PLENUM den 7 april 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Anders Englund, ltl Roger Jansson och ltl Veronica Thörnroos).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anders Englund för tiden 7-8.4, orsak: deltagande i Svenskas lantbruksproducenternas styrelsemöte, ltl Roger Jansson likaså för tiden 7-8.4, orsak: annat förtroendeuppdrag, deltagande i turismutvecklingsutredning och ltl Veronica Thörnroos för tiden 7.4, orsak: annat uppdrag i anslutning till lagtingsarbetet, deltagande i HELCOMs BSAPs implementeringsmöte i Helsingfors. Beviljas.

 

Meddelas att landskapsregeringens meddelande nr 2/2007-2008 om energiarbetet på Åland 2008-20 upptas till behandling vid lagtingets plenum den 9.4. Antecknas.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 1:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2007-2008 om stöd till näringslivet. (FR 12/2007-2008).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning om en modernisering av lagstiftningen om stöd till näringslivet. Utskottet föreslår att framställningen tas. De enda ändringar utskottet har gjort är av språklig eller teknisk karaktär. Lagstiftningen går ut på att man moderniserar på så vis att man har haft nio olika grunder för stöd medan man nu samlar upp allting i en lagstiftning. Det tycker utskottet är bra; också de hörande, organisationer och enskilda från näringslivet anser att det blir på ett bra sätt när grunderna finns i lag, politiken bestäms i stödprinciper och i lagtingets budgetbeslut.

 

Två saker kom upp i remissen; det ena handlade om näringsstödskommissionen, som i framställningen föreslås dras in. Näringsutskottet tycker att det är bra eftersom det gör arbetet mindre byråkratiskt och kommissionen har ändå inte kunnat gå utanför de politiska målsättningar som har fastställts i stödprocenten. Däremot menar utskottet att det är viktigt, när man reviderar stödprinciper och andra dokument, att man har en dialog med näringslivet och dess organisationer före man antar revideringarna.

 

Den andra frågan som kom upp i samband med remissen var en uppfattning här i salen att man inte skulle tillämpa garantier och räntestöd utan bara direkta stöd. Det är felaktigt. Det är så att grunderna bestäms i lagen och sedan är det upp till landskapsregeringen i vilka former man utformar stöden. Däremot kan nämnas att vissa av EU:s direktiv när det gäller t.ex. garantier är mycket komplicerade för att kunna räkna ut vad garantin är värd så att man skall kunna se att den trillar inom ramen för de notifieringar som finns, men det är upp till landskapsregeringen att bestämma i vilken form man använder stöden. Grunderna finns i lagen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2007-2008 om anpassning av landskapslagstiftningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. (FR 17/2007-2008).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Jörgen Strand:

Herr talman!

Här har näringsutskottet behandlat den anpassning av landskapslagstiftningen som gäller kommunalbeskattningen med anledning av det nya sjöfartsstödet. Permanentningen av sjöfartsstödet är någonting som vi har varit politiskt överens om här i salen och jag tror att utskottet kunde ha tagit det här i stort sett med korta formuläret om vi bara hade beaktat de politiska målsättningarna.

 

Det fanns dock en sak som dök upp under behandlingen i utskottet och det var ikraftträdandet. I landskapsregeringens framställning framhålls det att detta inte har trätt i kraft och man var lite osäker på datumet och att egentligen borde vår lagstiftning träda i kraft samtidigt som den finska. I utskottsbehandlingen har det framkommit att den finska lagstiftningen trädde i kraft den 1 mars och då har utskottet tittat på om vi kunde få vår lagstiftning att träda i kraft retroaktivt samtidigt som den finska, men eftersom det handlar om att rent tekniskt ta bort en förmån, dvs. att slippa betala kommunalskatt, kan man inte göra det retroaktivt. Utskottet valde då att ta en diskussion med landskapsregeringen och dess beredning samt också med näringen. Vi har rett ut det på så vis att det inte får konsekvenser fast vår lagstiftning träder i kraft senare i riket utan det finns praktiska lösningar som utskottet har förankrat tillsammans med landskapsregeringen och dess beredning.

 

Med dessa kort ord föreslår näringsutskottet att lagstiftningen antas ograverad.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras, fortsatt behandling ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål om språkpolitik. (S 1/2007-2008-s).

 

Diskussionen fortsätter. Kvar på talarlistan finns ltl Veronica Thörnroos, vtm Gun-Mari Lindholm, ltl Johan Ehn och landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Debatten i detta intressanta ärende fortsätter. Debatten förs med anledning av ett spörsmål som flera av oss här i salen har skrivit under, men det fanns också en vilja från landskapsregeringen att lyfta en debatt i språkfrågan till en diskussion här i salen, en debatt utan anknytning till särskilt ärende, som det heter enligt lagtingsordningen. Det initiativet kom efter det att spörsmålet hade lämnats in.

 

Man kan åtminstone säga att det är ett jättestort intresse för den här frågan. Det har också kommit fram att man har olika sätt att se på språkfrågan och det är väldigt intressant att ta del av de olika partiernas, också olika åsikter inom partierna, syn på språkfrågan.

 

Det som jag tycker att skulle ha varit väldigt intressant att ta del av är vad och på vilket sätt landskapsregeringen skulle ha lyft den här frågan. Landskapsregeringen hade ett intresse av det och på vilket sätt skulle man ha fört upp frågan? Vad hade den diskussionen tagit avstamp i? Det fick vi inte reda på eftersom spörsmålet redan var på gång. Jag sade att det var inlämnat, det var inte inlämnat, men det var färdigt skrivet och initiativ var taget och det visste säkert regeringspartierna om och därför kom initiativet!

 

Hur som helst, vi har fått ett svar från landskapsregeringen där man väljer att lyfta olika frågor. Vi vet också att regeringspartierna, liberalerna och centern, precis som alla andra partier i salen deltog den i parlamentariska arbetsgruppen som arbetade fram ett språkpolitiska program och där fanns ingen meningsskillnad mellan partierna, förutom socialdemokraterna som hade en reservation, så till den delen var också liberaler och center överens. Jag kommer att komma till det lite senare, som jag nu kan uppfatta det i alla fall, att man inte har en gemensam och entydig linje mellan nuvarande regeringspartier och inte heller inom partierna. Jag hade gärna sett att lantrådet skulle ha fört fram de intentioner som hon själv har, de prioriteringar som hon själv har vad gäller denna för Åland så viktiga fråga, vad landskapsregeringen har diskuterat internt, inom grupperna, mellan grupperna och haft politiska intentioner; det har inte kommit fram. Det man i stället kommer undan med är att man tillsätter ett språkråd med olika tjänstemän, tjänstemän som t.ex. representerar handelskammaren och staten. Det är en bra sammansättning på språkrådet, men det är trots allt tjänstemän som till många delar också är väldigt beroende av att man står i goda papper till landskapsregeringen. Därför tycker jag att det skulle ha varit väldigt intressant, och det hade jag förväntat mig, även om jag såg att det inte fanns med i det skriftliga svaret som kom från landskapsregeringen, att höra vad lantrådet själv hade för politiska intentioner, och det fick vi alltså inte veta.

 

ÅHS nämns, och jag håller fullständigt med att det är bra att vi har fått avtal också med de finska sjukhus dit vi remitterar patienter, vi har inte haft avtal tidigare. Är det så att man inte klarar av att erbjuda service på svenska – det har man inte kunnat förut – är det fråga om ett avtalsbrott och man kan s.a.s. hantera det på ett annat sätt än vad man har gjort hittills. Då har man sagt att det här har inte varit bra, man har naturligtvis hänvisat till självstyrelselagen, men nu är det ytterligare ett steg i rätt riktning.

 

En sak som jag är lite fundersam över är när man talar om utökade kontakter och strategier. Landskapsregeringen säger till allra sist i svaret på spörsmålet: ”Landskapsregeringen avser genomföra en undersökning bland unga studerande i Sverige för att ta reda på vilka behov de har vid en återflytt till landskapet.” Är det då i språkligt avseende man avser och tänkt sig att behoven på något vis skall verfieras? Jag skulle verkligen vilja veta vad man har tänkt sig med detta? I min värld åtminstone tänker jag när jag läser detta, att, jaha, eftersom vi har fått reda på genom ÅSUB-statistiken att både näringslivet och också det offentliga Åland kräver mera kunskaper i finska betyder det att ungdomarna har noterat det här, man för fram de åsikter, så vad gör man då för att vidta åtgärder för dessa behov? Betyder det att vi skall ha finska kurser när de flyttar hem eller vad har man tänkt sig? Det där skulle jag gärna vilja veta och det hoppas jag att lantrådet kan svara på.

 

Gruppen studerande utanför Åland och speciellt i Sverige – vi vet att det är många av de åländska ungdomarna som studerar i Sverige – har vi diskuterat mycket här, hur man bemöts och hur man kommer att klara sig på det alltmer finska krävande Åland. Jag tror och jag hoppas att det här kommer att ändra när ungdomarna har flyttat tillbaka till Åland, de har själva sina nätverk som de har bildat på sina studieplatser och de kommer att använda sig ännu mera av dem, men det är bara det att de måste få in en fot först före de kan börja verka och använda sina nätverk. Det är det som är problematiken och det är det som är svårigheten att få in en fot och att börja verka för att sedan kanske kunna ändra på den språkbalans som håller på att rubbas.

 

Det har också talats om, som är lite tabubelagt, att man inte får tala om det som näringslivet kräver: alltmera kunskaper i finska, vi skall inte lägga oss i det här, vi skall inte blanda oss i det. Jag tycker att den debatten är lite feg. Det är vi som är företrädare för landskapet på politisk nivå. Nog måste väl vi våga säga vart vi vill att samhället skall leda. Vi har ett instrument i vår hand. Nu är det liberaler och center som har det instrumentet, bidragsinstrumentet, i sin hand. Därvidlag har man också ett viktigt instrument vad gäller själva språket på Åland, både näringsrätten, hembygdsrätten och jordförvärvsrätten har tillkommit just som ett språkskydd. Det är det som det ytterst är och det skall vi hävda i alla lägen. Jag tycker inte att det är fel när man ger bidrag till näringslivet att man också har det som ett kriterium och har den här diskussionen. Det är i alla fall vi som sätter ramarna. Uppföljningen, som jag också har tagit upp flera gånger och som jag brukar få på pälsen från en viss region på Åland när jag säger att man kan t.ex. gå på en restaurang i östra skärgården och där förstår man inte överhuvudtaget när man pratar svenska, är en väldigt viktig sak när man från regeringens sida när man ger näringsrätt, när man ger bidrag, att man faktiskt följer upp att det efterlevs. Inte är det någon idé att man ger näringsrätt och sedan när man kommer ut i skärgården måste t.o.m. alkoholinspektören ha tolk med sig för att de som sköter om restaurangen inte förstår när man pratar svenska. Det är vi som skall se till att det här efterlevs.

 

Jag tycker att det var väldigt intressant och det blottar väl just den spretighet som finns inom landskapsregeringen, det är kanske därför det inte kommer så mycket politiska uttalanden därifrån, nämligen i ett initialt skede i debatten  sade ltl Danne Sundman att självstyrelsen har misslyckats, man har inte uppnått sina syften med självstyrelsen eftersom vi måste ha den här debatten gång på gång om svenska språkets ställning på Åland och lantrådet ville inte hålla med, hon ansåg att man inte hade misslyckats med självstyrelsen, trots att vi får denna rapport från ÅSUB som ger vid handen att finska kunskaper krävs ännu mer i dag än vad det någonsin har gjorts tidigare. På det svarar lantrådet, att självstyrelsen har inte misslyckats; däremot håller ltl Gun Carlson med. ltl Gun Carlson säger också att detta är ett misslyckande, hon håller med ltl Danne Sundman. Ltl Åke Mattsson har lösningen på den här problematiken, och det är väldigt intressant när han säger, att har vi det här problemet måste vi naturligtvis göra någonting åt det. Och åtgärden är den att vi lär oss mera finska i skolorna. Därför tycker jag att det skulle vara bra här i spörsmålsdebatten och inför framtiden att vi skulle kunna få ett enhälligt och ett entydigt svar från landskapsregeringen var man står i denna för Åland så viktiga fråga. Det har vi inte fått. Det spretar åt alla håll och kanter. I den här frågan vill jag säga, att egentligen borde inte någon av oss spreta åt något annat håll. Den här frågan är den som vi verkligen borde vara överens om för det är därför vi sitter här; om vi inte hade självstyrelsen och språket som det ursprungliga så fanns det ingen orsak för oss att sitta här.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Eftersom allt protokollförs vill jag att rätt skall vara rätt. När ÅSUB-undersökningen hade kommit tyckte vi i vår grupp att det här var en så viktig fråga och som oppositionen säkert också är så intresserad av vi tyckte att vi borde komma med ett meddelande. Så blev det också. När det sedan fanns både ett meddelande och ett spörsmål togs det upp i talmanskonferensen och då föreslog jag faktiskt själv att vi tar spörsmålet. Så har det alltså gått till. Vi kände inte till spörsmålet när vi bestämde oss för ett meddelande.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Det är bra att saker och ting blir rättade ifall det är någonting som sägs fel. Däremot tycker jag att det skulle vara väldigt intressant att veta vad ltl Torbjörn Eliasson tycker i själva sakfrågan. Om man är beredd att komma med ett meddelande måste man ha funderat, man måste också ha kommit på åtgärdsprogram och man har säkert många politiska intentioner. Några politiska intentioner har jag inte hört, så varsågod och presentera dem!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag hör faktiskt till dem som tycker att det är viktigt att vi har företag på Åland som kan expandera i arbetstillfällen åt så många som möjligt, samtidigt som de kan ge avkastning åt sina ägare. Är det så att man behöver ha anställda som kan finska för att nå framgång i företaget ser inte jag det som något större problem, då skall man naturligtvis få ha det och det är ingenting som vi skall stoppa här. Jag tror inte att något företag på Åland arbetar för att vi skall bli förfinskade. Jag är inte vettskrämd för att vi skall bli förfinskade om 50 eller ens om 100 år, utan jag tror på ålänningarna och jag tror på att vi som bor här kommer att hålla landskapet svenskt. Vi kan vara trygga även om vi lär våra ungdomar finska och vi kan finska. Det är inget problem,  utan det viktigaste är att vi har en försörjning och att vi har livskraftiga företag.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det finns anledning att bli vettskrämd när man hör sådana här inlägg från företrädare för Ålands folk. Jag tycker i stället att vi skall försöka komma så långt att vi kan knäcka koden så att vi hittar ett gemensamt språk, på vilket de flesta av ålänningarna är väldigt bra och den största delen av världens befolkning klarar sig bra, nämligen engelskan. Det finns ingenstans sagt i självstyrelselagen att vi är skyddade mot engelska, tvärtom, det är skyddet mot finskan för svenskan som är inskrivet i självstyrelselagen. Det var ett löfte för att Finland skulle få oss och att vi inte skulle höra till Sverige längre. Knäck koden och lär de åländska ungdomarna ännu bättre engelska, de är bra på det redan i dag, men de kan bli ännu bättre! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Nu är det kanske så att landet i öst hellre pratar finska; för att man skall ha bästa möjliga förutsättningar att samarbeta med åländska företag är det viktigt att vi har folk här som kan finska. På samma gång, och det har jag sagt gång på gång, skall vi jobba på alla fronter, det här är en väldigt liten del i det här sammanhanget, vi kan också göra så att vi river ner så mycket gränser som möjligt och att vi skall kunna samarbeta med Sverige, ha lättare att importera därifrån osv. Man skall naturligtvis gå vidare på den fronten, men för den skull skall vi inte s.a.s. strypa företag med tillväxt bara för att de vill ha finska talande arbetskraft i sitt företag; då skall de inte få bidrag och då skall de överhuvudtaget inte hjälpas fram, det verkar väldigt konstig! Det viktigaste är väl ändå att vi har en livskraftig företagsverksamhet här på Åland, tycker jag.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Valfriheten i fråga om språk, både i Finland och på Åland, gör i dag att man väljer bort det andra språket, alltså finska respektive svenska. Jag tycker att det är att undervärdera de finska talande när man säger att de inte skulle kunna lära sig engelska, som jag uppfattade att ltl Åke Mattsson sade.  (Från salen, ltl Åke Mattsson: det har jag inte sagt!) Man kan inte på Åland i dag som svenskspråkig lära sig så bra finska att det skulle duga, det är de många som kan vittna om. Däremot finns det många stora företag redan i dag på Åland som har knäckt koden – man använder varken svenska eller finska, utan man använder engelska, tydligen framgångsrikt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

Regeringspartierna tycker att språkfrågan är synnerligen viktig och den är alldeles för viktig för att man skall hålla på och söka splittring och försöka splittra. Vtm Gun-Mari Lindholm pratar om att det finns en spretighet i diskussionen, men det är precis tvärtom, vtm Gun-Mari Lindholm! Vi har alltså ett enigt svar från landskapsregeringen som bygger på en bred överenskommelse som gjordes i det förra lagtinget, där alltså många partier ställde sig bakom en gemensam åtgärdsplan. Språkfrågan är så viktig att man måste försöka samla en så bred enighet som möjligt kring de åtgärder som man avser att genomföra. Eftersom det finns en alldeles klart uttalad strategi är det också självklart att den här landskapsregeringen fortsätter att jobba i den riktningen.

 

Den andra frågan som vtm Gun-Mari Lindholm tog upp var om språkrådet och jag blev inte riktigt på det klara med vad hon avsåg. Å ena sidan var det bra med språkrådet, det var en bra sammansättning, men å andra sidan var det inte bra för det var fel personer som ändå var rätt! Det blev en något förvirrad beskrivning och vtm Gun-Mari Lindholm säger vidare att ”Landskapsregeringen kommer undan med att ha tillsatt ett språkråd”. Ett språkråd som får uppdraget att verkligen följa utvecklingen och rent konkret också komma med åtgärdsförslag. Detta är en beställning som gjordes av det förra lagtinget och det lagtinget slog också fast att språkrådet skall vara ett sakkunnigorgan: bygga på olika sakkunskaper med representanter för olika organisationer, för näringslivet, för utbildningssektorn osv. Så har också landskapsregeringen gjort vi tillsatte språkrådet och formade reglementet för språkrådet: vi tog fasta på den breda politiska beställningen.

 

För det tredje ser vtm Gun-Mari Lindholm spöken när det handlar om undersökningen bland unga studerande i Sverige, att här skulle dölja sig några konstigheter. Det är helt enkelt så att i utredningar behövs ytterligare att man tar reda på hur de unga studerandena i Sverige upplever sina situation och vilka eventuella problem som de möter när de riktar in sig på att söka sig tillbaka till det åländska samhället. Vi vill alltså ha mera fakta för att se med vilka åtgärder man kan möta de problemen. Det är helt enkelt faktainsamling. Det är så att man behöver ha mera kunskap också om den här frågan.

 

 TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är som lantrådet säger att i denna sal finns det olika åsikter, men trots allt är det som så att det har levererats en mycket förnämlig utredning från Ålands statistik- och utredningsbyrå. Med tanke på den diskussion som fördes senaste vecka måste man ställa sig frågan är det så att landskapsregeringen ifrågasätter ÅSUB-utredningens innehåll? Tror ni inte på vad som står i utredningen?  Man kan undra varför man i svaret har förbigått den helt och hållet, det är som om man skulle ha blundat för att det har kommit nya fakta på bordet.

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Den utredningen ingår i ett större paket, i ett större sammanhang, där det är flera utredningar som skall göras, där det kommer att presenteras ytterligare en utredning inom kort. Det kommer att sättas igång ytterligare en utredning på hösten. Allt det här är sammantaget i ett paket och till det skall läggas alla de andra åtgärdsförslagen som landskapsregeringen har redovisat. Det här är alltså en del i sammanhanget. Vi har inte alls kringgått utredningen. Språkrådet kommer också här att få en viktig roll att följa upp och analysera och komma med konkreta förslag samt följa upp nya utredningar.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för det svaret! Då utgår jag från att vi i höst kommer att få föra en ny språkpolitisk debatt och jag vill återkomma till den fråga jag ställde för en vecka sedan: Är lantrådet beredd att analysera självstyrelselagens innehåll i ljuset av behovet av att stärka svenska språkets ställning på Åland eller säger lantrådet nej till en översyn av självstyrelsesystemet, utgående från de språkpolitiska aspekterna?

