Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Camilla Gunell.

Ordet ges först till lagtingsledamoten Christian Wikström.

Tack, herr talman!

Landskapsregeringen har fattat beslut om att konvertera Töftö linfärja till eldrift för 3,7 miljoner euro. Lagtinget har i budgetförslag 5 2023/2024 beslutat om en total investeringskostnad om 1,5 miljoner euro. Budget har därmed överskridits med 2,2 miljoner euro. Lagtinget är den organisation som beslutar om budgetmedel som landskapsregeringen sedermera ska verkställa.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till finansminister Mats Perämaa följande skriftliga fråga: Vilka lagtingsbeslut befullmäktigade landskapsregeringen att investera 3,7 miljoner euro i konverteringen av Töftö linfärja?

Tack för frågan. Det är bra att den ställs och blir klarlagd. Jag har också, på begäran, redogjort för saken i finansutskottet, och det tycker jag var ett bra hörande.

Lagtinget har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om elektrifieringen av linfärja F123, som trafikerar mellan Prästö och Töftö.

Landskapsregeringen har fört fram sina ambitioner om att elektrifiera en av våra linfärjor ända sedan regeringsprogrammet, men också i två budgetar. Motiven för detta är förstås att minska driftskostnader, koldioxidutsläpp, och användningen av fossila bränslen, samt att etablera ett första steg genom eldrift i vårt trafiknät för att få kunskap och erfarenhet om hur detta kan göras och driftas.

Landskapsregeringen har inte i någon budget som lagtinget har behandlat angett en slutlig prislapp för själva investeringarna. Det är först när man upphandlar som marknaden ger besked om kostnaden i verkligheten. Före det handlar det om antaganden och bedömningar. I det projektdirektiv som förvaltningen tog fram under januari-februari 2024 gjordes en bedömning att projektet skulle kosta en och en halv miljon.

Det här är något vi hanterar på infra varje dag. Vi har en investeringsbudget, och när man upphandlar får man ett annat pris. Därför har vi en investeringsbudget som vi håller oss inom, och omprioriteringar kan göras inom ramen.

I ändringsbudgeten, om jag kort sammanfattar hur kommunikationen har förts mellan landskapsregeringen och lagtinget i detta ärende, så står det i ändringsbudget 2/2024 att det finns en beräknad kostnad om 500 000 euro för år 2024 och ytterligare 500 000 euro för 2025. Detta var en beräknad siffra. Utskottet svarar då att man vill framhålla behovet av elektrifiering av linfärjorna som en såväl kostnads- som miljömässig åtgärd av största vikt.

I årsbudgeten för 2025 finns skrivningar om elektrifiering av Töftö linfärja, men inget belopp anges. Där svarar också utskottet: "I budgetförslaget anges att färjan ska få ett nytt drivaggregat samt att färjan ska elektrifieras. Utskottet vill framhålla behovet av elektrifiering av linfärjorna som en såväl kostnads- som miljömässig åtgärd av största vikt."

Lagtinget har alltså varit medvetna om och informerade om att detta ska göras, men inte till vilket slutligt belopp. När prisbilden blev klar i maj och när upphandlingen var klar, fördes det en diskussion kring investeringen mellan infra och finansavdelningen. Vi fick då beskedet att medel finns på detta moment och att en ändringsbudget inte var nödvändig ur juridisk synvinkel.

Men med tanke på att anbudet sedan antogs under sommaren, anser jag och regeringen att det hade varit lämpligt och politiskt korrekt att ta upp frågan i ändringsbudgeten i maj-juni. Så anslag fanns, motivering fanns, men slutbeloppet kunde med fördel ha förankrats i lagtinget. Tack.

Jag vill börja med att säga att den här frågan hör hemma hos finansministern, och att min fråga var direkt riktad till honom, eftersom den berör finansieringen av budgeten. Den här frågan handlar inte om tekniska detaljer, utan syftar till att belysa en principiellt avgörande fråga för maktbalansen mellan lagtinget och landskapsregeringen. Det handlar om transparens, öppenhet och förtroende.

Så här står det i budgeten för 2025: "Investeringar i befintliga linfärjor uppskattas till 1 450 000 euro för fortsättningen av projektet med ett nytt propelleraggregat till Töftö linfärja, utredning av lindragen färja för Embarsundslinjen samt elektrifiering av Töftö linfärja."

De förklaringar som ministern framför är att betrakta som undanflykter, då landskapsregeringen har överskridit sina befogenheter med 2,2 miljoner euro, vilket lagtinget inte har fattat beslut om.

Faktum är att lagtinget var införstått med att kostnaden skulle vara ungefär 1 miljon euro, precis som ledamoten var inne på. Det stod om detta i media, och den folkliga uppfattningen var densamma. Med lite tolkning kan man sträcka sig till att man har 1,5 miljoner euro att röra sig med.

Om landskapsregeringen vill föreslå ändringar i budgeten är det korrekta förfarandet att återkomma till lagtinget med en ändringsbudget och därigenom få lagtingsbeslut på att det är okej att investera, i det här fallet 3,7 miljoner euro i elektrifieringen av Töftö linfärja. Men så har inte skett. Det går inte att använda pengar som är avsedda för investeringar till tonnage som vi inte längre äger, för att finansiera en konvertering av Töftö linfärja som man bland annat har gjort i det här fallet.

Det är grovt felaktigt och innebär i praktiken att landskapsregeringen har vilselett lagtinget och därmed hela Ålands folk i frågan om vad konverteringen av Töftö linfärja skulle kosta. Det handlar om stora pengar.

Vi ska komma ihåg att budgetmakten ligger här, i lagtinget, och inte hos landskapsregeringen. Ministern själv, som är en erfaren politiker med koll på dessa frågor, borde inte försöka överskrida sina befogenheter och slingra sig med diverse ursäkter om att man kan använda moment hit och dit. Uppfattningen var att kostnaden inte skulle bli så här stor.

