Remissdebatt

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Talman! Det är en glädje att idag få presentera vårt gemensamma arbete: Ålands landskapsregerings alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelpolitiska program 2017 - 2020. Glädjen är idag större än att kunna bocka av en punkt i regeringsprogrammet, den handlar om att ett gemensamt arbete nu har rotts i hamn. ANDTS-programmet har uppgjorts av en gemensam parlamentarisk kommitté som tillsattes den 8 mars 2017 av landskapsregeringen.

Kommittén sammanträdde elva gånger och hörde forskare, intresseföreningar, myndigheter och givetvis aktörer på fältet inom ANDTS-området. Programmet har därefter kommunicerats med och förankrats i berörda landskapsavdelningar och underställda landskapsmyndigheter under arbetets gång, alldeles särskilt genom en intern remissrunda under hösten 2017.

Programmet utgår givetvis från såväl det hälsopolitiska programmet för Åland 2010-2020, såsom utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland.

Samtliga sju lagtingspartier har varit representerade. Det är glädjande att samtliga sju partier har varit aktiva, konstruktiva och intresserade av att skapa en gemensam plattform för ANDTS-politiken.

Samverkan behöver samsyn. Kanske man med glimten i ögat kunde tillägga att ibland behöver vi en gemensam fiende för att kunna förena våra krafter vilket vi har i det här fallet.

Programmet är inte på något sätt Mose stentavlor, utan kommer att fortsätta att utvecklas och följas upp, vilket beskrivs i kapitel 6 av programmet. Jag har för egen del framfört önskemålet att det kan vara bra att utskottsbehandla programmet, eftersom det ger en god möjlighet att testa några av programmets grundläggande teser - en ”second opinion”, om man så vill.

I programmet samsas nolltolerans med skadereduktion. Det tror jag är en skiljelinje som också kommer att vara en del av den framtida politiska debatten på Åland i kommande val.

En fråga som vi brottades rätt länge med i det här arbetet var just balansen mellan dessa två, nolltolerans och skadereduktion. Här vill jag i rikta ett tack till Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola, som bidrog med mycket klargörande synpunkter och kunskap kring just denna fråga.

I arbetets slutskede hade vi en mycket intressant diskussion kring nykterhetstrenden. Vad gäller åländska ungdomar visar undersökningen Hälsa i skolan 2015 att en allt större andel av de åländska ungdomarna är nyktra. Andelen ungdomar som inte dricker alkohol ökade från 17 procent år 2011 till 26 procent år 2015. Alltså, andelen absolut nyktra ungdomar som vägrar röra spriten och definierar sig som nyktra! Diskussionen som vi hade då handlade om det verkligen kan vara så här bra. Svaret är, som alltid, att bilden är komplex, för det är den.

Det finns i lägesbeskrivningen saker som bekymrar oss, vilket jag har beskrivit tidigare, men det finns också positiva trender - inte minst hälsomedvetenheten - som vi i landskapet nu har ett ansvar att bygga vidare på. Vissa saker är exakt samma som de har varit tidigare, varken sämre eller bättre. Exempelvis andelen unga som dricker alkohol har varit ganska konstant och ligger fortsättningsvis runt 13 procent.

Det som framförallt bekymrar landskapsregeringen är synen på cannabis som återspeglas i attityder och också i brukarbeteendet, se sidorna 4-6 i programmet för en kärnfull beskrivning av detta.

Inom tobakspolitiken är ambitionen att ge ett tydligt, tobakspolitiskt stöd för att nå ett tobaksfritt Åland 2040. Jag vill särskilt lyfta fram tredje sektorns insatser för att nå detta.

Vad gäller drogområdet har jag i ett tidigare sammanhang tackat kollegerna Fellman och Asunmaa. Jag vill också rikta ett tack till dem idag för att de inom sina respektive ansvarsområden tagit frågan på allvar vilket också gett ett betydande avtryck i budget och styrdokument för landskapsregeringens verksamheter.

Talman, den viktiga frågan ”vad vill vi?” finner sitt svar på sidorna 8-9. Mycket av det som beskrivs i programmet ska förverkligas av landskapsregeringen gemensamt med dess underlydande myndigheter. En del förslag känns igen från budgetarna för 2017 och 2018, en del kommer att förverkligas inom pågående reformarbete. Jag vill framförallt lyfta fram målsättning 5 i programmet ”tillgången till vård och stöd för personer med missbruk eller beroende samt för deras anhöriga ska förbättras och risken för återfall minska.” Det är något som vi kommer att fokusera på i beredandet av kommande socialvårdslag och därtill hörande författningar.

Talman! Det kan vara på sin plats att ge ett litet axplock på vad vi gör vilket den som är intresserad, av de konkreta åtgärderna som föreslås, finner på 15-21. Jag vill speciellt lyfta fram socialvårdsbyrån och utbildning och kultur.

Under socialvårdsbyrån står det förstås: Att driva detta arbete, att uppdatera ANDTS-programmet och följa upp det. Bredda kunskapsunderlag, det är en jätteviktig poäng. Det handlar både om att få bättre statistik och att ha känselspröt för att klara av att göra s.k. kvalitativa undersökningar och vad vi ser på fältet. Vi nämner provtagningar i reningsverk. Vi nämner den nya alkohollagen, hög aktuell och ett eventuellt – jag vill understryka eventuellt i det här skedet - övertagande av alkohollagsbehörighet för att undvika en snedvridning av den åländska alkoholpolitiken. Vi lyfter fram utbildning i ansvarsfull alkoholservering samt att ANDTS-arbete beaktas i fördelning av PAF-medel. Det är ett mycket viktigt styrinstrument!

Jag nämnde redan tidigare vad sociallagsreformen innebär för rusmedelsarbetet men också för främjande av psykisk hälsa i det här sammanhanget.

Vi kommer också att rikta särskild uppmärksamhet till skyddshemstjänster för våldsutsatta personer med problematiskt bruk.

Det finns också en punkt för riktade insatser för opiatmissbrukare. Det är ett sätt för oss att säga Naloxon utan att säga Nalxon, alltså akut hjälp vid vissa typer av överdoser.

Vi lyfter också fram åtgärder för att ytterligare minska tillgänglighet på tobaksprodukter.

Hälsa i skolan undersökningen är också givetvis aktuell. Vi kommer att ha en genomgång med avdelningen den 4 januari. De preliminära fakta som vi har på bordet tyder på att det inte har skett mycket förändring, varken i den ena eller den andra riktningen, sedan 2015. Vi återkommer till detta.

Under utbildnings- och kulturavdelningen så kan vi notera att ANDTS-arbetet i skolorna effektiveras. Där är flera viktiga punkter.

Alkohol- och drogförebyggande program behövs i skolorna, givetvis regelbunden uppföljning av de s.k. SANT-planer, gemensamma riktlinjer för preventionsarbete i skolorna och översyn av lagstiftningen som kommer att göras av utbildningsavdelningen under innevarande mandat, denna projektperiod, programmets period.

Idrotts- motions- och hälsopolitiskt program har förstås uppenbara kopplingar hitåt.

Återigen ANDTS-arbete i PAF-medel förtjänas att understrykas.

Talman! Det här inlägget kan tjäna som en inledning till dagens debatt. Jag kommer förstås att finnas tillstädes, lyssna på partiernas synpunkter och ta med mig dessa synpunkter som färdkost till det arbete som obönhörligen fortsätter efter dagens debatt. Tack, för ordet!

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ministern frågade efter synpunkter så jag ska leverera en sådan direkt.

Ministern berörde i sitt anförande att landskapsregeringen eventuellt avser att initiera ett övertagande av alkohollagstiftningen. I det utlåtande som man gav över den föreslagna finska lagstiftningen så är man ganska tydlig och säger att det finns ett stort behov av att överta alkohollagstiftningen för att kunna bedriva en sammanhållen och effektiv alkoholpolitik. I programmet står det tydligt att regeringen avser att på sikt överta delar av alkohollagstiftningen. Vilken linje har regeringen egentligen i den här frågan? Det verkar lite som om man tar tillbaka de tidigare skrivningarna. Eller står man fast vid att det här måste göras för att trygga en effektiv åländsk alkoholpolitik framöver?

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Jonsson, för den frågan. Det ställningstagandet är såtillvida situationskänsligt att vi ännu inte känner till slutresultatet av den alkohollag som behandlas i riksdagen i Helsingfors. Men om den följer det som vi tror att den kommer att innehålla, dvs. att vi kommer att få en väldigt komplicerad tillsyn och att vi kommer att få betydande utmaningar inom vår egen alkoholpolitik så då finns det starka skäl för att ta över helt eller delvis - vilket vi kan göra i dagens självstyrelselag - behörigheter på detta område. Det är fortsättningsvis landskapsregeringens ståndpunkt. Vi har framfört detta, det står i programmet. Vi gav nyligen ett utlåtande till riksdagens socialutskott där vi upprepade denna ståndpunkt; blir slutresultatet detta så då finns det skäl som talar för att vi bör inleda en dialog om detta.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag hade önskat att landskapsregeringen inte bara hade haft en beskyddande inställning i den här frågan, utan att de också kunde tänka om den här behörigheten kunde utnyttjas till att faktiskt utveckla den åländska alkoholpolitiken. Vad vill vi själva? Är vi bara emot de förändringar som kommer österifrån eller kunde vi använda de här instrumenten för att utveckla vår politik?

 Vi har lanserat idén att starta ett åländskt alkoholmonopol där ett eventuellt överskott skulle gå till att just bekämpa de negativa skadeverkningarna från alkoholmissbruk. Varför diskuterar inte regeringen i de här termerna? Varför ser man inte möjligheterna med att skapa en mera Ålandsanpassad alkoholpolitik även med de behörighetsområden som vi saknar idag och de instrumenten? Vore inte ålänningarna förtjänta av en lite mera proaktiv inställning från regeringens sida?

Minister Wille Valve, replik

Vi har den synen som ltl Jonsson efterfrågar åtminstone i det mottot att vi ser också näringspolitiska fördelar i ett övertagande av alkoholbehörigheten, vilket vi har också framhållit i vårt utlåtande. Åland har särförhållanden som definieras av vårt insulära läge, taxfree trafiken och vi har inte riktigt samma utgångspunkter inom det här området som övriga Finland har.

Vi ser också det som en möjlig att stärka Ålands attraktionskraft exempelvis inom försäljningen av lokalproducerad hantverksöl, vilket vi också har lyft fram både officiellt och mera inofficiellt och påtalat detta.

Ja, jag instämmer nog delvis i det som ltl Jonsson säger.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Talman! Tack minister Valve för den inledande presentationen av ett angeläget och viktigt program.

Jag tänker fästa uppmärksamhet vid hur viktigt det är att förbättra vården på Åland.

Lag- och kulturutskottet besökte Färöarna tidigare i somras och vi fick veta att de har tre stycken behandlingsenheter för drog-, alkohol- och spelmissbruk. På Åland har vi inte någon egentligen, om vi inte tänker på kollektivet i Eckerö, som egentligen är ett HVB-hem, och diverse kommunala insatser.

Förekom det sådana diskussioner i gruppen att vi eventuellt behöver ha ett eget behandlingshem, kanske med lite bredare inriktning, på Åland också i framtiden?

Minister Wille Valve, replik

Just exakt den frågan är tillsvidare öppen. Jag kan säga så mycket som att i arbetet med socialvårdslagsreformen så har den här frågan lyfts upp. Socialvårdslagen är väldigt central i det rusmedelsförebyggande arbetet och den kommer sannolikt att öppna upp för möjligheter till nya typer av center; familjecenter och mer gränsöverskridande behandlingar där man bemöter klienter med blandproblematik, som både har psykisk ohälsa och någon form av missbruksproblematik.

Svaret på den frågan är, ja, diskussioner förs i den riktningen.

Jag kanske ska fästa uppmärksamhet vid det som står i programmet på sidan 12 om ÅHS roll där vi också lyfter fram förslag på hur det preventiva arbetet kunde bedrivas inom ÅHS.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack minister Valve för ett inbjudande anförande i denna debatt.

Minister Valve poängterade i sitt anförande extra mycket punkt 5 i listan kring delmålsättningar, ”Tillgången till vård och stöd för personer med missbruk eller beroende etc.” Det är nog viktigt. Där ser jag en lucka som finns idag när det gäller lågtröskelverksamheten. Idag har an man kanske på grund av narkotikabruk inte någon skola att gå till, man kan heller inte ta del av den fina verksamhet som Boost har pga. att de har nolltolerans och man är sällan tänkbar att fungera på en arbetsmarknad. Här finns det en viktig lucka att fylla.

Minister Wille Valve, replik

Ja, ltl Holmberg, jag instämmer till denna del. Ett inslag som anknyter till detta, och som också beskrivs i programmet, är hur vi bemöter de människor som har en missbruksproblematik och exempelvis söker sig antingen till ett skyddshem eller försöker komma in på arbetsmarknaden, vilket kan vara nog så utmanande, och där har vi också ett motsvarande glapp.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Absolut! Jag tror heller inte att lågtröskelverksamheten varken behöver vara direkt ekonomiskt betungande eller speciell teknisk svår. Jag tror att man kan ta modell av det som Boost gör idag men sedan ha en enskild helt fristående verksamhet som är en lågtröskelverksamhet. Jag tror också att man kan uppnå någon form av trappstegsstruktur där man kan komma in i systemet på olika nivåer och gå ut ur systemet förhoppningsvis till en studieplats eller till ett arbete.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Pernilla Söderlund

Talman! Det är viktigt att hålla liv i debatten om droger. Men drogpolitik är ett stort och brett ämne, därför har jag valt rikta in mitt anförande på det förebyggande arbetet och bland ungdomar främst. Inte för att jag inte tycker att t.ex. stigmatiseringen, eller t.ex. att förhindra langning är oviktigt, för så är det inte. Mycket av det som är viktigt kommer bra fram i ANDTS-planen, men vi behöver främst arbeta för att minska efterfrågan!

Vi i liberala lagtingsgruppen anser att förebyggande arbete är viktigt och behöver bedrivas ofta och överallt, inte bara vissa dagar eller för vissa grupper, på vissa sätt eller för vissa åldrar.

Först ett stort tack till ministern, till arbetsgruppen och till tjänstemännen för ett riktigt gott samarbete då vi skrev ANDTS-programmet.

Det finns inte bara ett sätt att förebygga användandet av droger, det tar lång tid innan man ser resultat och utvärderingen är komplicerad. Forskarna är överens om att det fortfarande finns stora kunskapsluckor i vad eller vilka metoder som fungerar som prevention, alltså vilka förebyggande metoder som verkligen fungerar, men alla är ense om att prevention är viktigt. Forskarna är ense om att det finns skydds- eller friskfaktorer såväl som riskfaktorer. Gemensamt för riskfaktorerna är att det är faktorer som en ungdom inte själv kan kontrollera.

Vi behöver arbeta parallellt med kortsiktiga och långsiktiga metoder för förebyggande och vi behöver se möjligheter och lösningar istället för hinder. Förebyggande arbete är inte lätt, men inte heller är det lätt att åtgärda de komplikationer som missbruk orsakar, varken på individ eller på samhällsnivå.

Även om det finns få metoder för förebyggande arbete som fungerar, misströsta inte. Personen eller personerna som genomför preventionen är jätteviktig för ett framgångsrikt förebyggande arbete som även behöver vara systematiskt och mångprofessionellt. Eldsjälar kan alltså förbättra resultat på vilken metod som helst, och här går mina tankar till den operativa gruppen, som behöver ha utrymme och mandat för sitt arbete som sker, och behöver ske, på flera olika arenor och det är deras framgångsfaktor.

Alla vill vi barns och ungdomars bästa och alla gör vi så gott vi kan. Men ibland räcker det här inte till och där har operativa gruppen en preventionspotential som är enorm. Jag har ingen hatt på mig, men jag lyfter symboliskt hatten för arbetet som den operativa gruppen gör! För det är först när vuxenvärldens medvetenhet och insatser bemöter barn och ungdomar som en positiv utveckling är möjlig men visst är arbetet komplext!

Den operativa gruppen visar hur man effektivt samutnyttjar befintliga resurser, och här arbetar man inte i ”stuprör”! 

För att skapa optimalt effektiva insatser för våra ungdomar måste vi se problemen utifrån ett helhetsperspektiv och bemöta dessa i samverkan mellan aktörerna runt våra ungdomar. För med fungerande metoder och samarbete kan kostnader för skador såväl som mänskligt lidande minskas men vi behöver även tidiga interventioner och vi behöver även insatser från vuxenvärlden.

Vi måste även se våra insatser i allt förebyggande arbete som sociala investeringar och inte enbart som kortsiktiga kostnader för att hitta hållbara strategier för våra insatser. Det är först när vi sätter våra ungdomar och deras behov i centrum, och bygger våra skyddsnät och insatser utifrån det, som vi på allvar kan göra något åt utanförskapets kostsamma konsekvenser. Att investera i barn och ungdomar är att investera i framtiden.

Det är fullt möjligt att bryta och förebygga våra ungdomars utsatthet och utanförskap – om vi bara vill.

Att arbeta mot droger innefattar både ett arbete för att ändra attityder, att ändra drogkulturen i samhället samt att minska på risken att hamna i riskgrupper. Vi behöver se på orsakssamband och ändra på både ungas men även vuxnas mående och självbild.

Drogerna har en plats i ungdomskulturen idag, det är dags att sluta blunda. Så, vad behöver vi mera då? Ja, vi behöver samordning och samarbete. Vi behöver låga trösklar och vi behöver kompetensutveckling och vi behöver skapa förutsättningar för samverkan. Vi behöver alla ta vårt ansvar i de olika uppdrag vi har och där kan vi se på vad som mera kan göras för att förebygga, och sedan ha en gemensam målbild.

