Plenum den 30 april 2013 kl. 13:00
Protokoll
-
Första behandling efter bordläggning
1 Godkännande av fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska unionen
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 8/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 6/2012-2013)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Axel Jonsson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Första behandling efter bordläggning
1 Godkännande av fördraget om Kroatiens anslutning till Europeiska unionen
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 8/2012-2013)
Republikens presidents framställning (RP 6/2012-2013)
Ärendet bordlades vid plenum 29.04.2013.
Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Eventuella klämförslag väcks i samband med ärendets andra behandling.
Diskussion.
Lantrådet Camilla Gunell
Fru talman! Bästa ledamöter, det har varit intressant att ta del av lagtingets process kring anslutningsfördraget för Kroatien och de diskussioner som har förekommit här i salen.
Jag vill för min och landskapsregeringens del säga att vi kommer att ta den här frågan vidare vad gäller Europaparlamentsplatsen och de viljeyttringar som har kommit fram gällande den frågan i samband med Kroatiens anslutningsfördrag. Det finns många öppningar att ta fasta på i bland annat i hörandet av utrikesministern. Regeringen avser att följa upp mötet som kommer att hållas, Europeiska rådet, den 22 maj för att höra efter vem som representerar Finland. Där kommer vi att se efter möjligheterna att där göra den här markeringen om Ålands rätt och behov av en egen är representation i Europaparlamentet genom att på något sätt foga en anmärkning till protokollet, som det står i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, eller på annat sätt markera Ålands rättmätiga krav på en plats i parlamentet.
I övrigt tycker jag att det är positivt på alla sätt att det här anslutningsfördraget nu går mot ett ja i Ålands lagting. Kring detta kan man ju reflektera lite grann över utvecklingen i Europa där det finns två huvudsakliga mekanismer kring hur EU utvecklas. Den ena handlar om fördjupning i form av ökad integration och sammanbindning av länderna på olika sätt. Den andra processen handlar om utvidgning där fler och fler länder blir en del av den värdegemenskap som Europa är.
Jugoslavien och de tidigare länderna i Jugoslavien har varit en oroshärd i Europa. Det fredsprojekt som EU är så är det allt angeläget att Balkan successivt kommer med i unionen, det ena landet efter det andra. Det betyder att Kroatien nu blir medlem efter tio års förhandlingar och diskussioner. Så småningom när man kommer till rätta med värdegemenskapen gällande demokratiska och mänskliga rättigheter kan möjligen dörrarna öppnas för flera länder på Balkan som Serbien och Makedonien.
Kroatiens medlemskap i unionen stärker och stabiliserar freden i Balkan och därmed i Europa och det är en mycket positiv sak.
Att Åland välkomnar Kroatien i EU-gemenskapen är också ett fredsbudskap till hela Balkanområdet, till dess folk och länder. Det här betyder att fler länder kommer att komma in i unionen efterhand.
Det betyder också att platsfördelningen i Europaparlamentet kommer att omprövas och diskuteras flera gånger. Andra länder som också har varit aktuella och diskuterats här är i Island och även Turkiet som nu har förhandlat om sitt medlemskap i 20-30 år och vart det leder är förstås ännu oklart. Men det betyder att saker och ting förändras. Man kan tänka sig att man antingen fortsätter omfördelningen av platserna i parlamentet eller att man besluter sig för att vidga och tillsätta fler parlamentsplatser.
Vi på Åland kommer att hålla flaggan högt och hålla oss fram både i Bryssel och ta fasta på det initiativ som lagtinget har talat om här i form av den här informationen. Vi kommer själva hela tiden att också driva frågan gentemot de andra EU-länderna om att vi har rätt till en parlamentsplats och vi kommer att jobba för den kontinuerligt.
Vi kommer också att ta fasta på det som har sagts från finländsk sida om att man är villig att hjälpa till med att utveckla Ålands inflytande i EU-frågor och vi går vidare med det som utrikesministern här har sagt i den här behandlingen.
I övrigt så känns det som om det är vår i luften också i Europa och att hela unionen på något vis ändå går mot en mera optimistisk tid. Jag vet inte om detta med sju goda år och sju svåra år som Bibeln säger stämmer, men om man tänker från 2008 så efter sju år är vi på 2014 och det är faktiskt så att vi nu ser en ljusning. Det går mot bättre tider vilket också syns i börskurserna och man ser ett ökat förtroende för europeisk ekonomi, vilket förstås är positivt.
Jag vill avsluta med Ole Norrbacks ord häromdagen; ”vi behöver mera Europa inte mindre.” Jag håller med om det, tack.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! När det senaste EU-meddelandet presenterades här i lagtinget av minister Lindholm så meddelade minister Lindholm att nu har landskapsregeringen gått inför ett paradigmskifte. Vad gäller representation i Europaparlamentet så hade man övergivit det internationella spåret, EU-spåret och satsade nu enbart på det nationella spåret. Ska då lantrådets deklaration här nu, någon månad senare, uppfattas på så vis att det nationella spåret absolut ska tillämpas och användas redan nu på toppmötet den 22 maj? Var det här förra meddelandet bara en dagslända eller är det ett missförstånd?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Jag skulle vilja säga att det nog varken är en dagslända eller ett missförstånd. De här två spåren har Åland använt sig av parallellt. Under december så skickade landskapregeringen ett brev till justitieministeriet där vi anhöll om att justitieministeriet satte igång en process med en valkretsindelning, alltså det nationella spåret skulle gå mot ett förverkligande. Det var mycket klara besked från den finska regeringen att någon sådant inte var aktuellt. Det är klart att man måste fortsätta att diskutera den här saken. Man kan ju inte besluta om något som samtliga rikspartier är helt ovilliga att ge.
Därför måste vi fortsätta också på det internationella spåret eller EU-spåret och söka de öppningar och möjligheter som där kan finnas.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag är nöjd med beskedet. Tack så mycket lantrådet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve
Fru talman! Självstyrelsepolitiska nämnden och lag- och kulturutskottet har sagt sitt och jag måste säga att detta har varit en av de intressantaste sakbehandlingar jag deltagit i, i detta hus.
Frågan om Kroatien är redo för ett EU-medlemskap eller inte är en relativ enkel fråga för mig, med tanke på vad landet uppnått under de senaste åren och skyddsklausulerna i anslutningsfördraget som självstyrelsepolitiska nämnden hänvisar till i sitt utlåtande. Betydligt mera komplicerat blir det om vi drar de fulla konsekvenserna av kommissionens välvilja och tar in Bosnien, i praktiken en stor frusen konflikt, Serbien och Kosovo, som ännu år 2013 till stora delar är en krigszon. Som jag ser det så är dessa länder uppenbart inte redo att gå med i EU år 2013, de kan bli det, och EU är uppenbart inte redo att ta emot dem år 2013. Men det finns en annan tid och en annan plats för den debatten.
Mycket av vår debatt i detta hus har kretsat kring kopplingen mellan Kroatien och parlamentsplatsen. Finns den eller finns den inte? Läser man självstyrelsepolitiska nämndens betänkande ser man att det finns en koppling, må vara en svag sådan. Den 22 maj, i samband med Europeiska rådets sammanträde, bekräftas den nya mandatfördelningen efter Kroatiens EU-anslutning, och då kommer Finland att föra fram en s.k. diskussionsanmärkning. Jag tror att vi måste vara realister och tillmäta detta en väldigt, väldigt liten betydelse.
