Plenum den 6 juni 2013 kl. 09:30

Protokoll

  • Plenum börjar 1

    Föredras. 1

    1    Samhällsservicereformen, den digitala agendan och den övergripande framtidsutvecklingen

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2012-2013)

    Plenum slutar 74

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 26 ledamöter närvarande.

    Föredras

    1        Samhällsservicereformen, den digitala agendan och den övergripande framtidsutvecklingen

    Landskapsregeringens meddelande (M 3/2012-2013)

    Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan ärendet antingen antecknas för kännedom eller att hänskjutas till utskott, om sådant förslag väcks. Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte remitteras till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

    Diskussion.

    Minister Gun-Mari Lindholm

    Talman! Kollegor och lagtingsledamöter, ett förändringsarbete är en komplex uppgift och det finns många fallgropar och anledningar till att den förändring man vill skapa uteblir. Lika som personer så måste också organisationer och strukturer förändras i takt med sin omvärld och de förutsättningar som finns. Vi måste skapa nya förutsättningar efter de krav och möjligheter som finns i vår omgivning.

    Rädsla och oro inför vad förändringar kan betyda ska man ta på allvar. Man ska verkligen lyssna på medborgarna. Det är oerhört viktigt att utgå från ett individperspektiv.

    Den första frågan som man ställer sig, när man ska försöka förändra, är: Måste vi verkligen förändra, har vi det inte bra som vi har det?

    Prognoser som ÅSUB har tagit fram visar med all sin tydlighet på behovet av en strukturell organisationsförändring. Allt färre ska se till att allt fler har en god service oavsett form, behov och närhet till densamma. Vi har behov av att välfärdsuppdraget upprätthålls.

    Runt om oss i Norden och i världen har olika modeller arbetats fram. Vi måste hitta vår egen modell. För medborgarna är det viktigt att servicen är tillgänglig och av god kvalitet och att servicen är effektiv producerad och att avgifterna är rimliga samt att alla har samma rättigheter.

    Ledorden i vårt arbete har varit och är; likvärdig service, rättssäkerhet, effektivitet och integritet.

    En annan viktig aspekt är att samla kompetensen så att även tjänstemännen, i utövandet av sitt yrke, kan känna sig trygga i sin yrkesroll.

    Allt förändringsarbete har också har givetvis ett ekonomiskt incitament.

    Kostnadsutvecklingen måste bromsas och kurvan planas ut. I det sammanhanget vill vi särskilt betona aspekter som gynnar hela Åland framom enskilda kommuners och medborgares intressen. Vi ska vara mera ålänningar än kommunrepresentanter, vara mera generösa och solidariska över kommungränser och se oss som ålänningar och som en helhet.

    Metoden som vi har använt för det här arbetet är en metod som är alldeles vår egen. Ledorden har varit; delaktighet och medinflytande. En bred och stark demokratisk förankring har varit andra ledord. Vi har haft kommunmöten där alla kommuners representanter har varit närvarande. Vi har varit på kommunrundor till samtliga kommuner, vi har haft möten med kommunrepresentanter och allmänheten i respektive kommun. Vi har haft möten med ungdomar särskilt. Vi har haft breddgruppsmöten där ungefär hundra personer har varit närvarande. De representerade näringsliv, kommuner, ungdomar och tredje sektorn. Man har varit med i förändringsprocessen.

    Arbetet har letts av regeringen. Jag som kansliminister har tagit de formella besluten. Lantrådet har lett ledningsgruppens arbete. Ledningsgruppens roll är att leda, analysera och föreslå olika förslag för regeringen inför den här processen och att hitta och föreslå även finansieringsmodeller.

    Breddgruppsmötenas roll har varit av det mera visionära slaget. Rollen har varit att ta fram en vision för Åland 2022, att se in i Åland i det långa perspektivet och att få fram en omvärldsanalys och strategier för Åland framåt.

    Vi har också haft olika arbetsgrupper som har tagit fram faktamaterial inom olika områden. Vi har haft en grupp inom den sociala verksamheten, vi har haft en teknisk- och infrastrukturgrupp, en grupp om den digitala agendan och garantilagsgruppen. I de här arbetsgrupperna har det varit en bra mix mellan politiker med lång kunskap, lång erfarenhet och en bred kunskap och tjänstemän som har ny kunskap, lång erfarenhet och kunskap inom sina specialområden. Att ha de här blandade grupperna har visat sig vara ett lyckat koncept. Det har funnits en gedigen kunskap i grupperna.

    Arbetsgruppen har lämnat sina slutrapporter. Landskapsregeringen har på basen av dem skrivit ihop det här meddelandet. Vi beskriver vad och när vi ämnar gå vidare med det förändringsarbetet som vi anser att är viktigt att påbörja. Hur vi ska göra det blir en fråga som vi beskriver i budgeten för 2014.

    Landskapsregeringen har valt att från arbetsgrupperna ta fakta på olika verksamhetsområden där vi ser att det finns en bra grogrund att gå vidare. Det finns en politisk vilja, det finns en medborgarvilja och det finns en tjänstemannavilja att gå vidare. Det gäller särskilt den gruppen som har arbetat med verksamhetsområdet social verksamhet. Den gruppen har också kallat sig Susannegruppen eftersom den gruppens medlemmar hade något med Susanne att göra. Man har valt att föreslå att man skulle samordna allt inom det sociala området förutom barnomsorgen och äldreomsorgen. Deras uppdrag utökades från handikappomsorg, specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård till att innefatta allt utom barn- och äldreomsorg. Vi ämnar gå vidare med att samordna detta i en egen myndighet. Hela Åland skulle medverka i den myndigheten.

    Vidare inom tekniska och infrastruktur så när det gäller verksamhetsområdet byggnadsinspektion så är det ett område som man kunde samordna. Man kunde samordna alla byggnadsinspektörer på Åland till en egen myndighet. Man kunde ha en gemensam byggnadsordning med tillåtelse att ha regionala avvikelser.

    Samhällsplaneringen är ett annat område där vi ser att det skulle vara bra att även damma av plan- och bygglagens 11 § som reglerar landskapsregeringens möjligheter att på ett helt annat sätt, än vad man använder den till idag, att också samordna och planera mera gemensamt. Lagen kunde också kompletteras med boende, särskilt för personer utan hembygdsrätt. Vi vet att vi behöver bli flera på Åland. Vi måste kunna erbjuda attraktiva tomter för personer utan hembygdsrätt. Det gör att människor lättare väljer Åland än andra områden.

    Man säger i lagen att man ska ha myndighet på Åland inom brand- och räddningsväsendet. Man hade tre lagar, fick det till två lagar och nu avser vi att man ska få ihop det till en myndighet och även sätta in befolkningsskyddet i den myndigheten. Det är lite problematiskt med befolkningsskyddet eftersom det är finsk behörighet. Vi lever på Åland med en överenskommelseförordning. Idag är det delegerat ut till samtliga kommundirektör. Det är ofta kommunstyrelseordförande som sköter de här frågorna. Det är egentligen väldigt sällan som man övar och tränar inom det här området, så det skulle å vara en väldigt väsentligt verksamhet att också samordna under någon form av Ålands brand- och räddningsväsende.

    Att samordna vägförvaltningen är ett väldigt stort område, men där finns det säkert effektiviserings- och samordningsvinster. Det är ett lite svårare område för det är förstås väldigt många som är berörda.  Jag brukar tänka på att den vägen som jag har från hemmet och hit så är det fem olika väglag, alltifrån landskapet, privata vägar och kommuner och så slutar det igen med en privat väg. Där ska olika aktörer verka, särskilt på vintern när vägarna ska plogas. Det skulle säkert finnas skäl till en samordning, istället för att en skopa ska lyftas upp och sedan ska någon annan ploga på en viss vägsnutt. Där finns det säkert mycket samordningsvinster. Naturligtvis finns det också sådant som är bra för det lilla samhället, den som har en viss vägsträcka känner till förhållandet på vägen och det kanske inte alla gör som kommer från en större enhet. Naturligtvis finns det både för- och nackdelar. Det är ett intressant område om man tänker ur effektiviseringssynvinkel.

    En annan sak som vi har plockat ur de olika arbetsgrupperna är att förverkliga ett e-kontor, att rekrytera en ansvarig till e-kontoret och att utse en referensgrupp för att effektivisera den digitala agendan. Det är egentligen en förutsättning för att vi också ska lyckas med de andra områdena.

    Landskapsregeringen har sedan starten med arbetet med samhällsservicereformen fokuserat på servicestrukturen framom kommunstrukturen och kommunernas antal. I fokus för reformarbetet står den offentliga servicen och hur den gemensamt produceras på ett optimalt sätt för brukarna så att reformarbetet leder till målen om en kostnadseffektiv producerad service. Vi vill ha en ökad likvärdighet i serviceutbudet, kvalitet i de offentliga tjänsterna, närhet och tillgänglighet och så vill vi gynna en ökad kompetens, specialisering och rekrytering. Som jag också sade så har landskapsregeringen slagit vakt om en utvecklad demokrati som värnar medborgarinflytande och brukarperspektiv.

    Landskapsregeringen har också i sitt arbete med samhällsservicereformen upplevt att många får en ökad kunskap om de strukturer som idag finns och ser möjligheterna till samarbeten och samgående.

    Jag tycker att det var väldigt intressant att läsa enkäten i dagens Nya Åland. Man hade frågat 400 personer, 300 på nätet och sedan på två olika ställen ute på landsbygden och man kan konstatera att den här enkäten visar samma sak som breddsgruppsmötenas ungefär 100 personer. Det vill säga att man 2022 ser visionen att de åländska kommunerna kommer att vara färre, man önskar det i alla fall. I enkäten idag kunde man utläsa att 65 procent av de tillfrågade ansåg att det borde vara färre kommuner än i dag och 35 procent ansåg att det skulle vara 16 kommuner. Jag ser att breddgruppsmötet också speglar den här enkätundersökningen. Jag tycker att det finns en verklighetsförankring, jag ser också att den frågan är så viktig och den engagerar väldigt många. Den frågan ska också medborgarna i framtida val ha möjlighet att uttala sig om.

    Slutligen vill jag tacka alla de personer som på olika sätt har deltagit i arbetet så här långt och som på olika sätt satt tid och engagemang i hopp om att det ska leda till konkreta förändringar.  Jag vill tacka alla tjänstemän i förvaltningen som arrangerat sig och särskilt vår ständiga sekreterare, Robert Sundström. Jag vill tacka ledningsgruppens medlemmar, ASAM gruppen, Susannegruppen, infrastrukturgruppen, digitala agenda gruppen och garantilagsgruppens alla medlemmar. Slutligen vill jag tacka alla deltagare i breddgruppsmötena. Tack för ert engagemang, er kreativitet, er kunskap och framförallt er tid. Ni är alla värda respekt och uppskattning för det arbetet som ni har gjort.

    Jag önskar med denna inledning att arbetet och processen går framåt. Jag öppnar debatten för att ni ska ha möjlighet att komplettera med era värdefulla åsikter i syfte att göra ett bra arbete ännu bättre med alla ålänningars bästa för våra ögon. Oavsett den tidtabell som lagtinget väljer för debatten så kommer landskapsregeringen att arbeta vidare med förändringsarbetet så att processen går framåt inom aviserade tidsramar. Tack, fru talman.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det var sympatiska ord, allmänna visioner och relativt vaga målsättningar tyvärr. Jag uppfattar ministerns anförande, likväl som det här dokumentet, fortfarande som mycket av en processbeskrivning. Det innehöll tacktal till dem som har jobbat med frågan. Det innehöll ganska vaga visioner och inte några skarpa ekonomiska målsättningar. Tyvärr ser vi inte att det här dokumentet och presentationen utgör den grund som man kunde ha hoppats på för en livlig och inspirerande debatt. Det finns inte så mycket att ta ställning till. Alla de förslag som läggs här, de små förändringar som ändå föreslås här, fanns ju presenterade redan i resultaten i arbetsgrupperna. Tyvärr får vi nu på förhand konstatera att de här sakerna kommer vi att behöva återkomma till. Precis som ministern sade så är det först i samband med budgetarbete för hösten 2014 som det ska ske.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag skrev i inledningen att politiskt har vi valt ut just de här bitarna som vi anger i meddelandet, vad vi ämnar gå vidare med och när. Hur vi kommer att göra det kommer vi att beskriva i budgeten 2014.

    Precis som ltl Perämaa sade så kommer vi att komma tillbaka till det här. Vi måste ta ställning till finansieringsmodeller, vi måste ta ställning till landskapsandelarna och vi kommer att ta ställning till lagförändringarbetet. Det är klart att vi kommer att komma tillbaka till det. Men nu vill vi berätta om vilka områden vi ämnar inleda samarbeten runt. Vi hoppas också att vi ska kunna komma överens om just de områdena. Jag uppfattar från liberalernas sida att vi kanske är överens.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Jag uppfattade det som så att landskapsregeringen, via kansliministern, nu lämnar det här meddelandet för att säga åt lagtinget att nu ämnar man starta arbetet utifrån de några förslag som finns från arbetsgrupperna. Det är det som är målsättningen med den här debatten, och att man berättar att man nu startar. Det är i samband med det arbetet som vi verkligen kommer att få en bild av de ekonomiska konsekvenserna, och frågor om huvudmannaskap på riktigt. Tyvärr ger inte det här dokumentet och presentationen underlag för den spänstiga debatt som vi hade hoppats på. Vi kommer via gruppanföranden och andra anförande ändå att ge våra synpunkter på de några få förslag som landskapsregeringen har.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Tack, fru talman! Man kan kanske tycka att förslagen är få till antalet, men det är väldigt stora verksamhetsområden. Om ltl Perämaa tänker att det är hela det sociala verksamhetsområdet, förutom barn- och äldreomsorg, så rör det ganska många personer. Det är också en stor budgetfråga i de flesta kommuner. Framförallt har det väldigt stor betydelse för medborgarnas rättssäkerhet och likvärdighet vad beträffar serviceutbudet.

    Jag ser fram emot de anföranden som den liberala lagtingsgruppen kommer att ha vad beträffar de områden som vi avser att inleda med och om liberalerna har synpunkter angående de områdena.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Det är synd att man i det här meddelandet har lämnat skärgårdstrafiken helt utanför. Jag är medveten om att man på regeringssidan håller på att arbeta med skärgårdstrafiken. Men trafiksituationen i skärgården är så viktig för hur vi medborgare sedan ska kunna använda all annan samhällsservice, därför tycker jag att det är synd att man helt har lämnat skärgårdstrafiken utanför.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Ltl Torsten Sundblom är pålitlig. Han begär alltid ordet och berättar om skärgårdstrafiken. Det är bra så att vi absolut inte glömmer bort den. Det är en viktig fråga och den processen går vidare under trafikavdelningen när det gäller att hitta ett annat tonnage, kortare rutter osv. Den frågan är alldeles levande inom trafikavdelningen. Vi inväntar de förslag som kommer.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Alla vet att det jobbas på trafikavdelningen, men det går med snigelfart. Därför skulle det ha varit så bra att man hade tagit in skärgårdstrafiken i det här meddelandet. Det brinner nog lite i knutarna utan att säga mera. Vi diskuterar faktiskt vissa skolsamarbeten i skärgården och vi borde nödvändigt få igång våra kommunikationer.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är väldigt viktigt det som ltl Torsten Sundblom säger, så att inte kon dör medan gräset växer. Det är klart att det är väldigt, väldigt väsentligt att man har en skärgårdstrafik och att det finns människor i skärgården som också behöver servicen som vi nu ska samordna. Det finns visst en koppling mellan de här två frågorna. Vi i landskapsregeringen jobbar jämsides med alla de här frågorna och har också medvetenhet om vikten och betydelsen av att de här två hänger ihop.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Åland är unikt, Åland är annorlunda. Åland har ofta framgångsrikt gått sina egna vägar. Trots att världen har krympt och trots globalisering så har det lilla öriket mitt i Östersjön klarat sig bra och många gånger bättre än andra länder.

    Att vända örikets nackdelar till fördelar vad gäller kommunikationer och välfärd hade framsynta redare insett och förstått för länge sedan. När andra lade ner segelflottan så expanderade Gustaf Eriksson sin segelflotta till världens största. Att Gustaf Erikssons flotta tillsammans med andra dåtidens redare utgör grunden till dagens åländska storfärjor på Östersjön vet vi alla.

    Även inom lantbruket förstod man en gång i tiden att mat måste vi alla ha och att Ålands unika klimat ger den produkt som många frågar efter. Även här kan vi skörda frukten än idag av den grund som en gång lades. Jordbruksklustret föder idag ca 1 500 familjer.

    Under senare tid så har tjänstesektorn vuxit starkt både ur sjöfarten och ur jordbruksklustret mycket tack vare de ekonomiska grunder som en gång lades på Åland och som succesivt vuxit sig starkare. Det ekonomiska klustret tillsammans med Ålands unika närdemokrati utgör en helhet som inte får splittras eller förstöras.

    Närdemokratin består av ett självstyrt landskap och självständiga kommuner där många kan vara med och besluta och där många har nära till beslutsfattarna. Alla har möjlighet att påverka, allt från den mista lilla byn på Sottunga till det största kvarteret i Mariehamn.

     I många länder i vår närhet pågår nu en centralisering av historiska mått. En centralisering som man sinom tid kommer att inse var ett gigantiskt misstag. Att tränga ihop människor på några få platser och lämna skärgård och landsbyggd åt sitt öde kommer inte att gagna befolkningen på sikt. Att skola några få politikerbroiler som tar beslut långt från medborgare är väl inget vi föredrar. Vi förfasas alla över de beslut som tas i EU, dagligen i princip, allt från krokiga gurkor till röda tomater.

    Ofta hör vi på TV och läser i tidningarna uttalanden som att vi måste bli effektivare, modernare och rationellare ekar i var och vartannat politiskt uttalande.  Även på Åland är dessa tre ord vanligt förekommande.

    Vi är alla överens om att vi ska vara effektiva, moderna och rationella. Men vad konkret betyder orden när det gäller omvårdnaden av våra äldre, skötseln av våra barn, skolning av våra ungdomar och verksamheten inom sjukvården. Hittills kan man sammanfatta orden med: Neddragning, stängning och längre till samhällsservicen. Jag hoppas att det inte blir så hos oss. Vi ska arbeta mot det.

    Helheten måste bestå av att hela Åland ska leva och om hela Åland får möjlighet att leva så kommer Ålands välfärd och attraktionskraft att bestå. Vi måste värna om det unika närsamhälle som totalt sett gett oss det vi har idag.

    Centern påstår att närsamhället, tillsammans med arbetsplatserna, är den största dragningskraften för inflyttning och återflyttning. För den skull, fru talman, så måste vi sammarbeta och förändra där det är nödvändigt och där utvecklingen så kräver.

    På 90-talet hade utvecklingen gått så långt att man insåg att sjukvården och yrkesutbildningen borde skötas en organisation. Istället för kommunsammanslagningar så beslöt man att landskapet skulle påta sig ansvaret. Det var ett lyckligt beslut vill jag påstå. Nu har utvecklingen igen gått så långt att vi har beslutat att se över olika kommunala verksamheter. Områden som det sociala, infrastruktur, den digitala agendan och lagstiftning för tryggande av basservice har genomgåtts.

    Några områden är därefter mejslats fram där förändringar är nödvändiga och rent konkret är väl det inom det sociala området som är mest aktuellt. Det skulle då vara en kommunal organisation för specialomsorgen, barnskyddet, handikappservicen och missbrukarvården samt en del andra mindre åttaganden inom socialsektorn. Med andra ord allt utom barndagvården och äldreomsorgen.

    Orsaken att lyfta detta från var och en kommun till en kommunal organisation är inte främst ekonomisk. Enligt uträkningar så blir kostnaderna i stort de samma som idag. Dock kan man säga att det finns ekonomiska orsaker för en del av kommunerna att göra förändringen då vissa kommuner idag har mångdubbelt högre kostander inom den sociala sektorn än andra. Idag kan det vara så att en kommun blir på ekonomiskt obestånd om man måste ge en eller några missbrukar den vård och omvårdnad som behövs. Likaså om det behövs vård eller omvårdnad inom andra sociala områden kan kommun hamna att gå på knä.

    Lösningen är en solidarisk finansiering som bygger på befolkningstalet och skattekraften då blir kostnaderna i stort helt förutsägbara för alla kommuner och utgifterna blir då mycket jämnare år från år, oberoende om man har innevånare som behöver hjälp och omvårdnad eller inte.

    Det andra är den anonymitet som det sociala området kräver. I de mindre kommunerna kan de som behöver hjälp bli utpekade eller igenkända eller till och med anklagade för att vara de som förorsakar kommunens dåliga ekonomi. Och så kan vi inte ha det.

    En annan orsak till förändringen är kravet på spetskompetens inom många ärenden och som det är svårt att uppnå i många kommuner på grund av att det sällan uppstår exempelvis barnskyddsärenden. Det har framkommit att en liten kommun kan ha ett barnskyddsärende på fem år. Då förstår var och en att tjänstemannen inte får speciellt mycket rutin i ett barnskyddsärende som är oerhört känsligt för alla parter.

    Nämnas kan att i början av 80-talet så anställde allt fler kommuner socialsekreterare och socialarbetare för att ha hand om den allt mer komplicerade sociallagstiftningen. Före det så hade en kommunsekreterare hand om de få ärenden som dåtidens sociallagstiftning krävde.

    Under de senaste 30 åren har många nya sociallagstiftningar, upp mot femtontal lagar, stiftas här i lagtinget och som en, två eller något flera personer i kommunerna ska följa. Det här är också en av de tyngre orsakerna till varför vi bör ha en myndighet där personalen kan specialisera sig på olika områden.

    Också vid sjukfrånvaro och annan frånvaro bland personalen är det tryggare och säkrare då man åtminstone till viss del kan vikariera varandra.

    Av bland andra dessa orsaker så stöder centern landskapsregeringen att gå vidare med den sociala reformen i samarbete med kommunerna och dess berörda personal. Vi har redan fått starka signaler och vi vet redan att både kommunerna och personalen i stort sett ograverat är för det här. Det borde gå att genomföra i hygglig snabb takt. Sedan måste landskapsregeringen i sin tur komma emot och diskutera de ekonomiska problem som det kan bli för vissa kommuner. Med det här ekonomiska systemet så kan det bli lite dyrare för vissa kommuner och billigare för andra kommuner. Här har landskapsregeringen ett arbete att se till att det jämnas ut på kort sikt. På lång sikt tror vi att det ska reglera sig själv i och med att det bli lika om man räknar ut det på många år, men på kort sikt kan det slå lite fel. Här finns det jobb för landskapsregeringen, kommunerna och berörd personal. Detta ska nog gå att genomföra inom ett par år.

    Fru talman! Beträffande infrastruktur så finns det många intressanta uppslag. Landskapsregeringen nämner i sitt meddelande att man förordar en gemensam byggnadsinspektionsmyndighet. Vi vet att det är detta parlament som kanske har det största inflytande på byggnationen på Åland, genom lagstiftningsbehörigheten vad gäller plan- och bygglagen. Här regleras den allra största byggnadsverksamheten på Åland. På kommunens bord fins den fysiska planeringen och byggnadsordningen, som också mera i detalj reglerar byggnationen i respektive kommun. Med en gemensam byggnadsinspektionsmyndighet så skulle dessa instrument och behörighet till allra största delen kvarstå.

    Centern är lite osäker på om en enda myndighet är det mest rationella och om det finns en acceptens i kommunerna då man upplever en viss trygghet att ha inspektionen på hemmaplan och då man upplever att man vill ha beslutande nära medborgarna. Centern är således lite tveksam till detta, men motsätter sig inte till att landskapsregeringen tillsammans med kommunerna kommer överens om vad som är bäst för Åland som helhet med beaktande av särdragen i skärgård, landsbygd och stad.

    Fru talman! Inom vägförvaltningen finns den största potentialen i landskapet och Mariehamns stad. Här förordar centern främst att landskapet och Mariehamns stad går vidare med reformen med motiveringen att dessa vägbudgetar är av sådan storlek att en inbesparing vad gäller euro och cent kan vara av betydande summor. Om sedan någon lantsortskommun vill haka på så kan man gärna göra det.

    Enligt regeringens meddelande så skulle skärgårdkommunerna, mot ersättning, erbjudas att ha hand om landskapets vägar i skärgården. Centern stöder detta. Centern anser till och med att landskapsregeringen borde överväga att erbjuda landsbygdskommunerna ett liknande erbjudande. Allt i syfte att nedbringa kostnaderna.

    Inom brandväsendet finns redan en lagstiftning om samarbete som centern anser att bör förverkligas. Men det måste göras på ett sådant sätt att den frivilliga brandkåren kan, får och vill bestå.

    Vad gäller samhällsplanering så anser centern att den fortsättningsvis ska vara en kommunal angelägenhet. Dock kan en väl avgränsad del av samhällsplaneringen skötas av landskapet såsom vägar, hamnar, placering av vindkraft och andra för Åland som helhet nödvändiga etableringar. En sak som man måste komma ihåg i det här sammanhanget innan man börjar fundera lite mera konkret på juridisk planering av de större områdena, t.ex. när det gäller vindkraften, är att det inte är möjligt att planera bort rättigheterna för en markägare att anlägga vindkraft på sin mark utan att ersätta markägaren. Det har framkommit i diskussionerna att man i en plan skulle besluta var det får finnas vindkraft. Jag vill påstå, enligt grundlagen och enligt våra egna lagar, att detta inte är möjligt att göra utan att ersätta dem som inte får bygga vindkraft på sina områden. Det här torde bli mycket kostsamt för samhället om man går in för den biten.

    Hittills är det ju ett meddelande. Jag är övertygad om att landskapsregeringen tittar på de här områdena när man mera konkret går in för någon form av helhetsplanering där man planerar bort rättigheter för markägare.

    Fru talman! Centern anser att det i allmänhet är nödvändigt att klargöra de ekonomiska och de regionala effekterna före man mera konkret går vidare med utredningar och lagstiftningar. Men det är väl självklart att man gör det.

    Till sist, fru talman, så vill jag läsa upp det sista stycket på sid 20 i meddelandet som jag tyckte lät riktigt, riktigt bra. Det är en sammanfattning av det som jag själv har sagt här, kanske det är därför jag tycker det är bra. Det står så här i stycket: ” andskapsregeringen slår vakt om en utvecklad demokrati som värnar medborgarinflytande och brukarperspektiv. Landskapsregeringen anser att närheten till beslutsfattarna är viktigt för ålänningarna och att det nära samhället bidrar till ett ökat intresse för samhällsutvecklingen och ett engagemang att vilja vara med och utveckla sin hemby, hembygd eller stadsdel. Kommunstrukturen som bygger på den gamla sockenindelningen är fortfarande av stor betydelse för många ålänningar och deras identitet. Det är därför viktigt att visa på konkreta alternativ till dagens system där kommunen är en trygghetsskapande tillhandahållare av närservice som medborgarna känner att de kan påverka. Litenheten har sina styrkor men också sina svagheter. ”

    Fru talman! Man skulle kunna tro att jag själv har skrivit det här, men det vill jag nog dementera. Det är inte så. Men jag håller fullständigt med den här skrivningen, den sammanfattar ganska mycket av verkligheten. Tack, fru talman.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande. Ltl Karlsson nämnde att det var lyckosamt att sjukvården och yrkesutbildningen överfördes till landskapsnivå på 90-talet. Hur har ltl Karlsson reflekterat i den sociala gruppen när det gäller den sociala servicen? Vore inte samma modell även vara lyckosam för den här delen av samhällsservicen? Varför utesluter man den här lösningen även för socialservicen?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det där har faktiskt diskuterats. Jag håller lite med om att man kanske inte klart kan säga vad som är bäst. Det har diskuterats från begynnelsen om landskapet ska ta över det sociala, om vi ska ha ett kommunförbund eller en värdkommun eller om vi ska ha någon annan form. Jag håller med om att det här har diskuterats. Det har varit ett dilemma och det kanske inte är hundra procent klart ännu.