Vi politiker, då!? Vi politiker behöver ge lagmässiga och ekonomiska förutsättningar och vi behöver ge politiska målsättningar. Vi behöver jobba tillsammans för att bli mera effektiva och vi behöver visa att ord kan bli handling. Ja, visst är det mycket som behöver göras och visst är det en lång väg att gå. Men vi ska gå den vägen.

Det finns en utomordentlig rapport om hur det preventiva eller förebyggande arbetet kan drivas inom ÅHS, gjord av Siv Uppström f.d. Palmqvist. Jag rekommenderar er varmt att läsa den. Där kan man läsa vad som behöver göras var och när och det är någonting för utskottet att fördjupa sig i.

Jag vill att man på ÅHS kavlar upp rockärmarna och börjar arbeta i den riktningen som rapporten pekar på att behöver göras. För vi behöver förebygga genom hela livet. Vi behöver förebygga, vi behöver identifiera svaga länkar och vi behöver bryta det sociala arvet. ÅHS har kunskaper och de har möjligheter, för personalen där träffar många människor dagligen.

Det är inte lätt att upptäcka vare sig ett beroende eller ett medberoende, men speciellt barn som medberoende behöver upptäckas och synliggöras och framförallt få hjälp.

Vidare behöver vi även beakta sam sjuklighet i all vård, även här är samarbete en stor framgångsfaktor.

Patienter och klienter med missbruksanamnes ska givetvis ha tillgång till samma tjänster och få samma bemötande som alla andra. Hen ska få ett respektfullt och professionellt bemötande från alla instanser för att kunna skapa ett förtroende för vården. Nu ska regeringen se på alternativ till Tallbacken för att de med behov av skyddshem och som även har en problematisk konsumtion kan få hjälp. Det är en bra början, för kvinnor med beroendeproblematik är en extra utsatt grupp, något som jag tycker MeToo-kampanjen även satt sitt fokus på.

Drogpolitiken är viktig för liberalerna, så inom liberalerna startade vi en grupp, en drogpolitisk grupp, som ska se på utvecklings- och förbättringsmöjligheter inom det här området. Där vi försöker få åsikter att baseras på fakta och där ser vi på droger som problem och droger som politik. I gruppen anser vi att människovärdet ska genomsyra all politik.

Till sist det viktigaste rådet angående det förebyggande arbetet; vi, alla här i salen, är förebilder! Kom ihåg det! Alltid! Tack, talman.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ltl Söderlund för ett väldigt insiktsfullt anförande.

Ltl Söderlund lyfte upp ÅHS givna roll. Jag vill från Ålands gymnasiums sida lyfta upp det fantastiska arbete som studerandehälsan gör vid Ålands gymnasium. Studerandehälsan är ju en del av ÅHS. Det förebyggande arbetet som också är möjligt via studerandehälsan vid Ålands gymnasium är guld värt. De gör ett otroligt fint arbete. De sitter princip ”in-house”, i skolan. Det samarbetet kanske kan bli ännu mera intensifierat. Det fungerar bra idag, men allt kan bli lite bättre och det fyller en väldigt viktig funktion speciellt i det förebyggande och uppsökande arbetet.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Ja, det är precis som ltl Holmberg sade. Ingen kan göra allt men alla kan göra någonting. Alla drar sitt strå till stacken. Det är bra att ni som är styrelseordförande i gymnasiet också ser till att det görs så att inte allt faller på minister Valve. Han är duktig men om alla gör någonting så hoppas jag att vi snart se förbättringar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Jag vill bara ytterligare belysa den situation som de missbrukande kvinnorna befinner sig i. Det är ofta en ytterst svag social situation som råder. Det är inte heller ovanligt med prostitution eller till och med i parrelationer att mannen säljer kvinnan för att få droger till sig själv. Jag tycker att det är en viktig poäng som kunde belysas ytterligare i det framtida arbetet. Det är generellt så att samhället har en lägre tolerans mot att kvinnor använder rusmedel och det är lättare att hamna i den sociala periferin som kvinna än som man. Jag lyfter på hatten för att just den frågan lyftes.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Precis, jag kan inte så mycket annat än att hålla med. Utskottet får se närmare på vad och vilka ytterligare behov det finns.

Sedan har vi också att se fram emot debatten om MeToo där även sådana här frågor kan lyftas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Söderlund, för ett gediget anförande med hjärta och hjärna. Jag vill framförallt tacka för två saker.

I en tid då den åländska polisens framgångsrika krig mot droger betonas väldigt mycket massmedialt så är det befriande att höra ett brandtal för det förebyggande arbetet, för det är där som vi kommer att nå förändring på sikt.

Jag vill också tacka för att ltl Söderlund alltid betonar vikten av att en god drogpolitik utgår ifrån fakta. Tack också för det!

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Ja, jag pratade om det förebyggande arbetet idag, jag har pratat om det förut här och jag tänker göra det igen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Det här meddelandet kan vara det viktigaste vi har att förmedla och hantera i detta parlament där vi inte bara ska lagstifta utan också försöka vägleda och inspirera.

Missbruk i alla dess former förstör och jag tänkte lyfta några få saker som jag uppfattar som provocerande i dokumentet och sedan beröra allt missbruks gemensamma nämnare. Vår tids stora problem och möjlighet – ångesten i dess olika former.

Arbetsgruppen, där jag själv agerat ersättare och har deltagit i ett fåtal möten, är att gratulera för att så sakligt som möjligt ha försökt beskriva nuläget och den ordning som råder när det gäller att ta hand om missbrukare på en rad olika områden.

Detta arbete är viktigt på precis alla plan vare sig det gäller spel, narkotika, medicin, träning, alkohol, tobak, mat och så vidare. Missbruk är en åkomma som drabbar alla, fattig eller rik, man eller kvinna, ung eller gammal. När en är för mycket och tusen aldrig nog slår det ut strukturer och lämnar olycka efter sig.  

Jag och centern avser inte gå in på alla meddelandets detaljer vilka till största delen är dokumenterade, utredda och analyserade av en mängd olika instanser och så kallade experter.

Jag vill ändå kort beröra en av kärnfrågorna som enligt min mening devalverar problematiken. Det handlar om alkohol och den statistik som antyder att vi på Åland skulle dricka mindre än man gör i Sverige och i Finland. Det är en utredning som jag dels inte tror på och som dels riskerar skapa likgiltighet. Så länge vi är överens om att vi har att göra med ett utmanande samhällsproblem är det nämligen ointressant om det sker i högre eller lägre grad än i Finland och i Sverige, i varje fall för den drabbade och deras anhöriga.

Det är också oerhört vanskligt att jämföra förhållandet mellan 30 000 ålänningar och våra grannländers många miljoner invånare där tusentals Ålandsliknande samhällen finns och där variationerna är stora. Om man måste jämföra hade kanske Gotland eller Färöarna varit bättre? Det är kanske ett uppdrag för social- och miljöutskottet att granska närmare om man faktiskt vill göra en sådan benchmarking.

Till detta ska vi också lägga den undersökning som ligger till grund för analysen. Jag menar att de som verkligen är drabbade också är de sista som inser tillståndet. Missbruk handlar om förnekelse och jag tror att enkätsvaren därför inte visar hela sanningen. Jag tror att få missbrukare erkänner sitt problem förrän det burit alldeles för långt. Med tanke på hur få vi är på Åland så blir avvikelserna ganska stora när man sammanställer undersökningen.

Med detta sagt hade vi från centerns sida gärna sett ett resonemang kring själva grunden till att missbruk utvecklas. Detta gäller i stort sett alla kända former och kan exempelvis handla om spel, tobak, jobb, föda, religion, politik och så klart kemiska substanser. Dessa missbruk har nämligen en gemensam nämnare som fel hanterad leder till fördärv och rätt hanterad till framgång. Jag pratar om ångest, det begrepp som kanske bättre än alla andra definierar vårt moderna samhälle. Detta insåg redan tidigt den franske författaren och Nobelpristagaren Albert Camus som beskrev 1900-talet som ungefär ”den öppna ångestens tid”. Det är hög tid att ge honom rätt. Vi har idag alla möjligheter att bygga vår egen framgång men våra vägar är så många och vår osäkerhet så stor. Vi kan vara rädda att inte räcka till, att göra för lite, att misslyckas, att inte vara tillräckligt snygg, smart, stark eller framåt inriktad. Ångest i dess olika former är något vi alla på olika sätt bär på och hanterar. Den goda ångesten gör att vi försöker mer och når högre, vi blir konstruktiva och kreativa. Den destruktiva ångesten gör att vi ger upp, får panik och begår tvångshandlingar vilket leder till fobier, utbrändhet, doping, sprit, tobak, medicin och så vidare. Ångesten kan vara vår bästa lärare eller vår största fiende; trots att grunden är densamma.

Det är den svarta sidan av ångesten som vi alla bär ett gemensamt ansvar för att bryta ner. Detta hade vi gärna sett mer av i detta program. Hur skapar vi engagemang? Hur gör vi så alla känner sig bekräftade? Hur ser vi till att alla duger? Hur gör vi ångesten till vår bästa vän?

Svaren på dessa frågor är svåra men nödvändiga. Om vi kan vara överens i detta att olika grader av ångest leder fram till olika former av missbruk har vi nått en gemensam plattform och förståelse. Kan detta meddelande och denna debatt leda fram till den insikten så har vi tagit ett viktigt första steg på en lång vandring.

Vi har förvisso ett system som tar hand om missbrukaren när botten är nådd. Vi borde därför koncentrera oss ännu mer på att skapa ett samhälle där vi ser varandra redan idag, visar respekt, hjälper till och i nuet sköter om varandra. Vi borde ägna all vår tid åt att skapa det livsviktiga engagemang som för samhällen vidare.

Våra föreningar är guld värda i detta arbete, vårt sociala liv är kittet som gör att bygget håller tätt, våra skolor ska vara inkluderande, varenda unge ska känna sig betydelsefull och varje åldring ska känna sig uppskattad. Lika självklart som vi håller upp dörren för varandra ska det vara att se det goda i varenda människa. Detta kan vi bara göra tillsammans och i varje ögonblick tänka oss för om det vi står i beråd att säga eller göra verkligen är viktigt och bra och om vi kanske borde ägna våra känslor en smula tanke innan vi handlar. Gör vi detta når vi också resultat.

 Detta anförande har möjligen präglats av ett annat tänk än som framgår i meddelandet och det är med avsikt. Över tid kan vi blicka tillbaka på otaliga liknande meddelanden och program där vi klargjort tingens ordning men kanske missat företeelsens själva ursprung. Missbruk handlar om flykt. Vi borde skapa ett samhälle där ingen ska känna sig jagad.

Om detta skulle jag gärna se att social- och miljöutskottet förde en diskussion. Detta torde höra till de ärenden där politiska motsättningar borde undvikas. Jag önskar utskottet lycka till i det arbetet. Tack.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Det var ett sympatiskt anförande som ltl Pettersson höll. Det var många intressanta tankar, särskilt att se det goda i varje människa.

Det är också viktigt att vi har ett generellt attitydförändrande arbete bland oss medmänniskor i samhället. Om man pratar med en person som har kommit ur sin missbruksproblematik så är det många som vittnar om den stora tyngden att man inte blir accepterad sedan när man kommer hem från avvänjningstiden. När man har nyktrat eller slutat med drogerna så tänker man att man kanske skulle komma in i samhället per automatik, men den processen är ganska lång och väldigt smärtsam för många. Jag håller med om att det medmänskliga perspektivet sannerligen behöver lyftas.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Den där frågan har jag lyft tidigare i liknande sammanhang, att vi till mans gör oss skyldiga till demonisering av drogmissbruk av olika slag. Vi slänger oss med uttryck som knarkare, vilket inte borde få hända. Vi använder oss av ord som beskriver saker på ett sätt som faktiskt nästan på alla vis är nedvärderande vilket är synd. Det sista vi borde göra är att demonisera alla former av missbruk. Vi borde faktiskt sköta om det på ett snyggare sätt.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Så är det sannerligen. Det är ju förstås så att blir man som nykter narkoman eller nykter alkoholist inte mottagen av den andra sociala kontexten så finns det bara en enda social kontext kvar och det är den tidigare där det finns missbruka av olika grader. Det som händer är ju förstås att man i många fall faller tillbaka till sitt missbruk, inte i alla fall men i många. Jag vet inte om det finns med i programmet men det har sagts att det inte går att bli nykter på Åland. Där har vi ett jättestort problem just för att det sociala trycket är så starkt så att man hamnar tillbaka till sina gamla kretsar.

Tack, ltl Pettersson för ett insiktsfullt anförande.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack ltl Pettersson för ett intressant anförande. Jag håller med mycket när man pratar om ångest, hur svår den är att jobba med och hur svår den är för den som har den. Ltl Pettersson kom med ett viktigt budskap. Även medmänsklighet är viktigt, att kunna känna sig bekräftad och att man bekräftar personerna.

Jag begärde replik för att ltl Pettersson nämnde att han hade velat se mera åtgärder i programmet, om jag uppfattade det rätt. Det som jag har sett med vårt arbete är att vi har satt upp målsättningar samt det övergripande. I programmet på sidan 8 nämns stigmatisering och diskriminering av personer med missbruksproblem så vi har försökt lyfta upp detta. Men som jag ser det så är det sedan de som jobbar med personerna som har kunskap om hur man gör det. Jag tycker att det är viktigt att man lyfter upp de här olika problemen.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Tack för frågan. Först bara ett litet påpekande, ltl Winé nämnde att inte alla bär på ångest. Jag hävdar tvärtom, jag hävdar att varenda en bär på ångest fast i olika former, för det är nämligen en av de drivkrafter som för mänskligheten vidare på väldigt många vis om man hanterar den rätt. Det var syftet med det som jag ville säga. Därför ska man egentligen inte betrakta ångesten som något som bara är dåligt, den kan också vara något väldigt bra på många vis.

När det gäller åtgärderna så hänvisade ltl Winé att det är de som arbetar med det som vet hur man ska göra. Hm, jag tycker att det är att göra det lätt för sig. Jag tror att vi alla har ett ansvar att vara med i det arbetet. Vi ska inte låta det arbetet bara vara för de professionella.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Jag håller med om det sista. Vi har ett ansvar, men jag har inte kunskapen hur. Jag vill gärna att vi sedan får kunskap och jobbar vidare och det kommer jag att ta upp i mitt anförande. Vi har ett viktigt ansvar t.ex. när vi ser på lagstiftning, riktlinjer och ekonomiska resurser.

Om det i mitt förra replikskiftet uppfattades att jag nämnde att inte alla har ångest så då var det fel. Jag menade att ångesten är en bov hos många missbrukare och därigenom måste man jobba för att försöka hjälpa och stötta dem. Jag håller med det som ltl Pettersson sade om ångesten. Jag försökte inte hitta någon konflikt eller någonting annat utan jag håller med ltl Pettersson om ångesten. För dessa personer är det ack så viktigt för de bär på en otroligt stor ångest, vilket även många andra bär på visserligen, men hos missbrukare som vi pratar om så är den en stor bov.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! När det handlar om den ångest som växer sig så stor så att den blir ohanterlig så drabbar den väldigt ofta väldigt kreativa, väldigt intelligenta och väldigt starka människor. Där ser man skillnaden, man brukar uttrycka att det en hårfin linje mellan genialitet och galenskap och ungefär samma sak är det där faktiskt. Det finns väldigt mycket och väldigt intressant litteratur kring just det här som man faktiskt kunde bära med sig i det dagliga arbetet. Man ska sluta betrakta ångesten som någonting ont, man ska betrakta ångesten som en stor, stor möjlighet också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Ltl Pettersson pratade i sitt anförande om ångest eller psykisk ohälsa och missbruk. När ANDTS-programmet var så gott som färdigt skrivet så hittade jag på nätet social- och hälsovårdsministeriets rapport, en plan för mentalvårds- och missbruksarbete, där man har slagit ihop just de här två som ltl Pettersson efterlyste. Ni kan få låna den rapporten av mig eller hitta den själv på nätet, för det är en riktigt intressant och bra läsning.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Jag föreslår att ltl Söderlund vidarebefordra den till social- och miljöutskottet för den fortsatta behandlingen, det verkar enklast på något sätt.

Ledamoten nämnde också i samma mening psykisk ohälsa och ångest och jag blev inte klar över om det var ett likamedstecken emellan. Jag hävdar att det inte finns ett sådant likamedstecken. Ångest är inte psykisk ohälsa. Ångesten är någonting som rätt hanterad kan göra ditt liv helt fantastiskt och kan få dig att göra saker som du inte trodde var möjligt och fel hanterad så kan det bära åt andra hållet.

Jag hävdar att psykisk ohälsa är någonting annat. Det är en diagnos. Ångest är både en möjlighet och ett hot.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Om alla har ångest eller inte, det tänker jag låta vara osagt. Det är klart att man kan ha ångest över att man glömde köpa mjölk eller så. Riktig ångest är psykisk ohälsa, men det kan vi fundera på någon annan gång. Utskottet ska se närmare på det. Sambandet mellan psykisk ohälsa och missbruk är också omdebatterat och omdiskuterat om och hur stort det sambandet är.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Bara några ord till om detta favoritbegrepp just nu, ångesten. Det är lite som med det som med övergrepp, det är den drabbade som har tolkningsföreträde. Är det så att någon uppfattar stark ångest för att man har glömt att köpa mjölk så är det den personens uppfattning av just ångest. Alla har olika bottnar på olika sätt. Det är lite detta som är en av kärnpunkterna i det som jag ville säga; vi behöver hitta på ett sätt att dels avdramatisera begreppet till viss del men också vända den svarta ångesten till den fina.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Talman! Det händer ibland att man får feedback på lagtingsdebatten. Den överlägset vanligaste feedbacken vi brukar få är att vi tackar varandra för mycket. Detta till trots så vill jag tacka ltl Pettersson för att han i sitt anförande lyfte flera viktiga frågor. Jag tänker på alkohol, totalkonsumtionen och också relationen till andra former av beroenden.

