PLENUM den 1 juni 2005 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ragnar Erlandsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående lagstiftning mot diskriminering. (FR 10/2004-2005 och LM 5-7/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Som en logisk följd av min reservation till lagutskottets betänkande nr 9/2004-2005 föreslår jag att för den fortsatta behandlingen av ärendet bör lagmotionerna nr 5 och nr 6/2004-2005 angående likabehandling ligga till grund. Som motiveringar anför jag kortfattat följande.

 

Jag tänker påminna om det som tidigare har framkommit i remissdebatten. Jag tänker inte upprepa tidigare anföranden, men jag vill ytterligare nämna några omständigheter. Rikets lag om likabehandling gäller redan här på Åland för den allra största delen av alla arbetstagare och tjänstemän på Åland. Landskapsregeringens framställan berör endast landskapets egna tjänstemän, just uttryckligen när det gäller diskriminering i arbetslivet. Jag anser att det inte är ekonomiskt försvarbart att grunda en egen myndighet med personal anställda för ett relativt få antal personer som det här trots allt berör. Antalet ärenden som myndigheten kommer att få har diskuterats mycket här, men vi kan konstatera att det kommer inte att röra sig om så hemskt många ärenden. Om man räknar med en 100-150 procentig förhöjning har vi ändå bara två ärenden per år, möjligen att det i inledningsskedet finns ett litet uppdämt behov att det kan komma kanske t.o.m. tre-fyra, men ändå är det relativt få ärenden som det troligtvis kommer att beröra och att då grunda en egen ny myndighet för enbart detta är, som jag just sade, inte ekonomiskt försvarbart.

 

Med lagmotionen, som vi liberaler förespråkar, får vi del av hela kompetensen på området: minoritetsombudsmannen, diskrimineringsnämnd och i sista hand även domstolarna. Diskrimineringsnämnden, som vi förespråkar, finns i lagen om likabehandling, så där är kompetensen och sammansättningen en helt annan än enligt landskapsregeringens framställning. I lagen om likabehandling skall hälften av nämndens medlemmar ha domarkompetens samt även sekreteraren. De beslut som diskrimineringsnämnden kan jämställas med laga kraft vunnen dom, dvs. de kan genast verkställas. Här är det en enorm skillnad.

 

Det är inte heller ekonomiskt och juridiskt försvarbart med två parallella system på Åland. Förutom problemet som vi redan diskuterade igår med att reda ut vilket system ditt eventuella ärende hör till kan det även i förlängningen leda till att man kan få två olika beslut i liknande fall. I övrigt kan man nämna att bl.a. Mariehamns stad, Kumlinge och Eckerö kommun har i sina utlåtanden varit för det här systemet, som vi liberaler förespråkar. Min egen hemkommun Jomala sade bl.a. att de offentliga utgifterna inte får öka. De åländska facken har också varit mycket kritiska till landskapsregeringens framställning.

 

I dessa spar- och indragningstider, som vi alla lever i, så anser vi inte heller att det är riktigt politiskt korrekt att grunda nya dyra förvaltningar.

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag är lite överraskad över grunderna för blankettlagstiftning som nu framförs. Jag hörde också ltl Roger Eriksson intervjuad i radion igår, där han på något vis begränsade lagstiftningen och ombudsmannens uppgift att gälla bara arbetsdirektivet. Det är sant som han säger att det enbart berör landskapets tjänstemän och att det är en väldigt liten del av lagpaketet, men det stora är likabehandlingslagen för att förhindra diskriminering och den lagen berör alla ålänningar och den berör stora delar av landskapets förvaltning. Antingen förstår inte ltl Roger Eriksson lagstiftningen eller så har han ändrat sin uppfattning om vad det har för verkan. Jag måste säga att jag tycker att det är konstigt att höra att den skall bara gälla i fråga om arbetslivsdirektivet.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har inte på något vis ansett att det gäller enbart arbetslivsdirektivet utan det gäller också etnisk diskriminering, men just frågan om diskriminering i arbetslivet berör det som jag just nämnde: enbart landskapets egna anställda. Visst är det riktigt att det etniska direktivet också berör alla på Åland och inte har jag på något vis begränsat det heller till den delen.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var viktigt att vi fick ett sådant förtydligande, men då tycker jag att förslaget som framställs av ltl Roger Eriksson inte grundar sig på det som lagen gäller utan bara på en liten, liten smal bit, där vi alla är överens om att den har en ganska begränsande funktion. Men motivet för att ta en egen lag är bl.a. för att man skall kunna ge dem som bor på Åland den direkta servicen samt att den utvidgar rätten till att pröva att man har blivit diskriminerad och kräva lika behandling och den är vidare än rikslagen samt framför allt med tanke på de funktionshindrades rätt är lagförslaget bättre än rikslagen. Det måste man räkna in i det förslag som liberalerna ställer sig bakom.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller det vi tidigare har anfört om grunderna för en lag om likabehandling. Som jag just nämnde får vi nu två parallella system här på Åland som kan leda till olika slutresultat. För ålänningarnas rättsskydd är det mycket lättare och viktigare att man har ett system där alla vet hur reglerna fungerar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Tillika som vtm Barbro Sundback tidigare uttalade är jag också förvånad över hur ltl Roger Eriksson kan säga att det enbart skulle gälla landskapets tjänstemän. Vi läser innantill i 3 §: ”Förbud mot diskriminering av tjänstemän och näringsidkare”. Det är rätt tydligt till den delen. Jag tycker att det nästan blir lite dumdristigt när det har framkommit av hörande under beredningen i lagutskottet att den finska lagen har stora brister, den har ifrågasatts av EU. Vi vet nu att vi har ett lagförslag som är bättre än den finska lagen, så jag förstår inte: Är det något självändamål att man alltid skall ha den finska lagboken till grund i det åländska samhället eller varför är man så envis på den här fronten?

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Arbetslivsdirektivet berör enbart landskapets egna tjänstemän. Alla andra näringsidkare, privata näringsidkare och tjänstemän som är anställda av staten här på Åland och sjömmännen ligger under rikets lag om likabehandling. Det är helt klart så. Det här berör enbart diskriminering i arbetet för landskapets egna tjänstemän och de kommunala, när vi satte dit den sista biten. Alla andra arbetstagare på Åland – största delen – ligger under rikets likabehandlingslag när det gäller diskriminering i arbetslivet. När det gäller den andra saken att det skulle vara något självändamål och att den finska lagen skulle vara sämre stämmer inte det riktigt heller. Inte är det något självändamål att vi förespråkar lagen om likabehandling utan kompetensen på området finns där, diskrimineringsnämnden och att vår egen lag skulle vara bättre eller sämre kan man ha olika åsikter om, men vi anser i alla fall att det inte är förnuftigt med två parallella system här på Åland. Det gäller medborgarnas rättsskydd och man vet inte till vilket ärende som ett diskrimineringsfall hör. När det gäller påståendet att den finska lagen skulle ha varit ifrågasatt i EU stämmer det, men de facto har Finland blivit dömt för att vi inte har stiftat någon lag, inte för något annat, så det har nog granskats där i EU-området. Jämförelsen vilken lag som är bättre eller sämre är kanske bara ltl Dennis Jansson egen fundering.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag måste ändå uttrycka att vi i lagutskottet har jobbat väldigt intensivt med lagen under ordförande ltl Roger Erikssons ledning och jag tycker att vi har kommit fram till ett väldigt, väldigt bra lagförslag som saknar de brister som finns i den finska lagstiftningen. Jag tycker att här bör man lite kunna bortse från forna riksdagsmäns åsikter och skapa sig en egen uppfattning.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Under hörandet har vi hört många personer och tagit del av många utredningar. Inte har vi tagit fasta på vissa enskilda personer som ltl Dennis Jansson låter göra gällande. Det är riktigt att vi har jobbat mycket hårt med lagen och jag har faktiskt satt mig in i de här frågorna och vi har haft ett bra utskottsarbete. Vi hade en omröstning vilken väg vi skulle ta och då gick det så att jag förlorade den omröstningen och då gick jag in för det här arbetet med full kraft – jag kunde förstås ha gjort det lätt för mig och satt mig tillbaka med armarna i kors och inte göra någonting. Jag anser dock att vi har ett större ansvar för den åländska befolkningen så att man skall göra det bästa möjliga av situationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Roger Erikssons förslag  om att lagmotionerna nr 5 och nr 6/2004-2005 skall läggas till grund för den fortsatta behandlingen.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Roger Eriksson, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit att lagmotionen nr 5 och nr 6/2004-2005 skulle läggas till grund för ärendets fortsatta behandling. Ärendets sakliga behandling avbryts därför för fattande av beslut med anledning av ltl Roger Erikssons förslag. Jag ber därför de följande talarna inskränka sina uttalanden till det väckta förslaget. Begäres ordet? 

 

Omröstning kommer att verkställas. De som omfattar att lagutskottets betänkande kvarstår som grund för behandlingen, röstar ja; vinner nej har lagtinget omfattat ltl Roger Erikssons förslag att lagmotionerna nr 5 och nr 6/2004-2005 läggs till grund för behandlingen. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har beslutat att behandlingen fortsätter med lagutskottets betänkande som grund för behandlingen! Diskussionen fortsätter. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående  lagförslagen var för sig i sin helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först förslaget till landskapslag om diskrimineringsombudsmannen för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i strafflagen om straff för diskriminering. Konstateras att utskottet föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Beslut om förkastande fattas först vid ärendets tredje behandling. Då annat förslag inte väckts, förklaras lagförslagets andra behandling avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 13 § tjänstemannalagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av  2 § landskapslagen om tjänstekollektivavtal för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av 31 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av 32 § landskapslagen om Högskolan på Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag  om ändring av 21 § landskapslagen om Ålands folkhögskola för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 12a § landskapslagen om Ålands musikinstitut för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt i andra behandling.

 

Lagförslagets andra behandling är härmed avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2004-2005 angående ändring av jaktlagen. (FR 18/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2004-2005 angående ändring av lagstiftning om vattenkvalitet. (FR 5/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning nr 5 angående ändring av lagstiftning om vattenkvalitet. Vi har där haft ett trevligt arbete, om man får säga så, vi har jobbat gemensamt för att få en bra bedömning av det hela. Det som jag tycker att har varit intressant från utskottets sida är att alla hörande har varit eniga om att de åtgärder som föreslås har varit viktiga. Vi har hört olika organisationer och olika personer men ingen har haft en åsikt om att det här inte skulle vara nödvändigt. Vi har också kommit fram till att den gällande lagstiftningen på Åland om vattenkvalitet, vattenlagen 5 kap. 1 §, kräver ganska mycket redan i dag. Det står så här:  ”skydda och vårda ytvatten så att det är i sådant skick och har sådan beskaffenhet att där kan finnas sådana växter och djur som utgör för området normalt flora och fauna utan påverkan av människan”.  Det är väldigt stora och höga krav på vattnet att det så skall vara.

 

Men EG-direktivet är egentligen precis likadant, det är ingen större skillnad om ni ser på framställningen. Vi har också kommit fram till att lagförslaget inte innebär särskilt mycket just nu, men när man kommer fram till att man skall vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla direktivet och för att allt skall bli såsom det är föreslaget i framställningen kommer det att krävas mycket politiskt mod och beslut som ibland kan vara svåra.

 

Utskottet har också kommit fram till att det inte finns några hinder för att landskapsregeringen före de årtal som är utsatta vidtar åtgärder som är till nytta för vattenkvaliteten. Jag citerar: ”Framför allt vill utskottet att landskapsregeringen redan under denna mandatperiod vidtar åtgärder för att markant minska utsläppen i sjöar och vattendrag från fiskodlingar, jordbruk, industri och enskilda avlopp.” Trots att utskottet inte skriver det är det skäl att landskapsregeringen tittar på sitt handlingsprogram, där man skriver om anläggande av våtmarker. Vid hörandet har vi nämligen kommit fram till att när det gäller luftburna föroreningar som drabbar landskapet i form av övergödning osv. är enda sättet att komma åt dem att man ser till att de inte direkt rinner ut i havet genom åtgärder som fosforfällor, kvävefällor, våtmarker osv.; annars kommer de fortfarande att rinna rätt ut i sjön. Man kan också tänka sig att man går in på sådana områden, som nyligen har förekommit, fartygstrafikens påverkan på vår havsmiljö och sjömiljö samt även annan luftburet om man kan komma åt det, men vi har kommit fram till att det är väldigt svår att göra någonting åt t.ex. flygtrafiken som går över. Det sker snarare via internationella överenskommelser.

 

Social- och miljöutskottets förslag är att framställningen godtas av lagtinget och att de förändringar som gjorts är av språklig och lagteknisk natur. Vidare har vi föreslagit en rad korrigeringar av lagtexten.

