Plenum den 4 maj 2001 kl. 10:45

PLENUM den 4 maj 2001 kl. 10.45.

TALMANNEN: 

Talmannen noterar samma närvaro som vid föregående plenum.

 

Vid i 48 § 3 mom. LO avsedd frågestund behandlas de frågor talmans­konferensen beslutat tillställa landskapsstyrelsen för besvarande. Enligt talmanskonferensens beslut upptas vid denna frågestund sammanlagt fem frågor, vilka inlämnats av ltl Dennis Jansson, ltl Danne Sundman, ltl Barbro Sundback, ltl Harriet Lindeman och ltl Gun-Mari Lindholm.  Frågorna har på förhand överlämnats till lands­kapssty­relsen. Ordet ges först till lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen, varefter frågans första undertecknare bereds tillfälle att yttra sig. Talmannen kan härefter tillåta övriga lagtingsmän samt annan medlem av landskapsstyrelsen rätt att yttra sig. Frågans första undertecknare får yttra sig sammanlagt högst tre gånger och övriga talare endast en gång, dock så att den medlem av landskapsstyrelsen som besvarat frågan får yttra sig efter varje annat anförande. Replikrätt tillämpas inte vid frågestunden. Svaret på frågan får räcka högst fem minuter, alla övriga anföranden högst två minuter. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen, när han anser att den ställda frågan är tillräckligt belyst.

 

Först upptas följande av ltl Dennis Jansson ställda fråga:

 

Hur ser landskapsstyrelsens drifts- och tidsplan ut för kk-huset med beaktande av att marknadsföringen till kongresser och kulturevenemang bör starta i god tid före färdigställandet?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Handläggningen och avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen om besväret från Ålandsbanken mot stadsplanen för kk-huset kommer att avgöra tidsplanen ganska långt. I den frågan kan landskapsstyrelsen inte göra någonting. Vi kan endast avvakta utgången. Efter det fastslagna stadsplanen kommer landskapsstyrelsekommittén att börja projekteringen. Projekteringen beräknas ta ett år. Anbudsförfrågan tar sin tid. Byggnadstiden är beräknad till ett och ett halvt år. Sammantaget blir det tre år tills huset kan stå färdigt från det att vi har påbörjat projekteringen. Parallellt med projekterings- och byggnadsarbetet kommer driftsplaneringen att fortsätta i planeringskommittén för kongress- och kulturhuset. Mandatet för den kommittén fortsätter tills byggnadshandlingarna är klara. Det är viktigt att upprepa att innehållet i kk-huset i princip är klart, dvs. huvudsyftet med huset är att skapa möjligheter att uppföra eller framföra såväl kulturevenemang till olika tillställningar som konferenser i huset. Det är ingenting sagt om att man skall kunna producera kultur. Dock har man medgivit utrymmen för övning och repetitioner. Det viktiga i arbetet med driftsplaneringen blir förstås att finna ut vem som skall ta hand om driften: Skall landskapsstyrelsen eller staden t.ex. ställa resurser till förfogande eller skall turisthotellet bjudas helt och hållet eller tillsammans med kk-huset eller skall vilken privatintressent som helst vara med och bjuda eller skall kanske någon kulturorganisation som har stora intressen ta hand om den? 

 

Beslutet om vem som kommer att handha driften av kk-huset kommer att fattas efter en anbudsomgång, där kriterierna skall vara specificerade och kommer att innebära att marknadsföringen efter det kan påbörjas omgående. Jag anser att inom kommittén borde vi ha ett förslag till driftsalternativ klart till hösten. Landskapsstyrelsen kommer att besluta i frågan och eventuella budgetbeslut skall naturligtvis fattas av lagtinget.

 

En rimlig marknadsföringstid anses vara ca två år. Ändå har man de facto börjat marknadsföringen genom att turistförbundet t.ex. svarar rätt ofta på frågeställningar. Turistförbundet har också införskaffat den video, som vi visade i samband med presentationen av kk-huset, som de använder på sitt sätt.

 

Jag hyser alltså fortfarande gott hopp om att vi skall få en ändamålsenlig lösning för driften av kk-huset i god tid.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Det har gått en väldigt lång tid sedan kk-huset började diskuteras. Jag kan utläsa nu från landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson svar att det är en banks besvär som förhindrar Åland att få ett kongresshus och tydligen också förhindrar landskapsstyrelsen att starta planeringen av en driftsmodell för kongresshuset, vilket jag inte förstår. Okej, om inte projekteringen kan starta direkt, om det skulle bli en förändring på någon takbjälke eller liknande så att man ser sjön, men jag förstår inte planeringen av driftsmodellen. Det måste gå att redan nu ta beslut om den. Det måste redan nu gå att ta ett beslut på vad det kommer att kosta för en kongress att ha ett större möte på Åland år 2006 eller 2007 eller ett större kulturevenemang, exempelvis för Katrina som det har varit mycket debatt om som bra kunde sättas upp flera somrar i rad i detta fantastiska hus, om jag får säga min egen åsikt. Det står en modell av det här nere i aulan. Min fråga är: Skulle inte landskapsstyrelsen redan i dag kunna ta ett beslut om hur driften skall skötas? Gå ut med en anbudsförfrågan omedelbart i stort sett.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag anser inte att vi i dag skulle kunna ta beslut om driften eftersom vi faktiskt vill ha klart att vi kan påbörja bygget. Vi måste ha tålamod att vänta på det, men jag sade redan att arbetet fortsätter när det gäller driften och jag är också angelägen om att vi skall få fram ett driftskoncept i tillräckligt god tid. Det vi nu har framför oss är att vi har anlitat en konsult, som har fått i uppdrag att samla och sammanställa information om olika driftsalternativ när det gäller kk-husliknande verksamheter i Sverige. Det avtal vi skrev angav att han borde ha lämnat in informationen 15 mars; tiden går och vi har ännu inte lyckats få den av konsulten, så vi är lite besvikna på det. Vi har sagt i den tidigare kommittén att vi skall invänta den rapporten innan vi går vidare. Vi avvaktar och funderar om vi ändå måste gå vidare och låta avtalet falla i glömska. Det är förklaringen. Arbetet forsätter med driftsplaneringen ja.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Om jag förstår det rätt är det egentligen ett dåligt avtal som landskapsstyrelsen har gjort med en konsult som är orsaken till att vi inte får något besked på planeringen av driften eller någon driftsmodell. Tack för svaret på den frågan.

 

När kan du uppskatta, landskapsstyrelseledamot Gun Carlson, att vi kan se ett förslag på en driftsmodell? Är det år 2001 eller 2002 vår, vinter, kan du ge en liten antydan så att ålänningarna skulle kunna få veta när vi har ett kongress- och kulturhus färdigt?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag sade i mitt första anförande att till hösten anser jag att vi måste ha driftslösningen klar.

 

Ltl Sundback:

Fru talman! 

Jag hörde inte riktigt när det gällde avtalet om driften med konsulten. Jag var mycket förvånad över att landskapsstyrelsen överhuvudtaget engagerade honom för när jag hörde honom hade en helt annan uppfattning om hur ett kulturhus skulle se ut än det som landskapsstyrelsen håller på och planerar. Hans exempel var de exakt motsatta, de var ganska små och enkla och där var verksamheten det viktigaste, inte detta med besöksnäring osv. Om han nu försöker komma undan uppdraget men samtidigt kamma hem lite pengar, så tycker jag inte att det är förvånansvärt.

 

Men, fru talman, det jag vill säga här från socialdemokratiskt håll är att vi kommer inte att acceptera att projekteringen börjar förrän det finns ett klart och tydligt driftsförslag. Vi kan inte sätta igång ett projekt som vi vet att närmar sig 100 miljoner, men skattebetalarna vet inte hur detta skall skötas. Därför vill jag höra: Tänker landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson faktiskt påbörja projekteringen innan lagtinget har tagit ställning till hur driften skall skötas? I så fall blåser jag till strid genast nu!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

När det gäller projekteringen kommer den ingalunda att sättas igång förrän driften är klar, det inser vi också. Där tror jag att vi har helt samma åsikt. När det gäller avtalet med konsulten är det möjligen så att han kanske inte hade samma uppfattning som landskapsstyrelsen, men då är det väl bara bra för kulturorganisationer och andra, hela allmänheten, att man tar in också personer som inte från början är involverade i landskapsstyrelsens arbete. Det borde väl vara en fördel för slutresultatet. Hans uppdrag var i alla fall att insamla och sammanställa information om driften av tre olika kommunalt ägda kongress- och kulturhus i Sverige och inom Norden; han fick välja själv. Arbetet skulle omfatta de uppgifter som har angivits i bilaga, dvs. olika driftsmöjligheter, verklighetsfakta som vi kunde ange och i uppdraget ingick även att han skulle delta i och presentera ett endagsseminarium i Mariehamn för både lagtingspolitiker och för kulturorganisationer. Det är en besvikelse att han ännu inte har fått fram det och vi funderar vad vi skall göra. Jag tror att vi ändå skulle ha haft en stor nytta av hans åsikter i denna fråga.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman! 

