För kännedom

PLENUM den 14 april 2004 kl. 13.00.

ANDRA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Gun Carlson, ltl Christian Beijar, ltl Ragnar Erlandsson, ltl Lasse Wiklöf och ltl Kalle Alm).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Kalle Alm och talman Viveka Eriksson för deltagande i Nordiska rådets temamöten, om ledighet från lagtingets arbete för tiden 14-15.4 anhåller ltl Lasse Wiklöf och ltl Ragnar Erlandsson för deltagande i Nordiska rådets utskottsmöten, om ledighet från lagtingsarbetet för tiden 13-16.4 anhåller ltl Gun Carlson och ltl Christian Beijar på grund av privata angelägenheter och om ledighet från lagtingsarbetet för tiden 15-16.4 anhåller ltl Veronica Thörnroos och ltl Sune Mattsson för studieresa som social- och miljöutskottet gör till Gotland.

Beviljas.  

 

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Sune Mattssons enkla fråga nr 7/2003-2004 kommer att avges vid plenum inkommande måndag den 19 april. Antecknas.

 

 

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Moldavien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 16/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 17/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Uzbekistan om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 17/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Vitryssland om internationell landsvägstrafik och tilläggsprotokollet till överenskommelsen, samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen och tilläggsprotokollet. (RP 18/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 19/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Kroatien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 19/2003-2004).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 20/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Slovenien om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 20/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 21/2003-2004 angående godkännande av överenskommelsen med Litauen om internationell landsvägstrafik och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen. (RP 21/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 7:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2003-2004 angående ändring av djurskyddslagen. (FR 7/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 19.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder för inom havsfisket. (S 2/2003-2004).

 

Enligt 38 § AO skall då svaret eller meddelande att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 19.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 9:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Lasse Wiklöfs m.fl. spörsmål angående lantrådets uttalanden angående regelverket för näringsrätt. (S 3/2003-2004).

 

 

Enligt 38 § AO skall då svaret eller meddelande att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den  21.4. Godkänt.

 

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 10:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2003-2004 angående godkännande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan. (RP 14/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 11:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2003-2004 angående godkännande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan. (RP 15/2003-2004).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 12:

 

Landskapsstyrelsens svar på ltl Ronald Bomans enkla fråga angående travbanan i Hindersböle. (EF 6/2003-2004).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

 

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:

 

Vad ämnar landskapsstyrelsen göra för att rätta till de missförhållanden som råder gällande drift och skötsel av travbanan i Hindersböle?

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Ålands landskapsstyrelse konstaterar att hästsportanläggningen inkluderande travbanan arrenderas ut till Ålands hästavelsförening enligt ett driftsavtal som undertecknades våren 2003. Driftsavtalets längd är 10 år. Enligt detta avtal är Hästavelsföreningen ansvarig för driften av anläggningen och också ansvarig för  villkor gällande uthyrningen av anläggningen

 

Landskapsstyrelsen har utrett frågan och konstaterat att grunden för de så kallade missförhållandena som beskrivs i frågan hänför sig till tre enskilda tillfällen och baserar sig på ett missnöje uttryckt av enstaka personer.

 

Vid två tillfällen har det inte varit möjligt att utnyttja anläggningens toaletter vid de schemalagda träningstillfällena. Orsaken till detta var att den ordinarie anläggningsansvarige var på semester och den person som hade hand om hans uppgifter inte var fullt insatt i rutinerna med att låsa upp alla utrymmen och inkopplandet av vatten till toaletter, eftersom vattnet stängs av för att undvika risk för frysning under vintern. Detta har Ålands hästavelsförening beklagat och utlovat att rutinerna skall ses över då ordinarie personal är frånvarande.

 

Vid ett tillfälle har anläggningen varit stängd för träning trots att den enligt schemaläggningen skulle varit öppen. Det handlade om en dag då det blåste vindstyrkor uppemot 30 m/s och den anläggningsansvarige bedömde det av säkerhetsskäl var lämpligast att stänga anläggningen.

 

Ålands landskapsstyrelse för regelbundna diskussioner med Ålands Hästavelsföreningen om verksamheten och driften av anläggningen. Driftsavtalet skall också utvärderas årligen för att kontrollera hur uppsatta villkor och målsättningar i avtalet uppfylls.

 

Landskapsstyrelsen har också erfarit att den egentliga orsaken till det missnöje som enstaka  personer riktat till hästavelsföreningen främst gäller banans öppethållningstider för träning

samt de avgifter som tas av aktiva för nyttjande av anläggningen för träning.

 

Landskapsstyrelsen har inte haft något att invända mot att föreningen organiserat användningen av banan enligt schemalagda öppethållningstidigare, utan snarare sett det som en naturlig del i det uppdrag som driftsansvarig som föreningen har i driftsavtalet.

 

Landskapsstyrelsen ser det också som naturligt att föreningen tar ut skäliga avgifter för användande av travbanan eftersom föreningen är ansvarig för underhåll och drift vilket är förenat med höga kostnader för personal, maskiner, material och elavgifter för t.ex. belysning.

 

Dessutom vill landskapsstyrelsen understryka att ett allmänt missnöje bland hästägarna inte föreligger utan att den kritik som framförts kommer från en synnerligen begränsad krets.

 

Ålands landskapsstyrelse konstaterar att sådana missförhållanden gällande drift och skötsel av trav- och ridsportanläggningen, som beskrivs i frågan inte föreligger. Ålands landskapstyrelse  kommer naturligtvis ändå även fortsättningsvis hålla regelbundna diskussioner med Ålands hästavelsföreningen om verksamheten och driften av anläggningen i enlighet med driftsavtalet som upprättats, för att så som det uttrycks i nämnda driftsavtals syfte; säkerställa långsiktig, kompetent och effektiv drift av den av landskapet uppbyggda trav- och ridsportanläggning.

 

Ltl Ronald Boman första tilläggsfråga:

Fru talman!

Jag tror att det hade räckt med om landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm hade tagit del av de skrivelser som förekommit i massmedia; då hade hon nog förstått att allt inte står rätt till på travbanan. Att enbart lyssna på landskapsstyrelsens tjänstemän och hästavelsföreningens tjänstemän är nog ett mycket dåligt sätt att få reda på sanningen.

 

Mitt intresse för projektet beror på att jag för ett år sedan blev kontaktad av missnöjda hästägare som blivit utkastade från A-stallet och även i övrigt var missnöjda med träningstider och skötseln av anläggningarna, och som lagtingsman bör man naturligtvis följa upp gjorda samhällsinvesteringar. Förutom klagomål på travbanans skick och träningstider framkom även kritik mot det som landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm berörde, att alla toaletter var avstängda och även vattnet till duschar och dylikt. Det var inte bara vid tre träningstillfällen. Som bekant kan man inte ha toaletterna avstängda på en av Ålands största sportanläggningar under träningstid. På grund av mina täta besök på travbanan och min kritik blev jag kallad till hästavelsföreningens styrelsemöte den 15 mars och fick då tillfälle att framföra min kritik direkt till styrelsen. Då berörde vi naturligtvis det primära som toaletter, träningstider osv. Ordföranden lovade då personligen att se till att toaletterna skall naturligtvis vara öppna under träningstid samt att även vattnet är påkopplat så att kuskarna kan duscha sig och hästarna efter träningen. Då inget hände besökte jag ånyo anläggningen en dryg vecka senare, den 23 mars, och jag kunde då konstatera att man gått mig och hästägarna till mötes. Två toaletter var öppna, men inget vatten var påkopplat till dem, så det var liksom plus minus noll!

 

Med detta vill jag peka på den obstruerande stämning som råder i de beslutande organen på travbanan – ingen skall få komma dit och kritisera! Även hästägarna är rädda för att framföra kritik; då kan de bli uteslutna från tränings- och tävlingsmöjligheter! Enskilt har ett tiotal hästägare kontaktat mig och framfört kritiska synpunkter, men officiellt vågar endast några få framföra sina åsikter – och så skall det naturligtvis inte vara i en förening som förvaltar en av Ålands dyraste sportanläggningar. Alla medlemmar bör ha samma rättigheter. Bäst vore naturligtvis om anläggningen kunde skötas utan inblandning av politiker och att alla hästägare skulle vara nöjda med anläggningen. Men eftersom så inte är fallet anser jag att näringsavdelningen bör ta ett starkare grepp om travbanan och dess skötsel.

 

Jag hoppas även att den massmediala uppmärksamheten på detta ärende gör att en förbättring så småningom kommer till stånd.

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Då det gäller A-stallet, som nämndes av ltl Ronald Boman, är det så att efter att stallet har besiktats av veterinären har det befunnits icke lämpligt att nyttjas under vissa årstider, varken av djur eller människor och därför har också föreningen tagit sitt ansvar och bestämt att hålla det stängt och håller nu på att utreda vad man kan göra åt stallet.

 

För övrigt vidhåller jag det jag sade tidigare att landskapsstyrelsen har den uppfattningen att anläggningen sköts enligt det avtal som finns och att det är bra, precis som ltl Ronald Boman sade, att det sköts av andra och inte av politiker!

 

 

 

Ltl Ronald Boman, andra tilläggsfråga:

Fru talman!

Travbanans övertagande, utbyggnad och uthyrning gick i bra fart, främst för att två starka centerpolitiker drev projektet. De flesta lagtingspolitiker trodde att detta var räddningen för både jordbruk och turism. I vanlig ordning var jag den enda som i budgetbehandlingen var kritisk till denna satsning. Sedermera har även revisorerna sällat sig till den kritiska skaran.

 

När det gäller A-stallet var det det enda stall där man kunde få hyra stallplats. Detta stall stängdes i april senaste år. Detta medförde stora och i vissa fall oövervinnliga problem för de hästägare som inte hade något annat stall att vända sig till. Under året som förflutit sedan A-stallet stängdes har inget gjorts för att få det i skick, utan Ålands hästavelsförening talar nu om att stallet skall rivas och detta strider klart emot avtalet med landskapsstyrelsen, där det stipuleras under rubriken Byggnader följande: ”Driftansvarige – Ålands hästavelsförening – skall ombesörja och bekosta eventuella reparationer på byggnaderna ingående i avtalet och se till att dess skick bevaras och att de är i sådant skick som ändamålet kräver. Den driftansvarige skall utgående från ovanstående bl.a. ombesörja och bekosta reparationer av följande: byggnadernas invändiga ytskikt på golv, väggar och tak, invändig och utvändig målning av byggnaderna, teknisk och annan utrustning inklusive belysning och el, vatten- och avloppssystem inklusive sanitetsustrustning, värme och ventilationssystem och reparationer som uppkommit med anledning av verksamheten på anläggningen.”

 

Av detta framgår klart att Ålands hästavelsförening brutit mot avtalet när man inte sett till att A-stallet är i skick; även den eller de tjänstemän på näringsavdelningen som har till uppgift att övervaka att dylikt avtal följs har brutit mot sin tjänsteplikt. Så här får det inte gå till. Man får lätt en känsla av att arrendatorn prioriterar hästägare med egna stall och egna träningsbanor. Men när det gäller en så här stor samhällssatsning i en sportanläggning bör nog alla intresserade ges möjligheter att utnyttja anläggningen.

 

Jag är dock medveten om att det kan vara svårt att få ändring till stånd i en organisation som stöttas av starka politiska intressen. Jag hoppas dock att den massmediala uppmärksamheten som detta ärende fått på grund av min enkla fråga på sikt skall leda till att även de hästägare som står utanför inre ringen skall känna sig välkomna på denna samhällsägda travbana. I annat fall bör kontraktet omförhandlas så att det ännu klarare och tydligare framgår hur anläggningen bör skötas.

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm:

Fru talman!

Man bör i detta sammanhang komma ihåg att anläggningen i första hand är byggd som en tävlingsanläggning, inte som en träningsanläggning samt att anläggningen är en näringslivssatsning som i första hand skall gynna jordbruk och turism. Satsningen är inte gjord i syfte att subventionera privata personers möjligheter till hästägande.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående namnbyte på miljö- och socialavdelningen. (HM 19/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Syftet med den här motionen är att vi vill få lagtinget att överväga om det namn som miljö- och socialavdelningen har nu är det bästa. Man kan kanske tänka att varför kommer den här frågan igen, för det är bara ett antal år sedan som namnet på dåvarande social- och hälsovårdsavdelningen ändrades till social- och miljöavdelningen. Detta gjordes i samband med den ”stora förvaltningsreformen” som landskapsstyrelsen drev. En av de få kännbara konsekvenserna av den förvaltningsreformen är att miljöfrågorna flyttades från näringsavdelningen till dåvarande social- och hälsovårdsavdelningen. Det är helt okej. Kopplingen mellan miljöfrågor och näringslivsfrågor kanske inte var så där alldeles tydlig utan sakmässigt hamnade nog miljöfrågorna på rätt. Tyvärr är det ofta så med miljöfrågor att det är mera stora ord än handling. Därför tror jag att det var väldigt viktigt att ordet miljö skulle ingå i namnet på den nya avdelningen, och det har jag heller ingenting emot.

 

Bakgrunden till motionen är att vi tycker att det är lite fel beteckning. Det kanske rentav ger lite fel signaler vad avdelningen sysslar med. Om vi tar lite fakta står hälso- och sjukvården för 74,8 procent av av hela avdelningens budget, medan miljön står för endast 2,9 procent av den totala budgeten i det här momentet. Hälso- och sjukvårdsbudgeten står för nästan 64 miljoner euro, medan miljöbudgeten står för 2,2 miljoner euro. Det är egentligen tre orsaker: dels i ekonomiskt hänseende, dels på grund av att hälso- och sjukvården helt har försvunnit i begreppet och dels för att allmänheten har svårt att hitta rätt som vi föreslår att prefixet ”hälso”, i vilket sjukvård alltid ingår bör finnas med i avdelningens namn. Vi föreslår alltså att avdelningen skulle heta häls-, social- och miljöavdelningen.

 

Fru talman!