    En gång slog landskapsregeringen fast att det här fortsättningsvis ska vara en kommunal angelägenhet. Därför har vi i den sociala gruppen utgått ifrån det. Väljer man sedan någon gång att det ska vara en landskapsangelägenhet så är det inte något stort arbete. Det grundläggande arbetet har ju redan gjorts i arbetsgruppen.

    Regeringspartierna har beslutat att det sociala området ska vara en kommunal angelägenhet. Det fungerar också bra.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Fru talman! Ser inte ltl Karlsson en fara i att man nu vill skapa en myndighet som ska styras 16 olika kommuner, 16 olika viljor och 17 olika finansiärer eftersom landskapet betalar en stor del av den här verksamheten via landskapsandelar? Ser inte ltl Karlsson risken att det här kan bli en väldigt svårhanterad myndighet som dessutom är en väldigt stor del av det offentliga Åland? Ser inte ltl Karlsson vissa risker med det upplägg som man nu har valt från den sociala gruppens sida?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Nej, det ser jag inte. Den här myndigheten kommer att jobba likt ÅHS, samma struktur, likt ett aktiebolag där det finns ägare som beslutar om en summa pengar. Den summan bestäms i praktiken här i salen när man stiftar lagar om rättigheter för medborgarna. Sedan finns det en styrelse som ska se till att det här genomförs och de i sin tur har en stab under sig som gör det praktiska. Jag ser inte att den här organisationen som nu föreslås är ett problem. Den fungerar precis lika bra som om landskapet skulle haft hand om den. Jag ser inte några problem. Sedan kan man ju tycka vad som är bäst, men strukturen skulle bli precis densamma om man t.ex. skulle baka in det sociala inom ÅHS. Det skulle bli exakt samma struktur. Kolossen kanske skulle bli för stor om det skulle bli under ÅHS.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Landskapsregeringen uppmanar lagtinget att debattera någonting som vi inte får veta vad det är. Jag tänker på kommunernas socialtjänst. Det är uppenbarligen en myndighet. Gruppordförande Karlsson har varit viceordförande i arbetsgruppen för social sektor. Jag undrar om kommunernas socialtjänst är något som hittills inte är känt i kommunallagstiftningen, vad är det då? Vad är det vi debatterar?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Tanken är att man ska göra en lagstiftning om den sociala sektorn och den sociala tjänsten. Exakt sedan hur den lagstiftningen kommer att se ut vet ju ingen idag före man börjar lagstifta och kommer på problemen. Men det ska vara en kommunal socialtjänst där lagstiftning reglerar.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Enligt det system vi har i självstyrelsen och i kommunerna så förstår inte jag att vi diskuterar någonting annat än ett kommunalförbund, alltså en 17:e eller en 18:e kommun för Åland. Om det inte förhåller sig på det sättet, då frågar man sig: Räcker självstyrelsesystemet till att inkräkta på den kommunala självstyrelsen på ett sådant som hittills inte är känt i lagstiftningen? Det är en ganska stor fråga.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det är möjligt att det slutar med ett kommunförbund. Det har varit lite diskussion om vad som är bäst. I landskapet förekommer stor kritik mot kommunförbund, det kanske ibland inte är riktigt rätt.

    Vad man får göra enligt självstyrelselagen, och kanske till och med grundlagen i det här fallet, finns det också delade meningar om. Man bör titta på lagstiftningen efter den här debatten och se vad som är möjligt och hur man borde göra. Själva grunden för hur verksamheten ska vara har jag försökt förklara så tydligt som möjligt. Själva juridiken på toppen finns det säkert en del att diskutera ännu. Men så djupt ingående har inte arbetsgrupperna och landskapsregeringen i det här skedet gått. Nu vill man ha en debatt och sedan måste man börja titta på juridiken.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tycker också att ltl Karlsson hade ett intressant anförande. Han sade att Åland var unikt och annorlunda. Han pekade på segelsjöfarten och på specialodlingar som har lett till att vi har det så bra som vi har idag. En intressant fråga dök upp i mitt huvud; är vi dess mera unika idag? Den här landskapsregeringen levererar nästan bara blankettlagstiftning. När det kommer till strukturer så tittar man alltid hur det fungerar i Pargas och så här fungerar det här och så fungerar där. Vi är inte så unika, vi är inte så annorlunda längre enligt mitt synsätt.

    Ltl Karlsson nämnde också att centraliseringen öster och väster om oss har varit ett stort misstag. Ser inte ltl Karlsson och centern en ganska stor risk att det här reformarbetet, som vi diskuterar nu, också leder till den centralisering som han själv kritiserar på andra orter?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! I mitt anförande andades jag försiktighet att gå för snabbt framåt. Det har jag förfäktat under hela arbetet. För inte så hemskt länge sedan diskuterades ju att vi bara skulle ha en kommun på Åland. Nu har det spåret lämnats. Nu har man gått in för att man ska göra det här tillsammans med kommunerna. Är kommunerna emot det så blir det antagligen ingenting. När det gäller den sociala reformen så har jag själv många gånger varit och informerat kommuner och personal. Jag upplever att alla är för det. Man inser att det här måste göras. Skillnaden när det gäller riket och Sverige är att här på Åland ska vi göra det frivilligt. I riket gör man det med tvång, man lagstiftar om hur det ska vara. Det är en jättestor skillnad. Det unika med självstyrelsen är att vi kan göra hur vi vill. Hade vi låtit riket bestämma så hade det varit med tvång, då kanske vi hade varit högst en halv kommun idag, kanske inte ens det.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag noterade den försiktighet som ltl Karlsson ville förfäkta. Det är bra att tänka efter, åtminstone på basen av vad lagtinget har att ta ställning till idag. Jag ska återkomma till det i mitt anförande. Men att man skulle vara så försiktig att man inte skulle göra någonting, det är inte något alternativ för Ålands Framtid och det tror jag inte heller är något alternativ för centern. Försörjningskvoten visar på att vi måste göra något. Det jag saknar i det underlag som har kommit så är ju ekonomin. Vad kan man vinna i ekonomiskt hänseende på det här? Det går inte att utläsa någonstans överhuvudtaget. Jag känner en ganska stor oro över att det här underifrån kommer att leda till kommunsammanslagningar och centralisering och det är något som ltl Karlsson nu säger att inte är speciellt bra. Jag ska förtydliga det här mitt anförande, sedan får jag höra vad ltl Karlsson anser om det.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Talman! Detta med ekonomi, det är klart att det var olyckligt här en gång i tiden när man började prata om att det här ska vara någon sorts frälsare för vår ekonomi. Inom det sociala området har man insett att det kommer att kosta ungefär lika mycket. Däremot finns det många andra fördelar, i huvudsak de som jag nämnde i mitt anförande.

    Man pratar ofta om att vi måste göra någonting åt försörjningskvoten. Ibland blir jag lite fundersam över de orden. När man har äldre så måste de skötas oberoende var de är. Barn ska lära sig läsa oberoende var de bor. Det kan hända att man med försörjningskvoten menar att det betyder sämre service, men då borde man säga det också. Det är jättesvårt att krympa kostnaderna genom att t.ex. ha ett åldringshem på Åland. Det blir inte billigare för den skull.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carita Nylund, replik

    Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande. Jag reagerade positivt på ledamotens kommentar om att det var ett lyckat beslut att lyfta ÅHS och gymnasieskolan till landskapsnivå. I obundnas valprogram 2011 så nämnde vi när det gäller att behålla välfärden i samhällsservicereformen att man skulle lyfta den sociala sektorn till landskapsnivå. Det har sedan inte funnits stöd för detta i det här arbetet. Vi stöder absolut det här meddelandet och den form som man nu förespråkar, det vill jag vara tydlig med.

    Tolkar jag det rätt att centern nu är öppen för diskussion när det gäller att föra den sociala sektorn till landskapsnivå?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag har svårt att göra mig till talesman så här rakt upp och ner för detta. Från begynnelsen så diskuterades just frågorna om landskapet, kommunförbund eller värdkommuner ska ha hand om den sociala sektorn. Det förekom olika åsikter, men någon gång måste landskapsregeringen sätta ner foten och då sade regeringspartierna att den sociala sektorn ska vara en kommunal angelägenhet. Det var man överens om och det är så som man har jobbat. Den här overheaden är inte speciell svår att förändra, om det är så att regeringspartierna vill det. Nog kan centern vara med och diskutera detta, det är inte någonting som är hugget i sten. Men det var den överenskommelse som gjordes och den har man fortsatt att jobba på. Om man vill att landskapet ska ta över den sociala sektorn så då måste man ta en diskussion om detta. Vi är inte emot sådana diskussioner, bara det sköts öppet och rätt.

    Ltl Carita Nylund, replik

    Vi stöder också den här överenskommelsen som man har gjort i landskapsregeringen. Det är ändå positivt att centern är öppen för diskussion. För som sagt, vi har också stött den modellen från början, så det är tacksamt.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Talman! Centern är alltid öppen för diskussion, bara man gör det på ett ärligt och naturligt sätt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag har också svårt att se fördelarna med att EU reglerar formen på gurkor. Jag har svårt att se fördelarna på den nivån av beslut. Jag tyckte inte riktigt om när ltl Runar Karlsson var raljerande om broilerpolitiker och nedvärderade beslut som tas ut längre bort. Jag tycker det är viktigt att frågor om krig och fred, miljöfrågor och organiserad brottslighet kräver övergripande beslutsorgan annars kommer vi inte att lyckas bra i de här frågorna, vilket jag tycker är viktigt att lyfta fram.

    Ltl Karlsson sade att sammanslagningar på andra håll kommer att bli ett gigantiskt misslyckande och flera undersökningar visar på det. Det viktigaste är hur man gör det.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! De senaste håller jag absolut med om, det är hur man gör det. Detta försöker regeringen och regeringspartierna göra på ett sådant sätt som vi från centerns sympatiserar med och som vi tycker att är rätt.

    Sedan detta med beslutsnivåer, där är vi också överens om att de globala frågorna ska beslutas i första hand av världen sedan går det ner till EU, sedan ner till Norden och kanske till och med ner till länder, självstyrelser och kommuner. Hierarkin är på det viset att frågor som berör människors vardag så där ska besluten tas så nära som möjligt av de kommunala beslutsorganen, den lägsta beslutande instansen. De globala frågorna ska beslutas om globalt. Men när man börjar komma in på detaljer som rör människors vardag så tycker vi inte det är bra när besluten inte tas nära människorna. Det finns ju erfarenheter av detta sedan vi gick med i EU.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Tack för det klargörandet.

    När det gäller gigantiska misslyckanden med sammanslagningar så finns det också undersökningar som visar på motsatsen, att det går att lyckas att göra det på ett bra sätt. Frågan är bara hur man gör det. En viktig sak att komma ihåg i det sammanhanget är att många av de undersökningar som har gjorts idag gäller att titta på hur utvecklingen blir efter sammanslagningen kontra hur det var före. Det är egentligen ett fel sätt att undersöka, man borde titta på hur det skulle ha sett ut med den gamla strukturen och hur ser det ut med den nya. En sammanslagning eller förändring av någonting har ju skett på grund av att det har funnits ett behov av att förändra eftersom den gamla strukturen inte har fungerat. Jag ville bara poängtera att de här undersökningarna är viktiga att titta på med rätta ögon.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det är svårt att jämföra hur det skulle ha varit och inte skulle ha varit. Vi har i alla fall facit hur det är på Åland. Trots att befolkningen i skärgårdskommunerna minskar så finns det en hygglig livskraftig skärgård, det finns en livskraftig landsbygd och det finns en stark stad. Den strukturen är nog unik i världen. Överallt har skärgården och landsbygden tömts. I Sverige bor det knappast någon alls kvar i skärgården, i alla fall hemskt få. Skärgården måste vi värna om. Det är en styrka att ha en levande skärgård, fast man tycker ibland att det är ganska dyrt med transporter och sådant. Totalt sett så är det bra för Åland, precis samma sak är det när det gäller jordbruket som kostar en del pengar. Men totalt sett är det en ekonomisk styrka och ett sätt för folk att flytta in och återflytta hit. Vi måste se det som en helhet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Ltl Karlsson tog upp vägförvaltningen. Jag förstår tankarna om att man skulle slå ihop vägförvaltningen mellan kommunerna och landskapet i skärgården där det är väldigt avgränsade områden. Sedan sade ltl Karlsson att centern skulle vilja slå ihop landskapets och kommunernas vägförvaltning i landsbygdskommunerna på Åland. Han menar att det ska spara pengar. Jag skulle gärna vilja höra en liten utveckling av detta. Att göra på det viset ser jag en del problem i.

    Men i skärgården så finns det kanske en möjlighet att göra på det viset.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag vet inte om jag uttryckte mig otydligt eller om ltl Sundblom inte riktigt hörde eller förstod vad jag sade. Vi stöder det arbetet som har gjorts, vi har en idé om att det i första hand är Mariehamn och landskapet och kanske Jomala som skulle ha en gemensam förvaltning. Skärgården skulle få göra precis som man säger här, att man får ta över vägunderhållet. Då skulle man också erbjuda de andra kommunerna att göra likadant som i skärgården, t.ex. skulle Hammarland få överta landsvägarna i Hammarland. Det finns en tjänstemannastab som skulle kunna sköta om det, om man låter de privata sköta vägarna så är det inte speciellt mycket jobb. Vi vet att kommunerna sköter sina kommunala vägar oerhört billigt idag genom att anlita den arbetskraft som finns nära kommunerna och genom att konkurrensutsätta små bitar så att det blir konkurrens. Jag vill påstå att de kommunala vägarna förhållandevis sköts billigare idag än vad landskapet sköter sina små vägar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag vill också tacka ltl Karlsson för ett bra anförande. I allt väsentligt har jag samma perspektiv på det här som ltl Karlsson. Jag är också vad man kunde kalla subsidiaritetsextremist. Jag vill att man beaktar småskaligheten och närdemokratin. Men man får inte vara dum och inte se att man måste göra vissa förändringar för att kunna bevara just det här perspektivet och där håller jag också med ltl Karlsson. Jag går också gärna i Gustaf Erikssons fotspår och är lite småtokig eller i Olle Lindströms fotspår eller någon annan pionjärs fotspår som kanske har kallats bromskloss men i själva verket har varit progressiv när man har gjort så här.

    Det bådar gott att lagtingets största parti har den här inställningen. Jag vill kalla den för progressiv, inte för konservativ eller bromsande och det är det perspektivet som jag tycker att vi ska ha i det här arbetet som kommer att kräva rätt så stora förändringar.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Det känns skönt att obundna tycker likadant. Säkert tycker alla regeringspartier så. Regeringen skriver, som jag läste upp, oerhört bra och sympatiskt. Jag vet att vi regeringspartier är överens, sedan finns det förstås nyansskillnader, vi är fyra partier och det är klart att det ska finnas nyanser. Jag tycker att vi hitta en gemensam linje. Man kan tycka vad man vill om det här som man lägger fram men det är historiskt. Det är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för ålänningarna. Saken är klar.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att i allt samhällsförändringsarbete beakta arvet och ge den tyngd det förtjänar, vara sakkunnig om historien och var vi kommer ifrån. Om vi skulle befolka Åland idag, komma hit helt bortifrån och det skulle inte finnas en enda människa här då skulle vi tänka på ett helt annat sätt. Ofta är detta sätt något förhärskande för utomstående förståsigpåare som till en början inte alls förstår hur man tänker på Åland. Men sedan efter en tid så börjar man förstå sig på finheterna som kanske inte står i något bokslut när det gäller småskaligheten, närhet till beslutsfattande och de alla plantskolor som finns tack vare alla extra platser vi har tack vare vår småskalighet och höga upplösning. Det är viktigt att förklara just det här arvet. Jag tyckte att det var ett bra citat som ltl Karlsson läste upp ur meddelande där man försöker förklara det här.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det är inte så mycket att kommentera när vi håller med varandra. Jag avslutar med; för att kunna se framåt så måste man också se bakåt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Målsättningen med samhällsservicereformen är en trygg välfärd för alla ålänningar med siktet inställt på framtiden. Det kräver ett fast grepp om den samhällsekonomiska utvecklingen. Med samhällsfinanserna i skick tryggar vi en kvalitativ samhällservice, kvaliteten i vård, skola och omsorg är högt prioriterad. Effektivering av vår förvaltning och strukturändringar i serviceutbudet måste till för att vi ska trygga välfärds-Åland på sikt.

    Liberalernas utgångspunkt när det gäller en samhällsreform är att mäninskors behov av samhällsservice ska tillgodoses på ett kvalitativt och effektivt sätt. Vi måste komma till en situation där den gemensamma sektorn samarbetar och drar åt samma håll och där gränser inte upplevs som hinder. Den demografiska utvecklingen tillsammans med snävare ekonomiska ramar ställer också krav på förändring och nytänkande.

    Liberalerna vill garantera att samhällsservicen ges nära människor. En samhällsreform ska inte utformas så att avståndet till t.ex. daghemmet blir längre än idag, fortsättningsvis ska vägplogning och sophämtning ske där människorna bor och vi sak väl hand om våra äldre.

    Vi har talat om en samlad servicenivå och en närservicenivå. På den samlade servicenivån samordnas sjukvård, gymnasiet, socialvård, tekniska tjänster så som vägar, avfall och planering. En del tjänster kan med fördel skötas av samhällsägda bolag och en del tjänster av privata entreprenörer.

    Det är viktigt att den kompetens och det välfungerande system som finns i kommunerna tas tillvara i reformarbetet.

    Liberalerna förespråkar att socialvårdens smala områden, som barnskydd, handikappservice, missbrukarvård, specialomsorg och utkomststöd samordnas på samlad servicenivå.

    Målsättningen är också att de tekniska tjänsterna samordnas på samlad servicenivå, t.ex. gemensam väghållning 2015, digital agenda, e-förvaltning samordnas på samlad servicenivå 2015, ekonomihanteringssystemet för det offentliga Åland gemensamt 2015.

    Talman! Inledningsvis citerade jag liberalernas senaste valprogram. Det var ett direkt citat från liberalernas valprogram. Landskapsregeringens linje följer i stort samma tankegångar. Där får vi vara nöjda.

    Några ord om metodiken, som för övrigt får kritik på insändarplats idag, trots lovorden inledningsvis.

     Vi är alla enig om att samhällsservicereformen är en av den här mandatperiodens viktigaste fråga, men vi ifrågasätter majoritetens tillvägagångssätt och marginalisering av lagtinget.

    Vi fick besked om ett meddelande till lagtinget under vårsessionen. Från liberalernas sida hade vi beredskap och vilja. Vår styrelse var kallad förra veckan med kort varsel för att kunna diskutera meddelandet, linjedragningarna och förslagen på ett sakligt sätt. Så sent som i måndagseftermiddag fick vi ta del av meddelandet, idag blir det debatt. Det kan inte betraktas som ett vidare seriöst tillvägagångsätt. I regeringens handlingsprogram kan man läsa följande: ”Eftersom reformen kräver en stor samsyn och förståelse i samhället är det viktigt att alla partier deltar i reformarbetet. Landskapsregeringen föreslår därför att en parlamentarisk kommitté tillsätts”. I fråga efter fråga frångår landskapsregeringen sina intentioner när det gäller att inkludera hela lagtinget. Det står naturligtvis majoriteten fritt att agera på detta sätt men det är varken sympatiskt eller demokratiskt.

    Några ord om de konkreta förslagen. En samlad nivå för den sociala sektorn har liberalerna länge arbetat för. Redan i slutet av 90-talet skrev vtm Viveka Eriksson en hemställningsmotion om ett ÅSOF, Ålands social- och omsorgsförbund. Behovet och nödvändigheten vet vi alla, så det tänker jag inte upprepa. Liberalerna tror inte på den föreslagna styrningsmodellen, en omskrivning av ett kommunalförbund, som ska styra hela socialvården. Vi vill att man analyserar modellen en gång till och att man alternativt ser på huvudmannaskapet. Kanske socialvården ska vara på landskapsnivå? Det har varit politiskt låsta positioner vilket har låst processen. För det första står det i handlingsprogrammet; inga behörighetsöverföringar till landskapet. För det andra säger vissa politiska partier att man överhuvudtaget inte kan diskutera kommunsammangående. 

    I det här skedet vill man lämna äldreomsorg utanför. Jag har sympatier för att man måste dra gränser någonstans, samtidigt finns det stora humanistiska och ekonomiska vinster att också se på äldreomsorgen. Vi kunde unna alla äldre ålänningar att både ta del av hemrehabilitering och en bra närståendeservicenivå.

    Beträffande en gemensam samhällsplanering, en samordnad byggnadsinspektion, en gemensam vägförvaltning och en samordning av brand- och räddningsväsende så är de principer som liberalerna stöder. Vi tycker dock att det ska vara en gemensam vägförvaltning för hela Åland och inte att man särskiljer fasta Åland och skärgården. Vi ser gärna också att man tittar på bolagisering, dvs. att man utformar det som ett samhällsbolag.

    När det gäller en gemensam samhällsplanering så kan liberalerna säga, som ltl Danne Sundman brukar säga; vad var det vi sade? I 20 år har liberalerna pratat om vikten av en gemensam samhällsplanering. Nu har det politiska varvet gått hela vägen runt. Nu står vi här och vi ser vi vidden av att ha strukturer för samhällsplaneringen.

    När vi i liberalerna har diskuterat en samhällsservicereform så har vi också tittat på ett gemensamt fastighetsbolag. Där måste man också dra gränserna någonstans. Vi ser stora vinster i att samordna byggande, drift, energifrågor, disponentverksamhet och avfallshantering.

    Några ord om ekonomin. En delorsak och det som knuffar reformarbetet framåt är ekonomin. Från liberalernas sida anser vi att det är ett kardinalfel att inte samtidigt reformera ekonomin, att landskapsandelssystemet inte är utvärderat och att man inte har en riktning på finansieringsbiten. Vår uppfattning är att man försatt en gyllen chans när man inte satt mera krut på den möjligheten som finns inom landskapsandelssystemet genom samarbetsunderstödet, man skulle ha väst och tydliggjort det instrumentet. Vi skulle då ha haft en värdefull parallellprocess ute i kommunerna på gräsrotsnivå. Det tycker vi verkligen är synd.

    Också några kommentarer om debatten som har varit inledningsvis. Det är kanske inget drömprojekt politiskt att göra en sådan här reform. Det är ingen som tycker att det här är speciellt roligt, men det är nödvändigt. Det gäller för Ålands lagting att försöka vara proaktiv istället för reaktiv. Vi har vårt småskaliga samhälle som vi ska värna väldigt starkt om och rädslan för centralisering finns. Men gör vi ingenting och gör vi inget i klokt så kommer ekonomin att tvinga oss till hårda bud och hård centralisering.

    Liberala lagtingskollegor kommer att ta upp specifikt garantilagen och den digitala agendan i särskilda anföranden.

    Det var några grova penseldrag, allmänna åsikter och principer från liberalernas sida. När beslut fattas i den här processen dyker genast en armada av nya frågetecken upp. Konkretisering och en djupare debatt får vi när vi har en budget för 2014 att ta ställning till samt när lagstiftning föreslås och penetreras i lagtinget. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Ltl Sjögren var mycket skeptisk till förslaget om en kommunal myndighet som skulle kallas kommunernas socialtjänst. Själv talar hon för liberalernas modell som hon kallar en samlad servicenivå. Det skulle vara viktigt att veta vilken nivå det är. Är det landskapsnivån, är det en kommunal nivå eller är det en regional nivå?

    Sedan kritiserar ltl Sjögren det här meddelandet och förslagen för att de inte kan ge konkreta och exakta ekonomiska kalkyler. Jag skulle vilja veta på vilket sätt den samlade servicenivån ekonomiskt skulle vara att föredra framom de förslag som kommer fram här i meddelandet?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Liberalerna anser att man bör samla de här olika servicenivåerna. Vi ger mycket beröm åt den grupprapport som ltl Sundback har varit ordförande för. Det vi funderar på och ber majoritet att tänka ett varv till på är just styrningen och huvudmannaskapet som för övrigt också ifrågasätts av majoritetspartierna, av obundna och centern här senast. Inte har vi några ekonomiska uträkningar. Det är landskapsregeringen och majoriteten som är skyldiga att ta fram detta. Det som vi sade och har sagt hela tiden är att man skulle ha satt mycket krut på samarbetsunderstödet till kommunerna. Väss det instrumentet, då skulle vi redan ha haft en parallellprocess på gräsrotsnivå. Även i det systemet skulle det ha funnits ekonomiska morötter, inte bara piska så att man minskar landskapsandelarna.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag förstod att liberalerna länge har arbetat med den här samlade servicemodellen. Jag får ännu inte klart för mig om det här gäller regional nivå, kommunal nivå eller landskapsnivå? Jag tycker att det skulle vara klargörande att få veta det. Jag konstaterar att man inte har några ekonomiska kalkyler eller slutsatser att dra av den här samlade servicemodellen.

    Sedan förstår jag inte detta med att man pytsar ut pengar i form av samarbetsmedel. Det har ju inte lyckats förut. Vad jag förstår på liberalerna så vill man spara ännu mera i årets budget än vad majoriteten vill, med det här verkar gå på tvärs med den viljan.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Kan vi inte vara överens om att man måste göra vissa investeringar för att man ska nå effektiveringsmål? Det är precis det som vi har pratat om. Istället tar man bort landskapsandelar och slår undan benen för kommunerna. Se hur det är i Mariehamn, vi har inte råd att investera mera.

    När det gäller en samlad servicenivå så har vi hela tiden pratat om att vi behöver få ihop socialvården, vi behöver få ett tak. Det vi ifrågasätter nu är styrningen. Ledord för liberalerna har varit kompetens inom socialvården och en likabehandling för ålänningarna, det har varit övergripande. Vi har sagt att man har försuttit en chans när det gäller att ge ekonomiska morötter till kommunerna för att få ihop sina verksamheter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Vad förvånad man blir att liberalerna gruvar sig över processen. Är man inte nöjd med matchresultatet så borde man ju spela på ett annat sätt och inte ifrågasätta reglerna, som vi alla är överens om. Vi har parlamentarism och vi har befintliga strukturer i vårt samhälle.

    När det gäller sammansättning av breddgrupperna så är det ju fel att säga att alla som kommer från kommunerna är offentliga representanter. Det är inte jag själv fast jag är kommunstyrelsens ordförande, jag representerar ju mina väljare, jag är företagare och föreningsmänniska liksom alla andra i de grupperna där det också ingår ledande liberala företrädare som kunde ha berättat vad som har sagts på breddgruppsmötena. Dessutom vill jag påpeka att alla rapporter och all fakta som har tagits fram har ju funnits på Internet från första dag när det har blivit klart på reform.ax. Det finns ingenting som inte är känt, annat än den parlamentariska prioritering som landskapsregeringen nu gör och föreslår att man ska gå vidare med. Man säger inte ens hur utan man vill lyssna på lagtinget och återkomma i budgeten hur exakt man ska göra. Kan man bli mer öppen än så här?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Är det någon som svänger kappan mera efter vinden i den här frågan än ltl Danne Sundman? Jag skulle vilja ha sett samma reaktion om Sundman hade suttit i opposition. För det första citerade jag handlingsprogrammet där man säger att det ska vara en parlamentarisk kommitté. För det andra så citerade jag en insändare. Jag trampade visst på en öm tå, ltl Sundman.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Inget ont om insändaren. Den debattören ska ha en eloge för sitt engagemang i den frågan. Jag bara kommenterade en detalj som jag inte håller med om i den här insändaren och det var att alla i breddgruppen är offentliga representanter, det stämmer ju inte. De är representanter för hela det åländska samhället.

    Sedan när det gäller att svänga kappan efter vinden så har du en väderkvarn eller ett vindkraftverk så måste du rikta det därifrån det blåser för att ta vara på energin. Jag erkänner gärna att jag ändrar mig. Skulle jag ha fått vara så här delaktig i en process när jag hade varit i opposition så skulle jag ha varit mycket nöjd med resultatet. Lika har jag också många gånger varit nöjd i opposition när liberalerna har regerat, senast till exempel. När vi var delaktiga så var vi nöjda. Det är inga konstigheter.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag tycker att ltl Sundman ska skriva en svarsinsändare på den kritik som finns i bladet idag.