Totalkonsumtionen är en fråga som ltl Pettersson och jag har diskuterat i andra sammanhang tidigare, den beskrivs på sidan 4. Vi ser en minskning från 2011 till 2015 i totalkonsumtionen av alkohol.

Vi ser också, vilket jag nämnde i inledningsanförandet, en tilltagande nykterhetstrend vilket jag personligen tycker att är intressant. Den är så stark och den erbjuder en möjlighet.

Sedan ligger det också i sakens natur att det problematiska alkoholbruket inte har minskat i motsvarande omfattning. Där finns alkoholbruket kvar, och till den delen det definieras som problematiskt så är det fortsättningsvis ungefär på samma nivå.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Vi förde en diskussion, den blev väl kanske ganska ytligt under arbetsgruppen sista möte, ett av de få som jag hade möjlighet att delta i. Det som jag egentligen ville lyfta fram är; vad tjänar det till att jämföra oss med Sverige och Finland? För om vi verkligen ska gå in för en nolltoleransgräns så är egentligen allt ovanför noll för mycket, om man ser det på det viset. Det är klart att det kan vara trösterikt att se att det inte är lika illa här som det är på andra ställen, men jag undrar faktiskt om det kan stämma. Jag skulle gärna ha sett en jämförelse med liknande orter som Åland. Sverige är inte en liknande ort som Åland och Finland är inte en liknande ort som Åland.

Minister Wille Valve, replik

Jag vill lyfta fram det som ltl Petterson nämnde om andra typer av beroenden än de som beskrivs i detta program.

Det finns en väldigt intressant nyhet idag på svenska YLE. Den tidigare chefen för Facebook, som har ett väldigt svår uttalat namn, Chamath Palihapitiya sågar Facebook med argument som: ”De kortvariga, dopamindrivna slutna kretsar som lever på respons förstör samhällets funktioner. Inga civiliserade samtal, inget samarbete, vilseledande information, osanningar osv”. Jag tänker inte citera det som han sammanfattningsvis kallar Facebook för. Men det finns en klar koppling till det som ltl Petterson beskrev i form av dopamindriven aktivitet och vad det innebär för det mänskliga psyket. Jag tror att ltl Pettersson har en poäng och att det här är något som vi i landskapet faktiskt också kommer att få behöva jobba med.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Kan man få tio minuter till? Ministern triggar mig lite. Jag hade också tänkt ha med Internetberoende, Facebookberoende. Jag tror att vi är ganska många i den här salen som har skäl att titta oss i spegeln och fråga oss; är det verkligen nödvändigt att ständigt vara uppkopplad? Kanske vi rentav borde föregå med gott exempel? Om man ska vara riktigt dramatiskt så kanske vi i fortsättningen ska bestämma oss för att från och med fredag klockan 18.00 till måndag klockan 08.00 så pratar vi inte i telefon om jobbärenden. Vi ska visa föredöme på olika sätt. När det gäller hanteringen av Facebook så är vi många i den här salen som har ett problematiskt förhållande till just det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Tack, talman! I den övergripande målsättningen och i de prioriterade målen lyfts en central målsättning att förebygga att människor utvecklar riskbruk, missbruk eller beroende och där lyfts speciellt barn och unga som en prioriterad målgrupp i detta sammanhang och det är därifrån jag tänker ta avstamp.

Vår minister har presenterat ANDTS-programmet. Vi i den moderata lagtingsgruppen stöder det arbete som har gjorts inom den parlamentariska kommittén och tycker att programmet är bra. Därför kommer jag att gå in i en specifik detalj i programmet.

I det förra handlingsprogrammet så verkställdes aldrig möjligheten att införa en åldersgräns för energidrycker, något som vi i moderat samling hoppas att vi när vi gör en uppföljning av detta program kan se som något som gjordes.

Jag vill ge er lite fakta som jag letat upp. 

Enligt en amerikansk studie gjord av Lippincott Williams och Wilkins gjord 2014 finns det ett samband mellan energidryck och missbruk. Studien visade att de som regelbundet dricker energidryck konsumerar i större utsträckning alkohol, tobak och droger som marijuana och amfetamin. I den studien så deltog 22 000 amerikanska ungdomar. Beroendeforskaren Annika Thorsell vid Linköpings universitet säger att energidryck skjutsar igång belöningssystemet så om man dricker det ofta vänjer man sig vid att det är aktiverat. Om man sedan slutar dricka kan man känna sig låg och deprimerad och då kanske man söker sig till någon mildare drog som sedan leder till tyngre. Hon säger också att den största faran är att de går så långt ner i åldrarna, om man tittar på de som har ett beroende är den största faktorn att de började i tidig ålder. De finns ingen fastställd orsak till sambandet mellan energidryckskonsumtion och användande av andra medel. Men att energidrycken glamoriseras i reklam gör det lättare att fastna för andra ämnen som verkar genom samma belöningssystem, det tros vara en av orsakerna.

Det har just publicerats en ny studie som är gjord vid University of Maryland som visar att unga som dricker energidryck regelbundet har större risk att i framtiden börja missbruka droger och alkohol. Det var en mindre studie med 1 100 studenter men forskarna vid University of Maryland följde dem under fyra års tid. 20,6 procent av deltagarna i studien uppgav att de inte drack energidryck alls, medan 51,4 procent av studenterna ofta drack energidryck.

Den fyra år långa studien slog fast att energidryck bland annat kan bidra till alkoholmissbruk. Resultaten visade att de studenter som drack mycket energidryck hade en större risk att utveckla ett drogberoende och diagnostiseras med alkoholism redan vid 25-årsåldern.

Fred Nyberg, professor i beroendeforskning vid Uppsala universitet, anser att trots att studien bara kan visa ett statistiskt samband så anser han att det finns en tydlig koppling. Även han är inne på att substanserna påverkar hjärnans belöningssystem i olika grad. Inte lika kraftigt som droger, men tillräckligt för att trigga igång en ökad känslighet för andra droger.

Vi är alltså på det klara med att energidryckerna ökar risken för att vissa individer känslig görs för alkohol så att de lättare fastnar i ett beroende, och alkohol kan vara liktydigt med andra droger. Börjar du med alkohol och cannabis innan 15 så är risken fem gånger större för att fastna i ett beroende, säger professorn Fred Nyberg.

En av substanserna i energidryck är aminosyran taurin som anses spela en stor roll i hjärnans belöningssystem. Det finns även en stor risk för överdosering. Taurin är ett ämne som förekommer naturligt i våra kroppar och finns främst i hjärnan och levern. Taurin påverkar även hjärtats funktion och det är oklart hur våra organ reagerar på överdosering av taurin.

I dagsläget finns inga rekommendationer kring max intag av taurin. En normalkost där kött och fisk ingår ger enligt Livsmedelsverket ungefär 120-130 mg taurin per dag. En burk energidryck, 250 ml, ger ungefär 1 000 mg taurin.

När det gäller koffein så kan koffeinhalten varierar den från 6 mg till 242 mg per portion. I takt med att burkarna blir större och större så ger de många gånger betydligt mer än en portion och risken för koffeinförgiftning ökar. Symtom på koffeinförgiftning är illamående, kräkning, diarré, huvudvärk, yrsel och oro.

Rent hälsomässigt så rapporterar Södersjukhuset i Stockholm om patienter med hjärtklappning, krampanfall, njursvikt och även dödsfall där energidryck intagits innan insjuknandet.

För barn och tonåringar som dricker energidrycker så blir gensvaret snabbare och intensivare. Det beror på att de, i normala fall, väger mindre än vuxna och att kropp och hjärna inte är helt färdigutvecklade. Barn och ungdomar hamnar lätt i ett koffeinberoende som de inte själva förstår och som kan vara svårt att bryta.

Talman! En studie från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, visar att ungdomar mellan 10-18 år är de som dricker mest energidryck. Studien visar också att nästan hälften av ungdomarna dricker energidryck i kombination med alkohol.

De här dryckerna är gjorda för vuxna inte för barn, de får i sig alldeles för mycket koffein i relation till sin kroppsmassa. Många blir fast direkt och det kan bli svårt för föräldrar att trösta eller lugna dem. De kan få svårt att somna eller uppleva skakningar, ångest, spasmer, hjärtklappning, illamående eller kräkning. De kan också få hjärtrusning eller kramper.

Med tanke på de fakta som jag har presenterat så anser vi inom moderat samling att vi verkligen borde fundera på att införa en åldersgräns på 15 år för att köpa energidrycker, bl.a. med motiveringen att vi enligt programmet med den övergripande målsättningen i programmet ska förebygga att människor utvecklar riskbruk, missbruk eller beroende, där lyfts speciellt barn och unga som en prioriterad grupp. Med de fakta som finns idag så borde inte barn dricka energidrycker och det borde vara en prioriterat mål för programmet. Tack.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Holmberg-Jansson för ett intressant anförande. Jag håller med mycket av det som ledamoten nämnde, just sambandet mellan energidryck och alkohol och att det är så lätt att man går över till annat, för beteendet är lika.

Nu har det kommit ut ett nytt märke, koffeinfri energidryck men samma märke och då är det svårare för föräldrarna att säga nej. Även om butiken sätter en åldersgräns så undrar man varför man inte kan dricka den som är koffeinfri för det är inte någon energidryck. Tillverkare försöker detta för att få sälja mera men samtidigt finns det en otroligt stor risk med det beteende som barnen får.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Så är det. Det finns forskning som visar att kombinationen energidryck och alkohol eller hård träning och energidryck faktiskt kan utgöra en dödlig cocktail. Vi behöver verkligen titta på det här. Det finns idag många handlare som har infört en frivillig åldersgräns och det är bra. Vi talar om så farliga saker så att jag tycker faktiskt att vi borde ha lagstiftning och inte bara på frivillig väg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg-Jansson. Jag stöder ltl Holmberg-Jansson fullt ut gällande energidrycker. Fullt ut! Det kommer mer och mer forskning inom området och allt tyder på visat samband med negativa riskfaktorer i övrigt. Du har mitt fulla stöd, tack.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Även jag tycker att det är ett viktigt anförande som moderaterna lyfte fram nu, speciellt i sitt gruppanförande, att gå in för att förbjuda energidrycker för barn. Vi ser att de dricker de här dryckerna speciellt när de spelar och vill hålla sig vakna hela nätterna. Om de inte kan dricka kaffe så kanske de inte ska dricka någonting alls utan gå sova.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! När man läser på så kan man se att barn dricker inte kaffe oftast beroende på att det är beskt. Men dessa drycker är gjorda för att trigga igång, de ska smaka som läsk. Det är lätt att dricka och få i sig väldigt mycket koffein på väldigt kort tid. Sitter man uppe och spelar hela nätterna och bara dricker koffein så finns risken att det slår fel någonstans.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Jag tror också att det även är en inkörsport till att man börjar dricka alkohol tidigare. Man är van vid ruset och får liksom en gemenskap.

Jag tror att detta är ett bra steg för en förebyggande metod.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, talman! Tack ltl Holmberg-Jansson för ett intressant och viktigt anförande. Precis som ledamoten sade så förförs ju barnen och ungdomarna av smakerna. Det finns till och med sak av skumtomtegodis. Man förstår ju att det kanske inte är vuxna som appellerar just till den smaken.

Jag tror att det också finns ett ganska starkt grupptryck och en önskan från föräldrarna att det blir en föräldrasamverkan. Om det gäller för alla så är det ganska lätt att bara hänvisa till att så är läget just nu.

Det finns många butiker som självmant har lagt en gräns på 13 år. Jag tänker fråga om ledamoten tror att det skulle räcka om landskapsregeringen starkt gick ut med en 15-årsgräns och gjorde klistermärken för butikerna som en stark rekommendation utan krav?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag tycker att man har provat det ett tag nu. Jag tror att vi behöver gå in för lagstiftning. Jag tycker inte att vi ska utsätta våra barn för någonting som är farligt och som de inte själva förstår. Det är vårt ansvar som vuxna att göra en förändring. Vi som sitter i den här salen har faktiskt möjligheten att göra det som många föräldrar idag önskar att fanns; en lagstiftning med åldersgräns för energidryck, just för att komma undan från grupptryck och liknande.

Ltl Tony Wikström, replik

I det politiska fältet brukar man prata om personlig frihet från höger och liberalism osv. Jag tror att vi kan nå en ganska bred politisk överenskommelse att det handlar om barn och unga som kanske inte alltid har hela bilden framför sig och hur det påverkar deras kropp och liv.

Jag tänker också lyfta vad som är hönan och ägget. Ofta är ungdomarna väldigt trötta helt enkelt. I staden ska man ändra på skolstarten till tidigast klockan nio istället för klockan åtta och det kan ha en större betydelse än vad man tror. Är man väldigt, väldigt trött så kanske man griper den där energidrycken ändå på eftermiddagen för att orka med sina aktiviteter. Jag tror att det hänger ihop som ett stort pussel.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Det kan absolut hänga ihop. Men jag tror faktiskt inte att barn i första taget tar en energidryck för att de är trötta, de tar en energidryck för att det är coolt. Det är coolt att dricka en energidryck. Om det nu kickar igång belöningssystemet så att man vänjer sig att ha det aktiverat och att det kan vara en inkörsport till alkohol och till droger så tycker jag att det är fel. Vi behöver sätta ett stopp för det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Talman! För ett drygt år sedan var jag rätt så kritisk till landskapsregeringens arbete i insatserna mot drogsituationen på Åland. Det känns som detta program nu är ett steg i rätt riktning. Jag är inte nöjd med hur det ser ut idag, men nu är alla partier med och diskuterar denna viktiga fråga.

Ser vi på detta program så tycker jag ändå man fått en helhetssyn. Jag vill tacka minister Valve för ett intressant arbete, med en hel del hörande både från hemmaplan men också med hörande utifrån. 

Ser vi på de politiska målsättningarna så är det en restriktiv narkotikapolitik som är grunden till vårt arbete mot narkotikan på Åland.

Ett effektivt förebyggande arbete, restriktiv narkotikapolitik och insatser från polisen är grunden till vårt arbete mot att stävja narkotikans utbredning på Åland.

Talman! I budgetdebatten 2016 så jag ifrågasatte jag texten om att sätta igång sprutbyten på Åland. Där måste jag nu inse att skadereduktion som sprutbyte är en åtgärd som vi idag tyvärr måste ha på Åland. Då främst för att minska på spridning av bl.a. hepatit B och hepatit C samt att minska risken för andra infektioner som uppstår när man använder smutsiga sprutor.

För mig personligen känns det som fel väg att gå i vårt politiska arbete med en restriktiv narkotikapolitik. Men jag får nog inse att skadereducerande arbetet är en del av vårt narkotikaarbete, narkotikapolitik idag även på Åland.

Strängare straff, legalisering av narkotika, åsikterna om hurdan narkotikapolitik man ska ha finns det mycket åsikter om och de går brett isär.

Men det allra viktigaste arbetet görs ändå i hemmen, med att jobba med gränser och attityder. Som med mycket annat så sätts grunderna i attitydarbetet i hemmen, men det är ingen garanti för kompistrycket kan vara hårt.

Talman! Nu har min inledning handlat mest om narkotikan, men vi får inte glömma alkoholen och dess risker. För även där har vi ett viktigt arbete. Vi måste se alla missbruk och insatser mot dem. Det kan vi göra är mycket att stärka våra unga.

Här kommer jag nu att räkna upp tre punkter jag ser som viktiga och som vi kan vara med och påverka.

Öppen ungdomsgårdsverksamhet. Att ungdomar har ett bra ställe att träffas på och känna sig trygga. Visst har vi lokaler, men har vi personal? Jag hörde en säga; ”men föräldrarna kan ju vara där och läsa tidningen samtidigt som barnen umgås”.  Men att vara ledare på ungdomsgård är mycket mera än så. Ungdomar vill träffas, de vill också träffa andra vuxna.

Lite intressant skulle vara att veta hur många av våra unga som har en öppen gårdsverksamhet nu under jullovet att gå till? Tänk på utsatta ungdomar som har en sådan familjesituation att de inte vill vara hemma. Har vi då en ungdomsgård öppen och tillgänglig för dessa unga? De flesta från olika kommuner säger nej här. Jag tror att det bara är Mariehamn som kan svara ja. Sedan sitter vi från landsbygdskommunerna och pratar om att Mariehamn har dyr administration, men se också vad de erbjuder sina invånare.

Även om julen är mångas högtid så har vi många barn som bävar inför den kommande familjehögtiden.

Skolan. Skolan är ett viktigt forum där man kan nå nästan alla unga. De gör ett viktigt arbete. En dag lyssnade jag på radion om en lärare från Föglö grundskola. Jag blev riktigt rörd och glad över skolans arbete med SANT-frågor och att de jobbade med att stärka barnens självkänsla och arbetade med grupptrycket. 

När skolan presenterar sin SANT-plan så behöver vi se att de vill stärka våra unga att vara starka och trygga. De unga ska inte vilja testa och vara starka nog att säga nej. 

Jag vill att vi ska satsa tidigt på den psykiska ohälsan, se våra unga och se hur de mår. Med tidiga insatser kan vi spara mycket mänskligt lidande men också pengar.

Talman! Tidigare pratade jag mycket om risk- och friskfaktorer, men det är nu länge sedan jag jobbade med detta och även där har det ändats. Så när jag fick möjligheten att på Almedalen i somras träffa kunniga inom området så sade de. ”Göte, idag är det mycket den psykiska hälsan och stigmatiseringen som är våra stora riskfaktorer.”  

Därför tycker jag det är bra att AMS och missbrukarvården samverkar för att få unga med problematiskt missbruk i sysselsättning. Under mitt arbete att starta upp projektet ungdomslots på Åland så märkte jag hur viktigt det är för unga att få en meningsfull sysselsättning, känna sig behövd och känna sig bekräftad men framförallt att komma in i vår normalisering, som alla andra, och få en meningsfull sysselsättning.

Polisen har nu också fått förstärkta resurser, vilket är ett viktigt arbete i kampen mot narkotika. Här har jag mycket åsikter men nu ska jag hålla ett balanserat gruppanförande så det får bli en annan gång.