Jag tycker inte att det här är värdigt. Menar ministern att landskapsregeringen ska ha sådan makt att man kan fördela fritt moment hur som helst och överskrida investeringar med över det dubbla? Så länge man håller sig inom ramen är det okej, säger hon. Men varför ska vi då ha en budgetdebatt här på hösten? Om landskapsregeringen får agera på det här sättet så kan vi bara ha en bra budgetdebatt, och sedan kan landskapsregeringen besluta precis vad de vill, eller hur?

Citatet som ledamoten hänvisar till är landskapsregeringens grundbudget för 2025, moment 975000. I det citatet borde det ha stått att detta är summan för 2025. Antagligen är det otydligt eftersom ledamoten tolkar det på sitt sätt. Men dessa medel är avsedda för investeringar i linfärjorna under 2025. Att ytterligare medel skulle tas upp för frågan var alltså fullt möjligt.

Under sommaren fick vi dock anbudet slutförhandlat, och vi hade en prislapp. Vi lyfte frågan och tog upp den med finansavdelningen vid flera tillfällen. Vi frågade om det fanns behov av en ändringsbudget, och svaret vi fick var att det inte var nödvändigt i detta skede, eftersom medel fanns och intentionen var klarlagd.

Jag håller med ledamoten Wikström om att det hade varit lämpligt att ta upp detta i lagtinget i samband med ändringsbudgeten, för det fanns en sådan möjlighet.

Ja, lämpligt. Den här frågan är väldigt viktig att diskutera, för den handlar om hur stor maktkoncentration landskapsregeringen ska ha, vilka mandat man ska ha och vad man ska göra.

Är det lämpligt att använda pengar som är avsedda för färjor som vi inte längre äger för att investera i en ny färja? Ja, då kan man resonera att landskapsregeringen också har befogenhet att flytta pengar från sjukvården till utbildning om man finner det lämpligt, så länge man håller sig inom ramarna.

Nej, detta inträffade är det mycket allvarligt, eftersom antingen har ministern överskridit sina befogenheter, eller så var hela landskapsregeringen informerad om beslutet, vilket innebär att hela landskapsregeringen har sanktionerat detta övertramp. Vad jag menar är att en av parlamentarismens grundregler är att lagtinget är landskapsregeringens arbetsgivare. Landskapsregeringen kan inte använda budgetmedel som är avsedda för något annat ändamål än det som anges i budgeten. Lagtinget är den beslutande makten i vår parlamentarism, medan landskapsregeringen är den verkställande makten när det gäller budget.

Vi i parlamentet ska fungera som en kontroll över landskapsregeringens beslut. Men det är helt omöjligt att göra det om landskapsregeringen inte bemödar sig att berätta vad man tänker göra innan man gör det och vad det får kosta. Uppfattningen var att detta skulle kosta 1 miljon euro.

För min del innebär det här att förtroendet är förbrukat. Landskapsregeringen har vid ett flertal tillfällen de senaste åren agerat egenmäktigt och maktfullkomligt, och det måste bli ett slut på detta. Senaste gången hade vi en spörsmålsdebatt om beslutet att skicka iväg 3 miljoner euro utan att lagtinget informerades. Accepterar vi detta beteende och fortsätter att acceptera det, så finns det i praktiken inga gränser för hur landskapsregeringen kan agera utan att begära tillåtelse från lagtinget. Detta beteende skadar vår demokrati och ökar maktkoncentrationen till landskapsregeringen. Lagtinget är den beslutande makten och landskapsregeringen är den verkställande. Vi är er arbetsgivare och inte tvärtom.

Jag har en kommentar till här. Man pratar om att detta är kostnadsmässigt fördelaktigt, men då pratar finans- och näringsutskottet om 1 miljon euro. Nu är det så att detta kostar pengar. När vi går igenom detta kommer ni märka att det blev ganska dyrt i slutändan. Det kommer inte att spara pengar.

Så min sista fråga är ganska viktig. Var detta beslut något som minister Gunell förankrade med övriga landskapsregeringen, eller var det något som hon fattade på eget bevåg, så att säga? Tack!

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att lagtinget inte är ett fullmäktige. Det här är inte en kommun. Det bygger på en majoritet och en minoritet, och i sista hand har ledamoten rätt. Det handlar om förtroende.

Investeringsmomentet som landskapet har, särskilt inom infrastrukturavdelningen så rör det sig om ett högt belopp.

Vi vet att vissa vägar går att bygga, medan andra kan det bli besvär på. Det är en mycket levande investeringsbudget som gäller hela infrastrukturen. Jag är säker på att om vi ser tillbaka i handlingarna så har det skett förändringar även under andra mandatperioder. Därför behöver dessa moment också vara levande och man måste kunna omprioritera, så länge man håller ramen och kostnadstaket i skick.

Det är också viktigt att komma ihåg att denna investering är den enda vi gör i linjefärjetonnaget som är mycket ålderstigen. När vi gör denna investering på 3,7 miljoner förlänger vi linfärjans livstid med 30 år.

Vi har nyligen fått information om hur Trafikverket i Sverige har beställt och köpt linfärjor där. Kostnadsbilden ligger på upp till 20 miljoner, vilket är betydligt högre än vad som skulle vara aktuellt här.

Jag tror att vi måste landa i en politik där vi investerar i det tonnage vi redan har. Vi måste förbättra tekniken, ta bort den gamla tekniken och sätta in den nya, vilket i sin tur förlänger livstiden. Det är enligt den linjen som denna regering måste agera på för att få kostnadsbilden och krav på förnyelse och klimat att gå hand i hand.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.