    Jag var kritisk mot lagtingets delaktighet och det var det som jag citerade ur handlingsprogrammet. I del efter del säger man att det ska finnas parlamentariska kommittéer; i kortruttsutbyggnationer och i samhällsservicereformen. Nå, vi står inför fullbordat faktum. Vi har haft en öppen och konstruktiv dialog där vi pekar på saker som vi tycker att är bra och saker som vi vill att man ska tänka på ett varv till. Var ska vi annars framföra detta? Inte i en parlamentarisk kommitté i alla fall.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Jag kan ha vissa sympatier för uttalandena om att tiden för förankringen i partierna har varit knapp. Det har jag faktiskt också sympatier för. Jag har också uppfattat att liberalerna genom sin ordförande, trots den knappa tiden, ändå har gett sitt stöd här i debatten idag för de områden som vi har ringat in att ta ytterligare steg framåt. Det tackar jag för, det har varit viktigast för mig att höra.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Visst har vi gett stöd. Ganska långt i mitt anförande citerade jag liberalernas valprogram. Vi har gett grönt ljus för de här tekniska delarna och samtidigt så mycket grönt ljus som vi kan ge. Vi ser inga detaljer ännu, vi har ingen ekonomi och vi har ingen lagstiftning, men tankegångarna stöder vi. Vi förbehåller oss rätten till att sedan kritisera när det kommer budgetmoment och när det kommer lagstiftning. Vi vill att man ser ett varv till på den sociala sektorn. Vi tror inte på ett kommunförbund till. Vi tror att det bara blir pannkaka.

    Minister Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är precis just det som är tanken med det här meddelandet, att vi får en reflektion från lagtinget om just de områdena som vi har valt, alltså vad vi går vidare med. Vi kommer att beskriva hur man går vidare i ett senare dokument i budgeten. Allt det som sägs här idag kommer vi att ta till oss och vi kommer att värdera hur vi ska hantera det. Jag tackar för det här. Det var väldigt bra synpunkter. Jag har också sympatier för den här knappa tiden, med jag tycker ändå att liberalerna har gjort ett bra arbete med att säga vilka områden man ska gå vidare med. Tack för det.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Liberalerna är ett stort parti. Vi kanske är det enda partiet som faktiskt är jämt utspritt över hela Åland. Det här är en svår fråga för liberalerna. Vi har vänt och vridit på den frågan och vi har olika åsikter om vad som är bäst. Det här har vi kunna samla oss till, det här tror vi på. Vi ger landskapsregeringen mandat att fortsätta på det här, vad det nu sedan är värt.

    Sedan kan jag tycka att det skulle ha varit smart att ha haft en parlamentarisk kommitté.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Roger Jansson

    Tack, fru talman! Hur konservativt är lagtinget? Hur låsta i ett traditionellt kommunalt organisationstänk är våra massmedier? Hur öppet är medborgarna för betydande förändringar i samhällets organisation? Höjer sig landskapsregeringen tillräckligt högt över Åland för att ha en god överblick vad som är bäst för landskapet? Hur rädda för betydande förändringar är vi alla?

    Debatten här idag och i morgon om landskapsregeringens meddelande om samhällsservicereformens första stapplande steg kommer att ge några besked om det. Möjligen kommer den att visa att förändringsviljan som vanligt är relativt svag, att rädslan för att våga tänka utanför boxen inte är så stor och att det blir stora svårigheter att rationalisera, effektivera och förbättra samhällsservicen i landskapet.

    Den största omorganisationen som genomförts av samhällsservicen på Åland har vi nu 20 år bakom oss. De två kommunalförbunden Ålands folkhälsoförbund och Ålands vårdförbund slogs 1.1.1994 ihop med landskapets centralsjukhus till Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS. Idag en organisation med nästan 1 000 anställda och en årsomsättning på 80 miljoner euro.

    Efter 10 år av diskussioner och 5 år av detaljutredande beslöt lagtinget att landskapet skulle vara huvudman för den organisationen. För det kan vi idag vara mycket glada. Landskapet har genom självstyrelselagsreformen, som trädde ikraft 1993, haft råd att betala för de betydande ekonomiska utmaningar som hälso- och sjukvården haft under dessa 20 år. Om det hade blivit en kommunal organisation som en stor minoritet då eftersträvade, så hade nog flera av våra små kommuner idag gått på knä under den stora kostnadsbördan.

    Nu står vi i startgroparna för vårt nästa steg i omorganiserandet av den service som vi har gemensamt ordnad på Åland för våra medborgare.

    Det bör stå klart för alla att vi idag är överorganiserade! I meddelandet står skrivet att vi har 110 stycken beslutande kommunala organ på lilla Åland och att vi i dessa har kostnader om 166 miljoner euro per år cirka 1 600 anställda. Till det kommer landskapsregeringens förvaltning och olika organ som är ännu större än så.

    Om vi lyfter oss i en tänkt helikopter högt över Åland så kan vi knappast göra annat än förundra oss över denna överorganisation, över allt det dubbelarbete som görs inom arbetsplanering, arbetsledning och administration. Vi förundras över att när kunskapen om detaljerna i svåra frågor finns på punkt A men inte på punkt B, så görs jobbet och besluten ändå på punkt B. Vi förundras över att det sitter folk i kontorsrum och mötesrum på bara några kilometers avstånd från varandra och tampas med exakt likadana frågor men ofta kommer de till t o m till olika lösningar efter långa och resurskrävande utredningar. Vi förundras över att det lilla ö-samhället därnere har råd med ett sådant resursslöseri. Men samtidigt gläds vi över hur väl skött det mesta ändå är, fastän väldigt dyrt.

    När vi landat från vår luftfärd tänker vi förstås att folket därnere kunde ha gett sina medborgare samma goda service på ett kostnadseffektivare sätt, på ett rättvisare sätt och på ett kunnigare sätt om de skulle minska på antalet beslutande organ, på antalet chefer på massor av olika nivåer, på alla dubbelinvesteringar i hus och maskiner, på antalet möten i samma frågor m.m.

    Vi beger oss till lagtinget den 6 juni 2013 för att få reda på varför man inte gör just det.

    Välkomna! Vi kan ha 16 kommuner. Vi kan ha 12 kommuner. Vi kan ha 4 kommuner. Eller vi kan ha 0 kommuner! Det sämsta alternativet är att slå ihop de 16 kommunerna till en kommun! Bäst är kanske att ha 0 kommuner, eller 3-4 stycken. Låt mig förklara!

    Det viktigaste är att vi ordnar servicen till medborgarna så effektivt som möjligt. Det gör vi inte alls idag. I Vårdö säger man då, eller i Geta, i Lemland eller i Eckerö – men vi klarar oss, vi ger en bra service som är nära medborgarna och så samarbetar vi med grannkommunerna när vi behöver.

    Jo, det är sant. Men vem betalar? Betalar ni själva för den servicen och de systemen? Eller är det någon annan som står för en stor del av kostnaderna? Och vem är då det? Och varför? Det är bra frågor. Tänk på dem. Och tänk om de andra, de som betalar, plötsligt en dag inte har råd. Eller säger ifrån – nu kan vi eller vill vi inte betala mera för andras guldkanter. Vad gör alla de förnöjda kommundirektörerna och kommunpolitikerna då? Ja, det blir mera att spara och gneta, det blir sämre service, det blir uppsägningar, det blir rättsosäkert, det blir för åldringar och handikappade att flytta till en kommun där de får servicen. Kan vi acceptera en sådan utveckling?

    Fru talman! Vi står idag vid ett större vägskäl än då vi på 1980-talet såg att hälso- och sjukvården skulle utvecklas i en sådan riktning att vi inte mera skulle klara oss med dåvarande splittrade organisation. Nu är det vår skyldighet att som folkvalda medlemmar i Ålands lagting agera för att fatta kloka beslut.

    Dagens debatt och landskapsregeringens meddelande måste bli vägvisaren till hur Åland ska organiseras effektivare, rättvisare och förnuftigare. Vi får lov att vara nytänkande, beakta vad som är bra på Åland, vad som fungerar bra på Åland och behålla det, men i den organisationsform som vi tror att kan bli effektivare.

    Den kanske effektivaste modellen är noll kommuner. Eller rättare sagt fyra funktionskommuner, inte primärkommuner eller geografiska kommuner, utan fyra funktionskommuner. Den första har vi redan, som om 6 månader firar sitt 20-årsjubileum, ÅHS. Det är ett funktionsorgan för Ålands hela hälso- och sjukvård.

    En andra funktionskommun kunde vi ha för socialvården – meddelandet visar på ett ganska stort steg i den riktningen. Omsorgen om de äldre och barnen kunde komma in senare. Alternativt kunde vi överväga att föra in äldreomsorgen under ÅHS och barndagvården under den tredje formen av funktionskommun, utbildningen.

    En tredje funktionskommun kunde vi således ha inom utbildningen. Kommunernas grundskolor, landskapets gymnasiala och yrkesutbildning, kulturen och idrotten samadministrerade.

    En fjärde funktionskommun kunde ha hand om all teknisk service i landskapet, all infrastruktur som samhället ska hantera, på egen hand och i samarbete med det privata. Meddelandet innehåller ett första tankegods för att beträda den vägen.

    ÅHS styrs idag och finansieras av landskapet. Lagtinget och landskapsregeringen styr inte detaljer eller det dagliga arbetet. ÅHS fungerar långt självstyrande inom av oss givna ramar.

    För att styra och finansiera de tre andra funktionskommunerna kan flera olika lösningar sökas: Nuvarande kommuner kan ha en roll i en styrmodell. Alternativt kan funktionskommunernas styrande organ utses av folkvalda församlingar. Finansieringen igen kan t.ex. skötas genom att nuvarande kommunalskattesystem ersätts av ett hela landskapet omfattande skatteuttag styrt av lagtinget.

    Fru talman! Detta exempel visar moderaternas frimodighet, öppna sinnelag och utvecklingsvilja för att få bästa och förnuftigast möjliga samhällsorganisation i landskapet. Vi hoppas att det tankegodset kan vara med som en del av den diskussion om delåtgärder som nu skisseras upp i landskapsregeringens meddelande om samhällservicereformen.

    Vi stöder fullt ut regeringens skisser på de förändringar som nu föreslås och som innebär att vi i lagtinget inom år 2013 ska besluta om att inleda, så att de kan träda i kraft år 2015 redan. Tiden från idag fram till hösten och årsskiftet behövs för att vi alla, regering och opposition, kommuner och medborgare, partier och andra berörda - tillräckligt och demokratiskt fullödigt ska kunna genomlysa och diskutera de olika konkreta förslagen.

    Att år 2014 börja konstruera den nya myndigheten Kommunernas Socialtjänst utgående från den sociala arbetsgruppens förslag är bra för hela sociala sektorn exkluderat äldre- och barnvården. Att samtidigt implementera tre av infrastrukturarbetsgruppens förslag om ny planeringsorganisation och så är det Habo och så ser på inifrån en lagstiftning, gemensam byggnadsinspektion och gemensam vägförvaltning är förnuftigt. Att fortsätta samordningen av brand- och räddningsväsendet inkluderande befolkningsskyddet och att gå vidare med förslagen om den digitala agendan ger oss sammantaget mera arbete under 2014 än vad vi är beredda på. Men vi måste börja för att komma framåt, för att inte stampa på stället eller gå bakåt.

    Avslutningsvis, fru talman, alternativet en kommun på Åland är riktigt dåligt av det skälet att vi då skapar två lika stora och politiskt tunga organ i landskapet med å ena sidan lagstiftaren och övervakaren, lagting och regering, och å andra sidan ett kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Vi kan nog räkna med att i längden så blir maktkampen mellan dessa ungefär lika stora folkvalda församlingar förödande för landskapets utveckling. Kampen om var den egentliga beslutsmakten ligger kan bli som en våt trasa över samhällsutvecklingen på Åland. Förslaget om en kommun bortser helt och hållet från att Åland på den statliga nivån styrs av självstyrelsen. Förslaget om en kommun är knappast heller bra för den regionala balansen i landskapet.

    Gotland är numera en kommun, men den statliga nivån styrs från Stockholm. Så där fungerar det. I resten av Sverige med sina storkommuner och landsting är det lika. Också i riket fungerar de nya storkommunerna under statlig reglering styrd av riksdag och regering.

    På Åland skulle kommunen styras från centralorten Mariehamn-Jomala. Men också den åländska staten skulle styras från samma ställe, men från en annan byggnad och i maktmässigt konkurrerande organ. Det skulle bara inte fungera.

    Däremot är det bra att stadens tjänstemannaledning tänkt till och sagt vad de tycker. Det ska de fortsätta med alldeles fritt. Men för Mariehamns del, liksom för övriga kommuners del, är det nu under hösten de folkvalda politikerna och partierna som representanter för folket, som måste formulera sina tankar och sin vilja. Och då måste de se tillräckligt långt fram, man måste se till medborgarnas behov i varje del av Åland och man måste se Åland som en helhet, liten men naggande god.

    Landskapsregeringens meddelande om samhällsservicereformen stakar ut en riktning för omorganisering av Åland till större effektivitet, kostnadsmedvetenhet, kvalitet och rättssäkerhet i samhällsservicen. Den kan fungera med 16 kommuner, men efterhand som strukturreformen fortsätter kommer det att bli naturligt med färre kommuner.

    När denna process kombineras med kortruttsmodellen för skärgårdens trafiksystem som vi ska besluta om i höst, blir det ganska naturligt att ett samgående mellan Kökars, Sottungas, Föglös och kanske Kumlinges förvaltningar blir aktuell att diskutera ute i de kommunerna och här i lagtinget. Motsvarande insikt kommer sedan på fasta Åland.

    I slutändan kommer vi att ha färre kommuner eller kanske, som jag här redogjort för, noll kommuner. Men istället fyra funktionskommuner. Låt oss tillsammans kliva på tåget som lämnar stationen i slutet av 2013. Men före det ska vi alla upp i helikoptern. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Med all respekt för vtm Janssons anförande så måste jag säga att det var högst förvirrande. Vi kunde ha 16 kommuner, men allra bäst var kanske att inte ha någon kommun alls och sedan kunde vi ha fyra funktionskommuner. Det förblev oklart vilken linjen är. Jag kunde tidvis följa resonemanget, men jag kan inte komma fram till de fyra funktionskommunerna efter det här anförandet. Vem ska ansvara för helheten, för alla dessa fyra funktionskommuner? Vem?

    Dessutom är jag rädd att det mera är uttryck för någon slags funktionalism än demokratisk struktur och det är helt skilda saker.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag skulle gärna ta med ltl Barbro Sundback upp i min helikopter. Där syns det väldigt tydligt hur vi har det organiserat idag. Där syns det också väldigt tydligt vad som kanske vore idealet. Landskapsregeringens förslag nu till samhällsservicereform, med de utstakade förändringarna, kan vara en väg mot fyra funktionskommuner. Det kan vara en väg mot färre kommuner. Blanda inte ihop funktionskommuner med de geografiska primärkommuner som vi har idag. Det är två helt skilda begrepp. Man borde kanske inte tala om funktionskommuner, utan jämföra med ÅHS som fungerar för hälso- och sjukvården som en organisation för hela Åland. Jag föreslår att man kan överväga tre likartade organisationer. Huvudmannaskapet är öppet i den diskussion som vi ska föra framöver.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag kommer gärna med i helikoptrarna. Jag behöver nog faktiskt inte dit upp för att kunna tänka i de här banorna. Det syns nog inte var kommungränserna går eller någonting annat när man är där uppe i luften. För övrigt är det mycket vackert att flyga över Åland.

    När det gäller funktionskommunerna så tycker jag nog att det tarvar en bättre presentation. Hur ska funktionskommunerna uppfylla kraven på närdemokrati som vi har och att det verkligen är småskaligt och att man får likvärdig behandling? Vem ska ta helhetsansvaret för dessa tre funktionskommuner? Eller ska de styras av några experter bara för att man tror att då blir det bra och billigt? Jag tycker det är så väldigt otydligt vad FS vill, när man försöker konkretisera det där och inte bara prata så där i allmänna ordalag. Det är helt klart att det kolliderar med den nuvarande strukturen.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! På den tiden som vi hette FS så kanske vi tänkte mera konservativt också. I det anförande som jag just höll så tittade jag långt fram. Jag försökte vara nytänkande och konstruktiv. Vill man inte förstå så förstår jag att man inte förstår. Jag sade så här: ”För att styra och finansiera de tre andra funktionskommunerna kan flera olika lösningar sökas: Nuvarande kommuner kan ha en roll i en styrmodell”. Alltså demokrati via nuvarande kommunorganisation. ”Alternativt kan funktionskommunernas styrande organ utses av folkvalda församlingar”. Alltså i ett särskilt val – demokrati.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag vill komma med tre rättelser om jag hinner.

    För första, det här arbetet startade inte för fem år sedan. När jag 1976 blev kanslichef så var det första ärendet jag fick ta hand om denna fråga som då var en statlig angelägenhet och landskapet var ett utlåtandeorgan till dåvarande länsstyrelse. Den processen startade de facto i slutet på 60-talet, den gick sedan vidare och ändrade karaktär 1993, där var det rätt.

    För det andra, Ålands centralsjukhus blev redan 1946 ett så kallat omvänt kommunalförbund. Huvudmannaskapet lades på landskapet och kommunerna bidrog i det som då och fram till 90-talet kallades för ett omvänt kommunalförbund.

    För det tredje, att inte ha någon kommun på Åland kräver ändring av grundlagen. Finlands territorium är enligt grundlagen indelat i kommuner. Jag vet inte om förslaget här gick ut på att man också skulle ändra grundlagen?

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Låt mig först kommentera det sista. Grundlagens 121 §, 2-4 moment, överflyglas av självstyrelselagens bestämmelser i 18 §, 4 och 5 punkten, om att Åland hanterar den kommunala självstyrelsen. Huruvida sedan grundlagens 121 §, 1 moment som stadgar om att Finland indelas i kommunerna, ska uppfattas så att bestämmelserna i självstyrelselagen om att landskapet har hand om hela kommunallagstiftningen och att grundlagens 121 §, 1 moment ändå skulle gälla i landskapet, det tvistar de lärda om. Jag är beredd att ställa frågan till Ålandsdelegationen, till ltl Gunnar Jansson och till högsta domstolen.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Vi ska inte ge oss in på juridiskt hårklyveri här. Bestämmelsen i 121 § talar om territoriet och ska läsas i ljuset av första kapitlet som talar om republikens egenskap av entitet i folkrätten. Det här är nu finlir och en detalj i sammanhanget. Jag har faktiskt funderat mycket på frågan huruvida man kan slå på kommunerna på Åland, hur det skulle gå till och vilka effekter det kunde ha. Det här var bara ett litet tillrättaläggande.

    De två första detaljerna, när startade processen och vad fanns före ÅHS, vill jag bara förtydliga här. Man kunde av anförande få den uppfattningen att historien startade på 90-talet. Det var ändå inte så.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Som kanske framgick av mitt svar när det gäller grundlagen så har jag funderat mycket på det också. Funktionskommuner går att hantera inom ramen för grundlagens 121 §, 1 moment, om man konstruerar det på ett sådant sätt att det fungerar.

    När det gäller processen i ÅHS så talade jag om tio års planering och fem års detaljplanering i den tioårsperioden. De första utredningarna om sammanslagning hälso- och sjukvården gjordes alldeles i slutet på 70-talet. Diskussionerna hade förts långt före detta, men de första utredningarna gjordes i slutet på 70-talet och i början på 80-talet, alltså drygt tio år före reformen genomfördes. Detaljplaneringen genomförde i slutet av 80-talet, 1988 vill jag minnas att det var, och reformen genomfördes den 1 januari 1994.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det vore enkelt att raljera med att moderaterna befinner sig i det blå i den här frågan, men det tänker jag inte göra. Liberalerna har gett sitt stöd, vilket visar på ansvarstagande, så där i princip till att landskapsregeringen går vidare med de här sakerna, även om förslagen så här långt är väldigt vaga och det är svårt för oss att ta ställning till dem på ett precist sätt.

    Liberalerna har också befunnit sig i den här helikoptern och ser att det finns ett absolut behov av att minska på administrationen till förmån för serviceproduktion, gärna regionalt levererad.  Vi måste göra saker och ting annars kommer vi snart till den situationen att vi inte längre har råd med bränsle till den här helikoptern och då kommer det att bli betydligt mer smärtsamt.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag vill avrunda min position i talarstolen med att säga att jag är väldigt besviken på de här tre replikerna som jag har fått. Replikerna visade just på detta som jag var rädd för i inledningen av mitt anförande. Konservatismen är stor, förmågan att tänka utanför de traditionella och kommunala organisationsboxarna är svårt. Man är t.o.m. beredd att säga att de tankar som jag här har framfört skulle sväva i det blå. Jag har inte mycket att tillägga när jag bemöts på det sättet.

    Ltl Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Vtm Roger Jansson måste ha missförstått mig helt hållet. Jag sade uttryckligen att man kunde raljera, men jag tänkte inte raljerar med det. Därför att vi ser behovet av att föra den här diskussionen. Det måste ha skett ett stort missförstånd. Jag ville med detta säga att vi för vår del har gett ett initialt positivt besked om ett klartecken till landskapsregeringen om att gå vidare, eftersom man måste gå vidare med den här frågan.

    Jag hoppas att vi kan klarera ut det här missförståndet. Jag sade uttryckligen att man kunde raljera men att jag inte tänkte göra det.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag och vi har orsak att vara tacksamma för att liberalerna har samma inställning till landskapsregeringens meddelande. Med andra ord ger det ett underlag för att komma vidare och att under 2013 diskutera ihop sig på ett bredast möjlig sätt i landskapet om att vi går vidare på det här sättet som landskapsregeringen har skissat på. Många frågor är öppna inför 2014 när vi har lagstiftningsperioden där allt ska beredas i detalj och vi har då möjlighet att diskutera det många gånger om. Jag tycker också att det är bra att man diskuterar vad som kommer efter att det här är genomfört till delar 2015. Vad kommer 2020, 2025 och 2030 att innebära? Jag ville lyfta debatten till den nivån. Jag tackar för liberalernas stöd i det tankegodset.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Vad är det som gör Åland så attraktivt? Min analys är att det är den blandningen av kontinental och glesbygd som lockar till inflytning. Detta har vuxit fram på Åland långsamt och naturligt.

    Åland har en enorm konkurrensfördel i dagens värld. Här hittar vi både en kombination mellan stad och land. Åland kan erbjuda allt den moderna människan behöver. Åland är mitt i världen och ändå ett litet familjärt naturparadis. Företag kan etablera sig här och ändå verka globalt, familjer kan bosätta sig här och få både modernitet och natur. 

    Nu startar vi en samhällsmodell som stöder en utveckling för en naturlig tillväxt, en tillväxt av antalet ålänningar, av antalet företag, av antalet besökare. Den starka traditionen som präglar Åland leder till för att tillväxten har en bas att bygga på. Vi behöver en utveckling som skapar förutsättningarna för en bra skola och omsorg. Ett hållbart samhälle!

    Fru talman! Äntligen har vi kommit fram till slutet av etapp ett. Efter många års strävanden och en hel del motioner från både opposition och regeringspartier har vi äntligen fått presentera ett första meddelande om samhällsservicereformen, den digitala agendan och den övergripande framtidsutvecklingen. Det steg som vi tar idag är en stor framgång för hela Åland. Det har varit en behärskad och seriös process där många åsikter har tagits i beaktande.

    Fru talman! Alla bra beslut tar lång tid att fatta. Viktigt att påpeka i detta skede är att regeringen Gunell verkligt arbetat från gräsrotsnivå uppåt och tagit mångas idéer tillvara.

    Jag har själv deltagit i bredgruppsmötena och kan konstatera att våra åsikter har beaktas och finns återgivna genom hela processen. Jag gick personligen in i projektet övertygad om att en kommun var den ända rätta lösningen för Åland, men efter detta arbete har jag lärt mig hur viktigt det är att ta rätt steg i rätt tid. Det handlar inte i det här skedet om antalet kommuner eller om kommunstrukturen utan om att hitta långsiktiga lösningar för att säkra förutsättningarna för en hållbar välfärd.  Idag tar vi fyra stora kliv i rätt riktning.

    Det första steget är ett förslag på kommunernas socialtjänst. Det är en gemensam myndighet som sköter all socialvård i landskapet förutom barn- och äldreomsorgen. På sikt kan äldreomsorgen eventuellt bli aktuell att ledas från samma myndighet för att garantera likvärdig service i hela landskapet.

    Nästa steg är en gemensam samhällsplanering eller en planeringsmyndighet, en byggnadsinspektion och så småningom en gemensam väginrättning.

    Det tredje steget och kanske det viktigaste är en garantilag som delar upp Åland i zoner.

    Slutligen ett E-kontor som har en centralfunktion för att tillmötesgå behovet av snabb och effektiv service från förvaltningen.

    Fru talman!  I september 2012 tillsatte landskapsregeringen en särskild ledningsgrupp som skulle säkerställa att reformarbetet framskrider. Landskapsregeringen har även tillsatt en arbetsgrupp för den sociala sektorn, en arbetsgrupp för den tekniska sektorn samt en arbetsgrupp för en garantilag. Arbetet i grupperna har pågått under vintern och slutrapporter har presenterats och offentliggjorts. Parallellt med de nämnda grupperna arbetade en arbetsgrupp för digital agenda. Vi har fått information.

    Fru talman! De uppgifter som sköts av kommunerna blir allt mer komplexa till sin karaktär. Inom samtliga sektorer förutsätts specialkunnande på hög nivå. I små kommuner förutsätts medarbetarna ofta kunna bemästra ett brett spektrum av uppgifter. Det är svårt att samtidigt vara både expert och generalist. Den tänkta infrastruktursektorn skulle t.ex. vara betjänt av kompetens inom energioptimering men det är svårt för de mindre kommunerna att anställa sådan. Totalt sett skulle Åland vinna på om en sådan resurs kunde komma hela Åland till godo. Motsvarande exempel finns inom såväl undervisning och kultur som inom socialväsendet. Kvaliteten på kommunal service skulle öka om resurser kunde utnyttjas på ett optimalt sätt.

    I fråga om social- och skolväsendet finns dessutom en integritets- och rättssäkerhetsaspekt som är betydande. Den personliga integriteten är starkt hotad i en liten kommun där beslut i enskilda personärenden ofta fattas på nämndnivå och där invånarna kan känna sig trängda, såväl som politiker som tjänstemän. Inom socialväsendet är det allt för vanligt att socialarbetare förutsätts arbeta utan att befinna sig i en kollegial kontext. Detta kan få implikationer på hur ärenden hanteras.

    Fru talman! Av de fyra reformförslag som regeringen nu föreslår så är det inom den sociala sektorn som vi socialdemokrater upplever förslaget som mest central. All socialvård utförs av en gemensam myndighet som kallas för Kommunernas socialtjänst och den ansvarar för all socialvård förutom barn- och äldreomsorgen. Runt denna nya myndighet hoppas vi att hela lagtinget kan enas. Genom att rekrytera den bästa tänkbara kompetensen säkras en likvärdig social service till alla ålänningar oberoende av boningsort. Det finns en stor positivitet bland personalen som har längtat efter en ny struktur. Viktigt för socialdemokraterna är dock att landskapsregeringen och kommunerna för diskussioner med facket när det gäller personalens anställning när förändringar görs.

    Fru talman! Den 15 maj offentliggjordes slutrapporten från arbetsgruppen för en garantilag. Gruppen föreslår stiftande av en garantlag som säkerställer likvärdig service i alla kommuner inom vissa områden. Regeringen Gunell avser säkerställa en decentraliserad basservice för den åländska befolkningen. Detta är ett politiskt viktigt steg för socialdemokraterna eftersom det avses att alla oavsett boningsort ska erhålla en god basservice.