Innan alla springer upp i replik och säger att det här var ett väldigt långt och otympligt namn är jag den första som kan erkänna att så är det. Jag har försökt titta runt lite. I Sverige bl.a. är hälsofrågorna under socialdepartementet och miljöfrågorna är under ett skilt miljödepartement. I Finland, som vi ofta tittar på, är hälsofrågorna under social- och hälsovårdsministeriet och miljöfrågorna är under miljöministeriet. Det är klart att vi har gjort en egen åländsk modell, och så skall det vara med de begränsade resurser vi har, men jag tror att det är viktigt att det också framgår inom vilken avdelning som miljöfrågorna ligger. Men efter att ha funderat en hel del på enkla, korta slagkraftiga namn, som välfärdsavdelningen eller någonting sådant, har vi ändå kommit fram till att skall man ha ett seriöst namn på avdelningen, som på ett bra sätt berättar åt allmänheten vad avdelningen sysslar med, så har vi kommit fram till att den skall heta hälso, social- och miljöavdelningen.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Jag kan börja med att påpeka att avdelningen i dag inte heter miljö- också socialavdelningen utan social- och miljöavdelningen. Ltl Anders Eriksson har föregått genom att byta namn dubbelt här! Som redan sades här i talarstolen var det 1999 som miljöbyrån bildades och kom in under dåvarande social- och hälsovårdsavdelningen. Man valde att kalla det för social- och miljöavdelningen, kanske av den orsaken att namnet annars skulle bli väldigt långt. Jag har själv funderat många gånger på vad som skulle vara ett bättre namn. Det finns socialvård, hälso- och sjukvård, miljömedicinsk byrå, miljöbyrån och miljöprövningsnämnden, som egentligen hör hemma härunder. Det är kanske just praktiskt, att man har tänkt att det blir ett ganska kort och hanterligt namn på det sättet. Jag har också tänkt att om man inte bara tittar till budgetpengarna, så är det faktiskt så att man ser ÅHS som en ganska självständig enhet, att man kanske därför har valt att ha den utanför. Jag har också kollat upp hur det ser ut på svenska och finska sidan och jag har sett det den vägen att man kanske därför har velat ha det lite som modell att man i Sverige håller hälsovårdsfrågorna under socialdepartementet – det heter inte social- och hälsovårdsdepartementet – men däremot på finska sidan heter det social- och hälsovårdsministeriet. Jag tittade också på Färöarna, som också brukar intressera ltl Anders Eriksson och där är det ganska tydligt att man har lagt upp avdelningarna efter intresse s.a.s. för Färöarna. Där har man nämligen en skild näringsavdelning, men också en skild fiskeriavdelning och sedan hälso- och sjukvård, medan miljön får hamna in under inrikesärendena.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag försökte i presentationen peka på att i och med att hälso- och sjukvården är så oerhört central under avdelningen, oavsett om det är decentraliserat, eller vad vi skall kalla det för, till ÅHS, så är ändå hälso- och sjukvården det område som slukar de stora resurserna och som också är de områden som bl.a. var de viktigaste i den senaste valrörelsen. Det är mot den bakgrunden som vi har lagt förslaget att det helt enkelt skall bli tydligare för allmänheten vad avdelningen sysslar med.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Fru talman! 

Det är egentligen det jag gör här också, att jag filosoferar kring hur man kan ha tänkt sig, för jag vet nämligen inte hur man tänkte 1998 när detta gjordes. Däremot kan man tänka rent praktiskt att förslaget till namn är väldigt långt och att man har valt den här vägen. Jag tycker att det är bra att Åland på det sättet lyfter upp åtminstone att man valde att sätta miljö med som ett område just av den orsaken att den inte har de största budgetmomenten. Det är så viktiga frågor att visst behöver miljöfrågorna också lyftas upp så att de finns med inom vår förvaltning. Vill man ha ett så långt namn som hälso-, social- och miljöavdelning så inte har jag någonting emot det. Däremot kan det finnas en praktisk förklaring just att man har tittat västerut, där man i Sverige har socialdepartement med både hälsovårdsfrågorna och sjukvårdsfrågorna under det departemenet.

 

Vtm Harriet Lindeman:

Fru talman!

Här står en av dem som i tiderna trodde sig tänka tillsammans med ledamoten Anders Eriksson i landskapsstyrelsen när vi gjorde reformerna! Vi tänkte ganska mycket och vi funderade och vi försökte vara kreativa och praktiska och allt möjligt annat. Ändå landade vi på vad det kallas i dag: social- och miljöavdelningen. Det var framför allt utgående från att vi inte hittade ett samlande namn som täckte det hela och att vi tyckte att just det förslag som nu finns var för långt och otympligt, när det skulle skrivas ut osv. och ingen skulle säga det helt och hållet osv. Vi skall också komma ihåg att det var inte heller så självklart med det förra namnen, social- och hälsovårdsavdelningen, för då ansåg de som jobbade med hälsovård att jo, vi heter nog hälsovård, men budgetmedlen går till större delen till sjukvård, att var är sjukvården i namnet! Det har alltid varit ett kärt diskussionsämne vad avdelningen skall heta. Jag tror mig ana till att vi i dag, alla ålänningar nästan, vet vad som göms under namnet social- och miljöavdelningen. Det är ett ganska inarbetat namn i dag. Tittar man, som sagt, västerut och österut så har man inte heltäckande namn så väldigt ofta på avdelningarna. Jag tycker inte att det namn som är i dag är hundraprocentigt bra, det tyckte jag inte då heller, utan det var brist på en tillräckligt stor kreativitet, kan man väl säga, men det namn som nu föreslås tycker jag inte heller är bra. Det är för långt och besvärligt. Det är möjligt att det nu i social- och miljöutskottet finns en sådan kreativitet att det går att hitta ett heltäckande namn på dessa viktiga områden. För övrigt tror jag att det inte är något större praktiskt problem och man har lärt sig använda social- och miljöavdelningen, så det är väl mera fråga om att markera, precis som framkom, att det borde finnas ett namn på det som tar mesta pengarna s.a.s., men det är vi också väldigt medvetna om i dag, oberoende av namnet på avdelningen.

 

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt som vtm Harriet Lindeman sade att vi båda två var med om när namnändringen gjordes och vi grunnade lite på den, i den mån jag engagerade mig i förvaltningsreformen. Jag är helt överens med vtm Harriet Lindeman om att vi inte tyckte att namnet var det bästa då och jag tycker inte att det är det nu heller. Det är ganska svårt att hitta ett bra heltäckande namn. Inte har vi jobbat så fruktansvärt med frågan, men vi har suttit och laborerat med olika kombinationer. Det var knepigt då och det har varit lite knepigt för oss att komma med något bra förslag i motionsskrivandet, men jag tror ändå att det är bra om utskottet funderar på namnet. Med tanke på det som vtm Harriet Lindeman sade kan jag säga att det är folk från hälsovårdssektorn som har uppvaktat oss om detta och tycker att det är snett och att det ger en fel bild av avdelningen. Den tillbakablick som vtm Harriet Lindeman gjorde är intressant – det är synbarligen så att man gärna vill ha många olika namn på ett kärt barn!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 14:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående överföring av behörigheten rörande alkohollagstiftning. (HM 24/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Vi talar alla om att vi måste skapa möjligheter och förutsättningar för att få nya entreprenörer. Vi säger också att sevärdheter och utbud på aktiviteter är för att locka turister till Åland. Denna motion bygger på att vi ger möjligheter till bådadera.

 

Vidareförädling av åländska råvaror är ett önskemål som alla politiska partier har uttalat sig om att vi bör utveckla. Tjudö vingård är ett bra exempel på hur man har tagit tillvara åländsk råvara och förädlat till ett högre förädlingsvärde. Men för att få den maximala nyttan av en sådan satsning bör också möjligheten till att sälja färdiga produkter på gården eller tillverkning i stället finnas. Vi tror att det finns intresse och utrymme för flera likartade satsningar, men då borde man också veta att de ekonomiska möjligheterna kan utnyttjas till fullo. Vi nämner också att många glesbygdsbutiker skulle säkra sin överlevnad genom vinförsäljning åt turister sommartid, men också att resmålet i sig blev intressantare när det finns möjlighet att få sitt matvin i närbutiken.

 

För att vi skall kunna skapa dessa förutsättningar bör Åland ta över hela rättsområdet i den alkholpolitiska lagstiftningen. Det är säkert många som säger att det ökade utbudet kommer att öka missbruket av alkohol. Vi tror inte det. Det vi talar om skall ske i reglerade former. De företag och näringsidkare som får tillstånd att tillverka och sälja alkoholhaltiga drycker måste anpassa sig till gällande lagstiftning. Det har tidigare lagts en liknande hemställningsmotion i samma ämne av ltl Dennis Jansson, men vad jag vet blev den aldrig behandlad i utskottet på grund av nyval eller om det var andra orsaker, det vet jag inte.

 

Jag hoppas att denna motion inte skall gå samma öde till mötes utan behandlas i vederbörlig ordning av utskottet och komma fram till ett förslag enligt klämmen i motionen, dvs. att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att åtgärder vidtas för en överföring av resterande alkoholpolitiska lagstiftning till lagtingets behörighet i enlighet med 29 § i självstyrelselagen.

Ltl Runar Karlsson:

Fru talman!

För en gångs skull har Ålands Framtid kommit med en motion som inte finns med i handlingsprogrammet. Trots detta är denna motion mycket bra! Jag tycker framför allt att den här specifika motionen är mycket bra, för vi borde överhuvudtaget se över att ta över mera av behörighet. Vi vet att för att få igenom detta måste vi förmå riksdagen i Finland att lagstifta om det, och vi måste förstås själva ge samtycke till det, vilket inte torde vara något större problem. Vi vet att det kan vara problem att få finska riksdagen att tillåta Åland att genom en lagstiftning sälja vin i affärerna och inte göra det t.ex. i Åboland eller annan glesbygd. Vi vet att det kan vara ett problem. Men jag tycker att det här är ett utmärkt sätt för den finska riksdagen att ha Åland som ett försöksområde till att börja med när det gäller att luckra upp lagstiftningen så att man kan medge att man säljer vin i affärerna. Det är precis som motionärerna säger en mycket stor regionalpolitisk fråga. Varför skall man i Mariehamn kunna fara ut och köpa vin klockan åtta på kvällen när man inte kan göra det i Saltvik? Ännu värre om man bor i Brändö! Alko har längre och längre öppethållningstider, så det är en rättvisefråga och jag tror i likhet med motionärerna att det här inte betyder att alkoholkonsumtionen på landet och i skärgården ökar lika mycket som den har ökat i Mariehamn, som den antagligen har gjort då man kan köpa vin ganska sent på kvällarna i Mariehamn.

 

Fru talman!

Jag tycker att man också borde se över ett annat övertagande i samband med detta, som i och för sig är svårare i och med att det här finns med på B-listan, nämligen att man borde kunna få sälja receptfria mediciner i affärerna. Det är ju så i dag att får man ont i huvudet i Brändö och inte har aspirin hemma, så får man vänta tills färjan går till Mariehamn. Det kan inte heller vara rättvist. Varför skall man ha ont i huvudet i Brändö när man inte behöver ha det i Mariehamn! Där har också apoteket öppet på helg och kväll.

TALMANNEN: Talmannen påminner om vad frågan handlar om, inte alkoholpolitik!  Ltl Runar Karlsson: Fru talman! Så kan vara, men jag tycker att det hör lite ihop med det regionalpolitiska. Det kan teoretiskt finnas en risk med att man börjar dricka mera vin och alkohol, men kan också reglera detta på ett bra sätt genom att t.ex. säga att all alkoholförsäljning skall ske över disk, t.ex. mellanöl, vin och även de receptfria medicinerna. Då får man också en övervakning av det. Men, som sagt, jag tycker att motionen är mycket bra och vi borde så snabbt som möjligt få ta över lagstiftningen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tackar för ltl Runar Karlssons stöd. I princip stödde han ju motionen. Han nämnde att det är den första motion vi lägger som inte finns i handlingsprogrammet. Jag tror att ltl Danne Sundman sade samma sak vid föregående plenum, så det borde vara åtminstone två motioner!

 

Jag vill ytterligare tillägga att jag förstår inte varför vi på Åland skulle vara sämre att sköta den lokala alkoholpolitiken än vad de är i Helsingfors. Det handlar egentligen om att vi skall styra vår alkoholpolitik själva och inte att missbruket på något sätt skulle öka för att vi övertar behörigheten. Det skall ske under reglerade former, så jag är inte alls orolig för den delen.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi har helt samma åsikter och jag hoppas att hela lagtinget kan ha den här åsikten, så att vi kan rädda bl.a. glesbygdsbutikerna tack vare det här på ett naturligt sätt i stället för att ge dem stöd. Vi vet att de ändå har problem. Det här är ett utmärkt sätt att föra regionalpolitik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag måste verkligen fråga om ltl Runar Karlsson menar allvar med att Åland skulle vara ett försöksområde när det gäller att sälja vin i butikerna och att öka tillgången på sprit och tillgängligheten till sprit. Är ltl Runar Karlsson beredd att göra ålänningarna till något slags försökskaniner? Jag blev väldigt förvånad över att det kommer ett sådant uttalande från centern, måste jag säga. Det är nog så att tillgång och efterfrågan följer varandra hand i hand och jag tycker inte att man kan ta ett steg när det gäller alkoholens tillgänglighet utan att diskutera också baksidan. Det är så att på Åland har vi en otrolig tillgång på sprit och vad jag har erfarit får nog alla precis så mycket som de bara orkar få i sig. Om man övertar den här delen av lagstiftningen måste detta också innebära ökad offentlig sektor. Här skulle jag gärna få en kommentar också från Ålands Framtid, att är man i det här ärendet beredd att öka på byråkratin?

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande är det här också en rättvisefråga mellan stad och landsbygd. Jag har förstått att ltl Camilla Gunell inte bor på landsbygden. Överhuvudtaget är det så här att i Danmark, Holland, Tyskland, Amerika, överallt i världen så säljer vin i affärerna. Man säljer t.o.m. sprit i affärerna och öststaterna kommer efter, kanske man gör det redan, så vi är snart den enda region som inte får sälja vin. Med testområde menar jag att det kan blidka den finska regeringen att gå med på att ha Åland som ett första försöksområde och sedan implementerar man det på sikt i hela Finland – det kommer förr eller senare dit. Och ju fortare vi kan få in det här desto säkrare är det att vi kan rädda våra glesbygdsbutiker i Brändö, Saltvik och Geta. I Mariehamn kommer butikerna säkert att finnas kvar.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag är tveksam till om detta är en rättvisefråga. Från socialdemokratiskt håll är det ett kärt ämne att diskutera rättvisefrågor och också regionalpolitik. Jag undrar om det nu återigen är spriten som skall rädda Åland från de ekonomiska problemen? Jag är tveksam.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Min partikollega ltl Camilla Gunell tog upp en del av de frågeställningar som jag hade. Jag blir faktiskt lite mörkrädd när jag hör ltl Runar Karlsson prata om att det här skall rädda landsbygdsbutikerna genom att tillåta vinförsäljning. Är det endast åländska lokala äppelviner som skall säljas eller är det de franska bönderna man tänker på, de franska vinodlingarna och andra ”utrikiska” importprodukter? Jag trodde att man som centertalesman skulle försöka stöda den lokala mjölkkonsumtionen och förhindra så mycket alkoholkonsumtion som möjligt. Är detta en del av centerns drogförebyggande arbete, frågar jag mig. Precis som sagts: ökad tillgänglighet ökar konsumtionen med åtföljande nackdelar. Jag vill gärna stöda de lokala producenterna, men då är det fråga om att främja mjölkproduktionen.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vill man minska tillgängligheten kan vi be att Alko stänger sin butik i Mariehamn. Då tar man ett stort steg för alkoholmissbruket och kanske vi också skulle be att få avsluta taxfree-försäljningen på färjorna, så lever vi säkert gott och bra på Åland efter det.

