetet? Samtidigt försöker ltl Jonsson få oss att tro att den isländska regeringen och deras politiker kommer att tycka om det. Jag håller inte med om det. Jag undrar om det här är någonting som Ålands Framtid har tagit upp med sina isländska och andra kollegor i Nordiska Rådet?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är ett intressant resonemang som ltl Holmberg för. Tyvärr har Åland inte möjlighet att ställa Island utanför det europeiska samarbete lika lite som vi har möjlighet att ställa Kroatien utanför. Däremot kan vi eventuellt med hjälp av Kroatiens anslutningsfördrag väcka den här frågan och få upp den på ett internationellt plan. Vilka andra instrument har vi menar ltl Holmberg? Vilken alternativ strategi finns det från socialdemokraterna? Vi har inte sett ett enda tillstymmelse till ett alternativ i den här debatten. Visa gärna på det i så fall om man ska ha någon trovärdighet kvar.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack för det. Vi har både visat på det och vi jobbar även i regeringen med det, så det lämnar jag till dem som sitter i regeringen för tillfället.
Min fråga är fortfarande; på vilket sätt kommer vi att vinna Islands bistånd för att vi ska använda dem som ett slagträ i det Nordiska Rådet?
Ltl Axel Jonsson, replik
Man ska komma ihåg att Island en gång i tiden tillhörde Danmark. Danmark är ett land som tar hand om sina autonomier på ett exemplariskt sätt jämfört med den attityd som Finland visar. Grönland hade en parlamentsplats när man var med inledningsskedet. Danmark gav Grönland en plats. Folket i väster har mycket stor förståelse för Ålands situation och krav på parlamentsplats, det är jag helt övertygad om. Kan vi också få den här förståelsen med oss gentemot Finland i den här frågan så har vi mycket att vinna. Vi har definitivt ingenting att förlora jämfört med att vänta, vänta och vänta, som vi hittills har gjort.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Moderaterna har varit mycket aktiva i den här debatten. Om ltl Axel Jonsson hade lyssnat på debatten så hade han hört många tankar från moderaterna om hur vi ska göra det här bättre. Att huvudsakligen skälla på andra partier, som ltl Axel Jonsson gör, det är politik när den är som allra sämst.
Som jag sade i remissdebatten så tror jag att genom att vi säger ja så kan vi bidra till en lite bättre och fredligare värld. Jag förstår inte hur Ålands Framtids nej kan bidra till det. Att ge en bild av att Kroatien, på basen av en artikel i Ålandstidningen, godkänner att vi kan säga nej, det köper jag inte.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag var själv med på den träff där Kroatiens ambassadör besökte oss på en lunch. Jag fick inte den uppfattningen att det här var någonting som väckte anstöt hos Kroatien. Att det skrevs i tidningen, ja absolut, men min absoluta uppfattning är att Kroatiens ambassadör inte hade någonting emot våra strävanden.
Vad att skälla på andra partier och att inte det är en god politik, jag lovar att slutat skälla på andra partier om andra partier kan ställa sig här i talarstolen och visa vad man tänker göra för att lyckas i den här frågan. Jag har inte hört moderaternas alternativ, kom gärna och presentera dem. Det finns inte någon strategi från regeringens sida om hur man ska komma framåt. Om jag har fel så presentera strategin.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Det som en ambassadör säger i trevliga representationssammanhang så tror jag att en hel del handlar om hövlig diplomati och artighetsfraser, men det är någonting som de får berätta själva. Jag tror att Kroatiens folk gärna skulle se att vi säger ja.
Vad gäller vad moderaterna vill så har vi tydligt sagt det i flera sammanhang. Jag har sagt att jag inte tycker att det är okej att använda ett enskilt lands anslutningsfördrag. Jag kan tänka mig att använda grundföredragen när de kommer. Det viktigaste här är landskapsregeringens handlande mot Finlands regering. Landskapsregering har tydligt visat vad vi vill och vad vi vill med parlamentsplatsen.
