Första behandling

Äldrelag för Åland LF 27/2018-2019

  • Utdrag ur protokollet

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Carina Aaltonen

    Fru talman! Nu har vi kommit till den fjärde och sista pusselbiten i socialvårdspaketet. Vi har i utskottet slutfört äldrelagens betänkande. I utskottet har vi verkligen tagit tillfället i akt och efterhört olika sektorers och personers synpunkter på denna lag. Jag tror nästan att vi har ett rekord i höranden i social- och miljöutskottet i under denna mandatperiod. Många remissvar har också kommit in till lagberedningen. Det är ganska naturligt. Äldreomsorgen berör oss alla förr eller senare. Vi vill att våra äldre anhöriga ska ha det så bra som möjligt och få stöd och hjälp när de behöver det.

    Fokus i lagförslaget är att få kommuner och myndigheter och organisationer att samarbeta med varandra. Tanken från regeringen är också att öka utbudet av service och tjänster för äldre och att denna service i större utsträckning ska ges i de äldre i deras hem istället för på institutioner.

    Det här med samarbete skulle man ju tro att är självklart, men det är i grunden svårt eftersom det är olika plånböcker som ska betala, och vem som ska stå för notan kan bli en stridsfråga.

    Syftet med äldrelagen är tydligt. Den ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.

    Utskottets samlade bedömning är att man också måste inkludera utbildningssidan i denna kraftsamling. Ansvaret, att se till att det i god tid och i tillräcklig utsträckning finns utbildningsplatser av t ex tillräckligt många närvårdare på Åland, ligger på landskapsregeringen. Vi anser att det är viktigt att redan nu förstärka vårdutbildningarna inom området åldrande och demens.

    Behovet av välutbildad personal inom äldreomsorgen är stort redan idag och kommer troligen att växa de kommande åren. Därför bör utbildningarna rikta sig till andra målgrupper än till dem som går ut grundskolan. Vi menar att man även måste försöka få med fler vuxenstuderande, inflyttade och personer som vill byta bransch. Vi anser också att LIA-platserna (Lärande i arbete) samt läroavtalsutbildningen borde utvecklas ytterligare. Detta är utmärkta sätt att få ett nytt yrke genom att både kunna arbeta och studera samtidig.

    I utskottet har vi tagit del av skillnaden mellan gerontologi som betyder läran om det normala åldrandet och vad som sker i kroppen när åren går, medan geriatrik är vård vid sjukdomar som hör ihop med åldrandet. Eftersom dessa områden är ganska outforskade så sker det nya insikter och erfarenheter hela tiden.

    Behovet av fortbildning är som alltid stort också inom gerontologin och här borde ett helhetsgrepp tas för att befintlig personal inom äldreomsorgen ska kunna uppdatera sina kunskaper kontinuerligt. Tidigare fanns det en hel del fortbildningskataloger med kurser och föreläsningar för närvårdare inom äldreomsorgen. I något inbesparingsskede försvann den, men utskottet menar att det här är något som borde återupptas. Vi är övertygade om att man genom goda grundkunskaper också kan ge en bättre omsorg till de äldre.

    Vi vill också uppmana kommunerna att satsa på bra personalpolitik och se till att det finns ett gott ledarskap för att kunna behålla personal och underlätta rekryteringen av ny. Lönenivåerna borde också ses över.

    Eftersom bristen på närvårdare förväntas öka de närmaste åren borde deras kompetens användas på rätt sätt. Uppgifter som inte kräver närvårdarkompetens kan med fördel skötas av annan personal, till exempel som att städa, tvätta, diska och andra sådana okvalificerade arbetsuppgifter kan med varm hand skötas av andra.

    Om medellivslängden ökar i samma takt som den gjort de senaste 250 åren kommer ungefär hälften av dem som föds idag att kunna fira sin 100-årsdag. Det är svindlande att tänka så, men också ganska fantastiskt.

     I landskapsregeringens kvalitetsrekommendation för äldreomsorgen från år 2010 anges som målsättning att minst 90 procent av befolkningen över 75 år ska ha möjlighet att bo i hemmet, medan 5-6 procent ska kunna bo med effektiviserat serviceboende och runt 3 procent ska få institutionsvård. Dessa målsättningar kan vara svåra att nå eller upprätthålla om inte resurserna tidigt i vård- och omsorgskedjan är tillräckliga. Framförallt inom den förebyggande verksamheten måste resurserna vara tillräckliga.

    Utskottet anser, med tanke på de demografiska förändringar som sker och ökningen av åldersrelaterade sjukdomar till exempel demens, att det bör göras en utvärdering av boendemålen från 2010 för att se om de fortfarande är relevanta. Personligen är jag inte övertygad om vi ska ha dessa procentsatser överhuvudtaget, i alla fall inte innan vi har alla delar i omsorgskedjan på plats och det har vi inte i alla kommuner idag.

    I det här sammanhanget så kan man också konstatera att begreppen ”hem” och ”hemlika” förhållanden som används i lagen kan skapa en viss osäkerhet. Hem är den bostad personen har haft innan behovet av långvarig vård eller omsorg uppstått, medan en hemlik plats kan vara en bostad för serviceboende enligt socialvårdslagen.

    Sedan har vi i utskottet konstaterat att digitaliseringen inom äldreomsorgen på Åland inte har utvecklats i den takt som den kunde och som skulle kunna vara möjligt med tanke på den tekniska utvecklingen. Vi menar att det är hög tid att kommunerna inleder gemensamma utvecklingsprojekt inom området välfärdsteknik och här finns också stöd från landskapet att söka.

    Men vi vet också att det finns olika intressen att använda sig av tekniska och digitala hjälpmedel, en del gillar det och andra gillar det inte och det gäller såväl klienter som personal. Det som vi måste komma ihåg är att inte lämna äldre utanför den digitala utvecklingen. Alla varken vill eller kan hålla på med appar, smartphones och paddor och det måste vi ettdera acceptera eller så ska samhället satsa på utbildningsinsatser så att ingen blir utanför.

    Ambitionen med äldreomsorgen på Åland är att den ska vara på en hög nivå och våra äldre ska ha tillgång till den bästa möjliga äldreomsorg.

    Vår åländska självstyrelse har visat sig kapabel att utveckla vårt samhälle så att förhållandena är bättre än i Finland för de flesta samhällsgrupper. Så är det idag och så vill vi att det ska vara i framtiden också för de äldre. Självstyrelsen ska gynna de äldre på Åland, på samma sätt som de åländska barnen genom lagar och regeringsbeslut gynnas av autonomin.

    När man läser och ser på TV om vanvård av äldre både i Sverige och Finland ryser åtminstone jag och tänker att vi måste göra allt vad vi kan för att undvika att våra äldre ska utsättas för något sådant.

    Därför måste vi se till att nuvarande styrdokument ”Riktlinjer för omsorg och vård vid demenssjukdom” från 2012 samt ”Kvalitetsrekommendation tjänster för äldre” från 2010 uppdateras. Min förhoppning är att de ska ges ut som anvisningar eller kanske till och med som förordningar, alltså att få en starkare ställning än vad som är fallet idag.

    Utskottet uppmanar också landskapsregeringen att prioritera och fortsätta det reformarbete som utlovas i kapitel 4.4 samt aktivt följa med det utvecklingsarbete som pågår både väster- och öster om oss i avsikt att förverkliga äldrelagens målsättningar. I detta kapitel säger landskapsregeringen att man avser att utreda personaldimensioneringen så att man kan komma med en precisering innan äldrelagen träder ikraft den 1 januari 2021. I det arbetet ska ingå att kvalitetsrekommendationen ses över, att en personaldimensionering som ska säkerställa kvaliteten i enlighet med rekommendationerna utreds osv. Då motsvarande arbete görs i riket kan lagstiftningsprocessen där följas med.

    Landskapsregeringen betonar också att man avser i lag stadga en nivå för personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 i personal per klient och som även på lång sikt tryggar de äldres rätt till service av god kvalitet. Nu vet vi att det här inte är så lätt, men jag håller med om det som bland annat Tehy har fört fram på olika sätt, att dimensioneringen måste basera sig på kontinuerlig mätning av klienternas vårdtyngd så att inte 0,7 ska bli något tak på något sätt utan snarare tvärtom, det borde bli ett golv.

    Nytt för Åland i den här lagstiftningen är att vi också ska få ett äldreråd. Äldreråd finns idag i vissa kommuner men inte i alla. Nu blir det obligatoriskt. Dessa äldreråd ska vara rådgivande organ som ska förbättra de äldres demokratiska inflytande i politiska beslut. Det välkomnar vi.

    Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med de ändringar som framgår av betänkandet. Tack, fru talman.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Jag håller med om att vi på Åland har en fantastisk vård- och omsorgspersonal som gör sitt allra bästa och att vården och omsorgen i det mesta är bra på Åland. Däremot tycker jag att det är lite farligt att hävda att den är väldigt mycket bättre än vad den är i vår omgivning. I Sverige och Finland visas oftast de mest dramatiska fallen medan vi mäter väldigt lite av vår kvalitet på Åland. Jag vill därför stöda utskottsordförande om att förordna om kvalitetsindikatorer som jag menar att man borde förordna om, alltså gällande all äldreomsorg för att just får den här mätningen. En av anledningarna till att vi ser de här missförhållandena i Sverige och Finland är att man mäter kvalitén och man har sett avvikelserapporter som ser annorlunda ut än vad de gör här på Åland.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Här har ltl Zetterman och jag samma åsikter när det gäller kvalitetsrekommendationerna. Även riktlinjerna för demens borde få en högre status och inte verka som hyllvärmare.

    Utvecklingsarbete som sker runt omkring oss borde vi också följa med. Det borde finnas tillräckligt med tid också för skolning, fortbildning och utbildning inom det här området.

    Jag hade en lunch med Bodil Jönsson som har skrivit om åldrandet och att de här gränserna ändrar. De som är äldre idag, de har aldrig funnits tidigare i världen. Man lever längre, man är friskare och det är fantastiskt förstås men det kräver mycket.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Så är det, det är fantastiskt det vi lyckas få den livslängd som vi har. Det betyder att folk är friskare men också att folk hinner bli mera multisjuka varför det är viktigt med kunskapslyftet som utskottsordförande lyfte.

    Jag känner till att ÅHS personal hade en utbildning i geriatrik och gerontologi där också kommunerna var inbjudna att delta, men det var inte en enda kommunal anställd som deltog i den här utbildningen. Så det finns nog en hel del att fundera på i den sektorn.

    När det gäller tekniska hjälpmedel så måste ske på brukarens villkor, vilket utskottsordförande nämnde och det stöder jag förstås varmt, man kan inte påtvinga det på någon. Jag hade äran en dag att umgås med Barbro Westerholm, den mest årsrika i Sveriges Riksdag som är djupt insatt i de här frågorna. Hon menade att det ofta är den enskilda som varmt tar emot det, men det är vårdpersonalen och de anhöriga som vill ha händer där.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Förhoppningen är att det ena inte ska utesluta det andra, att den nya tekniken också ska finnas till för att underlätta så att händerna och kompetensen räcker till för klienterna.

    I utskottet har vi fått ta del av tankar kring att vi borde skapa ett välfärdsteknikscenter på Åland - förhoppningsvis i gemensam kommunal regi - där man kunde samla både kompetens och kunskap men också dit larm och nattkameror etc. kunde gå. Jag tror också att våra kommuner idag är för små för att börja jobba med den här utvecklingen på egen hand.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen för anförandet. Ledamoten kom in på utbildningsbehovet. Jag kan från Ålands gymnasiums sida säga att vår eminenta rektor vid yrkesgymnasiet har mycket noggrant örat mot marken och är också beredd att möta samhällets behov både när det gäller vuxenutbildning och ungdomsutbildning när det gäller demens. Det ska finnas som ett tillval och som en nischad utbildning ganska snart.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack för det förtydligandet och för den informationen. Det är precis det som man behöver, man behöver lägga örat mot marken och se var behoven kommer att uppstå.

    Vi får ju ändå, trots allt, ut ganska många närvårdare per år på Åland. Men många av dem som går yrkesgymnasiet efter grundskolan fortsätter sedan i andra utbildningar. Det blir inte så väldigt många händer i praktiken som ska ut och jobba i våra äldreboenden, på våra institutioner och på ÅHS.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Här vill jag också slå ett slag för betydelsen av att vi blir fler ålänningar, att vi får nya ålänningar och att vi får inflyttning. Många som går i vuxenutbildningen är nya ålänningar som väldigt gärna vill jobba inom den åländska vården. Utan alla de händerna så skulle vi stå oss bra mycket sämre.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Jag delar helt ltl Holmberg synpunkter på detta. Våra nya inflyttade nyålänningar gör enorma fina insatser inom all omsorg på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Carina Aaltonen för en väldigt god sammanfattning av utskottets betänkande.

