Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman!

När vi talar om framtidens äldreomsorg på Åland handlar det i grunden om värdighet, trygghet och frihet också när man blir äldre.

Vi vet att vi står inför en enorm demografisk förändring. Fler lever längre, vilket är en framgång, men det ställer stora krav på oss och på våra samhällen att möta det på ett bra sätt.

På Åland är vår medellivslängd är 83,7 år. Kvinnornas är 86,2 år och männens 81,4 år. Hela en tredjedel av de kvinnor som avled i fjol var 90 år eller äldre, enligt ÅSUB:s senaste siffror.

Att bli äldre betyder inte att man plötsligt blir en grupp som tycker samma saker. Vi är ofta duktiga på att prata om äldre som en homogen grupp, men de är individer, precis som vi, med egna önskningar och behov. Att fylla 65 år förändrar inte det.

Många av våra äldre bor i sina egna hem och vill göra det så länge som möjligt. De vill bestämma över sin vardag. Men när något händer som skakar om tillvaron kan allt förändras snabbt. En partner blir sjuk eller går bort, huset blir för tungt att sköta, ensamheten smyger sig på och orken tryter. Man är för frisk för ett serviceboende med heldygnsomsorg, men saknar tryggheten, gemenskapen och möjligheten till stöd i vardagen.

Idag hänvisas många då till serviceboenden, men det är något helt annat. Serviceboenden riktar sig till personer med större vårdbehov, medan trygghets- och gemenskapsboenden handlar om att stärka det friska åldrandet och skapa gemenskap innan man behöver omsorg dygnet runt.

I både Finland och Sverige har man utvecklat särskilda trygghets- och gemenskapsboenden för äldre som fortfarande är självständiga men som behöver social samvaro och en trygg boendemiljö. Erfarenheterna visar att dessa boenden ökar livskvaliteten, minskar ensamheten och skjuter upp behovet av mer omfattande vård.

På Åland saknas ännu en tydlig reglering för den här typen av boende. Landskapsregeringen har visserligen aviserat en översyn av socialvårdslagstiftningen med fokus på serviceboenden, och det är viktigt, men det löser inte den fråga vi lyfter här.

För att utvecklingen ska ske jämlikt över hela Åland behövs ett tydligt initiativ där trygghets- och gemenskapsboenden definieras och ges en egen plats i lagstiftningen. I Finland infördes gemenskapsboende i socialvårdslagen genom en lagändring 2022, som trädde i kraft den 1 januari 2023. Där definieras gemenskapsboende som en del av socialservicen, där människor bor i egna lägenheter men delar gemensamma utrymmen och aktiviteter.

En särskild paragraf, 46 c §, slår också fast att gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg kan finnas i samma byggnad, och att den boende ska kunna bo kvar även när vårdbehoven förändras.

I en ny internationell studie från 2024, gjord av forskarna Zaira Torres med flera, visar att ensamhet inte bara påverkar trivseln utan faktiskt sänker livskvaliteten över tid. Forskarna konstaterar att det är ensamheten som driver försämringen, inte tvärtom. Det understryker hur viktigt det är att vi skapar boendeformer som förebygger just ensamhet och gemenskapsboenden gör precis det.

Talman! Har vi råd att vänta? Kan vi vänta? Eller behöver vi genom lagstiftning uppmana och möjliggöra att kommuner och privata aktörer börjar bygga gemenskapsboenden eller trygghetsboenden, som jag tycker är en mer beskrivande benämning. För det är ju trygghet de ska skapa.

Det behöver inte innebära nybyggen. En idé jag fått från en partikollega är att använda gamla mangårdsbyggnader och inreda dem med egna rum men med gemensamma ytor för samvaro. Jag tilltalas av det tänket, särskilt eftersom vi vet att kommunerna har en ansträngd ekonomi och att det finns stora hus till salu runtom på Åland. Så varför inte våga tänka nytt?

Vi behöver skapa möjligheter för äldre att bo hemma längre om vi ska klara den stora grupp som nu kommer. Behovet finns redan. Många lever ensamma, trots att de klarar sig bra fysiskt, och många kommuner försöker hitta flexiblare boendelösningar men saknar lagstöd.

