Plenum den 6 juni 2018 kl. 09:30
Protokoll
-
1 Akut skyddsjakt på eget initiativ
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2017-2018
Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2017-2018
2 Reform av kommunstrukturen på Åland
Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2017-2018
3 Åländsk representation i Europaparlamentet
Talmanskonferensens framställning TMK 6/2017-2018
4 Medborgarinitiativ – En hållbar skärgårdstrafik
Medborgarinitiativ MI 1/2017-2018
Plenum börjar
Närvaroregistrering.
Lagtingsledamoten Ingrid Johansson anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av annat förtroendeuppdrag.
27 ledamöter är närvarande.
Antecknas.
Meddelande
Talmannen vill informera att en lunchpaus är inplanerad idag kl. 12.00–12.45.
Det blir en ommöblering i dagens föredragningslista, ärende nr 3 kommer att debatteras före ärende nr 2.
Första behandling
1 Akut skyddsjakt på eget initiativ
Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2017-2018
Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2017-2018
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.
Diskussion.
Ltl Carina Aaltonen
Fru talman! När jag växte upp i Lumparland fanns där ett föremål i min pappas samlingar som väckte förundran och beundran men även en hel del förfäran. Det var vargnätet från Vestansunda som har daterats till 1600-1700-tal och som pappa köpte i början av 1970-talet.
Människor har alltid haft beredskap att skydda sig ifall att vargen skulle komma. Förr i tiden skulle varje gård hålla en viss längd vargnät som skulle användas genom att knytas i hop med granngårdarnas nät då man gick i skallgångskedja i jakt på varg. Jag vet inte om vargnätet med sina 14 cm stora maskor någonsin användes, jag tror inte det.
För en dryg halvtimme sedan de Finlands naturresursinstitut, Luke, sin rapport över vargutbredningen i Finland. Det visar sig att vargen rör sig allt mer västerut och att cirka 70 procent av vargpopulationen i Finland nu finns i de västra delarna av landet och att de rör sig i allt mer bebodda trakter och är inte skygga för människor. Det var riktigt aktuellt och det finns mera att läsa på nyhetssidorna.
Vi i social- och miljöutskottet har behandlat lagförslaget om akut skyddsjakt på eget initiativ. Genom det här lagförslaget får djurägare en rätt att skydda sina tamdjur från angrepp av rovdjuren björn, varg eller lodjur på vissa villkor, utan att det skulle behövas ett särskilt beslut av landskapsregeringen.
Idag ger jaktlagen möjlighet att besluta om skydds- och förvaltningsjakt. Den nu föreslagna ändringen av jaktlagen utökar möjligheterna till skyddsjakt genom att bestämmelser som tillåter akut skyddsjakt på eget initiativ av rovdjuren björn, varg och lodjur intas i jaktlagen.
Utskottet menar att det vid jakt på rovdjur handlar om att balansera två delvis motstridiga intressen mot varandra. Å ena sidan ska fredade rovdjur finnas i ett så stort antal att de uppnår och bibehåller gynnsam bevarandestatus i enlighet med habitatdirektivets krav. Å andra sidan finns en risk för att rovdjur och då i synnerhet varg sprider sig till nya och mer tamdjurstäta områden med risk för att tamdjurhållningen försvåras eller omöjliggörs, vilket i sin tur kan leda till minskad biologisk mångfald och negativ påverkan på kulturlandskapen.
I utskottet menar vi att det är viktigt att de åländska naturlandskapen hålls öppna och att den på Åland unika fårrasen ålandsfåret, som har funnits på Åland i flera hundra år och är en del av det åländska kulturarvet, bevaras och skyddas mot rovdjursangrepp. Vi har erfarit att ålandsfåret baserar sig på endast 450 avelstackor, vilket betyder att en rovdjursattack kan göra en avsevärd skada för det genetiska avelsmaterialet i stammen. Redan idag väljer fårägare att undvika vissa beten eller holmar där man har fått många förluster av lamm.
Utskottet konstaterar att det i jaktlagen och i polislagen redan idag finns bestämmelser om skyddsjakt. I 28 § i jaktlagen sägs att landskapsregeringen kan tillåta att fredat eller fridlyst vilt fångas eller dödas. Landskapsregeringen ska vid prövningen av ett sådant beslut om skyddsjakt enligt 28 § iaktta bestämmelserna i habitatdirektivet.
En polisman har även enligt 2 kap. 16 § i polislagen rätt att ta fast och som en sista utväg avliva ett djur som orsakar fara för människors liv eller hälsa eller betydande skador på egendom eller allvarligt äventyrar trafiken.
Utskottet har erfarit att de vargar som för tillfället befinner sig på Åland har rört sig på gårdar eller uppträtt oblygt vid minst elva tillfällen under maj månad och att vi därmed närmar oss en situation där det kan bli aktuellt med att antingen polisen agerar med stöd av polislagens ovan beskrivna rätt att ingripa eller att landskapsregeringen fattar ett beslut om skyddsjakt med stöd av 28 § i jaktlagen.
I remissdebatten fördes också en diskusson om nödtillstånd. Om kriterierna för akut skyddsjakt är uppfyllda behövs ingen bedömning av om handlingen ska ses som ett sådant nödtillstånd som enligt strafflagens 4 kap. 5 § är tillåten för att avvärja en omedelbar och trängande fara. Om kriterierna inte uppfylls, men ett rovdjur trots det avlivas, kan en sådan prövning bli aktuell för att bedöma om gärningsmannen kan undgå straff eller få straffet nedsatt. Vid bedömningen av om en nödtillståndshandling är försvarlig görs en helhetsbedömning. Då ska man ta i beaktande det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek, farans ursprung samt övriga omständigheter.
Vid nödtillstånd utgår man således ifrån en jämförelse mellan det hotade och det offrade intresset. Det är alltså tillåtet att ett större intresse räddas på bekostnad av ett mindre.
Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att det är angeläget att utvidga möjligheten till skyddsjakt och stöder därför lagförslaget. Tack, fru talman.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Stort tack till social- och miljöutskottets ordförande för en snabb process. Jag stöder också fullt ut att vi inte ska ha vargar som rör sig oblygt i vårt landskap.
Om jag erinrar mig rätt så om en varg angriper en hund, exempelvis min, så har jag rätt att skjuta vargen. Men om grannens katt dödas och äts upp så har grannen inte rätt att försvara sitt husdjur. Är det korrekt uppfattat?
Ltl Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Enligt lagförslaget ingår inte kattor eller kaniner i de djur som räknas som tamdjur. Det gäller nötkreatur, grisar, får, getter, hästar och hundar. Tyvärr kattälskare, det gäller inte kattor.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Talman! Det var en bra presentation av utskottsordförande. Jag tycker att det är viktigt att det lyfts gång på gång att ålandsfåret har väldigt litet avelsmaterial för att hålla en stam. Det skulle vara olyckligt om ett vargrevir skulle kunna äventyra den delen. En varg gör knappast tillräckligt med skada men får vi ett vargrevir så skulle det vara olyckligt. Man borde sätta ålandsfåret först i prioriteringen.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Vem och vad som ska prioriteras kan ju vara svårt att säga. Det finns inte ens 200 vargar i Finland enligt den rapporten som kom ut i morse, så de är inte många. Däremot så finns 16 av dessa 20 vargflockar just nu för tillfället i västra Finland.
En viktig fråga som man också kan fundera på är vilket värde och funktion vargen och de stora rovdjuren har i vårt ekosystem. På en sträcka i Lumparland tror jag att det fanns det 160 rådjur. Är det klokt att vi ska ha så många rådjur? Man kan tänka sig att vargen är ju också här på grund av att det finns väldigt mycket gott om klövdjur att äta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! I remissen var det diskussion om bedömningarna, när en nödsituation uppstår. Bedömningsfasen kan ju bli ett problem när man ska värdera en varg mot ett får, en ko eller något annat som den angriper. I mina ögon - om jag skulle vara djurägare - så är ju vargen förstås inte värd någonting och då skjuter jag.
Men sedan görs en annan bedömning av polismyndigheten. Här kommer det att uppstå ett problem och kanske i förlängningen ett rättsfall som kan bli långdraget och problematiskt. Har utskottet överhuvudtaget fört någon diskussion om vargens vara eller icke vara på Åland? Jag anser att vargen inte ska vara på Åland.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Beträffande det sista, vargens vara eller icke vara, så den frågan kan vi inte diskutera i utskottet eftersom vargen har rätt att finnas också på Åland enligt habitatdirektivet.
Däremot under ett pågående angrepp eller om ett angrepp är omedelbart förestående eller om vargen befinner sig inom ett inhägnat område eller bete som är avsett för t.ex. får så då kan man, efter att man försökt skrämma bort vargen, få avliva utan att inhämta ett tillstånd från landskapsregeringen.
Vi har förstås diskuterat värdet. En varg värderas idag till 9 000 euro medan det rör sig mellan 100 och 500 euro för ett får. I ekonomiska pengar (…taltiden slut).
Ltl Brage Eklund, replik
Jag vet inte om utskottet eller någon annan har värderat vargen, men det är ju precis bedömarens åsikt. För mig är tamdjuren mera värda än en varg. Jag anser att vargen inte hör hemma på Åland helt enkelt, vi har inte ett sådant område som är anpassat för varg för vi har för täta bebyggelser. Därför anser jag att på ett eller annat sätt borde vargen drivas ut, fångas eller något annat som ska göras. Vargen skulle drivas ut från Åland för den är egentligen inte berättigad att vara här även om vi har mycket rådjur.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ja men tyvärr är det så att vargen har rätt att vara på Åland. Skandinavien och Åland tillhör vargens utbredningsområde.
Som jag inledde mitt anförande med så har det som sagt funnits varg här sedan förr, vargnätet påminner om det och många ortsnamn och annat, varggropar och så. Det finns inte någon sådan fråga.
Men hur ska vi hantera att vi har en varg som oblygt rör sig på gårdar vid minst elva tillfällen under maj månad? Det är det som det här lagförslaget bidrar till att försöka hjälpa.
Situationen är nu sådan att vi har vargflockar i västra Finland, 70 procent av Finlands vargpopulation finns i de här trakterna.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl John Holmberg
Tack, fru talman! Tack för en bra redogörelse över betänkandet ordförande Aaltonen.
Jag fick vara med som ersättare i social- och miljöutskottet i den här behandlingen och det var en trevlig upplevelse.
Det som jag tycker att är bra att kommer fram i betänkandet är faktiskt den möjlighet till skyddsjakt som finns redan idag via polislagen och vår jaktlag.
Det är inte så relevant att konstatera att vi hade vargar här på Åland för 150 år sedan för läget har förändrats väldigt mycket sedan dess. Vi har blivit mera tätbefolkade.
Detta att vargarna har synts till vid minst elva tillfällen under maj månad påvisar också att vargens sätt att vara bland människor har förändrats väldigt mycket. Jag tror att det finns ett stort mörkertal också bland dessa elva observationer.
Personligen tycker jag också att det synd att inte alla husdjur finns med på denna lista. Jag tror också att en katt eller en kanin har lika stort värde som en hund för ägaren, men så är det just nu.
Ålandsfåret är viktigt, det blev en ny erfarenhet som mig, det finns inte så många och de har en stor betydelse. Ännu idag har det inte kommit fram att vargen har rivit annat än rådjur, klövdjur och inget tamdjur ännu.
Det som är viktigt är att det medför ett enormt stort merarbete för dem som har får. Under hörandet fick vi veta att många fårägare i vanliga fall drar två slingor runt sina hagar och nu drar de sex slingor. Det blir tre gånger mera arbete till en tre gånger större kostnad. Det är ju också förknippat med mycket, mycket merarbete.
Jag är övertygad om att vargen kommer att försvinna från Åland. Personligen håller jag med ltl Eklund om att vargen inte hör hemma på Åland. Åland har ingen egen population, utan de vargar som finns räknas till rikets population. På det sättet så har Åland varit en vit fläck på vargkartan och jag hoppas verkligen att det så förblir. Tack.
Ltl Mikael Lindholm
Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt hålla något anförande.
Jag tänker ge ett litet förtydligande till ltl Eklund. På sidan 2 i betänkande så står det om förtydligande om akut skyddsjakt och nödtillstånd. Där står det om att kriterierna för akut skyddsjakt uppfylls så då behöver man inte göra någon ekonomisk bedömning huruvida det skyddade är mer eller mindre värt än vargen, utan då är det tillåtet i alla fall. Det fick vi erfara i utskottet och det var en väldigt viktigt ståndpunkt för att jag skulle kunna gå med på det här betänkandet. Det blev utrett att den som skjuter varg och de här kriterierna uppfylls för akut skyddsjakt så då riskerar man inte sedan att man bedöms att ha skjutit något som har varit mera värdefullt än det man skyddar.
Det var bara detta som jag tänkte säga. Tack.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Talman! Det var bra att ltl Lindholm förtydligade det där. Det är på det viset att nödvärnet kommer först.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av ändring av jaktlagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.
Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.
Remiss fortsatt behandling
2 Reform av kommunstrukturen på Åland
Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2017-2018
Diskussionen avbröts vid plenum den 4 juni då talmannen föreslog är att ärendet skulle remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussionen fortsätter. Kvar på talarlistan står 14 ledamöter. Ordet ges först till ltl mot Axel Jonsson.
Ltl Axel Jonsson
Fru talman! Självstyrelsen ger mening och känsla av sammanhang, ungefär så avslutade lantrådet den föregående debatten. Man kan fråga sig varför inte sak gäller den kommunala självstyrelsen när regeringen nu lägger fram sitt förslag? Då gäller helt plötsligt andra principer och man är beredd att frångå just det som ger ålänningarna känsla av mening och sammanhang i sina kommuner i dagens läge.
Visst är det så att Åland är fantastiskt. Vi har en stark företagsamhet, ett småskaligt samhälle där vi tar hand om varandra, ställer upp för varandra och känner ansvar och lojalitet till det samhälle som har fostrat oss, driftiga ålänningar som tillsammans finansierar en offentlig service i världsklass.
Så varför, varför kära lagting kommer man då med en sådan här reform? Man hade förväntat sig tydliga motiveringar om att det kan spara pengar, att vi kan utveckla servicen eller göra någonting annat som förbättrar vardagslivet för ålänningarna och som stärker vårt fantastiska samhälle. Men istället kommer man med motiveringar som att vi ska skapa livskraftiga och funktionsdugliga kommuner. Det ska vara större och smartare kommuner, sade ltl Silander i gårdagens debatt och hänvisade till moderaternas valprogram.
Men ska man tolka regeringen som att dagens kommuner inte är livskraftiga, att de är döende och inte funktionsdugliga? Alltså är de odugliga och de är inte heller smarta enligt moderaterna. Är dagens kommuner alltså dumma?
Regeringen har misslyckats med att visa på bristerna i dagens kommunala struktur. Vi har kommuner som fungerar alldeles ypperligt, som sköter servicen bra och som i de allra flesta fall har ekonomin i skick. Men är det någonting som hotar kommunerna i dagens läge så är det landskapsregeringens politik. Nyligen har vi från regeringen fått förslag om att sänka landskapsandelarna med 4 miljoner, vilket pressades igenom trots oppositionens kritik, och nu står man här och säger att vi inte har livskraftiga och funktionsdugliga kommuner. Nej, tacka vet jag det när regeringen för en sådan politik gentemot kommunerna!
Är det så att kommunerna är satta under press, att vi måste spara pengar? Ja, möjligen är det så att vi kan effektivera vår samhällsservice och effektivera den kommunala servicen. Möjligen är det så. Men har regeringen visat en enda kostnadspost som kommer att minska mot bakgrund av att man lägger fram den här reformen? Nej, tvärtom! Det enda som regeringen konkret har presenterat är de 12 miljoner som man nu föreslår att ska strösslas ut över kommunerna för att köpa deras lojalitet till den här reformen. Det är det enda konkreta ekonomiska som har kommit från regeringens sida. 12 miljoner ska alltså reformen kosta. Ska den spara några pengar? Det får framtiden utvisa och det arbetet överlämnar man på kommunerna enligt regeringens utsago. Det här visar alldeles ypperligt på reformens brister.
Gör man då någonting för att underlätta för kommunerna att sänka sina driftskostnader? Ja, i början av mandatperioden så utlovade regeringen en genomgång, tillsammans med kommunerna, av den lagstiftning som idag styr stora delar av den kommunala servicen. Man lovade att återkomma med förslag på att ge kommunerna större flexibilitet i den service man levererar. Det arbetet lades på is. Det enda regeringen har kommit med, som ger kommunerna större flexibilitet i dagens läge, var frågan inom barnomsorgen där man har lite större möjligheter idag att anpassa personalen efter rim och reson. Men några andra alternativ har regeringen inte lagt fram.
Tvärtom, nu lägger man snart fram ett förslag på en ny socialvårdslag som beräknas kosta ytterligare pengar för kommunerna. Man spär alltså på och lägger mera bördor på kommunerna samtidigt som man vill tvinga dem att ta det ekonomiska ansvaret framöver. Det är förkastligt, menar vi från Ålands Framtid. Man måste kunna motivera en sådan här reform med tydligare argument och fördelar för ålänningarna i sin vardag och för kommunernas framtida funktionalitet. Att bara säga att man ritar om strukturer för att rita om strukturerna, det håller inte och det är inte värdigt en sådan här process, och därför ser vi också den massiva kritik från fältet som kommer mot den här reformen i dagens läge.
Landskapsregeringen har inte lyckats övertyga en enda kommun som berörs av det här lagförslaget. Om reformen har så tydliga fördelar, hur kommer det sig då att inte en enda kommun, som berörs av det här lagförslaget, ser de här fördelarna som landskapsregeringen ser? Den frågan ställer jag mig.
Frågan är om större alltid är bäst? Tittar vi på dagens kommuner och tittar vi på den kommun vi befinner i oss nu, Mariehamn, så kan man verkligen ställa sig den frågan. Flera år av närståendetransaktioner, uppemot 400 000 euro i hamnbolaget, visar tydligt att större kommuner inte alltid har den bästa kontrollen och styrningen som krävs för att sköta en kommun. Tittar vi dessutom på Mariehamns upphandlingshistorik så ser man samma tydliga mönster.
De teoretiska stordriftsfördelar som landskapsregeringen målar upp i det här sammanhanget äts ofta upp av slapphänta politiker, dålig kontroll och byråkrater som inte kan hålla grepp om kommunerna och förvaltningen. Det är ett mycket viktigt argument i det här sammanhanget. Även om det kan finnas teoretiska stordriftsfördelar i kommunernas serviceproduktion så äts de ofta upp av en överstor förvaltning som inte har kontroll och kontakt med verkligheten på det sätt som krävs. Så det finns för- och nackdelar med båda förstås. Välskötta stora kommuner kan leverera, men ofta ser vi motsatsen i praktiken. Just därför borde landskapsregeringen kunna motivera den här reformen bättre.
Ett annat exempel på att den här reformen förmodligen kommer att kosta mera än den smakar är ju när man ser den konkreta process som presenterades och diskuterades från Finström, Geta och Sund. Man gick ut för ett tag sen och krävde; ”ska vi kunna genomföra den här reformen då behöver vi ett par miljoner för att kunna bygga ett nytt kommunkansli”. Återigen, vi ser alltså inte några inbesparingar, inte några konkreta fördelar utan vi bygger nya kommunala strukturer att fylla med tjänstemän som leder till merkostnader framöver.
Jag säger inte att det inte går att visa på inbesparingsmöjligheter eller effektiviseringsvinster, men landskapsregeringen har inte visat på en enda möjligheten hittills.
Är vi från Ålands Framtids sida emot att landskapsregeringen driver en kommunreform? Nej, det är vi absolut inte! Men sättet man gör det på är vi definitivt emot.
Reformen saknar folkligt stöd. Regeringen kommer inte med argument eller visar på en process som skapar förutsättningar för att kommunerna ska komma överens och att kommuninvånarna ska stöda den här processen. Regeringen skjuter ifrån sig allt ansvar på kommunerna att fylla reformen med innehåll. Regeringen vågar inte ens pröva den här reformen i ett val eller låta den underställas folkomröstningar.
Nu vill regeringen dessutom ta bort möjligheten för kommunerna att överklaga det slutliga beslutet. Minister Fellman sade under gårdagens debatt att det finns inget beslut att överklaga om man tvingar fram en kommunreform utan kommunernas godkännande, vilket man kan göra enligt lagen, men då har kommunerna ingen möjlighet att pröva lagligheten i det beslutet. Det strider ju mot alla förvaltningsrättsliga principer. Det är klart att landskapsregeringens beslut om att fastställa den slutliga kommunreformen måste kunna prövas i domstol för att se att den fyller grundlagens krav på kommunal självstyrelse och laglighet i övrigt. Det ser jag som en självklarhet.
Jag tror att landskapsregeringen lurar sig själv när man nu plockar bort möjligheten att överklaga det här beslutet för det fanns med i remissutkastet. Man lurar sig själv och tror att det finns ingen möjlighet alls att överklaga det här beslutet. Men jag tror tvärtom, att man kan gå till förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen och använda de bestämmelserna som finns där eftersom det saknas detaljerade bestämmelser i lagen om kommunreformen.
Mitt budskap till kommunerna i det fallet är; bara för att landskapsregeringen plockar bort den här möjligheten, tro inte att ni går miste om möjligheten att pröva lagligheten i en sådan här reform, den finns kvar enligt min tolkning. Detta är någonting som jag uppmanar utskottet att fördjupa sig i ytterligare.
Sammantaget när vi tittar på den här reformen så har det diskuterats mycket om tvångslagstiftning och vad det är som gör den här reformen till tvingande. Jag menar att det allra tydligaste exemplet är just 9 § som reglerar ett eventuellt medlingsförfarande. Om kommunerna inte kommer överens har landskapsregeringen och kommunsamordnaren möjlighet att lägga fram ett slutligt avtal som blir bindande för parterna, om man inte lägger fram motförslag. Sedan kan man bara förverkliga detta utan att man har kommunerna med sig eller underställer detta i en folkomröstning. Det gör reformen tvingande, den är alldeles odemokratisk i sin grund och det gör också att vi från Ålands Framtid inte kan stöda förslaget som det ligger idag. Man borde se till att man har kommunerna och kommuninvånarna med sig i en sådan här reform om man ska lyckas förverkliga den. Det är vår absoluta övertygelse. Tack, fru talman.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Ltl Axel Jonsson sade att han varken har hört eller sett något förslag om ekonomiska inbesparingar när det gäller reformen. Om man blundar så kan man inte se, slår man dövörat till så hör man inte något.
Det står i förslaget som vi har framför oss, och det har sagts i debatten, om sammanslagningar i Danmark. ”De ekonomiska stordriftsfördelarna har varit mest uttalade inom administrationen där stordriftsfördelarna motsvarade cirka 10 procent av de administrativa utgifterna”. 10 procent av de administrativa utgifterna är mycket, också på Åland! Kan inte ltl Axel Jonsson ta till sig det?
Ltl Axel Jonsson, replik
När vi diskuterade lagförslaget om kommunernas socialtjänst förra året så då konstaterade man i den utredningen att administrationen utgjorde 5 procent av verksamhetskostnaderna. Om man då, enligt ltl Petri Carlssons resonemang, kan spara 10 procent av 5 procent så kan var och en räkna ut ungefär hur mycket inbesparingar det ger. Jag är helt övertygad om att det säkert är möjligt att spara 10 procent av 5 procent.
I mitt anförande så visade jag tydligt med exemplet Mariehamn på att de teoretiska stordriftsfördelarna ofta äts upp genom att man tappar styrningen och kontrollen i organisationen. Det är någonting som man också måste beakta i det här sammanhanget och inte blint tro på de här teoretiska stordriftsfördelarna. Jag säger inte att de inte kan uppnås, men risken är lika stor att de försvinner före de ens har uppstått.
Ltl Petri Carlsson, replik
Återigen får vi höra en osanning om att den åländska administrationen i den kommunala offentliga sektorn är 5 procent. Det stämmer inte! Bara i den kommunala sektorn finns det en bra bit över 1 000 förtroendeposter och ett 150-tal organ, sedan tillkommer alla direktörer, chefer samt all personal för att administrera massor av organisationer. Procentsatsen på 5 procent är fel vad gäller administrationen i kommunerna. Siffran kanske är 10-12 procent eller kanske ännu högre. Siffran motsvarar 15-20 miljoner euro, det bli mycket pengar. Det blir mycket att spara. Jag hoppas att ltl Axel Jonsson läser på.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är ett relevant resonemang som ltl Petri Carlsson för. Varför kan då inte landskapsregeringen visa att landsbygdskommunerna är så chefstunga som man påstår? Det verkar vara grunden för det resonemang som ltl Petri Carlsson för, att man har överstora personaldimensioneringar osv. Varför kan man inte lägga fram ett sådant underlag för lagtinget? Ett förslag som visar på var det finns möjligheter att göra inbesparingar inom t.ex. äldrevården om det är där man menar att vi har ineffektiv organisation på det kommunala fältet idag. Regeringen vågar inte, man tar inte det ansvaret. Framförallt så tror jag att det beror på att vi har både moderater och socialdemokrater i regeringen som inte kan komma överens om målet med den här reformen. Där moderaterna säger att man ska spara pengar så säger socialdemokraterna att de vill ha likvärdig service och betonar andra värden. Så det finns inget tydligt mål med den här reformen, vilket det här replikskiftet visade med all önskvärd tydlighet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Det tydliga och gemensamma målet för den här reformen är att skapa ett starkare kommunalt fält. Ett kommunalt fält som kan ta ansvar för den tjänsteproduktion som ska göras till den enskilde medborgaren på ett effektivt sätt och på ett sätt som gör att man säkrar såväl rättstrygghet som valfrihet och möjligheten för individen att välja.
När ltl Axel Jonsson sade att vi inte kan visa hur det här påverkar dagens kommuner så har ltl Axel Jonsson helt och hållet rätt. Samtidigt visar han precis just vad som är problemet med den här diskussionen, det är att vi har helt olika perspektiv. Perspektivet i den framställningen som nu ligger på bordet pekar framåt, ltl Jonssons argumentation i det senaste anförande ligger i nutid. Det här gör vi för att säkra den kommunala sektorn framåt, det är målet och det är dit vi vill komma.
Ltl Axel Jonsson, replik
Menar då verkligen ltl Ehn att det är ansvarsfullt av regeringen att säga att vi vill säkra kommunerna framöver, slå ihop er och organisera er bäst ni vill därefter, utan att ge något underlag på var man ska kunna stärka det kommunala fältet? Man ger inte några råd eller anvisningar om hur man ska tillväga utan regeringen fråntar sig det ansvaret helt och hållet och säger; ”vi vet bäst hur ni ska stärka er framöver, men ni ska sköta arbetet och sköta processen helt och hållet genom förhandlingar mellan er ”. Enligt mitt förmenande är det en totalt ansvarslös process.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Där har vi helt tydligt olika åsikter. Jag har nämligen en tro på det kommunala fältet. Jag tror att man ska skapa förutsättningar för man också i framtiden på ett mycket gott sätt ska kunna producera service till våra kommuninvånare, och att man organiserar sig utgående ifrån att vi genom det här förslaget stärker den kommunala sektorn. Vi ger dem möjligheter med nya verktyg via att de inte finns i de små enheter som finns idag.
Vi måste återigen gå tillbaka till grunden med hela den här reformen. Vi får gå tillbaka till 2006-2007 när ÅSUB tog fram ett underlag som var hela starten på det här arbetet och som visar helt tydligt att den struktur vi har idag inte kommer att klara framtiden. Därför vill vi vara med och ge förutsättningarna. Men jag upplever att det är ltl Jonsson som inte tror att kommunerna klarar av det.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tvärtom, jag är övertygad om att dagens kommuner, lika som de har gjort under alla dessa år, klara av att leverera den service vi ålägger dem att göra med den finansiering vi ger dem.
Men när man från landskapsregeringens sida plockar bort landskapsandelar, man hotar om en åldrande befolkning och så lägger man fram ett lagförslag en kommunreform utan att förklara på vilket sätt det här ska stärka kommunerna, det menar jag att är ett misstroende mot kommunerna om någonting.
Jag är övertygad om och tror att kommunerna klarar av de utmaningar som står framför dem om vi bara ger dem förutsättningar att göra det. När landskapsregeringen undan för undan drar bort mattan från kommunerna genom att plocka ner landskapsandelar, genom att påföra dem ytterligare lagstadgade krav på servicen, så då är det ju klart att man hotar kommunerna framöver, men det kommer från landskapsregeringens politik och inte från oppositionens.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson. Ltl Jonsson, boende i Ålands enda stad i Mariehamn, tycker och tänker fritt om vad som är bäst för hela Åland. Det känns som om ltl Jonsson nog är i en politisk bubbla långt, långt ifrån verkligheten. Jag undrar om ltl Jonsson har ägnat tid åt att titta på de remissvar som har kommit från t.ex. Rädda Barnen, Ams, Ung resurs, ÅHS, Ålands Näringsliv med flera som samstämmigt pekar på ekonomiska orsaker och välfärdsorsaker som orsaker till att vi ska ha färre kommuner.
Precis som ltl Ehn sade här i sitt replikskifte så pratar vi inte om idag, vi pratar om ett antal år framåt. Det är att doppa huvudet i sanden rejält att inte möta den verklighet som kommer. Det är inte att måla upp hotbilder på något sätt, för det är ofta det som oppositionen kommer med att man målar upp hotbilder. Detta är fakta! Eller tror ltl Jonsson att ÅSUB producerar fake news?
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tror att vi alla är överens om att de siffror som presenteras från ÅSUB stämmer om en åldrande befolkning och en ökande försörjningskvot. Men hur vi än organiserar kommunerna framöver så är det samma behov vi ska fylla, med samma ekonomiska medel, oavsett hur vi ritar kommungränserna. Det är klart att vi kan höja skatterna för att finansiera ett ökat servicebehov framöver. Men oavsett om vi gör det i 16 eller i 4 kommuner så är det samma pengar som ska drivas in av ålänningarna.
När landskapsregeringen inte visar på det andra alternativet att man faktiskt kan organisera den här verksamheten mer effektivt och när landskapsregeringen inte lägger fram ett underlag som ger möjlighet till inbesparingsvinster så är det klart att det blir en omöjlig ekvation. Landskapsregeringen lägger över allt ansvar på kommunerna framöver att lösa det här. Det är samma utmaning som 4 kommuner ska sköta som 16 kommuner sköter idag. Det är ingen skillnad.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson för det. Jag har några tydliga repliksvar.
Ltl Jonsson sade i sitt anförande; ”välskötta kommuner och stora kommuner fungerar bra”. Varför då måla upp en hotbild om att man ska missköta en stor kommun, det förstår jag inte?
Ltl Jonsson är beredd att höja skatter och är även - om han kommer in till makten - beredd att riva upp det här lagförslaget. Ltl Jonsson ser det viktigare att bibehålla 16 kommuner än att 29 800 ålänningar har en bra vardag. Har jag uppfattat saken korrekt?
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag inledde mitt anförande med att konstatera att 29 000, snart 30 000 ålänningar har en alldeles ypperlig vardag. Det är landskapsregeringen som misslyckas med att presentera varför vi ska riva upp den här vardagen, varför vi ska göra den här reformen och på vilket sätt det kommer att bli bättre för den enskilde ålänningen. Det ansvaret har landskapsregeringen totalt lämnat över på de framtida kommunerna, om de får som de vill.
Men jag är långtifrån övertygad om att landskapsregeringen klarar av att driva igenom den här tvångsreformen utan att våga pröva den i val. Regeringen vill inte ens låta den genomgå domstolsprövning för att konstatera om den är laglig eller inte. Jag är övertygad om att man kommer att stöta på problem i det här sammanhanget och dessutom med den tidtabellen att det här ska i princip vara färdigt om ett år. Lycka till!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! Ltl Jonsson nämnde att landskapsregeringen tycker att kommunerna är dumma och ineffektiva eller hur ltl Jonsson uttryckte det. Tvärtom.
Däremot behöver vi se längre framåt. Vi behöver politik som sträcker sig över nästa val och inte morgondagens rubriker.
Det är lite intressant när man hör Ålands Framtid efterlysa att det är bättre att vi skär ner på kostnadsutgifterna för kommunerna och behåller dem.
Mycket av ltl Jonssons anförande bestod av kritik. Man ska en egen socialvårdslag, men en egen socialvårdspolitik är inte bra nu för att det blir att kosta för kommunerna som inte klarar av det. Det är kanske bättre att man kör med blankettlag och kopierar så mycket som möjligt. Det håller inte på sikt. Man pratar om att vi ska värna om kommunerna men vi ska gärna sänka för medborgarna så att de inte har en bra social (… taltiden slut).
Ltl Axel Jonsson, replik
Vill man missförstå mitt resonemang så kan man säkert göra det. Det är klart att vi är emot att man lägger fram lagstiftning som lägger ytterligare kostnadsbördor på kommunerna, samtidigt som man säger att kommunerna har så svårt att få ihop ekonomin i framtiden. Det är ju väldigt inkonsekvent politik från regeringens sida. Istället borde man se till att hjälpa kommunerna och visa var man kan effektivisera servicen på ett bättre sätt, istället för att bara frånta sig det ansvaret och lägga ytterligare kostnadsbördor på kommunerna genom lagstiftning, vilket man nu står i beråd att göra med en ny socialvårdslag.
