Plenum den 5 november 2003 kl. 13:00

Protokoll

  • PLENUM den  5 november 2003 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sune Mattsson).

    29 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet för tiden 5-7.11 på grund av privata angelägenheter anhåller ltl Sune Mattsson. Beviljas.

     

    Herr landshövdingen:

    Ärade fru talman!

    Jag ber att till Ålands lagting för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av 1) fördraget om Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning till Europeiska unionen och 2) avtalet med Kirgizistan för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatt på inkomst och 3) avtalet med Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatt på inkomst.

     

    TALMANNEN:

    Tack, herr landshövding! Lagtinget kommer att i föreskriven ordning behandla republikens presidents framställningar.

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Talmannens i 64a § lagtingsordningen avsedda förslag till lantrådskandidat.

     

    Enligt 5 § 2 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse skall ny landskapsstyrelse tillsättas om lantrådet på egen begäran befriats från sitt uppdrag. Lagtinget beslöt den 19 mars 2001 att befria lantrådet Roger Nordlund från hans lantrådsuppdrag. När ny landskapsstyrelse skall tillsättas utser lagtinget enligt 64 § 1 mom. lagtingsordningen lantrådskandidat på förslag av talmannen. Sådant förslag skall utan dröjsmål föreläggas lagtinget. Enligt 68b § arbetsordningen skall talmannen vid plenum framföra sitt förslsag varefter ärendet bordläggs till avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag.

     

    Med stöd av nämnda bestämmelser och efter överläggningar med lagtingsgrupperna föreslår jag därför att lagtinget till lantrådskandidat måtte utse hittillsvarande lantrådet, merkonomen Roger Nordlund.

     

    Talmannens förslag föreslås härmed bordlagt till plenum inkommande fredag den 7 november 2003. Kan förslaget om bordläggningstid omfattas? Omfattat. Förslaget är bordlagt till plenum den 7 november.

     

     

    Föredras ärende nr 2:

     

    Val av 5 ordinarie medlemmar och 4 ersättare i lagutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställd därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna fem första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Roger Eriksson, Ragnar Erlandsson, Christian Beijar, Dennis Jansson och Gun-Mari Lindholm samt de därpå följande till ersättare, nämligen Göte Winé, Torbjörn Eliasson, Peter Grönlund och Mats Perämaa.

    Antecknas.

     

    Föredras ärende nr 3:

     

    Val av 5 ordinarie medlemmar och 4 ersättare i finansutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställd därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna fem första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Jan-Erik Mattsson, Lasse Wiklöf, Torbjörn Eliasson, Peter Grönlund och Mats Perämaa samt de därpå följande till ersättare, nämligen Danne Sundman, Veronica Thörnroos, Carina Aaltonen och Åke Mattsson.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 4:

     

    Val av 5 ordinarie medlemmar och 4 ersättare i näringsutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna fem första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Anders Englund, Carina Aaltonen, Brage Eklund, Fredrik Karlström och Raija-Liisa Eklöw samt de därpå följande till ersättare, nämligen Dennis Jansson, Henry Lindström, Göte Winé och Sune Mattsson.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 5:

     

    Val av 5 ordinarie medlemmar och 4 ersättare i kulturutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna fem första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Danne Sundman, Camilla Gunell, Britt Lundberg, Jörgen Strand och Katrin Sjögren samt de därpå följande till ersättare, nämligen Christian Beijar, Harriet Lindeman, Ragnar Erlandsson, Raija-Liisa Eklöw.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 6:

     

    Val av 5 ordinarie medlemmar och 4 ersättare i social- och miljöutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna fem första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen  Sune Mattsson, Göte Winé, Åke Mattsson, Veronica Thörnroos och Harriet Lindeman samt de därpå följande till ersättare, nämligen Gun-Mari Lindholm, Christian Beijar, Katrin Sjögren och Britt Lundberg.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 7:

     

    Val av 3 ordinarie medlemmar och 3 ersättare i justeringsutskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna tre första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Ronald boman, Gun-Mari Lindholm och Katrin Sjögren samt de därpå följande till ersättare, nämligen Jörgen Strand, Roger Eriksson och Camilla Gunell.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 8:

     

    Val av 10 ordinarie medlemmar och 5 ersättare i stora utskottet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna tio första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Anders Eriksson, Fredrik Karlström, Ragnar Erlandsson, Jan-Erik Mattsson, Roger Eriksson, Mats Perämaa, Barbro Sundback, Christian Beijar, Jörgen Strand och Ronald Boman samt de därpå följande till ersättare, nämligen Veronica Thörnroos, Danne Sundman, Raija-Liisa Eklöw, Camilla Gunell och Brage Eklund.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 9:

     

    Val av 3 ordinarie justeringsmän och 2 ersättare för justering av lagtingets protokoll

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna tre första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Veronica Thörnroos, Göte Winé och Gun-Mari Lindholm samt de därpå följande till ersättare, nämligen Fredrik Karlström och Sune Mattsson.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 10:

     

    Val av 2 medlemmar i kanslikommissionen

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna två kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Anders Englund och Danne Sundman.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 11:

     

    Val av 6 ordinarie medlemmar och 5 ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna sex första kandidaterna valda till ordinarie medlemmar, nämligen Henry Lindström, Torbjörn Eliasson, Harriet Lindeman, Lasse Wiklöf, Barbro Sundback och Gun-Mari Lindholm samt de därpå följande till ersättare, nämligen Raija-Liisa Eklöw, Danne Sundman, Britt Lundberg, Camilla Gunell och Anders Eriksson.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 12:

     

    Val av 2 medlemmar och personliga ersättare för dem i Nordiska rådet

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista. Enligt 68 § AO verkställs därför ingen särskild valförrättning utan förklaras de på listan upptagna kandidaterna valda, nämligen Ragnar Erlandsson med Anders Eriksson som personlig suppleant och Lasse Wiklöf med Dennis Jansson som personlig suppleant.

     

    Valet gäller för den i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet föreskrivna mandatperioden.

    Antecknas.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 13:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående slopande av det allmänna avdraget samt ändringar i landskapsandelslagstiftningen. (FR 2/2003-2004).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Den samhällsekonomiska utvecklingen på Åland gick in i en ny fas då inkomsterna efter ett decennium av kontinuerlig expansion stagnerade. Från år 2000 till 2002 minskade Ålands inkomster över statsbudgeten med 12,7 miljoner euro samtidigt som den offentliga sektorn hade expanderat i samma takt som inkomstutvecklingen under i princip hela nittiotalet.

     

    Stagnationen i rikets inkomster beror delvis på en låg ekonomisk tillväxttakt och delvis på inkomstskattesänkningar för att stimulera inhemsk konsumtion. Den offentliga sektorn på Åland har inte utrymme för skattesänkningar om landskapets och kommunernas grundläggande välfärdinsatser skall bibehållas på nuvarande nivå.

     

    För att bidra till att balansera landskapets budget föreslås därför att det allmänna avdraget slopas och att beloppet på drygt 3 miljoner euro kommer landskapet tillgodo genom förändringar i landskapsandelssystemet och ett nytt utjämningssystem.

     

    Förslagets fördelningseffekter är för det första att de skattebetalare som tjänar mer också bidrar mer till landskapets inkomster. För det andra blir effekten av utjämningssystemet en regionalpolitisk fördelning från ekonomiskt starkare kommuner till det ekonomiskt svagare.

     

    Lagen om kompensation för det utökade förvärvsinkomstavdraget i riket, som har förts fram i den offentliga debatten kring det  här, gäller som blankettlag också på Åland, men den kommer inte att behandlas i denna framställning. Det finns en skrivning om det i den ordinarie budgeten, som klubbas på fredag.

     

    Fru talman! För att ytterligare ge en liten bakgrund till detta ärende, som kanske är nytt för många av er här i lagtinget och kanske inte heller så där alldeles enkelt, skall jag också helt kort ge den historiska bakgrunden; den går tillbaka till början av nittiotalet då man diskuterade förhållandet mellan landskapet och kommunerna samt de olika uppgifter som landskapet och kommunerna hade på den tiden.

     

    Avsikten var då att försöka renodla funktionerna så att det skulle vara en enklare fördelning av uppgifterna, och den stora frågan där var en sammanslagning av de olika hälso- och sjukvårdsinstitutionerna folkhälsoförbundet, specialistvården, centralsjukhuset och primärkommunerna.