Jag vill fortfarande ställa frågan; hur bidrar Ålands Framtids nej till en lite bättre och fredligare värld? Det tror jag att ett ja gör när det gäller Kroatiens anslutning.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag kan garantera ltl Carlsson att vare sig ett ja eller nej bidrar till en mycket fredligare värld. Det spelar ingen roll, Kroatien ansluts till det europeiska samarbetet oberoende av vad vi säger i Ålands lagting. Ett ja eller nej gör ingen skillnad i den här frågan. Däremot har vi möjlighet att använda Kroatiens anslutningsfördrag för att skapa en debatt internationellt. Varför ska vi sumpa den chansen? Det är ju anmärkningsvärt att man från moderaterna tydligen nu är beredda att diskutera ett kommande grundfördrag ur det perspektivet att använda ett nej som ett instrument för att komma vidare i frågan, när man de facto sumpade bort den chansen i samband med Lissabonfördraget. Jag är medveten om att ltl Carlsson inte var med i de sammanhangen, men att partiet har den åsikten som ltl Carlsson gav uttryck för så det förvånar mig ytterst.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Man brukar i politik säga att man ska undvika att göra det goda till det bästas fiende. Nu efterlyser kollegan Jonsson internationell uppmärksamhet för vårt underskott i Europapolitikens inflytande. Där har vi ett enkelt recept. Om det nu blir ett ja till Kroatien så kan vi om en liten stund rösta här i kammaren om en kläm. Det klämförslaget mynnar ju i allt väsentligt ut i att öka landskapets internationella uppmärksamhet genom egna insatser. Det klämförslag som kommer att läggas så småningom går i den riktningen som kollegan här framställer, även om vi har lite andra metoder, men målet är detsamma.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag har ingenting emot att man tar till informationskampanjer i Bryssel vilket råkar vara innehållet i den kläm som är föreslagen. Det som jag är emot är att vi hänger upp hela vår strategi från Ålands sida på den här klämmen, på en informationskampanj i Bryssel och på en anmärkning i ett protokoll. Jag kan inte med gott samvete rösta för en sådan kläm och samtidigt tro att vi faktiskt kommer att nå resultat i den här frågan. Jag tror att det krävs mera, jag kan ha fel, men det är min absoluta övertygelse och den står jag fast vid.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag tror nog att det är att dra lite väl långtgående slutsatser att hela strategin hängs upp på en kläm. Jag och flera med mig har varit med i 20 år i den här processen. Jag vill försäkra kollegan Jonsson att verktygslådan innehåller mera än klämmar, så ska det ju göra i det internationella umgänget. Häng med på klämmen och så använder vi de övriga instrument därutöver.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag ber om ursäkt, men jag undanber mig de tidigare strategierna med tanke på att jag nu råkar vara lika gammal som den här frågan vi behandlar idag om parlamentsplatsen. Det gör att jag känner mig lite uppgiven i den här frågan och kanske känner en viss bristande tilltro till verktygsboxen som presenterades. Självklart kan en informationskampanj vara till nytta, men jag tror inte att informationskampanjen ensam kan vara det och endast uppbackad av en protokollsanmärkning i Europeiska Rådet. Jag är övertygad om att det krävs att vi också från Ålands lagting agerar i den här frågan. Därför för Ålands Framtid den politik som vi gör.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Det kan ju finnas en viss risk att jag kan uppfattas lite halvt jävig, men jag tyckte att det var ett oerhört bra anförande som ltl Axel Jonsson hade.
I mitt eget anförande förra gången vi diskuterade den här frågan så gjorde jag en tillbakablick. Jag ska inte alls vara lika mångordig den här gången och jag ska inte gå in på alla detaljer. Jag tyckte att det var intressant när man kunde se hur strategin var väldigt tydlig när det gällde anslutningsfördraget 1994 och när det gällde Amsterdamfördraget 1998, dvs. att lagtinget förutsatte att Ålands folk tillerkänns en rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose det självstyrda Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet. Man var väldigt tydlig i anslutningsfördraget och i Amsterdamsfördraget och även Nicefördraget 2002 var ganska långt i samma linje. När vi börjar komma in i nutid och Lissabonfördraget så blev det betydligt luftigare. Jag tyckte att det var intressant att se det ändrade tonläget. Med den här tillbakablicken ville jag visa att vi i Ålands Framtid tror att vi finner orsaken till att vi står där vi står idag.
Det har varit många utspel sedan ärendet kom upp på bordet, det har varit mycket tomma hot, men man har väldigt sällan vågat fullfölja de tankar man har haft. Det fanns också ett starkt medialt intresse utanför Åland i de här första tre ärendena. Det är ganska långt borta nu. Jag tror att det inte är så många som riktigt tar Ålands lagting på allvar längre och det tycker jag att är synd. Jag tror att det krävs ett oerhört hårt arbete att igen upparbeta bilden av lagtinget som ett seriöst parlament. Europapolitiken är väldigt viktig, den styr vår vardag betydligt mera än vad många ålänningar kanske tänker på. Vi måste helt enkelt kunna påverka EU. EU-platsen är nog långt borta om vi ska fortsätta på det här spåret som vi har kört hittills.
Lantrådet sade i förra debatten att landskapsregeringen jobbar med flaggan i topp, men samtidigt finns det egentligen inte någon strategi från landskapsregeringens sida hur man ska gå vidare i den här frågan. Jag upprepar vad jag sade förra gången, man får lite känslan av att man accepterar statsrådets besked i frågan. Vem ska stå upp för ålänningarna om varken vår regering eller vårt lagting är beredda att lyfta ett finger för att komma framåt? Det är detta som är pudelns kärna.
Ålands Framtid ser egentligen tre optioner att jobba efter. Den första är att försöka få till stånd internationell uppmärksamhet. Jag ska avsluta med att förklara hur vi har tänkt. Vi ser att så fort vi har möjligheter att skapa internationell uppmärksamhet så styr rädslan. I likhet med ltl Jonsson så vet jag inte riktigt vad Ålands lagting sist och slutligen är rädd för.
När det gäller detta med Island, som har kommit upp flera gånger, så har jag funderat ganska mycket på det. Island kom upp i remissdebatten och senaste tisdag. Jag är nog ganska övertygad om, i likhet med kollegan Jonsson, att islänningarna, detta frihetsälskande folk, har haft stor förståelse om man har pratat om att utveckla Ålands självbestämmande och Åland självstyrelse. Jag är inte ett dugg orolig för att man inte skulle kunna förklara vad som är orsak och verkan, absolut inte. Efter valet som var nu på Island, där vänsterkrafterna mer eller mindre halverades, så tror jag inte att frågan är aktuell längre. Men jag skulle ändå inte vara ett dugg orolig för att ta en sådan diskussion.
