Plenum den 7 mars 2005 kl. 13:00

Protokoll

  • PLENUM den 7 mars 2005 kl. 13.00.

    ANDRA VICE TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Brage Eklund, ltl Henrik Lagerberg, vtm Barbro Sundback, ltl Veronica Thörnroos och ltl Gun-Mari Lindholm).

    24 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Viveka Eriksson på grund av privata angelägenheter, ltl Henrik Lagerberg på grund av arbetshinder, ltl Gun-Mari Lindholm på grund av privata angelägenheter och ltl Veronica Thörnroos på grund av tjänsteåliggande: Interreg III styrgruppsmöte i Velkau. Godkänt.

     

     

     

    Föredras ärende nr 1:

     

    Landskapsregeringens meddelande om Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2005 och verksamhet år 2004. (M 1/2004-2005).

     

    Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelandet till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Diskussion.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

    Herr talman!

    I landskapsregeringens handlingsprogram finns målsättningar med landskapsregeringens EU-politik i huvuddrag. I meddelandet, som är det andra i sitt slag, går vi mera in på målsättningar, dels i förhållande till EU:s arbetsprogram och också ansvarsområdena mera var för sig.

     

    Den stora utmaningen blir att bevara ett självstyrt Åland i ett alltmer integrerat EU, att kämpa för balans mellan EU:s målsättningar som ekonomiskt men framför allt som ett freds- och miljöprojekt med att få rätten att besluta själv på lokal nivå.

     

    Vi vill lyfta fram de lagstiftande regionernas situation i EU. Vi vill ha en så smidig skattegränshantering mellan Ålands och EU:s skatteområde som möjligt. Det här hör till rikets behörighet, men det gäller för oss att ha ett nära samarbete med riket för att få förståelse för vår situation. Vi vill verka för klara och tydliga regelverk gällande strukturfonder och statligt stöd som är anpassade till vår förvaltning och vårt småskaliga ösamhälle. Vi vill stärka rätten att bedriva en egen skattepolitik för lagstiftande regioner. Vi kommer också att ta fram idéer med andras hjälp om hur Ålands ekonomi kan stimuleras genom att hitta nya affärskoncept, teknologisk utveckling, se på utbildning och miljö;  särskilt Östersjöns vattenmiljö är viktig. Vi vill också trygga sjöfartens långsiktiga utveckling.

     

    För att lyckas nå målsättningarna måste vi öka inflytandet. En grundläggande förutsättning för att få andra inom EU intresserade att vilja lyssna på oss är att vi framställer våra önskemål och beskriver våra problem så att andra kan identifiera sig. Talar vi om vår demilitarisering skall vi passa på att ta upp det som en gemensam sak med de grekiska öarna. Vill vi ha ändring som berör vår självstyrelse i förhållande till EU gäller det att jämföra och hänvisa till andra liknande regioner samt tillsammans med dem framföra önskemål eller ändringsförslag, och självklart är vi beroende av ett gott samarbetsklimat och förståelse mellan Åland och riket.

     

    Det här skrev jag aldrig in i meddelandet, och det borde jag kanske ha gjort, just hur viktigt det är att alltid föra fram Ålands tankar i EU i ett större perspektiv.

     

    Vi kan också öka vårt inflytande genom att ändra och utveckla vårt sätt att arbeta. Vilka möjligheter har vi t.ex. att delta i rådets arbetsgrupper i Bryssel? Hur kan vi öka kontakterna in i kommissionen och in i de finländska ministerierna? Vi politiker skall öka vår påverkan genom flera personliga kontakter och direkta möten, formella som informella. Samarbetet mellan regioner i Europa skall intensifieras och drivas på olika plan. Även det nordiska samarbetet skall användas för att t.ex. förbättra våra förutsättningar att bedriva näring.