    Fru talman!  Åland ska delas in i zoner. Detta tycker den socialdemokratiska gruppen att är bra. Med zonindelningen har vi en färdig struktur att ta till ifall nya områden, utöver de föreslagna, exempelvis äldreomsorgen ska omstruktureras.

    Vad gäller äldreomsorgen så behöver vi vara försiktiga att gå framåt, ta små steg åt gången och analysera så att även de äldre i de yttersta byarna garanteras bra service. Utöver äldreomsorgen anser socialdemokraterna att en naturlig förlängning av reformen är att börja diskutera utbildningsväsendet. Även alla barn ska ha rätt till en likvärdig skola och utbildning. Kollektivtrafiken är av ytterst vikt att få in i detta zonsystem. Alla kan inte ta sig fram med bil men alla ska kunna ges möjlighet att lätt komma fram till den nya sociala myndigheten eller flera andra institutioner exempelvis ÅHS.

    Socialdemokraterna är övertygade om att garantilagen nu öppnar upp till ännu mer samarbete mellan kommunerna. Man talar kanske i framtiden inte om kommuner utan om zoner vilket verkligen är ett lyft för samarbetet.

    Fru talman! Inte endast kommer denna zonindelning av landskapet att påverka den kommande kommunstrukturen utan även finnas med när landskapsandelarna ses över. Intressant blir att analysera inom vilka zoner kostandena finns och hur landskapsandelarna ska prioriteras.

    Fru talman! Socialdemokraterna är övertygade om att behovet av en övergripande planering i landskapet har ökat inom områden som energiförsörjning, vindkraft, energidistributionssystem, turism, vatten- och avlopp, avfallshantering, hamnar, industri- och lagerområden och mycket mer. Det åländska samhället utvecklas hela tiden och vi kan redan nu se effekterna av den urbaniseringsprocess som är på gång. Mariehamn och Jomala regionen växer och förtätas. Vi behöver omgående en övergripande planering så att man kan garantera en hållbar utveckling på lång sikt.

    Samhällsplaneringsfrågan är inte endast en kommunpolitisk fråga utan har ett gemensamt värde. Det är första gången man diskuterar en samordning av denna skala inom infrastrukturen. Området är ekonomiskt tungt och socialdemokraterna ser med fördel en samordning.

    Avfallshanteringen är även ett bra område där samordning kunde göras. Det är för många aktörer på Åland idag. Ett icke vinstdrivande kommunalt avfallsbolag med alla 16 kommuner som ägare skulle skapa möjlighet för att garantera avfallshantering för alla.  Det finns pengar i avfall och kan vi jobba tillsammans så kommer kostnaderna att sjunka för brukarna. När kommunerna äger avfallet blir verksamheten billigare och effektivare. För att uppnå detta behöver landskapet se över avfallslagen.

    Fru talman! Ett bekymmer är hur processen inom infrastruktursektorn nu ska gå vidare. Det är första gången som en samordning av infrastruktursektorn görs inom ramen för samhällsreformen. Området är stort och det är förståeligt att gruppen avgränsat sitt arbete till att omfatta i första hand samhällsplanering, byggnadstillsyn, fastighets- och vägförvaltning. Redan dessa områden är svåra att komma överrens om. Som exempel vill jag lyfta samordningen av brand- och räddningsväsendet. Trots att räddningslagen trädde i kraft 1 januari 2007 om en gemensam administration för hela Åland så har detta inte förverkligats. Varför? Har vi för många starka ledare som alla vill leda? Hur ser chefsstrukturen ut? Vi har en lag som inte följs. Vad beror detta på?

    Fru talman! Socialdemokraterna anser att landskapsregeringen borde processa fram en lösning så fort som möjligt. Kan vi inte hitta en lösning inom brand- och räddningsväsendet så har jag svårt att tro att alla andra områden inom den tekniska sektorn löser sig så lätt. Steg ett inom infrastrukturområdet borde vara att samordna brand- och räddningsväsendet och steg två en planeringsmyndighet som ser till hela Åland. Klarar vi av detta så hittar vi nog en modell för de andra områdena.

    Slutligen, fru talman, några reflektioner kring den digitala agendan. Målet att tillmötesgå behovet av snabb och effektiv service från förvaltningens sida. Här är det viktigt att inte hänga upp sig på enskilda program eller andra dyra lösningar utan se sig omkring i omvärlden efter bra exempel. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Viktigt är att de nya digitala tjänsterna verkligen förenklar och hjälper ålänningarna att smidigt sköta sina ärenden.

    Fru talman! Socialdemokraterna är stolta över att vara med i den regering som gör detta historiska avstamp. Vi lever i en tid av förändring och samhällsutveckling. Vi är överens om att detta är den rätta vägen och den enda politiskt hållbara lösningen. Det är ett framgångsrikt förändringsarbete där utgångspunkten finns i reella och konkreta frågeställningar. Landskapet har haft ett generöst och solidariskt förhållningssätt där öppenhet och delaktighet varit ledorden.  Låt oss sätta spaden i marken – nu börjar vi! Tack.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Ltl Kemetter uttalar sig i ganska positiva ordalag om garantilagen. När man läser rapporten från garantilagsgruppen och alla reservationer, finns det då sedan en enighet bakom regeringen att det faktiskt ska bli en garantilag som det finns någon kraft i? I meddelandet står att det ska bli en lag, men hur blir verkligheten? Jag är lite besviken på garantilagsgruppens rapport. Det känns som om det kan gå vart som helst innan det är färdigt.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Vad gäller garantilagen så ser socialdemokraterna den lagen som en av de mest centrala, att vi enas kring den och hittar bra och breda lösningar. För det är endast via den lagstiftningen som vi kan uppnå det som vi vill. Ministern lyfte mycket tydligt fram att när det gäller hur vi ska göra det så kommer vi att få ett meddelade senare i höst.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Jag är glad åt det svaret. Jag tror faktiskt det är en av de viktigaste sakerna att det kommer en garantilag om vi ser på hur splittrat Åland är geografiskt.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är trevligt att höra att liberalerna också stöder det här arbetet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mika Nordberg, replik

    Tack, fru talman! Jag skulle vilja ha ett litet förtydligande av ltl Sara Kemetter. Hon nämnde icke-vinstdrivande kommunala avfallsbolag. Hur definierar ledamoten detta? Det bör ju uppstå en viss vinst från den verksamhet som man bedriver för att kunna utveckla verksamheten, göra investeringar, ha ansvar för slutdeponi, lakvatten och allt sådant. Hur har man tänkt finansiera det i så fall?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Mika Nordberg tar fram en intressant fråga. Kommunalt har vi också diskuterat det här gällande MISE, Ödanböle och andra samarbeten som vi har. Tanken är att om det blir vinstdrivande så kommer pengarna att gå tillbaka till kommunerna och därmed kan man sänka avgifterna för medborgarna. Jag tror inte att jag sade att det skulle vara icke-vinstdrivande. Det är nog meningen att vi ska göra vinst på avfallet, det finns ju pengar i avfall, vilket jag nämnde.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mika Nordberg

    Fru talman! Vi ifrån obunden samlings lagtingsgrupp tycker att det är bra att landskapsregeringen har kommit med meddelandet i samhällsservicereformen. Vi tycker att det är bra att man tar små steg i rätt riktning, istället för att ta för stora kliv ifall man skulle stiga snett.

    Landskapsregeringen kommer nu i det här skedet till lagtinget, trots den sena timmen den sista dagen före sommaruppehållet, och berättar vad och när de ämnar göra någonting i samhällsservicereformen och lämnar hur till höstens budgetbehandling. Vi tycker att det är en bra process.

    Vi tycker redan att det är en bra process och att man har gett möjlighet till delaktighet och medinflytande via arbetsgrupper.

    När det sedan gäller de olika rapporterna som vi idag har kunnat tillgodogöra oss i media så har det framkommit att en opinion är väldigt för att dra ner antalet kommuner till en kommun eller tre kommuner, alternativt mot 16 kommuner. Allmänheten har sagt i media att det finns en stor överrock i form av förvaltning med t.ex. kommundirektörer.

    Vi har ett praktiskt exempel från en av våra mindre kommuner där man hade problem att få ekonomin att räcka till trots att man inte hade någon avlönad kommundirektör. Man hade även en central förvaltning som var minimal. Trots det fanns det en lagstadgad rättighet när det gäller service till kommuninvånarna, och det oaktat skapade ekonomiskt kärvt läge. Det betyder att det är kanske det som har medfört att vi fokuserar på servicen som det viktiga och inte just fokuserar just på den centrala förvaltningen som de facto står gemensamt, om man tar alla kommunerna på Åland, för cirka 2-3 procent av utgifterna och servicen står för 95 procent.

    När det gäller arbete inom de olika grupperna så omfattar även obunden samlings lagtingsgrupp den sociala gruppens förslag. Vi tycker att det är väldigt bra och i enlighet med vårt valprogram. Man har valt att exkludera barn- och äldreomsorgen och det tror vi också är klokt. Vid enkäter som har gjorts så är barnomsorgen och äldreomsorgen väldigt viktiga för kommuninvånarna. Det är viktigt att kunna ha en närhet till de servicepunkterna.

    När det gäller den tekniska sektorn så har vi tittat på planläggningen. Jag har själv haft förmånen att ingå i den arbetsgruppen. Vi tycker att det skulle vara viktigt att ta tag i sektorplaneringen och få ett helhetsgrepp över hela Åland. Vi från obunden samlings lagtingsgrupp tror att det kommunala intresset för delgeneralplanering fortfarande är ett viktigt instrument för att kunna göra kommunen attraktiv för invånare, företagare och övriga att flytta till.

    När det sedan gäller byggnadsordningen så tror vi att det är viktigt att ändå finns en regional anpassning vad gäller möjligheten för mindre skärgårdskommuner och landsbygd att ha en avvikande regel vad gäller strandnära boende och när det gäller bastuanläggningar etc. Jag tror att man kan hitta en väg framåt, med regionala avvikelser, även fast det skulle vara gemensam byggnadsordning.

    Svårare med den tekniska sektorn är att den handlar mera om icke lagstadgad servicenivå. De olika kommunerna kan t.ex. välja idag att när det gäller plogning så räcker det att man plogar en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen, om det sedan är två centimeter snö eller sju centimeter snö så det får man leva med, för man har valt en lägre servicenivå. Skulle man välja en sådan servicenivå t.ex. i Mariehamns stad så tror att protesterna skulle bli ganska höga om det skulle ligga sju centimeter snö på stadens gator och trottoarer. Men på andra håll kanske detta inte är det största problemet. Därför kan det vara enklare i den sociala gruppen just för att det gäller lagstadgade rättigheter som vi talar om.

    Fru talman! Det är ytterligare klokt att den digitala agendan har fokuserat på e-tjänster som inriktar sig mot användare. Vi tror att det är väldigt svårt att kunna förutse framtiden och vad medborgarna kommer att har för behov när det gäller e-användning och e-tjänster. Vi kanske tror att den här grenen kommer att vara en stor grej och framtiden kanske utvisar att det blev någonting helt annat. Man fokuserar på användarvänligheten när det gäller e-tjänster för medborgarna i första hand. I andra hand gäller intern hantering, det tror vi att är rätt väg att gå.

    En annan viktig sak som även tas upp när det gäller den digitala sidan handlar om den digitala arkiveringen, vilket är väldigt viktigt. När det gäller arkivering så ett papper som idag en gång är tryckt går ju att läsa i all framtid. Men kan man fortfarande om 10-20 år läsa en digital fil som man skapade för 10-20 år sedan? Det är något som man behöver titta väldigt mycket på.

    Obunden samling stöder landskapsregeringen i deras fortsatta arbete med samhällsservicereformen.

    Avslutningsvis, fru talman, vill jag nämna några personliga reflektioner som jag har gjort under det här arbetet i den tekniska sektorn.

    Jag har fått den indikationerna att jag har utlokaliserat fyra regioner på Åland som har väldigt liknande intressen vad gäller olika frågor. De fyra regionerna är skärgården, Mariehamn, norra Åland och södra Åland. Jag tror att alla de här regionerna, som jag pratar om, har redan idag samarbeten kommunerna emellan. Även inom norra Åland har de haft gemensamma byggnadsnämnder, men där har lokaliseringspunkten medfört att det har fallerat. Även södra Åland har samarbeten, t.ex. inom skolväsendet har vi få KHS.

    Jag tror att finns det en vilja så finns det en väg. Jag tror att det fortsatta arbetet med samhällsservicereformen kommer att resultera i goda saker. Vi är på god väg! Tack, fru talman.

    Talmannen

    Plenum avbryts nu för lunch. Debatten återupptas kl.12.30.

    Talmannen

    Plenum fortsätter.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Inledningsvis förstår jag inte allt med den s.k. samhällsservicereformen och tyvärr hade jag inte möjlighet att få höra alla anföranden. Jag hörde ansvarig ministers anförande där hon bl.a. sade att kostnadsutvecklingen måste bromsas. Det tog jag fasta på och det håller jag med om, detta behöver göras nu. Beaktar vi ytterligare försörjningskvoten framöver är det ännu mera som talar för det.

    Tittar vi på det underlag som vi har fått ta del av så ställer jag mig frågan; vad man vill uppnå? Vill man spara pengar, men jag hittar tyvärr inte så mycket som tyder på det. Vill man slå ihop kommunerna? Det tyder på det, men sägas inte helt öppet. Varför vill man i så fall urholka och försvaga den kommunala självbestämmanderätten och rätt snabbt göra kommunsammanslagningar oundvikliga? Är det för att spara pengar? Skulle vi i Ålands Framtid se det, så kunde vi kanske bättre förstå vad man håller på med.

    Med tanke på arkitekterna bakom detta så kommer det, om det får fortgå, att sluta på exakt samma sätt som varje reform som vidtagits här på Åland under de senaste tjugo åren. Mångdubbelt högre kostnader och en verksamhet som inte fungerar.

    I valdebatt på lyceet i senaste valrörelsen sade Johan Ehn: ”Varför kan vi inte genomföra reformer som fungerar och sparar pengar?” Jag har inget bra svar på den frågan. En viktig ingrediens är att ekonomin inte varit i fokus utan mycket annat politiskt flum. Jag noterade att centerns gruppledare Runar Karlsson sade: ”Det är lite olyckligt att samhällsreformen har uppfattats som en frälsare för ekonomin”.

    Fru talman! Jag har i många sammanhang försökt belysa landskapets ekonomiska situation. I senaste remissdebatt uppmanade jag finansutskottet att noggrant sätta sig in i vad det ackumulerade underskottet inklusive utjämningsfondens inverkan faktiskt är. Finansutskottets ordförande Jörgen Pettersson får rätta mig om jag har fel men som jag uppfattade det så lyckades det inte för utskottet. Det är den siffran som är relevanta för hur AB Åland går idag och har gått de senaste åren.

    Jag ska försöka koka ner det så mycket det går och en gång för alla klargöra vad Ålands Framtid vill få fram. I bokslutet för årsskiftet 2008-2009 då fanns det 4,4 miljoner i ackumulerat överskott samt att det 2008 sattes in 10 miljoner i utjämningsfonden. Det är ingångsvärdet man ska ha.

    Senaste bokslut 2012 visade 29,7 miljoner i ackumulerat underskott. Av en fond på 47 miljoner finns det bara 6,5 miljoner kvar och de försvinner i år.  Under åren 2009-2012, på enbart fyra år, har AB Åland gått back över 70 miljoner och det på en omsättning på 311 miljoner. Det här är ju siffror som skulle få vilken företagsledare, vilken ekonom som helst att bli helt förstörd.

    Vi är inte helt förstörda i Ålands Framtid, men skrämda inför den ekonomiska verkligheten och blir än mer skrämda när man ser det snömos i form av utredningar som ligger till grund för detta meddelande.

    Tar vi infrastruktursektorn så kan man titta på sidan 13, i den arbetsgruppen sägs under rubriken ”Ekonomiska konsekvenser”: ”Den övergripande planeringen saknas idag i landskapet och kommer därför att innebära tilläggskostnader om minst en heltidstjänst jämte kostnader för teknik och material”.

    På sidan 16 tas de ekonomiska konsekvenserna upp för en gemensam byggnadsinspektion. ”Med beaktande av att Åland har 10-15 personer anställda inom huvuddelen av kommunerna och dessutom ett betydande antal byggnadsnämnder torde en gemensam myndighet och en gemensam byggnadsnämnd innebära kostnadseffektiveringar”. Det sägs också på sidan 19 om gemensam fastighetsförvaltning. ”Utöver de vinster som kan göras genom flexibiliteten i personaladministrationen, sammanhållen planering av periodiskt fastighetsunderhåll, ökad kvalitet av upphandlingar samt bättre kunskap i teknik och miljöutveckling bör också ekonomiska vinster kunna uppnås”. De sägs också ”att den ekonomiska vinsten kan svårligen uppskattas men bör kunna planeras till betydande belopp”.

    Till sist när de gäller gemensam vägförvaltning så säger man igen detta populära ord ”det torde finnas förutsättningar för effektiveringen och inbesparingar, de torde vara betydande”. Det bör skapa inbesparingar. Till sist finns det en siffra ”sammanhållet bör en inbesparing i driften på över 10 procentvara möjlig”. Det är detta vi vet om man vill föröka läsa sig till vad vi kan vinna på detta i ekonomist hänseende. Det finns inget svar överhuvudtaget.

    Tittar man på arbetsgruppen som man tittat på den sociala sektorn så kan man säga att den sociala service som samhället ska ge enskilda personer, som är i behov av stöd och hjälp, grundar sig väldigt mycket på lag. Allt är mer eller mindre lagbundet. Det handlar om lagliga rättigheter för klienterna. Här finns ett problem. Det förekommer stora variationer kring den sociala servicen i kommunerna och det gäller särskilt handikappservicen. I många fall är variationerna så stora att det äventyrar rättssäkerheten för enskilda personer.

    Inom specialomsorgen, som sköts av Ålands omsorgsförbund, betalar idag kommunerna enligt hur många kommuninvånare som använder förbundets service.

    Det innebär att familjer med t.ex. förståndshandikappade barn kan ses som en ekonomisk belastning för kommunerna trots att de handlar om en laglig rätt. Detta är inte bra, vilket den här arbetsgruppen konstaterar med att använda ordet stigmatiserande.

    För att råda bot på detta föreslår arbetsgruppen för samordning av social service att ”barnskydd, handikappservice, specialomsorg och missbrukarvård” införs under en ny kommunal myndighet, benämnd ”Kommunernas socialtjänst”. Man får hoppas att detta bara är ett arbetsnamn. Arbetsgruppen säger också att med dagens små förvaltningsenheter förekommer dubbelarbete, varierande kvalitet och brister i kontinuitet i serviceutbudet samt ojämlik behandling av klienterna.

    Det här vill man råda bot på genom att samla resurserna och all kompetens under samma tak. Det kan faktiskt vara bra. Att återskapa ett kommunförbund för den här verksamheten är inte bra. Rent historisk har samarbetsformen kommunförbund gång efter annan misslyckats. Jag ser att ledamot Roger Slotte nickar instämmande och ivrigt, jag tror att många gör det som har bekantat sig med detta. Att inte ens Ålands kommunförbund fungerar säger väl en hel del. Problematiken ligger i inflytandet i förbundens verksamhet, där mindre kommuner känner sig förfördelade och överkörda av de stora, medan de stora kan anse att de mindre har för mycket att säga till om.

    Därför är det mycket svårt att förstå varför landskapsregeringen, redan innan arbetet med socialservicereformen inleddes, låste sig vid att inte flytta någon typ av myndighetsutövning uppåt, dvs. från kommunal- till landskapsnivå? Svara gärna på det. Jag noterar att ltl Runar Karlsson sade ”landskapsregeringen blir nog tvungen att komma emot om man ska få detta att fungera ekonomiskt” så tror jag också att det är.

    Genom att lyfta kostnads- och myndighetsansvaret för barnskydd, handikappservice, specialomsorg och missbrukarvård under landskapet skulle man uppnå samma samordningsvinster men även undvika den inbyggda konflikt som kommunalförbund innebär.

     Ålands Framtid förslår därför att landskapet, i likhet med ÅHS, inrättar en ny myndighet för barnskydd, handikappservice, specialomsorg och missbrukarvård. Detta gick Ålands Framtid, centern och Obunden samling till val på som en viktig valfråga.

    Jag är uppriktigt glad att både centern och Obunden samling visar på en öppning för diskussion. Den sociala biten fungerar inte bra det måste vi göra något åt. Men att ha multihybrid landskapsstyrt kommunalförbund vill inte Ålands Framtid veta av. Igen för att citera den värderade Karlsson, precis som ltl Runar Karlsson ”ingen vet hur det här ska se ut”.

    När det gäller garantilagsgruppen säger jag inte dess mera om det jobbet. Jag konstaterar bara att alla ledamöter har reserverat sig mot den. Det är kanske de mest märkliga uppdraget av uppdragen som arbetsgruppen har fått. Det intressanta i reservationerna är faktiskt att tjänstemännen anser att en sådan konstruktion är direkt i strid med grundlagen. Det är något jag hoppas regeringspartierna kan titta på.

    Fru talman! Jag vill exemplifiera med de skrivningar som fanns under infrastruktursektorutredningen hur oerhört vagt man berör ekonomin. Ålands Framtids råd till regeringen är att ha hundra procent fokus på vilka ekonomiska vinster som kan uppnås vid eventuella reformer. Enkelt uttryckt; gör om, gör bättre!

     Se till att tydliga, konkreta inbesparingar kan uppnås. Då ska vi ta frågan på allvar. Nu är ju hela reformpaketet på gränsen till oseriöst. Jag talade igår med en minister om detta och som sade att pengar är inte allt. De är sant, pengar är inte allt. Men om man ändå ska få ekonomin att fungera och kunna finansiera den här verksamheten framöver så måste man ha fokus på ekonomin annars står vi där vi stått gång efter gång, med en verksamhet som inte fungerar till mycket högre prislapp än vad vi har idag och det har vi inte råd med.

    Huvudfrågan när det gäller det här underlaget, är det bra eller dåligt att vi har 16 kommuner kvar på Åland?

    De förslag vi har här strävar till att underifrån förstöra möjligheterna för kommunerna att existera vidare. Det går inte att dra några andra slutsatser. Det ska vara samma byggnadsordning, samma avgifter, enhetlig tillämpning av lagstiftningen och prissättning av tjänster. Detta har varit och bör vara viktiga konkurrensmedel mellan kommunerna för att locka till sig nya invånare. Tvingande kommunalförbund osv. jag säger det så diplomatiskt jag har förmåga til; jag förstår det inte.

    Från Ålands Framtids sida ser vi ett stort mervärde i att ha de små åländska kommunerna kvar om vi vill att hela Åland ska leva. Vill regeringspartierna det eller gäller bara ”hela Åland skall leva” under valåren?

    Jag måste få göra en liten utvikning. Ltl Wille Valve och jag var med den Finska och Nordiska rådsdelegationen ut till Kökar. Redan i kyrkan kom vi i kontakt med kantorn. Dagen efter var vi till Källskär då kom vi i kontakt med guiden. Vi diskuterade skolan med läraren och till sist skulle vi få information av kommunstyrelsens ordförande. Alla fyra personerna var samma, Philip Hällund. Han gjorde detta på ett väldigt bra sätt.

    Gästerna imponerades av småskaligheten och flexibiliteten. En småskalighet som man i lagtinget har gjort narr av stundtals. Engagemanget på Kökar kommer att vara något helt annat än vad det är idag. Jag vädjar till landskapsregeringen; förstör inte det lokala engagemanget, det går inte att värdera i pengar, det är ovärderligt.

     Jag ska sammanfatta Ålands Framtids ståndpunkter när det gäller detta arbete, något måste göras som jag sade inledningsvis.

    Det behövs betydligt bättre ekonomiskt underlag och redigare struktur än vad som presenteras nu. Vi tror att landskapets och kommunernas uppgifter bör åtskiljas och inte sammanblandas genom t.ex. gemensamt ägda bolag. Det är helt onödigt att redan på förhand bygga in konflikter. När man försöker utläsa sig till hur det är tänkt så ger det bilden av en väldigt råddig struktur. Också tvingande kommunalförbund bäddar för konflikt och bör undvikas och dessutom begränsar det kraftigt det kommunala självstyret.

    Hur vill vi ha det? Jag vill nämna fyra punkter som Ålands Framtid anser att bör vara vägledande för det fortsatta arbetet.

    För det första; ekonomin måste vara fokus nummer ett. Tydligt ekonomiskt framtidsscenario måste kunna utläsas innan man drar iväg på några politiska irrfärder.

    För det andra; vi vill att hela Ålands ska leva om det finns ekonomi för det och det hoppas vi att ska finnas, men vi måste få svar på fråga ett först.

    För det tredje; utföraransvaret bör följa finansieringsansvaret. Eventuella reformer bör ta sikte på det som respektive part klarar av att finansiera, som strukturen är nu så är det omöjligt.

    För det fjärde; de överstora sociala kostnaderna bör lyfts till landskapsnivå. Utöver det jag sade tidigare när det gäller specialomsorg, handikappservice, missbrukarvård så bör man fundera på om det ska finnas ett kommunalt kostnadstak per capita för åldringsvården, det behöver troligtvis övervägas.

    Vi som kommer från stora Jomala eller Mariehamn måste kunna vara solidariska. Jag noterade att minister Gun-Mari Lindholm använde begreppet ”solidariska med de små”. Det har sagts att landskapet inte ska ta över, samtidigt föreslås som alternativ två att t.ex. byggnadsinspektionerna ska tas över av landskapet.

    Jag vill avrunda med den fråga jag ställde inledningsvis: Vad vill regeringen uppnå? Inte förbättra ekonomin, tyvärr. Det tyder mera på att men vill förverkliga gamla politiska drömmar. Tydligast blir det under planeringsverksamheten där man igen försöker blåsa liv i planeringsrådet. Socialdemokraterna har alltid velat att samhället ska planera och styra över privat egendom, märkligt nog många gånger uppbackad av moderaterna. Men det är borgerligheten och entreprenörsandan som byggt det åländska samhället till vad det är idag, det är inte socialdemokraterna, inte samhällsplanering och inte planekonomi. Men igen ser vi att det är socialdemokraterna som styr denna regering i den mån det rör på sig och de borgerliga partierna sitter vackert i baksätet. Vi är verkligt oroade för framtiden för vårt kära Åland. Tack.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, herr talman! Ltl Anders Eriksson kom in här stressande och anförandet gick i fart också. Det var intressant att lyssna på. Jag håller med till viss del, framförallt att ekonomin ska vara i fokus och att hela Åland ska leva.

    Jag sitter själv som ordförande i socialnämnden och ser också vilken belastning det sociala håller på att ta när det gäller det lagstadgade. Ska vi ha råd att ha kommunen kvar, då måste vi börja se inom vilka sociala verksamhetsområden vi kan få hjälp med. Hur kan vi gå vidare? Hur ska vi komma vidare med vår ekonomi? Vi har enligt lag fortfarande ansvar att ha social service. Man måste se det praktiska, vi måste få hjälp med det lagstadgade som vi ska göra om vi fortsättningsvis ska ha kommun kvar.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag tycker att ltl Winé hade en bra replik. Jag tror att vi är ganska eniga om problematiken. Det som skiljer och som jag ville varna för var att bygga någon slags superhybrid till landskapsstyrt kommunalförbund, det tror vi överhuvudtaget inte på. Ta modell av ÅHS, det har varit mycket, mycket problem med inkörningen och det är problem som vi såg så sent som i senaste budgetbehandling. Men vi måste göra någonting, vi kan inte ha de här frågorna kvar på den kommunala nivån såsom den är idag.

