Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Minister Katrin Sjögren

Herr talman! Landskapsregeringen förslår att djurskyddslagen ändras. De förslagna ändringarna innebär att det nya direktivet om slaktkycklingar eller broiler implementeras i åländsk lagstiftning samt att förordningen om skydd av djur under transporter blir tydligare. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) får det fulla ansvaret för omhändertagande av tillvaratagna djur i landskapet. I dag ligger ansvaret på polisen i samråd med ÅMHM.

Rådets direktiv om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar skulle ha varit genomfört i medlemsländerna senast den 30 juni 2010. Finland och landskapet har fått en officiell anmärkning av kommissionen angående genomförandet av direktivet. I riket har alldeles i dagarna propositionen överlämnats till riksdagen.

Slaktkycklingar har inte reglerats i EU tidigare i ett eget direktiv. Direktivet gäller för gårdar med mer än 500 slaktkycklingar. Direktivet om slaktkycklingar kräver att effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner finns. I dagsläget finns det inte i landskapet företag som föder upp slaktkycklingar.

 Rådets förordning om skydd av djur under transport är materiellt direkt tillämpligt. Det gäller direkt och kräver som sådant inte något genomförande i landskapslagsstiftningen.

I vissa fall är innehållet i en EG-förordning sådant att det behöver kompletteras med nationell reglering för att kunna tillämpas. Bestämmelser har tillkommit för att klargöra vilken myndighet som sköter vilka bestämmelser enligt EG-förordningen.

EG-förordningen syftar till att reglera transport av levande ryggradsdjur som har samband med en ekonomisk verksamhet inom Europeiska unionen på ett sådant sätt att djuren inte riskerar att skadas eller orsakas onödigt lidande och att djuren transporteras under sådana förhållanden att deras behov är tillfredsställda.

Lagstiftningen om skydd av djur under transport förbättras i och med att man anger berörda parter och deras ansvarsområden, inför kraftigare åtgärder för godkännande och kontroll samt fastställer strängare bestämmelser som gäller under transport.

EG-förordningen utvidgar ansvarsområdena för djurens välbefinnande till att omfatta alla som deltar i transporten, inklusive förloppet före och efter själva transporten. Alla dessa personer ska se till att lagen följs i all verksamhet som faller under deras ansvar. EG-förordningen gäller därför transportörer, transportorganisatörer, chaufförer och djurhållare t.ex. personalen vid uppsamlingsställen, marknader och slakterier samt uppfödare.

Alla berörda aktörer och deras personal ska få lämplig utbildning. Särskilt chaufförer och medföljande personer ska kunna uppvisa ett kompetensbevis som de fått efter fullföljd utbildning om djurs välbefinnande under transport. Kompetensbeviset utfärdas efter godkänd examinering av ett oberoende organ som godkänts av den behöriga myndigheten. Det räcker således inte med att ha kompetens att köra tunga fordon, man måste också ha basal kompetens när det gäller djuren och deras behov.

För alla djurtransporter som är längre än 65 km ska transportören ha ett tillstånd som utfärdats av den behöriga myndigheten. På Åland är den myndigheten ÅMHM. För att få ett sådant tillstånd måste de sökande kunna visa att de i tillräcklig utsträckning förfogar över lämplig personal, utrustning och driftsförfaranden.

För längre transporter som tar över åtta timmar ska de sökande dessutom kunna visa bl.a. följande handlingar: kompetensbevis för chaufförer och medföljande personer, förhandsgodkännande av transportmedlet innan det tas i bruk, information om hur fordonens förflyttningar kan spåras och registreras, beredskapsplaner för nödsituationer. Dessa tillstånd är giltiga i fem år. De utformas enligt en harmoniserad modell för ett europeiskt tillstånd och införs i ett elektroniskt register som är tillgängligt för myndigheterna i alla medlemsstater.

När det gäller långa transporter genom flera medlemsstater ska transportörerna bl.a. vara försedda med en färdjournal som fylls i av transportorganisatören enligt en harmoniserad modell och som innehåller en rad uppgifter om transporten. De behöriga myndigheterna ska utföra kontroller under viktiga delar av transporten, bl.a. vid utförselställen och gemenskapens gränskontrollstationer. Dessutom får kontroller utföras när som helst under den långa transporten stickprovsvis eller målinriktat.

Genom EG-förordningen införs strängare bestämmelser för transporter som varar längre än åtta timmar. Dessa bestämmelser gäller både fordon och djur.

