Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman!

När vi talar om framtidens äldreomsorg på Åland handlar det i grunden om värdighet, trygghet och frihet också när man blir äldre.

Vi vet att vi står inför en enorm demografisk förändring. Fler lever längre, vilket är en framgång, men det ställer stora krav på oss och på våra samhällen att möta det på ett bra sätt.

På Åland är vår medellivslängd är 83,7 år. Kvinnornas är 86,2 år och männens 81,4 år. Hela en tredjedel av de kvinnor som avled i fjol var 90 år eller äldre, enligt ÅSUB:s senaste siffror.

Att bli äldre betyder inte att man plötsligt blir en grupp som tycker samma saker. Vi är ofta duktiga på att prata om äldre som en homogen grupp, men de är individer, precis som vi, med egna önskningar och behov. Att fylla 65 år förändrar inte det.

Många av våra äldre bor i sina egna hem och vill göra det så länge som möjligt. De vill bestämma över sin vardag. Men när något händer som skakar om tillvaron kan allt förändras snabbt. En partner blir sjuk eller går bort, huset blir för tungt att sköta, ensamheten smyger sig på och orken tryter. Man är för frisk för ett serviceboende med heldygnsomsorg, men saknar tryggheten, gemenskapen och möjligheten till stöd i vardagen.

Idag hänvisas många då till serviceboenden, men det är något helt annat. Serviceboenden riktar sig till personer med större vårdbehov, medan trygghets- och gemenskapsboenden handlar om att stärka det friska åldrandet och skapa gemenskap innan man behöver omsorg dygnet runt.

I både Finland och Sverige har man utvecklat särskilda trygghets- och gemenskapsboenden för äldre som fortfarande är självständiga men som behöver social samvaro och en trygg boendemiljö. Erfarenheterna visar att dessa boenden ökar livskvaliteten, minskar ensamheten och skjuter upp behovet av mer omfattande vård.

På Åland saknas ännu en tydlig reglering för den här typen av boende. Landskapsregeringen har visserligen aviserat en översyn av socialvårdslagstiftningen med fokus på serviceboenden, och det är viktigt, men det löser inte den fråga vi lyfter här.

För att utvecklingen ska ske jämlikt över hela Åland behövs ett tydligt initiativ där trygghets- och gemenskapsboenden definieras och ges en egen plats i lagstiftningen. I Finland infördes gemenskapsboende i socialvårdslagen genom en lagändring 2022, som trädde i kraft den 1 januari 2023. Där definieras gemenskapsboende som en del av socialservicen, där människor bor i egna lägenheter men delar gemensamma utrymmen och aktiviteter.

En särskild paragraf, 46 c §, slår också fast att gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg kan finnas i samma byggnad, och att den boende ska kunna bo kvar även när vårdbehoven förändras.

I en ny internationell studie från 2024, gjord av forskarna Zaira Torres med flera, visar att ensamhet inte bara påverkar trivseln utan faktiskt sänker livskvaliteten över tid. Forskarna konstaterar att det är ensamheten som driver försämringen, inte tvärtom. Det understryker hur viktigt det är att vi skapar boendeformer som förebygger just ensamhet och gemenskapsboenden gör precis det.

Talman! Har vi råd att vänta? Kan vi vänta? Eller behöver vi genom lagstiftning uppmana och möjliggöra att kommuner och privata aktörer börjar bygga gemenskapsboenden eller trygghetsboenden, som jag tycker är en mer beskrivande benämning. För det är ju trygghet de ska skapa.

Det behöver inte innebära nybyggen. En idé jag fått från en partikollega är att använda gamla mangårdsbyggnader och inreda dem med egna rum men med gemensamma ytor för samvaro. Jag tilltalas av det tänket, särskilt eftersom vi vet att kommunerna har en ansträngd ekonomi och att det finns stora hus till salu runtom på Åland. Så varför inte våga tänka nytt?

Vi behöver skapa möjligheter för äldre att bo hemma längre om vi ska klara den stora grupp som nu kommer. Behovet finns redan. Många lever ensamma, trots att de klarar sig bra fysiskt, och många kommuner försöker hitta flexiblare boendelösningar men saknar lagstöd.