 

I den avgörande behandlingen av detta ärende har jag deltagit som ordförande, vice ordföranden Fredrik Lindqvist, delvis, han var borta från ett av de sista mötena, samt ledamöterna Göte Winé, Åke Mattsson, Veronica Thörnroos och suppleanten Christian Beijar, delvis.

 

Med detta önskar jag att lagtinget godtar betänkandet och framställningen.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Jag skall försöka att inte upprepa så mycket av det som utskottsordföranden Mattsson var inne på, men några ord vill jag ändå säga. Man kan säga att bättre sent än aldrig är lagtinget nu på väg att implementera EG-direktivet om en bättre vattenmiljö, och alla är överens om att det inte är en dag för tidigt.

 

Behandlingen i social- och miljöutskottet har varit relativt enkel och detta för att man kan säga att framställningen innehöll väldigt lite politik i och med att det är enbart fråga om revidering av lagstiftning som dels öppnar möjligheterna men också tvingar landskapsregeringen att komma med åtgärdsprogram i ett senare skede.

 

Jag skulle kort vilja beröra frågan om tidsaspekten. Ordföranden Mattsson var inne på den frågan. Vi enades kring en formulering som ltl Sune Mattsson läste upp, att utskottet önskar att man före 2009 vidtar olika åtgärder från landskapsregeringens sida för en bättre vattenkvalitet. Man kan säga att vi i utskottet var inne på en ännu strängare formulering, men vi fick rätta oss efter olika fakta när det gäller förvaltningen, det pågår olika utredningar som skall ligga till grund för åtgärdsprogrammet osv. Det är bara så att vi måste vänta på att vissa handlingar är klara innan man kan komma vidare.

 

Fru talman!

Det gläder mig att vi i utskottet har varit så eniga i denna oerhört viktiga fråga och nu kan vi se fram emot att vi inom en snar framtid kan ta itu med de svåra men ack så viktiga frågorna för Ålands vattenmiljö och Ålands framtid.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Vi har haft ett bra arbete i social- och miljöutskottet om EG-direktivet, framför allt har vi märkt att Östersjön berör många. Som utskottets ordförande Mattsson sade var de hörande helt eniga om att de föreslagna åtgärderna är bra och att det också kommer att behöva göras mera, men det kommer att komma senare i åtgärdsprogrammet.

 

Man märker också bland gemene ålänning när man sitter och pratar att någonting måste börja göras åt Östersjön, man vill att det skall hända saker. Därför är jag jättenöjd med att vi fick in vissa skrivningar om att utskottet anser att den allvarliga situationen som råder i vissa vattenområden i landskapet kräver tidiga och så effektiva åtgärder som möjligt. Enligt EG-direktivet är det mycket som skall hända före december 2009 och det är det som gäller, men hur ofta har inte vi politiker stått och sagt att det viktigaste vi skall jobba med är Östersjön, det är vattnet och det är vattnet för turismen, det mår så dåligt, vattnet omkring oss är det viktigaste för turismen.

 

Därför är jag jättenöjd med att vi fick in mitt förslag som lyder: ”Framför allt vill utskottet att landskapsregeringen redan under denna mandatperiod vidtar åtgärder för att markant minska utsläppen i sjöar och vattendrag….”. Det här är någonting som är jätteviktigt så att vi får det att hända någonting. Åtgärdsprogrammet kan vara svårt att få genomfört under den här mandatperioden, men däremot kan det komma genom en förordning eller någonting annat som vi fick höra under utskottshörandet.

 

Med detta hoppas jag verkligen – jag ser att social- och miljöministern inte är här – att vi får någonting som händer under denna mandatperiod så att vi kan vara nöjda och säga att det här har vi tillsammans i social- och miljöutskottet hjälpt till att få igenom det här fina socialdemokratiska förslaget!

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Jag skulle vilja börja med att komma med ett tillrättaläggande. Det har kommit till min kännedom att vi har gjort en felnotering från social- och miljöutskottets sida. I vårt betänkande har vi skrivit att Ålands producentförbunds ordförande är Jan Salmén, men det har visat sig att han är vice ordförande, så det är bra om vi får detta ändrat.

 

I social- och miljöutskottet har vi varit väldigt eniga när vi har diskuterat vattenfrågan. Vi var lite tveksamma till hela vattendirektivet när vi fick det på bordet första gången, för det är väldigt, väldigt omfattande, men vartefter vi fortsatte att bena i det så kom vi fram till att mycket av det som EG-direktivet säger har vi redan i vår vattenlag. Det nya i EG-direktivet är att vi skall ha en förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram. Att vi från utskottets sida vill snabba på förvaltningsplanen och åtgärdsprogrammet har inte riktigt mottagits positivt av fältet alla gånger. Men jag tror att här finns ett missförstånd. Vi vet att vårt vatten inte är i bra skick och vi vet att de som försöker bedriva näring i form av fiske, jordbruk osv. har många gånger svårt med tillstånd från miljöprövningsnämnden och från andra myndigheter; man hänvisar till att vattenkvaliteten är dålig och därför kan man inte få tillstånd längre än för två eller tre år osv.

 

Poängen med att tidigarelägga arbetet med förvaltningsplanen är att när förvaltningsplanen är genomförd vet vi exakt i vilket skick alla våra vattendrag är. Efter det behöver vi inte mera fundera: är vattnet i den kommunen i sämre skicke eller är vattnet i den kommunen i sämre skick. Inga beslut behöver mera fattas på ett tyckande utan man har klara direktiv, man vet exakt att vattenkvaliteten i den här sjön uppnår den här graderingen och vattenkvaliteten i den här sjön uppnår den här graderingen. Detta gör det väldigt mycket lättare när man sedan går vidare med ett åtgärdsprogram. Då kanske det kan visa sig att den fiskodling som nu befinner sig i Sottunga så gör att genomströmningen vid just det området kanske inte är så lämplig för att ha en fiskodling just där. Men om man däremot har möjlighet att flytta den kanske tre kilometer är vattengenomströmningen helt annorlunda och den har goda förutsättningar för att fortsätta. Samma sak gäller för jordbruket.

 

Från centerns sida vill vi poängtera att det är väldigt viktigt att alla våra näringsgrenar, både jordbrukare, fiskodlare, industriföretagare, privata företagare, skall kunna känna sig trygga i sin verksamhetsutövning. Det är väldigt viktigt att alla våra jordbrukare, fiskodlare och industriföretagare ges förutsättningsmöjligheter på samma villkor som man ger andra inom europeiska gemenskapen.

 

Genom att starta upp förvaltningsplanearbetet och åtgärdsprogrammet lite tidigare betyder det inte att vi från centerns sida vill sätta stopp för jordbruk, fiskodling osv. Vi tror på en levande landsbygd och vi tror på en levande skärgård. Man skall inte se förvaltningsplanen och åtgärdsprogrammet som ett hot – se det i stället som en möjlighet, för det är det faktiskt!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Eftersom det ärende som vi behandlar inte är så mycket politik utan mera en konsekvens av EG-direktiven hade jag inte tänkt mig att gå in i debatten så mycket, men jag vill i varje fall säga så mycket att det är bra att ltl Veronica Thörnroos för centerns del ändå öppet i det här sammanhanget redan säger att näringarna som nämns här skall ha en möjlighet i framtiden och finnas kvar och också utvecklas samt att vattendirektivet och det ärende vi behandlar i dag inte betyder att näringarna skall bort. Jag tackar för det. Jag tyckte att signalerna från andra de partierna var lite annorlunda, men det var ett klart ställningstagande från centern och jag tackar för det.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ja, det var ett klart ställningstagande från centern. Från centerns sida är vi beredda att visa kraft och vilja, men jag säger inte heller att alla de fiskodlingar som finns nu kommer att finnas kvar på exakt samma ställen. Ser man det i ett vidare perspektiv säger centern så här: Den som tror att den åländska miljön vinner på att lägga ner allt jordbruk, lägga ner alla fiskodlingar, stänga alla industrier och ja, inte vet jag vad man skall leva av, den som tror att det är det rätta och riktiga, det är en drömmare! Det funkar inte. Den som tror att miljön vinner på att importera fisk och importera alla våra livsmedel hit, det är en drömmare. I centern är vi inte drömmare, vi är verklighetsförankrade.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tackar igen. Jag har tyvärr förut uppfattat det som att det också inom centern finns drömmare, men det här var ett klart ställningstagande och vi har också varit inne – om vi kallar det planering eller inte – för att man skall planera för verksamheterna så att de skall etableras och finnas på de mest lämpliga områdena, så den diskussionen medverkar vi gärna i. Det förvånar mig inte och jag tror att liberalerna och centern har ganska mycket samma åsikt i de här frågorna.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tackar för ltl Mats Perämaas stöd, men jag tycker annars att ltl Mats Perämaa har haft alla möjligheter att framföra sina åsikter via de två ledamöterna som finns social- och miljöutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Det är glädjande att se att de flesta i lagtingssalen hör till de obundna nuförtiden! Det finns olika åsikter inom partierna. Vi har just hört en förespråkare som tydligen är fiskodlingar och det finns åtminstone en inom centern – jag tror att det finns flera – som inte är förespråkare för fiskodlingar. Det är intressant att se, fast ibland verkar det som om det är lite fult att vara det, men så där i smyg vill man vara det i alla fall sedan!

 

Jag tycker att social- och miljöutskottet har gjort ett bra arbete och därför begärde jag ordet. En eloge för det här arbetet alltså. Jag efterlyste i remissen att man gärna från regeringens sida kunde ha presenterat hur man ser på detta politikområde. Vd har man för visioner och hur har man tänkt sig att åtgärdsprogrammet och förvaltningsplanen skall se ut? Vi fick tyvärr inte några svar på den frågan. Man hade tydligen inga visioner och därför tycker jag att det är bra att utskottet nu verkligen har poängterat detta och efterlyser det. Det är lite frapperande att man från majoritetens sida i utskottet inte heller vet vad regeringen anser i dessa frågorna utan man måste fråga det i utskottsarbetet.

 

Jag hade velat att det skulle ha varit lite snabbare än inom den här mandatperioden. Man säger nu att det skall vara ”under denna mandatperiod” och det betyder att har vi otur i lagtinget kan vi få det här presenterat sommaren 2007, men vi har tur så kommer det före och det hoppas jag att vi har -eftersom det finns drömmare och filosofer också inom regeringen så kanske vi får det före!

 

