PLENUM den  5 januari 2005 kl.  9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2005.

 

Enligt bestämmelserna i 3och 4 §§ landskapslagen om landskapsrevisionen skall före finansårets ingång 2004 väljas fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem. Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista för valet. Listan upptar följande namn: ordinarie revisorer Magnus Lundberg, Birgitta Gustavsson, Anthonio Salminen och Eva Törnroos. Ersättare: Rolf Granlund och Folke Karlsson.

 

Enligt 51 § arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion. Eftersom endast en kandidatlista i inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning.

 

Talmannen förklarar därför de på kandidatlistan upptagna fyra kandidaterna valda till landskapsrevisorer för finansåret 2004, nämligen

Magnus Lundberg, Birgitta Gustavsson, Anthonio Salminen och Eva Törnroos.

 

Till ersättare för dem förklaras de två följande på listan upptagna kandidaterna, nämligen

Rolf Granlund och Folke Karlsson.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av ändringen av artikel 12 i överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om  ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP 2/2004-2005).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt.. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Republikens presidents framställning angående godkännande av protokollet om strategiska miljöbedömningar till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. (RP 3/2004-2005).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt.. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

Föredras efter bordläggning ärende nr 4:

 

Av lantrådskandidaten Roger Nordlund överlämnat i 64a § 4 mom. lagtingsordningen avsett förslag till landskapsregering jämte handlingsprogram. (D 3/2004-2005).

 

Lantrådskandidatens förslag har enligt 68d § arbetsordningen bordlagts till dagens plenum. Först tillåts allmän diskussion och  efter avslutad diskussion verkställs öppen omröstning om lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Ärendet kan bordläggas en gång om lagtinget så besluter. Diskussion.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Den naturkatastrof i Asien som försatt oss alla till eftertanke och medkänsla med allt lidande sätter också ett annat perspektiv på våra egna förhållandevis försvinnande små åländska problem.

 

Trots detta är nu lantrådskandidaten  Roger Nordlunds förslag till landskapsregering jämte handlingsprogram föremål för debatt och beslut. På centergruppens vägnar vill jag givetvis säga att gruppen har medverkat i förhandlingarna kring landskapsregeringens sammansättning och program.

 

I det arbetet har centern känt sitt ansvar med erfarenheter från ett snart 30-årigt oavbrutet ansvartagande i tidigare landskapsstyrelser och senare i landskapsregeringen.

 

Utgångspunkter för centerns regeringsengagemang har varit utvecklande av självstyrelsen och dess grundvärden, tillvaratagande av det åländska folkets vitala intressen, en effektiv förvaltning, en livskraftig ekonomi och ett starkt näringsliv. Det svenska språkets ställning på Åland och goda kontakter till riket har varit vår ledstjärna. Andra utgångspunkter har varit full sysselsättning, en god välfärd innefattande en trygg barnomsorg, ett fungerande utbildningssystem och också en god och trygg äldreomsorg. Under den politiska föresatsen att hela Åland skall leva har centerns lagtingsgrupp sökt samarbete med de flesta partigrupperna på Åland och också idkat ett fruktbart samarbete i tidigare landskapsstyrelser vars lantråd kommit från liberalerna, FS och från vår egen grupp centern.

 

För mig personligen har det känts bekant med den nu föreslagna regeringsbasen eftersom jag som lantråd har de bästa erfarenheter av samarbetet med socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan under åren 1991-1995. Tre av landskapsregeringsledamöterna från den tiden återkommer nu i den föreslagna landskapsregeringen, nämligen Roger Nordlund, Harriet Lindeman och Lasse Wiklöf.

 

Då centern stod inför det faktum att den nu avgående regeringen inte hade tillräckligt stöd inom de egna leden var centern beredd att fortsätta regera under nya samarbetskonstellationer för att få fram en funktionsduglig regering som är beredd att förverklig ålänningarnas berättigade krav på en ansvarsfull och trygg förvaltning.

 

Efter det att olika alternativ var undersökta fann centern för gott att inleda diskussioner på jämbördig bas med Ålands socialdemokrater och Frisinnad Samverkan.

 

Det handlingsprogram som nu föreligger uppfyller de rimliga krav som kan ställas på ett parti med oavbruten regeringsställning. Vi om någon är medvetna om vilken verklighet som möter alla landskapsregeringar då vardagens tusentals detaljfrågor kräver omedelbara beslut, i vissa fall t.o.m. utan tillräcklig tid till nödvändiga överväganden. Centern vill såsom tidigare med ödmjukhet ta sig an de övergripande frågorna för att nå målen om utvecklad självstyrelse, bevarande av svenska språkets ställning, regional och social rättvisa, ett starkt näringsliv, full sysselsättning och en vältrimmad offentlig förvaltning.

 

Mångårig medverkan i alla tidigare landskapsstyrelser i modern tid har utmejslat en traditionell centerpolitik bestående av tålamod, ansvarstagande, förmåga att tåla kritik över utfört arbete men trots det arbeta vidare även i en ihållande politisk motvind. Den gamla sanningen om ”att man visar sin styrka i motgångens dagar” äger sin giltighet i centerns politiska vardag. Denna politiska vardag kommer helt säkert fram redan i denna debatt men framför allt i de problem som självklart möter den nya regeringen. Centerns lagtingsgrupp är beredd att tillsammans med Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna arbeta för ett förverkligande av föreliggande handlingsprogram.

 

Den som har läst handlingsprogrammet till slut märker centerns hjärtefrågor, dvs. basservicen i kommunerna, näringslivets villkor, regionalpolitiken innefattande en levande glesbygd och skärgård, kulturarvet, utbildningen, vattenskyddet, jordbrukets och fiskets framtid inom EU, för att nämna några exempel. Det är ingen hemlighet att vi inom centerns lagtingsgrupp gärna hade sett en centerledamot med ansvar för näringsavdelningen, men det politiska pusslet passade inte den här gången. Vi hyser fullt förtroende för Jörgen Strand med erfarenheter av hans arbete på finansministerposten.

 

Då vi granskar och bedömer handlingsprogrammet måste vi lägga till förverkligandet av 2005 års budget som antogs före julen. Vi måste också lägga märke till alla tidigare lagtings- och landskapsstyrelsebeslut som binder upp den nya regeringens handlande.

 

Den ny landskapsregeringen har ingen lätt uppgift framför sig. Landskapets ekonomi kräver känsla i tömmarna eller som den gamle kusken sade: ”det gäller att både hålla igen och släppa efter”.

 

Jag önskar den nya landskapsregeringen ett konstruktivt och tålmodigt arbete i att förverkliga intentionerna i handlingsprogrammet.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag tänker börja med ett citat från misstroendedebatten. Ltl Lasse Wiklöf sade följande med stor patos:  ”Lantrådet Roger Nordlund iscensätter sin sista strid. Roger Nordlund har för socialdemokraternas del förbrukat sitt förtroende.” Tyvärr besitter inte jag samma teatraliska förmåga att uttrycka mig som ltl Lasse Wiklöf, men jag vet att många med mig trodde att ltl Lasse Wiklöf och socialdemokraterna menade allvar med dessa ord. Döm om vår förvåning när ltl Lasse Wiklöf bara en vecka senare med välsmort munläder berömde lantrådet Roger Nordlund för hans ansvarstagande när han kastade in handduken som ett resultat av det föreliggande misstroendeyrkandet samt det faktum att liberalerna hade undandragit sitt stöd till Roger Nordlund.

 

Ltl Lasse Wiklöf tar här upp kampen om vem som har utfört den mest spektakulära politiska u-svängen i självstyrelsens historia. Ser man på frågan om u-svängar rent kvantitativt tror jag att dagens huvudperson lantrådskandidaten Roger Nordlund ännu ligger etta, men det får anses obestridligt att ltl Lasse Wiklöf har gett begreppet u-sväng ett ansikte.

 

Fru talman!

Lantrådskandidaten Roger Nordlund presenterar här ett förslag till regering och handlingsprogram - den fjärde regeringen på fem år. Alla partier utom Ålands Framstegsgrupp har varit i involverade i regering eller regeringsbildningar under dessa år och sedan blivit ratade eller som i vårt fall, där vi bestämde oss för att inte längre stöda Roger Nordlund som lantråd. Alla partier har turvis varit involverade. Hur kan detta komma sig, frågar man sig. Orsaken torde vara att centern under Roger Nordlunds ledning alltid har varit beredd att utan en politisk linje acceptera vilka program och vilka samarbetspartner som helst. Vi kan erinra oss om att Roger Nordlund bara för några veckor sedan stod i beredskap att ingå ett regeringssamarbete med Ålands Framtid, där speciellt externpolitiken och betoningarna om och medrelationen till fastlandet blivit helt annorlunda. Nu presenteras ett program som i huvudsak innehåller sedvanlig socialdemokratisk retorik. Tala om att svänga i politiken! 

 

Hela programmet och också den tillträdande landskapsregeringen har en bas i u-svängar och pudlar. Jag är rädd för att ledarskapet med all tydlighet kommer att präglas av detta. Hela programmet är uppvisad snömos, grundat på det föregående programmet, utfyllt med socialdemokratiska slagord och socialdemokratiska auktoritär planhushållning.

 

Att lantrådskandidaten Roger Nordlund föreslår en regering bestående av sju ministrar bara någon vecka efter att samma person med stor bestämdhet pratat för behovet av nedskärningar i den offentliga sektorn är kränkande för den personal som har skuldbelagts för att de som offentligt anställda har stått för stora samhällsutgifter. En sjunde minister betyder 120.000 euro i tilläggskostnader för samhället och för Åland. I folkmun sägs det att den föreslagna landskapsregeringen består av fem och en halv mariehamnare plus en saltvikare. Därav säkert det tydliga Mariehamnstänkandet ovanifrån som präglar skrivningarna. Lantrådskandidaten Roger Nordlund sade vi programpresentationen senaste måndag att det finns tydliga mål i detta program. Programmet omfattar hela den politiska spännvidden över hela den politiska arenan, men mest i form av retorik och utredningar närmare bestämt 14 stycken och i form av upprepningar av självklarheter och i redan av lagtinget fattade beslut. Var finns tydligheten? Vi liberaler frågor oss då: Vems politik är det som har fått genomslag? Sossarnas, centerns eller möjligen Frisinnad Samverkans?  (Från salen: det är sossarna)Enligt vår uppfattning kan man nästan bara hitta förlorare bland dem som står bakom detta program. Frisinnad Samverkan har lyckats förvånansvärt bra genom ett antal tydliga högersignaler, centern har fått ge vika på de flesta punkter, medan sossarnas insats mest består av retorik.

 

Nu, fru talman, till själva programmet. Jag kommer att i första hand i detta gruppanförande uppehålla mig vid de allmänna motiveringarna och de övergripande målen men även i viss mån att fördjupa mig i vissa detaljfrågor. Jag kommer att ställa ett antal frågor till lantrådskandidaten och kanske även till någon av de övriga föreslagna regeringsmedlemmarna för att försöka tydliggöra för oss och för lyssnarna vad som döljer sig bakom skrivningarna i detta program.

 

Programmakarna skriver under ”Allmänna motiveringar” att ”Landskapsregeringens politik har som målsättning att alla regioner skall leva och utvecklas enligt sina förutsättningar.” Detta måste vi få en förklaring till. Betyder detta att alla skall få klara sig bäst de kan? Vidare beskrivs under Allmänna motiveringar eventuella behörighetsöverföringar om de indirekta skatterna, men metoderna för hur detta arbete skall kunna genomföras med framgång beskrivs inte. En uppgivenhet på förhand genomsyrar programmet redan i detta skede. Här vill vi liberaler passa på att säga att någon överföring av behörighet till Åland av rena självstyrelseskäl utan en noggrann konsekvensbedömning av en eventuell ekonomisk nytta kommer vi inte att acceptera.

 

I förslaget till program skrivs att denna ”landskapsregering kommer att föra en politik som präglas av handlingskraft och en vilja till förändring”. Om man vore spydig kunde man tycka att detta måste vara en självklarhet. I varje fall ger det ett något komiskt intryck när man speciellt vill ange den kommande handlingskraften. Jag tror att alla läsare och lyssnare vill förbehålla sig rätten att göra dessa bedömningar under och efter arbetets utförande.

 

Fru talman!

Under rubriken ”Självstyrelse och demilitarisering” vill jag peka på hur utredningsbetonat detta program är. Under några rader av text skriver man att man skall utarbeta en strategi, en policy samt en doktrin för att utföra det som självstyrelsens bevakare har gjort sedan 1921, nämligen att i ord och handling både informera om självstyrelsen samt bevaka vår demilitariserade status. Vi får se om det får styrka att utföra annat än rent utredningsarbete i den blivande landskapsregeringen.

 

Den blivande landskapsregeringen skall göra en demokratiutredning. Jag ber er observera: en utredning till! Ett klargörande av de demokratiska spelreglerna kan vara nog så bra, men det skäl som anges i detta program är något luddiga och kanske enligt vår syn t.o.m. felaktiga. Liberalerna anser att de inflyttades rösträtt måste utvidgas, det är bra, och de orättvisor de får utstå genom att de hamnar i en situation där de inte har någon rösträtt alls följer inte några demokratiska regler överhuvudtaget. Det är som sagt bra och följer fullständigt våra ambitioner. Men sedan skriver man att partierna skall stärkas och att frivilligorganisationerna skall ges en framskjuten roll som oberoende intressebevakare.

 

Fru talman!

Partiernas roll kan behöva klargöras genom en partilag, men att säga att deras ställning skall stärkas genom initiativ är att gå för långt. Inte heller kan man bestämma att en oberoende frivilligorganisation skall få en framskjuten roll i det demokratiska systemet. Då måste vi också ha ett kontrollsystem av hur demokratisk den eller den andra organisationen är inom sig. En oberoende frivilligorganisation måste vara just det – oberoende. Det ligger s.a.s. i sakens natur. Deras politiska påverkan får bestämmas av deras aktivitet och av politikernas lyhördhet. Vi har många exempel globalt där samhället styrs av ensaksorganisationer sponsrade av företag och en sådan utveckling är inte att rekommendera. Delstaten Kalifornien i USA är ett bra exempel. Man kan också konstatera att detta har bidragit till en ytterligare lägre röstningsiver. Jag vill hävda att det som här föreslås endast kommer att försvaga vår demokrati.

 

Fru talman!

Programmet anger att definitionen på hållbar utveckling skall grundas på oberoende fakta, forskning och vetenskap. Detta är viktigt och jag vill framhålla att det är livsviktigt att så också görs när man framdeles ställer miljökrav på olika näringsgrenar och kanske speciellt på fiskodlingar. Detta är helt i enlighet med vad vi har sagt. Beslut om miljökrav på tillstånd får inte grunda sig på tyckande. ÅSUB:s statistik grundar sig inte på oberoende forskning utan är endast en sammanställning av lätt registrerbara siffror utan att ge den fullständiga bilden. Fiskodlingen är och har varit en viktig näringsgren för skärgården och jag ber alla tillsammans med oss liberaler söka en framtid för denna näring genom morötter i stället för hot, morötter i form av stöd för miljöteknik samt tillräckligt många miljötillstånd för att satsningar i miljöteknik skall kunna försvaras företagsekonomiskt.

 

Vi hade förväntat oss att socialdemokraterna skulle ha varit mer kategoriska i fråga om fiskodlingen, men det är tydligt att ansvarets krassa verklighet också har drabbat dem. Personligen litar jag på mina skärgårdskolleger inom centern att de inte låter sossarna köra över skärgården i denna sak.

 

Fru talman!

En äldreomsorgslag skall enligt detta program tas fram. Vi liberaler finner detta onödigt. Dels är äldreomsorgen en kommunal angelägenhet och dels skall vården av äldre regleras i samma omsorgslagstiftning som av alla myndiga ålänningar. Ålderdom är ingen sjukdom utan ett skede i livet som kommer olika för alla individer. Vi vill inte separera åldringarna från vårt samhälle och vi vill inte ha en lagstiftning som i praktiken kommer att ange att en äldre person är en belastning. Vi hoppas att detta är någonting som införs i programmet i stundens iver utan dess närmare eftertanke. För övrigt anser vi att kommunerna har en mycket välfungerande omsorg. Däremot måste vi bevaka att samhällets resurser räcker till för all omsorg som våra invånare behöver.

 

En kommunreform och en översyn av landskapsandelssystemet planeras och utreds. Vi måste komma ihåg att landskapsandelssystemet är just den garanti för att upprätthålla den basservice som efterhörs i detta program. Med en stor majoritet av mariehamnare i landskapsregeringen kan man med fog befara att en översyn av landskapsandelssystemet medför ytterligare överföring till Mariehamn. Mariehamn har naturligtvis en stor betydelse som motor för den åländska ekonomin. Men landskapsandelssystemet är till för att vår utsatta glesbygd skall fortsätta som en levande del av Åland.

 

I fråga om kommunsammanslagningar vill vi liberaler att sådana eventuella initiativ skall komma från kommunerna själva. Däremot skall landskapsregeringen och lagtinget, ifall en sådan process kommer igång, kunna stöda de eventuellt sammangående kommunerna för att inte sammanslagningarna skall göras på den rika kommunens villkor. Erfarenheterna har visat att sammanslagningar medför centralisering som en ofrånkomlig följd. Däri ligger inbesparingarna. Vi bör också minnas att 16 kommuner betyder att ett oerhört stort antal förtroendevalda i princip jobbar gratis för samhällsutvecklingen och detta är en resurs som inte kan förringas. Färre kommuner innebär färre förtroendevalda.

 

Fru talman!

Stycket om regionalpolitik är ett mästerstycke i svammel. Om man vill vara snäll kan man säga att det är ett sammandrag av de senaste 25 årens diskussioner om regionalpolitik. Ändå är det ganska upprörande att år 2005 få höra att skärgårdsborna skall ha samma rätt som andra medborgare. Man får ohjälpligen intrycket att underklassen i skärgården behöver politiskt stöd för mänskliga rättigheter. Om man vill klubba ner skärgårdsborna är detta ett bra sätt men framför allt visar det den blivande regeringens inställning. Här måste jag citera ur kapitlet Regionalpolitik: ”Skärgårdsbyarna stärks som attraktiva boplatser genom satsningar på kultur och annat som bidrar till social sammanhållning och trivsel.” Kan man bli mera otydlig!

 

Fru talman!

Till slut vill jag be den blivande finansansvariga Lasse Wiklöf att för lagtinget bekräfta att stycket under ansvarsområdet Finanspolitik måste ha fallit bort vid renskrivningen av detta program. Programmet har knappt fyra rader text med sedvanlig retorik och det måste vara så att det finns större ambitioner på detta område än detta. Jag förväntar mig en förklaring.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är viktigt att oppositionen kritiserar det föreslagna handlingsprogrammet. Vi fick oss en rejäl dos av ltl Mats Perämaa, många som jag tycker både intressanta och viktiga synpunkter. Men i inledningen av sin kritik talade han om att programmet innehöll planekonomi. Det var för mig ett överraskande påstående. Jag har läst programmet och kan inte se några sådana påståenden eller målsättningar eller metoder och nu vill jag att ltl Mats Perämaa anger var i texten han läser ut exempel på planekonomi.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är kanske det som är problemet, att man kan klart särskilja programmet när man läser rent visuellt och gör bedömningen att vissa delar av programmet är skrivet med en socialdemokratisk penna, så finns det vissa delar som är skrivna utav någon högerpolitiker. Det är så att det finns vissa klara högersignaler i programmet, medan den retorik, som säkert är utformad av någon socialdemokrat, beskriver den allmänna fördelningspolitiken, utan det totala samhällsansvaret, utan att det finns en signal om en ekonomi i balans som vi alla eftersträvar. Det går alltså inte att peka på några konkreta saker och det torde vara just det som är problemet i hela skrivningen i programmet, att det är mest retorik.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att det var ett väldigt svagt svar. Om man kritiserar programmet för att innehålla förslag om planekonomi är det ändå ett ganska konkret påstående. Med det avser man att landskapet eller statliga myndigheter griper in i ekonomin mycket allvarligt. Men nu när man har hört ltl Mats Perämaa så förstår att det här med retorik och sådant det kanske faller tillbaka väldigt mycket på honom själv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Om vi skall ta ett exempel ur den retoriska sammanställning som socialdemokraterna har presterat i detta program, så torde en sak vara den signal att man ”ovanifrån” skall behandla kommuner, man vill göra en kommunreform, pratar om sammanslagningar utan att efterhöra kommunerna. Det finns många liknande exempel på att man ovanifrån vill göra de här sakerna. Det står inte exakt att det är på det viset, men signalen är tydlig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådskandidaten Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa inledde med att i viss mån ironisera över u-svängar och liknande som bl.a. ltl Lasse Wiklöf och undertecknad skulle ha gjort och förutse någon sorts vinnare i den tävlingen. Men jag tror det finns en tävling där den liberala lagtingsgruppen är klar vinnare i varje fall och det är nog självstyrelsens största dikeskörning. Om man har gjort någonting under de senaste månaderna så är det väl nog att man har kört sitt eget parti på sidan av vägen. På något sätt fick jag den känslan också när jag hörde ltl Mats Perämaa att man kanske har hittat sin naturliga roll, nämligen att vara kritisk till det som andra försöker göra. Det kändes ganska spontant.

 

Fru talman!

Till de konkreta frågeställningarna som ltl Mats Perämaa tog upp vill jag nämna för det första den om sju ministrar. Man måste komma ihåg, fru talman, att det normala antalet ledamöter i Ålands landskapsstyrelse var sju. Vi har under några perioder haft färre, men med den arbetsmängd och den arbetsfördelning som numera finns mellan lagtinget och landskapsregeringen är jag övertygad om att man gör ett effektivare arbete med sju ledamöter; jag står för det att jag tror att det är lönsamt också sett ur landskapets ekonomis bästa. Vi måste nämligen ha en sådan landskapsregering som hinner med att utföra alla de mycket arbetskrävande uppgifter som numera finns och ligger på en landskapsregering, inte minst efter att vi har blivit EU-medlemmar tillsammans med Finland.

 

Fru talman!

När alla regioner skall leva utgående från sina egna förutsättningar ville ltl Mats Perämaa få det till att man på något sätt skulle låta dem leva sitt eget liv och inte bry sig om utan, tvärtom, fru talman, jag tycker att hela regeringsprogrammet genomsyras av att vill försöka vara med och hjälpa till från landskapsregeringens sida att ge de olika regionerna förutsättningar att leva och att det skall finnas livskraft, skattekraft och att människor skall kunna få sin utkomst, både ute i glesbygden och ute i skärgården. Det är som ltl Mats Perämaa sade i sitt anförande, att centern har under årens lopp förhandlat och samarbetat med många olika partier i det åländska samhället och har därför fått en ganska god bild över hur man tänker och arbetar i de olika partierna. Det som kanske har överraskat mig i det här arbetet och gett mig en ny bild är att socialdemokraterna verkar faktiskt visa ett större ansvar för glesbygden och skärgården i konkret handling än vad liberalerna åtminstone har gett till uttryck i sitt deltagande i regeringsarbetet. Det tycker jag att är bra och det stöder väldigt långt den politik som Åländsk Center vill föra när det gäller regionalpolitiken och en levande glesbygd och skärgård, så det tror jag är en av grundorsakerna till varför det har gått ganska lätt att hitta varandra i skrivandet av regeringsprogrammet. Det är viktigt att man ser vilka förutsättningar finns det för t.ex. skärgården, vilka näringar har de naturliga förutsättningarna där och att man där är beredd att satsa de resurser som behövs så att man inte börjar med alltför konstlade metoder som sedan i slutändan visar sig att inte ger ett långsiktigt och hållbart resultat.

Fru talman!

När det gäller skattebehörigheten och skattefrågorna är det vår avsikt att fortsätta på det arbete som grunden lades i senaste aftonskola, där vi i februari kommer att ha en direkt diskussion med regeringens ledande politiker på detta område: statsministern, finansministern, justitieministern och ordföranden för Svenska folkpartiet Jan-Erik Enestam för att se hur vi kan komma vidare. Vi pekar tydligt på området indirekt beskattning för det är där som vi tror att vi kan ha de positiva sysselsättande effekterna för det åländska servicebaserade näringslivet. Det är alltså väldigt viktigt att vi kan argumentera både här på hemmaplan och i Helsingfors för vilken nytta vi har för det åländska samhället när det gäller olika skatteformer.

 

Jag fick också den känslan att ltl Mats Perämaa var ganska kritisk till en demokratiutredning och att partiernas ställning stärks. Det har ltl Mats Perämaa naturligtvis sin fulla rätt att vara. Jag tror nog att det finns orsak för oss här på Åland att fundera efter, åtminstone om vi vill ha ungefär den struktur vi har med närdemokrati och kommuner där människorna kan känna att man kan vara delaktig i den här processen. Varför har vi så lågt valdeltagande på Åland? Vi borde faktiskt vara världsledande, men i verkligheten ligger vi på den lägre halvan när det gäller valdeltagande, så någonting är det som vi behöver komma till rätta med att folk tycker att det skall vara värt att gå och rösta vart fjärde år i lagtingsval och kommunalfullmäktigeval. Jag tror att vi här måste hjälpas åt att också höja statusen på det politiska arbetet. Jag tror att många människor drar sig för att engagera sig politiskt, dels därför att det i dag finns ett väldigt stort ekonomiskt ansvar man tar på sig när man tar ett kommunalt uppdrag t.ex. i en kommun men också att man är ganska utsatt i det politiska arbetet på Åland. Närheten har både fördelar och nackdelar. Vi får en direkt respons på det vi gör, både det goda och det dåliga. Det här måste vi lära oss att hantera på ett balanserat sätt. Jag tror att det är väldigt viktigt för självstyrelsen och för det åländska samhället att vi kan fortsätta att ha ett engagemang hos så många ålänningar som möjligt ute runt om på hela Åland, för den dagen när engagemanget börjar vittra sönder och försvinna blir det också en centralisering av det mesta på Åland. Det tror inte jag är en lycklig utveckling; jag tror att vi måste hjälpas åt där att försöka bibehålla engagemanget ute i kommunerna, ute i byarna och ute i stugorna och faktiskt fundera på vad vi kan göra för vårt samhälle tillsammans.

 

Jag vill också säga, fru talman, så att inte några missförstånd skall uppstå, att ordet kommunsammanslagning finns inte med i det här regeringsprogrammet, som ltl Mats Perämaa antydde. Vi har sagt och skriver att vi skall gå igenom det ekonomiska systemet och se vad vi kan göra för förbättringar, rationaliseringar osv. samt hur vi kan stärka kommunernas ekonomi så att de kan tillgodose kommuninvånarnas behov av sin basservice på ett jämlikt sätt runt hela Åland. Här är, som ltl Mats Perämaa sade, landskapsandelssystemet det viktigaste instrumentet vi har att arbeta med här.

 

Ltl Mats Perämaa ville också förstå att det är många mariehamnare med i den här landskapsregeringen och att det skulle vara någon nackdel för landsbygden och skärgården. Jag tror faktiskt tvärtom att det kommer att finnas en större vaksamhet och en större benägenhet på det här sättet att faktiskt se till att det blir en rättvis fördelning. Vi vet att ögonen hela tiden kommer att finnas på det här. Jag tror att den tiden är nog lite förbi när man skall döma folk efter vilken kommun man för tillfället råkar vara bosatt i. Jag tror att det är väldigt viktigt att man ser till att när man väljer en landskapsregering man får en sådan sammansättning av personer som kan utföra jobbet bäst i sina ansvarsområden och att laget som sådant fungerar, det tror jag om man tänker på Ålands bästa.

 

Fru talman! Jag ber att få återkomma senare i debatten.

 

 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Många saker! Men för det första säger lantrådskandidaten att programmet genomsyras av en signal om att man skall ta hand om glesbygd och regionerna utanför centralorten. Det kan hända att det är på det viset, men min fråga ställdes för att få det här klargjort eftersom det är så pass otydligt skrivet i programmet, t.o.m. motsägelsefullt. Det var alltså bra att vi fick det klargjort.

 

Vad gäller dikeskörningar för partier kan jag nog bara konstatera eftersom lantrådet gick in på det som är historia nu: orsaken till att den förra landskapsregeringen föll. Vi hade en syn på personalpolitiken som nu helt och hållet omfattas i programmet av de partier som står bakom programmet. Vi kunde ha skrivit de här skrivningarna själva! Lantrådet sade i samband med att landskapsregeringen föll att om han skulle leda en landskapsregering framöver så skulle de partier som skulle bakom vara tvungna att ta det personpolitiska ansvar som hade lagts upp av lantrådet och finansansvarige i den förra regeringen. Så är det inte nu, så där är igen en omsvängning som har lett till detta, den omsvängningen som eventuellt har lett dikeskörningar, men orsaken ligger inte hos liberalerna.

 

Vad gäller partiernas förstärkande eller inte tror jag att partierna måste vara aktiva själva ute i bygderna för att därigenom stärka det politiska intresset. Jag tror absolut inte att man uppnår det genom ett beslut här i lagtinget eller i landskapsregeringen utan det är fot- och fältarbete som krävs. Ordet kommunsammanslagningar finns inte nämnt i programmet men därigen har vi en otydlighet som måste belysas.

 

Lantrådskandidaten:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa återkommer till personalpolitiken. Jag tror att det var bra att vi var tydliga i den förra landskapsregeringen när det gäller den, för i dag finns det en klart större medvetenhet om den ekonomiska situation vi har och behovet att få en så effektiv förvaltning som möjligt eftersom vi lever i ett dynamiskt samhälle där också förvaltningen måste kunna förändras. Vissa saker måste kunna tas bort och vissa saker måste kunna läggas till för att vi skall kunna uppfylla det krav som ålänningarna har rätt att ställa på oss.

 

Fru talman! Ltl Mats Perämaa talar om liberalerna och liberalerna. Mitt minne säger mig klart och tydligt att vi var fullständigt eniga i den förra landskapsregeringen om skrivningarna i budgeten, där också liberalerna ingick, och de skrivningar och de ansvarsområden som ltl Mats Perämaa talade om är faktiskt liberala ansvarsområden.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är förvånande att förra lantrådet, nuvarande lantrådskandidaten, ser det som att vi var eniga i personalpolitiken. Vi skulle väl inte haft den här turbulensen om vi hade varit eniga. Det var dåvarande lantrådets sak att som team-ledare se till att stod eniga bakom det som skulle bli budgetförslaget. Men det gjordes inte och därför har vi den här situationen. Vi kan konstatera att den förändring man nu tar i och med detta program i personalpolitiken är en förändring som har åstadkommits genom att liberalerna lyfte upp den här saken. För lantrådets egen del är det enbart en svängning.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Landskapet Åland har en turbulent tid bakom sig och själv vill jag inte dölja att jag har varit en av upphovsmännen kring den turbulensen. Det har i samband med regeringskrisen och misstroendeyrkandet fällts många såväl kritiska som hårda ord, och själv får jag stå för vad jag har sagt. Men socialdemokraterna har önskat se en förändring, och möjligen är den förändringen nu på väg.

 

Den landskapsstyrelse som föreslås i dag följer inte den sammansättning som socialdemokraterna hade som utgångspunkt och länge hade som arbetshypotes. Vi förfäktade under lång tid en regeringsbas bestående av centern, liberalerna och socialdemokraterna, som enligt vår mening var väljarnas optimala utslag i valet. Den lösningen visade sig emellertid omöjlig att uppnå och därför är vi nu nöjda med att vi kan delta i ett regeringslag, om det godkänns, bestående av centern, socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan, en lösning som likväl var vår önskeregering genast efter valet, men som då inte var möjlig, varför vi ställde oss utanför regeringsbildningen.

 

Under sonderingarna kring lantrådskandidaten och ny landskapsstyrelse framförde vi som möjligt att nytt lantråd kunde sökas i kretsen hos centern, liberalerna och socialdemokraterna. När talmannen på nytt förde fram Roger Nordlund som lantrådskandidat uppfattade vi att han var den enda som kunde erhålla majoritet i lagtinget. Följaktligen och som en naturlig bedömning av detta valde vi socialdemokrater i omröstningen att stöda Nordlund och inte omgående diskvalificera oss genom att lägga ner rösterna eller rösta emot. Vi hade också dittills kunnat konstatera att i det spel som bedrevs för ett fyllnadsval, alltså innan lantrådet Roger Nordlund lämnade in sin regerings avskedsanhållan, såväl de obundna som Ålands Framtid gott kunde acceptera det avgående lantrådet. Det kom tydligt till känna in i det sista då man t.o.m. övervägde att bilda en minoritetsregering stödd på Ålands Framtid i lagtinget. Spelpjäserna var således mycket tydligt utkristalliserade. Och även i en minoritetsregering satt de obundna utan ruckat förtroende för lantrådet Nordlund. I ett sent slutskede uppkom nya möjliga konstellationer, bl.a. kombinationen med tre liberaler, tre socialdemokrater och en obunden, alltså till antalet sju, lika många som i nuvarande förslag till regering, trots att det antalet nu från vissa håll kritiseras för både dyrt och märkvärdigt på många sätt. Lösningen med lib, s och obundna blev dock till sin karaktär något desperat, om man betänker att de obundna gjorde allt för att vidmakthålla ursprungsregeringen minus liberalerna kompletterat med något nytt parti. En sådan konstellation hade naturligtvis också gett de obundna en oproportionerligt stor styrka eftersom en regering helt och hållet stått och fallit med de obundnas bedömningar och önskemål. Jag tror inte att ålänningarna hade gillat detta upplägg bättre, lika litet som det politiska livet på Åland kunnat få acceptans för en minoritetsregering. Åtminstone nåddes vi socialdemokrater av detta klara budskap i umgänget med våra medlemmar och sympatisörer men även från andra röster på det åländska väljarfältet.

 

Vid vårt medlemsmöte i slutet av december fick vi som förhandlat för socialdemokraternas räkning klart besked att lösningen med centern, socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan inte bara var en accepterat utan rentav en önskvärd lösning, och där är vi nu.

 

Samtidigt, fru talman, vill jag upprepa och betona att vi i det längsta förfäktade en lösning med liberalerna. Ja, jag vill t.o.m. understryka att vi socialdemokrater faktiskt arbetade mer för liberalernas medverkan än vad liberalerna själva gjorde. Kanske borde det liberala partiet – nu blir jag lite bitter – som nu inte är sen att kritisera andra, ha ansträngt sig lite mera i arbetet kring regeringsbildningen i stället för att författa sagor och sura inlägg mot kolleger i andra partier. Kanske hade det varit framgångsrikare. Detta speciellt eftersom man i ett senare skede i kontakter med lantrådskandidaten konstaterade att man kunde omfatta Roger Nordlund som lantråd men att frågan hängde på regeringskonstellationen, som dittills inte alls hade fått några konturer. Kära vänner, nog om detta.

 

Arbetet med att formulera ett regeringsprogram har varit omfattande men ändå inte alltför tidskrävande.  Tämligen stor samstämmighet, konstruktivitet och vilja att åstadkomma en förändring, en mera människonära politik, har varit uppenbar. Många utmaningar ligger framför den nya regeringen, som förhoppningsvis nu skall ta vid. Det är inte bara den rent ekonomiska politiken och näringslivsfrågorna, allt från de stora tunga sjöfartsärendena till den småskaliga näringspolitiken för glesbygd och skärgård som är på tapeten. Utmaningarna inom det sociala politikområdet är stora. Jämställdhetspolitiken, regionalpolitiken, som jag nämnde och miljöpolitiken är mycket stora, men arbetet för förändring är nödvändigt.