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Till skillnad från ltl Harry Jansson ingår jag i ett parti som fortsättningsvis vill utveckla självstyrelsen och det betyder givetvis att man hela tiden tittar på de ramar vi har i självstyrelsesystemet. Också när vi ser att här finns behov för attt kunna gör bättre saker för ålänningarna, för att trygga ålänningarnas livssituation har vi beredskap att diskutera överföring av behörigheter, självklart! Det ingår i de partiers resonemang som pratar om en utveckling av självstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Språkfrågorna är någonting som engagerar lagtinget - med rätta. Under föregående period var jag tillsammans med dåvarande regering med om att lämna ett meddelande till lagtinget för diskussion här bland oss och där vi var ense om ett antal olika punkter som skulle göras. De punkterna återupprepas nu också i det svar som finns i spörsmålet. För egen del var jag också beredd att ge landskapsregeringen tid på sig att genomföra punkterna innan jag skulle vara beredd att ta upp den här diskussionen på nytt i den här salen till en mera övergripande diskussion. Men eftersom regeringspartierna själva, av någon anledning som jag inte vet varför, valde att begära en debatt utan anknytning till särskilt ärende i just språkfrågor, kände jag mig också tvungen att i det läget ge landskapsregeringen en möjlighet att då också beskriva vad som är gjort hittills vad gäller de här frågorna. Det skulle vara väldigt konstigt om vi skulle ha haft en debatt utan anknytning till ärende i en fråga där vi just från lagtingets sida hade gett ganska direktiv om hur fortsättningen skulle bli. Därav mitt namn på det spörsmål som nu ligger.

 

Jag tycker sedan att debatten har varit bra i lagtinget; den visar på att det finns olika syn på även de språkliga frågorna och jag vill sälla mig till dem som säger att det skulle vara konstigt om vi inte hade en viss nyans i också de här frågorna. Det är en av orsakerna till att vi också har en partibildning på Åland. Jag tycker att det är helt naturligt och åsikterna skall nötas gentemot varandra. Men det som jag ser som det bekymmersamma här är att vi inte s.a.s. kommer vidare utan debatten stampar på stället, vi kommer inte steget vidare i hur vi skall komma till lösning. I grunden tycker jag att spörsmålet är helt korrekt besvarat, jag har inga större invändningar mot hur spörsmålet är besvarat, just utgående från min grundinställning. Lägligt kommer dock samtidigt att man i tidningarna får läsa om hur man i praktiken går tillväga när man skall börja jobba med också språkliga frågor eller sådana frågor som att är viktiga vad gäller språkfrågan på Åland.

 

Det har diskuterats här att det är viktigt att vi använder den lagstiftning som vi har för att på ett rimligt sätt använda självstyrelsen och för att vi skall få en självstyrelse som fungerar. Vi tar över olika lagstiftningsområden utgående från att vi tror att vi kan sköta dem bättre och ofta på ett sådant sätt som bättre passar det åländska samhället. Här ser jag för mig att språket kan vara en sådan viktig sak. Vi pratar också om att vi skall använda den lagstiftning vi har på det här sättet, det är alltså inte bara fråga om att utvidga självstyrelsen, utan att också använda oss av den vi har. Vi skall skapa förutsättningar och med förutsättningar menar jag att vi skall skapa ett sådant samhälle som är öppet åt alla håll och kanter; vill ett företag jobba västerut, skall det jobba västerut, vill det jobba österut, skall det jobba österut, vill det jobba söderut, skall det jobba söderut osv. Vi skapar dock inte de grundläggande förutsättningarna alla gånger utan vi har ett system här på Åland, och med att vi också är bundna till finsk lagstiftning, som gör att det går lättare att handla åt ett visst håll. Det tror jag att vi kan lösa genom att utnyttja den lagstiftningsbehörighet vi har på ett korrekt sätt och att utvidga den, såsom vi har varit inne på här i flera diskussioner tidigare.

 

Den 24 september 2007 fattade lagtinget ett enhälligt beslut om att ändra plan- och bygglagen, en diskussion som hade varit på gång väldigt, väldigt länge och som hade väntats av många. I plan- och bygglagens förändring fanns just en språkfråga som hade diskuterats väldigt mycket. Man skulle gå över till användande av svenska byggbestämmelser och den vägen skapa bättre förutsättningar för att kunna bedriva handel såväl öster- som västerut inom branschen. Vi var eniga. Det fanns inledningsvis en del farhågor som luftades under både remissdebatten och också i behandlingen i utskott. Men läser man den debatt som fanns kring social- och miljöutskottets betänkande så var vi eniga om att nu skall vi gå vidare och förverkliga intentionen i den förra landskapsregeringens förslag, dvs. att införa svenska byggbestämmelser. Döm om min förvåning när jag fredagen 28 mars slår upp Ålandstidningen och får läsa att kansliminister Roger Eriksson säger så här: ”Har vi svenska regler blir det svårt med rättspraxis. Vi kan inte ta in utländska regler i vårt rättssystem.” Är det här ett citat som stämmer har vi ett rätt stort problem, skulle jag vilja säga med det beslut som lagtinget fattade. Okej, jag är medveten om att rent formellt sett står det att vi skall skapa en egen byggbestämmelse, den åländska byggbestämmelsesamlingen. Men när jag läser citatet rakt av betyder det i princip att, nej, vi kan inte införa svenska byggbestämmelser. Jag är medveten om att det här handlar om att under behandlingen av energicertifieringen så kom ett HD-utlåtande som sade att vi på vissa områden, framför allt vad gäller olika standarder, inte har lagstiftningsbehörighet. Det ligger säkert till grund också för varför man uttalar sig på det här sättet. Men om det är så att landskapsregeringen faktiskt menar allvar med det som landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson säger är jag synnerligen oroad för hur vi då skall kunna komma vidare med det som står i övrigt här att vi skall främja utökade kontakter och vi skall också, som lantrådet Eriksson var inne på i sitt anförande senaste gång, se till att utnyttja den lagstiftningsbehörighet vi har på bästa möjliga sätt som skall gynna och skapa förutsättningar för olika branscher att arbeta också på andra språk än det som våra nuvarande byggbestämmelser långt bygger på.

 

Kontentan av det hela är är den att för att vi skall komma vidare krävs att vi ständigt och jämt analyserar, precis som landskapsregeringen också skriver i sitt spörsmålssvar, men det viktiga är faktiskt att vi också använder oss av de möjligheter vi har skapat och börjar man backa i sådana här väsentliga frågor där vi faktiskt har haft enighet blir jag orolig för hur fortsättningen kommer att se ut.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill ge mitt stöd till ltl Johan Ehn när han talar om den byggnadslag som vi tog här för mindre än ett år sedan och där vi öppnade upp för möjligheterna att införa svenska byggbestämmelser. Många trodde här i salen när själva lagen togs att det var klappat och klart med att införa svenska byggbestämmelser. I likhet med ltl Johan Ehn tror jag att det var många till som nästan satte kaffet i vrångstrupen när man läste i tidningen att det här inte tänker göras. Man hänvisar till att man inte har några rättsfall att jämföra detta med. Saken är den att då får man själv börja med något rättsfall som senare blir praxis.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var en viktig aspekt som lyftes fram lite längre fram i anförandet, att vi har inte tagit svenska byggbestämmelserna i lagtinget, utan vi har lämnat en öppning för det. Det var korrekt som ltl Johan Ehn senare framhöll i sitt anförande. Vi skall komma ihåg att det är ingen utländsk lagstiftning för Boverkets bestämmelser är överhuvudtaget ingen lagstiftning utan endast ett regelverk som kanske kan lyftas in i vår lagstiftning. I social- och miljöutskottet såg vi ett annat problem och det är att i Finland med finsk lagstiftning är RT-korten förknippade med lagstiftning, det härleds hela vägen upp i lag, vilket inte är fallet med Boverkets bestämmelser. Jag tror att det är fullt möjligt fortsättningsvis att införa det här på Åland. Det är inte en utländsk lagstiftning s.a.s., men man bör titta på det och man bör gå försiktigt fram. Jag tror att det åländska samhället är betjänt av att vi har en lagstiftning som håller och fungerar, att man inte rusar på.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att höra att ltl Åke Mattsson fortsättningsvis håller fast vid det beslut som lagtinget tog. Man skapade förutsättningarna; i betänkandet står dessutom att man omfattar dåvarande regerings målsättning att kunna införa de svenska byggbestämmelserna som grund i det praktiska arbetet. Det handlar framför allt om att få handledning i hur man skall kunna gå vidare. Det är egentligen förtydligande av lagtexter osv. som finns i dessa bestämmelser. Därför blir jag lite fundersam när man säger: ”Vi kan inte ta in utländska regler i vårt rättssystem.” Det var precis det som den föregående regeringen under ledning av dåvarande minister Britt Lundberg kunde konstatera att man hade analyserat det i den regeringen och kommit fram till att det var möjligt. Man hade varit på besök till Svenska Boverket och man hade resonerat inom den egna förvaltningen och kommit fram till att det var möjligt. Nu säger nuvarande ansvarig minister att så inte är fallet.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vill fortsätta där jag slutade, att jag tycker att det viktigaste är att vi har en fungerande lagstiftning, att vi har ett HD-beslut som har kommit efter detta där man konstaterar att det inte är bara att ta lagstiftning rakt av och köra över den finska. Det verkar nu som om man inte skulle bry sig om det och bara rusar på utan att beakta HD:s beslut t.ex. Det beskedet som getts från ministern till näringslivet är att det här är ingenting som vi kastar ut hur som helst utan vi kommer att gå igenom och vi skall titta att det verkligen fungerar innan vi släpper iväg det. Är inte ändå det viktigaste att vi har tydliga, fungerande lagar i stället för att rusa iväg och ta någonting som inte fungerar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag låter den som lyssnar till debatten avgöra vem det är som rusar iväg när man säger, att vi kan inte ta in utländska regler i vårt rättssystem! Vem rusar då iväg och drar slutsatser?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Gunnar Jansson:

Värderade talman!

Man brukar säga att i en upplyst debatt grälar man inte om fakta. Därför är det bra att kollegan Torbjörn Eliasson också lade till rätta hur den här saken egentligen startade. Vi fick alla del av ÅSUB-rapporten och spontant, mer eller mindre oberoende av varandra i den liberala lagtingsgruppen och i centerns lagtingsgrupp, uppkom tanken att nu skall vi göra någonting. Så gör  man när man griper tag i det som rör sig i samhället, och det är ju vår roll att göra det.

Vid en ytlig blick i det regelverk som styr lagtingets verksamhet fann vi att det här var en variant, dvs. att etablera en debatt utan anknytning till särskilt ärende därför att lagtingsordningen, som jag nämnde, styr lagtingets verksamhet. I vårt samhälle har vi hur mycket ärenden som helst, men med särskilt ärende avses naturligtvis ärende på lagtingets agenda. Men jag tror inte att vi behöver gräla om vad som är vad här utan vägen framåt är som jag ser det viktigare.

Vad gäller tillämpning av utländska regler i rättssystemet borde man egentligen skilja på två skilda saker. Hela harmonieringen av rättssystemet, t.o.m. på global nivå, bygger på att man använder varandras regler. Så har man gjort i Nordiska rådet åtminstone sedan 1955, i Europarådet sedan 1949 och i EU sedan 1957. Det handlar alltså inte alls om varifrån rättsreglerna kommer, vilket ursprung de har, utan det handlar om exterritorialitetsprincipen i folkrätten – det där var lite krångligt uttryckt. Men det betyder att nationsgränserna är fortfarande s.a.s. gränser för enheter inom folkrätten och därför krävs det särskilda arrangemang för att adoptera regler av varandra. Jag tror nog att kollegan Johan Ehn antagligen avsåg detta, även om formuleringen både här i debatten och i tidningsreferatet var onödigt tillspetsad. Det handlar precis om vad man menar med tillämpning.

 

Värderade talman, till ämnet!

Språk har två funktioner. För det första att fungera som ett kommunikationsmedel i umgänget mellan människor och för det andra att visa identitet. Man brukar ibland tillägga en tredje funktion, nämligen det är ett medel att drömma, tänka dikta etc., men i allmänhet är den verksamheten en kommunikativ verksamhet, det är bara det att man pratar med sig själv. De två funktionerna räcker alltså väl till: språket är ett kommunikationsmedel och språket har till uppgift att visa identitet, i vissa fall bevara identitet. Som jag ser det tangerar spörsmålet bägge dessa funktioner; kommunikation enligt spörsmålet förekommer på andra språk än svenska inom det åländska privata såväl som det offentliga livet, det kan vi vara överens om, och åländska ungdomar har problem med att få jobb på Åland därför att de inte har den kunskap i finska språket som främst näringslivet behöver och näringslivet därför importerar arbetskraft utifrån. Detta uppfattas som ett problem. Låt mig konstatera: det privata näringslivet styrs av marknadskrafterna, marknaden använder marknadens språk. Dessutom, den offentliga makten utövas under lagarna. Denna skillnad är i det här sammanhanget viktig att komma ihåg. Det privata näringslivets logik följer marknadsekonomins regler, medan igen den offentliga makten måste utgå från folket och utövas under lagarna. Detta är den oerhört viktiga skillnaden i hela vårt samhällssystem och betyder för det första att värnet om och bevarandet av svenska språket på Åland vilar på det offentliga Åland, dvs. på landskapet och på kommunerna och för det andra att det ankommer varken på Ålands lagting eller någon annan lagstiftande församling att bestämma om det språkliga umgänget inom den privata sektorn och mellan enskilda människor, allra minst att lagstifta om språkets identitetsbevarande funktion, för dess bärare. Den enda berörningspunkt med språkets identitetsbevarande funktion fanns tidigare i befolkningsregistersystemet där envar på individuell nivå uppgav sitt modersmål eller lät bli att göra det, nämligen det är väldigt viktigt att komma ihåg också att personregistrering på etnisk grund är förbjuden. Man uppger någon etnisk tillhörighet om man vill eller så låter man bli det. Den friheten har alla individer i alla system och det måste vi ha därför att vi skall inte ens försöka påverka varandra på de områden som man inte själv kan ändra. Det är bara föränderliga storheter man kan påverka, om man egentligen överhuvudtaget har rätt att påverka.

 

Vilka möjligheter ger då lagstiftningen inom det offentliga Åland? Alla internationella jämförelser pekar på huvudsakliga två områden: den offentliga förvaltningen och undervisningen, och de har berörts i debatten mycket väl. Därför vill jag med talmannens tillstånd citera det förslag till kapitel 2 i en konstitution för Åland som finns i skissform och som har, vågar jag påstå, den för ämnet träffande rubriken ”Skyddet för svenska språket”. Där föreslår jag i 14 § följande:

 

”Ämbetsspråket

Ämbetsspråket i lagtinget samt i landskapsförvaltningen och i kommunförvaltningen är svenska. Svenska språket skall användas i tjänsten i intern och extern muntlig och skriftlig kommunikation och i elektronisk kommunikation. Kommunikation med internationella institutioner får även ske på utländska språk.

 

15 § Undervisningsspråk

Landskapslag enligt 40 § självstyrelselagen skall antas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.”

 

Det är uttryckligen för att ge svenska språkets ställning i det offentliga utbildningssystemet på Åland en konstitutionell grund, ett förhållande som hittills har saknats i självstyrelsens historia och som man kan anföra högst väsentliga synpunkter på.

 

Den normgivning som då skulle gälla offentlig förvaltning och undervisning bör följas upp. Därför föreslår jag i 16 §, som heter Övervakning av språkskyddet, följande:

 

”Ifall en kommunal myndighet får veta att språkstadgandena i 6 kap. självstyrelselagen inte respekterats skall kommunstyrelsen underlätta landskapsregeringen om detta. Om landskapsregeringen eller myndighet under den gjort samma iakttagelse skall landskapsregeringen underrätta statsrådets kansli och landshövdingen om iakttagelsen och samtidigt föreslå vilka åtgärder som skall vidtas. Landskapsregeringen skall årligen lämna meddelande till lagtinget om de åtgärder som vidtagits med stöd av föreskrifterna i denna paragraf.”

 

Så till sist portalparagrafen 17 som heter Förstärkt språkskydd, där det kort konstateras:

”Föreskrifter om förstärkt språkskydd utfärdas i landskapslag.

 

Här finner jag då åsnebryggan till min tredje iakttagelse i detta sammanhang, språkrådet. Jag omfattar naturligtvis regeringens beskrivning av det hela och ser en framtid där regeringen utarbetar förslag till landskapslag om språkrådet. Min uppfattning är, som jag hoppas har framgått av det föregående, att all offentlig makt utgår från folket och den skall utövas under lagarna. Språkskyddet för Åland är i högsta grad en fråga för lagstiftning och därför, som man har lagstiftat om jämställdhetsarbetet och olika aktiviteter inom offentlig maktutövning, vore det i högsta grad, som jag ser det, påkallat att gå inför också en landskapslagstiftning om språkrådet för att markera ärendets vikt och betydelse, för att trygga stabiliteten och uthålligheten och vid behov också ge området ett budgetmoment i budgeten.

 

Debatten kommer att fortsätta och jag hoppas för min del i förbindelse åtminstone med två ärenden: för det första en konstitution för Åland och för det andra landskapslagstiftning om språkrådet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Vtm Gunnar Jansson säger i sitt anförande att vi skall inte ha någonting med marknadsekonomin att göra, den är helt fri från vår butik s.a.s. Då måste man fråga sig: Vem är det som sätter marknadsekonomins ramar? Vem är det som skapar den plattform och det regelverk som kringgärdar företagen? Till stor del är det vi här i Ålands lagting förutom näringsrätten, som är ett grundläggande krav på åländska företag, som också sätter andra villkor och skapar framför allt den miljö och de hinder som åländska företag har i dag att vända sig västerut genom att agera eller inte agera, vilket oftare är fallet; då begränsas deras frihet, marknadsekonomin begränsas i för stor omfattning enligt mitt sätt att se. Man skall inte förklara bort att vi inte har ett ansvar för hur näringslivet kan utvecklas. Man fråntar näringslivet många möjligheter som skulle göra att de i större utsträckning kunde fungera på svenska språket.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Jag nämnde att den här frågan sköts i förvaltningen. Åland har enligt grunderna för hela självstyrelsesystemet lagstiftnings- och förvaltningsrätt över bl.a. rösträtt, jordförvärv, näringsutövning och de frågorna sköts i förvaltningen, precis som anslutningsprotokollet till EU föreskriver. Här ser jag ingen motsättning. Jag tror att olikheten i uppfattning baserar sig på i vilket perspektiv man ser frågan. Jag kan inte som lagstiftare se det i ett individuellt företagsperspektiv, jag måste se det enligt den samhällsstruktur som styr vårt samhälle.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Just det! Den struktur som styr vårt samhälle och också styr våra företag i stor utsträckning är just den struktur som vi förfogar över här som lagstiftare. Vi kan ändra lagarna och regelverken; då sker förvaltningen på ett annat sätt. Visst har vi att göra med det. Det skulle vara intressant att veta hur vtm Gunnar Jansson ser på den utvecklingen där vi högst troligen kommer att mer eller mindre tvingas till att utöka självstyrelsens behörighet för att kunna garantera en svenskspråkig omgivning för våra företag så att de kan fungera på svenska språket och verka i större utsträckning på den svenska marknaden, men framför allt också internt att ha och driva ett företag i dag; på grund av att man är knuten till Finland på så många områden måste man internt i företagen behärska finska för att överhuvudtaget kunna ta reda på vilka regelverk som gäller, följa med kompetensutveckling osv.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Den här linjedragningen gjordes både 1921, 1951 och senast 1995 vid anslutningen till EU. Det handlar om denna alltid sensitiva, känsliga och ofta komplicerade balans mellan friheter och begränsningar i friheterna. EU bygger, som vi vet, på de fyra friheterna, men på grund av Ålands speciella samhällsstruktur innehåller senaste anslutningen till EU dessa begränsningar i friheterna.

Den här balansgången är det vi som skall staka ut och det är också vi som har ansvar för att så sker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag skulle vilja ha ett förtydligande av vtm Gunnar Jansson när han säger angående det förslag, som vtm Gunnar Jansson tillsammans med en grupp före detta kanslichefer har utarbetat som någon form av början till en åländsk konstitution, att man skulle tillåta utländska språk. Vidare undrar jag om vtm Gunnar Jansson håller med om att självstyrelsen föreskriver rätten angående svenska språket eftersom den tillkom som ett substitut för återförening med Sverige och därmed även indirekt som ett skydd mot finskan.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Jobbet med förslag till konstitution har utförts på det sätt som kollegan Gun-Mari Lindholm nämnde. Jag tror att jag kan besvara frågorna i repliken med att läsa högt ur förslagets 2 §:

”Syftet med självstyrelsen.  Självstyrelsen skall säkerställa och garantera Ålands befolkning bevarandet av sitt svenska språk, kultur och lokala traditioner. Befolkningen ordnar sin tillvaro efter egen önskan och så fritt som det är möjligt för ett landskap som inte utgör en egen stat.”