Jag nämnde tre optioner. Det första är att få till stånd internationell uppmärksamhet. Vi kan inte bara stå och vänta på att möjligheterna ska gå oss förbi såsom det har varit hittills. Från Ålands Framtids sida så har vi upparbetat en direktkanal in i EU-parlamentet via EFA. Vi har sju EU-parlamentariker som vi kan ha daglig kontakt med och det har vi haft stor nytta och glädje av. Vi hade sex parlamentariker här när vi hade EFA:s årsmöte på Åland för två år sedan.
Det tredje spåret är ju förstås självständighet. Tittar man på en självständig stats möjligheter att påverka inom EU jämfört med ett självstyrt område så är den ju milsvid. Ltl Valve hade rätt förra gången när han sade att EU riktar sig till självständiga stater. EU-parlamentsplatsen är en nationell fråga mellan Finland och Åland och det hade ltl Valve helt rätt i.
Ett självständigt Åland skulle ha sex EU-parlamentariker till sitt förfogande, vilket är minimiantalet, och en stab på 24 personer. Jag ser att vissa här som har svårt att lyfta blicken börjar le. Det är självklart att vi skulle ha helt andra möjligheter att driva Europapolitik då, det kan man inte komma ifrån.
Jag vill passa på att understöda ltl Jonssons förslag om förkastande av det här fördraget. Det verkar som om man kanske inte vill inse hur situationen skulle bli om till exempel ett enhälligt lagting skulle säga nej till Kroatiens anslutningsavtal. Självklart, ltl Carlsson, skulle Kroatien bli EU-medlem. Men om Ålands lagting konsekvent skulle stå fast vid linjen att vi inte omfattar flera EU-avtal före vi har fått vår rättmätiga representation i EU-parlamentet så är det klart att det skulle börja hända saker och ting. Den som lite tänker efter och har följt med hur Finland har drivit de här frågorna, så tror man verkligen att Finland skulle vilja vara i en sådan situation ute i Europa att frågan skulle dyka upp; ” ja, nu har Finland igen problem med ålänningarna ”. Finlands strategi har varit, ända sedan självstyrelsens tillkomst, att göra Åland mer eller mindre osynligt utom vid festtal eller olika festliga tillfällen. Jag är helt övertygad om att den här strategin skulle ge kraft och att vi skulle komma någon vart. Men det förutsätter faktiskt att vi vågar stå fast vid de utfästelser vi säger. När vi från olika partier går ut och säger, som man ifrån ett parti sade bara för någon månad sedan, att man skulle säga nej till Kroatiens avtal så är det klart att det väcker uppmärksamhet. Om det kommer sådana här utspel då och då och det inte leder någostans så det är orsaken till att vi står där vi står, fru talman, och det beklagar jag.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ltl Eriksson för ett resonemang att Island nog skulle förstå att vi använder dem som pantfångar i vårt eget syfte. Men om vi spegelvänder det här, vad skulle vi här i Ålands lagting tycka om något annat land skulle använda oss som pantfångar? Jag tror inte att vi alla enat skulle ropa hurra. Jag tror att diskussionen här skulle gå mycket het om hur något x land kan utnyttja vår särställning eller våra förhandlingsmöjligheter för sina egna intressen. Hur ser ltl Eriksson på det resonemanget?
Ltl Anders Eriksson, replik
För det första vill jag uppmärksamma att det faktiskt inte är Islands anslutningsavtal vi behandlar nu utan Kroatiens, men för mitt vidkommande är det inte någon skillnad på olika länder.
Däremot när man pratar om pantfångar, om man tänker t.ex. på hur Finland agerade när stödpaketen till Spanien skulle utarbetas så krävde man extra garantier. Finland fick mycket spott och spe ute i EU men de höll fast vid sin linje. Inte var det några socialdemokrater som pratade om att man höll Spanien som pantfångar och att man inte var solidarisk. När Finland gör samma sak, som vi från Ålands Framtid står och säger att vi i Ålands lagting borde göra, då är det helt okej. Men vi ska inte kunna stå upp för våra rättigheter. Jag har svårt att acceptera det och svårt att förstå resonemanget.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det är typiskt av ltl Eriksson att alltid svara på något annat än den fråga man ställer. Det är ju tur att man har en lärarbakgrund så att man är van att lyssna på vad eleverna svarar. Vad skulle Ålands lagting säga ifall situationen skulle vara omvänd, skulle vi vara enade i den situationen? Det är helt klart från socialdemokraternas sida att vi inte kommer att utnyttja Island eller något annat land på det här sättet. Det är fel politisk riktning.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag kan acceptera det och så är det i demokrati. Man måste kunna acceptera att man har olika åsikter.
När ltl Kemetter säger att det här är fel väg att gå och att de inte vill utnyttja några andra länder så respekterar jag det.
Märkväl, det var inte typiskt att prata om någonting annat, jag ville återkoppla till hur man t.ex. gör ifrån finsk sida och hur man gör inom hela EU-området. Man ser till sina egna intressen och försöker få ut någonting. Men majoriteten i lagtinget försöker göra allt för att vara till lags för att man inte överhuvudtaget ska störa Finland i något hänseende och därför står vi där vi står.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Fru talman! Jag skulle vilja betona att det är fullkomligt absurt att påstå att kroaterna och islänningarna skulle välkomna att Ålands folk, genom lagtinget, motsätter sig ett kroatiskt och isländskt medlemskap i EU. Det är ju fullkomligt absurt!
