Plenum den 31 mars 2006 kl. 10:30

PLENUM den 31 mars 2006 kl. 10.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Carina Aaltonen, vtm Johan Ehn och ltl Fredrik Lindqvist).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Fredrik Lindqvist på grund av privata angelägenheter och  ltl Carina Aaltonen för deltagande i Skärgårdshavets samarbetsråds årliga möte. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion om att ersätta M/S Grisslan med M/S Ejdern vintertid. (HM nr 14/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Talman!

Ms Grisslan trafikerar som bekant på den tvärgående färjlinjen. Det är den linjen som går mellan Långnäs, Föglö, Sottunga och Kumlinge Snäckö. Grisslan är ett rätt gammalt fartyg, över 30 år och har inga passagerarutrymmen ovanför vattennivån överhuvudtaget. Det finns inga utrymmen där man kan se ut över naturen när man som passagerare sitter inne i fartyget. Det här medför att speciellt under vinterhalvåret, då det är isföre, så har passagerarna endast tillgång till sådana utrymmen var skrovet i direkt kontakt med isen förorsakar mycket höga ljudnivåer. Samtal är nästan omöjliga under drift och det här är rent besvärande för öronen. Jag vet inte om det har gjorts officiella mätningar, men halvofficiella mätningar har gett som resultat att ljudnivåerna kan överstiga 90 decibel, och det är för mycket under en längre period.

 

Samtidigt har vi en annan färja i landskapsflottan som heter ms Ejdern, som enligt turlista trafikerar på södra linjen sommartid och under hösten och våren är ersättningsfartyg för alla andra fartyg då dessa är på dock. Men under den tiden av vintern då det ligger is ligger ms Ejdern stilla i reserv för att kunna ersätta andra fartyg förstås, om någon går sönder. Ms Ejdern har passagerarutrymmen ovanför däck, i själva överbyggnaden, just under kommandobryggan. Ljudnivåerna och också komforten för passagerarna är någonting helt annat; annars är fartyget lika stort och har ungefär samma förmåga att gå i is.

 

Skillnaden i kostnader, om man skulle vilja ersätta ms Grisslan med ms Ejdern vintertid, är inte stora. Motorstyrkan i ms Ejdern är något högre och det leder till något högre bränslekostnader, men de är inte stora, det är fråga om några tiotal liter brännolja mera per driftstimme. Bemanningskraven för fartygen på denna rutt är exakt desamma. Det har i media av trafikministern sagts att det kanske fordras en person mera på arbete på ms Ejdern än på ms Grisslan, men så är det inte. På den här linjen räcker det med samma bemanning.

 

Med tanke på de höga ljudnivåerna, med tanke på den mycket ringa kostnadsökningen, så hemställer vi om att ms Grisslan under vinterperioden skulle ersättas med ms Ejdern.

 

Nu är det så lyckligt att det här ärendet skall remitteras till finansutskottet. Finansutskottet skall nästa torsdag besöka Kumlinge för att där diskutera med Kumlinges representanter om kortruttsmeddelandet, med Brändös representanter och med Vårdös representanter. Färdplanen är utformad så att finansutskottet kommer att åka med ms Grisslan och som bekant har vi isar nu, så finansutskottet kommer själv att få göra sina bedömningar under den resan.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det skulle vara intressant att höra hur ltl Mats Perämaa har tänkt sig lösa trafikfrågan om någon av stamlinjens fartyg – norra eller södra linjens fartyg – råkar ut för ett haveri, t.ex. i dag och man då inte har någon reservfärja att sätta in. Är det då tänkt att Grisslan skall gå in i stället för Alfågeln? Det är min första fråga. Den andra frågan är: Hur tror ltl Mats Perämaa att skärgårdsborna uppfattar det om man börjar bryta nya rännor när vi har bilisar?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Talman!

Svaret på första frågan är att det finns två möjligheter. Fartygsantalet blir detsamma, oberoende om man ersätter dem eller inte. I så fall kommer Grisslan att ligga som reservfärja. Jag kan gott tänka mig att om det blir en situation när någon av de större fartygen skulle få någon form av haveri att man då sätter in Grisslan igen på den tvärgående linjen och Ejdern i stället för t.ex. Viggen, Alfågeln, Skiftet eller Gudingen, så det bytet kan man göra. Det tar inte längre tid i en sådan situation att starta upp Grisslan än vad det tar att starta upp Ejdern i dagsläget. När det gäller frågan om att bryta upp rännor, så den frågan är inte något annorlunda beroende på om Ejdern går på den tvärgående linjen på vintern eller inte. Måste man in i stället för Alfågeln eller in i stället för Viggen så blir det samma ränna som man måste bryta ändå.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skulle inledningsvis vilja säga att jag har absolut ingenting emot att kumlingeborna får en bättre färja på tvärgående linjen, men samtidigt tycker jag nog att det är lite anmärkningsvärt att ltl Mats Perämaa är beredd att inte ha reservfärjor för stamlinjerna utan – medveten om att det kommer att bli en fördröjning om det inte finns en reservfärja att sätta in – är han ändå beredd att inte ha reservfärjor för stamlinjerna. Han är alltså beredd att kanske låta brändöborna och kökarborna att vara utan trafik 12 eller 24 timmar längre bara för att i nuläget få en egen färja som dessutom går parallellt med Alfågeln!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Talman!

Jag förstår inte anklagelsen överhuvudtaget. Jag förstår inte den påstådda tidsfördröjningen. Om ms Grisslan ligger vid Möckelö som reservfärja eller ms Ejdern ligger där, så är startproceduren säkert densamma för att få igång den färja som ligger där som reservfärja. Det påverkar överhuvudtaget inte i tidsaxeln möjligheterna för brändöborna att få en reservfärja. Om det sedan blir så att det är Grisslan som åker in och ersätter fartyget eller om Grisslan byter tillbaka med Ejdern för att Ejdern skall kunna åka dit gör inte att det tar någon längre tid, tvärtom snarare kan det gå fortare för brändöborna att få ett ersättande tonnage i stället för t.ex. Viggen, om man bestämmer sig för att Ejdern åker dit. Då är Ejdern redan i trafik och kan omedelbart sättas in i stället för Viggen t.ex. Det här leder snarare till att det kan gå fortare för brändöborna. Annars är jag tacksam för att ltl Veronica Thörnroos tänker på kumlingeborna den här gången!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa tangerade något viktigt när det gäller våra färjor och isgåendet. Många av färjorna fungerar som resonanslådor när det handlar om istider. Det finns faktiskt officiella av arbetarskyddsmyndigheten gjorda bullermätningar på fartygen. De är några år gamla, men eftersom fartygen inte har bytts ut tror jag att förhållandet är ungefär detsamma i dag. Det här är då inte ett problem som isolerat kan bara se till ms Grisslan utan vi måste tänka på besättningens hörsel. Det är också viktigt, liksom också passagerarnas hörsel. Hur man snabbt skall kunna åtgärda det här problemet ur ett helhetsperspektiv vet jag inte.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Talman!

Ltl Henrik Lagerberg har rätt att den här saken på vissa fartyg berör i allra högsta grad besättningen också. Manskapsutrymmena på flera av fartygen är också, liksom för Grisslans del för passagerarna, under däck och de har en motsvarande situation rent akustiskt som passagerarna på ms Grisslan. Den lilla skillnaden är förstås – och det är inte någonting som gör saken lättare – att manskapet vet att det är på det här viset, de har möjligheter att skydda sig i någon mån, men det kan man inte förutsätta att passagerna på förhand skall ha kunskap om. Men det här är en del av ett större problem som ltl Henrik Lagerberg för fram och det måste på sikt också lösas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill understöda motionen. Jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ från liberalernas sida. Jag hade själv tänkt agera i den här frågan, men eftersom liberalerna skrev en motion så bad jag att jag skulle få skriva under.

 

Det här är en angelägen fråga, i synnerhet på vintern. Jag tycker att hela den här linjen är väldigt styvmoderligt behandlad. Om man tänker på alla de andra färjorna som ingår i landskapets flotta så är just den här den mest enkla som finns, sommartid som vintertid är man hänvisad att sitta under däck. Många väljer sommartid att sitta uppe på däck om det är en fin dag eller så sitter man i bilarna. Det här förekommer inte på någon annan linje. Ändå är den här linjen den som uppfyller tanken som har funnits inom landskapet länge, att man skulle vara en sammanbindande länk i skärgården. Den sammanbinder flera skärgårdskommuner med varandra; den här kan man hoppa på och av och fortsätta vidare med ut i skärgården och då redan vara i en skärgårdskommun. Den här linjen tycker jag alltså att man skulle börja behandla på ett litet annorlunda sätt än vad man har gjort hittills. Den här linjen har inte heller någon servering – den har en pumptermos nere i salongen, man sätter en euro i en sparbössa och så får man ta en kopp kaffe med påtår. Det här är jättebra service för oss som åker ofta på linjen, man har inte alltid möjlighet att alltid ha en kaffetermos med sig. Men jag tycker att om det är någon linje som man bör titta på tonnaget så är det på den här linjen.

 

Det är bra om finansutskottet skall åka ut och själva sitta på färjan. Jag har nog den uppfattningen att många i Mariehamn, många på fasta Åland, många här i lagtinget, inte vet hur det är att sitta på den här färjan, hur det låter, man vet inte ens vart färjan går, man vet inte när den går och varifrån den går och vart den kommer. Den går alltså från Långnäs, den går in till Överö, Föglö, till Sottunga, om man har otur – brukar de som bor i Kumlinge säga – för man måste sitta lite längre då och så går den in till Snäckö i Kumlinge. Det här är en resa som kan ta mer än två timmar på sommaren och då vet ni att är det is så kan det ta ännu längre. Det är ett oerhört högt ljud nere i salongen. Nu kan man inte sitta i bilen därför att det är alldeles för kallt, så man är hänvisad att sitta under däck i detta oljud i över två timmar.

 

Det här är en jättebra fråga och jag hoppas att man nu redan i regeringen skulle kunna titta på det här när man skall göra upp sin nästa turlista för det är nu på våren som man kommer att göra det, så att inte frågan blir liggande i finansutskottet som en motion från oppositionen, som oftast blir lite styvmoderligt behandlad. Ta den här till er i regeringen och försök göra någonting åt detta till nästa vinter när man tittar på turlistorna!  I alla avseenden, när vi har pratat om regionalpolitik t.ex., så är det absolut av yttersta vikt att den här linjen också fungerar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående modern personalpolitik. (HM nr 18/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Vi står en ny tid med nya utmaningar, men också nya möjligheter som kräver nya angreppssätt. Både samhället och arbetsliv förändras. Större krav ställs på effektivitet, öppenhet och god service inom den offentliga sektorn. Det innebär ett ständigt flexibelt lärande för att upprätthålla kunskap och kompetens. Det är definitivt inte som förr att man får en ordinarie tjänst och så stannar man där tills man går i pension. De flesta arbetstagare kommer att byta arbetsuppgifter men också i vissa fall yrken. Företag och organisationer måste anstränga sig för att erbjuda attraktiva arbetsmiljöer som stimulerar människor, arbetstagare, till att vilja investera tid och engagemang, bidra med kunskap och erfarenheter för att verksamheten skall utvecklas.

 

Det här gäller i allra högsta grad även landskapsförvaltningen. En modern personalpolitik stödjer och underlättar verksamhetsutvecklingen och omställningen till nya krav. Det är ytterst angeläget att se över landskapsförvaltningens organisation och arbetssätt för att trygga framtida behov av kunskap och kompetens, särskilt eftersom vi står inför stora pensionsavgångar och därmed både rekryteringsmöjligheter och rekryteringssvårigheter.

 

Man behöver se över arbetsfördelningen och arbetsuppgifter samt anpassa förvaltningsstrukturen.

 

Produktiviteten och personalbehovet på lång sikt behöver inventeras och personalpolitiken behöver få en mera framträdande roll som ett strategiskt område för att trygga effektivitet, rättssäkerhet och framför allt arbetsglädje i förvaltningen.