Möjligheterna för Finland att uppnå en tilläggsplats på EU-nivån med hänvisning till Åland är obefintliga. Jag ska återkomma till varför.
I remissanförandet koncentrerade jag mig på den moraliska aspekten, statsmannamässigheten i att ta ett annat lands EU:s intressen som gisslan för att uppnå sina egna syften – och hur sådant beteende brukar bemötas i det internationella umgänget.
Idag föreslår jag istället ett tankeexperiment: Låt oss för argumentets skull strunta i moralen och bara betrakta Kroatiens anslutningsfördrag som ett förhandlingsinstrument. Låt oss också strunta i den inverkan som ett ”nej” kan ha på parallella processer, såsom självstyrelselagsrevision och vindkraftstariffer. Det spelar ingen roll i det här sammanhanget. Titta nu bara på Kroatien som ett renodlat förhandlingsinstrument: Vad ser vi? Vad kan vi rimligtvis uppnå med att säga ”nej” eller förhala? Låt oss tänka att Finland får ett nej eller inget svar alls från lagtinget. Vad händer i praktiken?
Det sannolika scenariot är att Finland sänder iväg ratifikationsinstrumentet med ett geografiskt undantag för Åland till den del det berör Ålands behörighet. I praktiken betyder det lite mer jobb för tullen och för våra jurister, men livet går vidare. Blir det internationell publicitet för Åland? Ja, kanske lite, men sedan går livet vidare.
Jag ser alltså ingen större dramatik framför oss, jag ser bara ett ofokuserat slag i luften, och det är inte med slag i luften som vi bygger förtroende och ökar vårt inflytande i EU. ”När man är liten måste man rycka i vart endaste halmstrå”, sades det med emfas i remissdebatten. Nej! Om man är liten är det extra noga att man inte drar i vartenda halmstrå. Är man liten bör man med omsorg välja sina strider, sina slagfält, bygga upp förtroende och gärna se till att man har rätten och sympatierna på sin sida. Då kan man lyfta sig själv istället för att trycka ner andra. Då kan man nå resultat.
Till detta ska läggas att den stora striden på EU-nivå, i samband med mandatfördelningen, har handlat om vilket land som ska tvingas ge ifrån sig mandat. Det finns en gentlemannaöverenskommelse om att det totala antalet europaparlamentariker inte ska öka. Antingen ska antalet minska eller behållas på samma nivå.
Då Kroatien bli medlem blir alltså frågan vem ska ge ifrån sig mandat? Är det de stora länderna som redan har många mandat? Är det de mellanstora länderna som egentligen är den enda gruppen som har en skälig representation i förhållande till folkmängder eller är det rentav de små nationerna som gynnats oproportionerligt i ljuset av principer om den degressiva proportionaliteten? För det var här den stora striden stod i Duff-rapporten. Det fanns flera beräkningar där Finland tvingades minska mandat, från 13 till 11 eller 13 till 12. Finland betraktar det nu som en framgång, en seger, att man får behålla sina 13 mandat. Men i ljuset av detta ”solidariska avstående” av mandat måste det bedömas som ytterst osannolikt att ett enskilt land framgångsrikt argumenterar för ett tilläggsmandat. För det mandatet ska tas från ett annat EU-land. Vilket? På vilken grund?
Detta för oss tillbaka till huvudfrågan, som vi har diskuterat mycket; ska vi tro på en ny valkretsindelning eller ska vi tro på det internationella spåret?
Den föreslagna klämmen från självstyrelsepolitiska nämnden talar i sak för att Åland ska lobba på EU-nivå. Jag anser att vår huvudriktning ska vara Helsingfors, inte Bryssel. Aktiviteter i Bryssel är dock bra, så länge som de stöder Helsingforsspåret. För det är Helsingfors som kan ändra valkretsindelningen, Helsingfors som kan hävda Ålands krav på rådsnivå i Europeiska rådet. På den här punkten har faktiskt Ålands Framtid visat att man har en realistisk uppfattning av problemet – på EU-nivå ser man bara länder. Frågor som dessa ska lösas nationellt. Såsom Grönland hade en av Kungariket Danmarks platser fram till 1992, såsom Kungariket Belgiens självstyrda tyskar har fått inom Belgiens nationella mandat. För detta är en viktig poäng: Unionen ser bara medlemsstater. Om Åland lobbar i EU ser man en region som lobbar för sin sak. Men mandatfördelningen, mina vänner, avgörs mellan medlemsländerna.
Jag tror att vicelantrådet hade rätt i sak då han i en replik konstaterade att ”detta gick fel från början”, när vi gick med i EU. Det enda rätta sättet att åtgärda detta är att ändra valkretsindelningen i Republiken Finland. Detta förutsätter intensifierad, tydlig verksamhet i riktning Helsingfors, inte i första hand i Bryssel eller i Zagreb. Detta förutsätter att vi än en gång tar fram kyrkstöten och riktar den mot Finlands samvete.
Det starkaste argumentet för vår EU-representation är fortsättningsvis att endast vi själva i denna sal kan sätta EU-lagstiftning i kraft på Åland. Därför är det skäligt att vi har någon man, vår man eller vår kvinna i Bryssel som kan påverka EU:s lagstiftning.
Tack för ordet och Glad Valborg!
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Det här var kanske mera ett anförande som passade in i remissdebatten, som vi höll i medlet av mars, istället för att reflektera över den process som vi just har avklarat i självstyrelsepolitiska nämnden och i lag- och kulturutskottet.
Det är lite märkligt att höra ltl Valves analys av Ålands möjligheter att påverka EU-nivån. Jag kan väl säga, som en av ansvariga EU-förhandlare på 90-talet, att med den taktik som ledamoten skissar upp så skulle vi inte ha haft vårt EU-protokoll, Ålandsprotokollet nummer två, till Finlands EU-anslutning. Därför att det förutsatte en omfattande lobbyverksamhet på EU-nivå mot en rad centrala figurer. Det är lite märkligt att ledamoten nedvärderar så våra möjligheter att påverka EU-processen.
Ltl Wille Valve, replik
Ltl Jansson efterlyste mera reflektioner över processen i självstyrelsepolitiska nämnden och i lag- och kulturutskottet. Då måste jag säga att jag är besviken över att det gick så mycket prestige i delar av den här behandlingen. För när det går prestige i en fråga så tenderar kombattanten att förlora fokus från sakfrågan, om det är ett bra förslag eller inte. Detta tyckte jag mig se tendenser till under den här behandlingen.
Jag vill inte peka ut någon särskild ledamot eller särskild företeelse i sammanhanget, jag bara konstaterar att det är dåligt att så sker, det är inte bra.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Det var lite kryptiska ordalag. Alltid när vi lyfter en fråga som innehåller spänningar så blir det lätt lite övertoner i debatten, det är ingenting nytt.
Det anförande som vi hörde från lantrådet för en stund sedan visade väl då hur man kan placera den här nivån på rätt med ett sakligt anförande rakt igenom. Man välkomnar de markeringar som har gjorts inom utskott och nämnd i lagtinget.
När det gäller huvudfrågan så vill jag vidhålla att det här var en sådan handling där Finland hade möjlighet att påverka övriga EU och försöka att utverka plats för Åland, precis enligt det principbeslut som Finlands regering tog i april 2009 och som den nuvarande regeringen Katainen har förbundit sig att följa. Det är i ljuset av det som vi har diskuterat Kroatiens förestående anslutning.