 

Jag vill för socialdemokraternas del generellt konstatera att vi är mycket nöjda med regeringsprogrammet som helt, särskilt glad är jag personligen över att vi nu vill sträva till att flytta fram positionerna på specifikt miljöområdet och gärna speciellt då värnandet av våra vattenområden, vars kvalitet kommer att ha avgörande betydelse i framtiden, såväl för utvecklingen och dess förutsättningar för vårt näringsliv som för ålänningarnas egen livsföring och trivsel. I det avseendet hoppas jag ytterligare att vi också skall kunna öka samarbetet både mot de nära regionerna i Finland och Sverige men i hela Nordiska rådssamarbetet och i Östersjösfären generellt, för utan internationellt samarbete kommer vi inte att lyckas, och vi måste lyckas.

 

Fru talman!

Jag vill tacka alla som konstruktivt har medverkat till det här regeringsprogrammet och jag vill dessutom framföra ett tack till liberalerna, med vilka vi mycket länge under den här regeringsprocessen hade ett gott samarbete. Trots att det nu fälls bittra ord, så vill jag för min del deklarera att jag också framdeles vill ha ett gott samarbete med den liberala gruppen i lagtinget.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det goda samarbetet som framdeles skall ske kunde ha varit betydligt bättre om socialdemokraterna hade stått vid det moraliska handslag som i något skede togs om att nu skall vi ha en förändring såtillvida att socialdemokraterna och liberalerna skall vara i en regering tillsammans. Det finns ingen bitterhet utan ett konstaterande att så långt räckte det handslaget! Vad gäller tidigare utsagor av ltl Lasse Wiklöf om hur liberalerna hanterade processen som ledde till att vi nu står i opposition genom att hävda att vi skulle ha varit passiva.  (Från salen: så är det) Ja, ltl Lasse Wiklöf sade tydligt och klart att vi inte var aktiva nog, inte lika aktiva som socialdemokraterna, men vi måste komma ihåg att det var en situation när vi hade dragit undan vårt stöd. Det fanns mycket bitterhet mot oss, så kontakterna över våra telefoner gick enbart i den riktningen att vi tog kontakt med andra. Socialdemokraterna befann sig i en situation där många ringde till dem. Därav skillnaden i aktivitet. Men vad gäller kontakterna mellan socialdemokrater och liberaler hävdar jag att liberalerna tog ställning och initiativ till de flesta kontakter, så det fanns en skillnad i ivern. Detta har nu lett till att socialdemokraterna regerar tillsammans med de partier som har skrivit programmet, ingenting konstigt i det, men det finns ingen bitterhet. Vi visste på förhand att det kunde ske så här när vi valde att inte längre stöda Roger Nordlund och vad som sades i diskussioner mellan mig, och talmannen och Roger Nordlund, då när lantrådet en gång sonderade med oss i kanske 15 minuter, så det torde inte ltl Lasse Wiklöf känna till i detalj, utan det är andras utsagor som har fått ledamoten att säga såsom han säger. Vi har inte i något skede sagt att vi kunde tänka oss stöda Roger Nordlund, utan vi har sagt att vi utesluter inga alternativ, bara för att vi också kunde vara med.

 

Ltl Lasse Wiklöf, replik: Avstår.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Helt kort. För det första måste ltl Lasse Wiklöf nu absolut lära sig säga landskapsregering! Det är en formaliasak. Det heter inte landskapsstyrelse längre sedan den 1 juni. Sedan kan jag bara konstatera att det gäller nu att stryka över och konstruera lämpliga sanningar i efterhand som plåstrar om den delvis sargade verkligheten och det wiklöfska samvetet.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Efter en lång och utdragen process finns nu ett förslag till ny sammansättning och handlingsprogram för den nya regeringen Nordlund. Under den process som har förevarit detta förslag till regering har många diskussioner förts och olika tänkbara konstellationer har kommit och gått. Vi hörde just här om socialdemokraternas önskemål att i första hand regera med liberaler och center, och från vår sida är det ingen hemlighet att vi hade ett annat alternativ som vårt förstahandsalternativ, nämligen en bred bas tilllsammans med Obunden Samling; det trodde vi skulle bli det bästa alternativet, men historien ville annat. För den frisinnade lagtingsgruppens del känns det förslag som nu ligger som konstruktivt och framåtsträvande, och gruppen kommer med full kraft att arbeta vidare i anda av ansvarstagande som alltid präglat den frisinnade politiken.

Jag kommer i det följande att beröra de punkter i handlingsprogrammet som vi från vår sida vill lyfta fram speciellt. I övrigt vill jag hänvisa till den presentation som lantrådskandidaten Nordlund gjorde i måndags.

 

Frisinnad Samverkan gick till val bl.a. med ett stort och viktigt mål: en landskapsbudget som efter några år av obalans som nu skulle bringas i balans. Den förra landskapsregeringen påbörjade här ett stort och tungt arbete med att åstadkomma detta. Det förslag till budget som lagtinget strax innan jul antog innehöll många åtgärder som syftar till detta och för första gången på många år kunde lagtinget klubba en budget som inte visade på underskott. I förslaget till handlingsprogram som nu diskuteras finns denna linje fortsättningsvis med som ett övergripande mål. För att åstadkomma detta krävs att en helhetsgranskning av landskapsförvaltningen görs i vilken rollerna inom förvaltningen klargörs och förslag till verksamhetsförändringar läggs fram. Den offentliga förvaltningen har under årtiondenas gång växt rejält och vi har nu kommit till den gräns där vi klart och tydligt måste göra prioriteringar kring vilka verksamheter som skall bedrivas och vilken nivå dessa ska vara på. Personalminskningar kommer i detta arbete att bli en realitet, men skall som budgeten också anger ske på ett för personalen skonsamt sätt där naturlig avgång och andra frivilliga överenskommelser skall vara huvudspåret, precis som den förra landskapsregeringen i sin budget föreslog.

 

I detta sammanhang kakn man också nämna att landskapsregeringen strävar efter att slja de delar av landskapets fastighetsinnehav som man uppenbart inte har något behov av. För tillfället arbetar en arbetsgrupp med kartläggning av landskapets total fastighetsinnehav; gruppen har också i uppdrag att utarbeta principer för vilka fastigheter som kan avyttras.

 

Gällande kommunernas förvaltning har vi väl alla, speciellt under den senaste tiden, erfarit det behov av rationaliseringar som står inför dörren. Det är därför mycket positivt att man i förslaget till handlingsprogram initierar en utredning om en åländsk kommunreform. Detta stöds varmt av FS som är övertygande om att det enda sättet att också i framtiden ha en kommunalekonomi i skick kräver ett kraftigt utökat kommunalt samarbete.

 

Fru Talman!

Hälso- och sjukvården har alltid legat Frisinnad Samverkan varmt om hjärtat. Den offentliga hälso- och sjukvården är en av grundpelarna i ett blomstrande åländskt samhällsliv. Denna sköts idag organisatoriskt av Ålands Hälso- och sjukvård, som tidvis upplevts ha en hel del problem. Vår syn på detta är dock att verksamheten under senare tid genomgått flera förändringar till det bättre och effektiviteten och produktiviteten har stadigt förbättrats. För att ytterligare få en sjukvård som ålänningarna känner sig nöjda med initieras i programmet nu en översyn av ÅHS:s strukturer och verksamhetssätt med mål att få en så optimalt utnyttjad organisation som möjligt. Detta tror vi kommer att förbättra servicen till patienterna ytterligare och de anställda kommer att trivas bättre då ledningssätt och strukturer ses över och förbättras där behov finns.

 

Från FS sida har vi under årens lopp erfarit att många patienter som behandlats inom ÅHS velat ha en möjlighet till en förnyad medicinsk bedömning. I det föreslagna handlingsprogrammet finns nu förslag på införande av en s.k. second opinion eller andra bedömning”. Vi gick till val på det och det har vi nu fått med i handlingsprogrammet.

 

Till vår glädje kan vi också konstatera att den kommande landskapsregeringen kommer att kräva av Finlands regering att denna ger ålänningarna garantier för vård på svenska. Detta är ur ett patientperspektiv något som borde vara alldeles självklart, men som vi alla vet är verkligheten många gånger en helt annan.

 

Fru Talman, jag lämnar nu hälso- och sjukvården och övergår till socialpolitiken. Den överlägset största utmaningen inom socialpolitiken de kommande åren är utan tvekan äldreomsorgen. Åldersstrukturen i samhället kommer under de kommande 10 åren att kraftigt förändras. Vi har under många år levt i tider där medborgarna framförallt haft behov av insatser riktade till barn och unga. Nu blir utmaning att se till att hitta system och organisationer som på ett bra sätt kan vara med och hjälpa och stötta våra äldre. Från FS sida är vi mycket positiva till det förslag om framtagande av en äldreomsorgsplan för hela landskapet. Visserligen är äldreomsorgen i första hand ett kommunalt problem men om vi ska kunna sköta den kommande äldreboomen på ett bra och effektivt sätt krävs definitivt att även landskapet finns med i arbetet.

 

Gällande familjepolitiken har FS ledande tes alltid varit att föräldrarna är de som har det grundläggande ansvaret för sina barn. Detta kräver också att samhället ger föräldrarna valmöjligheter så att de kan ge sina barn bästa möjliga uppväxtvillkor och trygghet. Vi ser därför också fram emot den översyn av barnomsorgslagen som utlovas i programmet.

 

Fru Talman!

Kulturen är en av grundpelarna i den åländska självstyrelsen. Det svenska språket är grunden för vår kultur, och också för mycket annat i ålänningarnas vardagsliv. Det är därför mycket glädjande att man i programmet lagt stor vikt vid att arbetet med att försvara vårt svenska språk skall gå vidare och intensifieras. Bland annat skall det påbörjade arbetet med en vitbok för svenska språkets status avslutas.

 

Åland har idag ett rikt kulturliv vilket är något mycket bra. Den fortsatta politiken bör inrikta sig på att skapa ytterligare bredd där aktiva och duktiga amatörutövare skall kunna verka hand i hand med professionella krafter. Den i budgeten och handlingsprogrammet föreslagna evenemangsfonden kan här fylla en mycket viktig kulturpolitisk funktion, samtidigt som kulturevenemang har varit och är en viktig del av vår landbaserade turism.

 

På utbildningsområdet finns två stora frågor som den kommande landskapsregeringen kommer att behöva ägna stor energi.

 

För det första måste en reform på gymnasialstadiet snarast åstadkommas. Från FS sida har vi under hösten presenterat ett förslag till hur detta kunde gå till. Vi vet att det också finns andra som funderat på detta och det ska bli intressant att se vad man kan åstadkomma. De gemensamma tankar som finns är ändå att vi behöver EN gymnasieskola som administrerar hela den gymnasiala utbildningen och de reformer som görs ska noga förankras. Målet att elevernas ges en ännu bättre utbildning med större valfrihet.

 

För det andra måste en översyn av den nyligen bildade Ålands Högskola och dess utbildningsprogram göras i samband med att nytt utbildningsavtal tecknas. Klart är redan nu att målsättningen bör vara färre antal utbildningsprogram och att dessa skall spegla de behov som finns i samhället. För FS del kan vi redan nu klart deklarera att vi anser att tyngdpunkten bör ligga på sjöfart och sjukvård.

 

Fru Talman!

På miljöorådet bör man under de kommande åren satsa framförallt på vår vattenmiljö. Många och kraftfulla åtgärder kommer att krävas för att kunna rädda den för Åland så viktiga Östersjön. Åtgärderna behöver ske på olika plan, såväl här hemma som inom de samarbetsorgan som Åland finns representerat i. De åtgärder som finns beskrivna i förslaget till handlingsprogram stöds fullt ut av den frisinnade gruppen. Nu krävs att vi går från ord till handling!

 

Fru Talman!

Jag inledde mitt anförande med att tala kring vikten av en budget i balans. En av de viktigaste åtgärder som krävs för att långsiktigt klara detta är att vi för en politik gentemot det åländska näringslivet som stimulerar kreativitet, entreprenörsanda och nytänkande. Många gånger hindrar onödig byråkrati nya idéer att blomma ut till livskraftiga företag. Här krävs åtgärder från landskapsregeringen. Det är glädjande att man bl.a. aviserar översyn av hälsovårdslagen, regelverken kring miljötillstånd mm. Alla steg i riktning mot minskad byråkrati är välkomna.

Sjöfarten är idag av avgörande betydelse för det åländska näringslivet. Vi har genom åren skapat goda förutsättningar för denna näringsgren med bl.a. skatteundantaget och den senaste uppgörelsen med regeringen i sjöfartsstödsfrågan. Vi kan dock ingalunda luta oss tillbaka och tro att allt är frid och fröjd. Som vi vet är den senare frågan enbart temporärt löst och jag hoppas att den nya regeringen med kraft tar tag i frågan och för den fram till en mera långsiktig lösning.

Eftersom mycket tid och energi lagts på att bibehålla den viktiga sjöfartsnäringen har de landbaserade näringarna ofta hamnat i skymundan. Under de kommande åren måste därför mera energi ägnas dessa så att deras konkurrenskraft förbättras och stärks. I detta sammanhang kan inte nog betonas vikten av att landskapsregeringen aktivt jobbar med att ytterligare stärker det samarbete finns etablerat med det åländska näringslivet. Genom detta samarbete bör också insikten om vilka åtgärder som behöver vidtas bli bättre då ingen bättre än näringslivet vet vilka behoven är för ett förbättrat näringsklimat.

 

Turismen är och har varit av stor betydelse för den åländska ekonomin. För att lättare kunna urskilja vilka effekterna av de olika marknadsföringsåtgärderna är föreslås i programmet en åtskillnad i statistiken kring landbaserad och sjöbaserad turism. Detta är bra och torde på sikt leda till effektivare marknadsföringsinsatser. Gällande turismen kan i övrigt poängteras att en turismstrategi håller på att behandlas i lagtinget just nu och denna bör bli vägledande för de satsningar som görs.

 

Fru Talman!

Självstyrelsen är grunden för att allt det jag tidigare i mitt anförande nämnt skall kunna förverkligas. Det är viktigt att vi ständigt överväger vilka utvecklingsbehov som självstyrelsen har. Den kommande regeringen har redan sett att en viktig del i denna utveckling gäller den ekonomiska självstyrelsen. Ansträngningarna för att överta delar av den indirekta beskattningen och samfundsbeskattningen fortsätter. Vidare kommer arbetet att trygga Ålands status som självstyrt område inom EU att fortsätta, med krav om plats i Europaparlamentet och talerätt inför EU:s institutioner. Som jag tidigare nämnde läggs stor vikt vid svenska språket i det program som vi arbetat fram tillsammans, det är någonting som inte nog kan betonas i detta sammanhang. I övrigt finns beredskap att när behov uppstår arbeta för att överta behörighet på sådana områden som kräver särskilda åländska lösningar.

 

Till sist fru Talman vill jag bara konstatera att man för att kunna arbeta politiskt och föra Ålands utveckling framåt krävs i det parlamentariska läge som idag råder en stor vilja till samarbete, kompromissvilja och ansvarstagande. Under det arbete som gjorts för att åstadkomma detta förslag till program har jag upplevt att just detta funnits mellan berörda parter. Jag önskar härmed på den frisinnade lagtingsgruppens vägnar den nya Landskapsregeringen lycka till i sitt arbete!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Johan Ehn talar om att gå från ord till handling och det är bra att någon nu har väckt FS att börja handla. Han nämner t.ex. ”second opinion”, s.k. andra bedömning inom hälso- och sjukvården. Precis samma s.k. andra bedömning fick FS redan in i det förra handlingsprogrammet och det står där skrivet. FS har haft ordförandeskapet i ÅHS; man kunde således ha genomfört den där. Får man det till stånd nu så är det bra. Jag säger inte det här för att jag skulle ha något emot en andra bedömning utan jag tycker att det är bra att ni nu har förstått och tagit fram förslaget på nytt i programmet. Antagligen hade det blivit glömt i det förra samarbetet.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag sade gick Frisinnad Samverkan till val på det här och det som krävs är att man också förändrar lagstiftningen kring det så att man kan göra det möjligt. Det är, vad jag vet, inte en fråga för ÅHS:s styrelse utan en fråga för landskapsregeringen och framför allt Ålands lagting.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag ville säga att det har varit med redan i det gamla regeringsprogrammet och man hade alla möjligheter att ta upp det redan då.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Gällande gymnasialstadiereformen kan historien utvisa och berätta om att det var så att under en liberal minister gjordes arbetet med reformen. Man kom långt, det tillsattes en arbetsgrupp som leddes av en person från Frisinnad Samverkan, men i varje fall tillsatt av en liberal minister. Man var fem före färdig i arbetet, fem före att presentera slutresultatet. I det skedet gick Frisinnad Samverkan ut i media och höll presskonferens och presenterade arbetet som sitt eget,  jag tror t.o.m. med samma diagram som arbetsgruppen har tagit fram! Det här kanske kan belysa FS som samarbetspartner i någon mån. Det vore i varje fall hederligt att öppet för alla säga att det här arbetet inte på något vis enbart är ett FS-initiativ utan ett brett arbete som har utförts av också andra.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag skall inte sticka under stol med att det har suttit en arbetsgrupp under den förra landskapsregeringen och jobbat med detta också. Det som dock är intressant är att det här är en fråga som det frisinnade partiet också har jobbat med under en lång tid. Mig veterligen var det material som presenterades på den presskonferens som Frisinnad Samverkans styrelse hade ett material som tagits fram av Sture Skogberg, så inte vet jag på vilket sätt det skulle beskriva vårt arbetssätt inom det frisinnade partiet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tror att nämnda person var ordförande i gruppen och samma material hade behandlats av arbetsgruppen. Jag kan avslöja att redan en sådan sak i ett samarbete kunde ha utgjort orsak till ett misstroende, i varje fall diskuterades det så i våra led, att ett parti väljer att lyfta ur en stor sak ur samarbetet som man jobbar gemensamt med för att sedan presentera det som sitt eget. Jag tror att det också fanns flera personer som säkert känner på samma sätt. Jag har för mig att centern hade någon ledamot med i gruppen och det måste ha förvånat även dem att man hanterade det på det här viset.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som ltl Mats Perämaa nämnde ledde arbetsgruppen av den liberala ministern, vid det tillfället Lars Selander, så det var inte nämnda namn som ledde gruppen. I övrigt vad gäller hur man samarbetar och hur man driver regeringspolitik och vad som skall leda till misstroende tror jag att vi lämnar efter oss i historien nu, för de frågorna har vi diskuterat så pass mycket den senaste tiden att jag inte finner att det är någon idé att diskutera det vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag vill börja med att uttrycka Obunden Samlings medkänsla för de ålänningar, nordbor och också lokala invånare i de asiatiska länderna som drabbats av den fruktansvärda naturkatastrofen. Trots att samhället till stora delar har stannat upp i sorgearbete är jag övertygad om att det bästa vi kan göra för att hedra offren är att se till att livet går vidare och vi har mod och styrka att fortsätta vårt värv här i Ålands lagting och i det övriga samhället.

 

Fru talman!

I mitt anförande skall jag först diskutera regeringsprogrammet och sedan göra en liten betraktelse bl.a. över de i regeringen ingående partierna.

 

När det gäller portföljsammansättningen så är det förvånande läsning att man i dessa tider utökar regeringen med en minister. En uppskattad kostnad för en minister är ca 120.000 EUR per år vilket motsvarar 4-5 sjuksköterskor. Det skulle vara intressant att veta på vad man tänker spara in istället? Att öka till sju kan vara motiverat om man samtidigt ändrar sättet att arbeta och den politiska organisationen. T.ex. har jag ansett att lantrådet inte borde ha några dagliga ärenden utan syssla med det övergripande, utveckling och framtidsfrågor samt samordna och coacha de andra ministrarna. Det förutsätter förstås att man har ett lantråd som kan organisera och är framtidsorienterat vilket ju inte är fallet i detta förslag.

 

Fru Talman!

Man har inte heller gjort det nu, tvärtom har man konstruerat en mycket märklig och tunn, tycker jag, portfölj åt Britt Lundberg. De byråer och enheter som Lundberg fått sig tilldelad har väldigt få ärenden och behöver inte någon dess mer politisk styrning. EU-ärendena ska skötas av avdelningarna som har sakkunskapen. Kommunförvaltningen är självgående. Val är det bara vart fjärde år. De allra flesta speltillstånden fungerar som ramtillstånd och i de allra flesta fall kommer det bara till kännedom om ändrad användning av dessa. Personalpolitiken är i och för sig viktig även om det bara är den ”mjuka” sidan som är på kansliavdelningen, avtal och de mer hårda ärendena är på finans. Det verkar som man ändå inte litar på Lundbergs kapacitet, hur skall man annars tolka att portföljen är så tunn och att lantrådet inte avstått från t.ex. polisen, vilket ju var fallet i den förra regeringen. Polisansvaret skulle passat Lundberg som har insikt i personalförvaltningen och har ett intresse av bekämpning av drogmissbruk.

 

Fru Talman!

Sanningen är nog tyvärr att den sjunde platsen tillkommit för att lösa centerns interna problem och att den övriga regeringsbildningen utgått från det. Lantrådskandidatens plan som nu gått i lås är att centern kan få acceptans för tre platser om de frisinnade köps med två platser och sossarna köps till det pris de själva angett: två platser och talman. Man kan fråga sig om det är så här det skall gå till, om detta är bra för självstyrelsen och landskapet Åland? Man kan i det sammanhanget fråga sig om det är bra för nämnda institutioner att detta är den fjärde regeringen på fem år som bildas, efter varje regering krävs en viss inkörningsperiod och det känns som om vi bara haft sådana de senaste åren under lantrådet Nordlund. Regeringkorridoren har varit som en sängkammarfars där ministrar sprungit ut och in och smällt i dörrarna.

 

De övriga portföljerna är okej, att samla all infrastruktur och kommunikation till trafikavdelningen tycker jag är bra eftersom jag vill påstå att det är min idé som jag framförde senast nu i processen så länge vi var med på tåget. Om de som håller i handtaget på portföljerna duger till, ber jag att få återkomma till, vi vet att det hittills har varit höga krav från lagtinget inom ett år skall en hel del förverkligats annars måste förtroendet prövas!

 

Fru Talman!

Om handlingsprogrammet kan man orda en hel del. Övergripande kan man säga att det är uppenbart att det är socialdemokraterna som hållit i pennan. Många formuleringar och ord känns igen och man har bara tagit de allra nödvändigaste sakerna från den borgerliga sidan. Centern förfaller ha sovit eller varit frånvarande på mötena. Min erfarenhet från Nordlunds tidigare regeringar är tyvärr, eller kanske man i detta fall också kan säga som tur är, att Nordlund efter att lagtinget godkänt regeringsprogrammet lägger det på hyllan och kör på utan. Det tog inte länge i den förra regeringen före avsteg gjordes vilket jag uppmärksammade. Senast vi hade ett lantråd värdig titeln följdes handlingsprogrammet upp med konkreta projektlistor med tydlig tidsram och ansvarspersoner och då uträttade man en hel del - bl.a. kom det lagar till lagtinget.

 

Vidare kan man säga om detta regeringsprogram att det innehåller ganska många runda formuleringar som man läsa på vanligt sätt eller som en viss potentat läser en viss skrift. Med det senare sättet hittar man rent av förskräckliga saker mellan raderna. Man har också nämnt många kostnadsdrivande reformer men få kostnadsbesparande och de som finns har både försäkrats och återförsäkrats med luddiga skrivningar. Som vanligt har det slunkit med lite snömos av saker som redan är på gång och också sånt som är direkt onödigt.

 

Fru Talman!

Jag ska nämna några konkreta saker som jag inte tycker om och några saker som jag tycker om i handlingsprogrammet.

 

Formuleringen: ”För att uppnå konkreta resultat är det viktigt att samarbeta med de finlandssvenska institutionerna och organisationerna…” är direkt galen om syftet är vad jag tror det är. Visst kan vi och skall ha ett samarbete med Svenskfinland men inte inom det språkpolitiska området, våra situationer är så vitt skilda att vi inte till den delen skall samköra.  I Svenskfinland kämpar man för att upprätthålla eller återinföra en språksituation som vi till varje pris försöker undvika att hamna i. Ofta handlar det i Svenskfinland om att försöka hitta argument för att acceptera nederlaget eller ungefär som att sätta sig och röka en pipa hasch för att hitta en bro över de mörka vattnen. Skall Åland överleva svenskspråkigt måste vår språkpolitik stå på egna ben och samarbetskompassen måste utökas från att ha bara ett väderstreck – öster, till att också ha väster. Noteras kan att detta är troligtvis det första regeringsprogrammet som inte talar om ett ”enspråkigt svenskt Åland” – får vi också se en ändring av 36 § självstyrelselagen som säger att ”Åland är enspråkigt svenskt”?

 

Vidare formuleringen: ”Inflyttade uppmuntras att delta i samhällslivet och den kommunala rösträtten utvidgas. De inflyttades rätt till sin identitet och kultur respekteras…” är ett exempel på ytterligare en rund skrivning. Jag har inget emot om detta innebär att man fortsätter som idag att vi välkomnar inflyttning och hjälper till aktivt från samhällets sida när det gäller flyktingar som kommer till Åland. Men jag är inte med på tåget om det innebär att vi också skall respektera önskemål om t.ex. hemspråksundervisning i skolor och dagis och kulturverksamhet som går stick i stäv med självstyrelsens strävanden. Det skall bli intressant att diskutera integration kontra assimilation och att se ett kommande program för detta. Jag har märkt en utbredd okunskap om självstyrelsen som konstruktion bl.a. när vi i självstyrelsepolitiska nämnden hade en diskussion om detta. Noteras kan att socialdemokraternas ledarsida redan idag värmer upp med en ledare med budskapet mellan raderna att om vi får några fler asiatiska resaturanger så är det befogat med t.ex. finskspråkiga dagis. Jag anar dolda syften i dessa skrivningar och jag vill inte medverka till att skapa förhoppningar hos vissa grupper i samhället om att få vissa önskemål tillgodosedda; därför sätter jag ett krux i kanten vid denna formulering.

 

Formuleringen: ”Landskapsomfattande sektorplanering införs för att åstadkomma dynamiska tillväxtvillkor och hållbar utveckling” - svåra ord besvärar mig sa Nalle Puh, vad är sektorplanering, skall vi återuppta regionplaneringen? I så fall har centern slaktat en av sina präktigaste kossor. Skall man i Mariehamn diktera hur man skall förfara som markägare eller kommunpolitiker ute i skärgård och på landsbygden? Skall den kommunala självstyrelsen skrotas? Detta kommer nog att leda till en hel del diskussioner i så fall.

 

Under rubriken rättsäkerhet förekommer en hel del snömos, bl.a. en förvaltningslag vilket lagutskottet härom året redde ut noggrant att inte behövs, alla bestämmelser finns redan. Vad man däremot borde göra, vilket jag påpekat efter att själv drabbats av okunskapen, är att noggrant läsa och kanske ge ut en liten broschyr om vilka bestämmelser som finns. Det är samma sak med finansförvaltningen och upphandlingen, finns utmärkta regler redan.

 

Formuleringen: ”Om tillämpningen av landskapslagen om näringsrätten förhindrar företagsetableringar på Åland måste ändringar övervägas” gör att man frågar sig, skall företag få etablera sig på Åland till vilket pris som helst, även till priset av självstyrelsens grundläggande värden?

 

Under rubriken offentlig sektor sägs bl.a.: ”Naturlig avgång samt andra frivilliga överenskommelser skall vara huvudstrategin…”när man skall minska den offentliga sektorn. Visst kan man hålla med om det men samtidigt är det fel att inge falska förhoppningar till de anställda i landskapsförvaltningen som redan pinats en hel del av vindflöjeriet från politikernas sida. Nog tror jag det måste bli fråga om att t.om. peka med hela handen i något skede om den stora offentliga sektorn skall kunna nedbringas i omfattning.

 

I programmet saknas skrivningar om polismyndigheten som brottas med organisatoriska och lokalitetsproblem. Vidare saknas skrivningar om ett tekniskt allaktivitetsområde vilket jag hoppas inte innebär att inställningen till detta projekt ändrats från regeringens sida utan att man följer de skrivningar som finns i årets budget. En annans sak jag saknar är diskussionen om en tankesmedja eller framtidsministerfunktion, men det kanske är så att tillskottet i regeringsbasen har exakt klart för sig hur framtiden ser ut.

 

Fru Talman!

Det var några exempel på saker jag är fundersam över, det finns fler men det tar hela dagen om jag skall nämna alla. Jag tror inte man kan skriva ett handlingsprogram med bara fel så jag skall också nämna några saker som jag tycker att är bra:

 

Det är bra

 

• att man avser föra en stram budgetpolitik – det är vi de första att understöda och vid behov hjälpa till med.
• att man talar om övertagande av beskattning – lyckas man inte med det har man ju tagit med socialdemokraterna i onödan i regeringen.
• att man fortsätter kräva en plats i Europaparlamentet – det gör vi också och det skall bli intressant att se hur starkt kravet är
• att kontakterna med företrädare för Sveriges riksdag och regering fördjupas och information om Åland och dess självstyrelse presenteras för en bredare svensk allmänhet.
• att ungdomspolitiken skall värderas högt
• att man vill särskilja vad som hör till centralförvaltningen (beställarrollen) och vad som kan läggas ut på separata resultatenheter i form av myndigheter, bolag och affärsverk (utförarrollen). Detta bäddar för konkurrensutsättning och privatisering.
• att man avser bygga tunnel till Föglö och införa kortrutt
• att barnens bästa är utgångspunkten för familjepolitiken, även om jag tror att man inte riktigt förstår vad det innebär; barnens bästa är nämligen inte alltid det bästa för föräldrarna explicit.
• att särskild uppmärksamhet ägnas eftervården av missbrukare som erhållit behandling. Idag skickar kommunerna drogmissbrukare på fantastiskt dyra behandlingar som sedan är helt till spilla när missbrukarna kommer tillbaka till sina nätverk och på nytt faller in i missbruk. Med tanke på att antal missbrukare av tunga droger räknas i ett handfull hundratal så är detta mycket angeläget.
• att verksamheten vid Ålands radio och TV och finansieringen av den bör utvärderas och eventuella strukturella förändringar bör läggas fram för diskussion och beslut.
• att man antar den obundna fiskodlingspoltiken att inte avveckla utan utveckla fiskodlingen till en hållbar skärgårdsnäring för framtiden.
• att man avser uppdatera det program för informations- och kommunikationstekniken som lagtinget antog våren 2002 och att Åland som en ö-region kall ligga i täten för denna utveckling. Det är kanske önsketänkande eftersom vi nu är långt efter men man kan alltid ha det som en vision.

 

Nog om regeringprogrammet som troligtvis läggs på hyllan efter denna debatt och även om det inte läggs där så är det bara en bråkdel av alla frågor som kommer att avhandlas framdeles, som alltid.

 

Fru Talman!

 

Som jag sade i början ska jag göra en liten betraktelse över de i regeringskoalitionen ingående partierna.

 

Först ut är centern:

Åländsk Center bildades 1976. De krafter som bildade centern hade starka rötter ända tillbaka till Ålandsrörelsens kämpar. I valet 1979 nådde centern sin kulmen när man hade 14 mandat efter valet; sedan dess har det gått utför av flera orsaker, bla pga av att man vägrat inse att samhället utvecklats och låtit bli att förnyat sig och följt med sin tid.

 

Obunden samling kom från början till för och av missnöjda centersympatisörer, cementeringen av en ingrodd ideologi och förgubbningen och toppstyrningen av centern var då orsaken. Ålands framtid är ännu ett exempel på frustrerade centersympatisörer som bildat eget parti bl.a. p ga att centern självstyrelsepolitiska låga falnat för att inte säga slocknat efter denna regeringsbildningsrunda.  Och visst är det fantastiskt att centern nu utsätter sig för båda dessa grupperingar i opposition – man väljer bort dem som är mest lika och tar med dem som är mest olika istället, eller är det inte så stor skillnad på socialdemokrater och centern längre? Frågan är berättigad.

 

Detta leder mig in på lantrådskandidaten Nordlund, som under sin tid som centerns ordförande stått för det största förfallet. Centerpartiet har under Nordlunds tid varit instabilt och stått för väldigt lite politisk utveckling. Centern har under den tiden inte bidragit till åländsk politik någon större utsträckning utan närmast fungerat som parlamentarisk utfyllnad, idéerna och politiken har kommit från annat håll. Nordlund själv har uppnått sin dröm – att vara lantråd. Det är bra att ha drömmar och visioner men när de plötsligt blir verklighet måste man lyfta blicken och skapa sig nya visioner; det verkar Nordlund inte gjort utan det främsta för honom är att till varje pris hålla sig kvar vid lantrådspålen vilket man måste ge ett erkännande för att han lyckats med, om än till varje pris. Men, det finns ett ordspråk som lyder ”tänk på dem du trampar på händerna när du klättrar uppför stegen, du möter dem på vägen ner”. Vi är ett gäng som blev svikna denna gång, vissa av oss för andra gången. Som det heter i bibeln så ska man vända andra kinden till men personligen har jag nu slut på kinder. Det smärtar att det var vi obundna som stod bakom lantrådskandidaten när t.o.m. hans egna lagtingsledmöter gick bakom ryggen på honom och hade planer på att störta honom, planer som funnits en längre tid, vad det verkar. Det var mot vår axel Nordlund sökte tröst i svåra stunder under processen. Att sen kunna vara så supersjälvisk att lämna oss utanför regeringen tar verkligen priset! Det tar priset! Jag förundrar mig över hur Nordlund överhuvutaget kan stå, utan såväl ryggrad eller hårt skinn?

 

Svek, fru talman, för mig osökt in på det andra regeringspariet Frisinnad Samverkan. Obunden samling och frisinnad samverkan gick till val 2003 i valförbund, detta efter ett lyckat samarbete i riksdagsvalet och en insikt om att vi det mot bakgrund av utvecklingen inom centern behövdes en ny ledande kraft inom åländsk politik som spelar på den högra planhalvan och står för en stark  utveckling av självstyrelsen. Som ett steg mot att bilda ett nytt gemensamt parti frågade vi Ålands folk om detta i valet, och resultatet blev gott, vi var bara 140 röster ifrån att bli största valförbund. Vi gick i valförbund, inte med något avtal utan med handslag och ömsesidiga löften om att följas åt under perioden i nöd och lust. Denna uppgörelse har man nu svikit från  FS:s sida, frestelsen blev för stor och åt av den förbjudna frukten som Nordlund serverade och lojaliteterna hos partiledningen låg i första hand hos Nordlund och i andra hand hos oss när det bar till att välja partner, samarbetet gällde bara i lust för FS, vilket äktenskap fungerar då? - det var tvunget med skilsmässa. Man sålde oss för trettio silverpenningar och köpte egna maktpositioner för slantarna framom långsiktighet och samarbete med oss. Därmed går vi skilda vägar och den åländska politiska kartan bryter av i ett nytt universum till den delen. Vad det leder till återstår att se.

 

Det tredje partiet socialdemokraterna är bara att gratulera. Få vinner på lotto flera gånger på kort tid. Efter en osannolik valframgång där man denna gång dessutom hade matematiken på sin sida och med 106 rösters marginal knep t.o.m. ett sjätte mandat, har man nu först lyckats lirka upp och isär regeringen och dessutom tömma hela jackpoten på utdelning av poster; man har fått de poster man begärt och fått skriva handlingsprogram nästan själva. För att uppnå detta har man lämnat en kär vän på kajen, nämligen liberalerna. Man har spelat ett sånt dubbelspel i dessa förhandlingar så att man kunde tro att mänsklig kloning redan finns och fungerar. Det är otroliga historier man får sig tills livs i korridorerna. Jag nämnde sängkammarfars i början på mitt anförande och måste i det här sammanhanget säga att en av de duktigaste skådespelarna jag känner är ltl Wiklöf som med bara ett ögonblicks mellanrum helt kan byta från rabiat kritiker som gormar så att fradgan yr till sammetslen medhårskrusande, otroligt skickligt, man kunde tro att det är två olika personer vi sett!