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vet inte om det var ett förtydligande! Jag kan återupprepa den första delen av min fråga repliken och det gällde förslaget till Ålands konstitution där man skulle tillåta utländska språk och då är min fråga: Vilka språk är det i så fall?

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Det finns ett land i världen där svenska är officiellt språk och det landet är inte Sverige utan det är Finland. Enligt grundlagen i Finland finns det två officiella språk: svenska och finska. Texten i detta förslag säger att med utländska organisationer får myndighetspersoner på Åland inom landskap och kommun umgås uttryckligen på utländska språk, och med utländska språk avses inte finska eller svenska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var på många sätt ett klargörande inlägg som vtm Gunnar Jansson kom med, speciellt hans strukturella och rättsliga grund för resonemanget. Jag tycker att jag vill ge mitt stöd till hans krav på att språkrådet skall få en landskapslag, att verksamheten skall ”utövas under lagarna”, som vtm Gunnar Jansson tycker om att säga! Detta av många olika skäl, men jag tycker att det skall vara så och det står också i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande att man skall överväga det. Men det som vtm Gunnar Jansson pratar om är väl ändå inte riktigt samma som landskapets språkpolitik, utan det är ett begrepp som kan gå långt utöver det som nämndes här med hänvisning till konstitutionen.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Om jag förstod detta riktigt, kan jag uppfatta det på det sättet att man i en konstitution för Åland inte borde tala om utländska språk. Om jag uppfattade det rätt skulle jag förklara det på följande sätt. Redan självstyrelselagen såsom den nu är skriven tillåter att åländska myndigheter umgås med internationella organisationer på deras språk, som normalt är franska och engelska. Det är det som förlaget till konstitution avser svara mot.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag menar att ett land eller en region kan bedriva en språkpolitik som kan vara hur utvidgad som helst, blott den inte står i konflikt med de formella regler som gäller för området i landet i fråga om språkanvändningen.

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Förvisso inom den offentliga maktutövningen ja. Inom den privata är det ännu friare, där gäller inga begränsningar överhuvudtaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

De tidigare replikskiftena har delvis gett mig svar på min fråga så jag väljer att till vtm Gunnar Jansson rikta ett tack för att han arbetar för en åländsk konstitution. Vi ser med förväntan fram mot den slutliga presentationen. I och med att vtm Gunnar Jansson har en central ställning vad gäller de konstitutionella frågorna skulle jag vilja ställa frågan som så till vicetalmannen: Delar ni landshövdingens åsikt om att de språkliga förhållandena på Åland kan leda till att hela Ålandslösningen kan komma i gungning, i ett skede där Finland inte klarar av att säkerställa svenskspråkig service för ålänningarna? Är det en uppfattning som ni delar?

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Värderade talman!

Om landshövdingens åsikt är rätt återgiven har jag inte några spontana problem med att dela den!

 

TALMANNEN: Innan replikskiftet går vidare vill jag att ledamöterna helst håller sig till anförandet!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

En konstitution berör sannerligen Ålands statsrättsliga ställning. Det är därför jag hade modet att ställa den frågan. Jag vill ytterligare tacka vicetalmannen för svaret.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Ännu en språkdebatt  tänker säkert många väljare. Ännu en debatt med överdrifter, svepande generaliseringar, tveksamma historieskrivningar och bristande faktaunderlag inser de flesta ganska snart  efter att ha följt några anföranden och replikskiften om Ålands enspråkighet.

 

Debatten problematiseras av politiker som påtagit sig ett tolkningsföreträde utgående från härkomst och bristande språkkunskaper , särskilt i finska. Denna rätt kan ingen klandra men det är värt att konstatera att dessa åsikter inte äger större legitimitet än andra åsikter om Ålands enspråkighet.

Alla har samma demokratiska rätt att definiera Ålands enspråkighet . Det finns inte några förstfödslorätter i denna fråga. Ålands självstyrelse är en internationell fråga för vilken många har ett ansvar.

 

Vad handlar dagens debatt om? Rent formellt handlar spörsmålet om behovet av kunskaper i finska inom företag, organisationer och offentlig förvaltning. Själva debatten har tagit sats i ÅSUBs utredning ”Det finska språkets ställning inom det åländska arbetslivet” och åländska studerandes möjligheter att söka jobb på Åland , dvs om man inte kan ”göra sig förstådd i tal och skrift på finska” samt inflyttade finlandssvenskars tvåspråkighet.

 

Och var står vi nu?

 

ÅSUBs utredning visar att det åländska näringslivet behöver personer som kan göra sig förstådda på finska i tal och skrift. Är det någonting nytt?  Är det näringslivets interna angelägenhet vem de anställer och på vilka grunder ? Svaren är genomgående att näringslivet handlar sjävständigt utgående från marknadens behov. Det betyder dock i många fall att ålänningar som inte läst finska i skolan och som valt att utbilda sig i Sverige inte kan konkurrera om just de jobb som kräver nöjaktiga kunskaper i finska. Är det de studerandes ansvar eller samhällets ansvar att se till att de åländska studerandena kan konkurrera om de jobb som fordrar finska? I allmänhet är det den studerandes ansvar att välja utbildning och meritera sig för de jobb man önskar få.

 

Vad ska vi göra om målet är som ledamot  Anders Eriksson formulerar det: ”alla får en plats på den åländska arbetsmarknaden utan att kunna finska”. Ja,  ska man tro det som sagts hittills i debatten så behöver varken näringslivet eller de studerande göra någonting , dvs. de två parterna fråntas allt ansvar och istället skall vi utöka självstyrelsens behörighet och bli mindre beroende av statstillhörigheten. Då uppstår frågan tänk om de åländska företagen fortsätter och rekrytera personer som klarar finska i tal och skrift efter att behörigheten utökats. I en marknadsekonomi väljer företagen fritt med vem de gör affärer. Ja då finns det tydligen inget annat att göra än att förklara Åland självständigt. Men tänk om de åländska förtagarna också då fortsätter med att rekrytera folk som klarar av finska i tal och skrift! Eftersom vi är överens om att företagens handlingsfrihet inte kan begränsas i detta avseende  återstår bara ett; återförening med Sverige. Men då visar det sig att företagen i Sverige gärna anställer personer som klarar av finska i tal och skrift.  (Från salen: precis!)

Herr talman

Problemet är inte statstillhörigheten. Problemet, om det nu är ett problem, är att de åländska företagarna och Åland är en del av det öppna Europa som tillåter fri rörlighet för medborgare, företagare, kapital och tjänster. Åland kan inte och skall inte bygga murar åt något håll.  Språkfrågan måste bedömas i en annan kontext än statstillhörigheten. Geopolitiskt ligger Åland bra till vilket märks i en ekonomiskt mycket fördelaktig utveckling. Under tiden 1970 till 2004 ökade antalet arbetsplatser inom den åländska ekonomin  med hela 30 procent. Den expanderande arbetsmarknaden medförde en stor efterfrågan på arbetskraft. Det växande arbetskraftsbehovet har inte kunnat tillgodoses genom naturlig befolkningsökning och ökade sysselsättningsgrader hos den egna åländska befolkningen. Saken har heller inte underlättats av att omkring 10 procent av de åländska ungdomskullarna (20 -24 år) årligen flyttar till Sverige för vidare studier och/eller arbete. Här säger man ofta 70 procent, men det man då menar är 70 procent av dem som slutar i Ålands lyceum. Även om många av dessa återflyttar efter genomförda studier så blir ändå en rätt stor del av dem kvar i studielandet under större delen av sitt yrkesverksamma liv.

 

Med andra ord, bästa kolleger, Ålands välstånd är och har länge varit beroende av inflyttade som sörjer för att vårt ekonomiska välstånd fortsätter att växa. Under åren 1990 till 2005 – under 15 år - flyttade nästan 10 000 personer till Åland, en bruttoinflyttning som motsvarar hela 40 procent av befolkningen år 1990, när ålänningarna var 25.000. Nettoinflyttningen, alltså inflyttning minus utflyttning var naturligtvis betydligt lägre 1500 personer men innebär att flyttningsnettot stod för nästan 70 procent av den totala befolkningsökningen  under dessa år, alltså från 25000 till 27000.

Under dessa år har inflyttningen från Finland varit störts, hela 46 procent. De inflyttade kommer från hela Finland med en tydlig koncentration till sydvästra Finland och regioner där landets svenskspråkiga minoritet är bosatt. Personer i yrkesverksam ålder dominerar, 20-49 år, kvinnorna är fler än männen, antagligen just med tanke på behovet av vård. År 2003 inträffade en intressant ändring. Från det året framåt är inflyttningen större från Sverige än Finland. Samma år fördubblades inflyttningen från länder utanför Norden. Majoriteten av de som flyttar till Åland klarar med andra ord inte av finska vare sig i tal eller skrift.

 

Tack vare denna inflyttade arbetskraft  har tillväxten och den ekonomiska utvecklingen varit mycket positiv. Vad gör vi då för att dessa inflyttade skall känna sig välkomna och uppskattade? Inte tillräckligt, vill jag påstå. Många inflyttade har svårt att bli en del av det åländska samhället  och den högljudda debatten om förfinskning och finlandssvenskfiering underlättar inte för inflyttade att känna sig välkomna och respekterade. Den mångåriga skräckpropagandan om förfinskning av Åland har nu övergått i en förföljelse av finlandssvenskar som karaktäriseras som bekväma, hukare, brister i sje-ljudet och illojala konkurrenter om jobb inom det åländska näringslivet. Ledamot Danne Sundmans påstående om finlandssvenskarna är något socialdemokraterna fördömer och tar avstånd från. Hans påståenden om finlandssvenskarnas tvåspråkighet saknar faktisk grund. I efterhand har ltl Sundman försökt ta tillbaka sina påståenden men han har inte förmått presterat några fakta. Ledamoten Sundman sade, ordagrant citerat : ”de flesta av dem (alltså finlandssvenskarna) är också fullständigt tvåspråkiga ….” och det är ett övertramp i debatten. Detta saknar både faktagrund och har kränkt många finlandssvenskar. Också många ålänningar reagerar starkt negativt på påstående av detta slag som ytterst syftar på att misskrediterade en stor grupp människor som inte har gjort något fel utan råkar ha endast samma etniska bakgrund. Finlandssvenskarnas och ålänningarnas kunskaper i finska finns dokumenterade. Institutionen för finlandssvensk samhällsforskning  har gjort följande mätning under åren 2002-2007.

 

                                            Infödda ålänningar                      inflyttade                       Svenskfinland

Goda kunskaper      5 %                                         22%                      46%

Nöjaktiga kunskaper                      28%                                       46%                      38%

Dåliga/inga kunskaper                      67%                                       32%                      16%

 

Dessa uppgifter är inte särdeles oväntade. De visar att de finlandssvenskar som flyttar till Åland kan sämre finska än finlandssvenskar i allmänhet i Finland. Hela 32 procent säger sig ha dåliga eller inga kunskaper alls i finska mot 16 procent i Svenskfinland i övrigt. Samtidigt kan de inflyttade finlandssvenskarna bättre finska än infödda ålänningar. Men endast 22 procent säger sig ha goda kunskaper i finska. Hade man frågat dem om de anser sig fullständigt tvåspråkiga hade andelen säkert varit ännu lägre. Detta som en randanmärkning om att de inflyttade finlandssvenskarna är fullständigt tvåspråkiga. Det som ytterligare är värt att notera är att en tredjedel av de infödda ålänningarna säger sig ha goda eller nöjaktiga kunskaper i finska. Det är en förhållandevis stor andel och tyder på att många infödda ålänningar har både vilja och förmåga att lära sig finska. Varför framgår inte av undersökningen men det skulle inte förvåna om det var för att öka sin eller företagets konkurrenskraft.

 

Herr talman!

Landskapet Åland ligger där det ligger mellan två ekonomiskt starka regioner. Jag för min del tror att de flesta på Åland skattar sig lyckliga över just detta. Vår ekonomi blomstrar och levnadsstandarden är hög. För att behålla och fortsätta den goda utvecklingen krävs det att arbetskraft flyttar in till landskapet. Det behövs ännu mera folk när pensionsavgångarna sätter in med kraft. Bland dessa finns många som valt Åland av månghanda skäl. Det är inte vår uppgift som folkvalda att bedöma vilka grupper som skall vara välkomna och vilka som är mindre välkomna. För att Åland skall fortsätta att blomstra fordras öppenhet, tolerans och respekt för alla inflyttade oberoende av deras språkliga och kulturella bakgrund. Åland skall förbli ett enspråkigt landskap med myndigheter och institutioner som fungerar på svenska,  men befolkningen kommer att i allt högre grad tala många språk. Den stora utmaningen är att ge alla inflyttade möjlighet att läsa sig svenska samtidigt som de ges rätt att bevara sitt eget språk och sin kultur. Det är det som kallas integration i motsats till assimilation. I sitt handlingsprogram säger regeringen att det är positivt och en fördel för Åland att många väljer Åland som sin boningsort. Jag hade därför väntat mig att lantrådet skulle ha stått upp för de inflyttades rätt att bli respekterade och avvisat de attacker som vi fått höra särskilt mot finlandssvenskarna under den här debatten. Man undrar vilka grupper som skall bli nästa måltavla. Likaså efterlyser jag ett modigare ledarskap i språk- och integrationspolitiken. Uppdraget är inte enbart att uppfylla lagtingets betänkande om det språkpolitiska programmet utan uppdraget är att på ett övergripande plan försvara demokratiska och mänskliga rättigheter. Utan de inflyttade hade Åland inte klarat sig. Ekonomisk stagnation och tillbakagång samt avfolkning är motbilden till den verklighet vi idag kan glädjas över. En verklighet som alla inflyttade bidragit till tillsammans med infödda ålänningar. För oss parlamentariker är det viktigt att arbeta och ta ansvar för att ett alltmera mångkulturellt Åland skapas där alla har sin plats och alla kan känna sig stolta och glada över att ingå i samhällsgemenskapen.

 

Herr talman!

Jag vill här avisera ett klämförslag som lyder så här: ”Att landskapsregeringen tillsammans med näringslivet bedriver en arbetsmarknadspolitik som är öppen, tolerant och respekterar de inflyttades språkliga och kulturella bakgrund och som tillvaratar de inflyttades kompetens och resurser.”

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Största delen av ltl Barbro Sundbacks anförande kan man inte kommentera på en minut när hon kommer till slutsatsen att de s.k. institutionellt drivna språkkraven, som de kallas i ÅSUB:s rapport, inte existerar och de problem som finns har ingenting med statstillhörigheten att göra, så det lämnar jag därhän. Men när det gäller det röda partiet och den röda tidningens klappjakt på mig och granskande av de fakta jag har fört fram har man ännu inte lyckats slå omkull den bild som jag  målar upp, utan tvärtom får jag stöd här av ltl Barbro Sundback när det gäller procenterna om vem som är tvåspråkig och inte. Det är möjligt att jag formulerar mig lite tillspetsat när jag säger ”fullständigt tvåspråkiga”. Frågar du en finlandssvensk vad det är så kanske våra definitioner är olika. Hur som helst, man är tydligen chockad över att jag vill försöka ta de inflyttade och deras situation i försvar och då måste man på något vis misskreditera mig. Det gör ltl Barbro Sundback och det får jag också återkomma till i ett anförande.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Den språkdebatt vi hade här i lagtinget för en vecka sedan beskrevs i en ledare i fredagens Tidningen Åland lite som gammal skåpmat. Ltl Johan Ehn sade att debatten stampade på stället, och det kanske det kan ligga  mycket i. Vi får se om jag lyckas stampa så att vi kommer vidare! I ledaren stod det så här: ”Var och en säger vad som förväntas och det mesta är alltså  som förr. Samtidigt knackar en ny verklighet på lagtingets dörr i form av forskningsrapport från ÅSUB. Svart på vitt står där att strukturella faktorer som handelsområde, regelverk och juridik gör att det blir allt svårare att klara sig på svenska i det åländska arbetslivet.” – det som Ålands Framtid har sagt hela tiden ända sedan vi bildades: det är statstillhörigheten som förfinskar oss, inte om ett fåtal finskspråkiga flyttar in till Åland, de skall känna sig välkomna, med tanke på det tidigare anförandet.

 

Det står också så här i ledaren: ”Det efterlystes också flera utredningar kring själva utredningen. Statistikerna vid ÅSUB anses av allt att döma ha kommit fram till ’fel’ fakta. Förhoppningen verkar vara att skall bli ’rätt’ om saken utreds ett varv till. Om inte annat kan ytterligare en utredning i varje fall begrava den heta språkpotatisen på obestämd tid.”

 

Tidningen Ålands värderade chefredaktör Niklas Lampi kan förstås inte ge mig eller Ålands Framtid kredit för det, men det var precis samma sak som jag sade i ett replikskifte med ltl Raija-Liisa Eklöw när hon pekade på att det var nog inte så stora problem och det var mest retorik, det odlades myter och det var inte så stora massor som blev kvar i Sverige, eventuellt kunde det vara någon osv. osv. Som lösning på det problemet skulle man utreda frågan en gång till!

 

Om den utredningsprocess, som skissas i landskapsregeringens svar, sade jag redan för en vecka sedan att jag ser det som ett sätt att få tiden att gå. Det visar tydligt att denna landskapsregering har en tidtabell upplagd så att den skall slippa ta i denna fråga.

 

Vi har också hört flera talare från partierna på vänsterkanten säga, att vi skall inte styra företagen, det skall vara helt fritt att köra bara man är företagare. Ser verkligheten så ut för företagen? Verkligheten är den att det är en oerhörd byråkrati. Vi har massor av politiska styrregler. Det är arbetsskyddsregler, det är skatteregler, det är miljöpåverkan. Är det någon som säger att vi inte skall styra företagen när det gäller miljöpåverkan? Ingen, för det kan man inte säga i dagens politiska värld. Vänsterpartierna talar sig varma för ”marknadens frihet” när det gäller språket. Visst är det ganska märkligt! Med konstlade argument försöker man igen få fram argument så att man slipper ta i den här frågan. Just mot den bakgrunden är ltl Danne Sundmans förslag till hemställningskläm så pass bra, där det sägs: ”Att landskapsregeringen ges i uppdrag att komma till lagtinget inom detta lagtingsår med en redogörelse över konkreta och verkningsfulla åtgärder för att komma till rätta med språksituationen inom arbetslivet.” 

 

I och med att jag har noterat att i många sammanhang är det möjligheten att få vara med i landskapsregeringen, möjligheten att få vara med och regera som är viktigare än vad man tycker själv, så därför ställer jag en direkt fråga till centern: Tänker centern låta tiden gå? Tänker centern låta hela den här mandatperioden gå utan att vi får några åtgärder överhuvudtaget? Det vore intressant att få svar på den frågan. Det är många ålänningar som funderar, inte bara jag.

 

Det är väldigt trevligt att se näringsminister Jan-Erik Mattsson för en gångs skull här inne i plenisalen just på grund av att det här ärendet faktiskt handlar om behovet av finska inom det åländska arbetslivet och näringslivet. Minister Jan-Erik Mattsson sade när vi intervjuades i radion, att det är bra som det är! Men det är inte bra som det är. Att inte göra något och då tro att allt blir precis som vi har det i dag, det är att av de absolut största misstag man kan göra.

 

Det är, herr talman, hög tid för åtgärder. Vi håller på och byter ut vår befolkning. Det generaliseras, det är jag den första att hålla med om – jag skall återkomma till det – om finlandssvenskarnas språksituation, men inte var det så att finlandssvenskarna vaknade upp en morgon och sade att nu ger vi upp, nu börjar vi prata finska, nu kör vi! Det är en smygande förändring, en smygande förändring som sker också här på Åland och det måste vi kunna debattera öppet och ärligt utan att det blir alltför mycket känslor i det. Jag tycker att landskapsregeringen i sitt svar har helt fel fokus på problematiken. Man pratar om att vi skall informera i riket, vi skall hjälpa till i riket att bevara det svenska språket osv. osv. Jag sade redan för en vecka sedan att det är en fullständigt orimlig arbetsuppgift. Däremot borde fokus sättas på att Finland skall hjälpa oss att uppfylla de förpliktelser man gav. Därför vill jag ställa en direkt fråga – lantrådet är tyvärr inte här trots att det är en spörsmålsdebatt – Anser företrädare för landskapsregeringen att Finland har ett ansvar för att behålla Åland svenskt eller är det faktiskt som det sägs i debatten att det är vi som skall se till att Finland klarar sig tvåspråkigt? Det vore intressant att få reda på vilken fokus landskapsregeringen har.

