Stenografiskt protokoll från plenum den 28 april 2006 kl. 1030.

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 28 april 2006 kl. 10.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Eriksson, ltl Carina Aaltonen, ltl Anders Englund, ltl Mats Perämaa och ltl Ronald Boman).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller ltl Roger Eriksson på grund av privata angelägenheter och ltl Anders Englund på grund av deltagande i Svenska lantbruksproducenters styrelsemöte i Helsingfors, ltl Ronald Boman på grund av privata angelägenheter och ltl Carina Aaltonen på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2005-2006 om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006).

 

Ärendet bordläggs till plenum den 29 maj. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Stora utskottets betänkande nr 1 och 1a/2005-2006 angående ändring av landskapslagen om fornminnen. (LM 8/2004-2005).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Föreläggs de i betänkandet ingående två klämförslagen för godkännande i enda behandling var för sig. Begärs ordet? Den första klämmen är godkänd. Den andra klämmen är godkänd.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2005-2006 om lagmotion till riksdagen angående åländsk representation i Europaparlamentet. (FR 15/2005-2006).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta det i framställningen ingående lagförslaget sådant det godkänts i andra behandlingen eller att förkasta det. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter avslutad diskussion föreläggs först det i framställningen ingående  lagförslaget, därefter föreläggs för godkännande i enda behandling först skrivelsen till regeringen och sedan betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det finns en stor enighet i lagtinget kring lagförslaget och betänkandet från lagutskottet. När vi hade första behandlingen påtalade jag dock en sak som jag hade ett önskemål om att vi skulle enas kring,  alltså en förändring. Det har vi nu diskuterat grupperna emellan och som jag tolkar diskussionerna finns det en enighet för mitt ändringsförslag. Från lagtingets förstärker vi nu argumentationen; i det förslag som landskapsregeringen lade har vi ytterligare slipat argumentationen och förstärkt, dels från självstyrelsepolitiska nämndens sida och dels  från lagutskottets sida. Från självstyrelsepolitiska nämndens sida har vi väldigt starkt lyft fram demokrati- och legitimitetsaspekten; för att skapa en större acceptans av EU är det väldigt viktigt att vi har den direkta kanalen till Europaparlamentet, alltså att vi skulle ha en egen plats i Europaparlamentet. Det är också så att vi har vårt alldeles egna partiväsende som är helt och hållet fristående från landets partier i övrigt och det är också en väldigt viktig aspekt, oavsett att vi i landskapet inte har en partilag heter, rent formalistiskt, våra partier föreningar. Jag har därför delat ut på bordet ett ändringsförslag så att man skulle ändra på lagutskottets skrivning, där man nämner politiska organisationer och politiska grupper och föreslår att vi i stället pratar genomgående om politiska partier. Jag kommer alltså under detaljbehandlingen att föreslå detta, förutsatt att det finns en enighet; jag vill inte på något sätt försämra möjligheterna till en total enighet.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag ber att få understöda vtm Viveka Erikssons ändringsförslag. Det är viktigt att vi benämner saker vid dess rätta namn och de grupper som verkar här i åländsk politik är ingenting annat än partier i dess rätta mening även om formalia sedan innebär att vi verkar under vanliga registrerade föreningar, så sett ur demokratisynpunkt är vi partier och därför skall vi skriva partier. Vi skall inte skämmas för att använda de korrekta benämningarna.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Lagutskottets ordförande är inte tillstädes, så jag får väl yttra mig som vice ordförande men i första hand som ledamot av Ålands lagting. Lagutskottet har gått igenom ärendet och avgett ett betänkande där man i alla detaljer har försökt vara så saklig som möjligt i motiveringarna och på det sättet har man velat täppa till alla luckor i motiveringarna som skulle ge en möjlighet att förkasta motionen; man har alltså velat undvika alla osakligheter.

 

När man talar om stor enighet måste jag personligen säga att den inte är hundraprocentig i den här frågan, för i och med att vi avstår från att vara sakliga i motiveringen på de här punkterna ger vi möjligheter till förklenande omdömen om betänkandet. Vi är alltså inte politiska partier i den bemärkelsen som man avser i riket utan vi är organisationer som är bildade som föreningar och vi har en vallag som tillåter oss att ställa upp om tio personer står bakom en kandidat och därmed skulle vi, enligt det här förslaget, kunna kalla oss för ett parti – då tror jag att vi drar ett skimmer över det här som åtminstone jag inte tycker att vi förtjänar.

 

Det är medvetet från lagutskottets sida att kalla saker och ting vid de rätta namnen. Sedan kan man förstås säga att i nordiska sammanhang osv. är vi givetvis partier, men det finns så många skiljaktigheter mellan partiväsendet i Norden så det skall vi inte reda ut här. Men jag tycker att det här blir ett exempel på hur vi egentligen vill blåsa upp oss mer än vad vi egentligen är. Skulle vi ha ett partiväsende byggt på en partilag skulle det vara annat, men vi har faktiskt grupper som kan komma och gå ganska fritt här och därmed tycker jag att förslaget inte skapar den stora enighet som förslagsställarna eftersträvar.

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag hade förankrat förslaget hos gruppledarna; det var t.o.m. så att lagutskottets ordförande har diskuterat det med var och en av grupperna, så jag trodde att det fanns en acceptans för detta. Jag förstår inte riktigt resonemanget att vi skulle ”blåsa upp oss mer än vad vi egentligen är”, för det är ju så att vi är verksamma som partier här på Åland och jag skulle förstå det formalistiska sättet att se om vi skulle skriva in det i en lagtext. Då skulle jag kunna hålla med ltl Ragnar Erlandsson, men är det så att det kommer att finnas avvikande åsikter här kommer inte jag att lägga förslaget därför att jag anser att det är väldigt viktigt att alla 30 står bakom lagmotionen.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om lagutskottet har tittat på förslaget därför att jag har varit borta vid ett sammanträde, men för mig är förslaget rätt nytt. Jag hörde att det var på gång i ärendets första behandling, men där kommer ofta många åsikter som inte leder till ett förslag i tredje behandling. Jag får alltså för min egen del säga att jag inte står bakom förslaget.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det här har fungerat som det ofta gör med ärenden att när man har haft första behandling, det har förts fram ändringsförslag, så har man diskuterat grupperna emellan och det är också så som det här ärendet nu har skötts, att det har förts diskussioner, vi har diskuterat med var och en gruppledare i de olika grupperna. Därför trodde jag och vi att det fanns en enighet bakom.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det måste i så fall vara ett missförstånd.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Ärendet tog en lite annan vändning efter det att ltl Ragnar Erlandsson var uppe. När jag begärde ordet utgick jag från att jag som gruppledare för socialdemokraterna skulle stöda vtm Viveka Erikssons ändringsförslag utgående från den diskussion som vi hade gruppledarna emellan. Ltl Ragnar Erlandsson har rätt i det avseendet att ändringsförslaget inte har förankrats i lagutskottet; det har inte funnits tid för det utan det blev en diskussion med bl.a. lagutskottets ordförande Roger Eriksson som inte närvarande i dag och gruppledarna om ändringsförslaget som vtm Viveka Eriksson har kommit med. Från socialdemokraternas sida motsätter vi oss inte ändringsförslaget utan vi tycker, på samma sätt som vtm Viveka Eriksson anser, att det skulle förstärka skrivningen när det gäller texten. Som också har framkommit är det inte fråga om någon lagtext utan en åsikt.

 

Den socialdemokratiska gruppen stöder naturligtvis åsikten att vi alla 30 måste vara eniga, så det är inte på något sätt att vi motsätter oss att s.a.s. gå tillbaka till den tidigare skrivningen, men vi var beredda att godkänna förslaget utgående från bl.a. de motiveringar som vtm Viveka Eriksson förde fram när hon presenterade ändringsförslaget.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

I de diskussioner som har förts mellan gruppledarna kring detta har jag också från Frisinnad Samverkans sida ställt mig positiv till förslaget utgående från att vi kunde hitta en enighet kring det. Jag tror att det är viktigt att poängtera att jag förstår helt och fullt ltl Ragnar Erlandssons resonemang kring den formalistiska sidan av det hela. Det ligger mycket i det som sägs där om att rent formellt sett har vi inte lagligen den här biten. Däremot tycker jag att det skulle vara bra att vi lyfter fram från vår sida hur vi ser på de här bitarna och också i ett sådant här resonerande avsnitt, precis som vtm Viveka Eriksson var inne på, som inte finns i lagtext tycker jag bra att det här kan finnas. Jag tror att det viktiga är att vi har en enighet och jag uppfattar då ltl Ragnar Erlandsson som att den enigheten inte finns, men jag skulle uppskatta om vi kan utreda den biten huruvida vi kan gå vidare med det här eller icke. Jag håller också med vtm Viveka Eriksson om det att är vi inte fullständigt eniga skall vi inte föra fram förslaget.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Vi från Ålands Framtid ställer oss också bakom ändringsförslaget. Det är beklagligt att igen få ta del av centerns vacklande. Det är typiskt att när man kommer till målsnåret är det alltid någon som gör en u-sväng och börjar köra tillbaka. Det här är kopplat till centerpolitiken i princip, att man kan aldrig hålla en rak linje utan man svänger hit och dit och det tycker jag är beklagligt. I en så här viktig fråga, där vi hela vägen har varit eniga, så tycker jag att de ändringar som nu har gjorts är helt relaterade, som Ragnar säger, men är vi så fega att vi inte vågar stå bakom namnet ”parti”, som vi i verkligheten fungerar som, så tycker jag att det är beklagligt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som gruppledare missförstod jag uppenbarligen ltl Ragnar Erlandsson i den här frågan när jag för min egen del och den övriga centerns del tycker att vi bra kunde ta ändringsförslaget. Vi är medvetna om det korrekta i ltl Ragnar Erlandssons resonemang och också lagutskottets, men vi tycker också att det känns mera fullständigt om man kallar sig partier i det här sammanhanget, så vi stöder det här. Samtidigt får jag beklaga att vi inte hade det tillräckligt utrett. Det var ett missförstånd mellan oss. Å andra sidan är det viktigt att komma till en enighet här, det är vi alla överens om. När det gäller att centern skulle vingla i den här frågan är det inte så, utan det finns igen lite olika synpunkter.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan förstå att det som vanligt är problem i centerleden när det gäller att bestämma sig för hur man vill ha det! Det hör man på uttalandena, man har inte förankrat frågan. Inte tycker jag att man skall driva frågan så hårt, som vtm Viveka Eriksson sade, att man stjälper oenigheten. Å andra sidan tycker jag att nu är det tal om en ledamot som har en annan åsikt medan vi andra 29 skulle följa den personen för att vi skall bli eniga! Ur demokratisk synpunkt tycker jag att ltl Ragnar Erlandsson borde acceptera majoritetens beslut och foga sig i ändringsförslaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

För min del tycker jag också att det är ett bra förslag och är beredd att stöda det. Men jag skulle vilja fråga förslagsställaren vtm Viveka Eriksson var konsekvensen är. Vtm Viveka Eriksson säger att vi är verksamma som partier som motiv för att vi nu skall vara lite tuffa och visa framfötterna, vilket jag alltid stöder att vi skall vara när det gäller utvecklingen av självstyrelsen. Vi skall alltid stiga uppåt. Men vtm Viveka Eriksson kallar konsekvent våra ministrar för landskapsregeringsledamöter därför att det är formellt den korrekta benämningen, brukar vtm Viveka Eriksson säga. Då frågar jag mig: På vilket sätt är inte våra landskapsregeringsledamöter verksamma som ministrar, om man jämför med omkringliggande länder och självstyrande områden? Det vore konsekvent att vtm Viveka Eriksson även kallade dem för ministrar, om vi s.a.s. skall säga att vi har partier i vårt lagting eller varför denna inkonsekvens? Varför partier men inte ministrar? Jag tycker att det låter lite som om liberalerna vill hävda sig som ett stort parti på Åland, men liberalerna har inga ministrar och då skall man inte heller kalla vår regering för en regering och inte heller våra landskapsregeringsledamöter för ministrar. Var är konsekvensen, vtm Viveka Eriksson?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik: Avstår.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Föreläggs lagförslaget för godkännande i tredje behandling. Begäres ordet?  Lagtinget har i tredje behandling godkänt lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs  skrivelsen till regeringen för godkännande i enda behandling. Begäres ordet? Lagtinget har i enda behandling godkänt skrivelsen.

 

Föreläggs  betänkandets motivering för enda behandling. Begäres ordet? Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Skrivelsens och motiveringens enda behandling är avslutad.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2005-2006 om godkännande av överenskommelsen mellan Finland och Estland om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.

 

Talmannen erinrar om att lagtingets beslut i tredje behandling enligt 59 § 2 mom. självstyrelselagen i detta ärende skall omfattas med en majoritet om minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

 

Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Begärs ordet? Antecknas att  lagtinget enhälligt lämnat sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar den faller inom landskapets behörighet och avviker från sl.

 

Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande angående budgetram för år 2007 och plan för åren 2008-2009. (M 3/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till diskussion och att lagtinget först efter avslutad diskussion tar ställning till om meddelandet skall hänskjutas till utskott eller inte. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman, värderade lagtingsledamöter!

När den här landskapsregeringen tillträdde för knappt ett och ett halvt år sedan kände nog vi alla en uppenbar oro för passagerarsjöfartens bristande lönsamhet och dess effekter på vår samhällsekonomi. Fortsättningsvis vidkänns denna vår största näring svårigheter tillsammans med våra primärnäringar jordbruk och fiske, men, och det är mycket glädjande, flertalet av våra landbaserade näringar har i betydande utsträckning förmått kompensera en hel del av detta tapp. Generellt, med vissa undantag, är det därför vi nu med uppenbar glädje måste konstatera att det inom vårt landbaserade näringsliv föreligger expansivitet, nya investeringar och även nyanställningar. Bl.a. ger ÅSUB:s senaste konjunkturrapport en i vissa stycken ganska positiv bild och det finns också tendenser till ett förbättrat skatteutfall i vårt landskap.

 

Till en positivare utvecklingsbild kan också räknas in det faktum att vi nu tycker oss uppleva en mer konstruktiv dialog vad gäller förutsättningarna för att på sikt kunna erhålla förändringar i landets sjöfartspolitik. Detta i ett läge där exempelvis Danmark och Sverige vässer sin lagstiftning och sina förutsättningar på sjöfartens konkurrensområde. Sammantaget är det alltså viktigt att sjöfartens ges EU-mässiga villkor som i andra konkurrentländer, men att vi också anstränger oss allt vad vi förmår för att diversifiera och stärka vårt landbaserade näringsliv.

 

Den alltmer hårdnande internationella konkurrensen i globaliseringens tecken är dock inte enbart ett problem för Åland vad gäller exempelvis utflaggningshot. Detta tryck kännetecknar också delar av republikens landbaserade näringsliv, där landsflykt och nedläggningar av stora industrikomplex inte längre är någonting främmande; även i Sverige känner man av den här utvecklingen.

 

När det gäller Ålands ekonomiska förutsättningar för de närmaste åren är vår bedömning att den allra största intäktskällan, den s.k. klumpsumman kommer att beskriva en tämligen stabil utveckling om vi beaktar finansministeriets prognoser. Vi bedömer ett utfall, som vi också skriver i framställningen, att vi nästa år skall kunna erhålla omkring 182 miljoner euro, 2008 ca 186 miljoner euro och för 2009 omkring 191.000.000 euro. Som vi också noterar räknar vi samtidigt med en skattegottgörelse för nästa år på ca 15 miljoner, medan skattegottgörelsen 2008 skulle falla till ca 10 miljoner och ytterligare gå ner till 7 miljoner det sista året av planen. Och som ni kan se i ramen förväntar vi oss också lotteriskatteåterbäring på ca 6 miljoner årligen.

 

När det gäller skattegottgörelsen, som inte är så lätt att beräkna, har vi för att vinna ytterligare säkerhet och trovärdighet i prognoserna bett ÅSUB att försöka arbeta fram en modell för säkrare prognostisering. Jag tror att vi alla vinner på att bli mera exakta också när det gäller skattegottgörelsen och dess utveckling.

 

När man allmänt bedömer förutsättningarna för de närmaste åren är min uppfattning att bilden ljusnar och att vi med den rambudget vi nu lägger fram inte äventyrar landskapets ekonomi. Vi har resurser att vara tämligen expansiva, särskilt vad gäller investeringar av engångsnatur och att klara betydande viktiga reformer utan att för den skull dränera uppbyggda reserver. Vi har råd att underlätta för våra kommuner och för våra medborgare, vilket väl ändå måste anses vara ett av de allra viktigaste inslagen i politiken. Detta även om någon enstaka årsbudget kunde beskriva något visst underskott. Men att det i verkligheten skulle bli fråga om att uppta några lån för att finansiera kommande budgeter är naturligtvis inte alls tal om.

 

Ser vi på investeringssidan måste såväl rambudgeten för nästa år liksom planen speciellt för 2008 betraktas som tämligen offensiv. Enligt våra beräkningar skulle landskapet nästa år gå in med investeringar i storleksordningen 28 miljoner mot kalkylerade 14 miljoner för innevarande år. År 2008 skulle investeringarna belöpa sig till ca 21 miljoner och 2009 skulle vi åter vara nere i den mer normala nivån på ca 14 miljoner, där vi nu befinner oss.

 

Stora investeringar 2007 är inte minst kk-huset, om lagtinget finner att prislappen är lämplig efter en andra upphandlingsomgång där vi nu redan i vår räknar med besked. Vi har golfbanorna, som lagtinget ännu inte välsignat och där en sammantagen marknadsundersökning skall upphandlas. Vi har att finansiera en ny färja och bl.a. har vi också stora utgifter för Pommern, där vi iklätt oss ett 85-procentigt  finansieringsansvar. Men definitivt nytt är nu att vi också öppnar för förverkligande av utbyggnaden av Ålands Sjöfartsmuseum, som hittills har gjorts helt beroende av kk-husets färdigställande. Vi är nu beredda att ge full gas för sjöfartsmuseet och räknar med att det kan komma igång redan under nästa år. Vi öppnar också upp för besökscentrets framåtskridande i Bomarsund vad gäller det åländska kulturarvet. Sjukhusets moderniseringar med fortsatt utbyggnad kräver också för åren framöver betydande investeringsanslag.

 

När det gäller bostadslånefinansieringen kommer landskapsregeringen med beaktande av läget på bostadsmarknaden att anpassa nivån på bostadslåneanslaget. Men det är också klart att även räntestödsinstrumentet kommer att användas för enskilda projekt.

 

En viktig fråga för den här regeringen är inte bara en offensiv investeringspolitik. Det handlar också om att under de kommande åren försöka hålla driftsutgifterna i schack. Vi eftersträvar således en fortsatt stram budgetpolitik vad gäller driftskostnaderna. Vi kommer fortsättningsvis att granska rutiner och försöka eftersträva en viss flexibilitet för att göra arbetsbelastningen möjligast jämn över avdelningarna. Man kan tala om en i högre grad varande marknadsanpassning av tjänste- och servicebehov gentemot våra medborgare. Ett led i dessa strävanden var lagförslaget om förflyttningsfarande, som lagtinget redan tagit och som underströk regeringens vilja till god personalpolitik och trygghet för vår personal. Men vi har också konstaterat att vi inom landskapsförvaltningen har en tjänstemannalagstiftning som är föråldrad – den är från 1987 – och som inte har genomgått samma modernisering som exempelvis på rikssidan. Den kommer vi nu att börja studera. Vi kommer också i högre grad än hittills att börja satsa på kompetensutveckling för att våra tjänstemän skall stå bättre rustade att möta nya krav och förväntningar och för att själva få möjligheten att utvecklas personligen i sin tjänsteutövning.

 

I tidigare budgetsammanhang har landskapsregeringen aviserat att vi övervägt ett återinförande av det allmänna avdraget till medborgarna i kommunalbeskattningen och detta med hänsyn till andra viktiga finansieringsbehov och om det finns utrymme. Nu anser vi att landskapets finanser är i ett sådant skick att utvecklingen på intäktssidan också är sådan att det är möjligt och därför vill vi realisera detta löfte med start år 2007. I reala pengar torde det handla om ca 3 miljoner euro som tillfaller medborgarna, och kommunerna kommer vi fullt ut att kompensera för detta.

 

Vi anser också att vi har resurser för flera reformer inom de sociala och hälsopolitiska områdena. Det är för alla ålänningar bekant att egenavgifterna inom hälso- och sjukvården på grund av landskapets tidigare bristande ekonomiska resurser upplevts som överhöga, tidvis t.o.m. betydligt högre än på rikssidan. Nu vill vi ha en grundlig översyn vad gäller avgiftspolitiken och till nästa år sänka avgifterna i betydande utsträckning. Exempelvis skulle en reduktion på i snitt 50 procent bespara ålänningarna utgifter i storleksordningen 2 miljoner euro.

 

Vi vill nu också se över lagstiftningen kring bostadsbidraget och utkomststödet, där justeringar förefaller nödvändiga. Lagstiftningen om specialomsorger och lagen om service och stöd på grund av handikapp avser vi också att revidera och studera stödnivåerna – justeringar är synbarligen aktuella.

 

En lagstiftning om de äldres rättigheter som kan påverka landskapsandelarna till kommunerna är också mycket angelägen. Särskilda satsningar på det drogpolitiska området övervägs och dessutom vill vi studera och klarlägga samarbetsmöjligheterna vad gäller socialvård och sjukvård för ökad effektivitet och rationellare utförande. Det måste gå att i större utsträckning samordna resurserna och insatserna på detta område, och här tror jag att man också har betydande besparingar, om man finner de bästa vägarna.

 

En mycket stor fråga som särskilt belastar en pressad finansavdelning gäller den så hett önskade reformen av landskapsandelssystemet. Här handlar det om vad kommunernas respektive landskapets uppgifter skall vara och hur kommunernas åtaganden skäligen skall kompenseras med landskapsmedel. Grundarbetet för reformen är i huvudsak gjord. Nu gäller det att utfärda de politiska direktiven för den slutliga utformningen. Det är ett mycket omfattande arbete, men det har högsta prioritet och därför är det inte uteslutet att vissa tilläggsresurser måste tillföras det här arbetet för att det skall kunna drivas i möjligast snabba takt. Exakt när reformen kan föreligga klar i sin helhet är ganska svårt att förutsäga och jag vill inte bli den som lovar någonting som inte kan hållas. Men vi har enats om att senast under nästa år måste det här vara klart. Det viktiga är dock att landskapsandelssystemet får en lösning som är så rättvis som det bara är möjligt och att den får bärighet över många år. Att hela tiden söka temporära lösningar är absolut ingenting att eftersträva. Sådana lösningar ger heller inte kommunerna säkerhet och trygghet i sina politiska satsningar och i sin budgetering. Däremot är det klart att landskapsregeringen fram till dess att systemet får sin slutliga form kommer att undsätta kommunerna. När det exempelvis gäller det prövningsbaserade stödet till kommunerna, där vi har betydande belopp, vet alla att den normala lagenliga ordningen är sådan att kommunernas ansökningar skall lämnas in i oktober och ofta brukar pengarna beslutas om och betalas ut före jul. Det är den normala rutinen. Nu känner vi emellertid alla till att trycket bedöms vara extraordinärt och därför är det vår avsikt att göra avsteg och tidigarelägga utbetalningarna. Men för att vi inte skall bli beskyllda för att besluta över kommunernas huvuden har vi i förhandlingar med kommunförbundet kommit överens om att förbundet efterhör kommunernas synpunkter på vilka parametrar som bör läggas till grund för det prövningsbaserade beslutet. Svårigheterna har lite olika karaktär från kommun till kommun, som vi känner till.

 

Kommunförbundets direktör har informerat mig om att kommunerna fått tid april månad ut för att lämna besked. Därefter förväntar vi oss kommunförbundets svar och efter viss beredning är vi klara att ta beslut, sedan vi också inhämtat kommunernas bokslut – vi måste också ha någon bas att ta det här på. Uppgifter i offentligheten om att jag Lasse Wiklöf aktivt skulle eftersträva att svälta ut kommunerna i akt och mening att tvinga dem till en kommunreform saknar all verklighetsgrund. Som gammal kommunalman känner jag väl till kommunernas skyldigheter och vilja att producera en högklassig grundskola och de så angelägna omsorgerna för barn och äldre. Dessutom är den utredning som pågår kring en kommunreform helt förutsättningslös.

 

Inne på diskussionerna med kommunförbundet förtjänar det också framhållas att förbundet i sina förhandlingar med oss betraktat prissättningen vid ÅHS som synnerligen orättfärdig och alldeles för hög. Prisbilden är, som vi nu känner till, baserad på ett medeltal vad gäller prissättningen vid Trobergshemmeet i Mariehamn och De gamlas hem i Jomala, förhöjd med 35 procent. Den kritiken som kommunförbundet riktat mot prisbilden har vi tagit till oss, samtidigt som det förarbete som gjorts för ett nytt landskapsandelssystem nog indikerar att Gullåsen sannolikt blir införlivad med ÅHS, vilket vi också uppmärksammar i denna rambudget, och det är väl heller inte det osannolika att därmed finansieringen av Gullåsens verksamhet hamnar på landskapet. Sedan får vi se hur vi klarar ut kostnadsneutralitetsfrågorna.

 

Avslutningsvis vill jag framhålla de svårigheter landskapet har när det gäller möjligheten att driva en aktiv näringspolitik, likaväl som önskad regionalpolitik med hänsyn tagen inte minst till de beramade EU:s statsstödsregler. Därför vill jag också betona möjligheten att Åland måste få vidgade förutsättningar särskilt på skatteområdet. Vår egen skattegrupp som bedömt möjligheterna vid och konsekvenserna av en överföring av vissa skatter till Åland har som känt lämnat sin rapport. Med denna rapport som grund, tillika med den utredning som statens utredningsman Bertil Roslin, utför kring de ekonomiska systemen i europeiska autonomier avser landskapsregeringen att tillsätta en parlamentarisk grupp som får ta politisk ställning till hur lagstiftningsbehörigheten bör förändras inom skatteområdet. Själv vill jag säga att jag för min del upplever de indirekta skatterna och speciellt momsen som intressant för Åland. Det kunde vara ett verkningsfullt instrument som dessutom ligger i linje med vårt åländska skatteundantag.

 

Men, kära vänner, ett är emellertid säkert och det är att Åland inte bör och inte heller har anledning till att eftersträva några skatteparadisiska planer. Eventuella sänkningar på ett område måste med stor sannolikhet kompenseras på andra för att trygghet i förändring skall bestå och Åland också framdeles skall kunna finansiera sina angelägna välfärdstjänster som på grund av vår litenhet och vår geografi är betydligt dyrare att producera än i våra omgivande länder och regioner.

