Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Bästa lagting, lodjur, björn och varg är nygamla inslag i den åländska faunan. Varg och lodjur har historiskt sett funnits på Åland, därav kanske alla ortsnamn med varg i t.ex. varggropar som var har. Det går därför inte att argumentera för att Åland inte hör till deras naturliga utbredningsområde hur gärna man kanske än skulle önska.

Rovdjuren rör sig västerut. I år var det isvinter när varg kom över isen till Åland. Här finns rikligt med mat, särskilt i form av rådjur. Det har konstaterats 2-3 vargar på Åland.  

Vargen väcker mycket känslor och rädslor. Det är förståeligt. Ingen vill ha varg runt sina nyfödda lamm eller föl eller andra tamdjur. Det är självklart. Inte heller vill vi ha varg i närheten av barn och många vuxna är rädda för att gå sin vanliga tur i skogen.

Människors rädsla för rovdjur är universell och finns överallt. Dock måste man minnas att angrepp av rovdjur på människor är väldigt ovanliga.

Det faktum att människor känner rädsla eller obehag är ett problem som man måste ta på allvar och hanteras oavsett om risken för angrepp i praktiken är mycket liten.

Enligt svenska viltskadecenters erfarenheter så finns det framförallt två faktorer som på ett övergripande plan kan minska människors rädsla för rovdjur. 1) En rovdjursförvaltning som är tydlig, förutsägbar och professionell.

Förvaltningsplan för lodjur är redan påbörjad här hos oss och ganska långt kommen men inte färdigställd eftersom vi har så dåliga uppgifter om lodjursförekomsten på Åland. För varg och björn blir det mer aktuellt att skriva någon slags handlingsplan för hantering av problem förorsakade av varg och björn eftersom vi inte kommer att kunna ha reproducerande stammar av dessa djur på samma sätt som lodjuren.

2) Tiden arbetar och man märker att skador på människor från varg inte uppstår. Angrepp av varg på människor är nästan förvånande få med tanke på att det finns hundratusentals vargar i världen. Vid de sällsynta tillfällen då de har inträffat har orsaken nästan alltid varit varg sjuk av rabies. I Finland idag finns inte några rabiessmittade vargar.

Större sannolikhet är det för skador på tamboskap och därför föreslår landskapsregeringen i den här lagframställningen att så kallad akut skyddsjakt på eget initiativ införs som en jaktform i den åländska jaktlagen.

Det innebär att en djurägare har rätt att själv, om man har ett giltigt jaktkort, eller på uppdrag av en ägare av tamboskap, har rätt att skydda sina tamdjur från angrepp av varg, lodjur och björn.

I dagsläget gäller ett sådant beslut, taget av landskapsregeringen den 2 maj i år och gäller till sista augusti som i detta beslut ger samma rätt. Genom denna lag blir akut skyddsjakt på eget initiativ en permanent möjlighet.

Att skjuta ett fredat djur som varg är straffbart, därför är detta att beakta som ett undantag från ansvarsfrihetsgrunderna så som nödvärn eller nödtillstånd och därmed kan man undgå straff för att man agerat i syfte att beskydda.

Trots det är avliva det allra yttersta att ta till efter att man genom att föra oväsen, högljutt skrämma eller skjuta skrämselskott inte får stopp på en attack.

Sedan måste man låta djuret ligga och omgående ringa polisen eller landskapsregeringen utan att röra eller flytta på det avlivade djuret.

EU:s habitatdirektiv finns för att skydda den biologiska mångfalden och de stora rovdjuren åtnjuter enligt artikel 12 ett strikt skydd. Det betyder att nationell lagstiftning, också den som vi idag tar, inte får stå i strid med direktivet.

Enligt artikel 16.1 ”kan undantag från strikt skydd ges under vissa förutsättningar, som att undvika allvarlig skada på boskap om det inte finns någon annan lämplig lösning och när det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos beståndet av varg.” Förslaget måste också meddelas EU-kommissionen så snart lagen antagits av lagtinget.

Vi bedömer alltså att det här är så långt man kan sträcka sig i frågan.