 

Det här är en fråga som är minst lika viktig och angelägen som frågan om Ålands kommunstruktur.

 

I riket finns ett statligt produktivitetsprogram som går ut på att hälften av pensionsavgångarna får ersättas, alltså bara hälften av alla statliga tjänster kommer man i framtiden att ersätta. Det är drastiskt och det som bör vara en ledstjärna när det gäller landskapsförvaltningen är att man utgår från verksamheten och hur den skall fungera.

 

Med anledning av detta föreslår vi motionärer att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett utvecklingsprojekt startas inom landskapsförvaltningen med syfte att kartlägga personalbehovet och den framtida kompetensförhöjningen samt att utforma en modern organisation och personalpolitik.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren tenderar naturligtvis ett viktigt ämne när hon pratar om modern personalpolitik. Jag uppfattar att ltl Katrin Sjögren har begränsat den här sfären till landskapsregeringen och den offentliga sektorn, men den finns en annan sfär också som behöver en modern personalpolitik och det är det privata näringslivet. Jag vet inte varför inte ltl Katrin Sjögren har lyft fram den här biten också.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är alldeles enkelt, ltl Henrik Lagerberg! Hemställningsmotioner hemställer man hos landskapsregeringen. Jag anser att en av landskapsregeringens allra viktigaste uppgifter är att se till att förvaltningen har det bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är en angelägen fråga som ltl Katrin Sjögren tar upp, nämligen en modern personalpolitik, kartlägga personalbehovet, vi skall ha en modern organisation osv. Egentligen kan jag och hela landskapsregeringen skriva under på allt det som står i hemställningsmotionen och det är precis det som vi arbetar med i de budgetförslag som vi har lagt i lagtinget under det senaste året; också i den kommande rambudgeten försöker vi utarbeta sådana strukturer som tar sikte på framtiden och att vi skall ha en modern och flexibel samt mycket kompetent förvaltning. Det är absolut det viktigaste för varje landskapsregering att se till att man har en förvaltning som är motiverad och duktig på att utföra det uppdrag som det åländska folket har rätt att förvänta sig. Vi har också framställningar här i lagtinget som behandlas för tillfället som går i den riktningen och jag hoppas också att liberalerna ger oss det stöd som behövs sedan när vi kommer med de förändringsförslag som vi har gjort i budgetförslaget och i de lag framställningar som finns. Det är precis som ltl Katrin Sjögren själv konstaterar här, att det är nödvändigt med förändringar och vi måste vara beredda att ställa ganska höga produktivitets- och effektivitetskrav. Vi ser att i finska staten, som ltl Katrin Sjögren själv säger: hälften av alla som går i pension, hälften av de platserna skall inte ersättas. Tänk om vi från här landskapsregeringen skulle komma med ett sådant förslag hit till lagtinget, vilken debatt det skulle bli! Men där har man insett nödvändigheten - det har man gjort i Sverige, det har man gjort i Finland – att man måste göra personalminskningar och tänka på effektivitet och produktivitet på ett helt annat sätt än vad vi gör här på Åland. Dra er till minnes de debatter vi har haft om de ändå ganska små ändringsförslag som den här landskapsregeringen och föregående landskapsregering kom hit till lagtinget med! Då finns det en viss orsak till självrannsakan!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Bästa herr lantrådet! En av de största utmaningarna när man ändrar i förvaltningsstrukturen, när man gör organisationsförändringar, det är att göra det samtidigt som personalen mår bra – där har landskapsregeringen misslyckats kapitalt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är nog en subjektiv uppfattning hos ltl Katrin Sjögren att landskapsregeringen har misslyckats. Jag tror att en stor del av personalen tycker att de åtgärder som vi vidtar och föreslår är fullt motiverade för att organisationen som helhet skall kunna fungera bra. Jag tror att det är väldigt viktigt i de här sammanhangen att man från lagtinget också inser sitt ansvar i de här frågorna, att man kan problematisera och sätta käppar i hjulet väldigt mycket från den här församlingen om man vill. Det skapar sedan eko in i förvaltningen på ett sätt som inte är bra. Där tror jag att det är väldigt viktigt att man också skiljer på rollerna, den exekutiva makten och lagstiftande makten här på Åland. Det tenderar ibland att lite gå ihop här.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Herr lantrådet anklagar lantrådet för att sätta käppar i hjulet. Man kan kanske ha samma mål, men man måste få ha åsikter om metoderna. Ändamålet helgar inte medlen!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är just det som jag begärde ordet för egentligen för att jag säga att jag uppskattar motionen som liberalerna kom med, för den antyder väldigt klart och tydligt att man också är inne för och vill driva på en förändringsprocess i förvaltningen. Och det är med förvaltningens bästa för ögonen och med Ålands bästa för ögonen, så där har vi en gemensam samsyn – hoppeligen skall vi också kunna hitta vandra lite mera när det gäller metoderna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tror ändå inte, herr lantrådet, att vi är riktigt inne på exakt samma linje hur man skall gå till väga. Jag tror inte att vi anser att motionen avspeglar det som landskapsregeringen gör på det personalpolitiska området. Nog är det helt klart – det vittnar väldigt många om – att det nu finns en stor oro bland personalen i förvaltningen. Så är det bara, och det är synd. Vi pratar om långsiktiga planer, där man ser över verksamheterna, där man gör bedömningar, vilka delar skall vi ha kvar, vad skall vi göra, kan vi lämna bort någonting på sikt och kanske flytta över verksamheter på några andra tyngdpunktsområden? De framställningar och idéer som landskapsregeringen har haft är någon sorts paniklösningar för att få bort enskilda personer, och det är någonting helt annat. Då tänker jag på kanslichefen, jag tänker på en avdelningschef, så inte kan man jämföra det vi avser med det som landskapsregeringen gör. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsregeringen försöker göra övervägningar i samband med de årliga budgetframställningarna och också rambudgeten hur vi skall fördela resurerna mellan de olika verksamhetsområdena och det är det som jag syftar på när jag säger att vi också försöker göra de här övervägningarna. Jag vågar påstå att vi i förhållande till våra omkringliggande regioner för en väldigt human personalpolitik, där vi faktiskt försöker ta tillvara de resurser som finns och att hålla folk i arbete så länge som möjligt. Om ni studerar vad som har hänt i Sverige, både på den statliga nivån, på den kommunala nivån, studerar vad som har hänt i Finland under nittiotalet på både statlig nivå och kommunal nivå samt vad man ytterligare föreslår där att hälften av alla tjänster då folk går i pension skall dras in, så det som vi sysslar med här på Åland är en mild västanfläkt! Det är därför som vi också har en offentlig sektor både på landskapsnivå och på kommunalnivå som relativt sett är mycket stor, och det är det som är den stora utmaningen, den här landskapsregeringens, lagtingets och kommande regeringars, att se till att vi får balans mellan offentlig sektor och privat sektor. Det är en ganska svår utmaning därför att det väcker väldigt stort motstånd, inte minst här i lagtinget, när man kommer med olika ändringsförslag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Frågan blir närmast då hur man gör det här arbetet. Det är därför som vi nämner det som vi har i Finland som en plan. Det är förstås en väldigt ambitiös plan att bara varannan tjänst skall återanställas. Inte behöver man säga exakt att det skall vara på det viset, men gör man det här långsiktigt så att lagtinget och landskapsregeringen kan ta ställning till verksamheter på lång sikt, och det här skall ske genom naturliga avgångar, så behöver det inte bli så dramatiskt som det nu har blivit, för varje gång när landskapsregeringen nu har gett ett förslag så har man kunnat se den enskilda personen som hotas med uppsägning, och det är fråga om personer som skall avsättas. En långsiktig planering på det här området behöver inte beröra den enskilde personens anställningsförhållande. Vi anser att man kan göra det på ett annat sätt och jag hoppas att ni tar det  här till er.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar uppfattningen att man skall se strukturellt på det här och långsiktigt och jag uppfattar att det är det som vi jobbar med i landskapsregeringen. Men sedan är det så i vårt lilla samhälle att det finns alltid människor som innehar de olika tjänsterna och någon kommer att beröras i förlängningen. Där har vår målsättning varit att vi hela tiden försöker hitta alternativa lösningar för de människor och för de tjänster som berörs därför att vår huvudsakliga och viktigaste målsättning är ändå att vi skall se till att vi har sysselsättning och att människor har arbete här i vårt samhälle, så länge fungerar vårt samhälle. Ett tydligt exempel är när vi i den föregående landskapsregeringen, där liberalerna medverkade, gjorde bedömningen att den museala sektorn är ett område som är för stort utbyggd på Åland, att vi behövde minska personalen där. Den regeringen föreslog det i landskapsregeringen och de liberala ledamöterna var med och gjorde det. När vi kom hit till lagtinget med förslaget så drog den liberala gruppen undan mattan för sina egna ledamöter och den landskapsregering som man medverkade i. Det tycker jag var fel därför att jag hävdar att det förslaget, vilket också har genomförts med den här regeringen och socialdemokraternas stöd, är en långsiktig strukturell förändring där vi samtidigt som vi minskade musela sektorns personalintensitet också har lyckats hitta ersättande arbeten för ganska många av dem här och vi har hittat utbildningar och försökt hantera det. Men man kan alltid göra väldigt stora saker och debatter, känslomässiga sådana här i lagtinget kring de här sakerna, vilket man har gjort från liberalernas sida i det fallet.

 

Fru talman!

Avslutningsvis vill jag ändå läsa den hemställningsmotionen som att det finns ett grundläggande stöd från liberalernas sida för de förändringsprocesser som behöver göras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Lantrådet kan vara alldeles övertygat om att när landskapsregeringen kommer med konkreta åtgärder som förbättrar för de anställda och förbättrar förvaltningen, så kommer jag och säkert resten av liberalerna att stöda det. Men kommer man med, som man har gjort nu, kullerbyttor som skrämmer folk att de blir lojala; jag har pratat med folk och de säger, att inte vill vi gå emot landskapsregeringen, ni ser vad som händer! Det som har hänt nu har landskapsregeringens rykte som arbetsgivare. Man handskas inte med personer på ett sådant sätt. Lantrådet står häromdagen och talade om att en landskapsregeringsledamot mådde dåligt av vad man sade. Det finns flera av de anställda som antagligen har anledning att må mycket sämre och mår mycket sämre på grund av det som har skett, de vet inte vart de skall ta vägen, en del kanske får en ordentlig summa pengar, men det är kanske inte det som man har önskat sig.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Min uppfattning är att i huvudsak har vi mycket kompetenta och duktiga anställda i vår förvaltning och min uppfattning är också att de flesta känner stor motivation och trivs med sitt arbete. Sedan är det så att inom de områden som det finns anledning att göra förändringar uppstår det naturligtvis diskussioner och det uppstår känslor. Det gör det inom landskapsförvaltningen, det gör det inom kommunerna, det gör det också inom den privata sektorn varje gång man skall göra förändringar. Vi försöker handskas med det på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt och ha ett långsiktigt tänkande. Alternativet till att man inte skulle vidta förändringar är mycket värre, ltl Sune Mattsson, för förvaltningen och för Åland.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag anser precis som lantrådet att vi har mycket kompetenta och duktiga tjänstemän. Det var inte det jag ville komma åt. Men när kompetenta och duktiga tjänstemän känner sin position hotad, de vet inte vad de skall våga säga, för då kanske det går för dem som det har gått för andra – de finns faktiskt tjänsteman som har haft ”yxan hängt över huvudet” i ett år och ändå försökt på något sätt att klara sig både psykiskt och fysiskt och kommit igenom det. Jag tänker inte nämna några namn, jag tror lantrådet vet precis vad jag syftar på.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är precis så här det blir i debatten här i Ålands lagting att när man försöker diskutera strukturella lösningar så går man ner på personnivån. Det är det som är felet som jag uppfattar det, att Ålands lagting är en lagstiftande församling som stiftar lagar och skall besluta om budget. Vi skall hålla skillnad mellan den lagstiftande makten och den verkställande makten. Även om vi är ett litet samhället och det här är en ganska svår utmaning, så tror jag att det blir väldigt svårt för oss att kunna driva utvecklingen vidare i samhället om vi skall ha en landskapsregering som väljs parlamentariskt och sedan skall man också här i lagtinget på något sätt bedriva en exekutiv politik. Det går inte i längden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Talman!