 

Nej, fru talman, jag tycker att det här är i praktiken en liten pipa snus och jag tycker att det är en så bra sak för butikerna. Man pratar här om franska viner och åländska viner och jag vet att turisterna gärna dricker lokalproducerade varor och vin. Det tror jag att man kommer att prioritera. Det kommer säkert att dyka upp flera liknande anläggningar typ Tjudö vingård på Åland och som kommer att medföra att vi får mera arbetsplatser, mera skatteintäkter och kan på det viset behålla sjukvård, äldreomsorg, skolor osv. Det här är nog en liten sak. Vill man radikalt minska på alkoholkonsumtionen är det nog fråga om andra åtgärder som även kan drabba tätorten Mariehamn genom att stänga Alko.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är ganska bra att börja med att minska på öppethållningstiderna i Alko, så blir det rättvist för alla som bor i Saltvik, att man har lika lite tillgång till alkoholinköp. Jag ser det inte som någon fördel för landsbygden annat än man naturligtvis uppmuntrar företagare, som i Tjudö vingård att man konsumerar den lokalt producerade drycken där, men inte att det skall göras tillgängligt i varenda bybutik runt om på Åland.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag kan helt kort konstatera att socialdemokraterna, Åländsk Center och Ålands Framtid har olika syn på om det är regionalpolitik eller en rättvisefråga, så vi har olika åsikt och det respekterar jag. Men jag kommer att driva den här åsikten tillsammans med förhoppningsvis Ålands Framtid – för del lär väl inte ångra sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Ltl Runar Karlsson sade att Ålands Framtids motion inte finns med i handlingsprogrammet, men på sätt och vis finns det faktiskt med där – så ni har träffat rätt även denna gång! Under primärnärinarna i landskapsstyrelsen handlingsprogram finns det nämligen med att ”Primärnäringarna har avgörande betydelse för sysselsättningen och möjligheten att ha ett öppet landskap….utvecklingsmöjligheter för både landsbygd och skärgård. Lokalt producerade råvaror och förädlade livsmedelsprodukter får en allt större betydelse.” Sedan finns det en punkt under denna som säger: ”Möjligheterna till förädling och försäljning av lokala råvaror utvecklas bl.a. genom att se över och förändra lagstiftning som i dag skapar hinder för nya verksamheter.” Detta gör att det finns en liten tanke att man i framtiden kanske skulle kunna ta över behörigheten. Dessutom finns frågan med på B-listan, så vi har alltså en möjlighet att överta den. Jag, som tidigare motionerat i frågan, är förstås väldigt positiv till ett övertagande och möjligheten att ge lite konkurrens till det finska spritmonopolet Alko, som i dag verkar ensam av alkoholprodukter på Åland, över 5-6 procent.

 

Jag är inte heller förvånad över att Ålands socialdemokrater – Ålands nöjesmotståndare, nej jag skojar! – gärna vill att det här inte skall ske, man ser det som en onödig åtgärd. Jag tror faktiskt att Åland skulle kunna profilera sig ganska bra genom att vi har vår egen lagstiftning, har möjligheten att kunna stifta egna lagar, vi kan ta över den här biten, vi kan t.ex. utfärda licenser i framtiden till butiker för att då få bedriva försäljning av viner. Man skulle kunna ha delikatessavdelningar på olika butiker på Åland som kunde ha vinförsäljning. I EU är detta vanligt; nästan inga EU-länder har spritmonopolet kvar, utan det är bara Finland och Sverige, vad jag vet. Varför inte? Det skulle vara lite exotiskt att komma till Åland, varför kan det inte vara det? Att åka ut till Europa är samma sak som att komma till Åland. Vi får skilja oss från Finland och vi får skilja oss från Sverige också. Vi kan vara annorlunda på Åland därför att vi har möjligheten till det. Det skall vi inte vara rädda för!

 

I den av mig inlämnade motionen under föregående period nämndes möjligheterna för de lokala producenterna av alkoholvaror – inte mjölk. Jag nämnde Tjudö vingård som exempel, som i dag är ett lysande exempel på en ny turistprodukt som verkligen går att sälja, man nästan skryter om vår fina Tjudö vingård på Åland i turistiska sammanhang och det behövs mera sådana verksamheter. Jag tror att genom att möjliggöra, helt enkelt ta bort hinder som i dag finns på Åland skulle vi kunna få till nya spännande produkter som går att sälja och som intresserar turister när de kommer till Åland. Vi behöver ha sådant nu. Att sedan vara rädd för att alkoholkonsumtionen skall gå upp, att man behöver dessa starka begränsningar för att förhindra folk att komma åt alkoholen när vi årligen säljer ett helt lands konsumtion av alkohol på fartygen som möjliggör trafik på Åland, så är nästan fånigt.

 

Jag stöder motionen till hundra procent och jag hoppas att vi inom kort på Åland kan se lite nya verksamheter få möjlighet att växa fram. Skål, fru talman!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Dennis Jansson för stödet. Det hade jag förväntat mig, allt annat skulle ha varit förvånande. Men att det skulle vara så där klart att det står i handlingsprogrammet tror jag inte eftersom han inte själv visste om det står där eller inte! Det var inte riktigt solklart utan det är väl en ny tolkning av handlingsprogrammet och det bevisar bara hur luddigt handlingsprogrammet egentligen är när man inte själv vet vad som står där samt vad det innefattar!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Slugt eller dumt, det får man tolka som man vill.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag hade också på känn att Frisinnad Samverkan skulle vara för motionen. Det känns bra att få det bekräftat. Jag ber om ursäkt, fru talman, att jag inte uppmärksammade att jag inte pratade riktigt sanning här, för det finns faktiskt i handlingsprogrammet – det upptäckte jag faktiskt nu, men det ber jag om ursäkt för. Man kan nog lätt tolka det som ltl Dennis Jansson tolkar det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det har framförts kritik mot socialdemokraterna i den här frågan som inte är riktigt seriös. Vårt parti försöker ta ett helhetsansvar också i den här frågan. Jag vet inte när ltl Dennis Jansson någonsin har talat om missbrukarvård, kanske lite om narkotika och ungdomen, men i de sammanhangen har det väl varit så att det har gått snabbt över och sedan i nästa minut vill han liberalisera bl.a. alkohollagstiftningen. Man måste kanske se lite djupare på det hela, inte bara se till pengarna. Nu pågår det en avreglering och skattesänkningar på spriten som gör att tillgängligheten ökar igen mycket i våra länder. Det kommer att kosta samhället och då måste man också vara beredd att de kostnaderna eftersom vi har en sådan spritkultur som vi har i Norden, dvs. speciellt bland män, att man skall dricka mycket, man skall dricka ofta och man skall helst dricka sig full. Det är det som är problemet med vår alkoholkultur. - Om den är så exotisk vet jag inte och om det är det rätta vi skall satsa på! Begreppet exotisk får ett lite löjes skimmer i ltl Dennis Janssons framställning eftersom man i alla andra europeiska länder inte har monopol. Om man vill vara exotisk skall man vara udda, annorlunda, och det är man i så fall att man har begränsningar. Det är lite obegripligt att förstå vari det exotiska skulle ligga i att vi hade en så fri utskänkningspolitik som man har i Europa. Men den stora skillnaden är att i de flesta europeiska länder, åtminstone i Medelhavsländerna har man inte samma dryckeskultur: att man skall häv huvut fullt och skrika och gapa, speciellt åt sådana som man av någon anledning inte tycker om!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback presenterar förstås den socialdemokratiska ideologin att man vill ha mera kontroll och bestämmande över individen. Så får jag uppfattningen. Att vara exotisk gentemot andra länder? Ja, förstås mot de nordiska länderna: framför allt Finland och Sverige, som är våra huvudmarknader ur turistsynpunkt, så exotiska gentemot dem blir vi definitivt (Från salen:vi dricker mera) Skillnaden med att man dricker mera i Norden, man super sig full så att man knappt hittar hem, ja, så gör man tyvärr är – och varför gör vi det och inte Europa? Det borde vara tvärtom, eller hur? Att vi har en sådan kontroll på spriten här i Norden borde göra att människan sköter sig, inte sant? Det är det som är ämnet vi snackar om. Skattesänkningen ökar inte tillgången på sprit; det ökar eventuellt konsumtionen, vtm Barbro Sundback! Det där tror jag att man har fått lite om bakfoten. Jag förstår, det här är socialdemokraternas politik, att man skall lite begränsa och man skall strängera det lite. Det skulle inte förvåna mig om man också ville sänka alkoholpromillegränserna.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att ltl Dennis Jansson har läst mycket om alkoholforskning. Där definierar man förutsättningarna för tillgänglighet i tre variabler: det första är  lokal tillgänglighet, att det finns tillräckligt många utskänkningsställen; det andra är attityder, positiva attityder till alkohol och det tredje och det viktigaste har visat sig vara priset. Varje gång man sänker alkoholpriserna ökar konsumtionen mest. Det är de tre faktorerna som skapar tillgängligheten. På Åland kan man säga att allt detta uppfylls i högre grad än t.ex. på de flesta andra orter i Finland och i Sverige. Vi har hög lokal tillgänglighet, priserna är förmånliga på grund av taxfree och attityderna är i allmänhet rätt positiva till drickande. Befolkningen och speciellt de unga utsätts för en dryckeskultur som gör att man ser att svårigheterna stiger på Åland. Nu har vi haft god ekonomi, vilket åtminstone i ett kort perspektiv motverkar utslagning, men det är antagligen det som vi kommer att se småningom. Det här är vi ganska medvetna om och rätt kunniga i; vi har många i vårt parti som jobbar med konsekvenserna för många individer av för mycket alkohol. När det gäller alkoholkultur i Norden och Ryssland speciellt med detta myckna drickande är det ett sätt att konstruera maskulinitet, skulle jag säga. Det är därifrån beteendet kommer och med ökande jämställdhet är det faktiskt så att kvinnor har tagit över ett nordiskt manligt dryckesmönster, som tyvärr är fördödande och det är inte bra. Det finns många i Norden som tror att det är europeiskt att dricka alla dagar och nästan överallt, vin på dagarna osv. Det är inte alls sant i dag.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det handlar om attityder till drickandet. Det finns många olika typer av beroende. Det finns spelberoende, narkotika, alkohol, det finns alla typer av beroende. Antingen skall vi förbjuda alkohol helt och hållet. Då skall vi vare föregångare helt och hållet på Åland, att vi tillåter ingen alkohol alls, men jag tror att det blir svårt att få igenom det eftersom det trots allt är en del av kulturen. Då är frågan: Skall man låta det finska alkoholmonopolet Alko ensamt bedriva sin verksamhet med att lura ålänningarna på alkohol eller skall vi försöka göra en mera europeisk variant där man helt enkelt får det ut i våra butiker men kontrollerat genom licens från vår landskapsstyrelse? Jag tror att det vore en ganska vettig lösning. Framför allt att få möjlighet till produktion av varor och försäljning på gårdar tror jag att är en viktigare bit. I skärgården har vi problem med att få butikerna att gå runt. Sommartider: när vi har turister som kommer med sina segelbåtar som i stället för att segla in till Mariehamn kunde få tillgång till det de är ute efter: rött vin till sina middagar i butikerna. Jag att det gäller att påverka attityderna och där vet jag att socialdemokraternas två ledamöter har mycket kunskap och jobbar mycket med det, och jag respekterar deras kunskap mycket och har absolut ingenting emot det.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Debatten om ltl Brage Eklunds motion om överföring av behörighet rörande alkohollagstiftning började sakligt och vettigt, vi har diskuterat om ny entreprenörer, Tjudö vingård, sedan brast det totalt! Det var den värsta rappakalja jag någonsin hört! – jag tänker framför allt på vad ltl Runar Karlsson sade.

 

När det gäller tillgången vet jag inte hur många föreläsningar jag hört med olika forskare osv. som förklarar att risken för stort alkoholmissbruk och drogmissbruk ökar. Acceptans för lag och ordning, men drogliberala normer och liberal lagstiftning samt god tillgång, skydd för samhället med restriktiv lagstiftning. Vi har pratar inte om något förbud utan om restriktiv lagstiftning och att man på det sättet har en liten tillgång. Kära nån! Kom ut nån kväll och titta hur mycket ungdomar vi har som mår dåligt. Senaste förra veckan satt vi och diskuterade hur ungdomarna mår och hur svårt de har att gå i skola. Jag lovar att det finns ett samband där, helt klart. Jag har ingenting mot Tjudö vingård, jag har ingenting mot egen produktion, men det är vissa andra saker jag vill ta upp. Har vi i butiken i Saltvik, i butiken i Sund, i butiken i Brändö, så är det tyvärr så att det finns en inbrottsrisk i dessa butiker. Det blir en lite större chans för ungdomarna att få tag i alkolhol på dessa platser, och då pratar vi mängder. På ett sätt är jag inte förvånad, för mest förvånad blev jag när det meddelades i radion att landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm gått med på att restaurangerna skulle ha öppet till fyra igen. Man har haft en testtid på sex månader med tidigare stängning av restaurangerna och efterfesterna har ökat. Oj, vilket långsiktigt tänkande! Jag undrar om man kan lämna det ansvaret till landskapsstyrelsen, oberoende licens eller inte. Jag ser det här som en mycket stor risk för ett stort alkoholfördärv bland våra ungdomar, åtminstone de 15 närmaste åren. Vad får detta för konsekvenser för det åländska samhället? Vad kommer det att kosta? Orimliga summor!