 

Jag vill, herr talman, ge en liten historisk tillbakablick. Jag tyckte –det var inte så många gånger de senaste fyra åren – att det gjordes verkligt bra arbete i landskapsregeringen när den parlamentariska språkkommittén tillsattes. Tittar vi tillbaka och försöker resonera vidare, att har Finland ett ansvar eller skall vi reda upp det här själva, t.o.m .så till den milda grad att vi skall reda upp det för Finland? Den rapport som gavs till Nationernas Förbund, vilken socialdemokraterna tyckte att var en onyanserad historisk tillbakablick, som sades, trots att det ordagrant citerades från rapportörkommissionen.  Det stod så här: ”Om en införlivning med Sverige verkligen vore det enda sättet att åt Åland bevara dess svenska språk skulle vi icke tveka att taga denna lösning i ögonsikte. Men detta är icke fallet. Ett avskiljande behöver icke äga rum. Finska staten är beredd att medgiva invånarna tillfyllestgörande garantier och att redigt iakttaga de förpliktelser som den skall åtaga sig gentemot dem.” Finland fick överhögheten för Åland just på grund av att man gav sådana garantier att det svenska språket, den svenska kulturen skall bevaras på Åland. Här, om någonting, har man ett klart och tydligt svar att man borde gå vidare som jag sade, dvs. att klart och tydligt fråga Finlands regering vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att självstyrelselagen framdeles skall följas. Men det går inte att från regeringsbänken eller från någon av regeringspartierna att få ett svar på den här frågan. Kommer man att driva politiken på sätt som jag skissar upp och som, märk väl, alla partier, både liberaler och centern, var med om i den parlamentariska språkkommittén; alla partier exklusive socialdemokraterna var ense om att landskapsregeringen frågar Finlands regering vilka åtgärder den avser att vidta för att självstyrelselagen framdeles skall följas.

 

Herr talman!

Jag tänkte kommentera något av det som ltl Barbro Sundback tog upp. Jag måste säga att det var ett sällsynt fult sätt till uppdelning av den åländska befolkningen. Nya Åland  skrev på ledarplats, att finlandssvenskarna framhålls, sade ltl Danne Sundman, som ”qvislingar” eller vad det sades. Jag hörde faktiskt aldrig någonting sådant i hans anförande. Min mamma, som själv var finlandssvensk, var minst lika mån om det svenska språket som jag någonsin har varit. Jag tror att man skall vara ganska försiktig med att generalisera. Ltl Barbro Sundback gav sig också in på någon sorts analys av Ålands Framtids politik när hon sade att Ålands Framtid har som svar att vi måste bli självständiga om vi skall klara vårt svenska språk på sikt, och det är helt sant. Det är vi helt på det klara med. Hon fortsatte med att framhålla, att tänk om företagen fortsätter att anställa finskspråkiga efter Åland har blivit självständigt! – underförstått att då blir Åland snabb helt finskspråkigt, så förstod jag resonemanget. Men gör ltl Barbro Sundback ett stort tankefel. Det finns ett strukturellt problem, alltså det är inte kund- eller klientrelaterat, utan det är vår statstillhörighet som gör att vi har ett så stort behov av finska inom det åländska näringslivet som vi har. Det kan man klart och tydligt läsa från utredningen. Vi har alltid sagt från Ålands Framtids sida att det är en självklarhet att sälja på kundens språk. Skall vi in på den finska marknaden – den finska marknaden kommer att vara lika viktig för oss även när vi är självständiga eller har full självstyrelse – då måste vi kunna språket. Men nu är problemet det motsatta, dvs. när vi är kund måste vi kunna finska för att vi skall kunna köpa därifrån. Jag skall ta ett citat från utredningen, som man ibland faktiskt undrar om lagtingsledamöterna har läst: ”Det här betyder att kraven på kunskaper i finska inte bara gäller dem som ansvarar för försäljningskontakter och service till finskspråkiga kunder utan i stort sett alla personalgrupper som har något med inköp, underleveranser samt teknisk eller annan produktservice att göra. Eftersom utvecklingen inom dagens näringsliv har gått mot att säljpersonalen som regel också ansvarar för de berörda inköpsfunktioner så innebär detta att även de vars huvuduppgift är försäljning till åländska kunder måste behärska finska för att klara de nödvändiga inköpsfunktionerna.” Här har vi det svart på vitt!

 

Det är bra mycket till som jag kunde ta upp, men till dem som eventuellt inte har tittat på det kan jag säga att det finns på sidan 53 i rapporten.

 

Den kläm som ltl Barbro Sundback presenterade är det lätt att ställa upp på. Det är klart att vi skall vara öppna och toleranta och ta vara på de inflyttades möjligheter, men problemet är att den absoluta majoriteten, hoppas jag i varje fall, av detta lagting debatterar någonting helt annat, dvs. hur vi skall kunna bevara vårt svenska språk.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte riktigt om att man sätter ord i andras mun. Det är klart att jag sade att det är bra som det är i radiodebatten, men, märk väl, ltl Anders Eriksson, att det gällde våra studerandes rätt och möjlighet att studera var de ville, i Sverige, i Finland och på andra ställen. Det var det som jag tycker att är bra som det är.  Det står jag fortfarande för. Av olika orsaker hade jag inte möjlighet att närvara vid den tidigare debatten. Jag kanske inte hade fått klart för mig riktigt hur viktig den var kopplad till näringslivsfrågor, men det är uppenbart att debatten hade ett sådant spår och det får jag beklaga. Jag har ändå tagit del av debattinläggen och jag tycker att det är bra att man lyfter hela den språkliga frågan för det åländska samhället i en lagtingsdebatt på det här viset. Ltl Anders Eriksson ställde en direkt fråga om Finland har ett ansvar när det gäller språkets skydd på Åland och i Finland. Det är klart att Finland har ett skydd, det står i vår grundlagen att vi pratar svenska på Åland. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Minister Mattsson och jag hade samma replikskifte i radion. Det är delvis riktigt, minister Mattsson, att vi diskuterade möjligheten till frihet inom utbildningen. Men det uttalande som Mattsson gav då uppfattade jag som generellt och jag begärde replik också i radion och det blev lite hängande i luften. Kanske jag skall förstå det på det sättet att Mattsson inte tycker att det är bra som det är, för det är definitivt inte bra som det är. När det gäller ministerns roll så hela spörsmålet bygger på den utredning som hette det finska språkets ställning inom det åländska arbetslivet och en spörsmålsdebatt är de facto att man prövar ansvaret för landskapsregeringen och det har varit väldigt förvånande att bänkarna har varit så pass tomma när vi har haft dessa viktiga debatter.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt och  jag menade att när det gällde rent konkret i den frågan i radion så sär detde åländska ungdomarnas rätt att utbilda oss var vi vill. Jag vill absolut inte ha den rätten kringskuren, utan tvärtom, styrka den och så göra aktiva beslut för att få dem att komma tillbaka till Åland, med eller utan finska kunskaper. Det måste vi från samhällets sida i stort trycka på och säga att även de som har studerande och inte kan finska måste ha samma möjligheter. Det finns en utvecklingspotential som jag dessutom har påtalat tidigare. I den frågan får vi återkomma. Det är nog inget problem för mig. Jag får än en gång beklaga att min närvaro inte var ltl Anders Eriksson tillfyllest, men jag har ändå tagit del av debatten och jag välkomnar den i sig. Jag har ingenting emot att man för debatten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara säga att det inte skall uppfattas som någon klappjakt på minister Mattsson från min sida, men jag har noterat att flera andra lagtingsledamöter ställde samma fråga för en vecka sedan: Var är den ansvariga ministern? Tiden tog slut för minister Mattsson när vi pratade om vilket ansvar har sist och slutligen Finland när det gäller den språkliga situationen på Åland. På grund av att tiden tog slut – om jag är lite hygglig – blev svaret hängande i luften, men det svaret tror jag faktiskt att många här i Ålands lagting och också ute bland Ålands befolkning är intresserade av, dvs. hur ser landskapsregeringen riktigt på det? Finns det en möjlighet att återkomma vore det tacksamt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det kändes som om ltl Anders Eriksson sökte konfrontation mot socialdemokraterna. Bl.a. ifrågasatte ltl Anders Eriksson att företagen, näringslivet, har rätt att välja själva och han började blanda in arbetsskyddsregler, miljön osv. Det kändes som om ltl Anders Eriksson grep tag i någonting och hoppades att vi inte skulle bemöta det. Nog måste vi kunna bemöta. Ltl Anders Eriksson säger själv att Ålands Framtid anser att man skall kunna få sälja på kundens eget språk och att det är mera fråga om statstillhörigheten. Bästa, ltl Anders Eriksson, nog vet du egentligen att vi vill att man skall kunna få välja den arbetskraft man själv vill ha. Genom att vi har en stor resurs att sälja mot fastlandet ger det möjligheter. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är oklart för mig när ltl Göte Winé pratar om fastlandet, om han menar västerut eller österut, men det må vara hur det vill med det. ”Konfrontation”, säger ltl Göte Winé. Jag har uppfattat ett anförande som har tangerat konfrontation och det var det som din partiledare höll. Däremot förstod inte ltl Göte Winé att det är ganska intressant när man från vänsterns bänk pratar om marknadens frihet och att man inte skall styra företagen och det skall vara helt fritt. Därför försökte jag ta andra exempel, när det gäller arbetsrätt, som jag tror att engagerar sossarna lite mera än vad svenska språket engagerar  och när det gäller miljöfrågorna, som jag också tror att engagerar lite mera än vad språkfrågorna gör, då kan man sätta vilka regelverk som helst för det är saker och ting som man vill uppfylla. Men när det gäller språket hittar man alla fantastiska argument för att slippa ta ansvar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Språkfrågan engagerar oss. Det tycker jag att ltl Anders Eriksson också borde ha märkt i debatten. Vi vill också att man skall ha rätten att få använda sitt eget hemspråk även på Åland. Det tycker jag att har varit ganska klart här. Orsaken till att jag begärde replik var det att ltl Anders Eriksson nämner att socialdemokraterna hoppade av den parlamentarisk språkkommitténs arbete. Vi lade en reservation eftersom vi ansåg att mycket av den text som fanns gick över gränsen och det kom felaktiga uppgifter. Då har vi den demokratiska rätten att reservera oss mot det vi tycker att är fel. Det är inte svårare än så.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är klart att man kan säga att vi engagerar oss i språkfrågan från socialdemokratiskt håll. Det har pratats om finska språkdagis och det ena med det andra. Jag kan hålla med om att man engagerar sig när det gäller möjligheterna att klara sig på finska i det åländska samhället, men det är någonting helt annat som vi pratar om. Vi pratar om hur vi skall lyckas bevara vårt eget svenska språk på sikt. Det är klart att det finns vägskäl; man kan tycka att det är väl inte hela världen om vi i likhet med finlandssvenskarna också pratar finska och klarar oss på finska lika bra som på svenska, det behöver inte vara hela världen, men problemet är att då har vi hela grunden borta för självstyrelsesystemet. Vi har vår självstyrelse nästan uteslutande för en sak, nämligen att bevara vårt svenska språk och vår svenska kultur, ltl Göte Winé! Det är bra att läsa historia ibland så vet man varför saker och ting är som de är!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Språkdebatten går sin gilla gång och det ändrar inte så mycket. Jag har inte så mycket nytt att tillföra, men man bör ha i åtanke att skulle det inte vara ganska armt här på Åland om vi alla talade bara svenska och ingen kunde finska överhuvudtaget. Trots allt är språk en tillgång. Kan man ett språk är det väldigt bra, det är det väsentligaste, kan man två är det bättre och kan man tre är det ytterligare ett steg framåt. Engelskan är naturligtvis bättre att kunna än finska, men nog är det en tillgång att kunna finska. Jag säger inte att samtliga här på Åland behöver kunna det, men jag tycker ändå att skall vi handla med Finland och skall vi ha kontakt med dem, så visst är det bra om vi kan finska. Därför är det viktig att vi härifrån lagtinget också ger en signal att det är ingen skam att kunna finska, det är bra om man lär sig det och kan bemöta det här problemet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sista så för att glädja ltl Åke Mattsson kan jag hålla med om det, att det är ingen skam att kunna finska, vi skall inte ge de signalerna från lagtinget, absolut inte. Jag kan också hålla med ltl Åke Mattsson om det kanske inte kommer fram så mycket nytt i språkdebatten, vi sitter nedgrävda i våra gropar, men jag argumenterar för och hoppas på det här klassiska att droppen småningom urholkar stenen, att man skall börja förstå vart vi är på väg. När det gäller engelskan och finskan är det många som säger att ”det var ett himmelens tjatande om finskan, att det är ju lika stora problem med engelskan”. Det är ingen klappjakt på finskan och de finska talande, men det finns inget annat språk än finskan som hotar självstyrelsen. Det är därför vi har hela självstyrelsesystemet. Man måste dra resonemanget fullt ut, ltl Åke Mattsson.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Gör vi en utredning om hur många som är enspråkigt finska på Åland i dag, hur mycket har finskan tagit över här, så tror jag inte att det har hänt så fruktansvärt mycket. Det har flutit en del vatten under broarna sedan självstyrelselagen togs och sedan vi fick självstyrelse på Åland. Det fanns inte datorer på den tiden ens. Det har hänt en hel del. Man kan inte stirra sig blind och vara besatt av de omständigheter som då rådde, för det var ett helt annat Finland, det var ett annat Åland, ett annat Sverige, det är helt andra politiska förutsättningar nu. Nu försöker man ute i Europa riva hinder, öppna gränser och s.a.s. ha harmoni; här på Åland tycks det vara så att vi skall gräva ner oss i skyttegravar och försöka bygga klyftor, bygga barriärer osv. Är det så att vi lär oss finska, vi kan leva i harmoni med grannländerna Finland och Sverige, så tycker jag att det är väldigt bra. Nu är de kanske lite tjurskalliga på östra sidan, att de vill prata sitt modersmål för att skydda finskan mer än vad man gör på andra sidan, och det kanske vi får respektera och gå lite till mötes.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Respektera och gått lite till mötes har finlandssvenskarna gjort ganska långt också. Jag håller med ltl Åke Mattsson om att samhället ser annorlunda ut. Fråga dem som för 30 år sedan bodde i helt svenskspråkiga samhällen i Finland hur det ser ut i dag. Igen, vi kan inte hålla oss fast vid självstyrelselagen - vi ser vad som händer i näringslivet – och tro att allt skall bli som det är i dag även här, vi kommer att ha ett helt annat samhälle. Men ltl Åke Mattsson skall ha min respekt på en punkt för han är en av de få som öppet och ärligt säger att det spelar ingen roll om vi lär oss finska, om Åland blir finskspråkigt på sikt! Det är det som det kommer att leda till. Det här resonemanget med 95 procent som hade svenska som modersmål vid självstyrelsens tillkomst och nu, det håller inte! Det är precis samma resonemang som sossarna har haft – över hälften av dessa 95 procent kan finska i dag för att klara sig på arbetsmarknaden, medan det var noll då. Det är där förändringen finns, ltl Åke Mattsson.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Ännu en debatt, sade ltl Barbro Sundback, just med en suck och tycker att det här är onödigt! Nej, det kommer tydligen aldrig att vara onödigt att debattera svenska språket på Åland. Det är nog en av grundbultarna också i våra debatter. Det återkommer gång på gång och jag tror att det skall vi vara glada för.  I måndags när vi började debatten, som var lång och som i dag också ser ut att bli lång, var jag ändå ganska långrandig men trots det skall jag säga några ord, dels kommentera det som jag har hört här i dag.

 

Det är så att vi diskuterar åländskas eller vårt svenska språks fortlevnad på Åland. Det betyder att vi måste tala för svenskan och det betyder inte alls att vi talar mot finskan eller någonting annat. Men det är alltid så här man vänder det när vi skall börja diskutera språk. Direkt som ett brev på posten och ännu snabbare kommer det här att nu är vi mot finskan, och det är inte så. Vi måste komma ihåg vår självstyrelselag och vår självstyrelses tillkomst i den här frågan.

 

Det efterfrågades efter vilka konkreta åtgärder man kan vidta. Ja, inte är det hemskt lätt, men det jag anser att vi åtminstone kan och skall vidta är att vi måste följa upp kraven på svenska för företag när man beviljar näringsrätt. Ni vet alla att vid ett beviljande av näringsrätt skall det alltid finnas med en mening om att verksamheten skall bedrivas på svenska. Det här måste vi hitta ett sätt att följa upp, det är en konkret åtgärd. En annan konkret åtgärd, det sade också vtm Gun-Mari Lindholm och jag håller med om det, är att när man beviljar bidrag för näringsverksamhet skall det också automatiskt finnas med en föreskrift att det skall vara på svenska. En tredje konkret åtgärd – som jag också var inne på i mitt anförande – är att vi måste förbättra informationen till de åländska företagen, till organisationerna och myndigheterna inom Åland. Det räcker inte, och det har mycket liten betydelse att föra ut information utanför Åland, det är inom våra egna företag och verksamheter som vi behöver stipulera svenska språket, eftersom det i dessa företag på alla nivåer, både på chefsnivåer och nivåerna på golvet, finns många människor som inte vet någonting om våra regler som gäller på Åland, och man kan inte heller begära det. De tror att de handlar rätt och riktigt när de inte tänker på de här frågorna. Därför är informationsansvaret så stort och det är landskapsregeringen som skall se till att informationen går ut till företag, till ÅHS, där det är mycket, det sker alltid missförstånd inom ÅHS. Nyligen hörde jag om en läkare som för att vara vänlig mot patienten och försnabba förfarandet skrev alla remisser och alla utlåtanden på finska från Ålands centralsjukhus – i okunskap, ingen hade förklarat det. Det finns många liknande exempel, så det här är också en konkret åtgärd som vtm Gun-Mari Lindholm frågade efter.

 

När det gäller själva undervisningen har vi sagt i centern att vi anser inte att man skall förändra undervisningen, man skall inte utöka undervisningen i finska, det är inte det som hjälper, det kommer bara att stjälpa. Däremot har vi två obligatoriska språk; finskan är inte ett obligatoriskt språk, vilket vtm Gun-Mari Lindholm sade, men så är det inte utan det är engelska och svenska som är de obligatoriska språk som gäller i våra skolor. Det som vi är vana med när det gäller olika yrkesgrupper som flyttar hit från Sverige är att man i vissa fall måste ge kompletteringsutbildning; ofta handlar det om att man måste lära sig den finska lagstiftningen och jag kan tänka mig att något företag som absolut behöver kunskap i finska av den tjänsteinnehavare man anställer kan tänka sig att hitta någon form av kompletteringsutbildning. Jag är inte säker på att det skulle vara bra, men det finns.

 

Jag säger också till vtm Gun-Mari Lindholm, att jag har inte heller sagt att självstyrelsen är ett misslyckande. Jag höll inte med ltl Danne Sundman i det. Självstyrelsen har inte alls misslyckats i någonting, men jag sade att centern anser – där höll vi med ltl Danne Sundman – att en utökad behörighet för självstyrelsen är en viktig åtgärd också för att stärka svenskan.

 

Vi har också kommit in några gånger i dag på ÅSUB:s utredning och där sade jag säkert någonting, men jag vill bara vara tydlig med det att jag anser att säkert är utredningen riktig. Det som jag möjligen kan ifrågasätta och någon annan är att det finns gott om subjektiva bedömningar i utredningen: ”i viss mån”, ”varken negativt eller positivt”, ”stort problem”, ”viktig”, ”lika viktigt”, ”mindre viktigt”. Det är mycket svårt att säga vad är vad.

 

Eftersom det har varit uppe i dag vill jag säga att när det gäller svenska byggbestämmelserna genomförande är centern absolut klar över att det här skall fullföljas, för det här är ett beslut i lagtinget och jag kan inte se någonting som skulle ändra på det här, ifall det är någon som funderar vad centern tänker i den frågan.