    Jag skulle också respektera om partierna öppet kunde säga om de egentligen vill att Åland ska vara en, två eller tre kommuner. Med detta kan man faktiskt inte riktigt utläsa vad den här regeringen riktigt vill sist och slutligen. De svaren kan inte jag ge åt ltl Winé.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, herr talman! Nej, ltl Eriksson behöver inte ge de svaren just nu. Däremot kan vi säkert föra en dialog senare.

    Ltl Anders Eriksson nämnde ÅHS och att det fungerar så bra. Det som inte riktigt fungerar är dialogen mellan ÅHS och kommunerna. Där kan det bli bättre. Jag är rädd för att om man lyfter bort det här helt från kommunernas ansvar då kommer vi att försvåra dialogen t.ex. mellan det sociala och skolan. Nu lämnar vi kvar vissa delar inom kommunens ansvarsområde. Kommunstyrelsen har fortsättningsvis ansvar att det ska hända någonting. Man kan inte lägga ifrån sig ansvaret och säga att det här inte är vårt ansvar, för det är kommunernas ansvar. Därför tycker jag att det är viktigt att det ligger kvar där.

    Sedan tror jag att det är en lång diskussion om vi ska ha 1,2 eller 16 kommuner. Detta är vi inte redo för ännu. Däremot måste vi se vilka verksamheter vi kan sammanföra för att hela Åland ska leva och där vi också kan hjälpa de små kommunerna.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Igen, en eloge till ltl Wine, det var väldigt bra formulerat när det gäller de sista. Ska de små kommunerna kunna leva vidare och om hela Åland ska leva vidare så måste man jobba med ekonomin. Man måste kunna presentera på vilket sätt vi ska finansiera detta som vi lägger fram nu. Det finns ingenting sådant nu och det är på gränsen till oansvarigt.

    Sedan när man säger att ansvaret ligger kvar på kommunerna, så det blir så om man inte ändrar lagstiftningen. Men jag utgår ifrån att man för över ansvaret till landskapet, som vi har förordat, och då måste man också ändra lagstiftningen, eller hur ltl Winé?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! När det gäller den så kallade Susannegruppens förslag till en ny social myndighet så är det ingalunda någon landskapsstyrd hybrid utan tvärtom, en myndighet lika som de sociala myndigheter som vi har pekat ut idag i lagstiftning ute i kommunerna. Dock så att man föreslår att den ska styras gemensamt för hela Åland, en så kallad kommunal ombudsstämma som kanske är det allra mest demokratiska systemet i kommunsektorn, förutom kommunernas eget beslutssystem. Jag tycker att det är ett mycket intressant förslag. Problemet är att finansieringen av den här verksamheten sker dels med landskapsandelar, men också med kommunala skattemedel. Ska detta vara under landskapet så måste man istället ha en slags avgift från kommunerna till den här myndigheten som är under landskapet. Vi har tydligt sagt att vi stöder den här modellen. Vi har kompromissat om detta från vårt valprogram. Om den här diskussionen kommer upp så vill vi givetvis också delta i detta om man vill ompröva det på nytt. Det finns utmaningar med båda system och det finns en orsak till att man gjorde den här kompromissen.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag kan tänka mig till att det finns en orsak till att man har gjort kompromissen. Det finns fyra partier bakom den här regeringen som har ganska olika åsikter, det förstår jag absolut.

    I första hand föreslår vi att man skulle föra upp det till landskapsnivå, på samma sätt som ÅHS. Vi står inte heller och hugger det här i sten och säger hur det ska vara. Jag blev väldigt glad över den öppning som Sundmans partisyster, Cita Nylund, gav och som också Runar Karlsson gav. Det visar att det här inte är hugget i sten.

    Det oroar mig att den konstruktion som den så kallade Susannegruppen har presenterat inte kommer att fungera. Det har erfarenheterna visat. Det finns ingenting speciellt som skiljer sig från de kommunalförbund som vi har kämpat i årtionden med att få någon slags politisk styrning på och en fungerande ekonomi.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Jag rekommenderar läsning av Susannegruppens betänkande. Det står att man föreslår att det här inte ska vara ett kommunförbund utan det ska styras genom en kommunalombudsstämma. Ett aktiebolag styrs väldigt liknande. En sådan organisation är väldigt konkret och har inte några onödiga nivåer, vilket tilltalar mig. Det är inte det fel på kommunförbund som sådant, det är fel på den politiska styrningen som inte fungerar i de här kommunförbunden. Vi ska komma ihåg att det också finns fungerande kommunförbund där behovet är ungefär lika för delägarna och man sysslar med en jämn verksamhet. Nog kan man få ett kommunförbund att fungera också, jag tror inte att det är en omöjlighet, men det har fått ett dåligt varumärke.

    Kom ihåg att det här inte är ett kommunförbund, vilket det också står i Susannegruppens betänkande. Jag ser det som en bra kompromiss som tar tillvara allas intressen och möjliggör den här samordningen, som vi absolut alla är överens om att behöver göras till en början.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag har läst ganska noggrant det underlagsmaterial som har presenterats. Jag har läst det med ekonomiska ögon. Det fanns lite om ekonomin i den tekniska arbetsgruppens rapport, därför valde jag att citera det.

    I Susannegruppens rapport var det betydligt svårare att hitta ekonomi. Jag hade också väldigt svårt, ltl Sundman, att förstå vad det riktigt är som man föreslår. Det är inte ett kommunförbund sade ltl Sundman nu. Därför valde jag att säga att det är någon slags multihybrid till landskapsstyrt kommunalförbund och det tror jag definitivt att inte kommer att fungera.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Tack för ett intressant inlägg av ltl Eriksson. Jag vill understryka att egentligen borde vi i synnerhet, både centern och Ålands Framtid, välkomna den här reformen. Om vi tänker att alternativet är ju det facto kommunsammanslagningar. Här försöker landskapsregeringen, via en mycket demokratisk process, ge underlag för att ta bort det direkta ansvaret från kommunerna för vissa känsliga frågor för individen. Om vi tar barnskydd, missbrukarvård, special omsorg och handikappservice där småskaligheten är en belastning med tanke på individens anonymitet och att en familj inte ska behöva känna sig som en belastning i den kommunala budgeten. I den här reformen finns ju ett mänskligt perspektiv vad gäller den sociala sidan.  

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När det gäller det mänskliga perspektivet så tror att ltl Jansson kommer ihåg att jag kanske i tio års tid har lyft upp att det inte är bra t.ex. för en skärgårdskommun när det gäller ett fall inom missbrukarvården eller ett fall inom äldreomsorgen som kan göra att man som berörd känner att man mer eller mindre förstör sitt närsamhälles ekonomi, det är inte bra. Det finns en mänsklig aspekt, det är vi helt eniga om. Det är därför som vi länge från vår sida har förordat att det här behöver flyttas upp på landskapsnivå.

    Ltl Jansson sade att alternativet är kommunsammanslagningar. Men tittar man på de detaljregleringar som t.ex. förordats när det gäller den tekniska sektorn så undergräver man ju mycket av kommunernas beslutanderätt, en beslutanderätt som jag vet att ltl Jansson väl känner till att är synnerligen detaljstyrd och undergrävd redan idag. Därför ser jag att konsekvenserna av det här pekar obönhörligen i en riktning, dvs. kommunsammanslagningar.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Ledamoten frågade också vad syftet var med det här. Från centerns sida har vi valt att beteckna det här som ett diskussionsunderlag för landskapsregeringen, att ange riktningen för den pågående samhällsreformen som sådan.

    När det gäller kommunalförbunden så tycker jag ledamoten bör komma ihåg att kommunalförbund i mångt och mycket är en förutsättning för att vi just ska kunna ha kvar de små kommunerna, att man samarbetar. Jag tycker att den här slentriankritiken riktad mot kommunalförbund är lite förlegad. Vi har många kommunalförbund som faktiskt fungerar. I de fall förbunden inte fungerar beror det ofta på att medlemskommunerna inte har satt in representanter från sin hemkommun i rätt nivå i förbundens styrelser eller fullmäktigen. Det är t.o.m. så illa att det finns representanter i kommunalförbund som saknar kommunala uppdrag i sin hemkommun. Då kan man inte heller begära att de ska finnas en helhetssyn.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, herr talman! Tack ltl Anders Eriksson för frågan om det ackumulerade underskottet som vi i finans- och näringsutskottet ägnade en viss tid åt i samband med senaste tilläggsbudgeten. Svaret är att det är ackumulerade underskott som har skapat det ackumulerade överskottet, vi alla lever i dagligen, uppgår till 38 834 000 euro. Det har vuxit fram sedan åren 1993-1994 då landskapet började föra egen bok.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    De siffror som jag angav fick jag ifrån finansavdelningen igår. Jag uppmanar finansutskottets ordförande att ta del av dem. Jag ville ha siffrorna till idag, de fanns inte och det har jag respekt för. Därför valde jag bokslutssiffrorna. Märkväl, det var bokslutet, det är de pengar som har gått. Med detta vill jag visa att på enbart fyra år då har AB Åland gått 70 miljoner back. Det är oerhörda pengar med tanke på att omsättningen ligger lite över 300 miljoner.

    Titta på de här siffrorna. Ltl Pettersson, som länge har varit ekonomisk reporter, tycker han inte själv att det är skrämmande mycket pengar som AB Åland har gått back de sista fyra åren, eller har vi olika syn också på det?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Herr talman! Olika syn vet jag inte, men jag tycker att man måste sätta samhällsbygget i ett längre perspektiv än den kvartalsekonomi som ltl Eriksson förespråkar. Det är ju ett faktum att man under 16 år byggde upp ett stort överskott som man kanske kunde ha använt till annat istället. Men man valde att skapa en utjämningsfond för att kunna hantera nedgångar i konjunkturer. Det hade väl varit rätt underligt om man inte hade byggt upp den fonden. Mot bakgrund av hur läget är, även om det är kärvt på många sätt, så får jag nog säga att det fanns ett rätt stort mått av klokskap när dessa fonder skapades. Om man sedan har tagit för mycket eller för lite av fonderna, om man har sparat för mycket eller för lite, det är en fråga för framtiden, men den skrämmer mig i alla fall inte.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag får tacka för berömmet. Jag vet inte om ltl Petterson är medveten om att jag var en av konstruktörerna och kanske den absolut allra ivrigaste påhejaren av instiftandet av utjämningsfonden och att vi skulle föra över pengar dit.

    Kvartalsekonomi är ett väldigt populärt ord som används när man pratar ekonomi. Men orsaken till att jag tog avstamp i 2008 var att så sent som 2008 så fanns det 4,4 miljoner i ackumulerat överskott. Om vi inte hade haft utjämningsfonden så hade det ackumulerade underskottet de facto idag varit 70 miljoner, för det är pengar som har använts. Det är ingen skillnad på pengar ute i samhällsekonomin, ute i företag eller i Petterssons eller min privatekonomi. Det är samma typ av pengar.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Herr talman! Vi är här idag för att dra upp riktlinjerna kring hur framtidens Åland ska se ut. Det arbetet har några före mig påpekat att inleddes på 1960- eller 1970-talet. Ni inser såklart alla att det inte stämmer. Jag vill sätta denna fråga i ett litet större perspektiv genom att börja 91 år tillbaka i tiden. Då stod framtiden på skakiga ben och antalet offentligt anställda var i stort sett noll procent av den arbetsföra befolkningen. Sedan började man som bekant arbeta. Ord lades till ord, dokument granskades och diskuterades, det planerades, byggdes och ordnades sammanträden på fritiden. Dagarna gick åt till att skaffa mat att sätta på bordet. Ibland blev det bråk men ständigt gick det framåt. Det fanns såklart en nybyggarglädje och en framtidstro men mest av allt ett driv och en vilja att göra livet lite bättre för ålänningarna.

    Eftersom backspeglar alltid är mindre än framrutor ska jag inte uppehålla mig vid detta så mycket längre. Ni vet hur det gick. Kommunerna blev till, självstyrelsereform lades till självstyrelsereform och plötsligt hade den idé och det arbete som inleddes 1922 skapat en av Europas allra rikaste öar. Tack vare kloka beslut, driftiga företagare, ekonomisk klokskap och ett geostrategiskt perfekt läge har Åland blivit ett drömsamhälle i de allra flesta avseenden.

    Mot den här bakgrunden har jag läst meddelandet om samhällsservicereformen och lyssnat till debatten idag. Jag har också försökt förstå hur antalet offentligt anställda kan ha gått från i stort sett noll procent av den arbetsföra befolkningen till idag 33 procent, antagligen mest i Norden. För det är där utmaningen ligger idag. Den skattekaka som bakas av det privata näringslivet räcker inte till för att hålla den struktur vi skapat under armarna. Vi ska därför växla om i vår färd mot framtiden, på samma sätt som man gjort förut. Inte för att någon tvingar oss till det utan för att vi vill utveckla välfärden enligt den gamla fina principen att det alltid blir lite bättre, fast på olika vis. Varje generation människor har hittills sett till att världen blir lite klokare och lite friskare och det ska även vi göra. Vi ska inte alls ställa oss frågan vad vi måste göra. Vi ska ställa oss frågan vad vi vill göra för att göra ett redan bra Åland bättre. Då blir perspektivet det rätta.

    Jag tänker inte dyka ner i alla detaljer i meddelandet som satt igång den här processen men jag tänker ta fram några områden som på riktigt skulle göra skillnad samtidigt som man sparar skattepengar. I det arbetet får vi inte låta oss begränsas av vad vi ser idag, vi måste hålla fokus på hur det ska bli imorgon. Det handlar inte om oss som sitter här utan om de som ännu inte är födda. Deras framtid är i våra händer vilket är ett ansvar som är fantastiskt och något som tidigare generationer genomfört på ett sätt som skapat den välfärd vi idag njuter av. Idag pratar partier om att man är skrämda inför framtiden. Det begriper jag inte alls. Vi har framtiden i våra egna händer och våra utmaningar påminner inte ens om de utmaningar som våra företrädare ställdes inför. Nog vore det väl underligt om vi mot den bakgrunden inte ska lyckas skapa ett bättre Åland från en redan hög nivå. Rädsla skapar ingen framtid.

    Det aktuella meddelandet delas upp i tre olika områden. Den viktigaste delen handlar om den sociala delen där det finns utrymme för förbättringar. Det är särskilt viktigt att hela Åland är med och hanterar barnskydd, missbrukarvård och handikappfrågor. Bostadsorten får inte stå i vägen när det gäller att skapa starka barn, ta hand om de svagaste och göra missbrukare friskare. Tankearbetet i gruppen har varit gott och konstruktivt och målet är tydligt. Vill man söka efter utmaningar även här är det kanske hur huvudmannaskapet egentligen ska ske. Det finns nog många och goda skäl för landskapsregeringen att fundera ett varv till kring just det.

    Den nästviktigaste delen av meddelandet är på gränsen till att vara viktigast. Jag tror att den digitala agendan rätt hanterad på egen hand kan bära hela det sparbehov som landskapet idag har. Det är ett faktum att lilla Åland har tillskansat sig alldeles för många och för små lösningar på sina behov. Det finns löneprogram och administrationsrutiner och övertidsscheman och kopieringsapparater, servrar och databaser och i landskapsregeringens fall en hemsida som inte ens möter basala krav. Så kan man inte ha det år 2013.

    Det papperslösa kontoret har, som det ibland känns, aldrig varit längre bort än idag och här finns pengar att spara. Jag tycker generellt sett att vi på Åland ska hitta våra egna vägar, men när det gäller IT har vi i Estland ett föredöme på i stort sett alla plan när det gäller den digitala verkligheten. Det är dit vi borde åka för att skaffa inspiration. Och vi har dessutom företag på Åland som är världsledande på riktigt inom IT och som säkert kan vara till oerhört stor hjälp när det gäller framtiden där vi ska rösta och göra det mesta annat på nätet.

    Vad beträffar den tekniska delen av meddelandet är det på något sätt typiskt att texten är sex gånger längre än det sociala förslaget medan slutsatserna är betydligt mer diffusa. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Kvinnodominerade branscher tenderar att samarbeta mycket bättre än mansdominerade. Tidigare har skapandet av ÅHS nämnts. Det blev kanske inte billigare men det blev bättre. När det handlar om maskin och teknik lever vi väl fortfarande i den verklighet där landskapets plogbilar lyfter upp sin snöplog på vägen från Jomala till Lemland genom staden, på tal om samarbeten.

    Det finns några områden som vinner på att skötas centralt, men det finns ännu fler områden som mår bäst av att skötas där livet pågår, nära människan. Barn- och äldreomsorg hör såklart hemma i kommunerna, inte någon annanstans. Där finns det lokala engagemang som skapat Åland och som byggt trivsel för värden som är omöjliga att uppskatta. Vi behöver absolut inte gå till omvärlden för att hitta dessa lösningar. Det har vi hanterat på egen hand förr och det ska vi hantera på egen hand idag och i framtiden. Självstyrelsen är unik, Åland är unikt och det förpliktigar. Vår gruppledare Runar Karlsson noterade klokt att ålänningarna över tid kunnat vända Ålands nackdelar till dess fördelar.

    Herr talman! Vi ska nu agera klokt för att inte vända dessa fördelar till nackdelar. Tack.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag hade en tanke före den här debatten startade att man skulle remittera det här ärendet till finans- och näringsutskottet. Jag kanske inte mötte något större jubel hos dem som jag pratade med. Men jag hoppades, när finansutskottets ordförande började lista de viktigaste sakerna, att ekonomin skulle dyka upp någonstans. Men det gjorde den inte och det tycker jag är synd.

    När det däremot gäller den digitala agendan så är vi helt överens. I tio års tid har jag personligen från Ålands Framtids sida plockat upp den här frågan. Jag noterade att ansvariga ministern sade att den digitala agendan är en förutsättning för att lyckas med de andra formerna. Jag tror också att det ligger mycket det. Men fortfarande kan vi inte se någonting konkret när det gäller den biten, utan istället tar man ett sådant helhetsgrepp att man går in på kommunernas IT-lösningar som faktiskt i många fall fungerar mycket, mycket bättre än vad landskapets gör.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Herr talman! Jag valde med flit att inte gå in på ekonomin just i det här fallet eftersom det övergripande målet måste vara att alla reformer ska spara pengar. Hur mycket det sedan ska sparas beror naturligtvis på vilka åtgärder man sätter in och vad man ska göra. När det gäller den digitala agendan så tror jag att det är det enskilt viktigaste område när det gäller att verkligen se över vart utgifterna går.

    Jag tror det är svårt att krympa den sociala sektorn så väldigt mycket mera.

    Jag skulle gissa att den tekniska sektorn antagligen skulle åläggas starkare sparkrav än den sociala sektorn.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Finansutskottets ordförande Petterson sade att han med flit valde att lämna ekonomin utanför och det är han minsann inte ensam om. Det är ju heller inte någon annan som har tagit upp ekonomin utom att jag försökte lyfta upp det i mitt anförande.

    Frågan som jag ställde, och jag hänvisade till en person som frågade det i den senaste valrörelsen; varför lyckas vi aldrig genomföra reformer som sparar pengar och som leder till att verksamheten blir bättre? Mitt svar på den frågan fanns i mitt anförande och också nu, och det är att man inte har ekonomin med. Det är personliga politiska mål, gamla visioner och n politiskt flum egentlige som styr reformarbete istället för att man hela tiden har fokus på ekonomin. Ltl Petterson sade att han med flit valde att blunda för ekonomin och det tror jag är olyckligt.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Herr talman! Jag måste uttrycka mig luddigt eftersom ltl Anders Eriksson inte begriper. Jag sade nog att jag lämnade ekonomi utanför när det gäller den tekniska biten och den sociala biten. I övrigt nämnde jag nog ekonomin rätt tydligt, för det är själva skälet att vi bör växla om. Vi måste växla om för att vi ska hitta nya vägar mot framtiden där skattepengarna räcker till. Det framgick nog rätt tydligt i anförandet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom

    Tack, herr talman! Det jag avser att använda min taltid till är garantilagen och vad som borde ingå i en sådan lag.

    På sidan 21 i meddelandet tycker jag mig utläsa att landskapsregeringen ser att en förändring av kommunstrukturen kommer så småningom och det som jag nu säger ska tolkas i ljuset därav.

    När jag läser garantilagsgruppens slutrapport ser jag att det räknas upp flera områden där det finns skäl för att i en garantilag ta in bestämmelser om vilken basservice som det allmänna bör sträva till att tryggas. Sedan kommer reservationer så det blir ett stort frågetecken om det överhuvudtaget blir någon garantilag.

    I rapporten nämns barnomsorg, grundskola, äldreomsorg och grundläggande hälsovård. Dessa fyra områden anser jag att absolut måste ingå i en garantilag och ett lämpligt mått var servicen ska tillhandahållas kan vara t.ex. avstånd eller restiden.

    Ur ett skärgårdsperspektiv är restiden till att kunna använda dessa fyra serviceområden att föredra som det mått vilket anger avståndet till var denna service ska produceras.

    När det gäller grundskolutbildningen ska jag se lite bakåt i tiden och peka på vad som inte får hända. Många i skärgården som har födelseår från år 1958 och cirka 8-10 år framåt har i många fall en negativ upplevelse av högstadieåren. Under 70-talet tvingades många av dessa skärgårdsungdomar i årskurserna 7-9 att lämna hemkommunen för att fullgöra de tre högstadieklasserna utanför hemkommunen. En av dem som upplevde denna brutala skolpolitik, sade för några dagar sedan till mig ”vi måste tidigt bli vuxna”. Det var det som hände när man måste lämna det trygga hemmet för att gå i skola som 13-åring på bortaplan. Det får inte upprepas igen oberoende vad som händer med samhällsservicereformen. När arbetet går vidare så får det absolut inte bli såsom jag nämnde under perioden på 70-talet. Jag hoppas att landskapspolitikerna har förståelse för att detta inte får upprepas utan inser att en garantilag som stiftas med kvalificerad majoritet behövs inför fortsättningen av reformarbetet. 

    Vidare nämns bibliotek i rapporten. Det är en servicepunkt som bör finnas tillgänglig att besöka. Det är knappast nödvändigt varje dag men gärna bör möjligheten finnas att besöka ett bibliotek varje vecka.

    Brand- och räddningsverksamheten nämns också som en punkt i garantilagsgruppens rapport. Det är viktigt att någon form av brandberedskap fortsättningsvis kommer att finnas lokalt i skärgården och bör tas in i garantilagen.

    Som information kan jag berätta att bl.a. Föglö har ett avtal med Mariehamn angående brand- och räddningsberedskapen. Det fungerar bra från Föglös horisont sett och en samordning för hela Åland är önskvärd.

    Den sjunde punkten som rapporten omnämner som grundläggande inslag i lokalsamhället är postservicen. Det uttrycktes en hel del besvikelse i skärgården när postkontoren stängdes och ersattes med postombud. Den ändringen blev inte så dramatisk som många medborgare befarade. Jag är av den uppfattningen att systemet med postombud ger en godtagbar service men bör ändå tas med i garantilagen.

    Det som jag tycker att garantilagsgruppen har förbigått är behovet av att trafiken behöver ingå i en garantilag oberoende om kommunstrukturen förblir oförändrad eller om det kommer att genomföras kommunsammanslagningar. Garantier för rätten till trafik ska även gälla landskapets skyldighet, jag tänker i synnerhet på skärgårdstrafiken.

    Trafiken är ju så viktig, när man går in i en process och ska skapa en samhällsreform, för att man ska få tillgång till service inom måttliga tidsramar. I det kortruttsarbete som pågår vet vi inte ännu inte vad landskapsregeringen kommer att föreslå. Att den frigående skärgårdstrafiken avfärdades så lättvindigt i garantilagsgruppen anser jag att var olyckligt.

    Mycket av hur samhällsservicen ordnas i skärgården är beroende av hur och när skärgårdens kortrutt kommer att byggas. Blir det möjligt att använda samhällsservice som är lokaliserad på grannön med rimliga restider? Det är en fråga som man måste ställa. Men framförallt, när kan en byggstart av den efterlängtade kortrutten starta? Den frågan har en avgörande betydelse i skärgårdskommunerna när det gäller hur vi ska se på samhällsservicereformen och på framtiden.

    Sist men inte minst måste polisnärvaron och hälsovårdarberedskapen också tryggas för att skärgården ska vara en trygg och bra bosättningsort.

    Fastän det står i meddelandet att det ska bli en garantilag så uppstår frågan; kommer det överhuvudtaget att bli någon lag med tanke på dessa reservationer som fanns?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Ltl Sundblom nämnde att han var besviken över att inte skärgårdstrafiken fanns med garantilagsgruppens arbete. Hur har ltl Sundblom tänkt att den garantin ska se ut? Har ltl Sundblom några tankar? Kan ledamoten förtydliga lite hur har tänkt sig att man ska ha garantin för trafiken? Man kanske kommer på lösningar som innebär att man förändrar en rutt och man får in en kortrutt som passar in på ett annat sätt. Det kan också vara en fast förbindelse till någon holme. Hur ska man då uppfylla garantin? Det här blir jättesvårt, det är en svår diskussion och jag skulle gärna höra lite mera kring detaljerna.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Det handlar om att möjligheterna måste ges att få skolor att fungera. Vi kommer i framtiden att bli behov av skärgårdstrafiken och de frigående färjorna om vi inte klara av att bygga tunnlar eller andra fasta förbindelser. Barn från flera öar måste kunna gå i samma skola och där måste vi få någon form av garantier för att en trafik skapas som ger möjlighet att till en skolväg som är mindre än en timme. Det är en av de sakerna.

    Det andra är att tidsmässigt också ge möjligheter för att kunna arbetspendla. Det är väldigt viktigt att man slipper till och från arbetet och kommunikationer bör också finnas för näringslivet.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Det första förstod jag bra, med det andra att man ska ha möjlighet att arbetspendla; vart, i vilken riktning och hur snabbt ska man kunna ta sig till jobbet? Det här blir jättesvåra frågor att föra fram. Jag har svårt att se de parametrarna som ska styra exakt hur det ska vara. Det bästa vore att skapa arbetsplatser i skärgården. Näringsutvecklingen i skärgården borde vara ännu mera i fokus.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Jag hann bara säga näringslivet så ville talmannen avbryta den föregående repliken. Vad gäller näringslivet så har ltl Carlsson, så vitt jag ser, rätt.

    Arbetspendling handlar om att man har rätt att bo var man vill. Om man har ett yrke och söker ett arbete så får det inte gå som dagens situation. De som jobbar i skiftesarbete har hamnat i den situationen att man slipper inte till och ifrån arbetet längre som trafiken har utvecklats. Om man jobbar skift så kommer man in på arbetet lite före tio till stan på söndagmorgon. Det är inte acceptabelt när man ska börja morgonskiftet klockan 8.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, herr talman! Som ordförande för garantilagsgruppen så känner jag mig pliktskyldig att kommentera ltl Sundbloms allmänna kommentarer när det gäller slutrapporten. Jag tror att ledamoten begår misstaget som flera andra kollegor har gjort. Man hakar upp sig på reservationerna. Ser man reservationernas innehåll så berör de faktiskt aspekter som visar på en konstruktiv oenighet, ett uttryck som jag har använt även tidigare i det här sammanhanget. Det finns aspekter som är väl värda att beakta i den förestående reformprocessen, men som inte gruppen kunde enas om. Men det förtar inte helhetsintrycket, dvs. att arbetsgruppen rekommenderar de facto att en garantilag antas. Vi kommer också med rekommendationer när det gäller vad som ska räknas som basservice. Därmed har gruppen svarat mot det uppdraget som landskapsregeringen gav den 18 januari i år.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! I den reservation som kommer först i ordningsföljden när man läser det här betänkandet så där tycker jag att det bär iväg lite. Jag tvivlar sedan på förmågan att komma överens om att garantilagen innehåller tillräckligt mycket och blir tillräckligt stark. Jag är rädd för att det blir en urvattnad diskussion och då blir det inte lika bra längre.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Den reservation som två avdelningschefer vid landskapsregeringen har lämnat så den rör mera det faktum att tjänstemännen anser att man behöver inte i en garantilag nämna att man vill skapa en specialmyndighet för att hantera vissa här utpekade uppgifter. Medan jag har värnat om den kommunala självstyrelsen, den debatt som vicetalman hade här tillsammans med kollegan Gunnar Jansson, dvs. hur ska man se på den kommunala självstyrelsen i förhållande till den här förestående reformprocessen? Det är ju inte bara det perspektivet, det företar ju som sagt var inte helhetsintrycket av att det behövs en garantilag. Skärgårdskommunerna får ju bl.a. besked om vad som borde ingå.