 

Ltl Runar Karlsson var inne på hur fint det var i Spanien och överallt där man får tag i alkohol i butikerna. Jag tror att de också har fruktansvärda sjukdomskostnader på grund av alkoholskador i dessa länder. Jättestora! Många har sagt att det är det som vi har som skydd här uppe i Norden. Jag vill inte totalförbjuda alkoholen på Åland, men jag ser att vi har Alko som en fördel. Det är en säkerhet, det är en trygghet. Eftersom ni har ett  samarbete med finska regeringen kan ni väl försöka få ett Alko i Saltvik – då får jag närmare också! Det diskuterades och skämtades om vita ryssar här och det ena och det andra – håll det här på en vettig nivå, för det är faktiskt vår framtid vi pratar om. Det är våra barn vi pratar som kommer att hamna in i det här liberala alkoholsamhället i så fall. Jag tror inte att vi bara skall skämta och tycka att det här är jättekul. Jag tycker att det är på en fruktansvärt barnslig nivå som vi för debatten just nu. Vi måste se: vad kan detta få för risker? Jag hoppas att vi bättrar oss.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Motionen byggde egentligen på möjligheter att skapa förutsättningar och att vidareförädla våra egna produkter på Åland för att öka möjligheterna för jordbruket att ha binäringar. Att motionen också tar upp möjligheter för landsbygdsbutiker och butiker i skärgården att kunna sälja vin till turister samt även till lokalbefolkningen ser jag som en rättvisefråga ur den synpunkten att man inte har precis de lättaste möjligheterna om man vill ha en flaska vin till maten. Det ser inte jag som något större problem. Tillgången är visserligen ett problem när det gäller missbruk. Men allt detta skall ske under reglerade former. Jag tycker att ltl Göte Winé svartmålade det med att inbrottsfrekvensen skall öka i butiker och alltihop! Det finns flera problem i så fall. Ungdomar som missbrukar alkohol har fel inställning överhuvudtaget till sprit och fritid. Det är kanske för stora frågor som är involverade i detta problem och som man inte kan ta upp i den här debatten, allra minst i ett replikskifte, men jag tror att det är familje- och andra problem som påverkar att ungdomarna driver på gatorna i stad och landsbygd och så kommer åt de här möjligheterna. Det är komplexa familjeproblem som kan vara orsaken, men för det tycker jag inte att man skall svartmåla hela motionen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag inledde med att säga att början var jättebra och jag tycker att ltl Brage Eklund hade ett mycket bra anförande. Jag håller med om att det behövs nya entreprenörer och att Tjudö vingård är bra. Ja, jag kanske svartmålar. När jag började jobba som fältarbetare 1993 hade vi definitivt inte lika mycket alkoholmissbrukande ungdomar som vi har i dag. Under dessa tio år har jag sett många ungdomar gå under och som verkligen förstört sin framtid. Jag kan hålla med ltl Brage Eklund att mycket beror på hemförhållandena. Om jag sade att inbrottsfrekvensen ökar, så kanske jag var lite otydlig, men det förekommer mycket inbrott i dag och jag tror inte att de kommer att minska om det finns alkohol i butikerna, och jag tror defintivt inte att lusten att göra inbrottet minskar om det finns alkohol.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé är säkert mycket kunnigare på alkoholfrågor och missbruk än vad jag är. Jag har deltagit i samhällsdebatten som en vanlig medborgare och han är insatt som yrkesman. Man måste ändå ha ett sådant förtroende för det åländska folket att vi skall kunna hantera det på ett bra sätt och ta över lagstiftningen så att vi har möjligheten att skapa förutsättningar för att kunna förädla åländska produkter. Jag förstår inte misstroendet mot ålänningarna. Varför skulle politiker i Helsingfors klara av att styra vårt alkoholmissbruk bättre än vad vi själva gör!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Kanske för att de har folk som forskar inom området och tar reda på fakta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé är en mycket engagerad person som har jobbat som fältare i många, många år. Jag har stor respekt för hans kunskaper på det här området. Jag vill förtydliga en sådan sak, att den här åtgärden skulle inte vidtas för att på något sätt tillgängliggöra alkohol mera för ungdomar, speciellt minderåriga osv. Det handlar inte om det. Vi har ändå i dag alkohol i våra butiker, vi har mellanöl, upp till 4,7 procent. Egentligen finns det tillgång till alkohol i alla butiker redan. Det här handlar om att man skulle kunna få delikatessbiten, kanske viner till en början under en försöksperiod. Jag tror inte heller att inbrotten skulle öka väsentligt om man hade tillgång till alkohol i butiker. De som får licenserna kanske blir ålagda att sätta speciella inbrottslarm osv., vad vet jag; sådant kan vi ju reglera. Att Alko skulle vara en trygghetsfaktor i vårt samhället vill jag inte hålla med om! Det är snarare en ensam butik som helt enkelt har monopol fast den egentligen inte har det; samtliga fartyg som går till Åland har butiker med alkohol. Det har aldrig varit något problem med tillgång på sprit för ålänningarna, utan när man gör sin resa till Sverige har man möjlighet att handla alldeles för mycket sprit i så fall. Jag tror nog att ålänningarna klarar av att hantera en förändring att det skulle finnas alkohol tillgängligt i butiker. Jag tror däremot att det som är största problemet bland ungdomarna i dag och som jag är själv mest orolig för är narkotikan.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Lyckas vi höja alkoholdebuten lyckas vi nog också minska med narkotikamissbruket bland ungdomarna på Åland.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag ställer frågan: Varför ökar narkotikamissbruket så radikalt när det är förbjudet? Jag tror att det är attityderna som ändras. Man visar i TV att det är okej att knarka ungefär, i filmer osv. Det är vansinnigt. Det är där som felet inträffar. Det är attityderna och riskerna, jag tror att det sociala nätverket är det viktigaste i samhället för att skydda från missbruk. Jag tror att det är det viktigaste att visa på vad som händer om man inte sköter sådana här saker. Det är rädslan som bevakar människors sätt att leva.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Angående narkotikan tror jag att vi har fått en större tillgång här och det har även blivit en större tillgång i våra grannländer. Vi var inne på alkoholen och det är där vi måste titta först, så att nu släppa vin fritt i butikerna tror inte jag att minskar på vårt ungdomsfylleri. Jag måste samtidigt ge en tanke åt dem som jobbar i förebyggande syfte – vi underlättar inte deras arbete om vi börjar släppa loss vinet i butikerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Talmannen vill påminna om att det handlar om överföring av behörighet rörande alkohollagstiftning. Nu håller vi på att få en allmänpolitisk debatt om alkoholutskänkning!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

På grund av talmannen påpekande avstår jag!

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skulle önska ett förtydligande från ltl Göte Winés sida. Ltl Göte Winé nämnde i sitt anförande att man kunde tänka sig en filial till Alko ute i Saltvik därför att då skulle ledamoten själv få närmare från Sund! (Från salen, vtm Barbro Sundback: det har ingnting med behörigheten att göra)

Hur stämmer det överens med överföring av behörigheten rörande alkohollagstiftningen, som ärendet faktiskt gäller?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag skall med hänvisning till talmannens uppmaning hålla mig till sak, men jag vill säga att debatten har varit hjärtlig och stundtals har vi skrattat, men det är trots allt en allvarlig sak och jag har respekt för dem som ser vissa farhågor med det.

 

När det gäller själva sakfrågan, fru talman, är jag också positiv till den, främst ur två aspekter, aspekter som nämns i motionen: dels regionalpolitiskt. Varför är det så att vi skall ha bara ett ställe, och det finns i Mariehamn, som säljer alkohol på Åland? Man kan också se det som så att vi har ungefär 40 avgångar per dygn med färjor från Åland, det börjar närma sig 40, som alla ger ett tillfälle att gå in i en butik och köpa brännvin. Jag tror att tillgången är ganska stor redan, den blir egentligen knappast större, fast man sprider ut det på fast land. Regionalpolitiken är viktig; varje sådan här åtgärd gynnar landsbygden och befolkningens vilja att stanna kvar och bo på landsbygden.

 

En annan viktig sak som nämns i motionen är exemplet Tjudö vingård som ju är belägen i den entreprenörtätaste regionen på Åland, Norrfinström, där man bl.a. tillverkar ett brännvin som man tar betalt över 1000 gamla mark litern för. Men man får inte sälja det på gården! Vilken annan vingård i Europa har de bestämmelserna emot sig att man inte får sälja sitt vin? Det är nästan löjeväckande. Så upplever också besökarna det som vill köpa brännvinet, andra viner eller framtida produkter på Tjudö vingård. Därför har detta initiativ kommit upp tidigare och som ltl Dennis Jansson nämnde finns det i den fantastiska landskapsstyrelsens handlingsprogram i form av den punkt som ltl Dennis Jansson citerade. Det är en viktig sak att vi verkar aktivt för detta, förändrar lagstiftning och tar bort hinder för sådana här verksamheter. Vi har självstyrelse för att kunna anpassa oss efter lokala förhållanden.

 

Jag stöder strävandena i motionen och jag vill understryka att även om man överför behörigheten och luckrar upp monopolet så kommer det fortsättningsvis att var tillståndsbundet; det är inte så att det är fritt för vem som helst att slå upp en kiosk på landsbygden och börja kränga brännvin hur som helst, utan det på tillstånd enligt vissa villkor. Det skall vara en stor seriositet bakom; annars får man de problem som har belysts här. Att utskänka alkohol, om det sedan är serverad alkohol eller i flaska, är en mycket allvarlig sak och det är mycket höga krav på tillståndsinnehavaren. Jag vet själv eftersom jag har avlagt examen i alkohollagstiftning, att det är mycket stränga bestämmelser. Det tycker jag att vi kan behålla, men däremot är ensidigheten det felaktiga.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman stöder motionen och det får jag tacka för. Han nämner också att det står i handlingsprogrammet, som är så luddigt skrivet att man i princip kan se vad som helst i det, så det är ingen konst att tolka in en sådan här sak i det programmet! Jag hoppas verkligen att när det är så mycket som handlingsprogrammet omfattar att det börjar ske någonting också som ett resultat av programmet. Jag förväntar mig då att motionen förverkligas. Jag skulle tolka uttalandena att den inte kommer att stöta på några bekymmer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Inte skulle jag säga att handlingsprogrammet är luddigt skrivet, tvärtom, är det många konkreta sakfrågor med jämfört med tidigare handlingsprogram. Det tycker jag är bra, för just sådana här lagstiftningsfrågor som hindrar landsbygdens utveckling är viktiga att ta upp och därför har vi nämnt dem i handlingsprogrammet. Det här är en delfråga. När det gäller att förverkliga det är det ett tryck från lagtinget, från en stor majoritet, där de facto Ålands Framtid ingår som tyst stöder den sittande landskapsstyrelsen – eftersom man lade ner sina röster stöder man, enligt den nya ordning som gäller, en regering om man inte röstar mot. Visst har alltså landskapsstyrelsen en stor press på sig att förverkliga programmet och vi har ju tre och ett halvt år på oss att följa upp det, så det finns kanske anledning att återkomma!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman nämnde att butikerna måste ha ett tillstånd som man sedan kunde reglera på olika sätt. Det är en bra tanke, men då började jag att fundera på om finska Alko bör få bedriva näring på Åland. Har de näringsrätt?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det var en aktuell åsikt! Jag är övertygad om att Alko har sina tillstånd i skick och den Alkobutik som vi har här i Mariehamn är ytterst seriös och servicevänlig. Jag tror att vi t.o.m. är bortskämda med en mycket fin Alkobutik. När det gäller framtida Alkobutiker får man återkomma till den frågan; när behörigheten är överförd får man stifta en lag hur detta skall gå till och sedan blir det eventuellt aktuellt för alla, inklusive befintliga, att söka tillstånd och det är en framtida process.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I det stora hela har motionen fått ett positivt mottagande. Jag begärde ordet när jag tyckte att debatten började kantra över. Det var ett par märkliga uttalanden som kom. Det är som centerns gruppledare Runar Karlsson mycket riktigt sade att det är alltid ett problem att kunna utöka den åländska behörigheten, det är ett bekymmer i Helsingfors, som jag tror att han uttryckte det, och det skriver jag helt och hållet under. Att motionen på något sätt skulle syfta till att Åland skulle bli ett försöksområde i detta hänseende vill jag inte riktigt skriva under, utan meningen har nog varit att vi skulle ta över alkohollagstiftningen i sin helhet, precis såsom det har varit tänkt i självstyrelselagsrevisionen och att vi då skulle använda den på ett sådant sätt som gagnar det åländska samhället.

 

Från socialdemokratiskt håll ställdes det en fråga om inte detta kommer att öka byråkratin. Jag ser det inte på det sättet. Det är inte ett så pass omfattande paket. Det finns redan alkoholinspektörer och det finns en hel del folk anställda, så jag tror att man bra klarar av det med de resurser som finns nu. Men alla mynt har två sidor; om man automatiskt utgår från att ett övertagande av alkohollagstiftningen leder till att supandet släpps fritt, att det blir ett hejdlöst drickande, ett stort alkoholfördärv, som ltl Göte Winé sade, ja, då är det självklart fel. Inte är det på det sättet, utan jag är helt övertygad om, om man tittar ut över salen här, att det finns precis lika ansvarsfulla politiker här på Åland. Jag tror också att vi månar precis lika mycket om hälsovårdsaspekterna här på Åland som man gör i Helsingfors. De aspekterna är definitivt viktiga och ingenting som man skall sopa under mattan, men jag vill igen säga att den här motionen har inte syftat till att nu skall det bli en riktig fest! Ett övertagande måste ha ett mål, en klar strategi, och vår strategi har varit att få till stånd ett mera flexibelt system än vad vi har nu där vi kan utveckla företag, typ Tjudö vingård, som har nämnts från många håll.

 

Jag ser inget märkligt i att man t.ex. för att utveckla turismen, som är en av de viktiga näringarna, att man i skärgårdsbutikerna i samband med gästhamnarna skulle ha möjlighet att sälja vin. Jag tror att det är någonting som skulle ha en synnerligen positiv effekt när det gäller turismen. Är vi riktigt ärliga och rannsakar oss, gillar man, lika mycket från socialdemokratiskt håll som från andra håll, att ta ett glas rödvin om man äter någonting gott när man är på ledigt.

 

Vi behöver, som sagt, ha ett flexibelt system som gör att man kan utveckla näringslivet, men vi måste också följa upp konsekvenserna av det. Jag är helt övertygad om att man kan följa upp konsekvenserna mycket, mycket enklare här hemma på Åland. Jag tycker det är en tråkig inställning om man så fort vi här i lagtinget talar om att överta behörigheten från Finland, ja, då är det någonting farligt! Och det farliga måste bottna i ett dåligt självförtroende. Det kan inte vara så att man i Helsingfors automatiskt vet vad som är mera hälsosamt för oss än vad vi själva vet här i Mariehamn. Jag hoppas att var och en inser att det är ett helt orealistiskt synsätt.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det stämmer som ltl Anders Eriksson säger att jag påpekade att det också innebär ökad byråkrati. Landskapsstyrelsen har en tjänsteman i dag som alkoholinspektör och han är inte heller anställd på heltid. Någon får gärna rätt mig om jag har fel, men jag ser att ledamoten Tuula Mattsson nickar. Det blir säkert aktuellt med ytterligare tjänstemän där. Syftet med motionen är ändå en liberalisering av regelverket. Jag tror inte att motionären menar att man skall ta över lagstiftningsbehörigheten för att skärpa den, utan det är för att liberalisera och öka tillgång och möjlighet till försäljning i butikerna osv. Det ger på sikt en ökad konsumtion som leder till ökade kostnader inom hälso- och sjukvård, inom polisväsendet, ordningsvakter osv. Hur man än räknar är det en kostnad för offentlig sektor.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Då måste man fråga sig: Vad menar vi med ökad byråkrati? Det finns många inom offentlig sektor som jobbar med utvecklingsorienterade projekt. Det finns också möjligheter med övertagandet, det är inte fråga om annat. Vi har redan en uppsjö av folk som i olika organisationer, också inom landskapsförvaltningen, som jobbar med näringslivsfrämjande åtgärder. Vi måste ha klart för oss att det finns två sidor av det här: det finns möjligheter, men jag tar också de invändningar som socialdemokraterna har på största allvar. Det nämndes här att ungdomar far illa osv. Det är sant, men när det gäller de som far illa, som har tappat fotfästet, är jag helt övertygad om att om det finns möjligheter att köpa vin t.ex. i en skärgårdsbutik eller om det finns möjlighet att ha fem eller tio Tjudö vingårdar runtom på Åland, så har det ingen betydelse för de ungdomarna, de får tag på de droger de vill ha ändå. Det är självklart att vi inte automatiskt skall ta över lagstiftningen för att vi skall skärpa den, som ltl Camilla Gunell sade, vi måste vara observanta på de nackdelar som finns, men vi måste också ta över lagstiftningen för att skapa ett system som gör att vi kan gynna det åländska samhället. Det här, ltl Camilla Gunell, förstår vi bättre här på Åland än vad man förstår i Helsingfors, oavsett hur mycket vtm Barbro Sundback pratar!