Det finns rapport efter rapport - jag tog med mig en hel hög - som beskriver detta och forskningen visar att man mår bättre och lever hälsosammare som del av en gemenskap.

Enligt rapporten Indicators for Active and Healthy Ageing in the Nordic Region (Nordens välfärdscentrum, 2022) påverkar bostadsförhållanden och social delaktighet i hög grad äldres hälsa och välbefinnande just det som gemenskapsboenden syftar till att stärka.

Enligt Nordiska ministerrådets rapport Ensamhet bland äldre personer i Norden (2020) har boendemiljön stor betydelse för upplevelsen av ensamhet. Äldre som bor i miljöer med begränsade sociala kontakter eller sämre tillgänglighet känner sig oftare ensamma. Det visar hur viktigt det är att vi utvecklar boendeformer som skapar gemenskap och delaktighet.

Gemenskapsboenden stärker livskvaliteten, minskar ensamheten och skjuter upp behovet av tyngre vårdinsatser.

Talman! Jag vill därför att landskapsregeringen utreder hur gemenskapsboenden kan införas i vår lagstiftning, som ett nytt, tryggt och socialt boendealternativ för framtidens äldre på Åland.

Vi i Moderat Samling menar att vi behöver ta nästa steg. Att skapa förutsättningar för nya boendeformer är ett konkret sätt att möta framtidens äldreomsorgsutmaningar. Det stärker individens valfrihet, ökar livskvaliteten och kan på sikt avlasta kommunernas äldreomsorg med både ESB- och institutionsplatser.

Vi vill att landskapsregeringen tar med sig den här tanken in i den kommande lagstiftningsrevideringen kring äldrelagen och socialvårdslagen. Det vore klokt och vi hoppas att vi här i lagtinget kan ge en tydlig signal att arbetet ska påbörjas.

Åland borde följa den modell som redan fungerar i Finland. Tack, talman!

Tack, talman!

Alla åtgärder som stöder att människor kan bo hemma så länge de vill och kan är naturligtvis bra.

Ledamoten säger att detta ska ha en egen plats i lagstiftningen. Är tanken då att det ska bli en uppgift som kommunerna måste tillhandahålla? Måste det finnas gemenskapsboenden?

Flera kommuner, bland annat min kommun Mariehamn, har redan olika former av boenden. Det finns flera privata alternativ, och de ser olika ut. De är inte reglerade på ett sätt som tvingar dem att se ut på ett visst sätt, vilket jag i det här fallet tror är en fördel. Vi pratar ganska ofta här om att vi reglerar sönder saker, och att det finns för många krav på kvadratmeter, bredd på dörrar och allt möjligt sådant för att det ska duga. Risken finns ju att man reglerar sönder den här tanken så att det blir för svårt att förverkliga och för dyrt.

Talman!

Om man läser i den finska lagstiftningen står det så här: "Med gemenskapsboende avses boende som ordnas av välfärdsområdet i en tillgänglig och trygg boendeenhet, där personen förfogar över en bostad som motsvarar hans eller hennes behov. I dessa boenden erbjuds de boende verksamhet som främjar socialt umgänge. Gemenskapsboende ordnas för personer som behöver det, på den grunden att deras funktionsförmåga är nedsatt och att deras behov av vård och omsorg har ökat till följd av hög ålder, sjukdom, skada eller någon annan motsvarande orsak." Så står det i 21 b paragrafen i socialvårdslagen i Finland.

Jag tror helt ärligt, även om jag är emot reglering, att detta skulle öppna upp för nya möjligheter. Det har visat sig att det har öppnat upp i Finland, man vågar och börjar bygga boenden för detta ändamål.

Det här är verkligen en åtgärd som kommer att underlätta och avlasta den tyngd som just nu vilar på äldreomsorgen, tror jag.

Det kan mycket väl vara så som ledamoten beskriver det, men min fråga förblev kanske obesvarad. Är det här en uppgift som man vill ålägga kommunerna? Ska det vara obligatoriskt för dem att tillhandahålla den här typen av service för alla som enligt något kriterium har rätt till det? Det är min första fråga.

När det gäller min andra synpunkt, så är min upplevelse att det viktigaste som kommunerna kan göra för att se till att människor kan bo hemma är att utveckla sin hemservice. Tyvärr har inte alla kommuner detta, och även de som har det gör det inte alltid tillräckligt bra idag.

