Plenum den 8 december 2004 kl. 14:30

PLENUM den 8 december 2004 kl. 14.30.

TALMANNEN:

Talmannen konstaterar samma närvaro som vid föregående plenum.

 

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlunds anhållan om befrielse från sitt uppdrag som lantråd. (D 1/2004-2005).

 

Enligt 5 § 2 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse kan lantrådet befrias  från sitt uppdrag på egen begäran.

 

Från lantrådet Roger Nordlund  har inkommit en till lagtinget utdelad skrivelse om att lagtinget måtte befria honom från sitt uppdrag. Först tillåts diskussion och därefter fattar lagtinget beslut med anledning av lantrådets anhållan. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Lagtinget har den 26 november 2003 på mitt förslag tillsatt en landskapsstyrelse med mig som lantråd och bestående av företrädare för Åländsk Center, Liberalerna på Åland, Frisinnad Samverkan och Obunden Samling.

 

Eftersom jag erfarit att Liberalerna på Åland dragit bort sitt stöd från nuvarande landskapsregering och det parlamentariska stödet därigenom uppgår till endast 14 mandat i Ålands lagting, har jag beslutat anhålla om befrielse från mitt uppdrag som lantråd för att därigenom möjliggöra bildandet av en ny landskapsregering som åtnjuter bredare stöd i lagtinget.

 

Fru talman!

Under den tid som misstroendet var bordlagt här i Ålands lagting gjordes ett försök att tillsammans med Ålands Framtid bilda först en majoritetsregering och sedan en minoritetsregering. Efter att ett seriöst arbete från alla parter hade genomförts kunde jag ändå konstatera och dra den slutsatsen under gårdagen att det är svårt att ro det projektet i hamn och jag kunde också dra den slutsatsen att det troligen kanske inte är det bästa alternativet för Åland och en långsiktig lösning. Därav förföll det alternativet.

 

Samtidigt har det också från misstroendeställarna, Ålands socialdemokrater som första undertecknare, sagts att man vill börja från ett s.k. rent bord. Mitt tillbakadragande av den här landskapsregeringen möjliggör det. Jag vill också samtidigt tacka Ålands socialdemokrater för att ni valt att dra tillbaka misstroendet, för det tror jag också är en gest i den riktning som kanske möjliggör att det blir mera konstruktiva diskussioner här i lagtinget från det s.k. rena bordet mellan alla partier för att försöka skapa en ny landskapsregering som har bästa möjliga förutsättningar att föra Åland framåt.

 

Ltl Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag vill i min tur tacka lantrådet för hans i mina ögon goda politiska insikt om att det som nu har skett var det absolut klokaste under rådande svåra parlamentariska situation. Det var bra att förfara på det sätt som lantrådet gjorde. Och det ger, som han själv erinrade, möjligheten att starta från i görligaste mån rent bord.

 

Socialdemokraterna, som har också har kontaktat de övriga undertecknarna och meddelat om vår avsikt att dra tillbaka misstroendeyrkandet sedan lantrådet skickat in sin avskedsanhållan, anser att nu är inte tid att salta i öppna sår utan nu är vi inne i en läkningsprocess där det gäller att för Ålands bästa försöka få en regering med möjligast starka parlamentariska position. Vi tror det är viktigt att man så ärligt och uppriktigt det bara är möjligt eftersträvar också en regering som i folkviljan har bredast möjliga majoritet och då kan vi också titta på det val som föregick för ett år sedan.

 

Jag vill för min del och för socialdemokraternas del önska alla lycka till i den här processen och även om den har varit svår och det har sagts ett och annat hårt ord hoppas jag nu att vi alla skall vara besjälade av en vilja att komma vidare, hitta varandra, försöka hitta sådana partners som kan finna ett meningsfullt samarbete i en kommande regering, för det behöver Åland. Jag är vid gott hopp och än en gång tack lantrådet för att du inte fortsatte på den väg man i ett skede var inne på utan insåg det viktiga i att börja från scratch.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

I massmedia har vi fått ta del av att en minoritetsregering har bildats. Detta trots att misstroendedebatten skulle vara först i dag. Det hade sett betydligt bättre ut om makthavarna väntat med att försöka utse ny landskapsregering tills misstroendefrågan avgjorts. Men nu har lantrådet Roger Nordlund insett att det inte går att satsa på maktfullkomliga småpartier i en landskapsregering.