    För att lite ansluta till föregående replikväxling så tycker vi att trafiken inte kan vara, inte bör vara och inte ens passar in en garantilag.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, herr talman! Jag kommer inte ihåg formuleringen riktigt säkert nu men jag fick det intrycket när jag läste reservationen att det också var något med nivån på servicen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Först vill jag tacka ltl Wille Valve för att han bytte taltur med mig så att jag skulle hinna genomföra mitt anförande innan andra uppdrag kallar. Det var väldigt gentlemannamässigt.

    Herr talman! Jag som ordförande för Susannegruppens rapport är väldigt glad över det gensvar som många här i lagtinget har gett på gruppens förslag. Hittills förefaller regeringen ha accepterat nästan i sin helhet den modell som gruppen har tagit fram. Det har varit ett väldigt kreativt och demokratiskt arbete. Vi har vid olika tillfällen gjort riktigt dialektiska hopp där man har kunnat gå vidare sedan. Det som vi lägger fram är en ganska komplett modell. Den är däremot kanske inte den perfekta modellen, men det kanske är omöjligt att uppnå något sådant.

    Det huvudsakliga målet var att vi skulle presentera en modell så att oberoende av vilken kommun man bor i så ska man ha en likvärdig social service. Den ska vara tillgänglig, rättssäker och den ska produceras kostnadseffektivt. Nu har det kommit fram saker under resans gång, argument mot det här, som jag skulle vilja bemöta, för många av de argumenten håller inte sträck.

    Först en allmän kommentar om vad det här ska bli att kosta. Det här kan innebära att kostnaderna skenar iväg och att vi inte har brytt oss om att analysera kostnaderna. Ltl Anders Eriksson pratade till och med om de överstora sociala kostnaderna.

    Om jag börjar med det sista så det som förvånar mig med meddelandet är ju de facto att de totala kostnaderna för infrastruktursektorn uppges, och de är ju högre än för den sociala sektorn. Det där är intressant. Vem är det som ständigt påstår att de sociala kostnaderna är så höga, men blundar för infrastrukturens kostnader? Dessutom framhölls att tjänsterna inom infrastruktursektorn inte är lagstadgade. I vems intresse är det att bygga upp brandkår, stora tekniska verk osv. Jag tyckte att det var modigt av ltl Jörgen Pettersson att dra in en genusaspekt. Vem är det som vill köra alla dessa bilar, sitta vid alla dessa bord och använda alla dessa apparater? Ja, det ligger någonting i det. Varför i herrans namn har inte den här fusionen inom brandväsendets skett? Vi har ju lagstadgat om det. Hur kan det vara möjligt att några chefer, som inte vill, stoppar hela det här projektet? På något finns det tydligen en maktstruktur utanför den formella makten som till och med en starkare än lagtingets beslut. Jag vill, för det första, ta död på den myten att de sociala kostnaderna skulle vara så enorma, så stora och att man inte alls fall behärskar dem. Tvärtom, det visar sig att de sociala kostnaderna ändå är i relation till det som infrastrukturen kostar, förhållandevis realistiska och relevanta kostnader.

    Det är inte lagtinget eller regeringen som ska fastställa kommunernas socialtjänst, det är ju kommunerna. Det är upp till kommunerna att bestämma vilken servicenivå man vill ha samt att man måste verkställa de lagstadgade förmånerna. De är sedan i sig inte totalt bestämda på förhand. De kan också i viss mån prövas. Det är ofta sist och slutligen en domstol som avgör ett sådant här fall.

    Hela den här diskussionen om den sociala sektorns kostnader bygger mycket på myter och föreställningar som delvis har en genusbasis, ungefär som att kvinnor inte kan hålla i pengar utan de bara spenderar dem i sin goda vilja ta hand om äldre. Det kanske ligger någonting i det också. Ser man till helheten så är det inte så katastrofalt som någon vill säga. Däremot är det viktigt att göra arbetet effektivare för att uppnå likvärdig behandling, för att göra servicen tillgänglig och för att göra det kostnadseffektivt.

    Den här myndigheten som Susannegruppen föreslår så har man sagt att vi ska inte ha en till mellankommunal myndighet. Vi ska ha en till, men den tar ju bort flera och det glömmer man att tänka på.

    När den här myndigheten sjösätts så försvinner Ålands omsorgsförbund. Ett kommunalförbund försvinner. Det är möjligt för kommunerna att ta bort all sin socialförvaltning. Kommunerna behöver i framtiden en person som tar hand om äldreomsorgen, men det behöver nödvändigtvis inte finnas en hel socialförvaltning för det. Barnomsorgen kan läggas under bildningsväsendet och det har man gjort på olika ställen.

    Ytterligare är Mariehamn värdkommun för missbrukarvården, Fältarna och Tallbacken. Alla dessa avtal ska år efter år uppfyllas och Mariehamn ska på något vis stå som garant gentemot brukarna och det är inte något bra system. Det finns kommuner som inte vill betala till Tallbacken. Det finns kommuner som vill veta vilka av deras kommunmedborgare som går till missbrukarvården. Allt detta försvinner. Det blir mycket mer tillgänglig service för medborgarna oberoende av var de bor på Åland. Det här vill man inte alls ta till sig, utan man säger bara; ”det kommer en till myndighet”. Till och med våra tjänstemän i Mariehamns stad, som man skulle tycka att behärskar den här frågan bättre eftersom de har suttit med i arbetsgrupperna, de uttrycker sig också på det här sättet.

    Det är väl kostnadseffektivt att det inte ska sitta en massa tjänstemän och förhandla, betala in och ut en massa pengar och förskott och redovisa i slutändan.

    Vi räknar med att den myndigheten ska ha cirka 20 socialarbetare. Idag finns det 35 socialarbetare på Åland. Det behövs alltså, totalt sett, inte så här många socialarbetare. Rimligtvis bör det också innebära att det blir mera kostnadseffektivt skött.

    Herr talman! De som inte vill ta emot de här argumenten har inte förstått vad den kommunala socialtjänsten går ut på.

    Jag kan också föreställa mig att de som bor i skärgården och långt borta från den kommunala socialtjänsten, som kommer att ligga i Mariehamn, tycker att det är en försämring. Rent fysiskt upplever man det säkert så.

    När det gäller utvecklingen av den digitala agendan så berör den i högsta grad den kommunala socialtjänsten. Den kommer att erbjuda service som de flesta medborgare inte kontinuerligt är i behov av. Söker man utkomststöd ska man kunna söka det när man vill, nätter eller dagar. Om man ska erkänna sitt faderskap så antar jag att detta inte sker varje år utan det är väl någon gång i livet och sådana uppgifter.

    Om vi får en samlad resurs med alla dessa väldigt kunniga människor så kan vi också utöka servicen var gäller hembesök som i många fall är väldigt viktiga för det sociala arbetet eftersom de flesta sociala problem har med familj och boende att göra. När så här många jobbar på ett ställe då är det möjligt att göra det här. Är det bara en enda socialarbetare som sitter på ett kontor i en liten kommun så finns inte samma förutsättningar att diversifiera serviceutbudet.

    Den frågan som jag medger att kanske inte är optimal gäller huvudmannaskapet. Men vad ska vi göra? Vi har en kommunallag som säger vilka former som är möjliga. Det finns tre; värdkommun, kommunalförbund eller ombudsstämman. Jag tycker att ltl Danne Sundman hade en bra liknelse, han är ju bra på det, och det var att detta är som en bolagsstämma. Det är inte meningen att stämman ska sitta och ha oändliga diskussioner och papper ska skickas fram och tillbaka mellan kommunerna. Det är klart att kommunerna ska vara involverade, men med den här stämman skulle vi hitta ett effektivare sätt för 16 kommuner att styra en myndighet.

    Sedan någonting om fortsättningen. Det är ju flera sakkunniga som har tyckt att vi också borde ha lyft in äldreomsorgen och barnomsorgen i det här arbetet.

    Bästa vänner, för mig och för många som var i den här gruppen så var det väldigt avgörande när vi gjorde studiebesök till Pargas. Där har man slagit ihop fem kommuner till en skärgårdskommun. Största kommunen är Pargas stad och Pargas stad avgör rent matematiskt alla frågor för de andra. Nu fem år efter den här fusionen får man fritt börja strukturera om. Man är inte bunden vid de här statliga bestämmelserna att ingen får sägas upp. Vad tror ni står på Åbo Underrättelse när den tiden har gått ut? Det står: ”Chock i skärgården över Pargas sparprogram”. Vad är det som ska bort? Ja, antagligen högstadiet i Korpo, man ska stänga hälsocentraler, vilket vi inte har i skärgården men hälsocentraler har man i alla skärgårdskommuner i Åboland eller Pargas. Det som man kunde befara har precis hänt. Nu finns friheten att organisera om det hela.

    Om vi ska fortsätta att diskutera antalet kommuner så är det centralt att vi har den här garantilagen på plats. Själv tycker jag att garantilagen kanske är den intressantaste frågan i vårt arbete. Om vi lyckas med den process som regeringen Gunell har skapat så har vi gjort något mycket unikt. Vi har börjat nerifrån, vi samordnar servicen som många bara pratar om, och sedan bygger vi den här garantin gentemot brukarna, oberoende av vilken kommun de bor. Om vi kommer fram i mål så är det inte så väsentligt hur många kommuner det finns, i alla fall blir det mycket mindre dramatiskt.

    Garantilagen kan, just för att lösa äldreomsorgens behov av lokal service, vara alldeles central när det gäller indelningen i de här zonerna. Beroende på de här zonerna så måste man ta hänsyn till lokalisering av och organisering av äldreomsorgen. Jag tycker själv att det är en väldigt bra och intressant början som man har gjort i den gruppen och att man ska fortsätta. Vi behöver en decentraliserad serviceorganisation för äldreomsorgen. Många pratar här om restiden. När vi diskuterade tandvård i skärgården så kom det klart och tydligt fram att många av de äldre överhuvudtaget inte kan resa. Den åldrande befolkningen, som vi gör hela den här reformen för, de måste fortsättningsvis få service i sin hemkommun.

    Jag tycker att jag ser att det är nästa steg i arbetet med att ordna social service så att den är någorlunda likvärdig i hela landskapet.

    Herr talman! Jag har en stor förståelse för ltl Sundbloms tankar om detta med transporter till och från eller genom de här zonerna. Det borde man nog analysera närmare. Det gäller inte bara färjtrafik, det borde också gälla kollektivtrafik. Att komma från Sund till kommunernas socialtjänst så där kan vi inte räkna med att alla har bil. Det där är en viktig uppgift om vi vill att den här servicen ska vara tillgänglig för alla.

    Till sist, herr talman, här har idéen framkastats att hela socialvården skulle bli något som ÅHS, ett landskapsorgan. ÅHS är en bra hälso- och sjukvårdsorganisation. Man har fått stora tilldelningar, men ur ett brukarperspektiv är den organisationen inte särskilt demokratisk. Det går inte att göra rättelseyrkanden och besvär över ÅHS beslut. Jag tror att man ska undvika en sådan situation när det gäller den sociala servicen, om dess utgångspunkt är likvärdig service där man bor och inte bara liknande service i den mån medlen räcker till ungefär som det står i ÅHS. Vi har ju sett hur organisationen resonerar om hälso- och sjukvård och tandvård i skärgården. Man säger att det inte är kostnadseffektivt. Det hjälper ju inte skärgårdsborna om man har tandvård för 900 personer på fasta Åland istället för 500 personer i skärgården. Det är ju så som man resonerar.

    Jag är nog väldigt tveksam till att skapa någon socialvårdsmyndighet under landskapet. Det bästa för medborgarna är de nära strukturer vi har i våra 16 kommuner. De har ju inte fungerat enbart dåligt, men kommunerna är idag inte längre kapabla att ta sitt ekonomiska ansvar. Det är därför som vi ändrar på det hela.

    Mitt favoritexempel på detta är ju den här katten i Geta som fick hemtjänst över vintern när dess matmor var på äldreboendet. Något sådant kommer vi inte att kunna göra om vi bara har en kommun och den kvaliteten ska vi slå vakt om. Tack, herr talman.

    Minister Johan Ehn, replik

    Herr talman! Det var ett intressant analyserande anförande som ltl Sundback höll. Jag reagerade lite på oviljan att se nya lösningar på t.ex. organisatoriska problem. Man hänvisar till vad som finns beskrivet i nuvarande lagstiftning och ser det som i princip den enda möjligheten att jobba vidare. Jag skulle vilja att vi lyfter den här debatten lite till och tittar på hur man faktiskt kunde organisera saker på ett nytt sätt så att man kan utnyttja de möjligheter vi har på Åland. Jag tror att det är farligt att vi låser oss vid att det nu finns ett regelverk som vi ska hålla oss till och det ska vi göra.

    Genom att göra på ett annat sätt än vad vi idag i lagstiftningen har möjlighet till, och som man är överens om i ett senare skede, då tycker jag att man ska vara öppen för det. Det ger möjlighet till att få ett fungerande system som håller i framtiden och som ger oss möjlighet att bli så effektiva och så duktiga på att producera service som möjligt gentemot medborgarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, talman! Oberoende av hur det går med det här arbetet framöver så måste man absolut komma ihåg att det måste finnas någon form av servicekontor även på den sociala sidan ganska nära befolkningen. Så att man kan komma in på kontoret och få den där lilla hjälper man behöver. Förhoppningsvis ska den digitala agendan kunna hjälpa till så att alla tjänstemän inte nödvändigtvis behöver sitta i samma hus, utan man kan hålla kontakten ändå via den digitala agendan och man kan komma närmare folket för att få någon form av service i alla fall. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, herr talman! Jag håller med ltl Barbro Sundback om att transporterna är viktig.

    Det skrattades här bredvid mig och skämtades om stadsbussen när ltl Sundback nämnde transporten som en viktig service. För folk på landsbygden är transporter en oerhört viktig sak och hur man ska ta sig till den sociala servicen. Transporter är verkligen i behov av en garantilag. Man har rätt till social service enligt lag och det måste vi se till att vi kan erbjuda.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carita Nylund, replik

    Tack, herr talman! Tack, ltl Sundback. Det var uppfriskande att ltl Sundback lyfte upp de positiva effekterna med samordningen. För obundna och för mig så är alla människors lika värde och lika rättigheter väldigt viktiga. Jag tycker att man ska fokusera på detta i det här arbetet. Organisationsformen får vi säkert diskutera i framtiden. När man diskuterar det här ute i kommunerna så får man höra talas om t.ex. barnfamiljer som kommer in i det sociala systemet och byter kommun gång på gång och socialkanslierna får börja om från början att arbeta med de här familjerna. Det är inte rätt när det gäller barnens rättigheter och barns rättsskydd. Det här är jätteviktig sak som vi måste komma ifrån. Tack ledamoten för att du lyfte det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, herr talman! Ltl Sundback gillar inte förslaget att man skulle skapa en landskapsmyndighet istället för myndigheten som gruppen ledd av ltl Sundback själv föreslår att ska vara en kommunal myndighet.  Vi är ju de facto överens om att vi vill ha en myndighet för hela Åland som ska sköta det. Skulle det inte vara mera ändamålsenligt att den församling som faktiskt är vald, för att sköta hela Ålands intressen, också då skulle utöva inflytande och hela finansieringsansvaret för den här verksamheten? Finns det inte en viss demokratisk logik i det resonemanget?

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Kommunerna är också folkvalda institutioner och där finns ett väldigt bra och ett rättssäkerhetssystem för brukarna. Det finns det tyvärr inte inom landskapsmyndigheterna gentemot brukarna.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Med det resonemanget borde vi inte heller ha ÅHS eller gymnasialstadieskolorna på landskapsnivån enligt ltl Sundback. Jag tror ändå att det är bättre att vi för över de här verksamheterna till landskapsnivå just för att vi ska slippa en inbyggd konflikt mellan 16 olika kommunerna och 17 olika finansiärer eftersom landskapet är med och finansierar merparten av den här verksamheten redan idag. Vi tror, dels ur ett ekonomiskt perspektiv men också ur ett enkelt och redighetsperspektiv, att det vore ändamålsenligt att man skapar en landskapsmyndighet för de här områdena så att finansieringsansvaret går hand i hand med utföraransvaret.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Herr talman! Om detta kunde man tala mycket och länge om. Jag har varit på samtliga breddgruppsmöten i egenskap av kommunstyrelsens ordförande i Lemland. Det har varit en ytterst intressant process.

    Jag ska nämna några brottstycken ur det här meddelandet bl.a. den digitala agendan, hur viktigt det är med småskalighet, lite om ekonomin, om planering och i stort det som jag tycker att är viktigt att ta fasta på.

    Nu håller vi inte på med våra egna företag där vi bestämmer allting eller ett företag som vi har tillsammans med några delägare. Vi håller på med ett företag som har 28 502 deltagare, alla ålänningar plus kanske lika många till som regelbundet vistas här, s.k. ålänningar ute i världen.

    Vi håller på med en reform av en samhällsstruktur som kanske är den allra största någonsin sedan självstyrelsens tillkomst. Den är i klass med de omvälvande historiska händelser som vi denna dag kan påminnas om att vi firar, Sveriges nationaldag, men vi är inte en del av Sverige. I det perspektivet ser jag de här förändringarna, så pass stor förändring är det, även om den här är mera intern än vad de tidigare förändringarna har varit när Bomarsund förstördes osv. Det här var litet helikopterperspektiv. Vi landar snabbt i det här meddelandet och debatten.

    Jag vill först ta upp detta med ekonomin. Jag tycker också att det är viktigt att ha fokus på ekonomin. Nog har man fokus på ekonomin i det här meddelandet. I de inledande styckena sägs det ju att resurserna inte räcker till om vi gör precis som vi alltid har gjort, mot bakgrund av hur befolkningspyramiden utvecklas. Men att börja ange summor, euro och cent, i det här skedet, det kan vara svårt. Jag tror och obunden samling har sagt i sitt valprogram att de resurser man sparar går åt till den ökade försörjningsbördan. Vi ska med samma resurser som vi har idag sköta Åland också i framtiden. Det är inte ett alternativ att i någon större utsträckning höja skattetrycket. För att ha råd att sköta Åland i framtiden så måste vi förändra lite. Det är den ekonomiska inbesparing man ska nå.

    Sedan finns det andra delar i det ekonomiska perspektivet som man kanske inte nämner i det här meddelandet och det borde man ta upp parallellt i den här processen. Det är t.ex. kommunernas möjligheter att finansiera sina verksamheter, ge kommunerna flera verktyg och större frihet t.ex. inom fastighetsskatten där kommunerna är väldigt begränsade. Där har vi i lagtinget vid olika tidpunkter haft mycket diskussioner om att öka buketten av finansieringsblommor som kommunerna har i sina händer för att man ska kunna bredda skattebasen. Det är kanske någonting som man också behöver ta upp för att kunna möta de här behoven. Det finns många olika bekymmer för kommunerna beroende på var man finner sig och hur stor man är, Mariehamn har sina, Sottunga har sina och kommunerna däremellan har sina bekymmer.

    Det ekonomiska perspektivet finns. Jag tycker att man har tagit med det ekonomiska perspektivet i meddelandet så gott man kan. Det vore ju heller inte ärligt att i det här skedet av processen gå in och styra med exakta ramar i euro och cent. Jag tror inte att det skulle tas så bra emot heller, för vi ska komma ihåg att vi håller på med någonting som vi de facto har gett självstyrelse i. I kommunerna ser man många gånger på det här på samma sätt som vi ser på Finlands myndigheters förhållanden till oss, i lite större perspektiv.

    Jag tycker att man ska gå fram med processen som man har gått hittills, tillsammans och på ett diskuterande sätt.

    När det kommer till planeringen så är det viktigt att poängtera att jag egentligen inte ser något behov av nya instrument när det gäller samhällsplaneringen. Däremot måste man ta ner de fina instrument som vi har från verktygstavlan och använda dem. Om man går igenom de här verktygen så har vi för det första, vilket man kan säga att hänger längst upp, 11 § i plan- och byggnadslagen, sektorplanering. Landskapsregeringen kan på ett övergripande sätt planera inom vissa sektorer som är angivna i 11 §. Det verktyget kanske lite behöver slipas om, eggen är kanske lite felriktad och t.ex. borde turismen vara med i 11 §. I stort sett handlar det om att ta ner verktygen och börja mecka, för det har inte gjorts sedan 2008 när det verktyget skapades.

    Sedan har vi kommunal nivå. Vi ska komma ihåg att 2008 tog vi bort landskapsregeringens alla fastställelser av planer och sköt det närmare kommunerna, i syfte att uppmuntra aktiviteter i kommunerna. Visst har det hänt mycket under den här tiden men kanske inte tillräckligt. Lagtinget beslöt t.ex. att ha kommunöversikten kvar i syfte att ha ett dokument som visar alla förhållanden i kommunen för att samla all kunskap, markanvändning, infrastruktur osv som finns i kommunerna.  Alla kommuner borde nödvändigt göra en kommunöversikt så att man åtminstone har klart för sig hur kommunen ser ut och har det samlat i ett dokument. Det är jätteviktigt, även om det inte är en plan som styr någonting, utan det är en ögonblicksbild hur det ser ut.

    På nästa nivå kommer generalplanering, det är också jätteviktigt att alla kommuner åtminstone generalplanerar sina tätorter och sina främsta tillväxtcentra. Mariehamn är ju det bästa exemplet och är i sin helhet generalplanerat. De största kommunerna, i stort sett alla, har gjort det här, det finns några undantag. Det skulle vara viktigt att man delgeneralplanerar för den del av kommunen där man har kommuncentra och funderar aktivt i kommunen, i samråd med dem som bor där och med markägarna över utvecklingen. Sedan ska man komma ihåg att resten, hela Åland, är planerat. Eftersom alla kommuner har en fastställd byggnadsordning, vilket i princip är en plan som inte finns utritad på en karta, sätter detta övergripande bestämmelser över hela Åland. Så hela Åland är planerat. Men den här planen är i många kommuner lite föråldrad och det görs mycket undantag eftersom man tycker att den har spelat ut sin roll eller att man vill göra undantag. Det är viktigt att man skulle för nya byggnadsordning i alla kommuner, göra denna rättssäker det är den tyvärr inte heller i alla kommuner enligt den nya plan- och byggnadslagen och tänka efter på vilket sätt vill vi använda den mark som inte gäller 11 § och som inte generalplanerat och som inte är detaljplanerat? Alltså, allt annat. Där har man ett effektivt verktyg i byggnadsordningen som kan vara olika för olika delar av kommunen, om man så vill, om man har speciella behov som t.ex. min egen kommun Lemland har när det gäller Järsö-Nåtö området.

    Detaljplanering är inte att förglömma, det är jätteviktigt eftersom det framförallt öppnar dörren för inflyttning och tillväxt på Åland. Alla kommunerna borde ha, och de flesta har idag, detaljplanerade tomter som är tillgängliga för nya ålänningar som väljer att flytta hit, har arbete och vill leva och bo här. Men kunskapen och volymen kan alltid öka kring det här. Om man samordnar de här resurserna så gäller det att man tutar ut det här i kommunerna, har ett projekt där man verkligen går igenom alla de här uppräknande verktygen tillsammans med kommunpolitikerna och får igång det här arbetet i alla kommuner. Det tror jag att är en bättre väg att gå än att någon annan gör jobbet och påtvingar kommunerna hur de ska göra och tycka. Jag tror att styrkan i att ha detta ute i kommunerna är att då förankras det färdigt bland medborgarna.

    Jag tycker att man ska fortsätta på den inslagna vägen som lagtinget tog 2008 med den nya plan- och bygglagen, men den behöver som sagt implementeras i ett folkbildningsprojekt, kommunpolitikerbildningsprojekt, kan man säga.

    Till sist vill jag prata om den digitala agendan som jag tycker att passligt har döpts till Åda, vilket betyder att den är skyddsvärd den här tiden på året. Alla har vi sett den här utvecklingen.

    När man läser i det här meddelandet, om man i någon grad är förståsigpåare, så kan man förundras över den metodik som nu föreslås. Nämligen att man först ska börja i gränssnittet mot medborgarna och göra e-tjänster utan att myndigheterna har e-förvaltning. Men det finns en poäng i att göra så. Det är trots allt kundens, medborgarens perspektiv som är det viktigaste, att medborgaren får servicen så fort som möjligt.

    Man använder e-förvaltning, man skickar in en blankett elektroniskt och när blanketten kommer innanför väggarna här så skrivs den ut och malas som den alltid har gjort i de befintliga processerna, utan att medborgarna vet om det förstås. Man ska sedan se över de processerna också.

    Jag tror att det var ltl Jörgen Pettersson som sade att det här är egentligen den enda saken som vi behöver göra, och så är det. Beroende lite på vem man lyssnar på så kan man helt säkert säga att 30 procent av de resurser som vi sätter på byråkrati går att spara ”bara” genom den digitala agendan, genom att sluta bära papper kors och tvärs och genom att tillgängliggöra all information och effektivisera processerna. Det handlar ju inte om att ersätta byråkraten, den mänskliga handpåläggningen. Sist och slutligen är det väldigt lite som på det viset kan automatiseras. Det handlar om att ge byråkraterna, våra tjänstemän, effektiva verktyg att snabbt kunna sköta den här handpåläggningen och ta beslut.

    Det allra viktigaste är faktiskt, man kan inte tro det, men det är min erfarenhet, att man först ser till att man har e-arkivering. Blanketten som en gång i tiden kom från medborgaren ska till sist kunna arkiveras som en fil på en server, på ett minneskort eller vad man använder för media. Den ska kunna arkiveras på ett sådant sätt att det migreras i framtiden och att den finns kvar om 10 år, 100 år och om 1000 år på ett enkelt sätt enligt en standard som idag börjar ta en mycket bra form, tycker jag.

    Om man inte gör det och sedan måste skriva ut pappret i slutändan i alla fall så då har man tappat hela vinsten i stort sett. Man måste kunna arkivera den här blanketten till slut, alla därtill hörande handlingar och det data ärendet under tiden ha samlat på sig. E-arkivering måste vara den första åtgärden som man tar itu med när man ska börja göra om processerna internt i myndigheterna.  Sedan kan man prata länge om att man borde se på de här processerna. Jag tycker att det är viktigt att man, för det första, kartlägger processerna och vilka system som används idag så att man vet var man rör sig. Som med allt arbete så om man ska bygga ett hus så måste man först kartlägga tomten och man måste ha ritningarna klara. Att man har verkligheten klar för sig är också en väldigt viktig del som nämns i den digitala agendan.

    Från min sida, och från många andras sidor som var med på den tiden, så finns det en ganska stor bitterhet. Jag brukar inte vara bitter över kamper som jag har förlorat. I demokratin så finner man sig ofta vara i minoritet och så får man gå vidare. Jag är bitter faktiskt över en sak och det är det tåg som Åland missade i början på seklet när vi kunde ha varit allra först i hela världen med den här utvecklingen. Som lokförare föreslog jag, jag var IT-minister, att vi skulle ta oss en sådan roll. Landskapet skulle satsa på det här och Ålands näringsliv, som var med på noterna, skulle få sin forskning och utveckling finansierad så att man kunde bygga system som man sedan kunde sälja ut i världen. Det var allt från ärendehantering till röstning på Internet och ekonomi- och lönesystem. Ingen vet hur tåget skulle ha gått och om rälsen skulle ha funnits, men högst troligen skulle vi haft flera Crosskey, för Ålandsbanken gjorde samma sak och ledarsidorna sågade banken vid fotknölarna. Men se var Crosskey är idag! PAF gjorde samma sak och vi ser var PAF är idag. Vi kunde ha haft ett Internetomröstningsbolag med 100 anställda och en omsättning på några tiotals miljoner, högst troligen. Vi kunde ha haft åländska ärendehanteringssystem som skulle vara världsledande.