    Jag konstaterar att ”tjänster och service ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och också förmågan att klara sig själv på egen hand”. På vilket sätt har ni under hörande fått information om den tredje sektorns betydelse just för att stöda den här funktionen, t.ex. Röda Korsgården, Emmaus, Medis och liknande institutioner som finns för att stöda den äldres välbefinnande?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Vi har kanske inte har gått in så väldigt mycket på den tredje sektorns arbete just när det gäller äldrelagen. Vi vet från socialvårdslagen att tredje sektorn är ett ypperligt komplement och bidrar väldigt mycket av friskvård, välbefinnande och övriga aktiviteter. Jag tror att vi måste komma till den slutsatsen att detta inte är något som man kan göra helt på egen hand från offentlig sektor. Vi behöver ha en samverkan mellan det offentliga, det privata och den tredje sektorn. Tillsammans skapar vi de bästa förutsättningarna för tidiga insatser och det förebyggande arbetet så att alla faktiskt känner sig behövda på sätt eller annat i vårt samhälle.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Man lever längre om man känner sig behövd. Det är ju ofta så att man upplever att man ännu har mycket att göra och åstadkomma här på holmen.

    Ledamoten lyfte också fram att resurserna måste vara tillräckliga. Det är just kring de förebyggande insatserna som jag tror att kommunerna kommer att ha svårt att riktigt optimera hur mycket de egentligen ska satsa och sist och slutligen ge tillbaka det man hoppas på. Har man haft vidare hörande kring det? Eller konstaterar man, som i betänkandet, att det behövs en omstrukturering och att man måste ha beredskap men man lyfter inte riktigt hur?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Jag tror att det här lagförslaget går väldigt mycket ut på att vi ska samverka och samarbeta mellan myndigheter och kommuner och förstås också med tredje sektorn.

    Det som ltl Kemetter syftade på har vi inte riktigt fördjupat oss i när det gäller vad som kommer att hända sedan. Nu gäller det att få de här pusselbitarna och de här strukturerna på plats. Sedan får vi se vart det leder. Bara att få samverkansavtalen på plats kommer att kräva väldigt mycket personella insatser men också, precis som ledamoten sade, nya sätt att tänka och jobba.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen för den heltäckande beskrivningen av äldrelagen som ju är efterlängtad.

    Jag tänkte lite problematisera kring målen som har varit på tapeten ganska länge nu. Det beror lite på vem som läser de här målen har jag märkt. Vissa hurrar av olika anledningar. Finns det en risk att man anser att målen - 90 procent hemma, 5-6 procent på effektiviserat äldreboende och 3-4 procent på institution - ska vara så, att de är skrivna i sten? Därmed ser man inte bredare såsom det nu i detaljmotiveringarna anses att man ska se t.ex. på de sociala aspekterna när man ger de här platserna. Finns det fortfarande en risk eller ger den här lagen helt andra möjligheter?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det som man kan tänka med de här målen är ju att vi har en väldigt spridd befolkning på Åland. En stor del av befolkningen bor ju i Mariehamn och Jomala. Men sedan i vår skärgård kanske inte de här målen alls är anpassade. Jag tror att det är viktigt att man sätter personen, individen i centrum och så får man försöka bygga kring individen. Om det i liten skärgårdskommun eller landsbygdskommun finns en person som behöver institutionsvård och man kan ge det i sin hemkommun men samtidigt har man flera som behöver effektiviserat serviceboende så tror jag inte att man kan rikta in sig på eller stirra sig blind på om det är 3-4 procent. Man måste helt enkelt se till att man skapar de resurser som är bäst för den klienten.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Tack för det svaret. Jag förstår helt klart att det blir svårt att leva upp till de här målen i de mindre kommunerna och speciellt i skärgården. I min egen kommun, stora Mariehamn, så ser man tyvärr - utan att nämna några enskilda fall - att ibland har man till exempel väldigt många hembesök innan en person kan få plats på ett äldreboende. Det ska nästan till en olycka med lårbenshalsen eller så för att man ska få en remiss via en sjukhusvistelse före man får den efterlängtade platsen.

    Den sociala aspekten med ensamhet, eller om man har passerat 90-95 år verkar inte riktigt väga tungt. Tror ledamoten att den här lagen kommer att ge helt andra möjligheter för den här gruppen? Jag förstår också att man inte kan ha en subjektiv rätt och helt själv bestämma. Men breddar man möjligheten att få en efterlängtad plats på ett äldreboende?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Man behöver ta ett samlat grepp över antalet platser på institutioner och äldreboenden på Åland. Tittar man i stort åt finns det tillräckligt med platser, men sedan finns det ändå inte tillräckligt på vissa ställen. Vi ska inte låta procentsiffrorna begränsa att vi inte behöver bygga något nytt, för jag tror att vi kommer att behöva bygga nya äldreboenden kanske med inriktning på demens. Vi kommer att behöva bygga om eller använda de äldreboenden som finns idag på andra sätt. Jag tror att vi måste försöka, med landskapsregeringens hjälp, att få till någon slags helhetskarta över hur vi ska lotsa oss in i den nya framtiden där faktiskt den åländska andelen av äldre ökar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Aaltonen. Jag känner en viss glädje att ledamoten och jag kan dela de positiva tankarna om lagen.

    Jag vill lyfta en fråga som jag brinner för; digitaliseringen och att vi avdramatisera den och ser det som ett hjälpmedel som vi verkligen har tillgång till. Vi har så svårt att dra nytta av digitaliseringen och ha glädje av den. Jag gläds åt att höra att man jobbar framåt med digitaliseringen.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Digitaliseringen kan vara en nyckel. Sedan är det också så, precis som vi har erfarit utskottet, att man måste jobba med maten, med motionen och med det sociala. Man måste ha en meningsfull fritid. Digitaliseringen är en pusselbit i det hela men inte allt.

    Däremot blir man lite förvånad över att många kommuner inte ser digitaliseringen som ett verktyg och redskap som också ska underlätta så att man kan ges mera tid till att faktiskt vara med klienten. Man kan göra mycket digitalt när det gäller rapportering och sådant istället för att skriva upp allt på lappar och sedan fara till något kansli och skriva in det på en dator och sedan ska det skickas i något annat format till en tredje plats. Jag tror att vi ska se digitaliseringen som ett verktyg för att underlätta arbetet med äldre.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Fru talman! Visst är det så att digitaliseringen inte är den enda lösningen, men det är ett väldigt starkt verktyg som vi har varit dåliga på att använda. Det går fort och det erbjuds jätte mycket nya intressanta möjligheter med det här verktyget.

    Sedan väcktes jag också av tanken på ett välfärdsteknikcentrum. Det tycker jag också att är en jättebra väg att gå. Som ledamoten nämnde så finns det många små kommuner där man har inte förutsättningar att veta vad som sker där ute för man har fullt upp med de dagliga rutinerna. Så det är någonting som är jättebra.

    Sist men inte minst, det är jätteviktigt att sätta individen i centrum.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Jag kan berätta en liten historia som vi fick ta del av i utskottet. Numera finns det på få ställen på Åland nattkameror. Det är för äldre som bor hemma och där man behöver göra nattbesök. De kanske kan ligga och sova lugnt när omsorgspersonalen kommer och öppnar dörren och tittar till den äldre, allt är bra och den ligger i sin säng. Men när hemtjänstpersonalen går därifrån kanske dörren slår fast lite för hårt och den äldre vaknar och sedan trillar i golvet. Med en liten nattkamera så kan man gå in vid ett visst klockslag - som man ha kommit överens om med klienten och med hemtjänstpersonalen - kanske klockan fyra på natten och titta till den äldre med hjälp av nattkameran. Det blir en trygghet för den äldre i sitt hem. Man behöver inte känna sig orolig att någon har glömt bort (… taltiden slut).

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Aaltonen och jag har suttit tillsammans i utskottet och arbetat med det här. Det har varit väldigt intressant. Precis som ledamoten sade så har vi haft väldigt mycket höranden.

    En sak som vi lyfte gemensamt från utskottet gäller att använda självstyrelsen också för de äldres nytta på samma sätt som vi har gjort när det gäller de yngre. Jag tycker att det finns ett lysande exempel på det och det är avlastningen för närståendevårdare. Vi på Åland har fem dygn som vi har infört, där vi har använt självstyrelselagen på rätt sätt, medan man på andra håll i Finland har tre dygn tillåtet.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det var mycket fint att ltl Annette Holmberg-Jansson lyfte just det exemplet. Genom vår lagstiftning ger vi faktiskt bättre förutsättningar. Om det sedan fungerar i praktiken, att faktiskt alla närståendevårdare som skulle behöva avlastning får det eller vågar anlita närståendeavlastningen, det är sedan en annan sak som vi kanske borde funderar mycket på. Jag tror att vi borde göra mycket, mycket mera för alla de närståendevårdare som finns där hemma och som kämpar på, så att de faktiskt också skulle våga lämna över den som man vårdar i så goda händer som möjligt så att man faktiskt får den där ledigheten på fem dagar per månad.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Där har vi en samsyn. Mitt parti har ofta lyft att det ska finnas en större valfrihet och ett större fokus på individen. Alla har olika behov. En del mår väldigt dåligt av att bli flyttade till ett annat ställe och det skulle funka mycket bättre om någon skulle komma hem till hemmet och ta hand om individen. Det är bra.

    Jag tror också att vi behöver ta hand om närståendevårdarna bättre, vilket också är en sak som vi har lyft. Man kanske till exempel kunde erbjuda dem friskvård. Jomala har nu erbjudit närståendevårdarna ”Äldis”, äldreomsorg på distans, som ett komplement för att de ska få lite sysselsättning och bli en del av en gemenskap. Det tycker jag också att är ett bra exempel.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Vi har stor samsyn när det gäller många av de här frågorna. När det gäller tjänsterna så är det ju egentligen ingen äldreomsorgslag som vi har behandlat. Det är mer än äldrelag som ska få myndigheterna att samarbeta på ett bättre sätt. Allt det här som förebygger och som gör det möjligt för dem som vill vara hemma och för dem som vill vara hemma och ta hand om äldre sjuka anhöriga, så där finns nog faktiskt mycket mera att göra.

    Jag delar ltl Holmberg-Janssons uppfattning om att vi borde ha mera färger i paletten för att faktiskt kunna erbjuda mera tjänster.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det substantiella som rör äldrevården på Åland återfinns ju egentligen i de tre lagpaket som vi redan tidigare har tagit. Jag skulle säga att det här mera är en målbeskrivning.

    Det som jag kan uppfatta eventuellt som ett litet problem är ju att kommunerna och landskapsregeringen inte alltid har en samsyn vad gäller framtidsplanerna. Landskapsregeringen skriver; ”man konstaterar att kommunernas utveckling av äldreomsorgen inte motsvarar de av landskapsregeringen fastställda servicemålen”. Då blir min fråga till utskottets ordförande: Hur har ni resonerat i utskottet? Hur ska man nu få kommunerna, ÅHS och landskapet att faktiskt gå i takt och dessutom gärna gå åt samma håll?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    I utskottet säger vi att de här målsättningarna kan vara väldigt svåra att ens nå eller upprätthålla om man inte sätter in tillräckligt med resurser i vård- och omsorgskedjan. Här finns en problematik. Det är landskapsregeringen som har satt upp målen, men det är kommunerna som ska se till att omsorgskedjan fungerar. Vi från utskottet menar att man behöver göra en utvärdering om de här boendemålen, om de fortfarande är relevanta. Jag tror faktiskt att kommunerna - nästan alla - har byggt ut servicehus och äldreboenden och på ett sätt levt upp till landskapets servicemål.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Visst har kommunerna sina utvecklingsplaner och arbetar med dem. Samtidigt är det landskapsregeringens uppfattning att kommunerna inte har nått de fastställda servicemålen som landskapsregeringen har fastställt. Visserligen finns det i 5 §, kring samarbete, att Ålands hälso- och sjukvård och kommunerna ska samarbeta, men det oaktat så kräver ett samarbete nog att man vill samma sak, att man vill gå i takt och att man vill nå samma mål. Enligt utskottsordförande nu så uppfattar jag inte om det har förts en sådan dialog i utskottet. Hur ska man nu få det här framåt? Tidigare under den här regeringsperioden så vet vi ju att landskapsregeringens lagförslag med pålagor om vad kommuner ska göra och inte göra och hur de ska organisera sig osv. inte riktigt har varit speciellt lyckosamt.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det som kan vara oroande, som jag ser, är ju att det är två olika huvudmän. ÅHS har en plånbok, en budget, medan för kommunerna och för institutionerna finns det en annan. När dessa sedan inte kommer överens, vem är det som ska betala? Det ser jag egentligen som det stora problemet. Annars finns det nog en vilja att samarbeta från kommunernas sida och man bli bättre på det här samarbetet mellan ÅHS och kommunerna. Jag tycker att under det senaste året har samarbetet bara blivit bättre, man har fått till stånd mera diskussioner och samarbete. Men vem är det som ska betala? Kan man tvinga någon avtalspart att stå för notan? Det ska bli intressant att följa den utvecklingen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Betänkandet i det stora hela är väl helt okej.