     

    Reformen infördes 1994 och före det hade kommunerna en andel i hälso- och sjukvårdssystemet; den beräknades till ungefär 3,5 penni på skatteöret. Det var egentligen det som medborgarna betalade för att få sin sjukvård  via kommunerna.

     

    När landskapet 1994 blev huvudman för ÅHS blev ekonomin expanderande genom stadigt ökande inkomster och då bedömde landskapsstyrelsen det som så att man kunde sänka skattetrycket för medborgarna genom att sänka ÅHS-avgiften. Detta gjorde man successivt från 1994 fram till 1999, då den avskaffades helt. Men det visade sig att kommunerna inte sänkte skatten, så medborgarna fick inte den växande ekonomin, man fick ingenting ut av det s.a.s., det fanns olika förslag i det sammanhanget att man skulle dela ut den s.k. flitpengen direkt till kommunerna eller till medborgarna, det fanns också andra varianter på avdragsförslaget som också faktiskt då kallades rikemansavdrag därför att det gav mera utdelning för dem som tjänade mer.

     

    För att motverka detta gick landskapet in för ett direkt avdrag i beskattningen, det som är det allmänna avdraget. Egentligen skulle det här vara kostnadsneutralt för kommunerna och landskapet; kommunerna blev alltså av med ÅHS-avgiften och genom det här behövde man inte betala något utan landskapet stod för det som i dag är mellan 3 och 3,3 miljoner. Mekanismen här är sådan att det inte går att göra det hela exakt beräknat därför att nu bygger man i framställningen siffrorna för landskapsandelarna på 2002 så långt uppgifterna finns, medan avdraget skall gälla från 2004. De uppgifter som har funnits i massmedia från kommunförbundet är bara ett kalkylerat belopp: ju högre inkomster medborgarna har nästa år desto mer vinner landskapet på det hela.

     

    Framställningen är uppgjord i anslutning till budgeten. Budgeten är uppgjord med den förutsättningen att det här skall godkännas och en allmän slutkommentar till detta är att det går att få den åländska ekonomin i balans genom den här typen av åtgärder. Motiveringen till att det här är lämpligt är att man i riket sänker skatten i flera steg, och ungefärligt kan man säga att man sänker skatten i två steg med 3 miljoner euro i förhållande till de åländska beskattarna. Det betyder alltså att man sänker skatten med 3 + 3 och här tar landskapet in 3 miljoner till den egna budget. Det är förslaget.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    I en tid när konjunkturen viker, tillväxten definitivt minskar, även om den ännu i någon mån finns kvar, väljer den centerledda landskapsstyrelsen att med 3,3 miljoner euro eller nästan 20 miljoner gamla mark höja skattetrycket för de åländska medborgarna genom att slopa det femprocentiga allmänna avdraget i kommunalbeskattning för nästa år. Det är alltså inkomsttagarna i vårt samhälle som aktivt skall medverka till att sanera landskapets ekonomi. Medan exempelvis Finland, som vi hörde här av vicelantrådet, också Tyskland, försöker göra sitt för att stimulera ekonomin och öka medborgarnas köpkraft genom skattereduktioner väljer landskapsstyrelsen den exakt motsatta vägen, en väg som sänker medborgarnas ekonomiska utrymme och därmed köpkraften. Det är mycket anmärkningsvärt  I stället för stimulanspolitik väljer man att sätta foten med all kraft på bromsen.

     

    Det här är nu invävt i ett system mellan landskapet och kommunerna. Före valet hade vi en ganska omfattande och dramatisk diskussion här i salen och också i utskotten, bl.a. när det gällde övertagandet av grundskollärarnas pensionsansvar. Vi vet alla att det slutligt inte kom att avgöras här i salen, för om jag inte missminner mig tog landskapsstyrelsen tillbaka sitt förslag. Vi vet att den dagsaktuella effekten av den reformen ändå är att ungefär 1,4 miljoner euro eller ca 63 procent av kostnadsansvaret nu ligger på kommunerna.

     

    Vi har inte själva haft tid att i detaljer analysera effekterna till 100 procent här, men i dagens tidning har vi ändå kunnat läsa om hur kommunförbundets direktör klart och entydigt säger att kommunerna kommer med stor sannolikhet att förlora också på det här. Siffran som nämns är 225.000 euro. Det beror på att man diskuterar skatteutfallet på olika sätt. Jag tror att kommunerna vet det bättre som har den omedelbara närheten till sina invånare och till sin företagsamhet i respektive region. Jag tror alltså att det blir en förlust också här för kommunerna. När man då tänker på vad vi har diskuterat och vad vi nu står inför att diskutera skulle det vara ytterst intressant att som socialdemokrat få höra rösterna nu, de kritiska rösterna som fanns i centern, de kritiska rösterna som fanns hos liberalerna och inte minst de kritiska rösterna som fanns hos obundna och Frisinnad Samverkan. Nu är det dags för redovisning om ståndpunkterna finns kvar sådana de föresvävades före valet eller om de av olika omständigheter nu har ändrat karaktär.

     

    Fru talman,  Lasse Wiklöf är idel öra!

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Jag skall återkomma till de argument som ltl Wiklöf förde fram, men jag vill i det här skedet säga att kommunförbundet och landskapsstyrelsen har kommit överens om att avskaffandet av det allmänna avdraget. I detaljer kan man förstås diskutera vad effekterna blir, men det finns en överenskommelse bakom det här.

     

    Vtm Sundback:

    Fru talman!

    Jag vill fortsätta där min partikollega Wiklöf slutade. Kommunernas ekonomi är ansträngd, det är ingenting nytt, det har ganska länge pågått en diskussion om hur kommunerna skall klara sina åtaganden för att möta kommunmedborgarnas krav på service, speciellt inom omsorgen av barn och äldre och hur man skall klara grundskolans, speciellt de små skolornas framtid. Den här reformen underlättar inte bevarandet av byskolorna, ltl Thörnroos!  Den här reformen håller inte hela Åland levande. Den här reformen gör det lite lättare för landskapsstyrelsen att få sin budget i balans  men på bekostnad, kära lagting, av hushållens försämrade ekonomi och kommunernas stadigt nedgående ekonomiska förutsättningar att klara sina åtaganden.

     

    Det saknas alltså ett helhetsgrepp. Landskapsstyrelsen försöker rädda sitt politiska skinn, men de sätter stora värden på spel ute i kommunerna.

     

    Om man ser på skattehöjningen fördelningspolitiskt så drabbar den naturligtvis dem som har de allra minsta inkomsterna. Landskapsstyrelsen har nyligen presenterat en rapport som handlar om de medborgare i vårt samhälle som har de allra minsta tillgångarna, sådana som man kunde kalla fattiga. Nu vet vi inte hur många människor som verkligen har det svårt på Åland; den här undersökningen är kvalitativ, den är inte kvantitativ, men den visar att ekonomin för de sjukpensionärer, som har små pensioner eller andra pensionärer eller andra som lever med väldigt små inkomster, inte tål höjningar av t.ex. skatterna och avgifter, för då räcker inte pengarna till det nödvändigaste. Det är de som drabbas av reformen, antagligen inte någon här i salen desto mera. Det finns en litet lustig formulering som antyder åtminstone en annan fördelningspolitisk värdering än den som socialdemokraterna har. Det sägs här: ”Förslaget är således mer negativt för personer med hög förvärvsinkomst än för låginkomsttagare.” – Det är nog ingen låginkomsttagare som har skrivit den här beredningen, får man ganska klart för sig.

     

    Kommunerna då? Det är klart att kommunerna har olika förutsättningar att klara av en sådan här reform och i och för sig kan man säkert diskutera att det allmänna avdraget skall tas bort eftersom det inte var så väldigt fördelningspolitiskt bra konstruerat eller att det skall förändras, men att samtidigt påverka landskapsandelarna som man gör resulterar faktiskt inte bara enligt kommunförbundet utan också enligt ÅSUB-rapporten, som ni alla har fått i dag, i sämre ekonomi för kommunerna.

     

    Man säger i rapporten - och det är kanske viktigt att alla får möjlighet att läsa den så jag föreslår att ärendet skall bordläggas till måndagen – i sammanfattningen ganska klart och tydligt hur svårt det ser ut för kommunerna. Man slutar med att säga: ”Flera kommuner har redan de senaste åren uppvisat negativt resultat. Nya kreativa metoder krävs för att få den kommunalekonomiska ekvationen att gå ihop.”