 

Bästa lagtingsledamöter! Regeringens övriga ledamöter har beredskap att mera detaljerat gå in på sina olika förvaltningsområden. Sammanfattningsvis vill jag för egen del säga att Åland har med vissa undantag en hygglig utveckling. Vi har en stabil budgetekonomi och hög investeringsvilja från samhällets sida. Vi har utrymme för reformer. Vi har fortsatt nästintill full sysselsättning och det finns framtidstro för företagsutveckling och nyanställningar inom näringslivet. Det, kära vänner, gläder åtminstone mig!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag noterade under redogörelsen om hur inkomsterna kommer via klumpsumman och skattegottgörelsen att finansansvariga sade – också i rambudgeten sägs det – att man kalkylerar med att den kommer att minska under åren. Här vill jag fråga ledamoten Wiklöf, att hur kalkylerar man på det sättet samtidigt som ledamoten Wiklöf står i talarstolen och säger vilken fantastisk framtid vi går till mötes där hjulen verkligen rullar, där det är så mycket verksamhet i samhället? Skattegottgörelsen är väl ett mått just på den aktivitet som sker i samhället. Döljer det sig någonting bakom siffrorna som inte vi kan se? Finns det någonting i den av landskapsregeringen förda politiken som innebär att det blir mindre åtgärder som kommer att leda till minskade inkomster?

 

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att vtm Viveka Eriksson borde se att det går rätt hyggligt för klumpsummeutvecklingen. Är det bra för klumpsummeutvecklingen är det nästan lite liktydigt med att det finns chans att det går sämre för klumpsummehistorien. Om Finland utvecklas väldigt väl och det går som på räls där, så  kommer klumpsumman att ständigt stiga. Då blir naturligtvis den relation, det vi förmår prestera, mindre, om det går väldigt bra i Finland och lite svagare utveckling här. Vi har bedömt det här på basen av de konjunkturrapporter som finns, på basen av de ståndpunkter som finansministeriet har lämnat och det här är vår bedömning. Ingen vill hellre än jag att skattegottgörelsen skulle gå den omvända vägen: börja med 15 och sluta med 50, det vore drömmen! Allt det här står i ett visst relationsförhållande till varandra. Samtidigt har jag betonat att det finns en osäkerhet i skattegottgörelsens bedömningar och därför vill vi ha ÅSUB:s hjälp att klara ut dem med ännu större exakthet.

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag delar landskapsregeringsledamoten Wiklöfs syn på klumpsumman. Det är en väldigt positiv utveckling och det visar också vilket gott system vi har i dag. En annan frågeställning jag har är om kk-huset. Nu skall lagtinget återigen fatta beslut om kk-huset. Hur många gånger skall lagtinget fatta beslut om kk-huset, som vi redan har fattat beslut om? På vilket sätt kommer de nya omgångarna att ytterligare fördröja projektet? Vad jag har förstått har man nu en anbudsrunda på gång och landskapsregeringen står i beråd att börja bygga redan till hösten? Hur går det här ihop med att lagtinget också skall ha möjlighet och tid att ge besked i frågan?

 

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf, replik:

Fru talman!

Eftersom jag är väldigt demokratiskt lagd oroar jag mig inte för att lagtinget skulle behöva få se på alla förändringar och allt som har gjorts i den här processen förrän man tar ståndpunkt och att man samtidigt skulle redogöra för de belopp som anbudsförfarandet nu andra gången kommer fram. Jag tycker inte att det är fel. Annars finns det i princip en fullmakt att gå vidare från nivån under 15 miljoner, men vi har resonerat att nog borde man ändå informera lagtinget slutligt om sakernas tillstånd innan man börjar bygga. Det är inte något illa menat med det, det vill jag nog försäkra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Landskapsregeringens meddelande om rambudgeten kommer sent i vår, senare än någonsin och det här är naturligtvis inte tillfredsställande för den fortsatta behandlingen och det gör att jag med en gång måste säga vad jag tror om att det blir väldigt svårt att hinna med en utskottsbehandling, om det skall ha någon betydelse för det fortsatta budgetarbetet. Center har ganska mycket diskuterat om det är ändamålsenligt och meningsfullt att överhuvudtaget ha en rambudget varje år, om det är så här mycket arbete att få fram den, det ställer stora krav på förvaltningen, det blir svårt för lagtinget att hinna ta ställning till den och då kan man fundera: måste man tänka om här igen och fundera om varje regering i början av sin regeringsperiod borde komma med en rambudget på vårvintern som tar upp det som handlingsprogrammet för den regeringen tar upp? Jag tycker att man gärna skulle kunna diskutera det här för det är inte bra om vi blir frustrerade redan innan vi har rambudgeten på bordet för att den inte har kommit i rätt tid och det frustrerar också landskapsförvaltningen och landskapsregeringen. Det här hoppas jag att kan diskuteras. Landskapsregeringen har väldigt mycket budgetberedning på sitt bord; vi vet att så fort man har klämt fram ordinarie budgeten i november har man att börja med sista tilläggsbudgeten för året, den s.k. städbudgeten, som blir klar någon gång i januari, så har man lite tid och så skall man börja med första tilläggsbudget, som nu ligger i finansutskottet och inte kan behandlas i lagtinget förrän sista veckan i maj/början av juni, så är det lite sommar - och det är egentligen dags att börja med ordinarie budgeten nu redan. Det tar aldrig slut och det känns som om vi på något sätt inte kommer rätt i rambudgetfrågan, även om rambudgetstanken från början är rätt och jag håller fortfarande fast vid att det är i rambudgeten de stora politiska linjedragningarna skall synas och möjligheten att diskutera: vad avser landskapsregeringen att göra? Men, som sagt, jag hoppas att vi kan diskutera, så att vi inte bara skapar dubbelarbete för förvaltningen och regeringen. Det kanske inte är ändamålsenligt. Däremot hoppas jag att man skulle kunna komma fram med ordinarie budget tidigare. Vi vet att den får vi efter första veckan i november och då har igen både lagting och finansutskott en väldigt kort tid att få fram budgeten. Skulle den helst ligga på lagtingets bord den 1 november skulle man ha en och en halv vecka mera än vanligt, så det tycker jag att man hellre skulle satsa på.

 

Ännu en sak om tidigareläggande av ordinarie budgeten är att också kommunerna då skulle ha en bättre chans att göra sina budgeter, för de får annars lov att vänta på lagtingets budget.

 

När det gäller meddelandet om rambudgeten delar centergruppen landskapsregeringens åsikt om att man kan försvara relativt små underskott varje år om man har investerat för speciella saker. Men grundmålsättningen skall vara, precis som landskapsregeringen anger, en långsiktig grundläggande budgetbalans. Det måste vara det gällande målet. Vi måste hela tiden försöka hitta långsiktiga besparingsåtgärder; offentliga sektorn får inte tillåtas öka hur mycket som helst, man måste hela tiden tänka noga efter att man släpper iväg det för långt. Det här säger jag trots att vi kan se en viss optimism. Vi hörde av finansansvarigas redogörelse att vi kan se positivt på den ekonomiska utvecklingen för landskapet tack vare klumpsumma, skattegottgörelse osv.

 

Det som jag också kunde läsa är att landskapsregeringen nu kallar sin politik för en ny ekonomisk politik. När man vill koncentrera resurserna på vård, skola och omsorg. Då blir jag lite frågande om jag har läst rätt! Jag tycker att i många år har nog verkligen inte landskapsregeringen snålat med vare sig vården, skolan eller omsorgen, men det står faktiskt skrivet. Jag vet inte hur man skall läsa det, jag ser inget nytt i det därför att i många år redan har utbildningsavdelningen erhållit ungefär 20 procent av totalbudgeten, ÅHS drar ordentliga 20 procent och socialvården en hel del.

 

Det är en mening som jag inte riktigt förstår: ”Näringsutvecklingen skall helt finansieras av landskapsregeringen.” Vad tänker man på där? Är det överhuvudtaget eller är det bara någonting speciellt? Det hoppas jag att jag får svar på.

 

Landskapsregeringen aviserar återinförande av det allmänna skatteavdraget så att kommunerna skulle kompenseras fullt ut. Det här kommer att gynna vanliga skattebetalare, och det är bra, men det skall alltså inte heller belasta kommunernas ekonomi. Det här är vikigt för kommunerna och det är också viktigt för centern som anser att landskapsregeringen skall föra en sådan politik att kommunerna skall kunna utvecklas och bli tillräckligt attraktiva för folk både att bo i och att bedriva och företagsverksamhet i. Det här är en bra centerfråga som vi är nöjda att har kommit så här långt.

 

När det gäller kommunerna är det naturligtvis så – det hörde vi redan av finansansvariga – att reformen om landskapsandelssystemet skall förverkligas senast 2008, och det anser vi att är verkligt viktigt. Ett första steg enligt rambudgeten är att temporärt ändra det nuvarande systemet för kommunernas betalningar för Gullåsen. Landskapsregeringen skriver om en förändring som skall genomföras av vården vid Gullåsen så att den skulle bli mer medicinsk men minska i omfattning. Det här kan inte jag läsa på annat sätt än att man kommer att överföra ännu mera vårdkrävande patienter till kommunerna, vilket kommer att fördyra för kommunerna. Här tror jag att man måste noga tänka efter. Jag vill gärna se rapporten om äldreomsorgen innan jag tar ställning till en ändring i Gullåsen-systemet, dvs. att man skall dela upp Gullåsen till mera medicinsk och mindre omsorg. Jag vet inte riktigt om man har tänkt rätt här. Jag som före detta avdelningssköterska vid Gullåsen kan inte acceptera att man kommer att skicka ut patienter som är vårdkrävande och i behov av vård. Vi måste kunna garantera den goda vården även i fortsättningen. Vi måste komma ihåg att de kommunala omsorgshemmen inte är byggda och planerade för vårdtunga patienter, de är planerade för att de skall vara precis det som namnet heter ett omsorgshem, det skall kunna vara som ett hem för de boende och det betyder att skall man ge vård åt vårdtunga patienter, dvs. patienter som inte kan klara sig själva i många fall, så kräver det egentligen en annan slags omsorgshem. Det är viktigt att man inte rusar på för fort, men däremot tycker jag att nuvarande avgiftsberäkningar för Gullåsen, dvs. kommunernas deltagande, borde ändras så att den 35 procentiga höjningen som vi har i dag, skillnaden mellan avgifterna på De gamlas hem och Trobergshemmet borde sänkas. Hur den skall sänkas kan jag inte exakt säga, men någonstans mellan 5 och 10 procent kanske. När man gjorde detta beslutet var skillnaden i vårdtyngd mellan De gamlas hem och Troberghemmet och Gullåsen stor; då vårdade man tunga patienter på Gullåsen, medan man i dag också på De gamlas hem och Trobergshemmet har mycket mer vårdtunga patienter än man hade då när det begav sig. Sunnanberg i Saltvik har samma utveckling, men Saltvik var inte med när man beslöt om den 35-procentiga förhöjningen, så det hoppas jag att landskapsregeringen tänker på.

 

Också när det gäller finansieringsstödet är det någonting som centern gärna skulle vilja att man nu verkligen skulle betala ut. Nu säger man i budgeten att man skall skapa systemet så småningom med bred förankring och på ett rättvist sätt, och allt det här är bra, det är viktiga är dock att det verkligen betalas ut. Vi vet att det finns kommuner i dag som har likviditetsproblem som kanske måste låna upp pengar i väntan på det extra finansieringsstödet. Det var just för att undvika det som både finansutskott och lagting och satte in en extra miljon i ordinarie budget för att man skulle åtgärda detta. Nu vill jag påstå att det måste verkställas.

 

Jag kommer inte nu att kommentera desto mer olika detaljer på olika avdelningar. Jag kommer att återkomma och flera av våra lagtingsledamöter säkert också. Jag vill avsluta med att igen upprepa att jag hoppas att meddelandet inte remitteras till utskottet eftersom jag inte ser det meningsfullt att behandla i sommar. Det har ingen betydelse.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Gun Carlson ondgör sig över rambudgetens sena ankomst och det är vi nog beredda att skriva under. Orsaken till det måste ju vara centerns, jag vill säga, usla ledarskap. Att komma, som en ledamot sade klockan tolv, det är inte ens i elfte timmen längre, så liknar ingenting! Det här instrumentet är till för att visa på de politisk-ekonomiska ramarna, och de ekonomiska ramarna är inte ens med, så det är mycket märkligt. Men jag tycker att det här måste vara en fråga som centern borde ta en ordentlig diskussion om. Det förefaller också som om centerns lagtingsgrupp inte har sett det här dokumentet förrän nu! Det här har jag påpekat tidigare och skall parlamentarismen fungera måste regeringsmaktens spelare få läsa matchplanen före matchstart, för tusan!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag tror att inget parti här kommer att säga att rambudgeten har kommit i tid. Jag tror inte att de övriga partierna inom regeringen heller tycker att den har kommit i tid. Jag tror inte ens att landskapsregeringen själva är nöjda med att den har kommit så här sent. Det har olika orsaker. Det är inte någon enskilds fel och det är en sanning och en verklighet som vi lever i, det är ingenting som vi kan bortförklara, den är försenad. Det säger sig självt när den kommer sista dagen under vårsessionen till diskussion i lagtinget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Är det inte ett ledarskapsproblem när det kommer ett så här pass tunt dokument. Jag trodde faktiskt att dokumentet skulle vara omfattande, att det skulle vara lika bra som tidigare års rambudgeter och ännu bättre och att det skulle ha mycket kött på benen. Det här andas hungersnöd och så har man kastat in några fläskben för att kompensera det att det inte skall se så  hemskt ut! Jag måste säga att jag tycker att centerns gruppledare borde ta en diskussion med sitt lantråd att så här kan man inte leda en regering och så här kan man inte verka inför Ålands lagting. Det är verkligen under all kritik.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är inte alls någon dålig rambudget. Jag har inte sagt det. Jag tycker att det är en mycket bra rambudget. Rambudgeten är precis formulerad som finansutskottet och lagtinget har önskat som vi sade ifjol, dvs. vi ville ha mindre siffror, mera text. Det har man fullföljt. Där tycker jag absolut inte att det råder något missförhållande. Att den har blivit försenad har naturligtvis olika orsaker, som kanske kommer fram under debattens gång, vad vet jag. Men jag tror inte att det beror på bristande diskussioner mellan mig som gruppledare och vårt lantråd, det gör det inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag är inne på lite samma ämne som just har diskuterats. Ltl Gun Carlson tar upp frågan om den sena budgetramen och för ett resonemang kring det. Det är säkert motiverat, men då borde man se över hela budgetarbetet. Jag vet att det har funnits en diskussion, och ltl Gun Carlson var också inne på det, att kommunerna borde i god tid känna till vad landskapsbudgeten innehåller och då kunde ett sätt vara att tidigarelägga landskapsregeringens budget och att man då skulle mera koncentrera sig på budgetens kapitel och inte på finansmotionerna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, jag sade också i mitt anförande att jag tycker att man kan tidigarelägga ordinarie budgeten. Vi har alltså samma uppfattning där. Naturligtvis är det viktigt att diskutera budgeten ordentligt. Det är ändå lagtingets viktigaste beslut, det är i budgeten och i budgetdiskussionerna som politiken syns, så visst är det viktigt och det är vi håller på och försöker nu att hitta förbättringar i budgetbehandlingen. Rambudget varje år var ett sätt och den var ganska omfattande första året, nästan som en ordinarie budget och behandlades som en sådan; nu har vi försökt förändra den från finansutskottet och också i budgetdiskussionerna och förenklat den det här året. Jag tycker budgeten i år är bra, problemet är bara att den kommer för sent för att kunna ha en ordentlig behandling under vårsessionen, det är ju sant!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar också uppfattningen att budgeten är bra. Det vi konkret kunde enas om är att vi skulle ändra på budgetarbetet, och jag uppfattar också att finansutskottets ordförande var inne på tanken att man skulle kunna tidigarelägga budgeten och att budgetarbetet då kunde koncentreras kring budgetens olika kapitel för att närmare s.a.s. fördjupa kapitelvis i budgetarbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag delar också resonemanget om rambudgeten som ltl Gun Carlson tar upp. Vi har ett gammalmodigt budgetarbete som baserar sig på en litet föråldrad finansförvaltningslag, och rambudgeten kommer så här mitt i alltihopa. Mycket av det som står i rambudgeten är s.a.s. inte heller färdigt utan är på bearbetsningsnivå i landskapsregeringen. Å andra sidan, om man ser det ur hela lagtingets synvinkel, så är rambudgeten positiv på det sättet att det ger också oppositionen en möjlighet att veta vad den framtida budgeten för nästa år kommer att innehålla.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är precis som ltl Anne-Helena Sjöblom säger att grundtanken med rambudgeten var just att ge möjlighet att diskutera kommande satsningar, kommande investeringar, kommande utvecklingstrender osv. Det är det fortfarande. Det är bara det att nu när vi är på vårsessionens sista dag och budgetarbetet egentligen skall börja i landskapsförvaltningen i maj så är vi lite sent ute, men grundtanken med rambudgeten är fortfarande rätt och riktig, men om belastning i förvaltningen är sådan på grund av alla tilläggsbudgeter och all annan budgetering att man egentligen inte hinner få fram rambudgeten förrän så här sent på våren, så faller lite av idén och då borde man tänka om, tidigarelägga ordinarie budget eller ändra rambudgettiden.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson och jag är överens om den här saken. Det viktiga är att den ordinarie budgeten skulle kunna tidigareläggas och att detta meddelande inte skulle utskottsbehandlas. Det är inte lagtinget som skall bereda den kommande budgeten utan det är faktiskt som landskapsregeringen som skall komma med förslag till ordinarie budget och därför borde inte meddelandet utskottsbehandling. Det är nog min bestämda uppfattning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt. Vi är helt överens och jag är också överens om att som princip borde inte rambudgeten behandlas i utskott även om den skulle komma i tid. Vi får väl se till ett annat år, om vi ställs inför den situationen, men i år blir det en omöjlighet. Jag tror att vi är överens också om det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

I en skrivning i budgetramen sägs att majoriteten i landskapsregeringen tänker fortsätta att köpa lagberedningstjänstere. God lagberedning förutsätter erfarenhet och kontinuitet. Själva kärnan i självstyrelsen är väl just lagberedningen och att den har tillräckliga resurser samt sedan slutligen lagstiftningen. Hur ser centern på den saken?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att hela lagberedningen är en viktig del av lagstiftningsarbetet i Ålands självstyrelse eftersom en av de stora frågorna i lagtinget är lagstiftning. Det är naturligtvis viktigt. Men samtidigt är det så att lagberedningstiden inte alltid räcker till för de fastanställda därför att det framställs olika lagar av olika dignitet som kräver olika arbeten, det kommer mycket extra krav på EU-lagstiftning och detta gör att man måste kunna köpa in lagberedningstjänster, om behovet finns. Det tycker vi att är helt i sin ordning.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Redan nu står det klart att Åland och självstyrelsen har svårt att hänga med och att det finns behov att modernisera en stor del av självstyrelsens lagstiftning. När går då gränsen för att faktiskt förstärka lagberedningsresurserna?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Gränsen för att förstärka lagberedningstjänsterna har aldrig funnits; det har alltid funnits en vilja att förstärka dem. Det har aldrig funnits ett motstånd att förstärka lagberedningstjänsterna, så jag förstår inte riktigt den synpunkten. Jag anser att man här har försökt på olika sätt och när man inte har lyckats med att ordinarie anställa eller att de ordinarie inte har hunnit så har man valt att köpa in tjänster, så jag tycker att här har man gjort precis det nödvändiga i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om jag förstod det rätt sade ltl Gun Carlson att hon och centern är emot att ändra statusen på Gullåsen från att vara som det nu är en vårdinstitution mera till att bli ett vårdsjukhus, att ta över ekonomin till landskapet och att kommunerna skulle slippa den direkta kostnaden. Jag tycker att det är en lite märklig inställning därför att kommunerna kommer på det här sättet att kanske bli vinnare liksom också patienterna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag sade att tanken som man för fram i rambudgeten om att man skulle ha mera medicinsk vård på Gullåsen men minska själva vården i omfattning – så skriver man – är jag tveksam till därför att jag läser det så att det här kommer att innebära att en del av patienterna som i dag ligger för vård på Gullåsen kommer att föras över till kommunerna då de inte anses behöva medicinsk vård. Det här anser jag att en farlig utveckling. Det här sade jag inte i egenskap av center, utan jag sade att i egenskap av före detta avdelningssköterska vid Gullåsen är jag rädd för att det här kan få en negativ utveckling, trots att det är av välvilja mot både patienter och kommuner, om man börjar skicka hem ”omsorgspatienterna” från Gullåsen till kommunernas omsorgshem, som inte är planerade för vårdtunga patienter.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag håller med om resonemanget att man inte för tidigt skall skicka patienter till hemkommunen, men jag ser också en vinst på det sättet att om man kan skicka från medicin/lungavdelningen s.k. färdigt behandlade patienter till Gullåsen i väntan på att komma till hemkommunen så avlastar man specialsjukvården och de platserna, som är väldigt eftertraktade. Om man är beredd att ta den ändringen och se till att öveflyttningen till kommunerna blir adekvat tycker jag att det här är ett mycket bra förslag.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag sade också att jag avvaktar rapporten som äldreomsorgsgruppen håller på med för att just lösa de här frågorna. Men eftersom man skriver i budgeten att det skall bli mera medicinsk vård och i övrigt skall vården minska i omfattning så säger jag att jag läser det på det sättet och ser en risk i det här att man kommer att sköta mera medicinska äldre sjuka patienter på Gullåsen och minde kommer man att sköta alla dem som vi vet att finns utan någon speciell diagnos med bara gamla och slut och som behöver vård på Gullåsen. En sådan vård kan de inte få i omsorgshemmen, såsom dessa i dag är planerade i kommunerna, och då kan det här fördyra för kommunerna i sista ändan; annars är jag överens.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 11.55). Lagtinget tar nu en lunchpaus och återkommer kl. 12.30.

 

                                            -------------------------

 

(Kl. 12.33). Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Också jag tänkte först uppehålla mig lite kring formalia, som flera redan har gjort, åtminstone gruppordföranden från centern. Vi har ställt oss frågan vad själva systemet med rambudgeten är bra för, varför har vi en rambudget och till vad skall den användas? Helt klart är att det är här är ett sätt för landskapsregeringspartierna att klargöra sina avsikter, hur man ser på kommande budget. Då är det också fråga om vad som är oppositionens roll i behandlingen av dokumentet. Jag noterade i ett replikskifte att ltl Anne-Helena Sjöblom sade att det här är också viktigt för oppositionen därför att vi kommer att få veta vad landskapsregeringen avser att göra. Det betyder precis det som jag egentligen många gånger har tyckt tidigare, att i oppositionen kan man inte helt och hållet ställa sig bakom detta dokument; det är helt omöjligt att vi skulle kunna fatta beslut om de olika detaljerna i en rambudget och sedan känna att vi skulle vara uppbundna av det när vi väl kommer till budgetbeslut. Det är ju i samband med budgeten som besluten fattas. Det här är alltså ett meddelande som ger oss möjlighet att diskutera men som inte heller egentligen leder till något annat beslut än att vi antecknar det till känna. Dessutom är det så, som har sagts, att det är en alldeles för kort tid för att vi skall kunna ha en riktig ordentlig debatt här i lagtinget. Vi fick meddelandet på onsdagen, det innehåller mycket detaljer, vi behöver ha möjlighet att diskutera ihop oss i våra grupper, så från oppositionens sida är det nästan omöjligt att behandla det på det här sättet.

 

Därför har vi faktiskt diskuterat ihop oss och vi kommer också att föreslå att ärendet bordläggs så att vi har en möjlighet till ännu en diskussion i salen. Sedan får man diskutera det som ltl Gun Carlson förde fram: huruvida meddelandet överhuvudtaget skall utskottsbehandlas.

 

Dessutom är det faktiskt så att flera av oppositionspartierna inte överhuvudtaget har en plats i finansutskottet, så skulle vi i dag remittera meddelandet till finansutskottet så skulle vi från liberalernas sida ha möjlighet att delta i den fortsatta diskussionen och behandlingen, vi har alltså den möjligheten, men både Obunden Samling och Ålands Framtid har ingen plats i finansutskottet, vilket betyder att det är den här diskussion som är viktig för dem. Därför föreslår jag direkt att vi bordlägger ärendet till nästa plenum, som torde infalla 29.5.

 

I detta dokumentet förväntar vi oss från liberalernas sida de stora linjedragningarna, de stora ramarna. Här borde vi få en allmän ekonomisk analys: hur ser det ekonomiska läget ut i landskapet, i våra omkringliggande regioner, olika ekonomier som påverkar oss och hur kommer den troliga utvecklingen att se ut? Det här dokumentet sträcker sig till 2009. Vad har vi att förvänta oss av olika konjunktursvängningar? Det saknas totalt i rambudgeten och det tycker jag är en stor brist. Sedan finns det mycket andra detaljer och olika linjedragningar under de olika momenten, men helhetsanalysen, helhetsgreppet, saknas.

 

När ledamoten Lasse Wiklöf presenterade rambudgeten var han full av tillförsikt. Det är en sådan aktivitet i samhället, det händer så mycket, hjulen rullar, det finns alternativa näringslivsersättningar till det som eventuellt kan hända med sjöfarten osv. Visst är det så, men, ändå, när man läser landskapsregeringens dokument så finns det inte mycket nytänkande när det gäller näringslivsstrukturerna. Man har strukturfonderna och man har alla projekt som har funnits tidigare, alltså golfbanor och kk-hus, men vilka nya nischer kan man tänka sig för framtiden? Det tycker jag också att man kunde ha haft lite mera om, hur hjulen skall rulla från 2009 och framåt.

 

Anmärkningsvärt är att även om vi inte har behörigheten inom området ändå inte sjöfarten omnämns med ett ord. Ledamoten Lasse Wiklöf tog upp lite kort i sin presentation om sjöfarten, vilket i och för sig var positivt, men det borde också finnas omnämnt vad som händer med sjöfarten framöver. Visserligen är det inte vi själva som styr den utvecklingen, men vi har ändå en påverkansmöjlighet genom de kanaler landskapsregeringen har till regering och vi har riksdagsmannen, som har jobbat mycket med de här frågorna på sistone, vilket vi har fått olika rapporter om.

Vi kan återigen från liberalernas sida konstatera att vårt nuvarande ekonomiska system fungerar bra, såtillvida att vi får en bra utdelning. Det kan väl ingen förneka. Jag hade ställt en fråga varför skattegottgörelsen är vikande därför att skattegottgörelsen är ett tecken på vilken aktivitet som finns i samhället och om landskapsregeringen kalkylerar med att skattegottgörelsen minskar, så hänger det ihop med att man också kalkylerar med en förminskning något sätt i sysselsättningen, i aktiviteten. Skattegottgörelsen har också hemskt mycket att göra med vad landskapsregeringen har för aktiviteter på gång. Under perioden med lågkonjunktur och då liberalerna var med i landskapsregeringen, när det verkligen var ganska kärvt satte vi igång väldigt mycket projekt och det var mycket investeringar på gång, som också hade den effekten att det fick igång hjulen, vilket hade de effekterna att skattegottgörelsen steg.

 

När vi har pengar i kassakistan, när vi har god ekonomi, så har vi också handlingsutrymme. Oberoende vilka instrument vi har eller önskar att i framtiden ta över, så är det så att pengarna behövs för att vi skall kunna göra någonting. Har vi instrumenten men inga pengar kan vi inte göra så mycket. Men har vi pengar så kan vi ändå, oavsett vi inte har skatteinstrumentet, och då tänker jag främst på den indirekta beskattningen, utnyttja de system som vi redan har och se till att pengarna kommer ut i samhället och blir verksamma där. Det är också så att det enda som sätter gränser för landskapsregeringen och lagtinget är vår fantasi: hur kan vi hitta nya sätt att utnyttja system och hitta nya sätt att stöda och stärka sysselsättning och aktivitet i samhället?