Det är klart att vi ska en egen socialvårdslag här på Åland, men det behöver inte betyda att den ska kosta mera pengar. Tvärtom, man borde se ur det andra perspektivet, hur vi faktiskt kan åstadkomma en bättre och mera effektiv socialvård framöver.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! Det är lite så här, vi ska ha kommunerna, men som ltl Jonsson sade, vi ska ge dem den finansiering de behöver och vi ska ha en egen socialvårdslag men det får inte kosta.
Men om vi ska gå in med tidiga insatser och verkligen försöka hjälpa den enskilda individen och hjälpa i tid, behöver vi då inte också ha kommuner som klarar av det? Jag kan erkänna att jag ser lite avundsjukt ibland på de större kommunerna som klarar av att erbjuda det lilla extra för man har den skattekraften i kommunen och man är tillräckligt stor för att erbjuda det. De små kommunerna är egentligen bara stämpeldynor för man har inte råd att erbjuda någonting utöver det lagstadgade. Det finns ingen sådan politik, ltl Jonsson.
Sedan att ltl Jonsson jämför med Mariehamns stad så där håller jag med ltl Holmberg. Kom bort från bubblan, far ut och se hur de har det i de mindre kommunerna för det är inte så rosenrött som ltl Jonsson tror.
Ltl Axel Jonsson, replik
Ja, det är klart att det står fritt för ltl Winé att gå emot sin egen kommun i det här fallet.
När man tydligt presenterar från samtliga åländska kommuner som berörs av det här förslaget, man lämnar in tydliga remissvar att man inte stöder den här reformen, så har vi ändå ett antal politiker här i regeringsbänkarna som går emot sina egna kommuner. Det är klart att man får göra det om man vill, jag gör det också eftersom Mariehamn var den enda kommunen som var positiv till den här reformen trots att man inte berörs. Det är en märklig historia. Det är klart att man kan argumentera på det sättet. Men om ltl Winé skulle ha lite ansvarskänsla för sin egen kommun så kanske han skulle lägga örat mot marken och lyssna vad de egna kommuninvånarna säger, vad de övriga kollegorna i fullmäktige säger och vad som ligger i kommunens intressen. Nog är det ju fortfarande märkligt att inte en enda kommun som berörs stöder det här förslaget som landskapsregeringen har lagt fram. Det är ju märkligt hur bra det här förslaget (…taltiden slut).
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det är jättebra att Ålands Framtid för en politik som möjliggör att man kan bibehålla skolor, daghem och äldreomsorg ute i skärgården och ute på landsbygden. Jag delar fullständigt Ålands Framtids politik i den här frågan och säkert också andra frågor.
Jag har en fråga. Både centern och obundna har fört fram i sina anföranden att de är beredda att föreslå att den här lagen rivs upp efter kommande val om det är så att man får den möjligheten. Är också Ålands Framtid beredd att riva upp den här lagen och att inleda en frivillig process så att vi får möjlighet att behålla vår service också ute på landsbygden?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det korta och tydliga svaret är ja.
Ltl Runar Karlsson, replik
Tack för det Ålands Framtid. Tydlighet är alltid bra och det har Ålands Framtid lyckats mycket väl.
Då kommer det förmodligen med all sannolikhet att bli så att den här frågan kommer att bli ett av huvudnumren i kommande lagtingsval. Vi får hoppas att det faller väl ut och att väljarna får säga sitt, i alla fall för mig, på ett bra sätt. Men oberoende så är det väljarna som får bestämma hur vi ska ha det med kommunindelningen och sedan får alla respektera det.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är förstås trist att man tvingas att göra det till den typen av valfråga när landskapsregeringen vägrar att göra det och vägrar att lita på sin egen förträfflighet att den här kommunreformen har ett folkligt stöd ute bland kommunerna och bland de åländska väljarna. För det är det man gör när man lägger fram ett förslag på det här sättet utan att lyssna på de krav som kommer från fältet om att pröva frågan i ett demokratiskt val. Det är det som man egentligen tvingar oss från oppositionen till. Det är klart att vi helst skulle undvika en sådan situation. Men när vi inte har andra till buds stående medel så är det klart att vi måste ta till de vi har.
Jag hoppas ändå att någon slags rim och reson ska landa i lag- och kulturutskottet när man tar sig an den här reformen i lagtingsbehandlingen. Och att kommunerna, om det krävs den rättsliga vägen, också ska kunna obstruera den här reformen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tage Silander, replik
Tack, fru talman! Om det visar sig att någon av de 16 kommunerna ger upp av ekonomiska, personella eller andra orsaker och tycker att det inte går att bedriva en bra kommunal verksamhet. De vill gärna förena sina måttliga personella ekonomiska resurser med grannen, men grannen säger nej, de har det bra som de har det, de behöver ingen barlast. Hur hanterar man då den situationen? Är det med tvång? Eller kommer man att förse alla de kommuner med de ekonomiska resurser som behövs?
Ltl Axel Jonsson, replik
I första hand se jag det som vår uppgift att hjälpa och stöda kommunerna i sin verksamhet. Det gör vi genom landskapsandelar. När nöden kräver så har vi också gett bidrag till kommuner för att klara tillfälliga ekonomiska problem. Det är inte frågan om det.
Som ett rakt svar på frågan om hur man löser en sådan situation så är jag övertygad om att man också i ett sådant läge kan hitta lösningar som stöds av alla partner. Jag är övertygad om att detta är den rätta vägen att skapa långsiktiga och hållbara kommunala strukturer och lösningar där man har alla parter med på tåget.
Den kraftigaste kritiken mot det här lagförslaget är att man ger landskapsregeringen och en kommunsamordnare möjlighet att köra över parterna, om allting låser sig, bara för att komma vidare. Jag tror inte på en sådan metodik. Jag tror att förhandlingar måste vara vägen framåt tills man når resultat.
Ltl Tage Silander, replik
Tack, fru talman! Det är en sympatisk väg som jag också förordar så långt det bara är möjligt i alla sammanhang.
Men jag tänker helt hypotetiskt, om grannkommunerna säger nej en efter en; ”vi vill inte det här, vi förhandlar men vi tycker inte det är vettigt att göra det här, vi säger nej”, det är den situationen jag tänker på. Vad gör man då?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är klart att det blir en något hypotetisk diskussion. Tittar man på det andra lagförslaget som landskapsregeringen presenterar, som mycket liknar dagens lag vi som reglerar kommunstrukturen, så finns det faktiskt möjligheter för landskapsregeringen att driva en sådan process när man konstaterar att man har en kriskommun. Jag menar att det verktyget borde räcka också i den situationen. Det är så att även ett sådant beslut ska underställas en kommunal folkomröstning om man inte får majoritet i bådas respektive fullmäktige. Men landskapsregeringen har ändå goda möjligheter att driva en sådan process och se till att man skapar förutsättningar för att nå enighet mellan två kommuner som befinner sig i ett sådant läge. Jag är helt övertygad om att det finns välvilja hos ålänningarna att lösa också en sådan situation.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag rekommenderar ltl Jonsson att ta reda på fakta innan han kommer med svepande påståenden som t.ex. att de norråländska frivilliga samgångssträvandena skulle vara kostnadsdrivande. Det stämmer ju inte! Det är ett påstående som har använts i den allmänna propagandan för att man också vill slå sönder det bygget som bygger på frivillighet, som ltl Jonsson och många i oppositionen framhåller så starkt att allting ska ske på frivillig väg. Varför ägnar man då så mycket tid åt att försöka slå sönder det frivilliga bygget?
Ltl Axel Jonsson, replik
Inte alls, jag stöder varmt de ambitioner man har. Men när man gick ut och krävde miljoner av landskapsregeringen för att kunna gå vidare med projektet för att bygga ett nytt kommunkansli så illustrerar det mycket väl hur den här reformen riskerar att bli kostnadsdrivande framom effektiviserande såsom landskapsregeringen beskriver den. Det beskriver mycket väl hur utvecklingen förmodligen blir om man gör på samma sätt i de andra kommunerna. Plötsligt ska man ha pengar från landskapsregeringen för att förverkliga den här reformen. Har kommunerna så tydliga inbesparingsmöjligheter så borde det egentligen inte krävas några sockerpengar från landskapsregeringen för att man ska se fördelarna med en sammanslagning. Så borde ju verkligheten vara. Landskapsregeringen kan inte presentera så tydliga inbesparingar, vilket man möjligen har kunnat göra i Finström, Geta och Sund och då är det klart att det blir väldigt svårt att förstå nyttan med en sådan här reform.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Ingalunda har det krävts några miljoner. Det har varit en dialog mellan kommunerna och landskapsregeringen om på vilket sätt landskapsregeringen med morötter vill uppmuntra en frivillig samgång. Det har varit en dialog om landskapsandelar och olika investeringsbehov osv.
Angående att man lyfter upp ett kommunhus så beror ju det på att förvaltningen i Finströms kommun idag sitter i famnen på varandra. Vi håller på att titta på nya lösningar för nya förvaltningsutrymmen. I framtiden kommer det också att behövas nya förvaltningsutrymmen, detta är bara en del i en dialog. Att slå upp det här som ett stort skräckexempel förfelar verkligen det som ltl Jonsson säger att han eftersträvar; frivillighet. Det sätter verkligen locket på allting.
Ltl Axel Jonsson, replik
Nej tvärtom, jag uppmuntrar frivillighet. Jag säger det igen, det är det som är hela grunden i oppositionens politik, vi betonar frivillighet. Det är klart att vi välkomnar frivilliga sammanslagningar i det här sammanhanget. Från Ålands Framtids sida var vi inte med i några av de utskick som gjordes t.ex. inför folkomröstningen just av den orsaken. Vi tycker att de frivilliga processerna måste få gå sin väg.
Däremot måste vi kunna diskutera vilka konsekvenser de här formerna får. När vi har ett tydligt exempel så måste vi kunna analysera det utifrån vad vi tror att kan bli de förväntade konsekvenserna i övriga kommunsammanslagningar. Det är klart att det måste vägas in i analysen, men det är ju detta som landskapsregeringen vägrar att göra. Regeringen vill inte befatta sig med eventuella konsekvenser och beslut som fattats i kommunerna senare, det överlåter man åt kommunerna och det tycker vi att är felaktigt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Jag tycker att det är lite intressant att ltl Jonsson, lagtingspolitiker och tillika stadspolitiker, målar upp Mariehamns stad som en helt dysfunktionell stad där slapphänta politiker styr och ingenting fungerar. Det är ganska signifikativt och visar på likheterna när det gäller hur man ser på den här kommunreformen.
Jag anser att det finns mycket att ta tag i, men de aktiva politikerna, bl.a. Jonsson själv, lyfter upp saker och ting. Mariehamn går väldigt bra ekonomiskt, invånarna får den service som de kan förvänta sig. Är man stark så måste man också vara snäll, ungefär som Bamse, och det tycker jag att Mariehamn är i det här sammanhanget. Att måla upp Mariehamn som ett skräckexempel tycker jag att är totalt fel.
Ltl Axel Jonsson, replik
Skräckexempel får väl stå för ltl Wikström själv. De orden har jag inte använt. Jag har illustrerat på vilket sätt styrningen och kontrollen av en större organisation är svårare än i en liten kommun, och med det följer också risker att det uppstår felaktigheter som inte kommer före det är för sent och som gör att man slösar skattemedel i onödan. Det är klart att man också ska beakta de riskerna när vi nu står i beråd att skapa större kommunala enheter. Det är väl en mycket relevant omständighet, att vi, i fall vi nu ska skapa de här enheterna, ser till att de blir effektivt styrda och att vi har en klar politisk kontroll. Men det är en utmaning och det visar verkligheten ute idag. Beaktar vi inte verkligheten och blundar för den så då står vi helt säkert här om några år och konstaterar att vi har fått några stora organisationer till som är svåra att styra och som saknar politisk kontroll. Det vill vi väl ändå alla undvika?
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Jag anser att Mariehamn är stor och stark som centralort och har ofta som värdkommun ett stort ansvar och tar det ansvaret på största allvar. Det låter inte som ltl Jonsson håller med där?
Lag- och kulturutskottet kommer absolut att se närmare på lagligheten. Det verkar som om ltl Jonsson lite har vänt från att ha uppmuntrat till den rena lagbrott från kommunernas sida att inte spela med i det här för då är man ute på sju famnars vatten.
Jag tänker också fråga om fakta som vi har på bordet och som ligger till grund för den här lagen. Håller inte ltl Jonsson med om att demografin ser ut som den gör och att de sociala kostnaderna kommer att öka enligt prognostiseringen? Eller har ltl Jonsson en annan uppfattning?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är klart att jag delar de prognoserna som har gjorts, det faktaunderlag vi har, det är inte frågan om det. Men vi har olika sätt på hur vi förhåller oss till den åldrande befolkningen och den demografiska utvecklingen. Jag är övertygad om att vi kan hantera den utmaningen också med dagens kommuner. Servicebehovet finns kvar och finansieringen ska fortfarande lösas precis på samma sätt som det ska lösas idag. Strukturerna i sig löser inte den problematiken.
Tittar vi på lagligheten så är det bra att ltl Wikström vill intressera sig för frågan. Nog är det ju märkligt att landskapsregeringen föreslår en process där man kan driva igenom en reform utan en möjlighet för de berörda kommunerna att få processen prövad i domstol. Är det verkligen förenligt med ltl Wikströms syn på rättsstaten?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Det har varit många intressanta och givande replikskiften här. Jag fastnade för en sak som Jonsson tog upp i sitt anförande. Ålands Demokrati kritiserade själva processen med den här lagstiftningen. Kan man också göra den tolkningen att ni kritiserar processen men ser ni några behov av förändringar av dagens kommunstruktur?
Ltl Axel Jonsson, replik
Om man tittar på lagen om kommunstruktur som är det andra lagförslaget så läste jag det förslaget mycket noga. Jag tycker att det förslaget är det av de två som innehåller förbättringar för där respekterar man den demokratiska processen. Man kan inte göra förändringar utan att man har de respektive kommunernas kommunfullmäktige eller sist och slutligen kommuninvånarnas samtycke till en reform. Den inställningen borde ju också prägla den reform man lägger fram nu. Men man har olika principer i det korta perspektivet och i det långa perspektivet, och det kritiserar jag väldigt starkt från vår sida. Jag tycker att man borde använda de demokratiska principerna, som vi har byggt Åland med och som man föreslår att vi ska bygga med framöver, också i det korta perspektivet när landskapsregeringen nu föreslår en reform.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Om jag tolkar ltl Axel Jonsson rätt så ser ni att det finns ett behov av att förändra nuvarande kommunala strukturer. Det är väl processen hur vi ska uppnå målet som vi har olika åsikter om.
Om vi tittar på nuvarande gällande lagstiftning så har vi hållit på i 20 år med nuvarande lagstiftning och vi har inte kommit ett steg närmare. Den totala frivilligheten har inte lett till någonting. Om jag tolkar er rätt så behöver det ändras men man ska bara titta på frivilligheten som en möjlighet.
Då har vi uttrycket tvångslagstiftning, alla lagar som vi stiftar här kan kallas för tvångslagstiftning. Juridikstuderande Jonsson, om vi tar tillämpliga delar; KST och brand- och räddningslagen så är de också tvingande lagstiftning. Var är skillnaden egentligen?
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag får tacka för att ltl Roger Eriksson tar upp räddningslagen i samma mening som han pratar om tvångslagstiftning, för där fick vi ett ypperligt exempel på hur man inte kan tvinga ihop och tvinga kommunerna till samarbete mot deras vilja. Det är ju precis det som också gäller i det här sammanhanget, eller åtminstone borde det vara den vägledande principen. Ska vi göra en reform så ska vi ha kommunerna eller i sista hand kommuninvånarna med oss i fullmäktige.
Tittar man på det förfarande och den process som landskapsregeringen skissar upp så är det klart att frågan möjligen kunde vara en helt annan om landskapsregeringen hade strukit möjligheterna att lägga fram ett bindande samgångsavtal mellan kommunerna mot kommunfullmäktiges vilja. Om man hade lagt fram en process där det hade krävts att kommunerna är med på tåget hela vägen, då hade vi inte haft en tvångslagstiftning enligt mitt förmenande, och då hade man haft helt andra förutsättningar att få en acceptans på fältet för den här reformen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Ltl Jonsson tog upp nya socialvårdslagen och menade att den är kostnadskrävande, och det är ju det som är poängen. Samhället kräver mer service för alla dess invånare. Det kommer att kosta i början innan åtgärderna har gett effekt, men det kommer också att göra livet bättre för alla ålänningar.
Med större kommuner kan man administrera bättre och klara utmaningarna bättre, för alla ålänningar förtjänar samma service.
Sedan vill jag säga att jag ser fram emot att man går till val för att riva upp lagen. Ingen blir gladare än vi i regeringen om det är det enda man faktiskt går till val på. För vi tror på ÅSUBs enkät. Vi tror att detta har ett stort stöd ute i samhället, även om det inte är bland dem som skriker högst i kommentarsfältena.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är ju fantastiskt att regeringspartierna tror att den här reformen har ett stort folkligt stöd. Då hade man hur enkelt som helst kunna underställa den här reformen både folkomröstningar och beslut i de kommunala fullmäktige eller ytterst ett val om ett år, men regeringen vägrar att göra det. Varför vägrar man att göra det om man är så övertygad om att den har ett så starkt folkligt stöd? De enda folkomröstningarna som vi har haft och de remissutlåtanden vi har från kommunerna idag talar ju sitt tydliga språk. Det finns inget stöd i de berörda kommunerna för den här reformen. Den enda kommunen som stöder reformen är den som inte berörs, Mariehamn.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Det här är också frågan om hur frågor ställs.
Jag sitter ofta och funderar på historiens vingslag och hur samhällen alltid går framåt. Stannar samhällen upp så dör de.
Jag tror att när man om 50 år ser tillbaka på det här skedet så kommer motståndarna till kommunreformen att ses som bakåtsträvare. På samma sätt som vi ser på vita människor som stod i södra USA med skyltar och ropade okvädningsord mot de svarta barn som desegrerade skolorna. Man har aldrig varit på fel sida av historien genom att vara mer inkluderande och framåtsträvande.
Så jag tänker blicka framåt och hoppas att ltl Jonsson också gör det.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tycker att det börjar bli väldigt långsökta paralleller till frågan om en kommunreform. De metaforer eller liknelser som ltl Holmberg lyfte upp känns inte värdigt detta parlament.
Det är klart att man kan beskrivas som bakåtsträvare för att vi vill bevara de välfungerande strukturerna som vi har i dagens läge. Kan man inte låta oss ha den åsikten? Kan man inte respektera att vi ser ett värde i ett decentraliserat samhälle där servicen produceras nära invånarna i små enheter? Kan man inte ha större respekt för det än vad ltl Holmberg uppvisar i sitt replikskifte? Det tycker jag att är beklagligt.
Ltl Mikael Staffas, replik
Tack, talman! Tack ltl Jonsson för många olika kommentarer. Jag fastnade för en sak. Ledamoten försvarar hela tiden strukturen och försvarar kommuner. Jag kan nämna liberalernas gruppledares anförande där hon betonade att vi står bakom individen. En majoritet av remissvaren stöder regeringens förslag. En minoritet, alltså kommunerna, försvarar strukturen och det är de som ledamoten hela tiden försvarar. Försvarar inte Ålands Framtid individen längre, utan är det strukturen som är den viktiga?
Ltl Axel Jonsson, replik
Nej tvärtom, vi utgår ifrån individen. Vi utgår ifrån ett välfungerande samhälle som det åländska med samhällsservice i världsklass.
Jag tycker att det ankommer på landskapsregeringen att motivera varför man ska riva upp de strukturer som finns i dagens läge om man nu ska göra livet bättre för individen i det här sammanhanget. Jag tycker att det bevisbördan blir på något sätt omkastad när vi från oppositionen ska förklara varför det är så bra i dagens läge, när ålänningarna i stort sett är nöjda med den service de får och den service som produceras. Regeringen tycker att det är oppositionens sak att förklara varför man ska lägga om en välfungerande samhällsservice och det tycker jag faktiskt är lite märkligt i sammanhanget. Nog är det väl märkligt om vi inte ska lyssna till dem som berörs av en sådan här reform, nämligen kommunerna i första hand, när vi går vidare. Det är klart att deras röst ska väga tungt.
Ltl Mikael Staffas, replik
Vem representerar kommunerna? Ja, individerna och det är de som är i majoritet i remissvaren och vill ha en förändring.
Vi kan gå tillbaka till ÅSUBs enkät, det är 13 procent som stöder den nuvarande strukturen. Men kommunpolitiker och även politiker i oppositionen fortsätter att hävda att vi inte ska förändra, utan vi ska ha det som vi alltid har haft det.
Vi ser vi olika prognoser på att Åland står inför förändringar. Då måste vi göra någonting i nutid så att vi är beredda när den dagen kommer. Vi kan inte hålla på att släcka bränder. Det är lite det som oppositionen vill, man vill bara titta på hur det ser ut just nu. ”Nu ser det bra ut nu behöver vi ingenting göra, vi blundar för hur det ser ut om 10-15 år”.
Ltl Axel Jonsson, replik
Om landskapsregeringen nu har en fantastiskt fin, klar och utstakad väg för hur vi ska förbättra livet för individen, varför kan man inte lägga fram det på detta bord när man presenterar en sådan här reform? Det enda man gör är att man ritar om kommungränserna. Men innehållet, den verkliga servicen som kommer nära individen i det här sammanhanget, det säger man ingenting om. Man lämnar allt åt kommunerna att organisera framöver. Det är klart att det väcker många frågor och mycket missnöje när regeringen inte tar sitt ansvar i det här sammanhanget och bistår kommunerna och lägger fram underlag som visar var de faktiskt kan göra livet lättare för individen. Regeringen frånsäger sig det ansvaret och det är beklagligt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Talman! Det här var det tredje gruppanförande som göder de negativa trollen.
Ltl Jonsson sade att kommunerna är emot och hänvisade till utlåtandena från kommunerna. Men jag skulle gärna vilja ha en analys om det är invånarna eller kommunpolitikerna som är emot, om ltl Jonsson skulle lägga örat mot marken lite och lyssna. Hur är det riktigt?
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tycker att ltl Sundblom kan gå till sin egen kommun och ställa sig frågan. De kollegor han har i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige och runtomkring sig, tycker han inte att de representerar folkviljan i den egna kommunen? Uppenbarligen inte eftersom han går emot dem, lika som många andra gör i den här salen när man stöder en reform som saknar stöd hos en majoritet av de folkvalda i den egna kommunen. Enligt mitt sätt att se det så är de folkvalda i kommunerna ytterst representanter för kommuninvånarna. De driver deras vilja och deras intressen. När de som berörs av reformen samstämmigt säger att de inte stöder reformen, då är det väldigt märkligt om man inte reagerar som lagtingsledamot och som representant för en kommun i det här sammanhanget när vi har ett sådant här förslag på bordet. Det tycker jag att är en märklig politik.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Talman! Jag pratar inte bara med politiker, jag pratar också med folk ute på gatorna och stigarna när jag möter dem. Det är icke politiskt aktiva som har sagt åt mig att vi behöver nog göra någonting. Vem ska man lyssna på? Ska man lyssna på politikern som pratar i sin egen sak eller ska man lyssna på människorna, individerna? Jag skulle rekommendera ltl Jonsson; läs den här ordentligt!
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag har ingenting emot att ltl Sundblom gör någon slags prognos över folkviljan i sin kommun och dem som han pratar med på gatan. Men det blir ingenting annat än en känsla och någon slags uppfattning som inte grundar sig på det fakta som ltl Sundblom efterlyser.
Ska man få det svart på vitt att folkviljan stöder t.ex. att Föglö kommun ska gå tillsammans med övriga kommuner, ja då ordnar man en folkomröstning i Föglö kommun om den aktuella reformen och då får man ett svar. Man går då vidare utifrån detta, istället för att, som regeringen gör nu; lägga fram ett förslag och försöka förhindra alla möjligheter för kommunerna att komma med alternativ eller ens ha en åsikt om hur strukturen ska se ut. Regeringen driver igenom sin vilja oavsett vad kritikerna säger. Det är klart att vi från oppositionen kritiserar detta. För nog är det folkviljan som måste styra i en demokrati.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Stephan Toivonen
Tack, fru talman! Bästa lagting, vi har många stora ärenden på vårt bord denna vecka. Ett av de största är förslaget till att förändra den 800-åriga kommunstrukturen på Åland.
Vi har hört många kloka ord från oppositionen som jag inte tänker upprepa. Vi har även hört många vilseledande uppgifter från regeringssidan, vilka jag inte hinner kommentera i detta anförande.
Jag noterade från min bänk att detta helt uppenbart är en fråga som enar hela oppositionen. Vi har kanske lite olika nyanser, men det är ett gemensamt rungande nej till processen och målet. Eller ska vi säga delmålet, för slutmålet verkar vara en kommun. Kanske detta är något som kan ena hela oppositionen inför nästa val?
Fru talman! I avsnitt 1.2,”behovet av en reform”, talar landskapsregeringen om hållbar utveckling, utan att senare på något sätt kunna påvisa hur en kommunreform skulle bidra till en hållbar utveckling.
Men det är ju en klyscha som används i tid och otid. Märkligt nog slängde man inte in” klimatsmart” och ”genusperspektiv”, när man en gång inledde så smart.
Vi kan läsa: ”Alla kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle på fredens öar”. Det borde väl ändras till: ”Bara fyra kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle på fredens öar”. För det är ju det ni anser, fyra kommuner.
I det avsnittet ”demografi och skattekraft” som är kärnan i rapporten har regeringen en prognos över utvecklingen av den demografiska försörjningskvoten 2018-2040.
På sidan 9 kan vi läsa att försörjningskvoten, antalet personer upp till 14 år och 65 år och äldre, för hela Åland är 77 % år 2018 och stiger till 90 % år 2040. Ltl John Holmberg påpekar ofta att Åland för närvarande inte har problem med sin försörjningskvot, men att Åland kommer att få det i framtiden och därför behövs en kommunreform. Så låt oss titta på ”försörjningskvoten” lite.
Fru talman! Hur har den sett ut historiskt på Åland? Jo, i början av 1900-talet var den ännu högre. Hur kommer det sig? Jo, då hade vi stora barnfamiljer men få äldre. Begreppet ”försörjningskvot” var då relevant eftersom samhället, dvs. familjerna, skulle försörja barnen och de äldre, då det inte fanns något pensionssystem.
I dagens läge är hälften av de som ska försörjas barn och hälften är äldre, som byggt upp sina pensioner, och som dessutom ofta har ett ackumulerat personligt kapital. Hur många 65+ som bor hemma, lever på sin pension och betalar sin skatt uppfattar sig som ”försörjda” av samhället? Hur känner sig de som är 65+ här i salen? Är ni försörjda av landskapet?
Fru talman! Vad kostar då de olika grupperna samhället? Från avsnittet ”nyckeltal i verksamheten” kan vi se att kostnaden för barnomsorgen ligger från 15 000 euro per barn. Om de går tre år blir kostnaden 45 000/barn. Kostnaden i grundskolan är från 12 000/år. På nio år blir det 108 000 euro.
Ålderdomshemmen kostar från 170 euro per dygn. Ligger man 10 år i medeltal på ålderdomshem? Nej. Det rör sig faktiskt inte om mer än några månader i medeltal, 9 månader enligt en studie, vilket gör 34 000 euro per innevånare och de platserna är inte gratis.
Så kostnaderna för barnomsorgen och grundskolan är alltså cirka 150 000 euro per person medan kostnaden för äldreomsorgen är cirka 34 000 euro per person.
Så vari ligger då ”problemet” med försörjningskvoten? Att andelen äldre ökar påverkar kostnaderna marginellt, samtidigt som minskningen av de yngre faktiskt sänker kostnaderna. Eftersom kostnaden för barnomsorg och grundskola är fem gånger så stor som kostnaden för äldreomsorgen så kommer kostnadsförändringarna i det närmaste att ta ut varandra. Men det har ni ingen analys över. Varför inte?
Fru talman! I detta lagförslag finns en hel del källhänvisningar, tacknämligt. När det gäller försörjningskvoten så skriver man enbart ”statistik från ÅSUB”. Och då vet vi att detta kan vi inte ifrågasätta, det stämmer säkert.
Så jag googlade och hittade: ÅSUB, statistik och utredningsbyrå, demografisk försörjningskvot prognos 2018–2030, en mycket intressant läsning.
Vi kan tydligt utläsa att försörjningskvoten 0-14 år och 65+ år 2018 var 62,1 % och att den år 2040 kommer att vara 73,2 %, dvs. lägre än vad den är 2018 enligt landskapsregeringen lagförslag. På sid 9 kan vi se att vi utgår från 77 +% år 2018.
ÅSUB litar jag på, landskapsregeringen litar jag inte på alla gånger. Är detta ett stort missförstånd eller fake news? Eller desinformation som ltl Wikström talade om tidigare?
Fru talman! Detta är alltså en av grundpelarna i motiven till kommunsammanslagningen; försörjningskvoten som många talat sig hesa för. Frågan är vad vi ska tro på?
Den andra grundpelaren är ju skattekraften. Ni avhandlar den på fyra rader i de allmänna motiveringarna. I samtliga PwC-rapporter redogörs för sammanslagningarnas effekter på skattekraften, utom i det sista, ert eget förslag. Och det är ganska begripligt. Om man dels vill sammanslå alla skärgårdskommuner och sedan låta Mariehamn ta över Järsö-Nåtö, så behövs nog ingen analys om hur skattekraften ändras. Det blir i alla fall ingen utjämning.
Fru talman! Som jag inledningsvis sade så kanske detta är en av de viktigaste fråga vi haft under självstyrelsens historia, dvs. att ändra den historiska kommunindelningen på Åland med hjälp av en lag som kallas ibland tvångslag. Jag liknade lagen vid en våt handske som täcker demokratin.
Men trots denna viktiga debatt, och trots att jag här kan se ett nästan fulltaligt lagting, så kan vi se att en stol har gapat tom under hela debatten så här långt. En stol som tillhör partiordföranden för ett av regeringspartierna; Moderat samling för Åland. Man kan även säga att stolen tillhör gruppordförande för lagtingsgruppen moderat samling.
Det har varit allmänt känt åtminstone ett år att förslaget till ny kommunstruktur skulle läggas fram inför sommaren 2018 och att debatten för första gången ska beröra hela det färdiga lagförslaget. Ändå har vi kunnat höra att ordförande för Moderat Samling för Åland har anmält om förhinder av personliga skäl idag och i måndags, alltså inte förhinder på grund av sjukdom eller på grund av andra kommunala uppdrag.
Vicegruppordförande Silander bekräftade också i måndags att ordförande för Moderat samling Åland är på resa i USA. Ordförande för Moderat samling för Åland har alltså bokat in en resa till andra sidan jordklotet istället för att delta i en debatt om den åländska kommunstrukturen.
Talmannen
Talmannen vill erinra om att vi försöker hålla fokus på lagförslaget och lite mindre på vem som är närvarande i salen.
Ltl Stephan Toivonen
Fru talman! Okej, det är beklagligt att ordförande för ett av regeringspartierna på det här sättet är frånvarande och inte kan delta. Det kan naturligtvis avhjälpas genom att jag senare kommer att begära bordläggning till början av september så att alla kan delta. Tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Ltl Toivonen fick lite tidsbrist när det gällde att beskriva det han kallade vilseledande uppgifter. Jag förstår att den tidsbristen beror på att han istället behövde prata om vem som är närvarande och inte, vilket måste bero på att han har lite dåligt samvete själv för hur han är närvarande under vissa av våra behandlingar här i lagtinget.
Det skulle vara intressant om ltl Toivonen, under en minut till eller kanske två minuter till, kanske beskriver de vilseledande fakta som nu presenteras av oss som tillhör dem som står upp för det här förslaget.
Det är också intressant att vi kan konstatera här nu, vilket är bra, att Ålandsdelegationen underkände behovet av förändringar av den kommunala strukturen eftersom åldersstrukturen inte är ett problem. Det är väl intressant att Åland verkar vara det enda landet i västvärlden som inte har problem med detta.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! När det gäller den första delen om de här uppgifterna så gick jag ganska tydligt igenom det. I landskapsregeringens framställning så står det att försörjningskvoten är 77 procent nu, den kommer att bli 90 procent. Men tittar vi ÅSUBs rapport så ser vi att den nu är cirka 62 procent och kommer att bli 73 ungefär, vilket är lägre än vad den är nu. Det är uppgifter som är motstridiga, eller hur man då säger? De är totalt olika.
Sedan angående strukturen, under det här anförandet så gick jag faktiskt inte in på om det fanns ett behov. Men jag kan svara på det; jo, vi tycker också att det kan finnas ett behov av att förändra strukturen men det ska ske på frivillig basis och inte att man med en handske säger att det ska vara fyra kommuner.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Det är helt uppenbart så att vi i utskottet ska titta närmare på de fakta som ltl Toivonen nu lyfte fram, så att vi får det helt korrekt. Men detta var då mängden vilseledande uppgifter som har nämnts i debatten tidigare, och som ltl Toivonen inledningsvis sade att han inte tänkte beröra i sitt anförande men tydligen ändå gjorde. Då har vi klarat ut detta.