I EG-förordningen finns krav på bättre utrustning i fordonen. De ska bl.a. förses med ventilation, registrering av temperaturen, varningssystem, ständig tillgång till vatten, bättre förhållanden för transport av levande djur på fartyg.

Transport av vissa djur är förbjudet. Detta gäller mycket unga djur (kalvar under tio dagar, smågrisar under tre veckor och lamm under en vecka) såvida de inte ska transporteras en kortare sträcka än 100 km. Det är även förbjudet att transportera dräktiga hondjur i slutet av dräktighetstiden eller hondjur som fött den senaste veckan. Vidare förbättras förhållandena för hästar under långa transporter. Under längre transporter är det nödvändigt att djurens lastas av, utfodras, vattnas och ges möjlighet till vila.

Herr talman! Djurtransporter inom unionen har fått mycket hård kritik och medborgarna har reagerat med kraft och tagit avstånd från inhumana djurtransporter. Det här regleras nu upp.

Herr talman! Förändringar i djurskyddslagen beträffande broiler och slaktkycklingar berör behörighet och bokföring av produktionsdjur. Bokföring handlar om medicinsk behandling samt bokföring av döda produktionsdjur.

Landskapsregeringen föreslår bestämmelser om utbildning av djurhållare och djurägare till mer än 500 broiler, att det ska finns övergångsbestämmelser. Och att de som har tre års praktisk erfarenhet inte behöver utbilda sig om de ansöker till ÅMHM inom ett år efter ikraftträdande.

Herr talman! Ansvaret för omhändertagande av tillvaratagna djur överförs från att ha ordnats av polisen i samråd med djurskyddsansvarig tjänsteman vid ÅMHM till att helt ordnas av ÅMHM. I nuläget finns några burar för förvaring av sällskapsdjur hos polisen men övriga utrymmen som behövs saknas där. Ålands djurskyddsförening hjälper i polisen och ÅMHM med mottagande av herrelösa hundar och kattor för tillfällig skötsel, ordnande av veterinärvård och ordnande av nya djurhem. Djurskyddsföreningen gör ett stort och viktigt arbete med ett litet ekonomiskt stöd från miljömedicinska enheten.

Landskapsregeringen är positiv till att ett djurskyddshem skapas i privat regi.

Slutligen förslagets verkningar. När det gäller transporter över åtta timmar är det endast transporter till och från Åland som kan komma att beröras, inte transporter inom landskapet. Den här uppregleringen av transporterna så är också efterfrågat från näringen eftersom det här blir ett heltäckande system så måste vi också ha system som fungerar på Åland att man kan bli godkänd transportör.

För delar av EG-förordningen har redan ÅMHM enligt gällande lag ansvar. Detta ansvar följer av ett tidigare EG-direktiv om djurtransporter som är implementerat och nu ersätts med den nya EG-förordningen. Detta kommer att innebära en del merarbete för ÅMHM med intyg för transportörer, intyg för fordon och arbete som följer av delvis nya regler om kontroller och inspektioner. Ett mindre merarbete finns för landskapsregeringen med utfärdande av intyg över transportutbildning. En del merarbete med utbildning finns också för de näringsidkare som deltar före, under eller efter transporten.

På Åland finns för närvarande inte några anläggningar som omfattas av direktivet om minimiregler för skydd av slaktkycklingar. EG-direktivet om slaktkycklingar medför inte kostnader för myndigheter eller näringsidkare i nuläget.

Överföringen av ansvaret för omhändertagande av djur till ÅMHM från polisen är kostnadsneutral för landskapet. I allt ger lagframställningen och förslaget ett bättre djurskydd. Tack.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det var en texttrogen presentation av det här lagförslaget. Till vissa delar är den en nullitet t.ex. slaktkycklingar. Det finns väl inte några anläggningar på Åland som idag är så stora att de faller under bestämmelserna? Det enda som jag egentligen funderar över är ordet "broilar". Ska vi faktiskt använda oss av en sådan svenska? Jag förstår att det är analogt med uttrycket slaktkycklingar, så varför inte använda det? Jag ber att utskottet tittar på den språkliga sidan av saken.

Det är en otrolig byråkratisering av djurtransporterna och hanteringen av slaktkycklingarna. Det är inte någon reell bestämmelse egentligen, så det spelar inte så stor roll att man avviker. I rikslagen blir det framöver så att de som sysslar med uppfödning och sköter slaktkycklingar också ska vara utbildade. Här på Åland går man in för att det räcker om djurägaren eller den som har anläggningen har utbildning. Om man inte har utbildningen och man har anläggning från tidigare, så ska övergångsbestämmelserna göra att man inte behöver utbilda sig heller. Landskapsregeringen har verkligen lagt sig på en miniminivå här, vilket kanske inte gör någonting heller.