Det finns rapport efter rapport - jag tog med mig en hel hög - som beskriver detta och forskningen visar att man mår bättre och lever hälsosammare som del av en gemenskap.

Enligt rapporten Indicators for Active and Healthy Ageing in the Nordic Region (Nordens välfärdscentrum, 2022) påverkar bostadsförhållanden och social delaktighet i hög grad äldres hälsa och välbefinnande just det som gemenskapsboenden syftar till att stärka.

Enligt Nordiska ministerrådets rapport Ensamhet bland äldre personer i Norden (2020) har boendemiljön stor betydelse för upplevelsen av ensamhet. Äldre som bor i miljöer med begränsade sociala kontakter eller sämre tillgänglighet känner sig oftare ensamma. Det visar hur viktigt det är att vi utvecklar boendeformer som skapar gemenskap och delaktighet.

Gemenskapsboenden stärker livskvaliteten, minskar ensamheten och skjuter upp behovet av tyngre vårdinsatser.

Talman! Jag vill därför att landskapsregeringen utreder hur gemenskapsboenden kan införas i vår lagstiftning, som ett nytt, tryggt och socialt boendealternativ för framtidens äldre på Åland.

Vi i Moderat Samling menar att vi behöver ta nästa steg. Att skapa förutsättningar för nya boendeformer är ett konkret sätt att möta framtidens äldreomsorgsutmaningar. Det stärker individens valfrihet, ökar livskvaliteten och kan på sikt avlasta kommunernas äldreomsorg med både ESB- och institutionsplatser.

Vi vill att landskapsregeringen tar med sig den här tanken in i den kommande lagstiftningsrevideringen kring äldrelagen och socialvårdslagen. Det vore klokt och vi hoppas att vi här i lagtinget kan ge en tydlig signal att arbetet ska påbörjas.

Åland borde följa den modell som redan fungerar i Finland. Tack, talman!

Tack, talman!

Alla åtgärder som stöder att människor kan bo hemma så länge de vill och kan är naturligtvis bra.

Ledamoten säger att detta ska ha en egen plats i lagstiftningen. Är tanken då att det ska bli en uppgift som kommunerna måste tillhandahålla? Måste det finnas gemenskapsboenden?

Flera kommuner, bland annat min kommun Mariehamn, har redan olika former av boenden. Det finns flera privata alternativ, och de ser olika ut. De är inte reglerade på ett sätt som tvingar dem att se ut på ett visst sätt, vilket jag i det här fallet tror är en fördel. Vi pratar ganska ofta här om att vi reglerar sönder saker, och att det finns för många krav på kvadratmeter, bredd på dörrar och allt möjligt sådant för att det ska duga. Risken finns ju att man reglerar sönder den här tanken så att det blir för svårt att förverkliga och för dyrt.

Talman!

Om man läser i den finska lagstiftningen står det så här: "Med gemenskapsboende avses boende som ordnas av välfärdsområdet i en tillgänglig och trygg boendeenhet, där personen förfogar över en bostad som motsvarar hans eller hennes behov. I dessa boenden erbjuds de boende verksamhet som främjar socialt umgänge. Gemenskapsboende ordnas för personer som behöver det, på den grunden att deras funktionsförmåga är nedsatt och att deras behov av vård och omsorg har ökat till följd av hög ålder, sjukdom, skada eller någon annan motsvarande orsak." Så står det i 21 b paragrafen i socialvårdslagen i Finland.

Jag tror helt ärligt, även om jag är emot reglering, att detta skulle öppna upp för nya möjligheter. Det har visat sig att det har öppnat upp i Finland, man vågar och börjar bygga boenden för detta ändamål.

Det här är verkligen en åtgärd som kommer att underlätta och avlasta den tyngd som just nu vilar på äldreomsorgen, tror jag.

Det kan mycket väl vara så som ledamoten beskriver det, men min fråga förblev kanske obesvarad. Är det här en uppgift som man vill ålägga kommunerna? Ska det vara obligatoriskt för dem att tillhandahålla den här typen av service för alla som enligt något kriterium har rätt till det? Det är min första fråga.