Det är också intressant att höra att det kan finnas ett behov enligt Åländsk Demokrati att göra förändring, men vilket behovet är så är fortfarande dolt i dunkel. Det ska ske på frivillighet, om det eventuellt finns något behov som Åländsk demokrati kanske tycker att det finns, men något svar får vi inte.
Jag konstaterar på nytt att vi måste vara det enda området i världen, åtminstone i västvärlden, som inte har problem med den demografiska utvecklingen och det är intressant. Jag delar inte den synen. Det vore intressant att höra ltl Toivonen (…taltiden slut).
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Nu sade jag inledningsvis att det hade varit vilseledande saker i debatten som jag inte skulle ta upp. Det som jag tog upp har faktiskt inte nämnts i debatten.
Angående behov, som jag sade om antingen kommuninvånarna eller kommunfullmäktige tillsammans vill gå samman med en grannkommun så det stöder vi det helt hållet.
Att man i hela västvärlden har en reform stämmer ju inte. Jag var lite bosatt i Frankrike och där är faktisk kommunerna mindre på landsbygden än vad de är. När jag var ute och joggade så kunde jag passera fyra-fem kommuner vilket är svårt här, så vi är inte de enda.
Ett behov finns, men det ska gå demokratiskt till som vi har hört också andra från oppositionen säga här.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ja, vad är det egentligen Åländsk Demokrati vill egentligen politiskt? Varför gå i samma fotspår som centern och odla den här misstron mellan kommunerna? Man säger att man via Google kan hitta bättre resultat än vad våra jurister och experter i våra ministerier kan ta fram. Jag tycker att det är väldigt beklämmande att man från Åländsk Demokrati inte alls har någon respekt för de yrkeskunskaper vi har i huset och de har ändå satt ner nästan tre års arbete för att ta fram ett värdefullt dokument. Har deras kunskap inte något värde enligt partiet?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Självfallet har de ett värde. När jag började läsa igenom detta så kom jag inte längre än till sidan 6. Eftersom det inte finns källhänvisningar på de uppgifterna - det finns andra - så tog jag kontakt med ansvarig minister och fick en hänvisning så att jag kunde fråga vidare och jag vet att det här inte stämmer.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Vad är det för punkter som inte stämmer enligt ledamoten? Att om och om igen odla en sådan här misstro i det åländska samhället tycker jag att inte riktigt är passande för parlamentarismen.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! På sidan 9 kan vi se längst ner att försörjningskvoten nu är 77 procent och kommer att bli 90 procent. Källan är ÅSUB, men ÅSUB har nog aldrig sagt det någonstans, tyvärr.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Toivonen. En dynamisk och välmående arbetsmarknad är nog grunden till välfärd idag och om 10-20 år. Försörjningskvoten innehåller rätt mycket mörkertal enligt mig. Egentligen mig så borde den arbetsföra befolkningen räknas från och med 19 år. Idag har vi ett gymnasiesystem som i princip är obligatoriskt för man ska kunna fungera ute på arbetsmarknaden. Egentligen borde det vara 19-65 år, kanske man istället kan höja lite på det äldre strecket med tanke på att vi ska jobba längre.
Jag har tagit del av ÅSUBs uppgifter. Det kan hända att det är ett stavfel i lagförslaget men det får utskottet titta närmare på. Det spelar ingen roll för trenden är så pass tydlig ändå, den är övertydlig. Tycker inte ltl Toivonen det?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag kritiserade den här uppgiften kring försörjningskvoten. Men trots att jag visste att siffrorna var fel så var det inte det som jag började med att kritisera, utan det att kostnaderna för barnomsorg och grundskola är fem gånger högre än kostnaderna för ett äldreboende. Då är det ju inte så farligt om antalet äldre växer eftersom antalet yngre samtidigt växer, de som är fem gånger dyrare. Det är svårt att räkna och jag har sagt att det är små effekter. Det kan hända att det överhuvudtaget inte är någon fördyrande effekt och det är en viktigare bit.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Det som är aningen häpnadsväckande är ju att ltl Toivonen inte med ett ord i Åländsk Demokratis gruppanförande för fram någonting kring remisserna, någonting kring strukturerna och behoven. Ltl Toivonen väljer att hitta något litet fragment till stavfel i hela förslaget. Det är detta som gruppanförandet går ut på och det tycker jag att är jättemärkligt.
Trenden är övertydlig. Om man läser vidare i utredningen så har vi faktiskt ett investeringsbehov inom loppet av 10-15 år på cirka 100 miljoner euro bara inom det sociala. Det om någonting tycker jag att ltl Toivonen borde resonera kring. Hur ska vi enligt dagens struktur kunna hantera detta med våra 16 kommuner?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag hade gärna tagit upp många, många andra saker i mitt anförande. Men tyvärr så vet jag att när det har gått ungefär 10 000 tecken så är det vad som ryms inom de minuterna vi har.
Men att kalla det för ett stavfel när det i landskapsregeringens skrivelse hävdas att försörjningskvoten ska bli 90 procent, den är nu 77 och det i ÅSUBs rapport visar att den inte ens kommer att bli 77 procent fram till 2040, så kom inte och tala om att det är ett litet stavfel! Det är klart att det är några siffror som skiljer, men det är ett väldigt stort fel som tydligen ingen från regeringssidan har noterat. Ni har bara litat på att det som regeringen säger stämmer. Men jag litar inte alltid på dem, jag googlar och märker, tyvärr, att siffrorna är felaktiga.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Staffas, replik
Jag lyssnar på Toivonens anförande och häpnar över att en lösning skulle vara att vi behöver ha färre barn på Åland för att de är så dyra att fostra och skolan osv. och att det skulle vara en lösning.
Istället håller jag med ltl Holmberg att försörjningskvoten kanske skulle höjas upp på det viset att vi inte är produktiva förrän vi har gått färdigt skolutbildningen, vilket vi har gjort någonstans mellan 20-25 år idag. Det innebär egentligen att den här försörjningskvoten är ännu ruskigare. Inte ska väl vi på Åland ha ett eget sätt att räkna bara för att vi ska få anpassade siffror som stämmer bättre överens med ens egen övertygelse om att allting är förträffligt och vi ingenting behöver göra?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Fru talman! För det första så sade jag nog aldrig någonsin i mitt anförande att det skulle vara en lösning att vi får färre barn på Åland. Jag sade att situationen är den att antalet barn minskar. Det gör per automatik att de kostnaderna minskar.
Det andra var att den åldrande befolkningen, som också sker naturligt, kommer att kosta mera. Men frågan är; hur stor blir nettoökningen? Det är det som är den viktiga frågan och det är en analys som ni överhuvudtaget inte har en rad om i den här rapporten. Det är beklagligt.
Ltl Mikael Staffas, replik
Då hävdar ledamoten nu att vår befolkning, som stiger fram till 2030 med cirka 4 000 människor, så består 1/6 av barn, under 15 år. Det måste väl också inbegripa att befolkningen i den kategorin ökar. Det problematiska är att befolkningen 15-50 år ökar precis lika mycket. Det är där som det stora bekymret är för den åländska framtiden. Jag tycker att man ska fokusera och använda siffrorna på rätt sätt. Barnen på Åland ökar men inte i tillräckligt stor omfattning och inte tillräckligt hastigt, tyvärr.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag glömde en sak i första repliken, vad försörjningskvoten är. Jag håller med om att man kunde diskutera det. Jag tog också upp om vi faktiskt ska räkna med 65+, de som har pensioner och besparingar. Som jag sade, för 100 år sedan var det helt relevant för det fanns inte pensionssystem då. Det var den ena biten.
Det andra som ltl Staffas sade var att andelen unga minskar, det är klart att ltl Staffas kanske vet det. Men ltl Staffas kan ju titta i ÅSUBs rapport där vi tydligt ser att andelen unga minskar fram till 2040. Det är vad ÅSUB säger och jag litar på ÅSUB och framom regeringen och tyvärr också - beklagar - framom det som ltl Staffas lägger fram.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag tycker att ltl Toivonen hade en mycket intressant analys som absolut borde ha gjorts av regeringen när man lade fram detta. Det är mycket riktigt som han sade. Det står att försörjningskvoten ökar från 77 till 90 och sedan har tydligen ÅSUB andra siffror. Men låt oss säga att 77 till 90 stämmer då är det precis som ltl Toivonen säger; de som är på fel sida om strecket är också betydligt piggare idag. De har också högre pensioner och till och med andra inkomster. Om de behöver vård i kommunerna så tar man avgifter oberoende om de har ESB eller institutionsboende.
Det skulle vara intressant och man får hoppas att utskottet vågar sig på en analys utgående från Toivonens anförande här.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jo, jag tänkte i samma banor. Eftersom grundskolan är gratis så där får man inte pengar.
Däremot när det gäller äldreboenden - jag vet själv från min mor, det var definitivt inte gratis - så kostar det nästan hela inkomsten för den som är där. Och eftersom inkomsterna ökar så ökar också kommunernas inkomster.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag roade mig faktiskt med att titta lite, inte så djupt som ltl Toivonen har gjort, och kommit till lite samma fakta. Jag tror att man målar en alltför mörk bild. Det sägs också i den utredning som svenska landsting och kommunerna har gjort att det är egentligen inget ekonomiskt problem i framtiden, utan det kommer att finnas mera disponibla pengar i framtiden inom de här områdena. Det gäller bara att bestämma sig på vilket sätt man ska ta upp de här avgifterna av medborgarna, om det är via högre skatt eller andra avgifter osv. Den disponibla inkomsten för medborgarna kommer att vara betydligt högre år 2040 än vad den är idag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Ltl Toivonen sade att han står bakom en enad opposition när det gäller att behålla de små enheter vi har i den struktur som finns. Han sade också samtidigt att han litar på ÅSUB. Vi vet att större enheterna är billigare än små, också på Åland. Det är redan bevisat. Nettodriftskostnaderna per invånare visar att de största kommunerna på Åland har de lägsta kostnaderna per invånare för kommunal service. Det är bara att läsa ÅSUBs årsböcker många kalenderår tillbaka. Eftersom ltl Toivonen litar på ÅSUB, kan inte ekonom Toivonen se några fördelar med att vi får större enheter på kommunal nivå på Åland?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag tror inte heller att jag i det här anförande har sagt att vi ska behålla den exakta struktur som vi har nu. Jag kan mycket väl tro att det kan finnas små stordriftsfördelar om två eller tre kommuner går ihop, men att gå ihop på det sätt som man nu har i förslaget och framförallt om det inte finns ett stöd bland kommuner och invånare, det är det som jag är emot. Jag sade i en tidigare debatt att om vi går ner till tio eller åtta så har vi gått ner med hälften av antalet kommuner och det kan rimligtvis kanske troligen ske på helt frivillig basis. Varför ska man då gå lite till och gå emot demokratin på samma gång? Det förstår jag inte och jag tror att vi har hyggligt samma åsikter inom oppositionen.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Igen får vi inte höra något exakt alternativ, det är ganska talande för oppositionen.
Jag blir riktigt arg när jag hör ltl Toivonen beskriva att vår gruppledare är frånvarande. Det handlar om en temporär resa att hämta hem sitt barn efter ett års frånvaro. Temporär resa. Ltl Toivonen har mage att stå här och säga det när han själv är frånvarande kontinuerligt från utskottsarbete under de tider som vi ska ha beredskap att närvara. Det är magstarkt. Mycket dåligt!
Talmannen
Talmannen vill påpeka att lagförslaget gäller reform av kommunstrukturen på Åland. Vi försöker hålla en balanserad ton här. Vi ska alla hjälpas åt.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag tycker bara att det är mycket förvånande eftersom vi behandlar den största reformen, förslag att ändra en 800 år gammal kommunstruktur. Då är det förvånande att en av regeringspartiernas ordförande inte är närvarande, när vi har vetat om det här i ungefär ett års tid. Jag tycker att det är förvånande.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Ltl Toivonen anförande innehöll ganska mycket intressanta saker.
Jag reagerade på beskrivningen av ÅSUBs uppgifter. Jag måste faktiskt tänka på ordet konspirationsteori. Jag vet att det är kraftigt men det låter så när du beskriver att de här siffrorna inte stämmer och du litar inte på ÅSUB. Det betyder också att hela regeringen och de samlade tjänstemännens expertis ifrågasätts. Inte menar du väl att landskapsregeringen försöker dölja eller mörka någonting?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag tror inte heller att jag har nämnt ordet konspirationsteori. Jag tror att jag har varit ganska tydlig med att jag litar mera på ÅSUB än på landskapsregeringen. När jag fick det här pappret i min hand så började jag titta på det och såg att det fanns en del källhanvisningar. Men just i den här centrala frågan så fanns det ingen källhänvisning och då började jag söka via ministern, som jag sade, och jag har fått beskedet från ÅSUB att det stämmer inte.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Det kan vara som ltl Toivonen säger, han är ekonom och duktig på siffror, det måste erkännas. Man kan ju inte döma en hel utredning på basen av eventuella vissa skrivfel. Man kan inte välja vilka bitar man vill tro på från ÅSUB och regeringen, man måste ta allt eller inget. Jag anser också att kritiken kanske inte är riktigt befogad om man tittar på helheten, att man hakar upp sig på en liten detalj.
Vad anser Åländsk Demokrati om kommunstrukturen? Är det fortsättnings det vanliga att det bara ska gå frivilligt eller har ni några alternativa förslag?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Kort som jag sade tidigare; frivilligt, ja.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Lagtinget bryter för lunchpaus. Vi återkommer kl. 12.55
Talmannen
Plenum återupptas.
Lantrådet Katrin Sjögren
Talman! Först två saker som jag inte tycker att hör till denna viktig och vital debatt och som lägger sig som ett vått och surt gammalt täcke över diskussionen.
För det första, Åland består av landsbygd, skärgård och stad. Tre komponenter som utgör en helhet. Åland är en helhet. Själv må jag vara född i stan men med rötterna stadigt förankrade i skärgården. Jag är och förblir först av allt ålänning. För mig som politiker är det mycket viktigt att det går att leva och bo såväl i Brändö, Eckerö som i Saltvik och Mariehamn. Jag uppmanar lagtinget att sluta misskreditera enskilda kommuner. Ni här i salen har ett uppdrag att se till hela Ålands bästa. Det känns både tröttsamt och omoget att jämt och ständigt höra än det ena och än det andra om hur dåligt andra sköter sig. Om vi frågar enskilda kommuninvånare finns det nog utrymme för både utveckling och förbättring inom samtliga kommuner.
För att hela Åland ska leva behövs det regionalpolitik, inte ett helt lätt politikområde. Men att denna landskapsregering skulle ha övergett regionalpolitiken och att kommunreformen är en del i det är inte på något sätt överensstämmande med sanningen.
Landskapsregering anser att butikerna är en livsnödvändig service och har därmed höjt butiksstöden rejält, ett projekt som har haft till syfte att underlätta för digital undervisning har genomförts i skärgården och landskapsregeringen är beredd att satsa stora summor för en mer hållbar och mer flexibel skärgårdstrafik. Vi har gett investeringsstöd till landsbygdsföretagen Stallhagen och Optinova som storsatsar och vi har hela tiden haft beredskap att stöda en fiskmjölsfabrik i skärgården. Vi planerar, äntligen efter så många år, ett besökscenter i Bomarsund och en ny utställning i Kastelholm. Vi bygger cykelvägar åt alla väderstreck på landsbygden. Ett annat stort projekt lanserades i 2018:s budget nämligen en upprustning, reinvestering i de flesta gästhamnar över hela Åland. Ytterligare planeras också upprustning och reinvestering i broar runt omkring hela Åland.
För det andra, för att man pratar om demografin, att vi har en allt större del äldre ålänningar ska man inte behöva löpa gatlopp. Jag har inte hört en enda lagtingspolitiker komma med skuldbeläggandet eller förolämpningar mot de äldre. Jag upprepar det jag har sagt många gånger tidigare; det är en av medicinens största framgångar att vi lever så länge som vi gör och att vi dessutom är så friska. Men det faktum att vi blir fler som är äldre ställer nya krav på samhället och på äldreomsorgen. Äldreomsorgen är inte densamma som för bara 5-10 år sedan. Den utvecklas och de äldre ställer med rätta krav. Vi behöver investeringar, olika former av boenden, demensvård för yngre, närståendestöd, hemrehabilitering och åtgärder för sysselsättning och mot ensamhet.
Talman! En orsak till den splittring som finns i kommunfrågan tror jag handlar om själva processen. Vi som driver på och ser det som en möjlighet har under en lång tid vänt och vridit, funderat på alternativ, haft andra alternativ och vägt för- och nackdelar. Vi är redo att fatta detta stora beslut, medan många och uppenbarligen hela oppositionen inte tidigare tänkt tanken eller sett en kommunreform som ett alternativ. Därför är det väldigt synd att man genomgående från oppositionens sida vägrat vara delaktiga i de tillfällen som det funnits chans till. Man har därmed gått miste om information, material och chansen att vara delaktiga i både att utforma metod och process. Man sade bestämt nej till delaktighet och nu säger man ännu mera bestämt nej till resultatet.
Men om man säger nej, nej, nej säger man också ja till något annat. Vad är det som man säger ja till? Där har jag lyssnat och försökt förstå.
Det påstås att det kanske finns ett behov av en reform, men om man gör en reform ska den ske genom initiativ av kommunerna själva. Det är en åsikt som jag har respekt för.
En process var mycket långt på gång på norra Åland. Finström, Sund och Geta stod i startgroparna. Det fanns en utredning och både tjänstemän och politiker såg flera och många fördelar med en reform. Det jag inte har respekt för är att man då från vissa partier väljer att gå ut med populistisk och felaktig information. Inte är man ju för frivillighet heller.
Tänker man vidare på finansieringen, landskapsandelssystemet och hur det ska se ut i framtiden så måste ju svaret där vara att man riktar ännu mera och tydligare landskapsandelarna till de kommuner med svag egen skattebas. Mindre landskapsandelar till Jomala, Mariehamn, Saltvik, Finström, Lemland och Föglö för att styra till de kommuner som har väldigt liten egen skattekraft.
Det vi inte har gjort på Åland är att definiera kriskommuner, de modeller som finns passar inte in våra förhållanden. Ltl Tage Silander ställde en relevant fråga. Vad händer om vi får en kriskommun som inte kan leverera det som krävs av en kommun? Och ska vi faktiskt låta det gå så långt? Då kommer garanterat de som behöver service och stöd mest att komma i kläm, de mest utsatta i vårt samhälle.
När landskapsregeringen besökte kommunerna utkristalliserades dels en oro för centralisering men också ett tydligt mönster i flera kommuner som just nu har sitt på det torra. Vad fanns det för orsak att vara med och ta ansvar för sin fattigare granne?
Socialvårdsreformen vara eller icke vara har diskuterats. Det kommer dubbla signaler. Ålands Framtid vill uppenbarligen att den läggs i malpåse medan centern vid flera tillfällen tryckt på för ny lagstiftning. Debatten genom åren, speciellt när vi har diskuterat socialvård, har präglats av euron och cent. Vad kostar en reform? Vi måste lätta på lagstiftningen för att underlätta för kommunerna och visst ska man underlätta där det är onödigt och överbyråkratiskt. Det har också landskapsregeringen gjort; t.ex. underlättat för den digitala kommunen och underlättat för barnsomsorgen. Men det är inte möjligt att i samma utsträckning mata på med mera pengar, det är ett gammalmodigt sätt att se på saken. Det finns nya sätt att tänka som politiker, det finns nya sätt att jobba. Socialvårdsreformen tar fasta på just detta. En av slutsatserna är att vi har bra med resurser men använder dem på ett oändamålsenligt sätt.
Vi har också koncentrerat politiken och resurserna på de kedjor i socialvården som är absolut dyrast; institutionsvård, missbrukarvård och barnskydd. Det nya sättet att jobba är förebyggande. Delar av barnskyddet föreslås flytta till socialvårdslagen för att man ska ha möjlighet att få hjälp och stöd i familjerna i mycket god tid innan det behöver bli ett barnskyddsärende.
Det finns också resultat redan. I Borgå, med den nya socialvårdslagstiftningen, har man halverat kostnaderna för barnskyddsärenden, just med nya sätt att jobba.
Fru talman! Här vill jag ta ett exempel från det privata. Förra gången när jag satt i landskapsregeringen var det också hårda bud när det gällde ekonomin. Klumpsumman sjönk, oljefatet var 150 dollar och PAF gjorde vinster på 3 miljoner euro, så vi dammsög hela budgeten i jakten på kostnader. Ett sådant var ersättningen för skördeskador. Vi tog bort det och det blev förstås ramaskri. Det blev oro i jordbrukarleden och vi fick kraftig kritik. Nå, vad hände? Jo, det uppstod nya möjligheter, andra sätt att jobba och andra sätt att tänka. Resultatet blev Grannas äppeljuice och Karls-Ers äppeljuice. Man började göra juice istället för att kassera och få betalt för skördeskador. Nya sätt att tänka!
Talman! När det gäller landskapsregeringen och den analys som finns delvis i lagförslaget så kan vi också konstatera att urbanisering och centralisering har pågått för fullt med 16 kommuner. Den nya strukturen är inte heller tagen ur det blå; norra, södra, stan och skärgården. Norra och södra går enligt gängse samarbetsformer redan idag, hur högstadiedistrikten är utformade.
Just nu pågår också ett stort arbete i landskapsförvaltningen, tillsammans med arbetspartner, ett arbete kring fysisk strukturutveckling. Vi kan inte ha det så här länge att vi klumpar ihop oss axeln Mariehamn, Jomala och Godby. Vi behöver ha spritt boende på Åland. Vi behöver människor som får service och som kan bo på Öra, i Haraldsby och i Vargata. Vi behöver ha spritt boende på Åland.
Landskapsregeringen tror på kommunen som enhet, den är demokratisk, den är människonära serviceproducent och den är stabil. Vi bildar inte några nya landskap eller förvaltningsstrukturer. Kommunen som enhet finns kvar.
Inte heller under den förra mandatperioden när det gällde KST så mottogs det med applåder från kommunerna. Min uppfattning är att det är väldigt mycket mera komplicerat förvaltningsmässigt att bilda KST än att göra större kommuner. Det är avgränsningar som ska göras bland personalen, det är byggnationer som ska överföras, så det är en ganska komplicerad process.
Det utkristalliserades också här under debatten att det kanske aldrig kommer att vara så tydliga ställningstaganden som inför valet hösten 2019. Det finns ett block som vill riva upp och riva ner det som sittande landskapsregering har tagit fram, och det finns ett block som vill fortsätta på den inslagna vägen och som tror på den inslagna vägen.
Cambridge Analytica, detta företag som satte fakta och statistik på ända. Cambridge Analyticas chef konstaterade att det finns två känslor som människor går igång på och som kan få människor att agera, att rösta och fundera vad man väljer. Det ena är rädsla och det andra är hopp.
Jag vill påstå att landskapsregeringen står för hopp. Vi ser stora möjligheter för Åland. Vi ser stora möjligheter för de nya kommunstrukturerna. Tack.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Den som hade förväntat sig någon form av hopp från lantrådet till landsbygds- och skärgårdskommunernas möjligheter att fortsätta bestämma själva så blev ju förstås besvikna. Regeringen verkar inte backa en millimeter. Det var ju förstås en jättebesvikelse.
Lantrådet kritiserade också oppositionen och centern för att inte vara delaktig i det här jobbet. Jag satt personligen själv i arbetet med landskapsandelssystemet, men inte ett kommatecken och inte en punkt fick vi igenom från centerns sida. Man bestämde på förhand att 4 miljoner skulle bort från skärgården och landsbygden, that´s it. Personligen försökte jag precis på slutet göra en kompromiss där vi backade rejält, men man tog inte ens notis om det. Vad säger att man får igenom någonting i den här kommittén när det gäller kommunstrukturarbetet?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Landskapsandelssystemet sattes igång under den förra mandatperioden. Handen på hjärtat ltl Runar Karlsson, när det gäller reformen för landskapsandelssystemet så var vi överens om 95 procent; strukturen och transparensen i landskapsandelssystemet. Det som vi inte var överens om var inbesparingarna. Det berodde och beror på att landskapet har ett underskott. Även den demografiska utvecklingen kommer att sätta press på landskapsförvaltningen och speciellt på ÅHS.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Hittills har man ju minskat anslaget till ÅHS och det är tydligen ett sätt att möta den demografiska utvecklingen.
Faktum är att landskapet Åland får idag in 30 miljoner mera i skatteintäkter än vad man fick då den förra regeringen slutade sin mandatperiod. Bokslutet för 2017 är +17 miljoner och ändå valde man att dra bort -4 miljoner från skärgården och från landsbygden. Nog måste väl även lantrådet inse att det finns en misstänksamhet utanför rondellerna, att man medvetet först försöker svälta ut kommunerna och sedan när inte det lyckas så kommer man med lagstiftning där man tvingar ihop kommunerna mot deras vilja.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Det där erkänner jag inte alls. Det kanske säger mer om hur Runar Karlsson funderar och fungerar som politiker än vad det säger om hur landskapsregeringen funderar och fungerar som politiker.
Vi gick in i den här mandatperioden med ett underskott om nästan 18 miljoner. Vi vet att landskapet har stora investeringsunderskott både i skärgårdstrafiken och i digitaliseringen. Vi kan inte fortsätta som vi har gjort tidigare, Runar Karlsson.
Även om det skulle vara så att centern skulle vinna nästa val så kommer problemen och utmaningarna att kvarstå, lita på mig! Finansieringen av välfärden och när det gäller att få stabilitet i kommunfältet, alla problem och utmaningar kommer att följa, det är jag helt säker på.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack talman! Jag förstår att regeringschef Sjögren har lite ont i sitt samvete med tanke på att hon nu, som landskapsregeringens ledare, går i spetsen för att splittra Åland på en sätt som vi aldrig har sett tidigare. Det beklagar jag. Ett bra exempel är att lantrådet säger att vi inte ska misskreditera någon kommun, men faktum är att hela framställningen av lagpaketet kryllar ju av saker och ting där man faktiskt misskrediterar dagens kommuner. Så man ska inte kasta sten i glashus
En för härlig motivering i lagpaketet är: ”Ett bättre helhetsperspektiv gynnar utvecklingen där investeringen i det kommunala vägnätet i allt större grad sker på de vägar där behovet är som störst.” Var i jösse namn är det kommunerna satsar idag om det inte behöver byggas och förbättras?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! När det gäller att splittra eller sammanfoga så är det också ett ansvar från oppositionens sida. Jag har hört upprepade gånger här hur man misskrediterar andra kommuner och det tycker jag inte om. Jag tycker att Åland är en helhet. Åland är en enhet. Processen drivs inte framåt genom att försöka härska och söndra.
Ltl Harry Jansson, replik
Men, bästa lantrådet, är det inte som så att den som kastar första stenen kan inte räkna med att de som blir träffade med en gång hukar och springer in i buskarna. Som en fri ålänning gör man det man kan för att se till att den process som händer här på Åland är demokratisk. Landskapsregeringen och partierna bakom jobbar ju inte demokratiskt när det gäller den kommunala sektorn.
Vi kan konstatera brister i den juridiska processen. Jag ser t.ex. att den upphandling som landskapsregeringen har gjort med den så kallade kommunutredaren strider mot lagstiftningen. Det är inte bara det att man inte har hört kommunerna på det sätt som lagstiftningen kräver, man har också gjort en upphandling som är olaglig. Man har kringgått lagstiftningen genom att omedelbart i upphandlingsögonblicket säga vad kommunutredarnas arbete ska sluta i. Medan det är tvärtom, kommunutredarna ska visa vägen om det behövs en kommunindelning. Bristerna är stora, tyvärr, lantrådet.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Det där handlar om tolkningar. Utskottet kommer att få svar på alla sina frågor och det fick också ltl Harry Jansson i remissdebatten av kansli- och kommunminister Nina Fellman.
Visst är det så att kommunindelningsutredaren ska jobba med, titta på och räta ut frågetecken och komma med förslag på hur man kan göra det på det smidigaste sättet. Inte finns det någonting som är färdigt skrivet här. Man ska räta ut frågetecken inom de förvaltningsstrukturer som är föreslagna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Lantrådet anförde här att det sker en urbanisering på Åland och att den kommer att fortgå, och att vi ska ha stad, landsbygd och skärgård. Men rätta mig om jag har fel när lantrådets eget liberala anförande i lagtinget gick ut på att det ska bara bli två kommuner på Åland. Skärgården ska vara skilt och resten av Åland ska vara skilt och det kan ju inte stämma överens med vad lantrådet själv står och säger här.
Urbaniseringen, om man ser på egen framställning på sidan 9, prognoserna, så bor 39 procent i Mariehamn år 2018 och prognosen för 2040 är 38 procent. Således förekommer inte den urbaniseringen som lantrådet säger.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Vi kan säkert strida i all oändlighet om en urbanisering eller en centralisering. Vi ser helt klart urbaniseringstrender på Åland också.
Jag tror, efter att jag har pratat med många kommuninvånare, att det inte är antalet kommuner som är det viktigaste, ltl Häggblom, utan det är att man får service; skola, barnomsorg och äldreomsorg och att kommunen kan leverera det som man förväntar sig som kommuninvånare. Vad händer om vi får kriskommuner på Åland? Det är en viktig retorisk fråga att ställa sig.
Ltl Bert Häggblom, replik
Tack, fru talman! Det viktigaste är att vi har ett starkt landskap som ser till att man fördelar om pengarna så att alla får. Varför måste det gå så hastigt nu? Vad är krisen idag? Man säger att man inte ska peka ut någon kommun men varför säger ni då att skärgården är ekonomiskt svag? Det är ju ni som pekar ut kommuner när ni säger så. Det är då vår skyldighet här i lagtinget att se till att vi omfördelar pengarna i landskapsandelar. Jag har själv hela tiden sagt, varför omfördelar man inte samfundsskatterna? Varför ska Mariehamns stad ha så mycket där när man kan se till Åland som helhet?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! I dagsläget har vi ett landskapsandelssystem som tar hänsyn till de kommuner som har en svag skattebas. Men är det detta som är obundnas politik att man ska ta landskapsandelarna från Jomala, Lemland, Saltvik, Mariehamn och Föglö? Det måste ju vara det som är resultatet om vi ska kanalisera ännu mera landskapsandelar till de kommunerna som har en liten skattebas. Man måste också komma ihåg att landskapsandelarna är ungefär 35 miljoner euro, skatterna och avgifterna för kommunerna är 100 miljoner. Man måste ha egen styrfart, man måste ha egen finansiering för att man ska hålla i förlängningen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag tar fasta på det som lantrådet sade att oppositionen har sagt att de kommer att riva upp lagen om de kommer i majoritet efter nästa val. Det är ju en korrekt iakttagelse. Det har vi för övrigt lärt oss av nuvarande lantråd Katrin Sjögren, det var nämligen exakt så som den här landskapsregeringen gjorde med KST-reformen. Den rev man upp och så flyttade man fram tidsaspekten.
För övrigt vad gäller KST och remissutlåtandena så vill jag gärna ha en kommentar på att Ålands omsorgsförbund, Ålands handikappförbund och Rädda Barnen mycket tydligt i sina remissutlåtanden säger: ”Se till att KST kommer igång. KST är det viktigaste för oss.” De tar inte ställning till antalet kommuner, men man poängterar att man vill att KST ska verkställas först.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag stöder KST. Jag accepterar det beslut som man tog under den förra mandatperioden. Att skjuta på tidsaspekten för ett förverkligande av KST var en uttrycklig begäran från kommunförbundet, från kommunerna själva. Det är helt upp till kommunerna nu att visa på den frivilliga processen och sätta KST på plats. Jag säger det här inför alla, landskapsregeringen stöder KST. Det är upp till bevis för kommunerna nu att få KST på plats. Jag stöder detta till hundra procent! Att skjuta på tiden var ett önskemål från kommunerna själva, från kommunförbundet. Jag förstår, att få KST på plats är förvaltningsmässigt inte helt lätt.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag fortsätter lite KST-spåret. Tittar man på det lagförslag som lantrådet lade fram med föredragande minister Fellman så står det i den allmänna motiveringen att landskapsregeringens uttryckliga önskemål är att kommande KST-områden ska vara exakt på samma vis som den nya kommunkartan kommer att vara, den som landskapsregeringen drar upp. Det stämmer kanske inte riktigt nu då det som lantrådet ger uttryck för här.
Vidare vad gäller landskapsandelarna så satt jag också med i den gruppen. Ltl Runar Karlsson beskrev ju mycket väl hur otroligt ointresserad man var av centerns förslag. Jag vill komma med ett förtydligande här, det var inte bara inbesparingen som vi var emot, det berodde också på Mariehamns stad var en av de få kommuner som faktiskt skulle få ökade landskapsandelar när de minskade till alla andra.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Det sista stämmer ju inte överhuvudtaget. Titta på landskapsandelarna, se hur de är! Nu måste jag dra ur hatten men en getabo får 3000 euro och en mariehamnare 500 euro. Vi har ett utpräglat landskapsandelssystem som för en Robin Hood politik och det är helt rätt.
Här vill jag vara tydlig igen, är det så att kommunerna vill ha ett KST så stöder vi det också. Det är helt upp till kommunerna. Men är det så att man vill ha flera KST så är det ju rimligt att de förvaltningsområdena då sammanfaller med den nya kommunstrukturen vilket för övrigt också gäller församlingarna. Vi stöder ett KST och ser fram emot att den processen nu snabbas på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag vill tacka för ett informativt anförande.