Här pratas det om att marknadsföringen redan har börjat, och det äger väl sin riktighet. Jag själv har i över ett års tid talat om det kommande kk-huset i Mariehamn för massor av människor inom besöksnäringen. Men min fråga är: När man marknadsför och när man talar för någonting, så när kan vi räkna med att det här huset står färdigt? Det hjälper inte bara att prata utan det är också så, om vi skall vara lite långsiktiga och tänka oss för, att massor av kongresser har flera års framförhållning. Skall vi försöka arbeta målmedvetet för att få s.a.s. processen igång när det här är klart, så bör man också veta: när någon gång kan man tänka sig att flytta in i huset. Att bara prata och säga att det skall byggas skapar medvetenhet om att det kommer, men det skapar ingen seriositet om när man kan tänka sig att börja förlägga kongresser hit, och jag tror faktiskt att det också är ett viktigt incitament. När vi talar varmt för att komma till Åland och kongressa, när kan man tänka sig att börja utnyttja de faciliteterna? Jag tror att det är en jätteviktig fråga.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag är helt överens med ltl Lasse Wiklöf att det är en viktig fråga när vi kan komma in. Men, som jag redan sade också i inledningsanförandet, så länge besväret gentemot stadsplanen ligger i förvaltningsdomstolen kan vi ingenting göra. Vi kan inte förutse hur behandlingen kommer att gå. Vi kan inte påverka dem. Vi skall inte påverka dem. Vi måste vänta - lika otåliga som ltl Lasse Wiklöf är vi i landskapsstyrelsen och i kk-huskommmittén över denna fråga, men tyvärr, vi måste vänta, sedan först kan vi börja ta upp frågan i lagting, i budgetbeslut, säga när vi kan börja bygga, när det kan förverkligas. Vi kan inte göra någonting före.

 

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Arken eller Turisthotellet, som det heter, skall givetvis säljas och inte kopplas till kk-husets drift annat än på det sättet att byggnaderna står nära varandra och har vissa synergieffekter. Driften skall givetvis skötas av privata entreprenörer; kongressdelen skall vara självbärande vad gäller driften och kulturdelen skall ges resurser så att kulturen har råd att vistas i huset. Man måste inse att det här kommer att kosta. Kultur är ingenting som lönar sig ekonomiskt utan man får vinsten i form av andra värden. Man bör också få en redig och enkel driftsmodell med sunda ekonomiska förhållanden så att inga kostnader döljs och att det blir en ohållbar situation. Liksom socialdemokraterna anser jag att driften måste vara absolut klar innan projekteringen påbörjas. Jag vill t.o.m. gå längre och påstå att man måste utse driftsentreprenör i tidigt skede, kanske t.o.m. före spaden sätts i marken så att et företag som skall sköta driften i god tid hinner förbereda sig. Min fråga till landskapsstyrelsen är: Kommer man att utse driftsentreprenör i god tid, inte den dagen huset står färdigt utan långt före?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag tyckte att jag också här just svarade att jag sade i inledningsanförandet att vi kommer att arbeta med driften under tiden. Som jag sade anser jag att vi måste ha driftsalternativet klart i höst och jag är osäker på om vi ens har en chans att starta projekteringen före. Jag håller alltså med om att projekteringen inte kan startas förrän vi har driftsalternativet klart. Om man sedan hinner utse en driftsentrepenör är jag mera tveksam till, men det återstår att se.

 

Ltl Strand:

Fru talman! 

Jag har suttit och lyssnat och jag känner igen nästan alla ord från vår tid när vi var med i landskapsstyrelsen: ”invänta, avvakta, utreda, ingen som driver på i frågan”. Jag fick känslan då redan att man var nöjd med att det var så här och jag hoppas att det inte är det, utan att det verkligen är någon som driver på. Här ställs nu frågan hur planerar landskapsstyrelsen driften och ansvarige ministern ställer lite motfrågor, att det kan vara si och det kan vara så. Min fråga är därför: Hur ser den optimala driftslösningen ut för sittande landskapsstyrelse?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Den sittande landskapsstyrelsen har överhuvudtaget inte ännu diskuterat kk-husfrågan. Den ligger i kk-huskommittén som inte haft möte nu på ett tag. Jag förklarade redan varför det inte har gått att ordna möten eftersom vi har väntat på konsultrapporten. Den optimala lösningen kan jag därför inte ange här i dag eftersom vi inte har tagit beslut. Jag kan inte föregå ett ärende som är under beredning, det känner vi alla till, så jag kan inte svara på ltl Strands fråga.

 

TALMANNEN:   Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

 

Härefter upptas följande av ltl Danne Sundman ställda fråga:

 

Vilka upplysningar kan landskapsstyrelsen lämna med anledning av det IT-politiska programmet och fortsättningen på Wheelit-processen?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Frågan vilka upplysningar kan landskapsstyrelsen lämna med anledning av det IT-politiska programmet och fortsättningen på Wheelit-processen är väl lite beroende på vad frågeställaren önskar.  Det kan vara lite, det kan vara mycket som vi kan lämna. Men i stora drag från mitt perspektiv som ansvarig för IT-frågorna ser jag det ganska mycket som en nystart. Vi har i vårt handlingsprogram en skrivning om att Åland skall utvecklas till ett modernt informations- och kunskapssamhälle. Det är kanske inte så mycket nytt i det, men vi vill utforma ett regelsystem för näringslivet, där näringslivet av egen kraft skall kunna komma fram med olika utvecklingsprojekt och olika satsningar inom detta område. Vi har också en målsättning att göra teknologin tillgänglig för alla och det som kanske är väldigt viktigt för den här landskapsstyrelsen är att betona innehållet och användningen. Teknologin byggs ut med hjälp av privata entreprenörer som får ett visst stöd av landskapsstyrelsen och den infrastrukturen kommer att utvecklas på så sätt att vi nästan år räknar med att ha en modern väl utbyggd teknologi för de behov som finns på Åland; möjligen finns det tekniska problem med kapaciteten ut från Åland till andra områden, men det är alltså en teknisk fråga som jag inte tänker ta upp här i lagtinget.

 

Rent konkret kan jag upplysa om att i tredje tilläggsbudget finns det två poster som berör det här området. Det är för det första en IT-by på Klinten, där vi har gett möjligheter till aktieteckning i industrihus för att inköpa mark och vi har också tagit upp ett anslag för spridningen av teknologin genom att man regionalt kan ha datautbildning.

 

Frågan om det IT-politiska programmet har jag i första hand för egen del diskuterat tillsammans med tjänstemännen - jag har inte fört upp frågan till landskapsstyrelsen – och det IT-politiska programmet kommer att utformas  under den närmaste tiden. Inledningen av programmet tar upp den tekniska utvecklingen, problem och möjligheter samt informations- och kommunikationsteknologins roll i samhället. Där vill jag starkt betona att informationsteknologi är en sak, informations- och kommunikationsteknologi är en annan sak. Kommunikationen är det viktiga, som vi säger i vårt program: ”innehållet och användningen”.  I själva programmet tar vi upp utbyggnad av teknisk infrastruktur och också, märk väl, utveckling av intellektuell infrastruktur, dvs. hur man påverkas och hur man kan använda informations- och kommunikationsteknologin i skolor, i sitt eget tänkande, i sin egen verksamhet, hur man kan utveckla skrivandet och räknandet samt hjälpmedel inom alla olika områden, man kan säga ett humanistiskt perspektiv på teknologin. Sedan har vi IT i och för näringslivet, IT som en affärsstrategi för hela Åland, IT i den offentliga sektorn. Där finns det alltså en hel del projekt, inom huset med Intranet, och vi håller också på med att gå igenom intresseanmälningar för en hemsida. Vi har också tagit initiativ för att faktiskt underlätta hanteringen av skattegränsen, vilket ligger mig varmt om hjärtat genom att utnyttja den nya informations- och kommunikationsteknologin. Det är ett mödosamt arbete, men ett steg är alltid ett steg, som förhoppningsvis följs av flera. Tillgänglighet och delaktighet är en punkt och sedan också samverkansstrategier, dvs. hur skall Åland förhålla sig till andra områden, där vi behöver få ett samarbete med andra områden och där vi möjligen kan tillsammans bilda vissa tekniska kärnor och utveckla en särskild kompetens, t.ex. inom sjöfarten.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det gläder mig att höra att den nya IT-ministern är ungefär på samma linje som den förra när han säger att utvecklingen i näringslivet skall ske i företagen själva, tillgängligheten för alla är viktig, innehållet och användningen är det viktiga. Man verkar fortsätta på den inslagna banan, och det är bra.

 

Orsaken till att jag ställer frågan är att jag vill lyfta fram behovet av engagemang från landskapsstyrelsens sida i frågan. Jag kan kort säga om Wheelit-processen att den är ett utmärkt sätt att bedriva samarbete mellan näringsliv och offentlig sektor. Den plattform och det nätverk som har byggts upp kring Wheelit är väldigt viktig för Ålands utveckling när det gäller att ta steget fullt ut in i informationssamhället. De enskilda Wheelit-projekten är också av största vikt. Nämnas kan projektet Digitala-infrastrukturen, som ger ålänningarna tillgång till en heltäckande infrastruktur, vilket i sig är en förutsättning för utvecklingen. Övriga viktiga projekt är Bo och arbeta på Åland, Den digitala skolan m.fl. som har anknytningar till många andra politikområden. Inte minst är IT-byprojektet viktigt och landskapsstyrelsen skall ha en eloge för att man driver på den frågan. Det är viktigt att landskapsstyrelsen inte släpper utvecklingen, att man lutar sig tillbaka och bara förvaltar, utan att man aktivt driver på dessa frågor, som den förra landskapsstyrelsen gjorde. Det är viktigt med ett politiskt engagemang när dylika övergripande samhällsförändringar skall genomföras. Det är av största vikt att man bygger vidare på Wheelit-nätverket, att man har en aktiv dialog med näringslivet, att man jobbar vidare med de visioner som den förra landskapsstyrelsen formade.