 

Frågan är nu hur man lyckas regera och hurdant stöd man har av sina väletablerade nätverk nu när man tvingas kompromissa och inte kan göra alla till lags. Man har hur som helst genom denna enorma förhandlingsframgång lyckas etablera sig som parti en gång för alla – givetvis på någon annans bekostnad. Detta måste ses som ett bottennapp från centerns sida som troligtvis i och med detta definitivt är slut som ledande kraft i åländsk politik.

 

Sammanfattningsvis kan man konstatera att regeringen består av

 

ett parti som utger sig för att vara landsbygdsparti och två stadsorienterade partier

ett parti som varit på tok för länge vid makten och ett som varit på tok för länge i opposition

tre partier som alla tre har svikit någon och därigenom från början har en mycket uppretad opposition emot sig och hårda interna diskussioner att ta hand om.

 

Dessa spänningar kan vändas till dynamik eller resultera i en flopp. En mycket dynamisk parlamentarisk dragkamp om detta är att vänta.

 

Fru Talman!

För att parlamentarismen skall fungera, vilket man vill se till i handlingsprogrammet. För övrigt skall alla partier ha beredskap både för regeringsställning och opposition, båda är lika viktiga för att vårt demokratiska system skall fungera. Att som centern prenumerera på makten till varje pris är inte bra vare sig för centern eller systemet. Det har, som jag konstaterade tidigare, också tärt mycket på centerns parlamentariska styrka. Frisinnad samverkan verkar också ha en obefogad rädsla för opposition. Obunden samling har under sin tid i åländsk politik gått både fram och tillbaka och varit både i opposition och regeringställning. Vi kommer nu att ha rollen som oppositionsparti, något som vi kommer att ta oss an med stort engagemang. Vi ser med tillförsikt fram emot valet i oktober 2007 som troligen kommer att innebära lika stora förändringar som valet ifjol med de förutsättningar som nu radas upp.

 

Fru Talman!

Avslutningsvis talas det ofta beskrivande av att man har lämnats ute i kylan, underförstått att de som är med i regeringen är inne i värmen. Jag skulle vilja säga att med oss i opposition handlar det snarare om att vara ute i behaglig svalka istället för inne i en skinnpiskande hetta.

 

Vi kommer att kasta många skopor vatten på de heta sakfrågestenarna. Samtidigt kommer vi att vara konstruktiva och ständigt beredda att samarbeta med alla partier och göra vad vi kan för Ålands bästa.

 

Vi är inte sämre kvinna och karlar än att vi önskar den nya regeringen lycka till i sitt värv, samtidigt som vi lovar att se till att den behöver det!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman inledde sitt anförande med att diskutera portföljfördelningen. Eftersom inte den är på mitt ansvar kan jag inte säga så mycket om den annat än att det handlar mycket också om olika syn på vad som är viktigt. Det jag verkligen reagerade på var att ltl Danne Sundman tyckte att den portföljen som jag föreslås för har så få ärenden och därför skulle den inte vara berättigad. Det visar nog en stor skiljelinje mellan ltl Danne Sundman och mitt sätt att se på rollen som regeringsledamot. Jag anser inte att en regeringsledamot skall styras och jagas av antalet ärenden som tjänstemännen för upp, utan en regeringsledamots ansvar och uppgift är att bedriva politik. Spontant tänker jag bara på vad som har tagits upp här i dag, vad som har tagits upp den senaste tiden, nämligen personalfrågor. En otroligt stor del av stenografiska protokollet upptas av personalfrågor. Jag tänker på organisatoriska frågor överhuvudtaget. Hela tiden dyker det upp olika organisationsförändringar som borde göras: kommunalförvaltning, en utredning om kommunreform. Landskapsandelssystemet hör hemma på finansavdelningen, men när det gäller den kommunala förvaltningen är den på kansliavdelningen. Hur skall vi få det småskaliga Åland att passa in i det stora EU är också ett sådant ärende. Vi har också fastighetsbeståndet som vi har fightats med under många, många år, där även Obunden Samling haft både ansvaret och varit med och jobbat för det. Det är någonting som måste komma till en lösning nu. Förnyelsebar energi är viktigt. Jag återkommer till sektorplaneringen i nästa replik.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Uppenbart är att vi har lite olika syn på det här. Min syn baserar sig främst på min erfarenhet som kansliminister och de saker som kräver fokus är kanske det som ltl Britt Lundberg sade: man kan konstruera sig arbete när man tar sig an saker som inte direkt kan räknas i antalet ärenden; annars är det antalet ärenden som är riktgivande för hur mycket arbete det är i en landskapsregering för en minister. Detta skall inte uppfattas som kritik mot blivande kansliminstern ltl Britt Lundberg utan tvärtom tycker jag att det förefaller lite märkligt att man inte i så fall har hållit kansliavdelningen hel – man har inte haft förtroende för ltl Britt Lundberg fullt ut. Så läser jag det, också mot bakgrund av den här konstruktionen som man har gjort för att centern skall få tre osv. som jag beskrev i mitt anförande.

 

När det gäller organisatoriska frågor har nog ltl Britt Lundberg mycket att göra om hon beslutar sig för att ta sig an dem och får det förtroendet så finns det mycket att göra. Det är tyvärr så inom landskapsförvaltningen i dag att det saknas någon som står vid rodret när det gäller organisationen och jag unnar henne all framgång i det arbetet.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag vill hävda att portföljfördelningen inte är en konstruktion utan den är en prioritering. För att fortsätta vidare på listan kan jag nämna vad det också behövs. Det är uppenbart så att vi ser olika på om det är ärenden som skall driva politikerna eller om det är politikerna som skall bedriva politiken. Det handlar också om bostadsfrågor, frågor som är väldigt viktiga. Ltl Danne Sundman ställde en fråga om sektorplaneringen och vad som är menat för det. Sektorplaneringen är inte någon regionplanering utan med sektorplanering är det fråga om att inom vissa sektorer; då tänker jag t.ex. på att om man på allvar vill satsa på förnyelsebar energi, som också hör till det här ansvarsområdet, så behövs det sektorplanering för att inte allt i kommunerna skall stanna upp på grund av att det inte finns markområden för den här typen. Sektorplanering för vindkraft, för näringsliv och för vattentillgång – men ingen regionplan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Till frågan om sektorplanering sade ltl Britt Lundberg att för att t.ex. vindkraftsprojekt inte skall stanna upp ute i kommunerna behövs en plan. Man skall alltså med juridiskt bindande planer som tas här i landskapsförvaltningen tvinga på kommuner, med eller mot deras vilja, olika saker. Det finns t.ex. en minoritet medborgare i Lemland som troligtvis kommer att få sig påtvingad en vindkraftspark på Nyhamn. Lemlands kommun får väl yttra sig men har ingenting att säga till om. Det kan också röra avfallshantering och gud vet vad! Det som jag tog upp i mitt anförande kommer vi nog att ha ganska livliga debatter om. Även om jag förstår syftemålet att kunna planera för infrastruktur osv., så måste det göras i samarbete med kommunerna; annars skall vi ändra kommunallagen och ta bort från kommunerna beslutanderätt och säga att det här tar lagtinget över, det här är ni inte mogna att ta beslut om och så beslutar vi att det och det markområdet används! Det kommer också att beröra den privata äganderätten. Markägare kommer att få ovanifrån på sig att nu skall din mark användas till det här och man kommer säkert att vara rysligt njugg när det gäller ersättning för det. Där är nog inte sista ordet sagt ännu!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman hade en intressant redovisning av hur samarbete fungerar och hur mycket handslag gäller osv. Jag tror att det som han beskrev är någonting som genomsyrar hela diskussionen. Så är det bara. Vad gäller vissa sakfrågor är det uppenbart så att eftersom vi i liberalerna representerar en lite annan politisk ideologi än vad de obundna gör finns det sakfrågor som ltl Danne Sundman tycker att är bra men som vi kanske tycker att är dåligt. Vad gäller skrivningarna om att man i självstyrelsearbetet och i språkpolitiska frågor skall involvera även finlandssvenska organisationer tycker vi för vår del att det inte är något fel att de också inlemmas i det arbetet. Det är bättre att samarbeta än att motarbeta, det vill jag bara deklarera här för att visa på skillnader också i oppositionen.

 

Ltl Danne Sundman sade att det var bra att man skall bolagisera trafiken och privatisera. Jag har också uppfattat skrivningarna precis på samma sätt; det står klart och tydligt: ”I synnerhet bör delar av vägunderhållet privatiseras när det föreligger förutsättningar för det.” Det står också att flera verksamheter inom trafikavdelningen konkurrensutsätts. Det betyder att stora delar skall konkurrensutsättas. Vi anser att det här inte är bra. De här sakerna har vi diskuterat och det har diskuterats och redogjorts för hur detta kan slå och vad det betyder. Där har vi en politisk skiljelinje. Det förvånar mig ytterligt att det nya partiet i landskapsregeringen tillåter sådana här skrivningar. Detta bara för att visa att FS har fått igenom många politiska budskap i programmet, medan socialdemokraterna kanske står för mycket av retoriken.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

 Visst är det en skön känsla att i stället för att ingå i ett regeringssamarbete, som man kan likna vid ett äktenskap där man ständigt måste ta hänsyn till varandras åsikter och kompromissa och gå fram parallellt, man kan vara som ungkarlar och ungmöer och tycka som man vill! Jag har full respekt för att ltl Mats Perämaa tycker annorlunda och det är också en viktig dynamisk synpunkt i den kommande oppositionens arbete. Jag tror däremot att vi har många saker som också förenar oss alla ledamöter i oppositionen och vissa partier var för sig, så det är jag den första att understryka att är viktigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tänkte börja mitt anförande med att citera ur ett intressant anförande som hölls i denna talarstol den 29 november. Det var min gode vän ltl Lasse Wiklöf som hade mycket synpunkter på dåvarande lantrådet Roger Nordlund. Ltl Lasse Wiklöf sade så här: ”Nuvarande lantråd klarar inte uppgiften.” Han sade vidare: ”Lantrådets senaste insats för att undergräva sin brist på konsekvens och sitt förtroende har vi erfarit i de uttalanden som gjorts och i omröstningen kring besättandet av de ordinarie posterna och suppleantposterna i Nordiska rådet.” Ltl Lasse Wiklöf slutade med att säga: ”Trovärdighet, kära vänner, det vet man knappast vad är. Förtroendet för regeringen Nordlund är totalt undergrävt.” ltl Lasse Wiklöf skulle lite senare lätta upp sin kritik, så han sade: ”Möjligen finner vi att lantrådet har klara brister på självinsikt.” Det sades vidare att det var dumt att man hela tiden driver frågan t.o.m. i budgeten om ett eget fartygsregister. Det var faktiskt klokt av den tidigare landskapsregeringen; det var en klok politik som skulle ha varit bra för Åland på sikt, men den typen av skrivningar är totalt borta nu tack vare den socialdemokratiska pennan! Ltl Lasse Wiklöf fortsatte med att säga: ”Näringsrättsfrågorna, där har lantrådet via telefon försökt lösa saker och ting, trots att förutsättningarna har blivit diametralt annorlunda än tidigare. När det gäller hembygdsrättsfrågor där man ena dagen säger nej till en hembygdsrätt och nästa dag beviljar.” Han nämnde också cirkusen i Långbergsöda, som skulle sluta med att lantrådet troligtvis åtalas inför domstol. Ltl Lasse Wiklöf sade vidare: ”Lantrådet har gjort många märkliga uttalanden. Utan förankring har han antytt viljeyttringar om att vi borde få ett Ålandsministerium i Helsingfors. Jag trodde i min vildaste fantasi att vad vi vill ha är mera självstyrelse och inte att vi skall öka regeringens inflytande över åländska frågor, nämligen ministerierna i Helsingfors sorterar under regeringen och inte under åländsk självstyrelse”, ville ltl Lasse Wiklöf upplysa om! Ltl Lasse Wiklöf sade vidare: ”Lantrådet Nordlund tycker inte att parlamentarismen är bra, men vad som är ännu värre är att han uttalat sig för en monopolsituation inom tidningsvärlden. Oerhört anmärkningsvärt.”

 

”Det finns mycket. Listan kunde göras mycket lång, men jag skall inte uppehålla tiden mera”, sade ledamoten Wiklöf. Han avslutade ändå med att säga: ”Därför skulle jag vilja, och jag anser att det är en nödvändighet, att centern borde föra fram en ny lantrådskandidat. Om man inte är kapabel till det, så borde man överlåta regeringsbildandet åt något annat parti.”  Det är så också att i dag måste jag tillerkänna att lantrådet Roger Nordlund förbrukat det socialdemokratiska förtroendet – vi har inte längre förtroende för Roger Nordlund.” Allt detta uttalat från denna talarstol av ltl Lasse Wiklöf den 29 november.

 

Det är klart att vissa ålänningar blir lite förvånade när de knäpper på radion nio dagar senare och den 8 december hör ltl Lasse Wiklöf tacka lantrådet för de goda politiska insikterna! Han avslutade det anförandet med att säga att än en gång ville han tacka lantrådet för ”din klokhet”. Det är klart att folk blir fundersamma och undrar vad handlar det här om!

 

Det handlar om att nio dagar tidigare trodde ltl Lasse Wiklöf att socialdemokraterna var helt utanför regeringsbildningen och nio dagar senare trodde han att nu gäller det nog att vara lite len i munnen om man skall få foten innanför dörren.

 

Ålandstidningens eminente chefredaktör Niklas Lampi delade ut julklappar åt de politiska partierna. Socialdemokraterna fick helt berättigat en ny kappa – den gamla har förstås tagit slut, den går inte att vända hur många gånger som  helst efter vinden. ”Trovärdighet, kära vänner, det vet man knappast vad är” citerade jag tidigare. Men hur är det möjligt att man kan vända så här mycket? Det är möjligt av tre orsaker.

 

Den första är att socialdemokraterna har fått allt, inklusive Barbro Sundback som talman på sikt. Vi ser också i regeringsprogrammet – så länge har jag och den värderade vice talmannen Sundback varit med i politiken – att vi känner varandras formuleringar vid det här laget. Jag känner igen mycket av vtm Barbro Sundbacks formuleringar i det regeringsprogram vi har framför oss.

 

Vad har då Frisinnad Samverkan fått? Det är enkel matematik – med ynka fyra mandat har man fått hälften av det i utdelning i regeringen, och det är inte fy skam, man har två ministrar på fyra mandat!

 

Och vad har centern fått? Ingenting när det gäller politiken. Jordbrukarna är den yrkesgrupp som har byggt upp centerpartiet. Titta vad som står i regeringsprogrammet om jordbrukspolitiken! Alternativ odling och våtmarker! Centern är på väg att göra precis samma misstag som centern i Sverige gjorde. Man skulle börja flörta med nya väljargrupper, man skulle söka sig in i centralorterna, och detta gjorde att centerpartiet i Sverige försvann helt och hållet som politisk aktör i Sverige. Jag säger som gammal centerpartist att det är med en viss sorg jag ser att detsamma också är på väg att ske här. Men om centern inte har fått ut någonting i sakpolitiken, så har man lyckats för denna lilla stund lösa sina interna problem, dvs. Runar Karlsson och ltl Britt Lundberg har fått sina länge eftertraktade ministerposter och Roger Nordlund, lantrådet, klarar sig ytterligare en gång kvar. Det var bra det där som Wiklöf sade och jag vill citera det igen: ”trovärdighet, kära vänner, det vet man knappast vad är!”

 

Jag kom hem sent igår kväll, läste regeringsprogrammet och jag tycker att det är väldigt tunt; jag tänkte att jag måste se till att jag får läsa lantrådets presentation, för det måste finnas mera motiveringar bakom det – men det var ännu tunnare. Det var en sak som jag hittade i den presentationen som jag fäste mig vid och det var när lantrådskandidaten sade så här: ”Jag sticker inte under stol med, fru talman, att jag själv som lantrådskandidat ser det som väldigt intressant med konstellationen center, socialdemokrater och Frisinnad Samverkan. Det är en perfekt matchning”, sade Nordlund och kom fram till att ”I Finland har vi centern och socialdemokraterna i ledningen och här på Åland kommer vi att få det också, och i Sverige har vi socialdemokraterna.” Då undrar jag: Vad gör att lantrådskandidaten Nordlund, som trots allt är en klok karl, kommer fram till en sådan här slutsats? Jo, det var det tal som jag citerade tidigare av ltl Lasse Wiklöf den 29.11, då han sade så här: ”I belysning av att finansministerposten i Finland uppehålls av en socialdemokrat och att socialdemokraterna regerar i Sverige ansågs det vara det mest idealiska för att en regering med vår medverkan skulle bli lyckosam.” Och det ser man: den här regeringen är inte ens igång, skrivningarna är helt tydliga, socialdemokratiska – jag skall återkomma till det – men vi ser redan att socialdemokraterna också styr tänkandet.

 

Fråga två som man måste ställa sig runt detta uttalande är att det är egentligen ganska märkligt. När vi bildar regeringar här på, då skall vi titta: hur ser det ut i Finland? Jo, där är det centern och sossarna! Hur ser det ut i Sverige? Jo, där är det sossarna! Okej, då skall vi också ha sossar med! Jag menar, prata om att stå upp för självstyrelsen, prata om att ha ett eget tänkande, prata om att utveckla det åländska samhället! Uttalandet är mycket, mycket märkligt.

 

När det gäller regeringsprogrammet sade Nordlund i sin presentation, som jag läste sent igår kväll att det var engagerat och tydligt. Det är ett tydligt socialdemokratiskt program, det är en ökning av den offentliga sektorn, det är en ökning av de sociala utgifterna. Jag skall exemplifiera det senare. Men näringslivet, grunden för den välfärd som vi alla så gärna vill fördela, och vad skall vi alla ålänningar leva på framöver, frågor som tidigare diskuterats – finns ingenting om det! Övertagande av beskattningen: t.o.m. liberalerna börjar bli förvånade och funderar varför händer det ingenting på den sidan när man tittar i regeringsprogrammet. Självstyrelseutvecklingen, svenska språket – det finns ingenting att ta fasta på i detta program.

 

Jag måste säga att det är med en viss beundran man lyssnar på den gamle politiske räven ltl Ragnar Erlandsson när han får detta program till att det här är ett bra centerprogram det!  Och när man lyssnar på den unge politiske räven, ltl Johan Ehn, som får det här till: jo, det här är ett bra frisinnat handlingsprogram! Men det finns ett litet bekymmer: jag tror inte att någon av herrarna har läst programmet, för annars kan man inte komma till en sådan här slutsats. Det är helt omöjligt.

 

Innan jag går in på programmet vill jag lite kommentera sammansättningen. Det kommer ganska mycket att sammanfalla med det som ltl Danne Sundman sade, att skall vi minska den offentliga sektorn, ger den tilltänkta regeringen helt fel signal när man ökar till antalet sju. Jag tycker ändå, om det skulle vara som lantrådskandidaten Nordlund säger, att man jobbar effektivare och att man tillför någonting nytt så kunde jag också köpa det. Skulle man ha en framtidsminister som verkligen jobbade med de tunga framtidsfrågorna vid sidan av de sex övriga skulle jag vara den första som skulle stöda det. Då fick man ut någonting av det, om det kom någonting nytt av det. Jag måste också göra samma reflektion som ltl Danne Sundman gjorde när det gäller den tilltänkta kansliministern Britt Lundberg. Jag tror att ltl Britt Lundberg har betydligt större kapacitet än det här. Det här visar igen att centern inte har förtroende för sin tilltänkta minister. På något annat sätt stympar man inte upp avdelningarna på det sätt som man har gjort här och har enbart ett par sakfrågor kvar för ltl Britt Lundberg att jobba med. I ett tidigare replikskifte blev jag faktiskt lite orolig, för jag tror inte riktigt att ltl Britt Lundberg ännu vet vad det går ut på att sitta i regeringen. Det finns ingenting kvar att jobba med; sedan är det, precis som det sades tidigare, att man kan alltid skapa sig jobb, men det finns ju ingen portfölj.

 

Intressant är också att man ser att från finansavdelningen plockas IT-frågorna på ledamoten Runar Karlsson. Det beror förstås på att han är den mest kompetenta när det gäller de frågorna – det är också intressant!

 

Summan av kardemumman: man har sju ministrar, men ändå gör man hackmat av de olika avdelningarna. Det är totalt obegripligt!

 

När det gäller programmet tittade jag i natt på Internet på alla de olika presentationerna och alla de olika regeringsprogrammen som lantrådskandidaten Roger Nordlund har lagt fram. Det som faktiskt smärtar mig lite är att för varje steg går det enligt mitt förmenande ett steg åt fel håll, dvs. att självstyrelsen, grunden för självstyrelsen, de frågorna tonas ner mer och mer. I det sista programmet, som gjordes upp – det är inte lätt att komma ihåg alla turer, men det var väl liberalerna som var med sista gången – står det: ”Självstyrelsen och Ålands status som enspråkigt svenskt landskap är grunden för vårt arbete.” Det tycker jag är en bra grund att jobba från. Ingenting sådant finns nu.

 

Det är faktiskt att gratulera sossarna, man har fått precis vad man vill ha! Priset var en litet pinsam u-sväng i och för sig, men det priset kanske ändå är ganska billigt med tanke på vad man har fått ut av det här.

 

Tittar vi på programmet och grunden för självstyrelsen, svenskan, vad finner vi? Jo, för att uppnå konkreta resultat är det viktigt att samarbeta med de finlandssvenska institutionerna och organisationerna, precis som sades tidigare: en typisk sundbacksk formulering! Verkligheten är ju helt annorlunda, inte lever vi i Svenskfinland! Vi har totalt olika utgångspunkter. Det är klart att vi skall kunna samarbeta, men vi måste ha en egen ansvarsfull åländsk språkpolitik, annars kommer det att gå på tok. Tro mig!

 

Tittar vi vidare på det nya stycket ”Demokrati, jämställdhet och hållbar utveckling” gör jag där samma reflektioner som tidigare talare ltl Mats Perämaa och ltl Danne Sundman när det sägs att partiernas ställning stärks och frivilligorganisationerna ges en mer framskjuten roll. Det pratas om integrationspolitik, inflyttade uppmanas att delta i samhällsarbetet och den kommunala rösträtten utvidgas, de inflyttades rätt till sin identitet och kultur respekteras. Allt det här låter jättebra, men vi måste vara medvetna om att tillsvidare är vi inte självständiga, utan vi har ett självstyrelsesystem som är ett minoritetsskydd på grund av att vi är kopplade till en mycket, mycket större folkgrupp som har en helt annan kultur och ett helt annat språk än vad vi har. Därför måste vi stå upp för de värden vi har. Med tanke på de uttalanden som vtm Barbro Sundback har gjort under årens lopp om möjligheten att införa finska daghem och skolor är det klart att man funderar på vad skrivningarna innebär. Det är klart att Frisinnad Samverkans väljare funderar och det är klart att centerns väljare funderar: har de inte varit med överhuvudtaget i skrivningarna? Det är mycket, mycket förvånande.

 

Under rubriken ”Ekonomi och demografiska förändringar” står det så här: ”Förändringarna i befolkningsstrukturen kräver förnyelse av välfärdssystemet, som måste läggas om med tanke på befolkningens framtida behov.” Det tycker jag är en väldigt intressant formulering som kan vara rätt, om det är rätt tänkt. På många håll börjar man faktiskt fundera på hur samhället ekonomiskt skall klara av att bära t.ex. den pensionsskuld som byggs upp. Man resonerar i olika termer om att privatisera det som uppfattas som typisk samhällsverksamhet. Så tror jag faktiskt inte att de som har skrivit detta har tänkt. När vi nämligen går längre fram i programmet ser vi att det inte finns några minskningar av den offentliga sektorn utan tvärtom är det ökningar.

 

Följande formulering finns också under denna rubrik: ”Landskapet, kommunerna och kommunalförbunden skall se till att av dem finansierade investeringar tidsbestäms så att konjunkturväxlingarna utjämnas.” Jag ser att vtm Harriet Lindeman drar på munnen – är det någon som har hört den här formuleringen? Jo, lantrådskandidaten Roger Nordlund har fem gånger haft exakt samma formulering men aldrig efterlevt den! Det skall bli spännande att se hur det lyckas den här gången.

 

När vi kommer in på offentlig sektor står det så här: ”Målet är att särskilja vad som hör till centralförvaltningen (beställarrollen) och vad som kan läggas ut på separata resultatenheter i form av myndigheter, bolag och affärsverk (utförarrollen).” Det är det man skall göra: man skall renodla de olika rollerna inom förvaltningen, märk väl! Jag undrar vart  FS:s snack om privatisering riktigt har tagit vägen! Det lilla, lilla som finns på trafikavdelningen kan inte på något sätt väga upp det som står i ingressen under ”Offentlig sektor”.

 

Vidare sägs under ”Rättssäkerheten” att man skall ha en egen lagstiftning inom miljö-, utbildnings-, kultur- och andra sektorer. Det står ingenting om näringslagstiftning t.ex. – grunden för vår välfärd, igen.

 

De få ord som finns under ”Näringslivets villkor” vill jag säga att är bra. Men visst är det intressant när man ser slutet: ”Landskapsregeringen bör i samband med större investeringar efterhöra det privata näringslivets intresse för att delta. Sådana investeringar är t.ex. kongressutrymmen/kulturhus…”.  Där for det kk-huset!  Samtidigt går planeringen vidare, man satsar snart 2 miljoner euro på det! Jag läste i en tidningsartikel att det var sex-sju personer som var sysselsatta med att privatisera huset. Ltl Runar Karlsson, som tydligen dyker upp i alla sammanhang, satt i någon planeringskommitté och har sagt - jag läste också tidningarna igår kväll när jag kom – att ramen skulle hålla. Men i numret efteråt uttalade sig lantrådskandidaten Roger Nordlund, att det här ser inte ut att hålla! Jag tror att det är väldigt viktigt att den nya regeringen, om den blir tillsatt, sätter sig ner så fort som möjligt och diskuterar igenom den här frågan. Man kan inte skjuta på den hur länge som helst medan pengarna rullar på. I näringslivssammanhang säger man ofta att det inte går att kasta goda pengar efter dåliga, alltså sluta försvara det här projektet med att det har kostat så mycket pengar hittills. Det här har blivit helt självgående. Och, framför allt, om ni med de inbyggda spänningar som redan finns mellan dessa tre partier skall kunna samverka överhuvudtaget är det här den första frågan ni måste lösa, det säger jag faktiskt i all välmening, hur konstigt det än kan låta.

 

När jag kommer över till rubriken ”Socialpolitik” vill jag speciellt att de frisinnade och centern skall lyssna, som tyckte att det här var deras program: ”Utkomststödet anpassas till de faktiska levnadskostnaderna”, står det. Det betyder på vanlig åländska att socialbidraget skall höjas. ”Bostadsbidraget reformeras.”  Det betyder på vanligt åländska att det skall höjas. En lag om sociala företag skall antas. Det står att systemet med personliga assistenter och stödpersoner utvecklas. Det betyder på vanlig åländska att man anställer mera människor i offentlig sektor. Skall man möta det växande behovet av och efterfrågan på tjänster och service måste en viss beredskap för nyanställningar finnas, så det finns trots allt en ärlighet i programmet, men problemet är att Frisinnad Samverkan och centern synbarligen inte har läst just det här.

 

”Normerna för de kommunala barnomsorgerna bör utvecklas. Kontinuerliga utredningar görs om familjernas socio-ekonomiska situation.” Nog klingar det lite illa när man hörde ltl Johan Ehn för en liten stund sedan som sade, att personalminskningar kommer att bli en realitet. Banta offentlig sektor, pyttsan! Det här kan ni ju inte ens tro på själva!

 

De här formuleringarna är sådana som vtm Barbro Sundback har skrivit och Frisinnad Samverkan och centern har förstås inte haft möjlighet att skriva – i och med att det är svårt att skriva när man sitter och håller i sig i skrivbordet! Det är helt uppenbart att man har varit helt på sidan om.

 

Min fråga är: Vart tog FS:s barnpeng vägen? Visst skulle det vara intressant att få reda på det!

 

Tittar vi vidare under ”Museiverksamhet”står det: ”Kärnverksamheterna bör bestämmas i lag.” Det skall ni alla ha i färskt minne, speciellt Frisinnad Samverkan, som skulle dra ner på den museala sidan.

 

Inom biblioteksverksamheten: ”Den regionala spridningen av biblioteken bör tryggas” sägs det. I och för sig en bra tanke, men det här är en kommunal angelägenhet. Man säger vidare, att man skall ”göra biblioteken till lokala kultursmedjor med världsomspännande information och kontakter”. Det där låter också jättebra. Jag vill nog lite försynt påminna om att de åländska kommunerna har faktiskt lite problem med ekonomin redan nu!

 

När jag tittar på utbildningen talas det om likvärdig utbildning, ett samhälleligt utbildningssystem, kostnadsfri utbildning, det ekonomiska stödet till de studerande utformas så att ingen av ekonomiska skäl tvingas avstå från studier. Det sägs också under grundskolan: ”Elever med särskilda behov och deras familjer skall få tillgång till experthjälp där särskild personal tillsammans med föräldrarna skapar individuella lösningar för att förbättra barnens möjligheter att klara sin utbildning.” Givetvis är det här bra saker. Ingen människa kan säga någonting annat med ansiktet i behåll. Men det här är saker som driver på den offentliga sektorn. Det går inte ihop att komma med den här typen av skrivningar. - Det går ihop för socialdemokraterna, jag ger ett erkännande för det, det kan bli lite problem för ltl Lasse Wiklöf så småningom när han skall ta över finansministerposten, men det snackar han sig säkert ur på något sätt.

 

Det som är intressant är att Nordlund i sin presentation pratade om det goda samarbetet både hitåt och ditåt och till höger och till vänster samt österut och västerut, och vad det nu var, framför allt det goda samarbetet med näringslivet. Det finns inte ett spår i de här skrivningarna när det gäller utbildningspolitiken. Vad skall vi leva på i framtiden? Det är det som är det viktiga. Det är klart att det är viktigt att man tar hänsyn till elever med särskilda behov, men det finns många som redan nu börjar fundera, att har inte det här gått lite för långt? Vad gör den tilltänkta regeringen? Jo, då för man in ett förslag om att det inte är bara eleverna man skall ta hand om, utan man skall ta hand om elevernas familjer också!

 

Jag vill ändå avsluta med – jag kan ha uppfattats som kritisk – att önska lycka till under det år som kommer att gå tills vi står här och skall försöka snacka ihop den nordlundska femman!

 

ANDRA VICE TALMANNEN: Repliker har begärts av ltl Johan Ehn, ltl Ragnar Erlandsson och ltl Mats Perämaa. Men först ges ordet till:

 

Lantrådskandidaten Roger Nordlund:

Fru talman!

Efter att ha lyssnat till de blivande oppositionspartiernas olika syn på förslaget till regeringsprogram måste man säga att vi tydligen har lyckats balansera programmet väldigt väl eftersom ena gruppen går upp och kritiserar det för att det är ett socialdemokratiskt program, en annan grupp går upp och säger att det här är väldigt genomsyrat av FS, så tydligen har vi från centern hittat någon balans mellan alltihopa. Det är väl så som ett samarbete skall gå till. Man skall se till att det finns delar i ett regeringsprogram som passar alla de partier som medverkar, att man kan känna sig bekväm och motiverad att arbeta för programmets förverkligande.

 

Fru talman!

Innan jag går in på de olika sakfrågorna måste jag säga en sak. Ltl Anders Eriksson omtanke om Åländsk Center i alla tänkbara sammanhang känns lite rörande med tanke på att ltl Anders Eriksson själv har representerat Åländsk Center åtta år i Ålands landskapsstyrelse och därefter själv valt att lämna Åländsk Center och gör naturligtvis sitt bästa för att ta så mycket av sitt väljarstöd som möjligt från Åländsk Center. Det blir lite dubbla budskap, så vi kanske måste lite fundera på hur man lägger orden i framtiden för att vi skalll ha den trovärdigheten som vi alla är så måna om i framtiden också.

 

Fru talman!

När det gäller portföljfördelningen har ltl Anders Eriksson varit inne på den och också tidigare talare. Min målsättning med portföljfördelnignen har varit att det skall bli personer som passar för de olika områden som man tar ansvar för och att det skall bli en så jämn arbetsfördelning som möjligt. Jag tycker att vi har lyckats ganska bra med det. Vi har också lyckats få en viss förnyelse i tänkandet och speciellt när det gäller trafikavdelningen att bli mera en kommunikationsavdelning.

 

Det har riktats frågetecken när det gäller kansliavdelningen och ltl Britt Lundbergs portfölj, men jag tycker att de frågetecknen tyder nog mera på okunskap från dem som har riktat kritik mot hur arbetet i dag fungerar och var mycket av tyngdpunkten i arbetet ligger. Den verklighet som den avgående landskapsregeringen och den tillkommande kommer att ha framför sig bygger på att vi är medlemmar tillsammans med Finland i Europeiska unionen. Det finns ett oändligt arbetsfält där för den som har kapacitet och förmåga att sätta sig in de komplexa arbetsområden som finns där. Skall jag vara ärlig tycker att det här borde egentligen ha gjorts tidigare, att man skulle ha haft en minister som hade haft ett specifikt ansvar för det här området, men jag tror att det bästa vi kan göra nu är att sätta det på kansliavdelningen och ha en speciell minister för det. Sedan har vi personalpolitiken, som också kommer att vara en väldigt arbetskrävande uppgift med tanke på de tider vi har framför oss, om vi skall ha förändringar inom förvaltningen, vilket vi är överens om. Lägger man därtill jämställdheten som är en väldigt stor och viktig fråga också, att hela Ålands befolkning skall kunna känna att man deltar på ett likvärdigt sätt i det här arbetet tror jag att man kan ha en full arbetsdag minst. Utöver det är det byggnadsenheten, med alla de praktiska och konkreta saker som det innebär, så den portföljen är minsann inte någon lättare portfölj än någon annan, den är minst lika ansvarsfull och innehållsrik som alla andra portföljer. Sedan är det precis som ltl Britt Lundberg sade, att sitter man i Ålands landskapsregering sitter man där för att bedriva politik, inte för att vara en ärendehanterare.

 

Fru talman!