 

Pengar finns i budgeten, vilket också leder till landskapsregeringens förslag till en massa olika åtgärder. I utjämningsfonden finns 37,5 miljoner euro. Landskapsregeringens val är bl.a. att återföra pengar till medborgarna. Det vill man göra dels genom avdrag och dels genom sänkta avgifter.

 

När det gäller sänkningen av ÅHS-avgiften tycker vi från liberalernas sida att det är okej, det är t.o.m. positivt, om det är hållbart på sikt. Det får inte bli så att det ändras; vi kommer in i nästa lågkonjunktur och det blir knackligt igen med pengar, då skall vi inte igen gå in och ändra på det systemet. Det är ett ganska omfattande system och såsom jag förstår det har man ändå byggt in en massa skyddsmekanismer med högkostnadstak osv., så det är ett system som ändå fungerar ganska väl. Inför man ett nytt system bör ÅHS få motsvarande budgetmedel, att det inte är ÅHS som inom organisationen skall omfördela pengarna. Faktum är att när avgifterna en gång i tiden infördes, på folkhälsoförbundets tid i primärvården, var liberalerna det parti som längst motsatte sig den här åtgärden. Jag vet att ledamoten Lasse Wiklöf var med i den styrelsen och svängde så småningom medan liberalerna var väldigt envisa på den här punkten.

 

När det gäller det allmänna avdraget tycker vi från liberalernas sida att om det införs måste det absolut kompenseras i sin helhet till kommunerna. Vi vet att när det tidigare fanns hade kommunerna vissa problem, och det tror jag har att göra med att man måste ha ett helhetsgrepp på alla de avdrag som påverkar och urholkar den kommunala ekonomin. Det är också väldigt viktigt att detta görs i samförstånd med kommunerna; jag vet att de är mycket negativt inställda till förslaget, så det måste göras på ett sådant sätt att det verkligen i sådana fall överensstämmer med kommunernas önskemål.

 

Liberalerna tycker att det kan vara okej med det allmänna avdraget, det är okej att enskilda medborgare får mera pengar i sin plånbok, och det här är också ett sätt att hålla hjulen igång, människor konsumerar osv. Men samtidigt vill liberalerna understryka att när vi har de här pengarna bör man samtidigt, och kanske t.o.m. först, titta på de obalanser som finns i samhället och i samhällsekonomin. Vi tycker t.ex. att det inte finns någon balans när landskapet har kunnat lägga pengar på hög samtidigt som många kommuner knäar. Det är välkänt att liberalerna med stor envishet gång efter annan för fram kapitalskatten som ett instrument där man borde återföra till kommunerna de pengar som genereras ute i kommunerna där kapitalskatten som går kommunerna förbi, kommer tillbaka till landskapet via klumpsumman och som med en enkel räkneoperation  kan pengarna återföras till de kommuner där de är genererade. Det skulle alltså skapa en plattform för kommunerna att de själva skulle kunna bygga sin ekonomi och kanske t.o.m. ha möjligheter att sänka skatteöret i kommunen.

För inte så länge sedan diskuterade vi väldigt ingående barnomsorgstaxan och maxtaxan och då höll det på gå så att kommunerna skulle ha blivit ensamma att bära upp det. Vår syn är att landskapet bör komma in här och se till att kommunerna har ekonomiskt utrymme så att man klarar av de förväntade lagstadgade åtaganden.

 

Vi tycker inte om instrumentet stöd enligt prövning. Det är förstås en metod att komma åt riktigt svåra problem, men det tenderar att bli en huggsexa kommunerna emellan. Det stämmer som ledamoten Lasse Wiklöf säger att inom april sitter kommunerna och försöker formulera varför var och en kommun är mest betjänt av att få mest av de här pengarna. Det är inte bara fråga om att hitta på utan det är fråga om hur många olika punkter skall man skriva in på varför man har det väldigt tungt. Det här tenderar att bli att man kommer till landskapet lite med mössan i hand och begär om pengar som man kunde få utan att det skulle vara den här mekanismen. Det är nämligen pengar som hör hemma i kommunen.

 

Kommunernas ekonomi är en sak som man måste åtgärda i det här sammanhanget. En annan fråga som faktiskt Obunden Samling har väckt och som jag tycker att är en väldigt bra gäller pensionärerna. Liberalerna har också talat om pensionärernas situation tidigare och många pensionärer har en väldigt dålig ekonomisk ställning och jag vet att de obundna hade förslag om att pensionärer skulle få ett Ålandstillägg.  Jag tycker att man skulle fundera på vilket sätt man kunde ge pensionstillägg till de pensionärer som är allra sämst utsatta. Också den gruppen har högre omkostnader för att man bor på Åland och finns det pengar borde man i första hand se till att de fördelas till grupper som har stora behov.

 

En annan sak som liberalerna också tycker att man borde satsa på nu när det finns pengar är småföretagandet. När vi är inne på beskattningsinstrument, vi vill ha beskattningsinstrument för att göra vad då? Ja, vi vill på olika sätt få igång hjulen, vi vill få igång verksamheter, vi vill förenkla för företagare osv. Därför kanske de indirekta skatterna i första hand, men då måste vi också tänka oss: varför vill vi ha dessa instrument? Ja, om det är för att t.ex. förbättra för företagandet, så vad är det som säger att vi inte redan i dag, inom nuvarande system, använder de pengar vi har och gör olika avdrag och stödåtgärder till småföretag, som t.e.x. nyställning till kvinnliga företagare, företag som har en regionalpolitisk inriktning. När det finns pengar är det här åtgärder som man nu borde satsa på.

 

Jag har förstått – det kanske är fel – men det har under många år förts en diskussion mellan landskapsregeringen och facken om att man skulle göra ett arbetsvärderingssystem. Det är ju så att kvinnor är 20 procent mindre värda än män när det handlar om lönesättning och det här är någonting som inte är i balans i vårt samhället, och finns det pengar borde man satsa på att se till att jämna ut den obalansen. Arbetsvärderingssystemet har syftat till att komma till rätta med de egna anställda, hur man där skulle balansera upp lönerna. Det här kostar en del pengar, för det betyder att det måste bli lönehöjningar på kvinnosidan. Inte kan man förvänta sig att man sänker lönerna inom  den manliga sektorn.

 

Sammanfattningsvis från liberalernas sida: okej med det allmänna avdraget, men i första hand och jämsides jämna ut obalanser och motverka orättvisor, pengar till kommunerna, till kvinnor, till pensionärer och till små företagare.

 

En kort sak om utbildningen. Man föreslår att studerande med särskilda behov skall få vissa åtgärder, vilket vi tycker att är väldigt positivt. Man pratar om ett specialpedagogiskt kompetenscentrum. Jag vet inte riktigt vad det innefattar. Det låter intressant och jag förväntar mig att vi under den fortsatta debatten kanske får höra mera om det av utbildningsansvariga, men samtidigt pratar man också om att man skall utvidga branscherna för studerande med särskilda behov som finns inom gymnasialstadiet och det är också en sak som vi verkligen stöder. Det är så att  vi på våra bord har en liberal motion i ärendet som är bordlagd just för att jag ville avvakta mera information om Struktur-07 och rambudgeten. Det är en av de positiva sakerna.

 

Det finns många detaljer i budgeten som man kunde uppehålla sig vid och eftersom jag har förslagit bordläggning kommer jag att återkomma och då kommer jag att vid det tillfället att mera diskutera om Struktur-07. Struktur-07 är en sådan fråga som vi från liberalernas sida inte är nöjda med. Vi tycker att det här är en reform som man forcerar fram för snabbt. Vi tycker att man måste ha mera tid. Man kan inte påskynda det. Det kan man inte göra därför att den inte är tillräckligt förankrad. Människorna som berörs är inte tillräckligt med i processen. Vi är också rädda för att hela systemet blir alltför byråkratiskt, men jag skall återkomma mera till den diskussionen. Tydligen var det en diskussion i samband med tilläggsbudgeten där det framgick att utbildningsansvariga var beredd att komma till oppositionsgrupperna att informera mer om Struktur-07 så att vi får mera konkreta fakta, och jag vill passa på att bjuda in henne igen till våra grupper för att vi skall få en mer detaljerad redogörelse.

 

Så en väldigt kort replik till finansansvariga Wiklöf. Jag hade tänkt inleda med den men eftersom ledamoten Wiklöf då inte var på plats tar jag det som avslutning.  Angående kultur- och kongresshuset, sade ledamoten Wiklöf till mig att orsaken till att ärendet nu kommer tillbaka till lagtinget är för att ledamoten Wiklöf är så demokratisk och det här görs för att lagtinget än en gång skall få möjlighet att diskutera frågan.  Nu är det så, att nog uppfattar jag det som att det har gjorts allt möjligt för att stoppa projektet. Det har förhalats, det har segats, det har aldrig varit ett projekt som har haft så mycket motvind. Lagtinget har vid upprepade tillfällen fattat beslut om att bygget skall verkställas. Jag kan förstå om man redan nu vet att budgetramarna inte håller, då är det förstås en annan sak, då måste man komma med en tilläggsbudget. Men när tänker man i så fall göra det? Det här är ett sätt att igen fördröja hela processen; annars skjuts det upp till hösten, vad jag kan förstå. Jag skulle nog säga att jag läser ut ur rambudgeten att tanken är att kk-huset kommer att fasas ut, vilket är synnerligen sorgligt för jag kan inte se ett projekt som skulle ha så stora samhällsekonomiska effekter som just kk-huset.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ett meddelande är landskapsregeringens sätt att berätta och informera för lagtinget vad man tänker lite längre fram. Normalt sett brukar man inte utskottsbehandla det. Jag tog med intresse del av vtm Viveka Erikssons inlägg och jag fick den uppfattningen att även hon tycker att det är så det skall gå till och att man ger lagtinget en möjlighet att diskutera och sedan antecknar man det till kännedom. Uppfattade jag det rätt så tänker vi lika i fråga om rambudgeten.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det har blivit alltmer regel än undantag att vi utskottsbehandlar meddelanden. Det ligger redan ett meddelande i utskott; nästan alla meddelanden utskottsbehandlas därför att man just i större frågor också skall kunna ha en lite bredare parlamentarisk förankring. Men man kan aldrig någonsin säga att man har fattat ett beslut utifrån ett meddelande. Meddelandet antecknar man till känna, sedan kommer det vissa skrivningar. När det gäller rambudgeten har man velat påstå att för att vi har skrivit betänkanden om tidigare rambudgeter så har man också ansett att då är vi uppbundna, men så kan man inte se det. Detaljer kan vi inte besluta om i det här sammanhanget.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Beträffande kapitalskatten så talade vtm Viveka Eriksson om att den borde gå till kommunerna. Det har vi diskuterat förut i samband med budgeten. Kommunerna behöver en väldigt stabil skattebas och vi vet att kapitalskatten inte är det alla gånger; nu pågår det utredningar och landskapsandelssystemet skall förändras. Vi hade hoppats att det skulle ske redan i samband med budgeten i höst, men i dag och i meddelandet får vi reda på att det finns en klart uttalad målsättning att år 2008 skall det var med i budgeten. Då tycker vi från centern att det är viktigt att man inväntar den reformen så att man får det rätt från början och att det är ett fungerande system för kommunerna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tror också att ltl Torbjörn Eliasson säkert förstår kommunernas frustration. Man ser hur vi i budget efter budget, i tilläggsbudget efter tilläggsbudget lägger mera pengar till utjämningsfonden. Samtidigt har kommunerna sina lagstadgade åtaganden som de skall sköta som vi dessutom hela tiden egentligen via lagstiftning hittar på nya åtaganden från lagtingets sida. Nu skall man vänta ytterligare till 2008 innan man får en hållbar lösning! Det tycker jag faktiskt är orimligt. Till höstens tilläggsbudget borde det finnas klart hur man tänker sig att kommunerna för nästa år skall ha en stabil bas och då räcker det inte med stöd enligt prövning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Tanken med utjämningsfonden är främst att klara konjunktursvängningar, klara reduktioner av klumpsummor och skattegottgörelser, att klara avgiftspolitiken på en stabil nivå utan alltför stora fluktuationer.  För att klara de här stora svängningarna bygger man upp en viss reserv. När det gäller ÅHS-avgifterna är det naturligt att om man går in för att igen sänka, vilket jag tycker att är fullkomligt rimligt – det har varit överhöga, högre än i republiken – så är det klart att man har ett syfte att de skall ligga på den nivån. När vtm Viveka Eriksson talar om pensionärerna så är väl det just en grupp som skulle underlättas i väsentlig utsträckning just också om vi fick egenavgifterna sänkta ordentligt. Jag tror att många pensionärer tillhör dem som frekventerar sjukvården mer än många i varje fall.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Fru talman!

Utjämningsfonden finns förstås för kommande svåra tider, men frågan är hur mycket man skall lägga till utjämningsfonden och det är väl det som landskapsregeringen är lite inne på att man skall föra tillbaka pengar till medborgarna. Utjämningsfonden och de pengar som finns på hög i landskapet borde också användas till att se till att det finns en balans i hela samhällsekonomin, också kommunerna är en del av samhällsekonomin. När det gäller ÅHS-avgiften och pensionärerna är ledamoten Lasse Wiklöf och jag väldigt eniga när det gäller ÅHS-avgiften, t.o.m. var våra två partier det i början av nittiotalet när avgifterna infördes även om ledamoten Lasse Wiklöf sedan svängde i frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag skall säga vtm Viveka Eriksson att även om det låter annorlunda är vi överens om oerhört mycket mer än vtm Viveka Eriksson låter påskina. Vi skall klara av kommunernas ekonomiska åtaganden på ett sätt som gör dem glada, det lovar jag. Prövningsinstrumentet är naturligtvis inte det som skall vara det långa hållbara instrumentet, men i väntan på det slutliga över tiden hållbara landskapsandelssystemets utformning skall vi också dessförinnan se till att vi reder upp de här sakerna på ett för kommunerna anständigt sätt. Kommunerna har en skyldighet att sörja för grundskola och sociala omsorger till barn och äldre, det är en mycket viktig uppgift som herr Wiklöf har stor känsla för. Jag kommer att göra allt för att det skall tillfredsställas.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf säger att ”vi skall klara av kommunernas ekonomiska åtaganden”. Nu är det så att från kommunernas synvinkel sett är det svårt att förstå att det finns skattemedel som är genererade i kommunen, kapitalskatten, som kommer tillbaka till landskapets budget men som inte kommer tillbaka ut till kommunen. Skulle kommunerna ha de pengarna skulle de ha en bas så att de själva skulle klara av sin ekonomi utan att måsta gå med mössan i handen till ledamoten Lasse Wiklöf.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag vill också anknyta till diskussionen om meddelandet som redan fördes och erinra om det som redan sades av vtm Viveka Eriksson i replikskiftet med ltl Torbjörn Eliasson. Meddelandet är information från landskapsregeringen om olika saker, i det här fallet om rambudgeten. Det har hela tiden varit tänkt att meddelandet skall ses som en möjlighet för lagtinget att ta del av planerna från landskapsregeringen i olika saker. Grundregeln är att debatten skall ge tillräcklig information, tillräcklig vägkost till landskapsregeringen för att fortsätta och därför borde man ta diskussionen till kännedom. Möjligheten med meddelandet skall också ge oppositionen tillfälle att delta i diskussionen, framföra sina farhågor, åsikter och beröm eller vad det kan vara, så vi är tydligen helt överens.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Meddelandeformen är den att det är landskapsregeringens förda politik, men samtidigt för man meddelandet till lagtinget för att få någon form av synpunkter från det samlade parlamentet, också oppositionen. När det gäller långsiktiga frågor kunde man tänka sig att just när man går lite längre, speciellt nu när vi går så långt att vi går förbi nästa val, 2008-2009, så skulle det vara mycket intressant att väga in vilka olika politiska synpunkter som finns. Nog finns alltså en tanke att man skall fånga upp olika strömningar och politiska synpunkter härifrån. I sista ändan är det förstås landskapsregeringens avsikter som vi diskuterar som också skall ligga till grund. Det är landskapsregeringen som skall föredra ärenden hit.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi är överens i den här frågan. Jag tänkte också blanda mig i diskussionen om den uteblivna kapitalskatten och erinra igen om att det extra finansieringsstödet som finns är för att temporärt kompensera den uteblivna kapitalskatten till kommunerna i väntan på den slutliga reformen som vi alla väntar på.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Från liberalernas sida är vi väldigt urväntade på den reformen och det tror jag också att ltl Gun Carlson och hennes parti är. Jag tror också att vi är eniga om att stöd enligt prövning inte är någon bra metod. Det blir lite modellen av att kommunerna drar åt sina håll och det blir lite huggsexa. Jag tycker att framför allt det här att enskilda medborgare blir lite uthängda; man pekar på varför det är tungt i ekonomin därför att det är personer som kräver extra åtgärder och extra stöd. Det tycker inte jag att är en bra metod.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Intresset kring kommunerna är väl någonting som vi alla här inne delar, men det som slår en när man hör vtm Viveka Erikssons anförande är att tiden går så fort och man glömmer så lätt! Vad är det som har gjort att kommunerna sitter i den situation de gör i dag? Jo, det låter när man lyssnar på vtm Viveka Erikssons anförande som att det är den sittande landskapsregeringen som nu har sett till att situationen är som den är, men då kanske det skulle vara på sin plats att man också kommer ihåg för bara några år sedan när jag tror att det var så att det var liberalerna som satt vid grytorna och kunde styra de här bitarna och då såg man till att t.ex. överföra ansvaret för grundskollärarnas pensioner över till kommunerna. Det var en synnerligen dyr post för kommunen att ta hand om. Man fördröjde under den här tiden utbetalningen av landskapsandelar till olika typer av byggprojekt, vilket ytterligare ansträngde ekonomin. Jag kunde ta fler exempel. Det blir så lätt att måla en bild i vissa lägen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Om vtm Johan Ehn kommer ihåg diskussionen då, så stod inte finansvariga här i talarstolen och sade vilken enormt bra ekonomi vi har, då hade vi inte 37,5 miljoner i utjämningsfonden. Vi hade en helt annan ekonomi bara några år tillbaka i tiden; ändå medverkade liberalerna till, drev också på, att man fick ordning på samfundsskattefördelningen. Vi införde också en del av kapitalskatten som återfördes till kommunerna och det vi nu föreslår när det finns ekonomi är att vi går vidare och tar hela kapitalskatten.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag uppfattar landskapsregeringens nuvarande politik vill man försöka få långsiktighet i politiken. Man vill inte ha denna berg- och dalbana; i ena stunden ligger man bra till i kommunerna och sedan åker man ner, så skall man åka upp igen, utan nu försöker man från landskapsregeringens sida jobba utgående från att dels säkra upp sin egen ekonomi så att man kan ha en långsiktighet i det stöd man ger till kommunerna och också hitta nya sätt att stöda kommunerna så att de också kan bygga upp systemen och göra det som vi alla är eniga om, alltså producera de tjänster som kommunerna skall göra. Så upplever jag det som landskapsregeringen försöker göra, medan jag upplever att liberalernas förslag är att man skall lösa problemet ad hoc utan att egentligen se på: hur skall vi långsiktigt klara av den här situationen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna föreslår att de medel som genereras i kommunen, som man alltså direkt kan hänföra till varje kommun, rimligtvis också skulle tillfalla kommunen. Det är en åtgärd som sedan förstås kommer att kunna vägas in i hela systemet som man håller på och utarbetar: långsiktigheten, helheten, som vi mycket länge har väntat på. För kommunernas del brådskar det, man kan inte hålla på och vänta och vänta på utredningar utan man har en massa åtaganden, man knäar. Jag hörde någon som sade att kommunerna blöder, och en del kommuner faktiskt kanske gör det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson nämnde utbildningsreformen och jag antar förstås inbjudan att komma till liberalerna och diskutera den mer än gärna här under maj månad. Vad gäller projekten och investeringarna kultur/kongresshus - sjöfartsmuseet har landskapsregeringen ansett att det inte är en så bra metod att lägga dem i relation till varandra på det sättet att om det ena fördröjs väldigt kan man inte komma igång med nästa projekt. Landskapsregeringen har sett ett sätt att navigera nu så att vi kan komma igång med sjöfartsmuseet, som det har varit diskussion om väldigt länge och som också kräver en viss startsträcka för att återigen vara på banan och därför vill vi inte ha några ytterligare fördröjningar utan nu vill agera i det ärendet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

De två projekten har hängt ihop på grund av ekonomiska realiteter, man har sett att vi har råd att först göra det ena och sedan gör vi det andra. Därav uppbindningen. Det som liberalerna nu verkligen oroar sig för är att genom att skriva så här finns det en risk att kk-husprojektet fasas ut. Det är bra att man går vidare med sjöfartsmuseet, bygger om och till, för det behövs och alla har varit med och beslutat om att det skall göras. Men när man ser till samhällsekonomin och hur vi skall hålla hjulen igång i framtiden har kultur- och kongresshuset troligen mycket större samhällsekonomiska effekter än ett sjöfartsmuseum.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är bra att liberalerna stöder att vi går igång med sjöfartsmuseet och därför gör vi det nu också. Det projektet har, som jag ser det, en stor majoritet och det är nästan, vad jag har hört, ingen som har sagt att det skulle vara en dålig satsning utan nu kör vi på det där det finns ett tydligt också parlamentariskt stöd. Vad gäller kk-huset har det sin egen tidtabell och det torde vara klart någon gång i maj-juni/försommaren huruvida den ekonomiska ramen håller eller inte.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller kultur- och kongresshuset hoppas jag att de som nu är förespråkare orkar hålla ut och verkligen kämpa för huset. Jag och liberalerna och många fler med mig tror att det här skulle vara så otroligt bra för det åländska samhället, så jag önskar er som har kämpat för det att ni verkligen ser till att motverka de motverkande krafterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Vi har nu rambudgeten här i form av ett meddelande för år 2007 och en plan för åren 2008-2009. Den är både positiv och offensiv samt framåtsyftande på många sätt, men som flera här har sagt skulle jag önska att ett meddelande inte utskottsbehandlas utan att diskussionerna förs så att landskapsregeringen kan ta till sig de synpunkter och åsikter som finns när det gäller det fortsatta arbetet med den ordinarie budgeten inför nästa år.

 

Det som gläder mig i rambudgeten är att det åtminstone finns en mening om att det skall finnas ettt förslag till en ny förvaltningslag som tydliggör bl.a. rollfördelningen i förhållande till underlydande myndigheter. Skulle vi ha en modernare finansförvaltningslag skulle rambudgeten kanske vara ett bättre redskap också i lagtingets arbete, men som det nu är med det gamla budgetsystemet plus rambudgeten så förefaller det som lagtinget byråkratiserar sitt eget inre arbete ganska mycket. Jag vet inte vem det skulle gynna, men ur demokratisk synvinkel tycker jag att det är bra att det kommer en rambudget så att hela lagtinget kan ta del av de synpunkter och förslag som landskapsregeringen kommer att lägga i samband med ordinarie budget.

 

Jag tycker att det är många glädjande frågor som lyfts fram i budgeten. Jag tycker att det är bra att det föreslås en avgiftssänkning och att Gullåsen eventuellt kommer att integreras i ÅHS:s övriga verksamhet, både funktionellt och ekonomiskt, äldreomsorgen, utvecklande av den egna socialpolitiken, Struktur-07 och Tosarby som ett åländskt hantverks- och desgincentrum, ett specialpedagogiskt kompetenscentrum och om- och tillbyggnaden av Ålands sjöfartsmuseum.

 

Meddelandet präglas av optimism och är naturligtvis beroende på att vi har en god ekonomi. Samtidigt tar landskapsregeringen ett helhetsansvar för landskapet och betonar särskilt förvaltningens tjänstemän som sin största resurs och att man skall koncentrera resurserna till samhällets primära uppgifter som vård, skola och omsorg.

 

Den ekonomiska politiken förutsätter långsiktighet och kontinuitet. Vi socialdemokrater motsatte oss för några år sedan slopandet av det kommunala skatteavdrag, som den dåvarande regeringen bl.a. genomförde. Nu föreslås det bli återinfört från 2007, vilket gynnar såväl den arbetande befolkningen som pensionärerna. Jag tycker att det är bra att man inför avdraget nu när man förutspår flera räntehöjningar under inkommande år och det kommer också att påverka mångas ekonomi. Med tanke på konjunkturen och räntehöjningarna är det alltså en bra åtgärd.

 

Det står mer och mer klart att någon form av kommunreform måste göras i framtiden för att kommunerna skall klara sin ekonomi. Nu är ärendet på utredningsstadiet där ÅSUB gör en förstudie och landskapsregeringen i samråd med kommunförbundets utredningar om utvecklandet av finansieringen av den kommunala välfärdsservicen som underlag för att göra en reformering av landskapsandelssystemet. Enligt meddelandet kan sammanslagningsunderstödet under perioden aktualiseras vid t.ex. ett eventuellt samgående mellan Finström och Geta. Säkert kan det aktualiseras genom också andra sammanslagningar eller sammanslagningar av delar av kommunen. Frågan är intressant, men den är uppenbart känslig och framför allt är den känslomässig. Personligen hör jag inte själv till dem som förespråkar kommunsammanslagningar, men det är säkert en helt annan diskussion.

 

En fråga som engagerat socialdemokraterna under många år är Gullåsen och dess huvudmannaskap och kommunernas finansiering av de platser som upptas där. Nu föreslås då Gullåsen höra till ÅHS som en integrerad del och finansieringen skall bli mer renodlad och lyda under landskapet. Det är bra om det skall bli ett geriatriskt sjukhus, men däremot är det nog som ltl Gun Carlson sade i sitt anförande att man måste mera titta på vad som händer med de kommunala servicehemmen, det kanske inte är så enkelt, men jag tycker att för kommunernas del är det bra att man inte längre bara får en räkning för någonting som man inte kan påverka eftersom intagningen sker på medicinska grunder och det inte är någonting som kommunerna själva kan påverka. Men det finns säkert mera att diskutera framdeles i den frågan, och äldreomsorgsutredningen är inte heller riktigt klar så vi får hoppas att den kommer med någonting positivt.

 

Meddelandet tar upp just äldreomsorgen på många olika sätt och vi vet att vi står inför stora utmaningar i framtiden eftersom antalet äldre hela tiden ökar och detta ställer högre och ökade krav på resurser till äldreomsorgen. Det är bra att landskapsregeringen nu tar tag i den här frågan.

 

Fru talman!

Uppriktigt sagt måste jag säga att det som framgår under kapitlet socialpolitik är bra. Där lyfter landskapsregeringen fram de frågor som i ett nordiskt välfärdsperspektiv är de viktiga. Att utveckla den sociala tryggheten, anpassad till åländska förhållanden, genom att revidera lagstiftningen om utkomststöd och bostadsbidrag och en översyn av specialomsorgslagstiftningen som har varit aktuell under många år skall förhoppningsvis äntligen ske. I det sammanhanget måste landskapsregeringen hitta en lösning för att samordna och göra gränserna smidiga mellan socialvården och hälso- och sjukvården, en diskussion som har pågått länge och alltid är lika aktuell.