 

Det har också varit diskussion, speciellt från ltl Barbro Sundback, om inflyttningen från Finland. Till det vill jag säga, att det har alltid funnits inflyttning från Finland. Och varför det då? Jo, därför att det har alltid funnits gott om arbete på Åland. Folk har flyttat hit för att få sin försörjning, för att skapa sig en egen framtid, för att kunna bygga och bo, för att skaffa familj, det är därför man har flyttat hit. Inte flyttar man hit av omtanke om Åland! Jag minns mycket väl att på sextiotalet skulle inte många träd ha huggits på Åland om det inte hade varit någon från Finland som hade huggit dem osv. Det finns många, många exempel. I dag är det annan kompetens vi får hit från Finland, men det har alltid funnits möjligheter för folk bortifrån, och i första hand har det varit från Finland, att komma hit och skapa sin framtid. Och det har varit till ömsesidig nytta för dem som har kommit. De har varit bra för Åland och Åland har varit bra för dem; därför har de flyttat hit och därför har de blivit kvar. Skulle de inte ha trivts och haft det bra hade de naturligtvis flyttat härifrån, så jag tycker att det där är ingen stor fråga. Det behövs definitivt ingen hemställan om frågan. Jag tycker inte ens att det hör till ärendet.

 

Det har också frågats tydligt vad centern anser om Finlands ansvar för att bevara det åländska språket? Där är det klart att Finland har givit garantier för svenska språket på Åland ja. Jag tror inte heller Finland kan gå emot marknadskrafterna inom näringslivet i Finland, dvs. finska staten kan inte gå in och diktera vad näringslivet skall tala för språk i sina företag, men Finland har naturligtvis ett ansvar för att se till att myndighetsspråket är svenska. Där skall Finland leva upp till garantierna när det gäller myndighetsspråket, det vågar centern kräva.

 

Det har också diskuterats mycket om ungdomarna som flyttar till Sverige för att studera och inte kan komma tillbaka. Det kan bli intressant om man får en sådan utredning. Jag tror inte alls att det alltid handlar om att man inte får jobb på Åland när man stannar kvar i Sverige. Jag tror att jag faktiskt är ganska typisk här. Jag har tre barn, alla tre har studerat i Sverige, en har kommit tillbaka, de andra har valt att stanna kvar på grund av arbetsuppgifter, på grund av forskningsuppdrag, på grund av utbildningens art helt enkelt och familjebildande, inte någonting om finskan. Den som kom tillbaka kom inte heller tillbaka för finskans skull. Man skall vara lite försiktig att generalisera när man talar om alla ungdomar som blir kvar i Sverige. Det är fel att säga att de blir kvar för att de inte får jobb på Åland för att de inte kan finska.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Den sista slutsatsen som ltl Gun Carlson gjorde tycker jag att är bra och jag håller med om det att många som återvänder efter studier i Sverige gör det av olika skäl och att finskan inte alltid har någon del alls överhuvudtaget i den problematiken. Sedan sades det att det alltid har funnits gott om arbete på Åland. Men det är väl inte heller riktigt med sanningen överensstämmande. Det har väl funnits inom skogsbranschen, s.k. skogsfinnar som har kommit hit och det har alltid förekommit, men nog har det varit dalar och höjder. Det som är otvetydigt är att under perioden nittio- och tjugotalet skulle Åland inte ha kunnat överleva utan inflyttning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag är lite osäker på att vi inte skulle ha överlevt utan inflyttning. Det är sant att någon gång har det hänt. T.ex. flyttade min ungdomsgeneration på femtio- och sextiotalet i stora delar till Sverige därför att det inte fanns sådana jobb som de ville ha. Men under den tiden fanns det också en inflyttning från Finland, det har alltid funnits. Och det har aldrig varit fel, det är ingen som någonsin har klagat på det. Vi måste komma ihåg att som jag säger, och jag vill gärna upprepa det, att det har alltid varit till ömsesidig nytta: nytta för oss och nytta för dem som har flyttat in. Det är onödigt att göra ett problem av någonting som inte är problem.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det var bra att vi fick klart för oss att det under femtio- och sextiotalet faktiskt var ganska ont om arbete på Åland och att många ålänningar då valde att resa till Sverige för att få sin försörjning och också en bättre framtid. Det är nog så, ltl Gun Carlson, att Åland hade inte klarat sin arbetsmarknad utan inflyttning om vi inte hade fått inflyttning från både Sverige, Finland osv. Det framgår alldeles tydligt av ÅSUB:s rapporter att varken den egna befolkningen eller ökad sysselsättningsgrad skulle ha kunnat tillmötesgå arbetskraftsbehovet. Vi måste konstatera det, tycker jag, att frågan om språket är underordnad arbetsmarknadens behov.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vad gäller att vi inte skulle ha klarat oss utan inflyttade så har jag aldrig sagt något annat. Men orsaken till det är många gånger att vi inte har haft utbildning tillräckligt. Vi har t.ex. inte utbildat sjuksköterskor. På den tiden jag utbildade mig till sjuksköterska var det två-tre sjuksköterskor från Åland som utbildade sig årligen. Nu är det helt annat. Det finns många yrken som är jämförbara med det, så det är klart att vårt utbildningssystem har lyckats med att skapa möjligheter också för ålänningarna att bli kvar. Jag tycker ändå inte att det är rätt att säga att vi inte skulle ha överlevt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Gun Carlson för den tydlighet som hon här ger uttryck för från centerns vad gäller svenska byggbestämmelserna. Jag hoppas nu att vi kan utgå från att centern också driver den här frågan i sittande landskapsregering och att vi får se att frågan faktiskt får en lycklig lösning och att man också är beredd ställa det här på sin spets. Det är ett lagtingsbeslut, precis som ltl Gun Carlson sade och skall man ändra på det måste man antingen komma hit och begära en förändring av det tankesättt som man hade i den förra framställningen eller så handlar det mer eller mindre om huruvida man har förtroende eller icke för den sittande regeringen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Centern kommer att driva den här frågan, om den behöver drivas på. Jag har inte fått något annat belägg än vad jag läste i tidningen. Jag är inte säker på hur jag skulle tolka det och nu finns inte berörda landskapsregeringsledamot närvarande. Jag håller annars med om att det är klart att har lagtinget tagit ett beslut så skall det fullföljas och verkställas. Gör man inte det måste man återkomma till lagtinget och meddela om ändringen. Jag tror att vi känner lika i den här frågan.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag hoppas också att det inte skall behövas. Men det som oroar mig ytterligare är att lantrådet fanns inne i salen när jag tog upp frågan och inte heller från lantrådets sida kom det en kommentar till det här och därför ställer jag nu min tilltro till att centern driver frågan; det är också de som har sagt, via ltl Gun Carlson, att det här skall genomföras. Därför ställer jag också min tilltro till att centern nu också gör det.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi kommer att kolla upp huruvida det var ett problem eller inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag fick ett svar på den fråga som jag har hållit på och tjatat om i flera år, alltså: När det gäller den språkliga utveckling i landskapet Åland har Finland ett ansvar eller inte? Det har varit väldigt svårt att få svar på den frågan, men ltl Gun Carlson sade att Finland har ett ansvar, men samtidigt var svaret lite vagt för hon började prata om hur svårt det är att styra näringslivet, lite samma resonemang som vi har hört från andra partier när det gäller utvecklingen här på Åland. Tror ltl Gun Carlson att när det finska näringslivet säljer till Sverige, att de då säljer enbart på finska på det sätt som de gör när de säljer till Åland i dag?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Nej, jag tror inte att man säljer på finska. Jag vet att man säljer på engelska. Jag vet många företag som kommunicerar på engelska och det är dit vi kommer sakta mak. Frågan är om vi har tålamod att vänta på det tills engelskan tar över det problem som finskan eventuellt skapar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

I och med att ltl Gun Carlson sade att det var svårt att styra det finska näringslivet ville jag ställa frågan. Jag förstod nog i och för sig vad svaret skulle bli, men orsaken till att svaret är som det är på den frågan, att man måste som kund här på Åland kunna finska för att klara inköpen är att Åland är en integrerad del av det finska handelsområdet. Det visar också utredningen. Finland har ett ansvar, ett internationellt åtagande att bevara Åland svenskt och därför är det viktigt att vi har en landskapsregering som inte sitter i fyra år och utreder det som många av oss redan vet utan att man faktiskt börjar försöka få till stånd en lösning på problematiken. Ett internationellt åtagande innebär att man måste uppfylla det man har lovat; om man inte klarar av det får man titta på andra alternativ. Nu skall jag inte använda det hemska ordet självständighet, men ge då Åland ett så stort självbestämmande att vi kan utgöra ett eget handelsområde. Kan det vara någonting som intresserar centern?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det skulle möjligen intressera centern, det kan jag tänka mig, men vi skall komma ihåg att det här är i mångt och mycket en utbildningsfråga när det gäller det internationella affärsspråket, som ändå är engelska och jag tror, som sagt, att man kommer dit från Finland så småningom. Nog vet jag mycket väl att rutinerna när det gäller många verksamheter på Åland har byggts upp gentemot Finland med allt vad det innebär, också med många språkfrågor. Det är självklart för att överleva, som vi har använt här förut, så måste företagen många gånger klara av att hantera frågor på finska. Inte behöver vi hymla om det utan det är fråga om hur vi hanterar det här hemma. Det är det som jag tror är viktigare. Där försöker vi nu göra vad vi kan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen: Herr talman! Jag skulle vilja be att få understöda ltl Barbro Sundbacks eminenta förslag till hemställan.

 

Ltl Harry Jansson:

Herr talman!

Den åländska självstyrelsemodellen är på god väg att bli ett enda stort misslyckande. Detta är enligt min mening den första konklusionen som kan göras på basis av den färska ÅSUB-utredningen om det finska språkets ställning inom det åländska arbetslivet. Finska språket dominerar i dag stora delar av de åländska företagens vardag och behovet av kunskaper i finska är på inget sätt begränsat enbart till marknadsföring, export av varor och tjänster eller behovet av att kunna serva gäster på finska.

 

Vi kan med jämna mellanrum i åländsk dagspress notera vikten av kunskaper i finska vid nyanställningar; på senare tid bl.a. ett bolag där finskan utpekades som angelägen såväl i fråga om en tjänst som kontorist som en plats som lastare! Finskan har blivit en merit, inte bara på chefs- och mellanchefsnivåerna, något som har varit vanligt under en mycket lång tid.

 

Bilden av ett åländskt nationalitetsskydd som inte längre fungerar förstärks av av vetskapen om att allt större del av arbetet även inom självstyrelsens förvaltningsdel antingen sker med finska som arbetsspråk eller påverkas av att vederbörande tjänstemän inte i tillräcklig utsträckning behärskar finska, ett språk som formellt sätt fortfarande är ett s.k. främmande språk på det enligt självstyrelselagen fortsättningsvis svenskspråkiga Åland.

 

Vid Ålandsfrågans avgörande och därmed i samband med självstyrelsens slutliga tillkomst var utgångspunkten för Ålands införlivande i republiken Finland entydig. Ålänningarnas levnadsförhållanden skulle inte på det språkliga planet påverkas av den statsrättsliga lösningen. Slutsatserna inom ramen för Nationernas Förbunds analyser av Ålands befolknings nationalitetsskydd byggde dock på dåtidens Finland, med svenska språket som ett fungerande parallellspråk till finskan. I dag år 2008 är de språkliga förutsättningarna i Finland helt annorlunda.

Den officiella viljan i Finland att säkerställa svenskan som vardagsspråk räcker inte till ens för att säkerställa språklig service inom myndighetsmaskineriet.

 

Den andra konklusionen är enligt min mening lika oundviklig; vi ålänningar har inte klarat av att utveckla självstyrelsen i takt med nämnda förändringstakt i Finland. Till stora delar har det åländska nationsbygget försvårats av den finska regeringsmaktens ovilja att stärka detta parlaments lagstiftningsmakt. En bidragande faktor har dock alltid varit den oenighet som vi på Åland visat i samband med diskussioner om behovet av att skapa reell autonomi, alltså en modern autonomi, kan man kalla det med egen kontroll över ekonomi och näringsliv. De politiker som gärna ser den åländska självstyrelsen fortfarande som en till övervägande del kulturell form av autonomi har hittills styrt samhällsutvecklingen. Jag kan notera att för drygt en vecka sedan kunde vi räkna lantrådet Viveka Eriksson till den kretsen av politiker som vill bibehålla den kultureella autonomin, men i dag fick vi besked om att en stärkt autonomi är ett sätt att lösa språkproblematiken. Ett välkommet besked från regeringsbänken!

 

Min frågeställning är egentligen lika enkel som självklar. Hjälper vi inte ålänningarna om vi ser till att via utökad kompetens trygga rätten till anvisningar och rekommendationer m.m. på svenska? Jag tycker nog att det är det bästa vi kan göra i och med att vi kan nog vänta bara ytterligare försämringar i den svenskspråkiga servicen inom och från den finska statsapparaten.

 

Den tredje konklusionen från min sida är att den språkpolitiska debatten fortsättningsvis är så pass känslig att en del debattörer vägrar att acceptera  bl.a. de slutsatser som återfinns i den aktuella ÅSUB-rapporten. Ltl Roger Jansson snuddade vid denna känslofaktor då han för en vecka sedan konstaterade att språkfrågan hör samman med Ålands statsrättsliga lösning, dvs. den språkliga utvecklingen i Finland leder till att det är omöjligt att upprätthålla en svenskspråkig autonomi inom landets gränser. Kollegan Jansson är dock, som känt, inte ensam om att koppla samman statstillhörigheten med det svenska språkets tillbakagång i Finland. Som vi kunde notera i ett replikskifte tidigare i dag är inte heller Ålands Framtid de enda som har konstaterat samma sak. Tillsammans med vtm Gunnar Jansson för någon timme sedan konstaterade vi att landshövding Peter Lindbäck redan 2000 konstaterade följande:

 

”Så är frågan om skyddet och bevarandet av Ålands svenskspråkighet ett direkt åtagande från Finlands sida, inte bara gentemot Åland, utan framför allt gentemot det internationella samfundet och vars yttersta konsekvens kan bli, ifall det inte sköts, att Åland som en folkrättslig lösning kan komma i gungning.” Ett centralt uttalande, en central frågeställning med tanke på de lösningar som vi i dag diskuterar på språkproblematiken.

 

Nu märker vi inte så mycket av ett så här ödesmättat uttalande i landskapsregeringens svar på det språkpolitiska spörsmålet. Svaret är närmast traditionellt, men som jag redan konstaterade för en vecka sedan i debattens första del så svarar innehållet i spörsmålssvaret i stort mot det förra lagtingets förväntningar, såsom det formulerades i självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande om det språkpolitiska meddelandet från våren 2007.

 

Enligt min mening kan de språkpolitiska insatserna åren 2006-2008 sammanfattas på följande sätt. I april 2006 presenterades enligt min mening en stark språkrapport. Man var tydlig i skrivningarna om att det åländska nationalitetsskyddet var hotat. Resultatet av den rapporten blev ett rätt så tamt språkpolitiskt program. Vi kan sammanfatta det som en typisk kompromiss där språkkommitténs budskap genomgick en dramatisk-ideologisk tvättmaskin. I mars 2008 fick vi den nu aktuella ÅSUB-rapporten och klara belägg för den språkliga verkligheten ute i det åländska samhället och än en gång ett rätt så tamt svar på det språkpolitiska spörsmålet som är underlaget för dagens fortsatta debatt. Egentligen är det ingenting i svaret, men det är, som sagt, ungefär vad lagtinget tidigare har begärt. Vi är kvar i samma strukturer och vi hoppas att informationskampanjer och annat skall vända den språkliga skutan i Finland. Lite naivt och blåögt som det alltid har varit från åländsk sida att vi skulle klara av att informera allt och alla om Ålands status och att man sedan skulle byta språk och förutsättningar utgående från det, lite som att ordinera aspirin för en mycket allvarlig huvudvärk.

 

Min konklusion här blir att politiskt sett har man inte riktigt orka göra någon mer djupgående analys så här långt av ett mycket digert underlagsmaterial. Här kan vi återkoppla till det som lantrådet konstaterade tidigare i dag, att det blir en fortsatt debatt på de här frågorna senare i år; då hoppas vi att vi får den här kopplingen mellan självstyrelse och språk.

 

Någonting kort utan att trötta er alltför mycket om dagens situation, bara för att alla skall förstå utgångspunkten för mitt resonemang. Åländska ungdomar kan alltså inte konkurrera om jobben här hemma på grund av att kunskaperna i finska är för begränsade; samtidigt ägnar åländska skolungdomar oerhört mycket tid – i det fall de läser finska – åt det finska språket och tappar därmed kunskap i andra ämnen och de tappar, som vi kunde konstatera i fredags, i konkurrenskraft vid intagningen till universitet och högskolor i Sverige samt i övrig omvärld. Och ändå räcker inte skolfinskan till i konkurrensen om jobben här hemma och det är det som är rätt så bekymmersamt. Vi har egentligen en olycklig parallellsituation. Samtidigt vet vi att åländska tjänstemän tvingas arbeta på finska bl..a. i EU-processen för att överhuvudtaget få sin vardag att fungera eller så tvingas de göra ett sämre jobb eller, som man gör i sjukvårdskretsar, man är beroende av att det kommer en tvåspråkig person som kan förmedla det svenskspråkiga budskapet. Det var någonting av dåvarande framlidne lagtingsledamoten Sune Mattssons hjärtefråga. Jag hoppas att han får en arvtagare inom den liberala gruppen.

 

Vad gäller den sistnämnda punkten, tjänstemännen, får vi nog hoppas att vtm Gunnar Janssons konstitution kommer att bli en hjälp på vägen.

 

Ett annat faktum är att bara för någon vecka sedan ropade de åländska byggarna på hjälp med att få bygganvisningar på svenska och jag behöver kanske inte gå in på någonting, men det visar hur allvarlig situationen är. År 2006 tvingades de åländska revisorerna att gör en anmälan till justitiekanslern för att få ta del av ny lagstiftning på svenska, lite absurt med tanke på rättssäkerheten, behovet av att ständigt fortbilda sig och inte minst vad gäller behovet av att ha revisorer på Åland med kompetens. Jag tror att vi kommer att få uppleva en dramatisk förändring via en brist på revisorer framöver. Vad gäller just denna JK-anmälan skulle jag säga att den är direkt avgörande. Är det så att de åländska revisorerna skulle få ett negativt svar på anmälan kan man nog lika gärna kasta den finska språklagen i papperskorgen för den har ingen betydelse för svenskspråkigas vardagsliv i Finland.

 

En annan omständighet som ligger bakom min analys är det faktum att för något år sedan vände sig en ålänning till landskapsregeringen och bad om hjälp att få kursmaterial på svenska för att kunna avlägga examen som fastighetsmäklare. Nog skall ni inte tro att svaret från landskapsregeringens sida blev, att, oj, det här var ju hemskt, det här är oerhört dramatiskt, utan man bara konstaterade att så är systemet, viss litteratur finns bara på finska, var god och vänd dig till den svenska sidan om det är brister i kursutbudet! Ni vet alla vad det betyder att börja läsa in en svensk fastighetslagstiftning när man skall avlägga test i det finska systemet. Jag måste säga att det var en av de största besvikelser man kunde uppleva på det språkpolitiska området under senare tid. Här kan jag avisera en enkel fråga mycket snart för att få reda på om man har tagit det på allvar inom den nu sittande landskapsregeringen eller fortgår denna diskriminering av ålänningar med svenska som modersmål.

 

Ytterligare en faktor som har påverkat; jag kan inte låta bli att berätta historien om arbetarskyddsinstitutet i Finland. Jag framförde själv efter diskussion med kolleger bland kommundirektörerna en klagan till justitiekanslersämbetet och beklagade att vi inte fick informationsmaterial på svenska. Arbetarskyddet borde vara en central frågeställning för oss som arbetsgivare. Tror ni då att JK-ämbetet tyckte att det här var hemskt? Nej, tvärtom! JK-ämbetet ansåg att det är helt och fullt tillräckligt att de svenskspråkiga i Finland har tillgång till lite böcker och information, men att få den fortlöpande informationen på svenska var inget behov, det var inte heller något behov av att ta del av institutets egen tidning. Det är sådana här gånger som man blir besviken. Från arbetarskyddsinstitutets sida meddelade man att saken var enkel, man stryker vederbörande undertecknad från listan över mottagare, då har man uppfyllt myndighetens krav på att inte mottagarna får felaktig information. Så kan man göra det i Myndighetsfinland i dag!

 

Med detta som utgångspunkt skulle jag vilja säga att Ålandsmodellen framställs i olika sammanhang som en enda stor succé. Är det därför som det är så svårt att erkänna bristerna som jag just har räknat upp? Är det just det här att oviljan att debattera bristerna sammanhänger just med den yttersta konsekvensen av ett alltmer finskt Finland som inte klarar av att serva de svenskspråkiga ålänningarna?