Jag uppfattade replikskiftet som att lantrådet anklagade oss och förde in argumentet att genast när man skall diskutera strukturella förändringar så kommer det lätt in på person och man har svårt att se framåt för att nå lösningar på sikt. Det är intressant att just lantrådet säger det här eftersom lantrådet tidigare var inne på en historiebeskrivning om vad som skedde i den tidigare landskapsregeringen, och det är inte särdeles framåtsyftande att nu diskutera sådant som hände för snart ett och ett halvt år sedan.

 

Men när vi en gång kom in på det diskussionsämnet så det som den landskapsregeringen gjorde var att utan att se till verksamheterna på museibyrån bestämde man att ett antal personer måste sluta, sparkas. Vår motion syftar precis till det motsatta: vi vill att man skall se på verksamheterna på lång sikt, bedöma vilka verksamheter man vill ha kvar, för att sedan genom naturlig avgång kunna få den förvaltning man volymmässigt och kvalitetsmässigt önskar ha.

 

Frisinnad Samverkan har nyligen i en debattartikel också sagt sig vara inne för att den offentliga sektorn skall minskas genom naturlig avgång. Det verkar nu som att de flesta andra anammar den liberala personalpolitiken men lite tveksamt är det hur det står till med lantrådet och centerpartiet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa behöver inte oroa sig för centern och lantrådet. Vår målsättning är, tillsammans med den här landskapsregeringen, att föra en långsiktig och uthållig politik och se till att vi har en kompetent, effektiv och motiverad förvaltning som motsvarar de krav som ålänningarna har rätt att ställa på förvaltningen. Det innebär att vi måste kontinuerligt värdera de olika verksamhetsområdena mot varandra och se vilka som har hög prioritet och vilka som kanske måste nedprioriteras. Vi lever i en föränderlig värld, vi har en dynamisk utveckling och det här innebär ibland att man måste ta lite svåra beslut, och det är det landskapsregeringens ansvar att göra. Det har vi gjort i de här fallen. Vi gjorde i den regering som liberalerna medverkade bedömningen att den museala verksamheten, med tanke på de krav som ställs inom andra sektorer, måste minskas lite för vi behövde resurserna inom andra utvecklingsområden för att det åländska samhället skall kunna utvecklas i takt med omvärlden. Så här måste man jobba. Jag tycker att det är tråkigt när man använder ord som sparkas och man försöker få in sådana känslor för då är det precis det som jag försökte säga i mitt tidigare inlägg att man börjar komma in på det här med den exekutiva makten här i lagtinget och det kommer i förlängningen att kunna bli en ganska stor bromskloss i det nödvändiga utvecklingsarbete som behöver göras också här på Åland, om inte offentlig sektor i slutändan s.a.s. skall äta upp och bli för stor i förhållande till privat sektor. Min målsättning, regeringens målsättning och centerns målsättning är att vi skall ha en modern, effektiv, motiverad och välanspassad offentlig förvaltning som kan serva det åländska samhället och som står i proportion till vad vi skall ha för skattekraft och möjligheter att få den privata sektorn att fungera. Det är väldigt viktigt att komma ihåg också här i Ålands lagting att den offentliga sektorn måste få ekonomiska resurser från det privata näringslivet, det är det som ger kraft; blir det så att den offentliga sektorn växer för stor på landskapsnivå, på kommunal nivå, så kväver det så småningom den privata sektorn. Det tycker jag är en sak som vi alltid måste tänka på här och som även liberalerna borde fundera lite mera på.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Lantrådet är inne på vad lagtinget skall göra: stifta lagar, besluta om budget och granska landskapsregeringens fögderi, revisionen, skall inte lantrådet glömma. Lagtinget har det yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs, även om landskapsregeringen är satt att förvalta och sköta den. Då är det också helt naturligt att lagtinget bör diskutera hur landskapsregeringen lyckas när det gäller att förvalta och sköta personalen. Det är så, herr lantrådet, att när vi använder uttryckssätt som sparkas så är det just för att det är det som har skett, personer har blivit avskedade, så jag kan inte förstå hur man skall kunna uttrycka det på ett annorlunda sätt - om man försöker linda in det med någon form av floskler bara för att göra det mjukare, så tror jag inte att de människor som har drabbats av det känner att det är något mjukare.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det skulle vara intressant om vtm Viveka Eriksson kunde nämna något annat parlament i Norden eller någon annanstans i världen där man brukar diskutera enskilda tjänster. Kan jag få ett exempel!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Om det är såsom det har varit under det senaste året att landskapsregeringens högsta tjänsteman har levt under en väldigt orolig situation, inte ens orolig utan det är över ett år sedan som lantrådet gick ut och sade att högsta ledande tjänstemannen skall bort från förvaltningen. En helt naturligt följd av det är att det har spritts oro ut i förvaltningen och framför allt förstås inom den aktuella avdelningen, kansliavdelningen. Då är det självklart att också det här sprider sig till lagtinget och att vi månar och oroar oss för hur personalen i förvaltningen mår därför att det är hela personalen som blir berörd när de ledande tjänstemännen blir åtsatta. Då ligger det i lagtingets intresse att följa en sådan process.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det som vtm Viveka Eriksson syftar på är den organisationsförändring som landskapsregeringen har föreslagit beträffande centralförvaltningen. Där har vi på ett alldeles korrekt sätt lagt fram en framställning till lagtinget som har debatterats i samband med rambudgeten, budgeten och också när framställningen har legat på lagtingets bord här. Nu har den behandlats i lagutskottet och om jag har förstått saken rätt så är man så långt kommen att man närmar sig beslutsfattande där och jag ser fram emot att lagutskottet fattar ett beslut, för hit framställningen till lagtinget för beslut. Utgående från det som vtm Viveka Eriksson lyfter fram här om den oro som man anser att finns i förvaltningen, så hoppas jag att vi är överens om att den framställningen bör behandlas i skyndsam ordning här så att man får säkerhet i vad som gäller framöver. En osäker situation är det absolut värsta för förvaltningen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Talman!

Det intressant i hela diskussionen är att grunden för det här är en hemställningsmotion där vi liberaler ger vår syn och vår signal hur man skall gå tillväga med en framtida personalpolitik, där elementet att krympa den finns med, kvalitetshöjningar, men omfånget kan bli lite mindre. Mig veterligen har inte den här landskapsregeringen haft några konkreta förslag till lagtinget som är motsvarande detta på något sätt. Däremot finns det en lagframställning som ändrar anställningstryggheten för vissa tjänstemän, men inte är det någonting som leder till en minskad förvaltning på sikt. Jag ser att vi driver en ansvarsfull politik, men det är svårt att skönja i konkret handling att denna landskapsregering gör detsamma!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill påminna ltl Mats Perämaa att jag sade i mitt inledningsanförande att jag kan skriva under vartenda ett ord som finns i hemställningsmotionen och min uppfattning är att det är på det här sättet den här landskapsregeringen försöker arbeta, också i praktiken. Jag hoppas att vi också får liberalernas stöd i det arbetet och att vi har en effektivitet i vårt arbete tillsammans mellan landskapsregering och lagting. De här sakerna som finns i hemställningsmotionen kan man troligen hitta det mesta av i landskapsregeringens handlingsprogram och det som är väldigt viktigt nu också är att utveckla det personalpolitiska handlingsprogrammet för förvaltningen.

 

Fru talman!

Det som är väldigt viktigt för både förvaltningen, den kommunala förvaltningen och vårt näringsliv som helhet, är rekrytering av komptent personal på lång sikt. Där har vi en utmaning eftersom det kommer att vara konkurrens om personal framöver. Där har vi ganska mycket att fundera på hur vi kan utveckla det åländska samhället så att vi skall kunna vara ett så attraktivt samhälle som möjligt att etablera sig och bo och leva i.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Talman!

Regeringens handlingsprogram och eventuella revideringar av personalpolitiska program som lantrådet hänvisar till är säkert bra, men det är ändå inte konkret handling utan det är bara en skrift. Regeringens handlingsprogram skrevs för över ett år sedan, men det har inte lett, som jag ser det, till några konkreta förslag som lagtinget här har har kunnat ta ställning till. Men jag kan lova det, att om regeringen kommer med förslag och handlar i enlighet med andemeningen i vår hemställningsmotion så kommer vi att stöda det!

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är bra. Jag skall spara den här hemställningsmotionen och ha den i min låda och ta fram den i samband med kommande budgetbehandlingar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Lantrådet och landskapsregeringen vill ha liberalernas stöd för personalpolitiken. Det skall nog till en radikal kursändring då! Lantrådet fortsätter med att läxa upp liberalerna. Vi måste förstå skillnaden mellan offentlig sektor och det privata näringslivet, vikten av att ha ett dynamiskt näringsliv och en inte alltför stor offentlig sektor. Jag vill upprepa att liberalerna föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett utvecklingsprojekt startas inom landskapsförvaltningen med syfte att kartlägga personalbehovet och den framtida kompetensförsörjningen samt att utforma en modern organisation och personalpolitik.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi är helt överens och det är det arbetet som vi håller på med i landskapsregeringen och lagtinget kommer ganska snart att få också en rambudget förelagd här på sitt bord för debatt och där kommer de här sakerna att finnas med.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Metoderna, lantrådet, metoderna!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren uttryckte sig lite kryptiskt, men jag antar att det handlar om på vilket sätt vi kommer att verkställa de olika förändringsprocesserna. Om det är så att liberalerna har någon annan formel för hur man kan göra personalförändringar, personalminskningar, som inte vi ännu har kunnat komma på eller någon annan, så är det väldigt bra om man lägger fram den i samband med kommande budgetbehandlingar. Det är ett svårt arbete och det är ett ansvar som faller på exekutiven, dvs. landskapsregeringen, och det tar vi. Vi är övertygade om att man måste göra förändringar och anpassa förvaltningen enligt de krav och önskemål som ett modernt samhälle ställer. Jag håller också med om att det är lagtingets, oppositionens sak, att granska när det gäller regeringens politik men jag vill återkomma till det att vi måste ändå samtidigt ha en klar åtskillnad mellan den exekutiva makten, den verkställande makten å ena sidan och den lagstiftande å andra sidan. Blandar vi ihop det alltför mycket i det åländska samhället blir det väldigt svårt och jag hoppas att vi är så klarsynta och att vi håller på lagtingets dignitet så mycket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag vill till en början säga till lantrådet, att jag undanber mig lektioner i vad lagtinget skall göra och inte göra, det avgör vi själva här i Ålands lagting. Är det så att vi pratar om för detaljerade frågor och inte kan sköta oss så byter Ålands folk ut oss i nästa val. När man upplever att det finns en brist hos den verkställande makten kan man nog också ta upp detaljerade frågor i Ålands lagting, det skall vi komma ihåg.

 

Småskaligheten och närheten till beslutsfattarna är ofta värden som vi värnar på Åland. Då skall också lagtinget kunna vara småskaligt. När vi upplever att det är ett bristande ledarskap i landskapsförvaltningen så blir det en fråga för lagtinget. Skulle vi ha ett tydligt ledarskap som handlingskraftigt styr landskapsskutan skulle vi inte behöva ha sådana här diskussioner.

 

När det gäller personalpolitik står jag och Obunden Samling någonstans mellan de två hötapparna. Vi har stött en sådan politik att man skall effektivisera förvaltningen, man skall också på sikt minska den och få andelen offentliganställda mindre och vi är också för en sådan politik där man till vissa delar konkurrensutsätter och den vägen gynnar privat företagsamhet. Men det som har gått snett är inte själva minskningen av offentlig sektor, utan det har man från den regerings sida som vi medverkade åtminstone tagit väl hand om dem som har fått sluta, man har ett omfattande åtgärdsprogram osv. De allra flesta har fått åtgärder som de är nöjda med. När det gäller vidare effektivisering säger man, vilket jag tycker är bra, att den skall i första hand ske vid naturliga avgångar, när folk slutar eller går i pension så att det inte drabbar någon, att inte någons privatliv drabbas, att inte någon blir utan lön, försörjning osv. Det tycker jag att man skall fortsätta med, men jag upplever ändå att det har avtagit. När den här regeringen bildades så bedyrade man att den ekonomiska politiken skulle fortsätta, men vi har inte sett något sådant och den budget som kommer i höst får väl utvisa sanningen om man har fortsatt på den inslagna linjen.