 

I budgetramen utlovas också sänkning av ÅHS-avgifterna och det är för oss socialdemokrater ett länge efterlängtat krav. Vi har alltid hävdat att avgifterna har varit för höga och det har också nu bekräftats av social- och miljöansvariga. Det är verkligen glädjande att landskapsregeringen har hittat en gemensam linje då det gäller att sänka vårdavgifterna vid ÅHS.

 

Under kapitlet Ålands hälso- och sjukvård poängteras också att det preventiva arbetet bör få utökad uppmärksamhet. Vi delar den uppfattningen, men tillika vet vi att när man måste prioritera resurserna får ofta det preventiva arbetet begränsade resurser och det är lite sorgligt därför att de preventiva åtgärderna sällan går att mäta i euro och cent. Därför ser vi fram emot att ÅHS i hälso- och sjukvårdsplanen eller i något annat dokument klargör konkret och definierar på vilket sätt man kommer att ta upp det preventiva arbetet för att därmed stärka och ytterligare motivera vikten av satsningar just på det preventiva arbetet.

 

Inom utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde känns det alldeles riktigt att Struktur-07 fortsätter sitt arbete planenligt. Det är en viktig och länge efterlängtad reform. En önskan inom grundskolväsendet är att utvecklandet av ett specialpedagogiskt kompetenscentrum. Detta för att förstärka och utveckla specialpedagogiken. Åland har länge haft behov av ett sådant center och därför är det nu bra att landskapsregeringen tillsammans med skoldistrikten arbetar fram detta specialpedagogiska kompetenscentrum.

 

I övrigt, fru talman, är det ett imponerande arbete som jag inte i detalj kommer att redogöra för som berör fritt bildningsarbete med bl.a. utveckling mot ett åländskt hantverks- och designcenter med placering i Tosarby och kapitlet Utbildning efter grundskolan. Det kommer allt att beröras av andra partikamrater förhoppningsvis under diskussionens gång, men jag kan inte låta bli att ge en eloge till utbildnings- och kulturansvariga Camilla Gunell för en imponerande arbetsinsats när det gäller budgetramen som berör utbildning och kultur.

 

Slutligen, fru talman, konstaterar jag när det gäller museibyrån att landskapsregeringen i skrift beaktat att lagmotionen om fornlämningar innebär ekonomiska konsekvenser, vilka vet vi inte i dag, men personalförstärkningar är tydligen ett måste.

 

För övrigt noterar jag under rubriken Finansieringsutgifter och inkomster att vårt nuvarande ekonomiska system garanterar trygghet.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det märks att vi har kommit in i våren och att det finns sådant som är betydligt mycket roligare än att stå här och diskutera budget! Från den frisinnade gruppens sida vill jag ändå säga några ord om rambudgeten.

 

Om jag börjar där de flesta andra har börjat med att säga någonting om formen för rambudgeten och lite mer formalia så kan jag säga att efter att nu har sett hur rambudgeten har fungerat under ett antal år här i lagtinget går den hela tiden, skulle jag vilja påstå, mot en bättre och bättre form, men jag tror att det fortfarande finns en hel del att fundera kring. I och med att dokumentet är synnerligen tids- och arbetskrävande framför allt för förvaltningen är frågan om samma regering behöver lägga upp en rambudget varje år, kanske det skulle räcka med att den sittande regeringen vid sitt första år när den skall förbereda sin första budget lägger fram ett förslag som täcker de följande åren. Då tror jag att vi vid inledningen av mandatperioden skulle kunna få en ganska god diskussion om de stora övergripande målsättningarna som man skall driva den kommande tiden. Jag tror att tror att det skulle gynna debatten ganska rejält. Men det här är någonting som vi får fundera vidare på.

 

En liten reflektion. Om man för ett meddelande, som är av mycket, mycket övergripande karaktär, till utskottsbehandling så tror jag att det blir det problemet - precis som vtm Viveka Eriksson sade – ursäkta nu vtm Viveka Eriksson att jag nämner er trots att ni är sittande talman – att man också i finansutskottet kommer att komma med detaljer och då får diskussionen som blir så onödig egentligen huruvida man är uppbunden till vad man har sagt i ett utlåtande kring ett meddelande. Det är egentligen så att besluten fattar vi när budgeten ligger på bordet. Nu gör den oftast det i november-december, vilket jag tycker att är sent; vi borde fundera på om vi inte kunde få den tidigare. Åtminstone de tre åren jag har haft möjlighet att diskutera budgetfrågor har detta funnits med som ett önskemål, både från oss som sitter här i salen, men jag tror också att om vi pratar lite kring kommunerna så är det en osäkerhetsfaktor att sitta och göra upp den kommunala budgeten utan att egentligen veta fullt ut hur de ekonomiska systemen kommer att slå. Här borde man faktiskt vara betydligt mycket tidigare under hösten för att få fram ett bra underlag också för kommunerna att göra upp sin budget.

 

Jag skall så mera gå in på innehållet i den föreliggande budgetramen. Jag kan börja med att konstatera att vi har en rambudget som visar på att ekonomin efter flera års slit från landskapsregeringars och lagtings sidor börjar komma i skick; vi börjar få en ekonomi som visar på att den så småningom börjar hitta en balans. Vi vet att det finns problem på olika ställen, framför allt kommunerna. Vi vet att det säkert finns mycket att göra i vår egen förvaltning ännu för att få den ännu effektivare där vi utnyttjar resurserna på ett bättre sätt, men jag skall återkomma till de bitarna lite längre fram. Totalt sett tycker jag ändå att man börjar se ett ljus i den tunnel som man kunde skönja för ungefär fyra år tillbaka när vi satt i mitten av förra mandatperioden och det såg ganska mörkt ut.

 

Trots allt är, som vi ser det från Frisinnad Samverkans sida, det fortsatta omstruktureringsarbetet nödvändigt. Man bör fundera på: vad är det för tjänster som vi skall producera, vad är det för verksamhet vi skall upprätthålla, dels från landskapets sida och dels från kommunernas sida. När det gäller tjänsteproduktionen behöver man också fundera på att vad är det vi själva måste göra, var ligger tvånget på vad vi själva måste ha hand om vad gäller de här bitarna? Finns det saker som vi i stället kan lyfta utanför den offentliga sektorn och låta andra sköta, men åt den offentliga sektorn? Golfbanor, får jag som tips här från ltl Anders Eriksson! Jag pratar mera drift i det här läget, så du får gärna komma med dina funderingar i ditt anförande! Jag tror att det finns en hel del sådana här saker som man kan fundera på. Det finns också förslag på det i liggande rambudget; jag återkommer till också den delen senare.

 

Vi har kunnat konstatera här att Åland har en relativt sett god ekonomi, åtminstone för tillfället. Vi vet att det finns en hel del moln som tornar upp sig på horisonten kring hur vi skall klara framtiden. En av de stora bitarna är naturligtvis sjöfarten och vi vet att här måste vi hitta goda lösningar; annars kommer det att bli problem. Men när vi har en god ekonomi skall vi naturligtvis också spara för sämre tider, vilket landskapsregeringen också gör genom att lägga in pengar i utjämningsfonderna. Det tycker jag är bra. Samtidigt aviserar man också att man har fått sådan ordning på ekonomin att man kan återgå till den situation som rådde tidigare med att medborgarn får hålla kvar lite mera av sina pengar genom att det allmänna avdraget återinförs. Det här kan få ytterligare fart på hjulen i och med att köpkraften för respektive medborgare ökar och man kan också välja mera fritt var man lägger sina pengar.

 

Fru talman!

Trots att vi har en driftsram som ser rätt bra ut är vår budget ansträngd på det sättet att vi har många stora investeringar framför oss. De har vi minsann diskuterat här i salen under vårens lopp. Det finns också investeringar som vi inte kan undvika utgående från att vi skall upprätthålla viss grundservice till invånarna. Jag tänker framför allt på den investering som man gör i skärgårdstrafiken på en ny frigående färja. Det är sådant som vi antagligen inte kommer att slippa undan helt och hållet i framtiden heller. Det kommer på ett eller annat sätt att belasta vår ekonomi. I övrigt rullar investeringarna vidare. Jag kommer inte att gå in på någon av investeringarna som har diskuterats flitigt här under spörsmålsdebatten om näringspolitiken, men det som jag vill lyfta fram som någonting väldigt positivt och som vi från frisinnat håll kämpat för under en längre tid är att få igång bygget av sjöfartsmuseet. Nu finns det med och uppstarten skall ske, det finns pengar som reserverat för detta. Det är någonting som är positivt. Man kan väl många gånger tycka i debatten att det är på det sättet att Åland profilerar sig som sjöfartsnation och man tittar bakåt i tiden och gräver ner sig i det förgångna, men då skall man komma ihåg att för att man skall lyckas med någonting riktigt ordentligt behöver man ha någonting att falla tillbaka på. Just i sjöfartsfrågan är det sjöfartstraditionen; den skall vi också bevara och sjöfartsmuseet fyller en viktig funktion också där.

 

Vad gäller omstruktureringen av förvaltningen tycker jag att man kan plocka fram ett antal exempel i rambudgeten där landskapsregeringen visar på att man faktiskt jobbar med omstruktureringsarbetet. Man ligger i startgroparna för en ny miljö- och hälsomyndighet som är sammanslagen och som skall jobba med ett helhetsgrepp på frågorna gentemot medborgare och företag. Det här är någonting som understöds varmt från vår sida. Vi tror att det här dels kommer att leda till ett effektivare arbete inom organisationen som sådan och vi tror också att det finns en möjlighet att det här underlättar för respektive medborgare, men framför allt för de företag som har mycket med dessa myndigheter att göra.

 

Struktur-07 ligger i startgroparna. Man har ännu inte lämnat sitt slutbetänkande, men från frisinnat håll vill vi poängtera att vi ställer oss helt och hållet bakom de målsättningar som finns uppställda för Struktur-07 och vi hoppas att den här processen kan gå vidare. Jag tror att vi skall påminna oss själva vad som är målsättningen med reformen. Landskapsregeringen skriver om det granska bra på sidan 11 och det finns ett antal saker som man lyfter fram. För det första vill man ha en större samverkan mellan yrkesämnen och teoretiska studier. Det tror jag att är bra; jag tror att det finns en god förutsättning att skapa någonting gott av det. Man vill ha en ökad flexibilitet och man vill ha en ökad valfrihet. Om man skall kunna åstadkomma det här utan att behöva föra till mera resurser, samtidigt som vi har ett sjunkande elevunderlag, så måste det till den här typen av förändringar strukturellt, annars kommer det inte att lyckas. Vi från vår sida tror att det här är ett sätt att göra det på. Kritik förekommer alltid mot den här typen av organisationsreformer därför att människan är av naturen rädd för det som man inte vet hur det kommer att bli. Det finns säkert ett behov av att ytterligare diskutera med berörda parter och få in ytterligare av deras synpunkter, men vi skall också komma ihåg att de som är ytterst berörda sitter på en massa kunskaper om just sitt sakområde, det som vi som politiker sedan har som uppgift att göra är att göra bedömningen hur vi totalt sett får ett så effektivt system som möjligt. Det är inte bara de sakkunniga som skall styra hur vår utbildningspolitik skall föras utan det är också vår skyldighet som politiker att visa på vad det är för linje vi vill dra i utbildningspolitiken.

 

Tittar vi på omstrukturering av förvaltningen finns förslag till utlokalisering av t.ex. skogs- och jordbruksbyrån som man skall titta närmare på. Det finns förslag om att man skall samordna produktionsenheten, verkstadsenheten, lagret och projekteringsenheten på trafikavdelningen och man lyfter också fram att man skall öka eller åtminstone hålla på samma nivå köptjänsterna på lagberedningen. Till skillnad från vad som framkom i ett replikskifte från ltl Katrin Sjögren om att liberalerna tydligen var rätt skeptiska till att använda sig av köptjänster inom lagberedningen ställer vi oss positiva till det. Vi tror att det i princip är omöjligt att skaffa en sådan bred lagberedning i ett så litet samhälle som vi har som klarar av att bereda samtliga typer av lagstiftningsärenden som kommer upp och att man där då skall se till att man kan köpa upp den typen av specialberedningar. Vi måste alltid ha en väldigt yrkesskicklig och kunnig lagberedning, som jag tycker att vi också har i dag som har kunskaper framför allt i självstyrelsesystemet och som vet hur behörighetsområdena går osv., som kan göra kontrollen av det mera konstitutionella, att vi håller oss inom de ramar som självstyrelsen ger oss och att vi utnyttjar de möjligheter vi har.

 

Jag skall gå över till ett ämne som också har diskuterats rätt intensivt under den här debatten och också under många debatter under den senaste tiden, nämligen kommunernas situation. Trots att vi försöker antingen påskriva de andra att vara sämre kommuntillskyndare eller oss själva att vara bättre kommuntillskyndare, upplever jag ändå att när man tittar i salen här och följer med debatten så är vi alla medvetna om den problematik som kommunerna har och från vår sida tycker vi nu att landskapsregeringen har börjat i rätt ända när det gäller att skapa långsiktighet i politiken gentemot kommunerna. Vi måste utgå från att det som är det viktiga i framtiden är att vi skall, som jag redan sade i ett replikskifte, säkra tjänsteproduktionen som vi har lagt på kommunerna, de skall klara av göra det som de blir ålagda att göra och då måste vi hitta ett system för det, de måste få tillräckliga resurser för att klara av de bitarna. Men för att man skall kunna få fram ett bra system för det här måste det finnas ett underlag och det håller man nu på och tar fram från landskapsregeringens sida.

 

Utöver det här är det heller ingen hemlighet att vi från Frisinnad Samverkans sida har uttalat den tron, innan vi har fått mera kött på benen för en sådan diskussion, för det tror vi också att vi behöver, att de små enheter vi har i 16 kommer i dag kommer inte att fungera i framtiden. Men det här är heller ingenting som man så här pang bom! skall fatta ett beslut om utan vi behöver ett bra faktaunderlag och det håller landskapsregeringen på och jobbar på, precis som man utlovade i sitt regeringsprogram. Man skall inte heller tro – och det gör inte vi heller – att bara för att man slår samman kommuner så uppnår man någon slags effektivitet utan fortsättningsvis är det viktiga att diskutera just tjänsteproduktionen: vad är det kommunerna skall göra, vad är det för tjänster de skall ge till sina invånare och på vilket sätt skall de kunna åstadkomma det här. Men, som sagt, enheterna i dag är, om vi ser oss runtomkring, väldigt små och att få effektivitet i det känns som en ytterst svår uppgift.

 

Landskapsandelssystemet har diskuterats tidigare och jag har också varit inne på det nu; jag skall inte säga så mycket mer om det. Det som jag tycker att är bra när man lyfter fram tankegångarna om att lägga tyngdpunkten på driften i stället för på investeringen. Tittar vi på var problemen i kommunerna ligger kan man konstatera att det är driften som är problemet. Det där tror vi kan vara en väg att vandra.

 

Gullåsen har man lyft fram och vad man kommer att göra de närmaste åren; det har diskuterats här tidigare och jag instämmer i mycket av det som har sagts.

 

Det var vad jag hade att i det här läget framföra från Frisinnad Samverkans sida.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill börja med att stöda förslaget av vtm Viveka Eriksson om bordläggning och också bordläggningstiden.

 

Vi kan konstatera när vi tittar ut i salen att intresset för rambudgeten 2007 och plan för åren 2008-2009 är väldigt litet. Jag tror att det är 30 procent av ledamöterna som är kvar i salen, om ens det.

Det är synd därför att det här är vårt redskap, den gemensamma politiken, får man hoppas att det skall vara i alla fall, för hur Åland skall drivas framåt under dessa år. Men det är väl så att när det kommer så här pass sent, dessutom väljer man att hålla debatten på en extra plenidag. Det kanske är en elak tanke, men ibland slår det mig att månne det var det som var planen att man lämnar det så här sent för att det inte skall bli någon debatt! Det har vi sett från regeringen i andra sammanhang att man inte har velat ha så mycket diskussion och debatter utan det är en maktdemonstration i vissa sammanhang.

Det är ändå många som ser fram emot rambudgeten. Det är ganska mycket arbete i förvaltningen att ta fram den och det är ett ganska stort intresse också från lagtingsledamöternas sida, åtminstone har det varit på det sättet. Det är också oppositionens möjlighet att ta del av regeringens förda politik.

 

Det är alltid lika intressant att ta sig an meddelandet. I år kan man konstatera att det är ganska tunt. Det finns ingen sifferdel och det har förstås varit en diskussion här tidigare att det inte skall vara så mycket siffror, utan det skall vara mera skriftligt, men det har inte sagts att meddelandet totalt skulle sakna en sifferdel. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att veta hur mycket pengar det är tänkt att det skall gå ut under vissa avdelningar. Inom ÅHS har vi jobbat på det sättet i alla fall att man har försökt jobba fram en budgetram och det brukar alltid vara ett stort arbete i organisationen. På något sätt känns det lite som om det arbetet skulle vara ganska onödigt när man sedan ser hur det presenteras i den totala rambudgeten. Det är alltid intressant att se, och också kunna ta del av hur mycket pengar/projekt respektive avdelning gör av med, på ett ungefär naturligtvis. Annars blir det just så att det blir mycket tilläggsbudgeter, som det sedan blir ännu mera diskussioner om.

 

Långsiktiga visioner, analyser hade jag hoppats på att dokumentet skulle innehålla, och jag kan konstatera att detta saknas på många områden. Kortsiktiga kan man kan kalla en del som man också kan kalla för valfläsk och det gäller bl.a. ÅHS-avgifterna. Det finns naturligtvis en del bra saker som jag ser att också kommer från flera obundna initiativ. Det gäller det allmänna skatteavdrag som vi alltid har hävdat, och det inför man igen. Ledamoten Lasse Wiklöf sade också att kommunerna kommer att kompenseras fullt ut för det här, så det är ingen som kommer att reagera negativt utan det kommer att bli mera pengar i börsen för medborgarna och det är alla tacksamma för.

 

Sjöfartsmuseets utbyggnad är också en bra sak. Så sent som för fyra månader sedan hade vi en finansmotion i just det ärendet som man då röstade bort, men nu kommer det! Det är bra. Man kan inte säga att oppositionens politik inte bär frukt utan man ser att det kommer lite senare i alla fall!

 

Diskussionen om Gullåsen kan man så där vid första anblicken anse att är positiv, det blir förmodligen för en del kommuner ett större rörelsekapital, om det är så att man slipper betala utgiften. Men precis som man har sagt här tidigare kommer antagligen också många kommuner att bli tvungna att bygga ut och tänka om när det gäller äldreomsorgen, om det är så att Gullåsen, vilket det egentligen borde vara, bara har inskrivning på medicinska grunder. Det betyder i förlängningen att det kommer att bli ett annat tryck på kommunerna som medför att det rörelsekapital som man får i och med att man inte behöver betala det här till ÅHS äts upp och mer därtill när det gäller att utveckla den egna kommunala omsorgen, såvida inte lagstiftningen behöver skrivas om utan det kan anses vara omsorg i social bemärkelse och det inte blir mera sjukvård överhuvudtaget. Då vet vi att det blir fördyrande för alla patienter/klienter inom omsorgen.

 

ÅHS-kapitlet i rambudgeten är nästan helt och hållet kopierat från det som ÅHS:s styrelse har gått in för, där man har verksamhetstyngdpunkten på förebyggande vård och där man speciellt lyfter den förebyggande vården inom psykiatrin med speciell tyngdpunkt på barn och ungdom. Det här är jättebra, tycker jag.

 

Det har också varit mycket diskussioner, också i samband med den senaste rambudgetdiskussionen som vi hade inom ÅHS, om biten som gäller vård utanför Åland. Där hade jag hoppats på att alla partier, vill jag säga, inte grupper, i salen skulle ha kunnat uttala sig angående synen på just vård utanför Åland, huruvida man är beredd att betala för den merkostnad det blir när man remitterar till Sverige, om det är så att patienterna vill bli remitterade till Uppsala, att man alltså skulle ha ett ännu mera patientperspektiv än vad man hittills har haft. Enligt den information vi har vet vi alla att det är dyrare att remittera och det är alltid lika mycket diskussion huruvida det kan vara tärande för hela ÅHS-budgeten eller om man skall särskilja just biten vad gäller vård utanför Åland samt om det i så fall får kosta det som det gör. Vi är flera här som har hävdat att det är egentligen är en självstyrelsepolitiskt viktig fråga och där tycker jag att det skulle vara bra om alla partier skulle kunna uttala sig i den frågan för det finns en sådan missuppfattning inom ÅHS-organisationen att man på något vis måste spara just inom det här momentet. Men är det så att vi politiker är beredda vad just den här biten kostar skall vi uttala det så att man inte heller behöver ha alla dessa olika fall som vi är många som hör om hur man inte blir förstådd och där man blir remitterad till Finland när man hellre vill till Sverige. Det efterlyser jag alltså.

 

Att reducera ÅHS-avgifterna med 50 procent, som man har tänkt sig från regeringens sida, undrar jag om på lång sikt är bra. Jag hoppas att man har gjort en ordentlig analys att man vet att man kan hålla det här under många år, för jag tycker själv att det systemet vi har byggt upp i dag, med visserligen höga avgifter, som många av oss de facto kan betala och det finns olika skyddsnät för dem som har svårare att betala den höga avgiften. Där har vi låginkomstskyddet och högkostnadstaket och jag har uppfattningen att det har fungerat väldigt bra. Men det kan hända att det är en missuppfattning och då hoppas jag också att man kan motivera varför man i så fall skulle ändra det.

 

Eftersom det finns pengar – det sade man från regeringens sida – vi har det gott på Åland, så finns det olika punktinsatser som jag hade hoppats på att man skulle kunna göra. Som jag ser det finns det olika grupper i samhället där vi från samhällets sida kunde stöda och det är framför allt barnfamiljer och deras situation och också pensionärer. Vi som lever mera mitt i livet och har äldre barn som inte är i barnomsorg och vi är inte på det sättet beroende av det, vi har en annan situation än dem som har barn i dagvård och behöver få den livssituationen att fungera och där hade jag hoppats på att man kunde ha gjort en större insats än vad man har gjort. Man säger ingenting i rambudgeten angående barnomsorgslagen som har varit aktuell under många års tid, det finns ett behov att revidera den. Det finns en utredning om barnomsorgspeng som bl.a. Frisinnad Samverkan stödde som skulle göra valfriheten i barnomsorgen mycket större än vad den är i dag och som jag ser det underlätta för många barnfamiljer. Den har man överhuvudtaget inte nämnt och man har inte heller tänkt införa den, trots att vi då har en frisinnad ledamot med ansvaret för barnomsorgen på Åland. 

 

När det gäller pensionärerna har vi haft en motion om rättviseaspekten. De pensionärer som har en väldigt liten pension att klara sig på och alla de kostnader som de har som är lika stora andra inkomsttagares kostnader skulle kunna underlättas genom att införa ett Ålandstillägg. Det här tycker jag skulle vara väldigt rättvist. Det är många i samhället som har Ålandstillägget och speciellt de pensionärer som har en liten inkomst skulle man kunna göra en insats för. Det här brukar också vara en fråga från socialdemokraternas sida om att man vill underlätta för dem som har det lite kärvt och jag hoppas verkligen att man kan stöda den här tanken och föra in det i debatten och hoppelunda göra det möjligt också under planperioden. Jag anser att har man pengar skall man satsa på dem som har det lite kärvare.

 

Vad gäller utbildningen vet vi att man jobbar hårt på Struktur-07. Vi har redan sagt från obundnas sida att vi är kritiska till det. Vi har inte blivit mindre kritiska av den debatt som har varit och vi ser fram emot  information, jag tror det var vtm Viveka Eriksson som efterlyste information och jag skulle gärna se att ledamoten Camilla Gunell tar ett initiativ och informerar hela lagtinget om Struktur-07. Hoppelunda kanske någon i alla fall blir mera positiv till det – det brukar man oftast bli när man får mera informationen om tankegångarna. Om man försöker läsa in sig på det ärendet så tycker jag inte att det riktigt rimmar med det som socialdemokraterna tidigare har fört fram, att det är mycket hantverkare vi behöver på Åland i framtiden; jag tycker inte att det här går riktigt hand i hand med gymnasialstadiereformen, för där upplever jag i alla fall att man är mera ute efter utbildning på högre nivå för studieförberedande utbildning än vad man har varit tidigare.

 

Så kommer vi till den mest allvarliga biten i hela budgetramen, nämligen näringslivet. Hur och vad skall vi leva av på Åland så att vi kan hålla just den här goda vård, skola och omsorg som man säger att man vill prioritera på Åland och då måste man ha redskapen för att kunna hålla just den här höga levnadsstandarden och nivån som vi har. Man säger inledningsvis under det kapitlet att företagen bör ges samma förutsättningar att utvecklas som konkurrenterna i omvärlden. Det låter bra, men vi har sett i flera olika ärenden att företagen på Åland behandlas på ett annat sätt än i de omkringliggande regionerna. Redskapen är just lagstiftning och behörighetsövertagande. Det sistnämnda är säkert inte så lätt; vi pratar alla varmt om det, men det är inte så lätt att få över någon form av skattebehörighet till Åland, men jag hoppas verkligen att man jobbar på den här frågan från regeringens sida. När det gäller lagstiftning är näringspolitiken åtminstone vår behörighet. Här undrar jag hur man har tänkt sig, om man har andra funderingar vad gäller näringsrättslagen för att - - luckra upp är kanske fel ord – göra det mer möjligt för andra företag än nuvarande att etablera sig på Åland, så länge man håller språkbalansen i samhället. Det är väl det som är det viktigaste och därför har vi också näringsrätten. Men det skulle det vara intressant att höra om man har tänkt på redskapen.

 

Lantbruket har fått ett ganska långt kapitel där man pratar om tilläggsstöden för miljöstödet och LFA-stöden. Man säger att det här är en kostnad som var 2005 hela 1,7 miljoner euro är, vad jag har uppfattat det är det  hela stödprogrammet. Då blir frågan: Var är tilläggsdelens kostnad? Är det någonting som, när den överförs till Åland, man har diskuterat med Finland om avräkningsgrunder, kommer då klumpsumman på något sätt att ändra sig om man tar över behörigheten som tidigare har legat på Finland? Nu är inte näringsansvariga på plats, men det skulle ha varit intressant att höra hur man ser på de följande stödprogrammen och dem som man nu håller på och planerar. Det är väl ingen människa som vet ännu på Åland hur de kommer att se ut för följande programperiod och det kunde ha varit intressant, liksom tidschemat för det, när det kommer att finnas ett utkast, jag har förstått att det inte finns i dagsläget, medan det i Finland redan finns ett utkast för de olika stöden. Jag tror att det är en ganska stor del för dem som verkar i verksamheten att veta hur nästa säsong kommer att se ut, kommer man att ändra mycket i de olika stödformerna? Om vi vill hålla oss till tanken som finns, som är väldigt vacker, men som också kräver en del insatser med öppna landskap.

 

En annan sak som vi också har diskuterat här som man inte nämner och tar ställning till, vilket jag hade hoppats på efter den debatt som vi har haft och också med tanke på den skrivning som jag nämnde inledningsvis under näringspolitiken, där alla skulle ges samma förutsättningar som omkringliggande regioner och det gäller skrivningen under skogsbruket. Ltl Brage Eklund brukar föra upp diskussionen om den första gallringen och de stöd som har getts. Jag tycker i princip att det är en skogsvårdande insats som skogsägarna själva borde stå för, men om det är så att man har stöden på andra sidor om oss så borde också de åländska skogsägarna ha det. Det här nämner man inte heller någonting om och det kunde vara bra att veta hur man har tänkt sig på den här sidan.