Ltl Anders Eriksson, replik
Lika lite som ltl Fogelström kan uttala sig på alla kroaters och islänningarnas vägnar så lika lite kan jag givetvis göra det. Jag sade bara att jag har funderat på detta när man försöker kasta in Island helt plötsligt i den här debatten. Jag vet inte riktigt vad man vill med detta från socialdemokraternas håll. Antagligen vill man visa att det är det skillnad på Kroatien och Island. Jag har hela tiden sagt att det inte är någon skillnad på länder, land som land och människa som människa. Det är fullständigt absurt att utnyttja dem, sade ltl Fogelström. Jag tycker inte att man utnyttjar någon. Man tar tillvara de åländska intressena. När jag har funderat på det här så skulle inte jag ha något bekymmer överhuvudtaget att förklara det här för mina isländska kollegor. Det skulle inte vara något problem alls.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Under ärendets första behandling påminde jag om opt in klausulen som Åland hade i både EES-avtalet och EU-anslutningen. Man kan till och med säga att graden av osynlighet, som talaren åberopade, måste ses i ljuset av vad som har hänt. Sannolikt hade Åland inte fått något protokoll för anslutning till EU utan denna opt in klausul, eftersom fördagen inte gällde Åland men kunde bringas i kraft på de villkor som regeringskonferensen kunde gå med på, på hösten 1994. Så här är det. Vi får inte glömma de historiska händelserna. Om Finland vill osynliggöra Åland så är det inte bara Finland som sysslar med det. Vem tövlade bort opt in klausulen?
Ltl Anders Eriksson, replik
Den frågan kan jag inte besvara. Jag vet att det gjordes ifrån åländsk sida, men jag kan inte peka ut några enskilda politiker. Jag håller med ltl Gunnar Jansson när han säger att det är inte bara Finland som gör Åland osynligt, för nu för tiden medverkar vi själva till det och det är faktiskt någonting helt nytt. Tittar man tillbaka i självstyrelsehistorien så har aldrig den rädsla, som finns nu, funnits. Så självklart är det inte bara Finlands fel att Åland blir allt mera osynligt i internationella sammanhang.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Må så vara. Åtminstone i min verktygsbox vad gäller att synliggöra så ingår ett återinförande av opt in klausulen i fördragen med EU. Jag hoppas att jag eller de som kommer efter mig inte ska vara ensamma i den processen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Trots att det kanske är på lite sidan om den här frågan så åtminstone från Ålands Framtids sida kommer vi nog att backa upp.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Ltl Eriksson antydde i sitt anförande att landskapsregeringen på något sätt skulle ha givit upp frågan när det gäller EU-parlamentsplatsen. Jag vill kraftigt tillbakavisa den uppfattningen eftersom jag själv var med på den senaste aftonskolan den 13 mars i Helsingfors. Jag har under alla mina år i landskapsregeringen och i landskapsstyrelsen aldrig varit med om så stark saklig argumentation inför hela Finlands regering om en EU-parlamentsplats. Det var också ett mycket, mycket starkt känslomässigt engagemang i frågan, där både den ansvariga ministern Gun-Mari Lindholm och lantrådet tillsammans gjorde en enastående insats inför ett kompakt motstånd. Att då stå här i talarstolen och på något sätt antyda att landskapregeringen skulle ha gett upp tycker jag att är lite märkligt och under lagtingets värdighet. Landskapsregeringens representanter har gjort allt för att verkligen påverka och få den andra parten med sig. Det är väldigt lätt att vara stor i den här salen. På de arenor som det avgörs så gäller det att vara stark.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är klädsamt att vicelantrådet Nordlund plockar fram lantrådet och övriga kollegor. Jag håller med om det. Det kan många gånger vara stora ord i den här salen, men det är viktigt att man följer upp orden också utanför Åland. På den punkten är vi helt eniga.
Men igen, vicelantrådet Roger Nordlund, vi har provat den här strategin att framföra och framföra. Jag har också pratat i förtroende med finska politiker och det är jag helt övertygad om att också vicelantrådet Nordlund har gjort många gånger. De förstår ju det här. Nog förstår de finska politikerna att det är ett demokratiunderskott. Men problemet är att de vill ha alla platser själva och då respekterar de inte Ålands självstyrelse. Det är enkel matematik. Sedan kan lantrådet vara vem det vara må och träffa regeringen fast i 21 år till och framföra det här, men det leder ingen vart och det tror jag att vicelantrådet Nordlund också inser om vi är ärliga.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det har varit en lång resa där många goda krafter har gjort stora insatser för att försöka föra den här frågan framåt. I ärlighetens namn så har vi i de olika processerna vunnit små delsegrar där vi har ökat Ålands inflytande i den så kallade EU-processen.
Det som jag själv tycker att är lite intressant i den här frågan är att både ltl Eriksson och jag var med på 90-talet när frågan om medlemskapet avgjordes på Åland och vi röstade bägge ja till EU utan en plats i Europaparlamentet. Nu ska vi rösta nej till Kroatien för att vi inte har en plats. Skulle det inte varit mera klädsamt av oss om vi de facto istället skulle ha stått på oss när det gällde vårt eget medlemskap?