Däremot är det obegripligt att om det skulle finnas en anläggning och en skötare begår ett djurskyddsbrott eller döms för något slags djurplågeri så är det konstigt om det är en person som inte har utbildning. Ägaren skulle då tydligen inte bära något ansvar, såsom jag läser det här.

Nåja, det där är tydligen teori. I den mån utskottet hinner så är det intressant att se om man har synpunkter på detta. Sedan är det bokföringen av produktionsdjuren osv. 

Herr talman! Sedan är det frågan om tillvaratagandet av djur. Det är ju en het dröm för många djurvänner på Åland att det skulle finnas ett fungerande djurskyddshem. Jag tror att det till och med är så att djurskyddslagen har sådana bestämmelser som säger att vi ska ha ett djurskyddshem. Det har varit skrivet att polisen och ÅMHM ska göra ett första omhändertagande. Sedan ska djuren föras över till ett djurhem. Men i praktiken har väl polisen aldrig tagit hand om några djur så att de förvarar dem några dagar på polisstationen. Det är en grupp aktivister, djurskyddsmänniskor som i praktiken har skött hela djurskyddet för Ålands del. Det är tydligen ett väldigt omfattande arbete. Det är också ekonomiskt rätt betungande. De som är engagerade i detta gör en stor uppoffring. De är inte så många och de tycker att det börjar bli lite för tungt bära det här stora ansvaret på sina axlar.

Den här skrivningen som finns här, att ÅMHM ska bli huvudansvarig, den är rent kosmetisk. I praktiken tar inte landskapet något som helst större ansvar för att omhänderta och skydda bortsprungna eller herrelösa djur. ÅMHM skriver också ett utlåtande; "de har inte någonting emot att ta det här ansvaret men en förutsättning är dock att extra resurser beviljas och ringmärks så att utrustnings-, lokal och personalfrågan kan lösas. I dagens läge saknar ÅMHM dessa resurser." Jag skulle nog vilja påstå att det är en bluff att regeringen på det här sättet löser den här frågan. Det är lite tråkigt. Jag tycker nog att samhället kunde klara av detta på ett bättre sätt. I motiveringarna så upprepar landskapsregeringen en skrivning som de har i sitt handlingsprogram. Jag har förstått att man inledningsvis, när den här regeringen började sitt arbete, var man ganska generös och lovade lite vitt och brett att man skulle lösa den här frågan. Nu låter det lite annorlunda.

Det är klart att det skulle vara en dröm för landskapsregeringen om någon privat skötte om det praktiska arbetet och vi fick beslut om hur det ska gå till. Men det tycker jag inte att är schyst.

Jag ber utskottet höra representanter från Ålands djurskyddsförening. Deras önskemål är givetvis att det skulle finnas ett samhällsdjurskyddshem. Nu finns ett hem i Gottby, där samhället bidrar till hyran, men det är egentligen för långt ifrån stan, säger man. Djurskyddshemmet borde vara närmare stan. Man tar framförallt hand om bortsprungna kattor och en del hundar. Sedan har man ganska dyra veterinärkostnaderna i det här hemmet, för man måste ju granska djuren medicinskt och få dem i skick om man ska förmedla dem vidare, vilket man nog lyckas med. Men det är under stora uppoffringar.

Sedan en sista kommentar, herr talman, det är om alla tillstånd och kompetenskrav. Nu ålägger landskapsregeringen tydligen ÅMHM att också börja utbilda folk som jag förstår saken rätt. Men det är väl lite omöjligt? Det måste nog vara en annan organisation. Jag tycker att det verkar som om regeringen inte har klart för sig hur det här ska gå till i praktiken. Det rör sig förstås om ganska få personer. Men i alla fall kräver bestämmelserna att de som deltar i transporterna ska ha en viss kompetens som ska vara tenterad. Här bör nog utskottet noga granska vad regeringen egentligen vill och hur de tänker ordna det.

Det ska också föras ett nationellt register över just transportörer. Det ska vara tillgängligt i hela gemenskapen för kontroll. Då är frågan om det är ÅMHM som ska hålla ett eget register eller om vi ska vara en del av riksregistret?