 

När det gäller liberalerna är väl jag kanske lite missnöjd med att man inte tog tillräckligt stort ansvar utvecklingen, utan man gjorde det till en regeringsfråga, och det har man sin fulla rätt att göra, men till den delen tycker jag att vi alla måste sluta upp bakom det här. Det är en viktig framtidsfråga för Åland att vi inte kväser oss i någon sorts system där allt görs av offentlig sektor, allt från golfbanor till förvaltning skall i dag byggas och skötas samt drivas av den offentliga sektorn. Det systemet som det påminner om har för länge sedan avskaffats, så det måste man komma ihåg, man måste vara beredd att ta ansvar för det här. Men det går att göra på ett smidigare sätt och cirkusen vi har upplevt med de två ledande tjänstemännen hoppas jag verkligen att vi inte behöver uppleva igen.

 

När det gäller det att vi diskuterar ledande tjänstemän i lagtinget och att det inte sker i andra parlament, säger lantrådet, så visst sker det, i Finlands riksdag har det förekommit. Den som har följt svensk politik den senaste tiden, så visst är det ledande tjänstemän som har grillats där – under ganska het värme. När man dessutom nu skall göra de ledande tjänstemännen mer eller mindre politiska i olika grad så kommer den diskussionen att bli än mer aktuell, för då vi måste kunna kräva ansvar av de avdelningschefer som är tillsatta på ett politiskt mandat. Det kommer alltså att bli mera diskussion också om tjänstemännen eftersom det politiska ansvaret s.a.s. delegeras ner via ministrarna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna stöder också en politik där man på sikt gör strukturella förändringar, vilket också framgår av vår motion. Det var faktiskt så att när liberalerna och centern tillsammans bildade regering så inleddes väldigt mycket av det här arbetet. Man tittade över strukturer och man påbörjade arbetet. Det som liberalerna däremot hela tiden har hävdat är att man måste använda väldigt mjuka metoder och jag tror att Obunden Samling och liberalerna har en samsyn där, alltså att man måste göra det på lång sikt, man måste göra det med stor hänsyn tagen till de personalgrupper som drabbas och man skall undvika att det blir så drastiska åtgärder. Om vi tittar tillbaka på det som hände när vi tillsammans bildade regering var det så att vi tyckte att det blev en för drastisk åtgärd. Vi tycker inte att det var tillräckligt mjukt och tog inte hänsyn till de människor som berördes.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är viktigt att effektivisera förvaltningen för att ha resurser att göra det bra för dem som s.a.s. är kvar, den del av offentlig sektor som vi skall ha för att kunna satsa resurser på det. Kanske man någon gång i den här processen måste ta i lite med hårdhandskarna, men då tycker jag nog, som vtm Viveka Eriksson, att hårdhandskarna skall ha lite stoppning, typ boxningshandskar, att man tar vara på alla fall och gör det bästa av situationen för dem. Men det kan hända att i vissa fall kan det gå så att man skiljs från sin tjänst, om det är på en avdelning, typ museibyrån, att det finns alltför mycket resurser för att man skall vänta på naturlig avgång. Men, som sagt, i första hand skall det ske med naturlig avgång, att man skall ta hand om de medmänniskor som man har anställt. Det är inte deras fel att vi har anställt dem, vi här i Ålands lagting har budgeterat pengar osv., utan vi skall samtidigt ta ansvar för att man har inlett dem – inte i frestelse, utan i tjänsterna!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag vill instämma i det som ltl Danne Sundman säger om den politiska ledningen, hur otroligt viktigt det är att när man går in i sådana här processer det finns en fingertoppskänsla, en lyhördhet, hos den politiska ledningen. Det är nämligen där man drar upp riktlinjerna och det är där som man också har att lyssna på alla olika grupper som blir berörda. När det gäller den politiska ledningen har vi mycket övrigt att önska, både nu och i den regering som vi lämnade.

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är som sagt därför de här frågorna kommer upp  och jag tror att det är därför som den här motionen har skrivits. Man upplever nämligen en frustration över att detta inte fungerar tillfredsställande. Det har sist och slutligen att göra med det övergripande politiska ledarskapet och då behöver vi skrida till verket här i Ålands lagting. Jag skulle också gärna se en sådan utveckling där det här inte kommer på lagtingets bord och där man kanske har allpartiöverläggningar om de här frågorna, man skiljer ut det s.a.s. från den dagliga politiken och gör det till en fråga för alla partier. Jag tycker att det initiativet som vi har enats om till riksdagen kunde tjäna som exempel för också andra övergripande initiativ, så den utvecklingen stöder jag gärna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman gör en intressant koppling när det gäller modern personalpolitik, att det ytterst är en politisk ledarskapsfråga. Landskapsregeringen har svagt stöd för den personalpolitik som man för nu eller, för att kanske använda fotbollstermer, det har väl varken förr eller senare funnits ett lag som har så lågt publikstöd som det laget som verkar nu har!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det kan bero på de idoga självmålen som kommer, det är aldrig populärt hos hemmapubliken! När det gäller ledarskap kan man säga att man kan dela upp det i inre och yttre ledarskap. Det yttre ledarskapet är vi här i lagtinget och regeringens ledamöter och när det gäller att göra övergripande reformer, skära ner förvaltningen och göra stora ändringar kommer det yttre ledarskapet in, det som vi utgör och den politiska ledningen eftersom det är en politisk förvaltning. Vi är satta hit av Ålands folk att sköta de frågorna och till den delen är jag i likhet med ltl Katrin Sjögren kritisk. Jag tycker inte att det är tillräckligt och att det finns brister.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik: avstår.

Lantrådet Roger Nordlund: avstår.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om kvalitetsledningssystem för landskapsförvaltningen. (HM 30/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det råder inget vidare gott klimat inom landskapsförvaltningen i dag och ytterst beror mycket, som vi hörde här tidigare, på bristande övergripande ledarskap. Cirkusen som snurrar med utrensning av flera tjänstemän har skötts rent ut sagt klumpigt. Trots det måste man fundera på en annan framtid och tro på att förvaltningen skall få en ny handlingskraftig ledning och också ändå spåna kring alternativa reformer för förvaltningen, trots att det kan vara svårt att hitta inspiration.

 

Talman!

Landskapsförvaltningen är speciell till sin karaktär på så vis att den är småskalig. På många sätt är Åland att beteckna som ett självständigt land med väldigt små resurser. Enskilda tjänstemän sitter ofta på en speciell unik kompetens som ofta samtidigt av praktiska skäl är bred. Detta innebär att förvaltningen är starkt beroende av enskilda individers kompetens och erfarenhet och att problem kan uppstå när tjänstemän går i pension eller slutar av olika orsaker. Däribland också en sådan orsak att man effektiviserar förvaltningen och viss kompetens försvinner.

 

Vidare har det tydligt visat sig att förvaltningen är synnerligen sårbar för det otydliga politiska ledarskapet, också en fråga om småskalighet; man räknar med att det som i andra förvaltningar sköts på lägre nivå här sköts på så hög nivå att det t.o.m. är så att ministrarna ibland fungerar som avdelningschefer och är en del av ledarskapet för  förvaltningen.

 

För att undvika detta och andra problem borde ett kvalitetsledningssystem upprättas för landskapsförvaltningen. Ett sådant system med lämplig utformning enligt lämplig standard skulle innebära en kartläggning som i sin tur innebär bättre överblick som i större grad skulle klargöra var behov finns av förändring och modernisering av förvaltningen, eftersom det också skulle systematisera utvecklings- och utvärderingsarbetet inom organisationen. Samtidigt skulle en jämn servicekvalitet och processerna för förverkligandet av centrala begrepp, såsom offentlighetsprincipen, rättssäkerhet och demokrati definieras tydligt. Detta skulle också ge, mot bakgrund av den tidigare debatten, en tydligare överblick var förvaltningen kan effektiviseras och framför allt var dubbelfunktionen finns. I en stor organisation som landskapsregeringens förvaltning finns det alltid dubbelfunktioner som kan sammanföras och ge synergieffekter och samma jobb kan utföras till en lägre kostnad.

 

Landskapsregeringen är redan, med dess ämbetsverk, en organisation som till stor del styrs av regelverk. All offentlig förvaltning, utövning av offentlig makt, skall baseras på lag eller med stöd av där utfärdade bestämmelser. Det har blivit aktuellt de senaste dagarna i ett annat sammanhang!

 

Grunden för ett kvalitetssystem finns sålunda och kulturen i organisationen är sådan att det är ingen stor förändring att börja leva efter ett kvalitetssystem, eftersom man har tydliga regelverk och procedurer, processer, beslut, strukturer, så är det egentligen bara att föra in dem i ett standardiserat sammanhang.

 

Med anledning av det sagda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett kvalitetsledningssystem utarbetas för landskapsförvaltningen.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman har intressanta tankegångar och det är uppenbart att den obundna gruppen också är bekymrad över situationen i landskapsförvaltningen, så vi får hoppas tar detta till sig och behandlar det samt tar ett helhetsgrepp på saker och ting!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag kan bara tacka för den repliken. Ett kvalitetsledningssystem låter kanske avancerat och tekniskt, men många andra organisationer som vill kunna garantera kvaliteten i arbetet har gjort detta och det finns också exempel inom t.ex. Ålands penningautomatförening, som har delar av sin organisation kvalitetscertifierad. Detta för att ut mot kund kunna säga att vi har en kvalitetscertifierad verksamhet och jag tycker att det skulle vara en fin sak om landskapsregeringen som myndighet kunde säga åt ålänningarna att man har kvalitetssäkra verksamheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker i likhet med ltl Katrin Sjögren att det är intressanta tankar som tas upp i motionen och det är precis som sägs att det finns många nyckelpersoner inom förvaltningen som sitter på en bred och unik kompetens och när de av en eller annan anledning slutar så leder det till stora problem. Det är också, som det sägs i motionen, att det visar sig ännu tydligare hur sårbar förvaltningen är när det politiska ledarskapet är oklart.

 

Tankarna är bra, men det blev lite oklart för mig när det gäller kvalitetsledningssystemet. Om man tittar på problematiken som uppstår när personer slutar som man behöver ha kvar i förvaltningen, så hade jag kanske förväntat mig mera tankar om hur man skulle bygga upp en back-up och det vore också intressant att höra om man från regeringens sida har tänkt i de här banorna, om man på något sätt försöker bygga upp en delad kompetens. Jag tror att vi är många som har erfarenhet av vilka problem som kan uppstå när personer som verkligen behövs slutar och går vidare till andra arbetsuppgifter.