 

När det gäller det IT-politiska programmet finns det färdigt utkast som den förra landskapsstyrelsen kunde ha avgett i mitten på mars. Den nya landskapsstyrelsen vill väl, som sades här, ge sin prägel på det och jag ville varna för risken att man sänker ribban; att man lägger fram program med en mindre progressiv IT-politik. Det förra programmet innehöll många konkreta förslag och satte en piska på ryggen på politikerna att driva IT-utvecklingen. Den övergripande visionen för den förra landskapsstyrelsens politik lydde att ge IT-området goda möjligheter att snabbt bli en central av det åländska samhällets utveckling och konkurrenskraft och den visionen förpliktar. Jag hoppas att den nya landskapsstyrelsen inte sänker ribban.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Jag hann inte beröra Wheelit-projektet, men jag kan försäkra ltl Danne Sundman att vi höjer ribban. Det är klart att vi höjer engagemanget och höjer ribban. När det gäller Wheelit-projektet finns det mycket att säga. Jag har ingen önskan att gå tillbaka i historien och anklaga någon för någonting, men Wheelit-processen kom igång på ett väldigt bra sätt och var ett mycket intressant upplägg. Det som nu är problemet är – jag skall citera några saker - att man säger att det vittrar sönder, att det sipprar ut, man frågar sig vem som håller greppet osv. Det är där jag tror att landskapsstyrelsen nu har anledning att ta ett grepp om ärendet, se på budgeteringen, se på ledningsfrågorna, se på organisationen och kanske få ett seminarium med en ny start. Jag tror att konsulterna håller sig framme i sådana här frågor, men jag tror att vi skall akta oss för att göra oss beroende av konsulter. När jag har funderat just på konsultupphandlingen såg jag att en konsult bedöms för hur mycket de fakturerar; utfaktureringen för en konsult i medeltal på det bolag som har varit involverat i Wheelit är 3,8 miljoner svenska kronor och det ansågs vara duktiga konsulter som får ut så mycket fakturering, men samtidigt när vi upphandlar konsulter måste vi vara försiktiga och veta hur de används och hur vi själva skall organisera detta. I fråga om Wheelit gäller det att ta tag i ekonomin, att ta tag i organisationen och ta tag i tanken att man samlar projekten. Nu finns det projekt som har kommit igång och som fungerar, och det är bra, men de som inte fungerar och där det ”sipprar ut och vittrar sönder” har vi anledning att se över det hela.

(TALMANNEN: Tiden är ute!)

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det är bra att landskapsstyrelsen tänker ta i frågorna och inte låta dem ”sippra ut”. Som jag sade är det väldigt viktigt med en politisk styrning. Jag har inte några skrupler mot fortsättningen. Jag hoppas att utvecklingen tar fart och att arbetet lyckas för den nya landskapsstyrelsen, men jag vill återigen poängtera att det är väldigt viktigt att satsa politisk tid på utvecklingen. Sedan den kanske kommer igång och blir självgående, men i det här skedet är den enskilde politikerns, IT-ministerns, roll väldigt stor och man behöver ha en klar politisk målsättning. Det hade vi i den förra landskapsstyrelsen och som jag redan sade ser jag att man kommer att gå på ungefär samma väg. Det kommer jag med varm hand att stöda från min plats här i lagtinget. I den form jag kommer att opponera mig är om man sänker ribban, men jag fick klart från IT-ministern att man kanske kommer att höja ribban, och det är väldigt glädjande.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Jag tror inte att det här är en fråga för en enskild person. Det vore ett dåligt system om man skall ha en IT-minister som skall hålla i alla trådar. Jag tror att det är uppenbart att det inte fungerar. Det viktiga för den här landskapsstyrelsen är att det finns en egen kraft, ett eget intresse i näringslivet som man skall hjälpa till att växa, att koordinera, ta fram osv. Det viktiga här är att landskapsstyrelsen utarbetar en organisation och har möjlighet att gå in och koordinera, samordna och stöda i de projekt där det finns risk, utvecklingskostnader osv. Om vi får en ny start på Wheelit-projektet tror jag att vi kan under nästa år faktiskt få en ganska välutvecklad IT-sektor både i den offentliga och i den privata sfären samt att vi också kan komma in mera på innehållet, användningen och spridningen till medborgarna.

 

Ltl Strand:

Fru talman! 

När jag hörde vicelantrådet trodde jag att han läste ur Wheelit-broschyren som kom ut efter det senaste seminariet. Jag saknar de konkreta åtgärderna. Det fanns många visioner, och det är bra. Vi får väl se framtiden an och se om det blir utredningar eller någonting konkret. Det är också rimligt at den nya landskapsstyrelsen skall få lite tid på sig i dessa frågor och kommer det bra förslag vill jag säga att jag kommer att stöda dem. Det fanns en konkret sak, nämligen IT-byn på Klinten. Jag blev lite fundersam därför att i finansutskottets betänkande stod det Klinten och Möckelö. Var det ett förbiseende eller kan jag räkna med att Möckelö-projektet behandlas på samma sätt som det på Klinten?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Jag är här för att svara på den fråga som finns här: Vad kan vi ge för upplysningar om det s.k. IT-politiska programmet och Wheelit-processen? I Wheelit-processen finns det olika konkreta saker som utvecklas, så det gäller att försöka hitta en lämplig organisation, klara ut rollfördelningen, budgeteringen osv. När det gäller IT-byn på Möckelö har landskapsstyrelsen fört fram till lagtinget ett initiativ som har omfattats. Det är väl mera ltl Strand som har tolkningsföreträde när det gäller lagtingets uppfattning än vad jag har. Det konkreta pågår på många olika plan. Det är utbyggnad av ADSL och andra olika tekniker, tredje generationens mobilnät under nästa år osv. Det är inte meningen att landskapsstyrelsen håller på med konkret utbyggnad och gräver ner fiberkablar och sådant, utan vi samordnar, ger stöd och försöker få ett organisatoriskt, ekonomiskt och strategiskt grepp på IT-utvecklingen.

 

Ltl Folke Sjölund:

Fru talman! 

Jag tycker att vicelantrådet Olof Erland har givit alldeles utmärkt och uttömmande svar på frågan, så jag avstår.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Jag är närmast ute efter en liten komplettering av det som vicelantrådet redan här har svarat på. Det var kanske inte så mycket konkret i hans långa inledningssvar, men det var ändå något. Man kan väl säga att IT-processen, sedan regeringen Nordlund 1 inledde sin verksamhet och kanske till delar också litet före det, men särskilt efter, så har varit som man populärt säger ”på vågens framkant”. Vi hör t.o.m. till de ledande områdena när det gäller utvecklingarna inom det område i världen som leder utvecklingen, axeln Stockholm – Helsingfors, ”Nokia-Ericsson-land”, där vi har Wheelit-processen som innehåller många delar. Tredje generationens mobiltelefoniupphandling är en annan del som är mycket väsentlig, ADSL-teknikens dragning ut runt hela landskapet osv. Då kom det i svaret från vicelantrådet att i och med den nya landskapsstyrelsen fick man se det som en ”ny start” - av det som har arbetats fram i det IT-politiska programmet skall vi få en ny start! Det skall vara någonting annorlunda, också i Wheelit-processen en ny start och att man höjer ribban. Jag tycker att ribban i den tidigare landskapsstyrelsen, där Danne Sundman var ansvarig för IT, var lite väl hög. Han är otroligt spänstig när det gäller höjdhopp, tror jag! Om man höjer ribban för mycket är risken att den helt enkelt blir för hög. Vari ligger ribbhöjningen och hur är det med nystarten? Vad innehåller den?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Det är mycket frågor utöver det som står i den givna frågan. Men vi känner det som så här i landskapsstyrelsen att vi tar ny fart. När det gäller Wheelit-processen och när det gäller IT-programmet finns det inget färdigt program, utan det finns ett utkast. När jag behandlar ärendet från min utgångspunkt så går jag igenom det, ungefär som med plan- och bygglagen: finns det någonting här som kan förbättras, som kan användas osv. Det är en normal process. När det gäller ”vågens framkant” tror jag att man kan säga om IT-utvecklingen att vi har en liten grupp med människor som är väldigt framåt – jag brukar lite ovärdigt kalla dem för teknofreaks – som är villiga att satsa pengar på avancerad teknik. Vi har ungefär 200 personer som är stadigt uppkopplade till bredband. Jag har räknat med att ungefär 1.000 har behov. Det är de som ligger i framkanten. Sedan har vi avancerade användare som är kanske de mest värdefulla i utvecklingsarbetet. De använder den teknik de behöver för innehåll, användning och tillämpning, produktutveckling. Där är utvecklingspotentialen. Sedan har vi också normala användare och de som kanske inte är så intresserade. De skall också få möjligheter att använda informations- och kommunikationsteknologin som ett hjälpmedel i arbetet. Tar man t.ex. åldringar osm vill bo hemma, kan de chatta med andra i samma situation och man kan ha kurser för att lära sig, man skickar ett e-postmeddelande innan man går och lägger sig, man skickar ett e-postmeddelande till sin läkare för att få råd om medicin och sådant. Det finns oerhört mycket för vanliga människor att utnyttja.

(TALMANNEN: Tiden är ute!)