     

    Fru talman!  Jag tycker inte att kreativiteten i den här framställningen är av den arten att kommunerna kan känna sig lugna och trygga.

     

    Det sägs också i framställningen vad förslaget kan påverka, och det är, som jag nämnde tidigare, framför allt grundskolan och barn- och äldreomsorgen. Tänker man hur det här kan ta sig uttryck i kommunerna är det väl nog så att de allra minsta kommunerna och vissa av skärgårdskommunerna kan drabbas ganska negativt av det här. Det är antagligen inte bara den här direkta effekten som omnämns här, utan det är det att vi har en viss avfolkning i skärgården som redan har pågått en tid och om den offentliga servicen i skärgården ytterligare försämras, t.ex. att Enklingeskolan eller Lapposkolan dras in, så tror jag nog att vi kan förvänta oss en fortsatt avfolkning, inte en inflyttning till skärgårdskommunerna. Då minskar naturligtvis igen skatteinkomsterna, så risken för att detta bidrar till en ökad negativ utveckling för de små kommunerna, speciellt i skärgården, är ganska uppenbar.

     

    I valdebatten tror jag att alla lovade att grundskolan skall alla slå vakt om; undervisningsgrupperna skall inte bli större, resurserna skall bevaras osv. Det blir svårt med det här förslaget. Det som är ännu värre är om äldreomsorgen drabbas, och det finns väl vissa kommuner, t.ex. Kumlinge, som står inför nedskärningar i verksamheterna; det finns inte någonting att ta av. Det blir knappast mycket pengar över för kultur, fritid och ungdomsarbete. Då betyder det att trivseln i de små kommunerna ytterligare går ner och risken för en accelererande avfolkning ökar.

     

    Det är m.a.o. ganska knepigt, speciellt för centern, att leva upp till sina vallöften när man säger att man värnar om byskolorna och vill ha hanterliga undervisningsgrupper. Barn vill ha nära hem - det blir längre väg hem för åtminstone några med den här typen av åtgärder.

     

    Landskapsstyrelsen har haft brått med framställningen, de har brått ännu, därför att det kan bli väldigt svårt att få lagen i kraft till 1.1.2004. Vanligtvis räknar man med minst tre månader för att en lag skall kunna träda i kraft och det tar också en ganska god tid att behandla den här lagen, speciellt om den är kontroversiell och då är det intressant att få veta, åtminstone för utskottet och lagtinget, vad som händer om den inte kan fås i kraft 1.1.2004. Det sägs här att det är ett villkor för att det skall fungera.

     

    Det är också olyckligt att man först nu ger besked om det här. I de flesta kommuner har man redan berett budgeten. Det kan hända att informella informationer fungerar, men i stort sett måste det ändå vara väldigt besvärligt för kommunerna att aldrig få långsiktiga stabila regelverk och förslag som man kan anpassa sig till. Det här har framkommit tidigare i debatten, men det är väldigt tokigt att det här fortgår. Socialdemokraterna har krävt ett helt nytt budgeteringssystem, att vi skulle slå fast budgetramarna på våren och budgeten borde vara klar senast i september, bl.a. för att kommunerna skulle ha bättre och säkrare förutsättningar att göra upp sina budgetar på, men också för att budgetlagarna skulle hinna träda i kraft till den 1.1 följande år. Nu är det då så att den där frågan skulle ha kunnat lösts om centern hade gått med på självstyrelselagsrevisionen, för där sades det att vi skulle få rätt att godkänna budgetlagar och de skulle träda i kraft genast. Men där har centern bitit sig själv i svansen och nu vet vi inte hur det blir med den där saken. I alla fall kommer det inte att underlätta budgetarbetet i framtiden.

     

    Vicelantrådet hävdade att man har kommit överens med Ålands kommunförbund om de övergripande principerna, åtminstone mer eller mindre, men vad jag vet är inte Ålands kommunförbund formellt eller juridiskt den som skall uttala sig på de enskilda kommunernas vägnar. I så fall har landskapsstyrelsen tagit självstyrelsen av kommunerna. I kommunallagen där det finns bestämmelser om Ålands kommunförbund sägs det helt klart att det inte är ett organ som har ersatt de åländska kommunerna, utan de har fortfarande sin självbestämmanderätt. Det sägs här att lagen inte har skickats på remiss till de olika kommunerna, så de har inte haft var och en skilt för sig möjlighet att påverka och eftersom vi vet att förutsättningarna är olika i de olika kommunerna är nog detta en grundläggande demokratisk rätt som varje kommun har, och det har nu förbigåtts.

     

    I lagarna finns det alltid stående rubriker och det talas här om att lagen inte skulle ha några effekter för miljön eller för jämställdheten, och det bestrider jag. I den mån landskapsstyrelsen medverkar till att minska kommunernas inkomst försvårar man investeringar i t.ex. miljösatsningar, och alla har ju lovat att det skall bli en bättre miljö, att vi skall göra miljöinvesteringar. Jag vill höra vad t.ex. Kumlinge tänker satsa på i nästa år. Vad jag vet finns det inte några sådana pengar. I den mån man måste skära i verksamheter inom barn- och äldreomsorg och undervisning har lagen säkert konsekvenser för kvinnors möjligheter att arbeta i kommunen och försörja sig. Det blir sämre villkor och antagligen måste man också inrätta mera tillfälliga tjänster eller timtjänster eller någonting sådant, så det är inte heller korrekt, men det är antagligen så att man inte vill gå så djupt in i problematiken.

     

    Men, som sagt, fru talman, det här blir en intressant process. Vi vet att centern skall hålla hela Åland levande och byskolorna skall vara kvar och det skall vara kort väg hem. Jag hoppas att finansutskottet kan förklara hur detta skall gå till när de samtidigt vill genomföra den här reformen!

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Fru talman!

    När detta avdrag i tiden infördes vill jag minnas att liberalerna och socialdemokraterna var tydligast emot det, eftersom avdraget i mångt och mycket mest har gynnat de personer som har varit höginkomsttagare. Inför valet var socialdemokraterna det parti som tydligast ansåg att skattehöjningar kan vara ett verktyg, ett instrument, för att trygga välfärden. Det har framkommit i valkampanjerna. Slopandet av själva avdraget torde vara helt enligt socialdemokraternas önskemål, om man väger in de här elementen. Jag anser också att avdraget skall slopas, men sedan är reduceringen av landskapsandelarna en annan sak och där måste förstås finansutskottet i detalj granska hur det påverkar kommunernas ekonomi.

     

     

     

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Vi kan naturligtvis diskutera det historiska när det gäller det allmänna avdraget, men nu är vi här och nu och jag skulle vilja att ltl Perämaa namnger den person och det tillfälle där någon socialdemokrat under valdebatten har lovat skattehöjningar. Något sådant har åtminstone inte ingått i våra valprogram. Vi tror inte på den politiken, utan det bara försämrar köpkraften och drabbar antagligen också dem som redan har det rätt taskigt. Där tror jag nog att ltl Perämaa  hugger i sten. Det viktiga här är att reformen är för kortsiktig, den tar inte helheten i beaktande, utan den syftar till att sanera landskapets ekonomi och då får vanliga skattebetalare betala mera till kommun och kommunerna får mindre landskapsandelar för att upprätthålla sin service. Det här tycker inte vi att är någon långsiktig lösning, speciellt inte för Kumlinge.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Förslag om bordläggning till plenum den 10.11 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 10.11.  På talarlistan finns upptagna ltla Britt Lundberg, Anders Eriksson, vicelantrådet och Englund, vilka bereds tillfälle att yttra sig.

     

    Ltl Ltl Britt Lundberg:

    Fru talman! 

    Det är många gånger som det under den föregående perioden har varit oklarheter och otydligheter med kommunförbundets rätt, kommunförbundets roll och kommunikationen mellan kommunerna och kommunförbundet och kommunförbundet och landskapet. Det här är en av de saker som jag önskar att finansutskottet skulle fundera lite på i samband med behandlingen av ärendet.

     

    Men jag har lite vägkost till som jag tycker att skulle vara viktigt. När man gick in för landskapsandelssystemet hade man en målsättning att den kommunala självstyrelsen skulle stärkas och man skulle minska centralstyrningen samt stimulera ett ekonomiskt tänkande hos kommunerna. Jag tycker också att det skulle vara bra, eftersom det finns många kritiska röster mot framställningen, att man skulle titta lite övergripande i finansutskottet: vad har konsekvenserna blivit, har det haft de effekter som man räknade med från början?