    Det som jag är betänksam till är målsättningarna med 90 procent boende hemma. Det kan visserligen vara en målsättning, men jag tycker att det är kommunerna själva som sist och slutligen ska avgöra när man anser att det ska vara boende i hemmet, på ett serviceboende eller på annat institutionsboende. Det kan ju finnas målsättningar, men jag är ändå betänksam.

    Sedan lyfte jag två saker i remissen. De ekonomiska konsekvenserna, men jag kan konstatera att ingenting av de ekonomiska konsekvenserna har berörts i själva betänkandet.

    Sedan lyfte jag också den klientgrupp som inte kan röra sig och som har vård i hemmet, alltså de som är ensamma. Men ingenting (… taltiden slut).

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Beträffande boendemålsättningarna så kan det ju också vara så att man som äldre vill bo hemma. Man vill inte in på något serviceboende, äldreboende eller institution. Då gäller det också att kommunen möter upp och kan tillgodose de önskemålen i form av olika tjänster så att man som äldre faktiskt kan ha möjlighet att klara sig själv.

    Beträffande ekonomin så finns ju den med i den stora socialvårdslagstiftningen.

    Sedan när det gäller att stävja de äldres ensamhet så har vi ju redan haft en sådan diskussion om digitaliseringen, hur Äldis funkar och vi har också tredje sektorn som ltl Sara Kemetter nämnde tidigare. Det tror jag (… taltiden slut).

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Digitaliseringen i all ära, det är helt okej och jag har ingenting emot den utvecklingen. Men vi måste vara medvetna om att det finns en grupp äldre som inte behärskar det här och som kanske överhuvudtaget inte har viljan. Där hamnar de utanför.

    I remissen lyfte jag personer som får vård av hemvårdarna idag men inte har den sociala kontakten, att få prata med en person. Det finns personer som sitter ensamma i stugor ute på landet. Det är en ganska stor grupp men man har inte berört dem.

    Sedan när det gäller ekonomin i själva betänkandet så var det ganska luddigt. Det finns egentligen ingen konsekvensanalys på vad det innebär för kommunerna. Kommunerna har också efterfrågat det. Jag vill inte påstå att kommunerna inte är villiga, jag tror inte att någon kommun är villig att dra ned på servicen till de äldre. Men man vill ändå, för budgetering och allting inför framtiden, veta vad det kan innebära ekonomiskt.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! För ganska många år sedan var det en föreläsning här i auditoriet om de tre stora hoten och vad som är riskerna med att bli gammal. Det är inte att det inte skulle finnas tillräckligt med hemtjänstpersonal eller äldreboenden. Det är mat - man behöver ordentligt bra mat - man behöver motion och man behöver de sociala kontakterna, precis som ltl Eklund var inne på. Jag vet att i många kommuner - också i Eckerö och vi har även gjort det i Jomala - så har man anställt en aktivitetskoordinator just för att hjälpa till och för att se till att det inte blir människors sittande i stugor som inte får den sociala kontakten. Här tycker jag att det är kommunen som måste se till att göra det. Det kan man göra via sina kommunala budgetar och verkligen se till att alla blir inkluderade.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Pernilla Söderlund

    Talman! Ja, det är riktigt högtidligt! Ålands första lag för äldre personer! Tack, tack till alla som jobbat med lagen!

    Vi i utskottet har verkligen satt oss in i lagen och hört många personer, både berörda och sakkunniga. Och vi har fått veta att lagen underlättar och förenklar tillsyn, vi har fått veta att den är välkommen och att den är efterlängtad. Vi har fått kunskaper om såväl geriatrik som gerontologi.

    Liberala lagtingsgruppen är helt enig om att lagen är bra och att den behövs. Vi har åter en lag som flyttar fokus till främjande av hälsa och välbefinnande och tidigt stöd. Det är bra, för vi har ett investeringsunderskott just här.

    Vården av de äldre behöver verkligen utvecklas och vi behöver ta modern välfärdsteknik till hjälp. Den här lagen, tillsammans med socialvårdslagen, ger en bra grund för detta och ger även rätt till en jämlik behandling.

    Vad är speciellt bra med den här lagen, då? Vi tycker att det är riktigt bra med ”utvärdering av socialservicen till de äldre” som finns i 8 §. Vi har en förhoppning om att den görs på samma sätt i alla kommuner för att se likheter och skillnader i vården och omsorgen. Till den här regelbundna utvärderingen kommer en möjlighet för alla att lämna in synpunkter när som helst, vilket innebär en slags kontinuerlig brukarundersökning.

    Att främja hälsa är en av kommunens uppgifter vilket innefattar att utveckla de sociala förhållandena och förhindra att sociala missförhållanden uppstår. Nu ska kommunerna börja arbeta för att avhjälpa och rätta till sociala missförhållanden även för de äldre för ensamhetsproblematiken behöver vi göra någonting åt.

    Jag vill lyfta vikten av de förebyggande hembesöken för äldre, som redan görs, men som behöver få tillräckliga resurser för att kunna utvecklas. Under hembesöken får den äldre personen reda på det mesta om hur hen ska leva ett aktivt och hälsosamt liv, men även hur man bäst förebygger fall och andra olyckor i hemmet. Ja, hen får veta allt om hur hen får en ålderdom utan hälsohinder. Men den här verksamheten behöver utvecklas så att alla kan få möjlighet till den här hälsoinformationen i rätt tid.

    Det är många äldre som inte vet att det idag går att få en hälsoundersökning med hälsorådgivning på sin hälsocentral. Finns behovet och finns resurserna så borde detta marknadsföras bättre.

    I framtiden får vi alltså tre huvudmän som fördelar service för äldre personer och gränsdragningsproblematik finns det redan mellan ÅHS och kommunerna. Nu får vi snart en till aktör; KST, jag hoppas att vi inte får se ett bollande med klienter för myndighetsstrukturer sätter hinder.

    Vi behöver ta ett helhetsgrepp om sjukvården som de äldre behöver så att alla som behöver få sjukvård också får den. Nu kan det bli ett bollande som inte gynnar någon. Äldre har behov av sjukvård i såväl hemmet som i sitt boende och dessa behov behöver tillgodoses för det är klienternas behov som ska styra, inte myndighetsstrukturer.

    Jag är i huvudsak nöjd med lagen. Jag har en invändning vilket gäller bestämmelsen om äldreråd i kommunerna. Missförstå mig rätt. Bestämmelsen är bra. Syftet är att stärka demokratin, den äldre befolkningens inflytande och delaktighet i samhället, alltså att få möjlighet att delta i beredningen av beslut som påverkar servicen. Men lagen ställer krav på att en som är anhörig, och därför medlem i äldrerådet, även ska vara kommunmedlem. Det betyder att jag inte, som anhörig, kan vara med i äldrerådet och arbeta för mina föräldrars bästa i den kommunen som de bor i. Det här stör mig lite, men får mig att ännu hårdare sträva till att arbeta för att Åland ska vara en enda kommun. För det är viktigt att ta med både klienter och anhöriga när vi planerar, utvecklar och utvärderar vården.

    Större enheter ger möjligheter för specialiserade boenden och jag tänker på de med demenssjukdomar. Riktlinjerna om demensvården behöver uppdateras, det är vi i utskottet helt eniga om, och om jag är rätt informerad så är det på gång. De behöver omfatta rekommendationer om förebyggande åtgärder. Nu är de demenssjuka spridda på olika boenden och med ett samlat grepp, och kanske en demenssamordnare, kunde man specialisera vården, även inom demensvården.

    Slutligen så vill jag bestämt påstå att vi behöver flera boenden för äldre, och skulle vi därtill få igång byggandet av trygghetsboenden så finns det en bra grund för att våra äldre får en god och trygg ålderdom. Vi ser redan nu ett ökat behov av tjänster för äldre och mera kommer vi att se.

    Rekryteringen av tillräcklig mängd personal som även är behörig och lämplig är redan ett stort problem där vi behöver samarbeta bättre. För vi behöver ta hand om dem som byggt vårt samhälle

    Till sist, talman, vill jag ställa frågan; hur ska vi med vårt språkskydd svara på framtidens behov av att leverera vård till den patientgrupp som tappat sitt modersmål på grund av demenssjukdom?  Tack, talman.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack för ett utförligt anförande. Jag är lite intresserad av att diskutera äldrerådets roll. Staden har haft ett äldreråd som har fungerat väldigt bra väl. Men i och med KST så flyttas hela socialvården över till kommunernas socialtjänst och kvar blir endast äldreomsorgen. Hur ska det fungera? Vi har ett äldreråd, sedan har vi också en äldreomsorgsnämnd och även äldrenämnd och som egentligen diskuterar samma saker. Vilket organ väger tyngre då?

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack ltl Kemetter för den frågan. Det här är ingenting som vi i utskottet närmade fördjupade oss i så jag kan inte riktigt svara på den frågan just nu.

    Vi följer förstås med och ser hur det här går framåt. Lagen är ju inte sjösatt ännu heller så det finns ju tid att titta på frågor.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Hoppeligen blir lagen sjösatt nu då, att vi klubbar den. Jag funderade faktiskt på den här problematiken i och med att socialvårdspaketet och hela det äldre lagpaketet också påverkas väldigt kraftigt av kommunernas socialtjänst där vi bildar en enhet. Men de är också egentligen kommunicerande kärl med varandra, vilket vi också har diskuterat under debattens gång. Här ser vi ett tydligt exempel på där vi har en lagstadgad äldrenämnd, vilket är bra eftersom de också kommer att ha rätt till en tjänsteman som kan bereda ärenden åt dem, men samtidigt har vi bara en äldrenämnd kvar i kommunerna som ska fatta de politiska besluten gällande våra äldre. Det är klart att äldrerådet rimligtvis borde vara ett rådgivande organ. Men det betyder nog att vi satsar väldigt mycket resurser men också politisk kraft både i en äldrenämnd och i ett äldreråd.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Absolut, mycket goda tankar! Jag hoppas, precis som ltl Kemetter, att den här lagen nu blir sjösatt så att vi kommer igång med att förbereda samhället, det offentliga och alla inför den här lagen vilka åtgärder som behövs innan vi sjösätter den.

    Personligen hade jag sett att också äldreomsorgen skulle ha funnits med under KST. Det är min personliga åsikt, det skulle absolut ha varit bäst. Då hade vi runt de äldre fått färre myndighetsgränser som de absolut inte behöver.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det är trevligt att höra om fokus som finns på demens och de tankar som kanske finns på ett demenscentrum där all egentlig vård kunde utgå ifrån. Jag tänker på vilket kompetenslyft det skulle kunna vara för kommunerna att ha en punkt som man kunde ha som en minnesbank där det finns hjälp. All sorts hjälp skulle man kunna styra från demenscentrumet. Man kunde samla dem som är unga med demens, som jag lyft många gånger här i lagtinget, att de kunde få en plats där de vårdas.

    Idag är det faktiskt inte värdigt, anser jag, att unga som har fått en demenssjukdom ska vårdas bland äldre människor.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Jag håller absolut med ltl Annette Holmberg-Jansson om att all kompetenslyft är så välkommet. Det här är svåra frågor, det är ett svårt område, så absolut. Vi har jobbat tillsammans i utskottet med det här. Jag håller absolut med dina tankar om att alla former av specialiserade boenden skulle vara jätte välkomna, de behövs. Jag hoppas absolut att vi kunde komma ditåt.

    Om äldreomsorgen skulle vara under KST eller att vi bara skulle ha en kommun så ser jag att vi skulle ha större möjligheter.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det blev väldigt tydligt i våra höranden att det kommer att bli utmaningar i kommunerna i kunskap när det gäller socialvårdslagar och vad de innebär, med tanke på att en stor del flyttas över till KST. Det kommer att bli utmaningar ute i kommunerna, det är klart och tydligt.

    Precis i slutet nämndes språket, att man tappar det när man får en demenssjukdom. Vi har ju väldigt många språk här också. Problematiken gäller ju inte bara finskan, utan det kan också handla om arabiska, turkiska eller vilket språk som helst. Det finns väldigt bra information och webbutbildningar om demens på olika språk om man går in och tittar t.ex. på migrationsskolan. Man kunde utbilda även de anhöriga som kommer. De skulle kunna gå en liten kurs.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack ännu ltl Annette Holmberg-Jansson för den kommentaren.

    För det första gränsdragningsproblematiken som ni först pratade om, jag håller med om att den finns och den riskerar att bli värre.

    När det gäller språket kan jag absolut hålla med. När man tappar sitt språk och återgår till sitt modersmål så tror jag inte att det finns underlag för avdelningar eller boenden som är specialiserade. Just att personalen skulle få möjlighet att använda ett språk med den äldre som personalen kan, det skulle vara jättebra. Men språkskyddet sedan!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Med anledning av det sista som ltl Söderlund sade, när man tappar språket och möjligheten att få vård på sitt eget modersmål, så den frågan kommer antagligen undan för undan att börja växa. Vi har rätt många olika nationaliteter som har flyttat in till Åland. Det behovet kommer att växa av naturliga skäl.