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Jag är mycket glad över de besked som vicelantrådet har kunnat ge med anledning av den här frågan, speciellt mot bakgrund av att jag i början på november förra året hade anledning här i lagtinget att ställa en fråga om när vi skulle få ett IT-politiskt program och fick försäkringar om att det skulle komma senast i december. Men det kom aldrig något. Jag tycker alltså att talet om nystart är alldeles riktigt och att det också är fråga om en fördjupning av det hela.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

I rättvisans namn kanske man kan säga att det är inte fråga om nystart när projektet en gång har startat, men det gäller att ta ny fart och nya avstamp och egentligen organisera upp den verksamhet som pågår i näringslivet. Jag tror att näringslivet har intresse av att landskapsstyrelsen är med, kanske inte med en fast hand, men med en hjälpande hand att organisera det här. Jag tror inte att man kan riskera någonting genom att hålla ribban högt utan det gäller att se möjligheterna.

 

Ltl Boman:

Fru talman! 

Ltl Sundman frågade vad landskapsstyrelsen skall göra för att ta upp Wheelit-processen. Jag noterar att det är en mera sansad och verklighetstrogen syn på IT-utvecklingen som den nya landskapsstyrelsen har. Under Sundmans era, kanske för långa era, som framtidsminister och IT-ansvarig skedde så mycket slöseri med skattebetalarnas pengar

TALMANNEN: Anförandet skall riktas till landskapsstyrelsen!

Ltl Boman: Ja, men, det handlar om det här ärendet.

TALMANNEN: Ltl Boman riktar sig till Danne Sundman! 

Ltl Boman: Ursäkta, jag återkommer!

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Först om detta med nystart. Som har sagts här tidigare, är det naturligt att man gör en liten nystart när man kommer in utifrån i en sådan här intensiv process och det ger jag landskapsstyrelsen tid att göra. Det är viktigt att man startar upp upp alla cylindrar. När det gäller ribbhöjningen må väl landskapsstyrelsen få säga att det avser att höja ribban, men jag undrar om sidostagen räcker till att höja ribban ytterligare, men det får vi se. Det är precis som IT-ministern säger, att det här skall inte kretsa kring en enskild person, det kanske var lite så i början under förra landskapsstyrelsens period, utan det skall genomsyra all verksamhet och det skall bli en självgående sak, men man måste skjuta på i början lite och det är det jag vill att den nya landskapsstyrelsen också skall göra. Som IT-ministern sade tar utvecklingen fart under de närmast tre-fyra åren och jag vill påminna om ÅSUB:s färska rapport om IT som visar att ålänningarna verkligen är med på noterna. De tär inte en par hundra som har tillgång till tekniken utan det är ungefär 80 procent som har tillgång till både Internet och mobiltelefon och detta är världsledande siffror. Det visar också att det finns en stor tillväxtpotential i näringslivet och vi såg också häromdagen en affär som blev klar som visar att det är nu tillväxten börjar för Ålands IT-näring. Jag är övertygad om att om vi slår våra kloka huvuden ihop här kan vi tillsammans ta vara på de möjligheter som utvecklingen ger och jag kommer med intresse att hjälpa till och följa landskapsstyrelsens jobb i den här frågan.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Jag noterade ingen fråga i det som ltl Sundman anförde utan mera en plädering för någonting. Jag skulle bara vilja säga att när det gäller IT-användning på Åland är det ett exempel på att folk i allmänhet tar till sig teknik när de har behov. Det är klart att på en ö som Åland finns det mycket att utnyttja när det gäller informations- och kommunikationsteknologi, också det att Åland har ett spritt boende. Jag tycker också att man måste normalisera IT-diskussionen och ta det för en teknologi jämförd med andra teknologier: telegraf, telefon, television, integrerade kretsar, transistor osv., allting får en uppmärksamhetsprofil i början, men sedan gäller det att i alla fall som offentlig myndighet att se till att man använder tekniken, att den sprids, att man tänker på innehållet och inte bara en teknologi som är en rolig grej för sig. Det viktiga i landskapsstyrelsens program är den markeringen att nu är vi inne i den fasen där det här skall normaliseras som ett hjälpmedel som många kan ha nytta av. Jag nämnde detta med åldringar bara som ett exempel, men också här i huset finns det anledning att se över utnyttjandet av interna nät, av möjligheten att komma in och fylla i dokument via Internet. Det är en sak som är på gång och använda e-post och liknande. Det intressanta med e-posten är att det egentligen ökar behovet av vanligt brevskrivande och vanlig kommunikation.

 

TALMANNEN:  Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

 

Härefter upptas följande av ltl Barbro Sundback ställda fråga:

 

Är landskapsstyrelsen beredd att upplåta sitt markområde i Haddnäs för behandling av avfall, vilket ursprungligen var syftet med markinköpet?

 

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!   

Landskapsstyrelsen har inte diskuterat frågan om att upplåta sitt område i Haddnäs för behandling av avfall därför att det egentligen har funnits någon anledning sedan den här landskapsstyrelsen började sitt arbete. I en tidigare landskapsstyrelse fattades ett beslut, som jag skall citera delar av: ”att verka för att den framtida avfallshanteringen i landskapet samordnas genom att uppföra en gemensam behandlings- och deponianläggning i Haddnäs. Avgörande för om det kommer att vara möjligt att uppföra anläggningen i Haddnäs är kommunens inställning till att utöka samarbetet i avtalsfrågor.” Det beslutet togs i landskapsstyrelsen den 31 augusti 1995. Vid det tillfället var köpet av markområdet ännu inte fullföljt eftersom landskapsstyrelsen den 9 december 1995 beslöt att fullfölja köpet av markområdet i Haddnäs.

 

För att alla skall få en klar bakgrund till vad man gick in för det landskapsstyrelsebeslutet vill jag citera beslutet från protokoll nr 13/19.12.1995: Ärendet är  köp av markområde i Lemland och beslutet är följande: ”Beslöts att fullfölja köpet av ett markområde i Haddnäs Lemland i enlighet med köpebrevet från 11.11.1994. Köpet fullföljs för att skapa förutsättningar för att framdeles på bästa möjliga sätt utveckla avfallshanteringen i landskapet. Landskapsstyrelsen kommer i samråd med kommunerna att tillsätta en arbetsgrupp för att ytterligare utreda metoderna för omhändertagande och slutbehandling av avfall. Området tas inte i bruk förrän utredningarna är färdigställda och förhandlingarna med Lemland fullföljts. Vid ärendets behandling anmälde landskapsstyrelseledamoten Anders Englund avvikande mening.” Det är hela beslutet.

 

Detta landskapsstyrelsebeslut har fullföljts till de delar det gäller tillsättande av arbetsgruppen och färdigställande av utredningarna. Däremot kvarstår två saker att klarlägga, nämligen kommunens inställning till utökat samarbete i avfallsfrågor och, att märka, att fullfölja förhandlingarna med Lemlands kommun; veterligen är de ännu inte ens påbörjade.

 

Vad den första öppna frågan beträffar har Lemlands kommun i stöd av sin avfallshanteringsplan avfallshanteringen ordnad i egen regi och, som jag sade, de förhandlingar som omnämns i landskapsstyrelsens beslut att skulle föregå ett ibruktagande av området har inte ens påbörjats. I senare landskapsstyrelser har frågan om avfallshantering i Haddnäs, vad jag kan dra mig till minnes, omvärderats eftersom man har sagt att man inte mot kommunens vilja kommer att verka för uppförande av någon avfallshanteringsanläggning i Haddnäs. Därför antar jag, på goda grunder, att den nuvarande landskapsstyrelsen mot bakgrund av tidigare beslut inte är beredd att upplåta markområdet i Haddnäs eftersom de åtgärder som förutsatts i besluten inte har vidtagits.

 

Frågan som ltl Sundback ställer är kanske inte ens relevant i nuläget. Jag förutsätter nämligen att de kommuner som har gått samman och bildat Ålands miljöservice för att samarbeta i avfallsfrågor också löser frågan om en plats för behandling av sitt eget avfall på ett område i någon av de kommunerna. Metoderna har utvecklats. Avfallshanteringen kan betraktas som en industriverksamhet och därför verkar det inte särskilt framsynt att ta ett orört område med växande fin skog i anspråk för avfallshanteringsverksamhet.

 

Ltl Sundback:

Fru talman! 

Landskapsstyrelseledamoten Eriksson ger ganska klara besked. Även om inte landskapsstyrelsen har behandlat frågan, så politiskt är inte han villig att upplåta Haddnäs för det ändamål som marken en gång i tiden köptes. Det kostade skattebetalarna 1,5 miljoner mark och det är ett stort område och det skulle användas just för en gemensam avfallshanteringsanläggning för hela Åland. Nu är det så att landskapsstyrelsen har beslutat att i stort sett alla deponier skall slås igen från 1.1.2002. I Mariehamn kanske det kan vara så att man kan använda Svinryggen ännu under 2003 genom att ytterligare transportera bort en del avfall osv., men det finns ingen långsiktig lösning för de åländska kommunerna när det gäller att trygga mottagningen av de deponirester som de facto kommer att finnas. Det är klart att man kan transportera bort en hel del, men det är inte någon trygg lösning därför att mottagarna kan säga nej. Jag tycker ändå att detta är ett allvarligt ställningstagande från ledamoten som har ansvar för detta i landskapsstyrelsen; om inte Haddnäs t.ex. kan hyras av Ålands miljöservice tror jag att det blir väldigt svårt att lösa frågan. Nu är det så att Sune Eriksson och landskapsstyrelsen har det övergripande ansvaret för verksamheten. Vart skall kommunerna föra de deponirester de har efter detta år?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!   