 

För mig är det egalt om den nya landskapsregeringen är röd, blå, vit eller grön. Det viktigaste är att ledamöterna är kunniga och kompetenta samt behärskar sitt ansvarsområde. Det måste bli slut på dagens system som verkar gå ut på att utse partitrogna kaffekokare/kaffekokerskor som råkar passera i korridoren vid nomineringstillfället.

 

Landskapsregeringen hanterar en budget om 250 miljoner euro. Det innebär att alla borde inse att kunskap och kompetens måste finnas hos dem som hanterar denna enorma summa. Enskilt favoriserande av fotbollslag och dylikt måste undvikas. Man skall inte köpa sig ordförandeplatser med landskapets pengar. Jag tror att en regering med de tre stora partierna har största möjligheten att överleva denna mandatperiod.

 

En och annan får väl svälja stoltheten, men landskapet Ålands väl och ve måste gå före personlig prestige. Min personliga uppfattning är att småpartiers representanter i en regering lätt blir maktfullkomliga och i vissa fall skräniga, oftast för att dölja okunskap.

 

Fru talman!

Jag kommer alltså att stöda en regering som består av de tre stora partierna.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

”Politik är det omöjligas konst”, heter det och fick vi igen bevis på när jag hörde min gode vän ltl Lasse Wiklöf. Det är ett helt annat tonläge nu än vad det var för en vecka sedan! Oavsett vad som har hänt, oavsett hur spelplanen, tänker vi åtminstone från Ålands Framtids sida fortsätta på det sätt vi har gjort: försöka följa en så rak linje som möjligt. Men jag vill förklara ett par varför.

 

Varför har Ålands Framtid lämnat in misstroende? Det nämnde jag förra gången vi diskuterade ett likartat ärende och varför har vi förhandlat med de partier som vi har lämnat misstroende mot. Jag vill svara på samtliga frågor med tre punkter.

 

När det gäller varför vi lämnade in misstroendet gjorde vi det för att lösa upp det politiska dödläge som fanns, som jag har sagt flera gånger redan, att bryta ett politiskt vakuum. För det andra gjorde vi det för att bryta ett instabilt beslutsfattande och för det tredje gjorde vi det för att få fart på självstyrelseutvecklingen, att få en mera offensiv åländsk politik. Det var motiven till att vi lämnade in misstroendet, som jag har sagt i lagtinget flera gånger.

 

Vi har inte, till skillnad från socialdemokraterna, på något sätt tyckt att vi lämnade in misstroendet bara för skojs skull, vi menade inte vad vi sade, utan vi menade vad vi sade och att liberalerna också i samma veva som vi lämnade in misstroendet bad om befrielse från regeringen visade att de farhågor och invändningar vi hade var riktiga.

 

Varför har vi då förhandlat om att för det första eventuellt ingå i en ny regering och för det andra vara med som ett stödparti? Det är också tre svar på den frågan. Det första är att vi tror från Ålands Framtids sida att det är bra om man försöker renodla åländsk politik, att försöka få ett mera tydligt vänster-högerblock. Vi tror att mycket av orsakerna till det politiska kaos vi har haft beror just på det. Vi har varit med för det första för att försöka få till stånd ett klart och tydligt borgerligt alternativ. Det andra har varit att vi har diskuterat under helgen – det är igen hemlighet, det har stått i alla massmedia, så därför idds jag inte låtsas om att ingenting har skett – för att få till stånd en nystart för åländsk politik. Vi tror att det är viktigt att man tänker lite längre. Vi tror att det är viktigt att man tar upp frågor som: vad skall Åland leva på framöver, med de problem vi har för sjöfarten, jordbruket, för att nämna några. För att få svar på de frågorna tror vi att det är viktigt att man skulle ha fått in externa krafter i ministären. Det tredje är att vi tror att det är viktigt att man får en kontinuitet, att vi får en stabil borgerlig politik som håller till nästa val. Det är av de tre orsakerna vi har fört de här diskussionerna.