Polisen har nu gjort mycket tillslag. Förhoppnings visar detta att tillgodose Åland med narkotika är ett riskfullt område som har bra polisresurser och risken att åka fast är stor. Ändå får vi idag, tyvärr, läsa ganska tung men tyvärr sanningsenlig text i ett av våra medier.

Till sist så är det ju så att på Åland så ska det vara lätt att få vård, en vård som passar den enskilde. För behandlingsmetoderna är många. I 20 år har jag nu sagt; det ska vara obekvämt att hålla på med narkotika men lätt att få vård. Talman, jag tycker det är dags att uppdatera det till mer 2000-tal. Jag vill uppdatera det till: Det ska vara obekvämt att hålla på med narkotika, lätt att få vård och komma med in i vårt samhälle som t.ex. sysselsättning. Vi måste se vad som händer när man har kommit ut ur missbruket, att man sedan får en vettig sysselsättning.

Vi har här samarbete mellan polis, kommuner och AMS så att jobba tvärsektoriellt är viktigt. Jag brukar prata om vikten av en ungdomslag och jag kan inte låta bli att nämna det igen.

Talman! Jag kan erkänna jag haft en frustration över att vi här i Ålands lagting inte har haft en dialog om narkotikasituationen på Åland. Våren och sommaren 2016 gick det mycket rykten och situationen var inte var bra då. Nu tycker jag att vi har fått en dialog, man vet vad som händer och man får vara med i en bra dialog med landskapsregeringen. Polisen har stärkts och arbetet mot narkotikan har skärpts.

Det görs mycket idag, men gör vi rätt? Lägger vi våra prioriteringar rätt? Arbetar vi på rätt sätt? Borde vi göra något annorlunda?

Under arbetet i vår grupp så hörde vi bl.a. Bengt Svensson, professor i socialt arbete. Är det någon som vi kan utöka samarbetet med?

Jag är helt övertygad om att det kan vara nyttigt för oss att få någon utifrån som ser helhetsbilden Jag kommer ihåg när jag slutet på 1990-talet började samarbeta med K.R.I. S, Kriminellas revansch i samhället, så sade de att Åland är intressant att jobba med för man vet oftast vart de tar vägen sedan när de försvinner från Åland. Så kanske vi kunde ha ett samarbete med Bengt Svensson eller någon annan om hur vi prioriterar våra resurser och om det är rätt prioriteringar.

När det gjordes ett liknande arbete för 10 år sedan så ansåg de att vi hade mycket resurser på tidiga insatser, men att den finländska alkohol- och narkotikapolitiken inte ligger i paritet med visionen om ett narkotikafritt Åland. Vi kan anse att de hade rätt. Vi här i lagtinget har kanske inte riktigt kunskapen om hur vi ska jobba, men det har de på fältet. Vi behöver ha örat mot dem.

Vi har möjlighet till lagstiftning om mycket men t.ex. när det gäller straff så är det inte vår behörighet.

Det vi kan ge är ekonomiska resurser, men framförallt se till att barns lagstadgade rättigheter tillgodoses.

Avslutningsvis, talman, kan jag inte undgå att i den här debatten diskutera och nämna MeToo och alkoholens inverkan på sexuella trakasserier.

Vi reagerar starkt på narkotikan och det ska vi göra, men vi får inte blunda för alkoholen och dess inverkan. En som läst om berättelserna kring MeToo sade; ”tänk om man skulle slippa alkoholen och dess negativa konsekvenser, då skulle kvinnor och barn ha ett tryggare samhälle”. Och visst är det hemskt om vi har kvinnor och barn som inte kan känna sig trygga i sina egna hem. Vi måste öppna ögonen, vi måste reagera och vi måste agera.

Talman! Jag vill tacka minister Valve för arbetet med detta program. Vi jobbar vidare med arbetet att stärka våra ungas framtid, ett tryggare samhälle för alla.

Jag ser också fram emot de regelbundna avstämningar som nämns på sidan 15. Låt oss nu tillsammans jobba för att stärka våra unga. Vi kan inte blunda för dem som far illa. Vi har alla ett ansvar. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Winé. Dagens ungdomar är definitivt mer gränslösa än någonsin sett till kommungränser. Ltl Winé lyfte öppna ungdomsgårdar och betydelsen av dessa. Det stämmer helt klart. Jag tror att mycket av det förebyggande arbete börjar där gällande allt som vi sammanfattat i det här programmet och som vi har debatterat idag.

Jag är helt övertygad om att den kommande kommunstrukturen kommer att göra att antalet öppna ungdomsgårdar, aktiviteter för ungdomar kommer att bli fler, större och mer betydelsefulla än någonsin. Dagens ungdomar bör träffas socialt.

Ltl Pettersson nämnde i sitt anförande att vi blir mer och mer digitaliserade och vi blir kanske blir beroende av att träffas digitalt. Jag tror att det är viktigt att få våra ungdomar och barn att träffas öga mot öga. Här finns det mycket att göra på det kommunala fältet för att göra vardagen och kvällarna mer attraktiva för våra ungdomar.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Vi skulle kunna göra mycket redan idag. Det finns ett intresse att göra det bättre och öppna gårdar. Det är egentligen för få som talar för våra unga. Vi skulle definitiva stärka med ett ungdomsparlament och låta ungdomarna komma mera till tals och bli mer delaktiga i vårt samhälle. Visst kan vi här diskutera kommunstrukturreformer och jag kan hålla med vissa saker som ltl Holmberg nämnde. Vi kan göra så mycket mera redan idag, men vi sitter på okunskap. När jag har diskuterat det här så har jag inte mött en kommun som säger ”nej, det här är vi inte intresserade av”. Däremot har jag upplevt att vi har för få som verkligen vet vad en ungdomsgård är, vad en sådan verksamhet är och vad den ska innehålla.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det stämmer, ltl Winé, vi kan göra mycket redan idag. Jag vet också hur populära Mariehamns stads ungdomsgårdar är och deras aktiviteter. Jag vet också problematiken med att man inte alla gånger kan ta emot alla som vill komma. Sedan beroende på hur kommunerna är intresserade av att kanske betala för att deras ungdomar ska få ta del av någon annan ungdomsverksamhet så blir det ett problem. De som kommer i kläm är barn och föräldrar. Tyvärr det är ett enkelt problem, men det är ett stort problem idag.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Jag håller lite med det som ltl Holmberg sade, men samtidigt inte. För hur mycket Holmberg än vill så kommer vi ändå inte att få en kommun. Vi kommer ändå att ha olika kommuner och det kommer att bli en gräns däremellan. Så länge vi kommuner säger; ” vi har inte råd att bjuda in andras ungdomar”, så är det ungdomarna som kommer emellan, för de kommer alltid att vilja träffas. Det är vi politiker som sätter gränserna, det är inte ungdomarna. Här finns ett bekymmer och vi borde se mera hel åländskt på det. Oberoende och vi har 2, 4 eller 16 kommuner så är kommungränserna ett hinder för dem att träffas eftersom vi politiker sätter gränser. Ska ungdomarna komma hit så ska man betala. Här borde man säga att en öppen ungdomsgårdsverksamhet ska vara öppen för alla och det här delar vi på solidariskt. Oberoende av kommun så ska vi kunna komma överens. Det är våra ungdomars mående som är det viktiga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Glad som jag blir att MeToo-kampanjen lyfts upp så vill jag ändå lyfta ett varningens finger för att koppla ihop frågan alltför starkt med alkoholbruk och missbruk.

Själva grundproblematiken kring att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier har ingenting att göra med alkohol, menar jag. Sedan att det yttrar sig i högre utsträckning i de skeendena så är en annan sak. Det kanske heller inte vad det som ltl Winé menade, men jag vill förtydliga den frågan.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Jag håller med ltl Johansson. Jag nämnde att en person som hade läst de här berättelserna sade; hur många är inte alkoholrelaterade och tänk om vi skulle slippa alkoholens negativa konsekvenser. Jag håller med, det är mycket större än så. När vi pratar om alkohol, narkotika och missbruk så finns det tyvärr ett litet samband där. Men den här frågan är mycket större än så. Jag tyckte att jag inte heller kunde lämna och gå förbi detta eftersom alkoholen har så pass stor inverkan.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Jag har själv varit med i den här gruppen och också läst berättelser. Det som slår en är att alkoholkopplingen framförallt har att göra med flickor och kvinnor som är fullkomligt utslagna av alkohol och då utnyttjas. Männen behöver på det sättet inte alls ha samma grad av alkoholpåverkan. Frågan handlar mera om att man utnyttjar en kvinna i underläge. Alkoholfrågan är relevant, men man får inte låta det bli huvudnumret.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack för ordet, fru talman! Programmet som vi diskuterar innehåller en ganska bra överblick över situationen och hur man arbetar idag.

När man sedan kommer till de konkreta åtgärderna så finns det nog fortfarande ett ganska stort konkretiseringsbehov om vi ska lyckas och ha framgång i arbetet framöver.

Något som vi från Ålands Framtid vill understryka, när vi ser att alkohol- eller framförallt drogmissbruket och bruket ökat dramatiskt i vårt samhälle, är att inse att det inte bara är vi som sitter här i salen och de myndigheter som vi kan styra som kan lösa de här problemen.

Tittar vi runt omkring oss i världen så är det framförallt där man har lyckats aktivera civilsamhällena och där man har lyckats aktivera familjerna att hjälpa till och understöda som man har nått framgång. Grannar tar hand om varandra, föräldrar tar hand om sina barn och där man har lyckats skapa en slags gemensam kamp och en gemensam rörelse. Det är viktigt att vi har detta med oss i den här debatten, att vi inser att vi inte kan lösa de här problemen med denna debatt och med de förslag som vi lägger här. Det krävs att vi också aktiverar fältet där ute.

Om man tittar runt omkring i världen och vilka som har lyckats med det här arbetet så finns det framförallt ett litet samhälle fullt med vulkaner och snöstormar som har varit mycket framgångsrika i sitt arbete, och det har nämnts i de här sammanhangen tidigare i den här salen vet jag. Egentligen förvånar det mig att vi inte har tagit större del och skaffat oss bättre kunskap av den modell man har jobbat med på Island ända sedan 80–90-talen. Det finns väldigt många bra exempel på åtgärder som man har vidtagit på Island. Hela 35 städer i Europa idag använder Islandsmodellen eller det som kallas ”Youth in Europe”.

I moderaternas gruppanförande nämndes att vid en alkohol- eller drogdebut vid 15-års ålder så löper man fem gånger större risk att hamna i ett missbruk.

Före man implementerade den här metoden på Island på 90-talet så hade man en debut på 42 procent bland 16-åringar som hade provat på alkohol eller droger, idag är det nere på 5 procent. Sätter man det i relation till det som moderaterna framförde, att man har fem gånger större risk att drabbas av ett missbruk om man har en tidig debut, så kan man konstatera att skulle vi lyckas med samma resa som Island har gjort så kunde vi förmodligen minska missbruket ganska dramatiskt på lång sikt.

Tittar i på Åland idag enligt de siffror som presenteras här - de kanske inte är direkt jämförbara men någorlunda åtminstone - så ser vi att ungefär 32 procent av ungdomarna har gjort en debut för 15-års ålder. Jämför då med Islands som ligger på 5 procent i dagens läge!

Tittar vi på dem som någon gång har använt cannabis så gick Island från 17 procent till 7 procent i dagens läge. Enligt det program som vid diskuterar idag ligger Åland runt 20 procent. Också här finns en stor förbättringspotential.

Vad har man då gjort på Island? Steg ett var att man erkände att det arbete som man hade gjort hittills inte haft effekt. Frågan är om vi borde ställa oss samma fråga här på Åland, inte minst med tanke på den debatt som har förts senaste året. Kanske den är frågan är motiverad. Har de åtgärder som vi har vidtagit hittills haft effekt? Kanske på vissa håll men överlag så kan man ställa sig tveksam.

När Island sedan insåg det så genomförde de både nationella och lokala åtgärder. På nationell nivå införde man ett förbud mot att cigaretter och öl fick synas i butikerna. En kund måste aktivt fråga efter cigaretter och öl för att överhuvudtaget få fram dem synligt i butiken. Det kunde vara någonting att fundera över också från åländsk sida.

Man införde också utegångsförbud för barn och unga. Det är klart att förbud överlag ska man som lagstiftare vara försiktig med, det är inte alltid sagt att det leder till önskade effekter. Men Island upplever att detta har haft en stor betydelse. Är man 12 år idag på Island så förväntas man sommartid vara inne före klockan 22, och vintertid före klockan 20. Är man mellan 13 och 16 år så ska man vara inne före midnatt sommartid och inne före klockan 22 vintertid.

Det kunde också vara någonting att fundera på, här har vi faktiskt en egen lagstiftningsbehörighet, ett verktyg som vi kan utnyttja. I det här programmet som vi diskuterar idag finns egentligen inte ett enda konkret förslag till lagstiftningsåtgärder, trots att vi sitter på större delen av den behörighet som aktualiseras i programmet, möjligen med undantag för vissa tull- och straffbestämmelser.

På Island plockade man framförallt fram lokal data. Nu är Åland ett ganska litet samhälle och kanske man kan se Åland lokalt som så. Men det kan också finnas en poäng i det, man behöver studera vilken detaljnivå man behöver på de här siffrorna.

Island upplevde att den lokala datan som de fick fram satte fart på debatten lokalt ute i kommunerna när det gäller vilka åtgärder som man behövde vidta. Det skilde sig förstås lite mellan de olika områdena, mellan stad och landsbygd. Det ledde till att man satsade på ett utökat utbud av fritidsaktiviteter. Man hade den devisen att alla, varenda en unge, ska ha fritidsaktivitet. Man lyckades också mycket väl med den målsättningen.

Man satsade väldigt mycket på att öka tiden med föräldrarna i familjen. Man såg att utegångsförbud ledde till att man fick tid med familjen i hög utsträckning. Man sköt hål på myten om det som vi kallar kvalitetstid, att man har ett visst fåtal antal timmar i veckan som man umgås kvalitativt. Istället såg man vikten av kvantitetstid, att umgås mycket med familjen och på det sättet skapa ett starkt gemensamt arbete och en gemensam diskussion i missbruks-, alkohol- och drogfrågor.

Framförallt baserade man hela den här metoden på vetenskap, vetenskapliga metoder och man bedrev mycket forskning bl.a. i samarbete med Harvard för att få fram effektiva åtgärder i det här arbetet.

Som sagt, 35 städer tillämpar den här metoden idag, kanske inte exakt men man har åtminstone inspirerats av den och man säger att man använder sig av den här metoden.

Efter att Island har infört det här arbetet så har de upplevt både ökade musik- och idrottsframgångar. Man kanske ska vara försiktig med att sätta likhetstecken, men vi minns alla att Island slog England i fotbollens-EM här för någon sommar sedan och man får förstås spekulera i om det finns någon koppling till det här. Men islänningarna är duktiga på att ta sig fram både kulturellt och idrottsmässigt. De kallas världens mest kulturella folk, de går mest på biblioteket, på teatrar och på mycket annat. Det är klart att det också har stora effekter när det kommer till alkohol- och drogmissbruk. Tycker man att det är roligare att gå på teater än att sitta hemma med flaskan så är det en stor vinst, det förstår var och en.

Men utöver att inspireras av Island, vad skulle vi kunna göra på Åland? Vi från Ålands Framtids sida menar helt klart åländska problem kräver åländska lösningar. Vi kan inte kopiera den isländska modellen rakt av, men vi kan ta inspiration av den.

Vi behöver en egen sammanhållen alkoholpolitik, det har vi framfört i budgetdebatten och det framför vi också här och nu. Vi menar att landskapsregeringen har radat upp mycket goda alternativ för övertagande av resterande alkohollagstiftning på det här området, just för att kunna reglera sådant som man har gjort på Island, t.ex. vad gäller alkoholförsäljning i butiker och hur alkoholförsäljningen, monopolet på alko idag regleras. Det finns all anledning att vara optimistisk och säga att här finns det verktyg och möjligheter att utveckla den åländska alkoholpolitiken.

Vi menar också att, återigen i det här sammanhanget, så blir det mycket, mycket tydligt att vi borde ha ett KST som ligger under landskapet när vi ser på den verklighet som den enskilde missbrukaren möts av i dagsläget. Man behöver vara i kontakt med både FPA, arbetsförmedlingen, det kommunala och kanske sjukvården, det är mångas vardag och verklighet i dagsläget. Tänk att kunna samordna de här verksamheterna ytterligare och t.ex. radera ut gränserna mellan sjukvård och missbrukarvård där missbrukarvården är ett kommunalt ansvar medan sjukvården är landskapets ansvar. Detta har man insett på flera håll runt omkring oss, men vi vägrar att tänka i de här banorna i dagsläget, kanske på grund av kommundebatten som förs idag och det tycker jag att är synd. Här borde vi verkligen se möjligheterna att skapa ett effektivt åländskt system som är anpassat till våra små förhållanden för att underlätta för den enskilde missbrukaren, inte för politiker som sitter i församlingar runt om på Åland.

Jag ser att tiden har gått ut, fru talman, så jag ska avrunda med de orden. Jag väljer att sammanfatta vårt budskap på det här sättet: Ta inspirationen av Island som har lyckats i det här arbetet! Inse att det arbetet som vi har gjort hittills kanske inte har gett den effekt som vi önskat och det kräver nya åtgärder. Våga också ta ett ökat ansvar som lagstiftare och överta den behörighet som vi idag saknar för att bedriva en effektiv alkoholpolitik! Tack, fru talman.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Grattis ltl Axel Jonsson! Du ligger på Johns första plats bland eftermiddagens bra anföranden, som alla har varit bra, men du ligger på första plats. Grattis!