     

    EU gör varje år upp en dagordning och ett arbetsprogram. I meddelandet presenteras EU:s dagordning för 2005. Orsaken till att vi behandlar våra prioriteringar inför 2005 så sent som i mars förklaras med att arbetsprogrammet, som normalt brukar fastställas av kommissionen under senhösten, i år antagits först den 26 januari och alldeles just kommit på svenska. Vårt arbete med meddelandet har även påverkats av regeringsombildningen, men vi har prioriterat det och som ni märker är detta vårt första dokument som nu behandlas hos er.

     

    Inom EU betonas den ekonomiska tillväxten, framför allt för att hantera arbetslösheten i Europa. Man hoppas att det konstitutionella fördraget skall ge möjlighet att öka allmänhetens förståelse för unionen. EU-budgeten är en svår fråga i Bryssel; man vill att länderna skall skjuta till mera pengar för att projektet EU skall lyckas, men självklart har varje land sig själv i första rummet. Utvidgningen 2005 blir avgörande för att tillse att EU 25om man kallar den nya utvidgade unionen, fungerar korrekt och att alla fullt ut tillämpar EU:s politik och regler.

     

    Implementeringen kommer att ägnas extra uppmärksamhet. Man vill ha kvalitet och kraven höjs. För Ålands del ser vi också över hur vi ännu effektivare kan hantera våra EU-ärenden och vi vill också möjliggöra lagtingets medverkan i ett tidigare skede.

     

    EU betonar den ekonomiska tillväxten. I Lissabon 2000 var det ett optimistiskt toppmöte som startade en process som skulle göra EU till den starkaste ekonomin 2010. Efter det har IT-bubblan spruckit och arbetslösheten är nästan dubbelt så hög som den är i USA. USA är suveränt på att skapa nya jobb och inom många spjutspetsområden som t.ex. biokemin är man framstående. Europa har halkat efter. Lissabon-strategin har blivit ett fiasko så här långt. Det är lättare att skissa upp stora planer än att förverkliga dem. Dessutom är det en långsam process att genomföra reformer i Europa. Många av de konkreta beslut som skall tas stöter på patrull i enskilda länder. Det har t.ex. funnits många förslag om hur man skulle kunna kombinera mjuka och hårda värden för att få en starkare ekonomi och framför allt för att nå utveckling i de olika länderna. T.ex. har man försökt få igenom beslut som att en tredjedel av alla yngre barn och 90 procent av alla treåringar skulle få dagvård före 2010. Det här är någonting som Sverige har drivit hårt. Från ett annat håll har man försökt få igenom att alla arbetslösa kvinnor skulle få datautbildning före 2007. Det här har man inte heller fått igenom. Finland har konsekvent varit emot att sådana här kvantitativa mål skall skrivas in därför att man är rädd för att det här egentligen mer än vad det ger effekt skapar mera personal som skall följa upp med statistik osv. i Bryssel.

     

    EU skall alltså bli starkare än USA före 2010. Det är egentligen det man kan säga att Lissabonprocessen går ut på. Men EU är inte USA. EU har låtit de enskilda nationerna ha starkt inflytande. EU har dessutom nyligen tagit emot relativt fattiga medlemmar. Utvidgningen är också viktig för Europas framtid och förmodligen kommer Europa att vara fattigare än USA ett bra tag till. Men det gäller att sträva framåt och kanske formulera nya, mer realistiska mål. Det viktigaste är att man inte ger upp och att man vill satsa och att man tror på framtiden i EU. Vi är  i dag över 200 miljoner invånare. Det borde kunna ske en kraftfull utveckling; den borde vara möjlig på en så stor marknad som EU har. Irland har t.ex. vuxit till en stor exportmarknad i dag. För några år sedan var det ett mycket fattigt land. En liknande utveckling borde vara möjlig för hela Europa.