Det var en sak som slog mig. Ltl Anders Eriksson var kritisk till flera saker och sade bl.a. att varför händer det ingenting i programmet? Det här är ganska beskrivande för vårt olika förhållningssätt till politik. Ltl Anders Eriksson och jag tror ganska långt också Ålands Framtid tycker att man gör politik när man skriver väldigt stora och fina målsättningar i partiprogram och i handlingsprogram. Jag har varit med så länge i det här arbetet så jag vet att skall man komma framåt är det ofta de små stegen som gäller och det gäller att skapa politiska förutsättningar här hemma på Åland och politiska förutsättningar i riket för att komma framåt. Jag vill citera det som står här i vårt handlingsprogram: ”Självstyrelsen är grunden för arbetet och den skall utvecklas med tiden så att lagtinget och landskapsregeringen har det politiska instrument som behövs för att skapa en stabil och positiv utveckling. Den ekonomiska självstyrelsen skall stärkas inom de områden som kan förbättra möjligheten att trygga sysselsättningen och välfärden. De möjligheter som finns inom området för indirekt beskattning skall utvärderas och förhandlingar föras med regeringen om överförande av behörighet på sådana områden som kan vara till nytta för den ekonomiska utveckling på Åland. Staten har under senare år tagit en allt större del av samfundskatten. Målsättningen är att trygga den åländska behörigheten och om möjligt överföra hela behörigheten till Åland. Bästa ltl Anders Eriksson! Skulle vi i den här landskapsregeringen lyckas uppfylla det på de tre återstående åren av den här valperioden kommer vi att gå till historien som den regering som har lyckats göra mest. Med det här programmet och med den här sammansättningen tror jag ändå att vi har skapat väldigt goda förutsättningar för att få till stånd en diskussion om utveckling med också den andra parten. Självstyrelseutveckling är inte en ensidig verksamhet. Det är två parter som måste arbeta och kunna påverkas och finna samstämmighet i slutändan.

Ltl Anders Eriksson var också inne på språkpolitiken och de finlandssvenska institutionerna. Åland har självstyrelse och det är vi som är politiskt valda till Ålands lagting och Ålands landskapsregering, det är vårt ansvar att se till att Åland bibehålls enspråkigt svenskt. Det skall inte läggas på någon. Däremot är det vår skyldighet i det arbetet att söka samarbete i Sverige, med svenska institutioner och se hur mycket hjälp vi kan få därifrån utgående från Sveriges speciella ansvar för Ålandsfrågans lösning men med regeringen och de institutioner som finns i Finland. Jag tycker att det är lite tråkigt när man försöker läsa mellan raderna så väldigt mycket i det här programmet, tråkigt på ett sätt, men kanske bra på ett sätt, för det visar att man  hittar inte så stora felaktigheter i själva skrivningen utan man måste gå mellan raderna för att hitta de saker man kan kritisera. Det finns en god vilja från den här landskapsregeringen att skapa ett gott samarbete med vår omgivning, för vi är övertygade om att det är enbart på det sättet som vi också själva kan ha den positiva utvecklingen i vårt eget samhälle.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är ju så i den här branschen att man måste skilja på sak och person. Lantrådskandidaten, han är oerhört charmig som person, det är som om han inte skulle vara med överhuvudtaget utan han kommer och begär ordet, han, och så säger han så där lite smårart att det var tydligen ett bra avvägt program det här för att liberalerna kritiserade det från den ena sidan och Obunden Samling och Ålands Framtid från den andra sidan! Men då har man faktiskt missat lite. Liberalerna har en helt annan politik än vad vi har. Liberalerna har en mera homogen politik med sossarna och vi har en mera homogen politik med dem som tidigare var centern och Frisinnad Samverkan. Det torde vara uppenbart för alla. Vi är mera högerut, vi vill mera utveckla den åländska självbestämmanderätten, det är naturligt att vi kritiserar från det hållet. Det är som om lantrådskandidaten inte alls skulle ha varit med i diskussionerna. När det gäller portföljfördelningen sade lantrådet Roger Nordlund att man har avvägt dem så att de skulle passa personerna. Det här tycker jag ytterligare är en förolämpning mot ltl Britt Lundberg. Jag tror att hon har betydligt större kapacitet, och det är direkt oärligt att säga att det här är en portfölj som är värd namnet – det finns ju inga ärenden kvar. Det måste ändå lantrådskandidaten Nordlund ärligt kunna erkänna. Han sade också att man skulle driva politik, man skulle inte sitta och hantera ärenden, samtidigt som han talade mot sig själv och sade att Ålands Framtid hade fina program, men det var med de små stegen man kommer framåt. Det är klart att man måste ha fina program som pekar i vilken riktning man vill gå. Men det är ändå ärendehanteringen som berör Ålands folk, inte kan man bara sitta och driva politik och tro att man gör någonting då, utan man måste också jobba konkret, minska byråkratin, för att nämna ett exempel. Det är oerhört många ärenden som måste tas innan man lyckas med det, Nordlund! Det här är inte trovärdigt!

 

Lantrådskandidaten, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Anders Eriksson är väldigt orättvis i sin bedömning av portföljfördelningen. För det första vill jag konstatera att jag tror att ltl Britt Lundberg är en av de mest kompetenta vi har när det gäller EU-frågor i lagtinget. Det har hon visat genom sitt engagemang i arbetet i bl.a. regionkommittén och i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att det är väldigt bra, både för det kommande arbetet här i lagtinget och för våra möjligheter att hävda Ålands position i det framtida EU, att vi har en sådan kompetens som har möjlighet att fokusera på de frågeställningarna.

 

Fru talman!

Det är naturligtvis så, som ltl Anders Eriksson säger, att ärendehanteringen ja, visst skall ärenden hanteras, men det är så att det är politikerna som skall ange de politiska målsättningarna och visionerna samt riktlinjerna, sedan skall vi se till att förvaltningen förverkligar så långt som möjligt. Där är det också så att olika människor har lite olika sätt att fungera. Jag har god erfarenhet av ltl Anders Eriksson, vi har samarbetat bra under åtta år i tidigare landskapsstyrelser, men vi kanske hade lite olika förhållningssätt till förvaltningen, om vi uttrycker oss försiktigt i sammanhanget. Ltl Anders Eriksson är väldigt långt en ärendehanterare och kanske arbetet i landskapsregeringen har utvecklats en hel del sedan den tiden, och det är på det moderna sättet som den här landskapsregeringen måste kunna arbeta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller portföljfördelningen har det absolut inte varit min mening att vara orättvis. Vi ser synbarligen olika på det här. Jag ser på avdelningarna såsom de är uppbyggda och mig veterligen gäller fortfarande det beträffande EU-frågorna att EU-frågorna hanteras ute på respektive avdelningar, inte hanteras alla EU-frågor, som lantrådet vill få det att låta, på kansliavdelningen. Det är egentligen bara ett litet postkontor. Det där är en chimär. Ärendena skall handhas, säger lantrådskandidaten Nordlund. Det är också sant, man måste få undan ärendena, men det är det vi har sett det här sista året att det har inte hänt någonting när det gäller det konkreta beslutsfattandet. Det är klart att man kan ha olika förhållningssätt, som lantrådskandidaten Nordlund sade att jag hade; jag hade ett sådant förhållningssätt att jag ville att det skulle hända någonting. Det går inte om man inte har de politiska linjerna klart uppdragna, vilket inte har varit fallet i den tidigare konstellationen, och jag tror att det kommer att bli lika svårt också i den tillträdande konstellationen, just på grund av att man har så olika intressen sinsemellan. Hur skall socialdemokraterna kunna gå i takt med centern och Frisinnad Samverkan? När vi ser programskrivningarna har det fungerat tack vare att socialdemokraterna har fått precis vad de har velat, men är det verkligen så som politiken under de kommande tre åren skall se ut tror jag faktiskt att Ålands folk har en ganska stor anledning att vara rätt oroliga, och jag tror att den oron är befogad. Socialdemokraterna sätter in duktiga krafter som har förmåga att driva på frågorna och då gäller det också för de övriga att de hänger med lite; annars har vi en socialdemokratisk politik här på det borgerliga Åland, och det är inte bra.

 

Lantrådskandidaten, replik:

Fru talman!

När det gäller EU-frågorna är det naturligtvis så att den specifika ärendehanteringen sker långt ute på avdelningarna, men när det gäller inflytandefrågorna och självstyrelsens möjlighet att kunna påverka i EU-frågor är det EU-enheten som hanterar de frågorna. Det är absolut kanske den viktigaste frågan vi har framför oss för att vi skall kunna skydda och bevara självstyrelsen och vår autonom i den kommande och utvecklade Europeiska unionen. Jag tror att därom råder det inget tvivel. Därför finns det ingen orsak att spara på energin i den frågan.

 

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson är orolig. Min bedömning efter den korta tid som har gått efter att den här konstellationen har presenterats för allmänheten är den motsatta: att Ålands befolkning faktiskt tar emot den här konstellationen med godkännande, man tycker att det här är en naturlig konstellation: centern, socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan och det är tre seriösa partier som kommer att samarbeta.

 

 

(Kl.12.03.)

ANDRA VICE TALMANNEN: Lagtinget tar nu lunch och återupptar diskussionen kl. 13.00.

 

                                -----------------------

 

 

(Kl.13.00). Diskussionen fortsätter. Repliker är begärda av ltl Johan Ehn, ltl Ragnar Erlandsson och ltl Mats Perämaa på ltl Anders Erikssons anförande.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är inte lätt att hitta tillbaka till ltl Anders Erikssons anförande tidigare, men jag skall göra ett försök. Jag skall börja med att erkänna en sak för ltl Anders Eriksson. Det är inte bara FS:s politik i det program som ligger, det är en självklarhet. Vi är tre partier som samarbetar i en regering. Det är helt naturligt att det då finns fragment, delar, från samtliga tre samarbetande partiers politik och ideologi. Det är det som kallas för samarbete, det är det som kallas för att försöka hitta en möjlighet till att driva frågor framåt. Jag vill från FS:s sida inte ansluta mig till det som ett visst annat parti just före man steg av förra landskapsregeringen sade, att det förs inte tillräckligt med vårt partis politik. Det kan inte jag ansluta mig till därför att jag inser att skall man jobba tillsammans måste det också vara så att samtligas idéer måste lysa igenom på ett eller ett par ställen.

 

Vad gäller ltl Anders Eriksson är det självklart att i rollen som oppositionsledamot gäller det naturligtvis för honom att belysa detta på ett sådant sätt att det kan gynna honom och hans partis politiska sak. Jag försökte i det anförande jag höll för den frisinnade gruppen visa på de saker som Frisinnad Samverkan har fått igenom i programmet. Vi har också hört här i debatten under dagens lopp att det finns många som tycker att Frisinnad Samverkan har fått väldigt mycket in i programmet. För vår del är vi relativt sett nöjda. Vi har fått med största delen av de frågor som vi ville lyfta in, men, det är klart, det finns också frågor som vi inte skulle ha lyft fram om det vore vi själva som satt vid regeringsrodret.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn säger att han skulle göra ett försök att komma tillbaka till mitt anförande. Det var i och för sig ett bra försök, men han lyckades inte riktigt fullt ut. Vtm Johan Ehn säger att vi är relativt nöjda med handlingsprogrammet; med tanke på att man just skall börja samregera så borde man vara mer än ”relativt nöjd”. Men problemet är att de dimridåer som vtm Johan Ehn försöker lägga ut är inte tillräckligt täta, det går att titta rakt igenom dem. När det gäller Frisinnad Samverkans barnomsorgspeng, när det gäller privatiseringen, när det gäller övertagande av beskattningen, när det gäller näringslivsutvecklande åtgärder, så lyser de i väldigt stor utsträckning med sin frånvaro, det kan man inte komma ifrån. Orsaken till att jag vänder mig mycket till vtm Johan Ehn var det han sade: personalminskningar kommer att bli en realitet, medan jag pekar på att den offentliga sektorn enligt programmet kommer att öka i stor utsträckning och de sociala förmånerna kommer att öka. Det kan man tycka att är positivt, men då skall man inte marknadsföra sig som ett högerparti.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Man kan läsa allting på olika sätt. Ltl Anders Eriksson läser programmet på det sättet att han väljer att lyfta fram enbart de frågor där socialdemokraterna har lyckats få fram sina bitar. Jag valde i mitt anförande att lyfta fram det som är FS:s frågor och som vi har jobbat speciellt hårt för. Jag förstår inte när han säger att han inte hittar någonting kring näringslivet, ingenting kring beskattningen osv. Då undrar jag vem det är som inte har läst programmet; alla de här sakerna finns nämligen med. Men, som jag sade, Frisinnad Samverkan har tagit det här på allvar, vi är beredda att vara med och ta vårt ansvar i den parlamentariska situation som nu råder, där det är på det sättet att vi inte hade så mycket andra val än att försöka sy ihop någonting. När ltl Anders Eriksson säger att man måste var mera än relativt nöjd med ett program är det på det sättet att när tre så här olika partier jobbar tillsammas så måste det bli en kompromiss här emellan; annars kommer vi aldrig att komma fram till ett regeringsprogram som skulle kunna få en landskapsregering till stånd under de kommande åren.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Visst, vtm Johan Ehn, kan jag ge det erkännandet att man läser en text på olika sätt, speciellt den här typen av texter som är så pass luftiga att man kan läsa in egentligen vad som helst i dem. Men problemet är att jag läser vad som står där. När det gäller beskattningsfrågorna, som det skulle stå om, så hittar jag att samfundsbeskattningen, om det finns utrymme för det, skall man föra över den till kommunerna, men när det gäller övertagandet av beskattningen är det synnerligen defensiva skrivningar. Jag vill ändå till sist i min replik tacka för vtm Johan Ehns ärlighet när han sade i sin replik, att ”vi hade inte så många andra alternativ att välja på”. Och det är ju det vi ser: att det är ett andrahandsalternativ som är på väg att förverkligas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson är en munvig talare och ibland kan det få konsekvenser för sakligheten. Jag vill bara nämna som ett exempel ltl Anders Erikssons beskrivning av jordbruket i handlingsprogrammet. Det han återgav var en passus under ”Miljöstöd och energi”, där programmet upptar vad som sker inom jordbruket i det avseendet. De facto är det så att jordbruk och primärnäringarna har fått en omfattande behandling i programmet. Man beskriver bl.a. att primärnäringarna är en av förutsättningarna för en livskraftig landsbygd och skärgård och man betonar särskilt jordbruket, skogsbruket och fisket. Särskilt jordbruket får en rätt uttömmande beskrivning där man talar om att man vill anpassa EU:s jordbrukspolitik till åländska förhållanden, man vill slå ett slag för bioenergiformer, skogsavfall, t.o.m. havreodling och andra odlingsformer, man vill också se vilka nischgrödor som kan stödas; man är beredd att utveckla konventionella odlingsmetoder just för att få behålla det öppna naturlandskapet. Man vill också slå ett slag för förädling av lokala råvaror, man vill se till att närproducerade livsmedel gynnas i butiker och allmänna kök osv. osv. Också skogsbruket tas upp under ett särskilt moment. Fisket vill man också hålla kvar så att man kan påverka strukturprogrammet för fiskerinäringen. Man vill också här förädla fiskeprodukter, åtminstone se vad man kan göra för att behålla fisket som en viktig näring. Sportfisket också som en säsongförlängande faktor för jordbruket är av vital betydelse, så att centern har inte glömt jordbruket i detta program. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Igen! Jag ville gärna hjälpa centern. Det var viktigt att centern fick fram den här sista meningen för jag tror att det är väldigt många jordbrukare som är fundersamma. Det är sant det som ltl Ragnar Erlandsson säger att mina konkreta exempel när det gäller jordbrukspolitiken fanns under ”Miljöområdet”. När jag tittade på det som stod om jord- och skogsbruk var det så väldigt allmänt hållet och då tittade jag vidare och såg att där står det faktiskt någonting konkret om att man skall skapa våtmarker och att man skall stöda alternativ odling. Den absoluta majoriteten av de åländska jordbrukarna är konventionella jordbrukare. Det står ordagrant så här i programmet: ”Konventionella odlingsmetoder utvecklas för att möjliggöra produktion av grödor på marker där förutsättningar finns.” Ja, men, gumorron yxskaft! Var skulle man i så fall utveckla metoderna? Det är helt självklart, men det står ingenting om vad man skall göra. Kommer man, som jag önskar att man skulle göra, att driva en egen åländsk jordbrukspolitik eller kommer man ännu mera att göra såsom det har gjorts hittills: att likrikta sig med den finska jordbrukspolitiken?

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson har svårt att tillägna sig det som är det väsentliga i programmet: ”Utgående från EU:s jordbrukspolitik utformas stödformerna så att de passar det åländska jordbruket.” Sedan finns det allmänna formuleringar här och det är klart att det måste det finnas därför att det gäller att finna olika åtgärder som passar in på det. Skulle allting vara självklart här skulle det väl också ha varit förverkligat för många år sedan, men det är inte så lätt att i dag hitta olika odlingsformer som har framtiden för sig, inte på Åland och inte någon annorstädes heller. Vad jag vill säga är att när man behandlar och tittar på programmet skall man kunna referera det på ett sakligt sätt, och det gjorde inte ltl Anders Eriksson när han bara tittade på vad som står under rubriken ”Miljö”, där det står att EU:s miljöstödsprogram skall fortsätta – det som jordbrukarna har gått in för i dag – man ämnar inte lägga på jordbruket nya bördor när det gäller miljön, utan man skall göra det man gör i dag. Vi vet att när det gäller miljön inom jordbruket så har jordbrukarna gjort mycket. Effekterna ser man inte omedelbart. Ja, kanske man får lov att vänta 20 år innan så sker. Vi har våra erfarenheter från vattentäkterna runt Långsjön och Markusbölefjärden där det tog 20 år innan det vände.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag fick tyvärr inget svar på den för åländska jordbrukarna väldigt centrala frågan: Kommer den tillträdande landskapsregeringen att försöka driva en egen åländsk jordbrukspolitik? Det som citerades av ltl Ragnar Erlandsson, ”utgående från EU:s jordbrukspolitik utformas stödformerna så att de passar det åländska jordbruket”, ja, det kan uppfattas som ett steg i den riktningen, men vi vet alla – och det tror jag också att ltl Ragnar Erlandsson vet – att vi har EU:s jordbrukspolitik i botten, vi har den finska jordbrukspolitiken som följande byggsten och tidigare, när det bedrevs en, faktiskt, progressiv egen åländsk jordbrukspolitik, använde vi den åländska jordbrukspolitiken som den tredje byggstenen, och den byggstenen måste bli större om man skall lyckas med det man skriver i inledningen: att skapa konkurrenskraft jämfört med omgivande regioner. När det gäller det som sades om miljöstödsprogrammet måste jag faktiskt notera att det som ltl Ragnar Erlandsson säger därvidlag stämmer inte riktigt. Man vill att de åländska jordbrukarna skall kunna fortsätta med miljöstödsprogrammet på samma sätt som hittills, sade ltl Ragnar Erlandsson, men den som har någorlunda minne – det skall man synbarligen inte ha i den här branschen – borde komma ihåg att centern, utom ltl Anders Englund – det skall han ha en eloge för – röstade mangrant emot när vi föreslog en förlängning av miljöstödsprogrammet. Det är någonting som hade varit viktigt för de åländska jordbrukarna, men då röstade centern inklusive ltl Ragnar Erlandsson emot. Så ser centerns jordbrukspolitik ut i dag tyvärr!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag ser mig nödgad påpeka för lyssnarna att jag har blivit förvägrad en replik till lantrådskandidatens anförande. Detta av skäl som jag inte känner till, men så är i varje fall fallet.

 

Nu till repliken till ltl Anders Eriksson och det till ett anförande som var för drygt en och en halv timme sedan, men jag skall i varje fall försöka. Anförandet var till stora delar bra, engagerat och satt precis rätt i denna situation, men det är en punkt som jag vill diskutera lite med ltl Anders Eriksson. Det gäller kk-huset. Jag tror att vi liberaler och Ålands Framtid ser på den här frågan på ett litet annan sätt, men i varje fall är det så att det är mycket märkligt att kk-huset, som lagtinget just har beslutat om åtminstone en andra gång i samband med budget, detta stora projekt för turismen, för kulturen, inte nämns på något sätt i handlingsprogrammet än att man via privat finansiering kanske t.o.m. överväger att skjuta hela projektet i sank. Det här är det största samhällsprojektet vi har planerat. Det här skulle ge oerhörda effekter på kongressturismen i första hand men också för kulturlivet på Åland. Det är besynnerligt, hur man än har tänkt om man skall bort det eller inte, att man inte överhuvudtaget på något annat sätt lyfter fram projektet. Där finns det anledning för oss att följa med och diskutera den här saken vidare. Vi måste få klarhet. Jag får en känsla av att det är stora meningsskiljaktigheter i den nya majoritetssammansättningen som gör att man har dolt det här projektet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är kanske onödigt med en replik för vi ser ganska lika på fenomenet, kanske inte fenomenet kk-huset i sig. Vi från Ålands Framtid har hela tiden sagt att det här är ett projekt som är för stort för åländska förhållanden. Vi ser däremot helt klart vikten av att ha en fungerande kongressanläggning anpassad till åländska förhållanden. Vi sade också inför den budgetdebatt som var att man kan inte hålla på och tjata om samma saker i det oändliga utan vi inser att vi förlorade det här slaget och då får det väl gå, men vi beklagar det faktiskt. Ltl Mats Perämaa och jag är helt eniga om hur detta ärende tas upp i detta  handlingsprogram: det är helt klart så att den tillträdande landskapsregeringen har sådana spänningar i den här frågan att man föredrar att tiga ihjäl det. Och, som jag bl.a. tipsade ltl Torbjörn Eliasson, jag tror att det är kört för kk-huset såsom laguppställningen ser ut nu. Men vi skall se vad som händer. Lantrådet Roger Nordlund sitter och ler så vackert, han, som han brukar göra oavsett vad för bekymmer som dyker upp! Jag tror att man faktiskt måste börja driva frågan. Vi är helt eniga att man försöker tiga ihjäl den.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi måste komma ihåg att det var samma sammansättning här i lagtinget som röstade om den här saken för bara någon vecka sedan, och det är klart att det finns väl personer som har röstat i den här frågan utifrån partiorder och partipiska, men jag tror ändå inte att det kanske är på det viset, för den här saken har ältats och blötts så mycket och många personer har förts fram i offentligheten och deras ståndpunkter via omröstningar. Att socialdemokraterna är emot det här står klart för alla. Även Ålands Framtid är det, det är väl ingen hemlighet och åsikter måste man respektera, men om man nu i detta skede skulle svänga i en så här stor fråga kan man inte annat än konstatera att det skulle vara ohedersamt för oss alla. Det har redan beslutats om nästan 2 miljoner euro i satsningar i detaljplanering på det här projektet. Jag uppfattar det som hedersamt för Ålands Framtids del att när man hade sett loppet kört tidigare så drev man inte den här saken vidare för man måste någon gång kunna kunna konstatera att nu har lagtinget beslutat om ett projekt, nu går vi vidare. Jag förutsätter ett ansvarstagande i den nya majoriteten också att man kommer att kunna konstatera detta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, det är det som är det intressanta i den tillträdande landskapsregeringen. Är det så att sossarna kommer att ändra sin ståndpunkt helt och hållet måste det väl vara så att gör man först en u-sväng och så en till så är man väl tillbaka där man började ungefär! Det är möjligt att man kan göra det. Men jag tror att socialdemokraterna, med tanke på att man har drivit programskrivningarna, drivit också frågorna redan innan den här regeringen har kommit igång på ett kraftfullt sätt, kommer att driva också det här projektet enligt de tankar man har haft, dvs. Det skall i papperskorgen. Det är det som skulle vara intressant att se så fort som möjligt. Ltl Mats Perämaa började just med det försvar som ofta kommer också från centerns sida när man har slut på alla andra argument, att det har satsats så mycket pengar hittills, men jag vill säga, som jag sade redan tidigare, att inom näringslivet pratar man ofta om att det går inte att kasta goda pengar efter dåliga, utan någon gång måste man konstatera att det finns inte förutsättningar för det här, det går inte, nu lägger vi ner, men inom politiken är det annorlunda, där håller man på bara i det oändliga. Men, märk väl, det händer ingenting, det blir bara ritningar, skisser, kalkyler och pengarna rullar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Samma reflektioner som ltl Ragnar Erlandsson och ltl Danne Sundman har också jag gjort, att vi alla under de senaste veckorna genom jordbävningen i Sydostasien fått ett smärtsamt perspektiv på tillvaron och våra egna problem och politiska stridigheter ter sig minst sagt futtiga. För de anhöriga gäller det att överleva sekund för sekund, minut för minut, timme för timme. För oss andra går livet vidare och vardagen tar sakta över igen.

 

Vardagen för oss politiker i dag är att diskutera förslaget till handlingsprogram för landskapsregeringen in spe.

 

Lantrådskandidaten Roger Nordlund uttryckte i presentationen av handlingsprogrammet att demokratifrågor är ett nytt tyngdpunktsområde. Det gläder liberalerna som alltid påpekat vikten av demokratiutveckling. Lite bekymmersamt är det dock att lantrådskandidaten nu, efter lite drygt fem år och fyra regeringar, där minsta gemensamma nämnaren är lantrådskandidaten, upptäckt vikten av demokrati.

 

Ännu mera bekymrad och lätt besviken blir jag när lantrådskandidaten samt flertalet regeringsledamöter, in spe, uttrycker sin tillfredsställelse och falska blygsamhet över att handlingsprogrammet är synnerligen tydligt och engagerat. Jag är läskunnig och tror mig vara normalbegåvad men hade alltför ofta svårt att förstå innebörden i handlingsprogrammet. Om man hävdar att demokratifrågorna är viktiga och har fått en tydligare framtoning måste det vara av ytterst central betydelse att den vanlige ålänningen, kvinnan och mannen på gatan, förstår vad det står i landskapsregeringens handlingsprogram, att man förstår hur man vill förbättra och underlätta vardagen, vad man har för farhågor och visioner för framtiden. Då duger det inte att linda in vardagspolitiken i svåra ord och luddiga formuleringar. Anmärkningsvärt ur demokratins synpunkt är också det förslag till lagmotion som socialdemokraterna skrivit under där man vill begränsa ålänningarnas möjlighet att ställa upp i val; indirekt blir det så om man inte har rätt att få tjänstledigt för politiska uppdrag.

 

Också jämställdhetsfrågor sägs ha fått en tydligare framtoning. Jag kan skriva under varje mening som berör jämställdheten i programmet. En mening lyder: ”Jämställdhetspolitiken förutsätter kunskaper om dåliga strukturer som fördelar makten mellan män och kvinnor ojämlikt.” Oroande är det att den blivande landskapsregeringen när den fördelar makten mellan kvinnor och män missar några tydliga strukturer. I den avgående landskapsregeringen fanns det kvinnligare ersättare för såväl lantrådet som vicelantrådet, i den blivande landskapsregeringen endast en kvinnlig andra ersättare för vicelantrådet. Där tycker jag att man glömmer vice talman Harriet Lindemans långa erfarenhet. När förra handlingsprogrammet diskuterades påminde socialdemokraterna att Åland ännu inte haft en kvinna som lantråd eller finansminister. Jag vill påpeka att det fanns alla chanser att medverka till att Åland äntligen skulle få sitt första kvinnliga lantråd. Jag vill också påminna om att det är liberalerna som fört fram Ålands första kvinnliga talman, Ålands första kvinnliga näringsminister samt Ålands första kvinnliga trafikminister – av tradition manliga områden.

 

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att kommentera spelet som föregick regeringsbildandet. Det har framgått med önskvärd tydlighet att det är ett spel där uteslutande män, som på många andra ställen, har tillgång till de innersta rummen i maktens boning. I det här fallet lantrådskandidaten Nordlund, vicelantrådet Strand och lagtingsledamoten Wiklöf, en gubbtrojka som styr Åland med, enligt utsago, handlingskraftig och tydlig järnhand. Glastaket finns också i lagtinget och landskapsregeringen.

 

Nej, fru talman, vill man ha verklig förändring och modernisering, inte bara en chimär, får man nog allt rösta på liberalerna i nästa val.

 

Vidare i handlingsprogrammet saknar liberalerna skrivningar om personalpolitiken. Det mest positiva man kan hitta i förslaget om landskapsförvaltningens personal är när man talar om personalminskningar; då skall de anställda vara informerade och ha möjlighet att delta i förändringsarbetet från början till slut. Liberalerna hävdar att personalen i den offentliga sektorn har en viktig roll för samhällets utveckling och att det är av yttersta vikt att de anställda känner motivation och engagemang för sitt arbete. Det är trots allt landskapsförvaltningen som skall förverkliga politiken och som består när politikerna byts ut.

 

Beträffande kulturen är det två saker som enligt liberalerna saknas. Dels finns det ingen skrivning om barn och ungdom, som enligt liberalerna borde vara prioriterat och ha en framträdande roll när man diskuterar kulturfrågor. Dels borde det tydligare framgå vikten av ändamålsenliga utrymmen för teater- och musikverksamhet. Här tycker också jag att det skulle vara på sin plats med ett tydligt ja eller nej när det gäller kk-huset.

 

Fru talman!

Liberalerna ställer sig frågande till vissa skrivningar som berör utbildningen, speciellt grundskolan. Socialdemokraterna efterlyste under behandlingen av förra handlingsprogrammet visioner och mål fann de förra skrivningarna tandlösa. Beträffande grundskolan har man nästan samma skrivningar som förra landskapsregeringen, men man verkar dessutom ha en ganska traditionell för att inte säga gammaldags kunskapssyn. Man vill stärka förutsättningarna för skolan att förmedla kunskap. I dag brukar man tala om att utveckla kunskaper hos eleverna. Och vart tog skolans andra uppgifter enligt läroplanen vägen, som t.ex. att fostra? Det skulle också vara intressant om någon kunde upplysa om varför man i högre grad bör beakta endast elevernas utvecklingspsykologiska förutsättningar att tillgodogör sig kunskap.

 

Fru talman!

Partnerskap för miljöns bästa talar man om i programmet. Organisationer och institutioner inom miljö skall ges möjlighet att påverka. En mycket god tanke, men den rimmar illa när man just avpolletterat Agenda 21-kontoret. Den organisation som stått för det viktigaste gräsrotsarbetet inom miljön är just Agenda 21, som fungerat som idéspruta och stöd för de lokala Agenda 21-kontoren ute i kommunerna.

 

Under skrivningen om Kyotoavtalet saknar liberalerna skrivningar om trafiken, både bil- och färjtrafiken och utsläppen av koldioxid. Dessutom berörs inte jordbruket, som också producerar koldioxid av stor magnitud, vilket vtm Barbro Sundback konstaterade här senast.

 

Slutligen, fru talman, har det åtskilliga gånger det här året tröttsamt, ja, tröttsamt, talats om ett A- och B-lag när det gäller landskapsregeringen. Personligen vill jag ta avstånd från den elitistiska världsbilden och människosynen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I slutet av sitt anförande talade ltl Katrin Sjögren om Kyotoprotokollet och samtidigt nämnde hon väldigt konkreta aspekter på det avtalet, dvs. de utsläpp som kommer från olika källor som trafik osv. Detta har att göra med att samtidigt som vi behandlar det här ärendet har vi en framställning om utsläppsrätterna som remitterades till social- och miljöutskottet. Jag noterade att i samband med det sade inte ltl Katrin Sjögren någonting. Jag tycker att det hade varit det rätta tillfället att diskutera detaljerna i samband med protokollet. Jag tycker inte att man kan föra in så detaljerade saker i det här handlingsprogrammet. Men om liberalerna faktiskt har åsikter om hur man t.ex. skall nedbringa utsläppen av koldioxid från trafiken så är det ett lämpligt tillfälle nu när man dessutom har ledarskapet i social- och miljöutskottet att föra de åsikterna. Jag tycker själv att det är den allra svåraste biten av den här problematiken.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback har helt rätt. Jag räknar med att vi skall fortsätta att diskutera de här frågorna inom liberalerna och tillsammans i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell:

Fru talman!

Vi har haft en regeringskris, en regering har fallit och nu står vi inför att tillsätta en ny. Det har varit en kolossalt spännande höst inom åländsk politik, både för oss som har deltagit i diskussionerna och bland medborgarna som har följt detta från sidan.

 

Efter att regeringskrisen stillnat och när tre partier sist och slutligen slog sig ner vid förhandlingsbordet fanns där ett kreativt lugn och en koncentration utan like. Arbetet med handlingsprogrammet har varit mycket konstruktivt och det är i den andan jag tror att den här regeringssammansättningen har alla möjligheter att fortsätta sitt arbete.

 

Alla är medvetna om att det finns stora utmaningar framför oss, många komplexa frågor att lösa, många politikområden som ropar på reform och förnyelse. Det kommer att ta tid, kraft och tålamod. Därför har vi också gått in för en regering med sju stycken ministrar. Det är realistiskt med den arbetsmängd som finns. Det är också en lösning som alla partier har varit nöjda med.

 

Den här regeringen vågar se problemen och har en hög ambition när det gäller att finna lösningar. Vi kan enas om att vi befinner oss i en tid när fler människors kunskaper, vilja att arbeta och förändra och komma med nya förslag och idéer till förnyelse kommer att behövas. Det är också en av grunderna till att vi vill lyfta fram demokratiarbetet i det här programmet. Demokrati är någonting man ständigt måste värna och aktivt stimulera för att den skall hållas frisk och fräsch. Det är också viktigt att ta tillvara hela den resurs som medborgarna i sin mångfald utgör i det åländska samhället.

 

Jag tror vi behöver bättre bereda människor möjligheten att organisera sig, att bilda intresseföreningar, att på ett medvetet och positivt sätt integrera nya medborgare i vårt samhälle med respekt för deras egen kultur och identitet. Vi skall ha en stor öppenhet och insyn i allt beslutsfattande och vi skall stärka frivilligorganisationerna och den tredje sektorn i deras viktiga arbete.

 

Kvinnorepresentationen i många beslutande organ är fortfarande för låg.

 

Jämställdheten mellan könen är också i allra högsta grad en demokratifråga. Det har aldrig funnits så tydliga och starka skrivningar om jämställdhet som i det här handlingsprogrammet, och det är på tiden. Könsperspektivet skall finnas med i alla politikområden, i lagstiftningen, i statistiken, i arbetet med budgetskrivningarna. Könsperspektivet skall också tas i beaktande när det gäller arbetsmarknad och utbildning. En starkt könsuppdelad arbetsmarknad kan inte utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt. De barriärer som finns för män att söka sig t.ex. till vårdyrken är någonting man aktivt behöver verka för att riva. Det finns behov av män inom t.ex. äldreomsorgen, det är ett fysiskt tungt yrke som också kräver mycket arbetskraft i framtiden. Kvinnors tänkesätt och infallsvinkel kunde också utnyttjas betydligt bättre inom teknik och innovation. Jag skulle gärna se att vi började tänka i mera okonventionella tankebanor när det gäller att bryta könssegreringen på arbetsmarknaden.

 

Demokratin stärks också genom en god utbildnings- och kulturpolitik. Handlingsprogrammet tar sikte på en stor reform inom gymnasialstadiet. Det blir en krävande uppgift som kommer att ta tid och kraft av alla involverade. Det är bra att det i dag råder en stor politisk enighet om att det här är en viktig reform som skall bära med sig större valfrihet och en tydligare struktur för de studerande. En mer enhetlig och självständig organisation skall också innebära goda arbetsvillkor för lärarna. Det skall också för landskapets budget innebära mera kostnadseffektiva lösningar för utbildningssektorn.

 

Kulturen är också ett bärande element i en demokrati. Speciellt i glesbygd och skärgård är allas rätt till kulturupplevelser ingen självklarhet. Det är någonting som bör befrämjas mera aktivt och det går den här landskapsregeringen in för. Vi vill föra en kulturpolitik som både förnyar och bevarar och där spelar museerna, biblioteken, föreningslivet, de professionella konstutövarna och den fria bildningsverksamheten en stor och viktig roll.

