Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Wikström. Ordet ges först till lagtingsledamoten John Holmberg.

Tack, talman! Tack minister Wikström. Bästa lagting och åhörare. EU:s direktiv gällande biologisk mångfald som bygger på att minst 30 % av Ålands land- och vattenareal ska vara skyddat och minst 10 % strikt skyddat ska vara implementerat 2030. För att bejaka den åländska äganderätten och för att inte i onödan påfresta den offentliga ekonomin bör landskapsregeringen på ett strukturerat sätt uppmana privata markägare att upplåta områden som naturskydd.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Varför sätter inte landskapsregeringen fokus på att privata vatten- och markägare frivilligt upplåter områden som naturskydd och den vägen i möjligaste mån uppnå det viktiga EU-direktivet gällande biologisk mångfald?

Tack, fru talman! Ja, ledamoten, det är ju så att människor äger det som de äger och all mark har ett värde.

Jag blev lite konfunderad när den här frågan kom upp här. Vad är det egentligen som ledamoten avser? Det låter lite som att ledamoten vill att vi ska använda resurser för att göra landskapsregeringen nästan till en form av tiggare. Vi ska gå ut och begära att människor ger bort sin egendom till landskapet som vi sedan ska skydda. Det låter i mina öron ganska främmande. Jag funderar, är det här någonting som ledamoten själv skulle vara intresserad av? Det är ju så att ett landområde har ett ekonomiskt värde, precis som 1 euro har ekonomiskt värde. Det kanske skulle vara skäl att föregå med gott exempel i den här frågan i så fall. Tack.

Finlands regering har förändrat fastighetsbeskattningen för fastigheter kategoriserade som naturskyddsområden. Det bör landskapsregeringen ta fasta på. Åländska markägare är överlag mycket måna om sina marker och miljön i sig. Det finns garanterat många som gärna skulle upplåta vatten och markområden till naturskydd, speciellt när jakt- och fiskerätt fortfarande blir kvar och bär- och svampplockning och vedhuggning är möjligt och fastighetsskatten försvinner. Landskapsregeringen bör därför i skyndsam ordningar erbjuda åländska markägare möjlighet att upplåta mark för naturskydd i syfte att vara med och bidra till den biologiska mångfalden.

Det får aldrig bli ett självändamål att landskapet äger 10 % av den åländska marken. Ett sådant förstatligande blir dyrt och omkullkastar mycket av den åländska äganderätten. Det finns redan goda prejudikat där ålänningar självmant erbjudit sig att upplåta sina marker. Skulle landskapsregeringen aktivt arbeta för att fler privata markägare ges denna möjlighet är sannolikheten mycket stor att målet för den biologiska mångfalden nås långt innan 2030, dessutom till avsevärt lägre kostnader än om inköp av tusentals hektar ska göras via budgetar och skattefinansiering.

Låt oss skynda snabbt för den biologiska mångfaldens och ekonomins skull, men även för att den privata äganderätten är något vi ska värna om på Åland.

Finansministeriet har för finska statens del uppmanat till att låta privata initiativ vara grunden till att uppnå direktivet. Givetvis av ekonomiska skäl.

Varför arbetar inte landskapsregeringen aktivt med att direktivet kring biologisk mångfald sker på frivillig väg med hjälp av privata markägare?

Tack, fru talman! Ja, den här frågan är mer lik en motion. Det kanske skulle vara mer lämpligt att skriva en motion när allting redan är klart. För mig är de här frågorna mera en diskussion som man har med varandra.

Men när det gäller just fastighetsskattelagen på Åland så är det något som vi har kommit relativt långt med. I förra veckan så fick vi ta del av ett PM om just vad som behöver justeras för att tillåta att naturskyddsområden blir skattebefriade i likhet med hur det ser ut i riket.

I tillägg till det så i årets budget så tog vi också upp medel för ett program om frivilligt skyddande av skog. Det programmet har vi nu äntligen börjat komma till skott med. Jag hoppas att vi kan skicka ut det på remiss här inom den kommande månaden.