Ltl Anders Eriksson, replik
Visst är det så, vicelantrådet, det här har vi varit inne på tidigare. Det är alltid lätt att vara efterklok när det gäller EU-parlamentsplatsen eller sjöfågeljakten om jag ska ta två exempel som jag minns ganska snabbt. De löften som då gavs var att det här kommer att ordna sig och det här ordnar vi sedan. Det var dumt att vi gick på de löftena, det är jag den första att erkänna. Men jag vill inte fortsätta att gå på den typen av löften. Nu berättar man helt öppet vad utrikesminister Tuomioja har sagt, sedan fanns det olika åsikter om vad han sist och slutligen har sagt. Men att man nu ska lägga så stor tilltro till detta från centerns sida att utrikesministern ska lösa de här frågorna åt oss, det är nog att vara lite mer än lovligt naiv så som jag ser det, tyvärr.
Problemet är att det inte finns någon strategi från landskapsregeringens sida så som jag kan se i varje fall.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Talmannen vill påminna om att förslag om icke bifall ska läggas under detaljbehandlingen. Aviseringen är dock noterad.
Lantrådet Camilla Gunell
Fru talman! Ålands Framtid har hög profil när det gäller den här frågan. Vid senaste plenum fick vi en historisk tillbakablick som visade på en sorglig historia om alla andras vekhet och Anders Erikssons och hans kamraters vilja att stå upp för åländska intressen. Är det en trovärdig bild av parlamentet och tidigare regeringar? Är det rätt att förespegla medborgarna om att det är så som det har gått till under alla dessa 20 år? Vi vet alla, om vi ska vara riktigt ärliga, att det här har varit en lång resa där många människor har gjort stora insatser för att uppnå resultat och för att ge Åland inflytande över EU-politiken.
Jag tror att det skulle vara mera trovärdigt och man inte gav en så ensidig bild av verkligheten om vem som har varit den ståndaktiga tennsoldaten och alla andras vilja att lägga sig i olika skeden. Vi vet alla att i politiken gör man bedömningar. Antagligen var det också så i samband med EU-anslutningen att de som då var aktiva och ansvariga var tvungna att göra helhetsbedömningar. Anders Eriksson var själv med. Man var tvungen att bedöma en situation där man då accepterade medlemskapet och lämnade bort EU-parlamentsplats, vårjakt och annat som därpå följande generationer har fått jobba för och på något sätt ändå göra det bästa möjliga för att reparera situationen och komma ikapp.
Jag tycker nog att man ska vara ärlig och säga att inte får Åland en egen parlamentsplats i Europaparlamentet genom att lagtinget röstar nej till Kroatien. Det är fel att förespegla Ålands folk att detta skulle vara ett faktum. Det finns inte en chans att vi skulle få en parlamentsplats genom att säga nej till det här anslutningsfördraget, så fungerar inte Europapolitiken och inte heller den nationella politiken. Det är inte en framkomlig väg och den bedömningen gör ju 27 andra ledamöter i det här parlamentet. Det är tre ledamöter som gör den bedömningen att det skulle vara en framkomlig väg. Ålands Framtid står ensamma i den här åsikten och kallar andra löjliga vid senaste plenum.
Landskapsregeringen behöver inte ett dugg skämmas för sitt agerande i den här frågan. Vi har gjort vad vi kan på det nationella spåret. Vi gör fortsättningsvis vad vi kan på det internationella spåret. Vi kommer att fortsätta jobba med den här frågan. Jag tror ingen här sätter hela sin tilltro till ett uttalande av utrikesministern. Vi vet naturligtvis att Europarådets möte den 20 maj är en station på den här långa resa som vi förstås ska ta tillvara. Då ska Åland finnas med i diskussionerna.
Landskapsregeringens strategi är att ihärdigt, metodiskt och strategiskt jobba vidare med att uppnå detta och att uppnå realpolitiskt inflytande för Åland, vilket vi behöver i olika sakfrågor. Där är vi ändå många gånger tvungna att jobba via Finlands regering och samtidigt vara aktiva själva på Europaplanet. Vi fortsätter med den metoden.
Ålands Framtids strategi, vad jag har hört här, handlar om ett självständigt Åland som skulle ha sex platser. Vi är inte självständiga ännu och det lär vi heller inte bli på ett bra tag.
Att säga nej här och nu idag, och fortsättningsvis säga nej till nordiska grannländers intressen att bli medlemmar i EU eller andra länders intressen att bli medlemmar i unionen, det tror jag inte jag att är en framkomlig väg. Den strategin får man förstås hålla fast vid och vara villig att pröva, men den strategin är inte landskapsregeringens väg. Vi går en realistisk väg som bygger på förhandling och diskussion, att hålla sig framme vid de rätta tillfällena och göra det bästa av de situationer vi har.
Vår bedömning är att det finns alltid moment i historien när man ska stå på sig. Ålands Framtid har själva beskrivit ett sådant, EU-inträdet, det var då som man skulle ha stått på sig, då hade vi momentum. Samma var det kanske i samband med Lissabonfördraget, men det gav också resultat. Vi kom inte mål med en Europaparlamentsplats men vi fick andra inflytandefrågor tillgodosedda. År 2009 fick vi också från regeringen det här principbeslutet som vi kan hålla fast vid och som vi kan argumentera med i fortsättningen. Tack, fru talman. Jag kände att det var på sin plats att säga detta.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Att alla andra utom Ålands Framtid skulle ha gjort de här misstagen, ja tydligen är det den bilden vi förmedlar. Självklart är jag den första att hålla med om att det säkert också finns sådana bland oss som har varit med och bidragit till de här misstagen. Men vad spelar det för roll? Vi kan inte göra om vårt anslutningsfördrag till EU. Vi har inte den möjligheten idag. Vi måste väl nu, om någon gång, se till att vi inte upprepar de här misstagen som vi har gjort. Det är detta som Ålands Framtids politik går ut på. Vi måste ta en alternativ strategi. Vi kan inte fortsätta som vi har gjort om vi ska förvänta oss att nå resultat.