Jag noterade en sak, ni talade om att ni inte vill skuldbelägga de äldre och det kanske ni inte gör. Men från regeringssidan så talar ni hela tiden om demografin, ni talar om försörjningskvoten och ni talar om att antalet äldre blir större, så kan det inte tolkas lite på det sättet?
Ni utgår också ifrån er uppgift är att alla som är 65+ ska försörjas av samhället, det är en utgångspunkt som är en av grundbultarna till varför den här sammanslagningen behövs. Anser ni att alla över 65 försörjs av samhället?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Nej, men alla som är över 65 så har en lagstadgad rätt att få pension.
När det gäller demografin så kan det inte heller vara så att man väljer att blunda för de samhällsförändringar som vi behöver göra. Vi vet att de äldre är väldigt, väldigt friska och de bidrar väldigt mycket till samhället i stort. Vi kan också konstatera att ungefär de två sista åren som man är i livet då behöver man ganska stora vårdinsatser. Det som händer, ltl Toivonen, är ju att de äldre blir så pass mycket flera än vad de har varit tidigare t.ex. när fyrtiotalisterna går i pension och blir äldre. Det är ingenting fel i detta, det är bara ett konstaterande av fakta och vi måste ju svara upp till det.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Ja, vi är nog överens om det att antalet äldre ökar. Men sedan detta om hotbilder, som ni talade om, jag förstod att det var oppositionen som målade fram hotbilder. Det intressanta är ju att i er framställning så framgår det att år 2040 kommer försörjningskvoten att vara 90 procent och ni hänvisar till ÅSUB. Men enligt ÅSUBs egna siffror så är det bara 73 procent och det är till och med lägre än vad det är nu. Då undrar man varför ni målar upp den hotbilden? Jag ser här att det är lantrådet och ministern som har tecknat under detta. På fem sekunder hittade jag att uppgifterna var felaktiga. Har ingen i er närhet granskat de här grundläggande uppgifterna?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Det där verkar vara en sak som behöver klargöras. Det är ett omfattande lagpaket och det är människor som sitter bakom tangentborden så det kan uppstå felaktigheter och misstag.
Men om ltl Toivonen gör en omvärldsanalys så ser han att i hela Norden och i stora delar av Europa så håller man på att fundera på åldersstrukturerna i sina länder. På rikssidan görs en stor vård- och landskapsreform, man har gjort en reform i Danmark, man håller på med en reform i Norge och även Sverige funderar. Så det finns ju en orsak. Med det sagt så menar jag att man förstås inte ska göra en reform bara för att reformera. Men vi ser det här uppenbara behovet hos oss också. Visst bidrar pensionärerna otroligt mycket, men de har inte samma skattebas som arbetstagare till exempel.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, talman! Lantrådet nämnde i sitt anförande att man behöver ha att spritt boende på Åland och i det fallet är vi överens, men sedan på vilket sätt vi får det är en annan fråga.
I PwC-utredningen påpekade man tydligt och klart att för att storkommunerna i framtiden ska kunna spara pengar så är det lättast att lägga ner skolor ute i randkommunerna. Det här är en del av vår oro på västra Åland i alla fall. I en storkommun, när pengarna tryter, så börjar man titta var man kan spara och då kommer skolan i Eckerö att försvinna. Då är det nog risk att det inte blir något spritt boende på Åland i varje fall, utan det handlar om en avfolkning.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Tittar man på PwC-utredningen så fortsätter vi så här, fortsätter som vi gjort tidigare då är det i Mariehamn, Lemland och Jomala och eventuellt i Finström som vi behöver bygga nya skolor och det är ju kapitalförstöring av stora mått. Vi har urbaniserat oss trots 16 kommuner. Nej det vi behöver, ltl Brage Eklund, är ju att få helheter och service så att vi kan använda alla de skolorna som finns. Målsättningen är ju fortsättningsvis att vi hela tiden ska öka befolkningen. Det är också en ödesfråga för Åland. Men i en större kommun så kan man formulera om skoldistrikten, man kan styra barn och föräldrarna till olika skolor. Det finns en fantastisk skola i Geta, den behöver användas allt annat är kapitalförstöring.
Ltl Brage Eklund, replik
Ja, jag delar den uppfattningen att det är kapitalförstöring att lägga ner skolor. När ekonomin tryter en i storkommun, om det blir så - vi kan ta södra Åland som ett exempel där tanken är att Eckerö ska gå in - så verkligheten blir så att när det tryter med pengar i budgeten och man funderar var man ska spara så är det Eckerös och Lumparlands skolor som kommer att läggas ned. Det har jag till och med fått verifierat från tjänstemän inom en kommun som sade att de är de första som ryker i sådant fall att det inte räcker till. Det här kan inte ni garantera i det här lagförslaget. Här finns oron i Eckerö åtminstone, vi har satsat för att utveckla kommunen, att den ska finnas kvar och att folk ska trivas och bosätta sig där. Men försvinner skolan så blir det exakt det motsatta.
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Igen, jag håller med om det. Men ltl Brage Eklund, se hur det är idag! Ekonomin tryter redan i vissa kommuner. Jag får samtal av föräldrar till barn med särskilda behov som upplever att de inte får stöd och hjälp i barnomsorgen och i skolan i vissa kommuner där man menar att man inte har resurser. Det finns möjligheter med större kommuner att fördela skolpsykologer, lärare, resurser och att göra gemensamma investeringar och att styra barnen och föräldrarna till olika skolor. Vad är hönan och vad är ägget? En storkommun eller den ekonomiska realiteten som finns i flera kommuner redan idag, att pengarna tryter?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Lars Häggblom, replik
Talman! Lantrådet nämnde att vi har bra resurser på Åland men de används oändamålsenligt. På vilket sätt använder kommunernas sina resurser oändamålsenligt?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Talman! Om jag gör en snabb överslagsräkning så tror att det kanske finns 35 socialarbetare på Åland. Det är många socialarbetare för 30000 invånare. Socialarbetarna säger själva att större enheter gör att de kan specialisera sig och jobba mera ändamålsenligt och det visar utredningen i Finström, Sund och Geta, tjänstemännen ser stora möjligheter. En tjänsteman plus en tjänsteman blir inte två tjänstemän utan det blir fem tjänstemän. Vi har gränser som förhindrar oss från att jobba på ett smart och effektivt sätt som inte bara sparar pengar utan som är djupt humanistiskt och som gör att vi kan ge stöd och hjälp åt flera som faktiskt behöver det.
Ltl Lars Häggblom, replik
Talman! Egentligen visar sammanslagningen att det blir dyrare, flera mellanchefer, överchefer och andra och jag vet inte var det blir billigare i sammanslagningarna.
Sedan har jag en fråga till. Lantrådet räknade upp att vi har byggt ut gångvägar och utvecklat det ena och det andra, men hur påverkar det kommunstrukturen?
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Det sista först, jag tog ett exempel på hur landskapsregeringen försöker föra en regionalpolitik. Jag vet att det har varit stora önskemål från landsbygdskommunerna om att man vill ha cykelvägar och det förverkligar vi nu. Det har varit efterfrågat, ltl Häggblom.
När det gäller ekonomin så handlar det också till stor del om nya sätt att jobba, att använda de resurser som vi har ändamålsenligt och det visar också analysen i lagförslaget och det visar också utredningen i Finström, Sund och Geta. Man får mera pang för pengarna om man samarbetar.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl John Holmberg
Tack, fru talman! Bästa lagting, äntligen, äntligen, äntligen! Nu tar vi snart ännu ett stort steg mot ett modernare, attraktivare och starkare Åland. Mycket i frågan har redan sagts vid flera olika tillfällen i denna sal. Jag vill upprepa några av de punkter som enligt mig gör att denna reform brådskar.
Varför en reform, vi har det redan väldigt bra? Det är en vanlig kommentar speciellt från kommunpolitiker och ser vi ekonomiskt så har vi det okej idag. Men det är lätt att titta på tårna istället för framåt och det är lika lätt att sopa problemen under mattan, t.ex. ett skenande investeringsbehov inom flera sektorer. Här har vi ett behov kring nästan 100 miljoner fram till 2040, bara inom barndagvård, skola och äldrevård. Då lämnar jag bort IT, infrastruktur, jämställda löner och mer från en mycket lång behovslista. När detta nämns brukar motståndarsidan argumentera med att det blir väl lika dyrt med färre kommuner. Det stämmer dock inte alls. Med färre kommuner uppnås en bättre beläggning, en förfinad behovsplanering och kvalitativt förfinad drift dessutom är större kommuner mindre sårbara vid investeringar och kostnadsmassan kan fördelas på flera personer.
Utan att måla upp himlen med mörka moln finns det rejäla orsaker till att hantera den åländska offentliga ekonomin med ödmjukhet och respekt. Intäktssidan är förknippad med stora frågetecken och är svårprognostiserad. Därför är en rationell, modern och effektiv kommunal förvaltning ett tecken i tiden.
Kompetensförsörjningen är en svår nöt och en stor fråga redan idag för hela vårt näringsliv och för större delen av vår offentliga förvaltning. Det här spiller över i skapandet av en åländsk attraktionskraft, konkurrenskraft och på sista raden tillväxt. Det är vad som smörjer hjulen, och här kommer en modernisering av den åländska kommunkartan som en behövlig injektion.
Demografin är till många delar en effekt av urbanisering och inte ett isolerat Ålandsproblem, men effekterna blir ännu tydligare hos oss. Detsamma gäller försörjningskvoten. Vi blir fler och vi blir äldre och vi ska försörjas av allt färre. Det här handlar inte om ett förakt mot äldre som flera populistpolitiker fört fram. Nej, det här handlar om framförhållning, ansvar och en önskan om att kunna erbjuda en servicenivå och vård som är i nivå med behovet även i framtiden. Det här är något som drabbar alla kommuner inklusive Mariehamn. Medelåldern ökar och då kommer vi osökt in på försörjningskvoten. Den som ska vara tryggheten och ryggraden i vår välfärd. Här ser vi en skenande utveckling som verkar gå allt snabbare. År 2008 var försörjningskvoten 52, idag 62 och 2030 estimerad till 70. Samma sak gäller här som vid investeringarna, större kommuner blir mindre sårbara än mindre för en negativ demografisk utveckling. Därför blir t.ex. 5 små kommuner, trots en skenande demografi en starkare enhet gemensamt än var för sig.
Det jag hittills räknat upp är endast några exempel på hot ur en swot-analys av dagens Åland. Oberoende partitillhörighet, hemkommun eller ålder är det dags att se sanningen i vitögat, att ta utmaningarna på allvar. Det här är förändringar som inte går att ”prata bort”, ”att förlöjliga eller göra populistiska utspel kring”, att försöka dölja genom att filibustra eller försvåra detta viktiga reformarbete.
Över hela Åland finns det människor i olika åldrar som hamnar mellan stolarna, som lider av det stuprörstänk som idag är allt för vanligt och som aldrig får det stöd och den hjälp som behövs för att ta klivet ut på arbetsmarknad, till studier eller till det som gör att livet genast blir både roligare och mer meningsfyllt. Vi vet vad vi har idag, men det räcker inte i framtiden. Bevisen för det är allt för många. Vi behöver något nytt så att pengarna räcker längre och att vi får en utveckling och förstärkning av Åland som också spiller över till hela vårt näringsliv. Det är närregioner och världen vi konkurrerar med både när det gäller arbetskraft och exportmarknader.
Under denna reformresas gång har jag inte hört ett enda konkret motförslag till hur vi hanterar dagens och morgondagens utmaningar. Höjda skatter, sämre service och mer landskapsandelar är inget alternativ för mig. Det går enligt mig under benämningen sotdöden.
Demografin har jag nämnt. Jag vill även konstatera att demokratin är en vinnare med färre kommuner. Idag är det svårt att fylla alla stolar, kompetensen kan inom vissa områden saknas. Med färre kommuner skapar vi per automatik en större transparens och ett ännu större intresse ute i periferin för att engagera sig politiskt. Mångfalden och valfriheten förbättras. Valdeltagandets positiva ökningar är statistiskt säkerställda och sker i direkt anslutning till en reform som en effekt av att man önskar få den lokala regionen mer sedd och hörd.
Jag vill avslutningsvis nämna några utdrag från en del av de remissvar som inkommit gällande reform av kommunstrukturen på Åland. Det är en begåvad reform, inte den som jag ser som den bästa för Åland just idag för jag har också - precis som vår gruppordförande - ett mål att Åland i framtiden någon gång ska bestå av två kommuner, men det är ett stort steg i rätt riktning.
Det har också pratats om att större kommuner är smartare. Det stämmer, för jag tror att ju mer människor man samlar på en begränsad yta så desto smartare blir den ytan för det finns flera tankar och flera idéer.
ÅHS remissvar, här har oppositionen också varit enig i styrelsen. Det var en enig styrelse som skrev: ”Utgående från ovanstående exempel att nuvarande lagstiftande samarbete med 16 olika kommuner är resurskrävande och riskerar invånarnas rätt till likabehandling gällande hälso- och sjukvård samt socialvårdstjänster. Styrelsen konstaterar att ÅHS möjligheter till dialog och samverkansmöten underlättas om antalet samarbetspartner skulle vara färre.” Det är talande.
”Ålands Näringsliv är måna om att vi har en offentlig sektor som ger god service samt tillhandahåller den servicen på ett kostnadseffektivt sätt. När detta fungerar blir näringslivet gynnat i form av bättre konkurrenskraft samtidigt som det ger möjlighet att stödja samhällsbärande företag som råkar ut för plötsliga strukturförändringar. När detta inte fungerar, och all offentlig finansiering går åt till befintlig förvaltning, saknas förutsättningar för att stärka näringslivet om behovet. Därför ser Ålands Näringsliv en samhällsservicereform som viktig för framtida Åland och det åländska näringslivet.”
Jag har gått över tiden och jag har inte tid att läsa upp flera remissvar, svar, men det finns en hel del positiva tänkvärda.
Jag vill också föreslå bordläggning till måndagen den 11 juni. Tack, fru talman!
Ltl Stephan Toivonen, replik
Fru talman! Tack ledamoten för ett intressant anförande.
Jag hade förväntat mig att ni skulle komma in på försörjningskvoten vilket ni helt riktigt gjorde. Jag hörde att ni sade att försörjningskvoten kommer att vara 70 procent år 2040, vilket är precis det som jag hävdade också i mitt anförande på basen av ÅSUBs siffror. Det intressanta är fortfarande att regeringen uppmålar att den ska bli 90 procent. Hotbilder får man inte göra, men varför har ledamoten inte påpekat att siffrorna är felaktiga i framställningen?
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Det jag läste upp var försörjningskvoten på ungefär 70 procent år 2030 enligt ÅSUB.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Vi är helt överens. Jag har kontrollerat med ÅSUB och de säger att det är de siffrorna. Men i landskapsregeringens framställning så står det att det ska bli 90 procent år 2040, vilket vissa har kritiserat mig för. Nu står ni och säger precis samma sak som jag har sagt, det är intressant.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Jag har lyssnat på hela debatten, ingen har kritiserat ltl Toivonen för hans påpekande kring försörjningskvoten. Däremot har flera sagt att det är något som utskottet ska titta på. Förmodligen är det ett skrivfel i förslaget. Men trenden är ju väldigt tydlig, det råder det ingen tvekan om.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Lindholm, replik
Tack, fru talman! Tack ltl John Holmberg. Det var väl inget sensationellt som kom ifrån talarstolen, vi är ganska medvetna om vad ltl Holmberg tycker i den här frågan.
Ltl Holmberg sade att de perifera områdena får mera inflytande, mer att säga till om och att intresset för politik skulle öka. Hur kan det öka i Lumparland, Geta och i Vårdö om man tänker på hur deras representation kommer att bli i det nya storfullmäktige jämfört med idag? Hur kan de påverka bättre i det nya än vad det kan påverka idag?
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Lindholm. Röstdeltagande ökar i de perifera områdena, det är statistiskt bevisat och det är historiskt bevisat också i princip i alla kommunutredningar som jag har tittat på t.ex. i nuvarande Pargas stad. Alla kommunutredningar visar att valdeltagandet ökar ute i de perifera områdena.
Det är till och med en duktig ålänning som är innehavare av ett bra matställe på torget här i stan som har gjort en avhandling kring demokrati och kommunutredningar. Jag rekommenderar verkligen alla här i salen att ta del av den, för den visar också på ett tydligt sätt hur demokratin förbättras, inte bara valdeltagandet ökar utan det blir också en större mångfald och en större valfrihet, mera att välja.
Ltl Mikael Lindholm, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg. Men jag kanske missförstod eller tolkade fel men jag tyckte att ltl Holmberg sade att de perifera kommunerna skulle få ett ökat demokratiskt inflytande i en stor kommun. Det kan väl ändå inte ltl Holmberg med gott samvete mena, att de kan ha större inverkan på sin vardag i en stor kommun än vad de har nu i sin mindre kommun?
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Jag tror att mycket av den här oron som finns hos vissa kommunpolitiker grundar sig i en oro över sin egen politiska kommunala framtid. Jag är helt övertygad om att oberoende av var på Åland man bor och fungerar politiskt så är man ju mån om att Åland ska må bra. Jag känner inte till en åländsk politiker som idag på något sätt skulle motarbeta ett område - ursäkta nästan ingen åländsk politiker – och motarbeta någon region på Åland, speciellt inte i Ålands lagting. Vi är väl alla här för att göra Åland bättre, inte bara delar av Åland bättre.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Lars Häggblom, replik
Talman! Ltl Holmberg räknade upp att de små kommunerna blir mycket starkare om man slår ihop dem. Men det verkar som om Holmberg inte skulle känna till hur man arbetar ute i kommunerna idag. Om man inte klarar av en sak i kommunerna så samarbetar man med en annan kommun. Vi har massor med samarbeten där man gemensamt gör vissa saker, vi har högstadieskola och äldreomsorg med mera. Man behöver inte några kommunsammanslagningar för att lösa problemen i en kommun.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Det stämmer, man samarbetar mycket inom många områden, men man samarbetar inte med allt. Problemen med samarbeten är att man ska göra avtal som ska godkännas i flera instanser, de ska upprätthållas och det tar tid och resurser. Vad är det som är bättre med samarbeten än att vara i samma familj och bilda en enhet? Majbrasorna finns kvar, midsommarstängerna finns kvar, byalagen finns kvar och jaktlagen finns kvar. Det är väldigt lite i vardagen som förändras för den vanlige ålänningen. Däremot kan vardagen förändras för kommunpolitiker för det kommer att bli en större konkurrens att vara kommunpolitiker vilket av många kan uppfattas som en hotbild förstås.
Ltl Lars Häggblom, replik
Ltl Holmberg nämnde också att olika människor i olika kommuner blir olika behandlade. Jag tycker att Holmberg borde nämna några konkreta exempel på hur folk har blivit felbehandlade i vissa kommuner.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Ltl Häggblom, det är väl självklart att jag här i Ålands lagting i talarstolen inte kan stå och prata om enskilda individer och enskilda tjänstemän.
Däremot tycker jag att ltl Häggblom ska ta del av de remissvar som finns bl.a. från Rädda Barnen, Ung resurs och ÅHS. Där framgår att man ser en fördel med att få färre och större kommuner just av orsaken att man kan behandla alla mer likvärdigt och mer rättvist oberoende ålder och var man bor på Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ltl Holmberg räknade i vanlig ordning upp kvalitativt bättre drift, rationell och effektivare förvaltning och större och smartare kommuner. Han glömde förstås bort kompetensen nu men det var en annan synonym på det som har framförts i tidigare anförande. Det är ju Holmbergs rätt att framföra detta, men det är ändå antaganden som han kommer med.
Man kan ställa frågan; varför har landskapsregeringen då inte tagit fram en konsekvensanalys som visar på de här sakerna tydligt och klart var man sparar pengar? Ltl Holmberg brukar lyfta fram miljoner som man kommer att spara men inte ett ord om miljoner den här gången.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Eklund. Det är inte antaganden enbart som jag kommer med. Det är förhoppningar, men mycket tyder nog faktiskt på tidigare kommunstrukturer, t.ex. Danmark där man har gjort en väldigt lyckad kommunstruktur. Det fanns några viktiga poänger där, och det var att man hade ett högt reformtempo. Det gick fort och det blev bra. Man sparade cirka 10 procent i pengar, men man valde att inte lägga dem på sista raden utan man valde att lägga dem på välfärden. Det är upp till var och en hur man gör förstås.
Jag vidhåller att större kommuner är smartare av den orsaken att det är flera personer som tänker till, funderar och hjälps åt och på det sättet blir det en smartare kommun. Jag tror på samarbete.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ledamoten får nog ursäkta mig nu men jag anser nog att vi absolut är lika smarta i Eckerö som i Mariehamn. Det räcker att titta på kommunfullmäktiges möten i Mariehamn.
När det gäller antalet personer som blir involverade i detta så med dagens uppställning i kommunerna så är det flera antal personer som är berörda av besluten. I en större kommun så blir det ju färre ledamöter som är berörda. Det är klart att det minskar demokratin för människor att påverka. Stämmer inte det?
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Vi har kommuner idag som är uppbyggda på ett sådant sätt att om en person i fullmäktige flyttar ut från kommunen så fungerar inte fullmäktige. Det finns inte ersättare. Jag vet inte om det är demokrati och sättet att föra Åland vidare?
Igen hamnar man på här och nu och idag. Titta några år framåt! Det är ju därför som vi gör det här. Det är inte för att det ska fungera bättre idag, det är för att vi ska ha resurser att stärka Åland för framtiden.
Jag säger inte att allting blir billigare och förmånligare, men det kommer definitivt att vara mindre dyrt i framtiden med färre och större kommuner. Kostnadsmassan inom det sociala är ju nästan 100 miljoner euro fram till 2040. Jag tror inte riktigt att ltl Eklund har tagit till sig all information som finns inom det här området.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Tack ltl John Holmberg för ett intressant och innehållsrikt anförande med lite nya infallsvinklar också som var intressanta.
Jag fastnade för en sak särskilt, ltl Holmberg sade att valfriheten ökar med en reform av kommunstrukturen. Det här tycker jag att är viktigt att poängtera och belysa mera. Är det någonting som ökar valfriheten så är det att riva gränser, hindrande gränser och murar. Det är vad det här förslaget gör. Man får ökad valfrihet, individen får full möjlighet att blomstra och det är ändå viktigt att påpeka det. Ingenting ökar valfriheten så mycket som att riva gränser.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Carlsson. Exakt, det är nog valfriheten som gör att ålänningarna går igång, det tickar valfrihet. Jag tror att det därför som viljan att Åland ska få färre kommuner har en så pass stor förankring och som ålänningarna har satt i händerna på Ålands landskapsregering.
Rätten och möjligheten att välja dagis, rätten och möjligheten att gå på en annan ungdomsgård än vad man har gjort tidigare, rätten att bedriva en idrott i en annan förening som inte har sin hemort i dagens kommun. Listan kan göras lång. Rätten att få ha en kompetent språklärare i sin lilla skola, den möjligheten ges t.ex. i en större kommun.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Precis så tror jag också, det är valfriheten som kommer att vara det som märks mest för ålänningen i vardagen, bland annat de möjligheter som ltl Holmberg nämnde och ytterligare därtill. Det kommer att märkas när vi har gjort en reform av kommunstrukturen. Man kommer att märka mycket mindre av att vi har ändrat i vilket hus kommunpampen sitter i eller inte. Det tror jag att är ett faktum.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Exakt, kör vi bil idag på fasta Åland i 30 minuter, oberoende vilket vädersträck vi väljer, så passerar vi några kommungränser. Men ännu har i alla fall inte min bil eller cykel guppat efter att man har passerat en kommungräns. Det är osynliga gränser. Jag tror att det är kommunpolitikerna som ser de här gränserna, det är något slags rött skynke mellan många kommuner. Får vi bort de röda skynkena så vinner ålänningarna på det, hela samhället vinner på det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Jag vill även gratulera cityliberalen John Holmberg till den här framgångsrika kommunpolitiken. Ja, det är beundransvärt att man lyckas få ett regeringsblock att lyssna på de här blå dunsterna av politik. Det är ju sanslöst! Jag måste få citera igen, jag tycker att det är roligt och man skrattar hela tiden när man läser lagpaketet. Man ska slopa det mångkommunala samarbetet som ju är förhatligt för att kommunerna samverkar, för att vi vill att det ska fungera på ett smidigt sätt. ”Men genom att man slopar det mångkommunala samarbetet så kommer kommunfullmäktiges kontroll i översyn bli mycket tydliga och de enskilda kommuninvånarnas möjligheter till ansvarsutkrävande ökar.”
Har stadsfullmäktige en bra kontroll över sin verksamhet med tanke på allt det som händer i stan? Inte ens stadsdirektören har kontroll på det som händer inom en inte alltför stor förvaltning.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Jansson. Det är märkligt men det måste vara någon form av försvarsreflex, när argumenten tryter då börjar man prata om cityliberal, stadsliberal eller Mariehamn och fullmäktige. Det är någon sorts argumentbrist på något sätt.
Ltl Jansson, styrelseordförande i en av Ålands rikaste kommuner, kanske aningen beroende på att en stor del av kommunerna angränsar till staden Mariehamn som är jätteviktiga tillväxtområden för hela Åland. Jag tycker att ltl Jansson borde titta på hela Åland och inte bara på fullmäktige i stan. Det är hela Åland som ska leva, inte bara Jomala och inte bara stan. Som ltl Jansson resonerar nu så tittar man väldigt snävt.
Ltl Harry Jansson, replik
Men bästa ltl Holmberg, det är ju argumentationen från er sida som brister hela vägen. Vi hittar ju inte bara direkta felaktigheter i lagförslagets motiveringar utan också direkta brister i juridiken. När man jobbar med en sådan här tvångsreform då måste man ha torrt på fötterna. Att påskina att det skulle bli bättre med större enheter sett ur de enskilda kommuninvånarnas insynsmöjligheter, ja det är ju häpnadsväckande.
De är jättebra att ledamoten nu har slutat med sitt stora propagandanummer om att vi ska spara miljoner. Ännu under fjolåret kunde vi läsa insändare på insändare om det miljonregn som skulle falla över kommuninvånarna till följd av slopade gränser. Det är bra att ledamoten har kommit till insikt även där.
Alternativet är förstås frivilliga processer som leder till naturliga kommunala enheter och så satsar vi på tillväxt istället för att ta upp all tid med tvångsreformer.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Frivilliga processer som leder nästan ingenstans, som aldrig har lett någonstans och det vet väl ltl Jansson om. Ska vi vänta på de frivilliga processerna så att dagens alla 16 kommuner och 29 800 invånare har en bra välfärd även om 20 år, ja då får vi nog vänta. Det är lätt att stå här och säga sådana saker ltl Jansson när man är styrelseordförande i Jomala kommun, angränsande till Mariehamn, Ålands enda stad. Då är det lätt att stå och säga sådant.
Miljonregnet, går man in och berättar hur kommunerna kan spara pengar då lägger man sig i det kommunala självstyret. Säger man ingenting så då tror man inte på inbesparingar. Jag tror på inbesparingar mera idag än vad jag gjorde för 2 1/2 år sedan när den här perioden började. Det finns stora inbesparingar att göra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Efter att ha lyssnat till ltl John Holmbergs anförande så kan jag konstatera att det är nog väldigt få gemensamma beröringspunkter som vi har med tanke på hur vi ser på framtiden. Men det är väl därför som vi är här för att debattera olika ingångsvinklar.
Jag vill fråga om detta med större kommuner. Ledamoten sade själv i sitt anförande att större kommuner ger större transparens. Jag håller med det som tidigare sagts här att vi inte ska debattera enskilda kommuner. Men inte känns det riktigt som att Ålands största kommun har ett system som en större transparens.
Vidare vill jag citera Rädda Barnens utlåtande som också ledamoten nämnde. De säger: ”Rädda Barnen tar inte ställning till antalet kommuner.” Samma sak säger Ålands Näringsliv: ”Ålands Näringsliv har ingen åsikt om det optimala antalet kommuner på Åland”.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack vtm Thörnroos. Det stämmer, de flesta säger inget specifikt om kommunantalet, men däremot är man väldigt tydlig med att man vill ha färre kommuner. Allt är bättre än 16, bara det blir färre.
Det stämmer också, vtm Thörnroos, att vi har väldigt olika åsikter i den här frågan. Jag tror på en kostnadseffektiv, rationell, valfrihetsbaserad vardag för ålänningarna. Men jag tror inte på höjda skatter, avgifter och att pumpa ut ännu mera landskapsandelar, för någonstans ska pengarna komma ifrån.
Med tanke på hur ekonomin såg ut när den här regeringen tillträdde för 2 1/2 år sedan så var kanske just den politiken vid vägs ände.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Nu kom synsättet fram från ledamoten, alltså man ska pumpa ut landskapsandelar. Jag tycker att vi alla ska komma ihåg här att när vi reviderar landskapsandelssystemet nu och minskar på andelarna med 4 miljoner så tittar man på själva grundstrukturen i det så var det en kommun som fick mera pengar i det nya systemet, inte i euro och cent men i själva grundsystemet, och det var Mariehamns stad. Så det är dit som landskapet nu pumpar lite mera än vad man har gjort tidigare.
Det finns egentligen inget utlåtande som stöder just fyra kommuner och det är väl det som vi i centern vänder oss lite emot. Varför just fyra? Det finns heller ingenting i det förhandsmaterial som är framtaget som säger fyra. Det fanns ett förslag om fem, men fyra är ju en ”hittepåpolitisk lösning” i landskapsregeringen, det kan vi väl vara ense om?
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Fyra är nog den minsta gemensamma nämnare för att få till en optimal kommunreform idag.
När det gäller landskapsandelar så pengarna ska ju tas någonstans ifrån. Återigen, nämner man inte fullmäktige så svartmålar man Mariehamns stad på något annat sätt eller boende. Vtm Thörnroos är mycket väl medveten om att den del som varje mariehamnaren får av en landskapsandel är mycket, mycket mindre än övriga Åland. Det ska vara så och är helt rätt förstås. Frågan är om vi i framtiden kan bygga upp Åland bara genom att öka landskapsandelarnas storlek? Någonstans kommer den gemene ålänningen att förstå att det inte är attraktivt att bo på Åland och betala 30 procent i kommunal skatt och höga avgifter.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Stephan Toivonen, understödd av ltl John Holmberg, har föreslagit att ärendet ska bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
Ltl Stephan Toivonen
Ursäkta, fru talman, jag har nog inte uppfattat att jag skulle ha föreslagit bordläggning.
Talmannen
Jag hade en anteckning här i mitt protokoll, men då fortsätter vi debatten och väntar på understöd för bordläggningen.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Jag får tacka för att vi får fortsätta debatten. Tydligen är det så att regeringspartierna vill försöka strypa debatten så fort som möjligt genom att försöka få en bordläggning så att det här slutar i tid.
Vi fortsätter debatten. Av förekommen anledning så har jag valt att säga några ord om lagstiftningen.
I söndags fyllde jag 65 år. Från och med i måndags så är jag en av dem som ska försörjas av allt färre. Det här visar lite hur statistiken egentligen är sned. Om kanske inte jag gör så mycket nytta i samhället, men det finns jätte många 65+ som gör mycket nytta i samhället. De t.o.m. jobbar ända till 75+, både inom samhällssektorn och inom privata sektorn, så statistiken är lite missvisande.
Sedan några korta ord om det som sades här att oppositionen var med på det här lagförslaget i ÅHS. Jag sitter själv i styrelsen från oppositionen. Jag kan kort säga att när landskapsregeringen valde styrelse, på förslag av minister Valve, så meddelade jag Valve och regeringen att jag inte kommer att föra någon oppositionspolitik i styrelsen. Jag kommer att föra en sådan politik som jag tror är den bästa för sjukvården. Jag försöker inte splittra styrelsen för det är inte till gagn för sjukvården på Åland och därför har jag gjort som jag har gjort.
Jag tror inte, som media tydligen tror, att det här kullkastar hela oppositionsarbetet på grund av mitt arbete och agerande i ÅHS. Det tror jag inte. Jag tycker att man ska vara lojal till uppdragsgivaren. Om uppdragsgivaren råkar vara landskapsregeringen så ska man också vara lojal till dem till fromma för, i det här fallet, sjukvården.
Fru talman! Jag vet inte riktigt hur mycket jag hinner säga. Jag skulle vilja hålla ett långt anförande, vi ska se om jag klarar av att korta ner det.
Åland är unikt idag. Vi har en fantastisk utspridd service vad gäller grundskola, äldreomsorg och barnomsorg. Det är nog tack vare den kommunstruktur vi har. Vi har kunnat bestämma själva. Det är lite likt självstyrelsen, vi vill gärna besluta själva, vi vill inte att Helsingfors ska besluta och därför har vi kämpat för självstyrelsen. Därför har vi det Åland vi har, och på samma sätt är det för kommunerna.
Jag vill också påstå att många kommuner betyder också att det är jättemånga som jobbar för näringslivet. Man har bara pratat mycket om utgifter. Den handlar också om att få in pengar. Det är jättemånga kommunpolitiker och kommunmedborgare som jobbar förstås för sin kommuns eget bästa, vilket betyder att näringslivet är starkt i många kommuner. Det är också till nytta och gagn.