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag hade lite svårt att höra! Som jag ser det måste man se frågan i ett helhetsperspektiv. Jag tycker inte man kan lämna den sociala sidan bakom sig, utan det är någonting man också måste ta ansvar för. Individuella rättigheter innebär också att ta ett ansvar för individen. Det är så att vi lever inte i Norden, i alla fall inte i Sverige och Finland i dag, i en europeisk alkoholkultur; vi ingår i det här Vodkabältet. Jag tycker att flera av ledamöterna här har uttryckt en glansbild av europeisk vinkonsumtion osv. Jag har inte alls samma bild som flera av ledamöterna har fört fram. Som jag ser det är det en liberalisering och om detta är någonting som landskapsstyrelsen kommer att gå in för tycker jag att det är dags att vi har den debatt, som talmannen Harriet Lindeman inte vill ha just nu, längre fram. Skall landskapsstyrelsen fortsätta att förespråka en liberaliserad alkohol- och drogpolitik?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag höll mitt anförande uteslutande för att peka på att myntet har två sidor. Vi tar invändningarna på största allvar. Jag hoppas att ltl Camilla Gunell har noterat att det är ingen från Ålands Framtid som har sagt att det här är någonting som vi skall ta över och nu skall vi ha en riktig fest, det är inte på det sättet som vi har uttryckt oss, utan vi konstaterar att det finns möjligheter att utveckla det åländska näringslivet, det finns möjligheter att driva en bra regionalpolitik, det finns också nackdelar som vi skall vara observanta på, givetvis så, men alltid när vi talar om övertagande får vi inte hänga upp oss på nackdelarna. Det finns alltid nackdelar, men vi måste också ha förmågan att se möjligheterna här i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Alkoholpolitik väcker känslor. Det har utkristalliserat sig två linjer i den här frågan enligt huvudmotionären Eklunds hemställningsmotion och tillhörande anförande, dels frågeställningen om att lättare förädla åländska bär och frukter till vin och sprit och dels frågeställningen som berör direkt tillgänglighet i affärerna. Jag är enig med de lagtingsledamöter som framhåller Tjudö vingård som ett synnerligen lyckat exempel. Man förädlar åländska råvaror och har arbetat upp ett turistkoncept. Mera sådant! Men jag är också enig med de lagtingsledamöter som tycker att det är ytterst svårt att bortse från de samhälleliga konsekvenserna som detta medför. Jag tror inte att det skulle vara så stora problem för majoriteten i den här församlingen om man kunde köpa sprit i matbutiken, inte heller skulle det vara ett problem för majoriteten av ålänningarna, men det finns också åländska familjer där det skulle kunna bli ödesdigert.

 

Så några fakta i själva debatten. Frankrike har halverat sin alkoholkonsumtion sedan sextiotalet. Då drack man 25 liter ren alkohol per person och år; i dag dricker man ungefär 12 liter. Italien och Spanien minskar också sin konsumtion kraftigt. Det moderna, rationella Europa har inte utrymme för lunchvinet, siestan och sena morgnar. Jag tror som ltl Camilla Gunell att vi här i Norden romantiserar alkoholanvändningen på Kontinenten. Det visar sig att vi fortsätter här i Norden att konsumera samma mängd starksprit men att vi dessutom börjar konsumera lika mycket vin som man gör på Kontinenten, inte riktigt, men nästan. På åttiotalet drack man 6 liter sprit per år och person i Sverige, ren starksprit, i dag på tjugohundratalet är siffran uppe i 10 liter per år. Om man i Sverige ökar konsumtionen med en liter ren alkohol per år och innevånare, så ökar mord och misshandel med 10 procent, allt enligt krimonologer vid Stockholms universitet. I Finland blir effekten tyvärr ännu starkare.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att vi får höra de faktiska siffrorna. Man kommer inte ifrån att höjningarna av konsumtionen i Norden är direkt relaterade till ökad tillgänglighet, alltså det finns mera utskänkning, priserna har gått ner och attityderna har blivit allt positivare till drickande. Det man förväntar sig och som jag gärna vill anföra är att man tror att den senaste förändringen med sänkta alkoholskatter ökar konsumtionen med 10-15 procent. Det betyder totalt sett att Norden kommer att leda statistiken i Europa eftersom man i Frankrike och de stora vinländerna minskar sitt drickande. Man kommer nog inte ifrån att effekterna av tillgänglighet i Norden tillsvidare bara har visat sig vara negativa.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman! Om jag förstår ltl Katrin Sjögren rätt har konsumtionen minskat i Frankrike, Spanien och Italien och där har det inte några statligt kontrollerade alkoholmonopol. I Sverige har den alltså ökat -  är det rätt? – där vi har ett statligt kontrollerat alkoholmonopol.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag tror inte som ltl Dennis Jansson att det har någonting att göra med spritmonopolet som finns i Norden att göra. Det tror jag absolut inte, utan det har att göra med priser t.ex. på alkohol och tillgänglighet samt kultur.

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Man ställer sig frågan: Har bilden i Europa förändrats? Har priserna på alkohol sjunkit i Frankrike, Spanien och Italien? I Sverige har priserna hållits på samma nivå. Finland har, med socialdemokraterna i spetsen, sänkt den finska statens spritskatt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tror att den största skillnaden är helt enkelt kulturen, hur man använder alkohol. Det visar sig att man i Frankrike har frångått lunchvindrickandet, siestan och allt detta, men man har faktiskt börjat anamma lite nordiska tendenser att man dricker ganska mycket, inte alls i den utsträckning som vi gör, men att man har börjat med helgdrickande på ett helt annat sätt. Deras siffror krymper – de har 12 liter ren alkohol per år innevånare och våra ökar: från 6 liter per person och år på åttiotalet och upp till 10 liter nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Som fru talman påpekade har det varit en mycket bred debatt om motionen,  men för den skull vill jag säga några ord. Jag stöder övertagande av behörigheten och jag anser att det finns mycket både att utveckla produkter och utvecklingsmöjligheter i glesbygden om man skulle få över denna behörighet, så det finns mycket positivt att påpeka. Jag har också stor förståelse för den oro som också kan anföras. En sak som jag tycker är viktig – det berör många områden – är att när motionen handlar så mycket om näringspolitiska frågor skulle jag önska att lagutskottet kunde begära utlåtande från näringsutskottet i denna fråga. Jag tror att det skulle finnas en hel del att tillföra där också.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett klokt önskemål om att man skulle höra näringsutskottet. Jag funderade på lagutskottet, där man kanske har minst att bidra med själva det sakliga innehållet i en sådan här överföring, men om man hör näringsutskottet är det väl skäl också att höra social- och miljöutskottet med tanke på den diskussion som har varit.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 15:

 

Vtm Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion angående utökning av närvårdarnas ansvarsområde.(HM 35/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Den här motionen tror jag varken finns i nuvarande handlingsprogram eller i något tidigare och det har inte motionerats i det här ärendet heller, så det som tas upp i motionen torde vara helt nytt.

 

Vi har en allmän strävan i vårt samhälle att personer som är funktionshindrade, äldre och kroniskt sjuka skall kunna få bo hemma, om de så önskar. Vi försöker med olika former av samhällsinsatser göra det möjligt för de personerna att bo kvar hemma trots sina svårigheter. Det finns då två instanser som är avgörande betydelse för att kvarboendet skall vara möjligt. Det ena och det viktigaste är hemtjänsten, dvs. den kommunala hemtjänsten. Det finns en terminologi här som jag tycker att är förvirrande. Många kallar det hemvårdare och hemvård, men jag föredrar hemtjänst från det svenska uttrycket som kommer från socialtjänsten i stället för ordet vård som förknippas med hälso- och sjukvård. Hemtjänsten ger ofta personer med behov av stöd i hemmet omsorger t.o.m. flera gånger om dagen eller en gång om dagen eller någon gång i veckan för att personer skall klara av sitt dagliga liv.

 

Många av dem som utför hemtjänstarbetet har en närvårdarutbildning, en treårig utbildning av vilken de två första åren innehåller mycket av allmän hälso- och sjukvård och det sista året är ett år när man kan specialisera sig inom olika områden. Det kan vara psykiatri eller det kan vara omsorger om utvecklingsstörda eller äldre eller någonting sådant. I övrigt är utbildningen i hög grad liknade den som åtminstone sjukvårdare får under de första grundläggande åren, t.o.m. att den gamla sjukskötarutbildningen, som var runt två och ett halvt år, inte ens innehöll så mycket kunskaper i vissa ämnen som dagens närvårdare får, bl.a. inom läkemedelskunskapen.

 

Den andra serviceformen, som är mycket viktig för de personer som har behov av kontinuerlig sjukvård, hälsokontroller av olika slag, är hemsjukvården. Hemsjukvården ligger under Ålands hälso- och sjukvårds myndighet. Den sköts av sjukskötare som åker hem till personer i stället för att de personer som är i behov av insatserna inte skall behöva resa och sitta på sjukhuset och vänta för att få stöd för att klara sig. Dessa två funktioner har nästan inget samarbete alls. De kanske fungerar spontant i vissa kommuner, men åtminstone i Mariehamns stad är samarbetet nästan helt uteslutet, vad jag vet. Det här betyder att när hemtjänsten ser till de dagliga behoven kommer hemsjukvården ”mellan varven” och de möts aldrig. Det här är alltså ett slöseri med resurser och det är väldigt jobbigt för brukarna som inte alltid har klart för sig vilka ansvarsområden som de båda funktionerna står för, eftersom man i stort sett som brukare tror att de båda kan ge åtminstone elementär sjuk- och hälsovård. Och det skulle de nog kunna göra, men på grund av en sorts styv ansvarsfördelning är det så att hemsjukvården har ”monopol” på att handha medicinerna, medicinlådorna och medicinutdelningen som görs hemma hos brukaren. Den närvårdare som råkar titta i den där lådan är illa ute för att om det sker en felmedicinering och närvårdarna har haft om det, så blir den personen ansvarig. Om däremot brukaren själv är gravt synskadad och tappar hela medicinburken och sätter in dem lite hip som hap, så kan ingen göra någonting åt det och där får inte ens närvårdaren stödja personen att få medicinerna på rätt.

 

Många av dem som får både hemtjänst och hemsjukvård är äldre personer, som dessutom är glömska och har svårt att hålla reda på dagarna, men i princip skall de inte av hemtjänsten få stöd och råd med medicineringen. Närvårdarna har inte heller rätt att byta sårförband. Många som är sängliggande har liggsår av olika slag och då får inte närvårdarna röra dem eller byta eller göra några sorts rutinmässiga åtgärder utan det skall också hemsjukvården sköta, trots att hemtjänsten kanske annars är på besök och ser till personen. De får inte heller ge injektioner. Det här har för brukaren negativa konsekvenserna, inte minst ekonomiska.

 

Alla vet att hemsjukvårdens avgifter har stigit. Majoriteten här i lagtinget beslöt att höja avgifterna för hemsjukvården med nästan 100 procent. Förut var det så att man fick en räkning i månaden på högst 4 gånger 8 euro, 8 euro per hembesök och det var högst 4 besök i månaden som man betalade för, alltså 32 euro i månaden. Den nuvarande majoriteten beslöt att höja detta till 12 euro per besök, alltså med 50 procent och likaså höjdes antalet besök med 50 procent till 6.  6 gånger 12 blir 72 euro i månaden. Detta är bara för hemsjukvården, alltså för dem som kommer och sätter piller i någon ask eller göra några andra rutinmässiga sjukvårdsinsatser; eftersom sjuksköterskorna sedan i sin tur i den här hierarkin är beroende av en läkare för att på något vis göra ändringar i behandlingarna så krävs medicinsk konsultation. Hemtjänsten får då stå och titta på i bästa fall men kan inte ta något ansvar alls för den här rutinmässiga medicineringen, byta sårförband osv. Däremot ger man omsorger av andra slag och det är också så att hemtjänsten tar betalt för sina besök, och det här antar jag att varierar från kommun till kommun. Jag har inte någon översikt, men åtminstone i Mariehamn har man också här höjt avgifterna.

 

Fru talman!