Själva avfallshanteringsverksamheten är en kommunal angelägenhet. Det är sant att landskapsstyrelsen är en överordnad myndighet i det fallet, men den praktiska verksamheten skall skötas av kommunerna. Man har bildat Ålands miljöservice och jag antar att man inom den organisationen har en lösning på frågan om var en eventuell deponi skall lokaliseras. Lemlands kommun är inte ens med i Ålands miljöservice utan vi har vår avfallshantering ordnad på ett sätt som troligen kommer att fylla alla krav. (Från salen, ltl Wiklöf: sluta med bypolitiken!) Därför ser jag ingen anledning att detta område skulle utnyttjas eftersom frågan och ansvaret ligger hos de kommuner som har bildat Ålands miljöservice.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!  

Jag blir chockerad nu när landskapsstyrelseledamoten Eriksson inte uppträder som en minister utan som bypolitiker från Lemland. Hur man än ser på frågan har landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson i den här frågan ett ansvar för avfallshanteringen på Åland för alla kommuner. När man köpte in området var landskapsstyrelsens övergripande tanke, och vi måste alla hålla med om att den är vettig, att för att Åland skall kunna klara sin avfallsproblematik skall vi försöka ha en gemensam avfallsdeponi. Då blev man väldigt förskräckt därför att de första utkasten var en ganska stor anläggning, men nu är det inte fråga om det eftersom processen har drivit fram sortering, det finns transportmöjligheter av avfallet bort till andra ställen, men vi saknar en anläggning som under alla förhållanden kan trygga en mottagning av deponiresterna. Om landskapsstyrelsen inte ännu är villig att vara med och lösa det här blir det väldigt problematiskt. Det måste ministern inse. Det finns ingen plats i Mariehamn och därför försöker man bilda kommunförbundet. Det är många som vill vara med i det. Landskapsstyrelsens givna bidrag är att upplåta marken i Haddnäs för den här verksamheten. Det är inte Lemlands kommun som äger den.

 

En annan fråga: Vart skall Ålands problemavfall ta vägen 1 januari 2002? Landskapsstyrelsen äger 50 procent i den verksamheten.  Byggnaden har dispens till det här årsslutet. Vart skall de ta vägen sedan?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!   

När ltl Sundback resonerar på det sätt som hon gör får man osökt den känslan att det finns kommuner som inte har haft ambitionen att ordna sin egen avfallshantering på ett sådant sätt som lagen förutsätter, att man kan ta vara på allt i fråga om avfallshanteringen. Man har väntat på att man får köpa soporna till någon annan kommun. Det är det som det handlar om i det här sammanhanget. När vi fick budet i Lemland – och jag må få prata som bypolitiker eftersom området ligger i Lemland – tvingades vi sköta verksamheten, men det finns kommuner som inte har gjort det. Så mycket skall vi väl vara eniga om i alla fall. Därför förutsätter jag att Ålands miljöservice, där alla kommunerna är med, skall klara av att sköta frågan och lösa den.

 

Ltl Strand: Fru talman! 

Ansvarige ministern säger att kommunerna skall sköta det. Det har han formellt rätt i. Jag har noterat att förra ministern, vår ledamot Lindeman, var med och tog ett beslut som gör att stationerna måste stängas vid årsskiftet. Nu har jag noterat i media och någonstans till att Sunds kommun kommer att begära dispens från stängningen. Då är min fråga: Kommer nya ansvarige miljöministern att ta sitt miljöansvar eller tänker han börja gå in i en dispenscirkel?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Tillsvidare har jag inte sett någon dispensansökan hos landskapsstyrelsen i den här frågan, men jag har nog den grundinställningen att har man fattat ett beslut en gång skall det också följas.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!  

Det känns faktiskt frustrerande efter att ha haft förmånen att arbeta med Gun Carlson på det här området, där man ansåg frågeställningen visavi avfallets skötsel i slutländen så svår att landskapet definitivt måste in och försöka hjälpa till för att vi skulle klara det här, att nya ministern har mage att rent ut säga att han tar sin hand från detta – för det är det han har sagt i dag. Nog är det magstarkt, vännen Sune Eriksson! Jag är lite chockad. Detta är en av våra allra viktigaste miljöfrågor vi har på åländsk botten i dag. Är det verkligen sant det som landskapsstyrelseledamoten Eriksson säger som ansvarig för miljöfrågorna, att det här skall kommunerna få klara på egen hand. Punkt och slut! Jag hade trott att även om kommunerna är ålagda att klara ut de primära sakerna när det gäller avfallsproblematiken man ändå i den utomordentligt svåra frågan, där vi i 25 år har inventerat allt som står till buds för att hitta någon gemensam plats, skulle kunna påräkna någon assistans och hjälp. Men nää! Vi har inte, kära vänner, fått det något bättre på miljöområdet, vi får det ju mycket, mycket värre, för nu får vi inte ens räkna med hjälp från landskapsstyrelsen. Nej, gudbevare oss för en sådan här utveckling!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!   

Landskapsstyrelsen stöder på alla sätt både kommuner och företag rent ekonomiskt och på annat sätt. Men landskapsstyrelsen kan inte gå in och börja ordna några deponier eller liknande i någon av kommunerna. Det måste väl också ltl Wiklöf inse, även om han är smått chockad.  (Från salen: ltl Wiklöf: jag är mycket chockad)  Det verkar som ltl Wiklöf helt skulle ha glömt bort att det har skett en markant utveckling på detta område så att de allra största delarna (Från salen, ltl Sundback: största ja) av avfallshanteringen kan skötas var som helst. Den tidigare landskapsstyrelsen hade också satt som villkor för en viss kommun som sökte om pengar för en behandlings- och mottagningsanläggning att man skulle möjliggöra för andra kommuner. Det är helt korrekt, så kom inte säg att inte landskapsstyrelsen stöder och tar sitt ansvar, men vi kan inte direkt utan lagändringar blanda oss i det rent praktiska arbetet.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!  

Jag vet egentligen inte vad man får säga för att inte gå utanför ämnet, men jag skall försöka hålla mig till det så gott det går. Jag måste säga att när man hör att landskapsstyrelsen skulle föra en bypolitik här är detta helt fel. Det är självklart att landskapsstyrelsen vill inte, kan inte, får inte köra över en kommun totalt. Man har inte från landskapsstyrelsens sida tidigare tagit kontakt med rågrannar, det finns inga tillstånd, det finns ingenting för den planerade anläggningen i Haddnäs, bara lite skisser och konsultutredning vad det skulle kunna användas till.

 

När det gäller problemavfall, mellanlastning och borttransportering kan det gott och väl ske på vilka industriområden som helst. (Från salen, ltl Wiklöf: vi har ställt frågan till landskapsstyrelsen !)  Jag tycker att t.ex. Lemland skulle inte ha något emot att ha viss industriell verksamhet, men deponi kommer aldrig att ske där. Där får ltl Sundback se om det går att köra över eller hur man skall göra.

 

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag måste börja med att säga att jag har en viss sympati för landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson i dag. Det är en jättesvår fråga. Jag tyckte att det var den svåraste frågan vi hade som jag ansvarade för under min landskapsstyrelseperiod, men för att den är svår kan man inte bara lämna den åt sidan utan man måste jobba med den hela tiden. Det som var aktuellt och som jag faktiskt vill ställa frågan om är att det tog en evinnerlig tid innan Ålands miljöservice bildades och det var det ena mötet efter det andra innan det blev klart hur det skulle fungera, innan det blev ett fullmäktige osv. Då hade jag diskussioner med bl.a. Sigurd Lindvall om att så snart bildandet skulle bli klart ville landskapsstyrelsen ha överläggningar med Ålands miljöservice för att tillsammans diskutera hur man går vidare, vad landskapsstyrelsens roll är, vad miljöservicens roll är och hur kommunerna har det ställt till dags dato, precis det som har diskuterats här. Min fråga är: Har det varit någon form av kontakt mellan miljöservice och nya landskapsstyrelsen? Det hände nämligen precis i slutet av min period.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!   

Det känns i alla fall bra att några i lagtinget begriper det verkligt svåra i den här frågan! Ltl Lindeman har arbetat med de här frågorna och det är ingalunda så att varken jag eller landskapsstyrelsen  negligerar frågorna på något sätt, utan tvärtom, vi jobbar med dem för att få en lösning, och en lösning i den riktning som ledamoten Lindeman som miljöansvarig stakade ut. På frågan om kontakterna med Ålands miljöservice kan jag säga att det har inte varit några diskussioner, men jag ser fram emot att det blir diskussioner och om det ankommer på mig att ta kontakten härefter, så kommer jag givetvis att göra det. Jag hörde bara rätt nyligen att styrelsen inte ens har sammanträtt. (Från salen, ltl Strand: det är fel!)  Det är möjligt att man nu har gjort det. Det tog dock länge innan styrelsen sammanträdde och jag har också hört med vilka motiv styrelsen sammansattes – men det skall jag inte ta upp här.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Enligt EU:s avfallsdirektiv skall man behandla avfall i fyra omgångar. Först skall man återanvända så mycket som möjligt, sedan skall man återvinna materialet ur avfallet, som tredje ben skall man utvinna energi genom förbränning ur materialet och som fjärde prioritet skall man deponera. Om alla ålänningar och företag skulle följa EU:s avfallsdirektiv till fullo skulle endast 500 ton deponirest kvarstå per år och då räknar man bort också den s.k. inerta delen, stenar osv. Mot den bakgrunden vill jag fråga landskapsstyrelsen: Anser landskapsstyrelsen att det behövs en deponi överhuvudtaget eller avser man att utreda och hjälpa kommunerna med alternativet att forsla bort den lilla deponirest, som de facto bara blir ett enda lastbilslass per vecka?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!   