 

När det gäller mitt uttalande om att den åländska självstyrelsemodellen är på väg mot ett språkpolitiskt totalhaveri sammanhänger det mycket med det som redan har debatterats här i salen, dvs. att stora delar av den åländska befolkningen successivt byts ut. Det är alltid så att man blir aldrig profet i egen by, än mindre i detta lagting. Men jag rekommenderar de ledamöter som fortfarande tvivlar på tendensen att läs den bok ni har fått er tilldelade, så sent som i december kom den på våra bord! Här hittar ni ett kapitel signerat ekonomie doktor Jouku Kinnuen i vilken han beskriver utvecklingen och de förmodade bakomliggande tendenserna, där avsaknaden av tillräcklig kunskap i finska är en central faktor enligt denne forskares mening, märk väl det är forskarens egen slutsats. Det finns även en doktorsavhandling av Jouko Kinnunen där man kan läsa om de bakomliggande strukturerna till den utveckling som har skett på Åland. I olika sammanhang har det konstaterats att det att inte åländsk ungdom flyttar hem – det är precis som ltl Gun Carlson sade här att det finns otaliga faktorer utöver den språkliga situationen som gör att åländska ungdom väljer att stanna borta – men tittar man på statistiken är det från ungefär 1995 och framåt som vi har börjat tappa bort vår ungdom på allvar. Under de dryga tio åren sedan dess har vi tappat ungefär en kommun av Eckerös storlek i en nettobortflyttning från Åland, i första hand till Sverige. Det är det förstås, i paritet med en tilltagande nettoinflyttning från Finland, från 1971 och framåt på 3.500 personer, som ligger bakom utbytet av befolkningen. Här vill jag verkligen understryka en gång för alla, att alla som flyttar hit är hjärtligt välkomna; att vi sedan som lagstiftare inte förmår att se till att den språkliga vardagen är den rätta vad gällerl svenska språket är inte deras fel.

 

I ljuset av allt detta skulle jag hoppas att majoriteten inom regeringsblocket inser behovet av den ramlagsmodell som representanter för oppositionen lade fram här i början av innevarande session. För oss som av otaliga skäl, om än med svenska språket som en central ledstjärna, ser åländsk suveränitet som den enda hållbara lösningen vore en ramlag en tacksam utväg för ännu tveksamma. I så fall en självstyrelse som på minsta möjliga sätt påverkas av finsk lagstiftning och förvaltningspåbud, men där Finland har den statsrättsliga suveräniteten och andra mer övergripande rättsområden i sin hand – vi vill egentligen göra alla de tveksamma en stor tjänst genom att visa på ett alternativ.

 

Jag anser att vi i den fortsatta debatten måste skilja på språkservice till turister och export av varor och tjänster, områden där språkkunskaper behövs av alla de skiftande slag och där stora delar av verksamheten är beroende av finska språket och å andra sidan ålänningens rätt att kunna fungera på svenska i vardagen. Vi har en skyldighet som folkvalda att säkerställa tillgång på svenska i alla sammanhang där lagstiftaren har en avgörande roll.

 

Till sist vill jag återupprepa vad jag sade tidigare, att låt oss ha en beredskap att granska kompetensfrågorna i ljuset av den språkliga utveckling, m.a.o. få en autonomi som bär upp det svenska språket och som inte förstärker vad man kan kalla för den kommersiella urholkningen av Ålands svenskspråkighet.

 

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Man blir lite orolig över det finska spöket – som jag upplever det – som man ser från Ålands Framtids sida. Det finns två problem som är ganska uppenbara här och som man lyfter fram. Det ena är att det är för stora krav på finskspråkighet på Åland och det andra att Finland har blivit förfinskat. Jag tror att vi behöver skilja ganska  tydligt på dem. Det är inte så underligt att det här på Åland har blivit större krav på finska i näringslivet, tidigare kanske behovet inte var så stort, om man var hemma på gården, hemma på jordbruket och inte ute i världen. I dagens läge har vi ett helt annat urbant samhälle där språkkunskaper är en tillgång och det inser många. Också företagen inser att det är bra att ha sådana som kan språk för då kan man göra affärer också med dem i öst. Jag ser det inte som ett problem att vi har sådana som är tvåspråkiga här.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Det är inte problem med de tvåspråkiga utan det är det att ålänningar som inte lär sig finska inte får jobb på Åland. Det är den institutionella utvecklingen som ligger till grund för det hela, dvs. att för att kunna tolka olika avtal, juridik, ekonomi m.m. så krävs det kunskaper i finska på en betydligt högre nivå än vad skolsystemet har lyckats prestera. Det är det som är problemet, inte inflyttningen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag ser det fortfarande inte som ett problem. Inledningsvis anförde ltl Harry Jansson att självstyrelsen är ett misslyckande. Det är den inte, vi är fortfarande svenskspråkiga på Åland! Det är att underskatta den åländska befolkningen att tro att det skall bli finskspråkigt här. Vi har självstyrelselagen med hembygdsrätten, jordförvärvsrätten, vi har egen flagga, vi bor på en ö – att då tro att vi skall bli förfinskade och börja prata finska här! Finskan är ingen sjukdom som tar över mer och mer så att man till slut inte kan prata annat än finska utan det är en tillgång att ha det med sig. Jag tycker att man överdriver det och lyfter fram ett problem som egentligen inte finns utan vi kommer fortsättningsvis att vara svenskspråkiga här på Åland, kanske med goda kunskaper i finska. Mina söner studerar i Umeå och Göteborg och de har aldrig hört talas om bland sina kamrater att det är något problem att komma hem på grund av språket. Det är helt andra orsaker till att inte de kommer tillbaka till Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Ltl Harry Jansson påminner om pessimisten som varje morgon när han vaknar och slår upp ögonen konstaterar att nu är den dagen förstörd! Samma sak med självstyrelsen: varje liten brist leder till besvikelse och misslyckande för självstyrelsen. Å andra sidan tycker jag att ltl Harry Jansson visar ett embryo till kampvilja, dvs. om språklagen inte fungerar skall vi förändra den, om revisorerna inte får sin kurs och sin kompetens skall vi kämpa för det, om byggnormerna inte i dag fungerar skall vi kämpa för det! Vad har vi för grund? Jo, vårt självstyrelsesystem, en succé som kan användas!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för flankstödet från ltl Olof Erland! Det är exakt kamplusten vi försöker få tillbaka inom stora delar av den än så länge förlorade politiska kåren där man inte insett behovet av att veerkligen kämpa för detta. Vi försöker visa på en utväg, eller hur?, se till att vi som lagstiftare tar ett ansvar och då verkligen sätter press på den finska statsapparaten med allt vad det innebär. Det är nämligen det som är fel att vi tvingar enskilda företagare, enskilda människor, att ta ansvaret för de språkliga förhållandena när ansvaret är vårt, ingen annans.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det gläder mig att Ålands Framtid nu också kämpar med oss andra för självstyrelsen. Jag skulle vilja säga att ltl Harry Jansson drar alldeles för snabba slutsatser av sin analys; analysen måste fördjupas och jag skall ta ett exempel. När man talar om nettoutflyttning av folk härifrån till Sverige, studerande, så är jag en hundraprocentig nettoutflyttare, enligt ltl Harry Janssons resonemang, men jag är också en svenskspråkig återflyttare. När jag kom till Helsingfors för att ta del av utredningar om sjöfarten i kommunikationsministeriet sade jag att jag kommer från Åland, jag talar på svenska, vill ni prata på finska skall vi ordna översättning åt mig. Men det gör inte alla, alla måste kämpa - och jag tackar för att Ålands Framtid kämpar för vår självstyrelse!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Olof Erland för flankstödet därför att nu blir det kamp för svenska språket!  Det som ltl Olof Erland hänvisar till som sitt patos under sin tid som näringschef är inte så lätt för alla åländska tjänstemän att t.ex. inom ett trettiotal beredningssektioner göra på samma sätt för då skulle inte arbetet fungera överhuvudtaget. Jag tycker det är lite tragiskt när man från delar av liberalerna överhuvudtaget inte ser det här som ett problem. Återigen, ltl Olof Erland och Ålands Framtid har hittat varandra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund:

Herr talman!

Det är klart att den här typen av språkdebatter väcker ofta på sina håll stora passioner. Det är många som har konstaterat det tidigare att vi pratar förbi varandra. Det blir en debatt som präglas ganska mycket av generaliseringar, av överdrifter och sådana här saker.  Tyvärr är det på det sättet att ofta leder debatten till att motsättningar här inom lagtinget fördjupas. Jag tycker att debatten nu har ganska mycket drag av det också.

 

Jag vill börja med några små randanmärkningar som hänför sig till den debatt som har försiggått här i dag. För det första vill jag faktiskt komplimentera ltl Barbro Sundback för den analys som hon gjorde. Hon har lagt ner arbete på den och den innehöll väldigt mycket fakta. I huvudsak håller jag det mesta och jag tyckte det var en bra analys.

 

Jag kan inte låta bli att kommentera vtm Gun-Mari Lindholms utsago om att ingen ålänning kan lära sig finska. Det var mycket nära exakt det som sades. Utsagan var så här att det finns inga ålänningarna som kan lära sig fullständig finska, det var i stort sett det som det gick ut på. Jag reagerade snabbt på det här därför att jag känner hemskt många ålänningar som har lärt sig finska. Jag tycker att det är ett sådant underkännande av ålänningarnas intellektuella språkinlärningskapacitet att det liknar ingenting! Jag hör själv faktiskt till dem som har lärt sig finska. Jag har t.o.m. jobbat på två språk i ganska många år i riksdagen och det handlar faktiskt där inte om bara vanligt talspråk utan det handlar nog om tvåspråkigt arbete som var synnerligen krävande.

 

Det som är lite besvärligt är att det finns personer som anser sig kunna uttolka och ha tolkningsföreträde om vad som är det rätta när det gäller inställningen till hur man bevarar Åland svenskspråkigt på bästa möjliga sätt och många gånger ingår faktiskt en kanske underförstådd, men i varje fall ett motstånd mot allt vad finskt heter och finska. I det här ingår också ungefär ett slags skapande av en misstänksamhet mot dem som kan finska och någon slags förfinskningshot som skulle komma inifrån. Något sådant finns inte. Jag vågar hävda att jag är precis lika god ålänning som vem som helst annan på Åland, även om jag har lärt mig finska. Tvärtom ser jag det som en förmån att ha fått göra jobb för Åland med hjälp av alla mina kunskaper inkluderande kunskaper i fyra språk: svenska, finska, engelska och tyska. Inte ser jag någon skillnad där på språken. Man använder det språk man vill, vid behov. Det finns också sakerna som bl.a. ltl Harry Jansson pekade på; det är klart att det finns problem med att få allt material som man behöver på svenska i Finland, det är ingenting nytt, så har det varit länge. Men här finns faktiskt möjligheter att kämpa och göra förbättringar. Där skulle jag se det som en framkomlig väg att ha ett bättre samarbete mellan Åland å ena sidan och finlandssvenskarna, olika institutioner osv., å andra sidan. Om vi från Ålands sida kommer med krav på t.ex. svenskspråkigt material i en massa olika saker så kan vi få flankstöd därifrån och då stärks våra krav naturligtvis. Inte ser jag något fel i det heller. Det är resultatet som måste vara det viktiga, det är resultatet som räknas.

 

Jag vill säga att jag omfattar landskapsregeringens svar på spörsmålet.

 

Så en liten kommentar till de två klämförslag som har inlämnats. Ltl Danne Sundmans kläm om att komma tillrätta med språksituationen i arbetslivet väcker faktiskt många frågor. Hur skall detta ske? Jag tycker att ltl Danne Sundman inte själv har presenterat några konkreta förslag till åtgärder. Vilka är de åtgärderna? Inom den privata sektorn kan vi inte som ett rättssamhälle som respekterar demokratiska grundprinciper och mänskliga rättigheter gå in och tvinga medborgarna att använda vissa språk och utesluta andra. Det är den slutsatsen jag drar av ltl Danne Sundmans resonemang, så jag kan inte omfatta det som står i klämmen.

 

Ltl Barbro Sundbacks kläm är som jag ser det en självklarhet. Jag tycker att man kan läsa ut i stort sett detsamma, inte explicit, men dock, i landskapsregeringens svar. Inte ser jag några motsättningar däremellan.

 

Det är så med språkfrågorna att man kan förhålla sig på två sätt. Man kan för det första erkänna fakta och göra det bästa möjliga av situationen, dvs. utveckla sätt och metoder för att hantera även den språkliga dimensionen i vårt samhälle. Det är klart att det är ganska jobbigt därför att det kräver arbetsinsatser, det kräver att man skall hålla på och jobba med de här sakerna hela tiden. Så ser vår verklighet ut och man måste anstränga sig själv också. Det andra sättet att lite blunda och förlora sig själv i drömmerier och eftersträva en annan verklighet än den vi lever i. Det här är typiskt för det som Ålands Framtid håller på med, att man säger att lösningen är ett självständigt Åland. Det här har lite berörts här under debatten i dag. Då är budskapet det att Ålands Framtid försöker inbilla ålänningarna att slå blådunster i ögonen på dem genom att hävda att på ett självständigt Åland behövs det ingen finska. Det här är lite tillspetsat uttryckt. Det är andemeningen, men så här säger naturligtvis inte Ålands Framtid explicit utan säger någonting annorlunda. Det här är i varje fall en total felsyn. Tvärtom är det faktiskt så att det finns en risk, och den är uppenbar, att det på ett självständigt Åland kommer att behövas mera kunskap i finska än i dag. Och varför det då? Jo, därför att i dag vet man i allmänhet i Finland att Åland är svenskspråkigt, att det finns många i Finland som anpassar sig till det här och umgås på svenska med Åland. Inte är det heller så att 100 procent av näringslivet i Finland är enbart på finska och att alla i det åländska näringslivet därför måste umgås på finska med finska företag. Så är det naturligtvis inte alls. Det är klart att det finns behov av att kunna finska inom näringslivet, men alla behöver inte prata finska hela tiden, självklart inte! Tvärtom är det så att det är hemskt många som umgås fortsättningsvis på svenska. Framför allt är detta typiskt just när det gäller den offentliga sektorn. I dag finns det en skyldighet för Finland att umgås på svenska med Åland. Med ett självständigt Åland finns det inga sådana förpliktelser överhuvudtaget.

 

Jag tycker att spörsmålsställarna inte kommer med några nya konkreta åtgärder som skulle lösa problemen som de själva har formulerat. Det pratas hemskt mycket, det är svepande formuleringar och man tycker att landskapsregeringen skall göra en massa saker. Vad då?  Några saker framfördes av ltl Gun Carlson och det är det mest konkreta som har kommit fram. Jag tyckte att de var helt okej.

 

Det är också glasklart att det finns ett behov i det åländska samhället av kunskap i finska, i olika grader och på olika nivåer. Jag har länge haft en sådan här formulering när det gäller detta, nämligen att för det första alla ålänningar behöver inte kunna finsk, men det är bra om de flesta i alla fall kan så pass mycket att de kan visa en turist tillrätta. För det andra behöver ett antal, säkert några tusen stycken, kunna så mycket finska att de kan kommunicera på den nivå som behövs för att de skall klara sitt jobb. För det tredje behöver ett antal, kanske ett par tusen, kunna finska flytande för att vi själva skall kunna genomföra skötseln av relationerna till finskspråkiga och då för att vi skall slippa import av tvåspråkig arbetskraft, dvs. vi skall sköta detta själva. Det är det säkraste sättet att undvika förfinskning, om man är rädd för det. Det är inte vi själva som lär oss finska som är ett förfinskningshot, definitivt inte.

 

När man pratar om de studerande och deras problematik när det gäller konkurrens på arbetsmarknaden så har vi hört här att problemet är kanske inte övervägande det att en majoritet av universitets- och högskolelstuderande studerar i Sverige – det är klart att det skall vara full frihet – men det säkraste sättet att få hem dem som studerar i universitet och högskolor är att försöka marknadsföra att de faktiskt skall studera i Finland därför att av de högskole- och universitetsstuderande ålänningar som studerar i Finland återvänder en mycket stor del till Åland. Det är alltså det säkraste sättet att få dem tilbaka.

 

Jag skall ta ett litet lustigt grepp på det hela, nämligen att vilken politisk slutsats skall man dra av spörsmålsställarna och framför allt av Ålands Framtid? Jag drar den slutsatsen att de har givit upp, de har kastat in handduken när det gäller förmågan att se till att Åland fortsättningsvis för framtiden skall bibehållas svenskt, med vårt svenska språk och svenska kultur och inom ramen för den självstyrelse vi har samt även inom ramen för en utvidgad självstyrelse. Det beror på det att man vill skapa en annan verklighet än den vi lever i. Jag tycker själv att det här med självständighet är inget alternativ under överskådlig framtid. Självständighet löser heller inte de här problemen. Min tolkning är helt enkelt att de har givit upp.

 