Jag tycker att detta är ett dåligt system ur brukarnas synvinkel, för dem som det gäller är ofta personer som har behov av ganska mycket insatser i hemmet för att klara sitt boende och för att sköta sin hälsa, och det är inte bara det som man får hemma, utan sedan skall man ändå till sjukhuset varje gång medicinerna tar slut och man skall träffa en läkare och det skall igen betalas och det är en massa byråkrati för att klara av vardagen för en person som är funktionshindrad och i behov av både hemtjänst och hemsjukvård. För att komma från detta tycker jag att landskapsstyrelsen borde överväga att ge närvårdarna ett större ansvar. Det är också närvårdarna som har en intensivare kontakt med personerna i de flesta fall, eftersom de skall se till personens hela livssituation, inte bara den begränsade sjukvården som brukaren är i behov av. Då borde också de personerna få ett större ansvar med medicinutdelningen och man borde också ha möjlighet att ge dem ansvar för att byta sårförband och att i vissa fall ge injektioner. Detta skulle vara ganska naturligt eftersom de har den kompetensen och utbildningen, det är bara det att om man jobbar inom hemtjänsten så finns det inte några läkare där som kan välsigna åtgärderna och inte någon sjuksköterska, medan samma närvårdare inom ÅHS kan få göra en hel del av det här. Det måste alltså göras mera flexibelt och funktionellt ur brukarnas synvinkel. Det är att förändra den stelbenta ansvarsfördelningen, det är att öka ansvaret och också hemtjänst- och hemsjukvårdstaxorna måste ses över för att inte dessa skall drabba oskäligt. Nu sätts de helt oberoende av varandra och man ser inte till patienternas totala situation. I riket lär man syssla med just att titta på ansvarsfördelningen och det var ett sådant sammanträffande att när jag satt och läste på min motion fick jag på min e-post, som nästan en skänk från ovan, en inbjudan till en diskussion som man ordnade på Ålands vårdinstitut om närvårdaryrket den 26.4. Jag hoppas att social- och miljöutskottet har möjlighet att delta i det, också många andra naturligtvis. Det här är alltså en del av äldreomsorgsproblematiken som vi står inför. Problemen kommer inte att minska utan de kommer tvärtom att öka. Om inte hemtjänsten och hemsjukvården, kanske också övriga hälso- och sjukvård, börjar att samarbeta mera, så kommer detta inte att funka. Det är verkligen överlappande, det är byråkratiskt och det för brukaren inte begripligt i många situationer; de äldre förstår inte varför det springer ibland fem olika från hemsjukvården och lika många från hemtjänsten. Det måste alltså ske en förändring är som gör att det fungerar bättre för dem som verkligen betalar och är i behov av tjänsterna.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är enig om andemeningen i motionen, men jag håller inte med om den generalisering som vtm Barbro Sundback gör. Hemsjukvården är ingalunda bara rutinjobb, utan man har patienter i alla åldrar, alla kategorier, man sköter allt från för tidigt födda till patienter som har behov av vård i livets slutskede, alltså döende patienter som vill vara hemma. Vtm Barbro Sundbacks motion tangerar i stort sett samma diskussion som vi hade i lagtinget när vi behandlade motionen om äldreomsorgsprogram och –lagstiftning. Konklusionen då var delvis att social- och miljöutskottet borde se över lagstiftningen som berör hemtjänst och hemsjukvård för att just minimera gråzonerna till gagn för klienterna.

Närvårdarna som utbildas i dag kan sköta medicinering; de kan dela tabletter i dosetter, injicera t.ex. insulin och heparin, och i läroplanen för hemvårdarna ingår det en hel studievecka som berör läkemedelslära.

 

Vägkosten till social- och miljöutskottet blir följaktligen att effektivera och förbättra rådande lagstiftning, till gagn för klienterna.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag blev kritiserad för att generalisera, men jag förstår inte hur vi annars skulle komma åt det här problemet, vi kan inte börja diskutera enskilda fall. Den generalisering som jag har gjort är för att belysa den problematik, som jag förstod att ltl Katrin Sjögren tycker att är legitim, nämligen just att närvårdarna har kompetens och kunde göra en hel del av de rutinsysslor som hemsjukvården nu gör när man går hem till personer som är i behov av tjänster för att kunna bo kvar hemma och sköta sin hälsa. Den generaliseringen kommer man inte ifrån; annars kan vi inte diskutera problematiken överhuvudtaget. Men jag är glad över det erkännandet att det är så att närvårdarna har kompetensen att bl.a. dela ut medicin, byta sårförband och injicera, för det är precis det som jag är ute efter, inte några andra omständigheter i det här sammanhanget. Nu får de inte göra det, och det är helt löjligt att dessa välutbildade människorna kommer hem till folk, men sedan får de inte utföra sitt arbete, utan det skall komma någon från hemsjukvården och göra saker som är helt alldagliga.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag håller fullständigt med om att våra närvårdare är välutbildade och synnerligen kompetenta. Det jag vände mig mot var att generalisera hemsjukvården till endast rutinarbete.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Om jag har trampat ltl Katrin Sjögren på några ömma tår, så ber jag om ursäkt. Jag menade just de rutinarbeten som närvårdarna skulle kunna sköta. Jag uppfattar att hemsjukvårdens betydelse i detta sammanhang är att handha sådana sjukvårdinsatser som kräver kontinuerlig diskussion med läkare som finns på deras arbetsplats inom ÅHS.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback inledde med tituleringen: att man säger hemvård här och i Sverige hemtjänst. Det är riktigt. I Sverige kallar man också de personer som jobbar inom hemtjänsten för hemvårdare, som oftast står under en hemvårdsassistent. I Sverige delegerar man uppgifter till hemvårdarna, som också kan vara undersköterskor, som man säger i Sverige, de kan t.o.m. vara sjuksköterskor. Man delegerar de arbetsuppgifter som de kan sköta och hemvårdsassistenten ser sedan till att rätt person går till den som behöver hjälp. Jag tror inte att det finns några lagliga hinder för att en hemvårdare, närvårdare, delar ut tabletter; däremot kan det finnas ett gammalt hierarkiskt system som gör att någon pantar på rätten att göra det. Jag tror att det är en delegeringsfråga och kommunerna står för hemvården medan ÅHS står för hemsjukvården. Jag tror att det är mycket upp till kommunerna att se till att deras personal gör de uppgifter som de kan klara av, de uppgifter som de har utbildning för.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det där är någonting som social- och miljöutskottet bör titta på. Jag har nog uppfattningen att det finns formella hinder i dag, eftersom socialmyndigheterna inte har någon medicinsk expertis som kan delegera uppgiften i kommunerna. Det är ju så att hemsjukvården är delegerad dessa uppgifter inom ÅHS. Det kan lösas delvis genom att man frångår rikets anvisningar som social- och hälsovårdsministeriet har givit om just t.ex. läkemedelsutdelningen. Det är under prövning i riket och vi skulle inte behöva följa dem här; jag har förstått på vår landskapsläkare att det följs också här, och väldigt styvnackat. Men hur man formellt skall lösa delegeringen har inte jag någon uppfattning om eftersom det är två skilda myndigheter. Men att det låter sig göras tror jag säkert, om man blott vill samarbeta mellan hemtjänsten och hemsjukvården. ÅHS är i dag en ytterst stel organisation, inte bara inom sig själv utan också gentemot andra organisationer – men det måste väl utredas det också i 20 år innan man kommer fram till någonting! Jag är alldeles övertygad om att det går att lösa, men det finns nog formella problem på grund av det är en kommunal-social verksamhet som hemtjänsten står för och sedan har vi ÅHS som är helt en stat i staten i dag.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Om jag får vara uppriktig, så känner jag inte särskilt bra till det åländska eller finska systemet, men det svenska känner jag till av speciella skäl riktigt bra. Där rådgjordes det med läkaren att kan den här personen med den här utbildningen göra den här uppgiften. Det var ett ofta ett samarbete som gjorde att man delegerade uppgifter. Mig veterligen har inte fler farit illa i det systemet än inom det här byråkratiska hierarkiska systemet – det sker misstag där också på ena och andra nivån. Jag tror att vi skulle kunna titta på hur man har löst detta i Sverige. Jag tycker att motionen är vällovlig.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är en bra idé att jämföra med det svenska systemet, men det är så att det åländska är sedan inte bara likt det finska – man kan inte skylla på finnarna här helt och hållet – utan hos oss är det så att hälsovården är satt på landskapet, medan den i riket är på kommunerna, så man har alltså en kommunal koppling mellan hälsovård och social omsorg i riket. Det saknar vi och det tror jag är en bidragande orsak till att ÅHS är så fantasiskt sluten inom sig själv och en sådan här splendid isolation-organisation i dag. Just samarbetet med Ålands omsorgsförbund är svårt, alltså de som står utanför, den har alltså blivit sig self nok i hög grad, men huvudsaken är att det diskuteras utgående från brukarnas synvinkel: de funktionshindrade, de äldre, för alla som det är en nödvändighet för att de skall klara sin vardag. Det är viktiga servicefunktioner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Samarbetet mellan socialvården och ÅHS samt andemeningen i motionen är egentligen två olika saker. Samarbetet vad gäller patienten/klienten i hemmet som får besök av hemvården och hemsjukvården är ett angeläget och mycket aktuellt ämne. Jag vet att redan när nuvarande sittande talman för stunden var ansvarig på den avdelning som jag är nu var detta en  fråga som vi diskuterade, och min vilja är nog den att samarbetsfrågan måste man lösa. Avdelningen har nu i uppdrag att titta över frågan och jag har också initierat den med ÅHS. Det är lite tokigt i och med att ordföranden för ÅHS sitter talman för tillfället, men frågan har i alla fall initierats i styrelsen och kommer att behandlas under våren, alltså på vilket sätt man kan samarbeta. Det är nämligen som det har sagts här av flera i dag att det upplevs väldigt frustrerande för den som är mottagare av vården eller insatsen från dem som kommer: är det hemvården eller är det hemsjukvården? Ibland vet inte personen i fråga varifrån de kommer, och det känns säkert också väldigt frustrerande för personalen att när man har en utbildning som är närvårdarutbildning så får man inte göra t.ex. en omläggning när man jobbar inom hemhjälpen.

 

Som jag har läst motionen har den ett annat syfte. Här är det närvårdarna och ”personer med motsvarande utbildning ges ett större vård- och omsorgsansvar”. Närvårdare kan också vara anställda i hemsjukvården, och dessa närvårdare har ett annat ansvarsområde än närvårdarna i hemvården har, så egentligen är det fråga om var man är anställd och då är det inte fråga om närvårdarkompetensen utan det är fråga om vad hemtjänsten skall göra och vad i så fall hemsjukvården skall göra och finns det samarbetspunkter, som det alltså finns, det är bara det att man måste lösa frågan: Vems ansvarsområde sorterar de under?

 

Det har också framkommit synpunkter på avgifter, både inom ÅHS och inom hemtjänsten i kommunerna. Där sade vtm Barbro Sundback att majoriteten har tagit avgifterna vad gäller hemsjukvården. Då vill jag bara påminna om att det är ett förslag som kom från en grupp där också socialdemokraterna haft sin representant och också från ÅHS:s styrelse, där samma representant finns, så det är på det sättet ett förslag som också har kommit från socialdemokratiskt håll. Vad gäller höjda avgifter i kommunerna har vi väl alla hjälpt till med att höja dem, för vi har alla representanter i kommunerna och i socialnämnderna på olika positioner, också som ordförande i flera centrala organ i kommunerna, så man har nog möjlighet att komma med andra förslag om det är så att det här inte faller på läppen. Men det är naturligtvis en svår problematik att få helheten att gå ihop.

 

Jag återkommer i detta ärende i salen. Ni vet att frågan om samarbete redan har figurerat i massmedia och det kommer förmodligen under det här året att komma ett förslag, hoppas jag i alla fall, för det är min intention och min vilja att detta skall lösa sig. Det är nämligen inte bra som det är i dag och speciellt i de små kommunerna. Efter besöken i de små skärgårdskommunerna har jag sett den här problematiken väldigt bra; jag tror att det fungerar bättre i större kommuner, men just i små kommuner skulle man kunna ha mer ekonomisk nytta av att samarbeta, t.o.m. ha gemensamma tjänster, som inte är möjligt i dag.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

Det gläder mig att landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm tar sig tid att komma hit och diskutera. Hon har säkert mycket att stå i med, och det ansvarsområde som hon har att sköta är väldigt stort och det är mycket angeläget för de flesta att det fungerar bra. I dag funkar det inte riktigt så bra som de flesta av oss skulle önska. Det hon säger är helt riktigt, dvs. att motionen tar sikte på speciellt de närvårdare som jobbar inom hemtjänsten och hur man skulle kunna ge dem ansvaret att jobba i enlighet med med sin utbildning och den kompetens som de har. Då är det i och för sig förutseende att landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm har tagit upp frågan om samarbetet mellan hemtjänsten och hemsjukvården på sin avdelning och också initierat en diskussion i ÅHS:s styrelse. Jag är lite rädd att den där uppifrån-toppen-diskussionen inte leder någon vart. Jag hade hellre rekommenderat en annan väg, dvs. att ledamoten Gun-Mari Lindholm skulle kontakta kommunernas hemtjänst och socialförvaltningar. Det är därifrån som jag ser att utvecklingen skall ske, inte uppifrån  toppen här på avdelningen eller i ÅHS:s styrelse - det mesta stannar där i något protokoll eller utredningar.

 

Jag skulle i det här sammanhanget vilja veta om det är så att rikets social- och hälsovårdsministeriums anvisningar om just t.ex. läkemedelsfördelningen tillämpas på Åland fortfarande, åtminstone har jag tidigare fått sådana uppgifter. Men här tycker jag då att det finns en onödig koppling till ett stelbent system som man tydligen har på rikssidan. Varför inte använda Ålands självstyrelse på ett sätt som mera är anpassat till våra små förhållanden?

 

När det nämndes här om de små skärgårdskommunerna är det ännu mera angeläget att man ger större utrymme för den hemtjänst som fungerar under de kommunala socialförvaltningarna att utföra vissa uppdrag som nu ges till hemsjukvården.

 

Det har kanske förbigått ledamoten Gun-Mari Lindholm att socialdemokraterna i samband med budgeten hade en motion där vi ville att avgifterna skulle hållas på tidigare nivå. Det stämmer att vår representant i ÅHS:s styrelse var med och arbetade fram den nya avgiftstaxan, och det var tack vare henne som man fick till stånd låginkomstskyddet. Partiet tyckte sedan inte att höjningarna var acceptabla, så på den punkten godkände vi inte ÅHS:s förslag om avgiftshöjningar; däremot är vi glada över låginkomstskyddet, även om det är byråkratiskt och ganska svårt att tillämpa. I stället skulle vi nog se att avgiftstaxan skulle ses över och att skattefinansieringen av hälso- och sjukvården ökar eftersom avgifter alltid drabbar dem med små inkomster, och det tror jag säkert ledamoten Gun-Mari Lindholm känner till.

 

Det är klart att det är samarbetet mellan hemtjänsten och hemsjukvården och ÅHS i övrigt som är nyckeln till att det här skall bli bättre ur brukarnas synvinkel. Det är det som är meningen med hela motionen, för det är precis som ledamoten Gun-Mari Lindholm säger att speciellt äldre personer som bor hemma och får sin hemsjukvård inte kan göra skillnad mellan personalen som kommer från kommunen och den som kommer från ÅHS. Detta göra att samtalet med brukaren också ur de professionellas synvinkel blir lidande: vem är det som har ansvaret för en persons behandling i hemmet, om inte den som det gäller vet vem som man skall prata med om det ena och det andra. Det finns också en säkerhetsaspekt på själva behandlingen som jag tycker att är viktig att lyfta fram i det här sammanhanget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tolkar det som ett ärligt och uppriktigt försök till att vara positiv när vtm Barbro Sundback sade att man har tagit sig tid. Jag kunde förstås känna en viss underton, men jag ser det som att det är positivt att man märker att man är här i alla fall! – det saknas många andra i salen.