Ltl Wille Valve, replik
Det var egentligen tre olika saker i repliken, men jag ska besvara två av dem. Om Finland ska ha möjlighet att påverka EU så förutsätter det att vi först har påverkat Finland, att vi har fört en upplysande informationskampanj gentemot Helsingfors. Endast efter detta kan vi förutsätta att Finland agerar kraftfullt på EU-nivå.
Vad gäller reflektionerna om betänkandets innehåll i övrigt så välkomnar jag det faktum att en nästan enig självstyrelsepolitisk nämnd säger ja till Kroatiens medlemskap, det tror jag att är en bra sak.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag vill bara upplysa om att frågan om valkretsindelning av Finland i val till Europaparlamentet ingalunda är ny. Frågan har behandlats otaliga gånger. Jag har själv motionerat två gånger i det ärendet i riksdagen och det finns mycket utredning i ärendet som jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden ska ta till sig. Jag ville det nu den här gången, men kanske det kommer en annan gång.
Vad sedan gäller läget i Finland och hänvisningen till den degressiva proportionaliteten så förhåller det sig nog så, och jag citerar inte utrikesministern men han bekräftar den gamla sanningen; att om man i val till Europaparlamentet delar in Finland i tre, fyra eller fem valkretsar så är det tre eller fyra partier i det här landet som tar alla platser. De små får ingenting och Åland får definitivt ingenting utan speciella arrangemang. Det tycker jag att vi ska ha klart för oss.
Ltl Wille Valve, replik
Tack ltl Jansson. Det är förvisso så att det är ett maratonlopp. Det finns mycket utredningar om det här, precis som ltl Jansson nämnde.
Det som jag personligen eftersträvar är inte en valkretsindelning i Finland i tre-fyra kretsar. Det vettigaste och mest korrekta vore ju om en valkretsindelning tog hänsyn till Ålands särställning och det ansvar som vi har i den här salen att implementera EU-lagstiftning. Det skulle vara idealet.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Här är vi överens. Men i den argumenteringen ser åtminstone jag uppenbara internationellt rättsliga kopplingar, just i den omständigheten att medlemslandet Finland inte har medel att tillse att EU-rätten bringas i kraft i hela territoriet. Vad gäller Åland och vår behörighet så är det bara vi som kan göra det. Den omständigheten måste vara användbar i EU, annars är det något fel på EU.
Ltl Wille Valve, replik
Ltl Jansson, i den bemärkelsen är det fel på EU, för EU ser bara medlemsländer och ser inte oss alls.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Jag vill speciellt rikta mig till talmannen men också till övriga ledamöter. Jag är tacksam för att jag fick möjlighet till lite eftertanke när det gäller det här ärendet. Jag hade hoppats att övriga också skulle använda sig av den tiden, men talarlistan hittills tyder inte på det, men vi får se, talarlistan har en benägenhet att kunna bli längre så småningom.
Från Ålands Framtids sida har vi forskat lite i de fördragsförändringar som har förekommit tidigare och hur lagtinget har ställt sig till dem. Jag sade i ett snabbt hoprafsat anförande igår att Ålands lagting tre gånger har sagt att det är en förutsättning att vi går med på det här och det här, förutsättningen är att vi får vår EU-parlamentsplats.
När vi har tittat lite noggrannare på det här så visade det sig faktiskt att det är fyra gånger. Den första gången fanns det en kläm när anslutningsfördraget till EU behandlades. Då föreslog lagutskottet så här: ”Att lagtinget förutsätter att Ålands folk tillerkänns rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose det självstyrda Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet”. De här tog lagutskottet den 24 november 1994 undertecknad Sune Eriksson och Lars-Ingmar Johansson. Det blev också lagtingets beslut den 2 december samma år.
När det gäller Amsterdamfördraget, 1998, så finns det en kläm som lyder: ”Att lagtinget förutsätter att Ålands folk tillerkänns rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose det självstyrda Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet.”
Följande fördragsändring var Nicefördraget 2002 där klämmen lydde: ”Att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och det konvent som bereder konferensen.”
Det senaste fördraget som säkert många kommer ihåg är Lissabonfördraget 2009, då blev klämmen så här: "Att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i syfte att Finlands regering inte ska godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkrats representation, fortsätter att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet". Här noterar man redan att klämmarna börjar bli betydligt mera urvattnade. Jag kan tillägga att från Ålands Framtids sida röstade vi inte för den här klämmen.
Om man börjar bakifrån så blev anslutningsfördraget som det blev. Det var en stor brådska. Finansministern Nordlund ville att jag skulle ta ansvar för vad parlamentet gjorde då, men Nordlund och jag satt ju samtidigt i landskapsregeringen, men så lät det när vi hade remissdebatten. Men den kläm som var då, blev samma kläm också i Amsterdamfördraget.
När det gäller Amsterdamfördraget, som vi har googlat lite på, så fanns det en artikel i Aftonbladet den 27 mars 1998, när det stod; ”Åland kan inte stoppa Amsterdamfördraget, det fastslog den finländska riksdagens konstitutionsutskott på fredagen efter ett grundligt studium av frågan. Utskottet anser att en finländsk ratificering av fördraget rent konstitutionellt inte kan vara beroende av vad lagtinget på Åland beslutar. Den minnesgoda kommer kanske ihåg hur upprörda vi blev över det. ”Ett nej till Amsterdamfördraget i Ålands lagting skulle dock försätta både Finland och Åland, som har rätt att stifta egna lagar, i en knepig situation. Om ålänningarna struntar i att följa grundfördraget kan det betraktas som att Finland försummar sina förpliktelser som medlemsstat i EU, med negativa följder, konstaterade utskottet. Problemet med det självstyrande Åland och Amsterdamfördraget aktualiserades för några veckor sedan då Gunnar Jansson, Ålands riksdagsman i Finlands riksdag, förde fram tanken att Åland kunde hota att stjälpa hela Amsterdamfördraget i ett försök att tilltvinga sig en plats i EU-parlamentet. Detta var nog inte var Janssons vokabulär utan journalistens, men så stod det i varje fall i Aftonbladet.
Man fortsatte med en ny artikel två veckor senare där rubriken var ”Amsterdamfördraget dilemma för Åland”. I den artikeln skrev man: ”Obundne lagtingsmannen Bert Häggblom meddelade direkt under remissdebatten att han inte godkänner fördraget utan kommer att reservera sig mot ett godkännande. Socialdemokraten Lasse Wiklöf var den enda som var odelat positiv, medan centerns Christer Jansson, liberalernas Olof Erland och frisinnad samverkans Ray Söderholm alla var starkt kritiska”. Jag läser inte upp hela artiklarna men de som är intresserade kan få ta del av dem efteråt.
Om vi då är framme vid den tredje förändringen, Nicefördraget, så skrev lagutskottet så här: ”När lagtinget år 1994 lämnade sitt bifall till Finlands anslutningsfördrag med EU antog lagtinget en kläm i vilken lagtinget förutsatte att Åland tillerkänns rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet. Samma krav framfördes i samband med att lagtinget år 1998 lämnade sitt bifall till det s.k. Amsterdamfördraget.