     

    En annan sak som jag skulle vilja att finansutskottet tittade på är de faktiska konsekvenserna av att man slopar avdraget. Det är så att det slopas ett avdrag, det lovas till avdrag, men vad det egentligen slutar på är det ingen som riktigt vet, åtminstone inte av framställningen så här långt. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant om finansutskottet skulle kunna ta fram olika exempel på hur det här skulle kunna slå. Det finns två diametralt olika uppfattningar redan här att framställningen säger att det drabbar i första hand dem som har höga inkomster, medan det finns folk här i salen som hävdar det motsatta, att det i första hand är låginkomsttagarna som drabbas, så det är väldigt stor skillnad.

     

    Jag såg en uträkning i lokaltidningarna, som jag inte varifrån den är tagen, men där man konstaterar att om man har en årsinkomst på 15.000 euro – ungefär 1.250 euro per månad – och bor i en kommun där man betalar 17 procent i skatt skulle det här ge ungefär 130 euro mer i skatt per år, och det kan man tycka att inte är så mycket när man är i vår position – men det är två vinterhalare till en familj. Det är klart att det är värt att räkna igenom och fundera på.

     

    Förslaget är antagligen uträknat utan de höjda avdragen som kommer, så därför skulle det vara viktigt att få veta det faktiska utfallet.

     

    Ytterligare en sak som jag skulle vilja att finansutskottet tittar på är att det nya utjämningssystemet kan leda till att kommunen blir bestraffad s.a.s. om den har väldigt goda skattebetalare. Kan det här ha någon konsekvens för kommunen? Kan det begränsa lusten att kämpa att få in mycket skattepengar till kommunen? – jag vet inte.

     

    Däremot inser jag att framställningen är nödvändig för att få budgeten i balans, det är jag helt säker på, men det är ingalunda det enda saliggörande utan det behövs många inbesparingar och framför allt behöver vi vara modiga och gå in och ta bort verksamheter som inte är så nödvändiga för att på lång sikt få en inbesparing på driften.

     

    Någonting som jag också skulle vilja få reda på, men där jag får min nyfikenhet stillad bara vi får budgeten, gäller landskapsandelarna för anläggningsprojekt. Jag trodde att det skulle bli en separat framställning, men jag har fått information nu att det kommer att framgå av budgeten. Det är viktigt att man ser detta som en helhet för att kunna ta slutlig ställning. Jag tycker alltså att det är nödvändigt att finansutskottet behandlar allt det här tillsammans så att man får en helhetsbild och att det inte blir oskäligt för någon kommun eller person.

     

    Även om man inte konkret och absolut kan säga vilka kommuner som kommer att drabbas eller gynnas, så när man läser framställningen nämns åtminstone Finström, Jomala, Saltvik, särskilt Mariehamn, men i tabellen ser man också att Geta ligger på minus. Det är olika för olika kommuner; någon ändring gynnar Sund t.ex. just med justeringen av gränsen. Det här är också någonting som finansutskottet kunde titta lite mera på för att säkert veta. Det utlovas en kompensation så det är svårt att säga vad det skall bli; det kan också hända att med kompensationen som kommer så småningom blir utfallet ändå inte så kraftigt som det ser ut i tabellen.

     

    Som redan nämndes skulle jag vilja – nu när vi har nya utskott som börjar jobba – att när lagberedningen slarvar och när landskapsstyrelsen slarvar när det gäller konsekvensbedömningarna att vi faktiskt i utskotten skulle ta itu med dem. Det är faktiskt inte så stor idé att det står i framställningen att förslaget inte har några konsekvenser för miljön eller några konsekvenser för jämställdheten, om man inte först har gått in och gjort en analys. Det är nästan så att det är sällan någon enda framställning som inte har någon konsekvens för miljön eller jämställdheten bara man kan ställa de här frågorna, och då måste man ha kunskap. Den här kunskapen vet jag att landskapsstyrelsens avdelningar har blivit erbjudna, men det behövs påminnelser för det sitter inte i ryggraden. Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, du har en chans nu att plocka fram lathunden till lagberedningen, för det finns en jättebra och enkel lathund med frågor, med pilar, där man frågar: påverkar det här kvinnor eller män och så är det ett streck för ja eller ett streck nej och så går man vidare. Det är väldigt, väldigt enkelt, men vet man inte om att den finns och vet man inte om att den är ganska lätt och, framför allt, vet man inte om att det förväntas att den skall användas så kanske man inte använder den. Där skulle du ha en bra sak att avsluta din period med, landskapsstyrelseledamoten Eriksson!

     

    Därför föreslår jag att finansutskottet skulle fråga efter lathunden och faktiskt göra det i utskottet i stället och titta igenom: vilka konsekvenser har det; annars är det inte så stor idé att vi har dessa konsekvensbedömningar.

     

    En annan sak gäller tydligheten i denna typ av framställningar. Jag tyckte att det var väldigt, väldigt tydligt och klart med formlerna för uträkningen av landskapsandelarna. Det var väldigt klart, pedagogiskt och bra upplagt. Sämre var det däremot med tydligheten när det gäller landskapsandelsprocenten enligt bosättningsstrukturgrupp. Där konstaterar man bara att det är grupp 3. Då tycker jag att varför kunde vi inte gå in i våra framställningar och faktiskt skriva vad som är grupp 3 i stället för att den som läser den skall gå till lagboken, slå upp en annan lag för att få veta hur bosättningsstrukturgrupperna är uppdelade. Det tar inte så mycket mera plats att skriva in definitionerna, men det sparar mycket arbete och blir mycket mera lättläst. Det är också en sak på min önskelista.

    Dessutom är det väldigt svårt, särskilt när det gäller skattelagstiftning, som ändrar väldigt ofta, att kunna följa med. Vi som politiker har vår lagbok från 2000 i våra arbetsrum, men i de här sammanhangen fordras kompletteringar, lösblad osv., så det är ganska svårt att hålla greppet om vad det är som har ändrat och när det har ändrat. Då beror det förstås på vilken inställning man har, vem man skriver lagen för. Det är också någonting vi borde fundera på: stiftar vi lagar för att kommundirektörerna skall kunna tolka dem eller vill vi att de enskilda medborgarna skall kunna tolka dem. Då blir det lite olika. För kommundirektörerna är det säkert solklart, men om man själv skulle vilja gå in? Jag fick åtminstone bena en bra stund och från mitt arbetsbord gick det inte att få fram de olika ändringarna under resans gång. Därför skulle jag också vilja att finansutskottet skulle fundera på hur man skulle kunna göra, framför allt när det gäller skattelagstiftningen – det gäller också socialvårdslagstiftningen – där ändringarna duggar väldigt tätt, att man skulle försöka få allt ut på nätet i ett bra fungerande system, men annars någon form av skatteförfattningar motsvarande dem som finns på statligt håll. Då skulle man ha dem samlade på ett mycket redigt och bra sätt. Annars tycker jag att huvudmålsättningen nu skall vara att vi skall uppmuntra och driva på processen att få ut lagboken på nätet. Det är så krångligt så länge man inte har den elektroniskt utan bara i bokform. Jag vet att arbetet är på gång, och det har varit på gång och på gång här från lagtingssidan länge, men på nätet skulle det vara väldigt enkelt att uppdatera den och göra den  aktuell. Då är det lätt att få tag på den lagstiftning som gäller och det tycker jag är viktigt.

     

    När jag läste framställningen reagerade jag på att när det gäller att gruppera kommunerna har vi bara i den här framställningen tre olika sätt att gruppera dem på. Där började jag spontant fundera, eftersom jag inte har historien till det här, att varför skall vi gruppera kommunerna så här väldigt olika? Ibland är det antal invånare per kvadratmeter, ibland är det antal personer och ibland är kommunen namngiven. Det här måste vara ganska svårt att följa upp och följa efter. Är det så att det ändrar så väldigt mycket att man är tvungen att ha denna indelning eller skulle det gå att förenhetliga? Just den här typen av ganska krångliga framställningar gör att man funderar om det inte skulle gå att göra det på lite enklare sätt och ändå få ett bra utfall.