Jag tycker som sagt att det är ett bra arbete trots att det kunde ha varit lite snabbare, men det är i alla fall ett steg framåt; förut fanns det inga skrivningar alls om att man skulle på det sättet komma tidigare än vad EG-direktivet säger.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara påpeka en sak. När social- och miljöutskottet har behandlat ärendet har vi egentligen inte behandlat vilka åtgärder som skall vidtas. Vi har inte speciellt nämnt något område, vare sig fiskodling elle jordbruk. Jag vet att det finns olika åsikter i lagtinget om dem, men vi har kommit fram till – efter hörande – att på alla områden där vi har förorenande verksamhet behövs det åtgärder. Jag vet inte om jag förstod ltl Gun-Mari Lindholm rätt när hon sade att det kunde ha varit snabbare, om hon menade från utskottets eller regeringens sida. Utskottet har inte kunnat göra det snabbare, vi har gjort det så snabbt vi har kunnat, men jag kanske missförtod henne på den punkten.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Ifall det blev oklart var jag avsåg vill jag säga att jag menade att det kunde ha kommit tidigare från regeringen vad man avsåg, inte utskottet. Utskottet ville jag berömma. Men man säger att man inte har tagit ställning till det, och det har man inte, utan man har uppmanat regeringen att komma med förslag som vi sedan skall ta ställning till, och det är bra så att vi får veta vad man sitter och funderar på i regeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm säger att jag är en förespråkare för fiskodlingar, vilket uppenbarligen indirekt betyder att jag inte är en förespråkare för en god miljö. Det kan man s.a.s. läsa mellan raderna. Det är det här som ofta blir problemet när man kommer till miljöfrågor, att man sätter det ena mot det andra, man skapar ett motsatsförhållande och sedan gäller det att splittra och strida på så mycket som möjligt. Jag är en förespråkare för fiskodlingar, jag är en förespråkare för jordbrukare, jag är en förespråkare för alla privata näringar som finns inom landskapet Åland, men samtidigt är jag en stor förespråkare för en ren och frisk miljö. Jag anser att vi har alla möjligheter inom lagting och regering att skapa samförstånd och bevaka dessa särintressen och samtidigt bibehålla och få en ännu bättre vattenmiljö än vad vi har i dag. Det ena skall inte sättas mot det andra.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tar ställning till det som sägs, inte det som man anar mellan raderna. Ltl Veronica Thörnroos sade precis just det här, att jag är en förespråkare för det här, alla andra är drömmare, den som tror på någonting annat än det här är en drömmare! Det var det jag menade med att det finns olika syn på detta inom centern, eftersom jag vet att åtminstone – det finns säkert flera – ledamoten Runar Karlsson aktivt har tagit avstånd från fiskodlingar. Det har vi suttit och debatterat senast på miljödagen i Mariehamn och han gjorde det som ett steg i en renare miljö. Det är ingenting att läsa mellan raderna utan det var hans egna ord, och också nu då ltl Veronica Thörnroos egna ord. Att då få ihop det att man skulle vara en förespråkare för olika verksamheter, som vi vet att enligt all forskning är en miljöförorenare, samtidigt som man är för en ren miljö – vem tror på det! Jag kan inte förstå hur man å ena sidan kan säga det ena och å andra sidan säga det andra; då tycker jag att det är mycket ärligare att säga att jag förespråkar det här och då får vi i så fall pruta på miljön. Vi kan inte ha en verksamhet som vi de facto vet att är miljöförorenande och samtidigt säga att man är för en renare miljö. Det tycker jag är oärligt. TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Huruvida mitt anförande är oärligt eller ärligt är upp till mottagaren s.a.s. att bedöma. Att vara förespråkare för en ren miljö betyder inte att fiskodlingar, jordbruk och andra näringsgrenar skall läggas ner. Att föra ett sådant resonemang är att göra det väldigt enkelt för sig. Jag får lite hjälp från salen – hur man än gör, så gör man fel, säger landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman! Jag försöker säga att det går att nå konsensus i de här frågorna. Det måste inte sättas mot varandra; man kan arbeta aktivt för en ren miljö, men samtidigt vet jag också att landskapet Ålands näringsidkare måste få möjlighet att verka. Om vi inte kan producera någonting här på Åland, så vem tror att miljön vinner på att vi skall importera allt från Polen, Norge eller varifrån som helst. Då, ltl Gun-Mari Lindholm, tycker jag att man är naiv!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Nu har vi egentligen kommit ifrån kärnan, men jag tycker att det är en hemskt intressant diskussion för det är det här som är det typiska när man å ena sidan säger: ”ja, men jag är världens bästa miljövän jag”, men å andra sidan är det helt okej att vi har verksamheter som släpper ut en massa miljöförorenande ämnen! Sedan skall man på något vis få det att gå ihop, men det är därför vi aldrig kan ta ett beslut i dessa frågor. Därför att ”å ena sidan men å andra sidan”! Det är det här som alltid är det typiska i de här diskussionerna: man har inte mod att sätta någon slags nivå för det ena eller det andra. Hoppelunda får vi det nu från regeringen, för den uppmaningen har i alla fall kommit från lagtinget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

När det gäller miljön är det alltid en balansgång mellan näringsliv och miljö. Det finns fog för landskapet att se sig själv i spegeln och arbeta brett för miljön, när det gäller jordbruket, när det gäller fiskodlingen, när det gäller hur mycket man använder bil, hur mycket man förorenar helt enkelt.

 

Sedan tror jag att det finns dubbelmoral lite till mans i lagtinget. Tänker jag på de obundna, så inte tycker jag att motorbana är det mest miljövänliga man kan syssla med. Så är det!

 

Jag tror att det är skäl för alla att se sig i spegeln. Men det tror jag vi kan enas om att någonting måste göras och att man kan jobba brett på alla fält, också med sig själv, hur mycket man använder bilen, hur man konsumerar osv.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag vill själv säga att jag tycker att utskottet har gjort ett gott arbete på många punkter, och det är väl det som är meningen med ett utskottsarbete: det har förbättrats! Det finns ingenting som direkt strider emot det förslag som är lagt. Att man vill tidigarelägga osv. tycker jag är bara bra.

 

När det gäller kritiken som har kommit att vi från landskapsregeringens sida inte säger någonting vill jag säga, skäms, är väl att ta i, men jag är inte stolt över det. Jag hade hoppats att ni under den här veckan skulle ha fått miljöhandlingsprogrammet. I princip är det klart, men den som har jobbat med miljöhandlingsprogram vet att det tar ibland tid att få det att passa i alla grupper, när man är tre partier måste det ibland få ta lite längre tid än vad kanske jag har satt in i behandlingstiden, och i den fasen är vi just nu. Jag känner att jag inte skall lova någonting som jag inte kan hålla, men jag vill inte gå på semester utan att det här är gjort. Det betyder att när ni kommer tillbaka i höst så kanske vi kan börja lagtinget med en debatt om de här frågorna och då kommer det säkert att bli ganska mycket debatt. För min egen del vill jag redan nu säga att vi måste ta ställning i vissa frågor, men jag tänker inte gå händelserna i förväg, programmet är inte på det sättet klart. Att lämna ett miljöprogram som inte innehåller någonting vill jag inte göra. Vi fortsätter alltså debatten i höst!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2004-2005  angående förslag till första tilläggsbudget för år 2005. (FR 14/2004-2005 och FM 61/2004-2005).

 

Diskussionen förklarades avslutad vid plenum den 31 maj. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar, sedan betänkandets  klämmar och slutligen dess allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel:

 

Ht 42. Godkänd.

Ht  43.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag föreslår att anslaget under 43.70.20 Motorfordonsbyrån. Verksamhetens utgifter minskas med 25.000 euro.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Då ltl Ronald Bomans förslag inte erhållit understöd upptas det inte till omröstning.

 

Därmed är huvudtitel 43 godkänd.

 

Föreläggs Ht 45. Godkänd. Ht 46. Godkänd. Ht 47.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag föreslår att anslaget under 47.03.45 Bidrag för produkt- och teknologiutveckling om 200.000 euro förkastas och att anslaget om 200.000 euro under 47.03.88 Aktieteckning i bolag förkastas.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag ber att få understöda det andra av ltl Bomans förslag.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Boman, understödd av ltl Fredrik Lindqvist, föreslagit att anslaget under moment 47.03.45 skulle utgå. Ltl Boman har inte erhållit understöd för förslaget  och det upptas därför inte till omröstning. Däremot har ltl Boman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit att anslaget under 47.03.88 utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas.

 

De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Bomans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

Därmed är huvudtitel 47 godkänd.

 

Föreläggs Ht 48.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Under moment 48.30.20 Vägar, broar, hamnar och linfärjor omfattar ut landskapsregeringens planer på att privatisera Björkölinjen och jag föreslår att det stycket i finansutskottets betänkande utgår och ersätts med följande:

 

”Landskapsregeringen skall fokusera på begreppet kortrutt och i samband med ordinarie budget komma med konkreta förslag på detta område.”

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag understöder ltl Mats Perämaas förslag

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, föreslagit en ändring i detaljmotiveringen för moment 48.30.20 av följande lydelse: ”Landskapsregeringen skall fokusera på begreppet kortrutt och i samband med ordinarie budget komma med konkreta förslag på detta område.” Samtidigt föreslås att utskottets formulering utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och understödd och kommer sålunda att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid rösträkningen.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, J-E Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej,  Sjögren: nej, Lagerberg borta, Winé: ja, Karlström: ja, Lindholm: ja, Sundman: ja, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 21 ja-röster och 7 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

 

Därmed är huvudtitel 48 godkänd.

 

Föreläggs Ht 49. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar.

 

Föreläggs avd. 33: Godkänd. Föreläggs avd. 34.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag föreslår under 34.10.74 Försäljning av fastigheter att första stycket i utskottets betänkande utgår.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag understöder ltl Bomans förslag.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Boman, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att första tycket i detaljmotiveringen för mom. 34.10.74 utgår ur finansutskottets betänkande. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

 

Omröstning kommer att verkställas. De som röstarmed finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Bomans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Ronald Boman: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och understödd och kommer sålunda att verkställas. Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda.

 

Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: ja, Aaltonen: ja, Beijar: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: ja, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, vtm Sundback: ja, Roger Eriksson: ja, Sune Mattsson: ja, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson borta, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg borta, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 24 ja-röster och 4 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

 

Därmed är avd. 34 godkänd.

 

Föreläggs avd. 37 för godkännande. Godkänd. Föreläggs avd. 39 för godkännande. Godkänd.

 

Inkomsterna är därmed godkända.

 

Föreläggs betänkandets klämmar.

 

Föreläggs den första klämmen. Klämmen är godkänd. Föreläggs den andra klämmen. Klämmen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2004-2005 angående budgetram för år 2006 och plan för åren 2007-2008. (M 2/2004-2005).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Det budgetbetänkande som utskottet har lämnat i fråga om rambudgeten, ramen för 2006 och planen för 2007-2008, inleds med en kort sammanfattning av landskapsregeringens meddelande om de närmaste årens budgetutveckling.

 

Utskottet har en del synpunkter på rambudgeten och kan konstatera att meddelandet överlämnades till lagtinget sent, dvs. strax före majuppehållet för lagtinget. Utskottet är medvetet om förseningar i landskapsregeringens arbete till följd av regeringsombildningen och har ur den synvinkeln förståelse för förseningen. Ett enigt utskott anser att rambudgeten absolut borde lämnas till lagtinget i början av mars för att landskapsregeringen skall kunna använda lagtingets åsikter som ett instrument för den ordinarie budgetberedningen inom förvaltningen.

 

Utskottet har ägnat en hel del tid till att diskutera hur rambudgeten bäst skall behandlas för att skapa största möjliga nytta för såväl förvaltningen som för politikerna utan att för den skull belasta förvaltningen alltför mycket. Utskottet ifrågasätter nödvändigheten av att rambudgeten skall utskottsbehandlas utan framför åsikten att rambudgeten endast skulle debatteras i lagtinget såsom ett meddelande från landskapsregeringen till lagtinget om de ekonomiska riktlinjer som avses följas de närmaste åren. Det är inte ändamålsenligt om en för stor del av förvaltningens tid går åt till budgetbehandlingar av olika slag så att tjänstemän och regeringsmedlemmar inte hinner ägna sig åt att verkställa budgetbeslut eller att uppfylla de löften som har givits i samband med handlingsprogrammet.

 

Igår i debatten om tilläggsbudgeten framfördes också liknande tankar, att det blir alldeles för mycket budgetbehandling i lagtinget; å andra sidan får vi inte glömma att budgetbehandlingen tillsammans med lagstiftningsarbetet är lagtingets viktigaste uppgifter och som så ofta gäller det att hitta den rätta balansen, den nivå som kan anses lagom av de flesta.

 

Utskottet anser att rambudgeten skall ses som ett arbetsinstrument för landskapsregeringen, ett arbete som skall kunna kopplas till landskapsregeringens handlingsprogram, man skall i rambudgeten hitta landskapsregeringens löften i regeringsprogrammet.

 

Utskottet anser vidare att tillsvidare, tills vi har hittat rätta formen, skall rambudgeten årligen lämnas till lagtinget för debatt och utskottet säger att rambudgeten skall ligga på en hög beskrivningsnivå, dvs. det skall framgå tydligt vad landskapsregeringen ämnar göra, vilka åtgärder som skall vidtas etc., i första hand innehåller planerade verksamhetsförändringar, investeringar och deras driftspåverkan i både text och siffror, så att lagtinget utifrån de uppgifterna kan diskutera landskapsregeringens långsiktiga ekonomiska politik.

 

Finansutskottet stöder landskapsregeringens allmänna ekonomiska politiska riktlinjer, såsom strukturförändringar inom hela förvaltningen, kontinuerlig effektivisering av verksamheterna och betydelserna av att balans i vår ekonomi uppnås. Den offentliga sektorn måste fortsättningsvis anpassas till den nödvändiga budgetåtstramningen med bl.a. personalminskningar som följd i syfte att minska eller undvika de i rambudgeten aviserade kommande underskotten. Dessa ekonomiska riktlinjer går som en röd tråd genom hela landskapsregeringens budgetförslag och likaså har de riktlinjerna och tankarna funnis med i finansutskottets arbete.

 

Översikten över åren 2005-2008 som bifogas rambudgeten visar på försiktiga ökningar av konsumtionsutgifterna, visar på överföringsutgifternas utveckling och anger realinvesteringar och lån, och denna översikt är en viktig del av rambudgeten och behöver finnas med.

 

När vi alar om omstruktureringar, vilket vi ofta gör, menar vi oftast personalförändringar, personalminskningar och ibland också verksamhetsförändringar. I den rambudget som vi nu behandlar återkommer dessa frågor på flera ställen och inom flera förvaltningsgrenar. Bl.a. anger landskapsregeringen att man planerar omstrukturera landskapsförvaltningen så att en förvaltningschef inrättas. Detta för att åstadkomma en modern förvaltning i takt med tiden. Detta kommer att innebära att kanslichefstjänsten i sin nuvarande form indras. I denna fråga har utskottet konstaterat att man har aviserat lagstiftningsåtgärder för att genomföra denna förändring och avvaktar kommande förslag.