     

    I fredags hade jag glädjen att delta i ett jubileumsseminarium i Helsingfors. Kommissionens ordförande Barroso framhöll att han ser vår splittrade marknad för tjänster som en central orsak att EU sackar efter. Kommissionen har nu antagit ett reviderat och mycket omstritt tjänstedirektiv som vi inom kort skall ta ställning till. Tjänstedirektivet har upplevts som ett hot mot den nordiska välfärden. I Norden vill vi ta andra hänsyn än de rent handelspolitiska inom vården. Vem skall t.ex. annars ta ansvar för kvalitetshöjande innovationer. Vidare kan man fråga sig hur våra små kommuner skulle klara att betala notan om det skulle ha blivit så att det skulle ha varit helt fritt för en europé att söka vård var som helst i Europa. Direktivet som antogs kommer inte att gälla hälsovård och inte heller allmännyttiga tjänster. Statsminister Vanhanen framhöll att han vill ha undantag för penningspel och taxitjänster. Om jag har förstått diskussionen rätt vill Barroso frångå att det skall finnas 25 marknader för tjänster, dvs. han vill öppna upp för konkurrens, inte bara mellan offentligt och privat utan också mellan EU:s länder. Som jag ser det finns det en risk att det kan bromsa motiverad konkurrensutsättning. Jag har inte lyckats få klart för mig vilka branscher som ingår i offentliga allmännyttiga tjänster och som då kan konkurrensutsättas, hur det i framtiden blir t.ex. med daghem och med utbildning. Vi har all orsak att engagera oss och fundera på vilka fördelar vi kan dra men också vad vi bör se upp med i utvecklingen.

     

    En målsättning i meddelandet har varit att visa hur EU:s politik påverkar vår politik. Vi är ju en del av EU. Kommissionen lyfter alltså fram välstånd, att man skall öka tillväxten, den europeiska konkurrenskraften, kunskapsekonomin, livslångt lärande, innovation och entreprenörskap, allt det skall stimuleras. Dessa målsättningar stämmer väl överens med de målsättningar som landskapsregeringen har med det kommande arbetet. Vi prioriterar också kunskapsbaserad ekonomi och det livslånga lärandet och självklart vill vi att entreprenörskap skall stimuleras.

     

    Solidaritet är en annan huvudpunkt i programmet. Man vill ha mer och bättre jobb och alla former av diskriminering skall motverkas. När det gäller miljö och hållbar utveckling är det också prioriterat.

     

    Åland satsar på att främja näringarna för att få full sysselsättning. Vi vill ha hög produktivitet och god kvalitet och vi jobbar också för social integration. Vi lyfter också fram ren miljö i Östersjöområdet.

     

    När det gäller säkerhet lyfter man fram gränskontroll, asylfrågor, immigration, terrorism, sjö-, trafik- och flygsäkerhet, men hit hör också hälsa och livsmedel, konsumentskydd och djurens hälsa samt att vi skall spara på energiresurser. På Åland drar vi också vårt strå till stacken genom att fortsätta att satsa på vindenergi, bioenergi samt att satsa på insatser för att spara på el.

     

    När det gäller yttre prioriteringar, som grannpolitik och utvecklingsstrategier för Afrika, så kanske det inte hör till våra närmaste områden.

     

    Det ankommer på EU-enheten att minska på antalet överträdelser och att se över rutinerna med EU-arbetet. Vid kansliavdelningen jobbar vi också dagligen med att se över och utveckla rutinerna både internt men också hur vi på ett bättre sätt skulle kunna delta i rikets beredning. I självstyrelselagen finns också en ny oprövad möjlighet att landskapets ståndpunkt skall inbegäras om landskapsregeringen vill det, ifall att riket och Åland tycker olika. Det här är såvitt jag har förstått helt oprövat.

     

    Vi jobbar också med det konstitutionella fördraget på kansliavdelningen. Det kan förutsätta ändringar i självstyrelselagen och här finns en arbetsgrupp tillsatt av justitieministeriet; jag återkommer till den senare i mitt anförande.