Debatten när det gäller Nicefördraget den 21 januari 2002 är intressant. Roger Jansson sade, jag är osäker på titeln vid den tidpunkten och det står inte här heller, men han sade så här: ”De synpunkter som både nämnden och lagutskottet framför beträffande vår rätt till en Europaparlamentsplats bör ta bort allt tvivel om att självstyrelsemyndigheterna på något sätt är beredda att backa på den punkten. Frågan kommer att vara på bordet ända tills den är löst och nu står vi nära inför ett nytt parlamentsval till Europaparlamentet och den lagstiftning som bör ändras i landet måste landskapsstyrelsen därför omedelbart vidta åtgärder för att försöka få regeringen att ändra. Jag tror också att lagtingspartierna har orsak att aktivera sig gentemot broder- och systerpartier i riket till den delen. Det är en hopplös politisk fråga i landet att klara, men om inte vi står på oss är det någon annan som står på oss, så det är mycket viktigt att det görs.” Det här kan man verkligen hålla med om.
Ltl Sundman hade trätt in i salen vid den här tidpunkten och sade så här om Nicefördraget: ”Jag hör till de 13 ledamöter i lagtinget som inte var med och tog Amsterdamfördraget”. Jag ska inte ordagrant gå in på vad han sade, men han tyckte kanske att de borde skämmas lite.
”Vi skall komma ihåg att det var ett stort steg för självstyrelsen när man gick med i EU. Vi gav bort mycket av den självstyrelse som våra förfäder har kämpat för. Detta gjordes med en stor majoritet i lagtinget, dock utan obunden samlings medverkan”.
Behandlingen av Nicefördraget var så pass livlig att det var tre, stundtals fyra, klämmar som lanserades. En kläm lanserades av ltl Leo Sjöstrand, en kläm lanserades av ltl Roger Jansson och en kläm av ltl Lasse Wiklöf och så funderade ltl Sundman på en fjärde kläm men han stödde sedan alternativ ett. Den kläm som ltl Sjöstrand lade var den kläm som vann och som jag läste upp tidigare; ”att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot.”
När det gäller det senaste föredraget, Lissabonfördraget, så lyckades vi hitta ett reportage i tidningen Nya Åland där den dåvarande oppositionen var riktigt på alerten. Min gode vän och kollega Mika Nordberg stod med tummen ner på bilden och sade att så här skulle det gå med Lissabonfördraget. Rubriken var: ”Idag skulle vi rösta nej.” Idag finns inte kvalificerad majoritet för ett ja i salen om man inte uppnår det som vi ställer som krav, säger, Gun-Mari Lindholm, obunden samling”.
Minister Lindholm sade också att hon hoppades att oppositionens utspel skulle ge regeringen Eriksson råg i ryggen i det fortsatta arbetet. För att det här gänget ska säga ja till föredraget ska de här fyra sakerna lösas, sade Gun-Mari Lindholm då.
Jag kommer ihåg vad jag sade åt kollegan Danne Sundman. Vi inom de fyra oppositionspartierna var helt eniga; frisinnad samverkan, socialdemokraterna, obunden samling och Ålands Framtid. Jag sade att det första partiet som kommer att sticka är frisinnad samverkan och så gick det. När röstningen var klar så var det bara obunden samling och Ålands Framtid som stod kvar.
Fru talman! Vad vill jag riktigt säga med denna tillbakablick? Ja, med den här tillbakablicken vill jag peka på att jag tror att det här som vi finner orsaken till att vi står där vi står idag. Man ser undan för undan ett mycket ändrat tonläge, men man ser också många, många utspel och många tomma hot som inte har lett till något. Därför tror jag att vi står där vi står idag. Det är faktiskt ingen som riktigt tar Ålands lagting på allvar mera och det är väldigt bekymmersamt.
Jag noterade att vtm Roger Jansson två gånger har citerat Kenneth Gustafssons bok, ”Åland, en säkerhetsrisk”. Detta är en väldigt bra bok, jag läste den själv i mellandagarna. Jag fäste mig speciellt vid reportaget när ålänningarna kom underfund med den s.k. Stockholmsplanen och när man gav sig iväg till Helsingfors och skulle uppvakta. När de kom till järnvägsstationen stod stora folkmassor och buade, sjöng ”Olannin sota” och kastade äppel och allt möjligt på dem. Men de åländska representanterna bara tuffade på. Jag undrar faktiskt vart den kampviljan har tagit vägen?
Vad är det då som Ålands Framtid vill göra? Vill vi bara stå här och gissla de andra partierna för de U-svängar som de har gjort under årens lopp, finner vi något nöje i det? Nej, absolut inte, tvärtom, det är ganska tråkigt.
Min förhoppning med den här tillbakablicken är att vi åtminstone kunde lära oss någonting av de misstag som vi har gjort. Tittar man på den här resan så fanns det ett starkt medialt intresse utanför Åland. Det är borta idag. Jag tror att många enbart uppfattar de utspel som vi gör som relativt löjliga idag. Jag tror inte heller att man riktigt tar Ålands lagting på allvar. Det här säger jag faktiskt med en viss sorg.
Jag ska avrunda med ett par ord om Kroatien helt kort. Det är klart att det finns positiva aspekter, det har många varit inne på. Min uppfattning är att förhandlingarna har varit mycket noggranna den här gången mot bakgrund av erfarenheter från tidigare utvikningar av unionen. Skyddsklausulen som motverkar korruption har jag inte sett tidigare. Det blir också en starkare ekonomisk integrering av Balkanländerna och på sikt sannolikt mindre spänningar mellan staterna i forna Jugoslavien. EU var ju ursprungligen ett fredsprojekt. Mellan Åland och Kroatien har vi faktiskt historiska näringslivskontakter om man tänker på alla Viking Lines byggen som har gjorts i Split.
Varför vill inte vi då från Ålands Framtids sida ge vårt bifall? Vi ställer frågan så här; varför ska vi nu ge Kroatien 12 platser i EU-parlamentet utan att kräva någon egen plats? Det får jag inte att gå ihop. Ltl Valve sade att vi inte skulle använda Kroatien som gisslan. Kroatiens ambassadör var ju här och om jag förstår tidningsreportaget rätt så hade han full förståelse för våra strävanden, så det tror jag inte vi ska hänga upp oss alltför mycket på.
Den andra orsaken för att vi inte vill ge vårt bifall är att alla klämmar, alla förutsättningar och alla förbehåll som tidigare lagting har gjort, ska vi inte ge deras strävanden någon respekt överhuvudtaget? Ett krav är inte ett krav om man ignorerar det i det oändliga. I debatten har det också sagts att det skulle vara så stor skillnad på Lissabonfördraget och Kroatien. Det har till och med sagts hur vi borde ha gjort när Lissabonfördraget var uppe på agendan. Det är bara att titta i de stenografiska protokollen och googla lite i åländsk media så ser man att det var precis samma vals, ”nej, nej det här går vi absolut inte med på” och sedan satt vi där.
Jag har en sista punkt som kanske bekymrar oss allra mest. Lantrådet sade just att från landskapsregeringens sida har man flaggan i topp, men verkligheten är den att det inte finns någon strategi överhuvudtaget från landskapsregeringen om hur man ska gå vidare i den här frågan. Det har jag noterat själv vid de tillfällen som jag har fått vara med och diskutera det här vid olika höranden. Man får känslan av att man helt enkelt accepterar statsrådets besked i frågan, men att man förstås inte kan säga det öppet. Men vem ska stå upp för ålänningarna om vare sig regering eller vårt lagting är beredda att lyfta ett finger för att komma framåt i den här frågan? Vi från Ålands Framtids sida tror att det enda sättet att komma någon vart är att uppbåda internationell uppmärksamhet.