Till synes verkar man följa och uppfylla direktiven, men i praktiken så är det mycket som inte är klarlagt här, tycker jag. Det är mera skrivningar som inte täcker upp verkligheten. Djurskyddsfrågan gränsar till en bluff i den här skrivningen. Några direkta åtgärder på basen av det här kan man inte se att det resulterar i. Tack, herr talman! 

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Tänk vad mycket trevligare det skulle vara om ltl Barbro Sundback frågade istället för att komma med oresonliga vettlösa påståenden. Att landskapsregeringen bluffar, vad är det för stil egentligen?

När det gäller djurskyddet på Åland och ett djurskyddshem så har det inte fungerat under många år. Man försökte också under förra landskapsregeringen att ta tag i den här frågan. Det här är första pusselbiten att föra över ansvaret från polisen till ÅMHM. Polisen har inte några möjligheter eller ens tänker i framtiden att man kan bevara djur på det viset. Det är ÅMHM som ska få ansvaret, det år ÅMHM som har veterinärer och kan bistå djur som behöver veterinärhjälp. Sedan ska vi fortsätta att undersöka spåret med ett privat djurskyddshem, förstås med en del samhällsmedel i potten.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det står ju i texten; ” Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska ordna förvaring och tillfällig skötsel av herrelösa hundar, katter och andra husdjur som tillvaratagits. Tillvarataget husdjur ska förvaras minst 15 dagar, varefter djuret kan säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas. Beslut om försäljning, överlåtelse och avlivning fattas vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, som också verkställer en eventuell avlivning”.  ÅMHM ska ordna förvaring, med vilka pengar? Det står ju klart att ÅMHM ska ordna förvaring. Men de har inte pengar för det. Det tycker jag att är en bluff.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Tills vi får det ordnat med ett privat djurskyddshem så fortsätter det som förut. I dagsläget ger miljömedicinska byrån stöd till djurskyddsföreningen. Där för vi diskussioner med djurskyddsföreningen och vi ska diskutera vidare med ÅMHM, så att vi får en kedja i hela systemet. Sedan kommer vi fortsättningsvis att behöva hjälp av polisen och av privata personer som tar emot herrelösa katter. Djurskyddsföreningen kommer också att vara en viktig pusselbit i det sammanhanget, men de ska inte behöva ha myndighetsansvaret såsom det har varit i åratal. I Sverige och Finland är det här en kommunal angelägenhet. Jag ska nu försöka se till att det här börja fungera enligt lagens anda och mening

Herr talman! När det gäller utbildningar så står det i framställningen: ”Landskapsregeringen föreslår likaså att respektive intresseföreningar kan anordna kortkurser på Åland. Landskapsregeringen ska godkänna prov och examinator för djurtransportörer”. Ingalunda ska landskapsregeringen anordna utbildningarna. Det här har näringslivet helt klart för sig i dagsläget.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Det står att man ska ordna förvaring. ÅMHM ska ordna förvaring och under 15 dagar kunna ta hand om djur. Så säger lagen. Men det finns inga pengar för det.

ÅMHM säger i sitt utlåtande; ”en förutsättning är dock att extra resurser beviljas och ringmärks så att utrustnings-, lokal- och personalfrågan kan lösas. I dagens läge saknar ÅMHM dessa resurser.” Jag menar att det är bluffen.

Sedan om utbildningen, visst kan man ålägga transportörer och dem som har intresse av det här. Jag tycker nog att samhället måste komma emot med de här kurserna, som också internationellt måste godkännas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Inledningsvis kan jag stöda det som ltl Barbro Sundback förde fram om att man i social- och miljöutskottet hör representanter från Ålands djurskyddsföreningar när det gäller den biten, det tycker jag att är viktigt.

Det är med den här framställningen som med de flesta att alla mynt har två sidor. Det här handlar om kycklingproduktion och grundregeln är transporter över åtta timmar. Egentligen berör inte det Åland så hemskt mycket i grund och botten. Det här är någonting som borde vara en konkurrensfördel om vi ser till hur situationen är på Åland.

Det har varit mycket kritik hos medborgarna ute i Europa när det gäller djurtransporter. Man kör levande djur runt halva Europa.

Jag var själv för två veckor sedan i Belgien. Visst blir man lite förvånad när man ser att det kommer djurtransporter körande vid minst tre grader, i full fart på motorvägen, med i stort sett bara har ett galler runt buren. Visst reagerar man lite med den syn på djurhållning som vi har här uppe.