     

    Jag nämnde Sunds kommun som en vinnare, och det är bra. Sunds kommun har väldigt länge drabbats av att den har legat väldigt nära antalet 1000 invånare och sedan gick över med någon enstaka person. Det är inte bra i en kommun att man skulle önska att någon skulle flytta ut och att man framför allt önskar att ingen skall flytta in för då blir det så mycket dyrare totalt sett för kommunen – det är ingen bra lösning – men jag funderar på om detta är prejudicerande, för någonstans måste vi sätta gränsen. Är det så i fortsättningen att om det här kommer att gälla andra kommuner blir det bedömningar vartefter att vi är beredda – det tycker jag att vi måste vara – på att det kan förekomma sådana här förändringar som vi ställer oss positiva till i fortsättningen också när man hamnar så här förargligt nära gränsen?

     

    Det här var lite vägkost och jag hoppas att ni tog den till er!

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Det var mycket på en gång! Jag skall ta upp några saker. När det gäller grupperingar av kommuner utvärderade vi landskapsandelssystemet för ett och ett halvt år sedan våren 2002 och kom fram till att landskapsandelssystemet har fungerat väldigt bra med de enkla strukturindelningar som har gjorts; då bedömde både landskapsstyrelsen och lagtinget att man går vidare med fördelningen.

     

    När det gäller bosättningsstrukturgrupperna är det naturligtvis en avvägningsfråga hur mycket man skall ha med i en lagframställning, men det finns faktiskt en parallelltext när det gäller den indelningen.

     

    När det gäller lagboken kan jag ge en liten bakgrund där. Det är nämligen så att landskapsstyrelsen och lagtinget har byggt upp lite olika lagringssystem för digitala uppgifter och där har det tillsatts en arbetsgrupp som skall göra att lagboken så småningom skall kunna finnas online med hela bakgrundsförändringar osv.  Jag vet att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson inom lagberedningen också har ett projekt.

     

    Det är tyvärr så att skatteframställningarna är komplicerade och jag tror inte att man skall nöja sig med att de är som de är utan man skall förbättra dem, men det går inte att komma ifrån komplexiteten när vi har en massa blandade lagar med blankettlag, egen lagstiftning, egna avdrag osv.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Det var precis det som vicelantrådet förde fram här som var avsikten med mitt anförande, att vi inte skall nöja oss med att lagarna är komplexa och att det är så här, utan att vi skall lyfta upp frågorna och fundera på dem, för det kanske finns möjligheter till förenkling. Men det är faktiskt så i parallelltexterna, i alla fall med den lilla kunskap jag har, att det står likadant i den gamla texten som i den justerade texten även om de är skrivna parallellt: bosättningsstrukturgrupperna är 1, 2, 3, 4, och då måste man gå till lagboken och slå upp i D 15 för att hitta hur de är indelade. Det är klart att det klarar vi av och det klarar alla kommundirektörer av, men jag ville bara väcka frågan och tanken och jag tycker särskilt att det är intressant nu när vi är många nya och när vi skall börja jobba i utskotten. Det behöver inte leda till en förändring men att vi åtminstone tänker tanken att vem lagstiftar vi för, vem blir glad av det här osv. Jag tycker att det är friska tankar att tänka när man lagstiftar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Trots att ltl Lundberg hade en hel del invändningar mot framställningen ansåg hon den mycket nödvändig med tanke på att få landskapets ekonomi i balans. Hon sade att det är viktigt och nödvändigt med inbesparingar och att man kanske måste ta bort verksamheter. För mig förblev det lite oklart vem det är som sparar och vem det är som skall ta bort verksamheter. Framställningen innebär att landskapsstyrelsen gör varken eller. Det är ju så att landskapsstyrelsen höjer kommunalskatten för ålänningarna och tar samtidigt bort landskapsandelar från kommunerna. Jag ser inte riktigt de prioriteringar som bl.a. centern har talat om. Nu är det slut hyvlat, nu skall det prioriteras! Det här är alltså att skjuta över ansvaret på medborgarna och på kommunerna att klara välfärden.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Jag sade att jag kan förstå att framställningen behövs för att hjälpa till för att få balans i ekonomin, men jag har inte sagt att den är alldeles nödvändig. Det är för att man skall få underlag för sitt slutgiltiga ställningstagande som jag har räknat upp inte mindre än nio punkter åt finansutskottet som jag skulle vilja att de tittar på så att vi får de verkliga konsekvenserna av det, att vi får vrida och vända och fundera. Jag är den första som tycker att vi framför allt inom landskapets olika enheter måste titta efter om det finns verksamheter som vi inte behöver längre och som vi kan ta bort, att vi inte skall hålla på och spara in lite här och ta bort någon liten timme där, men just därför att vi inte skall behöva ta från grundskolan eller från barndagvården och vården, vilka områden jag prioriterar högt.

     

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker fortfarande att ltl Lundberg är lite oklar. Vem är ”vi” som skall spara? Skall vi spara på grundskolan? Landskapsstyrelsens ekonomi är i obalans. Kommunernas ekonomi är ytterst ansträngd med det här förslaget och om vi får en försämrad konjunktur och sämre välfärd är det stor risk för en accelerering av avfolkningen i de bygder som redan drabbats. Det här förslaget räddar ingenting, utan det skapar andra problem. Landskapsstyrelsen får lättare att få sin budget i balans, men jag tycker att det här är ett för högt pris, om hela Åland skall leva.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Det är just det jag också vill veta! Jag vill veta priset av framställningen. Det framgår inte här utan det har jag uppmanat finansutskottet att titta på. Vi vet heller ingenting om i vilken grad kommunerna skall kompenseras för detta. Det tycker jag också att finansutskottet skall titta på och kanske t.o.m. komma med ett förslag till kompensation. Då får vi klart för oss vilka konsekvenser framställningen har – det har vi inte i dag eftersom (Från salen:”vi har…”)  Jag blir avbruten, tack fru talman!

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf, replik:  

    Fru talman!

    Det fanns många tänkvärda synpunkter i ltl Lundbergs anförande, men jag får intrycket av att hon på något sätt vill övervältra landskapsstyrelsens fögderi på finansutskottet. Vi kan inte i utskottet åta oss allt som egentligen åligger landskapsstyrelsen att sköta. De frågeställningar som ltl Lundberg framför är många av den arten att jag igen bibringas uppfattningen att har inte centerns grupp varit med i beredningen av detta ärende, lika litet som i flera andra ärenden där vi har märkt att det inte har funnits någon förankring hos lagtingsgrupperna! Är det så illa den här gången också? Kanske inte liberalerna heller har varit med i den slutliga beredningen? Då är det väl inte att undra på frågeställningarna här. Det är i och för sig en mycket märklig process om så är fallet, men jag utgår från att så är det för frågorna andas någonting i den riktningen.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Jag får inte tacka i replik, (Från salen, ltl Wiklöf: gör det bara!) men jag gör det ändå för att du uppskattade många av sakerna som jag har sagt! Jag vill framhålla att det här är en remissdebatt och i en remissdebatt skall man föra fram frågor man tycker att utskottet skall vrida och vända på och då tycker jag att jag har rätt att föra fram de frågor jag tycker att är viktiga att vrida på. Jag tror inte heller, hur mycket vi än diskuterar de här frågorna i centerns lagtingsgrupp, i liberalernas lagtingsgrupp och på tvågruppsmöten, att vi kan få fram alla svar på de här frågorna eftersom det är så bråttom. Men nu har finansutskottet några dagar tillgodo i alla fall före budgeten kommer, och jag vet att ltl Lasse Wiklöf är väldigt, väldigt arbetsam och ger sig säkert in med liv och lust i de uppgifter som jag har önskat få fram, så jag ser fram emot att finansutskottet kommer att ha ett spännande jobb med framställningen och jag önskar alla ledamöter där inklusive ltl Lasse Wiklöf lycka till!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Ledamoten Wiklöf kommer nog att visa en ryslig lust i de här frågorna, inte är det fråga om det inte, men det känns bara konstigt att lusten skall liksom tillkomma oppositionen och andra när inte regeringen klarar de frågeställningar som ltl Lundberg efterlyser. Det är lite förmätet på något sätt!