Jag har alltid hävdat och hävdar fortsättningsvis att det gäller för oss att minska motsättningarna både inom Åland och mellan Åland och Finland. Den väg som ger resultat är samarbetets väg och det är den jag tycker att är den enda framkomliga på lång sikt.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Närapå, sade ltl Folke Sjölund, men nära skjuter ingen hare! Jag sade att många läser finska på Åland ännu i dag, man läser, men man har ändå inte de kunskaper som krävs på många arbetsplatser, den kunskap man har är inte tillräcklig och svarar inte mot det man annonserar ut. Jag får den känslan när ltl Folke Sjölund håller sitt anförande, ett anförande som jag tycker att saknar kämpaglöd, den kämpaglöd, som vi fick höra från ltl Olof Erland, att vi som har skrivit på spörsmålet har gjort det därför att vi inte kan finska. Jag kan säga det att vi är många på den här sidan som obehindrat pratar finska när vi vill, men vi håller på självstyrelselagen,  det är det som är skillnaden! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Se där kom det nu! Vi som pratar om samarbetspolitik, vi håller inte på självstyrelsen! Inte är det riktigt så. Jag är precis lika mån om det svenska Åland som självstyrelsen som vi alla andra är. Inte har det någonting med det att göra. Jag hörde nog en annan text, faktiskt, när vtm Gun-Mari Lindholm var uppe, det var inte den text som vtm Gun-Mari Lindholm nu läste upp.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Inlägget angående samarbete förstod jag mig inte alls på. Vem är det som ltl Folke Sjölund samarbetar med i de här frågorna? Med tanke på de inlägg som har kommit från flera av lagtingsledamöterna inom liberalerna tycker jag att det skulle vara svårt att samarbeta med t.ex. flera inom centerpartiet. Ett förtydligande om vad samarbetet egentligen innebär!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag får upprepa det som jag sade i mitt anförande, nämligen ett samarbete i språkfrågorna både internt här på Åland men också externt på olika håll i Finland, framför allt finlandssvenska organisationer, intressegrupper osv. Allt samarbete är bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund säger flera gånger att spörsmålsställarna inte kommer med konkreta åtgärder. Man ställer spörsmål för att få veta vad regeringen kommer med för åtgärder. Dels säger ltl Folke Sjölund så och dels har han också fel i det han säger eftersom jag och många andra med mig har kommit med många åtgärder. I mitt anförande nämnde jag dels för offentlig sektor att man måste få resurser att översätta dokument, man måste få tolkningsresurser som man kan ta med när man skall besöka möten i Helsingfors osv. Jag föreslog också en uppdaterad Ålandsöverenskommelse, en vetenskaplig undersökning om hur självstyrelsen kunde utvecklas för att skapa en svenskspråkig miljö, framför allt vill jag utveckla självstyrelsen och bara för språkets skull. Det är kanske en ny ingrediens. Det handlar inte om att påföra tvång på näringslivet, det handlar om att ta bort det tvång som näringslivet i dag har att verka bara på finska och på den finska marknaden i många situationer. Mindre tvång, mer liberalt sätt att tänka för näringslivet!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Översättningsfunktionen var en konkret sak, det är alldeles riktigt och jag håller med om att den är nödvändig. Det behöver förmodligen organiseras på det sättet att vi själva håller i den därför att då kan vi prioritera vad som översätts men att staten betalar.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag reagerade på resonemanget att vi skall lära oss finska på Åland så att vi slipper förlita oss på inflyttare. Det tycker jag också är ett sätt att skuldbelägga dem som har flyttat hit för att de har en språklig kompetens som har efterfrågats. Jag vill däremot skapa ett samhälle som är öppet för alla som vill flytta till Åland, som kan ta emot också sådana som kan andra språk utan att det, som ltl Folke Sjölund beskriver det, upplevs som någonting besvärande. Det kan vi skapa om vi utökar självstyrelsen så att Åland blir ett mera öppet samhälle där man inte är tvingad in i vissa fållor från näringslivets sida, alltså att man måste verka på den finska marknaden på finska osv. Jag tror att ett mer öppet Åland kommer, om vi utvecklar självstyrelsen i större utsträckning.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det som ltl Danne Sundman säger betyder inte att behovet av kunskaper i finska på Åland minskar. Då tycker jag att det är mycket bättre att ålänningarna själva lär sig så mycket finska att vi klarar oss utan import för att klara den språkliga dimensionen. Beträffande påståendet om skuldbeläggning, så vem har skuldbelagt någon överhuvudtaget? Det var ltl Danne Sundman som började prata om skuldbeläggning av finlandssvenskarna som har flyttat hit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund tycker att den kläm som socialdemokraterna har lagt är en självklarhet. Jag skulle vara glad om det är så, men den här debatten ger inte belägg för att så är fallet. Tvärtom, tycker jag att det är många som har fått veta att de inte skall lyfta fram sin kulturella och språkliga bakgrund. Jag tycker att det är ett uttalande som tyder på att ltl Folke Sjölund och antagligen hela den liberala gruppen inte vill ställa sig upp för de inflyttade som har annan språklig och kulturell bakgrund än ålänningarna. Jag är besviken om detta är er inställning. Tidigare har jag haft tilltro till liberalernas tolerans i fråga om inflyttade, men man får väl omvärdera sin uppfattning också i den frågan!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att jag uttryckte mig otydligt, men jag kan nog försäkra ltl Barbro Sundback att toleransen visavi alla på Åland, inflyttade, här födda eller vad som helst, den ligger nog fast, det finns inget tu tal om den saken, också den personliga friheten att tala vilka språk man vill, utöva vilka kulturer man vill osv. Det toleranta samhället står vi nog för inom liberalerna, den saken är klar. Jag borde ha sagt att för mig var texten i ltl Barbro Sundbacks kläm självklar.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är ju så att i landskapsregeringens svar på spörsmålet står ingenting om just arbetsmarknaden och de inflyttades rätt till sitt eget språk och sin egen kultur. Det här är då ett tillfälle att manifestera just den åsikten. Det är tyvärr så på Åland ännu att det finns starka grupper som arbetar för assimilation och det är en förlegad form av invandringspolitik. Jag är väldigt besviken över det om liberalerna inte klart här markerar att man stöder en integrationspolitik utan att assimilationen skall vara det enda saliggörande.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringens svar har tagit fasta på det som står i spörsmålet och i spörsmålet stod det inte så hemskt mycket om de här sakerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund säger att Ålands Framtid slår blådunster i ögonen på ålänningarna. Det är någonting han har återkommit till tidigare. Han påstår att Ålands Framtid anser att man inte behöver kunna finska på ett självständigt Åland. Jag har aldrig sagt någonting sådant, jag har aldrig hört någon annan säga någonting sådant från vår sida. I nästa andetag säger ltl Folke Sjölund att de säger inte det, men de menar det. Ja, vad säger man om en sådan debatteknik! Men om vi försöker ta fasta på någonting i ltl Folke Sjölunds anförande så efterlyste han mera fakta, samtidigt som han sade att det här är ett spörsmål med påhittade problem, med svepande formuleringar osv. Jag undrar faktiskt, apropå efterlysning av fakta, har ltl Folke Sjölund läst den och i så fall var är hans uppfattning om utredningen, för den kommenterade han de facto inte så mycket! Är den bra, delar han slutsatserna i utredningen eller hur ser han riktigt på det här?

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det var inte fakta jag efterlyste utan jag efterlyste förslag till konkreta åtgärder från spörsmålsställarnas sida, närmast i debatten. Jag tycker faktiskt inte att de har varit hemskt många. När det gäller faktadelen i ÅSUB:s utredning ifrågasätter jag inte den. Däremot tycker jag nog att en hel del av de slutsatser som finns där förefaller tillspetsade och det finns ganska mycket saker som jag tycker att inte hör hemma i den här typen av utredning; man pratar mycket om ”i viss mån” och sådana saker, ganska inexakta formuleringar.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Orsaken till att jag ställde frågan var det att om inte ltl Folke Sjölund kommer ihåg det numera, men han pratade faktsikt om behovet av fakta! Jag uppfattade det som en efterlysning av fakta. Nu säger han att han har inte efterlyst fakta. Det kan jag förstå för då är det enklare att hålla den typen av anförande som ltl Folke Sjölund höll. Jag konstaterar att det som jag kallar för den liberala förnekelseprocessen, den fortsätter. Ltl Folke Sjölund försökte sig på någon sorts analys och sade att Ålands Framtid och spörsmålsställarna har givit upp och kastat in handduken. Nej, det har vi definitivt inte gjort, men om den språkpolitik som ltl Folke Sjölund ger sig till tolk skulle vara allenarådande för all evighet, ja, då har vi nog givit upp och kastat in handduken! Vi hoppas dock fortfarande på förbättringar!

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Just det här uttalandet från ltl Anders Erikssons sida visar precis på det att vi har olika värderingar, vi har olika inställning i de här frågorna. Vi har alltså olika vägar att nå resultat. Dessutom är det så att jag är definitivt inte med om det slutmål som ltl Anders Eriksson är inne för, nämligen självständighet för Åland. Redan den utgångspunkten gör att det blir lite svårt att föra en diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund handskas lite ovarsamt med sanningen. Det är sällan man skulle behöva tio repliker för att bemöta alla osakligheter. Jag skall uppehålla mig vid. Ungefär i samma andetag som ltl Folke Sjölund pratade om behovet av minskade motsättningar antydde han att Ålands Framtid skulle ha någonting med det att göra. Ålands Framtid har inte varit i regeringsställning och har inte kunnat påverka relationerna till Finland. Vilka motsättningar är det som ltl Folke Sjölund anser att vi borde reducera? Enligt min mening kan vi inte bli mycket mer profillösa än vad vi har varit under de senaste decennierna utan att totalt utplåna oss själva, både språkligt och självstyrelselagsmässigt, så jag blir intresserad av att få reda på lite fakta här.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är ett alldeles riktigt konstaterande att Ålands Framtid lyckligtvis ännu inte har ingått i landskapsregeringen. Men det är inte bara där som opinioner kommer fram utan också i valrörelsedebatter, i olika typer av propagandaskrifter osv. kommer det fram åsikter och synpunkter som inte stannar enbart här på Åland utan som också läses utanför Åland. Det är väl kanske det som är den stora skiljaktigheten mellan Ålands Framtid och mig åtminstone, att jag har alltid företrätt en samarbetslinje. På lång sikt är det alltid bättre att komma framåt genom ett ömsesidigt förtroendefullt samarbete än konfrontation.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Samarbete ja, men med vem, måste man fråga sig? Det är därför jag blir lite orolig i och med att ltl Folke Sjölund anser att det har funnits motsättningar här som skulle ha påverkat den språkliga situationen. Menar ltl Folke Sjölund att vi har haft motsättningar som har bidragit till urholkningen av svenska språket eller vilken koppling gör ltl Folke Sjölund av den allmänna samhällspolitiska debatten på Åland och den språkliga situationen? Gör ltl Folke Sjölund samma koppling som med PAF-konflikten att vi straffas för att vi håller på oss eller vad är egentligen ltl Folke Sjölund ute efter? Vill ltl Folke Sjölund ha någon slags censur av den åländska samhällsdebatten? Vill ltl Folke Sjölund att vi skall gå i den finlandssvenska fållan, dvs. självutplåna oss?

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Det förefaller som om ltl Harry Jansson inte riktigt har hört på! Det handlar inte alls om några sådana saker utan det handlar om vilken metodik och vilket arbetssätt skall vi som politiker välja för att säkerställa att Åland skall få förbättrad svenskspråkig service från rikssidan och därmed också kunna garantera det fortsatta svenska Åland och den svenska kulturen på Åland. Det är det som det hela grundar sig på. Det finns sedan olika bedömningar av vilken arbetsmetodik man skall använda. Jag har som sagt alltid hyllat samarbetsprincipen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Ltl Folke Sjölund talade svepande om att spörsmålsställarna inte har kommit med konkreta förslag. Intressant skulle då vara att få höra ltl Folke Sjölunds egen input i själva ärendet eftersom ltl Folke Sjölund antagligen också ville diskutera de här frågorna och det var hans lagtingsgrupp som var en av initiativtagarna till att få en debatt utan anknytning till särskilt ärende. Från min och också från ltl Roger Janssons sida i den frisinnade gruppen har vi tryckt på utveckling av självstyrelsen som konkret förslag vad gäller möjligheterna att få en bättre situation på Åland. Vi har efterlyst en situation där vi skall skapa en så stor öppenhet som möjligt i det åländska samhället, där var och en har valmöjligheter och både individer och företag skall kunna välja på vilket sätt man vill arbeta. Här tog jag exemplet den åländska plan- och bygglagstiftningen och det skulle vara intressant att få en kommentar från ltl Folke Sjölund kring just implementeringen av den nu.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Vi har samma uppfattning om de allmänna synpunkterna att utveckla självstyrelsen osv. Det är inget problem. Beträffande plan- och bygglagehistorien så var jag inte själv med om behandlingen här, men jag kan bara konstatera följande, nämligen det att byggbestämmelserna som sådana – Finlands byggbestämmelser – finns samtliga på svenska, så det är inte där problemet ligger, utan problemet ligger i det att anvisningarna och tillämpningsdirektiven, RT-kort osv., inte finns på svenska, åtminstone långtifrån alla. Det här är naturligtvis ett bekymmer och kunde ha varit en väg att gå att se till att få dem på svenska också. Vad gäller HD-utlåtandet om lagstiftningen så handlade det om att standarder är riksbehörighet och bestämmelserna innehåller en hel del standarder.

 

 

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

De hör högst väsentligen ihop eftersom lagstiftningen för vår del säger att det skall skapas en åländsk byggbestämmelsesamling. Vad som står i den åländska byggbestämmelsesamlingen blir av stor betydelse för hur man skall gå vidare med just det som ltl Folke Sjölund också pratar om, alltså byggnadsbeskrivningar osv. När man då läser det som sägs från den liberale ansvarige ministern för det här området blir man frågande, han kan ha blivit felciterad, så med respekt för den möjligheten, så säger han fortsättningsvis, att vi kan inte ta in utländska regler i vårt rättssystem. Det skulle enligt mitt sätt att se helt och hållet strida mot det beslut som lagtinget gick in för för ungefär ett halvår sedan. Det skulle vara intressant att veta huruvida inställningen från den liberala ltl Folke Sjölund är, hur skall vi göra, skall vi ha hänvisningen till det finska eller till det svenska, vilket är det man vill?

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

För det första skulle jag rekommendera att gå till källorna och se efter i stenografiska protokollet vad ministern de facto sade. Det brukar alltid vara bra att gå tillbaka till källorna.  (Från salen, ltl Johan Ehn: det var inte här, det var i tidningen) Okej!  (Från salen: man måste lyssna )

Det är klart att det handlar om regelverk på lagstiftningsnivå och det kan man inte hantera på det sättet att man kan ta in en annan stats lagstiftning eller ha hänvisningar till den. Däremot har jag förstått att det i plan- och bygglagen står att man skall ha åländska byggbestämmelser och då får man väl se hur de skall utformas om man eventuellt gör ett bygge där man tar saker och ting från olika håll, vad vet jag. Det viktiga är att den heter Ålands byggbestämmelsesamling i så fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Om jag så här i debatten slutskede skulle våga mig på en recension tycker åtminstone jag att man kan utläsa några positiva saker av debatten. Jag tycker att förnekelsen av problematiken, som jag har upplevt starkt tidigare, har minskat avsevärt hos alla parter som jag tycker att har lidit av den tidigare, även om det finns goda exempel på att den finns kvar. Jag tror att vi börjar bli mer och mer på det klara med att det här är ett bekymmer och framför allt i landskapsregeringens svar tvekar man inte om den saken. Det finns sedan olika åsikter, det kommer det alltid att finnas, och det skall vi väl vara glada för att det finns i Ålands lagting. Det finns alltid ett gäng som går i bräschen och så finns det ett antal försiktiga generaler som kommer efter. Den här typen av generaler finns i alla läger, åtminstone de som vill gå i bräschen ser vi exempel av i de flesta partier. Ser man på den jargong som används i debatten, så visst är det så att vissa är tydligare än andra, men vi har en större minsta gemensamma nämnare när det gäller problematiken i dag, skulle jag säga, jämfört med åtminstone när jag började min politiska karriär även om det var ganska nyligen.

 

När det gäller det som ltl Barbro Sundback sade att man måste se problematiken i en annan kontext än statstillhörigheten blev jag nästan i affekt. Man kan inte som ltl Barbro Sundback bortse från realiteten och många på varandra nu följande rapporter säger samma sak och kommer till samma slutsats, att det är bundenheten till Finland som gör att man tvingas kunna finska på många arbetsplatser, framför allt den senaste ÅSUB-rapporten konstaterar att det är ett gemensamt bekymmer man har. I mitt anförande tidigare ifrågasatte jag om självstyrelsen har fungerat mot bakgrund av att självstyrelsen skall vara ett substitut för återförening med Sverige. Det är så man skall läsa ut om självstyrelsen har fungerat: Hur skulle det se ut i det åländska samhället om Åland skulle ha återförenats med Sverige rent språkligt? Det är möjligt att självstyrelsen har gett oss unika möjligheter att i övrigt utveckla vårt samhälle, men explicit när det gäller språket har inte självstyrelsen gjort tillräckligt, som jag ser det. Det går inte längre att sätta fingrarna i öronen och bortse från att många av bekymren har med en underutvecklad autonomi att göra. Skulle självstyrelsen vara längre utvecklad, skulle vi kunna garantera en mer svenskspråkig miljö för våra företag, också för offentlig sektor i någon utsträckning.

 

Ser man däremot frågan geopolitiskt, som ltl Barbro Sundback har rätt i, alltså var ligger Åland och hur långt är det till Finland och hur långt är det till Sverige är vi visserligen närmare Sverige, men vi ligger alltid, oavsett konstitution och oavsett om vi t.o.m. skulle bli självständiga, så kommer vi fortfarande att ligga kvar geopolitiskt på samma ställe. Det finns alltid behov av vissa kunskaper i finska på Åland, det finns det också i Sverige i de branscher och gränstrakter där man har stort utbyte med Finland. Det är heller ingenting att hymla om, som jag tror ltl Gun Carlson sade, utan det behovet kommer alltid att finnas, men jag vill komma åt det oproportionerligt stora behovet av finska på sådana platser där vi kunde tillse att man inte är tvungen att verka i en finsk språkmiljö. Man måste alltså skilja på de här sakerna, men helt klart är, som det står i spörsmålet, att det är ett oproportionerligt stort krav på näringslivet i dag, vi tvingar in dem i en sådan situation där näringslivet inte har något val, fastän de själva skulle vilja välja, och det säger många företagare: vi skulle gärna vilja handla i större utsträckning västerut, även om vi kanske inte skulle sluta handla med Finland. Man skulle gärna rikta sig västerut, men det kan man inte på grund av språket, på grund av handelsområdet och så nämner man också skattegränsen som ett stort bekymmer.

 

Vidare säger ltl Barbro Sundback att marknaden är fri och där råder marknadsekonomins regler. Det är ingenting vi överhuvudtaget skall ägna oss åt här i Ålands lagting. Men vad är då marknadsekonomi? Vad är marknaden? Jo, det är en plattform, ramar, golv, väggar och tak som näringslivet verkar inom. De ytorna och gränserna sätts ofta av lagar och regler som till stor del stiftas av oss här i lagtinget. Marknadsekonomins ramar är just de regelverk vi har. Det nämndes i ett tidigare anförande. Det finns mycket annat än språkmiljön. Det finns krav på att företag måste betala skatt, man har arbetsmarknadsregelverk, man har miljöregelverk osv. Det är också marknadsekonomins regelverk och förutsättningar. Vi kan inte frånsäga oss det ansvaret vi har att verka för att hela samhället får del av det som självstyrelsen är satt att göra, nämligen att fungera som ett substitut för återförening med Sverige. Också när det gäller näringslivet måste vi ta det ansvaret att verka för att man har valet att verka på svenska. Man kan däremot inte gå in och förbjuda någon eller reglera att du får inte anställa en person med vissa kunskaper. Företagen måste för att kunna expandera och verka följa realiteterna. Där får man veta sanningen hur vi har lyckats, och det står i ÅSUB:s rapport att vi inte har lyckats särdeles väl.

 

När det gäller de inflyttades situation sade jag i mitt anförande att vi måste komma bort från att skuldbelägga de inflyttade och det har väl varit något av dels språkdebattens akilleshäl, att det slutar alltid med ställningskrig och så är det sådana som tar illa upp och känner sig utpekade. Det finns också exempel på att sådana som har pekat ut. Det kanske har varit utpekandet som har gjort att man inte har förmått utveckla självstyrelsen och då har en stor del av befolkningen tagit avstånd från just att utveckla självstyrelsen. Därför vill jag komma bort från det och jämställa alla som verkar och bor på Åland, att vi skall förstå varandra och att alla har samma ansvar för utvecklingen. Givetvis måste man få förklara om man har en meningsmotståndare, varför har meningsmotståndaren den uppfattningen som han har, och det kan beror på olika orsaker. Man är inte någon buse för det.

 

Så kommer den röda tidningen och ”röda Babsan” och får någon slags panik och skall misskreditera mig, aktivt missförstå mig, ifrågasätta alla fakta jag framför. Det bara saknas att man granskar stavningen i mitt anförande också för jag brukar kunna skriva lite fel när jag har bråttom! Fast jag kan stava har jag ”fingerdyslexi”. Men det har man inte granskat, det är bara det som kvarstår. Allt detta gör man för att minimera min trovärdighet. Jag undrar: fiskar jag i fel vatten, har jag inget fiskekort när jag börjar säga det här om de inflyttades situation! Det känns lite så att jag är ute och pimplar i fel vatten, att den här befolkningsgruppen har någon annan monopol på att ta i försvar, men det motsätter jag mig å det bestämdaste. Jag har också min fulla rätt att göra. Allt som jag sade i mitt anförande stämmer ju, jag har i efterhand kollat upp det här ifall det skulle vara så att jag hade fel, men det stämmer som jag sade att 70 procent som studerar utanför Åland gör det i Sverige, 70 procent av den unga generationen som far utanför Åland far till Sverige. Det var inget fel till den delen. Det stämmer också att de allra flesta inflyttade finlandssvenskarna kan två språk, minst, det handlar i mitt fall om svenska och finska. När jag sedan säger att att de är fullständigt tvåspråkiga så kan det vara lite tillspetsat, för det beror på vilken referens man har. Fullständigt svenskspråkig för en finlandssvensk är ganska högt ställda krav om man frågar det på ett finlandssvenskt sätt, eftersom man då antas kunna finska fullständigt i tal och skrift och kunna s.a.s. använda språket fullt ut, men för en ålänning räcker det kanske med att man kan prata och sköta ett  jobb, så det handlar om definitioner och vilken referens man har.

 

Så säger ltl Barbro Sundback att socialdemokraterna fördömer det som ltl Danne Sundman säger. Det är starka ord, men frågan är: Vad är det man fördömer? När man är tydlig och vill försvara en minoritets rättigheter – ålänningarnas rättigheter – skall man fördömas och jämföras med mörka krafter. Men är det inte tvärtom att det är de som försöker utradera minoritetsskyddet som borde fördömas och inte vi som står upp för minoriteten? Så tror jag att socialdemokrater ute i världen tänker, men tydligen inte här på Åland. Det blir lite roligt när jag blir omkörd på fel sida, man måste t.o.m. tillrättalägga mig, att det är på så sätt att det finns minsann ålänningar som månar om svenska språket fastän de är inflyttade, man måste liksom berätta det för mig! Då vill jag säga att det vet jag! Jag har själv många väljare och vänner som har flyttat till Åland och ändå står upp för svenska språket. Jag har fått uppmaningen från många av dessa att säga just det här att många, inte alla, ser den här debatten som obekväm på grund av att den t.o.m. kan vara skadlig, den kan ta bort en fördel som andra inflyttare har. Det här en diskussion också mellan och inom grupperna av inflyttade ålänningar. När vi pratar om inflyttade ålänningar som helhet så finns det också många inflyttade från Sverige som känner sig väldigt illa behandlade i det åländska samhället av kanske andra inflyttade, så ofta blir det här en teater som spelas upp på Åland där många kulturer och intressen möts.