 

En annan sak som kom upp var hantverksskolan. Man är tydligen beredd att från regeringens sida hjälpa till med investeringarna för en ny skola med 500.000 euro, men det står ingenting om driften och det kunde vara intressant att veta hur det kommer att vara, eftersom det här är en profilbärande utbildning också inom Åland. Det skulle vara intressant att veta vem och hur som kommer att garantera detta; annars blir det igen lite så där baklänges när man tar upp en investering men man vet inte vem som kommer att bruka och använda sig den summa som är upptagen för själva investeringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag hade inte tänkt säga det här, men nu tänker jag säga det! Det är så att man gruvar sig och klagar på att det är sent och jag tillhör dem som tycker att meddelandet borde ha levererats mycket tidigare. Men inom finansförvaltningens sektor måste det vara legitimt för någon chefstjänsteman att åtminstone någon dag i veckan få gå hem klockan fem. Dessutom måste det vara legitimt att om vederbörande också skulle insjukna och måsta opereras och det går ett antal veckor, även den åtgärden måste kunna få bli verkställd. Vi måste ha respekt för sådana omständigheter.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om det är så särskilt klädsamt att på det sättet peka ut om den ena eller den andra har varit sjuk eller vill gå hem. Jag tycker att det här är mera fråga om ett ledarskap inom den politiska landskapsregeringen. Man har en viss mängd arbete som skall göras under en viss tid, man vet också från regeringens sida när lagtinget sammanträder och man vet vad man förväntas producera inom den tiden. Jag tycker inte att det är särskilt svårt.

 

Landskapsregeringsledamoten Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tror vi alla känner till att arbetsmängderna inte minskar i förvaltningen utan att arbetsmängderna ständigt ökar. Vi gör allt för att anpassa arbetsinsatserna så att det verkligen skall vara möjligt att klara ut det optimala. Men det finns tidpunkter och det finns svårigheter som inträffar emellanåt och som egentligen ingen kan rå för. Sådana omständigheter måste man i varje fall kunna ge ett visst beaktande.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi alla beaktar det, men det här är vår sista plenidag och det har funnits ett förslag om bordläggning som har fått understöd och det betyder att nästa gång vi diskuterar rambudgeten är i början av juni. Skall meddelandet dessutom utskottsbehandlas drar det längre ut, vilket borde göras, men nu kommer det förmodligen inte att göras och det tycker jag är dåligt. Då kan man fråga sig vilken tyngd och vilken vikt är det överhuvudtaget med det arbete som läggs ner. Det tror jag att de flesta av oss anser. Sedan finns det naturligtvis orsaker, men jag tycker inte att det här är tillfredsställande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var många saker som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp och jag har noterat dem. Ltl Lindholm tog upp att sifferstaten saknas i rambudgeten. Min uppfattning är nog att det från finansutskottet har kommit sådana indikationer att rambudgeten faktiskt skall vara en rambudget och inte innehålla så mycket detaljer och inte så mycket siffror. Jag utgår från att landskapsregeringen har gjort såsom lagtinget slutligt har beslutat när det gäller rambudgeten.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm tog också upp frågan om språket i vården inom ÅHS. Jag är för min del beredd att betala om patienterna önskar vård på sitt eget modersmål. Visst skall de få det, de tillfrisknar antagligen mycket snabbare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det stödet. Jag efterlyste de olika partiernas åsikter just i den frågan om remitterande av patienter, eftersom det upplevs inom organisationen att det här är någonting som man måste snåla med. Jag upplever igen att från politiskt håll finns det ett uttalat önskemål att man skall lägga väldigt stor tyngd på just patientperspektivet. Då blir det fel att vi tycker en sak och organisationen har anammat ett annat tänkande och ger andra signaler, så det är bra att alla uttalar sig i den här frågan så att vi vet vad det är som gäller.

Att det skulle finnas någon siffra med i rambudgeten tycker jag skulle vara bra så att man vet ungefär. Att det sedan inte går enligt ritningarna är en annan sak, men det skulle vara bra att man vet ungefär vad det är fråga om.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det skulle kunna vara bra med någon enstaka siffra, och den enstaka siffran som jag på rak arm kommer ihåg är just ÅHS:s budgetram som finns med i den här budgeten. Men jag skulle gå vidare från huvudanförandet och säga att när det gäller förslaget om sänkta ÅHS-avgifter är dessa avdragbara i den åländska kommunalbeskattningen. Det drabbar i slutändan kommunerna. Jag ser det här som ett sätt att både gå till mötes mot dem som behöver vård inom ÅHS och besöker ÅHS; det blir en plånboksfråga samtidigt som det också gynnar de åländska kommunerna.

 

Ltl Gun-Mari tog också upp frågan om Ålandstillägget och pensionerna, men jag får återkomma till det en annan gång.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman! Det är bra att det finns en ram som är angiven i siffror och det är ÅHS:s budgetram, för den har vi jobbat ganska mycket med och jag trodde att det inte bara vara ÅHS:s styrelse som skulle jobba med siffror vad gäller rambudgetarbetet. Om jag inte missminner mig finns det en reservation angående budgetramen, så där tog man det nog till sig och jobbade på fullaste allvar med just sifferdelen. Därför blev jag väldigt förvånad när det var bara ÅHS som hade den.

När det gäller de sänkta avgifterna inom ÅHS, en reduktion med 50 procent, upplever jag att de som besöker ÅHS mycket, t.ex. barnfamiljer, de har ofta privata försäkringar och de olika skydden som finns med inkomsterna gör att det inte drabbar egentligen dem som vill värna om.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är glad över att ltl Gun-Mari Lindholm tar upp frågan om vård utom Åland. I många år har vi jobbat för och faktiskt bestämt att all skriftväxling, alla handlingar som kommer till dem som remitteras till sjukhus utanför Åland skall komma på svenska. Vi vet att detta inte görs alltid, utan ganska ofta kommer det t.ex. kallelser på finska till patienterna. Det är lustigt att man alltid måste bevisa och det brukar jag göra ibland, det vet ltl Gun-Mari Lindholm, men det är precis som ltl Anne-Helena Sjöblom sade att vi har rätt att få vård på svenska och vi har sagt det många gånger. Är det så att man på fastlandet inte kan erbjuda den vård som vi har fastslagit här har vi bara en möjlighet, nämligen att vända oss till Sverige, där vi kan få vården på svenska.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tackar också för liberalernas stöd här. Jag tar det med till den fortsatta diskussionen inom ÅHS:s styrelse. Det är väldigt känt för mig att ltl Sune Mattsson har den här uppfattningen och det är så att många vill remitteras till Sverige, men det finns också sådana som vill åka till Finland. Utgående från patientperspektivet skall man kunna remittera. Nu har det varit lite så att det har varit enligt den remitterande läkarens ”nätverk” i de olika länderna som också remitteringen har skett. Om det är någon som mot sin vilja har remitterats till Finland i stället för Uppsala så har man motiverat det med att det är billigare.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Frågan om det är billigare är egentligen inte riktigt utrett. Man har hört det många gånger vad det skulle kosta, det blir dyrare, men vad det skulle kosta om man enbart skulle ingå avtal med ett enda sjukhus om specialistvård vet man inte. Man har slagit fast vad det kostar per vårddygn och operation, men man har aldrig slagit fast det slutliga beloppet eftersom vårdtiderna också varierar enligt de läkare som jag känner som remitterar. Ibland har man kortare vårdtid för vissa sjukdomar i Uppsala, ibland är det på fastlandet, så det är inte så enkelt att säga var det är billigast. Men som slutkläm på alltihopa: vi har rätt till vård på svenska; kan vi inte få den måste vi vända oss dit där det finns, eftersom det finns, det hade varit värre om det inte hade funnits någonstans att vända sig.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker också att det finns en viktig aspekt här. Om det är så att det blir väldigt mycket fördyrande tycker jag också att det är någonting man skall diskutera med Finland, som s.a.s. är skyldiga att se till att vi kan verka på svenska. Man har s.a.s. gett det löftet redan vid tillblivelsen av självstyrelsen, så det här är ytterligare en ny avräkningsgrund som jag ser det i alla fall. Men jag ser fram emot att alla uttalar sig i den här frågan så att vi vet hur man vill ha det från politikernas sida; då är saken ganska enkel för dem som jobbar inom den här verksamheten och jag tror också att det är en trygghet för patienterna att våga stå på sig vid det tillfället när det är dags att remitteras någonstans.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm undrade varför det funderas på att sänka ÅHS-avgifterna eftersom vi har låginkomstskydd och höginkomsttak. Jag har fått mig till kännedom att det finns personer som ligger över låginkomstskyddet men som kan ha det ganska knapert ändå och ÅHS-avgifterna med medicin därtill kan slå ganska hårt ibland. Genom att sänka avgifterna lite hjälper vi dem.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är behjärtansvärt att man värnar om dem som har betalningssvårigheter, och det har man försökt göra med de olika stödformerna och de olika skydden vi har. Jag var själv den som initierade låginkomstskyddet och det mottogs inte särskilt väl i förvaltningen, men jag tror att det har fungerat ganska bra ändå. Eftersom man från socialdemokraternas sida just värnar om dem som har det svårt med betalningen hoppas jag också på att man kan få ett stöd därifrån vad gäller Ålandstillägget till pensionärerna. Jag upplevde att jag redan fick det från liberalernas sida, men jag väntar fortfarande på att höra socialdemokraternas syn på frågan.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jo, ltl Gun-Mari Lindholm, låginkomstskyddet fungerar bra och det är många som är tacksamma över att det finns och det hjälper otroligt; framför allt drar pensionärerna stor nytta av det och det tycker vi är bra. Som sades i ett replikskifte är det många äldre som behöver besöka läkare och därför är det viktigt. Ltl Gun-Mari Lindholm har sagt tidigare att genom självstyrelsen skall det inte få bli sämre än man har det i riket och då måste vi kunna se vad vi har för avgifter så att de inte blir för höga. Jag vet att det finns vissa ställen i riket som har en årsavgift på 20 euro. Det är inte det jag är ute efter, för vi betalar säkert lite extra för att kunna ha så bra sjukvård som möjligt, men vi måste ändå kunna se vad vi kan göra för våra invånare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag håller med och tycker att det är bra att man värnar om de svaga. Det har man också försökt göra genom de olika skyddstaken. Om det är så att man går in för att sänka ÅHS-avgifterna hoppas jag att man vet att det här kommer att hålla en längre tid, att vi inte igen behöver föra in debatten på en höjning, för det är alltid svårare att ta den debatten. Den har vi klarat av nu sedan ungefär tre år tillbaka, när vi måste ha den, för då fanns det ett uttalande från socialdemokraternas sida den gången att budgetramen för ÅHS absolut inte fick stiga. Då fick vi rätta oss efter också den uppfattningen och höja avgifterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm sade att landskapsregeringen inte prioriterar yrkesutbildningen. Jag skulle vilja säga att det är olyckligt att påstå det eftersom vi är mycket väl medvetna om att det är inom olika yrkesbranscher som vi i framtiden kommer att behöva mycket arbetskraft i samband med framför allt de stora pensionsavgångarna. Jag skulle vilja säga att landskapsregeringen nu och i framtiden satsar väldigt mycket på yrkesutbildningen och har som avsikt att göra det också efter eventuella reformer. Kapitlet som handlar om yrkesutbildning på sidan 13 är väl nästan det längsta kapitlet i hela budgetramen, så detta bör visa att frågan är högt prioriterad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vad gäller just ungdomars fortsatta utbildning efter grundskolans nionde klass har jag den uppfattningen att man nu vill föra samman alla i ett gymnasium där man har en högre utbildning än vad man egentligen borde behöva ha. Om det är så att vi har ett stort behov av hantverkare, vi har behov av snickare, rörmokare, murare, elektriker, frisörer, är det då nödvändigt att man behöver ha en gymnasialstadieutbildning för att göra det hantverket? Jag tycker att det är fel att tvinga in folk i teoretiska studier när man egentligen har ett handlag som är praktiskt.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tror att det verkligen behövs lite mer information om reformen. Det verkar finnas en stor missuppfattning vad gäller ltl Gun-Mari Lindholms uttalande. Det är ingalunda så att man strävar till att försvåra yrkesutbildningen eller höja kraven utan det skall vara lika enkelt att tillägna sig en yrkesutbildning som det är i dag, t.o.m. så att man skall kunna utveckla det. Det är inte bara inom ungdomsutbildningen som vi ger utbildning inom yrke, utan även för vuxna och genom fortbildning och läroavtal; på många olika sätt befrämjar landskapsregeringen det här.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vet inte om jag har fel uppfattning, det anser jag inte att jag har! Man fortsätter på den inslagna vägen att t.ex. för frisörer skall det vara en så pass lång utbildning som det har varit, man säger inte att man skall förkorta eller förenkla den utbildningen och jag anser att det är fel att man skall behöva läsa engelska, matte, ja, en massa ämnen på en ganska hög nivå när det egentligen är ett hantverk man skall lära sig. Jag tror att den som söker sig till många av de utbildningar där det är fråga om praktiskt handlag så tror jag inte att man är särskilt motiverad eller intresserad att läsa teoretiska studier. Jag hade hoppats att man i så fall skulle göra detta enklare om det är så att man prioriterar hantverkare.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ännu några ord om vård utom Åland.  Grunden måste vara vård på svenska och det tror jag att vi alla är helt överens om. I andra hand är det också fråga om upphandling, hur man upphandlar vården. Då måste man också kunna tänka ekonomiskt, om det kan garanteras att det är billigare på det ena eller det andra stället, så upphandlar man där. Det är många som gärna far till fastlandet, som det också har konstaterats här och då är det synd om inte de får fara dit om det också är billigare där. Det är också det praktiska ordnandet, vi har t.ex. talat om att man måste snåla.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag har bara hört om ett fall där man har blivit remitterad till Sverige när man egentligen hade velat bli remitterad till Finland. Jag tror att den delen fungerar ganska bra, men däremot har jag hört väldigt många fall där man blir remitterad till Finland när man vill bli remitterad till Sverige. Om det är billigare skall man välja det, uppfattar jag att ltl Raija-Liisa Eklöw sade, men det är just det som min frågeställning är: att är vi politiker eniga om att det får kosta att remitteras dit patienterna vill, om det sedan är Finland eller Sverige – men dit patienterna vill? Det är det som är frågan och jag hoppas att man skall vara enig om det och att man ger tydliga signaler till organisationen att den här delen får kosta, det här sätter vi självstyrelsekontot, sedan får någon annan – lantrådet eller någon annan i regeringen – ta diskussionen om det skall vara en avräkningsgrund för den fördyrande sjukvården som man inte kan få ta del av på svenska i så fall i Finland.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Nej, vården måste få kosta, det är självklart. Det jag inte hann avsluta med när jag talade om att snåla var just att den svenska vården kan också fås billigare om man rationaliserar och tänker t.ex. på transporterna, som ofta sker med helikopter fast patienterna skulle kunna klara av att transporteras på billigare sätt. Det är bra om ÅHS kan erbjuda patienterna att fara dit de vill, men då är det viktigt att de som vill fara till fastlandet får fara dit; om det är billigare är det ännu bättre. Jag tror att vi är eniga om det här fast jag kanske krånglade till det lite!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag hoppas att vi är eniga, vi skall inte krångla till det mera, vi skall säga ja eller nej om det får kosta eller inte, om det är så att man vill ha en vård där man förstår och begriper vad folk säger!

När det gäller frågan om upphandling har man från ÅHS:s lednings sida försökt göra det, man har åkt till Uppsala speciellt och försökt upphandla så mycket vård som möjligt för att få ner priserna, och det har man också lyckats med. Jag tror att de var glada när de kom därifrån senast, de hade förtjänat in sin lön, sade de, flera gånger om  för de hade fått kostnaderna reducerade med 70.000 euro om jag inte minns fel!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Till först vill jag protestera mot påståendet i början av ltl Gun-Mari Lindholms anförande om att förseningen av rambudgeten skulle vara en maktdemonstration från landskapsregeringen. Jag vill verkligen ta landskapsregeringen i försvar. Vi hörde att det är olika skäl till förseningen och dessutom skall också grupperna hinna med sitt, så det är absolut fel. När det gäller frågan om man hinner med en utskottsbehandling eller inte är det ändå den här debatten som skall ge vägkost och nu tycker jag att vi är på god väg eftersom ltl Gun-Mari Lindholm också frågar efter vård på svenska. Jag tycker också jag kan säga från centern att vi naturligtvis också är för att vård på svenska skall ges, det får kosta, men samtidigt vill jag erinra om att det skall bygga på avtal med respektive sjukhus. Avtalen till finska sjukhus skall innehålla krav på svenska, annars betalar man inte räkningarna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker att det är bra att man nu i den här frågan känner till också från centerns sida vad man gör i regeringen. Det är inte alltid man får den uppfattningen att man vet vad hela gruppen s.a.s. håller på med, men den här gången har jag uppfattningen att man inte vill filibustra i onödan. Det är bra och det tar jag till mig, men man får lätt den uppfattningen när man kommer med meddelandet så här på sista dagen och dessutom är det inte så många som deltar i debatten, så jag tycker inte att tyngden i arbetet blir vad det egentligen borde vara.  Jag önskar att flera kunde ha den där bestämda uppfattningen att är det så att man får räkningar som inte har uppfyllt de krav som man har tänkt att det skall vara, så betalar man dem inte! Det fungerar inte riktigt så, men det skulle vara bra om det skulle vara på det sättet!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Då vill jag uppmana styrelsemedlemmen i ÅHS att se till att avtalen blir skrivna på det sättet! Det är möjligt att göra det eftersom det bygger på att också sjukhusen i Helsingfors och Åbo vill ha kunder; vi betalar ändå bättre än deras vanliga patienter. Det finns den möjligheten, det gäller bara att se till att den blir genomförd.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om jag inte är helt på fel tror jag att man har gjort det under en viss tid. Jag tror att det var efter mycket påtryckningar, bl.a. från ltl Sune Mattsson, som gav många olika exempel på när det hade brustit i kommunikationen; då tog man krafttag, men det värsta är att det håller en viss tid och sedan rallar det iväg igen och så är man på samma nivå som man var för ett tag sedan. Det är inte särskilt lätt att lösa svenskpråkigheten inom den finska sjukvården. Den som läser Hufvudstadsbladet kan nästan dagligen läsa om att de som är bosatta i Finland också har svårigheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Under diskussionen har vtm Viveka Eriksson, understödd av ltl Gun-Mari Lindholm, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 29.5. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 29.5. De som finns upptagna på talarlistan bereds tillfälle att uttala sig.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

De flesta talare har sagt att det här dokumentet har kommit sent och jag sade själv i Radio Åland att det inte var fem i tolv, utan det var faktiskt tolv som dokumentet kom i och med att det är sista dagen som lagtinget är här. Det är klart, finansminister Wiklöf, att också chefstjänstemän måste ha möjligheter att få gå hem, men då måste också den politiska landskapsregeringen se över sin back-up för regeringen borde faktiskt skämmas för att komma med den här typen av dokument sista dagen – det visar på ingen respekt överhuvudtaget för lagtinget. Om det är medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt, men det är inte bra.

 

Vi har flera gånger sagt att man borde ha mindre siffror och mera text, mera dra upp den långsiktiga politiken, och det har man i det här dokumentet, men det är som ltl Gun Carlson sade att hon började ställa sig väldigt frågande till vilken nytta man har av rambudgeten. Jag tror att också finansministern kommer ihåg att redan ifjol förde jag den diskussionen, och det är så, skall vi dra upp de långsiktiga politiska linjerna och försöka få något samförstånd så måste också lagtinget ges lite tid. Man måste få tid att analysera de siffror som nämns, man måste få möjlighet att analysera vad som saknas. Jag kan redan nu säga att när det gäller vad vi skall leva på framöver, visioner, tankar runt det, tycker jag att det här dokumentet har väldigt svagt med det faktiskt. Men om man pekar på vad som saknas måste också lagtinget få tid och möjligheter att komplettera. Man måste också få tid att analysera alla de investeringar som flaggas upp: vilka driftskostnader kommer det här riktigt att leda till?

 

Jag uppfattar diskussionen på det sättet, speciellt sedan finansutskottets ordförande Gun Carlson också var inne för det, att man inte kommer att föra meddelandet om rambudgeten till finansutskottet och detta gör att dokumentet ytterligare tappar i tyngd. Där kunde man ha kunnat styra upp det och prioritera lite mera.

 

Dokumentet kommer att bli bordlagt, så jag kommer i det här skedet att nöja mig med att kommentera en del av de förslag som landskapsregeringen har flaggat för och jag skall försöka sålla så att det inte blir så väldigt långt.

 

Det sägs att trots en förhållandevis god beräknad inkomstnivå kommer ett visst budgetunderskott att uppstå och det gör mig förstås lite förvånad. Man får väl lov att säga att inkomstnivån är förvånansvärt bra egentligen och jag tror att det förvånar fler än mig, men det är ändå lite märkligt att man får ett visst budgetunderskott. Visst, finansminister Wiklöf förklarade vad det berodde på: 28 miljoner i investeringar nästa år, 21 miljoner året därpå för att sedan gå ner till 14 miljoner, men jag hoppas när man tittar på den ordinarie budgeten att man ändå borde försöka sträva till att också få budgetförslaget att ligga i balans.

 

Ltl Gun Carlson citerade en skrivning som hon inte riktigt förstod vad betydde. Det står att ”en ny ekonomisk politik koncentrerar resurserna till samhällets uppgifter såsom vård, skola och omsorg”. Jag vet inte om jag är rätt person att tolka detta för ltl Gun Carlson, men jag läser det på det sättet i varje om man fortsätter, för där går det in på det att man skall se över rollfördelningen med det privata näringslivet. Det pekar på att vi hade rätt igen från oppositionens sida när vi sade, att man inte kan driva en näringspolitik där man börjar ta över allt flera områden! Det har regeringen nu kommit till insikt om och nu skriver man att man skall börja med en ny ekonomisk politik, dvs., ltl Gun Carlson, den som har drivits förut i landskapet, och det är bra!

 

När det gäller det allmänna skatteavdraget tycker vi från Ålands Framtid givetvis att det är okej. Det är det enda sättet att få fram någon typ av skattelättnader för de åländska medborgarna med det system vi har i dag. Men igen kommer landskapsregeringen att bli tvungen att ge sig in i en kompenseringsdjungel för att kompensera de åländska kommunerna. Det här skall jag återkomma till.

 

När det gäller utlokaliseringar säger regeringen att man skall försöka styra det till verksamheter som har ett begränsat behov av samverkan med den egentliga  allmänna förvaltningen och också det är nog bra. Jag tror att man måste se till att man inte lyfter ut och gör utlokaliseringar så att de som berörs blir mest att sitta på väg i stället för att göra någonting. Men jag tror också att det är bra, om vi t.ex. fiskeribyrån och skogsbruksbyrån som har nämnts, att man får lite känslan av att det här är verksamheter som inte står den ansvariga ministern så väldigt varmt om hjärtat, så dem kan man utlokalisera lite vart som helst! Det får inte gå till riktigt på de grunderna utan det måste vara sakliga grunder. Man måste tänka på att det sist och slutligen är människor det handlar om  och jag vet själv – jag har försökt själv, det är inte så lätt – att man kan inte bara ta dem i kragen och lyfta ut dem till Godby t.ex. – minister Runar Karlsson nickar instämmande, att där han vill han ha förvaltningen!  Det är ingen utlokalisering, det är bara jål egentligen. Vi borde koncentrera utlokaliseringarna att få dem dit där det behövs arbetsplatser, det spelar ingen roll om arbetsplatsen är i Godby eller om den är i Mariehamn, det handlar sist och slutligen om 10 minuters pendling, utan det är skärgården som man måste lägga tyngden på när det gäller utlokalisering.

 

Det sägs igen när det gäller EU-medlemskapet att man måste överväga eventuella tilläggsresurser när det gäller lagberedningen. Skrivningen tror jag faktiskt har funnits med i alla tio-elva år som vi har behandlat EU-frågorna och så småningom måste också den personella situationen där börja sätta sig.

 

En sak som gjorde mig lite förvånad är skrivningen: ”Gällande de tekniska och funktionella kraven på byggnader utreder landskapsregeringen möjligheterna att övergå till svenska bestämelser för att härigenom eliminera språkproblemet vid användning av motsvarande finska bestämmelser.” Det är bra, det är en av de otal frågor som Ålands Framtid har tagit upp. Jag blir ändå förvånad eftersom jag har uppfattat att den här saken har varit klar. Den miljö- och energitekniska föreningen Emil gav t.o.m. ros åt ansvariga ministern Britt Lundberg för att de här frågorna har lösts och nu står det att man skall utreda dem – det här får inte jag riktigt att gå ihop, så jag hoppas att någon i regeringsbänken kan förklara det för mig.

 

När det gäller radio- och TV-verksamheten sägs det att ”inkomsterna för innehav av televisionsmottagare kan upprätthållas enligt nuvarande volymer”. Det betyder att verksamheten skall fortsätta såsom det är. Jag tycker nog att verksamheten, ärligt talat, vid Ålands Radio lite börjar stagnera. Vi måste ha den resursen att man också kan titta på det som licensen är till för, dvs. TV. Vi har nu vi digitaliseringen en lokal kanal. Jag är övertygad om att om man skulle trimma också radioverksamheten ekonomiskt skulle det finnas ett utrymme också för TV-verksamhet. Vi måste kunna ha möjligheter i dagens samhälle att producera TV-nyheter fem dagar i veckan. Då menar jag inte dygnet runt utan ett kort inslag. Det måste finnas resurser till det och de som är ansvariga för radioverksamheten bör titta på det här.

 

Fru talman!

Jag tänkte så ta upp kapitlet om Motorfordonsbyrån. Det står så här: ”Verksamheten vid motorfordonsbyrån fortsätter att växa vilket ger en motsvarande ökning av utgifter.” Men nog är det väl så att om vi är ärliga så tror jag vilken instans som helst i en öststat skulle bli gröna av avund när man ser vilken byråkrati de har byggt upp där. Det är helt omöjligt att komma fram på telefon trots den personalstyrka som finns där, och kommer man fram så får man överhuvudtaget inte några tider, för då skulle man ettdera ha ringt igår eller i morgon! Det är någonstans det inte riktigt fungerar. Det finns ingen krångligare instans – jag ser att lantrådet, som är ansvarig för verksamheten, ser förbryllad ut – det här bör ni titta på! Jag ber speciellt minister Runar Karlsson om ursäkt, om det var han som var ansvarig för motorfordonsbyrån.

Jag vill lite kommentera stödet till kommunerna. Vi hade en debatt i lagtinget i onsdags om det pilotprojekt om kommunalt samgående som kommunerna Geta och Finström själva var beredda att medverka till. Då sade ledamoten Strand på regeringens vägnar att det finns skrivningar som kommer att göra att man kommer att gå till mötes. De skrivningar man hittar är: ”Under den period som rambudgeten omspänner kommer dessa stöd dock med stor sannolikhet att aktualiseras redan på den grund att kommunerna Finström och Geta inkommit med en anhållan om utredning över landskapsandelarna och sammanslagningsunderstödet vid ett samgående mellan dem.” Det regeringen säger är alltså att med stor sannolikhet – det är inte alls säkert att man gör det – under planperioden – tre år! – kommer man att göra någonting åt detta! Det är direkt oförsvarligt. De berörda kommunerna kom ned förslaget första gången 2005, andra gången i januari i år – skall man nu sitta och vänta tre år på att få ett svar! Jag hoppas verkligen att det inte är på det sättet utan att man lite stramar upp det här.