Jag är rädd för att om det blir en stor enighet så blir man lite längre ifrån, man kanske inte riktigt har samma känsla och jag tror att det är till nackdel även för inkomsterna.
Fru talman! Visst är det så att även jag anser att det finns framtida utmaningar och att vi måste ändra på det mesta.
Tittar vi i backspegeln så inte är ju allting nu som det alltid har varit. Mycket har gjorts. Högstadiedistrikten har kommit till, det var en stor reform och det ändrades från mindre enheter till större.
Kommunerna fick hela momsreformen i famnen, det var en fantastisk stor reform som man klarade jättebra trots litenheten och att det inte fanns tillräckligt med kompetens, som har sagts här i salen.
Sociala lagstiftningen kom här på till 80–90-talet, detta revolutionerade folks rätt till hjälp, det klarade kommunerna också av jättebra och det var en mycket stor reform.
Tekniska sektorn, miljön inom det området där man kopplade ihop reningsverk, förbättrade och förändrade sophanteringen mycket, det har också kommunerna klarat av.
Inte är det mycket som är såsom det har varit tidigare. Allt har gått sin gilla gång och allt har förändrats.
Samma sak inom skolväsendet där det också har varit mycket stora utmaningar som kommunerna klarar.
När det gäller daghemsverksamheten så har vi idag både dagis, föris och eftis. Förr fanns det knappt någonting alls av detta.
När det gäller äldreomsorgen så från att det knappt fanns någon omsorg alls för länge sedan så har man den mycket utbyggd idag.
Allt detta har kommunerna klarat av och har fortfarande en bra ekonomi. Det man sade för 50 år sedan; ”det här klarar vi inte av längre, kommunerna måste gå ihop” så har vi lite facit på vad som har hänt. Det är egentligen en fantastisk utveckling.
Men, som sagt, det finns utmaningar och förändringar behöver göras. Jag tror att om Åland exempelvis skulle bli fyra kommuner så på norra Åland finns det en jättestor risk att främst Sund och Geta kommer att bli lidande i det nya fullmäktige. Om det nya fullmäktige får 21 platser så kommer Geta att få 1-2 platser, Sund kommer att få 3 platser, Vårdö 1-2 platser och Saltvik och Finström kommer att få kvalificerad majoritet. Jag är rädd för att det kommer att försvinna enheter. Jag tror faktiskt att Finby skola, Tosarby daghem och Geta grundskola kommer att få ge vika en dag, säkert inte de första åren men på sikt. En dag ska deras lokaler grundrenoveras av olika orsaker och då blir det genast debatt; borde vi inte flytta över de här barnen, eleverna, mera till de befintliga och större enheterna? Så tror jag att det blir.
Fru talman! Tiden går, jag måste försöka korta ner lite för jag kommer att fortsätta en stund till.
Lösningen, vad tycker jag och centern? Vad ska vi göra för lösning på detta? Jag tycker, för det första, att om centern och jag själv kommer i den positionen efter valet att vi får någon form av makt så borde man upphäva den här lagstiftningen.
Istället borde man ta en rejäl diskussion med kommunerna och se om det finns en möjlighet att t.ex. Geta och Finström skulle gå ihop, Sund och Saltvik, Lemland och Lumparland och Eckerö och Hammarland, för att ta några exempel. Jag tror faktiskt att det finns en politisk majoritet i de kommunerna att gå ihop idag. Det tror jag faktiskt, om man tar en rejäl diskussion och om man säger att ni får rejäla samgångsstöd.
Det börjar bli ont om politiker, det medges. Jag tror att man börjar bli lite rädd för om vi har tillräckligt många politiker. Jag tror att det finns en politisk majoritet att åtminstone ta en diskussion och också tycka så.
Men, om det skulle vara så att den majoriteten finns så borde de här kommunerna ha folkomröstning, höra folkets röst så att man får bestämma. Det är inte alls omöjligt att folket skulle rösta för att man tycker t.ex. att Saltvik och Sund skulle kunna gå ihop, det tror jag och det skulle vara en lösning på det här.
Jag har faktiskt pratat ganska mycket med folk runt omkring om detta och alla i princip håller med mig. Varför ha en tvångslag? Varför inte göra detta frivilligt?
Det här är vi nog beredda att verkligen överväga, då skulle vi slippa den här splittringen i samhället. Idag är det tyvärr så att det har blivit en klyfta mellan Mariehamn och landsbygden och skärgården. Det har blivit så. Det är på grund av att det är stadspolitiker i den här salen som mest propagerar för att man borde göra det här, men stan klarar sig undan och får Järsö-Nåtö. Ja, men det är så, folk upplever det så, de som jag har pratat med och det finns en frustration. Varför inte gå den frivilliga vägen?
Det blir förstås så i praktiken att i kommande val så kommer vi att föra fram det frivilliga alternativet och upphäva den här lagen som är föreslagen och då kommer förstås välja att få säga sitt.
Om de här tre regeringspartierna som har makten idag får en majoritet så då får man inse att det är så och då får man falla till föga och inte gå emot. Men som jag känner idag så är nog majoriteten av ålänningar emot en tvångslag och för frivillighet, som i sig skulle göra att det blir en förändring men frivilligt.
Som det har sagts här, det som man kanske förlorar i tid så vinner man i kvalitet. Tack, fru talman.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Karlsson. Ett stort grattis till det nysatta åländska rekordet i kappvänderi.
Det är bra med åsikter, men det blir problem när åsikterna skiljer sig åt beroende på vilket möte och stol ltl Karlsson sitter på. Just nu verkar stolen vara en variant som snurrar 360 grader, en kontorsstol. Det går att ha en åsikt för vad som är bra för Åland när man sitter i ÅHS styrelse, då är det bra med färre kommuner. Men när man åker hem och sitter på stolen i Saltviks kommunkansli då tycker man någonting annat. Är det att ta sitt mandat som lagtingspolitiker för Åland på fullaste allvar?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag har nog tråkiga ord som vanligt för ltl Holmberg vilket man har fått leva med. Om man är lagtingsledamot och om man sitter i en styrelse eller om man sitter någon annanstans, så i Ålands lagting är jag inröstad av ett antal ålänningar och då är det de som ger mig förtroende. Sitter jag i en styrelse för ÅHS, då är det andskapsregeringen som tillsätter den och då ska landskapsregeringen ha förtroende för mig. Det är ju så. Om man skulle ha valt in mig i Ålandsbankens styrelse då måste jag också visa förtroende där. Det är klart att man har olika åsikter på olika platser, det är helt normalt.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! För mig är det långtifrån normalt att man sitter som en nickerdocka beroende på vilken styrelsestol man sitter på. Nog finns det väl någon form av integritet och en tanke på vad som är bra i de beslut man tar ändå? Man sitter i ÅHS styrelse och tar ett beslut och tycker att färre kommuner är bra för Åland. Man kan titta på vad tio övriga remissvar tycker, t.ex. Rädda Barnen, Ung resurs eller Ålands Näringsliv. Ska man bara tycka att det är bra på just den stol man sitter när man sitter på ett ÅHS möte? Borde man inte lite bredda synen på vad som är bra för hela Åland?
Sedan vill jag poängtera Mariehamnsagget, det göds väldigt mycket här i den här salen, tyvärr.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det är klart att det finns för- och nackdelar med alla reformer, det är givetvis så, även här. Det är klart att det finns fördelar med färre kommuner, precis som ÅHS styrelse säger. Visst finns det fördelar med att det blir färre kontaktytor, det är ostridigt. Skulle jag ha sagt i ÅHS styrelse att det blir svårare med färre kontaktytor med färre kommuner? Någon sorts ärlighet måste det väl finnas.
Återigen, jag sitter i ÅHS styrelse för att värna om sjukvården på Åland. Jag försöker kämpa emot för att man inte skulle minska med 2,5 miljoner, men det ville ju ltl Holmberg till exempel göra. Det är ju därför som jag sitter där.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Jaha, ltl Runar Karlsson, då har vi på den här skivan igen där ltl Runar Karlsson pratar om att just Tosarby daghem och Sunds skola ska stänga, undrar varför? Det måste vara saltvikarna som tänker så, att man inte kan ha förtroende för dem.
Finström, Geta och Sund, vi har bland annat i vårt frivilliga samarbete pratat om att vi ska behålla skolorna. Det är någonting som vi går vidare och jobbar med.
Sedan, ltl Runar Karlsson, hur jobbigt det än är så har Sunds fullmäktige valt att utreda om att gå ihop med Finström och Geta, inte med Saltvik. Det finns också en poäng varför. Saltvik erbjöds att komma med men tackade nej.
Man är för de frivilliga processerna, se det som en frivillig process då och lägg inte in några andra (…taltiden slut).
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag välkomnar att Geta, Sund och Finström går ihop. Jag stöder det absolut. Om det är så att det är frivilligt, vilket det är, så absolut, gå ihop.
Jag försökte visa och ge ett förslag till en lösning. Lantrådet var upp för ett tag sedan och gav inte efter en millimeter, och ingen annan i regeringsblocket gör det heller. Jag försökte komma emot och ge ett nytt förslag som delvis kommer regeringen till mötes. Är man här nere och vill hit upp så kanske man kompromissar och kommer till mittemellan, det är det som det handlar om.
Ltl Göte Winé, replik
Nu har vi en väg utstakad och ett mål. Det är bara det att ltl Karlsson inte vill inse att vi är på väg dit.
Däremot har jag läst om centerpartister på norra Åland som gärna vill sänka det här. Jag börjar förknippa detta med maktpolitik. Det är rent och skärt centerns maktpolitik. Slår man ihop Sund och Saltvik så får centern majoritet. Slår man ihop Finström och Geta så tror jag att centern får majoritet. Men sätter man ihop Finström, Geta och Sund så tror jag att centern inte längre har majoritet utan ett annat parti. Det är kanske där som det jobbigaste av allt är, för det hela rör sig om att man själv ska få styra och ställa, vilket centern har varit van med till exempel i Saltvik en längre tid. Man kör med ganska fullt spel där mot de mindre partierna.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Vad centern i Saltvik tycker om det här just nu är inte alls relevant. Nu handlar det om mitt anförande, det är det som man ska påpeka om.
Jag säger igen, jag välkomnar att Geta, Finström och Sund går ihop.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Det är dags att ltl Runar Karlsson och resten av centerpartiet slutar att beskriva Mariehamn som vinnare av reformen. 40 procent av befolkningen finns i Mariehamn, men runt 8 procent av landskapsandelarna har man. Titta på sidan 7 i det här förslaget. På sidan 8 kan man läsa att andelen per invånare är minst, kraftigt minst. Inte kan man se någon vinnare i Mariehamn där.
När det gäller pengar som finns i förslaget, sidan 37, så ska 11,9 miljoner delas ut under åren 2020-2021, det finns sådana möjligheter och 8,2 miljoner euro år 2022 kan delas ut. Totalt är det över 20 miljoner euro. Mariehamn har inte möjlighet att få en enda euro av de över 20 miljonerna. Hur kan man påstå att Mariehamn skulle vara vinnare med det förslag som vi har framför oss?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag tror att ltl Carlsson har hört någon annan. Jag har inte sagt att Mariehamn skulle vara vinnare i reformen ekonomiskt. Det har jag inte nämnt i det här anförandet, vad jag minns. Nog för att jag är gammal men så gammal är jag inte att jag inte kommer ihåg det på så här kort tid.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack för det, för det hjälper till att vi klargör att Mariehamn inte är någon ekonomisk vinnare av reformen. Det är bra att vi klargör det, även om ltl Runar Karlsson inte råkade nämna det. Men jag hörde i alla fall att ltl Karlsson påstod att Mariehamn var någon form av vinnare, att Mariehamn inte berördes och skulle ha det bra och få det fantastiskt. Men Mariehamn får inte ta del av de ekonomiska fördelarna som finns i det här förslaget för kommunerna. Det finns inte med någonting för Mariehamn där.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det som är ostridigt i det här förslaget och som jag kanske nämnde var att Mariehamn blir orört plus att de få lite mera landområden. Alla de andra kommunerna får ju en tvångssammanslagning, det var det som jag nämnde. Landsbygden tycker att det är lite orättvist när man står i talarstolen och säger att man gör det på grund av kompetensbrist och att man är lite korkad ute på landsbygden jämfört med staden. Det är lite storebrorsfasoner, vilket man upplever på landsbygden. Man gör faktiskt det. Jag vet att ni ruskar på huvudet ni som är från staden, men tyvärr så är det så.
Landskapsregeringen håller på att dela Åland som tidigare har varit ganska tight men det har varit lite slitningar med ett och annat.
När det gäller ekonomin så måste man se Åland som en helhet, nog landsbygden också jättemycket som staden behöver och som man kanske inte direkt kan mäta i pengar. Det finns natur, vatten och det finns massor som staden och dess invånare vill ha.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Talman! Ltl Karlsson sade att skolors stängs med det förslag som landskapsregeringen nu har lagt på bordet.
Sedan kom ltl Karlsson in på att kommunerna ska slås ihop på ett annat vis. Då blir frågan, stängs inte skolorna då? Anser inte ltl Karlsson att skolors stängs om man gör andra konstellationer istället? För mig beror det nog mera på planering, hur vi planerar bostadsområden, överhuvudtaget samhällsplaneringen och var skolorna behövs. Genom planering kan man förstärka områden i de små kommundelarna runt skolorna osv. Det finns alla möjligheter. Jag vill gärna höra ltl Karlsson utveckla detta.
Ltl Runar Karlsson, replik
Talman! Sunds fullmäktige består idag av 11 eller 15 ledamöter. Samtliga av dem är från Sund, att de skulle ta beslut om att flytta sina elever till Finström eller Saltvik tror jag att är osannolikt.
Den nya kommunen, Norra Ålands kommun, det fullmäktige består kanske av 21 ledamöter varav 3 kommer från Sund. Nog är sannolikheten större att servicen blir kvar i Sund om Sund är självständig. Eller om man gör en mindre sammanslagning så att Saltvik och Sund skulle gå ihop, då är också sannolikheten mycket större att servicen blir kvar i Sund om det inte skulle bli en kommun på norra Åland och istället bli en mindre kommunsammanslagning. Det är min bedömning.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Jag skulle nog mera säga att det har att göra med hur man planerar markanvändningen i de olika delarna av kommunerna och var bosättningarna blir och det gör bra mycket i den här frågan också. Jag tror att där resonerar ltl Karlsson inte riktigt rätt väg, åtminstone tycker inte jag det.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Planeringen av markanvändningen har väl ingenting med det här att göra. Man placerar väl en skola där man vill placera en skola och där byggnadslagen medger att man får bygga skola. Markanvändningen kan väl knappast styra det i alla fall.
Men återigen, min tro är att där besluten tas där finns de största chanserna att servicen blir kvar och där servicen blir kvar, där vill folk bo.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack fru talman! Ltl Runar Karlsson oroade sig för Geta skola, bland andra saker, och menar att om man gör den här sammanslagningen så kommer den snart att försvinna.
Men vilka garantier finns det för att den inte skulle försvinna ändå? Det har ju lagts ner mängder av skolor även de senaste 10-20 åren, med nuvarande kommunstruktur. Vad finns det för garantier?
Vad gäller klyftan mellan stad och landsbygd så måste jag säga att jag aldrig har hört så många negativa och arga kommenterar om staden sedan jag började i den här salen, och det tycker jag är synd.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det har alltid funnits slitningar mellan olika orter; landsbygd och stad och östra och västra Saltvik osv. Jag tror inte att det har varit så allvarligt. Men nu känner jag faktiskt en djup klyfta mellan stad, skärgård och landsbygd. Det är sorligt, det gagnar inte vårt samhällsbygge, vill jag påstå. Det återstår väl att se.
Återigen detta med skolor, som jag sade så är det livsnödvändigt att ha kvar skolorna ute i bygderna. Alla åländska landsbygdskommuner har vuxit i invånarantal de senaste 10, 20 och 30 åren. Det är unikt.
På Gotland gjorde man en kommun och där har det skett det motsatta.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Vad gäller skolorna, som ltl Karlsson också nämnde, så hoppas jag att vilka fullmäktigeledamöter som än finns och i vilken kommun de än bor i, så skulle jag vilja att de gjorde vad som är rätt för eleverna.
Om skolan i sig inte har råd med tillräckligt med lärare eller har råd att sköta servicen med skolskjutsar, varför skulle man då inte flytta eleverna till en annan skola där de kan få en ordentlig utbildning? Det är ju ändå eleverna som vi måste tänka på, inte själva skolbyggnaderna.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! När Ödkarby skola måste rivas för 20 år sedan så började man genast diskutera; ska Saltvik äntligen nu ha bara en skola istället för två? Det blev ett stormöte och en enkät. Föräldrarna sade; ” nej, vi ska ha två skolor i Saltvik, eleverna ska ha nära till en skola och det ska vara tryggt och bra vid elevtransporterna ”. Och så blev det. Man såg till elevernas bästa totalt sett. Det var en förälder som uttalade sig: ”I den skola man trivs där lär man sig mycket bra och snabbare.”
Det visade sig att Saltvik gjorde ett lyckat koncept. Skulle norra Åland på den tiden ha besått av en kommun så är jag övertygad om att det inte hade funnits två skolor i Saltvik idag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! En erfaren och ledande centerpolitiker Runar Karlsson har beskrivit att det uppenbarligen finns problem i kommunstrukturen idag, det finns utmaningar. Okej, då har vi konstaterat att det finns ett eventuellt behov för ändringar och så betonar ni frivillighet. Här nämndes Saltvik, Sund och andra som borde gå ihop.
Men om vi tittar på behovet och dagens lagstiftning så har frivilligheten hittills inte lett till något. Hur menar Runar Karlsson att man ska ta hand om fattiga kommuner i framtiden om det ska bygga på frivillighet, om vi beaktar att kanske inte alla är villiga att ingå sammanslagning med en så kallad fattig kommun? De blir utanför.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det kan faktiskt vara så att tack vare att landskaps-regeringen har kommit med här lagförslaget så har det blivit en diskussion i kommunerna och det har säkert väckt en del, det ska medges. Man kanske börjar fundera; hur hade vi i det senast valet fick vi ihop tillräckligt många politiker? Det ska medges att till den delen så tror jag, precis som kommunförbundets direktör sade i dagens tidning, att nu börjar det faktiskt bli jordmån för att göra något. Det kan vi ge en eloge till regeringen för, det har jag ingenting emot. Det kan vara så att jordmånen är så att det går att göra mindre frivilliga sammanslagningar som kanske slutar i något större längre fram, vad vet jag? Därför skulle vi göra så, då skulle vi slippa den här delningen av samhället och delningen av Åland och lappa ihop det igen.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Vi tackar för det medgivande från Karlsson, att den här regeringen har lyckats få debatten ut till stugorna. Det är faktiskt viktigt och det är faktiskt bra att så har skett.
Men hur ska vi komma i mål med den här processen? Ni nämnde tidigare här olika roller och olika hattar man har beroende på hur man uttalar sig. Jag, som bosatt i Jomala, ser ingen större konflikt med de här två systemen, tvärtom. Den föreslagna så kallade Södra Ålands kommun eller vad den kommer att heta så där ser jag inga problem eller stora utmaningar, tvärtom. Jag ser intressanta möjligheter i det kommande kommunarbete med de frågorna. Ingen problemfixering här.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det finns säkert sådana kommuner och politiker som tycker att det här förslaget är bra och det kan ha sina orsaker.
Jag upplever, och det kan man se i senaste enkät, att Åland är delat mitt i tu, en liten majoritet för det ena. Sedan har vissa kommuner haft kommunomröstningar som har visat en klar majoritet emot.
Jag tror att vill man lappa ihop det här igen och vill man göra något gemensamt - och det har hela oppositionen sagt att man gärna diskuterar frivilligheten och försöker hjälpa till i sin respektive kommun - då kanske vi kommer någon vart, en bit på väg och det kanske blir riktigt bra en dag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mikael Staffas, replik
Jag gratulerar med glädje till 65-årsdagen. Jag gratulerar ledamoten till att han fortsättningsvis har ett arbete, för det är faktiskt inte så många förunnat att kunna få ett arbete när man har fyllt 65. Faktum är att när man passerar 55 så börjar man redan få svårigheter att hitta ett arbete. Det var en passus.
Ledamoten vill måla upp en hotbild att skolorna kommer att stängas. Han räknade upp Geta och Sund osv. Med vilka garantier kan ledamoten säga att de här skolorna kommer att finnas kvar om vi får mindre resurser att röra oss med? Vi sitter still och låter oss gungas till ro och nästan så att kommunerna somnar in, men vi gör ingenting för vi väntar på att det ska bli en frivillighet som visar sig inte fungera någonstans för överallt behöver vi ta till piskan för moroten biter inte.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag får tacka för gratulationerna och att jag fortfarande får hålla på fast jag är 65+. Jag tänker faktiskt fortsätta till åtminstone 70+ om jag får den möjligheten i det här förvärvet. Garantier finns det förstås inte. Men som jag sade, den största garantin är att man får bestämma själv så mycket som möjligt, då finns den möjligheten.
Sedan säger man igen att det finns mindre resurser osv. Men det är inte heller riktigt sant. Det finns utredningar, svenska kommuner och landsting har gjort en utredning till 2036, där man konstaterar att 2036 är dyrare men det kommer att finnas mera resurser då än vad det finns idag. Så det är inte ett penningproblem, jag tror mera att det är att få folk att ställa upp politiskt, där är kanske det största problemet.
Ltl Mikael Staffas, replik
Det är många som för fram hur vi ska göra i framtiden. Historiskt så är det 16 kommuner som har stängt skolor. Det är kanske upp mot 100 skolor som har stängts av dessa 16 kommuner. Vad är det som säger att inte detta forsätter med 16 kommuner? Det kanske rentav är säkrare med färre kommuner att hålla skolorna vid liv än att fortsätta det spåret som vi ligger inne på.
Ledamoten tog upp Gotland som ett exempel, att befolkningen minskar och det är verkligen att vara vanvördig med fakta. Under sista 40-50 åren så har befolkningen sakta, sakta stigit hela tiden på Gotland. Det var ett tapp någonstans före man gjorde kommunreformen och befolkningen minskade, men det hade ingenting att göra med kommunreformen (…taltiden slut).
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! När jag nämnde Gotland så pratade jag om att centralorten. Jag sade att den åländska landsbygden har vuxit och det har inte Gotland gjort. Det är Visby och runt Visby som har ett plus, alla de andra har ett minus vad gäller befolkningen. Så är det.
Sedan är det så att…ja, fru talman, nu glömde jag bort vad jag skulle säga så nu avslutar jag min replik.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Tack för ett intressant och engagerande anförande. Det var ingen överraskning att ltl Runar Karlsson skulle ta ett anförande i det här ämnet.
Jag noterade regeringen hela tiden tycks säga att oppositionen vill ha exakt samma struktur som man har nu. Ni var i ert anförande inne på vilka kommuner som kunde gå samman frivilligt och såg en förändring på frivillig basis. Utan att gå in på själva kommunerna, hur många kommuner tror ni att det kunde finnas år 2022 om vi enbart har en frivillig sammanslagning av kommuner?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Först detta med strukturer, regeringen försöker ofta pådyvla centern och kanske oppositionen att man inte vill förändra strukturerna. Jag vill påstå att åtminstone i min ålder så har jag sett att det har varit våldsamma strukturförändringar i samhället. Våldsamma strukturförändringar! Att de inte just råkade bli på kommunerna så det är en annan sak, men i stort så har vi haft det.
Fru talman! Hur många kommuner vi ska ha om 10, 20 eller 30 år är omöjligt att säga. Men jag tror att vi kan ha fyra-fem färre istället för 16, inte till inkommande val utan därpå följande val. Jag skulle kunna tro att t.ex. Saltvik-Sund, Geta-Finström, Lemland-Lumparland och Hammarland-Eckerö ligger i röret och kan tänka sig att gå ihop. Vad som sker längre fram vet jag inte, då kommer jag nog inte att stå här fast jag vill stå här länge och då blir det andra som bestämmer. Jag har omöjligt (…taltiden slut).
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Här har också talats om morot och piska. Moroten är väl det här stödet som man kan få, som nu är uppgjort på ett sätt. Anser ni att det kunde finnas möjligheter att utforma stödet vid sammanslagning på ett sätt för att ytterligare stöda sammanslagningar?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Som jag sade så tycker jag att man borde ta en rejäl diskussion i och med att jordmånen börjar bli god nu, precis som kommunförbundets direktör sade och han har ju en god kännedom om det här. Jag tror att det finns möjligheter genom att berätta vilka samgångsstöd man ska ha.
Sedan måste vi få KST till ett och det är också ett jättekliv i utvecklingen för dem som är inom det här området och kommunerna börjar väl i princip bli överrens nu att få ihop detta. Det går framåt för Åland i rask takt vill jag påstå.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Tony Wikström
Tack, fru talman! Jag vill börja med att understöda ltl Holmbergs förslag om bordläggning samt bordläggningstiden. Det är en del från oppositionen här och jag hoppas att det skulle vara några till eftersom de säkert blir glada av det som jag tänkte inleda med här.
Talman! Färre och större kommuner innebär inte att precis allt blir bättre. Väldigt små kommuner med närdemokrati är fantastiskt. I de små kommunerna känner politikerna ofta varenda invånare på ett eller annat sätt. Det går att diskutera små men viktiga frågor när man träffar på varandra under en promenad eller i butiken. Steget från behov och ide till förverkligande är kort. Den personliga omtanken och vi-känslan gör att man klarar mycket, även med små medel ibland.
Men det finns saker som inte fungerar särskilt bra. Till att börja med så skiljer sig servicen åt vad du får, och vad du betalar för densamma, mellan kommuner. Och i en beroendeställning är den enskilda lilla människan sårbar.
Vem vill känna sig som en belastning för sin kommuns ekonomi? Hur ska man få den lagstadgade service man har rätt till, när många inte ens känner till vad deras rättigheter är? Hur ska den enskilda medborgaren kunna bedöma kompetens och kvalitet på den service man får?
Vi ska vara försiktiga med att slänga ut barnet med badvattnet. För närservice och närdemokrati är oerhört kraftfullt och viktigt.
Men vi kan inte sticka huvudet i sanden längre. Vi har siffror, svart på vitt, hur framtiden ser ut. Och med våra nuvarande strukturer ser vi att vi behöver göra något.
Vi har pratat om detta i 50 år - inte jag då - landskapsregeringen har övertagit område efter område och samarbetsavtalen har blivit otaliga.
Vi har justerat landskapsandelar och lockat med saftiga morötter för att få till stånd dessa frivilliga samgåenden som oppositionen eftersträvar. Och det har tuffat på ganska bra. Men inga samgåenden har skett och mörka moln tornar upp sig vid horisonten.
Det är lätt att förstå att tanken på nya gränsdragningar känns ovant. Men städer, orter och byar kommer ligga kvar där de alltid legat; den enda egentliga skillnaden blir att resurserna skulle fördelas mer rättvist. Större och starkare kommuner får en stabilare ekonomi, bättre kompetensförsörjning och möjligheter att ordna dagis, skola och äldreomsorg på ett smartare sätt.
Vi har vant oss med en hög nivå av välfärd och samhällsservice, och kraven och utmaningarna kommer inte att minska med åren. Det är ingen gissning. Det är ett faktum att gruppen över 65 år kommer att öka med över 50 % de närmsta 20 åren. Dessa seniorer kommer att vara nästan dubbelt fler än gruppen 0-14 år. Så för våra äldres goda omvårdnad, våra barns framtid och övriga ålänningars skull – vi behöver en kommunreform, snart, inte om 15 eller 20 år.
Vi har hört argument för och argument emot. Men tar vi det här historiska steget så har vi kraftfulla verktyg, och möjligheter att skapa framtidens Åland, där alla kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle, som det står i bärkrafts hållbarhetsagenda.
Vem vet vad framtiden för med sig för utmaningar, men färre, starkare kommuner innebär bland annat:
• Större kommuner med mer resurser och högre kompetens kan ge goda och likvärdiga tjänster, för alla.
• Större kommuner kan ta ett större ansvar och bättre leva upp till krav och förväntningar.
• Bärkraftiga och robusta kommuner kan använda resurserna mer effektivt inom ramar som ibland är begränsade.
• Större kommuner kan få fler uppgifter vilket i sin tur ökar makten, inflytandet och demokratin lokalt.
• Större kommuner minskar också behovet för samarbetslösningar mellan kommuner, bland annat. Tack.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Jag har några kompletterande frågor med anledning av ledamotens anförande. ”Dagis, skola och åldringsvård ska produceras på ett smartare sätt”. Vad avser ledamoten med smartare sätt?
Min andra fråga rör remissutlåtandet från Ålands Natur och Miljö som inte är speciellt imponerade över lagförslaget vad gäller hållbarhetsaspekten. Hur ser ledamoten på det?
Min tredje fråga är: Blir det här ekonomiskt billigare för landskapet Åland som helhet de närmaste åren och inte bara på sikt?
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Det har lyfts en hel del idag, just att smarthet samtidigt skulle innebära att andra är dumma eller inte smarta. Det handlar ju förstås inte om det. Det är att använda sig av kompetensförsörjning på ett smartare sätt när det rör IT, dataskydd och spetskompetenser som vi kan tillgodogöra oss på ett helt annat sätt i framtiden än vad som går och vi har råd med idag.
Jag tycker absolut att det här matchar landskapets och regeringens hållbarhetsagenda.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Jag skulle gärna få ett svar på min fråga om hur dagis, skola och åldringsvård kan produceras på ett smartare sätt. Det var nämligen just dagis, skola och åldringsvård som ni lyfte fram i ert anförande nu och dessa skulle i framtiden produceras smartare. Ge mig någonting konkret! Hur kan man producera smartare än idag?
Blir detta billigare rent samhällsekonomiskt? Jag skulle faktiskt gärna, alldeles på riktigt, vilja få ett svar på den frågan.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! På en minut ska jag då försöka ge två korta exempel. Idag är det kommunernas gränser som sätter gränser på var dagisarna finns. Du kanske bor precis vid en gammal kommungräns vilket då blir ett icke problem i en större kommun eller om du t.ex. jobbar i Mariehamn och vill hämta ditt barn på vägen eller kanske t.o.m. vill ha barnet i Mariehamn på dagis. Det finns mycket mer flexibla möjligheter och förstås också när det gäller att skjuta till resurser och kompetens och göra servicen mycket bättre än idag.
När det gäller ekonomin så ser vi siffror på att de sociala kostnaderna kommer att stiga 20-25 procent. Detta är mera att bromsa den utvecklingen som vi ser komma, anser jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Mörka moln tornar upp i horisonten och det gör det väl när det brukar bli dåligt väder.
Återigen får man höra att små kommuner i princip inte upprätthåller den lagstadgade servicen och att det finns bristfälligheter. Kan ltl Wikström peka på ett exempel någonstans där kommunerna har bristfällig service och inte följer den lagstadgade servicen?
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Jag kan inte här i talarstolen peka ut enskilda människor. Alla vi ålänningar har någon släkting eller någon vän som har blivit förfördelad. Det finns syskon med exakt samma sjukdomstillstånd som får en helt annan service i den ena kommunen jämfört med systern som bor i en annan kommun. Det finns gott om exempel på detta.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag fick inte svar på min fråga för det finns helt enkelt inte exempel. Låt säga nu att det blir en stor kommun och den sociala servicen flyttas till ett ställe, tror ledamoten då att det är en tjänsteman som kommer att bedöma alla ärenden eller kommer det att vara flera tjänstemän? Det är olika bedömningar och olika hur man tolkar lagen hos olika tjänstemän. Det kommer aldrig att bli hundra procent prickfritt när man bedömer enskilda ärenden.
Till det sista kan jag säga att i Eckerö har vi full koll när det gäller barnskyddsärenden och allting. Jag vet inte vad vi saknar i serviceväg för dem som behöver idag.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Även faktiskt på det juridiska området så kan det tillskjutas en högre kompetens så att man inte gör de här misstagen. Idag finns det till och med exempel där ekonomin i trängda kommuner får styra hur vissa ärenden går, om ett ärende går vidare, om hjälp ges, att man hittar på någonting annat eller försöker tänja på lagen - utan att nämna någon viss kommun, men det händer.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande. Regeringen svartmålar ju inte de äldre, men ltl Wikström talade igen att det blir dubbelt flera äldre osv. Det stämmer enligt statistiken, ja.
Men ni har inte alls analyserat hur mycket de äldre kostar och om det har någon betydelse. Det som vi ser ske samtidigt är att antalet yngre minskar och hur det kompenseras. Nu bara nämnde ni att det blir flera men inte hur mycket det kostar.
Ltl Tony Wikström, replik
De äldre blir fler, det kostar och det ska få kosta också. Vi har till exempel minnessjukdomar som ökar väldigt mycket nu. Vi vet inte riktigt vad framtiden för med sig. Kraven på service, kunskap och att få vård på rätt nivå ökar också hela tiden. Vi politiker måste ge verktyg till kommunerna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Nordlund, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Wikström för ett inledningsvis mycket bra anförande. Det var ett erkännande av det goda som också finns med i småskalighet och lokalt engagemang, det uppskattar jag.