Jag hade själv tänkt nämna Island som praktexempel på en lyckad modell. Nu kanske inte Åland ska ta alla delar ur Islandsmodellen, men det finns väldigt mycket bra och det finns väldigt många problem som man kan lösa. Den extra föräldradelen t.ex. där man på ett mjukt sätt tvingas att vara mera tillsammans med sina barn och vice versa.

När det gäller psykisk ohälsa så bättre fritidsverksamhet och flera som rör på sig ger också en bättre psykisk hälsa. Alla har möjlighet att vara med, det är många anläggningar och alla har råd att vara med. Island ser till att alla får vara med på tåget.

Man har räknat hem det ekonomiskt också. Satsningen har kostat men i sista ändan har det varit en vinst, både för mänskligheten på Island men också ekonomiskt.

Det var ett jättebra anförande och då tänker jag på Island. Tack, ltl Jonsson!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Jonsson för ett tänkvärt anförande, särskilt om Islandsmodellen. Det kan vara på sin plats att nämna att vi har visat den isländska modellen ganska stort intresse både i arbetsgruppen men också utanför. Det har förrättats studiebesök till Island med tanke på det och förebyggande arbetet och också med tanke på en del intressanta tobakspolitiska åtgärder.

Handen på hjärtat, det som vi inte har varit så impade över i den isländska modellen är just, det som Jonsson nämnde, frågan om ändring av ordningslagen som skulle innebära att införa en lagstadgad hemma tid för landskapets barn och unga. Vi har litet gjort bedömningen att det är ett oproportionerligt stort ingrepp i samhället.

Däremot har vi nog tagit till oss till det kraftiga fokus som finns på idrottsrörelsen vilket också kan noteras i vårt idrottspolitiska program där vi talar mycket om idrott för alla. Man kan säga att delvis tror vi starkt på den i isländska modellen, ja.

Ltl Axel Jonsson, replik

Då vill jag ställa en fråga till ministern; vilka delar av den isländska modellen vill man då införa, utöver att satsa lite mer på idrottsaktiviteter osv.? Den isländska modellen visar ju att det kräver ett helhetsgrepp, att det inte räcker med enskilda utplockade åtgärdar. Jag tycker att man borde ta ett samlat grepp och göra som islänningarna säger; ”okej, vi har försökt, men arbetet hittills har inte haft den effekt vi förväntar oss.” Se på frågan ur ett helhetsperspektiv!

I ärlighetens namn, i det program som vi diskuterar idag så finns det inte särskilt stora återverkningar av de isländska tankarna. Det är svårt att hitta dem i programmet, även om man har gjort studiebesök osv. Nog måste vi i högre utsträckning kunna omvandla de kunskaperna och erfarenheterna som finns på Island. Delar inte ministern den uppfattningen?

Minister Wille Valve, replik

Som jag sade i min första replik så är vi väl inte så där impade av att ändra i ordningslagen för det kan tolkas som att vi egentligen har kapitulerat till den delen det handlar om föräldraansvaret. Personligen anser jag att en god drogpolitik också måste utgå ifrån att stärka föräldrarna och föräldraansvaret. Den dagen då det har havererat då behöver vi gå in och reglera det i lag och säga att nu får inte barnen vara ute på den här holmen efter en viss tid.  

Det som vi däremot gillar väldigt mycket i den isländska modellen är just det starka fokus som finns på idrottsrörelsen och även detta med idrott för alla.

Avslutningsvis vill jag nämna att jag inte håller med det som ltl Jonsson sade i sitt anförande om att det skulle saknas lagstiftningsåtgärder. Utöver den tidigare nämnda alkohollagstiftningen så aviserar vi revidering av lagstiftningen på utbildningssektorn, se sidan 17. Vi har också lyft fram socialvårdslagen och de kopplingarna som finns till det rusmedelsförebyggande arbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag har i en del av mitt anförande skrivit lite om Islandmodellen. I Kimito har man för någon månad börjat införa det. Det var föräldrarna som tog initiativet.

Det är faktiskt ganska skrämmande när man tittar på statistiken. Jovisst, de som inte dricker alkohol har minskat, 26 procent dricker inte men det betyder ändå att 74 procent av våra ungdomar dricker och det tycker jag att är en väldigt stor procent.

När jag bodde i USA och växte upp där så kom det alltid klockan tio på TV, före nyheterna en gubbe som sade: ”It´s ten o´clock, do you know where your children are?”. Jag tror att det är just det som är grejen med den isländska modellen, vi måste veta vad våra barn gör och var de är. Är de ute på gatorna eller hemma hos folk på natten när vi inte vet det så då hittar de på fuffens. Det är exakt den delen av Islandsmodellen som vi borde anamma och inte någonting annat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Som jag nämnde tidigare så är jag i allmänhet väldigt skeptisk till förbud. Däremot tycker jag att man måste visa en öppenhet inför de resultat som man har nått på Island och ett intresse för det, så att man inte avfärdar det som oproportionerligt utan att titta närmare på saken.

Om man tänker på vad ett sådant förbud skulle innebära i praktiken, så skulle det innebära en möjlighet för t.ex. polisen att köra hem barn som är ute på kvällen eller natten och härjar. Det kunde vara en positiv konsekvens av det hela. Framförallt sätter det en väldigt stor press på föräldrarna att hålla sina ungar hemma, för ingen vill vara den som har sina ungar ute och ränner på gatan, särskilt inte när det är olagligt.

Det är klart att man måste kunna ha ett visst öppet sinne också till att införa den typen av förbud, även om jag och många med mig här i salen är skeptiska i allmänhet till att införa förbud. Men med tanke på den utveckling som vi har sett så kanske det ändå är motiverat. Frågan behöver förstås utredas.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag tror att jag kan tala lite för gruppen, ett direkt förbud, lag, tror jag inte att vår grupp skulle stöda. Däremot skulle jag vilja att det skulle vara ett samarbete tillsammans med föräldrar, Hem och skola föreningarna såsom man gör i Kimito där man diskuterar och kommer överens tillsammans om hur man ska stötta varandra inför tonårstiden som komma skall.

Om man ser på själva modellen så är vi ålänningar organiserade väldigt bra. Vi har fina fritidssysselsättningar för våra elever, vi har politiskt stöd och ekonomiska resurser och det är också saker som lyftes fram. Det är just tiden att vara med sina barn, tiden att orka sitta och lyssna och också organisera evenemang kanske hemma där man själv är med, där tror jag att många av oss kan se oss själva i spegeln och fundera om vi har hunnit med det. Att komma hem i tid är kärnan enligt mig.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är alltid positivt när socialdemokraterna pratar om föräldraansvar, då vet man att debatten har nått en bit på vägen. För det är verkligen så att det är kärnan i den här lösningen. Hur mycket pengar vi än satsar på skolan, socialvård eller någonting annat så når vi inte framgår om vi inte har ett starkt engagemang också från föräldrarna i den här frågan. Det är positivt att vi verkar ha en bred samsyn om det i lagtinget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Axel Jonsson. Tyvärr missade jag lite av anförandet för jag måste flytta bilen.

Jag fick höra om den isländska modellen och jag tycker att den är ganska intressant.

För nästan 20 år sedan hade Hem och skola ett projekt som heter ”Växa tillsammans”. Föräldrarna uppmuntrades att innan de gick ifrån mötet så skulle de ha kommit överens om vilken tid barnen skulle vara hemma. Det är ofta så att Pelle får vara ute längre. Man kom överens om föräldraansvaret. Föräldrarollen är en viktig sak. Vi kan börja titta på föräldrarnas ansvar och föräldrautbildning.

När vi ser på idrottspengen som de har och möjligheten att kunna idrotta så är den jätteintressant och något som vi här på hemmaplan kan titta vidare på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack till ltl Jonsson för ett intressant anförande.

Även jag tänker kommentera den isländska modellen som du har fått många andra kommentarer om. Islandsmodellen är, precis som ni sade, intressant. Man har höjt debutåldern.

Men det finns en liten nackdel, något gör de fel eftersom de narkotikarelaterade dödsfallen är riktigt höga där. Vi tar det goda med oss från Island men lämnar resten. Jag vet inte vad de gör för fel men någonstans går det fel.

Ltl Axel Jonsson, replik

De satsar mycket på datainsamling just för att kunna få till effektiva åtgärder. Kanske det inte är svårare än så, man frågar vad de själva tror att de gör för fel i det här hänseendet, så kanske vi kan lära oss någonting också av det. Det är klart att inga modeller är utan brister, så är det förstås, men det kan också bero på andra orsaker som vi inte känner till här i dagsläget. Jag vill inte spekulera mera om det.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

I vår narkotikapolitiska grupp inom liberalerna har vi tittat närmare på den frågan, men man vet faktiskt inte riktigt.

Sedan tänkte jag passa på att fråga en annan sak. Ni nämnde tidigt i ert anförande att ni tyckte att det saknades konkreta åtgärder. Ni nämnde att där man har lyckats så har familjerna tagit ett större ansvar. Vilka flera konkreta åtgärder saknas, anser ni?

Ltl Axel Jonsson, replik

Utöver de som jag räknade upp från Islandsmodellen, som jag tycker att man kan inspireras av, så är det just att få en mer sammanhållen alkoholpolitik dels genom att överta behörighet - att anpassa öppettider och procenter efter åländska förhållanden och vad vi själva vill i den här salen och inte skylla på Helsingfors – och dels att få ihop de myndigheter som idag arbetar med missbrukare. Och att radera gränserna mellan sjukvård och missbruk genom att föra in KST under landskapet, att sätta lagstiftningen på samma nivå och aktörerna på samma nivå, att minimera antalet olika stödkanaler som finns - idag kan man t.ex. få bidrag från FPA, kommunen och från arbetsförmedlingen. Här skulle vi ha en otrolig möjlighet om vi också gick vidare och övertog socialförsäkringslagstiftningen och skapade enklare system som är lättare för den enskilde att förstå och som är mera rättvist och effektivare för ålänningarna. Det var några förslag på åtgärder som vi från Ålands Framtids sida vill se.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Ltl Jonsson höll ett pro tal för en isländska modellen, kan man minst sagt säga.

Inte för att ifrågasätta den isländska modellens effekter utan mera för att klargöra Ålands Framtids ideologi så har jag en liten följdfråga. Ledamoten var själv inne på det i en tidigare replikväxling. I den här frågan är alltså Ålands Framtid för förbud och ett ganska stort inskränkande på den egna individens självbestämmanderätt, vilket kanske är den största kritiken mot Islandsmodellen. Medan Ålands Framtid i andra alkoholpolitiska frågor t.ex. var för den högre promillegränsen i sjötrafiken. Ålands Framtid var för att man skulle få dricka alkohol på offentliga platser under ordnade omständigheter och nu senast i budgeten hade man också en motion som handlade om nöjesarrangemang, alkoholfrågor och tillsyn. På vilket ben ska Ålands Framtid egentligen stå?

Ltl Axel Jonsson, replik

Ålands Framtid har, precis som ltl Johansson framförde, i grund och botten en väldigt stor tilltro till individen och individens frihet. Men det finns ett stort undantag där vi har engagerat oss mycket i olika frågor och det gäller barn, unga och deras framtid. Vi tycker att man måste kunna vara beredd att diskutera inskränkningar. Vi har ju jättemånga inskränkningar på det området redan idag. Barn får inte rösta och de blir inte straffmyndiga före en viss ålder. Det är just för att barn inte har samma förmåga att ta vara på sin frihet som de vuxna i samhället har. Det är klart att det motiverar också särskilda åtgärder. Även om jag är skeptisk i grund och botten till t.ex. ett utegångsförbud så tycker jag att mot bakgrund av de isländska erfarenheterna så måste vi kunna visa ett öppet sinne. Vi måste åtminstone titta på frågan om det finns positiva effekter som kunde vinnas också på Åland om man inför ett liknande system, de tycker jag att de åländska barnen är värda av oss politiker

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack. Jag tycker också att det finns mycket lovvärt, det är bara det att jag får det inte riktigt att gå ihop med Ålands Framtids övriga politik. Jag förstår inte hur man å ena sidan kan föra den här ganska liberala alkoholpolitiken i många sammanhang, medan man å andra sidan tycker att polisen ska ha rätt att stanna en sjuttonåring som är på väg att cykla hem från sin polare klockan halv elva på kvällen, eller att en sjuttonåring inte ska kunna få ta en midnattsrunda. Den totala bilden av Ålands Framtids ideologi går faktiskt inte riktigt ihop i det här sammanhanget.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ltl Johansson måste ha lyssnat ganska slarvigt. Över 16 år finns det t.ex. inget utegångsförbud på Island. Jag säger inte att vi ska ha den isländska modellen till punkt och pricka på det området.

Det som jag däremot tycker att går ihop - jag beklagar att ltl Johansson har svårt att förstå - är att vi redan idag inskränker i stort på barnens frihet. Vi tycker att vuxna människor måste kunna få ta ansvar för sitt eget liv, för sina egna beslut och om man väljer att dricka alkohol eller inte. Men vad gäller barn och unga så är de i en mer utsatt situation och vi kan inte kräva fullt ut att de ska ta ansvar för sina egna liv. Vi har en roll som lagstiftare att se till och stöda och hjälpa familjen framförallt för att se till att barn och unga får en trygg och god uppväxt. Hur liberala vi än vill vara ltl Johansson och jag så kan vi inte avsäga oss det ansvaret.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Bästa lagting och minister Valve, efter dagens bästa anförande så kommer nästa som inte blir det då.

Ltl Jonsson talade mycket om den isländska modellen. Jag har tänkt avsluta senare med kommentarer kring det.

Det har varit en intressant diskussion så här långt om ANDTS. Det är mer eller mindre en uppgradering av det förra programmet. Jag hade själv förmånen att sitta med i kommittén. Det har varit ett mycket intressant arbete, mycket lärorikt och det är ett mycket brett arbete.

Resultatet är den kompromiss som vi har framför oss och det som vi kunde enas om. Det är så det fungerar.

Jag tänker egentligen inte kommentera, när man kommer som sjunde så finns det kanske inte så mycket att kommentera.

Jag tänker faktiskt ta upp sådana saker som vi inte kunde ena oss om, som vi kan se i framtiden. Det kanske social- och miljöutskottet kan diskutera eftersom de får detta på remiss.

Fru talman! Jag tänkte börja med den bokstav som gett de största rubrikerna på sistone, nämligen S som i spel. Veikkaus fick ganska stora rubriker och det är väl också en fråga som kommer så småningom.

Obundna fick också rubriker och stor löpsedel för sin budgetmotion som i normal tradition förkastades sent igår eftermiddags med en liten reservation av obundnas ledamot och undertecknad.

Nå, Veikkaus problem hör inte till detta program, och den miljon, som de obundna ville ge till de företagare som drabbades pga. speldjävulen för några år sedan, så det gick som det gick. Men vi hoppas alla att övervakningen av PAF är bättre idag och att dyningarna av den verksamheten inte når hela vägen in till lagtinget.

Men, fru talman, vi har ett dilemma när det gäller PAF, å ena sidan vill vi få intäkter, men å andra sidan känner vi också till riskerna.

Jag läste häromdagen att det i Finland finns ungefär 130 000 spelmissbrukare. Det skulle betyda att vi på Åland har 585 stycken, enligt 0,45. Frågan är: Hur skyddar vi dem? Hur frestar vi dem?

Vi hade en diskussion i kommittén kring marknadsföringen. Det var inte ens jag som framförde det först, men jag hakade på.

Det är ju så att vi har förbud mot utomhusreklam för alkohol och tobak. Men man hinner knappt stiga av färjan innan man ser den första reklamen för spelbolaget. Några av oss tyckte att man kanske kunde ha en lite mer restriktiv reklampolicy, men majoriteten tyckte något annat.

Fru talman! Det slog mig senare, som jag någon gång nämnt så bor jag ju delvis i Estoril i Portugal och det är kanske inte så många som känner till det men där finns Europas största casino som kallas Casino Royal i litteraturen.

När jag går, promenerar eller cyklar där så finns det en enda ställe där jag kan se reklam, en liten, liten skylt på strandpromenaden nedanför Casinot. Så är systemet tydligen där.

Frågan är; vill vi ha det så här eller ska vi ha det som vi har det nu?

För några år sedan talade oppositionen om att Åland inte ska bli spelberoende. Det skulle vara intressant att höra hur ni ser på det idag när ni inte är opposition. Frågan är hur mycket vi ska tänka på de 600 ålänningar som har olika grader av spelmissbruk. Det kanske också är något för social- och miljöutskottet att fundera på.

Fru talman! Nästa bokstav bakifrån är T som i tobak. Vad gör vi här? Vad har vi för mål? Vad kunde vi göra? Målet är ett tobaksfritt Åland 2040.

Historiskt har vi skärpt rök- och tobaksförbudet. Det gäller åldrar och platser. Det var debatt för ett tag sedan om balkongrökning och bilrökning osv. och det känns kanske lite som vi har nått vägs ände.

Inom förvaltningen så har vi gått från rökförbud till tobaksförbud, vilket i praktiken var att snuset blev förbjudet. Utanför har man då undrat vem som ska övervaka detta. Vad händer om vi har en snusprilla? Det kanske inte gör så stor skillnad. Vi har förbud mot tobaksreklam sedan en tid men det märkliga är att själva försäljningen fungerar i princip som tidigare.

Jag noterade nu att vissa affärer i centrum har förlängt sina öppethållningstider. De har då skyltar som informerar om att de inte får sälja alkohol under vissa tider, men jag har kontrollerat och de får sälja tobak när de har öppet.

Jag brukar jämföra affärerna i Portugal och Finland och det är en väldigt stor skillnad. I min närbutik i Portugal kan jag köpa alkohol sju dagar i veckan mellan klockan 9-21 när butiken är öppen.