Blir det här en konkurrensfördel eller blir det inte? Jag är tyvärr lite osäker på det. Tittar vi på förslagets verkningar hur det kan beröra dem, om det skulle finnas någon broilerproduktion i landskapet, så sägs det för det första så här: ”Detta kommer att innebära en del merarbete för ÅMHM med intyg för transportörer, intyg för fordon och arbete som följer av delvis nya regler om kontroller och inspektioner. Ett mindre merarbete finns för landskapsregeringen med utfärdande av intyg över transportutbildning. En del merarbete med utbildning finns också för de näringsidkare som deltar före, under eller efter transporten.” Det är ju hela kedjan det handlar om sist och slutligen. Det kan också bli lite merarbete för dem.

Tittar man på de nya paragraferna 6b så sägs det så här: ”En fysisk person som äger eller håller broilrar och ansvarar för skötseln av minst 500 fåglar ska ha en utbildning som minst motsvarar en av behörig nationell myndighet fastställd examen inom lantbruksbranschen, med köttfjäderfä som specialiseringsområde. ”Jag håller med ltl Barbro Sundback om att man borde titta på ordet broilrar.

Nu var detta en rätt stor nisch här på Åland för inte alls länge sedan. Tyvärr, av olika orsaker, finns det inte mycket kvar av det. Men är det någon som skulle vilja starta upp produktion så finns det ju inte möjligheter att erbjuda den här utbildningen i landskapet såsom det ser ut idag.

Det sägs också i den andra nya paragrafen 6c så här: ”Den som äger eller håller produktionsdjur ska föra bok över den medicinska behandling som givits produktionsdjuren och över antalet döda djur. Bokföringen över den medicinska behandlingen ska bevaras minst fem kalenderår och bokföringen över antalet döda djur minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur gjordes i bokföringen. Bokföringen ska på begäran uppvisas.” Med det här vill jag peka på att de krav som EU-medlemskapet för med sig när det gäller EU-stöd är en del, miljökraven är en annan del och djurskyddskraven som det handlar om här är en tredje del mm. Allt detta ska givetvis skötas. Tar man en broilerproducent eller en jordbrukare så är det många av dem som har en arbetsmängd som nästan alla övriga skulle finna helt orimlig. Det som har gjort att man har hållit på är friheten inom näringsutövningen, det har uppvägt nackdelarna. Men den friheten har ju långt försvunnit. Därför vädjar jag till social- och miljöutskottet att man också kan beakta den här sidan. Det är kanske något som näringsutskottet skulle ha tittat på. Vi vet aldrig hur framtiden kommer att se ut när det handlar om den här typen av produktion. Det kanske kan finnas ett ekonomiskt intresse, någon som hittar en nisch igen. Jag hoppas att social- och miljöutskottet också tittar på de näringspolitiska aspekterna.

Låt mig till sist, herr talman, ta upp paragraf 58 om djurskyddsförseelser. Det fanns fem punkter tidigare. Jag kan helt kort ta de nya punkterna som har tillkommit.

Man kan dömas till böter för djurskyddsförseelse om man inte uppfyller de fem tidigare punkterna. De nya punkterna låter så här: 6) försummar att ansöka om det tillstånd, 7) bryter mot den anmälningsskyldighet, 8) försummar att ansöka om intyg, 9) försummar att ansöka om kompetensbevis, 10) bryter mot skyldigheten att i transportmedlet medföra handlingar, 11) bryter mot den skyldighet att lämna uppgifter.

Med detta, värderade lagting, vill jag peka på att en yrkesutövare kan få ganska stora böter, inte alls p.g.a. av att man missköter sin djurhållning på något sätt, utan för att man helt enkelt inte klarar av byråkratin. Så ser verkligheten ut för den här typen av näringsutövning.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Till det sista, punkterna som ltl Anders Eriksson räknade upp så är tagna direkt ur direktivet. Som ltl Anders Eriksson påpekade så är det här transporter som inte direkt kan beröra Åland. Det kan ju finnas företag som är stationerade på Åland och som kanske sysslar med djurtransporter. Min uppfattning är att det finns ett ganska starkt medborgarkrav att reglera djurtransporterna i EU. Allmänheten fick för fem, sex år sedan se fasansfulla bilder på hur man transporterade djur kors och tvärs över Europa. Byråkrati eller inte, jag uppfattar att kommissionen har lyssnat på medborgarna i Europa.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är sant. Jag håller med om att det var fasansfulla bilder. Jag delgav ju lagtinget en situation själv som jag upplevde bara för två veckor sedan och som jag reagerade över. Det var någonting som man aldrig skulle göra här.