När det gäller min andra synpunkt, så är min upplevelse att det viktigaste som kommunerna kan göra för att se till att människor kan bo hemma är att utveckla sin hemservice. Tyvärr har inte alla kommuner detta, och även de som har det gör det inte alltid tillräckligt bra idag.

Människor bor ju i sina hem idag, och de flesta vill fortsätta bo där tills det inte går längre. Därför behöver vi både människor och kunskap. Jag tror att det är minst lika viktigt att man utvecklar den biten.

Jag håller helt med ledamoten att vi behöver utveckla den service som vi erbjuder i hemmen. Men det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi har en stor grupp äldre som behöver hjälp. Vi kan ordna detta genom smarta lösningar, där man känner sig trygg och har en gemenskap. Man kan äta middagar tillsammans, spela spel och pussla samt diskutera det man har sagt i lagtinget under dagen. All forskning visar att detta höjer livshälsan och att man behöver mindre vård och omsorg.

Ja, svaret på din fråga: Jag tror att detta behövs. Det har visat sig ge väldigt goda resultat i Finland. Man har infört detta som en punkt i socialvårdslagen och det blivit något som kommunerna ska ordna.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Folkhälsan är Finlands största privaträttsliga forskningsanstalt. Folkhälsan har också äldre som ett av sina stora fokusområden. Folkhälsan är i beråd att investera stort i boende, vi hoppas att detta blir verklighet, för det skulle vara mycket viktigt.

Folkhälsan ligger i framkant av forskningen. Folkhälsan på Åland vill i det här planerade nybygget ha ett gemenskapsboende. När jag först hörde talas om detta visste jag inte vad gemenskapsboende handlade om. Jag trodde nästan att det var ett stavfel. Men jag inser nu hur viktigt det är. Det är glädjande att se vad folkhälsan ger Åland.

Därför tycker jag att denna motion, om inte annat, är viktig att lyfta upp. Jag hoppas att det kan ge en skjuts framåt för att nödvändig lagstiftning ska vara på plats. Det är något som folkhälsan behöver för sitt nybygge.

Tack, talman!

Tack för kommentaren och repliken, ledamot Holmberg. Jag är faktiskt av samma åsikt. Jag tror att vi behöver ha den här lagstiftningen som ett stöd. Jag är absolut för att det ska finnas privata alternativ. Det finns många bra privata alternativ utan att jag nämner några specifika namn här från talarstolen. Men alla har inte råd med det, och så är det.

Det är något som vårt äldreråd, som vi har i vårt parti, har framfört till oss. Det behöver finnas andra lösningar i kommunerna. Många kvinnor som har haft låg inkomst och låga pensioner har inte råd att köpa lägenheter i de privata alternativ som finns.

Jag tycker att det här är en idé som kan utvecklas, där man använder sig av mangårdsbyggnader som står tomma. Dessa byggnader är stora och kan inredas med små rum, samtidigt som man kan ha stora gemensamma utrymmen. Det är så jag ser framför mig en framtida boendeform. Jag skulle gärna bo i ett sådant boende framöver.

Tack, talman!

Det är bra att den här lagstiftningen lyfts fram. Det ena ger det andra. Liberalerna och jag gillar tanken på att det ska finnas en meny, ett smörgåsbord med olika alternativ. Det är viktigt att det finns en form av valfrihet för ålänningarna att ta ställning till. Vissa har möjlighet och vill bo på ett sätt, medan andra kanske föredrar att bo i en renoverad mangårdsbyggnad. Det är upp till var och en.

Men hur som helst, lagstiftning i sig är nödvändig.

Talman!

Det vi framför i motionen är inte ett absolut krav på hur saker ska göras. Vi gör en stilla vädjan till landskapsregeringen att, när ni nu reviderar lagstiftningen, titta på just detta.

Jag ser verkligen en möjlighet att skjuta upp behovet av omsorg. Jag tror att alla kommuner i framtiden kommer att behöva göra, för vi har inte tillräckligt med ESB-platser och institutionsplatser för våra äldre.

Kan vi inte få dem att må bra, som forskningen visar, genom att bo hemma tillsammans med andra, vad kan vara bättre än det?