Det som jag har svårt att förstå med det här förslaget är förstås den tvingande lagstiftningen och tidtabellen. Men sedan den tredje saken som jag har väldigt svårt att förstå är hur regeringen har kunnat komma fram till att man ska slå ihop sex stycken skärgårdskommuner till en enda kommun och att det ska bli bättre. Hur kan det bli bättre för kökarsborna, hur kan det bli bättre för brändöborna osv.? Mitt centerpartistiska och decentraliserade sätt att se så speciellt i de små kommunerna och i skärgårdskommunerna så är faktiskt de kommunala strukturerna, och det engagemang som de skapar, det viktigaste för ortens överlevnad.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Tack för berömmet för de inledande orden. Det hänger ihop lite grann, tror jag, detta med att värna närdemokratin och värna om att byarna och ytterområdena känner att de har någonting att säga till om. Det är en nyckel för att få med sig skärgården och göra det här till en lyckad variant.
Jag tycker inte att vi är framme vid målet. Det här är viktig punkt, men sedan vidtar lag- och kulturutskottets behandlingar och vi ska ha höranden och se lite hur man gör detta.
Precis som jag sade och menade i mitt anförande så tycker jag absolut att vi måste värna om närdemokratin och inte slänga ut barnet med badvattnet.
Ltl Roger Nordlund, replik
Fru talman! Tack för det ltl Wikström, det låter hoppfullt.
Jag lärde mig senast igår att när det gäller medling och när man ska skapa hållbara lösningar på problem, konflikter och utmaningar så är det enda sättet att skapa en hållbar lösning att de inblandade själva får arbeta sig fram till den lösningen. Då blir det hållbart. Det är den processen som vi, från bl.a. centerpartiet, eftersträvar att man skulle befrämja. Då kan man sedan också lita på att det blir en lösning som alla tror på och man får en positiv energi in i arbetet istället för, som nu, att det bara finns negativ energi på de flesta ställen, tyvärr.
Ltl Wikströms anförande gav ändå ett visst hopp om att det finns möjligheter att kanske ändra sig, i samband med utskottsbehandlingen, att komma över på den frivilliga bogen, för det kan bli framgången för det här projektet.
Ltl Tony Wikström, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Nordlund. Jag har ändå sett att det funkar att ha de här diskussionerna, att kunna diskutera konstruktivt över kommungränser och på olika nivåer.
Vid workshoparna som PwC anordnade fick jag chansen att vara en av Mariehamns delegater och det tyckte jag att var jätteintressant. Diskussionerna var helt chosefria och väldigt breda. Jag hoppas att få se mera sådant konstruktivt om hur vi kan gå fram tillsammans. Att splittra och härska är ingen intresserad av tror jag.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl John Holmberg, understödd av ltl Tony Wikström har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 11 juni. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
Vtm Veronica Thörnroos
Talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets första ordinarie plenum i september.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Jag stöder vtm Thörnroos förslag.
Talmannen
Vtm Veronica Thörnroos, understödd av ltl Runar Karlsson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till lagtingets första plenum i september.
Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden.
Vtm Veronica Thörnroos
Jag önskar öppen omröstning.
Talmannen
Förslaget om öppen omröstning vinner inte understöd. Därmed går vi vidare.
Det är lite sent men eftersom jag är snäll idag, så tillåter jag en sen replik. Varsågod.
Ltl Stephan Toivonen
Tack, fru talman! Det finns ingen knapp för att understöda, så jag understöder öppen omröstning.
Talmannen
Det finns en knapp om anförande däremot. Då har vi också ett understöd för öppen omröstning.
Öppen omröstning kommer att verkställas. Jag ber lagtingsledamöterna Göte Winé samt Britt Lundberg att assistera.
Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för bordläggning till den 11 juni raster ja; den som röstar för bordläggning till det första plenumet i september röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Upprop.
Omröstningen har utfallit i 15 ja-röster, 8-nej röster och 7 ledamöter är frånvarande.
Majoritet för ja. Lagtinget har sålunda beslutat bordlägga ärendet till plenum den 11 juni.
På talarlistan finns ännu flera lagtingsledamöter samt ministrar som nu får tillfälle att yttra sig.
Minister Wille Valve
Talman! Vi debatterar denna mandatperiods viktigaste lagförslag; reform av kommunstrukturen på Åland.
Ålands TV visade nyligen en gammal dokumentärfilm från 1971, där dåvarande lantråd Martin Isaksson fick frågan om vad han önskade sig av framtiden och svarade; en sund kommunreform. Det har också varit rättesnöret för moderat samling, lika som för landskapsregeringen.
Vi har varit måna om att ta in alla invändningar som förekommit och som lyfts i medborgarmöten och i remissrundor, vilket efter många om och men gett vid handen ett förslag som vi moderater tror att är bra för samhällsutvecklingen på Åland.
Valet 2015 var betydelsefullt i åländsk historia. Den gav en majoritet för en kommunreform i detta hus, vilket också är rimligt om man betänker ÅSUBs omfattande enkätstudier 2010 och 2016, där det folkliga stödet för en kommunreform, tro det eller ej, ökade från 63 procent till 69 procent. Det här kan man förstås fundera mycket kring.
Mycket har sagts i denna debatt, men ålänningarna själva verkar inte uppleva något större drama, Det är ju till syvende och sist en administrativ förändring som inte ändrar på förutsättningarna för invånarnas rättigheter och skyldigheter för det handlar om strukturer.
Den modell vi tillsammans har jobbat fram bygger på redan befintliga gemenskaper; högstadiedistrikten, de befintliga samarbetena mellan Nåtö, Järsö och Mariehamn och skärgårdens särskilda utmaningar.
För det parti jag företräder har ordet samling varit väldigt viktigt. Detta vill jag särskilt understryka här och nu. Vi tror på riktigt att det hade varit till gagn för vårt landskap med en bred uppslutning kring kommunreformen och vi har konsekvent verkat för det, fram till det ögonblick då lagen antogs.
Därför har både landskapsregeringen och vårt parti upprepade gånger sträckt fram handen till oppositionen. Vi gjorde det redan i början av arbetet då en parlamentarisk referensgrupp tillsattes. Endast ltl Toivonen dök då upp och visade intresse, tack för det! Den övriga oppositionen hälsade via media att man inte avser bli ”pantfångar”.
Vi moderater lät oss inte förtröttas. För några veckor sedan sträckte de moderata ex-ministrarna Lindeman, Jansson och Strand en tydlig hand till oppositionen i en insändare. Ltl Johan Ehn sträckte sedermera fram en ännu tydligare hand här i denna sal. Så sent som för två veckor sedan kallade landskapsregeringen till ytterligare ett möte med alla partier, för att höra vad partierna skulle vilja ändra på för att reformförslaget skulle bli acceptabelt. Det svepande svaret var ungefär: Ta bort förslaget, ta bort tvånget, gör något annat! Oklart vad?
Handen på hjärtat, jag tror att våra två regeringspartners; liberaler och socialdemokrater tidvis varit lite trötta på oss moderater för vår bändighet. Vi måste försöka en gång till, det är bra för Åland, har vi upprepat. Vad som inte är bra för Åland är att krypa in i bunkern och bemöta alla utsträckta händer med nej-märkta Molotovcocktails. Tro mig, det är inte bra! Det är inte så vi bygger Åland, det är inte så vi bygger förtroende och det är inte så vi bygger samarbete varken idag eller för framtiden.
Väljarna i valet 2019 kommer att vara intresserade av alternativ. Okej, du ratar kommunreformen, vad är då ditt alternativ? Frivilliga samgåenden, utan några särskilda övergripande principer? Är det inte vårt jobb i den här salen att ha en vision om hur servicen kan stå på bärkraftiga ben?
Bästa vänner, talman, vårt huvudfokus ska alltid vara hur vi också i framtiden kan leverera bästa möjliga välfärd till ålänningarna. Hur levererar vi väldens bästa vardag?
Var beredda på att väljarna i valet 2019 kommer att vara kräsna. Det räcker inte med att säga ”världens bästa vardag”, väljarna kommer att vilja veta hur vi levererar väldens bästa vardag.
Min argumentation kommer förstås att utgå från att kommunreformen behövs. Jag kommer att motivera och vidareutveckla det i ett andra anförande där jag utgående från mina ansvarsområden kommer att motivera varför kommunreformen behövs. Ni är jättevälkomna att ifrågasätta mina argument.
Talman! Nu är det politiska läget som det är. Arbetet är slutfört och kommunreformen är presenterad för lagtinget. Resan mot fyra kommuner är inledd. Men, politikens främsta uppgift under kommande mandatperioder måste bli att skyffla igen skyttegravarna och försöka hitta gemensamma vägar framåt. Vägen går nämligen bara framåt. Tack för ordet.
Ltl Britt Lundberg, replik
Tack, fru talman! Jag tyckte det var bra att minister Valve hänvisade till Martin Isaksson och tog tidsmaskinen bak till 70-talet. Det är precis just det som jag tycker att det här sättet att arbeta och den här typen av reformen hör hemma, i 70-talet. Jag önskar att arbetssättet från regeringen skulle andas 2018 och kanske framtid. Det är ju egentligen omöjligt idag, i en snabb föränderlig värld, att bygga upp strukturer som bygger på planer och hierarkier. Det är superomodernt. Därför skulle det vara så viktigt för regeringen att vara mera lyhörd och fundera på vad det beror på att folk säger, ”lägg ner det här”. Regeringen bör fundera på ett nytt sätt. Folket tänker mycket mer modernare än vad regeringen gör, de är tidsenliga.
Minister Wille Valve, replik
Tack ltl Lundberg för den kommentaren. Jag kan bara kommentera att motförslag är välkomna även idag, även om det börjar bli lite i sista minuten så finns det ännu möjlighet.
Ltl Britt Lundberg, replik
Sättet som man arbetar med reformer är ju inte tidsenlig. Det är inte tillräckligt snabbrörligt för att hänga med i de förändringar som sker i vår omvärld.
Vi har konstaterat att vi har en problematik på Åland när det gäller barnskyddet. Vi har en problematik när det gäller missbrukarvård. Vi har en problematik när det gäller specialomsorgen. Lös det! Man ska inte behöva bli utsatt, vilket vi i Ålands lagting sagt väldigt länge, för en skattehöjning i en kommun för att man råkar få en person som behöver få specialomsorg, missbrukarvård eller liknande.
Regeringen säger att de har sträckt fram handen och då borde de också fundera på hur den handen har sett ut. Eller har det varit en hotande, knytande näve som talat om hur det ska vara? Vi har bestämt på förhand, vi lyssnar inte ens på kompromisser.
Alltid vid en parlamentarisk tillsatt grupp så måste man väva in allas åsikter och få en kompromiss av det, men regeringen har valt att man röstar i parlamentariska grupper vilket synnerligen inte är målet för ett sådant arbete, då kan man lika bra jobba regering-opposition.
Minister Wille Valve, replik
Tack ltl Lundberg. Jag ska försöka hålla mig saklig. Med all respekt, jag tror inte att vi löser de utmaningar som Lundberg räknade upp inom missbrukarvården och det finns en del andra utmaningar också. Jag tror inte vi löser dem genom att vi låter alla blommor blomma och vi låter de kommuner gå ihop som vill gå ihop och förverkligar KST. Det finns ett visst underskott i den idén. Vi behöver ha en bredare princip, en tanke för hur vi organiserar det kommunala på Åland.
Jag kan inte låta bli att anmärka att den här debatten tyvärr har innehållit en del avarter också. Jag tänker bl.a. på att kansliministerns person har varit föremål för debatt. Vi har kunnat läsa i tidningen om uppmaning till olydnad gentemot lagtingets lagar. Jag tycker att det är jättebeklagliga inslag i den här debatten. Ltl Lundberg är på intet sätt ansvarig för det, men jag konstaterar detta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Det är väl alltid så att det är från den utgångspunkten som man själv står som man gör sin betraktelse. Vi är ju inte på samma lag nu, minister Valve är i regeringen och han ser saker på ett vis och jag sitter i oppositionen och ser det på ett annat vis. Men det oaktat så är jag lite fundersam när ministern säger att man har varit mån om att ta in alla invändningar. Jag har gått igenom alla de utlåtandena som finns tillgängliga på landskapsregeringens sida, tyvärr är det fortsättningsvis två som inte går att öppna men alla de andra och jag får inte den uppfattningen att landskapsregeringen har visat någon större lyhördhet varken i de första utlåtandena som har kommit eller i de som har kommit nu. Snarare känns det som att landskapsregeringen trampar vidare på sin stig oberoende av vad remissinstanserna säger.
Minister Wille Valve, replik
Vtm Thörnroos, jag är nog av annan åsikt på den punkten. Vad jag har sett så har landskapsregeringen kontinuerligt anpassat det här förslaget, också nu finns det nya inslag som har presenterats av ansvarig minister. Jag tänker framförallt på slutskedet av den kommunala processen. Förändringar har gjorts.
Vad gäller vicetalmannens påståenden om att vi ser på detta från olika håll, ja, så kan man se det att vi är på olika sidor om skyttegraven.
Det oaktat så blev jag väldigt glad över att höra ltl Runar Karlssons anförande tidigare idag som jag uppfattade som en utsträckt hand i ungefär samma anda som det som jag försökte presentera just.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Det fanns orsaker till att centern valde att avstå denna gång att bli en parlamentarisk pantfånge som vi vid ett tillfälle tidigare har varit.
Jag vill återigen lyfta fram det som kollegan Britt Lundberg sade. Det är ju väldigt, väldigt ovanligt att man i parlamentariska kommittéer väljer att rösta, majoritetsröstning. Det normala i dylika sammanhang är att man söker samförståndslösningar, men så skedde ju inte i fallet med landskapsandelar och därmed såg vi ingen idé att ens fortsätta arbeta.
Jag är lite fundersam kring ministerns ansvarsområde som hälso- och sjukvårdsminister. Istället för att sätta så mycket tid och kraft på att reformera en annan organisation så kanske man skulle ta tag i den egna. Jag tänker i så fall på Ålands hälso- och sjukvård där det kanske finns för många hövdingar i förhållande till antalet indianer.
Minister Wille Valve, replik
Vtm Thörnroos, jag kommer att hålla mig till samma linje som i anförande i det här svaret. När jag diskuterar med företrädare för oppositionen utanför den här salen, inklusive åländsk center, så möter jag en konsensus. Jag möter; ”jo, vi håller med om att det finns problem”. Jag möter inte alls lite den här fanatiska stilen som vi har hört i den här debatten. Det är mycket sakligare diskussioner. Om man på riktigt är överens om att det finns problem då skulle det vara väldigt uppfriskande att äntligen få höra alternativet. Vad har vi för alternativ? Har ni inte några alternativ, hur kan vi då ändra på det här lagförslaget så att det skulle kunna upplevas som vettigt, istället för ”fifty shades of nej” som vi har hört så här långt?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Nordlund, replik
Fru talman! Tack för ett intressant anförande från minister Valve. Man kan tydligen uppfatta saker på olika sätt. Minister Valve nämnde de tre tidigare moderata eller frisinnade ministrarna som uttalade sig i media för några veckor sedan. Jag uppfattade deras budskap väldigt tydligt till den egna lagtingsgruppen här och till ministrarna. Man skulle försöka eftersträva konsensus, tvångslagstiftningen var av ondo och att tidtabellen vara orealistisk. Jag kan inte förstå hur man kan missförstå eller uppfatta deras budskap på något annat sätt.
Det är precis där som vi i centern står idag, vi är beredda att diskutera en kommunreform, men vi är inte beredda att göra det under tvång och med en orealistisk tidtabell. Vi välkomnar ett konstruktivt samarbete men inte med tvång och orealistiska tidtabeller.
Minister Wille Valve, replik
Jag minns mycket väl vad som stod i den insändaren och vilka punkter som lyftes. Min poäng som jag vill understryka och särskilt poängtera det är att moderat samling konsekvent har verkat för en samling i den här frågan. Det har vi gjort. Det är väldigt svårt att verka för samling när de man försöker verka för samlingen med inte ens dyker upp på mötena som man kallar till. Det tycker jag att säger någonting om hur djupa skyttegravarna har blivit och det är beklagligt menar jag och en stor del av moderat samling för vi kommer att ha flera utmaningar.
Ltl Roger Nordlund, replik
Fru talman! Minister Valve är en bildad och utbildad man och vet väldigt väl, precis som jag och hoppeligen de flesta andra här, att ska man få framgång med ett sådant här projekt så krävs att det finns ett positivt engagemang från de inblandade. Det är det första och absolut viktigaste man ska skapa. Nu har vi egentligen ett totalt avstånd från de 15 kommuner som berörs av det här och det är ju ett misslyckande i sig.
Centern kommer gärna med och diskuterar när man börjar diskutera substansen i hur vi ska kunna skapa en kommunsektor som producerar servicen på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt så att vi klarar de utmaningar som vi har framför oss.
Nu har man ritat en karta med fyra nya bitar och det löser absolut ingenting. Vi är precis lika många 65-åringar, 7-åringar osv. ändå. Vi måste se till att vi får skattekraft i vårt samhälle, näringslivet måste främjas och vi måste få fler ålänningar som vill bo här och hjälpa till att bygga det här samhället. Att rita kartor löser ingenting!
Minister Wille Valve, replik
Med all respekt, ltl Nordlund, det är ju precis det som reformen handlar om och det som också beskrivs i båda de allmänna motiveringarna och i detaljmotiveringarna. Jag hoppas att vi ska kunna ha en vettig diskussion om detta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Ni nämnde inledningsvis den sunda kommunreformen. Det är kanske lite den känslan att det är den som pågår nu, men det finns kanske lite olika åsikter om det.
Ni nämnde också att jag är med i den här parlamentariska gruppen, den är ju inte så parlamentarisk. Jag accepterade för jag hade inte förväntningar på att vi skulle få igenom någonting som vi sade, för jag var också med i den andra gruppen som har nämnts tidigare. Men jag var tacksam för att kunna få information, såsom jag såg det. Eventuellt vid det första möte, kanske det andra, så nämnde jag att ett sätt som jag såg att få frivilliga sammanslagningar är ju att titta på stöden som man ger. Kan man ge dem på ett annat sätt? Jag har inte märkt så stora skillnader. Ser ministern en möjlighet där att strukturera stöden på ett sätt för att ytterligare locka sammanslagningar?
Minister Wille Valve, replik
Ja, jag ser att det här en fråga som, liksom de andra, har kunnat diskuteras. Det har kommit remissutlåtanden i det här ämnet också. Jag förutsätter att det fortsättningsvis går att diskutera justeringar i förslaget.
Vad gäller det som ltl Toivonen inledningsvis var inne på så är det nog så att någon måste ta helhetsansvaret för den kommunala sektorn på Åland. Med den uppdelningen av ansvar som vi har i självstyrelselagen idag så är det bara här som det ansvaret kan tas. Jag kan inte se framför mig att Ålandsdelegationen skulle komma fram till att det här huset inte kan ta ansvar för den kommunala sektorn på Åland och hur den är organiserad. Motsatt slutsats skulle ju leda till att vi aldrig någonsin kan ändra på kommungränserna på Åland.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Ministern nämnde här att tre tidigare ministrar sträckte fram en hand här från ert håll. Ni nämnde också att ltl Ehn gjorde det och jag uppfattade att ni också gjorde det.
Sedan klagade ni på att folk inte är dyker upp på era möten. Men vi försökte få en bordläggning av det här ärendet till september så att vi faktiskt här kunde höra moderatledarens åsikter. Men lagtinget ville inte bordlägga ärendet till september och det var ju tråkigt.
Minister Wille Valve, replik
Ja, ltl Toivonen, om syftet med bordläggningen till september var att höra moderat samlings ordförande, som för tillfället är på resande fot, då noterar jag det. Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt om så är fallet. Men tack för upplysningen!
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Mikael Lindholm
Fru talman! Lagförslaget om kommunreform är överlämnat till lagtinget för behandling. En tvingande lag som fråntar kommunerna rätten att själva bestämma över hur de vill utforma servicen för sina invånare. Förutom tvånget är tidspressen det som mest ifrågasatts av kommunerna i svaren som inkommit på remissrundan. Är det så att regeringen är så osäker på om de har väljarnas förtroende att de måste stressa igenom lagpaketet under denna mandatperiod? Mycket talar för det. En märklig detalj är att kommunerna nu tvingas lägga ner massor med tid på att förse kommunutredarna med uppgifter för en utredning som utförs med gällande lagstiftning men som sedan ska ligga som grund för en ännu inte existerande lag.
Att tvinga kommunerna att utse representanter till grupper som ska bistå kommunutredarna är också märkligt, speciellt i de kommuner där folkomröstning hållits och givit vid handen att en stor majoritet av invånarna inte vill ha den förändring landskapsregeringen förespråkar.
Det sägs att vi som motsätter oss denna lag är bakåtsträvare och att vi vill att allt ska vara oförändrat. Jag undrar om de som säger detta har reflekterat över alla förändringar som gjorts i den kommunala servicen genom åren?
En olycklig konsekvens av detta lagförslag är att KST-reformen skjutits fram ytterligare, en reform som rätt utförd löser flera av de ekonomiska problem som i dagsläget utgör svårhanterliga budgetöverskridningar, främst i de mindre kommunerna.
Fru talman! Det har hävdats att detta är en absolut nödvändighet på grund av den demografiska utvecklingen och då hänvisas det till statistik från ÅSUB. Jag har läst de prognoser som finns med i lagförslaget och hittar där några, i mitt tycke, märkliga uppgifter. Enligt tabell 3 på sidan 9 ser vi att 14 kommuner kommer att växa med minst 5 % fram till 2040 medan en kommun, Kumlinge, minskar något -2 % och en kommun, Vårdö, i princip ska ha samma befolkningsunderlag som idag. Nog känns det lite märkligt när man har sett hur kurvorna sett ut tidigare, men statistiska uppgifter ska man ju inte ifrågasätta.
Längre ner på samma sida i tabell 4 visas en prognos för den demografiska försörjningskvoten fram till 2040. Här framgår det att alla kommuner utom en får en höjd försörjningskvot alltså att de arbetande ska försörja fler. Vårdö är också här undantaget och får en marginellt sänkt försörjningskvot. Det verkar också lite märkligt, men man ska ju inte ifrågasätta statistik så det är säkert korrekt.
Min slutledning av detta är att vi i Vårdö lugnt kan stå utanför denna reform då vi inte kommer att ha behov av någon kraftigt utbyggd äldreomsorg och knappast heller barnomsorg och skola eftersom vi kommer att ha nästan exakt samma befolkningsunderlag och åldersstruktur som idag.
Eftersom vi dessutom har ett folkomröstningsresultat där knappt 83 procent av vårdöborna vill att vi ska verka för att vara en självständig kommun så kommer åtminstone jag att jobba i den riktningen och inte lägga ner tid i arbetsgrupper som ska utreda ett lagförslag som, enligt många, ändå kommer att falla i laggranskningen. Tack, fru talman.
Minister Nina Fellman, replik
Fru talman! Jag har förstått från olika håll att det finns någon fråga kring den juridiska statusen för kommunindelningsutredningar som har initierats nu. Till landskapsregeringen har jag inte fått någon fråga om den saken, men jag ser fram emot att kunna utreda och ge svar på den frågan om det finns sådana frågor. Det är självklart att det vi gör ska vi göra i stöd av lag, och det finns ingen som har för avsikt att inte göra det så.
En fråga dock till ltl Lindholm. Vem representerar vi och ni som sitter i den här salen? Är det våra hemkommuner eller är det Åland som helhet? Min åsikt är att när man sitter här så sitter man här för att jobba för hela Ålands bästa och inte för en liten del av Åland, även om den delen är den man råkar bo på.
Ltl Mikael Lindholm, replik
Tack, fru talman! Tack minister Fellman, det är sant att vi är här för att representera hela Åland och hela Ålands bästa.
Samtidigt kan man inte komma ifrån att det är någon som måste försvara de små och svaga i det här sammanhanget. Det är inte bara Vårdö som jag har fått signaler av och som är väldigt upprörda över detta diktat som har kommit med förslaget till lag om en kommunreform. I det här fallet försöker jag vara deras röst. Ska det förändras så vill de i alla fall känna att de kan vara med och påverka med vem, hur och när på ett helt annat sätt än vad som är möjligt idag.
Minister Nina Fellman, replik
Tack, talman! Min nästa fråga är då: Om det uttryckligen är såsom ltl Lindholm beskrev att man vill vara med och påverka, varför säger man konsekvent nej till alla möjligheter som har erbjudits, under den här snart tre år långa processen, att vara med och påverka? Varför har man inte varit med och diskuterat i de referensgrupper som har funnits? Varför har man inte medverkat i de workshops som har ordnats? Varför vill man inte ens medverka från politiskt håll i de kommunindelningsutredningar som inte besluter någonting men som kan ligga till grund för att det blir en bra konstruktion av den nya kommunen där också Vårdö röst hörs och Vårdös synpunkter beaktas?
Ltl Mikael Lindholm, replik
Tack, fru talman! Vad gäller referensgruppen så har mina partikollegor ganska tydligt berättat varför vi valde att lämnas utanför.
Vad gäller workshops som PwC anordnade så var jag själv med på ett par stycken och även andra vårdöpolitiker var med, så där har vi varit med.
Vad gäller detta så om man igen ska gå tillbaka till kommunnivå så ser inte Vårdö någon som helst framtid i att bli en liten del av norra Åland. Det pratas så vackert om att skärgården har andra förutsättningar och att det ska beaktas. Landskapsregeringen själv har sagt att Vårdö är eftertraktad som en skärgårdskommun, men likaväl så betraktas vi som en liten del av norra Åland i det här fallet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé
Talman! Till val 2015 gick jag med budskapet ”antalet kommuner behöver ses över. Vi behöver se hur vi kan erbjuda en bättre service istället för att fokusera på kommungränser”. Det har jag blivit mer övertygad om att gäller.
När denna regering tillsattes så kom vissa personer fram och sade; ”nu har ni möjlighet att stärka Åland. Nu kan ni, om ni vill, göra en kommunreform.” Vi har möjlighet denna mandatperiod att jobba för detta.
Efter mycket arbete från hela regeringen, men framförallt från kansliminister Fellman, så är man nu klar och presenterar detta lagförslag. Tack för det minister Fellman!
Sommaren 2015 beställde norra Ålands socialdemokrater en presentation av ÅSUB till ett möte med rubriken: ”Kommunsammanslagning på norra Åland hot eller möjlighet”. De presenterade då lite argument för och emot kommunreform.
Argument som presenterades för:
• Tillräcklig kompetens för varje kommun uppgift, möjlighet till ökad specialisering inom personalen ger högre rättsäkerhet.
• Servicen värderas högre än strukturen.
• Integritet vid ärendehantering.
• Ekonomisk effektivitet och produktivitet, ”tillräckligt” klientunderlag.
• Beslutsmakt – ekonomiskt ansvar. En resursstark kommun kan ta del av det ekonomiska ansvaret för besluten.
• Tydlig organisation inom den offentliga sektorn.
Argument som är emot:
• Risk att servicen centraliseras.
• Fördel med nära till beslutsfattare.
• Kommunen är viktig för den lokala identiteten.
• Risk att det lokala engagemanget försvinner.
• Finns fördelar med småskaligheten.
Detta var lite som togs upp.
Visst är det som många tycker att det är sött och rart med nära beslut till beslutsfattare. Men idag är det så extremt i vissa kommuner så det nallar på rättsäkerheten. Och visst är den kommunala identiteten viktig. Men även i framtiden tillhör vi en kommun och är stolta över den. Oberoende av vad min framtida kommun kommer att heta så kommer jag alltid att vara en stolt sundsbo, lika som en hindersbölebo är stolt och bor i Hindersböle.
Men jag måste också ta ett ekonomiskt ansvar för kommuninvånarna och deras behov av service, även i framtiden
Tittar jag på Sund idag är det ingen kris, soliditeten är bra, boksluten de senaste åren har varit bra. Visserligen har vi tvingats till att höja skatteöret, men vi har klarat av våra åtaganden men inte mer. Vi har stora investeringsskulder i våra väger. Våra kommunala bostäder har vi inte åtgärdat som vi borde.
Men som beslutfattare i kommunen så behöver man se framåt. Befolkningsstrukturen ändrar och det måste man ta på allvar. Försörjningskvoten höjs och bara fram tills 2023 så ändrar det så pass mycket för Sunds kommun så vi måste ta det på allvar och se vad vi kan göra.
Jag tänker tillbaka 7-8 år när vi hade så pass tungt ekonomiskt i Sund så att vi funderade om vi ens klarade av att vara en kommun. Ett fåtal personer tittade på servicen och vad som behövdes göras. Vi små kommuner är så pass otroligt sårbara. Vi var sårbara för enskilda invånares rätt till service. Det handlade bl.a. om handikappservice, barnskydd och rätten till assistent i skolan.
Därför, talman, behöver vi se över kommunreformen så vi har färre men ekonomiskt stabilare kommuner som även i framtiden kan erbjuda en god service.
Talman! Därför vill jag ta vår framtid på allvar och då måste vi se våra invånare på hela Åland även om mitt anförande mycket fokuseras på norra Åland.
Norra Ålands socialdemokrater har alltid pratat om att stärka norra Åland som region, och att de bara finns fördelar med samplanering. Vi är övertygade om att gemensamt ökar vi intresset för norra Åland som inflyttningsort. Bland annat genom att ta tag och gemensamt se var kan vi ha attraktiva bostadstomter till försäljning så att vi kan få en ökad inflyttning och det gör vi starkast gemensamt. Idag hinns det tyvärr inte så mycket med det i våra kommuner.
Talman! Med detta lagförslag så är det inte heller bara guld och gröna skogar. När jag pratat om kommunreform så vill jag se ekonomiskt stabila kommuner, kommuner som är tillräckligt starka själva och är mindre beroende av landskapsandelar.
Så även om regeringen nu gör regionen norra Åland starkare som inflyttningsort, stärker Godby som centralort och stärker norra Åland som helhet ekonomiskt, så är jag rädd för att norra Åland kan bli för svagt.
Enligt PwC:s siffror blir skattekraften i den nya kommunen på norra Åland 16 000 euro per invånare. Jag undrar om det kommer att räcka i framtiden? Ser vi på de tre åländska kommunerna på fasta Åland så blir norra Ålands svagt ekonomiskt och befolkningsmässigt.
Men vi måste utvecklas och stärka våra kommuner för invånarnas bästa och därför ser det här som ett stort steg framåt.
Nu, talman, har jag inte nämnt skärgården för den är ännu mindre som kommun. Och även där hade jag ett förslag som inte var som regeringens. Men jag har också lyssnat på skärgården som velat annorlunda. Jag har hört; ”man har inte förståelse för vår situation, låt oss vara oss själva” och det tycker jag att man har gjort i regeringens arbete.
Så, talman, detta är ett lagförslag som många säger äntligen åt. Man nämner tvångslagstiftning. Oppositionen nämner frivillighet. Vem tar då ansvar och ser på de socioekonomiskt svagare kommunerna?
Jag, som sundspolitiker, har hört tillräckligt mycket av framstående centerpolitiker från norra Åland som säger att de inte vill slå ihop sig med Sund. Ser man då på regionens bästa eller ser man på sin kommun?
Det är bra att någon leder detta arbete framåt och trots allt ser på hela Ålands bästa, och lämnar den utfrysningsmetod av vissa kommuner som man idkar från centerhåll på norra Åland.
Centern och obundna pratar för frivillighet – men sedan ser vi hur mycket obundna och centern lägger ut ekonomisk kraft på att skjuta Finström, Geta och Sund samarbetet i sank. Är man då för en frivillig process när man jobbar emot den enda frivilliga processen om kommunsammanslagning som pågår just nu?
Talman! Detta är ett steg i rätt riktning. Här säkrar vi möjlighet till fortsatt bra service på hela Åland. Det är inte centraliseringen jag ser som ett hot. Jag ser att av vi fortsättningsvis ska kunna garantera en bra planering och möjlighet till fortsatt bra service på hela Åland.
Jag vill med denna lag se kommuner som är starka att vara solidariska och inte alltför beroende av landskapsandelar. Tack, talman.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Jag, i egenskap av centerns partiordförande, måste nog faktiskt nu vända mig lite emot den debatt teknik som ltl Göte Winé tillåts ha här i Ålands lagting. Att stå i lagtinget och anklaga centerpartister på norra Åland för vad de har gjort eller inte gjort, det är inte förenligt med den lagtingsordning och arbetsordning som vi har. Den kritik som man riktar ska man rikta mot folk som finns i salen så att de har en möjlighet att försvara sig. Jag tycker att talmannen borde ha brutit där, det är min bestämda åsikt.
Däremot vill jag fråga rent substantiellt när det gäller handikapp och barnskyddet, varför inte ledamoten längre stöder arbetet med KST som ändå socialdemokraterna var med och tog fram. Det har i tre tunga remissutlåtanden presenterats att det borde ha prioritet ett fram om allting annat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! För det första så har jag inte nämnt en enda person, däremot har jag nämnt hur ett parti agerar. Det är kanske tungt för ordförande att höra sanningen? Men så är sanningen.
När har jag någonsin sagt att jag inte är för KST? När i mitt anförande eller i min politiska karriär har jag sagt att jag inte är för ett KST? Det skulle vara otroligt intressant att veta, för det är nästan det enda som jag har pratat om.
Jag gick tidigare med på att diskutera en norråländsk om det då var det som var det möjliga steget framåt. Men jag har alltid velat ha ett KST, det är en sak som är säker.