Vi har inte diskuterat den frågan i den här landskapsstyrelsen. Men om man kommer till det  EU-direktivet till slut att man följer alla dessa fyra åtgärder, så tror jag inte att det blir så stora problem med deponiresten på 500 ton heller. I dag när sorterings- och återvinningsverksamheten ännu inte är utvecklad finns det problem med den. Det är där man måste sätta in stöten att se till att återanvändning, återvinning och energiproduktion startar ordentligt och att man får igång det. Beträffande enerigproduktionen kan jag säga att det görs för närvarande en utredning på det området och sedan får vi se när det blir 500 ton kvar vad man kan göra med den lilla resten.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

I mitten på åttiotalet bildades Ålands problemavfall där Ålands landskapsstyrelse är delägare. År 1992 beslöts på Ålands problemavfalls bolagsstämma att verksamheten skulle utvidgas till också återvinning. I dag är problemavfalls verksamhet större på återvinningssidan än vad den är på problemavfallssidan. Det i sig har skapat problem. Vad jag frågar mig är om kommunerna inte kan lösa detta och på nästa Ålands problemavfalls bolagsstämma ålägger Ålands problemavfall att ta hand om allt det här: återvinning, deponering osv., hur ställer sig landskapsstyrelsen till det? Då kommer landskapsstyrelsen att bli delaktig och måste också ta ett ansvar. Det är trots allt bolagsstämman som besluter hur man skall göra. Ålands miljöservice har inte klart för sig vad de skall göra. För min del skulle jag vara helt beredd att renodla uppgifterna mellan Ålands problemavfall och Ålands miljöservice. Men bland de åländska kommunerna finns det ett stort motstånd att ta ansvaret, utan man sätter det som detta kommunalt och landskapsägda bolags uppgift att sköta återvinningen. Jag är ganska säker på att vi står in för ett ganska stort problem, men jag vill veta hur landskapsstyrelsen kommer att agera i sådant fall på en bolagsstämma,  i så fall att inte kommunerna kan lösa detta.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!   

Jag uppfattar ltl Sjöbloms fråga som rent retorisk, eftersom vi inte är i den situationen. När och om vi kommer i den situationen kommer landskapsstyrelsen givetvis att diskutera det och göra det bästa möjliga av hela avfallshanteringsverksamheten, som delägare i Ålands problemavfall. Men det var intressant att höra att Ålands miljöservice inte klarar av någonting i de här frågorna, som ltl Sjöblom sade. Jag hade nog trott att de skulle klara någonting i alla fall!

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

För att göra frågeställaren lite mera nöjd. Vi har fått klart för oss här i dag att Ålands miljöservice drivs med full kraft. Kanske man kunde tänka sig den vägen då att Ålands miljöservice skulle gå till landskapsstyrelsen och anhålla om och fråga: Finns det några områden som landskapsstyrelsen kan upplåta för Ålands miljöservices verksamhet? Jag tycker att alla möjligheter finns för det nya bolaget att söka områden. Jag förutsätter också att landskapsstyrelsen i möjligaste mån kan ställa upp och erbjuda eventuella områden, inte specifikt i någon kommun, men med tanke på landskapsstyrelsens övergripande ansvar kanske man gemensamt med Ålands miljöservice kan lösa detta problem.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Jag måste säga att jag är väldigt deprimerad över den här diskussionen. Det är på något vis nu som om Lemlands politiker står här och kritiserar Ålands miljöcentral och alla möjliga andra som är involverade i processen. Det är så att landskapsstyrelsen har en gång redan rett ut på vilka platser på sin mark man kan ha deponin. Det har talats om Grelsby och det har talats om Haddnäs, som sedan inköptes för ändamålet. Djurvik var också involverat. Detta har man utrett för länge sedan. Då var stämningen den att landskapsstyrelsen skall vara med och långsiktigt och lösa detta. Nu, när vi måste lösa frågan med tanke på EU-direktivet, drar sig den ansvariga ministern undan och får flankstöd av sina lemlänningar för att motarbeta en central lösning! Hur vi än gör, och ministern medger det själv, så blir det en deponirest och att den skulle försvinna av sig själv är omöjligt, både kommunerna och landskapet har ett ansvar att se till att denna deponirest kan bli omhändertagen också på Åland. Det är också en del av EU:s avfallshanteringspolitik. Nu är situationen den att ingen i ansvarig position vill ta något som helst initiativ i den här frågan utan man skjuter den tillbaka på alla möjliga andra. Jag tror att det måste från kommunernas sida till ett samarbete och det finns förutsättningar för det, men nu, när landskapsstyrelsen har ett markområde som är särskilt inköpt för detta, skall det tydligen inte kunna ställas till förfogande. Diskussionen med Lemlands kommun får väl hyresgästen på Haddnäs sköta. Det är inte landskapsstyrelsens primära sak. Det är någonting som kommunen och den som arrenderar området skall lösa sinsemellan. Men om ansvariga ministern säger, att man inte tänker upplåta området för det ändamål som marken har köpts för, då tycker jag nog att det är ett politiskt ganska allvarligt läge vi är i. Inte kan man göra så med skattemedlen, att man tycker att plötsligt när det inte passar en kommunalpolitiskt att det här inte skall användas för det ändamålet!

 

TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Sundback: Jag återkommer till den här frågan i höst och då vill jag verkligen ha klart besked på hur frågan skall lösas.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!   

Först till jag påpeka, att jag har inte varit med och använt skattemedel för detta ändamål. Det är helt andra krafter som har gjort det. (Från salen: lagtinget har beviljat) Jo, lagtinget har beviljat, men jag tror inte att jag var riktigt med om det beslutet. Nu pågår en febril verksamhet bland entreprenörer med återvinning, återanvändning och man har planerar också kompostering, så den biten börjar  rentav fungera innan kommunerna egentligen har utvecklat sin sorteringsverksamhet på ett vettigt sätt. (Från salen, ltl Sundback: men det är problemavfall det gäller) Vi såg rätt nyligen  Ålands problemavfalls statistik över hur kommunerna har skött sin återvinningsverksamhet. Det är rätt bristfälligt i många kommuner ännu. Att bara sitta med armarna i kors och vänta på att landskapsstyrelsen skall ställa upp på det ena eller det andra sättet tycker inte jag att går ihop med den lagstiftning som finns på detta område. Men det är kanske bra att det spetsar till sig i denna fråga, för det tror jag är enda sättet att få den löst. (Från salen, ltl Sundback: det är sant)  Då är det inte enbart landskapsstyrelsens ansvar utan lika mycket och kanske i ännu högre grad kommunernas ansvar. Men att landskapsstyrelsen skall ställa upp och hjälpa till är alldeles självklart, inom de ramar och på det sätt som är landskapsstyrelsens ansvar.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Frågan är slutbehandlad.

 

 

Härefter upptas följande av ltl Harriet Lindeman ställda fråga:

 

Hur avser landskapsstyrelsen höja nyttjandegraden i de nu lågt utnyttjade sjöskolorna och deras simulatorer samt sjösäkerhetscentrets hela kapacitet?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Ålands sjösäkerhetscentrum har nu verkat i ungefär ett år och anses höra till de bättre i hela norra Europa när det gäller sjösäkerhetsutbildare. Detta säger vi också i budgetskrivningen. Nu måste sjösäkerhetscentret få sin permanenta utformning och till det hör lagstiftning, som vi av kända skäl inte har hunnit få till stånd.

 

Den egentliga kursverksamheten startade i mars i fjol, som jag sade och det var en kort vårtermin, men från augusti 2000 kan man säga att full verksamhet har pågått med kursdeltagare från såväl sjöskolor som rederier. Drygt 500 har erhållit utbildning och fördelningen mellan skolor och rederier var ungefär 50/50. Av de rederier som har deltagit är ungefär 70 procent ”hemmarederier” och 30 procent från Finland och Sverige. Under denna vårtermin är kursverksamheten fulltecknad och där är det mest utomstående. Också här är fördelningen mellan de utomstående ungefär 70 procent hemmarederier och 30 procent bortifrån.

 

I budgeten för detta år hade landskapsstyrelsen en skrivning om koordinationen mellan sjöskolorna och sjösäkerhetscentret och denna koordination försöker man genomföra på de berörda enheterna. Simulatorerna administreras av respektive skolor och som jag sade redan försöker man hitta koordinationsmodeller. Naturligtvis anser man att simulatorerna mycket väl kan finnas t.ex. i samma hus, men ändå är det viktigaste att inse att behoven för de olika yrkesgrupperna som deltar i simulatorsverksamheten är ganska olika. Det är maskinrumssimulatorer och navigationssimulatorer vi talar om. Man kan mycket väl genomföra samövningar, men i grunden är behoven så olika att det inte är riktigt meningsfullt.