 

En sak som också skulle vara viktigt är att man – det kan uppfattas att det leder till byråkrati – har mera dokumenterat de arbetsrutiner, de projekt man håller på med. Det har faktiskt hänt sådana fall att nyckelpersoner mer eller mindre har gått och lämnat skrivbord i en enda stor hög och för dem som kommer efter och skall börja reda upp det och ta vid där den tidigare har slutat leder det till väldigt stora problem och förvaltningen tappar mycket i effektivitet. När det gäller just den sistnämnda delen: dokumentationen är det säkert någonting som kan tas upp i ett kvalitetsledningssytem. Så läste jag inledningen till motionen, att det är dessa problem man vill åtgärda, men det blev lite klart för mig hur. Än en gång, det vore också intressant att höra hur man från regeringens sida har resonerat runt den här problematiken.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller en enskild tjänstemans kompetens eller den resurs tjänstemannen utgör handlar det inte bara om den kompetens som tjänstemannen hade när den anställdes, utbildning osv., utan det handlar framför allt om den erfarenhet, den kompetensutveckling man har tillgodogjort sig under karriären, gått på kurser osv. Det här bör kartläggas så att man vet exakt vilken resurs tjänstemannen utgör. Vi tar ett extremt exempel. Om det skulle ske en flygolycka t.ex. där ett stort antal landskapstjänstemän är ombord och de dramatiskt omkommer är det väldigt svårt att överblicka: hur skall man ersätta tjänstemännen? Man vet vad det är för kompetenskrav rent formellt , men i ett kvalitetssystem skulle det noggrant listas vad exakt tjänstemannen kan och vet för att s.a.s. kunna driva arbetet vidare. Det är kanske lite tur ibland att det fungerar så bra som det gör när man till stora delar inte har kunskap om det här, vilket man skulle ha i ett kvalitetsledningssystem.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det fall som nämndes av ltl Danne Sundman så gud hjälpe att det inte inträffar, för det är kanske ett extremt exempel, men belyser på ett väldigt överskådligt sätt hur sårbar den lilla förvaltningen är! Det som jag tänker på är att många ledande personer jobbar i projektform, det är olika projekt som drivs och man har kommit ganska långt och helt plötsligt blir det ett avbrott, och det är inte bra. Tanken i hemställningsmotionen stöder jag till fullo. Jag tycker att den är bra och jag tror inte vi behöver ha beredningen här och nu i talarstolen utan jag hoppas att finansutskottet tittar på frågorna och studerar hur situationen är i dag – och vi väntar fortfarande på eventuella kommentarer från regeringen!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är så med ett kvalitetsledningssystem att detta i sig hjälper inte någon, utan man kan säga att det är en organisationen är ungefär en detaljerad bruksanvisning, en manual som man kan titta i när man s.a.s. sköter förvaltningen på olika nivåer. Man kan inte på förhand säga exakt i detalj hur ett kvalitetsledningssystem blir uppbyggt utan det skall anpassas enligt de behov som finns och enligt befintliga strukturer, det är det som är grejen när man går in i en befintlig förvaltning och kvalitetscertifierar den; då måste man ta hänsyn till ”arvet”, men jag tror att arvet att i landskapsförvaltningen är att man är van att jobba enligt bestämmelser och regelverk på fastställda nivåer osv. , så jag hoppas att finansutskottet kan fördjupa sig i detta. Det är för övrigt en intressant kunskap att ha bara om ett kvalitetsledningssytem.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man har kanske möjligheter att från finansutskottets sida också att lite vidga klämmen. Jag ser det som viktigt att man tittar på problematiken att få en back-up, att få en delad kompetens så att man har någon typ av dokumentation vad som händer och sker. Vi ser med spänning fram mot finansutskottets behandling, fastän utskottets värderade ordförande verkar lite road av ärendet i fråga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är en viktig och betydelsefull fråga som lyfts fram i hemställningsmotionen. Jag skall gärna ta upp den här diskussionen inom landskapsförvaltningen och tillsammans med ledningsgruppen diskutera hur man kan eventuellt ytterligare förbättra kvalitetssäkringen inom förvaltningen. Man bör dock komma ihåg att hela förvaltningen och byråkratin skall i sig vara ett kvalitetssäkringssystem, för om det är någonting som förvaltningen går ut på, så är det att allting skall finnas dokumenterat och det skall finnas lagar och regler för hur ärenden behandlas. När det gäller kunskapsvidareföringen är det naturligtvis en problematik i sig som man måste hantera, och i ”normalfallen” fungerar det ganska bra, man försöker ha en vidareföring mellan tjänstemännen när någon slutar och någon ny börjar, t.ex. vid pensionering; när det gäller nyckeltjänster brukar man försöka ha ett visst dubbelarbete, att man dubblerar under en viss tid för att på det sättet vidareföra kunskapen från den ena till den andra. Men sedan finns det naturligtvis exempel när detta inte har fungerat. Generellt sett vill jag ändå erkänna det, att jag har blivit förvånad över hur väl förvaltningen har kunnat arbeta vidare trots att nyckeltjänstemän har slutat, gått i pension eller sökt sig till andra arbetsuppgifter. Det finns en väldigt bred kunskap i vår förvaltning ute på avdelningarna, på de olika byråerna, som gör att tåget går nog vidare, trots att någon kugge väljer att gå någon annanstans! Vi skall se på det här och på vilket sätt vi kan ytterligare förbättra kvalitetssäkringen inom vår förvaltning utan att för den skull utöka vår byråkrati desto mera. Det är också en kritik som vi ganska ofta får i den här församlingen att det är för byråkratiskt och det är mycket pappersskrivande osv. Det är alltid en avvägningsfråga.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

En detalj i sammanhanget. Det är riktigt som lantrådet säger att systemet är så utformat att det skall finnas en kvalitetskontroll och den utgör vi delvis här i Ålands lagting och också våra revisorer som skall granska landskapsförvaltningen, men det fina med kvalitetsledningssystemet är att man har någon utomstående som kommer bortifrån och ser saken med lite nya ögon som auditerar systemet och övervakar det. Vi har vårt speciella synsätt på Åland och vi har alla samma synsätt så det kan vara vissa saker som kan vara nyttigt att man ser också med andra ögon, att man tar hjälp av sådana som är erfarna att auditera kvalitetssystem för mycket större organisationer, för tusentals och tiotusentals anställda. Det kan också vara en nytta att man får s.a.s. ett nytt synsätt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi skall alltid ha ett öppet sinnelag och sträva efter att bli bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående landskapsregeringens principer för beviljande av allmänna medel.  (HM nr 6/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Brage Eklund:

Fru talman!

I var och varannan lokaltidning kan vi se platsannonser där arbetsgivare söker efter personal med kunskaper i båda inhemska språken, alltså finska och svenska. Vi har blivit så vana vid det att det nästan väcker mer uppmärksamhet om dessa meriter inte efterfrågas.

 

Att de privata företagarna har anpassat sig efter konsekvenserna av vår statstillhörighet och anställer endast tvåspråkig personal kan man inte säga så mycket om, eftersom åländska företagare inte har VAT-nummer är handeln mer eller mindre riktad österut. Finland blir mer och mer enspråkigt finskt. Den svenska servicen fungerar sämre och sämre. Då är det naturligtvis mycket lättare för de åländska företagen att ha tvåspråkig personal.

 

Men när åländska föreningar och institutioner som subventioneras med offentliga medel kräver tvåspråkig personal borde det officiella Åland reagera. Självstyrelsen skyddar inte det svenska språket på Åland längre. När Finland fick överhögheten över Ålandsöarna år 1921 åtog Finland sig att se till att ålänningarna kan verka och bo på Åland utan att ha kunskaper i finska. Detta fungerar inte längre. Åland håller på att bli tvåspråkigt. För att få en topptjänst på Åland i dag förutsätts att man kan finska.

 

De inflyttade ålänningarna med finlandssvensk bakgrund känner sig ofta påtrampade så fort språkfrågan debatteras. Jag vill här än en gång understryka Ålands Framtids åsikter, att det är inte de finskspråkiga ålänningarna som förfinskar Åland. Vi välkomnar inflyttade. De bidrar till och berikar det åländska samhället. Det är vår statstillhörighet som förfinskar Åland. Det är den som ställer krav på kunskaper i finska, inte de inflyttade.

 

Det här hög tid – jag hoppas att det inte är för sent – att vi diskuterar språkfrågan och det reella förfinskningshot som Åland lever under. Men när man gör det, använder de som inte ser ett hot med förfinskningen ord som finskhetsfobi, inflyttningsfobi och t.om. rasism, för att bara ta till några av de ord som har förekommit i tidningspressen när man fösvarar finska språkets allt starkare ställning på Åland. Men jag hoppas att alla skulle kunna lämna sandlådan när vi diskuterar viktiga frågor på Åland, och till det räknar jag svenska språket.

 

I en färsk doktorsavhandling konstaterar Jouku Kinnunen att det sker stora förändringar i den åländska befolkningsstrukturen till följd av den ökade efterfrågan på kunskaper i finska. Slutsatsen är att en stor del av våra ungdomar flyttar till Sverige. I det långa loppet ser vi alltså hur den nuvarande samhällsmodellen med en vingklippt självstyrelse och ett näringsliv inriktat på Finland leder till att de åländska ungdomarna inte kan bo kvar på sina öar.

 

Om Röda Korsets verksamhetsledare måste ha kunskaper i finska för att kunna verka på Åland är det något fel. Har det finska Röda Korset inte motsvarande krav på kunskaper i svenska för sina tjänstemän?  Är det här ett bevis för att tvåspråkigheten inte fungerar i Finland?

 

Att Åland håller på och anpassar sig till en tvåspråkig verklighet finns det ytterligare bevis för i Medis kurskatalog för denna vinter, alltså 2005-2006. I Finström, Geta, Saltvik erbjuds kurser ”Enkel finska” som beskrivs ”Vi lär oss läsa finska postorderkataloger så att vi kan beställa de varor vi vill ha.” Förutom att det är en stor björntjänst för våra åländska köpmän är det en anpassning av vår statstillhörighet, alltså du måste kunna finska för att leva och bo på Åland.

 

Med denna motion vill Ålands Framtid att landskapsregeringen skall redovisa sina principer för beviljande av allmänna medel till allmännyttiga organisationer, och speciellt intresserade är vi av vilka krav dessa organisationer måste uppfylla när det gäller att efterleva självstyrelsens intentioner.

 