Jag tyckte att det var glädjande att notera att ltl Valve och jag hade precis samma utgångspunkt och det tycker jag är positivt. Det här är en nationell fråga, jag är den första att hålla med ltl Valve om det. Men däremot är det enda sättet att få den här nationella frågan löst att få internationell uppmärksamhet, för annars kommer vi att stå här 21 år ytterligare och prata, prata och prata utan att vi kommer någon vart. Där är jag rädd för att kollegan Valve och jag kanske har lite olika åsikter, men i grunden är vi överens, det är en nationell fråga, det är så den ska lösas. Tack.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Tack kollegan Eriksson för den historieforskningen, den var intressant, även citaten var intressanta. Men det första fördraget 1994 gällde Finlands, Sveriges och Österrikes anslutningsfördrag. Alla de tre övriga var betydande fördragsförändringar som gällde hela EU och i alla länder. Det var Amsterdamfördraget, Nicefördraget och Lissabonfördraget. Det här är ju ingenting sådant. Det här är blott ett enstaka nytt lands anslutning till Europeiska Unionen. Därför går det inte att diskutera dem utgående ifrån samma kriterier, inte sant kollegan Eriksson?
Ltl Anders Eriksson, replik
Den sista slutsatsen håller jag faktiskt inte med om. Vår ståndpunkt är att alla möjligheter vi har, alla fördragsförändringar- de må så vara stora eller små som Ålands lagting ska ge sitt bifall till, så ska vi inte ge före vi har fått vår EU-parlamentsplats. Skulle vi kunna enas om detta då tror jag faktiskt att vi skulle komma någon vart. Men med detta sätt som vi har hållit på med hittills så kommer det inte att bli någonting överhuvudtaget. Vilken strategi har i så fall vtm Roger Jansson? Vad ska vi istället göra?
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Mitt gamla råd till kollegan Eriksson återupprepas nu; ge inte upp, ge inte upp! När det gäller självstyrelsens utveckling ge inte upp, kämpa på, precis som de historiska män och kvinnor som ltl Eriksson hänvisade till tidigare. Finland måste lösa Ålands EU-parlamentsplats. Nu har vi fått besked från den här regeringen att man inte gör det till valet 2014. Okej, full fokus på nästa val! Försök få det löst, går inte det, full fokus på därpå följande val. Ge inte upp!
Ltl Anders Eriksson, replik
Absolut inte, men vtm Jansson någon gång måste man ju också se verkligheten såsom den är. Nu berättar man vad som har kommit fram i hörande i självstyrelsepolitiska nämnden, och det är lite märkligt förfarande enligt mig, och nu sätter man väldigt stor tilltro till utrikesminister Tuomioja. Tidigare hade man väldigt stor tilltro till de utspel som dåvarande statsminister Vanhanen gjorde. Men facit i hand visar att vi har ju inte fått någonting överhuvudtaget. Om detta är att ge upp, att man ser verkligheten såsom den är, så det tycker inte jag.
De historiska personer som jag beundrar så pratade redan i samband med Stockholmsplanen, som vi var inne på, om självständighet för Åland på grund av det sätt som Finland behandlade Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Kollegan Anders Erikssons bokslut eller var det kanske ett mellanbokslut saknade inte förtjänster. Men det viktigaste saknades; det som skedde och kallas konsolidering av Amsterdamfördragen. Jag brukar använda termen, och det är en hård term i Ålands lagting, när Ålands opt-in klausul ”tövlades” bort. Där var grunden för mitt motstånd mot Amsterdamfördraget. Jag hade stålsatt mig att göra vad jag kunde göra som en enkel medlem av Finlands riksdag. Jag ville först få svar på frågan; vart och varför försvann den opt-in klausul som vägledde oss in i EES-avtalet och som var en förutsättning enligt min mening för inträde i EU? Någonstans på vägen försvann den klausulen. Jag har många gånger efterlyst den här frågan och det bokslut som vi ska göra måste också besvara den här frågan.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det håller jag med om. Låt mig först säga att jag föredrar att göra ett mellanbokslut, för gör man ett bokslut, då ger man upp, som det sades tidigare, då är det färdigt. Man ska se det här som ett mellanbokslut. Jag håller med om att om ska man ha en komplett beskrivning till orsak och verkan till att vi är där vi är, så då har också det bortschabblade opt-in en betydelse.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det var en intressant historisk redogörelse som ltl Anders Eriksson förde här. Det är alltid intressant att höra vad tidigare politiker har tyckt och tänkt om olika föredrag. Under den här perioden har jag lärt mig att inom politiken måste man också kunna få ändra sig ibland.
Jag tycker inte att det är okej att vi sätter Kroatien i pant, för det här ärendet handlar ändå om Kroatiens anslutning till Europeiska Unionen. Vi måste fortsätta att arbeta framåt. Inte har någon gett upp, vilket också kommer mycket tydligt fram här i landskapsregeringens yttrande i dokumentet som vi har framför oss.
Vad anser ltl Eriksson? Har Ålands Framtid några konstruktiva förslag på hur man skulle kunna gå framåt annat än att bara sitta här och säga nej?
Ltl Anders Eriksson, replik
Nu råkar det vara så att vi tycker att det är relativt konstruktivt att säga nej. Vi tror att det är det enda sättet om vi ska få den frågan att avancera framåt. För som det är just nu så händer det absolut ingenting och det har vi ändå ett 21-årigt bokslut på. Vi har inte kommit någon vart. Jag tror innerst inne att de flesta som är insatta i det här vet att vi heller inte kommer att komma någonstans om vi inte lyckas få till stånd en situation där Finland inför internationella ögon mer eller mindre känner sig tvungna att faktiskt respektera att det finns två konstitutioner i det här landet, och att Finland inte kan köra över ålänningarna hur länge som helst. Men så länge majoriteten av ålänningarna finner sig i det så då blir det som det blir förstås.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det är märkligt att ltl Anders Eriksson säger att vi inte har kommit någon vart om man tänker på att hela EU-projektet är ett stort fredsprojekt och vilken framgång det är att få med Balkan i unionen. Det stärker också freden. Med tanke på att vi kommer från fredens öar och har fört fram Ålandsexemplet så är det bara en liten bit i de framsteg som vi har gjort.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är väl ändå viktigt att vi håller oss till sak. När jag säger att vi inte har kommit någon vart så pratar jag uteslutande om vår EU-parlamentsplats. Det är ju den som är pudelns kärna och som jag ser som oerhört viktig. Sedan är jag också, i likhet med ltl Kemetter, anhängare av EU:s grundtanke; bevarande av freden i Europa. Det sluter jag upp bakom till hundra procent, men jag sluter inte upp bakom arbetssättet från finsk sida att man mer eller mindre struntar i att det finns två konstitutioner i det här landet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Även jag ansluter mig till dem som tackar för historielektionen, fast jag har kanske lite svårt att förstå hur den bär framåt i den situation vi befinner oss i idag. Jag tror att man ska lära av historien, men att gräva ner sig i den brukar sällan leda till utvecklingen av vare sig det åländska samhället eller någonting annat.
Jag har full respekt för den åsikt som ltl Anders Eriksson har, men jag blir lite förvånade över att få höra att vi här som inte företräder exakt samma linje som ltl Anders Eriksson skulle vara ”löjliga”. Det känns inte riktigt som att det är respektfullt i den här salen. Med tanke på att ltl Anders Eriksson brukar värdera högt att ledamöterna och ministrarna ska hålla sig till respektfullhet så tycker jag att det var ett av övertrampen i den här diskussionen som inte hör hit. Vi kan ha olika åsikter om de här sakerna, men att använda sig av ord som ”löjligt” hör inte till den här debatten.