 

Det nämns att landskapet finansierar vården i sin helhet vid Gullåsen, och det är möjligt att det är ett bra förslag, det tål att övervägas och det nämns också under ÅHS att man försöker integrera Gullåsen mera med ÅHS. Det är möjligt att det kan vara rätt, jag säger möjligt för vi har inte hunnit diskutera igenom det ordentligt. Jag tror också att kommunerna vill att landskapet skall ta över Gullåsen, men nog måste man lite börja ställa sig frågan: Vad har riktigt kommunerna kvar efter det? Vi har ett oerhört komplierat landskapsandelssystem. Ett bevis på det är den skrivning som finns att man har för avsikt att ”genom anslag för finansieringsstöd enligt prövning motverka de nackdelar som det nuvarande landskapsandelssystemet anses ha”. Hör ni hur galet det låter! Man har ett kompensationssystem men för att det medför nackdelar har man ett annat system för att balansera upp det och detta om någonting visar hur pass komplicerad sitsen har blivit.

 

Jag tror, tyvärr, fru talman, att många kanske inte riktigt förstår hur lite de åländska kommunerna har att säga till om när det gäller verksamheten. Man har en väldigt trängd ekonomisk ram; skulle man ta bort landskapsandelarna rasade det ihop med en gång för de flesta kommuner, det tror jag vi är medvetna om här. Men det rörelseutrymme som finns kvar är att till högsta delen lagstadgat; flera talare har varit inne på den frågan och vi väckte den också för ett år sedan att man måste titta på kommunstrukturen och se vad man kan göra. Bara för att spetsa till det lite kan man säga att kommunerna i många sammanhang börjar bli någon typ av trivselklubb, för man har egentligen inga möjligheter att påverka den verksamhet man ansvarar för. Så småningom kanske man bör börja fundera på om de åländska kommunerna skall utgöra någon typ av stadsdelsnämnder som man har i andra sammanhang. Vi är inte ärliga när vi pratar om de ekonomiskt självständiga åländska kommunerna - det var länge sedan det var så. Någonting måste man göra åt detta, för landskapsandelssystemet börjar bli så oerhört komplicerat.

 

Till skillnad från sittande talman vill jag säga att när det gäller kultur- och kongresshuset noterar jag att det har gått nästan 2 miljoner euro hittills i projektering av det. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade då som gruppledare för centern när dessa 15 miljoner slogs fast, att inte en cent mera kommer att beviljas. Det sade ledamoten Karlsson och det är ju en karl som håller ord, det har vi förstått! Det betyder att det är 15 miljoner. När skall man från regeringsbänkens sida börja se vad det här handlar om? Inte bygger vi något kk-hus enligt de planer vi har haft för dessa under 13 miljoner, märk väl, som återstår, för projektledningen också skall inrymmas i budgetramen. Det vore intressant att få reda på när regeringen verkligen kommer att ta i den här biten.

 

Jag hoppar fram lite för att korta ner mitt anförande när det gäller socialvården och hälsovården. Jag kan bara säga, med tanke på det som jag skrev ner om vård i Sverige, att jag understöder det resonemang som ltl Gun-Mari Lindholm hade. Jag tycker att det är en självklarhet att man skall ha rätt till vård på sitt eget språk. Det är märkligt att man t.o.m. här på Åland måste anhålla om att få sina egna sjukjournaler på svenska stundtals. Jag stöder resonemanget helt och hållet, så kommer vi lite vidare i talarlistan!

 

När det gäller skolväsendet, fru talman, fäste jag mig vid att man vid Ålands folkhögskola har nya satsningsområden på musik. Det tror jag kan vara bra. Integrationsfrämjande undervisning i svenska tror jag också är bra och samhällskunskap samt ett kompletteringsår för elever med ofullständiga betyg från grundskolan. Det skulle då motsvara ett tionde grundskoleår. Jag undrar om man inte hamnar lite på snett. Man borde börja konstatera att har man gått nio år i skolan och man inte får det att fungera – det handlar ändå inte om ungdomar som på något sätt är misslyckade utan i många fall har de väldigt goda praktiska kunskaper – så de borde få hjälp att komma ut i ett praktiskt arbete i stället och det gäller för oss att ge de signalerna att det praktiska arbetet är minst lika viktigt som vilket högskolearbete som helst. Jag är lite tveksam till vad det tionde året kommer att ge.

 

När det gäller museibyrån kunde man prata länge, men jag säger bara helt kort att den skrivning som finns om nya fornminneslagen tycker jag är bra. Det signalerar att man från regeringens sida tar lagtingets beslut på allvar, men jag hoppas också när man kommer med ”tydliga riktlinjer för omregistreringen av fornminnen så att alla markägare behandlas lika”, som det sägs, att man ser till att man får detta ärende på rätt bog från första början, för det kan lätt gå snett.

 

När det gäller Bomarsundsområdet och ett besökscentrum tror jag också att vi har en grej som, lantrådet Nordlund, börjar komma in på tionde-tolfte året det har diskuterats. Det är ett område som är ett av de viktigaste turistiska områdena vi har när det gäller historisk turism. Vi borde en gång för alla faktiskt göra någonting riktigt där. Det finns skrivningar om det, det har varit så år efter år – finansministern nickar instämmande – vill landskapsregeringen göra någonting så säger jag bara att ni har vårt stöd! Jag tror att man bör ta fram någonting här. Vi kan inte hålla på och prata om allt i det oändliga.

 

När det gäller näringsavdelningens förvaltningsområde sägs det: ”Landskapsregeringen står i beredskap att från år 2007 inleda en ny programperiod inom de Europeiska strukturfonderna.” Detta är sant. Man får lite uppfattningen av skrivningen att på grund av att EU:s arbete med framtagande av de nya förordningarna för strukturfondspolitiken har tagit längre tid än man har tänkt så tappar man lite tid. Så har det alltid varit; EU:s beslut kommer alltid absolut i sista minuten. Jag tror ändå att det är väsentligt att landskapsregeringen – det är beklagligt att inte näringsansvarige är här – jobbar med de här frågorna, får fram ett utkast till både LFA och miljöstödsprogram, för de är helt avgörande om vi skall ha ett åländskt jordbruk i framtiden, att man får fram ett utkast och får det på remiss till dem det berör, en omfattande remissrunda, så att det inte blir någon papperstiger, utan det är viktigt att få in praktiska aspekter på det här arbetet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm var igen i sitt anförande inne på lite av det som jag tänkte ta upp när det handlar om finansiering av landsbygdsutvecklingsprogrammen. Det sägs i skrivningen att EU:s del kommer att minska med 20 procent. Jag tror inte att det blir så mycket, men det kommer i varje fall att bli mindre och det leder automatiskt till, som det står, att den nationella finansieringsandelen av landsbygdsutvecklingsprogrammet kommer att öka. Den nationella finansieringsandelen kanske inte alla har klart för sig, men det är åländska ”pängar” som det i klartext handlar om som skall upp i stället! Det står på sidan 16 i sista stycket att år 2004 infördes i Finland ett tilläggsstöd till miljöstödet och år 2005 ett tilläggsstöd till LFA/kompensationsbidraget, och det är sant, men detta gjordes just på grund av att man inte kunde betala ut de prisstöd som enligt självstyrelselagen hör till den finska behörigheten. Därför betalade man ut de här båda stödformerna inom områden som hör till strukturpolitiken, som igen hör till den åländska sidan. Här kan man se att en arbetsgrupp har gått igenom detta och föreslår att Åland administrerar och finansierar tilläggsstöden till åländska jordbrukare efter år 2006. Jag har ingenting emot det, men det är en förskjutning – precis som ltl Gun-Mari Lindholm var inne på – från finsk behörighet till åländsk behörighet och då måste också klumpsumman justeras i motsvarande grad; annars det ett allvarligt fel  här.

 

Det är väl ingen idé att rikta sig till finansutskottet i och med att dokumentet som sådant inte går dit, men jag hoppas att regeringen tittar på det här och jag skall studera arbetsgruppens rapport som nämns.

 

När det gäller skogsbruket sägs det att användningen av biobränsle från skogen kommer förmodligen att få en större vikt i det nya programmet och nu utreder landskapsregeringen utnyttjandet av skogsprodukter för energiproduktion. Min kollega Brage Eklund har i två år försökt få något att hända när det gäller detta och som tack har han fått narr bl.a. i insändarform av ansvarige Strand. Men nu kommer det! Nog är det märkligt!  Men det kan ha att göra med en eventuell centerstämma som har noterat att Ålands Framtid igen var på rätt!

 

När det gäller fiskerinäringen står det:”Fiskerinäringen befinner sig i dag till stora delar i en omstruktureringsfas”. Det är så pass allvarligt att man egentligen kan tala om en avvecklingsfas. Det är sant när det sägs att tyngdpunkten har flyttat till småskaliga kustfisket och det är också bra att fisketurismen har inkluderats i fiskerinäringen och fiskeribyråns arbete, helt i enlighet med en motion som vi hade. När det sägs: ”Landskapsregeringen har även utarbetat ett åtgärdsprogram för att förebygga och minska skadorna på fiskerinäringen förorsakade av säl, vilket skall implementeras under de närmast kommande åren” hamnar man enligt mitt förmenande lite på snett. Skall man lyckas främja det kustnära fisket måste sälproblematiken lösas nu. Det går inte att ha några skrivningar under de kommande åren. Här måste landskapsregeringen sätta lite mera fart under galoscherna!

 

Till sist för att glädja trafikminister Runar Karlsson ett par kommentarer om trafikavdelningens förvaltningsområde. ”Genom en samordning av landskapets produktionsenheter verkstaden, lagret och projekteringsenheten från och med år 2008 kan – märk väl, kan, inte att det kommer att bli så – stordriftsfördelar medföra en effektivare verksamhet inom hela produktionen.” Min fråga är där: Har man då tittat på alternativet att privatisera verksamheterna och vilka ekonomiska fördelar det kunde medföra? Landskapsregeringen arbetar utgående från att det skall finnas en fungerande både till Sverige och Finland. Jag vill uttala Ålands Framtids fulla stöd för det arbetet. Jag tror att det är viktigt att man är uthållig, att man får till stånd en stegvis utveckling, det går inte att ha den här knyckigheten vi har haft hittills. Får vi en stegvis utveckling så kan det också bli kommersiellt på sikt och framför allt den politik som jag nu upplever att allt flera sluter upp bakom, dvs. att vi språkmässigt skall försöka hjälpa näringslivet mera att söka sig västerut, då är det absolut krav att det finns fungerande flygkommunikationer också västerut. Vårt fulla stöd för det!

 

Ålands Framtid vill också meddela att vi stöder att man tar fram ett ordentligt utredningsmaterial när det gäller ett fullständigt kortruttssystem. Vi vet vilka stora investeringar som är på gång, men vi stöder det.

 

När det gäller investeringen i ny färja hoppas jag att jag är rätt informerad när jag har förstått att färjan är tänkt att bygga bort problematiken i Föglötrafiken. Det är helt rätt, det bör göras, men vi har också en politisk beställning under förutsättning, märk väl, vad utredningarna visar att vi kanske bygger en tunnel till Föglö så småningom. Jag utgår från att färjan är så kompatibel att den i så fall kan gå in på den södra linjen. Det hoppas jag att man tänker på.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Också jag reagerade på samma vis som ltl Anders Eriksson på skrivningen om att skogsbruksbyrån, fiskeribyrån och jordbruksbyrån skall utlokaliseras till landskapets egna fastigheter på landsbygden. Då är det absolut viktigt att det inte blir någon slags självändamål med utlokalisering, att man flyttar för flyttandets skull. Där skulle det vara önskvärt att landskapsregeringen, något som jag vet att också ltl Anders Eriksson har varit inne på, ser över distansarbetet i förvaltningen. Det är nog ett modernare sätt att se på saken.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att min slutsats om vad det berodde på att dessa byråer plockades fram kan vara felaktig, men jag ville peka på att om man går in för utlokalisering måste det ske på sakliga grunder och man måste se att verksamheten fungerar, framför allt måste man tänka på att det är folk det handlar om. För undvikande av missförstånd vill jag säga, att inte är jag kategoriskt emot att man även utlokaliserar fiskeribyrån eller skogsbruksbyrån, det är jag absolut inte, men man vill gärna veta på vilka grunder och vilka lokaler det är vi pratar om. Inte ens det framgår av dokumentet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Då vill jag för sakens skull också förtydliga att inte är vi heller absolut emot en utlokalisering, men, som sagt, det får inte bli ett självändamål och att man ser över möjligheterna till distansarbete inom hela förvaltningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag avslutar med att notera att ltl Katrin Sjögren och jag är eniga!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det är inte så speciellt ofta som jag brukar tycka att ltl Anders Erikssons ord är ljuv musik i mina öron! Men den här gången tyckte jag att det lät riktigt bra med meningarna om Bomarsund, så det var kul att höra! Men det tionde året vid folkhögskolan tycker jag är riktigt intressant  och i motsats till ltl Anders Eriksson tycker jag att det är bra. Det är flera gånger som jag har varit med om elever som ganska sent har fått höra att de inte kommer att klara av slutbetyget i nionde klass osv. Då börjar man fundera, att oj, hur skall jag klara det här! Visst är en del praktiker och skulle kunna ha ett mer praktiskt alternativ, men så finns de sådana som har svårt att anpassa sig i grupper och då är det här mer individanpassat och man kan läsa just de ämnen. Jag tror på det här, men det är ännu på planeringsstadiet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det var roligt, ltl Göte Winé, att jag kunde bidra med ljuv musik någon gång! Men det är väl så att alla blir vi klokare med åren – kanske han kommer att uppskatta min musik ännu mera så småningom! När det gäller det tionde året i folkhögskolan tror jag att vi skall vara försiktiga med att kategorisera, utan är det elever som har sett att jag har misslyckats, men jag vill absolut förbättra mina betyg, att man har en stark egen motivation, då är jag med på det. Men om det blir någon slags ”förvaringsplats” av ungdomar som inte riktigt hittar sin plats här i livet tror jag inte att det bidrar med så speciellt mycket annat än att det kostar en massa pengar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Vi måste se vad som kommer fram där. Gäller det ungdomar som inte vet vart de skall ta vägen, de funderar mycket och behöver handledning, då har jag förstått att Katapult är ett mycket bra alternativ, för där får du testa på olika saker, du får pröva på olika hantverk, testa att vara i butik, testa på att reparera saker, och det har jag förstått att är bra, men sedan har vi flera ungdomar som har märkt, att oj, blev mitt betyg så här, då kan jag inte bli det jag vill, det här vill jag förbättra! Det är tyvärr många pojkar som mognar lite senare och detta gör att de har sumpat bort lite av högstadiet och vill därför få en andra chans eller vad de brukar säga, de vill fixa upp betyget för att de har märkt att det här är någonting som kommer att göra mig gott och för dem är det här bra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Trots det som jag sade inledningsvis kan det säkert finnas fall där det kan vara till nytta. Men det är också viktigt för ungdomar när man går på nian att man förstår att man har ett eget ansvar, att man inte har olika samhällsfunktioner som serverar allt på en guldbricka och klappar lite på huvudet, som ltl Göte Winé visar, för då tror jag de facto att det kan bli ännu sämre än vad det har varit tidigare. Förstår ungdomarna att det är deras eget ansvar och de har ett eget engagemanget så tror jag att vi kan finna varandra och ha ljuv musik även här, ltl Göte Winé!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Göte Winé var mycket inne på samma tema som jag och han svarade rätt bra. Det är så att det livslånga lärandet förutsätter att det aldrig skall vara försent för någon att utbilda och utveckla sig. Det här med folkhögskolans tionde år är ett alternativ för en grupp, så det är nog väldigt bra och motiverat.

 

Jag tyckte också att det var väldigt bra att ltl Anders Eriksson lyfte fram Bomarsund och där vill jag för informationen säga att jag själv leder en kommitté som jobbar för fullt med planering för att inför budgeten 2007 kunna presentera ett konkret förslag för landskapsregering och lagting.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det förstnämnda var jag kritisk till om det blir någon slags ”placeringsplatser”; vi har också andra skolor som jag tror att ansvarig ledamot känner till att elever som inte slipper in någon annanstans hamnar här, med de problem det blir. Jag tror att man måste få ut dessa ungdomar att arbeta mera praktiskt. Vi har ett jätteproblem i dagens samhälle, det ser vi dagligdags i tidningarna, inte ens när man är uppe i 17-18-års åldern går det att få ett sommarjobb mera och det är ett väldans bekymmer i sig.

 

När det gäller Bomarsund önska rjag lycka till. Jag tror att det är få som känner till hur pass känt området Bomarsund är i England, Frankrike t.ex. för dem som är historiskt intresserade. Vi har verkligen en historisk och kulturell pärla att plocka fram här, men vi har varit dåliga på att åskådliggöra den.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag håller till fullo med det sista uttalandet. Det är nu bara att sätta fokus på även det här projektet och driva på det med beslutsamhet och verkligen förverkliga någonting i Bomarsund.

 

När det gäller det tionde skolåret känner jag inte till att vi inom landskapet skulle ha några förvaringsplatser för individer, utan ett folkhögskoleår är faktiskt ett år och sedan går man vidare, antingen till arbetslivet eller till vidare utbildning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var inte främst folkhögskolan jag tänkte på. Om jag förstod skrivningarna rätt var det här en ny linje vid folkhögskolan och jag kan moderera mitt första uttalande på det sättet att om ser till att det är ett ordentligt ansvar och att det också är personer som faktiskt är motiverade och vill göra någonting själva så kan det kanske bli någonting bra. Nu ruskar ansvariga ministern på huvudet och det gör mig lite orolig!  (Från salen: naturligtvis!) Ja, men, då är vi eniga där också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Vi är också eniga med Ålands Framtid om flyget, så vi är faktiskt eniga om en del här i dag. Det känns bra och det tackar jag för. Jag ville kommentera kritiken mot motorfordonsbyrån som ltl Anders Eriksson tog upp, och han har delvis rätt att vi har haft problem. Det beror nog inte på personalen där ute utan det beror nog tyärr på det här huset om det har funnits problem och man kanske inte har gjort som man borde ha gjort. För att förbättra har vi nu kommit med ett lagförslag där vi skall minska på antalet besiktningar, vi har också gjort så att bilfirmorna själva kan sköta om ägarbyte, det kanske blir en privat företagare som sköter om bromstest på tunga fordon osv. Dessutom har vi anställt ordinarie personal i stället för vikarier, så vi vi vidtar förbättrande åtgärder.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag hoppas det, men jag är inte helt övertygad! Jag är ändå nöjd när minister Karlsson säger att jag har delvis rätt. Det är faktiskt så att när jag höll på i 25 minuter och väntar på att ”vi svarar omedelbart” noterade jag att det fanns tio telefonnummer till motorfordonsbyrån. Jag ringde på alla, det var helt omöjligt! Uppe på kansliet trodde de att jag överdrev, men jag hade telefonen att ringa och det tog 55 minuter, nästan en timme, innan en svarade överhuvudtaget! Då är det någonting som är fel därute, det är inte fråga om annat, för jag har ändå varit där så pass många gånger att jag har noterat att inte ringer det riktigt hela tiden! När det gäller den rent tekniska besiktningssidan – minister Karlsson som brukar vara lite framåtminister och lite entreprenör – hur ser han på möjligheterna att privatisera det?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Vi har tittat på den biten; vi har delvis privatiserat i och med att bilfirmorna får göra en del och även bromstester kan göras så småningom av en entreprenör, men jag har förstått hittills att det är svårt att få privata att göra detta enligt EU-reglerna. En sak som hände mig i dag, utgående från att jag själv skulle besikta här under frågestunden, så jag ringde upp besiktningsbyrån och bad att få ändra tiden. Det tog mellan en och två minuter för mig att slippa fram; jag fick en ny tid inom en månad, min bil skall besiktas inom två månader, så för mig fungerade det perfekt i dag och jag ringde halvtiotiden. Det är klart att ringer man under lunchtid är det problem att slippa fram, men vi kan inte heller dimensionera allt efter topparna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Med tanke på de olika erfarenheterna så undrar man om det kan vara så att de rentav har display och noterar att nu är det ministern som ringer, så nu är det bäst att svara, för så där himmelens stora skillnader kan det allvarligt talat inte vara! Jag har provat vid väldigt många olika tidpunkter och tro mig, minister Karlsson, jag är inte ensam om mina erfarenheter. När det gäller detta med privatisering att bilfirmorna kan göra en del är det bra, men det har också funnits verkstäder som har legat nära till och haft det här som en specialitet, men man har lagt av därför att det var helt omöjligt att få tider för kontrollbesiktningar. EU-reglerna medför så fruktansvärt mycket byråkrati, och det gäller, med all respekt, trafikminister Karlsson, att verkligen kolla upp när man får höra att det är EU-regler som säger si och så – det behöver inte vara så alla gånger, har jag noterat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag följde med intresse med ltl Anders Erikssons anförande och speciellt det som handlade om kommunerna, eftersom jag har tyckt mig märka, under dagens debatt och också under tidigare diskussioner här i lagtinget att ltl Anders Eriksson har en liten osäker inställning när det gäller kommunerna och kommunernas framtid. Det som fick mig att haja till i dagens diskussion var när ltl Anders Eriksson nämnde ordet ”stadsdelsnämnder”, att det kanske är det som är kommunernas framtid. Jag tycker att det skulle vara bra om vi skulle kunna ha en liten klargörande diskussion kring vad är det som är visionen egentligen därför att det parti jag representerar och det som vi jobbar för i den här landskapsregeringen är det de facto att revidera landskapsandelssystemet och göra det på ett sådant sätt så att vi kan ha livskraftiga kommuner och självständiga kommuner på Åland. Därför har vi också tagit upp extra resurser i samband med rambudgeten och pekat på att det här är ett prioriterat område och att vi till den 1.1.2008 vill vi ha det nya landskapsandelssystemet i kraft. För mig känns det i varje fall mycket främmande att Jomala kommunfullmäktige skulle vara en stadsdelsnämnd i Mariehamn därför att jag har själv haft förmånen att sitta både i Jomala fullmäktige och att också sitta i Mariehamns fullmäktige och mina erfarenheter säger mig att Jomala fullmäktige är bäst på att sköta de ärenden som tillhör den kommunen och den regionen och stadsfullmäktige i Mariehamn sköter bäst om de frågeställningar som är aktuella här i Mariehamn.

 

Jag tycker att det är viktigt att vi talar klarspråk här: vad är det vi har för målsättning? Om det är så att det är Ålands Framtids och ltl Anders Erikssons målsättning att på det självständiga Åland skall det finnas bara en kommun, så tycker jag att man skall säga det klart och tydligt därför att det här är för många människor och för många ålänningar en väldigt viktig fråga, speciellt med tanke på närdemokratin, närservicen och känslan för hembygden och engagemanget runtom på Åland. Därför tycker jag att det skulle vara bra och intressant att höra om det här är Ålands Framtids framtidsvisioner när det gäller de åländska kommunerna, att det skall bli en kommun och att fullmäktige i Jomala skall bli en stadsdelsnämnd i Mariehamn.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda är svaret nej! Jag hör till dem som har varit emot det samgående som de facto en majoritet i Jomala fullmäktige har gått in för att utreda, dvs. ett samgående mellan Jomala och Mariehamn. Jag tror att det blir en ekonomisk koloss som gör att det blir en väldigt obalans i den åländska kommunstrukturen. Det är så att jag har en osäker inställning när det gäller dessa frågor, för när lantrådet Roger Nordlund pratar om självständiga åländska kommuner så nog inser också han att det är en chimär. Man har väldigt lite som man kan ta beslut om sist och slutligen och en väldigt tight ekonomisk ram. Jag har önskat mera fakta på bordet; vi har inte i något sammanhang pratat om kommunsammanslagningar, punkt slut! Vi har noterat att både i Finland och Sverige är erfarenheterna dåliga, men man måste göra någonting åt det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Anders Eriksson säger att det inte är på det sättet att man eftersträvar absolut en kommun och att Jomala skall bli en stadsdel i Mariehamn. Jag tycker att det skulle vara olyckligt framför allt för Jomala kommun och dess invånare och knappast speciellt bra för Mariehamn heller. Det är precis som ltl Anders Eriksson säger att utvecklingen går i olika konjunkturer och trender. En tydlig trend har varit att man skall göra sammanslagningar och att man har haft mycket tal om storkommuner osv., men nu, med facit i hand, börjar man komma underfund med att de facto är det så att det är småskaligheten och de små kommunerna som kanske är de mest kostnadseffektiva i varje fall och dem som är bäst på producera service. Jag tycker att det är de erfarenheterna vi skall ta fasta på här på Åland och i stället inrikta oss på att effektivt och konstruktivt samarbete mellan kommunerna och via landskapsandelssystemet se till att det finns tillräckliga ekonomiska resurser. Och, herr talman, det är också viktigt att visa att vi vågar vara annorlunda på Åland och ha ett eget kommunsystem, för jag tycker det är en viktig ingrediens och bit i hela vårt självstyrelsesystem att vi har de olika nivåerna. Det är genom det kommunala engagemanget som man ofta skapar också engagemanget för självstyrelsen och för vårt Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Nej, jag kan säga det igen att när inte jag är hundra procent säker i ett ärende vågar jag stå för det. När jag sade detta om stadsdelsnämnder hoppas jag att lantrådet Roger Nordlund noterade att jag sade att jag spetsade till det. Jag förstår att han tar chansen och vill ha den här diskussionen, men jag är inte lika säker som lantrådet Roger Nordlund är att reviderar vi landskapsandelssystemet så sedan har vi ett fungerande system – alla revideringar som har gjorts av landskapsandelssystemet hittills har faktiskt i de flesta fall lett till att det har blivit ännu mera komplicerat och det har kommit följdproblem som man inte har tänkt på tidigare. Det är därför som vi vill att man reder ut det här en gång för alla och får reda på hur saker och ting hänger ihop. Jag tycker att det är rent ut sagt svagt när vi har två kommuner som Geta och Finström som själva vill medverka i ett pilotprojekt, att inte ens landskapsregeringen kan tag i det och medverka där, för då skulle man faktiskt få lite fakta på bordet, men det visar att också regeringen har en vacklande inställning i den här frågan.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Regeringen har ingen vacklande inställning i de här frågorna och för min del och för vår del vill jag säga att vi har hellre ett komplicerat landskapsandelssystem eftersom det är matematiska uträkningar som sköts av finansavdelningen på Ålands landskapsregering, om det sedan i sin tur kan leda till att vi har levande och livskraftiga kommuner. Jag tror – och där är jag säker på att ltl Anders Eriksson och jag har samma målsättning – att skall självstyrelsen, självbestämmandet, utvecklas på Åland och att vi skall ta hand om vårt samhälle, då krävs det att vi också ser till att vi har ett engagemang för Åland, och det engagemanget skolas ute i kommunerna. Det är därför som det har ett stort värde att hålla kommunerna kvar, om vi också skall kunna ha en stark självstyrelse och ett starkt självbestämmande här på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Till att börja med vill jag säga att jag kommer att återkomma igen nästa gång för jag har tyvärr varit lite dubbelbokad; skärgårdsnämnden har haft möte samtidigt och de förväntade också att jag skulle finnas med och hade frågeställningar om mitt område. Utgående från det skulle jag gärna läsa vad som har sagts när jag har varit borta, så jag förkortar mitt anförande lite.