    Jag har svalt min bitterhet. År 1999 var vi långt, långt före vår tid. Jag förstår att det inte tog fäste hos alla när alla visionära personer drog fram sina visioner. Det kanske var det misstaget jag gjorde också när jag verkligen berättade min vision.

    Nu, 2013, är vi ungefär lika långt bakom som vi då var framför. Det kan man vara frustrerad över. Samtidigt innebär det framförallt den fördelen att nu behöver vi inte göra alla de här misstagen som våra vänner runt om oss har gjort på vägen. Nu har det här landat på ett sådant sätt att man har bättre överblick vad man ska göra och hur man ska göra. Det tycker jag att nu ger sig till uttryck i den här digitala agendan. Man behöver inte göra alla de här stegen i utvecklingen som man annars kanske skulle ha gjort. Det skulle säkert också ha kostat oss mycket pengar på vägen. Det skulle ha varit en ganska stor risktagning. Nu finns det säkrare instruktionsböcker att läsa. Det finns också fördelar med att komma sent. Jag stöder att man gör så här, man börjar med gränssnittet och jag är beredd att ta diskussionerna med kritikerna till den delen.

    När det gäller den digitala agendan så vill jag ge några exempel på hur den kan påverka folk och lite vad jag tror att är nästa steg, nästa revolution.

    Om vi diskuterar kommunerna eftersom jag tycker att den diskussionen är intressant, så sittande talman hade en annan roll för kommunerna, det har nämnts 0 kommuner, 1 kommun och 16 kommuner. Men de facto med den digitala agendan fullt implementerad så blir det 28 502 kommuner på sätt och vis eftersom all service som kan tillgängliggöras blir hos varje medborgare. Man får en egen kommun i sig själv. Det här låter nästan som ett religiöst resonemang. Men de facto om man implementera det som idag kallas för e-förvaltning fullt ut så kommer den enskilda medborgaren i sin telefon, i sin läsplatta, i sin fasta dator eller i sin laptop eller i sin smart TV att ha all information om sig själv. Man kommer att ha sina egna sidor där alla beslut, alla dokument, alla registeruppgifter finns och allting som kretsar runt den här enskilda medborgaren. På sätt och vis blir det ett eget kommunkansli med all data tillgänglig och kontakter till alla myndigheter. Om man gör så som det står i den digitala agendan, att ett ärende innebär en myndighetskontakt, så har man allting där, man bara plockar på bilagor från de andra myndigheternas register. Så här fungerar det i stor utsträckning redan idag om man är kund hos FPA eller om man är kund hos skatteverket i Finland, vilka är två myndigheter som har gjort det här på ett bra sätt.

    Man utgår förhoppningsvis från en åländsk kunddatabas som baserar sig på ett åländskt register över sina medborgare. Det tror jag att är en viktig förutsättning för att det här ska lyckas, så att vi vet vilka som är våra medborgare. Vi har våra medborgare i ett register på det sätt som vi behöver ha för att kunna skapa det här gränssnittet mot andra myndigheter framförallt, eftersom det ofta för en medborgare är delad behörighet. Vissa uppgifter kommer från en riksmyndighet t.ex. Lantmäteriverket eller FPA, medan andra uppgifter kommer från åländska myndigheter. Det här kan vi inte belasta våra medborgare med. Det ska finnas en ingång.

    Tillbaka till 1999, det här är det gamla portaltänket som nu har tagits vidare till att fungera annorlunda idag.

    Som vi känner e-förvaltning idag, det är en sak, men några trender som man ser tydligt nu och som kommer att radikalt förändrad det här är den telefon vi alla har i fickan, smart telefoner. Lagtingsledamöterna har olika märken. Den datakapacitet, den minneskapacitet och den teknik som alla har i fickan, den möjliggör den vision som många hade 1999, men då fanns inte tekniken. Nu finns tekniken och den kommer radikalt att förändra förutsättningarna för den digitala agendan.

    Jag tror starkt på att den ledande entreprenören i det här företaget, Google. När glasögon uppfinningen kommer i full användning och tillämpningarna kommer fram vartefter så kommer man inte bara att ha tillgång till en skärm med myndighetens uppgifter i text. Man kommer att kunna ta på sig de här glasögonen och så ser man framför sig den person man pratar med, lika som den personen ser en själv framför sig. Det där kanske sätts in på en köksstol och hos den kommunala tjänstemannen sitter medborgare på stolen fast man sitter hemma. Detta är inget hokus pokus utan det finns idag redan färdigt utvecklat för att sättas på marknaden inom några år. Detta kommer också radikalt att förändra vad man kan sätta i en e-förvaltningskommun. Man kan också sätta dit personliga kontakter, när man tidigare måste fara och prata. Nu kan man prata via Internet.

    En annan stor revolution som är nära förestående är den artificiella intelligensen som i större utsträckning börjar bli tillgänglig för folk.  De första stapplande exemplen är gräsklipparna och dammsugarna som klipper gräsmattor och dammsuger huset. De är mycket smartare än vad man kan tänka sig och sinnrikt formulerade. Nästa steg är att sådan här typ av intelligens blir mer och mer utvecklad och man får hjälp av robotar i hemmet. Om 10-20 år har vi alla en hushållsrobot hemma som vi har köpt och som kostar lika mycket som gräsklipparna idag som vi nu tycker att är lite dyra.

    Den här intelligensen medför också att man kan ha sådana hjälpmedel inom äldreomsorgen och i skolan och göra människor mycket mera produktiva. En lärare kan göra mycket mera och en sjuksköterska inom vården kan göra mycket mera med hjälp av sådana hjälpmedel osv. De utvecklar den mänskliga kontakten, hjälpmedlen ersätter inte den mänskliga kontakten.

    Vi kan tänka oss ett morgonmöte på en äldreomsorgsinstitution om 10 eller 20 år där det, förutom livslevande vårdare, också sitter uppkopplade vårdare som har ett gränssnitt med sådana här glasögon. Det kanske till och med sitter en robot som redogör för vissa data osv.

    Allt det här var science fiction för några år sedan, men tekniken går så fort framåt att den digitala agendan kommer att innebära en sådan revolution att många av de här problemen som vi diskuterar i övrigt kommer att elimineras.

    Ett annat exempel är översättning. Det kommer att finnas en app i din telefon. Du pratar svenska, den du pratar med pratar finska, kinesiska eller något annat oförstående språk. Ur din telefon kommer det svenska översatt av en robot som just har den här artificiella intelligensen och lär sig, varje gång du pratar, vad du använder för ord och meningsuppbyggnad osv. samt vad kinesen använder för ord och meningsuppbyggnad. Språkproblemen kommer att elimineras. En polis som går en utbildning, som går på finska, sätter sin telefon på bordet, tar på sig ett headset och det som sägs på finska översätts till svenska. Problemet är löst!

    Den digitala agendan, mina vänner, kommer att spela en mycket, mycket större roll än vad vi överhuvudtaget kan tänka oss. Vi ser bara början på möjligheterna. Nu gäller det att komma ikapp denna början och haka på. Tack.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Det är alltid lika intressant att höra på de här framtidsvisionerna. Ltl Danne Sundman borde absolut nu starta en innovationskampanj och försöka få lite patent. Jag tror att mycket av ledamotens tankar kommer att bli verklighet.

    Om man går tillbaka till dagens läge och de beslut som vi har framför oss så går ju tekniken framåt och den går med sådana stormsteg att det är viktigt att vi inte binder upp oss vid enskilda program. Jag tänker på Fronter plattformen som nu finns i de åländska grundskolorna och hur mycket problem, konflikter och annat det har lett till det. Jag har själv arbetat med Fronter. Det är viktigt att vi inte binder oss utan att vi hittar en modell där alla de här lösningarna, som ledamoten just lyfte fram, skulle kunna plockas in i den här modellen. Har ledamoten några tankar kring hur modellen kunde se ut?

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Jag har två tankar, dels att man måste acceptera att eftersom utvecklingen har gått så långt så har många andra hunnit före. Man måste förhålla sig till statliga myndigheter, men också t.ex. till min egen kommun, Lemland, som har köpt en massa e-förvaltningsmoduler. De kan vi bara inte skrota, utan ska använda eftersom vi har betalat för dem. Man måste förhålla sig till omgivningen och skapa gränssnitt mot dem som är runt dem.

    Det andra är att man måste gå in för att använda öppen källkod, så att man inte bli fast i någon enskild leverantörs programvara eller på något vis monopoliserade utvecklingspotential. Man måste ha öppen källkod och bygga på någonting som är fritt och öppet och som kan byggas till och på vartefter det anpassas till omgivande myndigheters, staters och deras system.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Tack ltl Sundman för det klargörandet. Under svaret började jag fundera på alla olika appar och telefoner. Om man har en Nokia, I-Pad eller Lumia så har det redan nu visat sig att det är problem att hitta samma program beroende på vilket märke man har. Här behöver vi vara ett steg smartare och se att det faktiskt finns program som fungerar i den digitala agendan för alla maskiner.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Herr talman! Det är ju en stor utmaning när det finns en uppsjö av leverantörer, tillverkare och olika utbud. Man bygger sig sitt eget hus som man själv äger och man äger själv varje tillbyggnad, på det visset är det med öppen källkod. Det är inte någons, någon har inte ensamrätt att fortsätta på bygget. När bygget är klart så säger man tack och hej och likadant vid nästa tillbyggnad osv. Då undviker man att bli fast i någon utvecklingsriktning och någon hopplös fakturaföljd som man inte får nytta av. Man tar små, små steg med öppen källkod och bygger system där det finns behov, vilket man ser om man börjar som man nu har tänkt; med gränssnittet mot medborgaren. Då ser man vad medborgaren tyckte om och vad som var viktigt. Dagisansökningar var viktiga, men byggnadslovsansökningar kanske inte var så viktiga och så satsar man där medborgarna vill. Det här är det enda sättet att göra i vår situation när vi ska om och fast utvecklingen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, herr talman! Jag ska börja med tre inledande principer som vi i Ålands Framtid har vad gäller samhällsservicereformen.

    Den första principen går ut på att precis som de flesta här i salen anser jag att ålänningarna vet bättre än Helsingfors vad som är bra för Åland. Jag är övertygad om att kommuninvånarna vet bäst hur man ska utforma kommunen för deras egen livskvalitet och välfärd. Vårdöborna vet bäst vad som är bra för Vårdö och Jomalaborna vet bäst vad som är bra för Jomala. För att citera ltl Sundman, så kan man kalla det för ”Subsidiaritetsextremism”, så jag sållar mig till ltl Sundmans gäng.

    Vi värnar därför om de små kommunerna. Vår vision är att kommunerna fortsättningsvis ska få förutsättningar att bestämma det som närmast berör majoriteten av deras kommuninvånare. De absolut viktigaste områdena är barnomsorg, grundskola och äldreomsorg. Det här ska vara kommunala angelägenheter. Även samhällsplaneringen vill jag gärna sätta till den listan. Det här är fyra områden som jag tycker att kommunerna ska och bör sköta oavsett vad vi diskuterar här i salen.

    För att alla kommuner ska ha bärkraft att sköta dessa åtaganden är vårt förslag att vi ska minska kommunernas åtaganden på annat håll, inom barnskyddet, missbrukarvården, handikappservicen och specialomsorgen. Gör detta till en landskapsangelägenhet och låt kommunerna fokusera på det som är absolut viktigaste för majoriteten av kommuninvånarna. Det var den första principen.

    Ekonomin i fokus måste vi ha, det har vi fått höra här av vår gruppordförande. Den som har ansvar för en verksamhet tar också ekonomiskt ansvar om man själv måste ordna finansieringen. Det är ganska enkelt att förstå.

    Den tredje principen är att man bör renodla och åtskilja den kommunala verksamheten från landskapets verksamhet och inte blanda ihop dem i kommunalförbund.

    Vi går in lite mera i detalj på de rapporter och förslag som har utretts och diskuterats från regeringens sida. Jag vill börja med den sociala myndigheten. Tidigare i debatten diskuterade jag med ltl Runar Karlsson och ställde följande fråga: Varför ska 16 kommuner, 16 olika viljor och 17 olika finansiärer styra denna myndighet istället för att landskapet gör det? Det är fortfarande oklart för mig. Min fråga var befogad från början, men efter den replikväxlingen så känner jag att den är ännu mer befogad. Jag fick höra att verksamheten ska styras precis som i ÅHS där besluten om verksamheten fattas i lagtinget och även vad kommunerna ska betala för den sociala myndigheten.

    Vad ska då kommunerna få bestämma över? Hur mycket inflytande får de över verksamheten i förhållande till vad de betalar? Vår absoluta övertygelse är att man hela tiden måste ha målsättningen att renodla finansierings- och driftsansvaret så att den som bestämmer verksamheten också betalar.

    Om lagtinget ändå ska fatta de stora besluten om socialservice och landskapet fortsättningsvis ska betala en stor del av servicen via landskapsandelar, vad har då kommunerna för roll utom att betala, speciellt eftersom den sociala servicen redan idag är ganska kraftigt styrd i lag?

    Fru talman! Jag hoppas att landskapsregeringen är beredd att omförhandla principen att inga uppgifter får överföras från kommunerna till landskapet. Vi har sett vissa öppningar under dagens debatt. Jag är glad om man även för de diskussionerna vidare i landskapsregeringen. Vi vet alla att både centern och obunden samling hade väldigt liknande tankar som vi i Ålands Framtid hade inför valet. Jag hoppas att man inte har låst sig för mycket vid just den här principen. Vi kan inte fatta dumma beslut på basen av dumma överenskommelser. 

    En garantilag, jag har tidigare varit lite kritisk mot det här begreppet. Jag kanske blev ännu mera kritisk när jag läste garantilagsgruppens rapport som består av 12 sidor rapport och 4 sidor reservationer från samtliga gruppmedlemmar. Men man kanske inte ska fokusera för mycket på det. Jag hittade ändå en viktig princip som sätter fingret på hur man bör gå vidare med tankegångarna och målsättningen bakom garantilagen. Man skriver: ”Vid behov intas bestämmelser om individens rätt till service i de speciallagar som reglerar barnskyddet, missbrukarvården, handikappservicen och specialomsorgen.”  Mitt råd är: Använd tankesättet i denna slutsats och reglera individens rätt till service i speciallagar. Jag har svårt att se behovet av den här övergripande garantilagen.

    Ltl Harry Jansson, ordförande och sekreterare i gruppen, ville åtminstone en gång i världen ha en åländsk grundlag. Den skulle vara en verklig och ändamålsenlig garantilag, såsom jag ser det. Reglera individens rättigheter utöver det som står i vår grundlag vi är ålagda att tillämpa idag i respektive speciallag.

    Vad gäller infrastruktur och samhällsplanering så skulle vi inom Ålands Framtid gärna få en förklaring till behovet man påvisar om en övergripande samhällsplanering på landskaps- eller kommunal nivå. Har man stött på problem ute i det åländska samhället? Vindkraft har till exempel nämnts, har man inte fått genom planeringen eller hur har behovet till den här övergripande planeringen uppstått? Kommer landskapsregeringen med den nya övergripande planeringen att kunna tvinga igenom ett vindkraftsprojekt mot den enskilda kommunens vilja? Det här är för mig oklart eftersom detaljplaneringen fortfarande ska vara en kommunal angelägenhet. Det förslaget väcker många frågor. Vi värnar om det kommunala planeringsmonopolet och är inte beredda att ändra detta som enligt vår uppfattning är ett fungerande system idag. Vi ser inte det här behovet som landskapsregeringen ser. Visa det gärna för oss så kan vi säkert vara med och diskutera det. Det är en fråga som jag gärna vill ha svar på.

    Vad gäller gemensamma bolag för väg- och fastighetsförvaltning så ställer jag mig återigen väldigt skeptisk till att man blandar ihop den kommunala verksamheten med landskapets. Det är en grundläggande princip och ett grundläggande varningstecken som jag tycker att man bör titta efter när man går framåt i det här arbetet. Varför ska kommunerna tillsammans med landskapet ha gemensamt ansvar? Vem ska få det största inflytandet? Ska landskapet ha majoritetsinflytande i det här gemensamma vägbolaget eller ska kommunerna tillsammans få det? Ska landskapet ha det största finansieringsansvaret eller är det kommunerna tillsammans som får det största finansieringsansvaret? Det här är avgörande frågor. Det är ett upplägg som riskerar att leda till onödiga konflikter. Istället skulle målsättningen med den här reformen vara att hitta goda samarbeten och gemensamma vägar framåt.

    Jag tror att det är viktigt att man skiljer på kommunerna och landskapet, skiljer på verksamheten. Vi måste se till att vi i den här salen bestämmer, det här sköter vi och det här sköter kommunerna och inte skapa någon slags hybrid, som tidigare har nämnts här i debatten.

    Förslaget om ett skärgårdskommunalt bolag för alla skärgårdsvägar är kanske det vi ser som mest intressant. Där säger man uttryckligen att det här är ett kommunalt ansvar i skärgården. Kommunerna får ansvara att vägarna sköts, att nya vägar byggs och kommunerna får också, antar jag, finansieringsmöjligheter till det här. Det måste ju avspegla sig på landskapsandelar eller någonting annat för att man ska ha möjligheter att sköta det här. Då kan det vara ett intressant förslag. Det är mera i de här banorna som man måste tänka när man går vidare i det här arbetet. Det var några korta ord från min sida.

    Sammanfattningsvis: Sätt ekonomin i fokus. Gör det genom att renodla den kommunala verksamheten till det allra mest väsentliga. Blanda inte ytterligare ihop den kommunala verksamheten med landskapets. Förenkla istället för att komplicera. Kostnadsansvaret ska vara hand i hand med finansieringsansvaret för det skapar, kära fru talman, också ekonomiskt ansvar. Tack.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! Jag börjar tröttna lite på ltl Axel Jonssons nedlåtande värderingar och generaliseringar. Jag tycker inte att vi behöver kalla kommittéarbetet för dumma beslut, jag tycker att det är värt mera. Fem personer har jobbat ganska intensivt med det här förslaget. Jag har full respekt för Ålands Framtids syn att sätta in den sociala servicen under landskapet, men jag kallar det inte för något dumt.

    Däremot ser jag det här på ett helt annat sätt. Jag vill hålla den sociala servicen kvar i kommunerna för närheten till de andra sektorerna. Inom barn och familj gäller närheten till barnomsorg och skola som fortfarande ska vara i kommunerna.

    Inom handikapp och specialomsorg ska det vara närhet till byggnadskontor, skola och barnomsorg. Jag hörde ltl Axel Jonsson säga; ”vi ska bestämma oss nu, det här sköter vi i kommunerna och det här sköter landskapet och vi ska inte blanda ihop det”.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag vill för det första ta tillbaka att jag skulle ha kritiserat ett kommittébetänkande för att ha fört fram förslag till dumma beslut. Jag sade att man måste vara beredd igen att diskutera den här principen att inte föra över någonting till landskapsnivå. Jag hoppas att man inte ser den här principen som helig. Om man kommer fram till att det här är en dum princip ska man inte stå fast vid den principen bara för att man har en sådan överenskommelse. Det var det som jag menade, jag kritiserade inte på något sätt ställningstagandena i de olika rapporterna.

    Om man sedan tittar på den gemensamma sociala myndigheten så menade ltl Winé att man ska göra det för närheten. Ltl Winés partikollega och ordförande i den här kommittén vill föra in allting till Mariehamns stad. Jag har åtminstone svårt att förstå verklighetsförankringen i det här närhetsperspektivet.

    Ltl Göte Winé, replik

    Vill man missförstå så kan man missförstå. Jag har inte hört ltl Barbro Sundback nämna någonting om Mariehamns stad.  Däremot har man pratat om en kommunal ombudsstämma där alla kommuner är delaktiga. Jag menade att det fortfarande är kommunen som är huvudägare och man jobbar under kommunen. Det är betydligt lättare att samarbeta med kommunerna. Jag har själv sett att det finns vissa bekymmer t.ex. när det gäller samarbetet mellan ÅHS och kommunerna, eftersom det är två olika huvudaktörer. Ålands Framtids förslag, att sätta in den sociala sektorn under landskapet, gör mig orolig över avstånden. Därför tycker jag att det här är ett bättre förslag. Jag var själv i början kritisk till det första förslaget. Ska vi verkligen gå in för det här? Hur blir det för brukarna? Det är brukarna som är viktigast. När jag började se konsekvenserna av detta så köpte jag det här förslaget, men jag vill inte se det under landskapet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Om man läser den sociala gruppens slutsatser så föreslås att den sociala myndigheten flyttas och centraliseras till Mariehamn för där finns lokaler osv. Då skapar man i princip en struktur såsom ÅHS. Jag har faktiskt svårt att se den stora skillnaden. Visst får kommunerna att visst inflytande, men hur stort inflytande har sist och slutligen t.ex. Sottunga, Geta eller Kökar över den här kommunala myndigheten? Ja, inte särskilt stort. Om organisationen flyttas till Mariehamn och centraliseras så tror jag att det även finns risk att problem som man har inom ÅHS uppstår. Jag ser att man måste lägga krut på att lösa problematiken inom ÅHS på annat sätt än att skapa stora gemensamma kommunala organ.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Det var åter ett intressant anförande kring de framtidsutmaningar som vi står inför när det gäller att serva våra medborgare.

    Ltl Axel Jonsson förvånar mig lite, han fortsätter att bita sig fast vid de traditionella lösningarna. Normalt har ltl Jonsson en förmåga att lyfta sig och se saker och ting på nya sätt. Man vågar inte föra ett resonemang kring om det kan finnas alternativ som kan vara bättre för oss. Partiet Ålands Framtid pratar många gånger om Ålands specifika möjligheter att med egna medel hitta lösningar. Varför är det så svårt att hitta de egna lösningar när det gäller just den kommunala frågan? Det blir för mig lite dubbeltydigt i debatten som vi för i den här salen. Varför vågar man inte lyfta sig och se alternativ utan bara konserverar det åländska samhället i någonting som det var tidigare?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag försöker absolut lyfta blicken och jag försöker absolut granska de alternativ som läggs fram från regeringens sida. Jag är rädd för vad de nytänkande förslagen med gemensamt tvingande kommunalförbund kan innebära. Jag tror att det finns väldiga risker med det. Jag tycker att det är precis den debatten som vi ska föra här också när vi går in för de här förändringarna. Vi har ju trots allt ett eget förslag. Visst har vi använt oss av det tidigare på Åland, t.ex. gymnasialstadieskolorna och ÅHS. Det behöver inte betyda att förslaget är dåligt för att vi har använt detta tidigare och att det inte skulle vara tillåtet för att det inte består av någon slags nytänkande. Goda lösningar kan ju återanvändas, såsom vi ser det.

    Minister Johan Ehn, replik

    Fru talman! Det är åter igen intressant att man åtminstone nu i den fortsatta replikväxlingen lyfter in att det finns andra alternativ. Det tror jag att är viktigt att faktiskt få in i den här debatten.

    Att bygga ett samhälle handlar inte bara om att titta på dagens problem, utan att förbereda samhället för framtiden. I dagens debatt saknar jag förmågan att diskutera annat än den verklighet som vi lever i. Som jag ser är meddelandet egentligen uppdelat i två delar. Den ena delen är att försöka lösa de saker som vi har problem med idag. Men den senare delen av meddelandet handlar faktiskt om att försöka få en inblick i hur framtidens Åland ser ut. Där hade det varit intressant att också höra ltl Axel Jonssons tankegångar om hur han ser på det framtida Åland ur det kommunala perspektivet och den service som ska produceras på den nivån. Jag hade sett fram emot en framåtsyftande input. Nu blev det tyvärr inte på det sättet. Jag hoppas att vi kan återkomma till detta vid något annat tillfälle.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Absolut, men jag tror också att det finns en väldigt väsentlig orsak till att minister Ehn upplever mig som ovanligt tråkig idag. Orsaken till att vi gör hela det här arbetet är att vår försörjningskvot som ser allt mer problematisk ut. Med en åldrande befolkning så behöver vi göra det här effektivt. Vi behöver sätta ekonomin i fokus. Därför valde jag idag att lyfta fram det som jag tror att behövs och de principer som vi behöver följa för att vi ska lyckas skapa ett effektivt offentligt Åland, framförallt att vi får kostnadsansvaret och finansieringsansvaret att mera gå hand i hand idag. Detta ser jag som en viktig vision att ta med sig i det här arbetet. Jag hoppas att även regeringen kan göra det och ta detta i beaktande. Det här var kanske inte så nytänkande framtidstankar, men däremot väldigt viktiga.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Wille Valve

    Fru talman! Tack, bästa kollegor för en intressant debatt med många visionära och konstruktiva inslag. Den här reformen behöver just helikopterperspektiv och ett öppet sinne. Det är alltför lätt att säga nej. Det är betydligt mera utmanande att säga; ”ja, men om vi skulle göra så här istället”.

    Med tanke på den debatt som vi har fört idag är det framförallt två saker som jag skulle vilja lyfta fram.

    Det första är att vi här i den här salen måste ta ansvar för hela Åland, särskilt om det inte fungerar. Vi är inte 16 kommuner, utan vi är ett offentligt Åland som vi i denna sal har ansvar för. Finns det öppna sinnelaget hos Ålands folk? Ja, i dagens Nya Åland pekar en undersökning på att 65 procent vill ha någon form av förändring, en till tre kommuner, en förvisso ovetenskaplig undersökning. Men intressant! Ännu intressantare hade det varit att ställa frågan om noll kommuner eller fyra funktionskommuner.

    Fru talman!  Samhällsservicereformen handlar om flera saker, säkra kvalitet och öka tillgängligheten. 

    Jag vill i det här anförandet framförallt fokusera på en av de bärande principerna bakom denna reform; ekonomisk hållbarhet för hela landskapet Åland. Hur kan det offentliga Åland fortsätta att leverera välfärd av hög klass till våra barn och barnbarn utan att vi behöver skuldsätta oss?

    I större sammanhang är problemen naturligtvis ännu större. Staten Finland lånar idag cirka 8 miljarder per år för att täcka underskotten. Här kan vi prata om ett hållbarhetsunderskott.

    Ltl Petterson lyfte fram Estland som ett föredöme inom IT. Jag vill också lyfta fram Estland fast på ett litet annat sätt. Estlands president Toomas Hendrik Ilves, känd för sin intellektuella och även socialdemokratiska läggning, fick i en intervju frågan om han anser att sannfinländarna är populister. Han svarade: ”Man kan säga att sannfinländarna i vissa avseenden inte är populister. Populistiska är de som har lånat för att hålla liv det nuvarande socialsystemet”.

    Fru talman! Att blunda för ekonomisk hållbarhet är populism av högsta rang. Och detta är en fråga som landskapsregeringen arbetar och brottas med på flera plan inte minst på landskapsnivå.

    I omställningsbudgeten 2012 lade vi fyra regeringspartier grunden till det spar- och effektiviseringsbeting som landskapsregeringen har arbetat med efter det: indexfrysning av studiestödet på cirka 200 000 euro, omställning av avbytarservicen, sjukkostnadsavdraget, omställning av skärgårdstrafiken, balans i Ålands gymnasiums budget och så vidare. Det är inte roliga åtgärder, men det är bra att landskapsregeringen tar dessa steg mot en budget i balans.

    Är det samma sak att ”spara” och ”effektivera”? Måste det vara trist och gnetigt att spara och effektivera? Svaret är nej på båda frågor! Samhällsservicereformen ger oss en möjlighet att se över våra befintliga verksamheter. Kan de ordnas effektivare för ålänningarna, på vilket sätt? Går det att producera välfärden mera effektivt med rättssäkerheten tryggad? Att konsekvent ställa denna fråga förbättrar våra möjligheter att komma i mål med en ekonomi i balans. Därför är också ekonomiska analyser av grundläggande betydelse i det fortsatta arbetet för samhällsservicereformen.