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att principerna för beviljande av allmänna medel till allmännyttiga organisationer presenteras i form av ett s.k. meddelande.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis ett explosivt ämne som ltl Brage Eklund tar upp. Åland skall vara enspråkigt svenskt, den saken är fullständigt klar och det tror jag att alla skriver under, men, ändå, den när det gäller den sandlåda som ltl Brage Eklund beskriver i sitt anförande så blir det snarare som så med den här argumentationen att man sticker huvudet i sanden om man inte alls tänker beakta hur vår omvärld ser ut. Det här är inte en fråga bara om statstillhörighet utan det är en rent pragmatisk fråga att man bör kunna kommunicera med de länder, de regioner, de människor som finns runt omkring oss, oberoende om de pratar svenska, vilket vi kan naturligtvis, finska engelska eller kanske ryska, om Ryssland blir en ekonomisk stormakt. För näringslivet är detta en pragmatisk fråga. Man måste kunna sälja varor, då måste man kunna kommunicera med dem.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Som jag påpekade i mitt anförande sade jag, att det är inte så mycket som man kan göra åt näringslivet. Man kan inte från landskapsregeringshåll påverka hur näringslivet styr sitt handlande och att näringslivet måste ha utvecklade kunskaper i språk har vi inte heller ifrågasatt utan det är statstillhörigheten. Det är kommunikationen mellan myndigheter som mer och mer börjar gå ut på att Åland och myndigheten här, t.ex. landskapsregeringen, skall försöka sitta och tolka finska skrifter och översätta. Vi måste komma ifrån den delen av undfallenhet och åberopa vår särställning.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det är viktigt att bevaka svenska språket i myndighetskommunikation. Det är självklart, men ltl Brage Eklund sade i sitt anförande att man inte vill vara negativt inställda till inflyttade från Finland utan att de berikar det åländska samhället. Så tycker vi liberaler förstås, men ändå blir det en tvetydig signal när man här från Ålands Framtids sida så noga betonar finskheten. Det finns andra språk också, kommunikation på engelska osv., men betonar alltid just det finska. Då blir det för de inflyttade en känsla av att ni i någon mån trampar på dem.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag försökte förklara att det inte är de inflyttade som vi vill åt utan det är kommunikationspråket mellan myndigheterna som måste ändras. Vi vill inte åt de inflyttade.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att den här motionen är fullt berättigad. Det är ganska viktigt. Jag tror också att jag är den enda i den här salen som har varit verksamhetsledare i Röda Korset, vilket jag har varit i flera repriser. Jag vill på det bestämdaste hävda att man behöver inte kunna finska. Det är det vanliga problemet som man här hamnar in på, att det är enklare om man behärskar finska när man beger sig på Röda Korsmöten i Finland, men det skall gå ändå. Jag tycker också att det är fullständigt befogat att reda ut vilka krav man skall ställa på våra stödmottagare. Jag anser att de bör också verka på det enspråkigt svenska språket och inte på något annat språk. Jag tycker att det här också borde beaktas när man jobbar med vitboken, det här borde synas i den kommande vitboken.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag är väldigt tacksam för det stöd som ltl Gun Carlson ger mig för motionen och då förutsätter jag också att det kan bli en viss behandling av motionen i fortsättningen i det utskott som den skall till. Jag tackar för stödet, att det inte är bara vi från Ålands Framtid som ser den här faran.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Finansutskottet kommer att behandla motionen och jag har redan sagt vilken syn jag har på frågan. Det är nämligen så att om inte vi själva hävdar vårt svenska språk, så vem skall göra det! Vi måste göra det på alla fronter där vi kan, så jag stöder det här helt och hållet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik: Avstår.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Till stora delar kan jag för min egen del kan jag inte understöda ltl Brage Eklunds resonemang. Jag tycker att här kan jag gå tillsammans med liberalen Mats Perämaa när han talar om att det här är en pragmatisk fråga. Den är naturligtvis väldigt explosiv här i salen, men det är ändå viktigt att inse ltl Brage Eklunds resonemang går trots allt ut på att utpeka de finskspråkiga och deras situation. Det är en sak som inte jag kan acceptera.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag hade egentligen inte förväntat mig något stöd från socialdemokraterna heller, det skulle faktiskt ha varit väldigt förvånande! Men eftersom ltl Christian Beijar gör sin egen tolkning av vad jag har sagt så måste jag ytterligare igen påpeka att vi går inte mot de inflyttade utan det är myndighetsspråket som det är fel på. Att man sedan har försökt misstolka det i både press och nu härifrån lagtinget har jag väldigt svårt att förstå eftersom jag har varit ganska tydlig när jag har framfört detta. Jag förstår att det är deras taktik att försöka misskreditera Ålands Framtid – men det är ert spel.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller myndighetsspråket är vi helt eniga om att det skall vara svenska, det har vi aldrig ifrågasatt, inte från socialdemokratiskt håll och inte heller att Åland skall vara enspråkigt svenskt. Men när man börjar som ltl Brage Eklund att ifrågasätta medborgarinstitutets kursverksamhet när man skall ha kurser för att lära sig läsa eventuella finska postorderkataloger, då befinner man sig nog i sandlådan!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är just precis en sådan där typ av acceptans av finska språket som gör att det på lång sikt blir en viss förfinskning. Det är det som jag och Ålands Framtid redan nu har förstått, men socialdemokraterna tycks inte förstå det – och det har jag inte heller förväntat mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag blev lite orolig när jag lyssnade på ltl Brage Eklunds anförande när han pratade om platsannonsen och det privata näringslivet. Jag har också sett platsannonser och man kan se att näringslivet söker språkkunnig personal, inte enbart i finska utan även i engelska och även i i tyska. Tolkar jag saken rätt att om Ålands Framtid skulle komma till makten, skulle man då förbjuda företagen på Åland att anställa all annan personal än svenskspråkig?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det blir rundgång nu! Jag har redan gett svar på att i mitt anförande sade jag tydligt och klart att man kan ingenting göra åt hur det privata näringslivet annonserar ut sina tjänster och vilka språkkrav man ställer på dem. Det är upp till dem, det har vi sagt från Ålands Framtid tidigare och jag nämnde det i mitt anförande, men det verkar inte som om socialdemokraterna vill ta det här åt sig och förstå det.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Företagen är pragmatiska. De anställer sådan personal de behöver. De tänker säkerligen inte fråga politikerna om de får lov att sätta ut sina platsannonser på det sätt som de själva önskar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag har sagt att det är i den offentliga kommunikationen och utannonseringen av tjänster som man kan ifrågasätta om det behövs kunskaper i finska. Vi fick en bekräftelse av ordföranden i finansutskottet Gun Carlson att man kan vara verksamhetsledare i Röda Korset och klara sig på svenska. Då kan man ifrågasätta att varför måste man annonsera ut kunskaper i finska. Man kan ställa kravet, som jag sade i mitt anförande, att var är kunskaperna i svenska på finska sidan för att kunna möta upp det behov som Röda Korset här på Åland behöver?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Man kommer till vad man kan kalla pudelns kärna i självstyrelsen när sådana här frågor kommer på bordet. Jag har sagt det många gånger tidigare och jag säger det igen att vi måste komma ihåg här i Ålands lagting varför självstyrelsen kom till: det var för att garantera det svenska språket, vår kultur och våra sedvänjor - i praktiken för att garantera att en ålänning är lika mycket värd om den bara kan svenska och inte både och: finska och svenska, för att skydda oss mot Finlands bidrag i schlagerfestivalen och för att skydda exempelvis vårfågeljakten, för att ge tre konkreta exempel.

 

Hur har självstyrelsen lyckats? Man måste vara så ärlig att man ställer sig den frågan: Hur har den lyckats? När det gäller schlagerbidraget har vi ju Carola att förlita oss till, men när det gäller språket och sedvänjorna är det illa ställt. Jag hör till dem som påstår att kejsaren nog är naken snarare än att han har nya fina kläder. Det är en skild debatt som komma skall om språkpolitiken när den efterlängtade vitboken kommer på vårt bord efter en spörsmålskläm och förslag av mig som blev godkänd för över fyra år sedan. Det är den kanske allra största framtidsfrågan vi har, mot bakgrund av varför vi sitter här. Vi skall komma ihåg det!

 

Det blir onekligen så att frågan ställs på sin spets när en ur självstyrelsekassan finansierad organisation kräver att den högsta tjänstemannen skall kunna finska. Då måste man återkomma till frågeställningen: Har självstyrelsen lyckats? Jag vill påminna om en annan motion som kommer till behandling snart där vi inom Obunden Samling föreslår att man skall rikta sig västerut. Det finns ett land väster om oss som heter Sverige, där 9 miljoner människor kan svenska, där Röda Korset finns, som för övrigt är internationell organisation som finns över hela världen. Varför inte samarbeta med den svenska delen, varför inte göra en Rotary? Det är den enda hållbara lösningen på lång sikt. Vi kan inte vända den finska skutan till att bli mer svensk. Det är bara att inse att man har tagit en sådan kurs att man inte längre kan verka på svenska fullt ut. Man kan verka på svenska om man kan finska. Så är den krassa verkligheten. På tal om att vara pragmatisk, så den enda pragmatiska lösningen är att rikta sig västerut.

 

När självstyrelsen kom till sade Julius Sundblom ungefär så här, att i öster finns Vattuskiftet som skiljer oss åt men i väster finns Ålands hav som är ett öppet fönster mot det gamla moderlandet. Det är det där fönstret vi måste kika i och rikta oss västerut!

 

Den här frågan är mycket viktig. Jag hoppas att finansutskottet kan behandla den i brådskande ordning.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag är lite förvånad över den här debatten eftersom klämmen går ut på att finansutskottet skall ta ställning till principerna för beviljande av allmänna medel och presentera det i form av ett s.k. meddelande från landskapsregeringen. När det gäller de frivilligorganisationerna och huruvida man skall kunna språk där samt till vilket land de skall höra så måste det vara helt och hållet en fråga för organisationerna själva och definitivt inte för finansutskottet!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

För det första så kan debatten också handla om motionens motivering och bakomliggande orsaker. Men när det gäller själva klämmen så visst tycker jag att man i ett meddelande kan komma med principer att hur skall den agera som äter ur självstyrelsekassans hand? Inte kan man motverka självstyrelsens syfte om man finansieras ur densamma. Nog är det fullt berättigat att föreslå den här lösningen, att man säger att man skall söka samarbete i stället, enligt mitt förslag, med Röda Korset i Sverige t.ex. och försöka ändra sig. Det är fel att Röda Korset på det viset är knutet till Finland, men det är sedan gammalt så att man är en lokal förening, man är inte ens en självständig Röda Korsorganisation.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Men som medlem i finansutskottet kommer jag faktiskt inte att bestämma vart organisationerna eller föreningarna skall höra, utan det måste de själva ta ställning till och vi har föreningsfrihet här.

Så är det!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är det så att föreningarna helt själva får agera fritt och enligt  grundlagen har vi föreningsfrihet, men samtidigt har vi här i självstyrelseorganen rätt att bestämma regelverk för de pengar som delas ut. Följer man inte de regelverken, vilket jag förstår att socialdemokraterna inte så speciellt omhuldar – mot bakgrund av den senaste tidens händelser – kan man bli utan bidrag. Därför kan man med hjälp av regelverken styra hur organisationerna agerar, om de vill ha landsksapsbidrag, men liksom huvudmotionären förväntar jag mig inte heller stöd av socialdemokraterna i den här frågan utan det är nog vi andra som måste ta tag i den här utvecklingen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det är alltid lika intressanta diskussioner när man hamnar in på språkdebatten. Egentligen är det väldigt enkelt. Det en sak som gäller för oss på Åland och det är den lagenliga skyldigheten eller rättigheten vi har. Det är konstitutionen som bygger på de språkbestämmelser som vi har. Det är alltid lika hårresande hemskt att höra och ta del av när en del ledamöter blottar sin okunskap när man jämför andra språk med finska språket på Åland. Det sägs ingenstans i konstitutionen om hur vi skall behandla engelska, tyska, kinesiska eller vilka andra språk, det är explicit finska som vi är skyddade från. Därför är det viktigt med den frågeställning som man har tagit upp i motionen.

 

Jag tycker att ltl Gun Carlson verkar att ha det här klart för sig, så jag hoppas att hon skulle kunna hålla kurs för sina regeringskumpaner socialdemokraterna vad konstitutionen egentligen säger. Jag tycker att om det är någon som skall kunna detta och som skall kunna tala om det och informera människor ute i det åländska samhället, oavsett varifrån man kommer, så är det väl vi lagtingsledamöter. Det är skrämmande att höra att man inte kan de lagenliga rättigheterna som vi har, det är därför vi sitter här, annars skulle inte vi heller ha något existensberättigande.

 

Motionens kläm om principer för beviljande av bidrag till olika föreningar har också väckt tankar hos mig när jag såg annonsen om att man ville ha en verksamhetsledare, bl.a. till Röda Korset, som kunde finska och svenska. Röda Korset är en internationell organisation, så hur kommer det sig att man just behöver kunna finska? Om jag skulle sätta behörighetskraven för att kunna hålla de internationella kontakterna så skulle det vara engelska eller kanske franska eftersom Röda Korset har sitt högsäte i ett fransktalande område. Är det inte det som skulle vara det gemensamma kommunikationsspråket?

 

Jag var alldeles nyligen i Helsingfors och det är varje gång lika slående hur man har knäckt den här koden där, den som vi alltid, om jag så får säga, tjafsar om, som egentligen är väldigt lätt men man gör det väldigt svårt, alltså hur man hittar ett överbryggande, ett samordnande språk som vi kan tala tillsammans med varandra. I Finland har man knäckt den koden, man tar till det man kan gemensamt, det alla har lärt sig, och det är engelska. I det tvåspråkiga Finland talar man inte svenska med mig när jag kommer till Stockmanns, som väl är den sista bastionen som skulle falla - - finlandssvenskarna varuhus! Där pratar man inte längre svenska med de svensktalande, där knäcker man koden, man pratar engelska, på restauranger, på hotell! Pratar jag svenska så går man över till engelska, men här på Åland har vi faktiskt blivit lite bakefter när det gäller det här. Vi har stannat, vi har blivit i gyttjan och vi håller den här diskussionen som inte leder någonstans, bara det att man skall upp varje gång och alla blir upprörda på sitt sätt, vad är det som gäller, skall vi kunna finska, måste vi säga att våra ungdomar att de skall kunna finska? Varför knäcker inte vi koden och säger att det är okej, det är jättebra, pratar du pratar du bra engelska, fint, det är bra, då får du det här jobbet! Det kommer utländska turister och varifrån de än kommer så kan vi prata med dem, men vi har blivit fast i det här svenska-finska som egentligen inte alls hör hemma här, för självstyrelselagen säger hur det skall vara på Åland. Den diskussionen är helt överflödig och ändå skall vi hålla på med det här hela tiden.