Landskapsregeringen ska jobba ihärdigt med de här frågorna och fortsätta arbetet. Hur tänker man göra? Vad är strategin? Vi får inte någon vägledning. Hur ska vi med gott samvete kunna somna i natt och tro att den här frågan med de orden ska nå en lösning?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Jag förklarat flera gånger vilken landskapsregeringens strategi är och den kommer vi att fortsätta att jobba i enlighet med. Ålands Framtid har däremot ingen annan strategi än att vi ska bli självständiga först och då ska ha vi rätt till platser i parlamentet. Kom gärna då med förslag som kunde bistå landskapsregeringen att på ett realistiskt sätt nå framsteg. Att rösta nej till Kroatiens anslutningsfördrag ger inget resultat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det må vara lantrådets uppfattning att det här inte är ett realistiskt alternativ. Lantrådets största regeringsparti var redan inne på den här linjen inför den här debatten och har av någon anledning valt att byta spår. Oberoende, att säga nej är ett alternativ till regeringens strategi. Sedan om lantrådet inte upplever att det är realistiskt så må det stå för henne. Vi för fram det här alternativet. Vi tror att det kan ge resultat till skillnad från den strategi som regeringen förespråkar som vi har provat i 21 år och som inte har lett till någonting annat än att vi fortsättningsvis får vänta på en lösning.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja, det är oppositionens roll att komma med alternativ. I det här fallet kommer Ålands Framtid med ett alternativ att säga nej. Men respektera då att 27 andra ledamöter gör en annan bedömning. Det hoppas jag att man kan ha respekt för. Jag tror att man hellre ska vara lite mera nyanserad när man säger att 20 år har gått och ingenting har hänt. Man måste kanske vara lite mera realistisk och trovärdig och ändå se att de strävanden som har gjorts och arbetet som har utförts av många, många människor i olika sammanhang har visst gett resultat.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Lantrådet säger att Ålands Framtid håller hög profil och det gjorde också lantrådet. Jag hänvisade i min tillbakablick till 2005 när vi gjorde ett gemensamt utspel i dåvarande opposition om Lissabonfördraget. Visst har det varit en lång resa och visst har det skett vissa framsteg, det är jag den första att erkänna. Men när det gäller EU-parlamentsplatsen som vi har fokuserat på i den här debatten så har faktiskt ingenting hänt rent konkret. Jag tycker att lantrådet inte är riktigt ärlig när hon säger att det är fel av Ålands Framtid att förespegla Ålands folk att om vi säger nej till Kroatien så löser det här sig, det har vi aldrig sagt. Tvärtom, vi har sagt att det troligtvis inte kommer att leda till så mycket i det här skedet.
När lantrådet säger att vi bör hålla oss framme vid rätt tillfälle så tror vi att det här är ett tillfälle, av många, som vi bör använda oss av om vi ska komma någon vart.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja också när det gäller parlamentsplatsen så är det heller inte korrekt att säga att ingenting har hänt. Visst om man säger att vi inte har någon ålänning som sitter på en stol i parlamentet. Men visst har det hänt saker. Det finns ändå ett grundlagsutskott som har uttalat sig om ålänningarnas rätt till en plats i parlamentet och man bekräftar att det finns ett underskott i inflytande för ålänningar. Det finns en förståelse och en insikt om att vi har rätt till den här platsen. Jag tycker också att man ska minnas den förra landskapsregeringens arbete med att få fram principbeslutet 2009 från Finlands regering. Vi kan också fortsätta att haka upp vår argumentation på principbeslutet och kräva att man från finländsk sida även tar de här initiativen och att man driver Ålands sak på Europaplanet. Så där har också förekommit framsteg.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det beror ju på hur man definierar att hända. Givetvis, som jag sade i mitt anförande, så om man pratar på tu man hand med finska politiker så inser de ju att Åland har demokratiunderskott. Men problemet är att de aldrig kommer att släppa ifrån sig sina egna parlamentsplatser. På det principiella planet, principdokument, då kan de hålla med, men när det gäller på det konkreta planet så då räcker inte respekten för Ålands självstyrelse till.
Lantrådet sade också att vi pratar bara om självständighet. Jag pekade på självständighet, det är riktigt, vi är inte självständiga än. Därför jobbar vi inom EFA så att vi åtminstone har någon påverkningsmöjlighet. Vi värnar också självstyrelsen i alla tillfällen och det skulle vi också vilja göra här när det gäller EU-parlamentsplatsen. Vi konstaterar att vi är tre och majoriteten är överväldigande, det får vi finna oss i och det får vi också respektera. Men jag hoppas att också lantrådet kan respektera att vi jobbar vidare på vår linje.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja, jag tror att det är viktigt att ha respekt från båda håll. Det var det som mitt anförande också handlade om. Jag tror heller inte att man ska förespegla ålänningarna att Ålands Framtid är det enda partiet som värnar självstyrelsen i alla ögonblick. Det finns många ledamöter här som gör det. Det sades nyss från ltl Eriksson.