 

Vi har under det här året talat mycket kring olika skolor och deras uppgifter. Väldigt lite, kanske för lite, har sagts om folkhögskolans viktiga roll för självstyrelsen. Jag skulle vilja här och nu slå ett slag för folkhögskolan som en institution, den instiution som kanske är djupast förankrad i självstyrelsen. Där har skolan ännu i dag en viktig roll att fylla: en institution på ett nyskapande sätt kan folkbilda och utbilda i folkkultur, åländska traditioner och framför allt i det svenska språket. Jag tycker att vi där skall arbeta för att införa en linje i folkmusik som har en lång tradition på Åland. Där finns också i dag ett stort behov av kurser i svenska, speciellt sedan den nya förvaltningslagen i riket togs. När det gäller att utbilda i svenska språket, informera om självstyrelsen tror jag att folkhögskolan kunde få en ny och viktig roll.

 

Regeringsprogrammet tycker jag är fräscht, det är tidsenligt och det är genomtänkt. Jag hoppas att det skall ingjuta framtidstro och stärka ålänningarnas tillit att det är möjligt att åstadkomma förändring, föryngring, förbättring och förnyelse. Jag hoppas också att den här regeringen skall visa på stabilitet, ett långsiktigt tänkande och en stor vilja till samarbete.

 

Socialdemokraterna axlar det här uppdraget med stor ödmjukhet men också med beslutsamhet, lust och vilja till förändring.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ltl Camilla Gunell säger att de har en väldigt stark jämställdhetsskrivning i handlingsprogrammet. Det har aldrig varit så bra som det är i det kommande handlingsprogrammet. Men inte spelar det någon roll vad det står skrivet om det är så att man inte kan gå från ord till handling. Det har man ju visat i den tilltänkta regeringen att man inte gör. Man uppnår inte det som man i den nuvarande regeringen har. Av sex stycken är tre stycken kvinnor. Det är svårt med sju, med tre och en halv, men man kunde ha haft fyra; då hade man haft ett mera jämställdhetsarbete än vad man har haft hittills. Ingen av lantråden är kvinna. Man kommer som andra ersättare till vicelantrådet. Där kommer första kvinnan. Är det här ett handlingsprogram att skryta om vad gäller jämställdhetsarbetet! Nej, ltl Camilla Gunell, bättre upp tycker jag att man borde ha visat på om man, som man här har gjort, sagt att det här är ett jämställdhetsarbete som är långt utöver det som tidigare har varit. Vad gäller föryngringen skulle jag gärna höra en förklaring till det också: vari ligger föryngringen?

 

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är absolut vår ambition att ord skall bli handling och inte bara på jämställdhetsområdet utan förstås på många andra områden i programmet. Jag kan hålla med om ledamoten Gun-Mari Lindholms synpunkter att kvinnorepresentationen i den kommande landskapsregeringen inte är till hundra procent, och det är bara att beklaga därför att det är viktigt med kvinnorepresentation, men vi ser lite bredare på det här problemet än bara hur landskapsregeringen är sammansatt. Vi måste också jobba med de här frågorna och det är starka skrivningar i programmet. Vi tar dem på stort allvar och jag tror att vi kommer att få många resultat till stånd.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Här hörde vi första gången från den tilltänkta regeringen att man inte hade uppnått sitt syfte. Man hade en vision, men den kunde man inte uppnå. Man hade tänkt sig att man skulle ha ett gott jämställdhetsarbete, men det kunde man inte uppnå. Är det så att man menar någonting på allvar, då kämpar man för det, då nöjer man sig inte med att man har en skrivning som man kan ställa sig och luta sig mot, då måste man visa med praktisk handling att man faktiskt menar det. Det hjälper inte sedan hur man än försöker förklara, att vi hade nog tänkt – det är handling som räknas. Det är resultatet som räknas. I presentationen sades att kvinnors tänkesätt skall tillvaratas, men det har man inte gjort i den tilltänkta regeringen; då hade man gjort på ett annat sätt vad gäller lantrådskandidaten och vicelantrådet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Lagtingsledamoten, blivande landskapsregeringsledamoten Gunell tar upp folkhögskolan, och det här kan tyckas som en petitess i sammanhanget, men jag skulle bara vilja ha ett klargörande: folkhögskolan som en ny aktör att undervisa i svenska och därmed kanske sälja tjänster. Faktum är att det har ju medborgarinstitutet gjort redan med ett mycket lyckat koncept. Varför fortsätter man inte med medborgarinstitutet utan riktar in sig på folkhögskolan i stället?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att vi får återkomma till den här frågan i ett senare skede. Min avsikt var inte att gå in på sådana här små detaljer. Vi får återkomma.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När ltl Camilla Gunell säger att det är ett fräsch och genomtänkt handlingsprogram, så med all respekt uppfattar jag ltl Camilla Gunell som jävig när det gäller det, men det har vi säkert olika åsiker om. Men det som jag tänkte resonera lite runt är just när ltl Camilla Gunell säger att man måste underlätta för ålänningarna att organisera sig, man behöver stärka frivilligorganisationerna osv. Det är ett typiskt socialdemokratiskt resonemang som jag har respekt för när det gäller att organisera sig, fackföreningar, kollektivets makt osv. Men om vi tittar på den åländska välfärden som vi har, så inte skall jag säga att den har byggts upp av ensamvargar – det kanske är fel – men när Gunnar Eklund byggde upp SF Line och Jocke Jansson när han bygger upp PSB, så inte är det någonting som skulle ha varit med i några frivilligorganisationer utan det är människor med en väldigt egen stark drive: man är själv sin lyckas smed. Vi undrar ofta varför har vi inte entreprenörer, varför har handelskammaren en så väldigt långt lista på väldigt välskötta goda företag som ingen vill ta över? Jo, därför att det inte finns en stark entreprenörsanda mera, just det här med kollektivets makt kommer inte att bygga den åländska välfärden framöver. Om de här tankarna, i likhet med det mesta av det andra som socialdemokraterna för fram, kommer att styra den kommande regeringen är Åland ytterligare en gång illa ute!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag ser det inte på något sätt som en motsättning att man har driftiga entreprenörer på Åland och en stark tredje sektor. Vi vet alla att om vi vill förändra någonting i samhället är det viktigt att man går samman, man organiserar sig och man driver frågan på bred front. Så har jordbrukarna gjort i producentförbundet, som har varit en viktig organisation för dem, i dagsläget skänker vi alla pengar till Röda Korset, en viktig organisation i tredje sektorn som utför ett uppdrag i Asien. Den tredje sektorn, frivilligorganisationerna, utför ett stort arbete och det skall vi vara glada för, och det menar jag att vi att vi skall stärka.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Den tredje sektorn gör ett bra jobb ja. Det blir förstås så att vi talar om olika saker, och det felet får jag ta på mig, men när tankarna om att organisera sig utvecklades vidare och det sades redan nu att man ser ingen konflikt i att man organiserar sig och att vi har starka entreprenörer, men det är just det vi inte har mera, vi har inga starka entreprenörer. Ju mera högskoleutbildade vi får desto mindre företagare får vi också. Det här är någonting som jag hoppas – om det finns någon borgerlighet kvar i den tillträdande regeringen – att man faktiskt sätter sig och funderar på, för det här är typ framtidsfrågor som den tillträdande regeringen borde ägna sig åt i stället för sådant här socialdemokratiskt snack!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag har svårt att se hur vi skall stimulera entreprenörsandan genom att dra ner på den tredje sektorn och frivilligorganisationerna. Det är absolut två helt olika saker. Att vi skall stimulera entreprenörsandan tror jag att vi alla är ense om. Jag förstår inte alls ltl Anders Erikssons koppling till att vi har för mycket högskolestuderande. Det om någonting har varit en socialdemokratisk fråga att värna om utbildningen och framför allt om yrkesutbildningen, för det är en del av den socialdemokratiska ideologin att också stimulera dem som jobbar med yrken och inte bara med akademiska yrken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Kalle Alm:

Fru talman!

Det har sagts tidigare men efter allt det tragiska som har hänt borta i Sydostasien känns allt här hemma väldigt banalt. Jag tror att alla vi ålänningar känner någon som har drabbats. Mina tankar den senaste veckan har varit hos de omkomna och hos de anhöriga. Trots detta tragiska vill jag nu kommentera den senaste tiden i detta lagting.

 

Nu när jag står inför denna församling av kvinnor och män i detta lagting, i denna stol kanske för sista gången, tänker jag på vissa saker som jag har lärt mig under min korta tid här. Ända sedan min barndom, till dags dato, har jag varit förvissad om att ärlighet och förståelse för andra människor, också för politiker som har andra åsikter än jag själv, det skall vara och är min ledstjärna. Men jag har lärt mig under denna korta tid att detta inte är det mest väsentliga för vissa lagtingsmän i denna församling. Nej, det viktigaste tycks vara att på det personliga planet få en hög position, hög lön, hamna på löpsedlar och ledarsidor i lokaltidningarna och i radion uttala sig om sin och partiets förträfflighet och fullkomlighet.

 

När vi obundna ännu var ett alternativ till att bilda regering med FS och centern, då passade det att komma och gråta ut ut hos oss på sjätte våningen och att söka stöd och samtidigt påpeka, att ”visst, visst håller vi ihop!”

 

Vi obundna har hela tiden hållit vårt ord, trots att det inte existerar något kassaskåpsavtal. Lustigt nog, nämns numera inte ett ord om detta avtal från socialdemokraterna. Inte heller nämns de numera någonting om kassaskåpsavtal i våra lokaltidningar – detta avtal som höll på att bli en sanning ju mera man nämnde det!

 

Sedan vill jag gratulera socialdemokraterna som lyckades spräcka samarbetet mellan oss, obundna och FS. Det skall ni ha kredit för, det var starkt gjort, vi, vi trodde nämligen på FS! Nej, vi stryker gratulationerna, en varning passar bättre: Frisinnad Samverkan står inte för sina ord.! Gentlemannaöverenskommelsen till trots bröt Frisinnad Samverkan vårt samarbete. Vi obundna påpekade, att när Frisinnad Samverkan inte vill fortsätta vårt samarbete längre skulle Frisinnad Samverkan i god tid informera oss om det. Så mycket var de löftena värda! Ni gick bakom ryggen på oss obundna för att dela säng med center och socialdemokrater.

 

Fru talman!

Så några citat som har sagts tidigare av lagtingsledamoten, numera blivande finansministern Lasse Wiklöf – han är redan försvunnen – från hans brandtal här i lagtinget i november:

 

Citat 1: ”Det är så också att i dag måste jag ge tillkänna att lantrådet Roger Nordlund förbrukat det socialdemokratiska förtroendet. Vi har inte längre förtroende för Roger Nordlund.”

 

Citat 2: ”Min personliga analys är att lantrådet Roger Nordlund precis just nu iscensätter sin sista politiska strid som lantråd.”

 

Citat 3 av ltl Göte Winé och ltl Lasse Wiklöf: ”Finns det överhuvudtaget något förtroende för socialdemokraterna efter dessa uttalanden? Nej, jag tror, eller vet, att nu förstår Ålands folk vad socialdemokraterna står för.”

 

Ni center lagtingsmän och kvinnor, har ni blivit helt överkörda av socialdemokraterna? Ni tycks ju helt ha gått med på allting. Ta t.ex. skrivningen om ert s.k. regeringsprogram, det ser närmast ut som ett valprogram för socialdemokraterna inför nästa val! Hur tänker ni förklara det för Ålands folk och era väljare?

 

Jag talade med en gammal centerman senast igår. Hans uttryck var: ”Det är för j-----t! Vad sysslar de med nuförtiden inom centerpartiet?” Ja, inte är det för Ålands bästa utan det är för ert eget bästa.

Han hade dessutom ett förslag – till centern då förstås – att ni skulle ha ert nästa centermöte ute på Hammarbo och läsa de s.k. Hammarboteserna och se, titta noga, vad era företrädare inom politiken har åstadkommit för Åland, sådant som ni nu håller på att rasera för egen vinning.

 

Jag riktar mig nu till centerlagtingsledamöterna Gun Carlson, Ragnar Erlandsson och Anders Englund, som inte är här, ni som fortfarande är äkta centerpartister. Tänk er för ännu en gång innan ni röstar för den här sammansättningen i landskapsregeringen!

 

Jag har kritiserat liberalerna – det skall jag erkänna – angående hur de behandlade sina ministrar, men ni inom centern behandlar era ministrar ännu fulare. Folk ringer och frågar henne om hon har blivit avsatt! Vad skall hon svara på sådana frågor när inte lantrådet ens har informerat henne!

 

Ett citat: ”Man kan lura en del människor en del av tiden, och en del av människorna hela tiden, men inte alla människor hela tiden.”

 

Lantrådet Roger Nordlund, jag frågar: Vart är du på väg? Jag har trott på dig Roger, trott på en rakryggad karl! Vad har hänt med dig?

 

När jag går ut ur salen i dag går jag rakryggad, jag kan se Ålands folk i ögonen. Kan alla ni det? Gud välsigne Åland.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det har sagts mycket och kanske det mesta har sagts om tillvägagångssätt, om politiskt förtroende och allt vad som nu har nämnts, så jag skall inte uppehålla mig vid det så pass mycket, men jag måste ändå reflektera lite över vad före detta lantrådet Roger Nordlund sade när han bildade den förra regeringen, nämligen att det var viktigt med en bred bas bakom sig när man drev politik. Den här konstellationen som nu är på gång vet jag inte om är så mycket bredare än den tilltänkta minoritetsregering som påtalades förut; det skiljer ett mandat. Inte vet jag vad Roger Nordlund menar med bred bas med den föreslagna konstellationen.

 

Fru talman!

Det är ett mera politiskt program som de tilltänkta tre partikoalitionen med centern, Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna lagt på lagtingets bord. Detta budskap kunde vi ta del av i måndags i samband med lantrådskandidatens presentation av handlingsprogrammet. Det är lätt att hålla med om denna slutsats eftersom det sannerligen måste ligga politik eller rättare sagt brist på politisk enighet bakom det som lyser med sin frånvaro i detta program.

 

För det första: Hur kan en landskapsregering efter näringslivets alla bekymmer, till följd av den onödiga skattegränsen undgå att med ett enda ord omnämna denna problematik? För alla företagare som varje dag, varje vecka brottas med skattegränsens konsekvenser måste detta förbiseende te sig obegripligt.

 

För det andra: inte en rad om de åländska företagens avsaknad av det s.k. VAT-numret, alltså den separata momsidentifikationen som är avgörande för en smidig handel inom den gemenskapsinterna handeln. Den nya landskapsregeringen förbigår häpnadsväckande nog även denna problematik med tystnad. Här kan man tala om en medveten nonchalans inför den landbaserade exportindustrins vardag och inom Ålands Framtid förstår vi i dag varför företrädarna för centern, frisinnade och sossarna röstade ner vår motion om att inlita internationell expertis för att lösa skattegränsproblematiken. Sanningen är den att de tre partiernas företrädare inte vill kännas vid att problematiken existerar

 

För det tredje: det krävs nog djup politisk splittring för att efter åratal av utredningar etc. i storleksklassen 2 miljoner euro – ja, ni hörde rätt! – förbigå den största offentliga satsningen någonsin med bara ett konstaterande om att det privata näringslivets intresse för att delta i kk-husets investeringar skall efterhöras. Här kan vi verkligen konstatera att en socialdemokrat hållit i pennan och att centern och frisinnade glömt det mesta av politiken före årsskiftet.

 

Fru talman!

Under trafiken citerar jag ur handlingsprogrammet: ”Flera verksamheter inom trafikavdelningen konkurrensutsätts. I synnerhet bör delar av vägunderhållet privatiseras när det föreligger förutsättningar för detta.” Det skulle vara väldigt roligt att veta vad man menar med ”förutsättningar för detta”. Det är väldigt luddigt skrivet och man är rädd för att det igen blir bara ord och en hyllvärmare. Ingenting kommer att ske.

 

Jordbruksfrågorna har också kommenterats här. Det har kommit försvarstal från centern att man har visst värnat om jordbruket. Tyvärr är det så när man kommer i en talarordning som är så här långt bak i tiden är det risk för att många citerar samma sak som jag tänker göra nu, men det är ändock värt att upprepa: ”Den övergripande målsättningen bör vara att skapa konkurrenskraft med omgivande regioner.” Så står det: ”Konventionella odlingsmetoder utvecklas för att möjliggöra produktionen av grödor på marker där förutsättningar finns.” Ja, det är nästan så självklara saker att just den delen borde egentligen inte kommenteras. Man får uppfattningen att de som har skrivit programmet tror att inte jordbrukarna begriper någonting alls! Det är sådant som egentligen inte behöver kommenteras. Så många år och i mannaminne har man bedrivit jordbruk att en sådan kommentar inte behöver sättas i ett handlingsprogram.

 

Det är ändå med en viss rädsla man ser fram emot programmet när man vet socialdemokraternas motion som gick ut på att man skulle dra ner 350.000 euro på investeringsstödet och man vet att den tilltänkta finansministern Lasse Wiklöf har hand om pengarna medan Jörgen Strand skall bli näringsminister, som man kan säga att inte överhuvudtaget har någon kunskap om jordbruket och dess bekymmer. Man blir en aning rädd, framför allt från jordbrukarkåren, att de anslagsbehov som man behöver för framtiden och konkurrensutsättande inte kommer att uppfyllas.

 

Men det är ju så att när man riktar kritik måste man också ge en del beröm. Det finns en del i programmet som är bra. Till vissa delar finns det ett hopp om framtiden. Inom Ålands Framtid är det med glädje vi noterar att de tre partierna bakom programmet nu betonar att Ålandsprotokollets status skall fortstå. Lite väl sent påtänkt kanske, men som det heter ”bättre sent än aldrig”. Med tanke på att det från denna talarstol uttalats åsikter från den socialdemokratiska gruppens sida om att den s.k. preamblen i Ålandsprotokollet kan strykas bara för att den socialdemokratiska kollegan Erkki Tuomioja tycker att det går bra är skrivningen i handlingsprogrammet ett steg framåt.

 

Till samma kategori hör beredskapen om att öka bevakningen Ålands demilitariserade och neutraliserade status. När Finlands regering år 2004 lyckades formulera en försvars- och säkerhetspolitisk redogörelse utan att med ett enda ord omnämna Ålands särställning är det hög tid att det lanseras en nya strategi för att dylika missgrepp skall kunna undvikas i framtiden.

 

Till sist ett visst beröm för de tydliga skrivningarna vad gäller krav svenskspråkig service. Vi noterar att trepartisamarbetet utgår från att Åland ställer krav om svenska i myndighetskontakterna med Finland framdeles och att Finlands regering skall avkrävas garantier för att vård ges på svenska. Ålands Framtid tror inte på framgång inom detta område, men landskapsregeringen har vårt fulla stöd för en språkpolitik som bättre svarar upp mot självstyrelselagens anda och mening.

 

Fru talman!

Med dessa ord får jag, i likhet med en del andra, ändock lyckönska regeringen, men man ser med en viss fasa på framtiden.

 

Ltl Sune Mattson:

Fru talman!

Av någon konstig anledning känns det som om timmen skulle ha blivit sen. Jag undrar om folk redan börjat fira trettondag. T.ex. lantrådskandidaten, som naturligtvis borde vara intresserad av vad som sägs här från sina egna och oppositionen, hade man önskat att skulle finnas här, men han har kanske viktigare saker för sig.

 

När det gäller programmet och ansvarsområdena har man lyckats få dit sju personer som skall bli ministrar, som det så fint kallas och jag måste sälla mig till de tidigare talarna, att jag tycker att i spartider är det oerhört förödande för dem som man begär spara att öka utgifterna med en minister med hundratusentals euro, tänkte jag säga, per år när man kunde ha använt pengarna på annat sätt; t.ex. hade vi inte möjlighet till stöd till cancerbidrag utan det drogs in. Vi har dragit in massor med saker till många organisationer, men det här har vi tydligen råd till, tycker att det är viktigt.

 

När det gäller personsammansättningen, som också har kommenterats här måste jag i alla fall säga att jag ser en liten förbättring på ansvarsområdenas ändringar, nämligen jag tror att finansministerposten kommer att skötas bättre nu under blivande minister Wiklöfs ledning än det har gjort med tidigare. Men då har vi det problemet igen, som några ledamöter var inne på att ledamoten Jörgen Strand och där hade vi tidigare Kerstin Alm som var duktig, så det kanske ändå till slut blir en försämring totalt.

 

Det har sagts många gånger om personsammansättningen att nu skall vi ha det riktiga A-laget in i landskapsregeringen. Nå, kan ltl Camilla Gunell, blivande minister, är det nu det riktiga A-laget som kommer in nu, är det det bästa som vi har eller finns det tvivel om det också?

 

När det gäller ekonomin står det att man skall ge lån och bidrag som befrämjar sysselsättningen. Jag tycker att det är viktigt och jag tycker också att det är viktigt att den nya landskapsregeringen skärper sig på den punkten att det inte blir bara ett bidragsgivande, avskrivande av lån osv., som kanske inte alltid befrämjar sysselsättningen utan kanske befrämjar vissa företag speciellt men ingen sysselsättning.

 

Under ”Jordbruket” står det: ”Försöken med ekologisk odling och våtmarker fortsätter.” Bästa ledamöter! Vilka våtmarksprojekt kan man kalla våtmarksprojekt? Ledamoten Lasse Wiklöf brukar prata om Östersjön och vet hur man gör med våtmarker runt om. Vad har vi att visa upp för våtmarker på Åland som vi skall fortsätta med som är någonting att nämna? Skall vi ta Svibyåns mynning om 1 hektar? Är det det som är våtmarker? Då kan man lika bra lämna bort det från programmet. Man kan säga att vi avser att börja med våtmarker. Det skulle jag kunna acceptera, men att man fortsätter försöken med våtmarker när man inte har några tycker jag faktiskt är att vilseleda folk.

 

Om svenska språket har jag pratat många gånger och ltl Brage Eklund nämnde det nyss. Det står i programmet: ”Finlands regering avkrävs garantier för vård på svenska.” Jag tycker det är en larvig skrivning, det är en dålig skrivning, det funkar inte i verkligheten så. Det är vår egen organisation ÅHS som har behörighet på området, vi har lagstiftning på området. Det är samkommuner som driver Helsingfors Universitets sjukhus, samkommuner som driver Åbo Universitetssjukhus. Det har de ingen skyldighet till, det är deras kommunala angelägenhet. Däremot om personer i Korpo eller Borgå kräver att vi skall ha vård på svenska därifrån är det relevant, men att vi skall kräva att vi får vård på svenska i Finland när vi kan köpa den var vi vill! Det är vi som beställare, som betalare som ser till att vi får vård åt våra invånare på svenska. Det där får någon gärna förklara hur man tänker att man skulle få någon på sjukhusen i Finland som inte är statliga utan kommunala att ge vård på svenska. Tanken är god, men jag har kollat upp det i dag och det fungerar faktiskt administrativt så att det är egna kommuner som driver dem.

När det gäller det som står om miljöservice, kommunförbund och avfallshantering vet jag att det finns personer som kommer i den regeringen som har jobbat på det här. Jag tror inte alls på det. Den där miljöservicen har jobbat i flera herrans år och jag har inte sett något resultat av deras arbete ännu. En del utredningar, konsulter, en massa kostnader, men att det skulle ha givit någonting, det har det inte, kan hända att det gör det på sikt. Jag tror snarare på att landskapsregeringen måste ta ett övergripande ansvar över avfallshanteringen att få det att fungera, faktiskt ge direktiv till kommunerna att så här måste ni sköta det, den här standarden gäller vid sortering osv. Jag tror inte på det här med miljöservice. Men det finns de som gör det.

 

Ett nytt drog- och alkoholpolitiskt program uppgörs. Jag tycker att det finns ett bra program som man kan jobba vidare på. Det är viktigare för den landskapsregeringen att se till att man följer upp det programmet och ser till att det fullföljs i stället för att det är bara ett papper på bordet som ingen har gjort särskilt mycket åt. Där ställer jag min förhoppning till den nya landskapsregeringen.

 

Slutligen, fru talman, sade lantrådskandidaten Nordlund, som är en bra karl, en trevlig människa, men jag förvånar mig över att han vill ha uppdraget som lantråd efter allt som han har fått kritik för och alla u-svängar som har varit. Men när han säger att liberalerna har kört i diket, så är det möjligt och då är jag glad att vi är kvar i diket, mycket hellre det än att åka med en bil som kommer upp vägen igen, som är slutkörd och har kört i diket fyra-fem gånger med en förare som inte har behärskat bilen, obesiktad och slutkörd. Det är bättre att vara i diket och reparera än att åka med ett skrotfordon på vägen!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker mycket bra om ltl Sune Mattsson som politiker och mitt intryck av hans arbete tidigare har alltid varit att han har försökt eftersträva seriositet och saklighet. På en punkt är jag i dag tyvärr tvungen att erinra honom om att han inte har skäl att uttala sig på det sätt han gör. Det gäller det sjunde mandatet i landskapsregeringen. De alternativ som har stått till buds under den här resans gång har i samtliga fall upptagit antalet sju.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vet att det många gånger har varit diskussion om det, men för den skull skulle det inte ha behövt vara sju. Jag tycker inte att det är rimligt. Jag har aldrig stått bakom sju. Som enskild medlem av Ålands lagting har jag rätt att säga att jag tycker att det är en utgift som är för mycket.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Då förvånar det mig ännu lite mera. Synbarligen har inte den liberala gruppen haft hela sin gruppering bakom det förslag som lanserades i den här regeringsfrågans slutskede.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hoppades på att vilken konstellation det än hade blivit hade man kunnat i slutdiskussionen tänkt på ekonomin och kommit till att sex mandat hade varit riktigt. Det som har sagts i tidningarna och i radio av flera, att detta måste till för att alla skulle gå ut som vinnare, så frågar jag att skall Ålands befolkning betala över hundra tusen euro per år för att alla skall få vad de vill!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Också jag är storligen förvånad över att ltl Sune Mattsson tydligen aldrig omfattade det förslag som lantrådet Viveka Eriksson lanserade för mig, dvs. tre liberaler, tre socialdemokrater och en obunden. Det som jag dessutom ville säga är att när ltl Sune Mattsson ifrågasätter ltl Camilla Gunells kvaliteter så kan jag intyga att ltl Camilla Gunell verkligen tillhör vårt socialdemokratiska A-lag. Det är sällan under min politiska tid som jag har hört att någon ledamot som med så kort period bakom sig har fått så mycket beröm för sitt parlamentariska arbete som ltl Camilla Gunell.

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

För det första har Viveka Eriksson aldrig varit lantråd, det går jag inte med på ens en gång. För det andra har jag aldrig ltl Camilla Gunells kompetens. Jag sade bokstavligen – ni får titta i det stenografiska protokollet – ”Nå, ltl Camilla Gunell, är det nu det riktiga A-laget som är tillsatt? Jag sade inte att det inte var det utan jag frågade om hon tyckte att det var det. Det är bra att vtm Barbro Sundback svarar i hennes ställe. Det hade faktiskt varit mera klädsamt om hon själv hade gjort det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en mycket bra rättelse detta med lantrådet Viveka Eriksson. Det var så att i det förslag som talmannen Viveka Eriksson lade fram var tanken att hon skulle ha varit lantråd, alltså första kvinnliga lantråd. Det tycker jag var en bra ambition. Men förslaget var sju medlemmar också i den landskapsregeringen, så den liberala kritiken nu mot sju medlemmar är inte övertygande. Jag uppfattade ltl Sune Mattsson så att han var kritisk mot ltl Camilla Gunell. Om han inte är det förstår jag inte varför hon som enskild medlem i lagtinget skall svara på frågan om det här förslaget är ett A-lag, det avgörs väl i samband med röstningen, av alla medlemmar i den här salen, alla har en röst.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var bra att vtm Barbro Sundback preciserade sig att det var ett förslag. Alla tilltänkta konstellationer till regeringar har väl varit förslag. Det är väl först nu som vi får se om de blir verklighet. Varför jag sade det till ltl Camilla Gunell var därför att hon har sagt det till mig några gånger att vi skall försöka med A-lag. Det var lite skämtsamt sagt; nog är det ett riktigt A-lag och det gällde inte speciellt ltl Camilla Gunell utan det gäller alla som är på listan som skall bli landskapsregering, nog är det riktigt A-laget. Hade hon haft möjlighet hade hon säkert svarat att hon tycker eller kanske inte tycker det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Socialdemokraterna har vid ett medlemsmöte tagit ställning till den föreslagna sammansättningen av landskapsregeringen och medlemmarnas stöd var hundraprocentigt. Vi har sedan ingått i ett gemensamt programarbete och socialdemokraterna här i lagtinget står klart bakom det handlingsprogram som lanseras. Vi är i stort sett nöjda med programmet och vi tror att det kan leva och utvecklas under de kommande tre år som den här landskapsregeringen har på sig att förverkliga många stora reformer som man har som mål att genomföra här. Jag vill bara nämna några.

 

Man skall göra en förändring av centralförvaltningen här inom landskapsförvaltningen, vilken hoppeligen skall resultera i en klarare ansvarsfördelning mellan dem som är tillsynsmyndigheter och de som är utförare. Vad det konkret kommer att resultera i inom de olika landskapsförvaltningarna är svårt att säga. Men målet är att de som är utförare skall få utökad autonomi, dvs. att tjänstemännen skall för både ekonomin och verksamheten svara utgående från det uppdrag de har ytterst via lagtinget. Den här förändringen borde ha gjorts tidigare, men det kanske är så att under utvecklingens gång har man inte ställt sig frågan: Skall vi faktiskt bara utveckla centralförvaltningen eller skall vi göra detta på något annat sätt. Man har försökt sanera förvaltningen, men jag tror att problemet just är där att man har sett mest på att man skall plocka bort personal i första hand och sedan har man tittat - om man har tittat – på strukturen. Nu hoppas jag att reformen tar en annan vändning. Det skulle också stärka rättssäkerheten inom systemet.

 

Det lovas ganska många stora lagstiftningar i handlingsprogrammet, lagstiftningar inom många områden. Lagberedningens kapacitet har under många år varit ganska begränsad och nu hoppas vi att lagberedningen får resurser så att man kan genomföra de lagstiftningsåtgärder som här utlovas. Lantrådet Roger Nordlund har själv intygat att han vill ta ett större ansvar för lagberedningsarbetet och vi ställer nu vår tilltro till hans engagemang för den saken.

 

Konkret talas det om en gymnasieskola,  det talas om kortrutt för skärgårdstrafiken, det talas om en resultatenhet vid ÅHS osv. osv. Det finns alltså konkreta målsättningar. Hur de skall förverkligas kan knappeligen i detalj utformas i ett handlingsprogram, utan det är någonting som uttryckligen den verkställande myndigheten har till uppdrag att finna lösningar på.

 

Handlingsprogrammet tas av lagtinget och ses mera som ett beslutsunderlag för mål, värderingar och förväntningar som vi har här. Men det finns alltså en hel del arbete att utföra och de representanter som socialdemokraterna nu föreslår att skall ingå i landskapsregeringen vet vi att har både kapacitet och stark vilja att genomföra det som står i handlingsprogrammet.

 

Under debattens gång har kritik framförts och jag fäste mig vid några av de inläggen. Ltl Mats Perämaa uttryckte sig ganska nedsättande om det kapitel som handlar om regionalpolitik i programmet. En av hans invändningar var att det var en självklarhet att skärgårdsbor och de som bor i glesbygd överhuvudtaget skall ha samma rättigheter som alla andra som bor på Åland. På ett teoretiskt plan kan man säga det, men om man tänker på den långa, långa kamp som bl.a. socialdemokraterna har fört för att förbättra hälsovårdarberedskapen i skärgården tror jag nog att man kan konstatera att det inte är självklarheter. Det är inte heller någon självklarhet att man har ett fungerande ordningsväsende i skärgården eller glesbygden. Också framförde socialdemokraterna och fick centerns stöd en gång i tiden för att man skulle bibehålla poliser också i skärgården. Den frågan har däremot inte lösts såsom skärgårdsborna har önskat. M.a.o. tror jag att för att verkligen trygga tillgången på basservice i glesbygds- och skärgårdskommuner måste man politiskt uttrycka detta som ett speciellt krav som landskapsregeringen har på sig. Det är nämligen lite motsägelsefullt att liberalerna motsätter sig just sådana specifika krav för skärgårdsborna eftersom man har efterlyst en skärgårdslag, som i sig är ett instrument, har man tänkt, för att trygga resursfördelningen till skärgården. Jag kan förstå resonemanget bakom skärgårdslagen, men jag tycker att det är bättre att gå den väg som åtminstone socialdemokraterna företräder, dvs. att de enskilda medborgarna i de kommuner som finns i glesbygd och skärgård skall tillförsäkras samma rättigheter, dvs. sociala, kulturella och andra rättigheter som övriga medborgare har på Åland.

 

Det är också förvånande ur det perspektivet att liberalerna är kritiska till en lag om äldreomsorger. Det finns ett, som jag tycker, mycket belysande exempel på Åland som visar att det inte är någon självklarhet för äldre att bo kvar hemma eller i sina hemkommuner, speciellt i skärgårdskommunerna. Fallet Miranda Holmström är fortfarande olöst. Vad jag förstår önskar Miranda fortfarande att få flytta hem till Kökar och leva sina sista dagar där. Men det har inte samhället förmått ordna tillsvidare. Jag tycker att det är en hederssak att vi gör vårt yttersta för att Miranda och många i hennes situation kan leva kvar i sina hembygder också i skärgården. Lagen om äldreomsorger skulle vara någonting som gjorde Åland världsledande inom området för äldreomsorger, en sektor som kommer att kräva utomordentliga insatser och engagemang från allas vår sida för att garantera den äldre befolkningen en värdig ålderdom.

 

Jag har också för mig att liberalerna vid ett val och om jag inte helt missminner mig var det i en radiodebatt som ltl Raija-Liisa Eklöw åtminstone understödde då redan ett förslag om lag om äldreomsorger, men det kan kanske hända att jag minns fel – eller att man har ändrat sig inom liberalerna.

 

Den där kritiken tycker jag inte att jag känner igen liberalerna på. Det engagemang som man åtminstone tidigare visade för skärgårdsbefolkningen och jag är lite besviken, måste jag säga, på just den kritiken. Jag hade hoppats på ett större gensvar och en förståelse speciellt i skärgårdsfrågorna och i frågor som gäller den äldre befolkningen.

 

Ett annat inlägg som kanske inte förvånar men som jag tycker att är ganska fullt av dubbelmoral var vissa principiella resonemang i ltl Anders Erikssons inlägg. Han uppfattar ofta, tycker jag, självstyrelsepolitik som någonting som man bedriver mot Finland, mot regeringen, mot riksdagen, mot riksmyndigheterna och framför allt så tilltror man dem inte några positiva avsikter. Jag kan t.o.m. förstå ett sådant synsätt. Han talar samtidigt väldigt mycket för att man skall anpassa det åländska näringslivet till åländska förhållanden - sedan gör han en verkligt stor, som jag ser det självstyrelsepolitisk kullerbytta: man skall inte anpassa socialpolitiken till åländska förhållanden, enligt honom, för det skapar alltför kostsamma bidrag, t.ex. utkomststödet eller bostadsbidraget. Men han glömmer bort att han som jordbrukare företräder den grupp som kanske är den största bidragsmottagaren i det här samhället. Och jag tror inte att jag har helt fel om jag påstår att ltl Anders Eriksson personligen är en av de största bidragsmottagarna i hela det här samhället. För mig går inte det där ihop, att det är vissa grupper på Åland som med hänvisning till självstyrelsen och de åländska förhållandena skall få högre bidrag än man har i riket, medan andra grupper, som personer med tillfälliga ekonomiska problem, dem skall man inte gynna på grund av självstyrelsen! Man skall inte ens ge dem lika förmåner som i riket, som vi tyvärr i dag har vad gäller utkomststödslagen.