Men det jag inte visste när jag diskuterade det här tidigare var att man inte kan köpa en cigarett där, som icke rökare har jag inte märkt det ens. I en livsmedelsaffär i Portugal går det överhuvudtaget inte att köpa tobak. Jag har sett automaterna där folk köper tobak och jag trodde att det var ett komplement, men det är så som det fungerar. I samband med kaféer och restauranger så finns det automater och de är normalt stängda, men när en kund går fram så är det någon från kassan som ger tillstånd att öppna automaterna så att de kan kontrollera hur gammal personen är osv. Så det systemet är någonting helt annat. Frågan är vad vi kunde och vad vi vill göra när det gäller försäljningsplatser och försäljningstider, om vi vill nå ett tobaksfritt Åland 2040? Alkohol säljer vi här på två platser och aldrig på en söndag, men vi har inte målet alkoholfritt Åland 2040.

I meddelandet som vi diskuterar så står det en halv rad ”Hälso- och sjukvårdsbyrån utreder under programperioden åtgärder för att minska tillgängligheten till tobaksprodukter.” Det är kanske något som social- och miljöutskottet kunde titta mera på.

Fru talman!  Vi har bokstaven D som i doping, jag tror inte att någon har nämnt det här, men det fick nyligen ganska stort utrymme i pressen. Vi får hoppas att tillslaget på Posten inte var toppen på ett isberg utan enbart en enstaka händelse. I annat fall hamnar vi nog tillbaka till den delen.

Men, fru talman, först i namnet har vi A som i alkohol.

Som ltl Pettersson var inne på så framkommer det att konsumtionen inom detaljhandeln och på serveringsställen är lägre än i närregionen. Men vi vet problemet med statistik när det gäller försäljningen, även av taxfree. Så det är nog väldigt svårt att veta var vi ligger.

Däremot ser man skillnader i alkoholkultur, det skiljer väldigt mycket. Söderut talar man om alkohol och sedan talar man om öl och vin som måltidsdrycker. Här minns jag att det inte är så länge sedan som vi hade regeringskris i Finland för att man inte kunde bestämma sig om han skulle sälja 4,5 och 5,2 procent i affärerna och det är inte ett problem i resten av Europa. Lite märkligt! Jag noterade en skillnad mellan länderna, exempelvis när det gäller serveringen på restaurangerna.

I somras läste jag en notis om en kvinna som blivit antastad vid 24-tiden på natten på väg genom skogen. Spontant tänkte jag att hon var på väg hem, tills jag insåg att det var på Åland och då är man på väg till krogen inte från krogen.

Vi hade en diskussion kring tiderna, men det fanns mycket argument, kanske inte så starka alla gånger, för att man inte skulle ändra på detta. Jag tycker att det här en sak som man kanske kunde fundera på. Vi som är lite äldre kommer nog ihåg varför tiderna förlängdes, men det är ganska irrelevant så som det är idag.

Jag funderar på en annan sak. Jag kommer ihåg att enportionsregeln debatterades för många år sedan. Jag har noterat att man har övergått till en-bricks-regeln. Man kanske kunde gå till tvåportionsregeln då? Men någon upplyste mig om att enportionsregeln tycks ju fortfarande finnas. Då kan man ju undra hur den efterlevs? För den regeln efterlevs verkligen inte.

Kanske social- och miljöutskottet kunde fundera både på öppethållningstider, servering och övervakning

Fru talman! Nu ser jag att mitt timglas inte bara håller på att rinna ut, det har runnit ut. Jag ska respektera tiden och återkomma med resten i ett annat anförande. Tack.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Bästa lagting, många problem försvinner i takt med att samarbeten förbättras och stuprörstänk försvinner. ANDTS-programmet har en klar strävan att arbeta mot ett effektivare, mer heltäckande och behovsanpassat arbete kring de utmaningar som idag finns inom området.

Mycket klokt har redan sagts i debatten, men jag vill betona den lucka som även nämns i programmet och som är viktig att täppa till.

Boost, Ungdomens hus, med sin fantastiska verksamhet fyller en oerhört viktig funktion för alla de som inte riktigt hittat in på varken arbetsmarknad eller i utbildningssystem. Boost har nolltolerans till sin verksamhet, och det är helt rätt och ska så vara. Det finns dock en grupp ålänningar vars antal växer i takt med att narkotikasituationen förvärras som pga. av sitt beroende inte kan vara i skola, som inte kan vara en del av Boosts verksamhet och som inte har en plats på arbetsmarknaden. Dessa personer är väldigt ensamma i en tid då hjälpande händer borde lyfta och hjälpa för att på så sätt få in individen in i en sund vardag igen.

Här skulle en lågtröskelverksamhet fylla en viktig funktion och här är den ekonomiska verkligheten given. Ju längre en person befinner sig utanför samhället, desto större blir kostnaderna för såväl individ som samhälle.

En sådan lågtröskelverksamhet kunde gott och väl vara en skild verksamhet för t.ex. Boost där deras kunskap och engagemang, tillsammans med allt de redan erbjuder, skapar en naturlig trappa. Dessa trappsteg eller nivåer skulle ge en struktur dit alla är välkomna oberoende problem. Det är ett lysande exempel på ett brett tvärsektoriellt samarbete. Tack, fru talman. 

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl John Holmberg som lyfte upp en viktig fråga. Det här är någonting som jag i vårt arbete lyfte upp för en diskussion. Man måste komma in i en sysselsättning för att bli fri från sitt missbruk. Det här är en stor utmaning som man bör titta på. Det har varit ganska hårt reglerat angående när man kan bli tillgänglig för sysselsättningsverksamhet. Här måste man verkligen börja titta. I programmet står det att man behöver se på möjligheterna och vad man kan göra. Som det står så måste det bli ett bättre samarbete mellan AMS och missbrukarvården och hur man ska göra det här bättre. Det här är jätteviktig fråga. Det är många som känner hopplöshet när man måste vänta under tiden.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack, ltl Winé. Det hemska är att ofta har individen, som inte är drogfri, ett väldigt behov och en drivkraft att bli drogfri. Individen vill komma ut ur sitt beroende. Men tyvärr så är många dörrar stängda. Jag håller med ltl Winé, det är en viktig uppgift som vi ska jobba tillsammans med.

Ltl Göte Winé, replik

Jag håller med ltl Holmbergs anförande när han nämnde att detta kan vara en del av Boost eller någon annan.

Det som jag märkte att var viktigt när jag jobbade med dessa unga var att man behöver samverka ihop. Det kunde ofta vara tre-fyra som hade olika målsättningar för de här unga. Sedan när man satte sig ner tillsammans så började man dra åt samma håll och då var det också mycket lättare. Det finns möjligheter bara man ser dem. De vill ofta göra någonting. Deras värsta fiende är ensamheten och att inte göra någonting. Det finns så mycket underbara personer som bara sitter hemma på grund av att de har missbruksbeteenden. De sitter fast. Det är ytterst få som bjuder med dem för de har nolltolerans.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det stämmer ltl Winé. Jag pinpointade Boost här flera gånger i mitt anförande. Jag ser också det som ofta blir krångligt och ofta lite fel, för vi har svårt att hitta naturliga samarbeten. Det blir oftast stuprörstänk.

Jag gillar tanken på att ha en trappstegsvariant där man kan komma in i ett system. Beroende på vad man har för problem så kan man komma in i systemet på rätt trappsteg, man kan ta ett steg neråt om det behövs eller man kan ta ett steg uppåt. När det är klart så öppnas dörren och man kan gå in i en skola, en utbildning eller till en arbetsmarknad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Bästa lagtingsledamöter, jag tycker det är väldigt glädjande att vi alla diskuterar på den nivån som det ska vara, att man diskuterar problematiken kring alkohol och tobak. Det är ändå det som är inkörsporten. Tidigare har man kanske diskuterat narkotika, men det är sedan när det har gått så mycket längre.

Debatten är viktig och diskussionen om problematiken upphör aldrig. Alkohol och narkotika spelar en stor roll i de tragedier många utsätts för. Många av oss har tidigare drivit frågan, allt från nykterhetsrörelsen till enskilda lagtingsledamöter och fria debattörer.

Vi kan inte förneka hur stor alkoholen är, den är faktiskt ett av våra största sociala problem. En allt slappare alkoholpolitik leder till katastrof. Med katastrof menar jag den skadade folkhälsan, våldet och kriminaliteten och de söndertrasade familjerna. Allt detta som hänger ihop med alkoholbruket och nu ser vi också att alkoholkonsumtionen stiger, vilket kan vara tråkigt. 

Vi ser bland äldre i de senaste diskussionerna som man har kunnat följa på nätet att många sitter ensamma hemma. Lådvinet har gjort att man sitter mera för sig själv och kanske inte riktigt märker hur mycket man har druckit.

Vi har sett efter inträdet i EU att det blev svårt att behålla en restriktiv alkoholpolitik.

Vi på Åland lever med en dubbelmoral som skatteundantaget ger oss och det gör att det är lättare för oss att komma åt alkohol men vi förtjänar också på folks missbruk.

Vi behöver ett motstånd mot en liberal alkohol- och drogpolitik som annars av sociala och ekonomiska skäl i längden blir ohållbar.

Fru talman! Målen i handlingsplanen bör uppnås. Jag vill här lyfta fram några förslag på åtgärder som kunde vara centrala om vi ska kunna nå målen i det förebyggande arbetet.

Man borde förstärka insatserna mot narkotika genom ökade insatser för opinionsbildning, bevakning av missbruksmedel och narkotikaklassning och förstärka det regionala och lokala arbetet. Dessa måste kombineras med fortsatta insatser från både tull och polis, vilket vi ser att ha gett resultat, men också rikta enskilda satsningar på det enskilda bruket och också eventuellt spana aktivare på nätet.

Sedan har vi problematiken kring alkoläsk som egentligen inte diskuteras så mycket. Moderaterna lyfte fram en form av läsk. Alkoläsk, som man kan köpa ganska lätt, dricker ofta unga flickor sig berusade på och det är alltså en ny trend. Jag har två tonåringar och vet att man ofta inte frågar efter ID alla gånger. Samhället och butikerna borde bli ännu strängare.

Mitt förslag är att man skulle föra en diskussion med riket om att eventuellt höja skatten på just alkoläsk. Den skulle bli så pass dyr att det kanske inte skulle vara aktuellt att köpa just den.

Polisen och tullen är viktiga i det tillgänglighetsbegränsande arbetet. Insatserna mot langning, mot krogvåld genom arbete med Ansvarsfull alkoholservering och för trafiknykterhet bör ha hög prioritet, vilket det har men det gäller att påminnas.

Ytterligare åtgärder är att begränsa marknadsföringen av alkohol som når ungdomar. Här finns en dubbelmoral. Alkoholbranschen sponsrar aktivt idrottsföreningar och det borde man kanske diskutera mera. Är det okej att sälja alkoholdryckerna när barn idrottar?

Man borde också stärka insatserna för riskutsatta barn och ungdomar. Vi har fått en ökning av barnskyddsanmälningar och orosmisstankar och tyvärr är alkohol ofta involverat. Här är fortfarande kunskapen dålig om vilka insatser som är verksamma och kostnadseffektiva. Man bör satsa på utbildning och resurser.

Det som har lyfts fram i debatten är också att behandling för alkohol- och narkotikaproblem måste vara effektiv för den har stor betydelse. Det borde vara en prioriterad uppgift att utveckla behandlingsmetoder för alkohol- och narkotikaproblem. Det skulle kunna vara ett tema för hälso- och sjukvården men också för primärvården och företagshälsovården. Här kan vi också bli bättre.

Det här var några konkreta förslag som man eventuellt kunde diskutera vidare i utskottet.

Jag tycker också att det är viktigt att det här programmet följs upp och att det möjliggörs genom de här grupperna som nämns. Här har den parlamentariska referensgruppen ett väldigt viktigt ansvar.

Jag vill också att utskottet diskuterar hur man har tänkt sköta uppdraget. På vilket sätt tänker man gå tillbaka så att det inte bara blir en bra debatt och diskussion och alla visar sitt stöd men sedan blir det ett dokument som hamnar på hyllan? Tack.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag tycker att det bra att ltl Kemetter lyfte upp ett av de riktigt stora sociala problemen på Åland, nämligen alkoholmissbruket. Jag har i många år tidigare hävdat t.ex. att lagtinget har varit väldigt villiga att diskutera narkotikaproblem bland unga och detta är att sila mygg men svälja kameler. Det stora problemet har varit alkoholkonsumtionen bland den vuxna befolkningen.

Nu står vi tyvärr inför en situation där vi faktiskt inte längre silar mygg och sväljer kameler när vi pratar om de ungas narkotikaproblematik. Vi har nu två stora problem; de vuxnas alkoholkonsumtion och de ungas narkotikabruk. Jag ser ett ganska stort samband mellan de här två faktorerna. Vi åländska vuxna har lärt de åländska ungdomarna att när det är fest så använder man berusningsmedel på att ganska ohälsosamt sätt. Hur ser ltl Kemetter att man kan bryta detta?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det här är ju en väldigt svår och kontroversiell fråga. Jag tror att varenda en ledamot i salen, eller kanske inte alla men de flesta av oss, dricker alkohol och de flesta av oss dricker också alkohol till fest. Var går gränsen?

För mig är det en skrämmande siffra att man kan konstatera att 74 procent av våra ungdomar dricker alkohol, och att 32 procent dricker sig berusade varje månad. Det är klart att om vi ändå har en så pass liberal alkoholsyn i hemmen, ungdomarna tycks tycka att det är okej att dricka så då söker man mera spänning och då är det lättare att man kanske börjar med olagliga droger som hasch eller annat. Det är då som vi verkligen kommer in i en problematik. Det är det som är dubbelmoralen i det här. Jag har inget svar på det.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Personligen tycker jag också att vi bör titta på de vuxnas bruk. Att isolera frågan till enbart förebyggande bland unga är ett problem, utan det förebyggande arbete måste också sträcka sig till de vuxna. Man måste förhindra alkoholmissbruk även i högre åldrar med den djupa insikten att alkoholism kan man utveckla genom hela livet, även när man blir pensionär. Det börjar bli allt vanligare än tidigare att pensionärer får sjukdomen alkoholism. Vi har ett hästarbete att göra på alla olika plan.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det stämmer alldeles det som ledamoten lyfte fram. Historiskt kan man se att det tidigare mera var män som drack, och nu ser vi att det är väldigt vanligt också bland kvinnor. Forskning gjordes när lådvinerna infördes och då ökade också alkoholister bland kvinnor kraftigt för det blev lätt att ta sig ett glas nästan varje kväll. Vi ser i TV och i media att det är okej att man också under vardagar ska dricka ett glas vin.

Som jag lyfte fram i mitt anförande; utbildning och framförallt information och det får heller inte vara dubbelmoral. Man måste inse att vi alla lever med den här livssituationen och måste på något sätt hantera den. Men information och information är väldigt viktigt och kanske de små stegen att inte dricka under graviditet osv. vilket jag tycker att vi börjar se en liberalisering kring.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Det var ett mycket intressant anförande som ltl Kemetter hade. Alkoholpolitiken är en passlig fråga i en replik under en minut.

Ni nämnde förbud, att höja priser och det är tyvärr så som vi alltid talar i den finska politiken.

Vi har väl båda också varit på kontinenten där man säljer alkohol sju dagar i veckan i vilka närbutiker som helst, priserna är hälften och dessutom ser man väldigt, väldigt sällan någon berusad person. Jag funderar på hur vi ska kunna nå till den kultur som de har där? Här är det så att så fort man sänker priserna med en cent så tror man - och det finns data som säger det - att samhället drabbas av det.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag tror att det är precis som ledamoten säger, det är en kulturfråga. Hur ser den finska kulturen ut? Nå, traditionellt har man kanske druckit på nyåret, under julen eller under midsommar och då har herrarna i huset tagit sig en ordentlig fylla.

I och med EU-inträdet och den kulturförändring som har skett så, förutom att ha kvar den gamla kulturen där man super sig redlös, har vi tagit till oss den europeiska kulturen där man ska sippa vin. Det går inte riktigt ihop med den finska kroppen, de finska generna och den kultur som vi har. Vi plockar det som är dåligt av de båda.

Men att säga att man inte har ett problem i Mellaneuropa så jag tror nog att om man börjar titta på alkoholismen i Frankrike så kan man nästan gå in i vilket kafé som helst i Paris så sitter någon klockan nio på morgonen med ett glas vin. Är det okej?

Ltl Tony Wikström

Tack, fru talman! ”Legalisera marijuana för personligt rekreationsbruk!” Det är en åsikt som får mer och mer fotfäste. Inte minst liberaliseringsvågen i USA gör att även ålänningars attityder gentemot marijuana, hasch eller cannabis har ändrats radikalt.

Detta är en trend man ser i hela Norden. Alkoholintaget minskar, men drogerna ökar. Undersökningen Hälsa i skolan 2015 visar att en allt större andel åländska ungdomar är nyktra. Andelen nyktra ungdomar som inte dricker alkohol ökade från 17 procent år 2011 till 26 procent år 2015 och det är glädjande. Men, enligt ÅSUBs undersökning från ifjol kan man också se att var femte ungdom mellan 18 och 24 år har använt cannabis de senaste 5 åren, jämfört med 8 procent för åldersgruppen över. Är det här illa och alarmerande? Ja!

Visst finns massor med undersökningar som visar att måttlig användning av cannabis inte är särskilt riskfyllt för en person över 25 år vars hjärna växt klart. Visst finns det undersökningar som slår fast att cannabis inte nödvändigtvis är en inkörsdrog till tyngre droger. Men, likväl visar siffrorna att det är ungdomar som använder drogen. Och likväl gör en hög eller full människa dåliga val såsom att experimentera med tyngre droger om det erbjuds när sinnet är avtrubbat.

Vad kan man göra då? Kanske man skulle låta före detta narkomaner föreläsa i skolor och informera om drogers inverkan och risker mycket mer? Nja. Även detta har visat sig kunna vara kontraproduktivt. Det som många ungdomar tar med sig är mer kunskap kring droger och i värsta fall en övertygelse om att ”det händer inte mig”.