Vtm Veronica Thörnroos, replik
Talman! Om jag minns rätt nu, vilket jag tror att jag gör, så stödde ltl Göte Winé det reviderade lagförslaget om ikraftträdelse av KST. I den allmänna motiveringen där så framgår det med all önskvärd tydlighet att landskapsregeringen önskar att det sociala KST ska sammanfalla med de framtida kommunala gränserna. Eftersom landskapsregeringen föreslår flera kommuner än en så är det rimligt då att det också blir flera olika områden. Det är just det som åtminstone tre av remissinstanserna har tryckt på väldigt hårt, man är orolig för det här. Omsorgsförbundet, Ålands handikappförbund och sist men inte minst Rädda Barnen har velat att man skulle trycka på KST, att man skulle ha det som prioritet. Men det projektet har ju ltl Göte Winé varit med och bromsat.
Ltl Göte Winé, replik
Nej, vtm Thörnroos, där kan vi säga att vicetalmannen är lite fel ute.
KST ligger på kommunerna. Landskapsregeringen valde att skjuta upp KST förverkligandetid på grund av att kommunerna ville göra det under en frivillig process, precis som vtm Thörnroos och centern vill; frivillighet. Därför valde regeringen att skjuta på KST. KST ligger under kommunerna. Vtm Thörnroos, jobbar ni för KST? Prata om det i kommunerna och se till att kommunerna hittar det. Det finns ganska många i denna sal som jag vet att sitter och bromsar i kommunerna för där jobbar man inte för KSTs bästa, utan man ser hur detta drabbar sin kommun.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Britt Lundberg, replik
Tack, fru talman! Jag uppfattade att ltl Winé hänvisade till missbrukarvård, barnskydd, specialomsorg och den typen av ärenden som skulle få en lösning och en bättre framtid med ändrade kommungränser. Jag har den uppfattningen att de här frågorna kan vi lösa med KST och med andra insatser.
Den här lagstiftningen har också presenterats som en helt administrativ lagstiftning, vilket den också är. Administrativt så kan den spara in 10-15 procent av 7 procent, dvs. ungefär 1 procent av kommunens utgifter. Men istället så pratar man om att man kanske behöver bygga nya kommunhus eller någonting liknande för att få det att fungera. Man ska dessutom inte stänga skolor och man ska inte stänga daghem, vilket vi har hört här idag. Jag skulle vilja att ltl Winé skulle tala om hur kommunerna ska bli rikare genom den här reformen.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! Jag tror att det där var ett av de ytterst få samtal som jag inte har nämnt ordet missbruk. Det är intressant då att ltl Lundberg kan höra ordet missbruk i mitt anförande.
Men, vad är en rik kommun? Vi kan väl säga att Jomala är en rik kommun. Jag strävar inte efter rika kommuner. Jag har pratat om att fortsättningsvis kunna ge en bättre service och det genom en kraftigare skattebas. Jag bor i en kommun och jobbar för en kommun som är begränsad till cirka 1 000 invånare och vi har för liten skattebas. Vi är för mycket beroende av landskapsandelarna. Oppositionen vill att man ska stå med framsträckta händer och begära landskapsandelar, medan regeringspartierna säger att vi vill ha starka kommuner som har en kraftigare skattebas och klarar mera själva. Det är det som är skillnaden tror jag.
Ltl Britt Lundberg, replik
Jag har deltagit i information där utredarna, som är grunden för den här lagstiftningen, har talat om att det sker ingen förändring, det blir inga inbesparingar och man kommer inte att få någon effektivitet eller någon förändring med själva lagförslaget och de här gränserna. Sedan beror det på hur skicklig man är att organisera om sig och göra det jobbet för att få de här inbesparingarna.
Oavsett var vi drar de här gränserna så är ju antalet människor detsamma, antalet äldre som behöver vård är detsamma och antalet barn som behöver undervisning är detsamma.
Det som vi har diskuterat väldigt mycket, och det är därför som jag nämnde missbrukarvården, är just missbrukarvården, barnskyddet och specialomsorgen och att det är orimligt idag att man ska ha en skattehöjning för att man i en kommun får flera människor som har den typen av kostnader runt sig och det behöver lösas. Men det övriga, var kommer skattekraften ifrån, kan du redogöra för det?
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! Det som jag försökte förklara för ltl Lundberg är att en kommun med 1 000 invånare är inte tillräckligt stor för att få en tillräcklig skattekraft, som jag ser det. Flera måste vara med och betala. Läs gärna Siv Sandbergs utredning över Finström, Geta och Sund. Där finns det ganska klart och tydligt beskrivet hur man stärker. Framförallt vill jag ta mig an försörjningskvoten som kommer längre fram och se att vi klarar av det. Om man tittar på hur det ser ut år 2023 i Sunds kommun så jag är rädd för hur vi ska klara av att ge service.
För mig är det också viktigt att vi samarbetar bättre i skolarbetet på norra Åland och det gör vi bättre om vi slipper kommungränserna för då kan vi samarbeta bättre under samma kommuntak.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Britt Lundberg
Tack, fru talman! Jag hann inte säga i repliken till ltl Winé att jag är glad att ltl Winé är förankrad i sitt samhälle och också lite talar för det område som han representerar. Jag tycker att det var lite tråkig inställning från en partisyster här tidigare i debatten, man fick inte representera något område eller någon på Åland utan man ska representera något sorts överstatligt. Jag vet inte riktigt vad det var? Men i alla fall, tack för det ltl Göte Winé!
Den här debatten är väldigt hätsk och väldigt spänd och särskilt ifrån regeringspartierna upplever jag. Det skulle vara lite intressant att gå under skinnet lite och fundera vad det beror på. Det skulle vara väldigt intressant också att se hur pass stor enighet det är och hur många nyanser det finns i den här frågan bland regeringspartierna.
Jag tror att egentligen är den stora problematiken att man har framfört den här lagstiftningen och argumenten så svartvitt. Det finns ingenting i världen som är svartvitt, men här har det fram presenterats väldigt svartvitt och väldigt ilsket. Jag tror att det är det också som har gjort att man sannolikt inte kommer att komma till de mål som man strävar till. Därför är det mycket klokare att man börjar i rätt ända och också får opinionen med sig för att nå resultat. Mina herrar ler här lite för förnedrande men det klarar vi av.
Jag tror inte på att man ska bygga ett samhälle med mera hierarkier. Jag tror att man borde jobba mera såsom gäller idag, dvs. mera i nätverk. Den bild som man har presenterat och de organisationsmodeller, som man åtminstone muntligen har tagit fram, är ju väldigt, väldigt hierarkiska.
Det har också varit svårt för regeringspartierna att få fram och presentera fördelarna med den här reformen. Nu finns det en bordläggning och tid för regeringspartierna att jobba med det och komma fram och faktiskt presentera på ett slagkraftigt sätt så att det går att få mera förståelse för vad man egentligen vill uppnå.
Genom att flytta dessa gränser och att flytta organisatoriskt lådor, som man gjorde mycket på 70-talet, det leder liksom i sig inte till en utveckling, det leder inte till en kompetenshöjning och det leder inte till bättre försörjning. Det leder inte till att det blir ett spännande samhälle som får inflyttning, utan det blir lönekostnader på lite olika avier och så vidare men det händer ingenting mer.
När vi frågade vid Mariehamns stadsfullmäktiges möte efter vilka fördelar man ser från regeringens sida, när minister Fellman var och presenterade den här reformen, så konstaterade hon att det finns två fördelar; den ena var att det ska gå lättare att rekrytera lärare och den andra var att man ska spara pengar. Det är mycket möjligt att det har gjorts reformer runtom i Norden någonstans för att man behöver underlätta att rekrytera lärare, t.ex. södra Finland har haft väldiga problem att få kompetenta lärare. Men när det gäller Åland så är det kanske ett av de mindre problemen vi har att få kompetenta och behöriga lärare. Vår utmaning är möjligen att vi har en homogen åldersgrupp som är studiehandledare just nu och att de behöver, kanske från hösten redan, en tanke på hur vi har nya studiehandledare om tre år.
Varför skulle vi få det lättare att rekrytera om skolorna ska se ut som förut, om man tror att det är en större skola som leder till att underlätta rekrytering? Samtidigt så säger man från regeringsbänkarna; ”men skolorna ska inte stänga”. Jag tror att det var väldigt viktigt att ni skulle samla ihop er och faktiskt säga hur ni riktigt vill ha det så att befolkningen där ute ska förstå hur det ska bli.
Det enda jag hört om skärgården idag var Göte Winé som nämnde att han inte tänkte tala om skärgården, men det var i alla fall ett tecken på att han har tänkt och lyssnat på att det finns dubier i skärgården. Det är väldigt lite som man har diskuterat kring problematiken i skärgården. Här kan man också fundera, Fellman nämnde också vid presentation i stadshuset att det behövs göras stora satsningar på skärgårdstrafiken så att man internt kan förflytta sig emellan. Ja, det skulle behövas en förklaring. Hur har man då tänkt göra om man ska kunna fara fram och tillbaka på en arbetsdag från Kökar till Brändö eller hur har man tänkt? Är det rimligt att man ska flytta skolbarn för att istället satsa på båtar eller vad har man riktigt tänkt? Tanken blir liksom inte riktigt färdigt förklarad och frågetecknen blir fler än utropstecknen.
Jag tror att just den här tveksamheten från regeringen gör ju också att det är svårt att få tilltro. Det skulle vara väldigt intressant att höra till exempel vad minister Nordberg säger om förslaget. Vad säger minister Asumaa som inte heller överhuvudtaget har uttalat sig i den här frågan. Jag tycker också att det skulle vara bra att vi får hela regeringens bild och alla partiers totala bild så att ministrar inte i fortsättningen springer ut och inte är med på plenum och så blir det ett frågetecken kring om man bär ansvar eller inte. Det här är så stora frågor så att man behöver ta hela ansvaret och inte bara ansvar när man vill.
Jag tänker också på diskussionen som har förekommit om den parlamentariska kommittén. Man tillsätter parlamentariska grupper när man vill ha en hållbar långsiktig lösning som ska hålla under många mandatperioder. Det betyder att i dess arbeten ska man gå in förutsättningslöst. Det kan man inte säga att regeringspartierna har gjort i de här fallen. När det gäller målsättningen med landskapsandelarna så har ju agendan varit klar från början, och sedan slår man liksom fast hur det ska vara och ändringar går inte att föra in. Det är klart att så gott om tid tror jag att ingen har så att man tycker att det är värdefullt att jobba i en sådan process som har släppt demokratin.
Vill man ha - som indianerna säger - lösningar som håller sju generationer så då måste man också samarbeta, jobba över gränserna och släppa lite prestigen och fundera på hur man vill ha det.
Jag tror, som sagt, att skulle man ha startat den här processen på ett annat sätt, skulle man ha jobbat mera lyssnande, skulle man inte ha bestämt från början - också det här plansamhället där man bestämmer från början hur lagstiftningen ska se ut och sedan tågar man på - så skulle vi inte heller ha fått den här uppstanningen i samhället som vi har fått nu under den här perioden. Jag tycker det är mycket olyckligt.
Vi kommer nu, efter den här processen, att behöva sätta in dubbla knutar för nu har vi en mandatperiod där all energi har gått åt till den här lagstiftningen. De flesta andra områden har blivit eftersatta. För att vi ska hinna ikapp nu och hinna förbi och vara där samhället har varit tidigare i förhållande till andra områden så har vi väldigt, väldigt mycket vi behöver ta igen.
Den här typen av reformer, det skulle vara intressant att veta om regeringen skulle veta hur det hade gått om den skulle ha startat ändå, eller om det inte skulle vara smartare att man helt enkelt åtgärdar det som inte fungerar och sedan satsar på utveckling, istället för att fastna i fyra år med att fundera på hur man ska flytta kommungränsen. Tack, fru talman.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, talman! Ltl Lundberg nämnde att jag sade att jag inte skulle säga någonting om skärgården. Jag behöver förtydliga lite till ltl Lundberg. Jag sade: ”Nu har jag inte nämnt skärgården. Men jag hade ett förslag som inte var som regeringens men här har regeringen valt att lyssna på kommunerna och därför ändra om. Jag själv ville kanske dela upp skärgården och låta dem gå in i norra och södra. Men kommunerna i skärgården ville annorlunda och därför lyssnade man och tog också fram det som ett förslag. Man har sagt från skärgården att ni har svårt att förstå vår speciella situation och därför lyssnade man på det.”
Vidare nämnde ltl Lundberg att man inte heller lyssnar när det gäller landskapsandelarna. Där vill jag också säga att även där lyssnade man och lade till skärgårds- och ytterskärgårdstillägget efter remissrundan. Nog har man lyssnat bara man tänker efter var man har lyssnat.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag tror att både Winé och jag borde läsa skärgårdskommunernas remissutlåtanden till nästa debatt för att försäkra oss om vem av oss som har rätt. Men jag är ganska säker på att det lagförslag som ligger nu inte är i samklang med det som skärgårdskommunerna har sagt i sina remissutlåtanden. Men låt oss läsa!
Ltl Göte Winé, replik
Det kan hända, för jag har inte läst igenom dem så noga. Jag har lyssnat mycket på workshops och diskuterat med kommuner när vi jobbade under PwC och det gjorde att man fick möjligheten att sitta och diskutera tillsammans; stan, landsbygd och skärgård. Där lyssnade jag mycket vad de sade och det fick mig att ändra åsikt. Det var där jag lyssnade mycket; okej, det är detta de vill och det behöver vi respektera. Det var egentligen i landskapsregeringens arbete med att ta fram det här lagförslaget som man egentligen hörde de förtroendevalda från kommunerna. Man lät oss tillsammans jobba fram ett förslag.
Centern sade att det inte har skett i demokratisk ordning, men jag tycker verkligen det har skett i demokratisk ordning för det fick mig att ändra och förstå att här behöver vi tänka till. Jag tycker ändå att man har gått framåt där.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Det är fint att man har tagit tillvara det som har kommit fram och att man har dokumenterat det som har kommit fram på dessa workshops. Då är nästa steg att man verkligen behöver gå igenom noggrant och anpassa sin lagstiftning efter vad som har kommit fram i remissutlåtandena. Det måste ju vara det verkligt viktiga, när man visar ett intresse. Snälla kom, vi har ett lagförslag, snälla kom och ge synpunkter på det här så att vi får en lagstiftning som passar för vårt samhälle. Och så arbetar man mycket med detta och kommer tillbaka och då är det förstås väldigt, väldigt viktigt att man tar del av dem.
Nu läser vi de här remissutlåtandena, vi som inte har gjort det, så kanske det på måndag kommer en annan tanke, särskilt när det gäller skärgården.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! Tack ltl Lundberg. Om jag minns rätt så var ltl Lundberg inte närvarande på måndagen här i plenum när vi inledde denna debatt. Det var synd för ltl Lundberg missade ganska många poänger med lagförslaget. Men bättre sent än aldrig.
Men jag har nog en annan åsikt när det gäller kompetensförsörjningen bland lärare. Just idag ser det bra ut. Men jag vet när jag själv gick i grundskolan då såg det väldigt illa ut, det var icke formellt behöriga lärare. Jag kan inte säga hur läget är om 10, 15 eller 20 år på den fronten. Men jag är ganska övertygad om att det fluktuerar. Vi kommer också någon gång att ha en utmaning att få kompetenta lärare till Åland, och då är det mycket lättare att vara attraktiva om vi har färre kommuner.
Sedan finns det många sektorer som har kompetensbrist idag och som skulle få det mycket lättare om vi hade färre kommuner.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Kompetensförsörjningen är definitivt den största utmaningen som Åland står inför och det har vi varit medvetna om nu under de senaste fem åren i alla fall. Det är absolut den frågan som man behöver jobba med och som också regeringen säger att man dagligen lägger stort arbete på.
Det som är bekymrande och det största hotet när det gäller lärarkompetensen är ju att vi numera inte betraktar de nordiska utbildade som behöriga på Åland, utan att vi bara accepterar rakt av dem som utbildas i Finland, vilket är en väldigt begränsad grupp. Så här är väl den första uppgiften man behöver göra; se till att man betraktar alla lärare som behöriga och säger; ”välkomna hem! ”Så detta tror jag inte att kommungränserna kommer att lösa. Nu är det många som är ledsna och som istället blir kvar på sina studieorter eller någon annanstans i Norden.
Ltl John Holmberg, replik
Tack, fru talman! De facto är det så att det inte är något problem idag att få formellt behöriga lärare till våra åländska skolor. Däremot är det mindre enkelt att anställa behöriga lärare till skolor ute i periferin.
Till skillnad från ltl Lundberg så är min största oro att skoldödstrenden ska fortsätta såsom den har gjort nu i 16 kommuner, att vi lägger ner skola efter skola som vi har gjort de senaste 30- 40 åren. Jag vill att Åland ska bestå av en mångfald av skolor. Var på du än Åland bor så ska du ha hyfsat avstånd till din grundskola. Jag ser inget annat alternativ än att vi får starkare, stabilare och färre kommuner som kan upprätthålla och som har en sådan skattekraft i ryggen så att man bibehålla skolorna så att man har råd att föra in den moderna teknologin, digitaliseringen så att man kan utveckla skolväsendet på Åland.
Ltl Britt Lundberg, replik
Då finns det en uppgift där också. Digitaliseringsprojektet som man har påbörjat har blivit avslutat för ett tag sedan och ligger nere sedan ett år, åtminstone, tillbaka. Så det gäller för regeringen att sätta liv i det på nytt om man menar allvar.
Det skulle vara intressant att veta vad man menar med ett hyfsat avstånd till skolan. När man t.ex. vill göra skärgården till en kommun, har man alltså tänkt att man ska kunna gå i skola i en skärgårdskommun någon annanstans, är det är ett hyfsat avstånd?
Hur ska det påverka lärarrekryteringen eftersom det åtminstone från den här delen av salen har sagts att skolor inte kommer att stängas.
Ni skulle behöva prata ihop er så att vi förstår vad ni menar, för det är så otydligt just nu. Tala ur skägget, som lantrådet brukar säga, och berätta hur det ska se ut! Hur ska skärgården klara sig och hur har man tänkt utveckla detta? Hur påverkar det här lärarrekryteringen?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Nina Fellman, replik
Tack, talman! Det känns lite besvärande att behöva påpeka det här men de flesta svaren, på de frågor som ltl Lundberg ställer, finns i utredningsmaterialet i de 800 sidor från PwC och i lagframställningen, i de allmänna motiveringarna och i alla de utredningar som har gjorts. De frågor som det inte finns svar på är de områden där vi i lagförslaget har utgått ifrån att detta är frågor som berör uppbyggnaden av den nya kommunen och som kommunen själv måste komma fram till en lösning som passar dem bäst. Det rör alldeles särskilt vilket behov det finns i all trafik i skärgården som binder samman den nya kommunen. Det går inte att komma från landskapsregeringens infrastrukturavdelning och säga: ” Nu har vi ritat den här rutten, så här är det väl bra om det blir.” Vår utgångspunkt är att skärgårdskommunerna ska definiera vad de behöver och sedan ska vi ha en dialog kring det.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Det är i så fall ett nytt arbetssätt som vi välkomnar om det är så att skärgårdens kommuner ska tala om vilken omfattning skärgårdstrafiken ska ha och att landskapsregeringen sedan ska följa det. Det ska bli ett sant nöje att få framföra det till skärgården.
När det gäller de andra frågorna så sade minister Fellman att svaren finns i utredningen. Jag har läst utredningen, jag har lyssnat på måndagens debatt men där finns inte svaren på de frågor jag har ställt nu. Framförallt var det inte några kommentarer i den riktning som sades, och även där var delar av regeringen väldigt, väldigt tystlåtna och har inte trätt fram och sagt vad de tycker inom de olika områdena kring de här frågorna.
Fortfarande idag så har man ju talat om olika sätt när det gäller till exempel skolan och vad en bärkraftig kommun egentligen betyder. Vad innehåller det? Vad betyder det? Hur ska det se ut?
Minister Nina Fellman, replik
Fru talman! I måndagens debatt så kallade vtm Thörnroos, centerns partiordförande, det som kommunerna enligt det här lagförslaget ska bestämma om för nulliteter. Det är de facto skolan, barnomsorgen, äldreomsorgen, trafiken och strukturen för den nya kommunens administration. Allt det som utgör en kommun ska kommunerna bestämma om i den process som leder fram till ett samgångsavtal och den process som leder fram till att den nya kommunen verkställs. Det är alltså kommunernas arbete att bestämma, det är kommunpolitikernas sak att bestämma det.
Centern har konsekvent från dag ett, i den här processen sagt, vi tänker inte vara med. Vi tänker inte medverka i det här arbetet och med det så har man frånsagt sig möjligheten att påverka. Hade centern valt att vara med i arbetet så är jag säker på att det hade sett annorlunda ut idag.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Det är nog oerhört viktigt, när man har en ledande ställning och när man leder en omorganisering, att man är väldigt ödmjuk, att man har en spegel och att man analyserar situationen för man har ett ansvar för det arbete man gör. Man kan inte lägga över ansvaret på någon annan.
Om det då uppfattas, vilket vi tydligt har sagt och det finns en tradition tillbaka sedan det parlamentariska systemet infördes, att det är relativt sparsamt med parlamentariska grupper, men parlamentariskt arbete gör vi sådana frågor där vi vill ha partiöverskridande lösningar som ska hålla i generationer. Då kan man inte driva regeringspolitik i de parlamentariska grupperna, då är det liksom ingen vits att bedriva ett sådant arbete. Det är en skendemokrati och det är ingenting som är förtroendeingivande. Det är inte det att man inte är med och arbetar men blir man bemött på ett sådant sätt och med en sådan nonchalans så tar det ganska länge att bygga upp tilliten tillbaka när man har raserat den totalt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve, replik
Talman! Med anledning av ltl Britt Lundbergs kommentar om lärarkompetensen så skulle jag vilja lyfta det positiva exemplet Mariehamns stad. Mariehamns stad har volymen som behövs och resurserna för att driva utvecklingen inom småbarnspedagogiken. Tittar vi hur fältet ser ut idag så utanför Mariehamn så finns åtminstone fyra landsbygdskommuner plus alla skärgårdskommuner som får för lite ledning och utveckling inom småbarnspedagogiken. Det här är också en fråga som med viss regelbundenhet lyfts av småbarnspedagogikens fack på Åland.
Jag tycker också det är intressant att Mariehamn har förmått locka till sig två pedagogiemagistrar på rad till barnomsorgschefer.
Jag anser personligen att alla åländska barn har rätt till småbarnspedagoger som känner att de får ett pedagogiskt stöd och utvecklas och kanske rent av ligger i framkanten. Hur ser ltl Lundberg på det?
Ltl Britt Lundberg, replik
Ja, minister Valve, det är precis det jag ungefär har konstaterat, att vi har en väldigt, väldigt god situation när det gäller kompetens inom det pedagogiska området. Det har ju konsekvent satsats och förts nära dialoger med både Sverige och Finland för att tillse att man ska ha kompetens och man har varit noggrann med att erkänna behörighet för dem. Det här behöver vi göra inom alla områden för att se till att vi har kompetensförsörjningen säkrad på Åland och att vi får tillbaka våra ungdomar som studerar.
Inom det område där vi har det bäst ställt så går man nu in då och är tveksam till den svenska utbildningen för lärare och ställer då krav på att man måste studera mera för att man ska få jobba på Åland eller annars måste man undervisa mera. Det är klart att det är ett steg i fel riktning. Varför är det självklart att, när man har studerat i Finland, kunna självstyrelsen? Knappast! Man borde liksom agera lika i Norden om man har bestämt sig för att man vill ha några gränser runt sig.
Att vi har pedagogiska resurser så ser inte jag att det finns (…taltiden slut).
Minister Wille Valve, replik
Talman! För att barnomsorgen på Åland ska fungera så måste också kommunerna klara av att ta ansvar över utvecklingen av barnomsorgen och särskilt dess omsorgsmässiga och pedagogiska innehåll, vilket också framgår ur barnomsorgslagens 26 §. Jag anser att det är ett problem när det finns en ojämlikhet i det pedagogiska stödet på Åland idag.
Jag kan för egen del inte dra någon annan slutsats än att en kommunreform är bra för våra barn.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! På samma sätt som Hammarlands kommun undrar vilka äldre som inte skulle få vara på äldreomsorgen mera så kan man fundera och det skulle vara intressant att höra vilka daghem det är som inte kan ge tillräcklig service?
Sedan när det kommer till handledning, pedagogisk utveckling och så vidare så är ju det ett övergripande arbete som man ska bedriva från landskapsregeringen på samma sätt som man ska bedriva tillsyn, vilket inte riktigt sköts idag. Det övergripande arbete ska ju landskapsregeringen göra för att utveckla pedagogiken och för att utveckla vårt samhälle.
Jag tycker inte om att kalla det för omsorgen när det gäller barnens vistelse i daghem och så vidare, men den omsorgen tror jag att är väldigt svårt att plocka fram och säga att det här daghemmet inte ger trygghet, inte ger utveckling av barnen. Däremot kan personalen behöva mera utveckling, det håller jag med om, men det är landskapets fråga.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Att förslaget som nu ligger på vårt bord inte får ltl Lundbergs bifall var tydligt. Att det fanns något annat sätt att jobba med den här typen av reform det framgick också tydligt av ltl Lundbergs anförande. Tyvärr kunde inte jag riktigt utläsa vad det här alternativa arbetssättet skulle vara, men det berodde antagligen på min ouppmärksamhet kring ltl Lundbergs anförande. Jag ber ödmjukt att ltl Lundberg kanske kunde redogöra lite för hur hon ser på det alternativa arbetssättet som skulle ha gett ett så mycket bättre resultat.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Jag tror att man behöver utkristallisera vad som inte fungerar, varför det inte fungerar och åtgärda det. Det är ett betydligt snabbare sätt att utveckla samhället än att, enligt gammal tidsplan, göra upp planer och på lång sikt göra stora reformer där man kanske får lägga 80 procent av kraften på någonting som kanske inte leder till så mycket för att rätta till 20 procent som blir väldigt, väldigt bra. Det tror jag att är det allra viktigaste.
Sedan att man faktiskt från första början, när man menar att man ska ha dialog och man ska lyssna så ska man faktiskt lyssna, även om man får lägga sin egen prestige och sin egen agenda åt sidan därför att det är där det finns en majoritet, om man väljer att man ska lyssna och jobba tillsammans. Man måste liksom vara ärlig.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Ärlighet och respekt tror jag att är övergripande värdeord i alla diskussioner och framförallt i den här diskussionen. Jag tror att vi samtliga som deltar i den behöver reflektera lite över hur vi hanterar just den typen av värdeord.
Det som blir oklart för mig är faktiskt om ltl Lundberg anser att det behövs en reform i det åländska samhället i den kommunala strukturen eller inte. Huruvida behövs det en reform som ska hantera de frågor som de facto finns definierade utgående från allt det utredningsmaterial som har gjorts sedan 2007 och framåt?
Ltl Lundberg och jag har bägge två varit aktiva politiker under den här tiden och vi har tillsammans varit med och beskrivit att det finns utmaningar som vi måste lösa.
När man nu presenterar en reform som ska ge en övergripande verktygsbox, varför tycker ltl Lundberg att det är fel och att man ska ta bit för bit för bit?
Ltl Britt Lundberg, replik
Om man tittar på framtiden så tror jag att man kommer att vara ganska säker på att det bästa sättet att utveckla samhället är inte genom reformer. Jag tror att den tiden är förbi när man har tid att göra stora reformer och lägga planer för 10, 15 och 20 år fram i tiden och tro att man vet nu hur det kommer att se ut och vilka behov man har då. Jag tror att den tiden är förbi. Jag tror att man måste jobba här och nu. Man måste följa förändringar som sker och göra insatser tillräckligt snabbt för att se till att man har den kompetens som behövs, att man kan möta de utmaningar som finns och att man kan mota även de hot som finns. För det går, som sagt, så otroligt mycket arbetstid, kraft och pengar åt att göra stora reformer som oftast blir bra till en del. Men det är också väldigt mycket som egentligen inte leder någonstans men som har kostat väldigt, väldigt mycket.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Ltl Britt Lundberg anser att det har varit en väldigt hätsk debatt speciellt från regeringspartierna. Eftersom ltl Lundberg berättade att hon hörde på debatten i måndags så är jag lite förvånad. Jag tycker nog att om det har det har varit någon hätskhet så har det nog varit från båda sidor i sådana fall. Jag kommer ihåg väldigt heta och upprörda känslor både i repliker och i anföranden även från oppositionen. Även i lugna stillsamma debatter så kan man fortfarande höra saker som att regeringen sysslar med skendemokrati och liknande. Och även om det inte sägs i ett hätskt tonfall så kan det ändå vara relativt hårt att höra.
Ltl Britt Lundberg, replik
Fru talman! Det är en väldigt stor skillnad att se människor framföra ett anförande än att lyssna på dem över webben. När man lyssnar över webben så lyssnar man mera vad som sägs, medan här däremot så ser man ju också hur man ser ut och om man kanske blir röd om kinderna. Upprördheten syns på ett helt annat sätt än vad den hörs. Jag hänvisade främst till idag och jag har inte sagt att debatten har varit hätsk men den har varit spänd. Jag upplever att man är väldigt spänd när man ska argumentera från regeringens sida. Jag säger inte att det är något fel i det men jag tycker att det är intressant att fundera över vad det beror på. Jag tycker att det är en myt för mig varför, för annars är ju ledamötena Nordberg och Asumaa så aktiva. Varför är de inte aktiva i den här frågan? Det skulle vara väldigt viktigt att höra om både utbildning och skärgårdstrafiken och vad man har tänkt för framtiden om den här lösningen som man vill ha. Men det är tyst och varför?
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ärendet bordläggs till plenum den 11 juni 2018.
Remiss
3 Åländsk representation i Europaparlamentet
Talmanskonferensens framställning TMK 6/2017-2018
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Vtm Veronica Thörnroos
Talman! Den som har lyssnat på lagtingsdebatten de senaste dagarna får nog en uppfattning om att vi är vi väldigt, väldigt oense och kanske tycker väldigt illa om varandra också på det privata planet. Det stämmer inte alltid. Politik är att kunna skilja på sak och person. Det finns också ärende där vi samtliga står enade och det här är ett sådant ärende. Detta är ytterligare ett försök från åländsk sida att få en parlamentsplats i Europaparlamentet.
Vi har alltså framför oss en lagframställning som heter Åländsk representation Europaparlament. Enligt självstyrelselagens har vi i Ålands lagting möjlighet att väcka initiativ i Finlands riksdag. Det har gjorts tidigare och det här är ytterligare nu ett försök.
Vi har också tidigare fått utfästelser från finsk sida att man nog kan erkänna att det finns ett berättigande från Åland att få representation i Europaparlamentet.
Det har också förts diskussioner om att det här borde lösas på EU-nivå, men vi vet att kommissionen har varit väldigt tydliga i sitt ställningstagande och sagt att detta är en intern finländsk fråga.
Redan 1994 klargjorde den dåvarande finska regeringen att en åländsk representation i Europaparlamentet är konstitutionellt berättigad. Detta har upprepats flera gånger bl.a. år 2007 då dåvarande statsminister Matti Vanhanen, vid toppmötet 21-22 juni, förde fram Ålands särställning. Samma regering fattade även ett principiellt beslut som gäller tillsvidare, om behovet att kompensera Åland för den behörighet som genom EU-medlemskapet överförts till unionens kompetensområde.
Vidare kan man nu konstatera att det inte finns något lagligt hinder för Åland att få en parlamentsplats. Detta är helt och hållet en politisk fråga.
Fru talman! Vi har varit eniga i talmanskonferensen om att vi ska föra fram den här lagframställningen och eftersom jag är vicetalman så är det jag som presenterar den.
Bästa ledamöter, förslaget från talmanskonferensen är att vi tillställer förslaget till Finlands riksdag. Tack.
Vtm Viveka Eriksson
Talman! Nu har Finland ett unikt tillfälle att infria sina utfästelser till Åland. I många sammanhang har Finland bekräftat, i regering och riksdag, att Ålands krav på en parlamentsplats är konstitutionellt berättigat. Det faktum att självstyrelsens maktbefogenheter naggades i kanten vid EU inträdet, då delar av vår behörighet överfördes till unionsnivån, har framförts som ett skäl.
Finland har nu också en gyllene chans att visa för omvärlden att de månar om sin autonomi i tider när det behövs goda exempel på att Europeiska unionen förstår och uppskattar de olika regionala särdragen inom Europa. Finland visar gärna upp Ålandsmodellen internationellt, här finns ett gott tillfälle att visa att intresset för att ta hand om och utveckla landets enda autonomi är allvarligt menad.
Från åländsk sida har vi otaliga gånger, i klämmar i tidigare lagmotioner, i betänkanden och förhandlingar, framfört vårt krav. Redan då Åland valde att gå med i EU framfördes kravet på parlamentsplatsen, då konstaterades i riksdagsbehandlingen att Finland borde jobba för en sjuttonde parlamentsplats som skulle tillfalla Åland.
I flera omgångar har försök gjorts att lösa frågan på EU-nivå genom att platser skulle vikas för lagstiftande regioner och autonomier. EU-bygget består av nationalstater, man har dålig förståelse för sina regioner och är inte intresserade av att ge mer makt till regionerna. Därför har försöken misslyckats. Det är upp till nationalstaterna att bereda plats för sina autonomier.