 

En annan omstrukturering som landskapsregeringen redogör för är personalminskningar vid museibyrån. Landskapsregeringen hänvisar i rambudgeten till finansutskottets betänkande från budgeten 2005 och har resonerat kring museibyråns kärnverksamheter och anser att verksamhetsförändringar kan göras inom byggnads- och markvården så att nödvändiga tjänster i framtiden kan upphandlas vid behov. I detta arbete, där en del åtgärder redan är vidtagna, har landskapsregeringen följt de principer som är förenliga med god personalpolitik. Finansutskottet hänvisar själv till sitt eget betänkande när det gäller samma ärende.

 

Utskottet ger alltså sitt stöd till att minska den offentliga sektorn och stöder den förändringsprocess som är på gång eller annorlunda uttryckt: man stöder tanken att man skall försöka anpassa den offentliga sektorn till dagens samhällsutveckling.

 

Jag vill igen hänvisa till gårdagens debatt, och då tänker jag på diskrimineringslagen, då man kom in på frågan om hur man kan minska den offentliga sektorn om man samtidigt utökar förvaltningen.

Här tror jag att vi måste lära oss att också förvaltningen måste marknadsanpassas, dvs. när det uppstår behov av nya förvaltningsuppgifter måste vi också lära oss att minska, ta bort sådana verksamheter som tidens gång har visat att inte mera är absolut nödvändiga för förvaltningen eller för vårt samhälle. Det kan handla om verksamheter som i dag kan skötas privat, som kan överföras till andra eller som ny teknik har gjort överflödiga. Ett sådant tänkesätt tror jag på sikt måste genomsyra förvaltningen. Vi måste lära oss att allt inte är statiskt utan kan förändras.

 

En annan åtstramning som också upplevs som smärtsam, som alla förändringar, är förslaget om att föra upphovsrättskostnaderna för Ålands radio och TV till bolagets budget, dvs. licensmedlen skall betala också dessa kostnader i stället för att landskapsregeringen betalar dem som man gör i dag. Också här anser utskottet att man måste göra effektiviseringar och åtstramningar, men vill ändå inte att dessa skall genomföras för snabbt när det gäller radion. Utskottet föreslår att först görs en utomstående utredning om bolagets teknik, bolagsform, ekonomi och organisation, sedan, vid behov, görs en översyn av det etermediepolitiska program som vi skall se som lagtingets beställning av public service-verksamheten som lagtingets radiobolag skall förverkliga. Utskottet anser att budgetåtstramning inte skall ske för snabbt utan föreslår i betänkandet att landskapsregeringen beaktar en övergångsperiod som garanterar Ålands radio och TV fortsatt verksamhet i enlighet med lagtingets beställning.

 

Under debatten i lagtinget om rambudgeten ställdes frågor flera gånger om vad landskapsregeringen egentligen avser med skrivningen om penningautomatmedel under kapitel 44.20. Enkelt uttryckt handlar det här också om åtstramningar, effektiviseringar av allmänna sektorn, dvs. alla som lyfter verksamhetsstöd, frivilliga sektorn, kulturorganisationer, alla andra organisationer, t.ex. handelskammaren och fredsinstitutet brukar vi nämna i dessa sammanhang, dvs. samtliga skall åläggas allmän sparsamhet likaväl som landskapsregeringens egen förvaltning och myndigheter.

 

Nu har jag mest uppehållit mig vid de aviserade större åtstramningar och förändringarna som har givits, men det finns naturligtvis mycket mera att kommentera i rambudgeten. Utskottet har valt att gå igenom landskapsregeringens förslag och där utskottet inte kommenterar speciellt betyder det som vanligt att utskottet inget har att anföra mot förslaget. Här finns t.ex. skrivningar om kommunerna och deras framtida möjligheter att erhålla stöd, finansieringsstöd, landskapsandelssystem osv., där vi inte har någonting att anföra.

 

Utskottet har också diskuterat och enats om att meddelandet i huvudsak tas till kännedom och att de synpunkter som framförs av utskottet inte är beslut utan, som jag tidigare nämnde, skall ses som stöd för de angivna riktlinjerna och planerna, som också lagtinget kan omfatta eller inte.

 

Några framåtsyftande kommentarer har vi med. Utskottet anser att landskapsregeringen borde återkomma till lagtinget i 2006 års budget med konkreta förslag huruvida pensionsfonden kan bidra med pengar till bostadsproduktionen. Utskottet anser också att landskapsregeringen borde ta ett helhetsgrepp på drog- och alkoholfrågorna som var lite otydligt, enkelt beskrivet. Vi anser att problemen är sådana att man borde ta i dem lite mer aktivt.

 

Utskottet önskar också att landskapsregeringen inför ett system med förhandsbesked för avloppsåtgärder i kommunerna så att även andra kommuner än dem som nu ansluter sig till Lotsbroverket kan starta upp projekt.

 

Eftersom det framkommer en oro över att Grelsby sjukhus kan komma att kräva saneringar eller renoveringar ber utskottet landskapsregeringen att överväga om man i så fall kan tidigarelägga etapp 3 inom ÅHS-byggplanerna.

 

Utskottet anser att det är av synnerlig vikt att administrationen av det nyinköpta skolfartyget får en sådan lösning att samtliga enheter inom sjöfartsutbildningen kan nyttja det så att det blir en verklig samordning. Det får inte bli ett revirtänkande mitt eller ditt fartyg utan det skall kunna användas inom hela utbildningen. Utskottet vill understryka att alla åtgärder som förstärker sjöfartsutbildningen på Åland måste stödas.

 

Utskottet noterar också att det för närvarande golfbaneprojekt under planering i Godby, Brändö och Föglö samt att samtliga projekt skulle vara väldigt viktiga för Åland och för skärgården i synnerhet. Dock betonar utskottet, i likhet med landskapsregeringen, att samtliga projekt förutsätter en hållbar kommersiell driftslösning innan landskapsregeringen kan bevilja stöd till projekten. Vi jämställer dem i det här skedet.

 

Utskottet vill poängtera vikten av att landskapsregeringen undersöker möjligheterna till energiframställning inom jord- och skogsbruk. Detta som ett möjligt alternativ till den omstrukturering av jordbruket som bl.a. de förändrade villkoren för sockerbetsodlingen kommer att medföra. I övrigt hänvisar vi till skrivningen som kansliavdelningen för fram i energifrågor.

 

Det nya kommande bokningsprogrammet ser utskottet som ett ypperligt tillfälle för landskapsregeringen att verkställa en del av utlokaliseringen. Finansutskottet påminner landskapsregeringen om risken för att landskapsregeringens färjor måste uppdateras eller rentav förnyas om man skall implementera förordningen nr 1307/99, vilket kommer att medföra avsevärda kostnader om det blir ett krav.

 

För närvarande pågår utredningar om huruvida våra farvatten kan klassas som E-områden, vilket skulle innebära att man inte behöver förnya tonnaget. Utskottet hade sett det som önskvärt om landskapsregeringen hade berört detta i rambudgeten. Det finns nämnt under investeringsutgifter i en liten kort mening, men inte i texten.

 

Finansutskottet noterar att landskapsregeringen inte avser att lämna meddelande om kortrutt eller Föglötrafiken till denna session. Vi har haft diskussioner om det och inser att tiden inte skulle medge en behandling, men utskottet påpekar att anslag för fortsatta konkreta utredningar i frågan införs i kommande budgeter.

 

Finansutskottet har gjort en kort summering av planerade kommande investeringar. Det mest anmärkningsvärda här är förmodligen utskottets uppmaning att landskapsregeringen skall överväga att tidigarelägga förverkligandet av Föglöfärjan.

 

Vi har angivit vilka vi har hört när det gäller rambudgeten och vi föreslår till sist att lagtinget antecknar sig meddelandet till kännedom och bringar detta betänkande till landskapsregeringens kännedom.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Bara några klargöranden i det här skedet. Vad gäller museibyrån diskuterade vi förstås i finansutskottet de skrivningar landskapsregeringen hade och man hänvisade där också till ordinarie budget och skrivningarna där. Men jag tyckte utskottsordföranden sade att utskottet omfattade de åtgärder som man har vidtagit. Jag skulle vilja få utskottsordföranden att bekräfta att det snarare var så att vi konstaterade att åtgärder har gjorts men vi satte oss aldrig in i detalj vad som har skett, vi hade inte några höranden konkret om det. Vi skriver endast i betänkandet att vi också noterar att det har skett någonting och vi hänvisar för övrigt till de skrivningar vi hade i samband med ordinarie budget för 2005. Det är en skillnad i det här att vi har noterat att någonting sker än att vi har omfattat det. Jag skulle alltså vilja ha ett bekräftande på detta. Också ett annat klargörande: där finansutskottet inte skriver någonting, så där är det helt korrekt som ordföranden sade, att vi har ingenting att anföra. Vi varken omfattar eller förkastar det som landskapsregeringen har skrivit. Vi har avstått bara från att skriva någonting, så vi har inte fattat något beslut på det viset i finansutskottet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller museibyrån sade jag så här att landskapsregeringen redogör för personalminskningar vid museibyrån och att man hänvisar till finansutskottets betänkande, liksom vi själva gör. Så säger jag: ”I detta arbete, där en del åtgärder redan är vidtagna, har landskapsregeringen följt de principer som är förenliga med god personalpolitik.” Sammantaget säger jag, eftersom jag har redogjort för de ekonomiska riktlinjerna som vi stödde, att vi ger vårt stöd för att minska den offentliga sektorn och stöder förändringsprocessen, jag pratade om alla de aviserade förändringsprocesserna. Jag uppfattar nog i utskottet att vi var eniga om att vi stöder landskapsregeringens ekonomisk-politiska riktlinjer som bl.a. anger strukturförändringar, åtstramningar osv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är korrekt att vi godtog de allmänna principerna om budgetåtstramning och anpassad verksamhet efter budgetåtstramningar, men vi har däremot inte konstaterat om landskapsregeringens åtgärder följer de personalpolitiska principer som vi lade upp riktlinjerna för i samband med ordinarie budget, för vi har inte hört några människor överhuvudtaget om vilka åtgärder landskapsregeringen specifikt nu har vidtagit. Vi har via media fått det beskrivet på ett vis, men de processerna pågår ännu i denna dag, så vi har inte kunnat ta ställning till huruvida man har följt de personalpolitiska principerna. Vi har bara kunnat notera att någonting pågår.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag har i alla fall för min del uppfattat, efter att noggrant ha läst igenom rambudgeten och vårt förra betänkande, att landskapsregeringen har följt de principer som man har angivit tidigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att jag anser att utskottsordföranden Gun Carlson har kommit med en mycket bra presentation av finansutskottets betänkande och jag kan till stora delar omfatta den. Jag skulle dock vilja komma med en rättelse av ordförandens presentation när det gäller översynen av fördelningssystemet för PAF-medel, där ordföranden nämnde olika organisationer: handelskammaren och fredsinstitutet. Jag vill klargöra att Ålands fredsinstitut är ett föredömligt exempel när det gäller att få extern finansiering, där 70 procent av institutets verksamhetsmedel är externa och 30 procent är samhällsmedel. Det tycker jag är viktigt att klargöra.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag nämnde det så där eftersom jag ville påvisa vad meningen egentligen betydde, dvs. att en allmän åtstramning också i frivilliga sektorn, kulturella sektorn, alla andra organisationer som erhåller stöd. Om jag på något sätt sade fel när det gällde fredsinstitutet, men det är klart att alla sådana här bidrag måste synas på ett annat sätt än tidigare, det är det som landskapsregeringen säger i den omtalade meningen, men inte var det min avsikt att säga något fel om fredsinstitutet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill berömma finansutskottets skrivning under kap. 45.70 Ålands hälso- och sjukvård om fastighetssituationen vid Grelsby sjukhus. Det har visat sig att det förmodligen är så att det är stora fastighetsproblem ute på Grelsby sjukhus och därför tycker jag att det är bra att utskottet skriver klart och tydligt att om man anser att så är fallet så borde alla möjligheter till en tidigare flyttning av Grelsby sjukhus till centralsjukhuset beaktas. Det tycker jag är en mycket bra skrivning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Så har också utskottet resonerat att om det uppstår tydliga problem som kräver dyra sanerings- eller renoveringskostnader för att sedan rivas eller säljas inom några år, så är det inte en försvarbar politik och därför säger vi att man skall överväga. Vi säger inte precis att man gör det, för vi måste också veta att ändrar vi investeringsplanerna förrycker det också resten av budgeten och vi kanske rentav ökar underskottet, så därför väljer vi att be landskapsregeringen fundera på de här sakerna men tycker att de är viktiga ja.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan konstatera att finansutskottet igen har gjort ett bra arbete och i fråga om drogpolitiken har man lyft fram frågorna lite bättre, vilket också väljarna efterlyste inför förra valet. Många av oss som blev invalda hade drogfrågor på agendan. Jag upplever själv att vi inte har lyckats så bra att föra fram dem. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman antydde förut att hon eventuellt skämdes för att hon inte har fått fram miljöhandlingsprogrammet, men jag skäms faktiskt över det dåliga arbete vi har åstadkommit hittills i drogfrågorna. Men den kontakten man har med allmänheten i dag så upplever man att det är någonting som har gått tillbaka snarare än framåt sedan senaste valet. Det är bra att finansutskottet har lyft fram frågan och tydligen tar den på allvar i fortsättningen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det var så att landskapsregeringen kort nämnde behovet av att man skulle revidera det alkohol- och narkotikapolitiska programmet, men vi tyckte att man inte tillräckligt nämnde de aktuella ökande problemen som ändå finns hela tiden. Därför ville vi bara understryka vikten av att man inom landskapsregeringen prioriterar arbetet och försöker ytterligare förbättra det, också inom respektive verksamhetsgren, förvaltningsgrenar, myndigheter inom förvaltningen, som alla har att hantera dessa frågor, så att man på alla ställen tänker på dem och lyfter fram dem.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Tack för det, det var mycket klarsynt av finansutskottet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Jag tänkte börja mitt inlägg i diskussionen av finansutskottets betänkande över meddelande till rambudget på ett allmänt plan och lite synpunkter på instrumentet som sådant.  Finansutskottets ordförande Gun Carlson sade mycket av det som jag också håller med om vad gäller den biten. För det första skall vi komma ihåg att det meddelande som vi nu diskuterar är en ram, dvs. detaljnivån i ett sådant här meddelande och således också i den diskussion som man för här i lagtinget och i utskottet bör hålla sig på en övergripande nivå så att man diskuterar de övergripande frågorna vad gäller landskapets framtida ekonomi och naturligtvis då också verksamhet. Jämför vi den rambudget som vi diskuterade ifjol och den som nu ligger på bordet, så tycker jag att vi har gått åt det bättre hållet. Vi har kommit framåt vad gäller just detaljnivån. Men det finns säkert saker där också att jobba vidare på så att man får mera de principiella frågorna att diskutera; annars blir det rätt svårt att föra en debatt här om det är så att vi hoppar mellan olika detaljnivåer och mera generella saker. Detta gör att instrumentet inte blir ett sådant instrument som det borde vara för landskapsregeringen, vilket också finansutskottets ordförande var inne på, alltså ett rättesnöre och en vägledning för hur man skall kunna gå vidare i budgetprocessen.