 

Jag vill ändå lyfta fram några viktiga saker från min avdelning och börjar inom socialpolitiken, där vi nämner att jobbet med en egen socialpolitik på Åland fortsätter. Vi har i dag ett samarbete med ÅSUB som försöker skaffa fram ett underlag till en mer egen sociallagstiftning; det är nämligen ingenting som man bara kan ta till och tycka till om utan det behövs en hel del utredning och det är ett stort och svårt område, men arbetet är igångsatt.

 

En annan sak som är minst lika stor är faktiskt utredningen om äldreomsorgen, som jag har nämnt tidigare i olika sammanhang. Nu börjar arbetsgruppen bli på slutrakan, den begärde lite tilläggstid på grund av delvis sjukdomar men också på grund av att det var lite större än vad man kanske kunde tro när man började jobbet, så i mitten av juni borde det vara klart. Det har också diskuterats  här i dag hur det kommer att gå bl.a. när det gäller Gullåsen men också andra frågor, och det är en av kärnfrågorna i den arbetsgruppen: att se på äldreomsorgen när det gäller förhållandet mellan ÅHS och kommunerna, tydliggöra det men också skapa ett bättre samarbete. Vi vet i dag hur mycket vi än pratar om det här, så kommunerna har sin hemservice, ÅHS har sin hemsjukvård och där borde vi hitta ett ännu närmare samarbete. Ju längre ut i skärgården man kommer desto viktigare är det samarbetet, för det är få människor som jobbar inom det och vi måste utnyttja dem på bästa möjliga sätt. Vi skall aldrig glömma: patienten i centrum, det är där vi måste fundera hur gör vi bäst för dem, men jag lovar att jag återkommer på något sätt. Jag har inte bestämt mig ännu på vilket sätt jag bäst kan presentera utredningen för alla här i lagtinget, naturligtvis också för kommunerna osv.; det är ett så viktigt dokument att jag tycker att det är naturligt att alla får ta del av det, får möjlighet att fråga runt det osv., så tidig höst kanske vi kan  hitta ett lämpligt sätt att få det här presenterat för er. Det skall så småningom också verkställas, det är inte bara att komma med ett betänkande från arbetsgruppen utan det är ganska mycket arbete vidare och jag är nästan övertygad om att det kan leda till lagstiftningsfrågor.

 

Det som redan kommer fram i planen är det ekonomiska förhållandet och diskussionen om Gullåsen. Så mycket vet jag redan och därför finns det med här att tankarna är att mer renodla Gullåsen så att det blir en del av ÅHS, framför allt kostnadsmässigt men också så att det blir mera medicinsk sjukvård än det har varit i dag. För att komma vidare i processen att överta den ekonomiska delen, om det slutligen blir så, har vi för avsikt att redan inför nästa budget se var vi kan komma till mötes där. Det blir naturligtvis inte så att vi avlyfter allting med en gång utan det är säkert en längre process, men framför allt den s.k. 35 procenten, som alltså är dyrare än medeltalet mellan De gamlas hem och Trobergshemmet är väl en första fråga som man måste diskutera om vi kan minska den delen.

 

När det gäller miljöfrågor har vi också en ganska stor omorganisation på gång, som ni känner till. Jag fick slutbetänkandet till mig häromdagen och det kommer att antecknas till kännedom nästa vecka; där sker det faktiskt en ganska stor samordning: det är miljöprövningsnämnden, det är djurskyddet, det är laboratoriet som också kommer att höra dit, det är hälso- och miljö respektive alkoholinspektionen, alla samlas under ett tak och kan på det sättet samordna sina resurser. Förutom att vi ofta i den här salen talar om att vi skall förenkla för ålänningarna är det här också ett sätt att förenkla för ålänningarna: man lämnar in, vad det än handlar om i miljöfrågor, genom en dörr, ett postkontor, man får ett svar, man behöver inte vända sig till tre olika organisationer utan sedan måste brevet eller handlingen hitta rätt i organisationen och man får förhoppningsvis ett rätt svar. Det tycker jag att för ålänningarna skall bli betydligt bättre än att fundera för det första vart skall jag gå och för det andra skall jag gå till flera ställen, vilket det ofta handlar om i dag. Miljölaboratoriet blir klart här; det är den s.k. gamla plantskolan som har byggts om och det är meningen att flytta in redan i juni, då flyttar våra samtliga laboratorier under samma tak och får en gemensam organisation; följande steg är – och det rekommenderar man från arbetsgruppen som jobbar med samordningen – att laboratoriet naturligtvis skall ha sin egen chef och sin egen organisation, men att den sedan blir en del av hälsoskyddsmyndigheten. Också det har jag säkert orsak att återkomma till i många sammanhang ännu.

 

När det gäller Ålands hälso- och sjukvård, som är ett av de momenten som slukar de mesta pengarna i vår budget från år till år, tror jag att det finns en enighet om att det gärna får ta en del av våra resurser, för vi är måna om att våra ålänningar skall få en god hälso- och sjukvård. Man kan fråga sig då: Vad är det som kommer att vara utmaningarna i framtiden för Ålands hälso- och sjukvård och överhuvudtaget för sjukvården. Jag är övertygad om att om man ser hur världen ser ut i dag och följer med vad som händer är det den mera preventiva hälso- och sjukvården som vi måste ta till oss på ett annat sätt, för vi börjar få allt mer av de s.k. livsstilssjukdomarna. Om vi inte får bukt med dem blir specialsjukvården överbelastad. Det gäller att helt enkelt mota Olle i grind. Man kan konstatera – jag kommer nu in på en motion – att det inte inom ÅHS har funnits en riktigt tydlig målsättning inom just den förebyggande hälsovården; det har förts en liten kamp mellan å ena sidan den delen och å andra sidan specialsjukvården. Men jag är optimistisk och tror att med den nya ledningen med en gemensam chef osv., så kommer specialsjukvården att faktiskt se vikten av att vi måste, för att klara specialsjukvården, ha en bra förebyggande hälso- och sjukvård.

 

Den andra delen, som kommer att beröra ÅHS och som jag delvis berörde redan, är äldreomsorgen. Ser vi i framtiden kommer det att vara en ganska stor del också av sjukvården; de äldre människorna blir fler, de blir äldre och det betyder också att de kommer att sluka en del av sjukvårdskostnaderna, de kräver naturligtvis sjukvård, precis som oss alla andra. Jag tror att man noga måste fundera hur man bäst gör det och där kommer Gullåsen in igen i det arbetet naturligtvis.

 

En annan fråga som också har varit väldigt aktuell är frågan om vår psykiska hälsa eller ohälsa, som det är så populärt i dag att benämna det. Där tror jag att vi måste fördjupa oss mer i det; vi skall stärka psykologtjänsterna inom den primära hälso- och sjukvården. Nu är det helt inom specialsjukvården och primärvården har länge begärt och önskat att få en förstärkning på det området. Nu tror jag det är dags. Jag har själv jobbat ganska aktivt i drogarbetet och just inom det området frågar man också efter hjälp, medan ÅHS säger att vi har inga resurser; skulle det finnas en resurs inom primärvården kunde den också fördela en del av den arbetstiden till drogproblematiken.

 

Vård utom Åland har nämnts här i dag och jag vet inte vad som sades för jag var ute just då, men eftersom jag förstod att ltl Gun-Mari Lindholm har varit uppe i den frågan är jag medveten om från tidigare diskussioner att vi har ganska samma åsikt i den frågan, som jag skall gå in och läsa, och jag nämner det här i texten om ÅHS utgående från att för många, många år sedan när det blev aktuellt med specialvård i Sverige, så var det utgående från att vi skulle kunna erbjuda svensk  sjukvård åt ålänningarna, när det var om möjligt ännu sämre på den finska sidan att få det än vad det är i dag, men det är inte bra i dag heller fullt ut. Det som har hänt är att vi skickar ganska mycket patienter till framför allt Uppsala, ströfall till andra ställen, men det har fått en annan styrning, man har valt olika medicinska områden. Utgångspunkten är inte vad patienten önskar från ett språkligt perspektiv, det har kommit i skymundan och det tycker jag att vi måste få rätt styr på igen, man måste ibland ta nya tag s.a.s. Jag har ingenting emot att man väljer, som t.ex. nu är fallet, att i princip alla hjärtpatienter skickas till Uppsala, man har skrivit avtal om det och de har varit väldigt nöjda med den vården osv., så det får man säkert gärna göra, men man får inte glömma bort den enskilda patienten, som av olika anledningar – framför allt språkliga – vill till Uppsala. Man har rätt till att kunna kräva svensk vård. Jag lyfter upp detta därför att vi skall också vara medvetna om att det handlar om pengar. Som det är i dag är sjukvården i Sverige betydligt mycket dyrare än vad den är i Finland. När det är tufft ekonomiskt är det också mänskligt att man ser det så att man försöker få så många som möjligt till Åbo, som är den andra delen som är det vanligaste.

 

Jag vill understryka att jag kommer att jobba för att vi måste tillbaka till vad grundtanken var. Vi måste också vara beredda på att det kostar mera pengar och det får inte bli så att vi måste spara på något annat för att ha råd att skicka patienter till Sverige, för vård utom Åland lever sitt eget liv och det är det som är problemet; jag har många gånger t.o.m. sagt att vi borde sätta till alldeles skilda pengar så att det inte skulle beröra ÅHS-budgeten för det är klart att när man blir att fundera hur pengarna skall räcka till kommer också den här delen med i diskussionen. När det slutligen gäller vård utom Åland vill jag understryka att det är många ålänningar i dag som gärna väljer Åbo eller Helsingfors, och de skall man naturligtvis få fortsätta med det; dit hör bl.a. många cancerpatienter som just med strålbehandling har upplevt att det är väldigt bekvämt och de är nöjda med den vård som ges där, så jag vill inte frånta dem den möjligheten, men jag vill inte heller frånta dem som önskar vård i Uppsala eller på något annat ställe möjligheten till det.

 

Avslutningsvis när det gäller ÅHS vill jag påpeka att det blir ett ställe där det kommer att byggas ganska mycket i framtiden. Som ni märker i texten, som vi alla har varit med om att anta, byggs etapp I som bäst. Vi planerar etapp II och III tillsammans, som vi har kommit överens utgående från att vi blev lite oroliga för att det skulle ta för länge med Grelsby sjukhus som är i dåligt skick osv. Under den här planperioden kommer nog ÅHS att vara en väldigt stor byggplats och antagligen kommer själva byggtiden att bli något längre när man väljer slå ihop två så stora projekt i alla fall samtidigt. Vi får inte ha det så att det inte fungerar som ett sjukhus också för patienter som skall ha vård och ligga inne där.

 

Jag får återkomma när jag har läst allt klokt som har sagts här vid nästa tillfälle.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det gläder särskilt mig och liberalerna att läsa skrivningen i ÅHS-kapitlet om förebyggande hälsovård, eftersom nästa ärende vi har på föredragningslistan är vår motion om just förebyggande hälsovård, så det är som hand i handske. Jag tänker inte gå närmare in på det utan jag antar att om inte klockan blir för mycket får jag presentera min motion lite senare. Det är en viktig sak att satsa på som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger. Det som så här initialt oroar är när det står att den förebyggande hälsovården ”bör få en utökad uppmärksamhet”. Är det bara uppmärksamhet eller har man också räknat med att den bör få mera resurser? – annars blir det ingenting.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Naturligtvis handlar det inte bara om uppmärksamhet till pappers utan det handlar om när ÅHS gör upp sin plan för nästa år och följande planer, utgående från den resurstilldelning som är, att man där i samband med budgeteringen tänker på de här frågorna och sätter fokus på bl.a. livsstilssjukdomarna. Jag är medveten om att också där förs den diskussionen, så det är en process som egentligen har börjat redan, men som jag åtminstone vill understryka i rambudgeten.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om vi politiskt går in på detta borde man också ge lite mera medel för det därför att det är tyvärr sådant som inte syns nu; det syns bara minus på budgeten nu, men det kanske blir plus i framtiden. Jag skall tala mera om det här när jag presenterar min motion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När jag har diskuterat detta med finanssidan borde den ram som finns med här också rymma en viss förstärkning av den delen, om man väljer förstärkningen där, och det är där jag vill sätta in det; om man skall gå in och förstärka någonstans, så är det just det här området som är det viktigaste.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I tidigare inlägg här under debatten har det mycket diskuterats om remiss av patienter utgående från patientperspektivet och jag har fått den uppfattningen att alla partier i salen glädjande nog stöder att detta får kosta, så nu är det bara att tuta och köra! Vad beträffar en psykologtjänst till primärvården gläder det mig att man nu också från annat håll har insett att det här behövs. Jag har varit ganska ensam om att föra den här debatten tidigare. Argumentet som jag har bemötts med, att vi har inte råd, känns i dag lite ihåligt.

 

Vad gäller konkreta socialpolitiska insatser så saknar jag det i rambudgetförslaget, speciellt inom familjepolitiken. Där hade jag hoppats på att man skulle ha kunnat sätta mera punktinsatser till familjerna på Åland. Vi har ett jättebra förslag om barnomsorgspeng – den saknar jag.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller språket är jag glad över att höra att det har varit enighet här i salen. När det gäller den familjepolitiska delen så kanske jag kan få återkomma i ett lite längre anförande nästa gång i den frågan. Det blir lite hattigt här på en minut.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag ser fram emot den fortsatta debatten. Det här torde ligga landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman varmt om hjärtat enligt de tidigare uttalandena som har varit när det gäller barnomsorgslagen, barnomsorgspeng, kan vi stöda på något annat sätt: barnbidragshöjningar, hemvårdsstöd eller någonting annat. Vi har också haft en debatt om pensionärer och Ålandstillägg. Det skulle också vara intressant att höra landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans åsikt i just den frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi har samma syn i frågan om vård på svenska. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och jag har också jobbat tillsammans med det. Nu pratar vi om vad som är bra för patienterna och jag tycker att det är bra att det finns valfrihet. En del kanske gör det på grund av att de kan finska eller tycker att det är närmare eller har vänner och bekanta. Vi har en sida till som vi dock måste bevaka och det är den att handlingar som kommer från de sjukhus patienterna remitteras till på fastlandet och handlingar till de svenskspråkiga som bor på Åland måste komma på svenska, och det gör det tyvärr inte alltid utan man har hittat på olika sätt att lösa det, men inget bra sätt. Vi skall komma ihåg att vi har ett enspråkigt svenskt sjukhus där det måste vara på svenska. Det finns inget utrymme för finska handlingar på vårt sjukhus.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Naturligtvis skall Ålands centralsjukhus fungera för enbart svensktalande. Man skall inte behöva kunna finska för att få jobba där. Jag har själv blivit hörd i språkkommittén – jag har inte läst hela kommittébetänkandet – men där vet jag att man har haft upp den diskussionen. Det har blivit bättre, man översätter journaler osv., men takten i den översättningen är problemet. Om en patient kommer från Åbo en dag och så händer det någonting på natten, så är det en rikssvensk dejourerande läkare; då finns det inte översatt material och det är ett av de problem som finns. Helst skulle de förstås skicka det från Åbo på svenska, det skulle vara det optimala, men i de diskussioner jag har fört säger man att det är bättre att man gör en korrekt översättning än att det blir en dålig svenska, beroende på hur man kan språket i Åbo. Det gäller att snabba upp översättningen för allt måste finna spå svenska.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Fast det ibland kanske retar någon måste jag ändå säga, att jag tror inte att vi kan upphandla någonting annat än att det kommer på svenska. Det måste vara ett krav i upphandlingen att det skall komma på svenska. Översättning och att det sker senare är en nödlösning och den borde inte få förekomma, utan ettdera kan man leverera den vara man köper, en bra vård av patienten på sjukhuset, en medföljande handling som kommer hem till patienten och till sjukhuset direkt på svenska; kan man inte, så kan man inte ge den service på svenska som vi har rätt till här på Åland.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis den ideala lösningen. Jag kan inte stå här och säga att framför allt Åbo kommer att kunna leverera det. Egentligen talar vi om att det inte går med den tanken. Det finns inte så mycket svensktalande att de automatiskt kan översätta journalerna; de kan naturligtvis göra översättningen, men det är också viktigt, som har framkommit i andra diskussioner, att det finns en journal med när patienten kommer och att den inte kommer översatt till svenska efter två dagar och man är utan papper när man kommer från ett sjukhus. Det är många aspekter som behöver lyftas fram och förbättras, men, som sagt, vi är alla eniga och processen skall naturligtvis gå vidare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämnde Grelsby sjukhus och flyttningen därifrån. Ledamoten Lindeman och jag har ett särskilt ansvar för sjukhusfastigheterna för vi satt i samma landskapsstyrelse när vi mottog fastigheterna av de åländska kommunerna utan kostnader. Nu är jag orolig för hur det blir med fastigheterna. Finns det några planer på den fortsatta användningen? I det här läget vore det fatalt om man inte kan utnyttja byggnaderna, den ena är fyra våningar och de är byggda i durabelt virke och kan gott stå i 100 år till! Jag hoppas att ledamoten Lindeman kan ge ett svar.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ett konkret svar kan jag inte ge på frågan. Själv tycker jag att så fort vi har beslutat, vilket vi börjar närma oss att nu skall det byggas och då startar det. När vi vet att flyttningen från Grelsby sjukhus kommer att ske ungefär då och då år eller t.o.m. månad så borde vi också berätta det; vi borde gå ut och säga att nu kommer dessa byggnader att lösgöras från den verksamhet som är i dag det och det årtalet och kom gärna med förslag. Om det skulle vara någon från det privata näringslivet som skulle vara intresserad av att använda byggnaderna till någonting kreativt och bra, så är det ingenting som de hostar upp på en vecka utan man borde ha tid på sig att fundera och veta: här finns de till disposition om två år eller tre år. Det är min personliga åsikt om det här, men konkret vad som skall hända just nu kan jag inte säga. Det är dock en viktig fråga som lyfts fram.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

I denna sena timme av pleniperioden är salen i det närmaste tom. Man kan räkna antalet ledamöter som finns kvar på en hand. Intresset för att diskutera rambudgeten, som av förklarliga skäl kanske har kommit lite sent till lagtinget, tycker jag ändå har varit stort i dag. Jag hade tänkt kommentera att en rambudget för en regering inte är nödvändig att komma varje år, såsom nu har varit. Principen att man skulle komma med en rambudget när en ny regering har tillträtt skulle kanske vara mera ändamålsenligt och man skulle sedan ha en återkoppling förstås i den ordinarie budgeten till den rambudget som man har lagt för perioden. Det är kanske så att denna allmänpolitiska debatt behövs, det är ett dokument som behövs för att nöta på med de hjärtefrågor som var och en av oss har. Det kan hända att det ändå är så att det är lämpligt att man har två omgångar per år, en ordinarie budget och rambudgeten, där man har möjlighet att komma fram med de här sakerna och på något vis med tidens tand få dem verkställda, som många bland oppositionen konstaterar att man får när regeringen har anammat idéer som tidigare har funnits på bordet.

 

Jag vill ändå kommentera några intressanta saker som finns med. Jag kunde hålla ett väldigt långt anförande, men jag skall försöka hålla mig lite kortare. Det är på tiden att vi får en ny bygglag; det torde vara det tredje försöket nu på lika många regeringar, om det inte är det fjärde. Det är på tiden att vi får revideringen och uppgraderingen till en modern byggnadslag. Det jag inte riktigt förstår att inte är klart är att vi skulle börja använda den svenska byggbestämmelsen; det har uttalats farhågor över den skrivning som finns och jag hoppas att inte förhoppningen om att de svenska byggbestämmelserna skall komma till användning i framtiden kommer på skam. Det är på tiden att vi får dem; vi har haft språkdiskussion även om vården och vår  ”byggnadsvård” behöver nog också på sikt svenska språket för att vi skall förstå vad vi håller på med.

 

När det gäller bostadsproduktionen är det också lite svagt skrivet, eller vi har inte kommit till skott. Det finns en arbetsgrupp som har jobbat med en finansieringsplan inom regeringen. Den har inte slutförts, det har inte kommit till handling det man har kommit fram till i den och jag vill verkligen trycka på att de finansieringsinstrument som behövs i form av enhetslån, räntestöd och garantier som arbetsgruppen har kommit fram till, som det kanske inte finns fullständig enighet om bör, vill jag nöta på, att de finansieringsformerna som finns för tillfället är absolut nödvändiga som styrmedel för att hålla upp en bostadsproduktion på en sådan nivå att det inte blir brist på bostäder och framför allt att det kan byggas bostäder i glesbygden och på landet.

 

När man läser om miljön har vi fått erfara att det har kommit ett nytt vindkraftsprojekt genom Ålands Elandelslags initiativ och jag ser förståsväldigt positivt på det och hoppas på en snabb och positiv behandling i landskapsregeringen till den del det behövs och om det även behövs här i lagtinget något, så hoppas jag att det skall finnas en god grund för att komma framåt med detta.

 

När det gäller kommunerna och deras pengar har jag stått här flera gånger och nött även om dem. Jag är väl lite för otålig i den här frågan för jag har efter en kort frånvaro härifrån lagtinget valt mig vid det privata näringslivet, där man de facto kan sätta sig ner och diskutera vad man behöver och sedan gör man det som behövs. Jag tycker att det går framåt alltför långsamt här. Det har diskuterats och t.o.m. kritiserats att finansieringsstöd enligt prövning inte skulle vara bra, men jag tror inte att vi kommer att få ett landskapsandelssystem någonsin som har en sådan klar lösning över att alla kommuner kommer att ha en bra ekonomi framdeles utan jag tror nog att även när landskapsandelsreformen är genomförd efter ett antal års så bör finansieringsstöd enligt prövning ändock finnas kvar som en garant för att inte någon skall ”trilla mellan stolarna eller gå överstyr”. Det händer saker som vi inte kan styra över som kommunerna får ta hand genom de lagar och förordningar som vi här i lagtinget de facto genom åren har tagit fram.

 

Så till miljösidan och den nya myndigheten för miljöfrågor som kommer. Det kommer ju en lagframställning om den så småningom. Jag är säker på att det kommer att bli en väldigt omfattande diskussion om vad den nya miljöenheten skall syssla med. Jag har själv mina dubier. Förhoppningen är att vi skall få en miljöenhet som kommer med ett förenklat handhavande av behandlingen av ansökningar osv. samt med mindre byråkrati. Men jag har en farhåga att mina förhoppningar kan komma på skam. Men jag tror att det kommer att bli en väldigt omfattande diskussion och den förhoppning som landskapsregeringen har att det här skall vara genomfört till 2007 är tyvärr inte jag särskilt förhoppningsfull till att så kommer att gå för det här blir en stor sak den dagen enheten skall bildas. När enheten så småningom är klar tycker jag att det är en skyldighet för den då sittande landskapsregeringen att se till att myndigheten lokaliseras ut till någon av de fastigheter som är lediga på landsbygden. Vi hörde i förra replikväxlingen att Grelsby sjukhus antaligen kommer att stå ledigt då och det torde vara alldeles utmärkta byggnader; i och för sig sade Ålands Framtids Anders Eriksson tidigare att flytta ut någonting till Godby eller Grelsby, som ligger next-door, är egentligen ingen utlokalisering, så kanske de skulle sitta i Post- och tullhuset i Eckerö, som ltl Brage Eklund nickar till!

 

Diskussionen har krånglats till, det skall vara så svårt att flytta ut ämbetsverk på Åland. Jag tycker att alla av oss som tittar på svensk TV och hör på svenska nyheter har erfarit att i Sverige har man de facto flyttat ut hela ämbetsverk från Stockholm till olika städer ute i landet. Nog vore det väl konstigt om vi inte en enda gång skulle kunna flytta ut någonting från Mariehamn och använda landskapets egna fastigheter till något vettigt!

 

Det är glädjande att notera skrivningen om sjöfartsmuseet. Jag har i senaste valrörelse propagerat för att jag tycker att kopplingen till att man har lagt det i tur s.a.s. i förhållande till kk-huset och andra projekt tidigare har varit felaktig, man låter någonting lida för att en annan sak inte fungerar, man får inte kk-husets förverkligande att gå i enlighet med de tankar och funderingar man hade från början. Nu har sjöfartsmuseet äntligen sluppit ur den bojan som man har varit kopplad till med kk-huset och det är mycket glädjande och att en utbyggnad där kan komma till stånd.

 

Under näringsavdelningen saknar jag det som jag i frågestunden i morse var inne på och som kanske landskapsregeringen efter den diskussion jag hade med näringsansvarige vicelantrådet Jörgen Strand, att generationsväxlingsproblematiken borde lyftas fram. Den gäller inte bara landsbygd och annat utan den gäller vårt näringsliv där de flesta av våra företag är uppbyggda på familjegrund och man inom familjen borde kunna gå vidare och hålla i företagen. Men det är där vi har de stora problemen och här gäller det framför allt turismen och jag hoppas – om jag får nöta på med den här saken också tillräckligt länge – att vi skall komma på de problem som finns i grunden, varför vi inte får generationsväxling till stånd. Det är bra när det bildas nya företag som beskrivningen här är, det är inget fel i det. Men håller vi bara på och bildar nya företag och de gamla dör i snabbare takt än nya bildas med livskraft så blir det en utarmning av kunnande och erfarenhet på sikt, och det är det som jag tycker att är fel.

 

Så till energivirke och energigrödor när det gäller tillvaratagande av skog. Det är också, som sades, en sak som ltl Brage Eklund har propagerat för och man glömde tydligen bort att även jag har haft mina åsikter i den här saken. Jag ser nu att här börjar enträget nötande också att bära frukt. Jag skulle här vilja lyfta fram en sak som man kunde göra specifikt; det är inte bara skog som går att elda, man har pratat om att man eldar havre och diverse andra spannmål och saker. Men jag tycker att man borde på försöksbyrån få i uppdrag specifikt att odla fram nya energigrödor, sådana som inte i grunden är foder till människor och djur utan som kanske mera har en specifik inriktning till att bli energi och ingenting annat. Det här är en maning att komma ihåg. Jag tycker att försöksstationen skulle kunna göra ett väldigt gott jobb här med proveldning av olika grödor, få fram vilka som fungerar bäst framför allt i pannor som redan i dag finns, för det är inte så enkelt att elda med alla spannmål som man har, så där borde man ha en specialinriktning på försöksodlingar av olika och kanske nya grödor.