 

Det är alltid så om man lägger en 50-100 timmars arbete på hårda förhandlingar är det tråkigt om det rinner ut i sanden, men man kan inte vara frustrerad för den sakens skull. Så är det med politik! Men det kan vara intressant att stanna upp och svara på: varför gick det inte? Jag vill också där ge tre svar.

 

Jag vill för det första säger att jag tycker att lantrådet Roger Nordlund i de diskussioner vi har varit med om har varit rejäl. Däremot har det funnits mycket interna problem i lantrådets eget parti. Den första orsaken är att skall man driva politik är det så att man måste ge och man måste ta. Det går inte i alla sammanhang att säga nej, nej och åter nej utan att kunna peka på något alternativ. Den andra orsaken till att det gick som det gick är att det går inte att föra den här typen av förhandlingar via media. Man måste ha den politiska mognaden att man kan sätta sig ner, diskutera förtroendefullt och se om man finner varandra. Den tredje orsaken är att jag tror att personliga intressen många gånger har gått framom Ålands intressen, och det är heller inte bra.

 

Det vi har fört fram i förhandlingar som vi har velat uppnå är en självstyrelseutveckling, så mycket man bara kan göra under den här perioden, ett övertagande av beskattningen och ett stärkande av det svenska språket. Vi har varit väldigt klara och tydliga när det gäller det; vi har inte på något sätt varit orimliga, som det har framkommit. Det är tyvärr så inom åländsk politik att när det gäller politikområdena, vad man skall göra, det är inga bekymmer, det går bra att komma överens om det, men sedan när man skall sätta ihop persongalleriet för att man skall lyckas förverkliga den politik man är överens om att man skall driva, det är då problemen uppstår och så har det också varit nu.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Om man bortser från de allra mest dagsaktuella politiska frågorna måste man ändå medge att ur parlamentarisk synvinkel är det väldigt intressant det som har hänt under de senaste veckorna sedan misstroendeyrkandet lämnades in. Jag måste säga att jag tror att jag aldrig har upplevt ett sådant engagemang och ett sådant intresse bland befolkningen för åländsk politik. Politik handlar om makt, hur de som innehar makten använder den och man har då som oppositionsparti och naturligtvis som väljare rätt att utkräva ansvar av dem som har makten. Det är det som är oppositionens roll. Socialdemokraterna har uppnått sitt syfte, dvs. att den nuvarande regeringen avgår, eftersom vi tycker att den politik som har förts inte har varit bra.

 

I parlamentariska system finns det två sätt för medborgarna att utse parlamentet, antingen genom majoritetsval – det som man bl.a. har i England – att ett parti kammar hem allting och det blir ett tydligt skifte när regeringen sedan tillsätts. I vårt system, som i de flesta nordiska och europeiska, har vi proportionellt valsystem och det har vi för att man brukar säga att det är mera rättvist, dvs. att alla väljares röst väger lika mycket. Det som det resulterar i är ofta det att man har många partier i sådana parlament och det är betydligt svårare att efter ett val få genomslag i regeringsskiftet i den regering som skall tillsättas eftersom det genast efter val inleds ett förhandlingsspel mellan de partier som finns i parlamentet. Det som ändå är någon slags grundläggande demokratisk princip är att valresultatet såvitt det är möjligt skall slå igenom i regeringsbildningen. Och det tycker vi socialdemokraterna att den inte har gjort.