     

    Vi vill också ha inflytande i subsidiaritetssystemet; där vi har behörighet tycker vi att det är skäligt att vi skulle kunna få en av rikets två röster. Inför Finlands ordförandeskap 2006 vill vi lyfta fram de lagstiftande regionerna och öregionerna men också sjöfarten, subsidiaritetsprincipen och Östersjön. Sommaren 2006 kommer på Åland att arrangeras ett möte för Coreper I, dvs. för ambassadörerna inom EU. Dessa personer har en mycket stark indirekt påverkan på beslutsfattarna och där ser vi mycket värdefullt på det här mötet och kommer att ta väl vara på möjligheten att påverka dessa personer. Vi kommer att visa på Ålands särställning, peka på problem och möjligheter som Åland har inom unionen.

     

    När det gäller jämställdheten har ramprogrammet, som fastställts av landskapsregeringen, uppgjorts utgående från riktlinjer och målsättningar på EU-nivå och landskapet vidtar adekvata åtgärder som främjar jämställdheten. När det gäller el och gas satsar vi på alternativa energiformer; framför allt gäller det vindenergi och bioenergi, precis i enlighet med EU:s prioriteringar.

     

    När det gäller finansavdelningen prioriterar man frågor som rör skattegränsen i samarbete med riket eftersom det är rikets behörighet. Målsättningen skall vara att hanteringen blir så smidig som möjligt. Vi vill också möjliggöra en egen beskattningsrätt i samarbete med andra lagstiftande regioner.

     

    När det gäller trafikavdelningen har EU ett säkerhetspådrag, vilket gör att vårt tonnage, utom Viggen, måste ersättas. Här gäller det alltså för oss att jobba stenhårt för att få ett undantag. Ett sätt är att få farlederna i skärgården klassificerade som E-områden, dvs. så att man får dem klassade så att våra fartyg kan undantas och därmed räknas som godkända som tillräckligt säkra för dessa farvatten. Vi undersöker också att få stöd för satsningar inom trafiken från EU.

     

    När det gäller social- och miljöavdelningen anser vi att socialvården skall falla utanför unionens behörighet. Vi vill också att all diskriminering skall undvikas. Här kommer snart ett lagförslag att komma till lagtinget.

     

    När det gäller miljömedicin har vi många överträdelser på det området. Ofta kan detta förklaras med att vi använder oss av blankettlagstiftning, dvs. att vi först inväntar rikets lagstiftning och sedan tar det nästan ett halvår innan vi har lagstiftningen färdig efter det. För social- och miljöavdelningen är också, som jag har nämnt här tidigare, Östersjön, den hållbara miljön och det rena vattnet där mycket prioriterat.

     

    För utbildningsavdelningens del har man satsat flera år på och fortsätter satsa på livslångt lärande. Vi skall satsa på omskolning och vuxenutbildning, distansutbildning, allt för att tillgodose mångas möjlighet att öka kompetensen.

     

    Vi följer med utvecklingen hur vi kan fortsätta satsa på kompetensutveckling också hos befintlig arbetskraft. Integrationsfrämjande åtgärder för inflyttade, språkundervisning och samhällskunskap är också viktigt. Ett system för kontinuerlig kartläggning av utbildningsbehovet inom landskapet skall också utarbetas. Kompletterande utbildningsbevis på engelska kommer att införas för att ge de åländska studenterna bättre möjlighet att söka studieplats runt om i EU, helt i enlighet med Bolognaprocessen.

     

    Högskolan deltar i EU-stödda projekt som Leonardo da Vinci samt uppföljning av Bolognaprocessen.

     

    När det gäller kulturen är det flera internationella samarbetsprojekt som man avser att planera och gärna skulle gå med i. Däremot anser man det inte vara realistiskt att själv vara projektägare utan man skulle i så fall samarbeta med andra. Man skall också undersöka möjligheten att få stöd för Bomarsundsprojektet ur Kultur 2000. Postvägen är ett EU-projekt och den avslutas med en utställning i år.