 

Tittar vi på den diskussion som fördes kring utskottsbehandling och som förs i betänkandet håller vi från den frisinnade gruppen helt och hållet med. Det bästa med det här instrumentet är just att man får en debatt kring de stora frågorna, man ser var ungefär prioriteringarna ligger här ute i salen och utgående från det kan man sedan jobba vidare.

 

När det gäller tidpunkten är det på det sättet att när man än lägger ett budgetförslag så kan man alltid komma med åsikten om att den kunde komma tidigare. Budgetarbetet är sådant att när man än lägger det så är det så att nya uppgifter kan komma till som kan göra det lättare. I övrigt vill jag också här säga att försöka få den till lagtinget här i mars är ett bra mål att försöka nå därför att då hinner man faktiskt på ett vettigt sätt dels i lagtinget debattera frågan så att landskapsregeringen sedan i lugn och ro också kan bereda frågan vidare. Genom att rambudgeten lite tidigare hit till lagtinget kanske man också på sikt kunde se att budgetprocessen under hösten kunde snabbas upp något. Alla vi som är engagerade i politiken ute i kommunerna vet att det är tight med tid när man många gånger får vänta på hur landskapets budget ser ut innan man sist och slutligen kan slå fast den kommunala därför att det finns en hel del pengar som rinner från denna sal och ner ut i fullmäktigesalarna. Där tror jag att det skulle vara bra om vi faktiskt kunde få den så att den bättre korrelerar med den budgetprocess som också finns ute i kommunerna. Detta om det rent allmänna i finansutskottets betänkande.

 

I övrigt vill jag från Frisinnad Samverkans sida säga att vi är i princip nöjda med det betänkande som nu ligger. Som vi också meddelade när vi diskuterade detta i remissen tyckte vi att den ram som låg var bra. Det finns ändå några saker som jag vill lyfta fram som extra viktiga och där jag vill betona den frisinnade gruppens åsikt. Det är framför allt inom två områden. För det första är det radio- och TV-verksamheten. Där såg vi det som väldigt naturligt när landskapsregeringen föreslog att upphovsrättskostnaden skulle vara en naturlig del av Ålands radio och läser man i utskottets betänkande säger man också att man avvisar det icke helt och hållet utan man vill titta vidare på hur man skulle lösa den här frågan. Det är förstås också på det sättet att en så här stor summa som kommer med en gång naturligtvis får konsekvenser för verksamheten. Men vår linje är nog ändå klar vad gäller den här biten. Upphovsrättskostnaden är en naturlig del av det uppdrag som åtminstone vi anser att Ålands radio- och TV har, dvs. att förmedla radio- och TV till ålänningarna. Det här är en av de sakerna. Att vi tidigare har haft det här momentet på lagtingsnivå, att man har skjutit till de här pengarna extra, upplever jag som en relik från den tiden när vi inte hade kontroll över radion själva, då radion tillhörde riksmyndigheterna och då vi för att kunna få den svenskspråkiga servicen tillgodosedd fullt ut valde att gå in och ge det här. Men nu har vi kontrollen över radion själva och då borde det här också finnas med där.

 

Vad gäller museibyrån noterar vi med tillfredsställelse från vår sida att landskapsregeringen fortsätter den inslagna linjen som fanns från den budget som klubbades här i salen, dvs. att man har i budgeten för detta år 2005 i denna sal tagit beslutet om att man måste minska museibyråns storlek. Det var en ganska tydlig formulering från lagtingets sida i 2005 års budget och nu fortsätter man på det arbetet i konsekvensens namn och det tycker vi att är bra. Den insyn vi har haft i processen och enligt det som vi har blivit presenterade verkar det också som att landskapsregeringen sköter detta på ett mycket bra sätt. Man ställer upp som arbetsgivare samtidigt som man tar ansvaret för den fortlöpande verksamheten och de kärnområden som man anser att man har.

 

I övrigt tycker jag inte att det finns så mycket mera att nämna kring betänkandet utan vi är nöjda med det så och jag hoppas på att vi, när vi kommer till den riktiga budgetdebatten i höst, kommer att ha ett förslag som mycket går i linjerna med det som nu finns i ramen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Diskussionen om rambudgeten som verktyg är intressant och jag skall lite gå in på den ytterligare eftersom vtm Johan Ehn på ett bra sätt var inne på den diskussionen. Jag tror att vi alla är överens om att rambudgeten skall vara så allmän som möjligt, man skall diskutera stora förändringar och inte i rambudgeten återigen konstatera då det inte sker några verksamhetsförändringar. Man skall helst inte gå in i detalj på olika områden. Som jag ser det har vi kunnat konstatera i finansutskottet att det kan vara möjligt för lagtinget i sig att diskutera saker på allmänt plan, men gemensamt om man får det till ett utskott och börjar höra människor blir det nästan per automatik så att man kommer in på detaljerna som finns bakom på olika verksamhetsområden. Det är nästan omöjligt att i ett utskott hålla sig bara till de allmänna ramarna, om man ser det på det viset och därför har vi också fört ett resonemang i betänkandet och ifrågasatt huruvida rambudgeten skall utskottsbehandlas, men det är inte upp till finansutskottet att bestämma utan det är lagtinget som skall bestämma det, så kanske jag kan få ytterligare ett klargörande på hur vtm Johan Ehn för Frisinnad Samverkans del ser på utskottsbehandlingen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Som jag försökte säga i mitt anförande är vi helt på samma linje som utskottet. Vi tror att man väljer rätt linje i betänkandet när man säger att man inte skall utskottsbehandla just utgående från att man då kan på ett bättre sätt diskutera de stora linjerna också. Man får dessutom en snabbare behandling av rambudgeten än om man utskottsbehandlar den, så vi är nog på samma linje.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Så till en annan sak när det gäller museibyrån och personalnedskärningarna. Vtm Johan Ehn sade att landskapsregeringen följer de signaler och det beslut som lagtinget fattade i sina skrivningar för budgeten för detta år, för 2005 alltså. Nu läser jag ordagrant ur budgetskrivningarna. Det står så här: ”Utskottet anser att landskapsregeringen i samband med att neddragningar föreslås skall förelägga lagtinget en redogörelse för vilken verksamhet som avses dras in och vilka konsekvenser det för med sig. Det är lagtinget som skall ta slutlig ställning till vilka verksamheter som läggs ned eller som skall genomgå större förändringar. Utskottet förutsätter att landskapsregeringen ser till att konsekvensutredningar över de föreslagna nedskärningarna föreläggs lagtinget i samband med budgetförslaget för 2006.” Anser vtm Johan Ehn fortfarande att landskapsregeringen har följt de skrivningar som finns i budgeten för 2005?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag ser inte på vilket sätt man med den skrivningen skulle kunna påstå att man inte har följt skrivningarna. Vi vet alla att det slutgiltiga beslutet innan man drar in tjänsterna och förändrar verksamheten görs i budgeten för 2006, alltså i en budgetbehandling här. Samtidigt vet vi också att den budgetram vi satte för museibyrån för detta år också var något snävare rent penningmässigt. Om det är så att texter skiljer sig mot det som finns i pengar, så brukar det vara pengar som är det som är den bit som gäller. Så är normal budgetgång; annars måste man komma och begära mera pengar om det är så att man inte klarar den biten. Jag ser inte att landskapsregeringen i den här frågan på något sätt har brustit i fråga om hur de sköter den skrivning som finns i budgeten för detta år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Finansutskottet har gjort ett bra jobb med budgetram för 2006 och plan för åren 2007 och 2008. Man uppmärksammar vissa frågor och man ger också några sparkar på smalbenet åt regeringen, även det kanske är lite hovsammare denna gång jämfört med tilläggsbudgeten. Det som bekymrar mig lite är däremot den kritik som framförs som rambudgeten som instrument. Den är delvis befogad, men jag tycker att det bör vi allvarligt diskutera. För att rambudgeten skall ha den roll den behöver ha skall den vara på en övergripande nivå och den skall framför allt komma i tid och i rätt tid. Det nämner utskottet nu att den inte har gjort. Jag tycker att rambudgeten är ett bra verktyg. Vi måste ge den lite tid att utvecklas. Det kan stundtals vara ganska svårt att få debatten övergripande här i lagtinget för flera av ledamöterna är ofta engagerade i enskilda sakfrågor med lokal aspekter osv. och man får väl lite till mans anstränga sig för att vara övergripande. Enskilda detaljer kan vara väldigt viktiga och passar in i rambudgeten, så man kanske inte heller skall begränsa debatten, men det är, som sagt, en utmaning som kanske tar några år.

 

När det gäller rambudgetens roll som verktyg i den ekonomiska politiken måste man också koppla det till ordinarie budget och utveckla den, vi har diskuterat att den också måste tidigareläggas. Då kanske samspelet i förvaltningen blir bättre också; om man s.a.s. får bort nästa års budget tidigare från förvaltningens bord kan man börja tidigare med budgetramen. Det här vet jag att diskuteras och det är viktigt att det arbetet också går vidare. Det stora felet i åländsk politik under de senaste åren har varit alla regeringsbildningarna, vi har bildat fyra regeringar på fem år, så det har varit bara nya människor både i lagting och landskapsregering och det har varit inkörningar. Man har aldrig fått ge full gas utan det har hela tiden brakat ihop och skurit och nupit som när man hade mopeden nytrimmad, så kunde man inte hålla sig från att köra in, så nöp det! Så har åländsk politik fungerat, herr talman, de senaste åren och den utvecklingen hoppas jag att vi skall komma ifrån och att parlamentarismen som system skall börja fungera.

 

Herr talman!