Tack, talman!

Tack till ledamoten för det här anförandet. Den här motionen är ett bra initiativ. Jag tror, liksom ledamoten, att den här typen av boendeform är en del av framtiden. Exakt hur det ska byggas, av vem och hur det ska göras är fortfarande lite oklart.

Jag tror att det kanske man kan resonera om när man behandlar äldrelagen och när man tittar på framtidens boendeformer. Kanske man kan fundera på var det är mest lämpligt och vem som är mest lämpad att bygga den här typen av boenden?

Jag har själv funderat mycket på dessa frågor. Hur länge ska vi behålla ansvarsområdet för kommunerna som det ser ut idag? Ska allt ligga på kommunerna? Kanske är det så att detta är en fråga som vi i framtiden inte längre sköter på kommunal nivå överhuvudtaget.

Talman!

Jag vet att ledamoten bland annat har lyft frågan om att flytta över institutionsvården till en annan nivå än kommunerna. Det är fråga på en något högre nivå.

Detta handlar ju om den absolut första servicen, nämligen att kunna bo kvar hemma i sitt eget hem med de bästa möjliga förutsättningarna.

I Österbottens välfärdsområde har de till och med nattpatrullens tjänster som ordnas nattetid efter kundens behov. Det finns mycket bra information om de olika välfärdsområdena och vad gemenskapsboenden innebär, om man är intresserad. Man kan själv bestämma.

Som sagt, det handlar om att antingen är det privata aktörer som hyr ut, kommunen hyr ut, eller de som har råd så köper sin plats i ett gemenskapsboende.

Talman!

Det är alltid bra med återbruk, och roligt att se min motion från 2020 återanvändas, den här gången med Moderaterna som undertecknare, med lite annan formulering, men samma andemening. Man kan ställa sig frågan varför motionen inte fick gehör då. Kanske berodde det på att Moderaterna då satt i regeringen, eller så behöver frågan helt enkelt återkomma några gånger innan ord blir till handling.

Behovet av trygghets- och gemenskapsboenden har i alla fall inte minskat sedan dess; tvärtom! Behovet är större än någonsin. Därför är det bra att frågan nu återkommer. Liberalerna har alltså jobbat för trygghetsboenden redan på flera arenor.

Att kärt barn har många namn vet vi. Äldreboende, seniorboende, serviceboende, omsorgsboende, effektiviserat serviceboende, boendecenter, vårdcenter, demenscenter, invidboende, demensboende, demensby eller pensionärsbostäder Och nu i den här motionen; trygghets- eller gemenskapsboende. Nej, det är inte lätt med alla begrepp, och att veta vad som är vad.

Jag tycker dessutom att det är oklart vilka bestämmelser och krav som ställs på de olika typerna av boende och svårt att veta vad som gäller vid boendeformer och nybyggnader för äldre. Hur stort ska ett rum vara i ett serviceboende, och vilka tillgänglighetskrav gäller för ett seniorboende? Kan man kalla vilket äldreboende som helst för ett demensboende, om det bor personer med demenssjukdom där? Ja, utskottet har att fördjupa sig i och jag skulle gärna se tydligare anvisningar om detta.

Motionens kärna är iallafall hur vi bäst ska tillgodose behoven hos dem som har ett lite lägre vård- och omsorgsbehov.

Min uppfattning är att det som motionen efterlyser redan finns i socialvårdslagens 21 § som handlar om boendeservice. Den korrekta termen enligt lagstiftningen är serviceboende eller stödboende, men jag håller med om att begreppet trygghetsboende bättre beskriver vad det faktiskt handlar om; ett boende för äldre som fortfarande är självständiga, men som vill ha trygghet, gemenskap och ett visst stöd i vardagen. Alltså likt det som vissa aktörer redan har byggt är på Åland.

När vi pratar om olika boendeformer inom äldreomsorgen måste klientens behov alltid stå i centrum. Personaldimensioneringen måste utgå från vårdtyngd, inte från siffror. Det går kanske inte att lagstifta fram en bemanning som passar alla, utan det måste bedömas individuellt, utifrån de boendes faktiska behov.