På rikssidan görs medborgarinitiativ, med 22 000- 23 000 namnteckningar hittills, för att staten ska vidta åtgärder om förebyggande av vargskador, ungefär på samma sätt som det förslag som lagtinget nu har på sitt bord.

Den här lagen och de rättigheter som ges i den så är desamma som i den svenska jaktlagen, 28 §, som handlar om kritiska situationer.

Landskapsregeringen avser också följa situationen kring vargläget på Åland, lika som för lodjur, och fortsättningsvis samverka med riksmyndigheterna om läget och kontinuerligt följa situationen och också ha en viss övervakning av situationen vilket betyder att förvaltningen kommer att få lite nya arbetsuppgifter.

Beslutet om att tillåta skyddsjakt på varg kan eventuellt tas ifall dokumentation över hotfulla problemvargar finns i tillräcklig mån.

Landskapsregeringen har skickat in spillingsprover på det man tror är varg för analys och avvaktar svar. Spillningsprover kan också ge svar på om det är varg eller en hybrid av varg. Det är dock ganska sällsynt med nya hybrider så utgångsläget är att det är en varg man har träffat på.

I Skandinavien finns idag 4 000-5 000 vargar och i Finland runt 200 stycken. Vargen hör till den skandinaviska naturen, men ska helst vara på behörigt avstånd från människor och tamboskap.

Många förslag har kommit oss till del om hur vargen kan fångas eller avlivas, men eftersom vargen åtnjuter ett strikt skydd inom sitt naturliga utbredningsområde så gäller EU:s habitatdirektiv.

När Finland drogs till EU-domstolen för jakt på varg för drygt 10 år sedan förlorade Finland för att jakten inte var tillräckligt starkt knuten till de individer som orsakat skador

Praxis i Finland idag är att skyddsjakt beviljas när samma individ har orsakat tre attacker. I Sverige är reglerna motsvarande.

I det senaste uppmärksammade fallet i Molstaberg i Sverige då en fårgård drabbades av två attacker där runt 60 får dödades beviljades inte skyddsjakt med hänvisning till att det inte finnas någon annan lämplig lösning.

I ett annat fall beviljades skyddsjakt på en varg som orsakat tre attacker på får och tiotals incidenter där vargen varit närgången mot folk. Även i Finland och Sverige så ska det vara mycket till innan man går inför en skyddsjakt.

En annan fråga har varit om man inte kan förlama dem, söva ner dem och skicka dem härifrån, man vad ska man sätta för adress på paketet? Det är ingen som med öppna händer tar emot. Myndigheter i andra länder kan inte heller börja plantera ut varg i sina skogar.

Jag hoppas att detta var en tillräcklig presentation av lagförslaget. Jag svarar gärna på frågor och önskar en snabb och bra behandling i social- och miljöutskottet. Tack fru talman!

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag tackar för en bra presentation. Vi är också glad att landskapsregeringen har visat handlingskraft i den här frågan. Det behövs en lagstiftning.

Sedan lite detaljer. Man diskuterar om strafflagens ansvarsfrihetsgrund dvs. nödvärn och nödtillstånd. Det är en viss skillnad mellan dem. I stort sett anser jag att nödvärnsangrepp riktar sig mot en människa och nödtillstånd betyder att man ska skydda ett rättsgoda, som det heter i den straffrättsliga litteraturen.

Detaljerna då, i 30a § punkt 1 står ”under pågående angrepp på tamdjuret eller om det är uppenbart att ett angrepp är omedelbart förestående”. Det här är den gamla definitionen på nödtillstånd. Man har nog citerat den nya motiveringen i 4 § i lagstiftningens förarbete ”för att avvärja ett påbörjat eller överhängande obehörigt angrepp tillåten som nödvärn. De här två satserna borde man kanske byta ut så att man har rätt ordalydelse i nödvärnsparagrafen. Det här är mera en hälsning till utskottet som ska penetrera de här frågorna lite närmare.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, Roger Eriksson kan sin juridik och har läst det här mycket noga. Jag är tacksam för det. Jag måste kontakta mina jurister för att höra om det här är ett problem eller om det är avsiktligt. Jag ber att få återkomma i utskottsbehandlingen med besked.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag tackar för det beskedet. Det här är ingenting kritik. Det kanske bara är juristeri. Den kanske finns någon orsak. Det får man titta närmare på i utskottsbehandlingen.