 

Behovet är aktualiserat från hemvården och hemsjukvården. Den diskussionen har förts, men om det skall bli någonting, om någonting skall komma till stånd måste det komma vidare. Det har det gjort, det har kommit vidare till landskapsstyrelsen. Behovet är redan kartlagt. Vi vet att det finns därför att vi har fått upplysningar om det och information från de berörda. När det gäller att börja från toppen, som  vtm Barbro Sundback säger, så har jag uppfattat att toppen är väl lagtinget i så fall. Landskapsstyrelsen är väl inte toppen på den politiska arenan. Vad gäller tolkningen och tillämpningen är det landskapsläkarens uppfattning att man har den som man har i Finland, och den är väldigt stelbent och, tycker jag, många gånger överdrivet byråkratisk. Jag hoppas att vi skall kunna göra någonting åt det.

 

Vad gäller låginkomstskyddet, som säkert var ett socialdemokratiskt förslag i arbetsgruppen, rådde det enighet också om det.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Om det rådde det enighet, men inte om avgifterna sedan i lagtinget, utan då hade vi en annan åsikt och därför föreslog vi att avgifterna skulle stanna på 2003 års nivå. Det håller vi fortfarande fast vid. Man märker att det är en enorm stegring av kostnaderna, bl.a. för dem som vill anlita hemsjukvården och har ett stort behov.

Det var bra att vi fick höra att ledamoten Gun-Mari Lindholm tydligen har underordnat sig landskapsläkarens direktiv om de finska anvisningarna. Jag tycker att det är att för slaviskt följa riksmodellen i det här sammanhanget och jag hoppas att ledamoten Gun-Mari Lindholm, som många gånger har deklarerat sin vilja att fungera enligt de åländska intressen och behoven, verkligen skyndar på detta och ändrar på det. Det är en av de formella hindren för att göra det möjligt för närvårdarna inom hemtjänsten att fungera som de skall. Om landskapsläkaren har den uppfattningen och man inte frångår den, då kommer det inte att ske någon ändring; så länge han som högsta myndighet säger att det är så, så blir det ingenting, varken av samarbete eller någon annan förändring. Jag ser alltså fram emot att det en gång för alla löses på ett ur de åländska brukarnas synvinkel lyckligt sätt. Det är att använda självstyrelsen så att det gagnar ålänningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ju mera jag hör på diskussionen desto mera förvånad blir jag. Det är naturligtvis för att jag kan systemet för dåligt. Jag måste än en gång säga – som bl.a. de obundna brukar göra – att titta nu på det svenska systemet hur man gör där och ta efter det. Jag kan inte förstå att man har ett system, som tydligen är sådant att en hemvårdare får gå hem till en sjuk, vårda den ganska länge, man kan kalla den närvårdare, det är den som kommer på att den gamla farbron eller tanten eller den handikappade ligger med ett trycksår och meddelar det till sjukhuset att nu måste vi åtgärda. Det är den som ser att nu har den inte fått i sig tillräckligt med vätska, den kissar inte osv., till allt detta duger de för kommunen att skicka hem och kontrollera och ta kontakt med sjukhus och myndigheter, då har de kompetens, men att de inte har det andra gången är någonting som ytterst förvånar mig.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Så där är det! Så har jag också uppfattat det. Jag är också ytterst förvånad. Och ännu mer förvånad blir man när samma närvårdare som utfört vissa arbeten inom hemsjukvården inte får utföra dessa sysslor inom hemtjänsten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutad. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 16:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående fastställande av ett sjöfartspolitiskt program för landskapet Åland. (HM 27/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Sjöfarten är Ålands viktigaste näring när det gäller produktionsvärdet. Den är själva grundbulten när det gäller ett fungerande transportsystem. Det är också den näring där vi kanske har den högsta internationella kunskapsnivån och konkurrenskraften. Sjöfartens direkta andel av Ålands bruttonationalprodukt är ca 40 procent och dess totala effekt av Ålands produktionsvärde överstiger klart 50 procent. Det är den i särklass viktigaste näringen. Det kanske man inte kan tro när man blickar ut över de tomma lagtingsstolarna, men vi anser att det här är en väldigt viktig fråga. Ålands sjöfart är internationellt välkänd för hög kvalitet, både när det gäller tonnage, men också när det gäller kompetens på bemanningssidan, vilket borde utgöra en väldigt bra grund för goda utvecklingsmöjligheter, särskilt som EU nu ställer allt högre krav på miljö och säkerhet. Det här är områden som vi vet att den åländska sjöfarten behärskar väl samt det nya EU-ländernas inträde som öppnar upp Östersjöområdet på ett helt nytt sätt, skapar nya transportmöjligheter med mycket stor ekonomisk tillväxtpotential.

 

Ålands Framtid ordnade i början av februari ett sjöfartsseminiarium där vi diskuterade dessa frågor, just de nya möjligheterna och samtliga både från bemanningssidan men även från rederihåll pekade på de möjligheter som finns att utveckla sjöfarten. Jag tror att vi också samtidigt måste konstatera att för Finland som helhet har dock sjöfarten en marginell betydelse och är som näringsgren någonting som väcker ett ganska litet intresse hos riksmyndigheterna i regeringen och riksdagen. Det här är, som jag har sagt många gånger förut, ingen illvilja utan det är självklart att man i det finska parlamentet prioriterar näringarna: IT-företagen, skogsföretagen, verkstadsindustrin, de företag som är viktiga för det finska näringslivet.

 

Man får uppfattningen ibland att de stödåtgärder som infördes skulle ha löst problemen för den åländska sjöfarten, men det är inte alls på det sättet, för de stödåtgärderna är synnerligen tidsbegränsade och syftar i dagsläget endast till att hejda hotet om utflaggning. Det förutsätter också att de berörda parterna under stödperioden kan utforma en verksamhet utan behov av samhällsstöd i framtiden. Mig veterligen – åtminstone på åländskt plan – händer det ganska lite när det gäller dessa frågor. Den finska sjöfartspolitiken innehåller egentligen inget utrymme för en expansiv sjöfartsutveckling utan i bästa fall bibehållande av den nuvarande nivån. Samtidigt kan vi konstatera att andra flaggstater i närregionen – jag tänker på Sverige, Norge, Danmark och Estland – erbjuder klart bättre marknadsvillkor. Det här innebär att hotet om utflaggning kvarstår. Utflaggningen minskar i motsvarande omfattning det åländska sjöfartsklustrets omfattning. Detta leder förstås till, förutom ett kraftigt minskat antal åländska sjöarbetsplatser, att i förlängningen landbaserade arbetsplatser försvinner.

 

Vi anser från Ålands Framtids sida att Åland därför successivt bör överta samtliga behörigheter som krävs för att långsiktigt tillvarata och utveckla den åländska sjöfarten samt de verksamheter som lever tack vare en fungerande sjöfart.

 

Det har gjorts väldigt många utredningar inom detta område. De utredningarna innehåller tillräckliga fakta som stöder en egen sjöfartspolitik. Detta omfattande utredningsarbete räknar vi upp i motionen och det utför således den kunskapsbas som behövs för att driva sjöfartsfrågorna vidare.

 

Målsättningen med övertagande av behörighet bör vara att inom ramarna för EU upprätta en näringspolitisk grund för utvecklingen av ett kvalitetsprofilerat åländskt sjöfartskluster, där rederiverksamheten utgör kärnan. Sjöfartsklustret bör ses som en helhet och där bör också utbildningen förstås ingå inom de traditionella sjöfartsområdena, men kanske utökas t.ex. med utbildning inom logistik. En självständig åländsk sjöfartspolitik säkerställer och utökar väsentligt de åländska arbetsplatserna inom hela sjöfartsklustret, såväl som kommunernas och landskapets ekonomi. Genom ett successivt övertagande av behörigheterna kan landskapet efter förmåga upprätta behövliga resurser samtidigt som den politiska processen får nödvändigt utrymme.

 

Vi är säkert medvetna om att vi inte har denna behörighet, men med anledning av som jag tidigare har nämnt föreslår vi tre punkter hur Åland skulle kunna gå vidare, och första punkten är att lagtinget fastslår en egen åländsk sjöfartspolitik i syfte att skapa en långsiktigt utveckling inom hela det åländska sjöfartsklustret med betoning på kvalitet.

 

Det här skulle vara en viktig grund att stå på. Det handlar alltså om behovet av ett klart politiskt åtagande från lagtingets sida som säger att sjöfartsfrågorna är så viktiga att vi både vill och måste ta det fulla politiska ansvaret för dem och det är i dagens behörighetsläge helt enkelt inte acceptabelt. Om vi gör en kort jämförelse med Färöarna och tänker oss att de skulle acceptera – det var någon som tidigare i dag sade att jag ofta brukar hänvisa till Färöarna, så jag måste väl göra det igen! –  att det är någon annan än de själva som hade ansvaret och därmed bestämmanderätten för deras huvudnäring fisket, så är det en helt omöjlig tanke för dem överhuvudtaget. Lika omöjligt anser vi från Ålands Framtid också att det är att vi ålänningar inte kan avgöra vår egen välfärd.

 

I tredje punkten nämner vi att landskapet successivt övertar för sjöfartsklustrets möjlighet till utveckling behövliga behörigheter i skyndsam ordning. Det här är förstås en naturlig fortsättning på ett sådant politiskt åtagande som jag hoppas att vi kunde få till stånd enligt punkt 1: att Åland successivt övertar den beslutsrätt som krävs för att kunna driva en bra och hållbar sjöfartspolitik. Det betyder att det bör genomföras enligt en väl genomarbetad överföringsplan med klara prioriteringar vad vi vill uppnå och en strategi för hur myndighetsorganisationer, finansieringen inte att glömma, och hur behörigheten skall hanteras. Den ”överföringsplan” som jag nämnde tar egentligen upp det som vi nämner i andra punkten, där vi säger att ”lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att i enlighet med med självstyrelselagens 29 §, andra punkten, överför rättsområdet ’fartygsregister’ till landskapet”. 

 

Lyckas lagtinget enas om punkt 1 i vårt förslag, så är punkt 3 en naturlig följd och då ingår också punkt 2 automatiskt.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsstyrelsepartierna tillsammans har en kraftfull sjöfartspolitik och fokus ligger mycket på sjöfartspolitiken. Det är klart att ltl Anders Eriksson, som sitter i opposition, som inte är med landskapsstyrelsekorridorerna, inte är med i diskussionerna i Helsingfors, så kanske därför han inte vet vad som försiggår varje vecka när det gäller försök till framsteg inom sjöfartspolitiken. När det gäller osäkerheten kring hur sjöfartspolitiken ser ut hänvisar jag till regeringsprogrammet, men jag rekommenderar också ltl Anders Eriksson att gå in på landskapsstyrelsens hemsida och söka på ordet sjöfart så hittar han mycket om den sjöfartspolitik som bedrivs. Det finns aktivitet även om kanske inte alla slutar upp i seminarier.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Britt Lundberg säger att man från landskapsstyrelsens sida driver en kraftfull sjöfartspolitik, men på grund av att jag inte är med i landskapsstyrelsepartierna så vet inte jag vad som händer. Jag har inte träffat någon i det åländska samhället - det finns väldigt många som är intresserade av sjöfarten, både arbetstagare, redare och många som berörs överhuvudtaget - som har vetat något mera än vad jag har vetat om den kraftfulla sjöfartspolitik som landskapsstyrelsen driver. Skulle det vara så, skulle det vara jättebra, men det skulle också vara väldigt väsentligt och väldigt intressant om ltl Britt Lundberg kunde berätta lite hur den kraftfulla sjöfartspolitiken i så fall ser ut! Nu är vi inte många som vet någonting om den.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller sjöfartspolitik och övertagande av behörigheten till Åland är detta ett av de prioriterade områdena för Frisinnad Samverkans del, och har varit det i många år. Jag vill t.o.m. påstå att ibland har det känts som om vi inte riktigt har fått gehör från övriga partier, om vi tittar tillräckligt långt bak i tiden. Nu inser de flesta i dag vikten av sjöfarten på bredden, och det är vi glada för. Jag vill bara påminna om att när nuvarande riksdagsmannen Roger Jansson var både lantråd och näringsansvarig hur hårt han drev just de här frågorna. Det är viktigt att det arbetet fortsätter, och han fortsätter säkert på sitt håll, men vi har aldrig sviktat i de tankarna att sjöfarten är den största näringen för Åland, vilket också innebär att det är ett område som vi borde få överta. Jag tror att det är en ganska stor process innan vi har det i hamn och det arbetet får inte ta någon paus överhuvudtaget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt som vtm Harriet Lindeman säger att det är en stor process, det här är ingenting som man bara knäpper med fingrarna och löser. Just därför föreslår vi också att det är viktigt att man sätter sig ner och utarbetar en klar strategi hur vi skall hantera behörighetsfrågorna. Jag vill också ge en eloge till Frisinnad Samverkan, jag vet att man har drivit de här frågorna väldigt starkt tidigare och jag har jobbat sida vid sida med dåvarande lantrådet Roger Jansson och han har verkligen på politisk bas drivit dessa frågor på ett synnerligen bra sätt, så det vill jag ge en stor eloge för. Huvudorsaken till att vi lämnade in motionen är faktiskt att vi upplever just nu att det är lite väl tyst, och det har varit tyst flera år egentligen , från landskapsstyrelsens sida när det gäller de här frågorna. Är det så att det nu drivs en kraftfull sjöfartspolitik, är det så att det görs någonting, så är jag givetvis väldigt glad, men samtidigt väldigt nyfiken på vad som händer och sker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 17:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående investeringsstöd till lantbruket. (HM 29/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

När det gäller motionen om investeringsstöd till lantbruket har vi  skrivit den mot den bakgrunden att jordbruket på Åland har ända sedan EU-medlemskapet ständigt försökt anpassa sig till den nya verklighet som gäller inom EU. Effektivisering och  strukturrationalisering, har var varit vägledande för att bibehålla den åländska konkurrenskraften. Men vi kan ändå konstatera att bl.a. i Finland stiger medelarealer och medelskördar mer än på Åland, och i Sverige ligger man ännu längre fram. Det krävs således att det åländska lantbruket har en framtidstro och att man vågar investera för att utvecklas, om man skall kunna stå sig i den allt hårdare konkurrensen. Där finns det egentligen två vägar att gå: det ena är strukturrationalisering, dvs. att man får större enheter, större effektivitet och den andra vägen är att gå att det alltmera från jordbrukarnas/företagarnas sida satsas på kompletterande näringar. Jag satt själv i landskapsstyrelsen och jag vet att jag har inte levt som jag har lärt, men då försökte jag alltid koncentrera mig på punkt 2, för det är oerhört viktigt, om vi skall kunna behålla arbetsplatserna på landsbygden, att man skapar kompletterande sysselsättning. De facto är den åländska åkerarealen begränsad och skall alla strukturrationalisera, alla driva flera hundra hektars jordbruk, så blir det inte så många yrkesutövare  kvar.