 

Om vi alltså skall se till att alla som bor och lever i det här samhället skall känna att självstyrelsen värnar om dem och deras rättigheter, så tycker jag att man måste vara öppen för att också ha en socialpolitik som för de ålänningar som inte har haft möjligheter på olika sätt att klara av sin utkomst, sitt boende eller sitt arbete, skall kunna få stöd. Men det är kanske egentligen inte en självstyrelsepolitik, utan det är en renodlad högerpolitik, där man tycker att människor som hamnar i olika svårigheter inte skall ha bidrag utan de skall på andra sätt försöka klara sig. Möjligen är det förklaringen till ltl Anders Erikssons resonemang. Något annat kan jag inte komma fram till. Lyckligtvis är det så att i det här regeringssamarbetet finns det partier på högerkanten som inte har samma, som jag tycker, snedvridna syn på socialpolitiken och den socialpolitik som vi kunde utveckla inom självstyrelsens ram.

 

Fru talman!

En detalj men som jag tycker kränkande detalj är det sätt som ltl Anders Eriksson – jag tror också ltl Danne Sundman – spelade upp någon slags scen här i vilken ltl Britt Lundberg utsågs till något slags offer för att hon hade tillmätts en så minimal portfölj och att det på något vis var ett uttryck för ojämställdhet eller diskriminering av kvinnor eller vad det nu motiverades med. Det var väldigt dunkelt, men man fick en ganska stark känsla av att det var synd om henne att hon fick så lite och att de andra krafsade åt sig så mycket! Jag tror att det där är en felaktig uppfattning. Det är faktiskt mest synd – om det nu är synd om någon, vilket inte jag tycker – om lantrådet. Det är nämligen så att det är han som har fört över en stor del av sin tidigare portfölj till både ltl Runar Karlsson och ltl Britt Lundberg. Jag har fått den informationen att detta är för att lantrådet skall ha tid bl.a. med utvecklingsfrågor, lagberedningsfrågor och sedan att samordna arbetet. Det tycker jag är ett klokt val.

 

Ltl Britt Lundberg är den politiker just nu här i lagtinget som har mest kunskap om EU-frågor. Hon har gjort ett strålande arbete i regionkommittén. På kort tid har hon satt sig in i hela systemet – hela systemet kanske ingen kan sätta sig in i – men i stora drag så behärskar hon det. Hon har varit aktiv, hon har t.o.m. lyckats få hit en konferens som hålls av den grupp som  hon företräder i regionkommittén, hon har insett realiteten, att om man skall få igenom någonting för Ålands del måste man få hela gänget med sig. Det går inte att komma till Helsingfors, Bryssel eller någon annanstans och med hänvisning till enbart några historiska dokument kräva sin rätt. I dagens Europa skall man samråda och samarbeta och resultat når man genom att alla får någonting av det gemensamma arbetet. Jag tycker därför att det är av stor vikt och betydelse att ltl Britt Lundberg har ansvar för EU-frågorna. Och, som lantrådet sade här för någon stund sedan, så det är fullt upp redan det! Hon har dessutom ansvar för kommunala frågor och nu har vi ju kommit så långt att vi vågar tala om kommunreform. När det arbetet kommer igång kommer det att bli kolossalt omfattande.

 

Ltl Danne Sundman är inte någon särskilt blygsam person och han hänvisade i sitt anförande om de stora framsteg som gjordes när han var kansliminister, och det hände säkert ett och annat också under den perioden. Men det som han misslyckades med och som många har misslyckats med är att åstadkomma ny byggnads- och planeringslag för Åland. Nu har ltl Britt Lundberg ansvar för det här och jag önskar henne lycka till! Så länge Åland inte har en tidsenlig byggnads- och planeringslag kommer inte någon dynamisk näringspolitik att kunna utvecklas utanför Mariehamn.

 

Till slut, fru talman, vill jag beröra ett av mina favoritteman i politiken: rättssäkerhet. Jag har under min politiska tid ofta träffat entusiastiska politiker som vill fatta beslut både om det ena och det andra och varit mäkta förvånade när de har insett att de inte har den makt som det beslut de vill fatta förutsätter. Man glömmer lätt bort som folkvald att all makt utgår från folket, inte från lagtinget. Vi är valda hit som representanter eller ombud för våra väljare och röstare, och all makt som vi utövar skall på något sätt vara reglerad i lag, förordning, bestämmelser eller andra beslut. En lag om förvaltningsförfarande är nödvändig för att medborgarnas tilltro till både landskapsstyrelsen och dess förvaltning skall fungera.

 

När vi satt och hade lunch här kom det in en man, en fiskare, han gick och sökte en tjänsteman som han skulle behöva tala med. Han fick ingen information var tjänstemannen var, varför han inte var på sitt rum, hur han kunde få kontakt med honom. Det beror på att vi inte har en sådan disciplin eftersom vi inte har en lagstiftning som räcker till. Det är nämligen en viktig lag för att organisera verksamheten inom centralförvaltningen så att medborgarna får service, information och rådgivning på ett lagenligt sätt. Det är för mycket tjänstemän i dag som inte har den här kunskapen hur man skall förhålla sig i sitt arbete och det krävs en kraftig upprustning inom centralförvaltningen. Jag hoppas att man tar lagen, helst som en blankettlag, och inte lägger ner åratal med lagstiftning på det här området eftersom det finns bra förebilder både i Finland och Sverige.

 

En annan lag för rättssäkerheten är lag om offentlig upphandling. Det finns lag om offentlig upphandling, men den gäller bara sådana värden som ligger över EU:direktivens bestämmelser, alltså de är fråga om väldigt kostsam upphandling av fartyg, stora investeringar i byggnader, köp av tjänster osv. över ganska stora belopp, allt under det inom landskapet och kommunerna är oreglerat. Och varför behöver man lag om offentlig upphandling? Jo, man behöver det för att garantera konkurrensen och ett icke-diskriminerande förfarande. Det är många som tror att då kommer byråkratin att ta över och tjänstemännen klarar inte av det här, men man har åtminstone i landskapsförvaltningen infört bestämmelser som på sätt och vis motsvarar lagstiftningen. Det tokiga med det är att systemet inte är rättssäkert. Det är lite upprörande att inte vår landskapsförvaltning och inte landskapsregeringarna klarar av detta, dvs. man kan varken utfärda byggbestämmelser eller bestämmelser om upphandling om man inte har någon lag som man hänvisar till. De bestämmelserna har ingen som helst rättsverkan. Det är alltså viktigt att vi får det. Det tredje är en lag om finansförvaltning. Vi har en, men den är för ålderdomlig och för att vi skall kunna utveckla vårt rambudgeteringssystem så bör den ses över. Det här har revisorerna många gånger påpekat och nu är det dags att förverkliga detta. Det passar väldigt bra ihop med en översyn av centralförvaltningen där man samtidigt ser vem som är tillsynsmyndighet och vem som är utförare.

 

Fru talman!

Också jag vill sälla mig till den kör som här uttalar önskan om lycka till i arbetet. Från socialdemokratiskt håll kommer vi att göra allt för att så mycket som möjligt skall bli förverkligat av handlingsprogrammet.

 

Ltl Mats Perämaa,replik:

Fru talman!

När det gäller rättssäkerhetsfrågorna med de nämnda lagarna som behöver tas fram om förvaltningen: förvaltningslag, lagstiftning om upphandling under EU:s gränsvärden, håller jag helt med vtm Barbro Sundbacks resonemang. Vi har tidigare fört resonemang om de här sakerna. Det finns oenighet där och jag torde redan i offentligheten i samband med handlingsprogrammet ha uttryckt att det här var bra saker som måste finnas med. Den dagen lagtinget kan anta sådana lagar kommer jag att applådera, oberoende av vem det är som slutgiltigt har tagit initiativet. Jag tror att det finns en bred vilja åtminstone mellan socialdemokraterna och oss liberaler att vi skall få fram lagarna, så det är bra.

 

För övrigt gick vtm Barbro Sundback mitt kritiserande av skrivningarna om regionalpolitiken. Det är så att redan i början av åttiotalet antog dåvarande landstinget en målsättning om regional balans och efter det har det funnits många skrivningar i motsvarande riktning som det som skrivs här i programmet om regionalpolitik, allmänna skrivningar, och allmänna skrivningar leder ingenstans. Det var därför jag tog mig friheten att kalla skrivningarna för luddiga och väldigt allmänna. Skärgårdslagen skulle vara ett mera konkret sätt. Om vi pratar om rättssäkerhet och möjlighet att pröva sina ärenden och skulle man då ha en lag där man reglerar skärgårdsbornas rättigheter får man t.o.m. en prövningsmöjlighet. Det är någonting annat än allmänna skrivningar i programmet Eftersom en enig skärgårdsnämnd har tagit fram ett förslag till skärgårdslag hoppas jag att också socialdemokraterna kommer att bistå skärgårdskommunerna i detta ärende.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Skrivningen om regional balans på åttiotalet kommer jag faktiskt ihåg. Problemet med hela det tänkesätt som då skapades och som i och för sig var rätt framgångsrikt och där liberalerna hade en stor del i framgången är att det byggde på det gamla avräkningssystemet. Då garanterades skärgården alltid ganska stor andel av budgeten och man kunde s.a.s. frysa de pengarna för skärgården. Det tänktesättet fungerar inte mera eftersom vi har fri fördelning av klumpsumman. Då är det så i all politik att de som är starkare har en förtur och det märker man också på så sätt att resursfördelningen till skärgården har minskat.

 

När det gäller frågan om hur man skall trygga de enskildas rättigheter till hälso- och sjukvård och annan basservice finns det tydligen två sätt. Skärgårdslagen har man praktiserat i riket men utan större framgång; problemet med den är att den innehåller inga pengar och det gjorde det gamla systemet, så man kan inte ersätta det med en skärgårdslag. Vi får se vad den innehåller, men tillsvidare tror jag mera på det att man måste trygga tillgången på service genom att gå in i enskilda politikområden och se vad och vilket är behovet.

 

Ltl Mats Perämaa,replik:

Fru talman!

Jag hävdar ändå att allmänna skrivningar i ett regeringsprogram inte kan ha samma tyngd som ett lagförslag, en skärgårdslag, som eventuellt debatteras  här i lagtinget och just det skulle vara oerhört viktigt att vi verkligen skulle få belysa den svåra situation som skärgården har i dag genom ett lagförslag där vi skulle diskutera det, vi skulle utskottsbehandla det och få alla att inse att vi behöver alla hjälpas åt för att vi skall ett levande Åland med den geografiska omfattning vi har i dag.

 

Jag vill ytterligare gå in på lagstiftning i allmänhet som vtm Barbro Sundback var inne på i sitt anförande. Man skriver här i programmet att lagstiftningen måste effektiveras. Finansutskottet hade en skrivning i sitt betänkande i föreliggande budget att den politiska styrningen måste bli bättre. Jag tror inte jag missminner mig om ett enhälligt utskott gick in för den här skrivningen, också en socialdemokratisk ledamot. Nu har vi så igen att det är lantrådskandidaten som föreslås ha lagstiftningen på sitt ansvarsområde. Vtm Barbro Sundback var inne på lagstiftningen och pratade om förvaltningen och kanske för lite resurser. Är det här ett resursproblem eller är det ett politiskt problem att vi inte har fått lagframställningar och då med samma ansvarsförare kanske inte kan förväntas få tillräckligt med lagframställningar framdeles.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Den sista frågan skall nog ställas till lantrådskandidaten, inte till mig. När det gäller skägårdslagen har den ingen verkan, som jag ser, om den inte samtidigt har bindande bestämmelser om hur ekonomiska resurser skall fördelas till skärgården. Jag tror att det blir väldigt svårt att skapa en sådan lag eftersom vi har ett landskapsandelssystem osv. som skall garantera också skärgården de resurser som behövs. Det är kanske bättre att titta i den lagstiftningen: krävs det ytterligare åtgärder. Jag tror att det är dödsstöten för skärgården med en sådan här lag. Den görs till något slags reservat som skall tillgodoses på några villkor som är väldigt svåra att beskriva. Det där blir nog en svår diskussion. Som sagt, jag vill att vi utgår från att alla har samma rättigheter och att det via den lagstiftning vi har är allas vår skyldighet att se till att skärgården får de resurser man behöver.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback drar in mig i spekulationer om någon radiodebatt där jag skulle ha talat för en äldreomsorgslag. Hon är osäker och jag är lika osäker vad som har sagts! Jag kommer inte ihåg, men det som jag är säker på är att liberalerna har varit tveksamma till en äldreomsorgslag. Vi ser inte nyttan av en sådan lag på grund av det finns andra lagar som gäller befolkningen i allmänhet. Vi har barnomsorgslagen eftersom barnen bevisligen inte kan ta hand om sig själva, men vi är tveksamma till att stifta en lag om äldre. Var drar man gränsen? En 85-åring kan vara hur pigg som helst och sköta sig själv, vi har t.o.m. hundraåringar på Åland som nästan tar hand om sig själva! Därför är vi tveksamma till lagen. Om det gäller omhändertagandet av äldre i egna kommuner så tycker jag att det är nästan en hederssak för kommunerna i dag; i alla socialplaner finns det inskrivet att de äldre tas om hand inom den egna kommunen, i sitt eget hem eller i de omsorgsboenden som finns i kommunen, om den äldre så vill. Att man tar upp Kökar kommuns enskilda angelägenhet och ännu personen som det gäller tycker jag är beklagligt därför att det är faktiskt kommunens egen sak; den här personen har hamnat i kläm, men jag tror inte att en lag skulle kunna säga att den och den sortens människor skall vara hemma. Vi ifrågasätter vad lagen skulle föra för gott med sig.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det skulle föra med sig en ganska klassisk liberal rätt att få välja. Det kan inte alla i dag. När jag tar upp fallet Miranda Holmström är det inte för att kritisera Kökar; vi vet alla att Kökars kommun har en ekonomi som inte klarar av detta. Kommunen får mera landskapsbidrag i dag än vad man får i skatteintäkter och ändå räcker det inte till. Det är på grund av resursbrist i en så liten kommun som Kökar som man inte klarar av att ta hand om sin äldre befolkning, som åtminstone vissa av den äldre befolkningen önskar. Det här tror jag att är kärnan i hela den lagstiftning som åtminstone jag föreställer mig att vi skall utveckla. Det är klart att det inte är enkelt. Det är nämligen någonting helt nyskapande, men det är en fantastisk utmaning och jag är åtminstone beredd att ta den, inte bara att avfärda det med att man inte vet.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om man tänker sig att lagen bara skulle gälla Kökarfallet kan ju det bekymret skötas om när man förhandlar om landskapsandelar. Så har vi redan inom socialväsendet att vi har lovat t.ex. extra ersättning om det blir bekymmer med missbrukarvården av vissa personer. Likaväl kunde detta skötas den vägen. Att stifta en lag bara för att sköta om den här saken anser vi är onödigt. När det gäller att få välja vill jag säga, jag som representerar en liten kommun, att det en hjärtesak att våra invånare får välja var de bor. Jag tror inte att någon är missnöjd – där har vi nog inte övergett de liberala grundidéerna om att få välja. Jag tror att det fungerar i de flesta kommuner till 99 procent. Att det sedan finns vissa fall, ofta beroende på personernas sjukdom eller deras tillstånd överhuvudtaget, där man måste göra någonting mot deras vilja är klart, men valfriheten finns redan i dag.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att ltl Raija-Liisa Eklöw har faktisk grund för det hon säger. Hon tror att det är så här och som aktiv kommunalpolitiker tror jag att hon kämpar för det, men vi vet faktiskt inte i vilken grad de äldre är nöjda med den service de får. Vi ha inte sådana utredningar som gäller hela Åland och vi har inte heller några utredningar som visar vad de önskar sig i framtiden. Däremot tror jag att de flesta är besjälade av tanken att man skall skapa goda villkor för de äldre i alla kommuner, men för att verkligen trygga det här och göra det likvärdigt över hela Åland är en lagstiftning viktig. Den är dessutom viktig just för att slå vakt om de äldres intressen i samband med att man reformerar landskapsandelssystemet, för det är de lagstadgade rättigheterna som är viktigast när man gör upp den här fördelningen. Jag hoppas att ltl Raija-Liisa Eklöw ännu ger lagstiftningen chans; annars blir jag väldigt besviken på henne.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hörde inte hela vtm Barbro Sundbacks resonemang, men jag uppfattade så mycket att hon beskyllde mig för att jag kanske hade en snedvriden socialpolitik och jag uppfattade det på det sättet att hon sade att utveckla näringslivet t.o.m. med bidrag var nog okej för mig, men socialbidrag var inte okej, det var ungefär så jag förstod resonemanget. Det var totalt ologiskt enligt vtm Barbro Sundback. Jag ser det inte på det sättet utan, tvärtom, jag tycker det är synnerligen logiskt. Oavsett om det är husbyggen eller samhällsbyggen är det grunden som är det viktiga. Vi hjälper gärna de utsatta om det finns resurser för det, och det gäller också att skapa resurserna, men det är någonting som aldrig har bekymrat vtm Barbro Sundback. Därför har jag flera gånger protesterat när sossarna har pratat om att bygga ut den sociala sektorn utan att vi har en extra finansiering för det. Vi behöver ha ett eget skattesystem och generera de extra pengar vi då behöver för det; annars blir det mycket en chimär, en politisk teater.

 

Vi beskylldes också, fru talman, för att ha någon sorts teater där vi skulle göra ltl Britt Lundberg till offer. Jag har nog aldrig på något sätt velat såra ltl Britt Lundberg. Ser man på de sex avdelningar som finns har det alltid varit så att det är näringsavdelningen som är den tunga samt finansavdelningen; i den andra sektorn har vi utbildningsavdelningen och social- och hälsovård samt i den tredje trafikavdelningen och kansliavdelningen. Det finns lite, lite frågor kvar från en stympad kansliavdelning. Jag ställer mig fortfarande väldigt frågande till hur den ministerportföljen ser ut. Det har ingenting att göra med att såra ltl Britt Lundberg, tvärtom, jag tror att hon har betydligt större kapacitet än så. Men det är någon som inte litar på henne fullt ut och det tycker jag är synd. Det pratas om EU-frågorna. Vi vet alla att EU-frågorna är ute på avdelningarna; där är igen näringsavdelningen när det gäller regionalpolitik, när det gäller primärnäringar.

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att jag aldrig har bekymrat mig om resurserna. Det var rent ut sagt fräckt! Är det någon som har bekymrat sig är det verkligen socialdemokraterna, i åratal har vi stått här och talat emot alltför dyra investeringar. Lyckligtvis råkar ltl Anders Eriksson i vissa fall ha hamnat på samma linje i de frågorna. Det där var grovt. Att skapa resurser. Det finns ett resonemang här om hur det skall gå till. Det är så att socialdemokraterna hela tiden har sett det som viktigt att banta verksamheter som landskapsförvaltningen och regeringen sätter igång, där man förr eller senare blir driftsansvarig. De resurserna skall i stället sättas på kommunerna som har hand om basservicen. Det är en av tankarna bakom skrivningarna om kommunförvaltningen.

 

Resonemanget om portföljerna bryr jag mig inte så mycket om, men när ltl Anders Eriksson säger att EU-frågorna handhas ute på avdelningarna. Rent tekniskt ja, men Ålands landskapsregering och lagting har ännu aldrig haft en EU-politik med konkret innehåll i. Vad vill man göra och hur skall man förverkliga t.ex. den jordbrukspolitik som jag antar ltl Anders Eriksson vill förverkliga? Att avfärda det som något slags teknikaliteter håller inte, tycker jag, om man verkligen vill göra någonting. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är sant att när det gäller bantning av verksamheter har vi ibland, socialdemokraterna och Ålands Framtid haft en samsyn, men det jag har vänt mig mot - och med all respekt – är när man talar om att utkomststödet t.ex. borde ligga på en betydligt högre nivå än på rikssidan. Det var en presskonferens om det. Då tycker jag också att man måste kunna peka på finansieringen. Och, det vill jag också säga till vtm Barbro Sundback, likaväl när jag lägger fram förslag måste jag också kunna peka på finansieringen, det är viktigt. Jag delar uppfattningen att landskapsregeringen aldrig har haft en bra och samlad totalbild av EU-politiken, men det har hela tiden varit en sådan strategi från regeringens sida att när det gäller t.ex. jordbrukspolitiken, som vtm Barbro Sundback nämnde, så var det avdelningarna, där kompetensen att sköta de frågorna fanns, som också skulle handha de löpande ärendena. Det var aldrig meningen att man skulle bygga upp någon stark central bas för att handha EU-ärenden, för de spänner över samtliga ärenden egentligen. Är det det man är ute efter nu, ja, då har vi ytterligare ett exempel på hur den offentliga sektorn skall byggas ut för då blir det en dubblering av kompetenserna!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det sista tror jag att ltl Anders Eriksson har missuppfattat. EU-politiken är komplex. Hur skall man driva åländska frågor i Bryssel? Jag tror att ltl Britt Lundberg har mycket att berätta om ltl Anders Eriksson är intresserad, men det behövs mycket mera av den typen av arbete och resonemang. Det handlar inte om flera tjänstemän. Det är ett bagatellartat resonemang om utkomststödet, att det skall vara betydligt större än i riket och hur skall det finansieras. När har ltl Anders Eriksson bekymrat sig om hur jordbruksstödet skall finansieras och höjningarna i vår budget? Nej, inte en dag, det viktigaste är att ha fått upp det och behovet har varit det som man har motiverat det med. Behovet här är att vi har så höga levnadskostnader att människor som har det ekonomiskt svårt, åtminstone skall få mat på bordet för dagen, det är väl behov tillräckligt det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte desto mera beröra diskussionen om ltl Britt Lundbergs kommande portfölj. Jag kan bara konstatera att namnet redan finns på dörren i alla fall, oavsett hur lagtinget beslutar så är det redan klart! Det förvånar mig storligen. Hur som helst, var det absolut inte min mening att kritisera ltl Britt Lundberg, det vill jag säga en gång till. Om man nu vill kalla det som vtm Barbro Sundback att hon har blivit ett offer – det tycker jag också är lite grovt – men min erfarenhet från kansliavdelningen är att portföljfördelningen är lite galen, men det finns möjlighet för landskapsregeringen att justera den utan att komma till lagtinget, så det är en möjlighet.

 

Så säger vtm Barbro Sundback att ltl Danne Sundman under sin tid som kansliminister misslyckades med att komma med en plan- och bygglag. Så är inte fallet, utan tvärtom var det en av sakerna som ltl Danne Sundman lyckades med – efter att ha använt mycket av min tid det första året avgav jag en framställning till lagtinget med ny plan- och bygglag. Kort efter det fick jag städa mitt rum och sluta. Då togs lagen tillbaka för att ånyo komma till lagtinget som en framställning, som var lite ändrad efter att liberalerna hade fått göra lite formuleringar, en lag som låg i lagtinget och som ytterligare en gång togs tillbaka – detta av centerns Runar Karlsson. Vtm Barbro Sundback skall i så fall fråga efter lagen där och inte av mig; jag skötte min uppgift.

 

När det gäller rättssäkerhet är det resonemang som vtm Barbro Sundback har jättebra, men lösningen kanske inte är en lag utan lösningen är att man läser på befintliga lagar. Alla bestämmelser finns. Man kan om man vill samla dem i en lag, men jag anser det meningslöst.

 

När det gäller fiskaren som inte hittade tjänstemannen är mitt råd: fråga i växeln! Där har de full koll på vad alla tjänstemän gör. Inte kan man lagstifta om det – skall det finnas en webbkamera som hela tiden visar var han är, då kan det bli pinsamt vid vissa tillfällen eftersom tjänstemän också måste få gå på ”lilla kammaren” emellanåt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag tänkte börja med som flera tidigare talare reflekterat lite över de gångna månaderna. Som vi alla vet började den här cirkusen med att liberalerna inte stödde budgeten 2005 och ansåg att de inte längre hade förtroendet för lantrådet Roger Nordlund. Skulle det problemet kunnat lösas på något annat sätt än vad som nu inträffat så hade Åland fortsättningsvis varit borgerligt styrt, inte som jag tror det kommer att bli nu, socialistiskt.

 

På grund av den uppkomna situationen har vissa medlemmar i de olika partierna blivit tvungna att bekänna färg och i centern och Fs är inte färgen blå på alla ledamöter, den är röd. Flera av centerns ledamöter är inte centerpartister utan de hör egentligen hemma i det socialistiska partiet. Det i sig tror jag är bra inför nästa val, så att människorna vet vad de röstar på.

 

Flera ledamöter idag har berättat sin syn på vilken konstellation som vore den mest önskvärda av alla olika partier. Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på att möjligheten fanns i den här cirkusen att bilda en helt borgerlig regering, med fyra till pappers borgerliga partier, vilket jag helst hade sett.

 

Det har centern och FS nu istället valt bort och satsar på en röd kärna. Till största del vill jag lägga som jag ser det skulden på att åland inte längre är borgerligt på en ledamot i centern, nämligen Torbjörn Eliasson. Han kunde inte acceptera Ålands Framtid som parti i regeringen och det enda argumentet jag hörde honom säga var att han inte ville ha dem med, att det var hans personliga övertygelse. Vad den övertygelsen grundade sig på vet inte jag men jag hoppas inte att den var av privat natur. Jag tycker det är tråkigt att det gått så långt hos centerpartiet att i en så fundamentalt viktig fråga som om centerpartiet är borgerligt eller socialistiskt, om man skall gå åt höger eller omman skall gå åt vänster, så är det en person som kan bestälmma själv vart partiet skall gå. Vad säger centerns väljare ute på fältet? Har man frågat? Jag bara undrar.

 

Detta har resulterat i att Åland nu vad jag tror kommer styras av en socialistisk minister. Vi vet alla hur duktig ledamot Wiklöf är på att ta plats och berätta om sin och sitt partis förträfflighet, så fort möjlighet ges,  så vad jag tror kommer att höras och synas i den kommande regeringen är en stilig vältalig man med vitt hår.

 

Fru talman, som ni vet gick FS och vi Ob till val med att vi ville ta ansvar för Åland och regera tillsammans. Vi ingick i ett valförbund som jag skulle vilja jämföra med en förlovningsakt som skulle garantera en borgerlig politik för de väljare som valde att sätta sin röst på något av våra partier. Tanken har hela tiden varit att OB och Fs under den här perioden skulle fortsätta arbetet med att gå djupare in i samarbetet eller ingå äktenskapet om man så vill för att på så sätt vara ett ännu starkare borgerligt alternativ i nästa val. Nu blir det inte så.

 

Vårt valförbund har givetvis bekymrat de socialdemokratiska ledamöterna oerhört, de har alltid tagit alla tillfällen i akt och försökt spräcka det samarbetet. Jag tycker det är tråkigt att ge er rätt, men ni lyckades. Vad jag däremot inte i världen kan förstå är hur ledarna i centerpartiet har tänkt sig att kunna svänga en konstant 20-årig neråtgående trend i väljarunderstöd genom att agera på det här viset. Men man ser kanske inte längre än för stunden och då är ju tre ministerposter bra utdelning på sju mandat.

 

Hur Fs skall stå sig emot Ob och Ålands framtid förstår jag inte heller när man så tydligt visar att det är viktigare att sitta i regeringen än vad regeringsprogrammet innehåller eller oavsett vilka tidigare löften man givit.

 

 Håll med fru talman att det har lagts ner betydligt mycket mera tid, engagemang och kamp från C och FS sida på vilka personer som skall sitta i regeringen än vad politiken skall innehålla.

 

Nu har dock Frisinnad Samverkan valt att svika sina borgerliga väljare för som min kollega Danne Sundman sagt tidigare ” 30 silverpenningar”, pengar som man använt sig av för att säkerställa sin egen position de kommande två och ett halvt åren.

 

Inför valet, under valrörelsen och de senaste året har Obunden Samling  och Frisinnad Samverkan stått varandra mycket nära, vi har alla tagit i hand på att hålla ihop, regera och ta ansvar för Ålands bästa tillsammans i vått och torrt, så som vårt valförbund förväntades av oss att göra. Detta gällde ända fram tills för någon vecka sedan då något inträffade, jag önskar citera FS:s ordförande Jörgen Strand ändrade hållning, han sa ”vi håller ihop, så länge inte vi FS hamnar i opposition”.

 

Jag är uppfostrad med att man skall ha heder kvar i kroppen. Tar jag i hand på en sak – gäller det, säger jag en sak- står jag för det. Jag ändrar inte min uppfattning bara för egen vinnings skull. Jag önskar att det skulle finnas lite mer heder, ärlighet, tillit och trovärdighet i dagens politiker, speciellt hos C och FS än vad det uppenbarligen finns idag.

 

Det här gäller i allra högsta grad även blivande finansminister och regeringens talesman Ledamot Wiklöf. Vi har hört citerat idag hur ledamot Wiklöf svalt sin heder och visa sin trovärdighet ryggen i den tidigare misstroendebatten. Jag har aldrig hört någon hälla så mycket galla över en person som ledamot Wiklöf gjorde över lantrådet Nordlund där han bedyrade hans inkompetens som lantråd för att bara en dryg vecka senare kyssa den sammes fötter och hylla hans stora ledarskapsförmåga. Trovärdighet,ledamot Wiklöf?

 

Är det så att det gamla talesättet, tomma tunnor skramlar mest fortfarande gäller.

 

Jag tycker också det är väldigt tråkigt att behöva ge den amerikanska affärsmannen Donald Trump rätt i vad han sagt. Citat: ”Sviker en människa ditt förtroende en gång, skall du aldrig ge honom en andra chans, han kommer göra det igen.”

 

Tittar vi på vad centern gjort är det just det. Nordlund svek mitt förtroende igen och vad gäller Fs så vill jag inte ge dom det igen. När man bara ser till sitt eget personliga bästa, de egna maktpositionerna och lämnar allt vad heder och trovärdighet på sidan om uppkommer sådana här situationer.

 

Vad är det då som hänt, jo socialdemokraterna har fått allt de begärt och lite till. Man har tillochmed  i dessa regeringsförhandlingar förhandlat till sig den högsta och mest prestige fyllda plats i lagtinget, självstyrelsen grundpelare, talmannen.

 

Jag kan inte annat göra än ställa mig i raden av de som gratulerat socialdemokraterna hittills till den stora segern. För förutom talmansposten, två ministrar och att man fått både Fs och C att skriva under det socialdemokratiska valprogrammet och bytt namn på det till handlingsprogram., så har man lyckats med att splittra samarbetet mellan Fs och Ob, det som var det enda reella hotet inför nästa val. Grattis igen!

 

Jag tänkte gå in på handlingsprogrammet nu men det mesta av vad jag tänkt säga är redan sagt av ledamöterna Sundman och Anders Eriksson, så jag kortar ner mitt anförande den här eftermiddagen och stannar vid några reflektioner.

 

Som jag läser handlingsprogrammet så har de skrivningar som C och Fs varit med och sammanfogat inte varit så många men däremot desto fler från vänsterhållet. Ord som integration, frivilligorganisationer, instutioner och socialomsorg  återkommer ofta och på flera ställen.

 

Något jag också märkte var hur mycket arbetsbördan kommer öka på lagberedningen, där det första kommer att bli att nyanställa för här är några exempel på lagar som skall göras om :

 

• Lag om förvalningsförfarande skall antas
• Lag om offentlig upphandling skall kompletteras
• Landskapslagen om finansförvaltning förnyas
• Lag om sociala företag antas
• Lag om specialomsorg revideras
• Lag om service och stöd pga handikapp revideras
• Lag om äldreomsorg antas
• Lag om barnomsorg ses över
• Lag om museiverksmaheten bör bestämmas

 

Sammanfattningsvis kan man återigen säga att socialdemokraterna fått igenom största delen av sina önskemål om vilka lagar som skall stiftas eller göras om.

 

Vad man däremot måste ge C och Fs en eloge för är att de lyckats få igenom att det behövs sju ministrar som skall göra samma sak som sex gjort tidigare. Som vi konstaterat så har inga nya uppgifter tillkommit ministrarna, man har specialsytt ministerkostymen så det passar de personer man vill ha in.

 

Det jag tycker är anmärkningsvärt i den här historien är att centern har utökat sina ministrar till tre, men plockat bort en gammal. Man plockar inte bort minister Kerstin Alm för att hon gjort ett dåligt jobb utan därför att det passar partiet och vissa personer i partiet bättre. Återigen är det viktigaste inte vilken politik man bedriver utan vilka personer som sitter med i regeringen. Inte nog med att man plockade bort Kerstin från den så för centerväljare viktiga näringsministerposten man ger det till en FS:are som under alla år varit kritisk till jordbruket.

 

Men det är klart, för att få ihop ekvationen så att vissa personer inom centern blir nöjda och tillfreds måste man offra något, den här gången vart det Kerstin som fick gå, eftersom socialdemokraterna ville ha finansministerposten och tydligen var det ju överenskommet så att socialdemokraterna skulle få allt de begärde och då återstod bara ett alternativ och det var att ge näringsministerposten till Jörgen Strand. Den nuvarande, till skillnad från vad som står på dörren, så omtyckta ministern Gun-Mari Lindholms post, den ges till en person som egentligen inte ville ha den. Allt för att de egna positionerna kommer före det politiska innehållet.

 

Med de här orden vill jag dock önska den nya landskapsregeringen lycka till med det framtida arbetet, det kommer att behövas för jag vet att det inte kommer att bli lätt med den opposition som finns i lagtinget nu. Jag vet att det kommer blåsa ordentligt både från höger och vänster, liberalerna vill säkert ha tillbaka en del av de väljarna som lade sin röst på socialdemokraterna i förra valet och både vi obundna och Ålands framtid välkomnar de borgerliga väljare från centern och Fs som tror på ett borgerligt Åland efter nästa val.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Traditionen påkallar en viss hållning till ett regeringsprogram. De som har varit med i arbetet att göra upp programmet kan eller vill knappast kritisera det - de som inte varit med har nog friare händer att betrakta resultatet. De goda punkterna för ett oppositionsparti är de punkter som man känner ige, de punkter som man själv länge talat för och inte fått igenom men som ändå sedan dyker upp i ett program - som gubben ur lådan. Och sådana punkter finns det gott om i detta program för liberalernas del. Vi har talat för självstyrelsens utveckling, vi har talat för goda kontakter och relationer med riket, det nordiska samarbetet, regional rättvisa, kortrutt till skärgården och inte minst regionplanering, som nu i olika sammanhang med olika benämningar dyker upp i programmet. Det är  dock luddigt skrivet och svårt att tolka. Det är verkligen svårt för en vanlig människa att utläsa vad Landskapsregeringen menar i många stycken.

 

Vad menar man när man skriver att glesbygdsområdena hålls levande genom att man bibehåller ett decentraliserat servicenät inom basservicen, vård, skola och omsorg, när de partier som presenterar regeringsprogrammet nyss aktivt har hjälpt till att stänga rådgivningsmottagningen i Lumparland?  Jag kan hålla med om att det inte är den nya regeringen som har genomfört detta, men alla de partier som finns representerade i den kommande regeringen röstade emot förslaget att förlänga möjligheten till fortsatt verksamhet.  Är det den sortens glesbygdspolitik som kommer att vara gällande så behöver vi inte vänta på den planerade utredningen över kommunreform som finns med i programmet. Slutresultatet är redan givet. Kommunerna kommer inte att existera.