    Sedan angående möjligheter till mera specialiserade boenden. Där har vi, som sagt var, alla dessa gränser som behöver luckras upp för att få en mer ändamålsenlig skötsel av den biten också.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack ltl Torsten Sundblom för den kloka kommentaren. Jag håller absolut med om att det här är en fråga som blir större, den kommer närmare och behovet blir större. Det här är en fråga som vi behöver ta tag i.

    Jag tror att det var ltl Roger Eriksson som berättade på förmiddagen att Åland är det enda ställe i hela Norden eller i Finland som inte har språktillägg för sin personal eller möjlighet att få det. Så bara där skulle vi ha en enkel möjlighet att förbättra det här för personer med svår demenssjukdom.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mikael Lindholm

    Talman! Vi har i utskottet haft en mängd höranden och på djupet diskuterat den nya äldrelagen som remitterades till oss.

    Diskussionerna i utskottet har i stor utsträckning präglats av samsyn även om det förekommit meningsskiljaktigheter vilket är naturligt beroende på vilken politisk ideologi man tillhör.

    Jag vill i detta anförande lyfta de betänkligheter jag har. Trots att jag godkänt utskottets betänkande utan reservation så har jag varit tydlig med dessa betänkligheter i våra diskussioner så ingen i utskottet torde bli förvånad över dem.

    För det första, landskapsregeringens procentsatser för hur många av fyllda 75-åringar som ska bo hemma - 90 %, på effektiverat serviceboende - 6-7 % eller på institution - 3 % så visar på ett mycket stelbent och i viss mån gammalmodigt tänkande. Om vi betänker att allt fler i befolkningen blir 80 och 85+ så kan dessa inte beräknas bo hemma i samma omfattning som de i många fall pigga 75-åringarna. Lägg dessutom till att all tillgänglig statistik visar på att demens- och minnessjukdomar ökar och dessutom går ner i åldrarna, så kan man konstatera att siffrorna som nämns i lagförslaget saknar relevans.

    Vi har redan idag ett stort tryck på institutionsplatserna och det kommer att öka snarare än minska, vilket gör att en utbyggnad av framförallt institution/demens är nödvändig och måste prioriteras. Det finns dessutom ett uppdämt behov av fler ESB-platser i många kommuner.

    Naturligtvis måste vi också ta hjälp av en utbyggd hemservice och alla tekniska hjälpmedel som finns och som utvecklas i rasande takt, men detta bara dämpar behovet av utbyggnaden.

    Åland behöver satsa på våra äldre och det är rimligt att landskapet är med och finansierar delar av detta, speciellt med tanke på att landskapsandelarna totalt sett minskat under nuvarande mandatperiod.

    Däremot är det bra att skrivningarna om personaldimensionering inte beskrivs i absoluta tal utan att det under alla tider på dygnet ska finnas tillräckligt med personal på plats.

    Behovet av utbildad personal är skriande och ökande, vilket är ett problem för alla både stora och små aktörer. Det har sagts att det är ett problem att närvårdare inte stannar kvar i yrket och det är i viss mån sant, men när det gäller unga närvårdare som satsar vidare på högre studier är det inte något som får ses som ett problem utan snarare bör uppmuntras. Vad vi behöver är en utbildningsplan där den personalresurs som redan idag gör ett jättejobb inom äldrevården ges chansen att bli formellt kompetenta genom t.ex. läroavtal och distansutbildning som kan kombineras med arbete.

    Att dessutom uppmuntra kommunerna till att anställa folk som kan assistera med arbetsuppgifter som inte kräver närvårdarexamen så att närvårdarna kan ägna sin arbetstid åt uppgifter de är utbildade för är att rekommendera.

    Min avslutande kommentar är att vi måste sluta med sifferexercisen och satsa på att Åland fortsättningsvis har en äldreomsorg som vi kan vara stolta över och själva vara nöjda med den dag vi behöver den. Tack, talman.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Det är helt rätt som ltl Lindblom sade. Rekommendationerna från 2010 har fått några år på nacken. I utskottet var vi eniga om att rekommendationerna behöver ses över. Är de relevanta eller inte? I det här betänkandet vill vi föra fram det uppdraget till landskapsregeringen. Vi hoppas att man ser över dem och så får vi se vad resultatet blir.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack ltl Sundblom. Absolut. Jag tyckte att jag var tydlig med att säga att jag tycker att vi har haft stor samsyn i utskottet i hela arbetet med lagen.

    Jag ville lyfta det som jag har betänkligheter emot i det som står i lagen. Jag har absolut ingenting emot andra utskottsmedlemmar. Absolut ingenting.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Mikael Lindholm lyfte i sitt anförande fram personaldimensioneringen, att den ska vara tillräcklig. Men man är inte intresserad av att ha någon form av siffror i lagen. Jag undrar hur centern riktigt tänker här?

    Det har varit väldigt viktigt inom barnomsorgslagen att ha en reglering just kring personaldimensionering för att garantera att barnen får tillräckligt god vård, hjälp och stöd. Varför är inte våra äldre värda lika mycket? Att regeringen också här ska garanteras, åtminstone ett golv, så att vi inte får den situation som vi faktiskt ser i Finland där våra äldre har farit illa på institutionerna.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Jag är inte säker på att jag uppfattade frågan korrekt. Jag är så förkyld så att jag har problem med mina öron.

    Vad jag menar med personaldimensionering är att det naturligtvis kan finnas tillräckligt med personal på plats. Jag anser att vårdtyngdsmätningen borde utvecklas vidare, den ska finnas på alla nivåer och det är den mätningen som ska ta ställning till hur mycket personal som verkligen behövs. Det är ju väldigt olika vårdtyngder som finns ute på våra olika äldreboenden. Att sätta en statisk siffra på en miniminivå blir i praktiken också ofta en maximi bemanning, vilket ju tyvärr kan vara alldeles för liten i vissa fall också. Det har ingenting att göra med att jag inte tycker att det inte ska finnas personal på plats.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är betryggande att höra. Vi är precis av samma åsikt. Det är viktigt att det är just vårdtyngdmätningen som ska ligga som bas för dimensioneringen. Hur ska centern garantera att det faktiskt finns tillräckligt med personal? Vad är tillräckligt med personal om en kommun anser att tillräcklig personal är 0,3 vårdare på 10? När ska man konstatera att man har misskött sig när det inte finns något skydd för de gamla i lag?

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Om man tänker hur Åland ser ut och hur pass små enheter vi pratar om så speciellt i de mindre kommunerna så känner man klienterna som finns på plats. Jag tror inte det finns en enda som inte vill att de ska ha en bra och trygg vård och tillräckligt med personal. Att säga att man tryggar det på ett bättre sätt med att införa absoluta tal på hur många vårdare det ska vara per klient så det tror jag inte på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Tack ltl Lindholm. Ltl Lindholm nämnde någonting som jag verkligen brukar brinna för. Ltl Lindholm sade; varför inte uppmuntra kommunerna att anställa sådana som inte är närvårdare och som kan ha lättare sysslor? Jag har själv försökt med uttrycket ”hemhjälpare” i min kommun. Jag har fått till svar det mesta har med medicin- och läkemedelshantering att göra idag. Det finns inga arbetsuppgifter. Hur ser ltl Lindholm på det här? Jag tycker att det här är intressant. Jag tror att vi skulle kunna få flera in i sysselsättning om vi skulle skapa möjligheter för flera att komma in framförallt inom vården. Jag har förstått att läkemedelsräknande och hantering är någonting som försvårar. Hur ser ltl Lindholm på det?

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack ltl Winé. Det är klart att inte ska vi ha outbildad personal som börjar dela ut medicin. Det har absolut inte varit min tanke. Tittar man på äldreboenden runt om på Åland - jag kan absolut inte säga någonting i procent hur mycket närvårdarna gör men garanterat så finns det jobb som inte behöver göras med närvårdarkompetens så att det skulle fylla minst en heltid bara på ett litet boende som vi har i min hemkommun. Det är min uppfattning.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Det var definitivt ingen kritik. Det var mera ett intresse. Det här är en fråga som jag har diskuterat ganska mycket kommunalt när jag jobbade. Jag anser att man har möjlighet att fylla upp med andra som vill hjälpa till - som vi skulle behöva få in på arbetsmarknaden - men de har inte närvårdarbehörighet. Därför var jag lite nyfiken.

    Man måste ofta skapa en arbetsuppgift, det går inte bara att säga vem man vill ha in utan alla ska ha möjligheten att söka. Jag funderar hur ltl Lindholm tänker att man sätter in den tjänsten och hur man får den? Jag håller med om att det skulle vara intressant att även ha andra som kanske inte är närvårdare. Jag har själv försökt titta på det här. Har ltl Lindholm mera funderingar på detta? Från hans anförande var det extra intressant att ställa en fråga kring det.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack ltl Winé. Jag kan inte säga att jag har en färdig lösning, tyvärr. Det skulle vara inte roligt om jag kunde ha det.

    Det som också är viktigt och som jag lyfte är att vi har många som jobbar nu som vikarierande närvårdare och som inte är kompetenta och dem måste vi hjälpa så att de kan få bli kompetenta utan att behöva sätta sig tre år skolbänken.

    Som även utskottsordförande var inne på i sitt tal här så måste vi försöka hjälpa till att så många som möjligt blir kompetenta. Om det dessutom finns tillräckligt med arbetsuppgifter som inte kräver kompetens/ närvårdare så då borde man titta på om man kan anställa någon sådan också.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack ltl Mikael Lindholm för ett konstruktivt anförande. Inledningsvis pratade ni om procentsatserna och ifrågasatte dem lite, vilka som ska bo boenden och vilka som inte ska det. Jag kan hålla med om att de tas kanske på lite för stort allvar ibland. Jag sade i utskottet att jag gärna skulle se en differentiering av 75+, 85+ och 95, för det är där som man ser de olika behoven. En liten kommun kanske bara har 75+ eller bara 95 och det ger så stor spridning.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack ltl Söderlund. Absolut. Det är min absoluta uppfattning och det är det som är grejen här, vi måste tänka på att vårt samhälle har utvecklats så att vi får fler och fler som blir riktigt gamla. I procent medför det att det inte stämmer överens.

    Den andra otäcka utvecklingen är att demensen ökar och går ner i åldrarna, vilket gör att jag inte tror att de här siffrorna är relevanta idag längre. De kanske var det när de togs fram, det ska jag inte ifrågasätta, men de är inte relevanta idag. Det är min uppfattning.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack så mycket ltl Lindholm för det svaret. Vi fick höra jätte mycket klokt och intressant i utskottet. Just avsaknaden av hemhjälp eller hemservice kvällstid och nattetid för de här grupperna ger ju ett större tryck på olika äldreboenden som finns i kommunerna. Precis som ni sade så är det svårt för en mindre kommun att anpassa detta på ett bra sätt när klientunderlaget ändå är litet fast det är växande.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack ltl Söderlund. Det är min absoluta uppfattning att det måste satsas på mera personal inom hemtjänsten, sådana som far på hembesök till folk.

    Man kan inte ersätta att det också kommer att behöva byggas ut både institutions- och ESB-platser. Man kan dämpa behovet av utbyggnad med det, men man kan inte räkna att vård i hemmet kan klara av den situation vi står inför redan nu och som antagligen bara kommer att växa.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Fru talman! Vi har nu behandlat äldrelagen i social- och miljöutskottet och det har sannerligen varit intressant och givande. Vi har hört så många och fått sådan stor inblick i hur det är ute i verkligheten.

    Huvudsyftet med lagförslaget är att stärka den äldre befolkningens självbestämmanderätt och valfrihet något vi från Moderat Samling gärna lyfter om och om igen. Detta är verkligen en lag som nu ger möjligheter till att skapa just detta för de äldre. Just detta är denna lags intention och mening. De äldre ska ges bättre förutsättningar att kunna bo kvar hemma så länge de vill och det kommer att innebära att fler tjänster måste kunna erbjudas hemma. Hela målsättningen med tjänsterna och servicen är att senarelägga den vård som kräver mer resurser.

    Vi är mycket positiva till att lagen är så klientorienterad. Servicen som kommunerna ska erbjuda ska vara det verkliga behovet hos den äldre inte det som kommunen kan erbjuda just nu.