 

Oavsett vilken av de här vägarna man skall gå så för att man skall lyckas krävs det att nivåerna på investeringsstöden är på minst samma nivåer som i omkringliggande regioner. I oktober 2003 fastslogs riktlinjerna för det nya stödprogrammet som gäller både på Åland och i Finland. Enligt det är de maximala stödnivåerna 70 procent respektive 60 procent för unga respektive övriga odlare inom produktionsgrenarna mjölk, nötkött och får. För övriga produktionsgrenar är maximala stödnivåer 60 procent respektive 50 procent för unga och övriga odlare.

 

Jag skall säga helt öppet att det är många som kritiserar det här och tycker att stödnivåerna är orimliga, och jag är den första att hålla med  om det. Det som är ännu galnare med det beslut som EU-kommissionen tog är att man utnyttjar dessa stödnivåer fullt eller man låter bli! Det är de två modeller som finns att välja på. Tittar man i kapitelmotiveringarna för främjande av lantbruket i budgeten för år 2004 står bl.a. följande att läsa: ”Landskapsstyrelsens övergripande mål är att skapa ett stabilt och konkurrenskraftigt lantbruk som utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt och som producerar säkra och högkvalitativa produkter. En ökad lönsamhet är avgörande för ett fortsatt bärkraftigt och hållbart lantbruk i framtiden.” Vidare säger man: ”Landskapsstyrelsen gör i och med tillämpningen av det nya artikel 141-stödprogrammet till jordbruket en prioritering av investeringsstöden, dvs. man prioriterar investeringsstöden med mål att stimulera strukturanpassade investeringar som höjer konkurrenskraften inom jordbruket.” Allt det här är jättebra, men det är lite med det som ofta brukar komma fram, att det står i handlingsprogrammet eller det står i budgeten och det står här och där, det är väldigt mycket skrivande men tyvärr lite handling och det står säkert någonting om det här också i handlingsprogrammet. Tittar vi på den ekonomiska biten så under momentet Investeringsstöd till lantbruket i budgeten för 2004 så finns det 500.000 euro upptaget. Det är precis samma storlek på anslaget som det var under år 2003 och då tror jag att de flesta känner till att man var t.o.m. ifjol, under 2003, lite in och nallade på årets anslag. Den här nivån är på samma och man har redan använt lite av årets anslag till fjolårets satsningar. Detta trots att stödnivåerna är mycket högre samt investeringsbenägenheten hos lantbrukarna nu också är avsevärt högre än tidigare, och det är någonting som jag tycker att vi skall ta vara på.

 

Jag har förstått så här mellan raderna att i den tilläggsbudget som det nu jobbas med i landskapsstyrelsen har avdelningschefen på näringsavdelningen inte äskat mera pengar trots att situationen ser ut på det här sättet.

 

Vi kan alltså konstatera, att det inte finns tillräckligt med anslag för investeringsstöd till lantbruket, och det här är en uppfattning som sprider sig ganska snabbt hos den jordbrukande befolkningen. Det här är olyckligt mot den bakgrunden att det var nu det skulle behövas framtidstro. Skall det åländska jordbruket behålla och helst utveckla sin konkurrenskraft måste de här orosmolnen skingras så snabbt som möjligt Det är enbart landskapsstyrelsen som kan skingra dem, men kanske vi kan få höra, i och med att vi har näringsministern här, hur man ser på detta från politiskt håll.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att landskapet i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrensskraft. Det är så nu att vackra skrivningar är bra, men skall det fungera i praktiken krävs det ”pängar”.

 

Landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm, replik:

Fru talman!

I motionen efterlyses investeringsstöd som är på minst samma nivå som i omkring liggande regioner. Jag kan informera om att landskapsstyrelsen för närvarande håller på och utarbetar ett nytt regelverk för just ifrågavarande investeringsstöd, där målsättningen är att det skall vara en total konkurrensneutralitet mot rikets system. En del av det som efterlyses i motionen är således på gång.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket bra tillkännagivande från näringsministerns sida. Jag tror också att det är bra att man från landskapsstyrelsens sida för ut detta, för det finns en ganska stor oro på den åländska landsbygden just på grund av att det är så pass länge sedan som man från finsk sida hade sina kriterier klara. Det har väntats och det har väntats och det har uppvaktats från producentförbundet och det har uppvaktats från alla håll och kanter, men ett beslut har inte kommit till stånd. Var alltså vänliga och påskynda utarbetande av regelverket!

 

När det gäller omkring liggande regioner var jag själv med på en studieresa till Öland. Där var det faktiskt så att man har fått stöd upp till 90 procent när man har  byggt bevattningdammar. Jag säger igen samma som jag sade i min presentation, att jag tycker inte det är sunt,  utan man skall kunna verka i en sådan värld att man skulle få så bra betalt för sina produkter så att man skulle slippa investeringsstöden, men vi är en liten, liten bricka i ett väldigt stort spel. Det här är EU-verkligheten som den ser ut, så när det gäller omkring liggande regioner får också näringsministern - jordbruksministern, som vi nu skall säga - byta hatt och ha vänligheten att lägga bakom örat!

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Jag tänkte att jag skulle ge en liten bakgrund till varför investeringsstöden behövs. Vi vet att lönsamheten i jordbruket blir allt sämre och de krav och bestämmelser som reglerar  jordbrukets verksamhetsförutsättningar blir alltfler. Bestämmelser gällande miljö, djurskydd, vattenfrågor, hygien osv. är nödvändiga, men det får inte bli så att man rycker undan verksamhetsförutsättningarna för näringen på det sättet.

 

Det jordbrukarna särskilt vänder sig mot är att man ställer större krav och därmed ökade kostnader på det åländska jordbruket än vad kraven är i övriga länder. Som exempel kan också nämnas att vi har en mycket strängare tillämpning av nitratdirektivet än Sverige. Vidare kan nämnas det krav på mätningsutrustning gällande vattendrag osv. som blir orimligt dyrt när man skall ta ut vatten därifrån. Det här är sådant som vi kan påverka själva.

 

Jordbrukarna har på olika sätt uppmärksammat Ålands landskapsstyrelse på att man vid lagstiftningsåtgärder och utarbetande av bestämmelser och tillämpningar alltid skall ta hänsyn till näringens förutsättningar så att vi inte får en snedvridning av konkurrens jämfört med våra yrkesbröder och -systrar i våra närområden samt länder varifrån de importeras livsmedel.

 

Primärnäringarna som helhet har här på Åland jämfört med flertalet övriga branscher relativt stor betydelse för den omkring liggande åländska ekonomin. Tillsammans med den närbesläktade livsmedelsindustrin och vissa tekniska tjänster är det primärnäringarna som inom den åländska ekonomin som helhet ger de klart största positiva ringverkningarna i form av ökad efterfrågan och viss tilläggssysselsättning inom andra branscher. Om man ser till enskilda näringar är det dock främst inom två branscher som man finner ett mera djupgående strukturellt beroende av en fungerande lantbruksverksamhet, nämligen livsmedelsindustrin och den landbaserade turismen. I det förstnämnda fallet handlar det om en sådan sedan några decennier tillbaka expansiv industri vars verksamhet till betydande delar är uppbyggd på vidareförädling av råvaruinköp från de åländska primärnäringarna. I det andra fallet handlar det om det faktum att jordbrukarna och gårdsbruket varit och alltjämt är viktiga aktörer i utvecklingen av den åländska turismen. Här har vi fortfarande goda möjligheter.

 

Som jag redan har framhållit är livsmedelsindustrin av stor betydelse för det åländska jordbruket och detta gäller inte minst produkter som industripotatis Chips Ab, mjölk ÅCA och vissa köttprodukter Dahlmans m.fl. också grönsaksförädlingen. Beroendet här är dock ömsesidigt. Utan en bas i lokalt producerad kvalitetsråvara hade livsmedelsförädlingen knappast kunna utvecklas till den tätposition inom industrisektorn som den i dag faktiskt har: ca 50 procent av hela tillverkningsindustrins omsättning på Åland.

 

Vi skall också komma ihåg att vi har skogsföretag med en viss förädling av skogsråvaran som även fungerar som en energileverantörer. Det här betyder också att jordbrukets sysselsättningseffekter är betydligt mer omfattande än de ca 700 arbetsplatser som finns inom lantbruket. Om man lägger samman arbetsplatserna inom livsmedelssektorn med jordbrukets arbetsplatser får man också ett agroindustriellt komplex med över 1.500 arbetsplatser. Det är mycket för landskapet Åland. Härtill kommer att jordbruket självt genererar betydande indirekta sysselsättningseffekter även inom andra branscher, framför allt handel, transporter, VVS-firmor, el osv. Arbetsplatserna inom halva den åländska förädlingsindustrin samt en del av sysselsättningen inom handeln är alltså i dag åtminstone delvis beroende av utvecklingen inom lantbruket. Vad betyder det i framtiden om råvaran, produktionen, av industripotatis, t.ex. chips, understiger 50 procent av fabrikens behov på Åland? Flyttar då tillverkningen från Åland? Det kan man fråga sig. Där är det också arbetsplatser som det påverkar. Här är det också viktigt, om man tänker på investeringsstödet som föreslås för maskiner. Vi har också sockerbetsodlingen på över 1.000 hektar. Här har vi samma sak: konkurrenskraften. Vi har trots allt, fast vi har goda transporter, högre transportkostnader.

 

Det viktigt att komma ihåg att de åländska jordbrukarna inte krävde dessa förhållandevis höga investeringsstöd, precis som ltl Anders Eriksson tidigare sade, utan det man begärde var att få fortsätta med produktionsstödet enligt artikel 141 med en förhöjd nivå fr.o.m. 2004. Från EU:s sida var man inte beredd att godkänna detta och resulterade i att stöden enligt artikel 141 blir sjunkande från 2003 års nivå. Det nationella växtodlingsstödet försvinner och ges som ett tillägg till miljöstödet; dessutom kräver man att Finland tillämpar just det förhöjda investeringsstödet på investeringar som berörs av stöd enligt artikel 141. Det var tvingande från EU:s sida i det här fallet. Jordbrukarna anser det oerhört viktigt att vi dels kan stöda samma objekt som i riket, dels att vi kan stöda investeringar som särskilt i angelägna på Åland utgående från de grödor och produktionsgrenar som är särskilt viktiga här och utgående från de odlingsbetingelser och det geografiska läge som vi också har.

 

Vi vet också att byggkostnaderna på Åland är mycket höga och anser att det måste beaktas på så sätt att normkostnaderna som ligger till grund i nyckeltalen för stöden motsvarar verkligheten. Det skulle också vara till fördel för den enskilde och förvaltningen om man kunde förenkla rutinerna för utbetalningen av stöden.

 

De anslag som nu finns i budgeten och har funnits de senaste åren för investeringsstöd kommer, med de krav på förhöjda investeringsstöd som EU-kommissionen ställt, inte att räcka till. Här emotser jag att det finns beredskap att höja årets anslag samt att det för de kommande åren finns betydligt högre belopp i de ordinarie budgetanslagen.

 

Jag tog det positivt till mig som landskapsstyrelseledamoten Kerstin Alm sade och jag har också förhoppningen att landskapsstyrelsen kommer att lösa detta. Jag tror att det är mycket möjligt att det går och med vissa omprioriteringar av budgetmomenten tillämpa samma möjlighet som riket finns det goda möjligheter att lösa det här. Men det här året är det också svårt att veta hur mycket pengar det egentligen kommer att gå åt till investeringsstöden. Det finns sådana investeringsstöd, maskintyper osv., där du har en leveranstid upp till några veckor, men för den som står inför ett stort byggnadsbeslut inom lantbruket tar det säkert en del tid innan man kommer till skott med investeringen. Det kan alltså bli en viss förskjutning mot årsskiftet också med det här.

 

Jag hoppas att man tar detta till sig i landskapsstyrelsen, och det tror jag att man redan har gjort och att man kommer med bra förslag framdeles.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det är viktiga saker som här diskuteras och jag tror som ltl Anders Englund att det är viktigt att stödnivåerna är någorlunda bra de kommande åren. Men det som är lite förvånande är att regeringspartierna och även ltl Anders Englund har ställt bakom en kandidat till EU-parlamentet som tillhör ELDR-gruppen och som ju vill avreglera alla jordbruksstöd inom EU. Jag förstår inte riktigt den här kopplingen, men kanske ltl Anders Englund kan förklara detta.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vi vet att alla stödprocenter i EU framdeles kommer att sjunka. Jordbruksreformen var en lösning som EU valde att göra med de nuvarande EU-länderna, när de sitter runt förhandlingsbordet. Nästa gång man förhandlar har vi alla östeuropeiska länder med runt förhandlingsbordet som också är missnöjda med den reform som man har tillämpat inom EU. Investeringsstödet med dessa höga procenter tog man då till för att man skulle möjliggöra konkurrenskraftigt jordbruk även i Finland, Sverige, Danmark och alla de länder som nu är med i EU. Så är systemet. Jag tror inte att det spelar någon större roll vart den kandidat som man stöder till EU-parlamentet hör. Jag tror att vi åtminstone från jordbrukarhåll har informerat den kandidaten mycket bra i de här frågorna och den kandidaten är väl insatt i den problematiken.

 

Ltl Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag har skrivit ut ELDR:s valprogram från nätet och där står mycket tydligt att man har som mål att avreglera alla jordbruksstöd.  Som ltl Anders Englund säger blir det en hård konkurrens i och med EU:s utvidgning, men det finns ju andra grupperingar som inte står för en avreglering, som t.ex. den socialdemokratiska gruppen. Jag tycker fortfarande att det finns en  otydlighet i detta: vill man bibehålla stöden eller vill man avreglera dem helt och hållet, som den liberala mittengruppen i EU-parlamentet vill göra.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Vi får konstatera nu hur man inom socialdemokraterna vill stöda jordbruket - de har inte varit så speciellt intresserade tidigare i alla fall på Åland av det åländska lantbruket! Det har man tyvärr inte varit, men vill man avreglera detta ute i Europa, så det tror jag också att socialdemokraterna vill, eller hur? De uppgifterna har åtminstone jag fått. Vi skall komma ihåg att det här gäller EU:s stöd också. Vi har möjlighet att nationellt med lagstiftning och i viss mån med investeringsstöd att göra det här. Det är ett nationellt beslut, inte EU:s beslut. Den lilla reformen framöver är EU:s beslut, men sedan har vi möjlighet också till investeringsstöd längre fram nationellt. Då får vi se hur socialdemokraterna ställer sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 18:

 

Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion angående utlokalisering med stöd av EU:s strukturprogram. (HM 37/2003-2004).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Camilla Gunell: Fru talman! Jag föreslår att motionen bordläggs till måndagen den 26.4.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 26.4 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 26 april.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande fredag den 16 april kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.05).