 

När det gäller tekniska läroverket har man olika tider för övningar, sammanlagt 32 veckotimmar under hela läsåret. Det betyder att nästan allt är fullbokat. När det gäller sjöfartsläroverket anger de sin användningstid i tre hela kalenderveckor och sex tvådagarsövningar. Det är lite mindre fyllt än för tekniska läroverket, men det är ändå rätt mycket. När det gäller tekniska läroverket har man några lediga veckor och tider, och de tider som är lediga är kvällar, helger, jullov, sportlov, midsommar, semestertiderna, dvs. under skoltiderna finns det ingen ledig kapacitet. När det gäller navigationsskolan är kapaciteten t.ex. under hösten 2001 fem-sex lediga veckor; den lediga kapaciteten är inte stor här heller.

 

En trend som man just nu ser är att rederierna gärna tar i åtagande de kurser som finns som är behörighetskrävande och som man måste ha för att uppgradera utbildningen eller för att behålla sina behörigheter. Det är t.ex. olika trim- och stabilitetskurser. På sjöfartsläroverket är det mycket krishanteringskurser och en hel del olika kurser som jag inte hinner redogöra för. M.a.o. ges dessa större prioritet bland rederierna än simulatorkurserna, som inte är obligatoriska, eftersom de inte finns överallt internationellt utan det är någonting som vi har hos oss.

 

Vi har också marknadsföringsåtgärder på gång, där man sammanställer de olika faciliteterna inom sjösäkerhetscentret och skolorna, så där kommer vi också att hinna med.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Tack för det svaret. Det är lovande för framtiden att det arbetas så mycket på sjöskolorna som det görs. Tittar man lite i backspegeln var tanken med sjösäkerhetscentret – när det nu faktiskt är färdigt – att det också skulle vara spindeln i nätet för alla sjöskolor, dvs. om man från utomstående rederier, vilket land det än handlade om, ville ha en kurs i antingen det ena eller det andra, så kunde man vända sig till en person som sedan skulle sy ihop en lämplig utbildning och man skulle inte behöva vända sig till olika skolor beroende på om simulatorn fanns där osv.  Jag är alltså intresserad av att veta: har det lyckats med samordningen – jag fick lite svar i första inlägget – och tror landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att det finns förutsättningar för denna samordning, som ändå är så pass viktig? Min andra fråga är att vi säkert har en av världens bästa sammantagna kunskaper och utrustning i både simulatorer och nu också med tillkomsten av sjösäkerhetscentret. Då måste den utnyttjas på både kvällar, lördagar och söndagar, somrar osv. Till min kännedom har kommit att det finns också privata intressen som skulle vilja utnyttja faciliteterna. Finns det intresse hos landskapsstyrelsen att ge möjlighet också för privata intressen att bedriva utbildning på de tider som skolorna inte behöver det, utan kanske mera för rederier osv.?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

När det gäller den senare frågan säger vi i den av lagtinget godkända budgeten för år 2001 att man försöker öka tillgängligheten och därmed en optimal användning av tillgängliga resurser i landskapets skolor. Där säger vi också att det ”avses ske i samarbete med privata aktörer”. Det finns alltså ett intresse, men skolornas behov måste ändå gå först eftersom det är samhällsmedel vi satsar.

 

När det gäller utnyttjandet har det visat sig att inte vill rederiernas personal sätta sig på kvällar och nätter, lördagar och söndagar, jullov, påsklov, midsommar och köra simulator även om det säkert är jätteintressant. Det har också blivit avbokning nu just för någon dag sedan – den blev avbokad på grund av fågelskytte. Prioriteringarna varierar!

 

När det gäller möjligheterna att få sjösäkerhetscentret ”som spindeln i nätet” är det lagstiftningen som skall utgöra grunden. Det arbetar vi på. Det skulle säkert vara praktiskt av många skäl, men ändå är det skolorna sinsemellan som vet bäst vad som går an.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag vill understryka också från min sida, att jag inte menar att skolorna skall ge avkall på sin nödvändiga utbildning. Tvärtom är det viktigt att de får verka i utrymmena och får en mycket hög och god utbildning. Vi vet också av tradition att skolorna vill vara väldigt självständiga och vi har i andra sammanhang många gånger diskuterat svårigheterna skolorna emellan. Man kan ändå ha en förhoppning om att skolorna sätter sig ner tillsammans och ser vilka tider det finns för annan verksamhet och kanske t.o.m. måste tydliggöra det på ett annat sätt; man kan inte begära att en skola skall ha skolan ifall att de behöver den, utan de måste också ha skyldighet att berätta när vi behöver den och när det finns möjligheter för utomstående så att den på det sättet kan utnyttjas väldigt bra. Tycker landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att det är tillräckligt bra i dag eller finns det möjligheter att utveckla det ytterligare?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Som jag sade, visar det sig att de lediga veckorna är mycket få och att de ligger på de omöjliga tiderna ur rederiernas personals synpunkter. Det är verkligheten i dag. Men hur det utvecklar sig om något år är svårt att säga. Samordningen kommer också att underlättas. Först skall vi ha en lag om sjösäkerhetscentrum. Vi skall också ha vår yrkeshögskolelag som säkert kommer att ange i vilken grad skolorna skall och bör samarbeta, så jag tror att här finns många möjligheter att utveckla.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Den här frågan anknyter till den tidigare debatten om Ålands yrkeshögskola. Som jag sade då anser jag det viktigt att man låter skolorna inom yrkeshögskolan koncentrera sig på det man är bäst på, nämligen den traditionella grundutbildningen. Vidareutbildning, kompetensutveckling och övrig utbildning för näringslivet bör skötas av privata företag. För att denna utveckling skall vara möjlig måste dessa företag ges möjlighet att utnyttja den enorma resurs som skolornas faciliteter innebär och som till stor del står outnyttjade. Man måste inse att skolornas faciliteter inte ägs av skolorna utan av landskapet Åland och i förlängningen av Ålands folk som med skattemedel har byggt upp dem. Givetvis skall skolornas verksamhet prioriteras vid utdelning av resurser, men man kan också ställa krav på skolorna i större utsträckning att planera och koncentrera sin användning av vissa faciliteter till vissa perioder, veckor eller dagar, så att det blir lättare för utbildningsföretag att utnyttja resurserna. Det är en naturlig utveckling att kommersialisera denna typ av verksamhet. Rederier och andra potentiella kunder vill kunna köpa sin utbildning av ett företag. Det är mycket svårt att få ett samarbete med den offentliga utbildningen eftersom kulturen i dessa organisationstyper är helt olika. Att förmedla kunskap är lika med business och utbildningen inom t.ex. sjöfartsbranschen kunde bli en stor framtidsnäring på Åland. När den traditionella sjöfartens verksamhetsförutsättningar kringskärs är det viktigt att utveckla kringnäringar, särskilt sådana som behåller sjöfartskunnandet på Åland. För att detta skall vara möjligt måste man öka nyttjandegraden för de utbildningsfaciliteter som finns i landskapet och släppa till för privata utbildningsföretag.

 

Jag fick inte riktigt klart för mig i utbildningsministerns förra svar: Hur är landskapsstyrelsens inställning i denna fråga och hur kommer man att behandla det initiativ som lämnats av några entreprenörer?

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Det som ltl Danne Sundman läste upp har jag hört förut ur andra munnar. Landskapsstyrelsen kommer alltid att hävda att skolornas verksamhet skall prioriteras. Så länge vi med samhällsmedel i lagtinget anvisar medel för utbildning och vi vill ha en hög kvalificerad utbildning på Åland är det det som går först. I andra hand kan privata aktörer komma in, precis som jag sade och som vi också skrev i budgeten och var eniga om. Jag tycker alltså att där är vi överens, men jag tror inte att landskapsstyrelsen någonsin kan prioritera privata utbildningsentreprenörer före våra egna skolor. Det kommer jag inte att föreslå, såsom det ser ut i dag, men däremot om det blir tid över. Men som jag sade har det visat sig att tiderna som man vill använda inte är så många. Ett av våra stora rederier ville t.ex. ha en kurs från måndag till onsdag från åtta till fyra, punkt och slut och ingenting annat! Det går inte för skolorna, som måste se till att eleverna får utbildning. Man måste ha klart för sig att antingen använder vi våra skattemedel till våra elever och studerande för att höja utbildningen eller så gör vi någonting annat med pengarna.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Mycket har sagts här, men jag tycker att det ena utesluter inte det andra. Man borde använda en anläggning optimalt som har kostat tiotals miljoner. Då kan man fråga sig: har landskapsstyrelsen de resurserna för marknadsföring att sälja anläggningen? Det krävs mycket. Borde man inte lägga ut den på någon privat och kanske få en högre beläggningsgrad?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag sade att vi håller på med marknadsföringsåtgärder och i den diskussionen har det kommit upp frågor som att marknadsföringen möjligen kunde läggas ut eller att man borde få hjälp med den av någon professionell. I den meningen svarar jag ja på ltl Strands fråga.

 

TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning är den ställda frågan tillräckligt belyst. Diskussionen i denna angelägenhet förklaras därför avslutad. landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom.

 

 

Härefter upptas följande av ltl Gun-Mari Lindholm ställda fråga:

 

Vilka konkreta åtgärder har landskapsstyrelsen som följd av förekommen utredning vidtagit för att förbättra och höja nivån på matematikundervisningen i landskapets skolor?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

I samband med de nationella utvärderingarna av inlärningsresultaten i matematik för årskurs sex och nio i våra grundskolor genomfördes också en utvärdering i de åländska grundskolorna. I de nationella utvärderingen deltog slumpvist utvalda grundskolor. I den åländska utvärderingen deltog samtliga grundskolor. Resultaten visar, som vi har presenterat, att i poäng räknat låg de åländska skolorna lägre än de finska och finlandssvenska skolorna. I årskurs nio var hela landets medeltal 41,7 av maximala 78 poäng. De åländska var 38 poäng, de finlandssvenska 40,6 t.ex. Det betyder att de åländska låg under 50 procent av det maximala. Det var förstås inte så bra. I årskurs sex var hela landets medelpoäng 32,5 av maximala 56, de åländska endast 22,6 poäng, medan de finlandssvenska var 28,8 poäng.