En annan sak som man kunde diskutera, man pratar här om betande tamboskap. Jag tänker då fritt, skulle man eventuellt kunna tänka sig att skyddssubjekten även kunde omfatta höns och gäss? Vi har faktiska ganska stora hönsgårdar på Åland.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Vi hade också den diskussionen huruvida de skulle gälla grisar, de fördes sedan in efter diskussionen eftersom grisar också tydligen både betar och bökar.

När det gäller höns, kattor så finns bedömningen kring värdet. Det måste finnas en relevans i värdet i de som hotas av skada i relation till vilken rättigheter man ger från principerna. Diskussionen har hållits och resulterat i att det inte gäller höns.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Den här nya lagen ger en hel del möjligheter. Utan att vara expert på vargars beteende så krävs ändå att man för oväsen, skjuter varningsskott i luften. Det ganska otänkbart och troligtvis inte det scenario som är möjligt men som en sista utväg kan man ändå tänka sig att skjuta vargen under en pågående attack.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det har kommit mycket frågor. Jag har själv också haft mycket frågor kring de här situationerna som man kan hamna i som djurägare och när man kan motivera att det går så långt så att man avlivar och det ska vara tillräckliga skäl så att man inte blir straffad för den här gärningen. Det är nog väldigt viktigt för alla dem som kan hamna i den här situationen att de noga sätter sig in i regelverket. Det måste verkligen vara en tydlig attack eller ett tydligt hot om attack innan man griper till vapen. En polisman har i dagsläget rätt att avvärja en sådan här attack, men det tar ju ganska länge innan en polis kan vara på plats och i så fall ingripa. Därför ger vi den här rättigheten nu till dem som har giltiga jaktkort, men det kan vara svåra situationer att bedöma.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Tack för det svaret. I och med att den här lagen går ganska långt, finns det en viss risk att den stöter på patrull gentemot EU? Ministern nämnde t.ex. att Finland hade fått en reprimand här för kanske ett decennium sedan. Har man diskuterat det inom förvaltningen med tjänstemännen så att den får grönt ljus även från europeiskt håll?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, vår bedömning är att den ska klara den kontrollen på basen av de undantagsmöjligheter som ges i habitatdirektivets 16:1, och också på grund av att man i svensk lagstiftning, svenska jaktlagen 28 §, har samma skrivning som vi nu inför.

Dock finns den inte i finsk lagstiftning och därför pågår det också olika medborgarinitiativ för att få fram en sådan här lagstiftning i Finland.

Vi tycker att det är skäligt att ge den här möjligheten. Vi hoppas att det i någon mån kan dämpa den oro som finns därute på fältet och sedan följer vi situationen noga och ser hur den utvecklas.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack för presentationen. Jag håller med förändringen i det här lagförslaget.

Jag blev lite förvånad när ni i presentationen sade att angrepp på människor är sällsynta eller ovanliga. Ryska forskare hävdar att ungefär 15 000 personer dödades i Ryssland under 1800-talet och det är ju inte så lite.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är ju så att detta gäller närtid. Också i Finland år 1881-1882 var det antagligen varg i Åbolandstrakten som dödade 21 personer. De fall som varg går till attack på människor är mycket specifika, dels är det ofta sjuka vargar drabbade av rabies eller annars är det en enorm svält så att det inte finns tillgång på mat. Vargen kommer antagligen till Åland eftersom vi har så rikligt med rådjur. Det är nog i väldigt exceptionella tider som sådant här har hänt. Ryssland på 1800-talet är ganska långtifrån är 2018 på Åland.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Fru talman! ”Vargen kommer, vargen kommer” Vi kunde önska att det är som i Aisopos fabel att jag ljuger för skojs skull och hittar på men det ni alla att jag inte gör. Vi har varg på lilla Åland, det trodde jag inte att jag skulle få vara med om, så nu kommer jag aldrig att säga att jag inte tror att det kommer att finnas björn på Åland heller, eller det kanske är lite långsökt.