 

Är det denna politik som präglas av handlingskraft och vilja till förändring . Är det modellen på den nya äldreomsorgsvänliga politiken när man stänger rådgivningar och hälsovårdsmottagningar på landsbygden så att de äldre som inte kan köra bil t.ex. har svårare att komma till mottagningarna? Den trygghet som dessa mottagningar har gett i form av förebyggande hälsovård försvinner helt. Förresten har begreppet förebyggande hälsovård helt försvunnit från lanskapsregeringens medvetande vad programmet beträffar. Man kan säga att det är ÅHS uppgift att uppehålla den verksamheten men en landskapsregering som vill hålla en stram budgetlinje på lång sikt borde börja på de grundläggande och på lång sikt ekonomiskt bärande verksamheternaoch  inte bara sköta om folk när sjukdomar har försvårat och fördyrat omhändertagandet.

 

Vad centerns landsbygdspolitik beträffar undrar man hur de lämnat ifrån sig den ministerpost som har största betydelsen för landsbygden, nämligen näringsministerposten, som redan har nämnts här från olika håll. Vi liberaler har blivit beskyllda att ha behandlat våra ministrar illa , detta har till och med landsrådskandidaten sagt , men att centern kastade ut sin kvinnliga representant ur regeringen – det kan man kalla för att sätta knivar i ryggen. 

 

Så fru talman: Ger skrivningarna i regeringsprogrammet tillräckligt med framtidstro åt landsbygdsbefolkning och jordbrukare som vill satsa på de yrkena som jordbruket erbjuder? Det återstår att se.

 

Vad man menar med skrivningen: ”Närproducerade livsmedel måste gynnas både i butiker och allmänna kök" är svårt att tyda. Tänker regeringen kompensera de kök som kommer att använda sig av dessa produkter  och likaså kompensera de butiker som saluför dessa produkter , eller hur tänker man. Redan idag har många kommunala kök och även landskapets kök valt att använda närproducerat när det bara är möjligt, men det måste ju bygga på frivillighet inte på order uppifrån. Och oftast är svårigheterna antingen ekonomi eller tillgänglighet.

 

Fru talman!

En sak vi liberaler undrar över är skrivningen om att för sjöfartens del behövs det en långsiktig lösning för att trygga den åländska sjöfartens verksamhet under finsk flagga. Är det nu den gällande modellen  både för  center och fs  vad gäller åländsk sjöfart eller är det bara text i ett program som man inte behöver stå bakom? Liberalerna är nöjda med den texten och beredda att stödja center och fs i den riktningen.

 

Lantrådet nämnde i sin presentation av programmet  att regeringen vill  minska byråkratin vad gäller näringslivet och dess stödjande. Det är en utmärkt ståndpunkt, men jag undrar hur det går när lantrådet i sammanhanget talar om att man skall ut och missionera, både tjänstemän och politiker, och skapa framtidstro. Är det inte så att landskapsregeringen skapar framtidstro genom att ha så klara och enkla bestämmelser som möjligt för att näringslivets egna intresseföreningar kan tolka bestämmelserna och missionera ut dem till sina medlemmar. Är det inte så att det just på dessa bönemöten ofta lovas saker som man sedan efteråt måste hålla - så har det åtminstone hänt hittills. Jag har svårt att förstå att det är landskapsregeringens uppgift.

 

Fru talman!

På flera ställen i programmet talar man om den tredje sektorn, om intresseföreningar och föreningar . Det skrivs:" Frivilligorganisationerna ges en framskjuten roll som oberoende intressebevakare och viktiga företrädare för olika gruppers behov och vilja att delta i byggandet av det åländska samhället. Det finns massor av föreningar och frivilligorganisationer på Åland vilka är beroende av verksamhetsförutsättningar från samhället. Dessa föreningar utför ett utomordentligt arbete . De är bör få fortsätta som fria krafter och självständiga enheter och får inte blandas in i det politiska . De kan och skall användas som sakkunniga, som remissinstanser och de får fritt fungera som påtryckare och deras existens skall tryggas via samhällsmedel om så är fallet. Alla föreningar får ju inte stöd från samhället, men annars skall de vara fria från politiken. Annars är vi på farlig väg. Det finns även en skrivning om en förändring av fördelning av PAF-medel. Det blir intressant att se vilka föreningar som går vinnare från den förändringen!

 

Fru talman!

Som ledamoten Sjögren redan sade vill liberalerna  även lyfta fram skrivningen under rubriken Partnerskap för miljöns bästa, lydande: "Aktiva organisationer och institutioner inom miljöpolitikens område ges möjlighet att påverka landskapets miljöpolitik. Samråd och gemensamma projekt skapas för att utnyttja alla tillbuds stående resurser och kunskap."  Om detta betyder att Agenda 21 får en delfinansiering från landskapsregeringen  har vi liberaler orsak att glädjas och le en smula men om det inte betyder det kan vi bara beklaga. Vi vet att de inom den minimerade Agenda 21-verksamheten har en projekt på gång med delvis ansökta PAF-medel och EU medel. Vi stöder med det varmaste partnerskap för miljön bara det involverar de lokala aktörerna närmast och i andra hand våra grannregioner i samarbete. Det är viktigast att samhället stiftar de lagar som behövs för miljöns bästa och intresseorganisationerna sprider kunskapen.

 

Fru talman!

Ledamoten och ministerkandidaten Gunell nämnde att vi måste involvera flera människor, till och med hela befolkningen i det politiska  och öka demokratin och valdeltagande. Hur passar den skrivningen ihop med lagstiftning som begränsar folks möjligheter att delta i val. Socialdemokraterna  skrev ju i misstroendeeuforin under Ålands Framtids lagmotion om att begränsa vissa landskapsanställdas rätt till att ställa upp i val i form av att hindra rätten  till tjänstledighet. Och de övriga partierna i  den tilltänkta regeringen har konsekvent begränsat de offentligt anställdas möjligheter att ställa upp i val i form av begränsningar t.ex. för tjänstledighet. Är detta rätta politiken om man vill öka demokratin och valdeltagande . Enligt oss liberaler är det inte så.

 

Mycket återstår att se om den nya regeringen verkligen skall gå från ord till handling.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag lyssnade med ett särskilt intresse till ltl Raija-Liisa Eklöw när hon funderade över skrivningarna om frivilligorganisationernas både rätt och möjligheter att påverka politiken och samhällsutvecklingen. Jag förstår hennes resonemang att det som är absolut viktigt att respektera är organisationerna och deras partipolitiska oberoende. Samtidigt, med en mycket kraftig ensidighet, så lyfter ltl Raija-Liisa Eklöw upp Agenda 21 om och om igen. Jag tycker att det är en politisk slagsida i diskussionen i det avseendet. Det är som om det skulle vara ett särskilt liberalt projekt Agenda 21! Det har varit så där nu väldigt länge, och inte har jag något emot att man arbetar för Agenda 21, men hur passar det ihop med det här resonemanget när man på något vis misstänkliggör andra partier när de vill stöda frivilligorganisationerna mera principiellt?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är det som är frågan. Agenda 21 har inte på något sätt varit en liberal förening utan det är ändamålet för Agenda 21:s verksamhet: miljön. Vi diskuterar miljön i stort. Vi talar om höga siffror för utsläpp från olika utsläppskällor. Det som Agenda 21 har gjort är gräsrotsarbetet, som gäller alla, det gäller varenda en ålänning, oberoende om man är liberal eller socialdemokrat eller om man inte är partibunden alls. Det är en viss skillnad här. Jag skulle inte tala för Agenda 21 om det skulle finnas någon annan verksamhet som kunde ta över deras uppgift. Agenda 21 har blivit som ett slagord här, tyvärr måste man säga, bara för att försöka hålla miljön och gräsrotsarbetet för miljön levande.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Men bästa ltl Raija-Liisa Eklöw! Så är det ju med de flesta frivilligorganisationerna att de har ett väldigt speciellt intresse, en ensaksrörelse som de kämpar för. De allra flesta åtminstone föreningar som väljer sina styrelser på öppna möten osv. är gräsrotsorganisationer, så det är viktigt nog om man inte själv skall falla på eget grepp att man diskuterar det här principiellt och kanske inte bara ser till en enstaka verksamhet, som dessutom inte är en demokratisk förening, utan det är en del av en verksamhet inom Natur och Miljö.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Nog måste vi väl hålla med om att Agenda 21 inte är någon ensaksrörelse utan det är en rörelse för hela Ålands bästa. Om vi har en sådan förening är det ofta så att den bringar glädje till dem som är med och några andra som är intresserade av musiken, men en miljöförening som jobbar för att sprida information för alla på hela Åland, så jag ser inte riktigt kopplingen – men den finns säkert där eftersom vtm Barbro Sundback säger så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Raija-Liisa Eklöw hade missförstått någonting i mitt anförande när hon hävdar att jag har sagt att jag tycker att alla människor skall bli politiker. Det jag sade är att det är viktigt att flera människor engageras i samhällsbygget, men det finns många olika sätt att göra det på, inte bara att bli politiker. Men det är  heller ingen nackdel om fler människor vill komma med i de politiska partierna och delta i debatten. Hon tar upp som en motsägelse den lagmotion som bl.a. vi har lagt när det gäller att begränsa rätten för ledande tjänstemän att ställa upp i val och det här är på grund av att det har visat sig vara en intressekonflikt som har varit svår i många fall. Därför ser jag det här som en ganska snäv begränsning i det demokratiska arbetet, men det är till fördel för helheten för att det skall fungera med våra roller som politiker respektive tjänstemän.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Är det då vi som genom lagstiftning skall säga att den och den tjänstemannen inte får vara politiskt aktiv eller fungera i politiken? Så anser inte jag.  Det är den enskilda människans rätt att bestämma vad man vill: vill man höra till ett politiskt parti, vill man vara aktiv och ställa upp i val. Sedan är det fritt fram för arbetsgivaren att överväga det här, såsom det t.ex. är inom den privata sektorn. Där finns det inte några förbud mot att ställa upp i val. Ltl Camilla Gunell nämnde att vi måste involvera hela befolkningen i demokratiarbetet. Det tolkar jag som att man vill att vi politiker skall ta ställning i alla politikområden som finns i samhället, allt i vårt liv är ju politik.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag vill bara säga att det finns vissa ledande tjänster i landskapet, också i andra samhällen, där man på demokratiska grunder har bestämt att rollen skall vara fredad från politiskt engagemang därför att det finns ett allmänt intresse av att det behålls neutralt. Där tycker jag inte att argumentationen är riktigt tydlig från ltl Raija-Liisa Eklöws sida.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det går väldigt lätt att öka. Det verkar också vara så att man i den kommande regeringen ökar antalet för vilka det kan vara omöjligt att ställa upp i val. Det farliga här är att man nästan skräddarsyr lagarna, om man märker att det finns någon person någonstans. Det är just nackdelen med den åländska litenheten. I större sammanhang, i riket och i Sverige, är det lagstiftat att man inte får tjänstledighet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

I dag har det från den här talarstolen talats ganska mycket om u-svängar, dikeskörningar, pudlar osv. Jag har nu varit i de här korridorerna i drygt ett år och jag måste säga att det har varit ett ganska omvälvande år och det här med politik tycks vara ganska annorlunda än det jag tidigare är van vid. Ordet trovärdighet har nog en helt annan innebörd, men det är kanske så det skall vara.

 

Vi har nu på vårt bord den nya landskapsregeringens handlingsprogram. Jag kan först konstatera att det innehåller vissa bra saker som även vi liberaler kan omfatta och även tidigare har förespråkat. T.ex. under rubriken Övergripande mål och verksamhetsförutsättningar framgår att jämställdhetsarbetet skall prioriteras och att projektet Kvinnofrid skall fortsätta.

 

Allt detta har varit och är fortfarande liberalernas linje och jag hoppas att det här också skall lyckas.

 

Vidare anser jag att det är bra att den kommunala rösträtten utvidgas och att de inflyttades rätt till integritet och kultur respekteras. Om vi vill göra anspråk på att vara medlemmar i de västerländska och nordiska demokratierna är detta en nödvändighet. Det framgår även vidare att samarbetet med den tredje sektorn bör utökas. Jag är inte säker på om jag har förstått det rätt, men det är säkert bra om det är så här. Det innebär dock i allmänhet ett litet misslyckande för samhället om det är så att den tredje sektorn måste gripa in. Det får i alla fall inte gå så långt att den tredje sektorn skall sköta samhällets lagstadgade åtaganden. Då har samhället totalt misslyckats, men skrivningen kan vara bra.

Offentlig sektor

Under den rubriken Offentlig sektor kan vi se följande skrivning under personalminskningar: ”…görs efter att man erhållit en helhetssyn och beslutat om verksamhetsförändringar. Naturlig avgång samt andra frivilliga överenskommelser skall vara huvudstrategin.” Det är den här skrivningen som har omfattats tidigare av ett enhälligt finansutskottet och av lagtinget. Det var just den här skrivningen som vi liberaler hela tiden förespråkade och stod fast vid de omtalade budgetförhandlingarna i höstas. Detta ledde till att vi ställdes inför ett ultimatum, för vilket vi inte backade. Hur det gick sedan tänker jag inte dra upp en gång, alla vet vi det. Centern har totalt ändrat uppfattning och det är anmärkningsvärt.

 

Rättssäkerhet

Ur skrivningarna framkommer att all makt skall regleras. Det är bra. Vi bör också komma ihåg att finansutskottet skrev att det bör ske en politisk styrning över lagberedningen. Även den här skrivningen har antagits av lagtinget. Antalet nya lagstiftningsärenden under den senaste perioden som kom till lagutskottet var lågt. Om jag minns rätt är det ett nytt ärende och även det var ett blankettlagstiftningsärende. Av detta förstår man att styrningen under tidigare regeringsperiod inte var så effektiv. Vi skall ju syssla med budget- och lagstiftningsärenden. Det är därför vi har vår självstyrelse. Det behövs helt klart uppryckning på lagstiftningsområdet. Vi skall använda vår självstyrelse också som den är avsedd att användas för.

 

Jag har tidigare två gånger från denna talarstol talat om behovet av en ny förvaltningslag och jag kan till min glädje konstatera att man tar upp det behovet igen, och det är bra. Vi inom liberalerna tänker följa med den här frågan och stöder förslag i denna riktning. Vi kan även gå så långt att vi kan komma med eget initiativ i frågan. Sak samma gäller landskapslagen en offentlig upphandling och lagen om finansförvaltning. I det här skedet vill jag säga att jag stöder det som vtm Barbro Sundback sade tidigare i den här frågan. Det var precis mina ord som hon har sagt här, så jag tänker inte upprepa dem en gång till.

 

Socialpolitiken

Jag tycker att det är bra att det finns en rubrik för personer med funktionshinder. Det var inte med förra gången, det föll bort, men man får bara konstatera att nu har det kommit med och det tycker jag som sagt att är bra. Ur texten framgår: ”Personer med funktionshinder har rätt till arbetsträning och meningsfull sysselsättning.” Allt det här är bra, men det förhåller sig så att denna rättighet finns redan stadgad i lag och det är en kommunal angelägenhet. Jag undrar om det är förnuftigt att i ett handlingsprogram ta upp lagstadgade rättigheter – frågan är s.a.s. redan avgjord. En annan sak är förstås att i dagsläget kanske det inte alltid efterföljs i kommunerna, men det finns övervakningsorgan och besvärsvägar om man vill använda de sakerna.

 

Partiell vårdpenning

Det framkommer inte hur det är tänkt med partiell vårdpenning. Klart är att rätten redan finns i arbetslagstiftningen, men när det gäller ersättningen, så vem har rätt till den och hur stor är den? De här frågorna framkommer inte här, men kanske framtiden får utvisa hur det är tänkt. Det som framkommer är att ärendet bollas över till kommunerna och det innebär med stor sannolikhet att det inte blir någonting av det. Alla som är lite insatta i kommunens ekonomiska situation inser genast det här. Om någon kommun verkligen vill införa det här systemet går det redan nu; den nuvarande lagstiftningen tillåter det här. Uppgifter som inte är bekräftade är att t.ex. Föglö har infört systemet i någon form.

 

Finanspolitik

När det gäller finanspolitiken i handlingsprogrammet måste jag säga att det är lite magert. Det är fyra rader. I det föregående programmet, där vi liberaler var med, stod det i alla fall drygt en sida om finanspolitiken.

Till sist, fru talman, saknar jag en skrivning om krisarbete. Alla vet vi om den fruktansvärda katastrofen som inträffade i Sydostasien. Krisarbetet riktar sig både till anhöriga och överlevande och kan i värsta fall pågå långa tider, i åratal i vissa fall, men det behöver inte vara sådana här globala katastrofer. Som vi alla vet sker det olyckor med dödlig utgång, tyvärr, också här på Åland. Då är också behovet av krishjälp akut för de individer som har drabbats. Det här är en fråga som också har stått liberalerna nära. Jag tycker att en skrivning om detta i någon form borde ha varit högt prioriterat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har åtminstone i grunden samma uppfattning om detta med rättssäkerhet och att det finns ganska stora brister i det åländska systemet. Eftersom liberalerna är ett stort parti så kan vi tillsammans med den kommande landskapsregeringen få till stånd lagstiftning på det här området kanske det kan åtgärdas ganska fort. Jag hoppas att man överväger blankettlagstiftning så mycket som det är för möjligt därför att det skulle påskynda reformen.

 

När det gäller personer med funktionshinder ifrågasatte ltl Roger Eriksson om det behövs skrivas ut att de har rätt till arbetsträning och meningsfull sysselsättning. Det är lite, tycker jag, samma problematik som med skärgårdsbornas lika rättigheter till basservice, att visst finns det på papperet, men i verkligheten fungerar det inte tillfredsställande. Då tycker nog jag att det är väldigt bra att det finns här i lagen att de enskilda individer som inte tycker att de får sin rätt tillgodosedd är tvungna att gå till domstolar och föra den processen. Det är lite otillfredsställande. Med det här visar man ändå att man måste göra någonting, så jag tycker ändå att skrivningen försvarar sin plats i handlingsprogrammet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Likt en Fågel Fenix återuppstår lantrådet Roger Nordlund med ett nytt handlingsprogram, hans fjärde på fem år. Efter att jag har tagit del av programmet kan jag konstatera att det är mycket som jag som liberal kan omfatta i det. Det är i och för sig inte konstigt, för vi har varit beredda att regera med samtliga partier som är med under den här perioden – konstigt vore det annars – men för den skull finns det en hel del som vi ifrågasätter och som vi inte kan omfatta. Mycket av det har redan berörts men jag kommer ändå att gå igenom vissa delar som berör mig ganska nära.

 

Efter att jag har tittat igenom programmet kan jag konstatera att jag har mycket att lära mig inom politiken, innan jag helt kan tolka ett dylikt program. Idealprogrammet vore väl att om man har läst alla sidor skall man se en bild framför sig över vilket Åland den nya regeringen vill skapa. Så är definitivt inte fallet med det här diffusa programmet. I vissa fall går man in på detaljnivå i ofta konstaterade problem men inga åtgärder eller lösningar – man tillsätter utredningar. Helheten av programmet ger samma klipp- och klistra in-känsla som vissa skoluppsatser kan ge i dessa datatider. Det mest anmärkningsvärda för mig är det som var pudelns kärna, alltså det som fick de sedan tidigare spända regeringsbanden att brista. Det finns med i det här regeringsprogrammet!

 

Alltså, för att ta det hela som jag ser det. Det dåvarande lantrådet Roger Nordlund kunde inte finna sig i att liberalerna ens tog sig friheten att diskutera formen när man skulle sparka anställda. Kaxigt gick han ut och ställde ultimatum: omfatta hela budgeten villkorslöst, meddela att ni lyder senast klockan 16; annars är det regeringskris! Så löd budskapet till oss i liberalerna, ett parti som i praktiken är jämnstort med hans eget. Resultatet känner vi alla till – krisen blev ett faktum, liberalerna backade inte.

 

Trots att situationen var ohållbar togs sedan inga initiativ från lantrådet utan den liberala lagtingsgruppen fick som bekant två veckor senare slutföra den process han inlett som kraschade regeringssamarbetet. Alternativet att behandla en budget under öppen konflikt var inte det aktuella för oss.

 

Nu, i det här programmet, tycks inte personalpolitiken alls vara något problem. Tvärtemot kan man nu helt omfatta den skrivning och det förfaringssätt som liberalerna hävdade att skulle användas vid indragning av tjänster. Men man kanske börjar inse att det inte är så uppskattat att gå fram med tuff machostil och slakta vakanser för förvaltningens personal.

 

Fru talman!

Socialdemokraterna vill gärna framstå som jämställdhetspartiet före alla andra. Nu har man alltså fått chansen. I och med en utvidgning med en sjunde plats i landskapsregeringen har man möjlighet att skapa den första regeringen med kvinnlig majoritet. Men hör och häpna, det prioriterar man bort! Det finns kanske grundade orsaker till det som vi i oppositionen inte känner till. Vad som däremot är helt ofattbart är att man tillåter att kvinnorna trycks ner till den milda grad att först som andra ersättare till vicelantrådet, ja just det, till vicelantrådet! Man kan inte ha sett till utbildning i alla fall för trots att kvinnorna är i minoritet är det de som företräder den bästa utbildningen, de har i alla fall examen allihopa och de är mest kvalificerade dessutom. Jag tror att man lätt kan uppfatta en tydlig signal till unga tjejer: ge upp, det är ingen idé att ni försöker, inte i alla fall så länge den här socialdemokratiska, frisinnade och centerregeringen sitter vid makten. Då är det dom gamla hannarna som tar för sig vid den eftertraktade maktens källa. Eller är det så att det inte finns någon kvinna inom regeringsblocket som vill ta för sig, som vill stiga fram och att ta ansvar?

 

Att sedan socialdemokraternas vtm Barbro Sundback försöker knuffa undan Ålands första kvinnliga talman kommer att ge mycket vatten på kvarnen till de fördomsfulla män som hävdar att kvinnorna får skylla sig själva att de är i den sitsen de är, för de ger sig alltid på att försöka konkurrera med just de kvinnorna som lyckas ta sig fram i den hårda konkurrensen med männen.

 

Med beaktande av detta vill jag ta ett citat ur regeringspartiernas program: ”Jämställdhetsarbetet är allas ansvar och arbetet måste drivas i ordinarie verksamheter med ordinarie aktörer för att få genomslagskraft. Inom landskapsförvaltningen bör en verklig förändring ske. Särskilt i lagstiftnings- och budgetarbetet bör jämställdhetskonsekvensbedömningar göras.” Sist men inte minst:  ”Antalet kvinnor i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet utökas.” Men man tog alltså inte chansen. Kan någon socialdemokrat förvänta sig att bli tagen på allvar och vara trovärdig om de hävdar att de arbetar för jämställdhet mellan kvinna och man? Knappast, inte här på Åland i alla fall! Det är en sak att tala om någonting, men det är nog mera betydelsefullt hur man agerar och vad man visar i handling.

 

Fru talman!

Är det ett trovärdigt program? Ja, med tanke på hur man har inlett jämställdhetsarbetet knappast. Men egentligen spelar det ingen större roll för programmet kastas väl på hyllan enligt den modell som ltl Danne Sundman beskrivit här tidigare. Kanske det är slughet från centerns sida att man inte binder upp sig så mycket med löften, programmet kommer ändå att stå som facit för vad man har klarat av. Det är nog helt uppenbart att socialdemokraterna kommer att stå där med skammens rodnad att de inte genomfört vad de lovat eller annars att det är de som kommer att få bära hundhuvudet för att man förstört budgetbalansen med sina krav. Men det skall de veta, att de kommer att stå där efteråt och bli åsidosatta, för det finns ingen garanti om det är Nordlund som är lantrådskandidat vid nästa regeringssondering.

 

Lantrådet Roger Nordlund konstaterade redan vid förra valet att liberalerna varit bra att arbeta med, framför allt då det var kris och då budgetförslaget togs fram. Ändå var liberalerna inte något förhandsval utan han friade till sossarna i stället. Liberalerna fick sedan komma med som någon slags utfyllnad.

 

Fru talman!

Det står att ”en stram budgetpolitik skall vara vägledande i allt som landskapsregeringen gör”. Det står faktiskt så i programmet. Det här täcks man skriva in efter det att man har beslutat att öka landskapsregeringen med en ledamot, alltså man har utökat det med 15-20 procent.

Nej, det här är inte ett trovärdigt program. Tänker man sig att all verksamhet skall utökas med 15-20 procent? Det kommer naturligtvis inte att gå. Men det finns många här ute i förvaltningen som har kompisar, vänner och bekanta som de vill att skall vara med och ta del av kakan.

 

Då förslaget med sju ministrar diskuterades av liberalerna var det en kompromiss. Samtliga i liberala lagtingsgruppen är för en landskapsregering med sex ledamöter. Förslaget om sju var en av många kompromisser som måste göras då förhandlingarna om makten pågick. Men jag misstänker att vi kommer att få se exempel på betydligt större eftergifter på principen inom de närmaste tre åren.

 

Fru talman!

Operation Kvinnofrid nämns i programmet. Det är ett lovvärt arbete. Det har pågått en tid på Åland och varje vuxen ålänning är nu medveten om att problemet är mycket vanligare än man tidigare kunnat ana.

 

Kompetensutvecklingen för dem som arbetar med frågorna har varit tillfredsställande efter vad jag har förstått. Det har sedan länge varit ett högt prioriterat problem. Alla myndigheter som kommer i kontakt med problemet har en färdig åtgärdsplan. Jag upplever att vi har mycket hög kompetens på det här området och det jobbar mycket kompetenta människor. De som arbetar med problemet skall naturligtvis ha fortsatt kompetensutveckling, men det skall alla som arbetar med människor ha. Varför just den här gruppen nämns nu förstår jag inte, för nog finns det väl andra grupper som har större problem och som har större problem av utveckling. Jag tycker att dessa har skött sig väldigt bra och gör ett otroligt bra arbete, att vad är det man ifrågasätter med deras arbete?

 

Det framkommer också här att kvinnor och barn som utsätts för våld eller hot om våld skall ha tillgång till krisjour just under Kvinnofridsrubriken. Enligt min erfarenhet som polis är det helt omöjligt att mäta offers lidande. En pensionär som blir nedslagen, ett barns eller annan anhörigs död och många andra kriser kan ge ett lika stort behov av krisjour som barn och kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld. Men har man beaktat det i handlingsprogrammet? Nej! Med beaktande av den katastrof som drabbat otaliga människor under julhelgen känns det nästan ofattbart att man inte på något sätt har tagit upp möjligheten att få en allmän krisjour för Åland. Alla som hamnar i en akut kris skall väl i rimlighetens namn också ha rätt till krishjälp, inte några få utvalda.

 

Fru talman!

Rättssäkerheten omtalas i programmet. Lagstiftningen skall effektiveras, alternativet med blankettlagar skall beaktas, och det är bra, för varför uppfinna hjulet två gånger. Det finns lagar som går att ta över omedelbart och andra lagar som redan är tagna som borde ha varit tagna som blankettlagar. Trafiklagen är en stor och omfattande lag som jag upplever att bra kunde ha varit en blankettlag. Det ställer till mycket problem för myndigheter och polisen på Åland som skall jobba med dubbla system. När det gäller det sociala, skolväsendet och många andra områden är det bra med lagstiftning, men man bör noga se över det här och inte göra ett onödigt dubbelarbete.

 

Annars tycks en lag som samlar hela förvaltningsförfarandet vara på gång. Det är braw. En lag om offentlig upphandling och förnyande av lagen om finansförvaltning; det här är alla bra saker. En utredning om rösträtten är också bra.

 

Det står att lagstiftningsarbetet skall bli effektivare. Däremot saknar jag en text om hur polisverksamheten skall bli effektivare. Vad hjälper det med lagar om polisen inte fungerar! Det som vi som arbetat vid polisen känt till sedan många är börjar nu bli alltmera känt. Det fungerar inte vid Ålands polismyndighet. Ytterst få poliser i dag är positiva till sin arbetsplats. Detta tillsammans med en stor pensionsavgång kommer att få förödande konsekvenser om inte radikala åtgärder vidtas.

 

Vi har ett konservativt lönesystem som inte gynnar nyanställdas kreativitet utan bara äldres tjänster. Ser man till brottsmålavdelningen, de som utreder brott, stölder, misshandel, våldtäkter, våldsbrott överhuvudtaget, så är personalsituationen förödande. Bara för några år sedan fanns det åtta utredare och fyra narkotikapoliser. I dag finns det fem utredare kvar där, alltså en grupp bestående av två och en grupp bestående av tre plus bara två narkotikapoliser. Det finns ingen personal att tillgå och flytta över. Det är endast högprioriterade arbeten som man arbetar med. Trenden är tydlig. Den minskar hela tiden, för varje månad försvinner det folk därifrån. Åtgärder måste vidtas, samtidigt som ändamålsenliga lokaler utreds.

 

En polisstyrelse bör finnas.

 

Någon form av polisavdelning där man beaktar hur lagtolkning osv. skall gå till för Ålands del, om vi skall ha en egen lagstiftning.

 

Inom några år går den sista skärgårdspolisen i pension och angående finns det faktiskt någonting skrivet om polisen, men inte ens där nämns det hur det här problemet skall lösas.

 

Det enda som står i handlingsprogrammet – efter att ha läst det flera gånger – är att ”säkerheten och ordningen bör stärkas genom ett nytt polissystem i skärgården”. Inte ett ord om vad som planeras med polisverksamheten, inte ens nämns vilken minister som har ansvaret för polisverksamheten tycker man att det är värt att nämna. Är det en så liten och oansenlig verksamhet att man ignorerar det eller tänker man ge tillbaka det övergripande ansvaret för polisen till riksmyndigheterna kanske?

 

Någonting som man också saknar i handlingsprogrammet är kk-huset. Är det ett problem som man tassar runt, som man har sopat under mattan eller varför tar man inte fram det konkret? Kan jag få ett konkret klart svar på frågan: Tänker man verkställa och fullfölja bygget av kk-huset eller tänker man skrota det? Det är en fråga som flera har ställt, men jag har inte fått något tydligt svar på den.

 

En annan sak som berör mig lite är drogproblemen. När jag läser igenom handlingsprogrammet går mina tankar tillbaka då lantrådet Roger Nordlund efter senast val presenterade sitt tredje handlingsprogram. Han tog då upp drogproblemen och framhöll att landskapsregeringen skulle fortsätta att fokusera på narkotikaproblemet, men konstaterade i samma mening att det var alkoholen som var det stora problemet. Citat: ”Vi måste också vara så ärliga och säga att det stora problemet i vårt samhälle är fortfarande alkoholen och den alltför stora alkoholkonsumtionen för vårt samhälle. Det är någonting som vi måste inse, att så här är det …. och för att sedan kunna vidta de rätta åtgärderna och komma till rätta med problematiken.”

Hur gick det sedan? Ja, det har jag varit inne på i tidigare anföranden. Omöjligt att ändra restaurangers öppettider. Folk skall få fortsätta köra bil påverkade av alkohol, alkohol och idrott går bra att servera tillsammans. Vi har långtgående planer på att ta över alkoholskatten för att några bönder skall få sälja brännvinsflaskor i ladan. Men vad har gjorts konkret mot alkohol? Ingenting! Det här problemet har tydligen lagts på hyllan. Det här med överkonsumtion av alkohol är ett problem som kostar lite mer att komma till rätta med än att budgetera några tiotusentals euro. Det krävs att man också måste gå in på en del människors integritet.

 

Ett nytt drog- och alkoholpolitiskt program skall göras. Det är nog bortkastat arbete. Ta det gamla, revidera det, gör en utvärdering, så är man långt på väg! Förresten det spelar väl ingen roll vilket program man har om man inte bryr sig om att följa det i alla fall.

 

Det skrivs att frivilligorganisationernas erfarenheter och kunskaper skall tillvara i det kommande programmet. Stöd skall också ges till dessa organisationer. Vilka frivilligorganisationer är det egentligen man menar och vilka personer är det som man är ute efter? Alla som har kompetens och kunskap bör få komma med i ett sådant här program. Vad är det som är så specifikt här?

 

Kommunernas kostnader för behandling skall beaktas, särskilt vid översynen av systemet med landskapsandelar, nämner man. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt eftervård för missbrukare efter behandling.

 

Sedan är det slut!

 

Allt det här är naturligtvis bra, men det räcker inte! Vad är detta för intentioner? Finns det inte några konkreta visioner alls? Vi vet alla som har lite insikt i arbete mot droger att det är det tidiga preventiva arbetet som har effekt på sikt. Har båten sprungit läck måste någon avdelas att täta läckan. Det hjälper inte att bara ösa om det hela tiden rinner in nytt. Så har vi i narkotikasituationen nu: det rinner in väldigt mycket vatten i den åländska båten. Här krävs konkreta långsiktiga insatser för att nå resultat. Inte sträva efter personlig prägel på programmet, nej utvärdera det fungerande alkohol- och narkotikapolitiska programmet och förbättra det.

 

Fru talman!

För övrigt är det bra att en kommunreform utreds att basservicen tryggas. Det talas om goda kommunikationer till glesbygden, så jag hoppas att man tar steget fullt ut och ordnar gratis busstrafik ute på landet är det är mera motiverat än i staden, enligt min mening.

 

Äldreomsorgslagen känns skrämmande för mig som kommit lite upp i åren. Jag vill inte ha en egen lag för att jag har uppnått en viss ålder utan rätt till vård och omsorg måste väl beaktas utgående från vilket behov jag har, oavsett om jag är 50 eller 65 år gammal.

 

Familjepolitiken skall utgå från barnens bästa. Det är bra. En bättre balans mellan arbete och familj har en gynnsam effekt på befolkningsutvecklingen, skrivs det. Vad vår nya regering avser med detta och liknande fraser får vi kanske veta så småningom. Det skall i alla fall göras många utredningar angående de här frågorna och jag hoppas att det finns pengar till det, för efter vad jag förstår finns det inte alltför mycket personal att tillgå på den sociala byrån.

 

Angående det åländska jordbruket kan jag hoppa över det till stora delar, det har diskuterats en hel del, men jag tror inte att oavsett hur man intygar från centern hur bra programmet är och skrivningar är kommer inte att jordbrukarna att känna sig trygga med det. Man kan nog inte skåda in i framtiden med det som står i programmet.

 

Man har också varit in och tassat på penningautomatföreningen att deras medel skall förnyas på ett nytt och på ett icke-redogjort sätt. Hur det skall gå till nämner man inte om och jag tror att det är ganska viktigt att man kommer fram med det så snabbt som möjligt. Det skapar en stor otrygghet bland alla de ideella föreningar där mycket folk jobbar ideellt, att får man medel eller inte eller hur ser framtiden ut, att man åtminstone ger en signal om vad som är på gång.

 

Avslutningsvis när lantrådskandidaten Roger Nordlund presenterade sitt tredje förslag till handlingsprogram nämnde han att alla goda ting är tre. Jag reagerade när den meningen kom, för jag tog för givet att vi är fyra stycken som jobbar i regeringen, men där såg man lantrådskandidatens sätt att tänka – det var på sig själv han tänkte, att det var hans tredje program som han presenterade, så han trodde att det skulle bli ett bra program. Men vi var fyra i regeringsblocket, trodde jag då, men det visade sig sedan att det kanske var som vi uppfattade i alla fall tre stycken som man beaktade. Nu har man ett regeringsprogram där det ingår tre stycken partier,  men tyvärr är det fjärde partiet, så vi får väl se hur det går.

 

Landskapregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Den parlamentariska situationen för mig personligen just nu är kanske något förvirrande för en del – sannerligen för mig själv också. Jag blev här titulerad landskapsregeringsledamot, men mitt namn är redan borttaget från mitt rum, så jag kan väl inte riktigt tituleras som det längre eftersom man har gått händelserna i förväg och den förestående omröstningen i parlamentet. Men sådan är situationen.