 

Jag blir alltid lika förvånad och skrämd över hur en del partier på Åland, som jag ser det, har ett huvudsyfte också att inte bara inhämta information och kunskap, utan det är också vår uppgift att sprida och att man inte kan sin egen konstitution, det tycker jag att är skrämmande.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Att beskylla att man inte kan konstitutionen tycker jag nog är att ta till överord, ltl Gun-Mari Lindholm! Inte finns det någon i den här salen som inte vet att inte Åland är enspråkigt svenskt och att det officiella skriftväxlingsspråket är svenska. Det är en självklar sak, det lär man sig redan i grundskolan. Som jag läser motionen är det fråga om huruvida landskapsregeringen skall fastställa allmänna principer för hur man skall bevilja allmännyttiga organisationer medel från landskapets kassa eller PAF-medel samt om det skall finnas ett regelverk för att de organisationerna skall vara enspråkigt svenska. Det handlar motionen om. TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är just det som klämmen går ut på: skall man ge landsksapsmedel till de föreningar och organisationer som tydligt säger någonting annat än det man säger i den åländska konstitutionen. Det får man väl reda ut nu då, dels i finansutskottet och så vidare i regeringen. Men visst blottar sig lagtinget genom exempelvis partikollegan till ltl Anne-Helena Sjöblom Lagerberg när han säger i ett replikskifte: hur kan det komma sig att man då tycker att det är är okej när det står i en platsannons i ett företag i näringslivet att man skall kunna engelska, är det okej? Visst är det okej! Det står ingenstans i konstitutionen att det är förbjudet, men däremot står det explicit om finskan. Det är det jag menar när jag säger att man inte riktigt behärskar det här.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Man kan förstås ha olika uppfattningar om det står explicit om finskan. Min uppfattning är att det är svenskan det gäller, att vi är enspråkigt svenska och det offentliga skriftsväxlingsspråket skall vara svenska, det är det som står i vår konstitution.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag uppmanar socialdemokraterna speciellt att läsa bakgrunden till självstyrelsens tillkomst så får ni se precis vad det står där. Läs det noga och så tar vi den här debatten igen, för då är vi säkert överens om vad det är som gäller på Åland!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm ställde sig också frågan varför man begär finska från Röda Korset när det är ett internationellt Röda Kors, ja, det är klart att Röda Korset är en internationell organisation men fungerar i Finland på finska och det är naturligtvis som vanligt av bekvämlighetsskäl. Men  förfinskningen som pågår kommer också att ställa till andra problem för Åland. Våra första hjälplärare på Åland måste komplettera sin utbildning vart femte år för att ha rätt att fungera som förstahjälplärare. Nu ges de kompletteringskurserna enbart på finska, så det betyder att om ett litet tag kommer vi inte att ha några förstahjälplärare som kan meddela undervisning, möjligen de som har finska som modersmål eller kan finska. Visst är det alltså problem på gång; det är synd att Röda Korset släpper iväg det så här, så jag är lika upprörd som alla andra över att Röda Korset har dessa krav. Det är egentligen en annan sak, men det visar att det är skäl att diskutera det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är roligt att det fortfarande finns en klippa i centerledet genom ltl Gun Carlson när det gäller språkfrågor, också andra självstyrelsefrågor. Vad jag vill säga när jag säger att det är en internationell organisation, så tänk er att man har ett möte där många länder träffas, tror ni att föredragshållarna kommer att hålla sina tal på finska? Tror ni att alla mail, skriftväxlingen, dokumenten kommer att vara på finska? Inte kommer det heller att vara på svenska, utan det kommer förmodligen att vara på engelska, alltså är det engelska som är det överbryggande, det samordnande språket. Det sade man ingenting om i platsannonsen! Det är skrämmande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det vore överraskande om jag skulle säga någonting annat än att jag tycker att det här är en bra motion! Jag tycker också att det var en mycket bra presentation som ltl Brage Eklund gav: rakryggat och rejält! Det är en känslig fråga när vi diskuterar språket här på Åland, men det kan vara intressant att stanna upp och ställa sig frågan: Varför är det känsligt? Om vi förflyttar oss till Helsingfors, är det någon som tror att det skulle bli känsligt i Helsingfors om man arbetar för att värna det finska språket? Absolut inte! Skulle det vara explosivt på något sätt i Helsingfors? Nej, aboslut inte!

 

Det är så att vi håller på att rejält urholka vårt språk och därmed grunden för hela självstyrelsen. Jag vill ge en eloge till Obunden Samling. Jag har precis samma uppfattning som deras partiordförande Gun-Mari Lindholm när det gäller engelskan, man märker en helt annan attityd i Helsingfors när man pratar engelska än när man försöker på svenska. Det är också en attitydförändring som har skett här. Jag kommer ihåg när centerns dåvarande lagtingsman Christer Jansson – kanske för 15 år sedan – lanserade den här idén att man borde kommunicera på engelska med Finland för att få bort de här friktionerna. Han blev otroligt påhoppad av socialdemokraterna och deras husorgan Nya Åland, han fick en fullständig stollestämpel på sig!

 

Om man tittar på det som har sagts, så sade ltl Mats Perämaa att det är explosivt ämne, men, ändå, det är alldeles klart, sade han, att Åland skall vara enspråkigt svenskt, men skall man sälja måste man kunna prata kundens språk, och det är jag till hundra procent enigt med ltl Mats Perämaa om, så är det i alla sammanhang. Skall man sälja på den finska marknaden så skall man prata finska om man skall komma in på marknaden, men nu är situationen sådan att även när vi är marknad så får vi prata finska, även när vi är kund. Så fungerar det. Det finns också exempel att man klarar sig på engelska på den finska marknaden, men skall man komma in, skall man göra ett bra intryck, så det är klart att man pratar kundens språk.

 

Ltl Mats Perämaa sade att ltl Brage Eklund gav en tvetydig signal, men jag tycker faktiskt själv att ltl Mats Perämaa var mera tvetydig när han säger att det är alltid det här med finska språket som Ålands Framtid kommer till. Det är riktigt, det är så! Precis som ltl Gun-Mari Lindholm sade, att det finns inget annat språk som hotar den åländska kulturen och den åländska konstitutionen, det är just för att vi skall värna om vårt språk som vi har hela självstyrelsen. Det är grunden.

 

Jag håller också med och vill ge en eloge till ltl Gun Carlson också som i en känslig fråga ställer sig upp och säger klart och tydligt hur hon ser på saker och ting. Hon ansåg också att motionen var fullständigt befogad. Visst, ltl Anne-Helena Sjöblom, är det så att vi har föreningsfrihet och Röda Korset gör förstås hur man vill, men det är inte det som motionen tar sikte på utan motionen tar sikte på att man via landskapsmedel hjälper till att förfinska Åland, det är det som vi vill ha en diskussion om. Samma sak igen, om vi förflyttar oss till Helsingfors, Finland är tvåspråkigt: tror ltl Anne-Helena Sjöblom att man på fullt allvar ställer krav på svenska när man anställer folk i Finland till Röda Korset? Det tror jag absolut inte, men på det enspråkigt svenska Åland gör man det och det visar också att det är någonting som är fel. Ltl Christian Beijar sade, att han kan inte stöda resonemanget, men samtidigt måste han lite kamouflera och säga att nog är han helt enig om att myndighetsspråket skall vara svenska och att man skall värna svenska språket, men det gör man inte om man inte vågar ställa sig upp för det också när det är känsliga frågor.

 

Jag sade på Ålands Framtids årsmöte att den absolut största utmaningen som de åländska politikerna har, enligt mitt synsätt, är hur vi skall få tillbaka alla ungdomar som högskolestuderar utanför det finska skolsystemet? Det är en av de största utmaningarna. Vi håller på och byter ut hela vår befolkning, och det måste vi också kunna diskutera på ett öppet och ärligt sätt.

 

Fru talman! Till sist vill jag tacka för presenten som vi har fått från socialdemokraterna, deras historik. Jag tyckte det var intressant när man tittar på de första grundläggande möten där det står så här från ett möte 1905: ”Efter stora ansträngningar lyckades man i alla fall få hyra lokal i före detta cikoriefabriken uppe på Öhbergska backen. Folk anlände så att rummet blev överfullt och typografen K.H. Turnell öppnade mötet på finska. Därefter talade mekanikern K. Eriksson på svenska.” Det var så pass exceptionellt att man måste nämna det i historiken, så det är klart att historien förpliktar!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag vill börja med att säga att jag också stöder motionen till fullo, men jag vill säga att Ålands lagting har en uppgift också att informera om de exempelvis i Sverige boende åländska studenterna att man kan verka på Åland och arbeta mot Finland och sälja produkter till Finland på engelska. Personligen jobbade jag fem år i landskapets tjänst för Skärgårdsflyg och förhandlade dagligen nästan med Finnair, som är ett av det mest finska bolagen i Finland och sålde tjänster åt dem årligen för ungefär 250.000 euro, vilket gick ypperligt på engelska. Tyvärr kunde personen i fråga inte svenska och jag var för dålig på finska, så det gick väldigt bra att göra det på engelska. Det också någonting som man måste lyfta fram i debatten, att man behöver inte finska utan man kan också arbeta mot Finland på engelska. Det är väl en liten uppgift vi har här från Ålands lagting också att återupprepa.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är säkert så och det sade jag också i mitt anförande att man kan sälja på engelska, men min grundfilosofi, och all marketing går ut på det, att skall man in på en marknad så är det viktigt att man närmar sig marknaden på kundens språk. Det går säkert på engelska och jag har själv erfarenheter av det i vissa sammanhang, men med risk för att också jag uppfattas som tvetydig tror jag att skall man in på marknaden är det nog viktigt att man pratar kundens språk.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är ingen hemlighet att ltl Anders Eriksson och jag har stor samsyn i de här frågorna. Det som är intressant i detta sammanhang är att sist och slutligen är det inte Ålands lagtings ansvar att Åland hålls enspråkigt svenskt enligt den lösning vi fick 1921 utan det är faktiskt Finlands och också Sveriges. Det skulle vara intressant att höra, att tycker inte ltl Anders Eriksson att man borde få höra statsmaktens syn på hur självstyrelsen har utvecklats, särskilt när vi har ett tillfälle här i dag när statsmakten är närvarande; då kunde man kanske för höra en recension hur man från Finlands sida tycker att man har lyckats med självstyrelsen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har lärt mig av erfarenhet att man skall försiktig när man närmar sig statsmaktens representant, så jag skall inte kommentera det desto mera! Jag har inga invändningar mot det som sägs, för, visst, det är ett ömsesidigt ansvar, det är inte fråga om annat och jag är helt övertygad om att landshövding Peter Lindbäck kan tala för sig själv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson ställde ganska många frågor men om vi skulle ta år 1905 först och historiken, då ett socialdemokratiskt möte startade på finska. Det kan jag förstå eftersom faktiskt näringslivet på Åland tog hit väldigt mycket finskspråkiga arbetare och dessutom hörde vi till Ryssland 1905, så då fanns det nog ingen enspråkig svensk språklag!