    Ltl Lundberg säger att någonstans i budgeten lär det finnas någonting om landskapsandelar för anläggningar, som är helt i det vida fältet. Det spelar väl också någon roll i de här sammanhangen. Ltl Lundberg är ju med i centerns lagtingsgrupp. Har inte centerns ledning berättat för ltl Lundberg vad som ingår – hur skall hon annars kunna ta ställning. Åtminstone måste förankringen finnas hos regeringspartiernas lagtingsgrupper om det alls skall bli någonting av budgeten också, vilket väl återstår att se!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Senast i förrgår i ett sammanhang på lagberedningen tog jag upp frågan om mallen för jämställdhetsbedömningar, så inte är den bortglömd på något sätt utan nog finns den med i allra högsta grad. Beträffande frågan om lagboken på nätet finns Ålands författningssamling på nätet sedan ett antal år tillbaka. Lagboken skall förnyas inkommande år och i det sammanhanget kan kanske den frågan också lösas så att den kommer in på nätet i sin helhet så att man därefter kan nyttja den på det sättet.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Jag måste vara lite bestämd när det gäller lathunden för hur man gör konsekvensbedömning. Det räcker inte med att man visar den, utan man måste visa från politiskt håll att vi kräver att det här skall göras. Före det är inte lagen färdig. Det tycker jag att är jätteviktigt. Om vi alla visar att vi tycker att det här är oerhört viktigt så kommer det så småningom att bli naturligt, men det är inte naturligt ännu och framför allt måste man också kolla upp om kunskapen att använda den finns. Det är jag inte heller säker på, – jag vågar inte räkna fram till tio, men jag tror att det är så många gånger som detta har nämnts i talarstolen i olika sammanhang. Jag tycker faktiskt att det skulle vara en viktig uppgift som landskapsstyrelseledamoten Eriksson riktigt tydligt innan han går hem härifrån skulle säga att det här är jätteviktigt och innan jag lämnar er skall ni göra det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Rubriken på denna framställning är ”Slopandet av det allmänna avdraget samt ändringar i landskapsandelslagstiftningen”. Det låter ganska odramatiskt, men problemet är att när man slopar avdraget är det en ren skattehöjning vi pratar om och då blir det lite mera dramatiskt. Effekterna blir långt det som ledamöterna Wiklöf och Sundback redan pekade på. Men det som gör detta ännu mera dramatiskt är att den enskilda skattebetalaren drabbas dubbelt på det sättet att först tvingas man acceptera en skattehöjning i och med det slopade allmänna avdraget och sedan få en höjd kommunalskatt på köpet! Vi ser redan att dit kommer man att hamna i många kommuner. Man tvingas justera skattesatsen och detta gör man på grund av att landskapet har sänkt landskapsandelarna till 2002 års nivå samtidigt som man har påfört kommunerna nya uppgifter, inte minst de omtalade grundskollärarnas pensionspremier, som redan tidigare nämndes här. Detta gör att situationen blir ganska allvarlig. Det här är någonting som man i finansutskottet bör titta ganska noga på.

     

    Som jag ser det får alltså kommunerna ta smällen för att landskapsstyrelsen, såsom jag ser det, haft en oförmåga att i tid ta tag i det ekonomiska rodret och inte minst oförmåga att se över landskapsutgifterna, dvs. att man inte har gjort någonting för att minska den offentliga sektorn.

     

    Som omvald och relativt ny här måste jag läsa på lite och försöka finna ut om det är oförmåga eller är det så att landskapsstyrelsen helt enkelt inte visste vart utvecklingen var på väg? Det har jag forskat i lite och det visar sig att på finansavdelningen har man redan vintern 2000 pekat på att så här ser utvecklingen ut framöver. Det är alltså fyra år sedan man gjorde påpekandet. Det här är muntligt, men för att få siffror att ta fasta på så letade jag upp budgetförslaget för 2002 och prognoserna där. Jag trodde faktiskt att man hade blandat ihop mark och euro när jag konstaterade att underskottet för detta år skulle vara 56,3 miljoner euro, märk väl, och nästa år 76,4 miljoner euro. Det är oerhörda siffror som man hittade längst bak i prognoserna över de kommande åren. Nog var det ju så att man visste vart utvecklingen var på väg – det var inte fråga om okunskap – men tyvärr har man inte gjort någonting för att ta tag i den här biten, utan man väljer i stället den enklaste vägen, dvs. att höja skatterna för de enskilda medborgarna. Det är någonting som vi från Ålands Framtid tycker att är ett ganska osympatiskt arbetssätt.

     

    När man kommer upp i talarstolen skall man inte bara gnälla utan man skall också komma med förslag. Jag har två förslag till finansutskottet och det är det att som en första åtgärd borde man i lagtinget försöka få ett helhetsgrepp om avdragen i kommunalbeskattningen. Precis som vicelantrådet Erland sade i sin presentation att så fort som det genomförs skattehöjning/skattesänkning på den finska sidan har vi en automatik här. Vi måste få helhetsgreppet och sluta tillämpa blankettslagsförfarandet. Problemet är att när vi står där vi står så vet vi inte vad effekterna blir för de åländska kommunerna och för de enskilda skattebetalarna. Det är verkligheten. Den typ av frågor som ltl Lundberg ställde kommer vi att bli tvungna att ställa därför att vi inte har ett helhetsgrepp.

     

    Jag hoppas att man i finansutskottet kan titta på den här biten. Jag vet att det inte är någonting som man löser i en handvändning, men man behöver i varje fall börja.

     

    Den andra helt avgörande åtgärden för kommunerna och för hela samhällsekonomin är att få ett snabbt övertagande av beskattningen, i synnerhet samfunds- och kapitalbeskattningen. Vi får hoppas att vi får en landskapsstyrelse igen och då gäller det för den nya landskapsstyrelsen att snabbt komma upp till bevis, för det här är någonting som vi måste ta i.

     

    Jag tänkte kommentera två av de frågor som ltl Lundberg ställde. Den första gällde i vilken utsträckning målsättningarna som man hade 1994 när man började med reformen har uppfyllts. Av den allmänna motiveringen framgår vad det arbete som startade 1994 har lett till och stycket slutar med: ”Syftet med det nya systemet var även att stimulera ett ekonomiskt tänkande.” Det framgår inte hos vem det var, men troligtvis var det landskapsförvaltningen och kommunerna man tänkte på. Jag tror att vi kan påpeka att de målsättningen inte riktigt har fallit väl ut!

     

    I den andra frågan undrade Britt Lundberg hur det kan vara så att vissa säger att höginkomsttagarna drabbas mest, medan andra säger att låginkomsttagarna drabbas mest. Båda har rätt på det sättet; i antal euro och cent är det klart att höginkomsttagaren drabbas mest, visst är det så, men om man har en väldigt krympt ekonomi förut är det klart att effekterna är lika kännbara också för låginkomsttagarna, så jag tror faktiskt att båda har rätt – beroende på vilken grupp man företrätt.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag skulle vilja ge mitt stöd till förslaget att finansutskottet tittar över de avdrag i beskattningen som staten inför och få se på vilket sätt landskapet här kompenserar för det. I riket gör man det. Men jag har för mig att inte samma sker på Åland, vilket ytterligare drabbar de åländska kommunerna. Sedan noterar jag att ltl Anders Eriksson kommit på att vi borde överta beskattningen. Det låter bekant. Jag tror att det ursprungligen kommer från centern. Nu har den diskussionen pågått i 24 år. Jag tror att det är inte bara rederierna som hinner flagga ut förrän det är gjort – utan hela Åland flaggar nog ut förrän det har skett.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Ltl Anders Eriksson och jag var fullständigt enstämmiga om funderingen kring hur landskapsandelssystemet har fallit ut. Man stöter på tankarna lite här och var, att hur har det fallit ut och därför är det viktigt, när man hör det från flera håll, att man skulle titta på den frågan i finansutskottet, även om man säkert inte kan göra någon alldeles grundlig utredning men i alla fall titta på lite olika exempel. När det gäller frågan om höginkomsttagare och låginkomsttagare och vem som drabbas tycker jag att det också är viktigt att man får lite exempel och får titta på hur det faller ut. Då kan man mera märka om det är påtagliga konsekvenser av lagen eller om det är så att alla får dra åt lite, just eftersom det som sagt finns höjningar här och sänkningar där, kompensationer osv. Därför är det ganska svårt att få en slutlig helhetsbild.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker i och för sig att det inte är så komplicerat. Det är rätt enkel matematik. Tjänar man mera pengar känner man sig ganska drabbad om det är fråga om 5 procent av 100.000 euro. Har man 15.000 euro i årsinkomst och får betala 5 procent av det så känner man sig också väldigt drabbad, om man redan har det svårt att gå ihop. Det är egentligen som ltl Lundberg sade – hon både frågade och svarade – att alla får dra åt. Det är det som är problemet att alla enskilda skattebetalare i landskapet Åland får dra åt på grund av det inte har funnits en landskapsstyrelse som har velat ta ett ekonomiskt ansvar tidigare. Det är det som jag är kritisk till.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman! 