Tittar man på det här så är det lite som när laxfisket försvann. Man skulle skydda tumlare, som överhuvudtaget inte fanns i åländska vattnen. Det var det som ledde till att laxfisket försvann.

Här har vi också massor av direktiv som ska implementeras fast vi vet att det sist och slutligen inte berör Åland. Med tanke på det tidigare ärendet, när vi pratade om begränsade resurserna inom lagberedningen, så är det väldigt beklagligt att man ska behöva lägga ner så oerhört med resurser på sådant som egentligen inte ha någon betydelse sist och slutligen.

Jag vill peka på att när det gäller någon som av en eller annan anledning hittar en ekonomisk möjlighet att börja med kycklingproduktion så hoppas jag att man ifrån social- och miljöutskottet också kan titta på de näringspolitiska sidorna.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! När det gäller djurtransporter så är det här en sak som man otåligt har frågat efter. Det har vi att välja på, även fast jag många gånger kan tycka att det är överbyråkratisering. Åland är en del av den Europeiska Unionen, vi exporterar matprodukter till Europa och om vi inte anpassar oss efter EU-direktiven så får våra näringsidkare svårigheter. Jag har varit med om detta upprepade gånger. Det gäller alltifrån från fiskodlare till äppelodlare. Det finns en absurditet i att Färöarna och Norge också implementerar nästan alla direktiv bara för att de ska kunna ha tillgång till den europeiska exportmarkanden. Att gilla det eller inte, men så är det.

Sedan håller jag med om att det skulle kunna vara mycket enklare och mindre byråkratiskt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Talman! När det gäller det sistnämnda så är vi helt överens. Det gäller bara att försöka jobba i den riktningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Englund

Herr talman! Ltl Eriksson förde fram många saker som jag också tänkt, men jag ska låta det vara.

Jag vill tillägga att utskottet verkligen behöver titta att man inte går över det som EU kräver i de här sammanhangen. För då fördyrar vi för yrkesproducenter att producera kött osv. Kostnaderna stiger, så vi får inte öka kostnaderna per kilo för våra djurproducenter.

En sak som jag tycker att är lite märklig, vilket också ltl Sundback tog upp här, att man vill överföra djurskyddet till ÅMHM. Det kan man säkert diskutera. Man har ju inte gjort någon konsekvensanalys av vad det här kommer att kosta. Det är väl där som problemet är. På detta som vi sparar in av yrkes djurproducenter på annan lagstiftning, som vi nyss har behandlat i lagtinget och kommer att diskutera, så är man beredd att sätta de summorna hit till privata djur. Vill man diskutera det här så har det förekommit diskussioner tidigare att man skulle ha haft plats ute vid naturbruksskolan. Kanske det finns utrymmen där som man kan använda till det här? Nu betalar vi trots allt någon ersättning för att sköta dessa djur. Man kanske borde titta på den möjligheten om det finns utrymme vid naturbruksskolan. Där har vi också 4H som sköter om djur idag och det finns personal. Den möjligheten kanske finns att hitta någon lösning på det här problemet. Det borde man ifrån landskapsregeringen fundera på.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det var ett bra förslag från ltl Anders Englund, landskapsregeringen har fastigheter som skulle kunna komma till användning. Den stora vinsten med ett privat djurskyddshem, som jag ser, är att man inte skulle behöva anställa egen personal. Men självklart detta att kunna bevara djur i 15 dagar är ett myndighetsansvar. Landskapsregeringen är tvungen att se till att det fungerar och ge ersättning till ett privat djurskyddshem. Det underlättar ju om det finns lokaler så att man inte måste börja göra egna investeringar och renoveringar.

En annan sak i sammanhanget, och som står i framframställningen, är att om det handlar om stora djurbesättningar, får och kor, som vanvårdas så måste man ha Ad Hoc lösningar. Man har informerat mig att det brukar lösa sig. Man hyr en tom ladugård. Det brukar ofta ordna sig när det handlar om större djurbesättningar.

Ltl Anders Englund, replik

Jag tror att man behöver titta på det här. Om vi ser på polisen så tror jag att man har annat att göra än att titta efter vissa djur. Inte har jag undersökt detta grundligt men jag tycker att det finns utrymmen i naturbrukskolan och vi har 4H som har en viss personal. Då kanske man kan hitta den här lösningen. Det tycker jag att man ska undersöka.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.