Men om det finns ett behov av att lagstifta om trygghetsboende så tror jag inte att det kommer att leda till någon större förändring. Däremot tror jag att mycket skulle vinna på om äldreomsorgen på Åland samlades under ett gemensamt tak. Då kunde vi se på en boendestrategi för hela Åland, för alla äldre där vi ser till helheten och då kan vi planera och bygga olika typer av boenden som bättre svarar mot våra äldres varierande behov.

För det finns behov av specialiserad vård och omsorg som kommunerna idag har svårt att själva erbjuda. Genom samarbeten kunde vi skapa bättre förutsättningar för olika specialiserade äldreboenden och se på boendeformer som är anpassade till olika klientgrupper; såsom gruppen äldre personer med psykogeriatrisk problematik, personer med minnessjukdomar och stort vandringsbeteende, och de KST-klienter som i dag är placerade i Sverige. För om det framöver inte längre är möjligt att placera klienter utanför Åland behöver vi på allvar fundera på hur vi skapar trygga och ändamålsenliga boendeformer här hemma.

En annan viktig fråga att fundera över är om det är boendeplatser eller vårdplatser vi behöver framöver. Svaret är förstås, bådadera. Men när är man hyresgäst och när är man klient?

Idag fungerar många serviceboenden med heldygnsomsorg - ESB - i praktiken som vårdplatser snarare än boenden. På andra ESB-boenden är de boende fortfarande pigga och självständiga, medan andra nästan fungerar som geriatriska sjukhus. Vi behöver fundera på var gränsen egentligen går mellan vårdplats och boende.

För om vi på riktigt vill att fler ska kunna och vilja bo hemma längre, då måste vi också skapa förutsättningar för det. Vi behöver fler seniorboenden, trygghetsboenden, gemenskapsboenden och fler vanliga lägenheter anpassade för äldre. Fler alternativ, helt enkelt. Kanske kunde man till och med överväga ett krav på kommunerna att tillhandahålla en viss andel trygghetsboenden per äldre invånare och samtidigt satsningar på välfärdsteknik, det är viktigt. Men likaså möjligheten att anpassa befintliga bostäder så att de blir tillgängliga och säkra.

När vi utvecklar framtidens boenden måste även bygglagstiftningen hänga med och stöda tillgänglighet. Men är det så att nuvarande lagstiftning behöver uppdateras och uppgraderas så är den liberala lagtingsgruppen med på noterna, när som helst.

Jag vill också nämna att vi behöver också se över hur vi kan få flera privata aktörer att bidra till att bygga nya boendelösningar för äldre.

Jag hoppas att social- och miljöutskottet verkligen tar sig tid att behandla den här motionen, för den är viktig. Vi behöver se över om gällande regelverk räcker till eller om det krävs förändringar för att skapa bättre förutsättningar för dessa gemenskapsboenden. Samtidigt tror jag inte att det främst är lagstiftningen som brister, snarare är det samordningen och ekonomin som sätter gränserna.

Talman! Vi behöver sätta spaden i marken istället för huvudet i sanden. Tack, talman!

Talman!

Jag håller med ledamoten om att det finns olika benämningar i den här djungeln. Men jag håller inte med om att serviceboende är detsamma och att det räcker med det som står i den gällande lagen.

Jag letade fram ledamotens motion, och där står: "För att minska offentliga kostnader och garantera en jämlik äldreomsorg på hela Åland, utreder landskapsregeringen möjligheterna att överföra ansvaret för effektiviserat serviceboende och institutioner till ÅHS. Landskapsregeringen utreder samtidigt möjligheten att införa bestämmelsen om trygghetsboende i äldrelagen."

Hade ledamoten bara skrivit den sista punkten, tror jag att den kanske hade fått ett större understöd. Men det var hela paketet som ledamoten förde fram i sin budgetmotion då.

Det känns bra att Liberalerna och Moderaterna i det här fallet tänker på samma sätt, och det är jag glad för.

Tack, talman!

Den här motionen har legat och väntat ett tag, så jag har haft gott om tid att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig.