Människor bor ju i sina hem idag, och de flesta vill fortsätta bo där tills det inte går längre. Därför behöver vi både människor och kunskap. Jag tror att det är minst lika viktigt att man utvecklar den biten.

Jag håller helt med ledamoten att vi behöver utveckla den service som vi erbjuder i hemmen. Men det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi har en stor grupp äldre som behöver hjälp. Vi kan ordna detta genom smarta lösningar, där man känner sig trygg och har en gemenskap. Man kan äta middagar tillsammans, spela spel och pussla samt diskutera det man har sagt i lagtinget under dagen. All forskning visar att detta höjer livshälsan och att man behöver mindre vård och omsorg.

Ja, svaret på din fråga: Jag tror att detta behövs. Det har visat sig ge väldigt goda resultat i Finland. Man har infört detta som en punkt i socialvårdslagen och det blivit något som kommunerna ska ordna.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Folkhälsan är Finlands största privaträttsliga forskningsanstalt. Folkhälsan har också äldre som ett av sina stora fokusområden. Folkhälsan är i beråd att investera stort i boende, vi hoppas att detta blir verklighet, för det skulle vara mycket viktigt.

Folkhälsan ligger i framkant av forskningen. Folkhälsan på Åland vill i det här planerade nybygget ha ett gemenskapsboende. När jag först hörde talas om detta visste jag inte vad gemenskapsboende handlade om. Jag trodde nästan att det var ett stavfel. Men jag inser nu hur viktigt det är. Det är glädjande att se vad folkhälsan ger Åland.

Därför tycker jag att denna motion, om inte annat, är viktig att lyfta upp. Jag hoppas att det kan ge en skjuts framåt för att nödvändig lagstiftning ska vara på plats. Det är något som folkhälsan behöver för sitt nybygge.

Tack, talman!

Tack för kommentaren och repliken, ledamot Holmberg. Jag är faktiskt av samma åsikt. Jag tror att vi behöver ha den här lagstiftningen som ett stöd. Jag är absolut för att det ska finnas privata alternativ. Det finns många bra privata alternativ utan att jag nämner några specifika namn här från talarstolen. Men alla har inte råd med det, och så är det.

Det är något som vårt äldreråd, som vi har i vårt parti, har framfört till oss. Det behöver finnas andra lösningar i kommunerna. Många kvinnor som har haft låg inkomst och låga pensioner har inte råd att köpa lägenheter i de privata alternativ som finns.

Jag tycker att det här är en idé som kan utvecklas, där man använder sig av mangårdsbyggnader som står tomma. Dessa byggnader är stora och kan inredas med små rum, samtidigt som man kan ha stora gemensamma utrymmen. Det är så jag ser framför mig en framtida boendeform. Jag skulle gärna bo i ett sådant boende framöver.

Tack, talman!

Det är bra att den här lagstiftningen lyfts fram. Det ena ger det andra. Liberalerna och jag gillar tanken på att det ska finnas en meny, ett smörgåsbord med olika alternativ. Det är viktigt att det finns en form av valfrihet för ålänningarna att ta ställning till. Vissa har möjlighet och vill bo på ett sätt, medan andra kanske föredrar att bo i en renoverad mangårdsbyggnad. Det är upp till var och en.

Men hur som helst, lagstiftning i sig är nödvändig.

Talman!

Det vi framför i motionen är inte ett absolut krav på hur saker ska göras. Vi gör en stilla vädjan till landskapsregeringen att, när ni nu reviderar lagstiftningen, titta på just detta.

Jag ser verkligen en möjlighet att skjuta upp behovet av omsorg. Jag tror att alla kommuner i framtiden kommer att behöva göra, för vi har inte tillräckligt med ESB-platser och institutionsplatser för våra äldre.

Kan vi inte få dem att må bra, som forskningen visar, genom att bo hemma tillsammans med andra, vad kan vara bättre än det?

Tack, talman!

Tack till ledamoten för det här anförandet. Den här motionen är ett bra initiativ. Jag tror, liksom ledamoten, att den här typen av boendeform är en del av framtiden. Exakt hur det ska byggas, av vem och hur det ska göras är fortfarande lite oklart.