 

Nu är vi då i en situation där man skall inleda förhandlingar om en ny landskapsregering. Då hoppas vi naturligtvis att det valresultat som vi hade 2003 på något sätt skall återspeglas i den nya landskapsregeringen, som hoppeligen tillkommer ganska snabbt. I de senaste diskussionerna om en minoritetsregering ser man ganska tydligt problemet med en sådan maktfördelning. Det skulle ha inneburit att Ålands Framtid, med sina två mandat, skulle ha fått ett orimligt stort inflytande över politiken, en i och för sig ur deras synpunkt naturligtvis optimal lösning. Hade de inte ingått i landskapsregeringen hade de dessutom inte utkrävts något särskilt regeringsansvar. Det förslaget var alltså ur Ålands Framtids synvinkel antagligen det allra bästa när man diskuterade. Det som ltl Anders Eriksson sedan säger är att han vill få till stånd en blockbildning i åländsk politik, och det har han naturligtvis rätt att både tycka och arbeta för. Det är så som det ser ut i Sverige; de socialdemokratiska minoritetsregeringarna har suttit för att man har en så tydlig blockpoliti. Men det är annars ganska ovanligt i parlament med proportionella valsystem; den mera frekventa bilden är att man har som i Finland, att man samlar koalitionsregeringar och där blocken inte är lika tydliga. Och så har vi ju haft det på Åland. Lantrådet sade i någon intervju, att nu skall vi inte ha det som i Finland utan nu skall vi försöka med det svenska systemet, men då måste man komma ihåg att det svenska systemet är ett tydligt blockpolitiskt system. Det finns röster i Sverige, också bland socialdemokraterna, där man säger att man skulle ha proportionella val men ändå eftersträva majoritetsregeringar. Flera av er känner säkert till att miljöpartiet efter senaste val i Sverige gjorde anspråk på plats i regeringen och man diskuterade också med det borgerliga blocket. Det troliga är faktiskt att Sverige kommer att ändra sin tradition i det här sammanhanget.

 

Jag var själv med i den parlamentarisk kommitté som satt under den förra mandatperioden, där vi beslöt att införa möjlighet med minoritetslandskapsregeringar, och det är ett intressant alternativ, men det verkar ändå inte som om det skulle vara riktigt moget ännu, utan att för att föra en politik som är stabil och hållbar krävs det ganska breda majoriteter och det beror bl.a. på att vi inte har sådan partidisciplin som man har i de flesta parlament, utan där är det nog så att man skall hålla sig till sitt parti och inte fara hit och dit i omröstningarna. Det var ett av motiven till Roger Nordlunds senaste regeringsbildning att han ville ha en så bred majoritet för att han inte heller tydligen kan lita riktigt på alla sina egna. Vi kanske måste räkna med i vårt lagting att partierna inte har ett starkt grepp om de enskilda ledamöterna.

 

Jag tycker i alla fall att det har varit spännande och intressanta tider, och det är klart att det har ansträngt relationer åt alla håll och kanter, men ur en sådan här kris kanske det uppstår nya möjligheter och det gäller nu för var och en av oss att försöka skapa grunden för en landskapsregering som kan driva en politik under den resterande mandatperioden som gör att väljarna känner förtroende för både partierna och för lagtinget.

 