Ltl Anders Eriksson, replik
Tack, fru talman! Först till minister Ehns fråga om hur den här historielektionen bär framåt. Jag ville visa på orsak och verkan till att vi är där vi är idag. Vi har varit väldigt kategoriska. Vi har haft oerhört mycket utspel och utspel har det varit nu också runt Kroatienfördraget, jag går inte in på det dess mera i den här repliken. Men det kommer utspel och när det inte leder någon vart så tycker ju folk att vi är löjliga. Märkväl, jag beskyllde inte någon annan utan jag använde faktiskt uttrycket ”vi”. Jag har själv hört av en journalist som sade; ”ni är löjliga”. Jag blev också löjlig p.g.a. det sätt som lagtinget hanterar de här frågorna och det tycker jag att är tråkigt.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Oberoende om det är andra som säger det eller inte så tycker jag att man som lagtingsledamot också har ett ansvar för att se till att debatten sker på ett sätt som är värdig. Att säga att vi är löjliga tycker jag att är felaktigt, det är ett sätt att nedvärdera oss själva och det går inte jag med på överhuvudtaget. Jag har respekt för åsikter att det finns olika vägar att gå vidare. Vi från moderaternas sida, tillsammans med den övriga regeringen, har dragit den slutsatsen att vi kommer att fortsätta att kämpa för parlamentsplatsen även framledes. Vi ger inte upp och vi tror inte att ända vägen är att man ställer ett ultimatum som i det här sammanhanget skulle drabba Kroatien. Vi kan inte förstå varför vi i det här läget skulle låta det här drabba Kroatien. Jag återkommer till att jag tycker att vi i den här salen inte ska lägga epitet på varandras sätt att föra politik. Ltl Anders Eriksson brukar höra till dem som står längst fram i kön för att göra det när någon också gör det mot honom.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det håller jag med om, men om jag skulle agera på ett sådant sätt att folk skulle tycka att jag är löjlig så får jag väl lov att ta det. Men jag vill inte ta det när jag inte själv är orsak till det. Men, minister Ehn, att hänga upp sig på ett enda ord i ett relativt långt anförande så det visar väl ändå att man kanske vill lägga lite sidospår. Om moderaterna säger att de vill fortsätta att kämpa på, men berätta då hur och på vilka sätt man ska komma något vart? Hittills har man absolut inte kommit någon vart överhuvudtaget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve, replik
Tack ltl Anders Eriksson för en intressant historisk redogörelse. Den lär säkerligen gå till annalerna.
Ltl Eriksson nämner att vi bör ta upp frågan till en internationell nivå. Vad vill Ålands Framtid göra? Vi kunde läsa i tidningen att Ålands Framtid vill ta Europaparlamentsplatsen till FN. Kan ltl Eriksson bekräfta detta?
Ltl Anders Eriksson, replik
Ltl Valve får ursäkta men jag tappade lite fokus i början på hans replik. Nu vet jag överhuvudtaget inte vad ledamoten hänvisade till, men jag får säkert lite källförteckning så ska jag svara på det.
Ltl Wille Valve, replik
Ja, jag kan ge tidningen där det står att Ålands Framtid vill ta Europaparlamentsplatsen till FN, det är inget problem.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är ju inte alldeles lätt att svara på en så där korthuggen fråga. Men om jag försöker gissa vad det kan handla om så var det antagligen då när landskapsregeringen lånade ut sig och medverkade till att Finland skulle få de platser de ville ha inom FN organen. Är det rätt tänkt? Inte det, då får vi nog ta den diskussion på sidan om så att jag får veta lite mera om vad det kan handla om. Det blev lite för kryptiskt den här gången.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag sällar mig till skaran åhörare som tackar för historieöversikten. Som en av dem som var med och höll i trådarna på 90-talet så kan jag säga att ledamoten har ju bidragit till det bokslut som vi har pratat om vad gäller lagtingets interna arbete i den här frågan. Jag saknar egentligen bara det som har visats sig vara det avgörande ögonblicket vad gällde parlamentsplatsen. Det är det mötet som hölls 2 februari 1993 när samtliga dåvarande lagtingspartier kom överens om att man släpper kravet på en parlamentsplats. Bara som en parantes, så blev tjänstemännen utkörda från det mötet så tjänstemännen ska inte belastas för den kursändringen. Men hade man från åländsk sida behållit kravet på en parlamentsplats i det läget så hade vi haft vår parlamentsplats redan vid EU-inträdet den 1 januari 1995.
Ltl Anders Eriksson, replik
Ja, den där frågan var nästan ännu knepigare att svara på än den som jag fick i repliken före det.
Det som jag ville säga med den historiska tillbakablicken var att man kommer ingen vart med den typ av utspel som centern gjorde, om vi nu tar ett konkret exempel när ltl Jansson ställer repliken. Centern sade att vi ska säga nej till Kroatien, det ska vi absolut göra. Sedan blev det remissdebatt och då blev det lite mera slirande på manschetterna och då skulle man ha ärendet vilande i utskottet. I utskottet jobbade man för att få dit en kläm, men man fick heller ingen kläm. Det blev noll. Jag ska inte använda det hemska ordet som jag använde tidigare, men det här leder ju faktiskt till att inte någon tar ju Ålands lagting och de åländska politikerna på allvar. Det var det som var pudelns kärna i det som jag ville säga. Det är jättebra att göra utspel men stå då fast vid det.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Det gäller ju alltid att göra det bästa möjliga i politiken. Det lönar sig inte att köra huvudet in i väggen eller hur? Vi får vara nöjda från centerns sida att vi dels har fått erkännande om att detta var en fråga som är kopplad till Ålands krav på en parlamentsplats och dels de små framsteg som vi kunde notera, som ledamoten kanske hörde i gårdagens remissdebatt.
Däremot vill jag ge ledamoten fullständigt rätt i att det var den här typen av förhandling som dåvarande lagutskott hösten 2009, i samband med behandlingen av Lissabonfördraget i lagtinget, riktade fokus på. För då visste lagutskottet, i och med att jag satt där, att det var medlemsförhandlingar på gång, nya länder skulle in i EU och det skulle ske en omförhandling. Därför betonade lagutskottets betänkande från hösten 2009 så starkt Finlands ansvar när förhandlingarna skulle öppnas vad gäller omfördelningarna av platserna. Vi har den historiska kopplingen även i det betänkandet.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag noterade att ltl Jansson igår försökte hitta positiva saker, bl.a. nämndes helt öppet vilka utfästelser utrikesminister Tuomioja gav och det är jag kritisk till själv. Jag tycker inte att man ska säga vad som har kommit fram vid olika höranden. Det förvånar mig ändå att ltl Harry Jansson, av alla, helt plötsligt ställer så oerhört stor tilltro till de finska politikerna. Inser inte ltl Jansson att vissa väljare nog måste bli lite fundersamma över hur det kan ske en sådan här oerhört snabb scenförändring på nästan mindre än en månad. Man börjar med att säga nej, man börjar uppe i vindsvåningen och på en månad så rasar man ner i källaren. Nog måste man ju ha lite problem med trovärdigheten, såsom jag ser det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Ltl Anders Eriksson väljer att se i backspegeln och då brukar det bli lite snävt och begränsat perspektiv. Jag och den här regeringen väljer att se genom framrutan och det ger ett lite bredare perspektiv.