Jag tror att det kanske man kan resonera om när man behandlar äldrelagen och när man tittar på framtidens boendeformer. Kanske man kan fundera på var det är mest lämpligt och vem som är mest lämpad att bygga den här typen av boenden?

Jag har själv funderat mycket på dessa frågor. Hur länge ska vi behålla ansvarsområdet för kommunerna som det ser ut idag? Ska allt ligga på kommunerna? Kanske är det så att detta är en fråga som vi i framtiden inte längre sköter på kommunal nivå överhuvudtaget.

Talman!

Jag vet att ledamoten bland annat har lyft frågan om att flytta över institutionsvården till en annan nivå än kommunerna. Det är fråga på en något högre nivå.

Detta handlar ju om den absolut första servicen, nämligen att kunna bo kvar hemma i sitt eget hem med de bästa möjliga förutsättningarna.

I Österbottens välfärdsområde har de till och med nattpatrullens tjänster som ordnas nattetid efter kundens behov. Det finns mycket bra information om de olika välfärdsområdena och vad gemenskapsboenden innebär, om man är intresserad. Man kan själv bestämma.

Som sagt, det handlar om att antingen är det privata aktörer som hyr ut, kommunen hyr ut, eller de som har råd så köper sin plats i ett gemenskapsboende.

Tack, talman!

Det är inte alltid man får ett positivt gensvar från ministern när man lägger fram en åtgärdsmotion. Det ministern säger nu är att detta redan är på gång, och ingen är gladare än vi över det.

Vi har ett äldreråd i vårt parti. När vi partistyrelsen har diskuterat den här frågan och när vi har mött byggherrar och kommuner så vet de inte riktigt vad som gäller. Det finns ju andra aktörer än folkhälsan, så det är bra om detta förtydligas i lagen.

Jag tror, precis som ledamot Söderlund, att det skulle vara väldigt värdefullt för utskottet att få ta del av detta. Vi får ofta frågor som överlappar varandra när det gäller de olika typerna av boenden som finns. Man måste vara väldigt insatt för att förstå.

Jag är tacksam för att man arbetar med detta och ser fram emot en revidering.

Jag tror att jag och ledamoten brukar vara överens om behovet av det här.

Ledamoten har ju tidigare varit social- och hälsovårdsminister, och under den tiden satt vi i en gemensam arbetsgrupp som tittade på det äldrepolitiska programmet. Även där definierades behovet av den här typen av mellanboenden.

I dag skulle vi behöva fler sådana. Vi har arbetat utifrån de utgångspunkter och slutsatser som vi drog i det äldrepolitiska programmet. Dessutom har vi haft kontakt i det här fallet med en aktör som har visat intresse. Vi är helt beredda, vi är inte ute efter att sätta krokben för intressenter som vill utveckla dessa lösningar av boenden på Åland.

Talman!

Det vi säger i vår motion är att vi vill att man i kommande lagstiftningsrevidering nu tar med sig det här, ser till att det kommer med och att man uppmanar till det.

Jag tror att vi är ganska överens om behovet.

Jag kan bekräfta att vi är överens till den delen, så arbetet fortsätter.

Tack, talman!

Det är bra minister Zekaj att den här saken klarerades, för då vet jag att folkhälsan blir lite tryggare i sina beslut. Det här är en viktig fråga. Det är en tillväxtfråga både ur ett mänskligt perspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

De ord som ministern har sagt från talarstolen idag borgar för att det lagstiftningsmässigt kommer att klareras vid årsskiftet.

Tack för det, talman!

I den här kontakten som landskapsregeringen har haft med folkhälsan, både lokalt och när representanter har kommit hit för att presentera sina tankar och idéer, så har de fått den försäkran de behöver. Därför går de också vidare. Vi har en jättebra dialog. Det finns ingen friktion överhuvudtaget. Vi har helt och hållet samsyn i folkhälsan, och det vi ser är ett stort och viktigt projekt för Åland. Jag vet att både KST och till viss del även staden anser att så är fallet.

Vi ser fram emot att detta projekt förverkligas. Vi är redo att förtydliga regelverket om det skulle krävas. Tack!

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.