I tillägg till det här så talade ju ledamoten om ett förstatligande och så vidare. Tycker ledamoten också att om EU finansierar inköp av mark, till exempel av privata markägare helt på den privata markägarens goda vilja, är det okej att använda EU-medel för den här typen av inköp eller vad säger ledamoten?

Direktivet kring biologisk mångfald fyller ett livsviktigt syfte. Jag har ställt den här frågan vid ett otal tillfällen och även lämnat in åtgärdsmotion. Problemet här i Ålands lagting är att åtgärdsmotioner behandlas ju aldrig i utskotten i princip.

När det gäller mitt privata ägande så har jag faktiskt lämnat in en förfrågan till minister Wikströms byrå om att få upplåta delar av min mark och vilka kriterier som finns. Så det om det.

När det gäller om EU-medel ska användas för att köpa upp åländsk mark, så om det är landskapsregeringens väg, men för att uppnå det här direktivet så krävs mycket mer än så. Vi ska inte glömma bort att EU-medel också är skattemedel. Det är inte låtsaspengar som bara dyker upp.

Förhållandet på Åland mellan privat och offentligt ägande skiljer sig mycket jämfört med hur det ser ut i de flesta andra länder. Hos oss är det mest privatägt medan landskapet äger drygt 3 % av den åländska marken. Ålands totala markareal är cirka 155 000 hektar och av detta ska alltså drygt 15 000 hektar senast 2030 vara strikt skyddade. Åland har kommit en liten bit på väg men har långt kvar och det krävs åtskilliga miljoner om detta ska ske via budgetar.

Landskapsregeringen har nu haft flera år på sig att hitta vägen framåt i frågan kring den biologiska mångfalden. Det svar ministern nu har gett kan enbart tolkas som att landskapsregeringen vill att det offentliga ska äga marken som ska vara naturskydd. Det handlar alltså om att köpa upp all nödvändig mark, ökade det statliga ägandet, det offentlig ägandet och minska det privata ägandet.

Det finns goda goda prejudikat, i alla fall finns ett positivt prejudikat när det gäller privat ägande som har upplåtit sitt sina marker till naturskydd och bibehållit vedhuggning, jakt och fiske som jag räknade upp. En privat markägare förlorar ju egentligen ingenting på det. Man är med och bidrar till den biologiska mångfalden. Det är någonting som de allra, allra flesta privata markägare på Åland tycker att är positivt.

Det tempo och den taktik som landskapet har haft kring detta kommer att göra det mycket svårt och mycket dyrt att uppnå målsättningen om biologisk mångfald. Det ligger på ministerns ansvarsområde. Har faktiskt ministern den övriga landskapsregeringen med sig i frågan? Den privata äganderätten och privata initiativ brukar annars tilltala borgerliga partier. Att uppfylla direktivet behöver inte alls vara varken svårt eller ekonomiskt betungande. Däremot krävs som vanligt politisk handlingskraft. Jag frågar, kommer landskapsregeringen att arbeta i en riktning där privata markägare erbjuds upplåta mark och vatten för naturskydd? Om inte, varför så?

Tack, fru talman! Det finns inget motsatsförhållande från landskapsregeringen att privata markägare äger ett naturskyddsområde. Jag vet inte var ledamoten har fått det ifrån?

Men att det skulle vara så enkelt att uppnå de här målsättningarna bara genom att uppmana människor att skänka bort sin egen mark utan ersättning, för det är ju så att grundförutsättningarna för att producera någonting i vårt samhälle är arbete, kapital och naturresurser. Och tar man bort en del av det så blir det väldigt svårt, för skyddar man mark så begränsar man också användningsområdena för den, inte i alla fall men 10 procent, som ledamoten var inne på, ska också vara strikt skyddat. Så man begränsar användningsområde och det kommer att få inverkningar på det åländska samhället, vare sig det är privata markägare som har ett skydd eller om det landskapet som äger det.

Det finns inget motsatsförhållande mellan att staten äger mark eller att det är privat ägande. EU-direktivet går ut på att vi ska skydda marken. Som jag var inne på redan så håller vi på med den här förändringen så att också privata markägares naturskyddsområden ska kunna bli skattebefriade. Det är en väldigt bra ändring och till den delen så håller vi nog med varandra. Tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.