    Här finns förslag om att slopa ett avdrag, men sedan finns det också från rikshåll höjda avdrag. Hur faller detta ut sist och slutligen? Det skulle jag vilja se.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    När det gäller 5 procent på lönen är det avdraget som är 5 procent. När det gäller det nya förvärvsinkomstavdraget i riket kostar det kommunerna ungefär 1,5 miljoner. Kommunförbundet säger kanske 1 miljon, men det ligger närmare 1,5 miljoner och i samband med budgeten tar vi upp den saken.

     

    Jag vill också säga till ltl Anders Eriksson att när det gäller blankettlagstiftningen är den oändamålsenlig och vi har föresatt oss att se över hela lagstiftningen så att lagtinget alltid aktivt skall ta ställning till om avdragen skall införas eller inte. Då tvingas man se över helheten varje gång man tar beslut. Om vi tar helheten här är de ekonomiska effekterna i stora drag att man sänker skatten i riket i flera omgångar, ungefär totalt för Ålands del 6 miljoner euro. Det är ganska mycket och ger alltså medborgarna här en stor disponibel inkomsthöjning och därför anser vi att det är motiverat att slopa det allmänna avdraget.

     

    När det gäller övertagandet av samfunds- och kapitalskatten, som ltl Anders Eriksson nämnde, så fanns det en parlamentarisk arbetsgrupp 1995, det fanns en som tillsattes i början av 1998 och alla har varit överens om att det här skall vi gå vidare med. På finansministeriet är man ganska benhård, men det fanns en viss öppning i de senaste diskussionerna här i somras med justitieministern. Det här är en fråga där man får nöta sig fram.

     

    Jag skulle vilja säga till ltl Wiklöf, som sade att vi går en annan väg när det gäller skattepolitiken, att det är en alldeles riktig bedömning. Jag har åtminstone sagt att vår skattepolitik inte passar ihop med rikets. Vi har en hög nivå på konsumtionen, rätt så höga löner, visserligen höga priser, men vi har inte anledning att ytterligare sänka skatten jämfört med riket utan tillväxten skall komma genom investeringar och företagsamhet, inte genom ökad konsumtion. Det finns mycket få exempel i Norden och i Europa på att man kan höja tillväxten genom att öka konsumtionen. Det är klart att det finns fördelningsproblem i ett samhälle som det åländska, familjer som kanske inte alla gånger kan konsumera det som andra anser att är nödvändigt. Men i det stora hela skall vi inte konsumera oss ur en låg tillväxt. Det är så med budgetunderskotten som var alarmerande år 2002 som ltl Anders Eriksson också nämnde, att skulle vi ha försökt dra ner på investeringarna hade vi snabbt fått budgeten i balans och man hade kanske kunnat konsumera, men sedan hade det varit slut, nu har vi sakta segat oss upp till i praktiken en balans för det kommande året. Det är naturligtvis med hjälp av det allmänna avdraget.

     

    Fru talman!

    När det gäller vtm Sundback måste jag fråga mig när hon säger att ”det här” drabbar oss, ”det här” innebär risk, ”det här” är någonting som kommer att drabba byskolorna, som kommer att drabba grundskolan, fritiden, ungdomarna, åldringsvården, jag vet inte vad, hela samhället dras över med en farsot! Varför skulle det göra det! Skulle skärgården särskilt drabbas? Vad händer med det här avdraget? Brändö kommun får 4.629 euro mera än tidigare, Föglö kommun får 4.412 euro mer än tidigare, Kumlinge kommun får 6.473 euro mer än tidigare, Kökar får 2.171 euro mer än tidigare, Sottunga får 4.812 euro mer än tidigare, Vårdö får 1.537 euro mer än tidigare. Drabbar detta byskolorna? Drabbar detta fritiden? Drabbar detta ungdomens trivsel? Drabbar detta grundskolan? Nej, tvärtom, hela det här systemet bygger på för det första att kommunerna skall ha ett utrymme, särskilt de små kommunerna, och det bygger på att vi kan upprätthålla landskapsandelssystemet. Med en budget i balans och landskapsandelar kan hela Åland leva, alla kommuner har möjlighet att skapa trivsel, att gynna fritiden för ungdomar, grundskolan och all den grundläggande välfärden. Systemet är sådant att med det allmänna avdraget slopat får kommunerna väldigt stora inkomster. I  utjämningssystemet drar man in det till landskapet därför att vi behöver få budgeten i balans, men de små kommunerna drabbas inte utan fördelningen är sådan att de svaga kommunerna får en förstärkning. Det måste alltså vara något fel i logiken när konsekvenserna av ”det här”, som det kallas så mystiskt endast är en mekanism som fördelar pengarna mellan medborgarna, kommunerna och landskapet.  Inte är det fråga om någon kris, utan det är en omfördelning. Om sedan medborgarna skulle gå på knä för att avdraget i statsbeskattningen höjs i flera omgångar och vi jämnar ut det genom att ta bort vårt allmänna drag, då är det naturligtvis fel av landskapsstyrelsen. Men de argumenten har inte kommit fram. Vi har alltså ett välfärdsfördelningssystem där vi tryggar den grundläggande välfärden och då måste man ta in inkomster till landskapet och kommunerna.

     

    Jag kommenterade ltl Anders Eriksson på ett par saker där han enligt min mening hade en riktig uppfattning, men när det gäller höjd kommunalskatt håller jag inte med därför att kommunerna påverkas ytterst marginellt. Jag tror att det är Mariehamn som har det största beloppet, ett minus, men det är så marginellt i förhållande till Mariehamns stads ekonomi så jag tror inte att det påverkar kommunalskatten. Den här förändringen, isolerad, bör inte påverka kommunalskatten på något sätt. Kompensationen för det nya utökade förvärvsinkomstavdraget betyder däremot 1,5 miljoner i hela kommunala systemet, och det kan behöva justeras, men, som sagt, det återkommer nästa landskapsstyrelse till enligt den budget som vi lägger fram nu på fredag.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det var ett konstruktivt och bra inlägg. Jag konstaterar att vi har en ganska stor samsyn när det gäller övertagandet av samfunds- och kapitalbeskattningen. Jag kommer noga att följa med att också landskapsstyrelsen driver på den frågan framöver. Det var en sak som jag inte kände till men en bra nyhet att ni har föresatt att se över blankettlagstiftningen, det är ett problem, så även där har vi en samsyn. Däremot är det så att vicelantrådet Erland och jag ser lite olika på hur kommunerna drabbas. Vi kunde alla se i Ålandstidningen igår att Jomala kommun redan nu medvetet budgeterar ett budgetunderskott samtidigt som man höjer skatteöret och i den här framställningen kan vi se att Finström, Jomala och Mariehamn är de kommuner för vilka ”det innebär att ingen allmän landskapsandel beviljas överhuvudtaget”. Det är klart att det är någonting som inte är så speciellt positivt för de kommunerna.

     

    Det är bra att riket sänker skatten, men problemet är att vi har en borgerlig landskapsstyrelse som omedelbart tar bort en stor del av den skattesänkningen för de åländska skattebetalarna; skulle det ha varit en socialdemokratisk regering hade jag förstått det bättre – men när det en borgerlig känns det väldigt mystiskt för mig.  (Från salen, ltl Wiklöf: det är sossarna som genomdriver det här)