Vi har framför oss idag ett förslag till akut skyddsjakt som öppnar den möjlighet som finns i habitatdirektivet till just skyddsjakt. Enligt habitatdirektivet får man inte avsiktligt fånga, döda eller störa de skyddade djurarterna. Avsikten med förslaget är att djurägare ska få rätt att skydda sina tamdjur från angrepp från något av rovdjuren björn, varg eller lodjur utan att det skulle krävas ett särskilt beslut av landskapsregeringen om skyddsjakt.

Nu får vi hoppas att alla förstår allvaret i situationen och att vi gör ålänningarna den tjänsten att vi tillsammans, utan dröjsmål och bordläggningar, kan sända detta förslag till social- och miljöutskottet fortast möjligt.

Talman! På Åland borde det inte finnas varg, det är moderats samlings uppfattning. Åland är för litet för ett vargrevir med våra små skogar, tät bebyggelse och många djurbesättningar.

Ålänningarna är rädda och det förstår jag. När vargen är så oskygg att den ligger i diket när barn väntar på skoltaxin eller när den följer ryttare på nära håll då känns det faktiskt lite läskigt och obehagligt. Djurägare vågar inte släppa ut sina djur på natten och de som kan flyttar sina djur till områden där inte vargen håller till. Den möjligheten har inte alla. Snart måste de släppa ut djuren och då behöver de kunna försvara sina djur.

Nödvärn enligt strafflagen kan inte nyttjas om du ska skydda exempelvis tamboskap, däremot om vargen attackerar en människa. Det gör däremot denna lag, den gör inte att du kan skjuta bort alla djur eller avlägsna dem på annat sätt men du får möjligheten att skydda sina djur vid en attack.

Nu när vargen här och då måste vi se till att våra medborgare kan känna sig tryggare och vi behöver se till att denna lag kan träda ikraft så snart som möjligt. Tack.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Visst är det så att den här lagen kommer att göra det möjligt att skjuta vargen så fort den attackerar ett tamdjur? Om man ser på lagarna i Sverige och Finland så krävs det tre attacker innan man kan göra någonting. På det sättet kommer det här att vara en förbättring för de som har djur. Det måste ju vara väldigt bra sak med den här lagen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Absolut, det var det som jag försökte föra fram, att den här lagen är bra och att den här lagen behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen

Fru talman! Bästa lagting, då har vi lagförslag nr 20/2017-2018 på vårt bord. Rubriken är ”Akut skyddsjakt på eget initiativ” och det är egentligen en ändring i jaktlagen för Åland. Den ger möjlighet till akut skyddsjakt på eget initiativ på björn, varg och lodjur. Nå, den egentliga orsaken är väl den nya förekomsten av varg på Åland.

Fru talman! Som en bieffekt av den s.k. globala uppvärmningen så blev isarna i vintras som bekant än en gång farbara för bilar, men det gav även en möjlighet för vargen att vandra över isen. Det är kanske därifrån begreppet vargavinter kommer? Men då isen smalt hann vargarna inte bort utan har nu observerats flitigt under senaste tid.

Det är inte bara här, liknande händelse kan vi för övrigt även läsa om från Österbotten där en varg igår syntes på ett industriområde utanför Jakobstad, en halv kilometer från centrum. Det är troligen samma varg, som senaste vecka även observerades i centrum av staden och på en badstrand utanför staden.

Vargens närvaro har skrämt vissa, medan andra hävdar att det inte är något att vara rädd för. Vargen är farlig bara i Rödluvans värld.

Enligt debattören Kaj Granlund i Hbl är dock vargen även farlig i verkligheten. Han hävdar att de som talar för vargens ofarlighet inte känner historien. Han hävdar att vargen dödade cirka 15 000 människor i Ryssland mellan åren 1800 och 1876. I länder som Indien och Pakistan dödar vargarna än idag regelbundet människor, exempelvis 1996 dödades 76 barn i delstaten Uttar Pradesh i Indien. Men även husdjuren drabbas. I juni 2010 dödades nästan 600 får i Frankrike, en annan gång över 400. Vargarna tycks nämligen även döda för nöjes skull.