     

    När det gäller näringsavdelningens prioriteringar sammanfaller de i stort med kommissionens strategiska fokus i Lissabonprocessen. Under 2005 kan en rad reformer utarbetas av kommissionen som är av vikt för jordbruks- och fiskeripolitiken. Målsättningen är att möjliggöra ett så stort handlingsutrymme som möjligt för landskapet för att kunna befrämja näringarna. Viktiga, nästan evighetsfrågor, men som vi ändå inte ger upp, är förstås sjöfarten, kontinuerligt skall vi stöda utvecklingen mot att stödformerna förenhetligas, handeln mellan Åland som en liten öppen ekonomi och övriga EU är av stor betydelse. Sjöfågeljakten, där vi inte tycker att EU tar hänsyn till det naturliga sambandet mellan jakt och naturvård och där man inte respekterar våra traditioner, lyfts fortsättningsvis upp och fiskeripolitiken anser vi att borde anpassas till det regionala särförhållandet avseende fångstmetoder, naturförhållanden och fiskbestånd. Det är en stor skillnad i dag från Medelhavet upp till norra Europa på hur fiskebeståndet ser ut.

     

    Vi har också en utmaning i jordbrukarnas negativa inställning till EU och också hur vi där kan tillmötesgå och utveckla framtiden.

     

    Det konstitutionella fördraget träder i kraft tidigast 1 november 2006, förutsatt att samtliga 25 medlemsstater har ratificerat fördraget. Finlands regering avser att föra propositionen till riksdagen i höst. Ratificeringen väntas ske i mars 2006. Åland kan inte ingå internationella avtal, men för att ett internationellt avtal som Finland ingår på vårt behörighetsområde skall träda i kraft på Åland krävs lagtingets bifall. Åland kan inte stoppa fördraget att träda i kraft, men för att det skall gälla på Åland förutsätts lagtingets bifall. Det är faktiskt till viss del oklart vad som skulle ske i en situation där Åland skulle säga nej till ett internationellt fördrag. Ett sätt är att Finland måste förhandla om med de andra medlemsstaterna. Justitieministeriet har tillsatt en arbetsgrupp med medlemmar från Åland och Finland som tittar på nationella kompletteringar till grundfördraget och vilka åtgärder det kan leda till. Ålands lagting har sagt att man vill ha en helhetslösning från Finlands regering när det nya fördraget kommer för behandling till lagtinget.

     

    Till sist, herr talman, skall jag nämna lite om arbetet under 2004. Kommissionen föreslår ny EU-lagstiftning och det som bedöms vara av intresse för Åland diarieförs och handläggs sedan vid landskapsregeringen. EU-enheten koordinerar och de olika avdelningarna handlägger och föredrar ärendena för den ledamot till vars ansvarsområde ärendena hör. Under 2004 kom kommissionen med 824 förslag. En tredjedel av dem lades direkt åt sidan och bedöms som ointressanta för Åland medan två tredjedelar av dem lotsades ut till avdelningarna. Slutligen har 54 ärenden av dessa 824 diarieförts. Kommissionens initiativ har ökats men inte antalet diarieföringar hos landskapsregeringen och det anser jag att måste analyseras. Ett enda ärende har varit upp för samråd, så det finns också här behov att se över rutinerna.

     

    Ärendena fördelar sig nu över flera byråer, vilket kan vara ett tecken på utveckling. 110 direktiv har antagits; direktiven kan leda till lag, t.ex. diskrimineringslagen som kommer här inom kort, lagen om utsläppsrätter som ligger i social- och miljöutskottet. Om man inte uppfyller sin skyldighet påbörjas ett överträdelseförfarande. Det går till så att det först är en officiell anmärkning och efter det kommer det ett motiverat yttrande; efter det förs ärendet till EG-domstolen och efter en fällande dom inleds ett förfarande som gör det möjligt att döma ut vite. Det är just vid skedet fällande dom som diskrimineringslagen nu ligger.