Jag hoppas för egen del att man från samhällets sida ökar förståelsen. Sträcker fram handen och ger hjälp och stöd när den drabbade ber om den. Idag krävs avhållsamhet och nykterhet för att få ta del av hjälpen till stor del. För absolut, knark är rent ut sagt skit – men brukarna är människor, ofta trasiga människor som behöver få tro på ett alternativt liv. Då handlar det ofta om ett jobb att gå till och en plats att kalla sitt hem. En meningsfull tillvaro och goda mänskliga relationer är den bästa avvänjningen som finns.

Det samma gäller de förebyggande insatserna. Skyddsnätet måste finnas där för familjestöd, ungdomsgårdar, kultur, sport och möjligheter att umgås ha kul och utvecklas - nykter.

Gällande sprututbytesprogrammet har jag varit kluven, men landar i att det ändå är klokt och humant att bistå med det här. Den stora vinsten och förbehållet är att man samtidigt har en gyllene möjlighet att få en personlig kontakt till missbrukaren och i bästa fall kan sprutan bytas mot en plan mot ett drogfritt liv. Ersättningsdroger för heroinmissbruk är jag dock mycket kritisk till. Utan att vara någon expert är min bedömning att användningen av subutex och suboxone har skapat mer problem och elände på Åland än vad det har hjälpt. Tidigare fanns det till och med ungdomar som trillade in på drogbanan med just dessa droger som är tänkta att hjälpa människor ur missbruk.

När det gäller tyngre droger; heroin, metamfetamin, Bensodiazepiner och syntetiska droger m.m. så är Åland sårbart. En ny drog inom en vänskapskrets kan få snabb spridning. Våra 16 färjanlöp dagligen gör att vår dörr står mer eller mindre öppen trots goda insatser från tull och polis. Jag har ändå en bild av att den åländska polisen har en god överblick över läget. De har resurser och metoder för att stävja knarket.

 Det sägs ju ofta att Ålands välstånd bygger till stor del på alkohol, tobak och spel och det ligger nog någonting i det.

När det gäller spel så är det en problematisk bransch. PAF är vår guldhöna som värper guldägg och det är fantastiskt hur pengarna bidrar till välfärd, goda ändamål och stora investeringar. Utan PAF hade landskapsregeringen redan fått gå till banken.

Men, det är en problematisk bransch där mer än hälften av omsättningen kommer från ”problemspelare” och man kunde nog strängera lite till. Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt utan kan titta på andra statliga, nordiska spelbolag.

Sist vill jag ändå lyfta fram alkoholen som den största pusselbiten i det här arbetet. Alkoholen är elefanten i rummet.

Som min kollega nämnde så i samband med MeToo-debatten spelar oftast alkoholen en huvudroll. Alkoholens gränsvärden överskrids i slott och i stugor vilket innebär många risker både hälsomässigt och i relationer. Här gäller det att vi, var och en, tar vårt ansvar, ser över vår egen konsumtion och är de goda föredömen som våra barn och ungdomar förtjänar.

Tack för ett klargörande program. Nu jobbar vi framåt!

 Ltl Ingrid Johansson, replik

Också i det tidigare gällande MeToo så lyfte jag detta. Det är just den här retoriken som jag kraftigt vänder mig mot, att alkoholen spelar huvudrollen när det gäller sexuella trakasserier och sexuellt våld. Det är inte alkoholen som har huvudrollen. Det är en syn där kvinnans kropp är gratis för någon annan att ta för sig av. Det är huvudrollen i den problematiken. Sedan kan alkoholen i många fall vara en utlösande faktor men inte ha huvudrollen.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, talman! Jag hänvisar till svaret som du fick i senaste repliken. Naturligtvis är det ingenting att skylla på och det är ingen ursäkt, men likväl är alkoholen väldigt ofta närvarande i de situationer där det spårar ur.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag måste hävda att det är en farlig väg som ltl Wikström är inne på i den här debatten om man inte ser problemet och vad grundproblemet är, utan man ser till någon form av trigger eller någonting som är vanligt förekommande.

Sexuella trakasserier och sexuellt våld finns också i många andra miljöer och det är inte alkoholen som har huvudrollen. Du måste läsa på i den här frågan Wikström!

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, talman! Som vi alla här inne uppskattar så kommer vi att ha en speciell debatt om MeToo. Det är väldigt bra att vi kan lyfta denna fråga berett och på djupet.

Jag tror ändå att vi ser ganska lika på den här saken. Det är kanske fel ordval att säga att alkoholen har en huvudroll, men den finns tyvärr med i bilden. Det är fortfarande ingen ursäkt och ingenting som man kan skylla på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg

Talman! Bästa ledamöter, det är ett viktigt program vi diskuterar idag, men samtidigt ska vi komma ihåg att situationen inte är specifik för Åland.

Hela världen diskuterar narkotikapolitik och över hela världen så sker en liberalisering, av olika orsaker. Det kan vara för att man tror att man kan spara pengar på att släppa det fritt, det kan vara för att man gett upp som i USA där fler och fler stater legaliserar marijuana för personligt bruk.

Det positiva är ju, trots legaliseringen och attityderna som kommer med filmer och musiken från USA som sprids över världen, att allting inte fastnar här.

De flesta ålänningarna anser fortfarande att regelbundet bruk av narkotika, alkohol och tobak är farligt för människan och hälsan.

Visst, ålänningarnas attityder har blivit något mer liberala, men mer än 85 procent anser fortfarande att det inte är acceptabelt att vuxna dricker alkohol eller är berusade i barns närvaro. Vi ska komma ihåg att hur snacket än går på stan så är det fortfarande så att föräldrarnas attityder till ungdomars drickande har stor betydelse för tonåringarnas drickande.

Och där görs det framsteg. Det samlas föräldragrupper och hem- och skola grupper som sätter upp gränser gemensamt för sina barn. Det är fortfarande där barnens attityder byggs upp. Så föräldraansvaret är stort i den här frågan.

Talman! Jag satt igår på ett möte i stadens bildningsnämnd där vi hade fältarna på hörande och det var upplyftande att höra dem. Det visar sig att de åländska ungdomarna, trots det man kan läsa i tidningarna, inte är så illa ute som man kan tro.

De skjuter på sin alkohol- och tobaksdebut mer än ungdomar till väster och öster om oss. Trots rubriker om tretton- och fjortonåringar som köpt narkotika så ska man ha klart för sig att detta handlar om extrema sällsyntheter. Det finns ett par individer som man både inom barnskyddet, skolan och sociala myndigheterna nog har koll på och jobbar med redan.

Vi ska komma ihåg att våra ungdomar nog har det lättare att få tag på sprit och cigaretter. Det går fortfarande många färjor per dag där kommersen är stor och det bärs iland i lådor och klingande kassar, men de går i första hand till myndiga. Visst finns det undantag som sagt, men missbruket är fortfarande inte ett stort och enormt ungdomsproblem på Åland, vilket man ibland kan föranledas att tro.

Talman! Det som är ett problem är alkoholens härjande bland vuxna. Det är uppenbart när man går in på www.metoo.ax, hemsidan där kvinnors vittnar om sexuella trakasserier och övergrepp i det åländska samhället. Trots att det förekommer många situationer utan alkohol så har det i väldigt många situationer skett under berusning. Ibland har kvinnan varit berusad, ibland har mannen varit berusad och ofta båda två. Alkoholen har ett stort ansvar i att ta bort spärrarna som leder till övergrepp.

Det må vara en orsak att man inte kan bete sig som berusad, men det får aldrig vara en ursäkt. Det tillåts inte i andra sammanhang heller. Men det oaktat så är det ett faktum. Samhället skulle vara mycket tryggare om man kunde stävja alkoholintaget. Alkoholen kostar samhället massor både i sjukdomskostnader och i personligt lidande.

Detsamma gäller förstås spelande och tobaksnyttjande, även om det är mindre skadligt för andra än en själv.

Men det viktigaste vi kan göra är att börja med oss själva, fråga oss själva, vad kan jag göra för att mitt liv inte behöver den här extra stimulansen. Samtidigt ska vi komma ihåg att stöda dem som behöver för att ta sig ut ur ett eskalerande missbruk. Var en god kamrat och säg till när du ser att ”nu börjar det gå överstyr, kanske du borde ta en paus”. Om personen inte kan sluta, se till att den får den hjälp den behöver.

För priset för missbruk är något vi alla betalar, som samhälle och gemensamt. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg. Det stämmer, jag håller med ltl Holmberg att de allra flesta av våra barn och ungdomar har det bra och mår rätt bra idag.

Men tyvärr finns det nog en grupp som mår väldigt dåligt. Jag tror att det finns ett glapp och en ökad klyfta mellan att må bra och inte må bra. Jag tror att det är viktigt att man ändå pinpointar den här gruppen som inte mår bra. Statistiskt vet jag inte, men det känns som att den blir större och större. Det känns som att problemen kring den gruppen blir större och större.

Därför ser jag fram emot den kommande rapporten Hälsa i skolan, som förhoppningsvis den här gången blir mera total omfattande än senast. Jag ser fram emot den rapporten.

Ltl Igge Holmberg, replik

Visst stämmer det. Men vi måste komma ihåg att det har mycket att göra med hur ungdomarna uppfattar sig själva i samhället. I ett samhälle där man ser växande klyftor, där inte alla har samma möjligheter att ta sig fram på lika villkor längre, så där kommer man också på ett annat sätt att försöka ta sig fram. Man vill ta sig fram genom att bli häftig eller så vill man försöka dämpa sin ångest och vill man göra det på något annat sätt så finns alltid de här möjligheterna.

Samhällets metoder måste ju vara att försöka utjämna de här skillnaderna och ge alla ungdomar samma möjligheter att komma fram.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det stämmer att det finns ett behov för många att sticka ut och hitta sin egen plats på sitt eget sätt. Jag uppfattar att den gruppens behov är rätt långt ner i åldrarna. Idag handlar det inte längre om 15–18-åringar, det handlar kanske om 11–13-åringar och det skrämmer mig.

Ltl Igge Holmberg, replik

Det är ju priset som vi betalar för den här globaliseringen. Med Ipads och liknande ser människor tidigare nu trenderna som kommer, musikvideos och alla program och TV-serier kryper ner i åldrarna. Vi får helt enkelt mer brådmogna barn som inte är redo att ta emot allt som de ser och alla intryck som de får. Det här är en stor del som jag tror att orsakar deras inre oro och inre kontroll. De ser saker som de inte riktigt förstår och försöker hitta olika sätt att komma tillrätta med dem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Holmberg för ett viktigt anförande. Jag gillade särskilt ledamotens tal om liberaliseringen. Jämför man hur den har sett ut i vår omkringliggande värld så har den inte skett över natt som att ”vi hade en omröstning i vår delstat och plötsligt var det cannabis tillåtet för medicinskt bruk”. Jag tycker att vi snarare ser en smygande utveckling som vi kanske har sett under tio års tid.

På Åland och i övriga Norden har vi sett en ökad acceptans i synen på just cannabis och det har också återspeglas i brukarbeteendet. En väldigt stor politisk fråga för alla välfärdssamhällen är; hur tacklar vi den här utmaningen?

Jag blev lite chockad när jag såg att Institutet för hälsa och välfärd, THL, hade publicerat tio råd för hur man kan bruka cannabis men minska skadeverkningarna. När jag tittade på dem så fanns det i och för sig ett försonande drag och det var det första rådet; det effektivaste sättet att undvika skadeverkningar från cannabis är att inte använda cannabis alls.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Om jag bara går till mig själv så har jag aldrig har använt droger överhuvudtaget, men jag har ju lyssnat på hiphop sedan åttiotalet, jag har sett på amerikanska TV-serier och jag har sett på amerikanska filmer. Från att de ha varit väldigt nästan moraliska så skildrar de mer och mer en sida av det amerikanska samhället som säkert finns. Det verkar i princip vara vardag att man har marijuana runt om sig. Man ser det i musiken, i filmer, på TV och attityderna förändras via populärkulturen.

Minister Wille Valve, replik

Ja, det är när man ser sådant som åtminstone jag får lust att ställa mig upp och skrika; ”nej, det är inte så, vi har inte alla varit med om det här i vår uppväxt”. Åtminstone har inte jag personligen varit med om det överhuvudtaget. Det är den typen av normalisering som är bekymrande i ett långsiktigt perspektiv.

Ltl Igge Holmberg, replik

Om jag bara ser till mig själv så under mina resor i Europa på åttiotalet så blev jag erbjuden det mesta. Jag blev erbjuden amfetamin, narkotika dvs. marijuana och cannabis. Jag var och hälsade på en väninna som studerade balett i Amsterdam och där fanns det överallt. Själva Amsterdam har ju i sig varit ett problemområde för oss i Europa. En hel stad säger att det är okej och att det inte är så farligt. Samtidigt försöker resterna av oss ha en destruktiv attityd. Vi får veta att det funkar i Amsterdam så varför ska det inte funka här? Men det går inte att jämföra rakt av på det sättet. Vi har en annorlunda samhällssyn på det hela. Vi måste konstatera att det som funkar där behöver inte alltid funka här.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! I det här anförandet tänker jag tala om bokstaven N, som i narkotika, vilket flera andra har talat om också. Även här tänkte jag diskutera saker som inte kom med i den gemensamma skrivningen.

I det som vi skrev gemensamt så noterar jag att verklighetsbilden i narkotikaprogrammet baseras främst på enkäten av ÅSUB som ltl Wikström också talade om. Vi har lite förstått att det som kommer från ÅSUB är absolut en sanning. Vad som inte framgår är att svarsfrekvensen är något över 50 procent. I gruppen 18-24 år är svarsfrekvensen faktiskt under 50 procent.

När jag själv i våras blev mera intresserad av det här ämnet, eftersom jag blev med i kommittén, så besökte jag EUs forskningsenhet, EMCDDA i Lissabon. Jag träffade en erfaren forskare och vi diskuterade bl.a. olika former av enkäter.

Han sade att tumregeln är att ju ”finare” en enkät ser ut och ju mer officiell den är desto sämre är trovärdigheten. Man kan för det första fråga sig om de som svarat på enkäten gjort det helt sanningsenligt. Man kan också fråga sig vad de 50 procenten som inte besvarade enkäten skulle ha svarat.

Fru talman! Jag har tidigare i debatter med minister Valve nämnt uppgifter som jag fått från polisen på Åland, där det framkommit att en handfull personer avled ifjol i det som polisen klassar som narkotikarelaterade dödsfall. De hävdade också att det förekommit narkotikarelaterade dödsfall så gott som årligen under detta millenium. Detta gör att Åland, om vi nu vore en av de äldsta autonomierna vilket hävdas i regeringens budgetförslag, skulle ha legat i topp i Europa i princip hela detta millenium eller ska vi kalla det bottenträsket.

Samma uppgifter fick vi även under kommittéarbetets gång, men man valde att inte ta med dessa uppgifter i programmet.

Men, Åland är väldigt litet. Polisen vet. Facebook vet också. Det är bara ÅSUB och ministern som inte ”vet” vad som händer. Men det är den fiktiva kunskapen som politiken baseras på.

Om polisens uppgifter är korrekta så skulle det innebära att vi på Åland har en narkotikarelaterad dödlighet på 270 dödsfall/miljon, medan den officiella ettan, Estland, har cirka 130 dödsfall per miljon. Alltså hälften mindre. Som en parentes kan jag säga att Island ligger just under Estland.

Fru talman! Det som jag framförde i kommittén, även tidigare och som jag också vill säga här är att jag helt enkelt, på basen av de siffrorna - jag litar på polisen - vill föreslå att vi ska en speciell narkotikakommitté. Jag tycker inte att det här programmet, som i princip bara är en förädling av tidigare program, räcker till när det gäller narkotikadelen. Jag vill att vi ska ha en narkotikakommission som både kan utreda hur situationen verkligen är men också se över hela narkotikapolitiken.

Fru talman! Förra veckan såg jag en förfrågan på Facebook som rörde en ung man som påstods ha sålt narkotika på Åland. Där fanns uppgifter om vem som var hans far och vem som var hans mor. Rätt snart fick personen nog uppgifter om den här mannen. Dagen efter såg jag sedan en notis i tidningen. Snabbt rör sig ryktena på Facebook och samma sak gäller tyvärr också dödsfallen.

När jag i somras nåddes av ryktet att så många som fem-sex dödsfall hade drabbat Åland så kontaktade jag igen polismyndigheten. De kunde bekräfta det senaste dödsfallet, men det räknades inte med då det inte skedde på Åland.

Men, fru talman, personen hade både en far och en mor på Åland. Personen hade troligen också syskon på Åland. Personen fick också en dödsannons i de lokala tidningarna.

I Lissabon sade man att i den officiella statistiken i EU så räknar man inte enligt var en person avlider, utan vilken nationalitet man har. Vår polis räknar inte med de dödsfall som sker utomlands och minister Valve räknar inte med det som inte finns i ÅSUBs statistik. Men, bästa kolleger, orsaken till att det inte finns i ÅSUBs statistik är att ingen har bett ÅSUB att ta reda på det. Då kan man fråga sig varför ingen minister under detta millennium har bett ÅSUB att ta reda på det eftersom siffrorna har funnits.

Fru talman! Jag vill göra en liten utvikning från ämnet i syfte att göra en jämförelse.

Under detta år har ÅHS haft fokus på ”våld i nära relationer”. I utskottsbehandlingen av budgeten försökte jag på motsvarande sätt få in att narkotikafrågan kunde bli ett fokusområde för nästa år. Men man gjorde inte vågen den gången heller. Jag vill absolut inte ställa grupp mot grupp för det finns olika problem; våld i nära relationer är ett, narkotika är ett annat. Men ser man exempelvis på antalet dödsfall så minns jag personligen inte när vi skulle haft ett dödsfall som skulle ha klassats som våld i nära relationer. Men, som jag sade, vi har haft dödsfall när det gäller narkotika så gott som varje år.

Därför tycker jag att detta också är en väg att gå, med den vägen gick inte då.