 

Jag vill till sista ta upp en gammal tanke som vi diskuterade förra veckan i samband med en hemställningsmotion från Ålands Framtid om trafikavdelningen. Jag tycker att man borde, av flera skäl, lyfta fram möjligheten till att skapa en ringväg som skulle gå runt hela Åland, dvs. att ringvägen skulle börja i Hammarland och gå till Geta och sedan skulle man från Vårdö eller Sund via Vårdö komma till Lumparland. Det här är en utredningsfråga. Den är säkert utredd redan tidigare, men jag tycker att man skulle med turismen som grund lägga fram och kanske även i samhällets egna intressen att skapa kortare avstånd mellan olika punkter på Åland. Vi hade häromdagen en debatt om kommunala avdrag, där reseavdraget framfördes som en del att skulle man resa från Lumparland till Geta är det en otroligt lång väg och även från Eckerö till Geta så är det en otroligt lång väg i dag och det här skulle kunna få väldigt goda samhälleliga effekter, så jag skulle vilja trycka och nöta på den här frågan också.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson nämnde att Ålands Elandelslag har tagit ett initiativ att bygga upp en vindmöllepark och det välkomnar jag. Jag har varit förvånad över att man inte har tagit initiativet från början, men det är en annan sak. Han tyckte att det skulle behandlas snabbt och påskyndas och det är helt okej, men jag förstod inte när han sade att det borde behandlas i lagtinget. Det skulle vara bra om ltl Jan-Erik Mattsson kunde förtydliga vad han menade med det.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte säga vad jag menade exakt med det, men till den delen det berör landskapets holmar som skall arrenderas ut och om det är en fråga för lagtinget så hoppas jag verkligen att lagtinget då kan fatta ett positivt beslut.

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det lilla landskapsregeringen och lagtinget har bidragit med är att ge lov till de holmar där man vill etablera vindmöllor och det tycker jag inte är en fråga för lagtinget utan det är landskapsregeringen som i sådant fall skall administrera den delen och ha det ansvaret på sig. Annars förlänger man en process om man skall ta upp den här rundgången i lagtinget för att etablera vindmöllor, så det är bara ett tyckande igen då som skall malas på. Där har jag förtroende för landskapsregeringen; det enda de behöver bidra med är att ge ett lov, inte några ekonomiska satsningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Timmen börjar bli sen och jag får säga som ltl Jan-Erik Mattsson att ju senare på dagen det blir desto mindre lagtingsledamöter är det kvar i salen. Om det utmärker intresset för själva rambudgeten vet jag inte, men jag hoppas att det inte är det som det visar på utan att det är andra omständigheter! Rambudgeten är, som många har sagt, ett meddelande som kommer alldeles för sent och jag måste faktiskt sälla mig till dem som har den åsikten. Jag börjar nästan ifrågasätta om det är värt den tid som läggs ner på arbetet när man har två dagar på sig för att ta del av den och sätta sig in i själva budgeten. Då kan man undra om det inte är bättre att man skrotar meddelandet överhuvudtaget eftersom det snart inte har någon status utan bara ett meddelande som inte går till finansutskottet för behandling.

 

Om jag skulle börja allmänt på kansliavdelningen så välkomnade ltl Jan-Erik Mattsson redan en byggnadslag och en uppdatering av densamma. Det jag är förvånad över är skrivningen i stycket: ”I förslaget planeras att inta bestämmelser som ger landskapsregeringen möjlighet att utfärda riktlinjer gällande markanvändning för vissa ändamål, vilka har en betydande samhällsfunktion eller för visst betydande syfte. Riktlinjerna kan utgöra en form av sektorplanering gällande exempelvis kommunikation, energiproduktion m.fl.” Det skulle vara intressant att veta om det är så att landskapsregeringen efter det här kommer att gå in i kommunernas planeringsmonopol eller hur är detta tänkt? Det är lite luddigt skrivet, så kanske någon kan förtydliga det. Jag har inte riktigt förstått vad man egentligen menar med detta.

 

En annan fråga inom samma område är fastighetsavyttringen som man tar upp och där man säger att man skall avyttra fastigheter som man huvudsakligen inte har någon nytta av och som inte är av allmänt landskapsintresse. Då utgående från vad fastighetsinventeringen. Jag trodde faktiskt att landskapsregeringen hade fått mandat att göra avyttringarna därför att i budgeten för 2006 är det uppräknat delvis vilka fastigheter man tänker avyttra och jag förstår inte varför man måste ta upp frågan i rambudgeten igen. Det skulle behövas ett förtydligande också till den delen.

 

Så kommer jag till det allmänna stödet för kommunerna och där stöder jag också tanken om det allmänna skatteavdraget, om det är så att kommunerna får full kompensation. Här har flera talare påtalat bekymret och väntan på landskapsandelsreformen som man har ansett att har tagit alldeles för lång tid. Jag sällar mig till de talare som har påtalat detta. Jag har också påtalat landskapsandelsreformen ända sedan jag hit till lagtinget kom och nu säger man att den skall vara klar 2008 och det är en ganska lång tidsperiod som man har haft på sig för att komma någonstans. I stället har man under tiden instrumentet stöd enligt prövning. Det som förvånar mig är att man skall höra kommunförbundet om vilka parametrar man skall använda för att ge ut stöden, man vill ha feed-back därifrån, men det måste väl ha funnits något som man tidigare har gått efter eller har det gått enligt allmänt godtycke eller hur har man bedömt behoven från kommunerna tidigare?  Det är lite oklart där eftersom man påtalar behovet av att få ett utlåtande från kommunförbundet.

Jag tänkte också ta upp lite om kk-hushistoriken. Nu väntar man i princip på anbud och att man skall öppna dem och som många har nämnt här finns det en ram som man skall gå efter. Jag är kritisk till att man delvis kopplar ihop driften med den som skall driva Arkipelag-bygganden, att man påtvingar där, tillika som man skall sälja byggnaden. Det betyder i princip att man subventionerar köpet av Arken, man får inte ut det pris av Arken och den byggnaden på grund av att man kopplar ihop det med driften av kk-huset, och det är inte bra. Jag är kritisk till hela kk-hushistorien på det viset att med en viss kännedom vet jag nu att man har försökt banta projektet igen och det innebär att nya handlingar och nya ritningar skall fram och alla denna pappersexercis och anlitande av arkitekter kostar pengar, och frågan är om man bantar bort så pass mycket som ens arkitekterna kostar. Det blir som man talar att man börjar med en tygbit och slutar med fingertutt, lite så har man en känsla av. Jag har varit mera inne för den tanken att man skulle ha byggt en kongressdel till Arken och det fanns faktiskt också privata intressenter som ställde sig villiga till ett sådant alternativ, så jag förstår inte ännu varför man inte har tagit vara på det. Det fanns också lösningar på den kulturella delen, men det är onödigt att gå in på det nu.

 

När det gäller omsorgen och socialpolitiken är det roligt att se ibland vilken snabb respons man kan få på sina motioner! Här är det redan inskrivet att man skall titta över samarbetet mellan socialvård och sjukvård. Jag hade nästan inte kunnat göra det snabbare själv om man hade skrivit in det i förhållande till vad jag hade för tankar när jag presenterade motionen, så det får jag tacka för, det är väldigt roligt att det kan gå hem. Nu vet jag att det här var aktualiserat tidigare, så jag skall inte ta hela äran åt mig. Det har debatterats många gånger, men ändå!

 

Jag tänkte kommentera lite om hantverksskolan. Det har varit en väl debatterad skola och placeringarna har varit på många ställen och nu är vi på väg tillbaka till ursprunget! När vi diskuterade budgeten för 2006 var det aktuellt med en flyttning till folkhögskolan och alla var i princip inställda på det. Föreningen som har drivit hantverksskolan frånsade sig ansvaret. Men sedan har det bildats en stiftelse för att driva den, vilket är bra i och för sig och nu är man beredd att försöka driva skolan igen. Nu föreslår landskapsregeringen att man skall satsa 500.000 euro på verkstaden, på trä- och metallundervisningen. Jag kan ha en viss förståelse för att det kanske finns behov av det, men jag tycker att man här har lite bråttom. Man skulle åtminstone först se om stiftelsen klarar av att driva det ekonomiskt före man smäller upp en byggnad på 500.000 euro och sedan kanske efter tre-fyra år säger stiftelsen, nej, vi orkar inte med det här och så har vi samma scenario igen, men då står det en byggnad där för 500.000 som igen skall antingen säljas eller försöka hittas på nya verksamheter för, så det är lite huvudlöst. Det är egentligen synd för dem som försöker hålla skolan kvar i Tosarby; man har egentligen kunnat göra det tidigare – det var någon som sade tidigare att det var tio år sedan man började diskussionen om Tosarby skolan och den har inte kommit någonstans ännu, så det är tråkigt.

 

En annan fråga berör museibyrån, nämligen museimagasinet, som jag var kritisk till att landskapet bygger i egen regi; när det fanns privata möjligheter att lösa den här delen förstod jag inte riktigt varför man måste bygga i egen regi och jag kritiserade också den höga kostnaden för själva bygget. Nu har man tänkt bygga och jag finner mig förstås i majoritetens beslut, det har jag fått lära mig i demokratiska sammanhang, att så fungerar det! Men nu tänker man bygga och ihop med Ribacka. Där tänker man sig en uppvärmning med biobränsle och det medför en högre kostnad. Jag tror nog att pannan måste rymmas inom ramen för museimagasinet. Det är roligt att kulturminister Gunell kommer in och lyssnar, för hon har säkert någon åsikt  om detta! Jag skulle nu vilja ifrågasätta placeringen. Tänker man satsa på en biobränsleuppvärmning så skulle man bygga på ett ställe där man kanske kan ha en större nytta av satsningen och inte bara på ett magasin plus Ribacka, som jag kan tänka mig att man kopplar ihop med det här. Då skulle man kanske få investeringen mera lönsam och då kan man söka upp ett annat centrum i Sund, närmare restaurangen osv. Uppvärmningen av slottet kanske också kan kopplas ihop. Jag tycker att man skulle titta på placeringsplatsen när man nu skall satsa på en biobränsleuppvärmning, som jag inte har någonting emot, utan det är helt okej, men jag tycker att man skulle nyttja flera byggnader i sammanhanget. Att dra långa kulvertar lönar sig inte, utan man skall försöka samla byggnaderna mera centralt så att man har så korta kulvertledningar som möjligt.

 

Så några ord om energistödet. Det är bra att skrivningen finns med, men jag tycker att det kunde ha varit lite tydligare vad det går på. Jag trodde faktiskt, i och med att centern har gett ett stöd för tanken med tillvaratagande av energivirke, att det skulle ha varit tydligare skrivningar vad det rör sig om; jag får inte riktigt fram det i skrivningen. Så här kanske man ville ha det för att man skall rulla vidare och glömma bort det, men det är beklagligt om man försöker bolla bort det här och jag tror nog att den åländska miljön, skogsnäringen och alla blir djupt besvikna. Med tanke på att vi har gått in för stora investeringar när det gäller satsningen på biovärmeverk i staden som skall producera både värme och energi så hade man kunnat förtydliga detta. Det handlar om att ha en lång framförhållning. Ett virke som man skall använda just för energi måste ha en tid på sig innan det svettas ut och kan användas; då handlar det om en lagringstid på ett år. Här skall man förstås utreda igen och jag tycker att man kunde ha varit tydligare när det gäller tankarna. Antagligen får man tolka det så att centern har fått ge sig när det gäller det här? Det vet jag inte, men jag är mycket besviken på formuleringarna, men jag tänker inte tjata desto mera om det här utan landskapsregeringen får stå för sitt.

 

När det gäller utlokaliseringen av miljöenheten som ltl Jan-Erik Mattsson var inne på – jag viskade åt honom att föreslå Eckerö, för det är en utlokalisering som är längre än till Finström och stöder åtminstone en randkommun – så har vi faktiskt en fin byggnad ute i Eckerö: Eckerö Post- och tullhus, där det finns utrymmen. Det är ingen omöjlighet och Eckerö är en bra plats för miljöenheten: nära till havet, så ni är välkomna! Jag stöder den tanken.

 

I övrigt är det glädjande att det har tagits upp pengar för sjöfartsmuseet och att man tänker starta upp det. Det skall ni ha beröm för att man kör igång det. Detta har vi påtalat tidigare från Ålands Framtid och det är roligt att landskapsregeringen också har omfattat detta.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman! Vad gäller satsningarna i Tosarby är det väldigt viktigt att man under hösten fortsätter diskussionerna med stiftelsen som nu kommer att bildas och att de också noga planerar sin verksamheten och vilka anläggningar som då behövs, så att man inte bygger anläggningar som det kanske inte finns behov av, men det har varit ett påträngande behov var man än skulle placera den här verksamheten att man skulle behöva en trä- och metallverkstad. Skall vi ha hantverksutbildning behöver vi nog uppföra byggnaden. Det är trevligt att ltl Brage Eklunds attityd till museimagasinet har blivit positivare i samband med att man går in för biobränsle.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman! Om jag tar det sista först så har jag inte blivit positivare till att landskapsregeringen skall bygga utan jag påpekade att om man skall bygga tycker jag att man skulle placera det och använda biobränsle på ett sådant ställe där man har största nyttan av det. När det gäller Tosarby ville jag påpeka att jag vet att det finns behov av verkstaden, men jag tycker att man borde ge stiftelsen en viss tid att först verka och se om de klarar av den ekonomiska driften. Det har nämligen funnits en verksamhet nu och den har bedrivits i någon slags lokaler som säkert går att använda två-tre år till för att se om stiftelsen klarar av uppdraget och sedan kan man bestämma sig för att bygga verkstaden.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det går säkert att göra det där på olika sätt, men vi skall fortsätta diskussionerna under höstens lopp. Vad gäller placeringen av museimagasinet så anser landskapsregeringen att det är mest ändamålsenligt att placera det i Ribacka, för där finns det redan utrymmen för undersökning och sådant. Det betyder att vi inte behöver bygga dem på nytt inom museimagasinets väggar. Därför tycker vi att det både förbilligar projektet och gör det smidigt eftersom det ligger i anslutning till museibyråns övriga lokaler och att biobränslepannan följer den linje av miljösatsningar och miljötänkande som landskapsregeringen vill representera.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är klart det, jag förstår landskapsregeringens tankar, men jag skulle vilja ha sett ett mera utnyttjande av själva biopannan. När man en gång går in för att uppvärma magasinet på det viset kunde man ha uppvärmt flera lokaler. Nu blir det i princip magasinet plus Ribacka som kommer till användning, så det är i förhållande till investeringen kanske för liten uppvärmningsarea.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller stödet för energivirke är det en fråga som har diskuterats sedan många år tillbaka, också medan jag satt i landskapsregeringen. Nu har centerns lagtingsgrupp i alla fall fått ett klart löfte om att det skall finnas stöd för det här i ordinarie budgeten för 2007.

 

När det gäller hantverksskolans eventuella utbyggnad i Tosarby vill jag säga att finansutskottet ställde krav att det skall också vara en tid för garanti; om det blir så skall det finnas en garantitid i ett kommande avtal. Det här betyder inte att jag säger att jag tycker att det här är bra, men jag återkommer i de här frågorna när vi träffas i maj och tydligare säga hur jag ser på det.

 

För övrigt tycker också centern att miljömyndigheten skall utlokaliseras.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller energistödet vet jag att centern i samband med tilläggsbudgeten var ganska kritisk för att det inte fanns med där och då förväntade man sig en tydligare skrivning i rambudgeten. Nu säger ltl Gun Carlson då att man har fått löte om att det skall komma i ordinarie budgeten i höst. Jag ser att vicelantrådet Jörgen Strand rynkar lite på pannan och är tveksam till det – jag vet inte hur jag skall tolka hans rynkor på det viset, men jag hoppas att det inte var negativt utan att det är som ltl Gun Carlson säger!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Än en gång måste man gå upp och berömma landskapsregeringen för ett bra arbete. Den här gången är det rambudgeten som står i tur och här har landskapsregeringen med finansminister Wiklöf i spetsen fått en rambudget som berör folket och verkligen den enskilde individen. Sedan kan vi börja diskutera orsaken till bordläggningen, många säger att de har fått för kort tid att jobba med rambudgeten. Vi kan väl säga att det är en så bra rambudget att det är svårt att hitta någonting utan i stället håller man på och skäller ut i luften och försöker sätta fokus på någonting annat.

 

Inte för att jag brukar skryta, men den här gången känns det som om våra ministrar har varit oerhört framgångsrika och tillsammans med de övriga i landskapsregeringen verkligen satt medborgarna i fokus.

 

Rambudgeten prioriterar vård, skola och omsorg på ett föredömligt sätt.

 

Fru talman!

Det som jag nu känner att är viktigt är att man ser över ÅHS-avgifterna. ÅHS-avgifterna har drabbat många enskilda hårt. Det är inte bara avgifterna som skall betalas, sedan tillkommer medicin och eventuella inkomstbortfall.

 

Vi har i dag ett stort hälsoproblem som nämns i rambudgeten med livsstilssjukdomar som bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, övervikt och mycket därtill. Men en sak som vi verkligen måste gå in och satsa på nu är förebyggande av diabetes. Om vi går in för att satsa förebyggande på diabetes är jag övertygad om att då får vi också på köpet insatser mot blodtrycket, övervikten och även hjärt- och kärlsjukdomarna, bl.a. Hur mycket kommer vi inte att spara in på specialistvården i framtiden om vi nu går in för att hindra diabetes.

 

Under ÅHS nämns etapp II och III, men jag vill förtydliga det som minister Lindeman pratade om att man har påskyndat etapp III och satt ihop det med etapp II och börjat planera dem samtidigt.

 

En sak som också måste prioriteras är inom barn- och ungdomspsykologiska området. Vi måste kunna ta vara på de unga som mår dåligt i dag och så får vi hoppas att en familjeenhet kommer till där för att man skall kunna jobba med hela familjen. Det är det viktiga när det är fråga om barn. Barnen behöver få betydligt mer hjälp och stöd hemifrån och därför är det bra med en familjeenhet.

 

Fru talman!

Man kan säga att ÅHS har stora utmaningar framför sig. Först har vi antalet som verkligen behöver vård och som läggs in på sjukhus. Antalet vårddagar på avdelningen inom ÅHS har ökat med 4 procent från 2004 till 2005. Det är en trend som vi bör bryta och då måste vi våga satsa förebyggande, vi måste satsa oss ur det. Samtidigt blir vi ålänningar allt fler som också blir äldre och som måste tas om hand. Det är inte som många som behöver sjukhusvård, men positivt är att man äntligen börjar se på Gullåsens roll och då ser det som ett sjukhus för äldre. Därför är det bra att man nu ser över stödsystemet hur det bäst kan utvecklas på ett neutralt och rättvist sätt för att gynna framtagandet av ändamålsenliga lokaler för bl.a. äldreomsorgen. Man kommer att behöva se över sina äldreboende och äldreomsorgen i kommunerna.

 

Många kommuner kommer att hamna på stora resurser i framtiden för att utveckla sin äldreomsorg. Vissa kommuner lägger sin resurssatsning på utbyggnad, medan vissa kommer att välja att satsa på personalen. Det här kommer att bli ett behov att man ser hur man vill ha det i sin kommun för äldreomsorgen. Vi kommer att göra utredningar osv. Man vill gärna bo hemma i kommunen så länge som möjligt, men hur kan man då hjälpa de äldre i kommunen? Jag är övertygad om att i framtiden bör de kommunala servicehemmen utvecklas till dagcenter och att de äldre i kommunerna skulle kunna fara dit på dagen, få mat och socialt umgänge. Ensamheten är förödande för många äldre i dag. Kommunerna kommer att behöva satsa på platser för dementa och på kompetens kring just demens inom de kommunala servicehemmen. En möjlig väg är också ett samarbete mellan kommunerna; man behöver inte alltid se det så svart, vi har servicehemmen och vi har omsorgshemmen och där finns det stora möjligheter, men där måste vi redan nu kunna ta kontakt med kommuner och se om vi kan samarbeta. Man behöver inte alltid bara bygga.

 

Fru talman!

Utbildning är viktigt och det är flera intressanta saker på gång. Vi har Struktur-07 som är ett stort steg framåt, framför allt för eleverna och som sätter den studerande i centrum. Systemet med ett inledande basår kommer att ge större möjligheter för eleverna att hitta sin utbildning. Ta ett exempel med en som går frisörlinjen som kan läsa franska som språk, det tror jag inte att man har kunnat tidigare. Nu har man möjlighet; genom att det blir en större skola kommer det att vara lättare att få ihop tillräckligt många för att gå olika kurser. Vi kan dessutom behålla vår fina bredd i utbildningen i stället för att det finns risk för att lägga ner utbildning med lågt antal studerande. En sak som jag tycker är mycket positivt med Struktur-07 är att alla får lika mycket möjligheter och tar bort eventuella klasskillnader mellan olika utbildningar, dvs. alla är lika värda.

 

Förslaget om ett tionde läsår på folkhögskolan ser jag fram emot hur det utfaller. Det finns ett stort behov.

 

Det är också bra att man ser över möjligheterna till ett specialpedagogiskt kompenscentrum och det är någonting jag ser fram emot, för det är två saker som sätter individen i centrum och ser efter olika elevers behov.

 

Hantverksskolan får bli kvar i Tosarby och där fortsätter landskapsregeringen med sin regionala satsning, framför allt från landskapsregeringens sida genom ett koncept med ett åländskt hantverks-, form och designcentrum med kortkurser. Om jag har förstått det rätt kommer det att anlitas kortkurser, man kommer att kunna sälja Åland på ett föredömligt sätt. Det kommer enbart att finnas möjligheter med det som jag ser det. När Sund var på ett vänortsmöte och man presenterade hantverksskolan var det många som kom fram och frågade om man kunde gå kurser där, men, nej, tyvärr. Med det här förslaget kommer den möjligheten att finnas. Tänk er sedan vilka möjligheter till hantverkskurser för turister i en otroligt vacker miljö med besöksmål som Jan Karlsgården, Kastelholms slott på tio minuters gångavstånd eller möjlighet till badstrand på 100 meters avstånd från kursgården! Det är sådana här kurser som kan ge Turist-Åland en ny kundkrets, samtidigt som det ger omkringliggande näringar ett litet extra klirr i kassan. Vi pratar om att hjälpa upp småföretagande – här har vi ett sätt.

 

Fru talman!

Som jag sade tidigare står äldreomsorgen inför stora utmaningar i framtiden; redan nu är det ett stort behov inom äldreomsorgen och då är det bra att det kommer vuxenutbildningar inom bl.a. äldreomsorg och mentalvård.

 

Socialpolitiken är ett mycket intressant stycke och jag vill säga att det verkligen är ett bra och informativt stycke. Det är nu på tiden att man ser över lagstiftningen för bl.a. utkomststöd och bostadsbidrag. Om vi tar utkomststödet har det inte justerats sedan 1 februari 2003, så det är nog verkligen dags nu!

 

Satsningen på det drogpolitiska området är något som jag trodde skulle marschera snabbre, men jag vet hur mycket minister Lindeman har försökt jobba på det området och ibland hjälper det inte hur mycket man än bjuder till, eftersom mottagarna är lite mer avvaktande. Men det är nog bra att man ibland tänker efter lite före och gör något som blir bra för en lång tid framåt. Strävan till ett snabbt omhändertagande är bra, så jag ser fram emot ett arbete med Mini-Maria.

Skall vi bekämpa alkohol- och drogmissbruk bland ungdomar är idrotten ett verkligt bra alternativ och det gläder mig att se att det satsas extra pengar på ledare inom det området. Jag kan tänka mig att det är ledarutbildningen inom barn- och ungdomsidrotten som det skall satsas på, och det är bra att det ges mera dit. Eftersom jag själv är verksam inom idrottsföreningar så vill jag ge beröm till Ålands Idrottsförbund för deras kvalitativa utbildningar under våren 2006. Med denna satsning på ledare inom barn- och ungdomsidrotten fortsätter det säkert i samma goda stil. Om det nu ökat med antalet idrottande flickor så vill jag betona hur viktigt det är att det kommer utbildning för att just träna flickor. För det kräver mera av en tränare att träna flickor än pojkar, på många olika plan. Och får vi många som utövar idrott så kommer det sedan att finnas större chans att få en ny Janne Holmén, Anna-Karin Salmén,  Daniel eller Annika Sjölund.

 

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att äntligen verkar det hända någonting i Bomarsundsområdet, och inte blir jag ledsen när jag läser ordet besökarcentrum i samma mening som just Bomarsund! Det är ett bra tag sedan jag hade min motion om besökarcentrum i Bomarsund och nu börjar det verkligen hända något. Det är bra att vi har en handlingskraftig regering som ser vad Åland behöver och verkligen får någonting att hända.

 

I början nämnde jag vård, skola och omsorg, men listan skulle kunna göras mycket längre än så. Vi har kultur, vi har hantverk och idrotten som också är stora vinnare. Men den stora vinnaren i framtiden är den enskilde ålänningen.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att reagera på ltl Göte Winés lite raljerande fråga varför oppositionen vill bordlägga meddelandet om den fina rambudgeten. Men ltl Göte Winé som tillhör regeringspartierna kunde säkert skriva sitt anförande före han t.ex. for till Nordiska rådets möte på onsdagen. Jag kom hem från samma möte i natt halv tolv och då fick jag rambudgeten i min hand. Om inte ltl Göte Winé unnar oss mera än kanske nio timmar att titta på hur sakerna ligger till så vet jag inte vad det här parlamentet skall syssla med!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag vill börja med att meddela ltl Raija-Liisa Eklöw att klockan 23.45 igårkväll blev jag klar med mitt anförande och jag började med det timmen före. Jag beklagar att ltl Raija-Liisa Eklöw har varit borta, det är flera som har varit borta och haft svårt att hinna med det. Jag har inte skrivit mitt anförande på förhand. Däremot kallade ltl Raija-Liisa Eklöw det ett fint program, och det är ett bra program  och jag förstår att man vill ha lite tid, men det är svårt att hitta det dåliga och det har inte kommit fram så mycket konkret om vad som är dåligt i det.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om ltl Göte Winé skulle ha förstått så var det ”fina” en pik till honom när han ungefär använde det ordet. Vi kan säga som så att vid samma tillfälle som ltl Göte Winé hade sitt anförande färdigt fick jag meddelandet i min hand. Med detta ville jag bara få fram hur svårt det är på kort tid att komma med synpunkter. Ltl Göte Winé kan på grund av bordläggningen vänta till sista maj och sedan få lite förslag från oppositionen vad man kan göra annorlunda än det här. Det är för att vi inte har hunnit sätta oss in i meddelandet som vi inte har så mycket att komma med -  nog har det kommit kritik, det kan inte ltl Göte Winé förneka.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman! Jo, det finns saker man kan göra bättre och visst kunde meddelandet ha kommit lite tidigare, visst krockade det olyckligt med vissa saker. Men jag tror att det retar flera lagtingsledamöter att det är på en fredag eftermiddag än om det är på en onsdag, för vi kan säga att besökarantalet har inte varit så stort  här och vissa har klagat på det men for oerhört tidigt härifrån. Egentligen undrar jag om det är rambudgeten man kritiserar eller om det är någonting annat!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Ärendet bordläggs till plenum den 29.5.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående program för förebyggande hälsovård. (HM nr 20/2005-2006).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Ärendena nr 7, 8, 9, 10 och 11 avförs från dagordningen och upptas senare till behandling.

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utredning om förutsättning för etanolframställning på Åland.  (HM nr 46/2005-2006).

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion  angående saluhall i Mariehamn. (HM nr 39/2005-2006).

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder för att främja en regionalt spridd bosättning. (HM nr 50/2005-2006).

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående förlustgaranti för cykelfärjor.   (HM nr 55/2005-2006).

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående diversifierade hamnavgifter. (HM nr 54/2005-2006).

 

Lagtingets nästa plenum är den 29 maj kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.34).

 

Originalfil