 

När det gäller den av ltl Barbro Sundback föreslagna klämmen skall vi komma ihåg att vi har ett ganska smalt perspektiv när vi pratar om inflyttade, men just de som kommer från andra länder än Finland kan ibland behandlas väldigt njuggt och det är så att här på Åland försöker vi plocka det bästa av den kultur som är öster om oss och den som är väster om oss. Ibland plockar vi kanske, tyvärr, synen på invandrare österifrån och den än betydligt strängare än vad man har i Sverige, den svenska synen är betydligt liberalare. Då råkar vi ut för en sådan situation där vi behandlar just inflyttade från andra länder väldigt illa. Om den klämmen gäller alla inflyttade är det verkligen behov av att förändra sig i den riktningen.

 

Men när det gäller just de inflyttade från Svenskfinland sade jag att jag ville vara tydlig med att de också har ett ansvar, jag ville vara tydlig med att ålänningarna har just det ansvaret för att upprätthålla det som en gång var meningen med självstyrelsen i stället för att försöka slå split och göra som man har försökt göra mot mig, borde man inse att vi har alla samma ansvar. Man har givetvis rätt att ge det, som jag har kallat det, det finlandssvenska svaret, men jag ger det inte jag har ett åländskt svar på frågan och det är då det självstyrelsen baseras på. Man har också rätt att debattera varför ens meningsmotståndare har den uppfattning som de har och man måste, som sagt, inte förses med något ”ist”-eptitet bara därför.

 

Som sagt, jag har många som stöder mig också i uppfattningen att man inte skall ge efter för förändringstrycket bara för att man är inflyttad. Jag vill säga till sist, att det är absolut inte svart eller vitt, folks identitet, folks uppfattning, folks situation, är egentligen personlig, alla har sin situation och sin åsikt och sin identitet. I en debatt är det klart att man måste generalisera lite eller mycket, och det gör säkert jag också, men ni förstår vart jag vill komma, hoppas jag och att jag inte missförstås av det övriga lagtinget så kapitalt som jag har missförtåtts av socialdemokraterna och deras partiorgan.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Nej, jag vet faktiskt inte vart ltl Danne Sundman vill komma. Vad är avsikten? Hur skall man komma till rätta med språkproblemet? Jag anser personligen att det är inget större problem här på Åland. Däremot har vi problem mot fastlandet, det inser var och en, det är ingen diskussion om den saken, att myndigheterna bemöter oss inte på svenska på det sätt som de skall göra. Man borde jobba ganska hårt med den frågan. Att däremot börja ge oss på företagare som vill s.a.s. plocka russinen ur marknaden både i Finland och Sverige, de har ett unikt läge här emellan, så dem tycker jag att man borde lämna i fred.  Tidigare var det ett problem att ålänningar inte kom hem och det kom i stället folk österifrån; har man backat tillbaka på den punkten eller vad vill egentligen ltl Danne Sundman?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade i mitt senare anförande finns det representanter fortfarande som upprätthåller förnekelsen. Ltl Åke Mattsson må väl vara en av dem. I samma andetag säger ltl Åke Mattsson att vi har inte problem här hemma, men vi har problem på fastlandet. Är det då Finland som avses? Man måste ange vilket fastland det är. Ltl Åke Mattsson säger att vi inte kan tvinga oss på företagen. Men nuvarande system som vi upprätthåller genom att ha en så outvecklad autonomi tvingar sig på hos företagen och tvingar in dem, oavsett om de vill eller inte, i den fållan att de måste ta del av finska regelverk, de måste ha kontakt med finskspråkiga myndigheter, de måste på alla sätt och vis verka i en marknad som är oproportionerligt för mycket finskspråkig jämfört med mig som vill ta bort tvånget och vi som vill utöka självstyrelsen för att minska tvånget på näringslivet. Vi är mer liberala än ltl Åke Mattsson, som inte alls är liberal i den här frågan.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker fortsättningsvis att vi har stora fördelar av att ligga i det område vi är. Jag tycker att självstyrelsen är ett alldeles utmärkt fungerande system som vi har det just nu. Förutsättningarna att kunna jobba på svenska och ha företag som är på svenska vill jag lyfta fram, jag tycker fortsättningsvis att man skall jobba för den delen, men för den skull skall man inte ge sig på företagen och ifrågasätta vad de vill anställa för personal. Jag tycker att man styr upp det alldeles för hårt. Det är en tillgång för Åland om vi kan serva de finskspråkiga på finska för de är minst lika måna om sitt språk som vi är här på Åland. Tittar man till USA kan man kanske hålla finskan kvar i generation efter generation, man är väldigt mån om sitt eget språk och det kanske vi också behöver ha en viss förståelse för, även om vissa kanske inte kan respektera det, men så är fallet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är inte vi som vill riva murar, som vill vi riva hinder och möjliggöra för företag att rikta sig, om man så vill, åt andra väderstreck än öster. Det är inte vi som ger oss på företagarna. Det är det nuvarande systemet som begränsar företagens möjligheter, det är sådana som har den inställningen som ltl Åke Mattsson har som tvingar sig på företag att måsta verka just på det här sättet, inte kunna verka på svenska språket, fast man verkar på Åland i så stor utsträckning som jag anser att man borde ha rätt till och också måsta ta del av handel och kontakter österut, fast man skulle vilja vända sig västerut. Jag säger inte att man nödvändigtvis måste, men i dag är det verkligen tvång från den outvecklade autonomins sida. Vi har inte skapat de förutsättningarna att man får välja lika mycket som vi kunde om vi utvecklar självstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Bästa, ltl Danne Sundman, jag tror nog att merparten av detta parlament förstår att bortse från osakligheter och att kunna konstatera vilka som inte vill lyssna på budskapet och inte heller har läst ÅSUB-rapportens detaljer. Det är sådant man får leva med och ltl Danne Sundman får betala priset för att han har gått i spetsen. Jag vill passa på och tacka ltl Danne Sundman för initiativet till spörsmålet, för ditt tålamod och också för att du inte har gått i fällan, om vi säger så, vad gäller försöken att få till stånd en integrationsdebatt här i salen. Visserligen är en sådan välkommen och någonting som är nödvändigt med tanke på att ålänningarna är födda i 75 länder och representerar 55 språk. Diskriminering förekommer, mobbning förekommer, t.o.m. rikssvenskar upplever på arbetsplatser att de mobbas på grund av sitt ursprung, så vi har någonting att jobba med även där!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det stödet. När det gäller integration kontra assimilation upplever ålänningarna många gånger ett assimilationstryck, att assimileras i det finskspråkiga Finland och det är just begreppen assimilation/integration internt, externt och åt vilket håll pilarna pekar, det är ganska intressant om man ser till, just som jag ser det, vad självstyrelsen en gång var till för och vilken situation vi utsätts för i dag. Det där får man säkert återkomma till vid ett annat tillfälle.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Om jag har förstått ltl Danne Sundman rätt nämnde han en oro över ltl Barbro Sundbacks klämförslag, att det skulle vara felaktigt och kan göra att vissa skulle kunna känna sig oroliga om klämmen godkänns. Det skulle vara intressant att höra på vilket sätt ltl Danne Sundman menar? Var är oron? Däremot tycker jag mig kunna skönja i ltl Danne Sundmans klämförslag en viss oro eftersom han där går åt ett språk.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Så uttryckte jag mig inte, utan jag uttryckte mig att klämmen som ltl Barbro Sundback har lämnat in, så om den gäller andra inflyttade än inflyttade från Finland är den än mer angelägen. Jag upplever många gånger i det åländska samhället att just den gruppen av inflyttade behandlas på ett visst sätt. Kulturen som finns i det åländska samhället är också ibland importerad och som jag sade blir det här ett skådespel som spelas upp för oss ålänningar. Jag tror att de allra flesta ålänningar vill importera sättet från Sverige att se på nya ålänningar,  medan man i Finland har ett väldigt strängt sätt att se på inflyttare. Vi har inte makt över situationen alla gånger och annars är klämmen helt självklar, så där skall vi absolut agera mot alla nya ålänningar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Då kan jag konstatera att jag tydligen hörde fel och det var inte oroväckande utan angeläget, och då är det bra! På sidan 33 i ÅSUB-rapporten, som tydligen många inte har läst, står det: ”Att det inte är helt omöjligt att bryta sig loss ur det finska leverantörssystemet visas dock av att ett av undersökningens företag för några år sedan faktiskt lyckades byta ut sin finska leverantör med motsvarande leverantör i Sverige.” Detta har gjort livet betydligt enklare och att det är inte alls så svårt, står det. Egentligen är det inte så omöjligt som ltl Danne Sundman försöker få det att framstå. Det är inte bara fråga om statstillhörigheten utan vi har möjligheterna också, men vi måste försöka. Det har pratats tidigare om att vi skall våga vara optimister och inte pessimister. Vi skall pusha på i stället för att kasta in handsken, testa och försökt! Ltl Danne Sundman är själv med i en förening som har gjort ett bra försök! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det stämmer precis som ltl Göte Winé säger att det finns företag som har lyckats med det här, men sedan finns det också sådana som vill man inte kan på grund av att de hindras av handelsområdet eller andra regelverk som kommer från Finland. Visst är det så att man kan redan i dag göra det här. Som ltl Göte Winé sade är jag själv med i en förening som efter många om och men har lyckats rikta sig västerut, men det har inte varit någon lätt resa och det har absolut inte gått utan att kämpa i flera år och först få nej många gånger. Jag vill säga, vilket också sägs i min kläm, att det är i den här situationen man borde erbjuda hela näringslivet, också för den delen föreningslivet och därför pratar jag i klämmen om konkreta och verkningsfulla åtgärder för att komma till rätta med situationen. Många av de åtgärderna är att utveckla självstyrelsen och erbjuda en svenskspråkig i större utsträckning än i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Spörsmålsställaren Danne Sundman blev väldigt personlig i slutet av den här debatten och tog en debatt med tidningsledaren. Oberoende av detta kan man säga att ltl Danne Sundman har verkligen givit debatten, inte ett ansikte, men ett begrepp: etnisk tvättmaskin! Det tror jag inte många kommer att glömma i första taget. När det gäller fakta är det i dag 76 procent av dem som studerar utomlands som studerar i Sverige, mest kvinnor faktiskt. Tar man hela studiegruppen högskolestuderande är det 54 procent som studerar i Sverige och här tror jag att det finns en viktig ingrediens i språkdebatten, dvs. vårt utbildningssystem kan utvecklas på ett sådant sätt att det bättre motsvarar våra egna behov och det är också så som både gymnasiereformen och högskoleutvecklingen diskuteras.

 

Jag höll ett anförande senast det var språkpolitisk debatt och förde fram en aspekt som jag anser att inte har kommit fram särskilt mycket, nämligen den ekonomiska utvecklingen och förklaringen till varför vi har finska som ett funktionellt arbetsspråk på många håll i företagen. För mig var det absolut ingen överraskning att se på de fakta som fanns i utredningen, t.ex. att det inte bara är marknadsföring utan också inköp som man behöver ha språk för, den som säljer och den som köper. Då kan man naturligtvis fråga att beror det på statstillhörigheten att vi har så stark position på den finska marknaden på vissa produkter? När det gäller livsmedel, jordbruksprodukter, resor och banktjänster osv. har vi en stark position på den finska marknaden. Man kan uttrycka det som så att genom att vi har haft möjligheten att anställa personer med finska som språk i affärslivet har vi kunnat, om jag uttrycker det väldigt drastiskt, kunna skinna finnarna på en hel del pengar till vår näringsliv; de placerar sina pengar i Ålandsbanken Private Banking, de reser med Vikinglinjen mer än med andra färjor, de köper livsmedel, jordbruksprodukter, grönsaker –grönsakerna är så eftertraktade att de först går till finska marknaden och sedan möjligen till Åland, om det blir någonting över. Sedan har vi andra exempel som inte har med statstillhörighet att göra. Varför har vi Eckerölinjen och Birka? Jo, de utnyttjar en annan marknad, den svenska och betjänar på svenska; där finns inte många inköpare av produkter och tjänster som är finskspråkiga. Birkaline är världens största inköpare av dansband, svensktopp och svensk dansbandsmusik. Det är på svenska. Ser man på det här sättet har vi en ganska naturlig förklaring till att våra duktiga affärsmän har utnyttjat närmarknaderna. Nästa steg när det blir friare marknad är Östersjöområdet och Ryssland. Jag vet ungdomar som är förutseende nog i dag att läsa ryska. När jag studerade skulle det ha varit otänkbart, järnridån fanns där, man behövde inte lära sig ryska. Nu har vi en enorm marknad. Då är det förnuftigt att läsa ryska språket.

 

När Åland närmade sig den euroepiska integrationsutvecklingen fanns det två saker som var vägledande: det första var den fria marknaden, det ansågs vara bra för Åland, vi kommer att kunna dra nytta av den därför att vi har ett starkt affärsliv; det andra var självstyrelsens skyddsmekanismer. En friktion i det här sammanhanget var skattegränsen, men den var samtidigt en möjlighet, inte var de enbart negativt. 

 

När man alltså säger att alla våra problem beror på statstillhörigheten så ifrågasätter jag det. När man säger att vår autonomi är outvecklad ifrågasätter jag det. Jag förnekar det, inte jag ifrågasätter det. När man säger att företagen utsätts för tvång, vem har tvingat in Chips på den finska marknaden? Vem har tvingat Vikinglinjen att vara marknadsledande på den finska marknaden? Vem har etablerat banking i riket med tvång? Ingen! Geografin är sådan och framför allt finns det en ekonomisk förklaring, och det är den som jag tycker att är det viktiga; när man går vidare med språkdiskussionen skall man tänka på att alla här i samhället är beroende av ekonomin och näringslivet. Det är 64 procent av sysselsättningen, det är 80-90 procent av BNP. Det är där vi skall få mat så att vi kan prata svenska, det går inte med att prata svenska och få mat – den vägen fungerar det inte alla gånger. Därför måste vi inse att vi kommer att kunna utveckla vårt näringsliv åt en massa andra håll: med tyska, med polska, med estniska, lettiska och ryska, och då blir fler språk målsättningen. Enspråkigt svenskt när det gäller förvaltning, organisation och autonomi, men flerspråkigt när det gäller allting annat. Orsaken till att vi har en sådan att många i näringslivet har nytta av att kunna finska är att Finlands ekonomi moderniserades när Ålands ekonomi omvandlades från jordbrukssamhälle till ett turism- och besöksnäringssamhälle, ett småföretagarsamhälle, alltså i slutet av femtiotalet när en generation ålänningar flyttade till Sverige och blev garanterat svenskspråkiga. Då började det åländska näringslivet expandera: Vikinglinjen/SF Line startade 1957. Chips diskuterades samtidigt. Finland moderniserades, man hade pengar, man hade råd att köpa produkter, man hade råd att resa. Det är förklaringen, inte statstillhörigheten i sig och framför allt inte den outvecklade autonomin.

 

Svenska språket skall försvaras när det gäller kontakterna med staten, med riket överhuvudtaget och vi skall utnyttja affärsmöjligheterna på alla tänkbara språk, det är min konklusion.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag har suttit ganska tyst under hela debatten, men jag håller till fullo med när det gäller analysen av marknaden, ekonomin och näringslivet. Det är precis som ltl Olof Erland säger. Med anledning av det vill jag säga att det var en sak som jag saknade. Jag säger inte att någonting i fel i ÅSUB-utredningen, man har frågat efter hur är behovet av finska i dag, men man har inte satt det i relation till hur det såg ut 1970. I dag utbildar man sig i Sverige, då måste man explicit efterfråga den finska kunskapen, men jag är inte säker på att den inte fanns i de åländska företagen redan 1970 beroende på att då utbildade sig de flesta i Finland och fick finska kunskaperna gratis med sig. Det skulle vara intressant att få en tilläggsutredning: har åländskt näringsliv förfinskats? Jag är inte så säker på det, utgående från att vi var ännu mer på den finska marknaden tidigare än vad vi är i dag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Den som är minnesgod kan gå tillbaka och fundera på vad handlade man med för 40-60 år sedan? Jo, man köpte maskiner från Valmet, man hade VVS från Huber, man hade gödsel från Kemira, man hade det ena och det andra från Lemminkäinen och allt vad de nu hette. Då var statstillhörigheten av stor betydelse, framför allt för att vi då hade en sluten livsmedelsmarknad. I dag är marknaderna öppnade, affärsmöjligheterna utvidgas. Tänk på alla företag i dag som finns på Åland: Inficon, Otpinova, Goodtec osv.! Vi har en massa företag som opererar globalt på marknaden, så läget är helt annorlunda.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Bara ett förtydligande. Jag höll med om analysen. Men det skulle vara intressant att veta, när det ofta här i debatten sägs att åländsk näringsliv har förfinskats mera, hur såg det ut 1970? Min uppfattning är precis densamma att då behövde man ännu mera finska för att handla eller göra affärer med Finland, utgående från det som ltl Olof Erland säger.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Så där är det. Det som har hänt i företagsvärlden är att arbetsdelningen, specialiseringen, ökar. Är man specialiserad på inköp av maskiner eller delar eller någonting, så måste man kunna det språk som leverantören kan. Finland moderniseras; i Finland kommer man att lära sig mera engelska eller så är det så redan i dag, så på det sättet kommer vår språksituation att bli mera balanserad. Alarm, okej, men vaksamhet krävs, men inte är vi på väg mot undergång och ”lagårn brinner och skeppet sjunker”, som ltl Danne Sundman uttryckte sig! Jag vet inte hur det är med hans skepp och hans lagård, men inte är det så för min del i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Slotte:

Herr talman!

Så här i debattens sista minuter vill jag säga att vi måste fortsätta att hävda vårt svenska språk. Jag skall berätta att jag är en av de finlandssvenskar som det har pratats om här i debatten, men jag känner mig inte utpekad på något sätt. Jag flyttade hit när jag var 23 år gammal från en kommun som hade 96 procent svenska i sin kommun och i dag är det någonting helt annat. Det har hänt ganska mycket i utvecklingen på ca 40 år i Österbotten och Finland. Jag tycker att det är viktigt att vi tar hand om vårt modersmål och försöker använda det i de sammanhang vi har möjlighet. Att kunna språk är ingen börda utan det är bra att kunna många språk, men vi måste ändå hävda vårt svenska språk i synnerhet i kontakten med myndigheter. Det var allt jag ville säga och jag känner mig, som sagt, inte utpekad.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Under överläggningen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson, lagt följande förslag till hemställan:

 

”Att landskapsregeringen ges i uppdrag att komma till lagtinget inom detta lagtingsår med en redogörelse över konkreta och verkningsfulla åtgärder för att komma till rätta med språksituationen inom arbetslivet.”

 

Dessutom har ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Carina Aaltonen, lagt förslag till följande hemställan:

 

”Att landskapsregeringen tillsammans med näringslivet bedriver en arbetsmarknadspolitik som är öppen, tolerant och respekterar de inflyttades språkliga och kulturella bakgrund och som tillvaratar de inflyttades kompetens och resurser.”

 

Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen skall ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslagen till hemställan bordläggs till den 9 april. Godkänt. Förslagen är bordlagda till plenum den 9 april.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

Ltl Anders Eriksson m.fl. hemställningsmotion om turistisk information om Åland. (HM 10/2007-2008).

 

Ärende nr 5:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införande av centraleuropeisk tid. (HM 11/2007-2008) .

 

Ärende nr 6:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om åtgärder för att underlätta generationsväxlingsproblematiken och uppmuntra entreprenörskap. (HM 21/2007-2008) .

 

Ärende nr 7:

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion om skapande av ett attraktivt Åland. (HM 60/2007-2008) .

 

Ärende nr 8:

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion revidering av landskapslagen om resandeavgift. (HM 34/2007-2008) .

 

Ärende nr 9:

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om ökade insatser för ekologisk odling. (HM 48/2007-2008) .

 

Ärende nr 4-9 avförs från listan och tidpunkt meddelas vid senaer tidpunkt när de återförs till diskussion.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av vissa avtal om inkomstbeskattning med Isle of Man och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalen som hör till området för lagstiftningen. (RP 5/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet föredras för remiss den 9.4. Godkänt.

 

 

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens EU-program 2008-2011. (M 3/2007-2008).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 14.4.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 9 april  kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.11).