    Talman! Åldrande är den i särklass viktigaste riskfaktorn för sjukdomar och skador och vi ser att flertalet kroniska sjukdomar och skador är starkt åldersrelaterad. Detta har lett till att multisjuklighet är det vanligaste hälsoproblemet i vårdsystemet i de flesta länder. Man kan uppskatta att personer 70 år och äldre motsvarar minst 70 procent av de inlagda patienterna på stora kliniker på sjukhus, dvs. internmedicin, kirurgi, infektion, neurologi etc. minst halva läkartiden i primärvården och hela den kommunala äldreomsorgen. Detta innebär att vi kommer att behöva många, många som arbetar inom äldreomsorgen framöver. Det är inget hittepå utan ren och skär fakta. Då behöver vi se till att förbereda oss för det. Ett sätt är att se till att de som vill utbilda sig kan göra det, att de som vill fortbilda sig får göra det. Vi har erfarit att det finns bra med sökande till vårdutbildningarna men att många väljer att inte jobba inom äldreomsorgen utan de vidareutbildar sig vidare, vilket förstås är bra eller så väljer de istället att jobba med barn eller annat efter en avslutad närvårdarutbildning. Detta innebär att vi måste hitta fler sätt att utbilda sig och gärna specialisera sig inom geriatrik.

    I Sverige är det färre än två procent av sjuksköterskorna, som verkar i vården av äldre, som har en relevant specialistutbildning. Vi behöver se till att det går och utbilda sig genom läroavtal, vuxenutbildningar och se till att det finns tillräckligt med LIA-platser mm. Det kan vi härifrån hjälpa till med.

    Ute i kommunerna behöver de också tänka på att om det saknas närvårdare. Se till att närvårdaren får göra det som den är utbildad till, sköta om och ta hand om omsorgen, inte städa, tvätta eller diska. Vi behöver då ta in hjälpskötare eller ekonomiebiträden till detta.

    Vårdtyngdsmätningen blir också väldigt viktig när trycket på äldreomsorgen ökar. Det blir så viktigt att alla vårdar på rätt nivå, att klientplaner görs upp, att barriärerna mellan kommunerna sinsemellan blir mindre och att kommunikationen fungerar mellan alla parter, ÅHS, institutioner m.fl.

    Jag tittade på siffror i Sverige när det gäller 80 år och äldre så räknar de med en ökning 2014-2030 med 65 % och till 2060 räknar man med en ökning med 142 %. Om dessa prognoser besannas innebär det att dagens omfattande problem i äldrevården bara är en liten föraning av vad som kommer. Välfärdssystemet kommer att belastas enormt och det krävs en omfattande reformering av vårdsystemet för att vi ska kunna klara av dessa utmaningar. Ju förr vi inleder denna reformation, desto bättre.

    Under våra höranden var det flera som lyfte utmaningar som de såg men även visioner och utvecklingsmöjligheter.

    Digitaliseringen eller välfärdstekniken var ett sådant område där många såg stora möjligheter. Mycket av tekniken är redan utvecklad och viljan finns att använda den. Det som lyftes var att det är mycket svårt för kommunerna att skaffa sig en överblick över utbudet och se vad som behöver köpas in och dessutom ofta med väldigt små budgetmedel. Här var det flera som lyfte vikten av en centraliserad IT-strategi när det kommer till välfärdsteknik.

    Talman! Ute i vissa kommuner känns det som om man stirrat sig blind på de uppskattningar och beräkningar som tidigare gjorts procentuellt när det gäller var våra äldre ska bo. Det är bra med mål, de måste finnas men mål kan inte uppnås om inte alla pusselbitar är på plats. Vårdbehovet måste styra den vård du ska få på sjukhuset och omsorgsbehovet måste styra den omsorg du har rätt att få i kommunen. Det håller vi nog alla med om här i salen.

    Tillbaka till pusslet. Vi vet att redan idag att demensvården kostar mer än den sammanlagda vården av cancer- och hjärtsjuka och med en åldrande befolkning kommer fler och fler att få olika minnessjukdomar. Det är fakta.

    Vi måste alltså lägga pusslet rätt. Vi säger att personen heter Pelle. Pelle har Alzheimer, han vårdas hemma av sin fru, för det är så att det är en majoritet av våra närståendevårdare är kvinnor. Efter ett tag får Pelle möjlighet till att vara på en dagverksamhet, efter ett tag behöver Pelles fru avlastning och Pelle får komma på fem dygns avlastning för att frun ska få vila upp sig. Allt detta är kommunens ansvar. Till slut går det inte och de får hemvård, sedan hemsjukvård och till slut måste Pelle flytta till ett boende. Han börjar med ett ESB som fortsättningsvis är ett eget boende men med vårdmöjligheter och omsorg på plats. Till slut blir Pelle så dålig att han måste flytta till en institutionsplats. Alla dessa pusselbitar före institutionsplatsen är avgörande för hur länge det tar innan Pelle behöver den högsta och mest dyra vård som finns inom äldreomsorgen. Vi kan prata om procentsatserna och visionerna, men före alla kommuner har alla pusselbitar, och dessutom innan de använder sig av vårdtyngdsmätning, så kommer vi på Åland att vårda våra äldre ibland på fel nivå. Så länge inte alla kommuner kan erbjuda dygnet runt hjälp i hemmet - idag är det bara 5 kommuner som kan erbjuda detta på Åland - så kommer inte visionen att uppnås. Så länge inte alla kommuner har en utbyggd tjänstepalett för den äldre så kan visionen inte uppnås. Hur uppnår vi den då? Ja, kommunikation, samarbete och sluta titta på kommungränserna, det skulle lösa mycket.

    Talman! Detta lagförslag tar sats för att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska skapa beredskap för att möta det ökande behovet av socialservice och sjukvård, eftersom vi ser en växande äldre befolkningen under de kommande decennierna. Därför måste vi på Åland börja samarbeta mera och det tydliggör lagförslaget med bestämmelser som är helt nödvändiga för en bättre samverkan mellan kommunerna, ÅHS och andra myndigheter men även tredje sektorn. Vi behöver få pusselbitarna på plats, då har vi alla förutsättningar till att få den allra bästa äldreomsorgen som finns på Åland.

    Vi från Moderat Samling stöder den här lagen varmt. Tack.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det var ett passionerat anförande som ledamoten höll. Vi håller mycket med om allt vad hon säger.

    Däremot undrar jag hur moderaterna ser på den kommande verkligheten, att det inte bara är tomma ord i den här salen. Vi har nu starten på ett ganska kraftigt växande demografiskt problem. Vi måste kunna ge bra äldreomsorg baserat på den här lagen och då måste det finnas tillräckligt med personal. Det måste finnas händer både i vården och i äldreomsorgen. Kraven från dessa fyrtiotalister är mycket högre än att bli parkerade framför en TV eller bli sittande och titta på en vägg. De vill också ha social underhållning, de vill kunna sjunga och de kanske blir upprörda över att wifi inte fungerar osv. Det här kommer att kosta pengar. Vad är moderaterna villiga att satsa?

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vi från moderat samling har alltid lyft den klientfokuserade vården. Det ska finnas en valfrihet. Jag vet att de flesta äldre vill bo hemma. Vi behöver se till att den här tjänstepaletten är så pass stor så att man kan stanna kvar hemma så länge som det bara går, om man vill det. Går det inte så ska vi kunna ha trygghetsboenden dit man ska kunna flytta i första hand för att man ska bli del av en gemenskap. Vi ska inte eftersträva att folk ska komma in på institutionsplatser. Vi ska eftersträva att man får ett rikt liv hemma med den hjälp man behöver.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det tycker socialdemokraterna också. Det är klart att man ska få bo hemma så länge som möjligt, det är för mig en självklarhet.

    Men vi måste nog inse att en bra äldreomsorg kommer att kosta när vi ska möta de behov som finns för att människor ska få en bra och människovärdig ålderdom. Vi kan inte tro att vi kan effektivisera bort kostnaderna för en bra äldreomsorg i kommunerna. Då lurar vi oss själva men också invånarna. Jag undrar hur moderaterna tänker hantera de här kostnaderna som den här lagen de facto kommer att kräva av kommunerna? Ska ni höja skatterna eller har ni tänkt göra er av med personal? Hur har ni tänkt klara av det här? Det löses inte med att bara säga att folk ska bo hemma.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Det är klart att det inte löser sig om man bor hemma. Det är inte meningen. Vi behöver för det första satsa på att se till att det finns personal som kan ta hand om de äldre.

    Vi behöver ett kunskapslyft när det gäller att vårda äldre personer, för idag saknas det ute i kommunerna. Vet man om vem man vårdar och hur man ska vårda den så kommer den personen att få en bättre vård. Det är A och O för oss. Man bör satsa på fortbildningar ute kommunerna, vilket ltl Aaltonen var inne på. Det finns ett uppdämt behov ute i kommunerna att få vidareutbildning. Det är någonting som vi varmt eftersträvar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg-Jansson för ett väldigt bra anförande. Jag blev speciellt glad i början när ledamoten pratade om valfrihet. Det är den som på riktigt sätter individen i centrum.

    Sedan är jag lite fundersam. Äntligen börjar flera förstå att saker och ting kommer att kosta mycket mera i framtiden, om vi vill ha det minst lika bra som vi har det idag. Hur ska vi lösa det? Alla vill ha flera händer, alla vill ha mer personal och alla vill ha mera specialisering, men på något sätt ska det också till pengar. När jag tog min replik så hade ltl Holmberg-Jansson ännu inte kommit till slutet på sitt anförande, med ledamoten hade ett bra svar även på det tycker jag. Vi måste se på kommunkartan, den är den stora ekonomiska nyckeln att klara av det här även i framtiden.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag anser att om vi börjar använda vårdtyngdsmätningssystemet som alla kommuner har idag och använder det på alla nivåer och ser till att vi har alla pusselbitar på plats så kommer vi att vara bättre rustade när de stora grupperna av äldre kommer. Har vi inte pusselbitarna på plats, då kommer det att bli dyrt och vi kommer inte att ha något annat val än att bygga massor med institutionsplatser, ESB-platser mm. Vi kommer högst troligt att behöva göra det också, men det gäller att ha alla pusselbitar på rätt plats för att klara de utmaningar vi har.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack än en gång ltl Holmberg-Jansson. Det är befriande och det känns tryggt att det inte bara är liberalerna som vill jobba med framförhållning i den här frågan, för det är precis det som krävs. Därför är det viktigt att vi redan nu och idag kan samverka kring investeringar inom det här området för att alla, precis var man än bor på Åland, ska ha möjlighet att ta del av en specialiserad äldrevård.

    Än en gång, ett bra anförande!

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Hela den här äldrelagen som vi har framför oss idag har ett klientfokus, den öppnar upp valfrihet och den har en plan på hur vi ska lägga om vår äldreomsorg.

    Vi har just behandlat socialvårdslagstiftningen som också mera är ett förbyggande. I det anförande sade jag; ”ser man till att man har ordentliga takpannor på huset så läcker det inte in och det håller bättre mot stormar”. Det är lite grann samma sak här. Ser vi till att vi har alla pusselbitar på plats och vi har ett förebyggande arbete så kommer man att kunna må bättre, klara sig och bo hemma längre om det är det man vill.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack också till ltl Annette Holmberg-Jansson för ett bra anförande. Jag gillade speciellt exemplet med ”Pelle”. Det visar just vad som är vård på rätt nivå, som vi ofta pratar om, och vi kanske tror att alla vet vad vi menar. Men just exemplet ”Pelle” belyser det här.

    Ni sade också ”behovet ska styra”. Som ordförande för ÅHS så ni säkert delaktig i omställningsarbetet för ÅHS. ÅHS behöver också rusta sig inför den här lagen som också gäller där. Vilka är de viktigaste pusselbitarna eller stegen framåt där?

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Redan i det budgetarbete som nu har gjorts för nästa år finns ett fokusområde som ÅHS lyfter, att se till att vi är så förberedda som möjligt. Vi arbetar hela tiden med den nya socialvårdslagen och äldrelagen.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack för det svaret. Sedan lyfte ni i ert anförande också gränsdragningsproblematiken. Jag brukar prata om att sluta jobba i stuprör, ni uttryckte det lite annorlunda. Samarbetsproblematiken som finns mellan kommunerna och ÅHS har ofta med sjukvård att göra, men inte alltid. Hur ser ni där, vad behövs för att lösa den problematiken?

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Hälso- och sjukvårdsdirektören har samlat till två tillfällen där kommunerna träffas tillsammans med ÅHS för att diskutera problematik. Det är ju allmänt att man ibland inte vem på vems stol patienten ska vara eller vem som ska ta en kostnad. Detta är ju ett ständigt dilemma. Det har bjudits in och det har varit diskussioner nu mellan kommunerna och ÅHS angående de nya lagarna; socialvårdslagen och äldrelagen.

    Vi från utskottets sida har påpekat att budgetmedel behöver komma in tidigare i processen så att arbetet kan börja så att det är klart tills lagen träder ikraft.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Ambitionen med äldreomsorgen på Åland är så klart på hög nivå. Våra äldre ska ha tillgång till den bästa möjliga äldreomsorgen.