Enligt en svensk jakttidning finns det cirka 350 vargar i Frankrike, år 2016 så hävdades det att de dödade 10 000 får, vilket alltså gör hela 27 får per varg. Men källan är om sagt en jakttidning.

Fru talman! Men det är kanske lite med vargar som med irakier. Alla vargar dödar inte människor och alla irakier våldtar inte kvinnor heller.

När det gäller vargar, så påstår ryska forskare att det är cirka 30 procent av vargarna som har förutsättningar att börja attackera människor.

Vi lär ha tre vargar på Åland så vi kan ju då statistiskt räkna ut hur det i värsta fall kan gå.

Fru talman! Med risk för att bli beskyllda för att vara vargrasister så vill jag meddela att vi från Åländsk Demokrati stöder regeringens lagförslag och hoppas på en smidig behandling så att lagen kan träda ikraft så snart som möjligt.

Fru talman! Vi kunde för övrigt läsa i media att fru vicelantrådet inte var närvarande när den här lagen behandlades i landskapsregeringen, vilket föranledde en del spekulationer också på sociala media. Där försvarade jag, vid ett flertal tillfällen vicelantrådet. Jag förstod att detta var enda möjligheten att få den så snabbt igenom och vi fick också en beskrivning här. Vi hoppas att lagen ska träda ikraft före sommaruppehållet. Vi håller med regeringen i den här frågan. Tack för ordet, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det stödet. Jag tycker att det ändå är viktigt att vi beslutsfattare, när det gäller vargens farlighet särskilt för människor, bidrar till att försöka dämpa och inte hetsa upp situationen.

Vi kan konstatera att många är väldigt skrämda. Det är viktigt att då påtala under vilka unika omständigheter som en varg i så fall kan bli hotfull för människan. Det finns inte längre rabiessmittade vargar i våra trakter. Det finns mat, man behöver inte äta människor.

Den största risken är egentligen de så kallade habituerade vargar, sådana som har varit i kontakt med människor, blivit matade eller fått slaktrester och annat på det viset inte upplever att människan är farlig.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag håller helt med, men vi ska också ha kvar den respekt som vi bör ha inför en varg som faktiskt är ett vilt och kan vara ett farligt djur, en kombination av de två.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det håller jag med om, det tycker jag att jag beskrev i mitt anförande och därav både landskapsregeringens beslut kring nödvärn och även denna lagstiftning.

Det är ändå viktigt att hålla huvudet kallt i de här situationerna och inte heller hetsa till att använda vapen för snabbt i de här frågorna.

Man måste komma ihåg att man sedan väldigt noga måste kunna beskriva den situation som man har varit i och motivera rejält varför man tillgrep den sista utvägen, dvs. att avliva ett djur.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg

Talman! Bästa lagting, lagförslaget om akut skyddsjakt på eget initiativ är välkommet behövligt, och ger Åland möjligheter att snabbt och lagenligt hantera varg, lodjur och björn då de blir ett hot mot djurägares tamdjur.

Ålands litenhet gör att dessa djur väldigt snabbt blir ett hot och det skulle vara förödande att få populationer som breder ut sig över hela Åland. Därför blir denna lag ett viktigt verktyg i arbetet för att undvika det. Att införa akut skyddsjakt på eget initiativ i jaktlagen gör det möjligt för djurägare att snabbt agera för att skydda sina djur.

Då ett rovdjur fällts ska omedelbart polis kontaktas och även landskapsregeringen. Jag hoppas att denna procedur har ett pragmatiskt innehåll och att den som fällt ett rovdjur inte per automatik blir misstänkt för jaktbrott då skjutandet av ett rovdjur givetvis är förknippat med så många olika om och men.

En varg blir könsmogen efter två år. En varg får 5-9 ungar per kull. En varg kan äta cirka 9 kg kött per dygn och har gärna revir som är 900 kvadratkilometer stora. Detta kan man läsa sig till. De kan springa 70 km/h och simma upp mot 15 km per dygn. Det går rätt enkelt att räkna ut hur stor populationen på Åland i teorin kunde vara, efter bara några år, om vargen får fotfäste hos oss. Med tanke på att arealerna är så små gör de små reviren att vargens tillvaro skulle bli mycket stressad och sammankopplad till mänskliga miljöer.