Jag tycker precis som min partibroder Lasse Wiklöf att nu är det dags att börja från nytt bord och verkligen få en landskapsregering som har handlingskraft och som kan jobba i samverkan hela mandatperioden ut.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett intressant och initierat anförande som vtm Barbro Sundback höll och det är klart att med det resonemang som jag förde hade det medfört att man hade fått ett tydligare blocksystem, om man kallar det för det. Vi är övertygade inom Ålands Framtid att det skulle leda till mera ordning och reda inom åländsk politik. Minoritetsregering, har jag noterat i massmedia, att har framställts som någon slags sista utväg: går inte något annat så får man försöka med det! Vi har inte sett det på det sättet utan vi har sett en minoritetsregering som ett intressant alternativ, det är någonting nytt och det vill jag också försäkra, så behöver inte vtm Barbro Sundback säga det, att det har inte varit vägledande för oss, att så här gör man i Sverige och då skall vi göra likadant, vi skall alltid söka oss västerut, utan man måste ta det bästa från sidorna runtom oss. Det intressanta är enligt min mening att med en minoritetsregering skulle man få mera ansvar, mera dynamik. Men om det skall fungera, så är det precis som vtm Barbro Sundback att man måste ha mera partidisciplin, man måste kunna lita på de ledamöter som står bakom. Men, igen, den situation som råder inom åländsk politik – jag tror inte att vi alla kan svänga kappan efter vinden hur snabbt som helst – och skall vi få någon ordning måste vi försöka finna nya vägar – det här är då en väg som vi har tyckt att har varit intressant att undersöka. Tyvärr kom vi inte ända fram!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det här är en väldigt diskussion och jag ser gärna att flera deltar, för jag tror att det är nu som man kan diskutera frågan om minoritetsregeringar. Om det bygger på block och man tänker speciellt på Sverige så har det blivit en ganska låst position, att vänster- och högerblocket är ganska jämnt – val efter val sker förskjutningar, inte så mycket över blockgränsen utan inom blockgränserna. Detta gör att svensk politik inte är så intressant ur parlamentarisk synvinkel, utan den är ganska, ja, det är socialdemokrater år ut och år in! – och det är i och för sig bra, men så där parlamentariskt spännande är det inte, utan då är andra länders politik betydligt mera spännande. Men det som också är betecknande för svensk politik är att de borgerliga partierna aldrig får ihop det, antagligen just för att man har så många partier och så många kämpar för att hålla sig kvar i parlamentet eftersom de är så små och då måste de profilera sig och blir därför aldrig eniga. I koalitioner, igen, som man har i Finland gynnas småpartier av koalitionerna; de får ett mycket större inflytande än vad deras parlamentariska tyngd egentligen motsvarar. Svenska folkpartiet har ju haft en enastående politisk position i finländsk politik fast de egentligen bara blir mindre och mindre.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om minoritetsregering tror jag att det är viktigt att man säger det därför att ute bland allmänheten märker man – inte här i lagtinget – att folk har missuppfattat det; man tror att det är någon regering som stöds av bara nio-tio ledamöter. Det har hela tiden handlat om att man skulle ha en majoritet här i parlamentet, men på grund av vissa blockeringar hos ledamöter har det varit omöjligt att Ålands Framtid skulle ingå som en fullvärdig medlem i den tilltänkta landskapsregeringen – då har vi ändå funderat: Kan vi ändå göra någonting, kan det finnas någonting intressant sett ur åländsk synvinkel? Därför har vi diskuterat vidare. Men jag vill understryka att detta med minoritetsregering innebär ändå att man har en majoritet i parlamentet. Jag märker att vi börjar komma in i julveckorna för vi är så oerhört samstämmiga. Jag håller med om det förhållandet att socialdemokraterna i Sverige har hållit på år ut och år inte är så bra, vi är helt eniga om den saken, men jag måste också tyvärr säga att det som vtm Barbro Sundback sade, att det är inte bara i Sverige som de borgerliga har problem att få ihop det – det är nog lite så här också!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Visst förstår vi det och jag tror nog också faktiskt att de flesta förstår det ute i samhället att en minoritetsregering som det var tänkt här skulle ha fått majoritet med två representanter för Ålands Framtid här i kammaren. Men jag tror nog att de flesta inser att det är en ganska svag majoritet, speciellt om de två röster som man är beroende av i lagtinget inte har något annat ansvar än att säga ja eller nej. Det skulle ha varit ha varit ett väldigt inflytande som man hade haft över landskapsregeringen, så jag tycker nog att lantrådet har dragit de riktiga slutsatserna  - åtminstone den här gången.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

 

Lantrådets anhållan föreläggs härefter för godkännande. Anhållan  är godkänd.

 

Lagtinget har sålunda beslutat bifalla lantrådet Roger Nordlunds anhållan och befriat denne från uppdraget som lantråd.

 

Enligt  64c § 2 mom. LO och 5 § 2 mom. LL om Ålands landskapsstyrelse skall ny landskapsregering utses om lantrådet befriats från sitt uppdrag. Talmannen kommer därför i enlighet med 64a § LO att vid ett senare plenum förelägga lagtinget förslag till lantrådskandidat. Landskapsstyrelsens medlemmar skall  enligt 5 § 4 mom. LL om Ålands landskapsregering kvarstå i sina uppdrag till dess nya medlemmar utsetts.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är fredagen den 10 december kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.0 ).