När jag har den här andra hatten på mig och är politiker i Mariehamn, så är det flera år sedan vi köpte Sankt Görans hemmet och planerade att bygga ett trygghetsboende, som vi kallade det då. Redan då tyckte jag att det var svårt att veta vad som gällde, men jag fick till svar att det går att bygga. Det är bara att bygga. Det handlar kanske inte om ett serviceboende med heldygnsomsorg, men det är ett serviceboende.

Talman!

Det känns bra att ledamoten och jag sitter i social- och miljöutskottet. Tidigare replikant till mig är ordförande i social- och miljöutskottet.

Jag ser fram emot en behandling av den här åtgärdsmotionen.

Som ledamoten är inne på, handlar det om att förtydliga bestämmelserna i socialvårdslagstiftningen. Vissa anser att reglerna räcker, medan andra menar att de inte gör det, och att det är fritt fram för kommunerna att agera. Ja, det kanske är fritt fram för kommunerna, men det kan också vara så att de behöver tydlighet kring vad som gäller. Det skulle underlätta för dem att "sätta spaden i marken" istället för att "sätta huvudet i sanden".

Talman!

Jag ser faktiskt fram emot behandlingen av den här motionen. Vi har några i röret så att vi har att göra.

Det som ledamoten nämnde, att ett förtydligande skulle kunna leda till mer verkstad, håller jag med om.

När det gäller kommunerna, så behöver vi säkert inte 16 gemenskapsboenden. Istället skulle man kunna samarbeta med en eller flera kommuner för att få till stånd detta.

Jag tror att de behöver få tydliga riktlinjer för vad som gäller och även vi inom social- och miljöutskottet.

Tack, talman!

Jag vill börja med att tacka ledamoten för att hon lyfter äldrepolitiken i den här motionen. Jag tror att vi är helt överens om att fler äldre behöver boendeformer som inte är traditionellt äldreboende med heldygnsomsorg.

Efter denna lilla mysiga inledning vill jag också vara tydlig med var landskapsregeringen står i frågan. Det som motionen egentligen efterfrågar är redan en del av landskapsregeringens arbete. I augusti lämnade vi ett skriftligt svar till ledamotens parti, och i sammanhanget vill jag också nämna att vi har träffat aktörer som har visat intresse för att utveckla detta. Ledamot Holmberg nämnde Folkhälsan, som har ett ambitiöst och spännande projekt. Vi tycker att det är mycket positivt att det byggs för socialvårdens behov och att det samtidigt främjar både byggbranschen och näringslivet i övrigt. Det är positivt.

I vår genomgång av den rådande lagstiftningen och hur det ser ut i kommunerna kan vi konstatera två saker. För det första finns det olika typer av boenden på Åland. Det finns pensionärsbostäder, de heter lite olika, men i praktiken finns den här typen av boendelösningar idag i olika kommuner. Jag har varit där och sett att de finns, men vi ser också att detta är ganska ojämnt fördelat. Vissa kommuner har dessa boenden, medan andra inte har.

Vi har konstaterat att den ojämna fördelningen och kunskapen kring detta kan vara en förklaring till att denna boendeform, som bygger på trygghet och gemenskap, är underutvecklad. Det är här vi har sagt att det kan ha uppstått ett missförstånd. När vi nämner att vi i socialvårdslagen ska titta på detta i svaret till ledamotens parti, så är det just för att adressera detta behov och för att lösa den fråga som motionen lyfter upp. Behöver förtydliga att det är en del av vårt arbete för att möjliggöra och underlätta för bland annat Folkhälsan, kommunerna eller andra intressenter som är intresserade av att skapa denna typ av boendelösningar, som är en viktig komponent av alla typer av boendelösningar som finns så är vi beredda att göra det förtydligandet, och det kommer vi att behöva göra.

Det är också viktigt att säga att vår lagstiftning, i jämförelse med rikets lagstiftning när det gäller boendeformer, är mycket mer flexibel. Den möjliggör, som ledamot Fellman nämnde, att kommunerna får verktyg att utveckla den lösning som fungerar bäst för dem. Därför ser vi en uppsjö av olika typer av boenden, både i kommuner och på andra ställen.