Givetvis skulle även en starkare inavel än vad som är fallet i andra vargpopulationer vara en stor risk i sig, men Ålands begränsade arealer lämpar sig inte för dessa rovdjur idag.

Vargens utbredning i södra Finland visar hur hotfull och skrämmande dessa djur är för många människor. Att gå ut obeväpnad i skog och mark, släppa ut sina husdjur eller låta sina barn vistas ensamma ute i naturen, rida på häst utan vargar i släptåg eller bedriva fårnäring är för de ålänningar förknippat med vardaglig livskvalitet och trygghet. Därför är detta lagförslag enligt mig väldigt välkommet. Tack, fru talman.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ledamoten glömde att nämna i sitt anförande att det finns gott om mat för vargen här, som rådjur och mårdhundar. Att blåsa upp hur många de teoretiska kan bli när man har 1,2, 3 eller 20 och att de kanske skulle bli hur många som helst senare, det är någonting som jag väntade från ett annat parti än liberalerna.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Igge Holmberg. Ser vi hur det har gått väster och öster om oss så för ett tiotal antal år sedan så var det inte aktuellt med varg t.ex. i södra Finland och nu är de inne i stadskärnorna. Med tanke på att de i mångt och mycket också är beroende av isvintrar så är risken kanske inte så stor.

Det är väldigt många som känner otrygghet idag, men för den skull vill jag inte blåsa upp en hotbild utan jag ville bara berömma landskapsregeringen för att de har tagit tag i lagförslaget på ett väldigt bra och snabbt sätt.

Ltl Igge Holmberg, replik

Jag håller fullständigt med. Vi ska inte blåsa upp det här för mycket. Jag tycker att det är bra att man tar det här beslutet för att folk kan vara tryggare när det gäller sina tamdjur. Men om jag vore varg så skulle jag vara rätt så nöjd med alla mårdhundar och annat som det finns. Jag tror inte att vi behöver oroa oss så jättemycket.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ja, de får jättegärna äta mårdhund för mig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Lindholm

Fru talman! Vi har idag lagförslaget om akut skyddsjakt på vårt bord. Det är ett angeläget ärende och vi får den remitterad till social- och miljöutskottet där vi ska behandla den i skyndsam ordning.

Det som man kan undra är varför lagförslaget dröjt så länge då det enligt uppgift funnits ett arbetsmaterial sedan tre-fyra år tillbaka som togs fram för att lösa problem som befarades med lodjuren. Det är egentligen inget som jag vill orda desto mera om.

En sak som oroar mig är en skrivning i lagförslaget. ”Samtidigt är en nödhandling rättfärdigad om den är försvarlig. Som noterats ovan bedöms räddningshandlingens försvarlighet i sista hand utifrån en helhetsvärdering. Vid nödtillstånd utgår man således utifrån en jämförelse mellan det hotade och det offrade intresset. Rättsordningen tillåter att ett större intresse räddas på bekostnad av ett mindre.” Hur vet man att man inte blir dömd för jaktbrott trots att man uppfattar att man följt lagen? Vad är prislappen på en varg, en björn eller ett lodjur?

Hur ska man som skytt kunna bedöma vilka värden som man räknar på en diko, ett får, ett lamm eller sin jakthund?

I övrigt så kommer jag att verka för en saklig och snabb i behandling i social- och miljöutskottet för att öppna möjligheten för djurägare att skydda de sina. Tack, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för medverkan till en snabb behandling i utskottet. De frågor som ltl Lindholm ställde så har vi alla ställt oss, hur man ska resonera i det där läget. Det blir alltid bedömningsfrågor som den dömande makten får hantera. Det är väldigt svåra saker att göra några exakta bestämmelser kring.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, fru talman! Tack vicelantrådet. Det här är viktigt. Jag förstår om inte lantrådet har en prislista med sig till utskottet. Men man måste ändå kunna veta. Vi har t.ex. bara tio lamm i den här hagen då får jag inte skjuta vargen fast den äter upp mina tio lamm. Var drar man gränsen? Jag tror att många som har läst det här tror att nu få man skydda sina djur, men när man läser lagen så ska det vara en helhetsvärdering. Är vargen värd mera än mina får så få jag inte skjuta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Likt tidigare talare så stöder Ålands Framtid den här lagframställningen när det gäller akut skyddsjakt.