Till rambudgeten och dess sakfrågor har jag några kommentarer. När det gäller radio- och TV-verksamheten har utskottet lite klurigt skrivit där att man skall inte göra omorganiseringen nu utan man skall vänta och göra den i lite långsammare takt. Här är det viktigt för mig att få veta exakt hur man tolkar skrivningarna från finansutskottets sida och framför allt från landskapsregeringens sida. Skall man göra så att man ena året påför 50 procent av upphovsrättskostnaderna och andra året ytterligare 50 procent? Skall det delas upp på 30 procent per år eller 20 procent per år i fem osv.? Här skulle jag gärna få ett besked i konkreta termer för jag är som i likhet med tidigare talare mån om att detta görs. Det är viktigt att vi inte upprätthåller någon sorts skyddade verkstäder inom vår förvaltning, att det på visst håll får vara hur ineffektivt som helst och på annat håll måste folk sluta t.o.m. Alla skall känna av att samhället har mindre pengar, alla skall kunna spara. Jag är helt övertygad om att det går att spara in den här penningsumman utan att det drabbar verksamheten. Jag tror tvärtom t.o.m. att det kanske är nyttigt för Ålands Radio att fundera över sin organisation och sin struktur, man kanske t.o.m. kan höja kvaliteten. Många företagsledare säger att dåliga tider kan vara väldigt bra för organisationen, för då tänker man på ett annat sätt. Men man tänker aldrig i de banorna om man inte får det här kravet på sig. De personalvillkor och lönenivåer man har, 11 veckors semester, gratis tandvård, mat osv., stämmer det här och varför har man det och går det att omförhandla? Sådana frågor bör man ta tag i. Lönekostnaden är en betydande kostnad på radion, man har en ganska stor administration: tre personer, åtta tekniker osv. Är resurserna rätt fördelade inom radion? Borde man omfördela mellan radio och TV, borde vi ha egen TV-produktion? Den här frågan har mer eller mindre begravts i utvecklingen.

 

Vi är alla överens om att vi skall ha en public service-radio på Åland och för att utveckla den kanske det här behöver göras. Jag tycker att finansutskottet skriver bra när man föreslår att en extern konsult skall anlitas för att se på det. Det är nu snart tio år sedan som radion blev åländsk och arvet vilar tungt på många sätt över radion. Det kanske man också bör titta på i en revidering av det etermediepolitiska programmet. Jag tycker också utskottet har rätt i det att det är den vägen man skall gå genom att revidera det etermediepolitiska programmet. Jag hade mycket åsikter om det senast det reviderades och kanske det är så att tiden har kommit ikapp mina funderingar, kanske jag var lite för tidigt ute då.

 

Herr talman!

Under kapitel 46.11 och 13 handlar det om finansiering av ungdomspolitik och främst ungdomsförbundets finansiering. Där vill jag förena mig med utskottet som vill veta mera vad det här handlar om innan man genomför förändringen. Det är väldigt bra att man markerar att det här inte är okej att genomföra utan att veta vad man gör för ändringar.

 

När det gäller trafikavdelningen tycker jag att det är synd att planerna på kortrutt och framför allt tunnel till och från Föglö inte finns med i rambudgeten. Det är just sådana övergripande frågor vi skall diskutera i rambudgeten, det finns många andra frågor man kunde ha tagit bort och satt det i stället. Att inte det finns med är en stor brist. Det är frustrerande när man känner till projektet tunnel till Föglö konkret, vad det finns för ekonomisk potential i det och hur det skulle kunna förverkligas, att vi lämnar det ytterligare ett halvår därhän till att vänta på meddelandet. De tunnelprojekt som har förverkligats senast på Island och Färöarna handlar om ett fönster på ungefär tre år från det att man tar beslut om allting går som det skall snabbt, från det att man tar beslut tills man kan åka genom tunneln. Det finns alltså ingen anledning att hålla på den frågan utan den skulle gärna ha fått vara med här.

 

Herr talman!

Jag bläddrar tillbaka till finansavdelningen där utskottet givetvis påpekar det stora underskottet i ramen och som jag sade i remissanförandet tycker jag att det är ytterst allvarligt. Rambudgeten skall inte innehålla det budskapet som den innehåller nu att hör ni, ni, det håller på och går på tok! Den kan innehålla det, att hör ni, ni, det håller på går på tok, men så här avser vi att göra för att reda upp situationen. Det saknar jag, man kommer helt kallt och visar på en verklighet där budgetunderskottet kommer att vara ackumulerat nästan 24 miljoner euro och det kan inte någon acceptera mot bakgrund av den debatt som fördes före förra valet. Som jag sade i mitt remissanförande får det inte heller vara så att man först kommer med en rambudget och beklagar sig och sedan kommer man och visar hur duktig man är, utan nog skall man kunna komma samtidigt med lösningarna som man kommer med problemen. Därför vill jag att lagtinget skulle uppmana landskapsregeringen uttryckligen att göra det här.

 

Jag föreslår därför en kläm:

 

”lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i nästa meddelande om rambudget alternativt i ordinarie budget för 2006 återkommer med kraftfulla åtgärder för att bringa landskapets ekonomi i balans och eliminera det stora underskottet på över 20 miljoner euro.”

 

Detta bör lagtinget enligt min mening skicka som vägkost till landskapsregeringen utöver det som finansutskottet här skriver.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När det gäller radio- och TV-verksamheten var utskottet helt enigt om att det är viktigt att först få till stånd den externa utredningen. Det mycket som har ändrat under de år vi har haft radion, speciellt på det tekniska området. Det är mycket frågor om sändningsnät, hur man skall sköta distribution av program osv., fast vi inte har nämnt det, utan vi anser det är det som utredningen bl.a. skall ta hand om. Jag tycker också att vi säger ganska tydligt att om utredningen visar att det är skäl att ändra i det etermediepolitiska programmet så skall man göra det. Jag ser igen att man måste komma ihåg att det etermediepoliltiska programmet skall ses som en beställning från lagtinget; det är så det fungerar. Man säger i det programmet att man vill ha heldagsradio och man säger också att reklamfinansiering inte är tillåten eller man vill inte ha det, men vi skall komma ihåg att lagen ger möjligheter till reklamfinansiering. Det här är också någonting som man förmodligen behöver titta på för att eventuellt göra förändringar. Vi är helt överens att också radion skall undergå samma krav på åtstramningar och effektiviseringar som precis alla verksamhetsgrenar. Det är ändå så, om vi går tillbaka  till rundradions tid och det sköttes därifrån, att man sände i princip fyra timmar, lite mera, och hade över nio redaktörer för den korta tiden, så man kan bara förundras över att systemen är som de är och arbetet är som det är. Vi förstår det antagligen inte, vi som inte är involverade i radion.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Nu när vi pratar radio är det kanske intressant att veta för dem som lyssnar på 91,3 att debatten fortsätter på 107,2 när det bryter här för nyheter!

 

När det gäller frågan om när upphovsrättskostnaderna skall överföras fick jag inget svar. Det beror lite på utredningen, vad man kommer fram till, men min absoluta åsikt, utan att närmare granska det här är att man kan göra detta. Det är alltid det här med hönan och ägget: vad kommer först inbesparingen eller åtgärderna. Om man beslutar sig för att göra inbesparingen måste man hitta på åtgärder och då passar det bra att samtidigt granska i övrigt. Jag skulle vilja ha ett svar: Är det 50 procent eller 30 procent per år osv.? Vad har man tänkt? Har man tänkt att ta 100 procent om tre år? Det måste finnas en tanke bakom det och det måste också från regeringspartiernas sida finnas en tanke. Om man inte kan ge en redogörelse känner jag mig tvungen att också i den här frågan föreslå att lagtinget mer konkret beslutar någonting.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Utskottet har valt att inte i detalj gå in och säga någonting om detta, utan vi anser att landskapsregeringen kan klara av det. Vi litar helt och fullt på att landskapsregeringen på bästa sätt kan göra bedömningar efter den önskade utredningen som kanske visar på att man lätt kan göra det här. Då måste de få avgöra om man vill införa upphovsrättskostnaderna, 100 procent om ett år eller om två år eller om man tar det delvis, några procent i året, det har utskottet inte tagit ställning till.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag kanske får besked senare i debatten av finansminister Wiklöf i den här frågan. Det är så att Obunden Samling nu har blivit känd för att stöda regeringen i dess hårdföra ekonomiska politik, så även här kanske vi måste ställa upp, om inte regeringstrupperna har kurage nog. Vi får alltså återkomma till den frågan!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vad gäller radion är nog sanningen den att det här är en bakläxa till det förslag som landskapsregeringen gav.  (Från salen, landskapsregeringsledamoten Wiklöf: så läser inte vi)

Jag ids inte gå in på detaljerna för utskottsordföranden beskrev det tidigare. Det skall göras en utredning först och efter att utredningen om olika saker har gjorts så skall man ta en titt på beställningen om det etermediepolitiska programmet. Att upphovsrättskostnaderna skall täckas av licensmedel är en process som inte kan komma igång innan lagtinget har tagit sig en titt på beställningen och diskuterat samt eventuellt föreslagit förändringar. Jag uppfattar det som helt klart att det här är utskottets utsago i och med detta. Allmänna effektiviseringsåtgärder som man gör inom alla förvaltningsgrenar skall förstås också radion utföra.

 

Vad gäller kortrutt och att inte landskapsregeringen har förmått få med någonting om det i rambudgeten håller jag med ltl Danne Sundman att det är frustrerande. Det är också frustrerande att trafikansvarige i media har skyllt på lagtingets myckna arbetsbörda, att det är därför man inte kan komma med meddelandet om den här saken till lagtinget. Jag är säker på att ltl Danne Sundman och vi här med glädje skulle ha tagit oss den tiden för att diskutera kortrutt och jag är säker på att skärgårdsborna förväntar sig att vi skall göra det också.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller skrivningarna om radion är det oroväckande att utskottsmedlemmarna i finansutskottet gör olika tolkningar och jag gör väl lite samma tolkning som ltl Mats Perämaa, men när jag hörde finansutskottets ordförande redogöra för finansutskottets betänkande blev jag lite osäker och därför ställde jag frågorna i debatten. Det är lite oklart när man avser att göra det här och jag avvaktar som sagt svar. Mitt hopp står nu till landskapsregeringen, som enligt finansutskottet har som sin uppgift att komma med en lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Först när det gäller radiofrågan måste jag säga att landskapsregeringen ganska entydigt kom med ett förslag i rambudgeten. Vi har med spänning inväntat finansutskottets betänkande och med ännu större spänning inväntar vi lagtingets beslut. Vi är naturligtvis skyldiga att rätta oss efter det. Men eftersom ltl Danne Sundman har talat om de budgetunderskott, som jag själv tycker att är avskräckande och som till varje pris skall bekämpas, så är det väl ganska naturligt att kostnadsutvecklingen måste angripas på alla plan. Då är det så att man kan inte bara titta till centralförvaltningens fögderi och allt utan man måste se till allting som är beroende av finansiering i en eller annan form från landskapets sida. Det tycker jag är det korrekta. Jag tyckte ändå när jag hörde utskottsordföranden att det var ganska trösterikt att höra att hon till fullo litar på landskapsregeringen, och hennes attityd var nog den att den här processen måste fortsätta.

 

Eftersom ltl Danne Sundman också uppehöll sig vid icke de nuvarande, utan kommande eventuella budgtunderskott, så tycker jag att det kunde vara intressant att få hans synpunkt också på utskottets skrivning om övervägande att tidigarelägga en ny Föglöfärja, att år 2008 tillföra ytterligare 8 miljoner euro. Så skulle jag vilja höra synpunkten på ett önskemål om eventuell tidigareläggning av psykiatriavdelningen vid Ålands centralsjukhus med tanke på omständigheterna vid Grelsby sjukhus. Det är också ett antal miljoner euro. Jag tycker att man måste någon gång börja ta ställning, att vad vill man? Ge oss den vägkost vi behöver så skall vi göra vad vi kan för att åtgärda de här sakerna, men det finns många som är önskvärda, som man skall överväga och alltihopa. Det går inte att säga att vi skall spara, vi skall ha en budget i balans om man samtidigt antyder att det behövs ytterligare investeringar under de här åren. Tittar vi på sjukhusets investeringar framöver är de faktiskt enorma, de är fantastiska och det är otroligt att landskapet mäktar med dem. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag uppfattar inte repliken riktad till mig utan till vissa andra här i salen. När det gäller att ta tag i landskapets ekonomi kan finansminister Wiklöf räkna med Obunden Samlings stöd till fullo. Vi har tidigare i finansmotioner visat på många åtgärder som vi föreslår att man skall vidta för att få ekonomin i balans och det kan vi bra vara behjäpliga med när det gäller att ta tag i ekonomin. Det parlamentariska underlaget kan man alltid räkna med från regeringens sida. När det gäller Föglöfärjan har vi enligt min åsikt 2008 kanske bara 100 meter kvar på tunneln, om den inte redan är invigd, om vi skulle få lite handlingskraft, då behöver vi inte ha någon Föglöfärja, då kommer kostnaden för Föglötrafiken t.o.m. mot dagens 1,8 miljoner, enligt de preliminära kalkyler som finns. När det gäller psykiatrin är det så att lokalerna i Grelsby sjukhus är sjuka, då måste man kanske överväga att tidigarelägga det bygget, för det skall ändå göras, men visst skall man vara ytterst sparsam där också. Det är som finansminister Wiklöf säger, att det är lätt att stå här och önska och försök vara alla till lags, men pengarna skall räcka till, de är begränsade, det finns ingen sedelpress, hur vi än letar så hittar vi den inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet säger i sitt betänkande att rambudgeten skall ligga på en hög beskrivningsnivå och med det förstår jag att man kanske tycker att man inte skall linda in sig i så mycket detaljer utan hålla sig på en lite högre nivå. Det är ett resonemang som jag stöder, men jag tycker att utskottet inte riktigt lever upp till vad de skriver själva. Jag tycker att de stora linjerna saknas i utskottsbetänkandet och man har mycket fastnat på detaljer, men jag har i och för sig förståelse också för att arbetstiden har varit ganska pressad i finansutskottet.