Vi ska hitta en balans mellan att inte reglera för mycket och att skapa förutsättningar för intressenter som Folkhälsan, som kanske agerar främst på den finska marknaden där detta begrepp och boendetypen är en väletablerad boendeform. Vi är helt beredda att göra de förtydliganden som behövs, och det arbetet kommer att ske vid årsskiftet 2025-2026.

Vi har en bra kontakt med Folkhälsan. De har varit i kontakt med oss på överläggning, och vi har en kontinuerlig dialog, åtminstone varannan månad, eftersom vi tycker att detta är en bra satsning.

Som ledamot Söderlund och andra ledamöter har nämnt, är det idag egentligen inte lagstiftningen som hindrar detta. Jag tror att det kan vara andra faktorer som spelar in. Om det är så att vi behöver göra något kring den här bestämmelsen, 21 § i socialvårdslagen, så kommer vi att göra det.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att motionens mål är mycket bra, och vi delar det målet. Men vi arbetar redan med detta. Om lagtinget anser att detta ändå behöver behandlas i utskottet, är det naturligtvis upp till lagtinget. Vi kommer gärna tillbaka till utskottet för att informera om var vi står och hur detta ska göras. Men det kommer att göras, det ligger på vårt bord och vi arbetar med det. Tack!

Tack, talman!

Det är inte alltid man får ett positivt gensvar från ministern när man lägger fram en åtgärdsmotion. Det ministern säger nu är att detta redan är på gång, och ingen är gladare än vi över det.

Vi har ett äldreråd i vårt parti. När vi partistyrelsen har diskuterat den här frågan och när vi har mött byggherrar och kommuner så vet de inte riktigt vad som gäller. Det finns ju andra aktörer än folkhälsan, så det är bra om detta förtydligas i lagen.

Jag tror, precis som ledamot Söderlund, att det skulle vara väldigt värdefullt för utskottet att få ta del av detta. Vi får ofta frågor som överlappar varandra när det gäller de olika typerna av boenden som finns. Man måste vara väldigt insatt för att förstå.

Jag är tacksam för att man arbetar med detta och ser fram emot en revidering.

Jag tror att jag och ledamoten brukar vara överens om behovet av det här.

Ledamoten har ju tidigare varit social- och hälsovårdsminister, och under den tiden satt vi i en gemensam arbetsgrupp som tittade på det äldrepolitiska programmet. Även där definierades behovet av den här typen av mellanboenden.

I dag skulle vi behöva fler sådana. Vi har arbetat utifrån de utgångspunkter och slutsatser som vi drog i det äldrepolitiska programmet. Dessutom har vi haft kontakt i det här fallet med en aktör som har visat intresse. Vi är helt beredda, vi är inte ute efter att sätta krokben för intressenter som vill utveckla dessa lösningar av boenden på Åland.

Talman!

Det vi säger i vår motion är att vi vill att man i kommande lagstiftningsrevidering nu tar med sig det här, ser till att det kommer med och att man uppmanar till det.

Jag tror att vi är ganska överens om behovet.

Jag kan bekräfta att vi är överens till den delen, så arbetet fortsätter.

Tack, talman!

Det är bra minister Zekaj att den här saken klarerades, för då vet jag att folkhälsan blir lite tryggare i sina beslut. Det här är en viktig fråga. Det är en tillväxtfråga både ur ett mänskligt perspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

De ord som ministern har sagt från talarstolen idag borgar för att det lagstiftningsmässigt kommer att klareras vid årsskiftet.

Tack för det, talman!

I den här kontakten som landskapsregeringen har haft med folkhälsan, både lokalt och när representanter har kommit hit för att presentera sina tankar och idéer, så har de fått den försäkran de behöver. Därför går de också vidare. Vi har en jättebra dialog. Det finns ingen friktion överhuvudtaget. Vi har helt och hållet samsyn i folkhälsan, och det vi ser är ett stort och viktigt projekt för Åland. Jag vet att både KST och till viss del även staden anser att så är fallet.

Vi ser fram emot att detta projekt förverkligas. Vi är redo att förtydliga regelverket om det skulle krävas. Tack!

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.