Fru talman! Av vissa orsaker nämns Portugal rätt ofta när man talar om narkotikapolitiken i Europa. De låg nere i bottenträsket i slutet av 1900-talet och reformerade då sin narkotikapolitik, vilket medförde att de nu är bland de länder som har den lägsta narkotikarelaterade dödligheten i Europa. Antalet Hiv-fall har minskat med 95 procent bland dem som använder droger.

Fru talman! Jag tror att jag ska respektera tiden den här gången, få en liten stjärna för det kanske, så återkommer jag i ett till anförande. Tack.

Minister Wille Valve, replik

Tack. Ltl Toivonen, jag har i andra sammanhang vänt mig mot ledamotens sätt att hantera siffror, särskilt när det inte handlar om statistik utan från polisen. Det handlar om ett grovhugget överslag av möjliga fall som möjligen haft någonting med narkotika att göra och möjligen inte. Det är inte statistiskt säkerställt.

Ännu galnare blir det om man extrapolerar de här osäkra siffrorna och jämför dem med riktigt statistik i andra europeiska länder, då kan man få fram hur hemska bilder som helst.

Jag vill mana ltl Toivonen till fortsatt försiktighet när man bollar med de siffrorna.

Jag vill upplysa ltl Toivonen om att han faktiskt har fått genomslag på den här punkten eftersom det på sidan 15 finns ett uttryckligt mandat att ”stärka det statistiska faktaunderlaget vad gäller ANDTS-bruk, ANDTS-relaterade dödsfall, akutvårdsfall samt andra ANDTS-relaterade skadeverkningar på Åland”. Tack för ordet.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag har noterat att det finns några saker i den här rapporten som jag kanske har initierat. Som jag sade så det var vi överens om och det vill jag inte gå igenom mera.

Jag vänder mig mot formuleringen "grovhuggen statistik". Jag tror verkligen inte att vår polis bara "höftar till, grovhugget och möjligtvis". Jag tror att de verkligen har respekt för de siffror som de gav åt mig och även åt oss i kommittén. Så det vill jag ta avstånd från.

Minister Wille Valve, replik

Det gäller att skilja på de data som polisen använder för sitt operativa bruk och de som är statistiskt säkerställda och färdiga och som också återfinns i andra analyser.

Ltl Toivonen ägnar sig i sitt anförande också viss möda till att ifrågasätta ÅSUB och ÅSUBs statistiska analys. Jag vill för egen del säga att också ÅSUBs arbete i det här fallet, alltså den utredning som publicerades 2016, måste alltid sättas i relation till andra utredningar. Och också i relation till kvalitativa analyser, alltså inte bara insamling av data utan också en diskussion med fältet; fältarna, socialarbetare och polisen. Vad ser de? Statistiken kan säga en sak beroende på vilken statistik det handlar om. Får vi den här utvecklingen bekräftad i observationer? Det är jätteviktigt att jobba på det sättet så att vi får en helhetsbild.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag håller absolut med att man kan kombinera kvalitativa data med de här enkäterna. Problemet finns redan i enkäten, att 50 procent har svarat. Redan där ser vi en väldigt kraftig ökning just när det gäller narkotika. Då är frågan, bland de 50 procenten som inte ens har svarat, har det då sett ännu värre ut där? Det är också detta som jag lite ville få fram.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Tack ltl Toivonen för att du lyfter upp våld i nära relationer som ÅHS nu under det här året har jobbat med.

Inom styrelsen har vi möjligheter att lyfta upp saker som vi vill fokusera på. Jag ska ta med mig diskussionen som vi har haft här idag. Jag kan inte säga vad vi beslutar i styrelsen, men det kommer att finnas med på diskussionsschemat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack, ltl Holmberg Jansson!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Det är alltid bäst att komma sist så blir det inte så många repliker med tanke på tiden.

Det är bra med program men man måste också komma till hur verkligheten är. Det pratas om statistik här.

Det finns de som hela tiden möter dessa människor som har narkotikaproblem. Det är beklagligt. Hur ska man komma till rätta med det här?

Många välartade ungdomar har tyvärr drogproblem och spritproblem, men det värsta är nog drogproblemen och narkotikans inflytande och spridning. Narkotikan börjar spridas också under 15 år, som någon sade här.

Utskottet bör titta på vad som har hänt med det gamla drogprogrammet. Vad har skett i verkligheten? Man bör också titta på Islandsmodellen som jag förespråkar, men jag har inte tillräckligt med kunskap om den.

Föräldraansvaret för kommande generationer, man bör försöka få föräldrarna mera med. Föräldrarna måste uppmärksamma vad barnen håller på med. Föräldrar har idag inte kunskap om vad deras ungdomar gör, de beställer via Internet osv.

Det finns narkotika i landskapet som växer. Många går och plockar svamp som har narkotiska ämnen. Tyvärr börjar det där. Det här kan ungdomarna som många andra inte kan. Det här är mycket allvarligt. Därför måste föräldrarna få den kunskap som de behöver om hur man ska göra.

Tyvärr är det precis som Toivonen säger, det är många som har avlidit och de har flyttat tidigare från Åland.

Dessa ungdomar när de hamnar snett så det som jag tror att är viktigt är att man plockar upp dem. Egentligen skulle alla behöva ha en egen coach. Det skulle vara viktigt att försöka hjälpa dem, någon som följer upp dem kontinuerligt. De går inte att släppa.

Så är det också med vuxna människor som har spritproblem och annat. Kommuner skickar iväg dem på avvänjningskliniker. Jag har sett att det är inte någon som plockar upp dem när de har kommit hem. En vecka har de varit hemma, då har kommunen satsat mycket på dem men ingen har hjälpt dem vidare och sedan faller de tillbaka fortare än kvickt i detta. Vi måste jobba mera med uppföljningsarbete.

Kunskapen här i lagtinget är relativt god. Det har varit intressant att höra på de här diskussionerna. Kanske vi alla borde ta vara på en av missbrukarna och hjälpa dem? Vi är 30 coacher här, så vi kanske skulle göra det. Tack.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Ltl Häggblom nämnde föräldrarnas ansvar i de här frågorna och jag kan bara hålla med. Det är faktiskt en viktig sak. Ungdomarna lär sig ofta hemifrån hur man ska bete sig. Jag kan bara ge stöd till den delen.

Jag stöder även det att dagens föräldrar inte vet vad ungdomarna håller på med när det gäller knark och Internet. Jag kan bara bekräfta det som Häggblom sade, även från mitt tidigare mitt jobb, det finns faktiskt en stor kunskapsbrist även hos mig i de här frågorna. Jag understöder de här tankarna faktiskt.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Jag håller också ned när det gäller föräldraansvaret. Men tyvärr finns det föräldrar som inte orkar och har den kunskapen att sköta om sina barn på rätt sätt, det ser vi idag när det gå ner i åldrarna.

Det är självklart att vi kan stå här och säga att vi stöder ansvar för föräldrarna, men vilket ansvar vi än sätter så kommer det ändå att finnas en grupp föräldrar som inte orkar med sina barn, som inte kan sköta om barnen på ett sådant sätt. Därför finns barnskyddet. Jag ställer mig också frågande till varför denna grupp med barnskyddsärenden växer. Varför växer problematiken, varför går det ner i åldrarna?

I Mariehamn finns det en grupp barn - jag säger inte ens ungdomar - som driver ganska löst runt på kvällarna och ställer till problem både för sig och för andra. Jag är orolig för den utvecklingen.

Jag sade i ett tidigare replikskifte med en annan ledamot att jag tror att klyftan växer mellan de barn som har det bra och de som har det mindre bra. Jag tror inte heller att det beror på socioekonomiska orsakar.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Jag tror att föräldrarna behöver få så mycket hjälp som möjligt. Det är precis som ltl Holmberg sade, jag avsåg inte något annat. Det finns många föräldrar som säger att de inte har problem, men de vet inte vad barnen håller på med. Jag tror att de som har den kunskapen från samhällets sida måste jobba mera med det. Vi har inte den här kunskapen i parlamentet om vad som sker. Polisen har en enorm kunskap. Jag tror att de som kan det här måste jobba mera med det, de får visa föräldrar vad det många gånger handlar om, så att man kan följa upp det.

Vi pratade om Islandsmodellen. Jag tycker att utskottet ska titta på den. Jag har inte några detaljkunskaper om Islandsmodellen så jag kan inte uttala mig.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ja, vi får väl införa någon form av föräldrakörkort på gymnasiet eller kvällskurser på Medis.

 Jag tänker också ta upp och berömma coachingen. Jag tror att det finns ett stort behov av att få coacher eller stödpersoner för alla dem som har det jobbigt idag. Jag tror inte att det finns för många frivilliga som ställer upp på den fronten. Det var en bra point av ltl Häggblom.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Angående coacher så har jag sett ungdomar som har fått coacher, där socialen och intressebevakare och har ställt upp, de har lyckats i livet. Det är ungdomar som man absolut inte trodde att skulle fixa det. Men tack vare stark coaching så har det gått. Därför tror jag att man skulle satsa på det. Vi satsar på mycket som inte når fram. Man borde gå in för coacher.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack. Ltl Häggblom efterlyste en genomgång av de gamla programmen och att social- och miljöutskottet skulle titta närmare på dem. Ett embryo till en sådan genomgång finns på sidorna 24-26 där går vi går igenom handlingsprogrammet 2013-2016, hur det har förverkligats och inte. Det kan säkerligen byggas ut och förädlas.

Program i all ära men man kan ju, som ltl Häggblom också säger, fokusera på verkligheten och hur den ser ut.

Upplysningsvis kan jag berätta att i det här arbetet som vi gjorde så träffade vi brukare. Ett av mötena vi hade var med narkotikabrukare. Det var ett möte som nog kröp in en del på skinnet på mig personligen. Vi hade möjligheten att ställa frågor, bl.a. frågor som; vad var det som gjorde att du hamnade just i detta? Hade någonting kunnat ändra? Jag tror att det var ett viktigt möte och ett viktigt inslag i det här arbetet.

Avslutningsvis vill jag bara ge tummen upp åt avslutningen i Häggbloms anförande. Vi är 30 coacher här i salen och vi borde ta ett ansvar.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Jag tror att det skulle vara viktigt också för nya generationer att man har undervisning till föräldrarna också via skolorna. Barnen ska lära sig säga nej till droger, att vara stark. Mana ska bygga upp självförtroende hos barnen. Varför ramlar man igenom och säger ja? Jag upplever många som välartade ungdomar, de har jättebra utbildning och de har en enorm kunskap. En del har utbildat sig till sjukskötare osv. så de vet vad droger är och det är det som skrämmer mig. De har en enorm kunskap, mer än vad vi politiker har på den fronten.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Det talades om ansvar. Det här är väl ett sätt att ta ansvar, att försöka dela med mig av de idéer som jag har fått under det här året.

Jag läste rätt många rapporter från EMCDDA där man beskrev narkotikadödligheten i olika länder i Europa. Jag noterade att det som man talade om där var storstäder, förorter, det var arbetslöshet, det för fattigdom och utlänningarnas över representativitet. Exempelvis i Estland är majoriteten av offren ryssar trots att ryssarna är i minoritet.

Sedan nämner man normal medianålder och den ligger kring 40 år.

Fru talman! Som jag har uppfattat situationen på Åland så är den väldigt annorlunda; storstad, arbetslöshet osv. finns inte.

Det som skrämmer mig mest faktiskt är att medelåldern verkar vara väldigt mycket lägre. Då är frågan - när man talar om vem som man räknar med i statistiken, polisen räknar inte med dem som avlider på annat håll - om vi skulle ha samma medianålder som man har på annat håll så skulle vi faktiskt ha ännu värre siffror. Ltl Häggblom var lite inne på den tråden kanske.

När man diskuterar eller studerar effekterna i den förhoppningsvis kommande narkotikakommittén så ska man studera effekterna inte bara av de som är på Åland utan även ålänningar som har flyttat bort.

Narkotikakommittén, som jag har nämnt några gånger, så kan jag säga att idén kommer från Portugal där man inför millennieskiftet tillsatte en sådan här kommitté. Den bestod av experter, enbart ordförande var politiker. Man kom med ett förslag som i princip blev den nya politik som man har haft. Den var kritiserad i början, numera är den en förebild både i Europa och i hela världen. Den dåvarande premiärministern blev senare ansvarig för FN:s narkotikapolitik och är idag FN:s generalsekreterare António Guterres.

Fru talman! Jag nämnde tidigare att Estland låg i topp när det gällde narkotikarelaterade dödsfall. Som jag nämnde tidigare en gång så experimenterar Estland nu med en ny narkotikapolitik kring Tallinn. De hade planer på att utöka experimentet till Estland vid årsskiftet, men jag har förstått att tidtabellen har framskjutits lite. Men experimentet kring Tallinn fortsätter. Den ansvariga personen skrev åt mig i ett mejl: ”Our pilot project is indeed inspired by Portugal”.

Fru talman! I Norge är situationen den att regeringspartiet Höyre under sitt senaste landsmöte skrev in en helt ny narkotikapolitik i sitt partiprogram. SVT, som man kanske kan använda som källa, skriver: ”Det är meningslöst att människor som har omfattande problem med droger – som varken har arbete, bostad eller ordnad ekonomi – straffas med böter. Det är också meningslöst att ungdomar som befinner sig i en svår situation och grips med narkotika ska få en prick i brottsregistret och svårigheter med att skaffa jobb och utbildning” säger Norges hälsominister Bent Höie i en kommentar till den nya politiken.

Och vidare från SVT. ”Bent Höie har tidigare lyft fram Portugal där bruk och innehav av alla droger avkriminaliserades 2001, som ett gott exempel på vad man kan åstadkomma om man flyttar resurser från rättsväsendet till sjukvård och förebyggande insatser”. Så långt SVT, jag kan påpeka att alla droger inte är avkriminaliserade där, så det är faktiskt fel.

Fru talman! Jag vill betona att jag är absolut ingen expert. Tvärtom, jag är nybörjare på detta område så jag kan absolut inte säga om vi ska kopiera Portugal, vilket vissa länder har gjort, eller om vi ska vi ta vissa delar eller som andra har sagt; vi ska gå en helt egen väg. Jag tror att det är viktigt att vi tar från den verklighet som vi har och kanske inte enbart från ÅSUBs statistik som jag har diskuterat.

 Fru talman! Avslutningsvis, redan under narkotikadebatt i våras så var det flera som tog upp Island som föredöme och också idag har det talats om Island. Redan efter den debatten så googlade jag lite på Island för att se vad de hade gjort. Jag blev ju väldigt, väldigt förvånad när jag kunde se att de låg i topp när det gällde dödsfall av narkotikarelaterade orsaker. Men jag hittade så småningom en artikel om en narkotikautredning - jag tittade faktiskt på den artikeln också här under dagens debatt - som deras sjukvårdsminister hade låtit göra. Märkligt nog är han också moderat minister. I artikeln frågas vad man har kommit till i den här rapporten. Ministern svarar då att det finns fem punkter:

1. Avskaffa fängelsestraff för innehav av doser avsedda för egen konsumtion.

2. Ringa narkotikabrott ska inte registreras i belastningsregistret.

3. Blodprov tillåts bara då misstanke finns om att man kört bil under påverkan.

4. Kostnadsfritt sprututbyte.

5. En rad förändringar i missbrukarvården.

Sedan frågar reportern, som tycker att vissa saker är självklarheter, varför det har tagit så lång tid. Då svarar ministern: ”Det är ofta så med förändringar, att när de till slut blir av tycker alla att det är självklarheter. Men det handlar ändå om en attitydförändring som vi ser äga rum nästan överallt i världen idag”.  Så långt alltså den moderate sjukvårdsministern Juliuson från Island.

Fru talman och minister Valve! Min avslutande fråga är ganska självklar: När avser vår moderate hälso- och sjukvårdsminister tillsätta denna narkotikakommission för att se över vår narkotikapolitik?  

Tack för ordet, fru talman.

Minister Wille Valve, replik

Tack. Jag tänker i denna replik rikta mig till den delen som har att göra med det portugisiska exemplet. Det är ostridigt så att Portugal är hett i drogssammanhang. Man diskuterar väldigt mycket för eller emot. Det är också så att det portugisiska exemplet har inspirerat det estniska exemplet om man så vill.

Det finns skäl att studera hur utvecklingen blir i Estland framledes. Det finns starka skäl till kunskapsutbyte. Jag skulle också säga att det finns nog skäl för den åländska polisen att bekanta sig med den utveckling som vi kommer att få se i vårt södra grannland Estland under de kommande åren. Ledamoten kan nog räkna med att vi till den delen kommer att följa med.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack för svaret, det var väldigt intressant.

Som jag har sagt tidigare så har Portugal och Finland väldigt olika alkoholpolitik. Jag skulle aldrig någonsin våga säga att vi skulle ha samma politik som Portugal, det skulle säkerligen inte fungera. Jag funderar också själv hur det är när det gäller narkotika. Det kan hända att deras narkotikapolitik överhuvudtaget inte kan användas här.

Därför är det väldigt spännande nu att Island, Estland och Norge försöker ta Portugal som förebild. Kulturen som är annorlunda borde kunna vara likadan. Jag ser själv på detta med stort intresse. Synd att de inte har hunnit börja, de börjar i Estland 2018.

Minister Wille Valve, replik

När det gäller narkotikakommissionen så avser landskapsregeringen inte att tillsätta en narkotikakommission.

Man ser varför egentligen under kapitel 6. Vi grundar dels en parlamentarisk referensgrupp, en operativ samverkans- och referensgrupp och utöver det ett ANDTS-råd. Vår samlade bedömning har varit att det förslag på narkotikakommission som ltl Toivonen har framfört egentligen blir redundant i det här perspektivet, med tanke på de grupper som vi grundar, kapitel 6, sidan 22 i programmet.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag har förstått det tidigare. Vi har lite olika åsikter, men vi får se vad som händer. Tack.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.