     

    Antalet officiella anmärkningar har ökat under 2004. Det kan bero på att kommissionen har blivit mer effektiv och på det sättet har lyckats snabba upp sin process. I ett fall har som sagt kommissionen också påbörjat talan mot Finland och dom fallit, och det är diskrimineringsärendet.

     

    En vanlig orsak till att landskapsregeringen inte har inkommit med notifieringar i tid kan vara just det jag nämnde att blankettlagstiftning tillämpas och att man därför har inväntat rikets lagstiftning. I fråga om flera ärenden där talan är påbörjad, t.ex. skrotbilsdirektivet, inväntar man rikets avgifter för att själv kunna fastställa lämpliga avgifter och att det inte skall bli dubbelt. När det gäller  fågeldirektivet är det vårfågeljakten, så där är också talan påbörjad. Förbud mot tobak som man använder i munnen, alltså snusfrågan, är också ett sådant ärende där talan är påbörjad.

     

    Landskapsregeringen följer med spänning utvecklingen av Gibraltars protest mot kommissionens beslut att skattereformen där skulle utgöra ett otillåtet statsstöd. Landskapsregeringen har argumenterat för att Gibraltar bör betraktas som en separat jurisdiktion.

     

    Herr talman!

    Detta blev ett långt anförande, men jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar EU-frågor. Om ni vill eller inte är det så att EU:s politik också blir vår politik till stora delar. Jag ser nu fram emot en intressant debatt och hoppas att lagtinget är tillfreds med de redogörelser vi har gjort upp för året och att man också omfattar de prioriteringar och de målsättningar vi har slagit fast samt att vi här nu får öppna en intressant diskussion.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det var mycket som regeringen vill och jag tycker att det är bra att man är ambitiös. Vi får sedan se hur man lyckas följa upp ambitionerna. Bl.a. nämndes det att man vill bevara ett självstyrt Åland inom EU och vi vet alla som har jobbat med de här frågorna att det inte är det lättaste att få det småskaliga Åland att passa i det storskaliga EU. Det är klart att man ändå ställer sig frågan att hur tänker regeringen uppnå den ambitionen?  Ett delsvar gav väl EU-ministern själv när hon hänvisade till att man måste öka inflytandet inom EU, och det ställer jag också upp på. Men för att få ett reellt inflytande är det trots allt ministerrådet som man bör sikta på att delta i på jämbördig basis med medlemsländerna. Finns det några strategier från den nya regeringens sida hur man kan uppnå det här?

     

    Det andra som jag fäste mig vid var den intressanta utvikningen som EU-ministern Lundberg gjorde om Lissabon-överenskommelsen. Jag uppfattade att hon sade lite uppgivet att man uppnår inte alls samma ekonomiska tillväxt som man gör i USA. Det är sant. Jag uppfattade också – mellan raderna – att skall man lyckas med det måste man stärka EU, alltså utveckla EU mera till en ”federativ stat”. Är det någonting som man från regeringens sida tycker att är en önskvärd utveckling eller missförstod jag?

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    När det gäller frågan om att den federativa utvecklingen skulle leda till en starkare utveckling och att det skulle stå i motsägelse till den långsamma utvecklingen som vi har i EU i dag är jag glad att ni reagerade på det. Just detta ville jag nämligen lyfta upp. Jag ser det som en stark motsägelse, att det kommer inte att gå. Jag är däremot glad att EU valt – så här långt i alla fall – att följa, lyssna och ge nationerna och förhoppningsvis i förlängningen också de lagstiftande regionerna ett stort inflytande. Det ger också att det blir ett mycket trögare system, vilket gör att man inte bara kan knäppa med fingrarna och säga att nu skall utvecklingen gå så här därför att alla inte följer efter. Det var det jag försökte visa med att det hela tiden kommer upp olika förslag och alltid är det någon nation som motsätter sig det, vilket gör att det inte blir så effektivt men samtidigt är det enligt min uppfattning en sund utveckling. Jag sade, att EU är inte USA. Du får tolka mig så att jag tycker att EU i stället borde formulera mera realistiska målsättningar.