I remissen av rambudgeten tog vi från Ålands Framtids sida framför allt upp att vad skall ålänningarna riktigt leva på framöver. Det framgår åtminstone inte av betänkandet att man har diskuterat speciellt mycket om det i finansutskottet. Jag nämnde forskningsfonden, olika möjligheter att utveckla landsbygdsnäringarna och jag var också inne på sjöfarten. Vi har inom Ålands Framtid börjat fundera allt mera på de här frågorna och tittar vi på jordbruket, som långt är motorn inom näringslivet på landsbygden, så tyder mycket på att sockerbetsodlingen, som har varit väldigt central, snart är ett minne blott. Jag tycker tyvärr också att vi ser tecken på att vi kanske har bekymmer med potatisodlingen så småningom. Jag hoppas att jag har fel. Men den dagen som både sockerbetsodlingen och potatisodlingen är borta – jag blev i samband med EU-medlemskapet beskylld för att vara naiv när jag sade att det skulle finnas ett jordbruk om tio år, men nog tror jag att det finns ett jordbruk också efter det här – så har inte jag förmågan att riktigt se hur man skulle ha ett bärkraftigt jordbruk framöver om de båda näringarna försvinner.

 

När vi tittar på sjöfarten har Eckerölinjen genomgående haft positiva resultat, ökade volymer – i år såg vi en kraftig försämring av resultatet. Birka Line har redan vinstvarnat, Viking Line har vinstvarnat. Vi är förvånade över att detta inte har diskuterats desto mera. Jag undrar att ettdera vill man inte ta i detta eller annars inser man inte problemet. Nu pratar jag generellt, för det är inte mycket debatt om dessa frågor i det åländska samhället och det gör mig lite fundersam. Jag ser att finansminister Wiklöf begär replik och jag är glad om vi får höra lite hur man ser på det här från regeringens sida, men det vore också intressant  - jag har full respekt för att finansutskottets ordförande inte kan sitta inne och höra på allt – så kanske någon av de övriga medlemmarna kan säga om man överhuvudtaget har diskuterat dessa frågor i finansutskottet.

 

När det gäller övriga frågor som jag tog upp ställde jag en fråga om rambudgeten, om förvaltningen riktigt får den nytta av det arbete som lades ner på rambudgeten och jag frågade också om arbetet står i relation till nyttan. Både Roger Nordlund och Lasse Wiklöf ansåg att det var en berättigad fråga, och det ser jag att finansutskottet har resonerat en hel del runt. Utskottet säger att rambudgeten bör komma senast i mars, om den skall kunna användas som ett arbetsinstrument, och det tror jag är riktigt. Det är ingen anledning att strö salt i såren därvidlag, vi vet alla vad det beror på att den inte kom i tid i år. Vi kommer att vara betydligt mera kritiska om det mot förmodan är samma regering som sitter om ett år när den kommer, om den kommer för sent då, men det får vi ta ställning till då. Att det sägs att rambudgeten inte behöver utskottsbehandlas är jag synnerligen tveksam till. Jag tror att skall man få ut den politiska nyttan av instrumentet, så om den inte utskottsbehandlas blir det en sådan där allmän debatt och jag har noterat många gånger att det finns en förmåga att vi kan dra ut lite olika konklusioner ur debatten och i vilken riktning den gick. Jag tror alltså att skall man ha någon politisk nytta av detta arbete bör det sorteras upp i ett utskott. Jag stöder fortfarande, trots mina invändningar om den stora arbetsmängd som läggs ner står i förhållande i till nyttan, att vi skall försöka få  upp den på en högre nivå så att man kan diskutera de stora linjerna som utskottet självt skriver. Det tycker jag är bra.

 

Jag noterade att finansutskottets ordförande Gun Carlson sade att det var flera som har framhållit här i lagtinget att det diskuteras för mycket budget, men jag stöder hennes resonemang att budgeterna är trots allt någonting av det viktigaste som lagtinget har att ägna sig åt. Hastighetsbegränsningar och alkolås i all ära, men det är ändå här som de stora linjerna skall dras upp.

 

Jag förde också ett långt resonemang om kostnadsökningen inom hälso- och sjukvården, där man kunde se att budgetramen steg från 80 till 85 miljoner. Jag ställde också mycket frågor runt byggnationen på centralsjukhuset. Det är klart att vi vill ha funktionella och bra lokaliteter på centralsjukhuset, men nog har det satsats oerhört där och vi debatterar ett kk-hus vara eller icke vara, men det är flera kk-hus som snart har byggts ner där och jag ställde frågan rakt ut: Är det någon som överhuvudtaget har grepp om byggcirkusen på Ålands centralsjukhus? Då intygade hälsominister Harriet Lindeman, som jag känner som en klok kvinna, att det hade hon, så då känner jag mig lite mera lugnad, men jag hade ändå förväntat mig, med tanke på att det är så oerhört mycket pengar det handlar om, att finansutskottet också skulle ha tittat på de här frågorna. Men det som står under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård är rätt intetsägande när det gäller just den här biten.

 

Under näringslivet tas golfbaneprojekten upp. Jag har inga invändningar mot det. Det är bra satsningar. Jag hoppas bara, och det är framför allt en hälsning till regeringen, att det gäller när man skriver olika markavtal och ger löften om olika stödformer, att faktiskt komma ihåg principen om likabehandling. Vi har en bra golfbana i Eckerö som har byggts upp av privata entreprenörer där man inte ens har kommit upp i 15 procent i investeringsstöd, så det finns möjligheter att göra någonting privat också och jag hoppas att man hela tiden sätter de olika satsningarna i relation till varandra.

 

När vi kommer in på lantbruket sade jag att jag hade hoppats att finansutskottet skulle dra de mera större linjerna. Här pratar man om privatisering av täckdikesplaner, det är i stort sett det som tas upp under det här stycket och lite om energiframställningen! Kan det vara 30.000 euro vi pratar om överhuvudtaget? Jag är förvånad att den här lilla detaljen har väckt så stor uppmärksamhet. Det är bra att man funderar igenom frågan innan man gör någonting, för jag har förstått att när det gäller den skrivning som finns i budgetramen är det ingen av dem som jobbar på näringsavdelningen som överhuvudtaget känner till vad regeringen har för tankar bakom det här, så jag kan förstå att finansutskottet lite tittar på det, men det finns trots allt större frågor att ta upp när det gäller detta område.

 

Till sist, herr talman, står det klart och tydligt under trafikavdelningens förvaltningsområde att utskottet ”uppmanar därför landskapsregeringen att överväga att tidigareläggandet av Föglöfärjan så att den kan vara färdig för trafik redan år 2008”, såsom utskottets ordförande också sade. Det är ett klart ställningstagande och jag hör själv till dem som tycker att det ”glids” för mycket i åländsk politik, att man inte säger klart och tydligt vad man tycker, men trots detta klara ställningstagande måste jag säga att jag är lite förvånad därför att förra gången vi diskuterade detta ärende lovade trafikministern att vi skulle ha ett meddelande till denna session där vi skulle ha ett klart underlag att vi skulle se: blir det en tunnel till Föglö eller vad blir det överhuvudtaget. Här slår finansutskottet fast att det synbarligen inte skall vara en tunnel utan det skall vara en ny färja, om man menar någonting annat med det man skriver så vore det intressant vad man i så fall menar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Inte har jag någonting att invända mot de analyser som ltl Anders Eriksson för fram och detta gör han naturligtvis utifrån sitt synsätt, men jag skall kommentera några av de här sakerna. Rambudgeten som verktyg har vi diskuterat här förut en hel del, men det ltl Anders Eriksson säger om hur detaljerat det skall vara är i viss mån motsägelsefullt. Jag ser det som så att så länge man debatterar en rambudget här i salen så kan man hålla det på ett allmänt plan, men så fort det kommer till utskottet är systemet sådant att när man hör människor kommer detaljerna fram i bakgrunden på vad som ligger till grund för vissa beslut och vissa linjedragningar. Det blir alltid så. Det blir hemskt svårt att formulera de allmänna linjedragningarna också för ett finansutskott utan att man känner till detaljerna, så det blir oerhört lätt att man kommer in på dem. Det är alltså ett linjeval att om vi skall utskottsbehandla det måste vi också godta att det blir detaljer i vissa saker. Det tycker jag också att man i så fall kan göra, men om man inte utskottsbehandlar det är det lättare att hålla det på ett allmänt plan. Det är upp till lagtinget att bestämma hur man gör med det. Jag uppfattar att det kanske inte behöver utskottsbehandlas.

 

Vad gäller färjan till Föglö är finansutskottets ställningstagande och klara åsikt den att detta med kortrutt skall utreda och förhoppningsvis förverkligas. Jag kanske pratar lite för mycket för andras del nu, men i varje fall begär vi att man skall komma med konkreta åtgärder i samband med ordinarie budget. Om den nya flakfärjan kommer in på den linjen 2008 kan den sedan med fördel flyttas till en annan linje, till Åva-Osnäs, där den passar in och det blir en rockad på alla färjor och en förnyelse av flottan på det viset, så det behövs både och. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att de flesta här i plenisalen är medvetna om att någonting måste göras åt Föglötrafiken. Det kan inte fortsätta på det sätt som det är nu, och det stöder jag också. Om man skall förstå skrivningen så att man så snabbt som möjligt försöker lösa ”trafikkaoset” där under sommaren genom att bygga en färja, som också är planerad på ett sådant sätt att den utan större åtgärder kan läggas in någon annanstans har jag inte större invändningar mot det. Den korta meningen utan mera bakgrundsinformation uppfattar man nog som ett ställningstagande för att nu är det färjtrafik som kommer att gälla där framöver, men jag är nöjd med det svar som ltl Mats Perämaa gav.

 

Han sade att det jag sade var motsägelsefullt om att man skulle ha de stora linjerna samt även en utskottsbehandling. Visst är det så att när man hör sakkunniga för de fram detaljer som ligger dem nära och jag har sagt det många gånger från den här talarstolen att för att kunna dra upp de stora linjerna, för att kunna känna se helheten, så måste man också känna till detaljerna. Men det är det som gäller för finansutskottet när man skall dra ihop åsikterna att inte fastna i detaljerna utan bygga ihop dem så att man får en bra helhet. Jag citerade under stycket ”Lantbruk” – där var man nog väldigt lågt nere i ”detaljsnårskogen”, nog kunde man ha dragit upp lite större linjer. Det finns ju så mycket klokskap i finansutskottet, så jag förväntade mig mera!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det får visa sig i framtiden hur rutinerna utformar sig, men jag håller med om att grunden skall vara att hela hanteringen av rambudgeten skall hålla sig på en allmän nivå. Det tror jag att vi alla strävar efter.