 

Jag kommer fr.o.m. nästa vecka att återta min plats i parlamentet och kommer att delta i oppositionspolitiken i lagtinget. Jag hoppas att den regering som nu tillträder tar sig an sitt uppdrag med samma entusiasm, samma glädje och samma vilja till samarbete som den gjorde som tillträdde för ett drygt år sedan. Det har för mig varit ett väldigt intressant år. Det har varit lärorikt och det har varit ett riktigt bra år. Jag är tacksam för det. Det är ingen hemlighet att jag gärna hade fortsatt, men så är nu inte fallet. Det får man s.a.s. tåla när man ger sig in i leken. Turerna kring detta har varit väldigt många och det är väldigt få som kan gå ut från den här debatten i dag med någon speciell heder i behåll, det är det inte många som kan. Det är många som har lämnat, för en stund åtminstone, goda vänner och kanske har skapat nya vänner under den här debatten. För mig personligen är det väldigt viktigt att man som politiker också kan visa på ärlighet och hederlighet. Det tycker jag är rättesnören som alla borde som jobbar politiskt.

 

Lantrådskandidaten, och det lantråd jag hade som lantråd, kunde ibland säga att han hade lite svårt att sova. Jag tror att det har varit ganska svårt att sova ett tag! Överenskommelser och handslag, det är sådant som man brukar säga att är karlatag, sådant brukar gälla. Jag tror att speciellt vi ålänningar har lyft just den biten väldigt högt. Men man kan nu säga, att den gamla goda tiden finns inte mera vad gäller sådana saker. Jag hoppas och jag tror att man skall återfinna det här. Det är väldigt viktigt för det arbete som vi politiker gör, så att att folk som röstar på oss, folk som vi möter på gatan, skall vi kunna se i ögonen och förklara vår politik för. Det är viktigt för mig i alla fall.

 

Om man ser till innehållet både i handlingsprogrammet som ligger som förslag från den nya regeringen och på fördelningen av tilltänkta ministrar så ser vi att man har gjort en ganska stor förändring i sammansättningen. Det är två stycken ledamöter som är från landsbygden och hela fem som är från staden. Man har sagt att man inte skall sätta så stor tyngd på fördelningen för det gäller att alla jobbar för Ålands bästa, det gör man säkert också, men det har varit väldigt viktigt tidigare, speciellt för centern att man har haft en regional fördelning. Det har man inte längre. Vad gäller jämställdheten har vi också sagt tidigare att den avgående regeringen har varit långt mer jämställd än vad den som tillträder kommer att vara.

 

En annan sak som man vill lyfta fram är demokratifrågorna. Det tycker jag att är bra. Det är viktigt att man diskuterar och för demokratifrågorna framåt. Men tyvärr tror jag att det är precis som med jämställdheten att det är fina ord som man radar upp efter varandra utan egentligt innehåll. Jag hoppas att jag har fel, men vi har sett i de handlingar som redan har varit; vi har sett socialdemokraternas agerande vid sammansättningen av den tilltänkta regeringen, där man utesluter en del partier – inte för partiernas förda politik i sak, inte realpolitiken, nej, det är inte det man har kritiserat, utan det är kritik mot att man har stått något parti för nära, obundna har stått för nära Ålands Framtid. Vad är det som är så farligt med det? Man har också sagt att obundna är inget parti. Man har ingen ideologi. Ideologi, som jag ser det, är att man inte har någon partipiska. Vi står för åsiktsfrihet. Det är en viktig demokratifråga för mig. Det är det här jag menar att är skrämmande: när man läser att man är för en demokratiutredning, man är för att partierna skall få en större betydelse, att parlamentet skall få en större betydelse. Men i sitt eget handlande visar man att man gör precis tvärtom. Om man inte är rättroende får man inte vara med.

 

Jag tycker också att det visar på dålig respekt för parlamentet när ltl Sune Mattsson tidigare hade ett anförande här vad gällde utbildningsfrågor; då stod den tilltänkta landskapsregeringsledamoten Gunell här ute och hade någon träff med journalister och var linslus i stället för att vara här inne i salen och försvara sin avdelning. Jag påpekade för henne att det finns frågor till dig inne i salen rörande din avdelning – bara som ett hyggligt påpekande. Vad fick jag för svar? Jo, den saken avgör jag själv! Visar det på respekt? Visar det på jämställdhet, på jämlikhet, på demokrati? Inte i mina ögon i alla fall. Jag blir så besviken att se att det som man har formulerat i text kan man tyvärr inte leva upp till i praktiken. Jag tycker att det är skrämmande. Det visar på nationalsocialistiska drag, och det är skrämmande om vi skall föra in sådant i den åländska politiken. Jag tycker att det är viktigt att man lever som man lär.

 

Under samma rubrik ”Demokrati, jämställdhet och hållbar utveckling” skriver man också om de att inflyttade rätt till sin identitet och kultur respekteras. Jag skulle vilja att den som har varit med och formulerat den här texten skulle förklara för mig vad det innebär; annars tror jag nämligen det värsta. Och vad är det värsta då? Jo, för mig är det värsta i alla fall om man menar att man skall börja med hemspråksundervisning och att man skall börja med finska dagis. Det har socialdemokraterna tidigare velat. Man har också pratat om att det är viktigt med finlandssvensk kultur på Åland, någon form av finkultur. För det här fick ltl Gun Carlson ett spörsmål mot sig. Det var väldigt turbulent här ett tag runt just de här frågorna. Jag kan bara konstatera att ltl Gun Carlson har tydligen svalt den här biten nu, man går med på det eller så kanske man är i minoritet, åtminstone finns det med i programmet. Jag vill ha det här förklarat, annars tror jag, och många med mig, att det är just det här det betyder att vi skall föra in någonting annat än svenska dagis på Åland.

 

En annan intressant sak som jag tycker att centern lämnar ifrån sig: det mest agrara, om vi kan säga så i hela det politiska arbetet: näringsavdelningen och jordbruksfrågorna. Det lämnar man ifrån sig till stadspartiet FS. Vad är det som gör att FS:aren Jörgen Strand är bäst skickad i den tilltänkta regeringen att ta hand om jordbruksfrågorna? Är det hans tidigare civila arbete och det han då sysslade med som kanske var lite mera jordnära, om vi säger så? Var det hans arbete i det civila som var avgörande för att han var bäst skickad att ta  hand om jordbruksfrågorna?

 

Jag tycker att det som man sade i misstroendet om förändringar, vi skulle se stora förändringar, det skulle bli andra vindar, sade ltl Lasse Wiklöf. Jag har sökt och vad jag har sökt dem, men jag har inte hittat dem! Därför måste jag säga att det är ett ganska bra program, för jag kunde ha skrivit det själv! Men de där stora förändringarna kan jag inte förstå var är, det där som vi alla skulle få se, att nu kommer det någonting nytt, och nu anamma! Var är det någonstans? Förändringarna är i så fall att man har frångått sina många gamla principer. Centern har fått ge avkall, FS har fått ge avkall och också sossarna; annars är det ganska långt det gamla handlingsprogrammet.

 

Jag saknar ändå en del från det gamla handlingsprogrammet. Det gäller privatiseringar, det står det ingenting om. Det måste vara ett misslyckande för FS. Barnomsorgspengen, som vi många har varit överens om att skulle införas, finns inte med. Ltl Johan Ehn sade att man hoppas på att den skall kunna införas. Jag hoppas också det! Men det står ingenstans om de visionerna i programmet. Barnombudsmannen står det ingenting om. Miljöhandlingsprogrammets innehåll står det ingenting om. Om utsläppsrätter, som har varit socialdemokraternas stora slogan här i flera månader, var någonstans står det om dem? Åtminstone inte i mitt ex. Ekologisk odling, vart tog den vägen? Jag trodde att det var en viktig del av socialdemokraternas jordbrukspolitik. Det står ingenstans. Det står att ”närproducerade produkter” skall man köpa in till skolor på Åland. Var är den ekologiska biten? Den försvann den också precis som i den förrförra regeringen när liberalerna hade hand om det. Näringslivets framtid säger man inte heller mycket om, vad vi skall leva av på Åland i framtiden.

 

Det är mycket som är bra och nu när jag har städat mitt rum tänkte jag att det är lite bortkastat att hålla på med en massa grupper och kommittéer och arbeten – och så tjop! efter ett år så åker allt i papperskorgen och så skall någon annan, förstås efter sina visioner och politiska prioriteringar påbörja det igen. Tänk vad det är mycket pengar som går åt när man skall göra en ny start igen – det är mycket som ligger på lantrådskandidaten nu och de tre tidigare lantråden, då man har bytt regeringar och landskapsstyrelser och så har det kommit ett nytt gäng med nya visioner, tjänstemän som skall ändra kurs, sätta in sin politiskt ansvariga i de arbetena. Det tar mycket tid, det tar nästan ett år, det säger de flesta. Nu skall vi igen vänta ett år för att någonting skall hända. Det här var före jag hade sett handlingsprogrammet, sedan när jag läste det tänkte jag, ja, men, det kanske inte var bortkastat i alla fall det här! Jag drog alltså upp en del från sopisen för jag tänkte att det är egentligen samma sak som vi har påbörjat, alltså var det en ganska bra politik vi förde! Det får jag tacka för att man åtminstone på det ansvarsområde som jag själv hade och som jag naturligtvis har lusläst och jämfört och tänkt hur man har tänkt sig att göra i framtiden, tack så hemskt mycket för det förtroende som jag har fått för den politik som vi från obunden sida har drivit på det ansvarsområdet, för det är nästan exakt likadant.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Tiden börjar bli sen och mycket har sagts. Med risk för många upprepningar kommer jag ändå upp i talarstolen och vill säga några ord. Innan jag går in på det som jag närmast begärde ordet för – det var närmast min egen avdelning, om det går som vi planerar – vill jag ändå säga att det har sagts vissa saker här i dag som jag vill understryka att är verklighet, bl.a. säger man att Frisinnad Samverkan har inte fått sin politik, centern har inte fått sin politik, socialdemokraterna har inte fått sin politik i regeringsprogrammet. Jag har varit med och skrivit ganska många regeringsprogram, och så länge man inte är ensam så får aldrig någon igenom sin politik helt och hållet. Den dagen det är som i Sverige att ett parti kan skriva ett regeringsprogram och kan få stöd ändå ”på utsidan”, då kan man säga, att varför skrev man inte så och så! Det handlar om att kompromissa. Att påstå något annat är lögn och bedrägeri. Sitter tre eller fyra tillsammans måste man hitta gemensamma linjer. Vissa saker är gemensamt automatiskt, det är inga svårigheter i världen, andra är svårare att komma fram till. Det handlar om att ta och ge om man vill bilda regering, oberoende vem som bildar den så länge man är flera partier. Det har alltid gjorts kompromisser och det kommer det att göras så länge fler partier tillsammans skall bilda regering.

 

Det har talats om att det finns för mycket mariehamnare och för lite från landsbygden. Jag har någon gång tidigare sagt i den här talarstolen att man borde vara ålänning när man sitter i lagtinget, så långt det bara är möjligt. Vi vet alla att det finns någon liten hjärterot någonstans osv. i vissa frågor, som vi inte heller kan komma ifrån så länge vi är människor. Jag brukar själv skoja och säga att en gång norrfinströmare alltid norrfinströmare! De där halvorna kan vi plocka lite i och få det att se lite annorlunda ut i verkligheten. Helt och hållet mariehamnskt, oberoende var vi är mantalsskrivna, tror jag inte att den här landskapsregeringen är. Som sagt, jag tycker att den som sitter i landskapsregeringen skall göra det utgående från att man är ålänning och inte att man är jomalabo, mariehamnare eller saltvikare. Det tror jag leder till den bästa politiken.

När det gäller min egen avdelning, som jag närmast tänkte gå in på, som är planerad åtminstone, jag vill inte gå händelserna i förväg eftersom ingen klubba har fallit och det sades att våra namn står på dörrarna redan, och det är naturligtvis att gå händelserna i förväg - möjligtvis kan man säga att det är en effektiv tjänstemannakår som har varit framme. Ryktet har nått mig, jag vill inte på det sättet gå händelserna i förväg, men som planerna är är jag lyckat lottad, vill jag påstå, dels är det ett område som jag alltid har varit väldigt engagerad i och intresserat mig speciellt mycket för och dels har den tidigare landskapsregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm fört den politik som jag kan omfatta, jag tror jag vågar säga till hundra procent. När det gäller hälso- och sjukvård och sociala frågor finns det ytterst få frågor som skulle skilja oss åt, så det innebär att man kan stiga på där ledamoten Gun-Mari Lindholm slutade utan att på något sätt behöva revidera och backa tillbaka, utan i det stora hela är det att fortsätta det arbete som har påbörjats och det innebär att de förlorade åren, som nämndes här, kanske inte behöver bli så många förlorade år. Jag vill än en gång säga att jag tycker att landskapsregeringsledamoten Gun-Mari Lindholm har gjort ett jättebra arbete på sin post och vi har haft ett gott samarbete; utgående från att jag har varit ordförande i ÅHS har det av naturliga skäl varit många samarbetspunkter under det området.

 

När det gäller hälso- och sjukvårdsfrågor och sociala frågor, men framför allt hälso- och sjukvårdsfrågor, kan jag konstatera att det är ett område där det inte finns så starka partipolitiska åsikter, för alla vill väldigt mycket med hälso- och sjukvårdsfrågorna. Jag tror att det är högst prioriterat nästan för alla att det skall vara så bra det bara är möjligt för ålänningarna på Åland. Sedan hamnar man naturligtvis att ta ställning ibland och det finns ingen penningbrunn att ösa ur utan det gäller att omprioritera och ta ställning till sådana frågor hela tiden. Men precis som ÅHS-styrelsen är parlamentariskt tillsatt är det i sig ett tecken på att det finns inte riktigt den här normala oppositionspolitiken inom det området eftersom oppositionen alltid har funnits i ÅHS:s styrelse. Jag ser alltså med tillförsikt fram att få fortsätta det arbete som är påbörjat på många områden och som pågår hela tiden.

 

När det gäller den sociala delen, som delvis också går in i hälso- och sjukvården har vi lyft fram tydligare än tidigare vikten av att se på äldreomsorgen. Varför jag säger att det går in i varandra är just precis det att hälso- och sjukvården sköter de äldres hälso- och sjukvård, medan kommunerna har ansvar för omsorgen och servicen. Vi vet i dag att det kanske är lite svårt att veta som skall göra vad och på vilket sätt det skall tas om hand så att resurserna utnyttjas rätt, så att det blir så bra som möjligt för dem som berörs osv. Därför tror jag att det är skäl att ta ett helhetsgrepp på de här frågorna för att få en helhetssyn på äldreomsorgen, om jag får kalla det så som ett enda ord och se var saker och ting hör hemma: är det inom ÅHS, är det inom kommunerna, att vi talar samma språk, hur mycket sjukvård skall det finnas på den kommunala nivån i omsorgshemmen osv. Det har byggts och planerats väldigt mycket, så det finns mycket resurser för de äldre redan i dag. Frågan är att vi har ett gemensamt språk och fördelar tjänsterna på ett ändamålsenligt sätt.

Samma gäller naturligtvis förslaget till en äldreomsorgslag. Där kan vi faktiskt inte ta modell från något annat land, för det finns ingen sådan någon annanstans mig veterligen, utan där handlar det om att faktiskt skapa en egen åländsk politik, och det kan inte bli som någon har sagt, att om man ungefär är så gammal, så skall det bli så och så och på det sättet, utan naturligtvis blir det mera inriktat på vilka rättigheter man ändå har så långt det är möjligt utan att binda upp varken kommuner eller ÅHS hundra procent. Det är inte som med barnomsorgslagen; där är det så tydligt, det är åldersgrupper, man vet att när man är sju år, det kan bli ett år hit och dit, så börjar man skolan osv. Före det är det barnomsorg som gäller. När det gäller de äldre talar vi om en väldigt stor åldersgrupp, med olika behov, den ena äldre har helt annorlunda behov än den andra, så det är en utmaning som jag ser det i sig att skriva en äldreomsorgslag. Det kräver mycket tankar och mycket arbete innan den kommer till stånd, men lyckas vi med det tror jag att det blir riktigt bra.

 

Också när det gäller en mera egen socialpolitik är det frågor som har diskuterats i många  landskapsstyrelser och som nu kanske tydligare kommit på pränt och det är så att också där kräver det mycket arbete. Tar man länder, så har man alla redskap i sin hand när det gäller socialpolitiken, allt från lagstiftning, pensionsfrågor osv. Här har vi vissa delar som vi kan lagstifta om, men vissa delar där vi är beroende av den finländska lagstiftningen, så fullt ut har vi inte alla instrument i vår hand. Detta gör det genast lite svårare. För att vi skall kunna föra en mer åländsk politik krävs det en hel del utredningsarbeten som måste göras för att ha någonting att stå på. Annars håller jag med dem som tidigare har sagt att varför skall just socialpolitiken vara det område som inte är s.a.s. åländskt anpassat. Det är naturligt att också det området skall ha en åländsk anpassning. Men varför det inte har kommit förrän nu och kommer också nu att kräva en hel del beror nog på rädslan att det krävs ganska mycket arbete för att det skall landa rätt. Jag hoppas innerligen att vi skall komma till det under den här perioden att det känns att nu har vi anpassat det efter de förhållanden som råder i landskapet Åland, om vi kan anpassa det på ett rätt sätt.

 

Barnomsorgslagen har också kommit upp, särskilt med tanke på att det inte finns en skrivning om barnomsorgspengen. Det står att det skall vara en ny barnomsorgslag och det hoppas jag att vi kan presentera här. Jag måste nästan småle och konstatera att jag började med en barnomsorgslag förra gången jag hade hand om det här och sedan var det Sune Eriksson, som jag inte riktigt vet vad han ville med den, men det hände ingenting under den perioden och nu vet jag att det pågår ett visst utredningsarbete som underlag och skulle säkert ha fortsatt, så jag fortsätter väl också där. Naturligtvis kommer jag från min sida att försöka lyfta fram de motiveringar som vi har varför vi tror att barnomsorgspengen är ett bra sätt inom barnomsorgen. Sedan kan jag inte stå här och lova att jag lyckas. Det tror jag ingen före mig heller kunde lova, för man kom aldrig så långt i de diskussionerna, men det kommer att finnas med i diskussionerna, det lovar jag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Inledningsvis var vtm Harriet Lindeman inne på diskussionen att alla har fått kompromissa i programmet och att det har framförts kritik att inte centern, inte FS och inte socialdemokraterna har fått genomslag i programmet. Men för liberalernas del vill jag nog än en poängtera att vi har sagt att FS har fått ett visst genomslag och socialdemokraterna väldigt mycket – retoriskt i varje fall, men vi har inte i något sammanhang lyft fram en enda punkt där centern skulle ha fått något genomslag. Jag ville bara poängtera att så uppfattar vi programmet.

 

När det gäller antalet mariehamnare kontra landsbygdsbor i den blivande landskapsregeringen fem och en halv mariehamnare och en landsbygdsbo, saltvikare, så om vi utvecklar det lite mera finner jag det egentligen ganska naturligt att två uttryckligen centralortspartier, som socialdemokraterna och FS, att man inom sina led för fram och har personer som är mariehamnare som är lämpliga på de här posterna, det är fullständigt naturligt. Däremot är det anmärkningsvärt att centerpartiet, med tre platser i landskapsregeringen, som skall vara ett glesbygdsparti, i första hand har varit det traditionellt, inte förmår hitta en enda kunnig person som duger för regeringsarbetet.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det stämmer att ltl Mats Perämaa sade att vi hade fått genomslag. Jag gjorde närmast ett generellt uttalande att det från olika håll har kommit fram att ibland har den ena inte fått och ibland har den andra inte fått osv. Sammantaget är det ett kompromissande och med det ville jag ha sagt att det är ett kompromissande så länge vi är flera partier, oberoende hur landskapsregeringarna ser ut, men jag vet att ltl Mats Perämaa ansåg att vi har fått genomslag, och det är trevligt att höra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag undrar om vtm Harriet Lindeman talar ur hjärtat när hon försvarar äldreomsorgslagen när hon t.ex. säger att den inte behöver bli bindande för kommunerna. Det finns redan i dag rättigheter för de äldre som är stipulerade i olika kommuners socialvårdsplaner och sådant. En äldreomsorgslag som sedan inte är bindande är nog ett mycket tandlöst företag.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller bindande kanske jag inte var tillräckligt tydlig. Jag vill säga att det går lättare att vara tydlig i t.ex. en barnomsorgslag där det är så tydligt med åldersklasser osv. Det är det inte när det gäller de äldre utan det är otroligt många olika behov som finns och vi talar om många åldersklasser. Jag har inte i dagens läge klart för mig hur en lag skall se ut. Jag tycker att det är en utmaning i sig att ta tag i den här biten och naturligtvis kommer det att finnas sådant som är s.a.s. bindande, men det kommer också att finnas sådant som är s.a.s. mera övergripande mera viljeyttringar också i en sådan lag.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Då är det precis som jag har funderat att vtm Harriet Lindeman inte är så övertygad därför att hon egentligen inte ens vet vad en sådan lag skulle innehålla. Då anser nog vi liberaler i alla fall att eftersom det kommer att vara många lagar som måste till kan den här lagstiftningen i så fall bli i byrålådan några år.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Naturligtvis kommer det att ta tid att få fram en sådan här lagstiftning. Men jag vill också lyfta fram det på det sättet att om man läser vårt program säger vi att vi måste lägga tyngdpunkten på de äldre i vårt samhälle, vi vet att vi har många utmaningar där. Det var någon som uttryckte sig här i dag att vi har problem. Vi skall inte se det som ett problem utan vi konstaterar att vi skall se till att våra äldre har det bra och jag tror att de flesta av oss vill det. Det är en vilja hos oss alla att ha det på det sättet. Men lagen i sig talar också om hur vi prioriterar i vårt samhälle. Det sägs att som vi tar hand om våra barn och som vi tar hand om våra äldre säger hur vårt samhälle fungerar egentligen. Vi har länge haft en barnomsorgslag. I och med att man gör en lagstiftning om de äldre talar vi också om att det är ett prioriterat område i sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag tänker avslutningsvis kort uppehålla mig kring begreppet och rubriken ”Kommunikation och trafik” och då skärgårdstrafiken i hög grad. Blivande trafikministern Runar Karlsson är inte här så jag kan inte ställa frågor till honom direkt, och det kanske inte ens är ändamålsenligt, för vad gäller frågor om privatisering av den förutnämnda trafiken har han såsom jag tidigare har påpekat ändrat åsikt i den här saken minst fyra gånger. Minst två gånger har han pratat för att samhället skall driva trafiken och minst två gånger har han framfört att det är bäst att privatisera hela rasket. Därför ställer jag nu frågan till socialdemokraterna i första hand, som ju tidigare i likhet med oss liberaler har betonat och framhållit vikten av att trafiken sköts i samhällets regi för att vi skall kunna upprätthålla den grundtrygghet i den trafik som vi gemensamt förut har ansett att bör finnas. Frågan är då, när det står att skärgårdstrafiken sköts av ett samhällsägt bolag eller affärsverk, och det är kanske inte så mycket att säga om det, men även ett samhällsägt bolag kan i sin tur konkurrensutsätta hela trafiken, om man så tycker. Det står vidare: ”Flera verksamheter inom trafikavdelningen konkurrensutsätts. I synnerhet bör delar av vägunderhållet privatiseras när det föreligger förutsättningar för detta.” Det är klara signaler för ”i synnerhet vägunderhållet”. Men när man säger ”i synnerhet” menar man ju att även de övriga, flera verksamheterna, som det står inom trafikavdelningen kan konkurrensutsättas. Det här måste betyda sjötrafiken. Här önskar jag att någon från socialdemokraterna kunde tydliggöra den här saken; annars ser jag mig nödgad att i andra sammanhang återkomma till det här ärendet.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Den regeringskonstellation som vi idag har att ta ställning till har stora förutsättningar att klara sitt uppdrag under de tre år som återstår av mandatperioden. Jag tror på blocköverskridande politik överhuvudtaget och alldeles speciellt för Ålands vidkommande.

 

Jag har under de senaste veckorna mött många människor – i stad och bygd – och jag kan utan att överdriva säga att majoriteten är positiva till det nya förslaget till regering och tror att vi nu har möjlighet att säkert gå vidare med utvecklingen av självstyrelsen, att förbättra möjligheterna för näringslivet, att finna nya lösningar för att hela Åland skall kunna leva och att värna omsorgerna. Jag har även från både stora och små företag fått den tydliga signalen, att det är bra att socialdemokraterna kommer med i regeringen. Därmed inget ont sagt om de partier som hamnar i opposition.

 

Om dagens debatt kan man generellt säga att den var förväntad – alla vill ju vara med och regera, men några måste tyvärr hamna i opposition – så är de politiska villkoren. Och vi får inte glömma att oppositionspartiernas roll även är mycket viktig i en demokrati!

 

Det som förvånar mig är att så många kritiker ”oroar sig” för centern och de andra partier som nu är på väg att bilda regering. För mig känns det mycket viktigare att engagera mig i mitt eget partis målsättningar och verksamheter. De andra partierna får sköta sitt!

 

Fru talman!

Det har sagts så mycket här idag, så vad beträffar det föreslagna programmet – vilket jag tycker är en bra gemensam viljeyttring – skall jag bara säga några ord om kk-huset.

 

Det är uppenbart att vissa ledamöter har vädrat morgonluft och försökt att få igång en splittrande diskussion mellan de nya regeringspartierna – de har siktat in sig på kk-huset. Men jag tror att det är fel mål att skjuta mot.

 

Att skrivningarna om kk-huset i regeringsprogrammet är så fåordiga tar jag som ett bevis för att de blivande regeringspartierna demokratiskt respekterar de beslut som lagtinget redan tagit två gånger – vid budgetbehandlingarna år 2004 och år 2005.

 

Alla torde känna till att turismbranschen i många år väntat på ett utrymme som kan ge möjlighet att locka en ny lukrativ nisch till Åland och skapa ny optimism, nya arbetsplatser och på sikt möjliggöra nyinvesteringar i logi och nya turistföretag. Alla inser nog också att denna bransch, som flera år haft det tungt, nu efter två lagtingsbeslut på allvar har ställt in sig på att kk-huset skall förverkligas. Flera har redan börjat planera och ställa om sin verksamhet för de nya möjligheter som kommer när kk-huset står klart år 2007. Och här är framförhållningen a och o, det gäller att ligga flera år på förhand vid marknadsföring av kongressturism!

 

Jag är övertygad om att den nya regeringen inte vill göra dem besvikna! Nu gäller det tvärt om att sätta in all kraft på att få planeringen att rymmas inom 15 miljoner euro och att sätt igång och bygga hösten 2005!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Med viss reservation för att jag kanske har varit frånvarande vid något tillfälle i samband med något anförande eller replik tror jag mig ändå vara säker på att ingen fram tills nu i det kommande regeringsblocket har uttalat en vilja varken för eller mot kk-huset som ltl Torbjörn Eliasson uppehöll sig mycket kring. Jag tackar för de kloka orden och jag tackar för det ansvarstagande som utspeglar sig i det resonemanget som anfördes nyss. Så här måste det naturligtvis vara. Lagtinget har beslutat om kk-huset två gånger. Det finns stora förväntningar inom näringslivet för denna satsning. Det som är förvånande är att den centrala delen i de satsningar landskapet kommer och skall göra har hållits på sidan om både regeringsprogram och den här debatten. Lite oroad blir jag ändå när ltl Torbjörn Eliasson säger att han är övertygad om att det här skall gå att förverkliga. Det betyder att den här frågan har på något vis skjutits framför sig i den här diskussionen och regeringsprogrammet, som det blivande majoritetsblocket har diskuterat, så jag hoppas att vi kommer till ett beslut och till ett gott resultat och förverkligar kk-huset.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Tack ltl Mats Perämaa, men ett år i lagtinget har lärt mig att det starkaste uttrycket man kan ge är att säga att man är övertygad om. Man kan absolut inte lova, speciellt inte om man gör det ensam när man står i talarstolen. Men jag hoppas och är övertygad ja!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Visst är det på det viset att man kan kanske aldrig vara övertygad, men om den här diskussionen om kk-huset hade varit som en viktig del i regeringsprogramförhandlingarna och man hade fattat ett beslut om det i den gemenskap som nu skall besluta om saker och tingtror jag att alla de 16 personer som står bakom det här hade kunnat säga det klart och tydligt för lagtinget och för samhället, för lyssnarna, att kk-huset skall bli av. Men ltl Torbjörn Eliasson, som uppenbarligen är den sista talaren här i dag, var den första personen som sade på det här sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När ltl Torbjörn Eliasson säger att det åländska näringslivet tycker att det är en bra regeringssammansättning som nu är föreslagen konstaterar jag att vi umgås helt uppenbart med olika företagare. Det är flera redan som jag har pratat med i telefon i dag som är väldigt förvånade över att man inte med ett ord nämner skattegränsen. Det är också en företagare som sade att det är en vänsterregering, då blir det ännu mera byråkrati. Jag tror att man skall vara väldigt försiktig att säga att det här är det åländska näringslivets uppfattning. Det finns säkert de som håller med ltl Torbjörn Eliasson och sådana som ltl Torbjörn Eliasson tar intryck av, men det finns också de som har en helt annan åsikt. Det som ändå är intressant är att varför sprack den förra landskapsregeringen? Svagt ledarskap? Ja. Bristande rutin hos ledamöterna? Ja. Interna spänningar inom landskapsregeringen? Ja, framför allt. Det var det som jag mycket tror att ledde till den handlingsförlamning vi såg. Här har vi igen en landskapsregerings sammansättning med de här inbyggda spänningarna och det tror inte jag kommer att leda till att vi får samma effektivitet som vi hade fått om vi hade haft ett tydligt borgerligt alternativ där det hade funnits en samsyn på näringspolitiken, på den ekonomiska politiken och på självstyrelsepolitiken, men den homogena regeringen ville tyvärr inte ltl Torbjörn Eliasson ha, utan han hade velat ha det här alternativet och det respekterar jag – framtiden får utvisa vem som har rätt eller fel, om det är som sossarna säger att det är vi som styr och om väljarna vill ha det på det sättet framöver, vi får se!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag är glad att ltl Anders Eriksson säger att framtiden får utvisa. Det är exakt det den kommer att få göra. Jag tycker att vi skall ge den nya regeringen, som vi förhoppningsvis skall rösta fram, möjligheter att visa vad den går för. När det gäller uttalandet om företag är det klart att jag har inte gjort någon total undersökning och jag sade att jag även från både stora och små företag fått tydliga signaler. Det betyder att jag har talat med ett visst antal riktigt stora företag och även små, men absolut långtifrån alla. Ltl Anders Eriksson kanske har talat med någon annan. Det finns säkert både och, självklart, bland vanliga ålänningar, bland företagare. Men jag nämnde mina referenspunkter.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är självklart att så är det i ett öppet och demokratiskt samhälle att pratar man med en människa får man en uppfattning och pratar man med en annan så får man en annan, men min uppfattning är nog ändå – så pass mycket kontakter har jag med det åländska näringslivet – att den bild som ltl Torbjörn Eliasson ville ge var en allmän uppfattning inom det åländska näringslivet, att det här är en bra regering för näringslivet framöver. Den uppfattningen delar jag inte riktigt. Det är mycket som har sagts i den här debatten. Bland det klokaste som har sagts är att på något sätt, och det gäller framför allt lantrådskandidaten, tror jag att man måste stanna upp nu och titta att det går inte att hålla på och köra så här ett år, så ger man upp och så kastar man allt i papperskorgen och så börjar man igen. Det leder till en oerhörd resursförstörelse egentligen, så jag hoppas faktiskt, fastän jag talar lite mot mig själv, att man nu lyckas och kommer in på banan och får någonting att hända. Jag har mina tvivel, men ltl Torbjörn Eliasson, det är onödigt med en replik till. Vi är eniga om det, framtiden får utvisa!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Nej, det är inte alls onödigt med en replik för jag vill tacka ltl Anders Eriksson för det han sade, att vi låter framtiden utvisa och vi är överens om att man, beroende på vem man talar med, så kan man få olika signaler. Tack! Jag tror att den nya regeringen också har en god möjlighet att klara tre år. Det är min övertygelse, men vi får se.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Det börjar bli sent, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över ltl Torbjörn Eliassons anförande där han uttrycker sin övertygelse om att kk-huset blir verkställt. I  mitt anförande tog jag upp frågan och konstaterade att den lilla skrivningen som står är att investeringen skall efterhöras. Är man nu så här övertygad som ltl Torbjörn Eliasson är tycker jag att man kunde ha åstadkommit en lite tydligare skrivning om vad andemeningen är med investeringen om kk-huset. Jag tror inte att det är så där övertygande som ltl Torbjörn Eliasson vill ge sken av, eftersom vi känner till socialdemokraternas ståndpunkt om kk-huset. Med beaktande av att finanministerposten blir hos ltl Lasse Wiklöf är han kanske inte den som är så ivrig om att kk-huset skall verkställas! Så där övertygad som ltl Torbjörn Eliasson är så är tyvärr inte jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Öppen omröstning kommer att verkställas om lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för godkännande av förslaget, röstar ja. Den som inte omfattar lantrådskandidatens förslag, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Enligt 60 § ' 3 mom. lagtingsordningen erfordras för godkännande av förslaget att det erhåller mer än hälften av de avgivna rösterna.  Förkastas förslaget skall ny lantrådskandidat utses, om inte lagtinget i anslutning till förkastandet ger lantrådskandidaten i uppdrag att framlägga nytt förslag.

 

Omröstningen verkställs efter upprop. Jag ber ltla Gun Carlson och Eklöw biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Lindeman: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Ehn: ja, Gunell: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Runar Karlsson: ja, Lundberg: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Wiklöf: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Alm: nej, Sundman: nej, Boman frånvarande.

 

Vid omröstningen har avgetts  17 ja-röster och  12-nej-röster.

 

Lagtinget har sålunda med i lagtingsordningen förutsatt majoritet omfattat lantrådskandidaten Roger Nordlunds förslag till landskapsregering. Till medlemmar i Ålands landskapsregering med i förslaget angivna ansvarsområden har utsetts följande personer:

 

Merkonom Roger Nordlund

Anläggningschef Jörgen Strand

redaktör Lasse Wiklöf

ped.mag Britt Lundberg

hälsovårdaren Harriet Lindeman

fil.mag. Camilla Gunell

ingenjör Runar Karlsson

 

Till innehavare av uppdraget som vicelantråd har utsetts ledamoten  Jörgen Strand.

 

Konstateras att i 7 §' 3 mom. landskapslagen om Ålands landskapsregering förutsatt skriftligt samtycke att motta uppdraget föreligger från samtliga medlemmar.

 

 

Antecknas samtidigt med hänvisning till 5 § 4 mom. landskapslagen om Ålands landskapsregering att uppdraget för de hittillsvarande medlemmarna av landskapsregeringn  upphör i och med att nya medlemmar nu utsetts.

Talmannen meddelar vidare att val av ny andra vice talman förrättas vid plenum måndagen den 10 januari. Valet förrättas med anledning av att hittillsvarande andra vice talmannen Harriet Lindeman enligt 6 § 1 mom. lagtingsordningen frånträder sitt uppdrag som ledamot av lagtinget när hon valts till medlem av landskapsregeringen.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 10 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.02).