 

När det gäller frågan om att jag tror att Röda Korset i Helsingfors skulle utannonsera en tjänst där man krävde svenska, så det har jag överhuvudtaget ingen aning om! För mig gäller det klämmen och om de organisationer som får allmänna skall ha krav på svenska; inte är det någonting som är oberättigat, det är inte det jag har sagt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att ltl Anne-Helena Sjöblom, som jag alltid respekterar, inte tog illa upp för att jag citerade historiken, men jag tyckte att det var lite intressant och det är väl så förstås att historien förpliktar. Jag konstaterade också att när det gäller det som klämmen tar sikte på så där börjar också ltl Anne-Helena Sjöblom närma sig oss och det är jag mycket tacksam för!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Inte är det någonting som jag ”börjar närma mig mot” utan det är där jag har läst vad motionsställarna vill ha ut av motionen. Det är ingenting som jag har motsatt mig på något sätt, utan frågan är om vi skall ha ett regelverk för organisationer som lyfter allmänna medel när det gäller språket. Det är det klämmen går ut på.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att det är just det klämmen går ut på och det uppfattade jag att inte ltl Anne-Helena Sjöblom hade någonting emot, utan tvärtom att hon stödde tankarna och jag har redan sagt att jag tycker att det är bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att den här frågan tas upp och att man diskuterar den därför att det är väldigt viktigt att vi har ett ställningstagande när vi skall använda finska och när vi skall använda svenska. Emellanåt tycker jag att det känns som att man behandlar finskan här som om det skulle vara HIV, fågelinfluensa eller någonting sådant. Det är det inte, utan det är väldigt viktigt att så många personer som möjligt här på Åland talar finska, talar det flytande och kan kommunicera på ett bra sätt. Det är ett mycket effektivt skydd för det svenska språket. Jag har själv haft förmånen att få vara på utbildningar i Finland och kunnat se skillnaden när jag har varit ensam, svenskatalande eller när jag har haft en finskspråkig med. Har jag haft någon med som kan finska så har de sett till att jag har fått all information översatt eller jag har fått en tillgodogjord på något sätt. Har jag inte haft möjlighet att kommunicera så har jag blivit utan fullständigt. Det här tror jag är ganska viktigt, framför allt vid Röda Korset, för att få in dörrarna och få information hit så kanske vi behöver ha någon som kan finska som leder Röda Korset här på Åland också.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det förstnämnda tycker jag absolut inte att vi skall behandla finska språket som HIV eller fågelinfluensa, utan vi måste kunna föra den här typen av diskussioner förutsättningslöst. Däremot är det en väldigt vanlig missuppfattning som ltl Åke Mattsson ger sig till tolk för när han tror att det bästa sättet att värna svenskan på Åland är att ålänningarna lär sig finska. Det finns tyvärr många som har den missuppfattningen, men det vore direkt förödande för människan är av naturen ganska bekväm. Det var inte länge sedan som jag tog del av papper från skattebyrån här på Åland, ett utdrag, allt var på finska just på grund av att dataprogrammet förstås enbart är på finska. Det är klart att skulle jag ha kunnat finska hade jag likaväl som alla andra läst det och inte opponerat mig och fått fram det på svenska – det är denna fight för vårt svenska språk som är oerhört viktig om Åland skall vara Åland i framtiden, och det är det som Ålands Framtid vill!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det jag tänkte komma in på lite närmare är just denna fight som det handlar om. Men vi skall välja våra strider och vi skall ha kompetenta anförare som går in och kan ta de här striderna och strida också på motpartens villkor och kunna hantera det här riktigt bra. Därför behöver vi ha språkkunniga ledande tjänstemän som kan gå in och ta en fight. Den dag vi går in och tar en ordentlig fight så skall man veta att vi menar allvar, nu backar vi inte tillbaka, men det här att man hela tiden håller på och duttar och för ett fruktansvärt liv varje gång man nämner finska språket är inte bra, utan ta en ordentlig fight och den gången vi sätter ner foten är det verkligen allvar!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var kanske i och för sig jag som myntade begreppet att ta en fight först, som ltl Åke Mattsson använde. Det är så att det finns olika känslor i den här frågan och det är klart att man måste kunna diskutera detta med respekt också med dem som har en annan syn, det är viktigt. Jag upplever nog lite att ltl Åke Mattsson slår knut på sig själv när han säger att vi måste ha språkkunniga tjänstemän för att kunna ta denna fight. Om jag förstår det rätt pratar han indirekt för att också tjänstemän inom förvaltningen skall kunna finska för att de skall kunna bevaka Ålands svenska ställning och då har vi nog hamnat snett!  (Från salen, ltl Åke Mattsson:vissa!) Oavsett om det är vissa eller inte, så är det fel!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landshövding Peter Lindbäck:

Fru talman!

Med anledning av ltl Danne Sundmans invit meddelar jag mig beredd om utskottet så önskar att bli hörd och jag kommer då inför utskottet att redogöra för vad statsmakten har gjort i den här frågan samt hur ansvarsfördelningen egentligen ser ut vad gäller bevarandet och bibehållandet av svenska språkets ställning på Åland.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Det är en intressant debatt som pågår men där jag tycker att man blandar äppel och päron om vartannat. Det offentliga Åland skall alltid vara svenskt, våra tjänstemän skall alltid klara sig på svenska. Jag vet själv att det finns problem i dag, man kan inte stoppa dem under mattan. Jag har själv varit utsatt för när man har fått lagar på finska till Ålands landskapsregering med begäran om utlåtande. När jag inte fick den översatt lät jag en översättningsbyrå göra det och skickade räkningen till ministeriet. Det offentliga Åland skall inte vika en millimeter när det gäller svenska språket.

 

Sedan håller jag med ltl Brage Eklund om att vad näringslivet gör, det är deras sak. Behöver de kunna engelska, franska eller finska för att kunna göra sina affärer så tycker jag att det är helt okej, det är upp till dem, det kan inte vi styra. Personligen tycker jag dock att oberoende vilket språk man kan som medborgare så berikar det.

 

Men det som motionen handlar om – tredje sektorn – tycker jag är en intressant fråga och jag tycker att vi i landskapsregeringen borde reda ut den. Tredje sektorn är vår förlängda arm och jag vet själv av erfarenhet att det finns organisationer, speciellt inom idrottsrörelsen, som har haft problem med att man inte får service på svenska från sina huvudorganisationer och liknande. Jag diskuterade också med lantrådet i bänken här att vi måste titta på den här frågan och hur skall vi hantera den; den är inte helt lätt och jag har ingen universallösning, men vi skall absolut titta på den.

 

Det finns också möjlighet för organisationerna att gå ur sina huvudorganisationer och ha egna, så har kanske till vissa delar skett också. Jag tycker att frågeställningen här är relevant och vi kommer att diskutera den i landskapsregeringen. När det gäller byggbestämmelserna har vi börjat kräva allting på svenska, också för kommunerna när det gäller upphandling och liknande; frågan är delikat och bör diskuteras på ett seriöst sätt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi har alla våra favorituttryck och  ledamoten Jörgen Strands är alltid att blanda äppel och päron, det blir alltid den blandningen oavsett vad vi diskuterar. (Ledamoten Strand: jag syftade inte på det). Det stöd Obunden Samling har gett gläder mig mycket. Det stöd som centern har gett via ltl Gun Carlson gläder mig också mycket och jag väntade med spänning på hur Frisinnad Samverkan skulle se på frågan. När det gäller tredje sektorn har vi synbarligen en stor samsyn; när det gäller idrottsorganisationerna har jag noterat att vi snart har alla som medlemmar hos Ålands Framtid som jobbar inom idrottsorganisationerna, så där måste det vara ett speciellt problem! Men det som skiljer Strand och mig är när han säger att han vill inte påpeka för näringslivet vad de skall säga. Jag tycker att också om vi ser att det är någonting som händer och sker inom näringslivet – det är väldigt viktigt och påverkar hela samhället – så måste vi också kunna påtala att här är någonting som är lite snett, så där har vi skilda åsikter.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är klart att vi skall lyfta upp den frågan; då missförstod ltl Anders Eriksson mig. Jag menade att vi inte har verktygen att gå in och styra enskilda företag när de skall göra sin business utan det är upp till dem.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag missförstod. Jag hörde vad minister Strand sade, att man vill inte gå in och styra. Jag kan hålla med, vi kanske använder olika ord om samma sak;  inte vill vi heller gå in och styra och förbjuda som en lagtingsman sade här, att man skulle ha en lag att man inte skulle få anställa finskspråkiga. Någonting sådant har vi aldrig pratat om. Men jag uppfattade att Strand överhuvudtaget inte ville befatta sig näringslivets fögderi när det gäller språket och om jag missförstod den saken tycker jag att det är bra, för då är vi fyra partier som står bakom det här!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Anders Eriksson missförstod mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tycker att det är förtjänstfullt av vicelantrådet Jörgen Strand att nämna tredje sektorn och de problem som tredje sektorn har när det gäller språket. Jag tror att vicelantrådet och jag privat har liknande bekymmer. Vicelantrådet är ordförande för MIFK och jag för Ålands Motorklubb och vi har att göra med mycket tävlingsbestämmelser osv. som är knutna till respektive moderorganisation. Det är just sådana här problem som gör att det åländska föreningslivet lider av att man är knuten så starkt till finska moderorganisationer. De är totalt finskspråkiga till största delen. Det finns endast undantag där man kan få all service på svenska. Det är mycket bra och jag stöder vicelantrådet i det arbetet att just när det gäller idrottsrörelsen att försöka förbättra det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet nämner det åländska näringslivet och jag tror faktiskt att inom en överskådlig framtid kommer finska att vara ett nödvändigt språk när det gäller näringslivet på Åland, men vi skall förstås inte begränsa oss till det utan det som är dynamiken i det hela och det som vi borde sträva efter är förstås att handla österut, västerut, söderut och att ålänningarna lär sig ryska, estniska och kanske i framtiden mandarin.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag sade att språk berikar alla människor och språk är nödvändigt oberoende om det är engelska, finska, franska, tyska eller ryska för att kunna affärer i vår globaliserade värld.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag måste rikta ett tack till ledamoten Strand för hans stöd för motionen. Så uppfattar jag det i varje fall. Då kan jag konstatera att motionen är befogad och att den kommer att behandlas på ett bra sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag begärde ordet för att jag begärde replik på herr landshövdingens anförande och jag fick ingen replik. Jag vill säga till herr landshövdingen att min invit som jag gav i en replik var inte på något sätt illa menat, utan det är konstruktivt sett så att jag tycker att för att se på de här problemen borde man ha trepartssamtal mellan Ålands, Finlands och Sveriges regeringar. Vi hörde exemplet med idrottsföreningarna där den enda långsiktiga lösningen är att åländska föreningar skulle få knytas till moderorganisation och förbund i Sverige. För att sådana lösningar skall vara möjligt måste man gå tillbaka till Ålandsöverenskommelsens innehåll och att se att ansvaret är inte bara ålänningarnas eget utan det är också Finlands och Sveriges och jag tror att helt förutsättningslöst borde de här tre parterna sätta sig ner och titta på möjliga lösningar. Som det är nu har jag den uppfattningen att vi ålänningar, vi blir lite som en livboj för svenskheten i Finland och när skutan sjunker knyter man fast livbåten i relingen, så sjunker skutan och livbojen också för vi orkar inte bära upp den! Därför bör man se helt krasst på de här frågorna och det borde också ligga i Finlands intresse att sköta svenskspråkigheten på Åland så bra som möjligt och då kanske man får släppa lite på stoltheten och låta åländska föreningar, åländskt näringsliv mera samverka med Sverige. Tyvärr har utvecklingen gått så långt, och det är inte det finska Finlands fel om man ser det så, utan det är nog mest finlandssvenskarna som har släpp det för långt. Den verkligheten måste man också förstå; det är av praktiska skäl så att man orkar inte kämpa vidare för det här, men vi på Åland får inte ge upp i samma veva. Därför min invit. Jag tycker det är konstruktivt av landshövdingen att erbjuda sig att komma till finansutskottet för jag hoppas att det här kan bli ett frö som börjar gro till en trepartsdiskussion.

 

Landshövding Peter Lindbäck:

Värderade fru talman!

I och med ltl Danne Sundmans sista mening blev kanske det här anförandet onödigt, men jag uppfattade det faktiskt inte som illa menat, utan tvärtom att det var en invit till att kunna föra en konstruktiv diskussion.  Jag tror att jag på det mest konstruktiva sättet kan komma till tals om jag kan bli hörd inför utskottet i så fall och där faktiskt lägga fram fakta i frågan. Jag deltar alltså gärna i en sådan diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående fastigheten Lotsstationen i Långnäs, Lumparland.  (HM nr 17/2005-2006).

 

Ärendet avförs från dagordningen  och upptas till behandling den 3 april.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 3 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.12.48).