Därför har vi gång efter annan konstaterat att det är Finlands sak att fördela sina parlamentsplatser så att Åland tilldelas ett av mandaten. Åland borde alltså utgöra en egen valkrets i Europaparlamentsvalet.
Nu har alltså Finlands sjuttonde parlamentsplats lossnat. I rimlighetens namn borde regering och riksdag nu följa upp alla de utfästelser som gjorts genom åren, inte minst mot bakgrund av vad som sades redan i samband med anslutningsavtalet.
Att vi är rätt små, endast 30 000 invånare, används emot oss. Det verkar finnas dålig förståelse för att vårt berättigade krav inte har med storlek att göra utan har en konstitutionell grund.
Eftersom makten i Finland är delad, inte delegerad, har Ålands autonomi en stark ställning när det gäller vår behörighet. Eftersom vi givit bort delar av vår behörighet borde vi rimligen såsom nationalstater också ha möjlighet att delta där besluten fattas.
Inom EU tillämpas degressiv proportionalitet som innebär att stater med liten befolkning erhåller fler parlamentsplatser än vad som skulle vara berättigat utifrån folkmängden. Finland drar nytta av den principen och borde också därmed inse att samma princip ska tillämpas för Åland.
Vi kan hoppas att uttrycket droppen urholkar stenen till slut ska vara tillämpligt för kampen för den åländska parlamentsplatsen.
Ltl Harry Jansson
Tack, talman! Godmorgon kolleger, i likhet med vtm Thörnroos så vill även jag på centergruppens vägnar tacka för den samsyn vi haft i denna för Åland så oerhört centrala fråga.
Tack vare vtm Erikssons goda anförande, med alla sakliga argument varför detta initiativ till Finlands riksdag är berättigat, så kan jag gå direkt på några små tilläggsanmärkningar inför fortsättningen, utgående ifrån det perspektivet att det här är ett ansvar som Finland har iklätt sig i och med att man har gått med på att ta hand om Åland från och med juni 1921 i Genève.
Jag vill också passa på att tacka dels talmannen och dels lagtingsdirektören för att man har koordinerat och gjort mycket bra berednings- och förberedelsejobb som underlättar den kommande behandlingen i lag- och kulturutskottet. Tack till lagtingsdirektören särskilt för de detaljarbeten som har krävts.
Vad vi har skapat, bästa vänner, är ju en beviskedja som jag har valt att kalla det. En kedja som visar att Finland, genom åratal av behandling av åländskt krav på en parlamentsplats, gång på gång har konstaterat att det åländska kravet är berättigat i ljuset av Ålands internationella särställning och den konstitutionella status vi åtnjuter.
Det är inte fel på själva beviskedjan, det är inte fel på den juridiska argumentationen och det är inte fel på hur övriga EU-länder som har haft eller har minoritetsfrågor att hantera där det har behövts medverkan till att ge sina minoriteter/autonomier tillgång till EU-parlamentet.
Centern har hela tiden ansett att avsaknaden av egen EU-plats är den felande länken i Ålands autonomisystem idag. Det är bara att konstatera att EU, som vi alla vet efter vår hantering av olika EU-direktiv och allting annat, är en otrolig viktig del i vårt parlaments arbete och därmed i hela självstyrelsesystemet. EU-arbetet belastar också landskapsregeringen, både politiker och tjänstemän, på ett emellanåt alltför tufft sätt fortfarande trots att den första chockvågen, av 80 000 EU-text som skulle implementeras med start 1 januari 1995, är över.
Men ändå, den felande länken förstärks till följd av nya möjligheter till sanktioner av ekonomisk karaktär som EU-kommissionen nu har rätt att påföra sina medlemsländer och i Ålands fall även självstyrelsen, dvs. en direkt kostnad i de fall vi inte hänger med i implementeringen av EU-direktiven.
Här kommer vi sannerligen in i ett slutskede av den här kampen och det är ett oerhört viktigt argument, dvs. för att Åland ska kunna bevaka och hinna bereda så måste vi på tidigast möjligaste sätt få ta del av det som sker inom unionen.
Därmed, bästa vänner, är en egen EU-plats en förutsättning för att hela självstyrelsesystemet för åländsk del ska fungera.
Från finländsk sida känner vi väl till - ska vi kalla dem - de politiska invändningarna mot att ”lilla Åland” ska få en egen plats. I texten i initiativet så kan man se de goda motargument som vi från åländsk sida har anfört under årens lopp.
Men, kommer det att räcka att vi har en god beviskedja? Vi har både den moraliska och den juridiska rätten på vår sida. Kommer det att räcka i ett läge där vårt initiativ kommer till ett politiskt landskap i Helsingfors som i värsta fall kommer att präglas av ett totalt politiskt kaos? Kommer man ens att ha tid att faktiskt läsa igenom vårt initiativ när det kommer till kritan? Man är tvungen formellt, naturligtvis, att skicka det vidare. Men frågan är om den politiska sidan av det finska politiska systemet kommer att orka bry sig om Åland i det här fallet.
Är det som så att man då tackar nej till Åland även den här gången så är det ju ett gigantiskt löftesbrott i ljuset av alla de utfästelser som man har gjort under årens lopp. Man kan väl rangordna dem på något vis.
Det är klart att när Finlands riksdag redan 1994 konstaterade att regeringen Aho anser att man bör verka för en 17:e plats för Åland, Finland hade då 16 platser, och man hade också en uttrycklig utfästelse från regeringen Vanhanen om att Åland skall ha en extra egen plats, så då är frågan hur Finland kommer att leva upp till sina förpliktelser i behandlingen av Åland.
Kolleger, talman, för första och sista gången, vågar jag lova, så har Finland möjlighet faktiskt att ge Åland denna EU-plats. Det är första gången därför att nu kan man inte längre se att det här har något med finska partiintressen, särintressen att göra. Det är frågan om ett extra mandat för Finland. Vi inkräktar inte på någon annans intressen.
Det här är sista chansen. Det här är, som också framgår av initiativet, en unik möjlighet att ordna den här frågan utan att det leder till alltför många komplikationer.
Ungefär 25 år efter det åländska politiska systemet inte mäktade med att stå emot kravet från Helsingfors, dvs. vi fick ett påbud att vi aldrig får en EU-plats, så nu drygt 25 år senare så är det dags för sanningens ögonblick. Tack, talman.
Ltl Roger Eriksson, replik
Talman! Tack för ett bra anförande ltl Harry Jansson. Jag håller med i allt vad han har sagt.
Han pekade på en intressant detalj som jag själv har funderat på, bristande inflytande. Om jag personligen talar klarspråk så om vi får den här platsen så mister vi problemet vi haft med finska sidan att vi ska vara med i beredningssessionerna där de har behövt översätta allting till svenska, som de uttrycker det. Får vi platsen så har de inte det problemet, så ser jag det i alla fall. Tack för att Jansson tog upp detta.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack ltl Roger Eriksson. Det är ju den typen av argument som vi sedan också ska lyfta i riksdagens kommande arbete. Parallellt med vårt initiativ kommer vi också att ha riksdagsledamot Mats Löfströms motsvarande och där finns möjligheter att peka på de praktiska möjligheterna och lite ytterligare förtydliga de problem som Åland har i den löpande processen, dvs. att Finland inte klarar av att sköta om Åland inom ramen för EU-spåret. Där finns det ju en komplikation som vi måste återkomma till ifall inte det här kommer att gå i mål heller den här gången.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tage Silander
Tack, fru talman! Det här är en mycket bra framställning som har producerats. Argumenten talar sitt tydliga språk. Det är ingen överraskning för någon av oss. Vi tycker samfällt, skulle jag tro, att det är rimligt att om man blir av med makt - och man vill kalla det så - möjligheter att vara med och påverka, så bör man kompenseras på ett lämpligt sätt och den här parlamentsplatsen har vi pratat om hur länge som helst.
Det som är intressant nu är ju om finska politiker - i likhet med vad ltl Harry Jansson var rädd för - väljer att titta bort, koncentrera sig på sina egna stora frågor i så hög grad att man lite nonchalant gör vad man tycker att man måste göra med den här framställningen och inte ägnar den mera intresse, den risken finns.
Under åren har det getts en hel del löften av olika slag; i olika tal och i olika skrifter, och det är naturligtvis bra om de kan användas till vår fördel. Men är man riktigt ärlig i den här frågan så skulle det inte behövas ett enda positivt ord under resan för i den här situationen - om man är progressiv, klart tänkande och en framåt politiker i den finska riksdagen - så skulle man tycka att det är självklart att den åländska självstyrelsen också måste få vara med och ha sin egen plats i parlamentet.
Man kan ju, om man får den här platsen, tänka sig - mycket självklart det också - att vi kommer att ha mycket intimt samarbete med de övriga parlamentsledamöterna från Finland, och att det inte alls blir något problem utan det kan t.o.m. stärka Finland, Finlands roll och Finlands ansvar hur man nationellt ser på Finland som ansvarstagande när det gäller att ta hand om minoriteter.
För moderat samling på Åland så är det en självklarhet att det här ska ske. Vi understöder detta initiativ väldigt varmt. Vi önskar alla som kan påverka ärendet i positiv riktning lycka till! Tack.
Ltl Sara Kemetter
Fru talman! Bästa ledamöter, det är ett unikt tillfälle och kanske det sista tillfället vi har att lyfta den här frågan med Finland. Det gäller en omfördelning av platser, som nu sker i EU-parlamentet, till följd av Brexit som nu ger Finland den här unika möjligheten att infria de löften man tidigare har gett.
Socialdemokraterna stöder talmanskonferensens betänkande som nu lämnas hit till lagtinget och vill ännu lyfta fram det arbetet som vi tillsammans alla partier i tidigare regeringar historiskt har gjort.
Vi har lyft frågan till våra syster- och bröderpartier i Finland. Regeringar har talat med regeringar. Vi har lyft frågan i EU, vi har pratat med presidenten och vi har lyft frågan med Vanhanen och det finns andra politiker som kommer ihåg de gamla löftena. Det finns alltså inte ett ställe där vi inte tillsammans skulle ha lyft frågan.
Jag är så glad över den diskussionen som vi hittills har haft där vi visar ett starkt enigt parlament som kräver utfästelser från Finland.
Vi har ett rättmätigt krav på representation, det har mina tidigare kollegor i nämnden och även politiker som har lång erfarenhet kunnat lyfta i de här tidigare diskussionerna.
Vi lyfter fram att Åland faktiskt har naggats i kanten av EU:s legalitet i och med att vi har haft brist på inflytande. Det här blir tydligt och har varit tydligt i många debatter under den tid som jag har suttit här och ledamöter före mig. Vi upplever att vi inte kan påverka på det sätt som vi absolut borde påverka. Dessutom har det också blivit starkare och starkare en språkfråga ju mera Finland bara håller sig till ett språk och inte längre översätter lika snabbt.
Men som allt när det kommer till sin slutpunkt så är det en politisk fråga. Det finns inte juridiska hinder för att Åland skulle kunna vara en egen valkrets och därför borde man rimligtvis tillåta att vi skulle få den här Europaparlamentsplatsen. Det är så med politik och när man ska fördela makt så då måste man ha bra argument på sin sida.
Jag vill också tacka lagtingsdirektören för en väldigt fin skrivelse och även landskapsregeringen som har gjort ett oerhört gott arbete i sina texter före.
Det som jag tycker är ett av de tyngsta argumenten när man diskuterar politiskt, det är att lyfta fram degressiv proportionalitet, Finland måste börja se till detta. En liten befolkning kanske måste ha flera mandat i relation till sin befolkning än större länder.
Åland är en autonomi och vi har självstyrelse. Jag och partier har hela tiden fått höra ”ja men ni är bara 30 000 varför ska ni ha representation? ”Det tycker jag att är ett av de starkaste argumenten till att vi just skall ha representation.
Sedan är det en demokratifråga. Av demokratiska skäl så måste också Åland få ha inflytande.
Med detta så ställer jag mig bakom tidigare talare och önskar landskapsregeringen och lagtinget men också vår egen Mats Löfström lycka till i parlamentet i Helsingfors. Tack.
Ltl Axel Jonsson
Fru talman! Frågan om Europaparlamentsplatsen har ju diskuterats många år, så länge jag har suttit i det här parlamentet och långt före det. Det är bra att vi tycks vara hyfsat eniga om att skrida till handling i frågan. Vi från Ålands Framtid tycker att det här är precis rätt väg att gå framåt.
Men jag tror att vi också behöver ta till ytterligare kompletterande åtgärder om vi verkligen ska tro att vi har en rimlig chans att lyckas med det här projektet.
Vi föreslog i en debattartikel tidigare i vår att lagtinget skulle lämna ett sådant här initiativ igen parallellt med att riksdagsledamoten lämnar ett initiativ och nu verkar det gå precis på det sättet och det är förstås bra.
Samtidigt måste vi i denna sal ställa oss frågan om vi verkligen tror att Finland kommer att godkänna förslaget av ren välvilja mot Åland. Det finns inte mycket de senaste åren som tyder på att det är välvilja gentemot Åland som styr den finska politiken i dagens läge. Att tänka sig att Finland nu kommer till slutsatsen; ”visst värnar vi om vår autonomi och vill visa upp den för omvärlden”, så det känns en smula naivt att Finland enbart på den grunden skulle gå med på vårt förslag.
Detta är givetvis rätt och det är givetvis bra att vi önskar att Finland hade den politiken och den inställningen, men ska vi vara riktigt ärliga mot oss själva så känns det ganska svagt att hänga upp hela vår argumentation på den linjen.
Tvärtom, vi borde sätta hårt mot hårt i den mån vi kan och har möjlighet. Vi från Ålands Framtid har varit tydliga med att vi från lagtinget borde deklarera att vi godkänner inga flera EU-fördrag före frågan om vår rättmätiga representation är löst. Det borde vara en självklar princip från lagtingets sida. Ska vi vara med och utveckla EU då ska vi också ha inflytande i EU konsekvent.
Samtidigt är det positivt att självstyrelsepolitiska nämnden har gått in för att utvärdera EU-medlemskapets för- och nackdelar. Man borde också använda dem i argumentationen och säga att vi börjar nå smärtgränsen vad gäller vår medverkan i Europeiska unionen. Vi utreder ett utträde parallellt med att vi diskuterar den här frågan och vi förväntar oss att Finland lever upp till sitt åtagande att tillförsäkra ålänningarna representation. Gör man inte det så då diskuterar vi på allvar frågan om Ålands framtida ställning inom Europeiska unionen för att indikera och visa att vi menar allvar med frågan.
Samtidigt måste vi gå ut och agera internationellt. Det som vi har lärt oss genom åren i den här typen av frågor är att är det någonting som biter och får Finland att se att det finns problem och att vi menar allvar så är det när Ålandsfrågor väcks internationellt. Då uppstår ett intresse för Finland att lösa frågan så att det inte blir en konflikt man får på halsen och man skämmer ut sig internationellt. Redan att det aktualiseras utåt att Åland agerar får Helsingfors att vakna, det har vi erfarit under åren. Inte minst med tanke på att vi lever i tider av processer som pågår i Katalonien och i Skottland för några år sedan, så finns det en större varsamhet också från finsk sida att något ska uppmärksammas internationellt vad gäller den egna autonomin. Man vill göra allt för att visa att man är en stat som värnar om sin autonomi.
Tyvärr har man lärt sig vad gäller just den här frågan om en åländsk EU- parlamentsplats att även om vi i den här salen tidvis diskuterar att ta till andra åtgärder, som när vi hade Lissabonfördraget och andra föredrag på vårt bord, så slutar det alltid med att vi aldrig agerar från åländsk sida utan vi lägger de förslagen på is och så hoppas vi att Finland av välvilja ska ge en EU- parlamentsplats åt Åland. Det känns som att vi har provat den metoden ganska många gånger nu utan att nå resultat.
Jag menar att vi verkligen borde komplettera den här framställningen vi nu gör till Finlands riksdag med åtgärder internationellt. Självstyrelsepolitiska nämnden har tydligt uppmanat regeringen att i första hand ta kontakt med nordiska ministrar ministerkollegor och lyfta frågan i de sammanhangen, med de goda argument som har presenterats här i salen, och också hänvisa till de löften som Finland faktiskt mer eller mindre har gett om man ser till helhetsbilden att ålänningarna är värda att förtjäna en EU-parlamentsplats.
Sammanfattningsvis, vi från Ålands Framtids sida stöder initiativet. Det är bra att det samordnas med riksdagsledamotens initiativ och att de kommer samtidigt ungefär. Men vi tycker att vi gör oss själva en björntjänst om vi hoppas att Finland enbart med det initiativet nu kommer att lösa frågan. Vi måste också agera parallellt med den här processen för att sätta press på Finland, annars är det stor risk att vi står här igen här om ett tag och diskuterar samma fråga åter en gång och konstaterar att vi litade för mycket på den finska välviljan. Tack.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Tack ltl Axel Jonsson för ett bra anförande. Det visar lite de handlingsalternativ vi har ifall Finland skulle ge det här ultimata löftesbrottet en verklighet.
Jag tror att vi gemensamt får sätta oss ner och fundera. Varför vi måste avvakta vad gäller de åtgärder som ledamoten efterlyste beror på att vi också har en revision av självstyrelselagen i röret och det ihop med det politiska kaos som vi väl kan befara att uppstår i Helsingfors inom kort till följd av sotereformen. Men efter det ifall allting går fel så då finns det också orsak, som ledamoten sade, att vi gemensamt sätter oss ner och funderar vad alternativen är.
Jag har tänkt mig någon form av omvärldsanalys där EU-medlemskapet naturligtvis ska vara en del av den analysen.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag ser frågan på ett lite annat sätt. Jag tycker att man mycket väl kan koppla ihop också den här frågan med självstyrelselagsrevisionen. Vi ser en verklighet idag där vi har både hälso- och sjukvårdsreformen, valfrihetsreformen och vi har självstyrelselagsrevisionen som redan diskuteras i ett paket där de går in i varandra. Också den här frågan går egentligen in i självstyrelselagsdiskussionen med tanke på att det borde stadgas i självstyrelselagen att Åland har rätt till en EU-parlamentsplats.
Jag tror tvärtom, vi borde våga lyfta in den här frågan också i de förhandlingar som pågår mellan regeringarna om självstyrelselagsrevisionen för att visa att vi menar allvar också med den här frågan. Säger man från finsk sida då; ”det blir ingen självstyrelselagsrevision om ni håller på med det här sättet och kräver en EU-parlamentsplats”, då gör man ju de facto bort sig själv i och med att Finland har konstaterat att frågan är berättigad och det är ett berättigat krav från Åland.
Ltl Harry Jansson, replik
I sak har jag väl ingenting emot ledamotens argument, men parlamentsplatsen ska lösas här och nu. Med tanke på tidtabellen för det finska EU-valet nästa år så krävs det skyndsamma åtgärder för att ändra vallagen. Så vi har inget annat alternativ än att akutallisera kravet på vår egen EU-parlamentsplats i detta nu.
Som också framgår av texten i initiativet så vill vi helst ha in det i självstyrelselagen. Lyckas vi nu åstadkomma detta via den finska vallagen så naturligtvis för att trygga den så bör den åländska platsen skrivas in i självstyrelselagen.
Sedan får vi ta nästa skede, dvs. när vi ser resultat av bägge processer då får vi sätta oss ner gemensamt och se. Det svaret kommer väl ganska snart även på den frågan.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag menar att just med tanke på att det är bråttom med den här frågan så borde vi agera på alla möjliga sätt för att stöda det initiativ vi nu lämnar till Finlands riksdag.
Ser man från finsk sida att ålänningarna är beredda eller redan går ut och agerar internationellt så då skapar vi ju större incitament för att faktiskt få till en god behandling av förslaget. Annars är det lätt att Finland konstaterar att vi gör precis som vi har gjort förut, vi kastar förslaget i papperskorgen och då vet vi att ålänningarna sitter stilla i båten. Sänder vi den signalen så är det stor risk att vi står här om några månader igen och konstaterar att det blev ingen EU-parlamentsplats, inte heller denna gång.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Stephan Toivonen
Fru talman! Bästa ledamöter, då har vi ett annat viktigt och annorlunda ärende på vårt bord; talmanskonferensens framställning om en åländsk representation i Europaparlamentet.
Det gäller något så ovanligt som ett initiativ i enlighet med självstyrelselagens 22 § i ett ärende som hör till rikets lagstiftningsbehörighet.
Detta ärende innehåller många och också svåra frågor. Den centrala är naturligtvis Ålands möjlighet att kunna erhålla en egen representation i Europaparlamentet.
Denna fråga var ju aktuell redan vid Ålands anslutning till Europeiska unionen. Om jag minns rätt så var till och med medlemmar av detta parlament involverade i den processen. Motsvarande krav har ju framförts flera gånger senare, bland annat då det så kallade Lissabonfördraget behandlades i lagtinget.
Fru talman! Som en kuriositet så kan jag nämna att namnteckningarna till Lissabonfördraget faktiskt finns inristade i en granitsten på trottoaren utanför det berömda Jeronimusklostret i Belem utanför Lissabon som jag passerar varje gång jag cyklar till Lissabon. En av signaturerna tillhör Matti Vanhanens, som ju även vid ett flertal tillfällen har framfört Ålands konstitutionella rätt till en egen parlamentsplats.
Fru talman! Jag ska kanske inte gå längre in i diskussionen kring frågan om Åland kan få en egen parlamentsplats eftersom det har framgått att det är möjligt. Det är en kanske fråga om att vilja ge och att vilja ta emot. Det är även en fråga om inflytande.
Å ena sidan har Ålands inflytande eller kanske snarare insyn minskat bland annat på grund av språkproblem i Finland. Då kan en väg att ha insyn eller inflytande i processen redan i ett tidigare skede vara en egen parlamentsplats.
Men graden av inflytande kanske inte heller ska överdrivas. Vi som var med på studiebesöket till Bryssel häromåret kunde rent fysiskt se hur stort parlamentet är i Bryssel. En stol där lär ju inte ge ett rejält inflytande. Själv har jag ju erfarenhet av att ha en stol i ett parlament med 30 personer. Det inflytande är inte så stort alla gånger, om jag ska uttrycka mig diplomatiskt för en gångs skull. I Bryssel lär det knappast ens märkas om en stol gapar tom eller inte.
Men lite mer inflytande eller åtminstone insyn och delaktighet kan vara bättre än det vi har nu.
Fru talman! En nackdel med detta förslag är faktiskt att ålänningarna sedan inte kommer att kunna rösta på kandidater från andra regioner eller kanske partier som inte ens ställer upp på Åland. Jag har inte hunnit ta reda på hur stor del av de åländska rösterna som gått till icke-åländska kandidater under senaste EU-val, men själv har jag utnyttjat denna möjlighet.
Å andra sidan så har vi haft ett lågt valdeltagande i dessa EU-val, där nog en orsak rimligen kan vara att vi inte har känt oss säkra på att ens få in en stark kandidat, så förhoppningsvis skulle detta höja valdeltagandet och även intresset för EU-frågor som vi ju lätt kan notera att våra medier nog har en minst sagt bristande bevakning på.
Fru talman! En kärnfråga i frågan om representation i Europaparlamentet är nog även ålänningarnas tilltro och vilja att ens tillhöra EU. Vi är några som ännu minns allt som utlovades inför EU-valet i tiden, som till slut blev ganska jämnt. Inte allt har uppfyllts ännu, om man uttrycker sig försiktigt. Dessutom finns det även ett missnöje av hanteringen av många EU-frågor; alltifrån vårjakten, som engagerar speciellt ålänningar, men även exempelvis hela flyktingpolitiken och de medföljande problemen med den interna rörligheten inom hela EU.
EU är uppenbart splittrat mellan öst och väst, eller ska vi säga väst och öst och sydväst. Den Iberiska halvön förefaller ha liknande flyktingpolitik som de gamla öststaterna och de har en lång erfarenhet av en ockupation av morerna.
Hur EU hanterar de länder som är av annan åsikt är väl inte heller något som ökat intresset för ett fortsatt medlemskap i EU.
Fru talman! Brexit visade att det även finns en väg ut. Det tog inte så lång tid innan även begreppet Åxit fanns på sociala medier. Paradoxalt är det just Brexit som gav Åland denna unika möjlighet att få en plats och kanske den vägen ökar intresset och förståelsen för EU.
Men bästa kolleger, kanske vi från åländskt håll kunde framföra Åxit som ett alternativ eller som ett hot i detta skede ifall vi inte får denna EU-plats?
Vi från Åländsk Demokrati har en väldigt kluven syn på EU som institution. Det finns många som är kritiska av många olika orsaker, även om det även finns en förståelse och acceptans när det gäller vissa huvudmål som exempelvis när vi talar om EU som ett fredsprojekt.
Men när man sedan igen läser om att EUs budget ska bli större, trots att England är på väg ut, så blir man än en gång fundersam, väldigt fundersam. Var finns det berömda ”örat mot marken”?
Fru talman! Avsikten är att detta lagförslag ska träda ikraft så att det kan tillämpas från och med 2019 års val till Europaparlamentet. Även detta blir en liten utmaning på Åland. Då EU-valet är vart femte år så betyder det att vi vart 20:e år kommer att ha riksdagsval, EU-val med egna kandidater och sedan lagtings- och kommunalval, exempelvis hösten 2019. Kanske lagen borde träda ikraft något tidigare så att vi slipper den här kollisionen som kan vara besvärlig.
Men om lagen träder ikraft och om den träder ikraft från 2019 så tror jag personligen att Åländsk Demokrati har möjlighet och intresse att ställa upp. Kanske vi som är lite EU-tveksamma kunde ha ett visst valsamarbete? Då kunde vi se om Åland vill tillhöra väst eller öst och syd i den här frågan.
Vi är, som jag sade, tveksamma till både EU och EU-medlemskap, men så länge vi är medlemmar så ser vi fler fördelar med att ha en parlamentsplats än att inte ha en parlamentsplats så vi stöder det här förslaget. Tack för ordet, fru talman.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Bästa ltl Stephan Toivonen jag anade här i ert inlägg att ni har vissa dubier när det gäller nyttan av ett konkret åländskt eget EU-mandat.
Jag måste replikera att en EU-parlamentariker kan på inget vis jämföras med att vara ledamot i detta parlament där vi alla saknar resurser utöver vår egen personliga förmåga. Vi har fortfarande ett åländskt politiskt system som är lite stenåldersmässigt. Vi har inte det bistånd som man har i EU-parlamentet. I vissa fall har man där upp till sex personliga assistenter, ofta fyra huvudordinarie och två praktikanter och det är det som ger styrkan via utskotten och partigrupperna och man kan t.o.m. ge rapportörskap i för Åland viktiga frågor.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jovisst, jag är medveten om det när jag är sekreterare åt mig själv i det här parlamentet.
Det är också frågan om storleken och dessutom så har vi en liten, liten representation nu också. Men det är också ett väldigt, väldigt mycket större parlament i Bryssel så det ska inte överdrivas. Men som jag sade, det finns fördelar och det nämnde jag också. Jag tog upp båda sidorna.
Ltl Harry Jansson, replik
Jag vill inte, ltl Toivonen, att i den här debatten där vi alla enigt säger att det här behöver vi, det här måste Åland göra, att det samtidigt ska vara en randanmärkning från ledamotens sida att nyttan kanske inte är så optimal. Tvärtom! Kom ihåg att i och med detta har man inte bara som egen parlamentarisk representation rätt att vara med överallt utan även assistenterna. Visserligen har vår specialrådgivare i Bryssel också den bricka som gör att man har tillgång. Men man har möjligheter att sitta med runt bordet och framförallt delta i de avgörande politiska små diskussionerna som även i Bryssel i praktiken styr den politiska processen.
Rätt person gör skillnad på ett fantastiskt sätt för Åland. Tänk på personen Britt Lundberg! Det är inte Åland som är tillräckligt stort utan det var personen Britt Lundberg som gav ett presidentskap i Nordiska rådet.
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Jag vill betona att jag stöder det här förslaget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Talman! EU är splittrat i öst och i väst sade ltl Toivonen. Vill Åländsk Demokrati för egen del tillhöra öst eller väst? När man lyssnar på ltl Toivonen så får man en känsla av att man även i denna fråga vill tillhöra öst.
Ltl Toivonen sade också att vi kan hota med att gå ut ur EU. I förhållande till vem är det hotet riktat? Är det till våra egna medborgare eller hur är hotet riktat mot någon annan?
Till sist, hur ser Åländsk Demokrati på alternativet till ett åländskt EU-medlemskap, hur ska det se ut?
Ltl Stephan Toivonen, replik
Tack, fru talman! Det där var ju lätta frågor att svara på under en minut.
Den första, att vi även i den här frågan skulle hålla oss till öst, den är jag väldigt förvånade över. För det är väl enbart i den här frågan som vi troligen håller oss till öst. Vi på Åland ligger ju mellan öst på väst.
Sedan angående hotet, jag kanske nämnde det ordet men jag tror inte jag hade det med i mitt manus. Det är kanske snarare ett argument i förhandlingen i diskussionerna med möjligheten att få platsen. Man kan säga att får vi inte den här platsen som vi har rätt till – vilket jag också lite mellan raderna hörde i en replik här – så då kan vi framföra alternativet för oss som ju kort och koncist också är ett oerhört komplicerat alternativ. Men det finns ju områden, som bekant, som är utanför helt och hållet och som fungerar väldigt bra också.
Ltl Johan Ehn, replik
Talman! Jag tycker mig gång efter annan se att Åländsk Demokrati har en inriktning i sin politik som ligger nära östligt sätt att se på politik, men det är min syn på saken.
Att framföra hot, oberoende om det står i ens manus eller om det ploppar upp i framförandet så tror jag det är viktigt att man kan underbygga hur man tänker. Hur tänkte sig ltl Toivonen och Åländsk Demokrati att man skulle använda ett icke-medlemskap i EU för Åland som ett hot i det här sammanhanget? Det skulle vara intressant att höra. Det finns ju en minut ytterligare att utveckla just den biten.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Lantrådet Katrin Sjögren
Talman! Självstyrelsen ger oss tillit och sammanhang att forma våra egna liv och forma våra egna öden. Känslan av egen makt och sammanhang ger både kraft och mod. Ingen kan ju självstyrelsen så bra som ålänningarna själva.
Ett litet stickspår och sidospår kring den förra replikväxlingen om vad en enda ledamot i Europaparlamentet kan uppnå och göra så vill jag påminna om Ålands riksdagsledamot, en ledamot i finska riksdagen som kan göra väldigt mycket för Åland och som har stor betydelse. Det är också något av ett åländskt paradnummer att utnyttja och få väldigt mycket ut av små resurser. Vi har en specialmedarbetare i den ständiga representationen i Bryssel, men vi har också knutit kontakter till flera europaparlamentariker som har åländska medarbetare. Vi behöver inte skämmas för våra arbetsmetoder.
Vi argumenterar, motiverar och står upp får vår sak. Att ge Åland dess rättmätiga plats skulle vara en fjäder i hatten för ett Finland som just har firat 100 år som nation. Jag anser att det skulle vara positivt för landet Finland som helhet. Jag är helt säker på att det skulle väcka stort genklang och bryta mycket av de negativa och dåliga nyheterna som präglar EU just nu. Vi har diskussioner i Ungen, Polen och Katalonien och en kaosartad regeringsbildning i Italien.
Jag delar också den uppfattningen som flera lagtingsledamöter har gett uttryck för att det är ett hårt klimat i Helsingfors just nu. Det känns besvärligt. Jag kan inte heller låta bli att fundera över hur det skulle ha sett ut om vi befunnit oss i samma eufori som i början av 90-talet när Berlinmuren föll, tidsandan var en helt annan och i princip allt var möjligt.
När det gäller självstyrelselagsrevisionen så är det ett gemensamt arbete för Finland och Åland. Till saken hör att också staten Finland har ett behov av en mer flexibel självstyrelselag, vilket inte minst de senaste åren visat och det reformarbete som pågår på rikssidan just nu.
Slutligen, fru talman, vill jag tacka lagtinget och riksdagsledamoten. Nu gör vi allt vi kan och använder alla våra kanaler! Tack.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, talman! Jag vill passa på här nu, i och med att jag inte nämnde det i centerns gruppanförande, att också rikta ett tack till landskapsregeringen för hanteringen av den här parlamentsfrågan genom åren. Även om vi då, som vtm Thörnros sade, är oense i inrikespolitiska frågor här på Åland men när det gäller hanteringen av EU-parlamentsplatsen så har nog landskapsregeringen agerat föredömlig på alla sätt, både lantrådet och kansliministern.
Landskapsregeringen har gjort sitt jobb. Nu återstår den slutliga politiska processen där vi bara kan önska oss alla lycka till. Tack lantrådet!
Lantrådet Katrin Sjögren, replik
Tack för det, ltl Harry Jansson! Jo, om man drar åt samma håll så kan man förhoppningsvis komma långt. Vi får önska oss alla lycka till!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Remiss efter bordläggning
4 Medborgarinitiativ – En hållbar skärgårdstrafik
Medborgarinitiativ MI 1/2017-2018
Ärendet avförs från dagens plenum.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls den 8 juni 2018 klockan 09.30. Plenum är avslutat.