    Självstyrelsen har visat sig kapabel att utveckla det åländska samhället så att förhållandet är bättre än i Finland för de flesta samhällsgrupperna. Det är något som vi kan vara väldigt stolta över. Självstyrelsen ska gynna de äldre på Åland på samma sätt som de åländska barnen gynnas genom lagar och regeringsbeslut. De gynnas av autonomin. Det var glädjande text som utskottet hade skrivit och därför är jag stolt över att vara ålänning.

    Låt mig säga det ganska enkelt, för mig är inte en bra äldreomsorg bara mat på bordet och tak över huvudet. Det ska vara ett bra och ett meningsfullt liv för de äldre personerna, både för dem som bor hemma och för dem som bor på boenden. För att kunna ge en bra äldreomsorg så måste det finnas tillräckligt med folk, så enkelt är det.

    Kraven växer både från de boende och från anhöriga. Fyrtiotalisterna kräver med än att bli parkerade framför en TV på en annan våning när de säger att de har tråkigt. Det finns 90-åringar idag som blir upprörda över att wifi inte fungerar. Det finns boende på våra institutioner som vill ha ett socialt liv. De vill gå på kurser och lära sig saker. En bra äldreomsorg måste bemöta också det om det ska vara bra och människovärdigt.

    Bästa kollegor, det här kommer att kosta. Alla som tror att vi kan effektivera bort kostnaderna för en bra äldreomsorg lurar både sig själv och andra.

    Redan nu ser vi att vi har för lite folk och för lite resurser. Om vi inte bestämmer oss för att åtminstone diskutera en personaldimensionering så kommer det här bara att bli svårare.

    Därför tycker jag och socialdemokraterna att vi måste hitta en väg att lagstifta under nästa mandatperiod, lagstifta om en vettig siffra för personaldimensionering. Vi måste åtminstone se över bindande rekommendationer så att inte de växande behoven och kraven leder till försämringar för att kommunerna tycker att de måste spara. Man kan inte spara bort våra gamla.

    Den åländska befolkningen åldras i snabb takt. En del av ett värdigt åldrande är att det också är ekonomiskt möjligt att bo kvar hemma så länge det är hälsomässigt möjligt.

    En stor del av de äldre med varaktiga behov av vård och omsorg föredrar att flytta till någon form av serviceboenden. Det ska de ha rätt till i enlighet med den nya äldrelagens skrivning. Alltså så borde man här ytterligare, med de argumenten, ha en bindande minimidimensionering av vårdpersonalen för effektiviserat serviceboende, hemservice och institutionsvård -precis såsom man har reglerat personaldimensionering på daghem gällande barnomsorgslag. Det är viktigt att det baserar sig, precis som tidigare talare i centern har lyft fram, på mätning av klienternas vårdtyngd.

    Vårdmetoder utvecklas och förbättras ständigt, och utbildning samt livslångt lärande kräver satsningar.

    Vi välkomnar att Högskolan på Åland skulle planera vårdutbildning på magisternivå. Högskolan kunde få en stark roll att vara kompetenshöjande med fortbildningar för vårdpersonal på svenska. Idag ordnas inte svenska utbildningar för specialsjukskötare med receptbehörighet i Finland. En sådan utbildning skulle kunna locka studeranden att flytta hit från hela riket.

    Å andra sidan följer jag med oro hur användning av outbildad personal inom äldreomsorgen ökar. Hur kan det förbättra vårdkvalitén eller patientsäkerheten om vakanta arbetsplatser inom vården inte längre lockar de unga och utbildade? Det är en väsentlig fråga, när vi ser att vi är på branten av denna demografiska utveckling. Här måste vi ge vikarier möjlighet och tillgång till utbildning t.ex. genom läroavtal och flexibla möjligheter till studieledigheter.

    Talman! Jag tog redan upp i en replik problematiken kring äldreråden så det tar jag inte upp här.

    Avslutningsvis vill jag lyfta fram tjänsterna och servicen som ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande för deras hälsa och funktionsförmåga, men också förmågan att klara sig på egen hand. Här har tredje sektorn på Åland en oerhört viktig roll. Röda Korsgården servar många av våra gamla med mat och hemkörning men också med sociala aktiviteter. Emmaus gör en otrolig insats. Vi har mediskurser. Våra äldre har möjlighet att kunna simma i simhallen osv. Här behöver vi också se över avgiftspolitiken så att våra äldre har möjlighet att kunna delta i de olika aktiviteterna. Tredje sektorn kommer, i och med det här lagstiftningspaketet, att få en mycket större betydelse.

    Vi måste också diskutera hur PAF-medlen ska användas för att kunna stöda social rehabilitering men också social service till de äldre. Tack.  

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Kemetter var inne på det att vi behöver skriva in en siffra i lagen och att det behöver göras utredningar. Det står ju mycket väl i det lagförslag som vi har framför oss att detta ska göras.

    Men har socialdemokraterna någon idé om vilken sorts bemanning som man anser att skulle vara lämplig?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Nog är ju ledamoten väldigt välinformerad om att vi har satt oss ordentligt och grundligt in i det här. Under förhandlingarna i landskapsregeringen så tycker jag det är klokt att vi väntar och ser vad Finland nu, som arbetar aktivt med den här frågan, kommer fram till. Men vi anser alltså att 0,7 är det minsta kravet av personalbehörighet på den lättaste nivån. Det är klart att institutionsvård och tyngre vård kommer att kräva ändå upp till 1,1.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag förstår inte riktigt socialdemokraternas iver att eftersträva samma nivå som i Finland. Vi har ju mycket bättre än i Finland. I Finland säger man att det är på gränsen till vanvård. Varför ska vi eftersträva att ha lika bra som i Finland när vi är så mycket bättre?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är bra att ltl Annette Holmberg-Jansson säger att vi har det bättre än i Finland, men du får gärna visa de siffrorna och det bevismaterialet att det faktiskt är så. Har vi det faktiskt bättre än i Finland?

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack till ltl Kemetter för ett bra anförande. Ni lyfte personaldimensioneringen. Jag lyfte också upp den frågan i mitt anförande om socialvårdslagen. Jag anser att vi behöver ta ett helhetsgrepp inte bara om boenden utan också när det gäller dagverksamhet, hemvården och omsorgen. För som det är nu så finns det problemet att det finns 16 olika sätt att räkna den här siffran på. Det är inte så enkelt. Vi behöver sätta oss ner och hitta ett bra standardiserat sätt att räkna den här siffran på. Vem ska räknas och vem ska inte räknas? Nu kan ett boende ha 0,7, 0,8 och 0,9 endast med obehörig personal och ändå uppfylla kravet på en dimensionering på 0,7.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är väldigt oroväckande att vi har obehörig personal som tar hand om våra gamla. Det blir också en ganska stor belastning för dem som ska dela ut mediciner osv. Det här är ju något som både fackföreningarna Tehy och Super driver väldigt aktivt. Jag hoppas ju åtminstone att deras tidigare ledamot, som har representerat dem här i lagtinget, skulle driva det lika ivrigt som socialdemokraterna. Men annars så tycker jag nog att det är en viktig fråga som man tar upp. Obehörig personal kan man ju så klart ha inom de här arbetsgrupperna. Men däremot, som jag nämnde i mitt anförande, ska vi ha utbildning via läroavtal och flexibla möjligheter till studieledigheter. Den behöriga personalen ska inte behöva dubbeljobba bara för att de kan göra saker som kanske inte en obehörig får göra.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack till ltl Kemetter för det svaret. Obehöriga i vården har vi ju pratat en hel del om här idag och hur man kunde fördela uppgifter och separera på rena närvårdaruppgifter och andra uppgifter som obehöriga kan göra idag. Det här tycker jag skulle vara viktigt när man ser på personaldimensioneringen, hur man räknar. Det är klart att det finns en skillnad.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är klart att det finns en skillnad. Inte vill vi ju heller att våra barn ska undervisas av obehöriga lärare år ut och år in. Inte vill vi heller att våra barn som går på dagis ska ha obehörig personal som tar hand om dem. Utbildning har betydelse, man vet vad man ska göra och man vet också hur man kan hjälpa och utveckla människor. Inom äldreomsorgen ska det också finnas utbildad och behörig personal, för då vårdas man på bästa sätt och får absolut stimulans. Utbildning är viktigt och utbildning ska löna sig.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Ltl Kemetter tog upp kompetensen. Kompetent personal är en mycket viktig fråga. Ofrånkomligen är det så att har man kompetens så har man också lättare att se - vart efter man blir äldre, hälsan börjar svikta och allmän tillståndet försämras - vilka åtgärder som behövs för att underlätta. Det är en viktig fråga i Vårdö.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack för stödet Torsten Sundblom. Det är sant, är man behörig så ser man säkert också signaler tidigare än vad en obehörig skulle se. Det är klart att den utbildning man har fått gör att man på ett helt annat sätt kan hjälpa och stöda. En som är utbildad ser signaler som jag kanske aldrig skulle veta vad det beror på när någon plötsligt gör något konstigt eller börjar blinka på ett konstigt sätt. Det är väldigt viktigt med kompetens. I mitt anförande kom det ju fram flera olika förslag på hur vi kunde jobba vidare med den frågan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag vill bara förtydliga så att inte den som lyssnar på denna debatt kan få för sig att det idag är svårt att utbilda sig och fortbilda sig inom det här området. Det kan inte vara mera fel. Det är väldigt enkelt idag att få till och med en form av skräddarsydd vuxenutbildning. Du kanske har någon form av grundutbildning men du vill specialisera dig och du vill bli närvårdare. Det går att jobba och utbilda sig parallellt, så man behöver heller inte ta ett uppehåll från sitt arbete.

    Det kanske också kan vara en uppmaning till många arbetsgivare, till exempel kommuner kan säkerställa sig om att det faktiskt finns möjligheter för deras personal att utbilda sig och fortbilda sig. Det kanske kan vara en ”heads up” för alla dem att ta reda på mer om hur enkelt det är i verkligheten.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack ledamoten för förtydligandet. Vi har stora möjligheter att fortbilda oss på Åland och också erbjuda svensk utbildning till dem som vill utbilda sig i Finland, vilket jag lyfte fram just i mitt anförande, problematiken på fastlandet och att kunna utbilda sig på svenska och på det sättet kunna jobba inom äldreomsorgen.

    Ni vet alla att har man kommit hit och utbildat sig så kanske kärleken slår till och plötsligt har vi mera arbetskraft på Åland, vilket vi hellre skulle vilja ha, för vi har idag personalbrist.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! En sak som jag kanske lite saknade i ltl Kemetters uppräkning när det gäller tredje sektorn är ju Folkhälsan som med sitt allaktivitetshus, och alla sina aktiviteter och insatser mot speciellt den äldre delen av befolkningen, gör ett storartat jobb. Jag hoppas verkligen att det kommer fler allaktivitetshus till Åland.

    Det som kanske har kommit lite i skymundan i debatten är ju de privata alternativen som redan idag finns, men som jag hoppas att blir ännu fler. För det gör ju att det magiska ordet valfrihet förstärks plus att också belastningen på det offentliga minskar. Det är också en viktig pusselbit att ha med.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ska vi klara av den kommande situationen framöver så tror jag att både det privata, det offentliga och den tredje sektorn, alla tre, måste aktivt samarbeta för att kunna uppfylla de krav som den här lagen nu kräver egentligen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Wille Valve

    Talman! Jag är mycket glad över att detta viktiga arbete har kommit så här långt, jag är också glad över det intresse som har väckts över partigränserna och framförallt är jag glad över att se så full sal här idag.

    Våra äldre angår oss alla och denna Äldrelag lägger en fast grund för rätt omsorg på rätt nivå.

    Det finns dock trender som också bekymrar mig. Det är, vilka flera talare har påpekat, våra 16 kommuner som också framledes ska leverera all äldreomsorg, utgående från mycket olika förutsättningar.

    De åländska kommunerna har idag verkligen olika förutsättningar inom äldreomsorgen. Det är mycket stor skillnad på i vilken kommun du råkar bli gammal i. I den ena kommunen, låt oss kalla den för M, kan du få 15 olika serviceformer. En annan kommun, som kunde heta V, har 5 serviceformer. Skillnaden kunde också beskrivas så här konkret: I den ena kommunen får du hemservice dygnet runt, i den andra får du inte det.

    Ltl Holmberg-Jansson talade om fallet ”Pelle”. Jag vill tala om fallet ”Anna”. Vi har ett samhälle idag där Anna, 85 år, på Vårdö inte erbjuds hemservice dygnet runt. Vill hon kunna bo hemma så måste hon flytta, t.ex. till Finström som erbjuder hemservice dygnet runt.

    Det som just plingade i era datorer är en sammanställning över de radikala skillnaderna i serviceutbud mellan våra åländska kommuner. Läs gärna den detaljerade sammanställningen!

    De här skillnaderna, talman, finns redan idag och de är oroväckande. De kommer på sikt att göra att det går utmärkt att bo hemma så länge du vill i de resursstarka kommunerna, men inte riktigt i de resurssvagare. Talman, jag tycker inte att vi ska ha ett sådant samhälle. Det samhälle vi borde ha är ett Åland där alla ålänningar erbjuds hela paletten av hemrehabilitering och stödjande insatser.