När det gäller Lissabonfördraget så var det en omförhandling av själva grundfördraget av det materiella innehållet och där var det läge för Åland att komma med behov till förändringar. Det var vi ifrån obunden samling sida viktiga med att föra fram. Viss framgång kunde vi ha, viss framgång kunde landskapsregeringen också den gången ha, inte helt fullt ut enligt det önskemål som vi hade.
Det är helt irrelevant att jämföra Lissabonfördraget och dess arbete med det här anslutningsfördraget för Kroatien som gäller ett medlemskap för ett land.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det gäller ju för oss alla att hitta motiv och det har jag respekt för. Men detta att man bara tittar i backspegeln så jag tror att man lär sig ganska mycket av historien. Nu noterar jag att minister Lindholm säger, och det är inte så mycket prat om råd i ryggen numera, att Kroatien är något helt annat än vad Lissabonfördraget var. Det är klart att jag inser att det är skilda typer av anslutningsavtal och ändringar av grundfördraget, det är inte fråga om annat. Men det är ändå samma mekanism för oss att uppnå internationell uppmärksamhet. Jag är förvånad över att obunden samling, när vi stod sida vid sida tidigare, inte inser det den här gången.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Ja, då får ltl Anders Eriksson vara förvånad. Obunden samling står stadigt i den åländska myllan och tittar framåt. Det har ingenting med ett annat medlemskap att göra. Jag skulle inte vilja vara den som förhandlade för sina egna vidkommande när det gäller att ett annat land skulle få möjlighet att ansluta sig till EU-gemenskapen och det fredsarbetet som pågår där. Jag tycker det är helt irrelevant. Jag tycker att avsikten med den här historiebeskrivningen kanske inte var att förklara utan det var mera för att peka ut tillkortakommanden för olika ledamöter. Jag vill inte sälla mig till den skaran, utan vi står stadigt och tittar framåt. Man får gärna titta i backspegeln, det kan man göra lite men inte i ett helt anförande.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag sade redan i mitt anförande, i den mån det kunde intressera minister Lindholm, att jag inte var ute efter att gissla någon. Jag ville peka på ett fenomen som enligt mitt synsätt leder till att vi står där vi står idag.
Angående det som minister Lindholm sade att de obundna står så stadigt i myllan så är jag helt övertygad om att om obunden samling hade varit i opposition så hade vi haft precis samma åsikter nu.
Jag har också noterat, men jag kunde inte plocka upp EU-böterna att där var det precis samma sak. Då råkade obunden samling vara med i regeringen. Obunden samling har erkänt det öppet efteråt att EU-böterna var ett misstag men då satte obunden samling med i regeringen, man var tvungen att gå med på det och det var en av de största missar vi har gjort, om vi ska lista historiska missar som vi har gjort. Det är nog inte så irrelevant utan det som är relevant när det gäller obunden samling, enligt mitt synsätt, så om man är i regeringen eller om man är i oppositionen så blir det väldigt stor skillnad.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Petri Carlsson
Fru talman! Parlamentsplatsen har varit i fokus i den här debatten och även i tidigare debatter i det här ärendet. Jag sällar mig till dem som tycker att det är viktigt med parlamentsplatsen för oss. Jag har samtidigt i remissdebatten meddelat att jag inte tycker om att man använder platsen som en spelbricka i det sammanhanget. Jag tycker fortfarande att det är ett enskilt lands anslutning. Det medför att det inte är motiverat att använda anslutningen på det sätt som har föreslagits från åtminstone ett parti. Man har motiverat det t.ex. med en artikel från en tidning där man har skrivit om vad en ambassadör har sagt vid ett tillfälle. Det uttalande ger jag inte jättemycket för och att man tar stöd i det i de här sammanhangen.
Jag har funderat flera gånger på om vi här i lagtinget gör något för att få en bättre värld? Ja, jag tycker att det här kan vara en sådan sak. Utan hela anslutningsprocessen till Europeiska Unionen för Kroatien så hade man inte förbättrat för minoriteter som man nu har gjort. Man hade heller inte minskat korruptionen. Jag tror inte heller att man hade jobbat lika mycket med mänskliga rättigheter som man har gjort nu. Det är nog tack vare den anslutningsprocess som man har haft.
Jag tror att det fortsatta arbetet med de här frågorna kommer att göras inom den Europeiska Unionen. Jag tycker det är bra att självstyrelsepolitiska nämnden skrev att det finns ett arbete kvar och att man också har tagit med tre skyddsklausuler som berör de här områdena. Man har synnerligen noggrant granskat det här under anslutningsprocessen och kommit fram till de här skyddsklausulerna, vilket jag tycker är bra. Jag tror faktiskt att det här jobbet kommer att göras bättre inom den Europeiska Unionen.
Vi ska komma ihåg att med en bättre ekonomi så underlättas också arbetet med alla de här svåra frågorna. Det blir lättare att jobba om ekonomin är i bättre skick. Framtidstro, handel och tillväxt är sådana nyckelämnen som är viktiga för en bättre ekonomi. Jag tror också att Kroatien kommer att få det bättre inom den Europeiska Unionen.
Som jag nämnde i remissdebatten så är det viktigt att få med Kroatien för det fortsatta fredsbygget inom Europa. Fredssignalen är viktig att särskilt att sända ut i världen, men i synnerhet till Balkanländerna. Krig tar alltid fram det allra sämsta och värsta hos människor. Fred, samarbete och dialog är alltid bättre än krig och våld. Att älska är alltid bättre än att hata.
Genom att lagtinget säger ja till Kroatiens anslutning idag så kan vi bidra till en lite bättre och fredligare värld. Jag vill sända en hälsning från Åland till Kroatien: Välkomna till den Europeiska Unionen!
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Av historiska skäl och efter att ha jobbat ganska mycket i landet Kroatien, som är tilltalande på många vis, så är kollegans Carlsson bedömning rätt i den meningen att vi har en roll i tillämpningen av dessa skyddsklausuler. Tillämpningen av dem är inte enbart överlåtna till kommissionen eller EU-organen utan det förväntas de facto aktivitet från de 27 medlemsländerna i EU. Om det vid en sådan kontroll, från vem det nu vara må, uppkommer behov av åtgärder så kan de åtgärderna vidtas oberoende av landets vilja. Här har ett ansökarland gett upp betydande delar av sin egen suveränitet redan innan anslutningen. Det är mycket remarkabelt.
Det var en god analys, tack för det ltl Carlsson.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Tack för det klargörandet. Jag såg också att vi har tre år på oss här att vidta lämpliga åtgärder om det finns ett sådant behov.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund
Tack, fru talman! Jag tänker inte orda mycket i det här. Det mesta har sagts av min kollega Anders Eriksson. Jag understöder hans uttryck.