 

Dessa resultat presenterade landskapsstyrelsen tillsammans med Henrik Laurén, som hade hållit i utvärderingen, för alla skolors rektorer, både rektorerna för grundskolorna och för gymnasieskolorna. Man kunde konstatera hur utredningen var och det fanns naturligtvis lite åsikter om den, men man kom ganska snabbt underfund med att undervisningen i funktionsläran inleddes i mars och proven var i mars, dvs. de elever som svarade på just de frågorna hade inte deltagit egentligen i funktionslära. Det här förklarade en del av det dåliga resultatet. Vi skall alltså inte se alltför svart på utredningarna. Vi har ändå tagit dem på allvar i landskapsstyrelsen och de åtgärder vi har tagit är att vi informerade massmedia i mars; i april hölls en utvecklingsdag för lärarna, dels för matematiklärarna vid lågstadierna och dels vid högstadierna. Också vid den presentationen var Henrik Laurén med och diskuterade med lärarna. Lärarna var mycket ivriga för att förbättra undervisningen, att göra någonting åt problemet och man diskuterade vad man kan göra för att höja matematikkunskaperna hos de åländska eleverna. Lärarna anser att man borde diskutera – jag räknar upp några exempel – mängden läxor, behovet av fortbildning för lärare, ändring av attityd bland eleverna, matematikens läsår, ville någon ha och man diskuterade också läromedel. Man vill ha bättre samarbete lärarna emellan osv. Det var en bra diskussion och det resulterade i att man har bildat en kommitté bestående av lärare från högstadie- och lågstadieskolorna. Uppdraget för denna kommitté är att genomgå innehållet i läroplansgrunderna, som för övrigt anses vara bra av utvärderingen, att diskutera timfördelningsplanen i olika skolor och man diskuterar också huruvida skolorna, 1-6 och 1-9 samt 7-9, vilka som är bäst och man diskuterar också frågorna om vi släpper in för mycket nytt i skolorna, oväsentligt eller väsentligt  kan man diskutera, så att man inte har tid med de grundläggande kunskaperna läsa, skriva, räkna, som vi absolut måste kunna. Man diskuterade också olikheterna och det skall också denna kommitté ta fram. Kommittén skall också diskutera läromedel, vilka böcker, hur mycket dataprogram man skall använda, skall man använda finländska, svenska eller åländska böcker och material osv. Nästa möte med matematiklärarna blir inkommande måndag den 7 maj där man fortsätter den här diskussionen. I september har vi planerat en stor fortbildningsdiskussion där Henrik Laurén kommer med.

 

Jag tycker alltså att både från landskapsstyrelsen och speciellt från lärarna har man startat utvecklingsarbetet för att förbättra de kunskaper som eventuellt är för dåliga. Det här kommer vi att ta på allvar och då får vi vara glada för att vi genomförde utredningen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Jag är glad för att landskapsstyrelsen har tagit utredningen och resultatet på fullaste allvar. Landskapets grundskolor har i sina läroplaner gått in för individualiserad undervisning, dvs. att inlärningen skall vara anpassad efter elevens egen kapacitet. Flera skolor har utöver detta även gått inför arbetssättet åldersblandad undervisning, många skolor, åtminstone hela södra skoldistriktet, har dessutom infört ett utökat språkprogram. Allt detta plus att åtskilliga skolor har drabbats av mögelproblem eller annars bara måste byggas om eller byggas ut och att eleverna därför varit tvungna att bo i baracker eller andra undervisningsutrymmen har säkert också sin betydelse för utredningens resultat. Jag har tidigare här i lagtinget i samband med en motion diskuterat att de levnadsvillkor och den stress som vi i dag upplever i samhället, som också som skolelever och mindre barn upplever, säkert också har en betydelse för resultatet i skolan. Därför tycker jag att det är väldigt bra att man nu har gått in för ett kommittéarbete med ett mycket utvidgat arbetsområde för kommittén. Jag skulle vilja veta när kommitténs arbete beräknas vara färdigt?

 

TALMANNEN:   Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag kommer inte exakt ihåg när arbetet skall vara färdigt, men det går i alla fall in i nästa termin. Det är ett viktigt jobb som man har startat. Det är klart att många av de orsaker som ltl Gun-Mari Lindholm nämnde påverkar, men det är svårt att välja: vad tar man in för nytt i skolan och var hejdar man sig. Problemet med skolorna i dag är väl att man vill hinna med så mycket och göra så mycket att man inte hinner med någonting riktigt. Det här kommer vi att se över när det gäller timfördelningsplanerna. Jag har en bestämd åsikt att grundförutsättningarna för att man skall ha en bra undervisning är att man lär barnen läsa, skriva och räkna samt att man dessutom ser till att de får röra sig ordentligt, är ute tillräckligt och håller en god fysisk kondition. Det andra måste få komma i takt med det finns utrymme. Nu har det blivit lite tvärtom. Vi är väldigt kvicka att starta olika temadagar t.ex. som tar väldigt mycket resurser från skolan osv. Det här måste man fundera på, likaväl som på de sammansatta åldersintegrerade klasserna, som inte alltid är bra.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Det är väldigt viktigt att man redan i en låg ålder lär sig de grundläggande baskunskaperna. Jag tycker att det är bra att man nu går in för en väldigt omfattande genomgång. Jag skulle vilja fråga landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson om man också i kommittén kommer att diskutera hur man kommer att möta de speciellt begåvade eleverna. I dag vet vi att det är väldigt lätt, åtminstone i de flesta skolor, att man får hjälp om man är en svagt presterande elev, man sätter in assistenter redan på dagis som ofta följer med till skolorna, men det som jag och många med mig har erfarenhet av är att många skolor inte låter de elever som är speciellt begåvade ha utbildning på den nivå som de kanske skulle kunna ha. Det har varit en genomgående röd tråd i undervisningen att alla skall vara väldigt lika. Det är nog vackert tänkt, men jag tycker att vi också skall låta de begåvade komma fram.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Det var ingen direkt fråga och hörde inte till utvärderingen av de dåliga matematikkunskaperna, men det är helt riktigt, önskvärt och viktigt att man kunde ge optimal undervisning på alla nivåer. Barn är olika. Vi vuxna är också olika. Vi har alla här i salen olika matematikkunskaper, om vi skulle testa. Skulle jag ge er frågorna som bedömdes i utvärderingen är det inte så säkert att vi är så mycket över genomsnittet när det gäller årskurs sex och inte heller på årskurs nio, medan många är det. Detta är ett faktum och optimalt är att man kunde ge också de riktigt duktiga eleverna den rätta undervisning som dem tillkommer. I vissa skolor klarar man det, i andra sämre och detta har med en massa olika saker att göra, hur stora klasser det är, hurdan timfördelningsplan man har, om man har flera åldersklasser ihop osv. Egentligen håller jag med frågeställaren, som inte ställde någon direkt fråga.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Detta är en mycket angelägen fråga och problemen med inlärningsnivån syns ofta inte direkt i grundskolan, utan när man går vidare i gymnasialstadiet och framför allt när man kommer till, på Åland yrkeshögskolenivån, högskolenivå och universitetsnivå; då framträder problemen ganska starkt, särskilt inom naturvetenskapliga utbildningar. Jag har erfarenhet av detta från tekniska läroverkets direktion, där man klart såg att eleverna som kommer till skolan har en för låg inlärningsnivå. Problemet har kvarstått genom gymnasialstadiet eftersom det inte där märks i lika stor utsträckning, men sedan är det definitivt när man skall ta t.ex. en ingenjörsexamen.

 

Min fråga till landskapsstyrelsen är: Kommer man också att engagera de högre utbildningsnivåerna i detta arbete? Jag tänker då på gymnasialstadiet och yrkeshögskolan?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Inte specifikt i dessa frågor eftersom det här uttryckligen gäller grundskolans nivå. Men det är alldeles riktigt som ltl Danne Sundman säger att man vet i gymnasialstadieskolorna att vissa elever kommer med för dåliga kunskaper. Det är allmänt känt i våra gymnasieskolor och därför var de också med om den presentation, som jag nämnde i början. Det är klart att i förlängningen betyder det att gymnasialstadieskolorna måste satsa mera resurser på matematik för att få upp eleverna på den nivå de bör ha när de går i gymnasialstadieskolorna. Detta märks mer i vissa skolor än i andra naturligtvis, av naturliga skäl. Läser man naturvetenskapliga ämnen behöver man kunna matematiken. Vi kommer inte i det här skedet att göra någonting åt dem. Jag vill säga igen att lärarna är själva med på det och tycker att det här är ett bra sätt att jobba på. I september skall vi diskutera fortbildningen, som de är mycket intresserade av. Jag vill alltså påstå att det är grunden som vi nu skall förbättra i första hand.

 

TALMANNEN:   Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Frågestunden är härmed avslutad.

 

Lagtinget gör nu ett uppehåll i arbetet över sommaren. Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 10 september kl. 13.00, om inte lagtingets presidium enligt 69 § AO finner det nödvändigt att sammankalla lagtinget till plenum före nämnda dag.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 12.44).