    Landskapsregeringen har erbjudit en lösning på problemet och den heter kommunreform. Kommunreformen gör att vi fortsättningsvis kan se Anna, 85 år, i ögonen då norra Ålands kommun erbjuder hemservice dygnet runt. Lösningen är knappast att dränka dagens 16 kommuner i landskapsandelar. Det är klart att du kan dränka vem som helst i landskapsandelar – du kan dränka mitt byalag i landskapsandelar! Men är det en stark organisation med kunskap om olika omsorgsnivåer? Nej, det är det inte!

    Lösningen är knappast heller att skapa ett ”super-KST” med äldreomsorgen som nytt påhäng, vilket beskrevs väldigt väl av de obundnas partisekreterare i en insändare nyligen. Tack för det något oväntade stödet!

    Så till min uppmaning, med tanke på de nya arbetssätt som äldrelagen förutsätter. Kanske vi inte ska slänga oss med ansvarslösa fraser om att ”riva upp kommunreformen” om vi inte har ett annat sätt som ser till att Anna, 85 år, får sin hemservice dygnet runt, vilket hon nog borde få efter ett långt arbetsliv. Tack för ordet.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack ministern för förtydligandet. Det är ganska intressant – de som lyssnar på debatten kan säkert inte se de här siffrorna som ministern skickade ut, men jag hann titta på dem här på vår dator - man ser ju att Mariehamn har väldigt mycket stödformer som stöder hemmaboende äldre i kommunen. Visst, vi erbjuder alla möjliga stödformer men samtidigt har vi ganska många äldre som bor kvar i de gamla husen som inte är anpassade för att man ska klara av att bo hemma länge.

    Vi har ett problem med hela bostadspolitiken. Det tror jag är något som man måste diskutera på hela Åland. Är duschen i nedre våningen eller i källaren och det är trappor att ta sig ner så möjliggör det inte att man kan bo hemma hur länge som helst. Gamla villor och hus ute på landsbygden är säkert inte handikappanpassade på ett sådant sätt att man kan bo hemma hur länge som helst. Vi har nog ganska stora (… taltiden slut) 

    Minister Wille Valve, replik

    Så är det. På denna punkt som ltl Kemetter är inne på så tycker jag att vi har haft ett gott samarbete ministrar emellan i landskapsregeringen. Minister Fellman fattade ett beslut, för ett år sedan ungefär, om utökat stöd för hissar för att uttryckligen möjliggöra för människor som vill kunna bo hemma att bo hemma så länge som det är bara möjligt. Det gjorde det också möjligt att söka stöd för plattformshissar.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är säkert jättebra att man får stöd för hissar. Jag vet inte om det har utökat byggandet av hissar, åtminstone känner jag till att det skulle ha gett den effekten riktigt ännu. Det är väldigt dyrt att bygga hissar.

    Däremot anser jag att vi behöver bygga flera anpassade lägenheter över hela Åland så att man kan bo kvar i sin kommun, men också ha möjlighet att bo i ett bekvämare boende. Det kan inte endast vara Mariehamn stads sak att se till att det ska finnas äldreboenden och anpassade boende för äldre i privata höghus, utan det är nog hela Ålands ansvar. Det måste vi ta grepptag om under nästa mandatperiod om vi ska klara av de här siffrorna att så här många ska kunna bo på annat ställe än på institution.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack minister Valve. Jag vet inte i vilken verklighet minister Valve lever i när han påstod att den liggande kommunreformen skulle göra att alla kan få hemservice dygnet runt. I den verkligheten som jag lever i så faller det på sin egen orimlighet att man kan få det. Det är absolut beroende av var du bor och det kommer inte att förändras med en kommunreform. För inte kan ju ”mor Anna” på Jurmo få hemservice på natten eftersom det inte går någon färja. Det måste ändå ministern förstå.

    Minister Wille Valve, replik

    Då är min motfråga; ska vi ha ett sådant Åland att tillgången till hemservice är beroende av var du bor? Jag tycker att vi borde sträva mot att ha ett Åland där du har ungefär samma rättigheter.

    Skillnaden mellan våra kommuner har passerat gränsen för någon sorts charmig variation. Det är inte som med Grannas äppeljuice, att det varierar lite beroende på äppelsort och det är lite charmigt.

    Vi börjar närma oss en grundlagsfråga Jag är genuint oroad över den här trenden. Det blir inte, talman, lättare av den demografiska utvecklingen, som börjar nu, med de radikalt olika förutsättningar som våra 16 kommuner har. Det är en fråga som vi borde ta på allvar, oberoende om vi är för eller emot kommunreformen, så ge en annan lösning då!

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Men minister Valve, nog måste väl ändå ministern inse att det går ju inte. Det är inte praktiskt möjligt att ha hemservice dygnet runt för dem som bor tillräckligt perifert, alltså ute i skärgården - oberoende om det är en skärgårdskommun eller om det blir en kommun på hela Åland. Säkert kan en skärgårdskommun säga att bor du här och här och här inom kommunen så då kan du få service även nattetid. Men det kommer inte att funka för alla. Oberoende av vad man tycker om kommunreformen så löser den inte den problematiken, såvida vi inte sätter in sådana enorma resurser så att det går färjor dygnet runt till alla holmar där det bor folk.

    Minister Wille Valve, replik

    Det som jag vill rikta uppmärksamhet mot, och som jag upplever att vi hela tiden duckar för, är att vi har kommuner och som håller huvudet över ytan just och just och som är skuldsatta och vi har kommuner som har hur mycket resurser som helst och är skuldfria. Detta leder förstås till konsekvenser i den kommunala servicepaletten. Det vill säga, du gör inte mer än det som är lagstadgat, du håller dig till det som är lagstadgat och så ger du inget mera.

    Jag menar att vill du ge en god äldreomsorg, som stöder de målen som finns i den här lagen som vi nu behandlar för första gången, då behöver våra kommuner ha mera likvärdiga resurser än vad de har idag. Givetvis har skärgårdskommuner särskilda förutsättningar, vilket vi har konstaterat tusen gånger. Jag går inte in på den diskussionen, men det finns en medvetenhet om det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Valve. Att hela Åland ska leva kan lätt bli en väldigt tom klyscha. Jag tycker att det är just det som minister Valve sticker hål på här i sin argumentation. Det är väl det som är verkligheten egentligen. Vi kan prata äldrevård, vi kan prata fritidsverksamhet och vi kan prata speciallärare i grundskolan. Men vi är inte där idag, minister Valve, där du och jag vill att vi ska vara, alltså ett Åland där oberoende var man bor så ska det vara likvärdigt. Det finns en lösning och den tog minister Valve upp på ett väldigt bra sätt.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack ltl Holmberg. Det kanske just är det som är kärnan, att kommunreformen drivs av människor som vill att hela Åland ska leva.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Minister Valve och många andra kommer hela tiden in på kommunreformen som saliggörande när det gäller att uppfylla äldrelagen. Tidigare var vi inne på socialvårdslagen och där skulle allt lösas med att sammanföra kommunerna.

    Men människor bor där de bor. Vad betyder det för Anna i Vårdö eller på Jurmo om det blir en kommunreform med en kommun eller enligt förslaget fyra kommuner? Det betyder att hon hamnar in på institutionsnivå och hon får inte bo i hemmet. Även om det är en större kommun så kommer man att ha samma problem med att upprätthålla fullvärdig service till de enskilda människorna som bor i periferin.

    Sedan får ni bedyra er kommunsammanslagning hur mycket ni vill och tro att det är saliggörande, att man stärker resurser, det blir effektivare och allt vad det är. Men människor bor där de bor och det blir absolut inte bättre för att det blir en stor kommun.

    Minister Wille Valve, replik

    Kommunreformens koppling till äldrelagen är betydligt starkare än vad det är till de övriga tre socialvårdslagarna. Det som händer i den här kommunen, med den här personen som jag just beskrev, är ju att alla medborgare blir lika behandlade på den här kommunens område, på norra Åland i det här fallet.

    Det som också händer är att det blir en administration. Det blir större möjligheter att samla sakkunskap. Det blir mycket större möjligheter att ta sig an väldigt speciella frågor såsom demensvård och att också stöda varandra kollegialt.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag märkte att ministern undvek att förklara vad som händer med de personer som bor i de perifera delarna. Han räknade upp en massa andra resursökningar som ska stärka individens rättigheter. Men mor Anna som bodde i Vårdö och eller på Jurmo så hamnar in på institution, en samlad institution, man bygger en stor enhet för att samla personer. Om hon vill bo i hemmet i Vårdö så har hon samma bekymmer om Vårdö är en enskild kommun.

    Minister Wille Valve, replik

    Ltl Eklund, det förhåller sig precis tvärtom. Det är idag som mor Anna hamnar på institution för att kommunen som hon bor i har fem olika serviceformer. Skulle kommunen haft tio eller femton så skulle mor Anna kunna bo kvar. Skulle hemkommunen ha erbjudit hemrehabilitering, vilket mor Anna behöver enligt all samlad medicinsk expertis enligt kommunaltjänsten, så skulle hon kunna bo hemma. Men tyvärr så kan hon inte göra det och då blir det väldigt svårt. Vad ska vi säga till mor Anna i dagens läge? Se framåt! Mot vadå? Flytta?

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Tack, talman! Jag kommer delvis att uppehålla mig vid det materiella som finns i lagförslaget, men också lyfta in sådant som jag faktiskt saknar.

    För det första så tror jag alldeles på riktigt att alla vi som sitter här vill att våra äldre, som har byggt vårt samhälle, ska få en god äldrevård när de så behöver. Om den äldre sedan behöver den när han eller hon har fyllt 75, 85, 95 eller 100 år så, det kan man inte sätta procentsats på, precis som vår ledamot i social- och miljöutskottet Mikael Lindholm förtjänstfullt lyfte upp.

    Såg ni förresten på nyheterna igår kväll? En hundraåring planerar att göra fallskärmshopp. Det är intressant. Jag menar att man inte längre kan sätta folk i grupper beroende på deras biologiska ålder. Jag tror att man måste tänka lite bredare.

    Här finns en hög ambitionsnivå. Jag tror vi ska vara försiktiga med att jämföra oss med Finland och vad man gör där. Vi vet att socialdemokraten Rinne med pondus berättade att nu ska det bli 0,7, det är den minsta bemanning som ska finnas. I förra veckan fick han backa på det. Dels saknas det 4000 vårdpersonal och läkare och dels finns det inga pengar att verkställa det. Så det regeringslöftet höll ungefär i tre månader. Så sådant ska vi inte ta efter här hos oss.

    Det som gör mig lite fundersam är att målsättningen nog är klara vad vi alla vill, men däremot finns det inget svar på frågan hur. Hur ska vi få de här vårdkedjorna inom det sociala och hur ska vi få vårdkedjorna inom hälso- och sjukvården att koordinera tillsammans?

    I Skellefteå kommun genomförde man en organisationsförändring för ungefär 15 år sedan. Man flyttade hemsjukvården från landstinget till kommunen för att skapa en bättre sammanhållen hemsjukvård. Man är inte riktigt tillfreds med resultaten ännu i denna dag. Det kommer att ta en väldigt lång tid innan man når de här målen.

    Det som ibland förvånar mig i diskussionen är när vi pratar om vårdtyngdmätning, och det som faktiskt förvånar mig lite, är att kommunerna inte är så positivt inställda till det som jag egentligen tycker att de borde vara.

    Jag vet inte hur väl insatta alla ledamöter här är, men ni känner till Pisa undersökningar som man gör i skolan för att mäta skolresultaten mellan olika länder och också inom landet. Det är en vedertagen praxis att man mäter det på exakt likadant sätt oberoende vilket land man är i.

    Samma sak är ju grundtanken med vårdtyngdmätning. Man ska mäta aktiviteterna som krävs för det dagliga livet på ett likartat sätt inom alla institutioner och inom alla vårdnivåer, så att man ska kunna jämföra. Som vårdpersonal så tycker jag att det är smart. Om vårdtyngdmätningen på avdelningen ligger på 250 som exempel och ett halvår senare ligger på 350 så finns det en indikation på att man behöver mera personal. Så jag tycker att kommunerna ska använda sig av det mätinstrument i större utsträckning än vad man gör.

    Det som jag däremot saknar i den här diskussionen i lagtinget och också i lagförslaget är institutionerna och vilken kravnivå vi ska sätta på sjukvården för institutionerna. I dagsläget så är vissa av våra institutioners omsorg alldeles excellent i alla kategorier, men sjukvården lämnar mycket övrigt att önska.

    Det finns en pågående diskussion, nästan på gränsen till konflikt, mellan ÅHS och vissa kommuner över hur stor del av sjukvården som de facto ska utföras på en institution.