Det gäller att respektera från båda håll. Ålands Framtid får naturligtvis ha sin uppfattning, men det finns också en majoritet här som gör en annan bedömning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! I begynnelsen av den här remissdebatten fanns en majoritet som såg lite annorlunda, åtminstone framfördes det från ett parti som sitter i landskapsregeringen, centern, att man hade lite annorlunda åsikt, att ärendet skulle ligga vilande.
Lantrådet sade att vi har gjort vad vi kan på det nationella spåret. Min fråga är om man har nått resultatet och på vilket sätt tänker man jobba vidare? Lantrådet nämnde att vid tillfällen som ges så ska man ta upp de här frågorna, men man måste väl hela tiden återkommande ha någon sorts strategi på lång sikt. Vad är nästa spår för att komma någon vart?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja, aftonskolan nämndes. Jag tror inte att det skulle ha spelat någon roll om det var jag, ltl Eklund eller ltl Anders Eriksson som hade stått där och argumenterat för Ålands sak. Svaret var detsamma. Det finns inte ett enda parti i Finland idag som är beredd att avstå en plats för Åland. Det är faktum. Inte kan vi ju börja ta till några andra metoder än de demokratiska metoder som vi har. Det är den vägen som vi måste fortsätta att arbeta på.
Det kommer förstås nya regeringar. Det kommer nya regeringar på Åland, det kommer nya regeringar i riket och vi vet inte hur de kommer att se ut och hur framkomligheten blir då. Det åländska kravet kring en parlamentsplats står fast. Ingen har gett upp den, kravet står kvar och det har bekräftats vid fler och fler tillfällen så kanske det ges möjlighet att ytterligare få den här positionen stärkt. Vem vet, en vacker dag hoppas jag att vi har nått det målet.
I de ansträngningar som regeringen är villig att göra på EU-planet ska vi ju förstås vara med och ta de initiativen, pusha på, stärka de här tillfällena och själva vara aktiva på EU-planet i lobbying och annat för att få fram vår åsikt. Det är så som vi måste gå vidare. Det är det som är vår strategi.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag tyckte att lantrådet verkade lite uppgiven när hon räknade upp alla partier som är emot vår EU-parlamentsplats. Landskapsregeringen har egentligen inte någon mera strategi än att man ska jobba vidare, ta upp de här tillfällena som bjuds och att resultatet kommer att bli detsamma. Det är demokratins spelregler. Vår syn är att vi lyfter upp frågan på ett annat sätt och det hör också till demokratins spelregler att man får utnyttja de tillfällen som bjuds.
Min kollega nämnde när Finland ville säkra upp sina säkerheter och garantier i samband med eurozonen i stödpaketet och då utnyttjade man tillfället mot det landet som behövde pengar. Det här är likartat från vår sida, men inte när det gäller pengar.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Var inte så uppgiven ltl Eklund. Den åländska historien är kantad av situationer där vi har siktat högt. Vi kanske inte har uppnått det som vi har siktat, det har varit egen beskattning, det blev klumpsumma. Vi har otaliga sådana här tillfällen i självstyrelsens historia där vi har siktat högt och kraftfullt mot ett mål. Vi kanske inte har nått ända fram, men vi har ändå nått ett bra resultat. Samma måste man säga om den här resan för parlamentsplatsen; vi har inte uppnått en parlamentsplats men vi har nått annat som också har ett värde.
Så länge vi inte har parlamentsplatsen så har vi också moment att kräva annat, andra möjligheter till inflytande för Ålands del och det ska vi göra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Vi för en självstyrelsepolitisk debatt av stor betydelse där ingen röst från självstyrelsepolitiska nämnden hörs. Jag förstår att nämnden är vingklippt efter detta. Då växer ju förväntningarna på landskapsregeringen. Därför är det värdefullt att lantrådet deltar i den här debatten. Jag välkomnar det.
Jag vill beträffande tankar om kommande strategier igen återuppliva att det viktiga vore att återfå opt in klausulen i kommande fördragsrevisioner i unionen. Det var en del av nyckeln för vår framgång då i tiden. Sedan gick det illa, vi vet inte hur, vi får göra ett bokslut på det troligen. Jag anser det vara väldigt angeläget att det i landskapsregeringens repertoar också ingår strategier för återinförande av dessa klausuler.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Jag vill för min del säga att landskapsregeringen högaktar självstyrelsepolitiska nämnden. Vi högaktar också alla utskott i Ålands lagting och vi respekterar det demokratiska resultat som man har kommit fram till. Jag vill också säga att jag respekterar den debatt som har hållits kring den här angelägna frågan. Landskapsregeringen har uppfattat vad man har sagt från salen kring hur vi ska arbeta för frågan både nationellt och internationellt. Det har gått fram, vi tar det med oss och vi respekterar det.