Jag tänkte närmast beröra den här rädslan för att man ska ställa krav mot ett anslutningsfördrag. Man kopplar ihop ansökan om medlemskapet och de tidigare anslutningsfördragen lite annorlunda och det håller jag helt och hållet med om. Min poäng är att man i alla sammanhang när det gäller vår EU-parlamentsplats bör utnyttja möjligheterna. Jag anser inte att det är fult att man i ett förhandlingsläge utnyttjar ett annat medlemskap och ställer krav på en EU-parlamentsplats. Jag tror att det i många sammanhang går till på det viset, medlemsansökningar från andra länder har tidigare ställt krav. För att de och de ska komma med så ska vi ha vissa saker till vår fördel. Om jag inte missminner mig, men jag kan också ha fel, så när Finland och Sverige blev aktuella för medlemskap så hade Italien ett väldigt stort bötesbelopp vilande över sitt huvud för att man hade övertrasserat mjölkkvoten. Men i samband med Finlands och Sveriges medlemskap i EU så fick man bötesbeloppet helt enkelt bortförhandlat. Det här är ju ett sätt att se till sin egen sak. Jag tycker inte att det är fult i det här fallet heller att man tar vara på möjligheterna för möjligheter uppstår inte så många gånger.
Som tidigare har sagts här så har 21 år gått och vi står ännu på samma plattform. I den historiebeskrivningen som kollegan Anders Eriksson gjorde så har vi gett uttryck för vår önskan om en EU-parlamentsplats många gånger i samband med fördragsförändringar. Vi står på samma nivå ännu. Vi har konstaterat här i diskussionen att det är en nationell fråga. Jag tror att vi är ganska överens om detta men det hindrar väl inte att man för ut information på EU-nivå heller. Tanken är väl att man ska lösa frågan nationellt, men tyvärr finns inte viljan från finskt håll att ge oss en EU-parlamentsplats. Viljan hos oss är att vi är överens om att vi ska lösa det.
I remissdebatten förekom ganska övertygande uttalanden från framförallt centerhåll att man har satt ner foten och nu måste vi ställa krav. Det är klart, som det har sagts här tidigare, från ett nej till de här fyra punkterna som centerordförande Harry Jansson beskrev här som väldigt viktiga. Jag ser ändå inte de punkterna som så märkvärdiga, de är ganska självklara utan att man ska belysa dem som märkvärdiga. Det skulle egentligen vara en självklarhet, om viljan hos Finland var att man skulle uppnå ett resultat, då skulle man inte behöva uttrycka de här punkterna som speciella. Det borde finnas en vilja från finskt håll att man ska nå framåt.
Så mycket mera tänkte jag inte nämna. Jag förstår också att i en sådan här process så finns det en majoritet, det är ett demokratiskt spel, och en minoritet som uttalar sig. Det är majoriteten som vinner och det får man acceptera i demokratiska processer.
Jag tycker att det är bra om man kan hålla debattnivån så att man accepterar varandra för det. Man ska inte bli smutskastad från den ena eller den andra för att man har en annan åsikt. Livet går vidare och debatten också. Därför så föreslår jag här en kläm eftersom ltl Anders Eriksson kanske missade det, jag vet inte. Jag föreslår att lagtinget förkastar godkännandet av medlemskapet.
Talmannen
Förslag om förkastande kommer sedan i andra behandlingen. Aviseringen är noterad.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Tack, ltl Brage Eklund. Det var ett intressant resonemang som ni förde. Landskapsregeringen och hela lagtinget har gjort det mycket klart att Ålands befolkning bör ha en representation i Europaparlamentet, det är vi alla överens om. Vi ska inte ge upp. Jag instämmer helt med vtm Roger Jansson att vi inte ska ge upp, vi ska fortsätta att kämpa.
Däremot ifrågasätter vi det här tillvägagångssättet. Ska vi faktiskt utnyttja ansökan om medlemskapet? Därför skulle jag vilja ställa en klar fråga som jag tycker att vi inte har fått svar på här i lagtinget: Kommer Ålands Framtid även att hålla Island i pant när det ärendet kommer upp?
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Man bör ta vara på alla tillfällen, jag ser inte något fult i det. Den dagen när Island kommer med ansökan om medlemskap så tar vi ställning till det förstås. Det är ett nytt ställningstagande. Jag tror att man måste ha respekt för alla möjligheter för sin egen del, jobba för Ålands bästa i det här fallet och det är vår EU-parlamentsplats.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det var då ett klargörande från Ålands Framtids sida. Ni är alltså beredda att även föra samma politik när det gäller Islands ansökan om en plats i EU. Det är mycket intressant nordisk politik.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Det där är nog ingen hemlighet. Det har klargjorts tidigare om ltl Sara Kemetter hade lyssnat på när ltl Axel Jonsson höll sitt anförande, då meddelande han nog samma sak. Jag ser inte någonting fult i det här. Jag kallar det förhandlingar och i förhandlingar så måste man tillgripa de möjligheter som ges.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve, replik
Tack, ltl Eklund. När det gäller förhandlingsläget så har vi olika åsikter men jag respekterar ltl Eklunds ideologi.
Beträffande hur vi ser på detta med att utnyttja varje förhandlingsläge till vår fördel så förutsätter det rimligtvis att vi då har ett bra förhandlingsläge och bra vapen att förhandla med. Bedömer ltl Eklund att vi har det?
Ltl Brage Eklund, replik
Jag kan inte bedöma om det är ett bra läge, men det är en möjlighet och den möjligheten anser jag att vi ska utnyttja. Det är bättre än att ställa sig helt flat och inte göra någonting.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Med lite perspektiv på de här åren som har gått, snart 19 år, så det största som har skett under det senaste löp året så är landskapsregeringens kraftfulla brev och förhandlingar med regeringen i Helsingfors om att skapa en ändrad vallag och en valkrets för Åland i nästa EU-val 2014. Det är rakt på rödbetan, pang! Tydligt och klart från åländsk sida! Det är det största som har gjorts. Det här blir något av en pseudodebatt om vi skulle sätta Kroatien i pant för att möjligen på något sätt påverka Finland till att de kanske ändå borde ge Åland en plats via ändrad valkretsindelning. Kan vi kanske vara överens om detta att det här kraftfulla agerandet från regeringspartierna är det viktigaste som har skett det senaste året?
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Det kan så vara, det är helt okej att man har gjort det och det måste man egentligen också begära från landskapsregeringen att man ska agera på det viset. Man har också fått ett svar att man inte är villig att ge en EU-parlamentsplats åt oss. Var står vi då? Hur ska reagera? När får vi nästan gång möjligheter att trycka på den här EU-parlamentsplatsen? Det spelkortet har gått i och med att Finland har den inställning som de har.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Då kan vi ju konstatera att vi inte kommer att bli överens om den här rätten att i det här fallet använda Kroatien som pant i frågan.
Ålands Framtid säger att man avser att ta alla tillfällen i akt, man rekommenderar för Ålands självstyrelse att ta alla tillfällen i akt. Om man väljer fel tillfällen ibland, är man inte då medveten om att man förlorar i trovärdighet? Vad blir resultatet när man förlorar i trovärdighet? Ja, då förlorar man i själva sakfrågan. Man minskar alltså Ålands möjligheter att få en parlamentsplats framöver. Ser inte ltl Eklund den risken väldigt tydligt just nu?
Ltl Brage Eklund, replik
Självklart inser jag den risken. När jag säger alla möjligheter då måste man ju också bedöma vad som är resonligt och inte. Man kan inte vara oresonlig, det är ju en självklarhet. Det finns någonting som heter sunt förnuft och det ska väl också råda i sådana här sammanhang. Jag tycker att det måste vara en bedömningsfråga.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lag- och kulturutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i första behandling.
Ärendets första behandling är avslutad.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 03.05.2013 klockan 09.30. Plenum är avslutat.