    En av sakerna samhällsservicereformen handlar om att ”samordna verksamheter för att nå en ekonomiskt effektivare resursanvändning”, precis som det står i meddelandet. Samhällsservicereformen handlar också om politiskt mod om att våga se över verksamheter, se om de kan ordnas kostnadseffektivare och så bra som möjligt. Om det privata näringslivet kan utföra något lika bra som det offentliga, fast till en billigare kostnad – då bör vi välja det alternativ som belastar den offentliga ekonomin minst. Förutsättningen bör dock vara ett meningsfullt, demokratiskt inflytande över verksamheterna.

    Fru talman! I och med landskapsregeringens meddelande tar vi flera steg i vårt gemensamma samhällsbygge. Vårt mål bör vara en ”stabil, ekonomiskt bärkraftig och demokratisk samhällstruktur”.  Jag är för egen del tillfreds med det arbete som har gjorts så här långt och jag är beredd att arbeta vidare med det.  

    Minister Veronica Thörnroos

    Tack, fru talman! Bästa lagtingsledamöter, landskapsregeringen har till lagtinget överlämnat meddelande om samhällsservicestrukturreformen. Bakom meddelandet ligger ett stort antal timmar både av privatpersoner och av olika myndigheter.

    Jag tar mig nu friheten att ägna mig åt ett filosofiskt resonemang utgående från min egen synpunkt som medlem av landskapsregeringen vars meddelande jag stöder och som medlem i åländsk center vars parti jag representerar i landskapsregeringen.

    Bästa ledamöter, den dagen när jag i egenskap av infrastrukturminister presenterade en kraftigt nedbantad turlista med 3000 körtimmar, den dagen var inte någon bra dag på jobbet. Det var en tung dag, riktigt tung. Men det är i svåra stunder som man ser ledarskapet.

    Jag ska också vara ärlig och säga att jag inte har varit den som har stått på barrikaderna och slagits för en samhällsservicestrukturreform. Jag har inte motarbetat samhällsservicestrukturreformen, jag har följt den och tagit del i den, men jag har inte varit den som har stått i främsta ledet.

    Med samhällsservicestrukturreformen är det lite som med trafiken, när det blir skarpt läge så måste man våga stiga fram och ta sitt ansvar.

    Förr i världen hade vi en befolkningspyramid där basen var bred och toppade var smal, det var det naturliga. Nuförtiden har vi en befolkningspyramid där basen är väldigt smal och toppen är väldigt bred. Var och en ser att det blir problematiskt när allt färre ska försörja allt fler.

    Är det här någonting som vi på Åland måste fundera på? Kan vi inte göra som alla andra, vi flyttar fram problemen och låter någon annan ta dem? Svaret på den frågan är nej. Vi har ett ansvar för det åländska samhället och vi har ett ansvar för de kommande generationerna.

    Jag har därför tagit mig friheten att sammanställa sju teser, som jag inledningsvis kallar Veronicas teser. Teserna kommer inte att ge exakta svar på hur vi ska forma vårt framtida samhälle, men jag kommer att tala om vad jag vill.

    För det första vill jag att individen alltid ska vara i centrum. Jag vill alltid att det är människan vi ska tänka på, inte strukturerna. Jag vill att vardagspusslet för var och en ska fungera. Är det förnuftigt att sätta samhällsresurser på att köra barn och ungdomar fram och tillbaka över Åland för att det finns en ”gräns” i vägen? Borde man inte se möjligheter där istället för hinder, jag tycker att det är viktigt.

    Jag vill att den åldrande människan ska kunna vårdas i närheten där han eller hon har bott. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsättningsvis har individen i centrum, trots att vi vet att mindre perifera enheter kommer att kosta något mer.

    Den dagen då min familj, någon annan anhörig eller bekant får ett svårt missbrukarproblem eller något annat socialt problem så vill jag att det ska hanteras schysst. Jag vill inte hängas ut i byn för att jag kostar för mycket.

    Men andra tes är viktig, jag vill, jag kräver att det ska gå att leva och bo på hela Åland. Jag vill inte medverka i en reform som har skett på många andra ställen, där den som bor längst bort först knoppas bort, där den regionala servicen krymper först och där kollektivtrafiken först dras in, det är viktigt för mig. Jag vill ha en garant för att det ska vara möjligt att leva och bo i skärgården och att leva och bo på landsbygden. Jag kräver inte samma service i Brändö, på Kökar och i Sund som jag kan få 200 meter från Ålands centralsjukhus vad gäller hälso- och sjukvården, men jag kräver en basservice.

    Det tredje som är viktigt för mig är den digitala agendan. Vi talar om den digitala agendan men vi måste också göra någonting.

    För ett antal år sedan satt jag som styrelseordförande i Brändö kommun. Liberalen Mats Perämaa satt som styrelseordförande i Kumlinge kommun. Tillsammans drev vi ett projekt, ett projekt där samhället, i det här fallet Kumlinge och Brändö, valde att skapa en fiberanslutning till våra kommuner. Vid drev det projektet tillsammans för att vi trodde på det. Vi for till och med på en så kallad Eriksgata och blev utskrattade i flera kommuner, jag ids inte nämna vilka, när vi frågade hur de såg på det här. Vi frågade om det fanns någon möjligt att vi kunde ha gemensamma vägar och sedan köpa in de tjänster vi behövde.

    Nu talar jag i vi-form och jag hoppas att ltl Mats Perämaa stöder mig i det här inlägget. Vi gjorde det därför att vi redan då visste att det var viktigt att skapa möjligheter för skärgårdsborna att kunna leverera tjänster över fiber. Den digitala agendan måste komma igång. Det betyder också att vi här måste sätta ekonomiska resurser på den digitala agendan. Ingenting av detta löser sig av sig självt. Vi måste ta lärdom av andra, sätta dit det bästa folket som vi har och se till att vi får det verkställt så att vi får bort pappersexercisen.

    De som är tillräckligt gamla minns säkert att datorn skulle skapa det papperslösa samhället. Jag bara frågar, har det någon gång funnits så mycket papper som det finns nu?

    Den fjärde tesen är att vi ska hantera planeringsinstrumentet förnuftigt. Jag kan också här tillstå att jag har varit en konsekvent motståndare till planering. Jag tycker att var och en måste väl ändå få bestämma själv på sin egen mark. Men det finns ett par tillfällen när man åker runt på den åländska landsbygden och även i stadskärnan där man får ta sig en allvarlig funderare. Är det här riktigt förnuftigt? Är det riktigt förnuftigt att ha en fabrikslokal inne i ett bostadsområde? Jag kanske inte skulle ha byggt min bostad här om jag hade varit tillräckligt väl insatt i att här kan finnas en fabrik om några år.

    Problemet med planering, bästa vänner, det är att när man kommer på att ett område borde vara planerat då är det vanligtvis för sent.

    Jag vill också tillstå att jag hyser den största respekt för markägarna. Jag vill inte ha ett Åland som är planerat som ett rutfält där man inte kan röra sig, men jag vill att vi ska använda planeringsinstrumentet förnuftigt. Eller vill vi fortsätta att slösa pengar?

    Ett sätt att planera är att kommunerna och landskapsregeringen har en dialog, speciellt vad gäller vägsträckningar. Hur många timmar, hur mycket pengar och hur mycket svett och tårar har inte satts t.ex. på korsningen vid Solberget? För er som är berörda av den kan jag meddela att jag tror inte att vi har en lösning på detta de här närmaste åren, helt enkelt därför att man inte hade en dialog inledningsvis. Går det inte på något annat vis då måste det gå med hjälp av planering. Jag vill igen understryka respekt för markägare. Jag vill inte ha ett millimetermönster över Åland, det accepterar jag aldrig. Det måste vara sans och balans även inom planeringen.

    För det femte tror jag inte att storskaliga lösningar alltid är det bästa. Jag tror inte att en storskalig lösning är den ultimata modellen för Åland. Många gånger är småskaliga lösningar bättre för det lilla samhället. Ett litet samhälle kräver småskaliga lösningar.

    Jag vill också att vi i samband med det inte ska generalisera och ta hela Åland som en helhet. Vi måste komma ihåg att skärgården har sina utmaningar, landsbygden har sina utmaningar och staden har sina utmaningar.

    För det sjätte så vill jag uppmärksamma ledamöterna på ”att man inte kan äta en hel elefant, man måste äta den i bitar”. Det är ett ordspråk som min kollega Torbjörn Eliasson ofta brukar uppmärksamma mig på; ”ta inte för stora stycken åt dig nu, se till att du klarar av det som du har påbörjat.” Här känner jag en rädsla att vi kanske startar upp lite för mycket projekt nu samtidigt. Det måste också finnas tid för tanke och det måste finnas tid för reflektion. Jag menar inte att jag är en bakåtsträvare, jag stoppar ingenting, men det är viktiga saker som vi håller på med. Vi lägger nu ut riktningen för det framtida Åland. Det måste finnas tid för tanke, tid för diskussion och tid för dialog. Jag känner att vi kanske lite har brustit i den här delen och där ska vi bli bättre, det är åtminstone min intention.

    Avslutningsvis, för det sjunde, vill jag påtala behovet av kommunerna som en demokratiskola. Vi vet att kommunernas ledningar och nämnder i dagsläget fungerar som en plantskola för lagtingspolitiker och andra. Det är också viktigt att komma ihåg den demokratibiten. I min värld bygger Ålands självstyrelse på två pelare; å ena sidan lagtinget och landskapsregeringen, å andra sidan kommunerna. Jag säger inte att allt ska bli som det har varit, men jag manar till eftertanke och hoppas att vi tillsammans här ska försöka se lösningar, inte bara problem. Tack.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, fru talman! Jag har egentligen alltid sett att planeringsinstrumentet varit nödvändigt, att ha någon form av övergripande planering. Det har jag ansett ända sedan jag kom in i mitt första politiska uppdrag, i januari 1981. Det som minister Thörnroos tog upp, vägdragningar, ellinjedragningar och alla sådana här saker, det måste man nog titta på väldigt tidigt och övergripande för att man inte ska ställa till det i framtiden. Före man börjar bygga ett nytt bostadsområde så måste man nog se på hela trafiklösningen, man måste vara med redan då. Därför är det synd att korsningen vid Solberget, som ministern nämnde, inte har blivit åtgärdad. Den borde ha varit planerad från första början när bostadsområdet skapades. Här är planeringen väldigt viktig.

    Minister Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag delar helt den analysen som ltl Torsten Sundblom gjorde. Vi är helt eniga i den här frågan. Ett visst mått av planering vinner vi alla på, om inte annat så för att det håller nere våra gemensamma kostnader.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Asumaa

    Tack, fru talman! Jag ska koncentrera mig på den digitala agendan i landskapets meddelande nr 3.

     Inledningsvis kan jag säga att jag inte kommer att vara lika visionär som kollegan Danne Sundman. Jag försöker se lite mera realistiskt på den digitala agendan. Jag ska berätta lite om de erfarenheter som jag har inom det här området.

    Fru talman!  Ålänningar använder, utvecklar och producerar digital information, digitalt innehåll och digitala tjänster naturligt i sin vardag varje dag. Genom att utnyttja de snabba datanäten har befolkningen lyckats förbättra balansen mellan arbete, utbildning, familjeliv och fritidssysselsättningar. Tack vare informations- och kommunikationsteknikens positiva inverkan på produktiviteten och kvaliteten finns välfärdssamhället kvar och kan utvecklas framöver.

    Fru talman! För att också välfärden ska finnas kvar och utvecklas i framtiden på Åland måste också den offentliga förvaltningen på Åland gå in dagens digitala värld som ute hos befolkningen är vardag idag.

    Det här har också landskapsregeringen insett och därför antagit en digital agenda i november 2012 som kallas ett övergripande styrdokumentet för omvandlingen av det åländska samhället till ett modernt e-samhälle.

    Det åländska samhället är idag redan på den privata sektor ett mycket modernt e-samhälle med mycket bred kompetens inom detta område.

    Det är det offentliga Åland som ännu inte riktigt tagit klivet in i denna tidsålder och där denna spetskunskap och kompetens fortfarande saknas. Det vill man nu åtgärda genom att anställa en CIO och ytterligare en person som ska vara ansvarig för ett kommande e-kontor. Läser man dagens tidning så verkar det dock lite oklart hur arbetsbeskrivningen för dessa två personer ser ut. Det är för tidigt att säga.

    Så länge landskapsregeringen inte tar steget in i den digitala tidsåldern så kan inte heller några större reformer inom samhället göras. För ska vi genomföra någon form av samhällsservicereform så räcker det inte bara med att människor kan kommunicera med varandra. Det viktigaste och mest avgörande för en samhällsreform är att systemen inom den offentliga förvaltningen kan kommunicera med varandra.

    Fru talman! En sak är vi säkert alla gemensamt eniga om, nämligen att det inte är vidare lyckat att digitalisera om man inte har verksamhetsformen fastslagen för framtiden, eller som man inom IT-branschen kallar ”roadmap” eller ”vägkarta”. Har man inte det så är det svårt att jobba framåt.

    Men det hindrar givetvis inte att man söker något område som man kunde ta som ett exempel för att bygga ett Proof of Concept/prototyp på med en agil utvecklingsmetod där man planerar, testar, utvecklar och finslipar en viss typ av e-tjänst för att sedan kunna lansera.

    Alla processer måste dock ses över och analyseras innan digitaliseringen sätter igång. De lämpligaste lösningarna och verktygen ska väljas utifrån oss ålänningar och användarnas behov och inte tvärtom. Innan en process digitaliseras bör man överväga hur nödvändiga de olika aktiviteter som ingår i processen är. Det som vi vet är det viktigaste just nu är e-arkiv, som ltl Danne Sundman nämnde. Jag vågar påstå att det inte blir någon digitalisering inom den offentliga sektorn utan e-arkiv.

    De förnyade processerna bör vara genomskinliga och så enkla så möjligt såväl med avseende på kundbetjäningen som med avseende på det administrativa arbete som utförs i bakgrunden. De lämpligaste lösningarna och verktygen ska väljas utifrån oss ålänningar och användarnas behov och inte tvärtom.

    Fru talman!  Landskapsregeringen skriver i sitt meddelande, sidan 13; ”att genom en tjänsteplattform snabbt ta fram nya digitala tjänster som hjälper ålänningarna att smidigt sköta sina ärenden digitalt och mobilt.”  Texten är vacker i sig, men substansen är kanske inte lika vacker. Vi kan inte någonstans läsa, varken i den digitala agendan eller i andra dokument hur eller vilka underliggande system som ska konverteras till denna plattform, vilken teknik och metodik man tänkt använda sig av och hur man överhuvudaget har tänkt använda den här plattformen.

    Vad man från landskapsregeringen sida vill göra snarast möjligt är att installera något färdigt system som man tror sig finna på butikshyllan och som sköter sig självt och att e-tjänster formligen sprutar ut från plattformen.

    Genom att det inte någonstans framgår vilken typ av färdig plattform landskapsregeringen tänker sig så tar jag mig friheten att gissa att det rör sig om det svenska EPIServer systemet som bl.a. Mariehamns stad använder sig av.

    Landskapsregeringen skriver att man ska ta tillvara den kunskap som finns inom IT-branschen på Åland. Att bygga en tjänsteplattform kring det svenska EPIServersystemet kommer inte att gagna IT-branschen på Åland det minsta.

    Det vi gör är att vi cementerar framtiden i en plattform som helt bygger på .NET (dotnet) som kommer från Microsoft.  Vi har inte någon tillgång till koden. Ltl Sundman efterlyste en öppen källkod, vilket jag också gör. Om vi inte har en öppen källkod så har vi heller ingen chans att ta kontroll över systemet. Vi får alltså ingen chans att utveckla systemen utan allt kommer alltid att finnas i någon andras händer.

    Det man tycks tro inom den digitala agendan gruppen är att det går att köpa e-förvaltning från hyllan. Enligt många sakkunniga inom IT-branschen som jag har pratat med, och jag har själv också jobbat inom branschen många år på Åland, så vågar jag påstå att det här är nog ett gravt missförstånd som kommer att kosta oss dyrt på flera olika sätt framöver i form av utländska licenser och konsultarvoden. Tack, fru talman.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Man hör på ltl Asumaa att han har sakkunskap i ämnet och delar den frustration som många av oss har över utvecklingen. Trots det så vill jag tacka för understödet i resonemanget att man ska använda sig av öppen källkod, att vi själva ska ha makten över de saker som vi skaffar oss. Som jag sade i mitt anförande så kan jag hålla med om att det är lite bakvänt att först skapa gränssnittet gentemot medborgarna, sedan när ärendet kommer in skriver man ut det och malar det i papperskvarnar. Men å andra sidan så sätter det fokus på den här utvecklingen. Den viktigaste delen är att medborgarna får en god service i det här sammanhanget. Därför kan man börja så här lite bakvänt. Sedan är det, precis som ltl Asumaa sade, jätteviktigt att kartlägga de processer man har internt i myndigheterna och gör om sina processer för att få den här effektiviteten vi eftersträvar och i slutändan arkiverar elektroniskt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag läste det här meddelandet och rapporten om den digitala agendan och jag hoppas innerligt att man inte bara tänker plocka av ett system från huset här uppe på backen. Jag är precis av samma åsikt som ltl Tony Asumaa. Vi ska nog inte hålla på med dyra konsulter och licenser, utan det måste experterna kunna. Jag är inte själv så jätteinsatt. Men jag är övertygad om att vi behöver en öppen källkod.

    Jag undrar vad liberalerna föreslår? Vilka tankar har ledamoten, som har stor kunskap, kring det här?

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Tack, ltl Kemetter. Öppen källkod är vägen där vi själva kan utveckla våra system och bygga dem som vi vill.  Vi är ändå ett ganska komplext samhälle, vi är inte en stad eller någonting annat. Med en öppen källkod kan vi utveckla och utnyttja den IT-kunskap inom branschen som finns på Åland. Alla kan vara med och utveckla systemen. Det är vi själva som äger informationen. Jag är inte så insatt i Mariehamns stad process, men de använder sig av en EPIServer. Om jag har förstått det rätt så lagras all data från Mariehamns stad på server i Sverige. Man kan fråga sig hur lyckat det är om landskapet börjar lagra sina data i Sverige?

    Vi är för att man kartlägger alla processer, man använder sig av öppen källkod och om man använder sig av den stora kunskap och den stora kompetens som finns inom den här branschen på Åland.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det låter betryggande att den kompetensen finns och det ser vi inom Ålandsbanken, PAF och andra.

    Jag är bekymrad, som ltl Asumaa, det är ju samma sak med skolprogrammet Fronter, där lagras allt på en norsk server. Jag tror nog inte att vi ska ha landskapsregeringens handlingar och allting i ett annat land. Här är det nog viktigt att vi håller oss inom självstyrelsens område. Har vi den här kunskapen så då har vi kommit långt, bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag ber också att få tacka för ett insiktsfullt anförande från ltl Asumaa.

    Jag vill framhålla i det här sammanhanget att det här meddelandet och den digitala agendan tar fasta på vad vi vill åstadkomma politiskt. Det vill säga vilken som är den övergripande målsättningen för landskapet och de medverkande aktörerna; ÅHS, Mariehamns stad och Ålands kommunförbund. Sedan har vi en styrgrupp och olika experter som ska säga hur vi ska göra det här. Den processen är pågående. Med i den här processen har vi de bästa människorna vi har i landskapsförvaltningen, i Mariehamns stad och inom ÅHS och de ska kunna påverka. Det här är en process som borde ha startats för många, många år sedan, det är jag den första att medge. Nu är vi här och nu ska vi se till att göra det bästa möjliga med de resurser som vi har.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Johan Ehn

    Fru talman! Det har varit en intressant dag att lyssna till de visionära tankar som finns kring samhällsutvecklingen på servicesektorn för offentlig service för framtidens Åland.

    Från moderat håll har vi länge intresserat oss för frågan som sådan. Vi har haft ett antal olika förslag uppe till diskussion, både under den förra mandatperioden och under denna mandatperiod. För oss känns det skönt att vi nu har tagit steget vidare och kan, från den regering som vi nu ingår i, lämna fram ett konkret förslag på hur vi tar detta vidare.

    Det som oroar mig lite i den här diskussionen gäller detta att lyfta och se Åland om ett antal år framåt. Nu har debatten kanske hamnat på att se hur dagens problem ser ut och hur vi löser dem.

    Ska man lyckas med en sådan här reform så behövs gemensamma krafter. Det är ingen av oss som på egen hand kan sia in i framtiden och om detta kommer att vara tillräckligt för att kunna bygga ett samhälle i framtiden. Vi behöver alla de krafter som finns i det åländska samhällsbygget. Vi behöver krafterna som finns i den här salen, ute i partierna och inte minst krafterna som finns ute i samhället.

    Jag tror att det skulle vara viktigt att kunna fortsätta den här typen av debatt och faktiskt lyfta frågan så att partierna på ett tydligt sätt också tar ställning till hur man ser på det framtida Åland. Vi vet att den framtidsutmaning, som bl.a. ÅSUB visade upp för oss här, den kommer att finnas kvar oberoende av om vi gör de här små stegen som nu finns i det här förslaget. Det räcker inte med att vi gör de här sakerna, men det är en god början.

    När landskapsregeringen återkommer med de förslag till konkreta lösningar som nu finns skisserade här så hoppas jag att partierna tar tillfället i akt och också analyserar lösningarna utgående från framtidsperspektiven.

    Tittar man också lite på hur partierna idag har beskrivit sin syn på de konkreta förslag som finns så känner jag en viss liten oro för att det kan bli få saker som vi kommer att kunna enas kring. Jag hoppas och utgår från att det finns en beredskap att fortsätta diskussionen kring samtliga frågor på ett sådant sätt att vi faktiskt kan dra dem vidare. Jag har läst in i debatten att det finns betänkligheter från många håll.

    Från moderat håll så har vi, via vårt gruppanförande, beskrivit vår framtidsvision. Vi gör inte på något sätt anspråk på att det här är den enda vägen som vi tror på. Vi har velat delge våra tankegångar på hur vi ser på de här frågorna.

    Det finns alla förutsättningar att föra det här vidare nu. Som ltl Axel Jonsson var inne på så handlar grunden till hela reformen om att vi står inför en gigantisk utmaning som i slutändan handlar om pengar.

    Jag vet att det har kritiserats under debattens gång att man inte får stirra sig blind på pengar. Men jag hör till dem, likt ltl Axel Jonsson, som tror att pengarna har en betydelse för rättsäkerheten. Pengar har betydelse för hur vi på ett bra sätt i framtiden också kan säkra att erbjuda en god samhällsservice till medborgarna. Självklart måste effektivitet, rationalitet och rättssäkerhet vara i fokus. Men även i det sammanhanget så tror jag man måste våga tänka nytt när det gäller organisation.  Man måste våga lyfta blicken från att se att i kommunallagen står det på ett visst sätt. Man måste våga lyfta blicken och konstatera att det finns system som andra har använt sig av och som man gärna vill kopiera, men som man kanske inte ska kopiera utan man kan hämta inspiration från dem och sedan skapa nya former för styrande här. Jag tror att vi gemensamt i den här församlingen kan leda detta vidare.

    Bästa vänner, jag tror också att det ställer väldigt stora krav på oss så att vi nu inte går in och låser oss för en enda modell eller en inställning att såsom vi har det idag är bra, vi behöver bara göra lite små justeringar för då tror jag att det här kommer att bli tungt. Vi måste våga tänka nytt. Jag har förhoppningar om att vi ska göra det, även om jag emellanåt i debatten har känt att det kanske handlar mera om att diskutera problemen för dagen och inte lyfta blicken till framtiden. Tack, fru talman.

    Ltl Göte Winé

    Tack, fru talman! Jag kom in så här i sista minuten. Jag trodde att ärendet var bordlagt. Men sedan fick jag höra, när minister Ehn kom upp i talarstolen, att ärendet inte var bordlagt.

    Jag tänkte ge lite reflexioner som jag har upplevt under debatten. Någonting behöver vi göra. För våra medborgare behöver vi utveckla den åländska kommunstrukturen har många sagt. När vi pratar om detta så är det egentligen samhällsservice som vi erbjuder våra medborgare. Det är därför som vi idag står här och diskutera en samhällsservicereform.

    Det är allt tuffare för kommunerna att klara sin ekonomi och då pratar jag om de mindre kommunerna. Vi socialdemokrater har alltid velat att alla kommuner ska leva. Vi måste också se till att det erbjuds en rättssäker service överallt.

    Fru talman! Jag har mest varit involverad i den sociala servicen, jag är mycket engagerad i den. Jag har funderat på vad det kommer att bli av den sociala servicen. Själv bor jag i en av randkommunerna och funderar vad som händer. Efter en hel del tvekande så tror jag på det här nu i den form det är. Jag var rädd att den sociala sektorn skulle placeras in under landskapet. Som jag har nämnt i tidigare repliker så är jag rädd för att avståndet, för dem som jobbar med de här frågorna, skulle bli för långt. Jag tror att det här medför att det ligger kvar hos kommunerna och det ger ett bättre resultat.

    När man jobbar med sociala frågor så går det inte bara att se på den sociala sektorn. Man bör också se på utbildningssektorn och byggnadssektorn osv.  Så det finns en hel del där som vi behöver titta på. Jag känner att det här är rätt steg.

    Garantilagen är jätteviktig. Det är bra att det har kommit fram att man inte stirrar sig blind på kommuner utan delar upp det lite i zoner, att man blir erbjuden en viss sorts service inom ett visst avstånd.

    Ltl Torsten Sundblom tog också upp en viktig sak, att man ska ha rätt till skola inom ett visst avstånd. Det tycker jag är oerhört viktigt. Man behöver verkligen tänka på att det är viktigt för barn att inte få alltför långa dagar. Det är också ganska utsatt för barn att åka skolbuss. Det kan ske en hel del där när inte vuxna är närvarande. Det är också någonting som vi måste tänka på. Det är en otrygg miljö för vissa barn.

    Även om jag var lite frånvarande fysiskt så har jag suttit och lyssnat på debatten så mycket jag kunnat. Jag har också följt med debatten genom den digitala sändningen, genom vår Internetsändning. Det är bra, men det är ungefär så mycket som jag kan om den digitala sektorn, därför ids jag inte gå in på detta. Det har varit flera ledamöter som har varit upp och haft mycket fina anföranden om den digitala agendan. Därför tänker jag inte orda så mycket mera om den.

    När jag satt och lyssnade så log jag lite när jag hörde minister Gun-Mari Lindholm prata om de olika ansvarsområdena för vägarna på vägen hit till arbetet från hennes hem. Det är något att tänka på och något som vi verkligen kan förbättra. Jag tror också att det är mycket bättre för den enskilde medborgaren.

    När vi i Susannegruppen har diskuterat den sociala strukturförändringen så vill jag nämna en sak som jag har lyft fram. Det är möjligheten att ta sig till det nya sociala kontoret, kontoren eller vad det blir. Man måste verkligen se hur vi har kollektivtrafiken ordnad så att man inte ska behöva bil för att kunna ta sig till kontoren. Genom den digitala agendan kommer det säkert att utvecklas hur man lyfter utkomststöd och annan social service. Jag har stor tilltro till den digitala agendan.

    Bästa ledamöter, vi har idag debatterat en samhällsreform för ålänningarna. Jag har hört en hel del diskussioner om hur många kommuner det ska vara och hur kommunernas framtid ska vara. Det är viktigt att vi tänker på kommunerna, men glöm inte medborgarna i kommunerna. Vi ska ha medborgarna i fokus och tänka på dem när vi diskuterar den sociala servicen och infrastrukturen.

    En viktig sak är garantilagen för våra åländska medborgare. Låt oss nu gå vidare med det här, se framåt så att vi framförallt får en förbättrad, mer rättssäker och likvärdig social service på Åland. Tack.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussion är avslutad. Ärendet antecknas till kännedom.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 04.09.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat. Talmannen önskar alla en trevlig sommar!