Jag har några synpunkter här, men ltl Lindholm hann före när det gäller bedömningar. Jag var inne på samma sak här. Det står i de allmänna skrivningarna: ”Nödtillstånd är, precis som nödvärn, ett yttersta medel.” Sedan räknar man upp händelseförlopp, vad man ska ta ställning till i nödvärn eller nödtillstånd. Jag citerar sista stycket: ”Ett av problemen är att få en korrekt värdeskala, exempelvis hur värdet uppskattas på en varg i förhållande till ett eller flera får eller om till och med en hel fårflock kan anses ha varit hotad, om en varg tagit sig in i en fårhage. Om värdet på fåren är att anse som större än värdet på vargen bör bestämmelserna om nödtillstånd kunna tillämpas.” Här har vi ett bedömningsproblem. När står du med geväret i handen och anser att det är ett nödtillstånd så när får du skjuta? Vem är det som värderar vargen? Fåren, lammen och andra tamdjur eller en dyr häst också går väl alltid att värdera.

Oberoende av den här situationen så kommer det att bli en bedömning i en rättssal misstänker jag. Någon kommer ju att protestera för att man har skjutit pga. av någon sorts självförsvar eller i eget intresse och att man inte har brytt sig om de här bedömningarna. Ingenstans i framställningen står det om ersättningen till djurägarna. Det är märkligt. Det borde man ha haft med i det här fallet. Är det faktiskt så att djurägarna ska stå som förlorarna om det bedöms att vargen är mer värdefull än fåren och får då ingen ersättning från landskapsregeringen överhuvudtaget? Det borde man ha beaktat. Inte vet jag om det är rätt ställe att ta upp värderingarna och ersättningskraven i jaktlagen, men någonstans måste det ju komma fram. Eller har landskapsregeringen tänkt att man inte ska få någon ersättning i de här fallen?

I övrigt tycker jag att det är ett sätt att ge möjligheter för en djurägare att skrida till handling om man blir i en sådan situation att man måste tillgripa någon sorts skyddsåtgärd.

Jag tycker att det finns lite luddiga oklarheter. Man borde ha varit lite tydligare, såväl som i ersättningskraven. Tack, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Vi hade en arbetsgrupp som jobbade 2013-2014 med frågor kring rovdjurshantering och skadeståndsersättningar pga. rovdjursskada. I den gruppen föreslogs också skadeståndsersättningar, men eftersom vi upplevde att det var brådskande att komma med den här skyddsjaktslagen så lämnade vid den biten i det här skedet, för det skulle ha krävt en mycket, mycket längre tidtabell att få detta lagberett. Vi får se den biten som etapp två.

I övrigt så delar jag ltl Eklunds frågor kring ersättningar. Det går inte att undgå att det finns en viss relativitet i detta.

Ltl Brage Eklund, replik

Ifall vi antar lagen här, som jag förhoppningsvis tror att vi gör, så en djurägare som skjuter en varg som t.ex. har rivit tio får så hamnar i en gråzon i ett övergångsskede innan man har klargjort ersättningsfrågan. Man får ingen ersättning. Eller ska man få ersättning retroaktivt? När kommer den här ersättningsfrågan upp i sådant fall?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag kan inte gå in på den dömande maktens bedömningar. Domstolarna får titta på vilka förmildrande omständigheter som kommer att råda vid de här situationerna. Om vargen har funnits runt en gård vid flera upprepade tillfällen och man ser en hotfull situation byggas upp, så kan man säkert nog argumentera för sina handlingar och vad man har gjort. Men, som sagt, det är inte min sak att gå in på den biten. Jag får återkomma. Annars kanske man kan titta på värderingsfrågorna också från svensk horisont.

Ltl Brage Eklund, replik

Vicelantrådet får gärna upprepa när det gäller ersättningsfrågan. När kommer man med ett förslag till ersättningar? När tänker man klargör den frågan?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.