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att det är viktigt att skilja på den allmänna utvecklingen för kommunerna och just den här åtgärden, den här åtgärden ger Jomala kommun ett plus på ungefär 6.000 euro. Det är inte så mycket, men det är ändå en effekt av att det skall vara så kostnadsneutralt som det går. Det är inte meningen att man skall varken vinna eller förlora, men det går inte att göra exakta beräkningar när man har en kalkyl för framtiden. När det gäller det allmänna avdraget kan man säga att det var en motiverad åtgärd 1998-99 när man införde det. Det här visar kanske betydelsen av att faktiskt diskutera skattesystemet, för riket och Åland går inte i fas och det är därför den här åtgärden nu är viktig. Det är faktiskt så att vi behöver olika instrument för att parera konjunkturerna och det här är ett instrument. Det är så att underskottet har minskat dramatiskt under åren 2002, 2003 och 2004. Då är detta en balansering av hela samhällsekonomin, så det har inte så märkliga effekter på kommuner, fritid och ungdomar och allt möjligt som räknades upp här utan det är en balansering mellan de stora samhällssektorerna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Nu skall jag inte vara någon bypolitiker och bara prata om Jomala, men det är så, vicelantrådet Erland, att många bäckar små… gör att man hamnar i den här situationen. Visst är det så att inte är det bara den här framställningen som påverkar Jomala kommuns ekonomi; t.ex. lärarpensionerna, som jag nämnde, är någonting som påverkar i väldigt hög grad. Sammantaget blir effekterna negativa för kommunerna. I slutändan är de enskilda skattebetalarna som hamnar i kläm. Jag vill för tredje gången säga att orsaken till att jag är kritisk till framställningen är att vi inte skulle ha behövt vidta denna skattehöjning, som jag föredrar att kalla den, för ålänningarna om man i tid från landskapsstyrelsens sida hade tagit i de verkligt strukturella problemen. Visst är det så, vicelantrådet Erland, att investeringar som genererar pengar tillbaka till samhället skall genomföras, men vi har rätt så stora strukturella problem i den offentliga sektorn och den biten har faktiskt inte den förra landskapsstyrelsen tagit i. Jag är inte säker på att den kommande heller kommer att göra någonting åt de problemen, men vi får väl se.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    När det gäller den här framställningen är den positiv för de unga. Sedan är det en annan sak att kommunerna överhuvudtaget på Åland, bortsett från Mariehamn och några centrala kommuner, har problem och då måste man hitta nya sätt att skapa tillväxt. Jag tror att den här landskapsstyrelsen som nu avgår har kommit på det enkla medlet att skapa tillväxt därför att det som balanserar upp budgeten för nästa år, att den i praktiken är i balans, är också det att vi får en skattegottgörelse för att aktiviteter sattes igång 2001 och 2002. Vi fick ta en ordentlig smäll i underskottet när rikets andel till Åland minskade med 12,7 miljoner två år.  Det var det som satte igång hela det här arbetet som nu gör att ekonomin är i balans, men man måste fortsätta och där är kommunerna en nyckelfaktor: hur man skall skapa resurser, hur man skall skapa allianser och få tillväxt, och det gäller alla kommuner. Nu har vi ett landskapsandelssystem i grunden som stöder upp alla kommuner och för att göra det måste landskapsbudgeten vara i balans. Därför föreslår vi den här åtgärden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte att jag på något sätt kan övertyga vicelantrådet om mina slutsatser av den här framställningen lika litet som han kan övertyga mig om att det här är så väldigt bra för kommunerna och för Åland som helhet. Hans exempel på hur det här kommer att vara fördelaktigt för kommunerna var att han citerade prognoser över hur skatteinkomsterna skall öka i kommunen på grund av att man höjer kommunalskatten. Det förutsätter att förvärvsinkomsterna faktiskt ökar, men det har vi inte några garantier för. Däremot vet man att landskapsandelssystemet är oerhört viktigt för att trygga välfärden i kommunerna och här verkar det som om åtminstone ltl Perämaa och jag har vissa dubier om det som föreslås är tillräckligt tryggt för kommunerna. Jag tror att det är för allvarliga nedskärningar för att trygga grundskola, barn och äldreomsorg för de kommuner som har ekonomiska svårigheter. En negativ utveckling av välfärden innebär ökad avfolkning av de små kommunerna och minskat skatteinflöde. Dessutom vet vi att under de senaste åren är det alltfler som får sin lön i form av kapitalinkomst och andelen vanliga förvärvsinkomster minskar i skattekistan. Förslaget tar  inte tillräcklig hänsyn till helheten och är inte tillräckligt långsiktigt för att råda bot på obalansen också i kommunernas ekonomi.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Jag undrar om vtm Sundback har förstått hur systemet fungerar. Det är inte fråga om någon skattehöjning eller några andra saker för kommunerna. Det här verkar vara ett uttryck för ett allmänt missnöje, för reformen är i princip kostnadsneutral. När man tar bort ett avdrag får kommunerna en massa inkomster och så justerar vi det genom att ändra i landskapsandelarna så att det skall gå jämnt upp, med vissa fördelningspolitiska effekter. Poängen i det hela är att om vi inte skulle göra det skulle vi få minska landskapsandelarna, för vi skulle inte ha råd; då skulle det drabba fritiden, ungdomarna, barnomsorgen, grundskolan, trafiken och allting i de små kommunerna. Då skulle hela Åland få svårt att leva. Men det är vår uppgift att se till att trygga välfärden och kommunikationerna. Därför gör vi ”det här”.

     

    Vtm Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tyckte mig höra vicelantrådet säga att det här inte innebär någon skattehöjning. Jag undrar faktiskt vem som har missförstått och förstått framställningen! Det får väl bli finansutskottet som i sin stora vishet får avgöra om det här är en skattehöjning eller inte för medborgarna. Pratet om att de små kommunerna skall öka sin tillväxt och stimulera näringslivet har vi hört om och om igen, och visst skulle det vara bra om det skedde, men vi vet hur det ser ut i våra små kommuner; de har inte sådana förutsättningar. Det är på grund av deras avskilda läge och små förhållanden. Kommunen har inte ens mark att ställa till förfogande för näringsverksamhet. Det finns inte bostäder för att ta in arbetskraft, så hur skall denna tillväxt gå till utan att man egentligen skall göra någonting annat än att lite ändra på landskapsandelar och skatteavdrag? Det här är alltså inte tillräckligt för att skapa sådana förutsättningar.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Fru talman!

    Det här innebär ingen skattehöjning för kommunerna. Det här innebär att avdraget gör att kommunerna får mycket mera inkomster, och de inkomsterna skall kanaliseras till landskapet för att man skall upprätthålla landskapsandelar till kommunerna. Inte får man tillväxt i skärgårdskommunerna om man inte kan ha landskapsandelar, om man inte kan ge landskapsandelar för att upprätthålla grundskola, barnomsorg, trafik och därmed trivseln i kommunerna. Det är det allting handlar om. Gör man inte det här får kommunerna problem för då kan landskapet inte upprätthålla samma nivå på välfärden. Frågeställningen gäller: Är medborgarna gemensamt beredda att betala för att upprätthålla välfärden?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Det har sagts ganska mycket och debatterats i detta ärende redan och  för det första vill jag säga att jag understöder bordläggningsförslaget till måndagen därför att jag tror nog att det kan vara en fördel att man har budgeten på bordet när framställningen diskuteras och kan se vad det finns skrivet i budgeten.

     

    När det gäller förslaget ger en snabb genomläsning vid handen att den är uppbyggd på kalkylerade effekter för de enskilda kommunerna. Jag befarar nog, i likhet med vtm Sundback, att man kan ha lite rätt här, att det kan vara risk att det drabbar särskilt de svaga kommunerna och skärgårdskommunerna i dessa fall. Ser vi på utvecklingen i skärgårdskommunerna låg de flesta på minus under skatteåret 2002 eller annars var det på sjunkande. Det betyder att så länge man har en kalkylerad inkomstökning i kommunalskatten och kanske även får nya invånare går det bra, men sker det tvärtemot att det blir utflyttning och det blir sämre för företagsverksamheten ute i kommunerna går det på tok. Då blir kommunerna beroende av en extra finansiering från landskapsstyrelsen i efterskott och det kanske inte är ett så lyckat system. Jag tycker för min del att finansutskottet borde se noga på framställningen och gärna se till helheten, som ltl Anders Eriksson talade om. Det finns också en del att beakta i lagförslaget som kan vara viktigt för många av de svagare kommunerna.

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag vill inte föregå finansutskottets behandling, men ltl Englund berörde ett problem med hela framställningen och det är det att arbetet med den tog vid i ett skede då det såg skenbart ut som att skärgårdskommunerna hade stora överskott och en ganska bra ekonomi. Nu har detta ändrat dramatiskt; vi har nya uppgifter som är kanske bara en månad gamla som pekar på att situationen är dramatisk, kanske t.o.m. katastrofal i vissa fall. Framställningen är alltså lite ur fas på grund av detta.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till plenum den 10 november.

     

    Föredras från tilläggslista:

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Presidiets framställning angående lagtingsledamöternas placering i plenisalen 2003-2007. (P 1/2003-2004)

     

    Ärendet upptas till behandling fredagen den 7 november.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls den 7 november kl. 9.30. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.40).