    Jag som börjar bli lite till åren nu så redan under förra seklet när jag arbetade fem somrar på Trobergshemmet så kunde vi ge syrgasbehandling åt dem som behövde. Det kan man inte idag på alla institutioner. Smärtbehandlingen kunde förbättras avsevärt med ganska enkla medel och med delegeringar. Det var inte speciellt länge sedan som en känd läkare här i vårt landskap hade ett upprop i tidningen om att smärtbehandlingen inte var okej på institutioner. Men det finns inte i lag reglerat vad en institution ska kunna erbjuda. Där tycker jag att landskapsregeringen kanske kunde ta det till sig och fundera på att man borde specificera vilken sjukvårdsnivå man ska erbjuda. Skulle man göra det så skulle man få bort mycket av mänskligt lidande och även mycket av de transporter som tidvis går skytteltrafik mellan äldreboenden och akuten. Det är bara ett tips.

    ÅHS är inte speciellt pigga på att ta ett utökat ansvar. Jag har det sagt tidigare, och jag säger det igen; ÅHS måste få ett större samhällsansvar än vad man har i dagsläget, speciellt när det gäller institutioner. Jag kan ha missförstått men jag är inte säker på att det finns en fungerande dialog mellan ÅHS och kommunerna.

    Sist och slutligen så ska vi alla komma ihåg att det är våra gemensamma skattepengar som vi ska försöka förvalta på bästa möjliga sätt.

    Ltl Annette-Holmberg Jansson lyfte förtjänstfullt upp närståendevården. Jag var vid den tiden - det börjar också bli ett tag sedan faktiskt - en av dem som drev på att våra närståendevårdare skulle få ersättning i fem dagar. Jag tycker att där om någonstans så skulle vi behöva sätta krav på kommunerna att man verkligen får den här avlastningen. Våra närståendevårdare gör ett hästarbete, det är socialt och ekonomiskt tungt. Samhällsekonomiskt så sparas det in väldigt mycket pengar på den vård som de väljer att ge de sina hemma.

    Jag hoppas att det här lagförslaget ska göra att man ser ett utökat samarbete - inte bara i vackra ord utan också i realiteten - i praktiken mellan ÅHS, kommunerna och tredje sektorn. Jag tror att det finns en enorm samhällsvinst att göra där, både för den enskilde och för samhället i övrigt. Tack för ordet.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Jag tolkade det som lite inlindad kritik mot regeringen här under vtm Thörnroos anförande angående målsättningarna om procenter och huruvida äldre ska bo hemma, på institutioner eller på effektiviserat boende. Det är lite underligt eftersom centern i allra högsta grad har varit med och tagit fram de här målsättningarna. Sedan kan jag hålla med om att jag har missförstått att det handlar om tolkning av hur det ska genomföras i praktiken, i så fall är jag överens. Men uppfattade jag det rätt att det är kritik mot att procentsatserna fortfarande finns med?   

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det var korrekt uppfattat. Det var kritik mot landskapsregeringen.

    Vi ska backa bandet lite. Den här lagstiftningen som nu ligger på bordet är kopierad från den finska sidan. Vi vet att administrationsunderlaget och klient- och patientunderlaget där är alldeles enormt. Det gör ju att man kan säkert i väldigt stora enheter få fram olika procentsatser. Men hos oss så är det ju väldigt svårt att göra det.

    Det är säkert så att centern någon gång har varit med, det är ju brukligt att centern är med. Men snälla ledamoten, i fyra år nu har den här landskapsregeringen suttit och det har funnits alla möjligheter att ändra inriktning eller ta det på något annat vis om man så hade önskat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Jag kan inte undgå att ändå förundras över att sådana här projekt och målsättningar som har massor med år på nacken – kvalitetsrekommendationerna är från 2010 – och det regeringsbärande partiet centern, som under 40 år haft makten, så har ju absolut haft det här som ett arbetsredskap och marscherat framåt.

    Det är lite likheter med kortrutten, också där har man jobbat fram något som man sedan vänder sig skarpt emot på sluttampen. Det är underlig politik.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Var och ett parti ansvarar ju för sin politik. Det här lades fram 2010. Jag kan tänka mig att arbete kanske inleddes redan 2008-2009 under dåvarande lantråd Viveka Eriksson och socialminister Katrin Sjögren. Självklart var ju centern också med på tåget. Vi satt med i den regeringen. Men när inriktningen inte riktigt överensstämmer med verkligheten längre så behöver man kurskorrigera och så har ju inte skett.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Tack till vtm Thörnroos. Först vill jag kommentera vårdtyngdsmätningen. Utskottets uppfattning är att mätningen görs i en del kommuner men inte i andra. Från vårdhåll upplevs det som en extra uppgift som de blir ålagda och därför har man väl ett litet motstånd mot det.

    Jag tänker kommentera att det saknas vårdare. Det har lyfts flera gånger här i salen idag på olika sätt. Både ni och jag känner en massa vårdare och det är inte så att det finns färre den här veckan eller förra året utan det saknas vårdare som vill jobba i vården.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det måste vara någon form av missförstånd nu mellan ltl Pernilla Söderlund och mig. I mitt anförande uttryckte jag mig inte att det inte finns vårdare.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman! Då går jag vidare och tackar för att ni lyfte upp behovet av sjukvård på institutionerna. Det är ju inte bara på institutionerna som det finns behov av sjukvård. Det gäller förstås ofta äldre, men det finns ju andra patientgrupper. Jag instämmer med att vi behöver ta ett helhetsgrepp om det här behovet. Det förekommer en form av ambulansrally för vissa sjukvårdsuppgifter. Vi ska skilja på behov av sjukvård och behov av sjukhusvård, vilket ju inte är samma som ni vet.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Inom det sociala området och också inom hälso- och sjukvården så är ju begreppsterminologin tämligen förvirrad emellanåt. Jag hör här att flera partier pratar om att man ska ha ett trygghetsboende. Det finns inte trygghetsboende registrerat någonstans i våra lagar eller förordningar. Det är ju ett effektiverat serviceboende man menar, men man plockar in terminologin från den svenska sidan.

    Vad gäller sjukvården och utvecklingen där så tror jag att kommunerna och ÅHS helt enkelt måste sätta sig ner och föra en dialog. Jag tror också att det måste komma en beställning från landskapsregeringen att man vill samordna och utveckla sjukvården på våra institutioner i högre grad än vad som sker i dagsläget.   

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Vicetalman Veronica Thörnroos var snabb att kritisera statsminister Antti Rinne och baserade det antagligen på en artikel i Huvudstadsbladet, men hon har tydligen inte bemödat sig att läsa hela artikeln. Jag vill gärna citera, om man går lite längre ner i den här artikeln så står det klart och tydligt att omsorgsminister Krista Kiuru, socialdemokrat som är ansvarig för just den här lagstiftningen, lyfter fram att; ”lagen kan inte skrivas bara med en mening”. Alltså inte bara 0,7 precis enligt den debatt som vi har fört här i salen. ”Man vill föra in skrivelser också om högre dimensionering för dem som behöver ännu mera personal. Att bara lägga en dimensionering på 0,7 har inte varit lätt, men den finska regeringen utreder hur vi kan det dimensionera också för dem med högre vårdbehov.” Alltså de är rädda att minimikravet blir ett maximum. Så man arbetar med den här frågan. Det är jättebra att när man citerar (… taltiden slut).

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag vet inte om det var ett citat, jag talade om vad det står på finska sidan. Orsaken till att jag lyfte det är att de åländska socialdemokraterna här i debatten vid ett flertal tillfällen har talat om hur otroligt bra det är på den finska vidare och att det är 0,7 som ska föras in. Jag kan inte erinra mig om att det i diskussionerna här i salen skulle ha funnits olika nivåer i den diskussionen som socialdemokraterna för fram. Man har sagt att man vill ha ett minimi på 0,7. Det är ju något som inte låter sig göras i våra serviceboenden. Det var med beaktande av det som jag ville informera om att 0,7 kanske inte är den korrekta siffran att använda sig av.

    På den finska sidan har man kommit lite längre och insett att man behöver jobba vidare med frågan.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! För mig är det nog väldigt viktigt att vicetalman åtminstone håller sig till fakta när hon tar repliker. Socialdemokraterna har aldrig sagt - jag skulle gärna vilja se de stenografiska protokollen - att det skulle vara bättre äldreomsorg på Finlands sida. Vi är oroliga över den situationen som man har på den fastländska sidan. Därför vill vi garantera att på Åland ska vi ha det bättre. Vi är oroliga över att vi inte kommer att ha det bra på Åland mera för att vi inte har tillräckligt med personal. Men att påstå att vi vill ha det som i Finland och att det är så bra i Finland, där går man direkt ut med osanningar och det tar jag avstånd ifrån.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag hade faktiskt lite svårt att följa det här sista replikskiftet från ltl Sara Kemetter. Om det är så nu att man inte längre vill ha 0,7 så då är vi ju alla nöjda i så fall.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker att det är bra att vtm Thörnroos lyfte upp problematiken när det gäller institutionsvård och vem som ansvar för den vård som ges ute på institutionerna. Det är inte alldeles enkelt. Jag vet att det har förekommit två tillfällen nu där man har haft diskussioner - eller man har haft ett redan och man kommer att ha följande nu i december - där ÅHS och kommunerna diskuterar hur man ska lösa olika frågor. På det mötet som man kommer att ha i december så kommer man att diskutera socialvårdslagstiftning och flyktingfrågor. Det är också diskussioner på kommande när det gäller institutionsvård. Men jag tycker att det är bra att det lyfts upp.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Några av oss som sitter här i Ålands lagting har nog också kanske bidragit delvis till att den här gråzonen. Jag var själv tveksam till, när vi tog den här ÅHS-lagen för ett antal år sedan, om den faktiskt var tillräcklig tydligt och klar hur ansvarsområdena skulle fördelas. Vi får också här i Ålands lagting fundera vidare kring det och fördjupa oss i det, säkert i ett kommande nytt lagförslag där vårdnivån på sjukvården på institutioner fastställts i lag.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker också att man kanske kunde ta det ett steg ännu längre. De som vårdas idag ute på våra institutioner är ofta äldre personer som har de mest svåra sjukdomarna, de är multisjuka och de har en mängd olika problem. Kanske det ska vara så att institutionsvården ska vara under ÅHS? Jag säger det bara nu som ett stort frågetecken efter. Eller behöver vi satsa ännu mera på den vård som vi ger ute på institutionerna idag, med tanke på att det blir fler och fler som har tunga behov? Vi behöver se till att de får rätt vård så att de slipper ambulansrallyt mellan akuten och institutionerna för det är inte värdigt.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Ja, det är en intressant tanke att institutionerna kanske skulle underlyda ÅHS. Det som man inte riktigt prognostiserade fram när man stängde nya Gullåsens äldreavdelning och när man stängde ned Grelsbys mentala del vad gäller kroniker, sådana som har bott där väldigt länge och som sedan skulle flyttas någon annanstans och sådana som är hospitaliserade och inte klarade sig hemma, var skulle de vara? De blev helt plötsligt kommunernas ansvar.

    Ibland tror jag, när vi sitter här, att vi glömmer bort varför vi är här. Vi är faktiskt här för att ålänningarna ska få bästa möjliga vård. Det är vi som ska se till att lagstiftningen är så att det ena kugghjulet tar tag i nästa. Jag tror att det finns en stark samsyn kring det här och jag tror också att det finns mycket att göra kring det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Jag skulle egentligen vilja förtydliga vad som står i landskapsregeringens presentation av lagen.

    ”Landskapsregeringen avser att utreda, precis som man gör på den fastländska sidan, personaldimensioneringen så att man kan komma med en precisering innan äldrelagen ska träda ikraft den 1 januari 2021. I arbetet ska också kvalitetsrekommendationerna ingå och ses över. Personaldimensionering ska säkerställa kvaliteten i enlighet med rekommendationerna. Man ska också utreda hur en personaldimensionering kan regleras så att den passar olika former eller för en specifik form av service till de äldre. Den här kombinationen av lösningar ska också finnas i de åländska kommunerna.

    Vi har inte i den här salen svar på de här frågorna, varav den här debatten blir så pass livlig och därför är det glädjande att man utreder det.

     Landskapsregeringen avser i lag stadga en nivå för personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 i personal per klient och som även på lång sikt tryggar de äldres rätt till service av god kvalitet.

    Detta har landskapsregeringen skrivit. Det här ställer sig socialdemokraterna bakom. För oss är det oerhört viktigt att det här klargörs för den äldre befolkningen, att man faktiskt står kvar vid de här skrivningarna.

    En personaldimensionering på 0,5 betyder att man får en säng, man får mat och man att tak över huvudet. Men har man 0,7 så har man en säng, man har mat, man har tak över huvudet och man har social verksamhet och man kan också få gå ut och andas frisk luft. Jag anser att alla ska ha ett sådant värde att man ska kunna få gå ut och andas frisk luft.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

    Föreläggs först förslaget till Äldrelag för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.