Jag tycker att opt in-opt out är en fråga som vi kan driva och som man kan kräva, så länge vi inte har parlamentsplatsen så är det någonting som vi kan jobba med och diskutera. Lika så Ålands ökade inflytande över internationella fördrag och vi kan också diskutera ökat inflytande i EU, kanske till och med en egen representation i Bryssel. Det finns många sätt att stärka Åland i Europa, trots att parlamentsplatsen inte idag är verklighet.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Ja, jag ser sakerna på samma sätt. Det finns ett uppenbart samband mellan behovet av en opt in klausul och frånvaro av inflytande i EU:s beslutande organ, i det här fallet i parlamentet. Det är alldeles klart att det är legitimt rent av för Åland att driva, för att inte säga kräva, en sådan klausul som vi kallar opt in klausul, just på den grunden att vi inte är med där beslut som gäller oss fattas. Vi vet ju att konstruktionen i Finland är sådan att Finland saknar medel att genomdriva EU:s rättsakter på områden där vi bestämmer och ändå är vi inte med och beslutar. Den här kopplingen är uppenbar och var ganska logisk redan vid EES-avtalet, EG och EU-anslutningen, åtminstone enligt mitt sätt att tänka.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Jag tycker också att kopplingen är logisk och legitim. Att få ökat inflytande över internationella fördrag är i övrigt också logiskt, legitimt och går att koppla till den här frågan. Det är saker som vi fortsätter att ta upp. Jag är glad om ltl Jansson med sin erfarenhet och kunskap kan bistå i den frågan. Tack.
Talmannen
Begärs ordet?
Ltl Harry Jansson
Tack, fru talman! Jag ber att få understöda den av ltl Gunnar Janssons framlagda klämförslag. I praktiken den mödosamma kompromiss som utmejslades inom självstyrelsepolitiska nämnden under onsdagen.
Talmannen
Talmannen påminner om att även klämförslag så läggs och understöds i samband med detaljbehandlingen. Aviseringen är noterad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Begärs ordet?
Ltl Axel Jonsson
Fru talman! Jag föreslår att lagtinget inte ge sitt bifall till att lagen träder ikraft i landskapet Åland till de delar fördraget faller inom landskapets behörighet.
Ltl Anders Eriksson
Jag önskar understöda förslaget.
Talmannen
Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Anders Eriksson, har föreslagit att lagtinget inte ska ge sitt bifall till lagförslaget i presidentens framställning.
Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar lag- och kulturutskottets förslag om bifall, röstar ja; den som omfattar ltl Axel Jonssons förslag, röstar nej.
Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja Jag ber nej-röstarna resa sig.
Majoritet för ja. Lagtinget har alltså i andra behandling givit sitt bifall till lagförslaget i presidentens framställning.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Begäres ytterligare ordet?
Ltl Gunnar Jansson
Fru talman! Jag föreslår att lagtinget antar en sådan kläm som den har i självstyrelsepolitiska nämndens yttrande till lag- och kulturutskottet, nere på sidan två. Passar det att talmannen läser upp klämmen?
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Jag ber att få understöda ltl Gunnar Janssons förslag.
Talmannen
Ltl Gunnar Jansson, understödd av ltl Katrin Sjögren, har föreslagit att lagtinget ska godkänna en åtgärdsuppmaning av följande lydelse: ”Att lagtinget, som konstaterar att Åland före kommande fördragsändringar måste få en egen representation i Europaparlamentet, uppmanar landskapsregeringen att inför kommande förhandlingar på EU-nivån förbereda en informationskampanj riktad till EU:s medlemsländer och Europaparlamentet.”
Om ett förslag till en kläm med en uppmaning till landskapsregeringen att vidta åtgärder har väckts i plenum i samband med ett lagstiftningsärende och förslaget inte har behandlats i ett utskott eller inte ingår i någon reservation till ett betänkande ska förslaget enligt 70 § arbetsordningen bordläggas till följande plenum för att då antingen antas oförändrat eller förkastas.
Plenum avbryts för sammanträde i talmanskonferensen och återupptas kl. 11.20.
Talmannen
Plenum fortsätter.
Vid ärendets andra behandling har ltl Gunnar Jansson, understödd av ltl Katrin Sjögren, föreslagit att lagtinget ska godkänna en kläm av följande lydelse: ”Att lagtinget, som konstaterar att Åland före kommande fördragsändringar måste få en egen representation i Europaparlamentet, uppmanar landskapsregeringen att inför kommande förhandlingar på EU-nivån förbereda en informationskampanj riktad till EU:s medlemsländer och Europaparlamentet.” Detta kallas ltl Gunnar Janssons förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.
Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för att ltl Gunnar Janssons kläm ska godkännas röstar nej.
Kan omröstningspropositionen godkännas?
Ltl Anders Englund
Fru talman! Jag begär öppen omröstning.
Ltl Mats Perämaa
Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.
Talmannen
Lagtingsledamoten Anders Englund har, med understöd av lagtingsledamoten Mats Perämaa, föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att verkställas.
Jag ber lagtingsledamöterna Gunnar Jansson och Carita Nylund att biträda vid rösträkningen.
Upprop.
Omröstningen har utfallit så att 14 ja-röster har avgivits, 11 nej-röster, 2 ledamöter har avstått från att rösta och 3 var frånvarande.
Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Klämförslagets enda behandling är avslutad.
Lagtinget har därmed i andra behandling givit sitt bifall till lagförslaget i presidentens framställning. Därmed är ärendet i dess helhet avslutat.
Enda behandling
4 Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2013 och verksamhet år 2012
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (Sjpn 1/2012-2013)
Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2012-2013)
Ärendet avförs från dagens lista.
För kännedom
5 Kulturpolitiskt program för landskapet Åland från år 2013
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2012-2013)
Ärendet upptas till behandling vid plenum 29.05.2013.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 27.05.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.