     

    När det gäller hur vi skall kunna öka vårt inflytande är det på alla nivåer, dels behöver vi se över våra arbetssätt vi har inom förvaltningen, internt, hur vi kan ta tillvara tjänstemännens relationer både i EU och också till riket, men vi behöver också utveckla samarbetet med de lagstiftande regionerna för att tillsammans kunna vara starkare i de frågor där vi inte når framgång gentemot Finland utan där vi måste trycka på mot EU för att få ett större inflytande. Jag tycker också att det är viktigt, precis som ltl Anders Eriksson sade, att förhandla. Jag har fört en sådan diskussion när det gäller plats i ministerrådet, om man inte skulle kunna byta stol där under pågående ärenden i sådana fall där Finlands och Ålands ärenden går åt samma håll men det är av ett större intresse för Åland. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller det sista om deltagandet i ministerrådet är det så att flera har erfarenhet av att det finns möjlighet att byta stol om man har den kontakten med de finska ministrarna att man i samförstånd kan göra det. Problemet är att vi inte kan ha ett system som enbart är beroende av välvilja utan vi måste få fastslagna spelregler; även om den åländska och den finländska ministern inte alltid går i takt måste man ändå ha en automatik i detta. Det var det som jag var ute efter. Jag skall vara så rimlig och resonlig och inte begära ett hundraprocentigt klart svar av EU-minister Lundberg på hur man skall gå tillväga i det här skedet, nog ger jag lite mera tid, men det är väldigt viktigt att man fokuserar sig just på det här. Jag får lite den uppfattningen ibland att man jobbar lite för mycket med perifera frågor i regionkommittén. Det är här som man faktiskt bör försöka lägga det huvudsakliga krutet. Jag önskar lycka till och vi får säkert anledning att återkomma.

     

    Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    När det gäller engagemanget i regionkommittén skall detta ses som någonting som inte förknippas med mitt EU-ministeruppdrag. Det är någonting som jag till största delen sköter på min fritid, även om det sedan inkräktar på vissa av mina arbetsdagar, och det har vi en överenskommelse om att är fullkomligt okej därför att vi också ser att det finns en vinst i att jag samtidigt där knyter många kontakter och kan vara på två ställen på samma gång när jag väl är Bryssel osv. Vi får se hur vi löser det; mandatperioden går ut så snart som 2006. När det gäller ministerrådets platser finns det också många andra plan som man behöver fundera på och som jag kontinuerligt funderar på: arbetsutskottet, om beredningssektionerna är det optimala eller om vi borde få ett större inflytande i ministerierna i stället osv. Det finns oändligt mycket att försöka hitta olika spår in i beredningsprocessen för dessa ärenden, och det är någonting som vi tar på största allvar och som vi måste utveckla för att få mer inflytande i EU.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Gun Carlson: Herr talman! Jag föreslår att ärendets vidare behandling bordläggs till onsdagen den 9 mars.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning till den 9 mars.

     

    TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 9 mars har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 9 mars.

     

     

     

    Republikens presidents framställning om bifall till utkast till förordning om ikraftträdande av avtalet mellan de nordiska länderna om nordisk utbildningsgemenskap på gymnasienivå (teoretiska och yrkesinriktade utbildningar). (RP 4/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling onsdagen den 9.3.

     

     

    Landskapsregeringens framställning angående ändring av lagstiftning om vattenkvalitet. (FR 5/2004-2005).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling måndagen den 14.3.

     

    Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 9 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.13.38).