 

Ännu några ord om flakfärjan till Föglö. Skrivningen om flakfärjan finns under en rubrik där man beaktar de föreslagna investeringarna, det är kommentarer till de investeringar konkret som landskapsregeringen har aviserat i planen. Det är inte under detaljmotiveringarna. Under detaljmotiveringarna skriver vi att man skall utreda kortrutt, så vi hade lite problem hur man skulle göra med uppställningen, men vi valde det här sättet. Man kan inte jämföra de här skrivningarna med varandra. Det finns ingen motsägelse där heller som jag beskrev förut. Färjan kan med fördel användas på ett annat ställe sedan när tunneln har blivit färdig. Men problemet i grunden är nog det som ltl Anders Eriksson också sade, att vi blev utlovade att vi skulle få behandla kortrutten som begrepp och ta ställning till lösningar för Föglötrafiken i samband med det under våren och det har inte landskapsregeringen förmått göra, så de signaler som kommer fram via skrivningarna är nog ett tecken på frustration över att vi inte har fått ta del av vad landskapsregeringen vill i den här frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Därvidlag är vi eniga. Jag tog också fasta på de löften som gavs från regeringens sida och tog för givet att nu kommer vi en gång för alla att få ett underlag så att vi kan ta ställning till kortruttstrafiken. Med tanke på den omröstning som gjordes i föregående ärende har vi mycket väl från Ålands Framtids sida kunnat stöda liberalernas resonemang om att man sätter lite press på regeringen för att få någonting att hända när det gäller kortruttstrafiken, men vi ville inte sätta det i motsatsförhållande till de ändå relativt blygsamma initiativ regeringen har kommit fram till när det gäller privatisering, så därför avstod vi i den omröstningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag är glad att ltl Anders Eriksson tar upp sjöfarten. Som den minnesgode kommer ihåg ägnade jag över hälften av mitt anförande när det gäller rambudgetspresentationen just kring sjöfarten. Detta gjorde jag därför att jag oroade mig väldigt mycket för den utveckling vars innehåll vi nu kan se, att svårigheterna de facto finns. Det här sammanhänger, som jag då sade och det säger jag igen, med den omständigheten att vi har mycket aktiva rederier utanför den konventionella nordiska sfären som i stället för att ta ut en massa pengar ur sina bolag bara bygger nya båtar och sätter in dem: nya fräscha båtar in i konkurrensen. Detta har resulterat i att marknaden inte har kunnat tillgodose det kapacitetsutrymme som de här båtarna representerar. Då blir det konkurrens i ännu högre grad. Konkurrens innebär inte minst också att nivåerna på vinsterna minimeras. Vår uppgift är, och har varit, att sörja för att sjöfarten, som sannolikt kommer att vara vår bärande näring för överskådlig framtid, skall tillförsäkras enahanda förutsättningar som konkurrenterna har. Det jobbar vi med. Jag har själv besökt finansministeriet i det här ärendet och drivit den här frågan så hårt jag har kunnat. Vi drev den på toppmötet i Helsingfors nyligen. Vi gjorde allt vad vi kunde där. Nu inväntar vi trafikministeriets arbetsgrupps rapport som skall kungöras precis vilken dag som helst och där vi själva har haft näringschefen Olof Erland med som representant. Man måste också invänta och se: vad kommer ut av de här historierna innan man ytterligare optimerar insatserna för att gå vidare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag noterade mycket väl vad finansminister Wiklöf sade. Jag hade faktiskt förväntat mig att man från finansutskottets sida skulle ha tagit fasta på det lite mera. Det är så att ser man på den oerhörda konkurrens vi har omkring oss och om vi är riktigt ärliga tror jag också att den svalnande entreprenörsanda som vi har i det åländska samhället överhuvudtaget – Chipsförsäljningen är tyvärr ett exempel på det – samt försiktigheten, om jag uttrycker mig milt, att göra satsningar inom detta område, så gör att vi av två olika orsaker blir alltmera frånseglade. Vi har ett så oerhört kunnande inom sjöfarten här på Åland så vi borde egentligen ha ett så pass stort försprång, men jag ser att man inte nyttjar det. Jag förstår det på sätt och vis. Vi är inte självständiga och vi har inte på något sätt möjlighet att själva sätta spelreglerna härifrån åländsk sida utan vi är hela tiden – det gäller landskapsregeringen, det erkännandet skall jag ge, det gäller lagtinget och det gäller rederinäringen – beroende av de åtgärder som vidtas efter sju sorger och åtta bedrövelser i Helsingfors och det är också ett delsvar till att så lite händer som det gör inom denna sektor. Vi måste i lagtinget börja diskutera de här frågorna mera på allvar, vi kan inte ducka för dem hur länge som helst.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det som frågan har gällt från landskapets sida när vi diskuterar förutsättningarna att få identiska eller likvärdiga konkurrensvillkor som andra för vår sjöfart har bl.a. varit nyinvesteringsreserveringsmöjligheten. Det är den frågan som vi optimalt driver, förutom en del andra saker som också kan komma in som viktiga incitament. Men i det framtida perspektivet räcker det egentligen inte bara med den reserveringsmöjligheten, om konkurrensen blir absolut mördande utan det gäller också att rederierna genererar vinster, där man faktiskt kan ges möjligheten att avsätta pengar till reserveringsmöjligheten. Kommer det inte in tillräckligt med pengar hjälper det inte med nyreserversingsmöjligheter, om inte slantarna genereras, men det är det vi hoppas att de skall göra. Sedan vill jag göra en viktig distinktion och det är det att jag talar om passagerarsjöfarten när jag talar om svårigheterna och den mördande konkurrensen. Jag vill säga att jag tror att det är viktigt att vi också betonar att vi har en övrig sjöfart som går mycket väl i många avseenden.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi är också eniga därvidlag. Jag tror att i ett replikskifte är det omöjligt att reda ut de här frågorna ordentligt. På fredag får vi en möjlighet att diskutera skattebehörigheten på ett bra sätt här i lagtinget och trots att regeringspartierna i talmanskonferensen med allt våld inte ville att vi skulle få till stånd en sådan debatt kommer den att bli, och det tror jag är bra. Då kanske finansminister Wiklöf och jag får möjligheter att diskutera igenom de här frågorna lite mera på djupet – och förhoppningsvis flera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson ifrågasatte om vi har diskuterat det ekonomisk-politiska läget i finansutskottet och det har vi definitivt gjort, också i närvaro av landskapsregeringsledamoten Wiklöf. Det är klart att läget kan bli ytterst bekymmersamt. Det tycker jag vi också har understrukit i betänkandet under punkten 44.01, där vi säger att vi stöder de riktlinjer som landskapsregeringen har dragit upp i rambudgeten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Om man är en riktigt finurlig politiker så kan man kanske komma fram till att det är det som står under momentet, men om vi lämnar vad som står eller inte står där är jag ändå glad över det som finansutskottsmedlemmen Peter Grönlund säger. Han, om någon, borde från sin andra sits ha ganska goda insikter i hur det ser ut. Jag vet också från andra sammanhang att ltl Peter Grönlund har funderat på det som jag inledningsvis valde att säga, dvs. vad skall vi riktigt leva på framöver. Det är bra att den frågan har diskuterats i finansutskottet, men jag tror också det är bra om man från finansutskottets sida har vänligheten att delge lagtinget lite mera till pappers av sina tankar och hur man har resonerat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag antar att ltl Anders Eriksson syftade på mig när han sade att det har framkom här igår att det har diskuterats för mycket budget. Det är inte det jag har sagt, utan jag har sagt att det kommer för många budgetar och att ramarna skall hålla. Vi måste få en annan ordning på det här. För mig får man diskutera budget hur mycket som helst och alla människor här i lagtinget får säga sitt, så att det är belyst från alla sidor. Jag vill inte på det sättet begränsa någon budgetdebatt. Jag kan hålla med ltl Anders Eriksson om meddelandet, fast finansutskottet skriver att det inte borde behandlas i utskott. Jag har inte varit med om beslutet, men jag anser att lagtinget måte avgöra om ett meddelande skall behandlas i utskott eller inte, det kan inte utskottet bestämma.

För att återgå till frågan om budgeten så kommer det en rambudget och så kommer det sannolikt två eller tre tilläggsbudgeter till. De tar i princip lika mycket tid i anspråk av finansutskottet som den ordinarie budgeten och det stora problemet är att den ordinarie budgeten kommer så sent och det är det viktigaste dokumentet för följande år och den skall behandlas på den i särklass kortaste tiden, sedan fylls det på s.a.s. med tilläggsbudgetar och det där har jag alltid tyckt att har varit ett problem. Det kan inte vara så där.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill säga, att inte var den någon speciell som jag syftade på. Jag noterade att också finansutskottets ordförande sade att det har förts resonemang om det, men jag kommer väl ihåg vad ltl Anne-Helena Sjöblom sade igår och jag håller med om en del av det. Samtidigt har jag en viss insyn i hur svårt det är att få fram budgeten genom förvaltningen tidigare. Det är det som skulle krävas i så fall och det skulle också krävas att lagtinget skulle börja sitt lagtingsår tidigare. Jag vet att vi har suttit här i mellandagarna vissa år för att få klubban att falla på rätt sida av årsstrecket, så det är klart att det inte är så lyckat att det blir så sent. När det gäller utskottsbehandling eller inte vill jag ändå ha den respekten för finansutskottet att det har sin fulla rätt att tycka om meddelandet skall utskottsbehandlas eller inte, men det är inte utskottet som bestämmer det utan utskottet kan ha den åsikten och jag har en annan åsikt. Det får alltså lagtinget ta ställning till, men min rekommendation är att skall man få ut någonting överhuvudtaget av rambudgeten bör den utskottsbehandlas.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Till den delen kan jag hålla med ltl Anders Eriksson, att om vi bara står här och pratar med varandra när vi behandlar ramarna är det nog jättesvårt att få ut någonting av det inför den ordinarie budgeten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag håller också med!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Jag tänkte göra några kommentarer och ställa några frågor om vissa saker. I finansutskottets allmänna skrivning anser utskottet att man fortsättningsvis skall överlämna en rambudget till lagtinget varje år och man vill att den skall överlämnas inom mars månad. Det här har påtalats av tidigare talare och i andra sammanhang också att den kommer alldeles för sent. Jag håller fullt och fast med det. Jag tycker också att rambudgeten skulle ligga som underlag till hemställningsmotionerna. Jag tror att man skulle kunna minska ner antalet hemställningsmotioner väsentligt om man kunde ha en rambudget i samband med dem. Nu är det många av hemställningsmotioner som syftar till den, kanske på grund av lagtingsledamöterna inte vet riktlinjerna för hur landskapsregeringen har tänkt sig.

 

Det har också diskuterats huruvida meddelandet skall utskottsbehandlas eller inte. Jag tycker att om det skall vara status på rambudgeten anser jag i varje fall, såväl som kollegan Anders Eriksson, att det borde ske en utskottsbehandling; annars vet jag inte riktigt om det är värt att lägga ner så mycket tid och arbete på en dylik form av ett meddelande. Finansutskottet skriver vidare: ”….men att arbetet med den inte bör överbelasta de enskilda avdelningarna inom landskapsregeringen”. Det är klart att om man ålägger de olika avdelningarna mera arbete, som med rambudgeten, så har jag väldigt svårt att se hur man skall förfara för att inte överbelasta avdelningarna mera ålägganden, mera papper och mera verifikat på hur verksamheten fungerar; om det är i budgetform eller vad det än må vara så belastas de olika avdelningarna. Jag vet inte hur man skall slippa undan den frågeställningen.

 

Så till de olika kapitlen som jag tänkte lite tangera. Det är bl.a. kapitel 43.01, där jag vill citera finansutskottet: ”Landskapsregeringen avser att utlokalisera delar av förvaltningen till Godby och nämner i generella ordalag möjligheten att utlokalisera till randkommuner och skärgården. I sitt betänkande nr 2/2004-2005 gällande budgeten för landskapet Åland år 2005 uppmanade utskottet landskapsregeringen att utreda och konkretisera åtgärder som innebär att funktioner eller hela enheter utlokaliseras till landsbygds- eller skärgårdskommuner. Utskottet påminner landskapsregeringen om denna fråga och vill speciellt betona möjligheten för utlokalisering till skärgårdskommuner av förvaltningsenheter som inte kräver direkt kundkontakt.” Min fråga är förstås: Har utredningarna påbörjats för att i möjligaste mån kunna utlokalisera några enheter till skärgården? Hur har utskottet diskuterat i samband med detta eftersom man igen påpekar att landskapsregeringen behöver vidta åtgärder? Det skulle vara intressant att veta hur diskussionerna har varit där. Jag tycker att jag har varit en kort tid i lagtinget, men jag kan dra mig till minnes efter att ha lyssnat på debatter där man i åratal har hållit på och pratat om utlokaliseringar och utlokaliseringar. Det är någon sorts ”smörpolitik” att man försöker charma skärgårdsborna eller randkommunerna att vi håller åtminstone debatten vid liv – men det kommer ingenting ut av det. Menar man någonting med utlokaliseringstanken måste man nog visa lite klarare att man tänker göra någonting, man kan inte hålla på och diskutera år ut och år in och göra utredningar som inte leder någonstans. Jag tycker att det är dags att man antingen säger nej, att det finns inte några möjligheter att utlokalisera eller att vi skall vidta åtgärder.

 

Så till kapitel 45.50 i finansutskottets betänkande. Det gäller de eländiga avloppsprojekten som jag har hållit på och nött om; i samband med rambudgeten hade jag en lång utläggning. Jag måste tacka utskottet därför att man har åtminstone tagit in en skrivning att man borde få ett förhandsbesked från de kommuner som är intresserade av att starta upp. Jag hoppas att landskapsregeringen följer utskottets tankar i det här fallet. Vi har just i dag diskuterat lagstiftning om vattenkvaliteten, där vi alla har målsättningen att ha ett rent vatten, och det skall vara klart till 2009. Vi vet att avloppsprojekten och trekammarsystemen skall vara åtgärdade före 2008. Fortsättningsvis har det inte funnits möjligheter för andra kommuner än bara de som är involverade i det s.k. stora avloppsprojektet på norra Åland och Hammarland. Jag har påpekat denna orättvisa ända sedan jag kom till till lagtinget och ingenting har hänt. Det här är första skrivningen som kommer där man har en lite annan nyans. Det är klart att det kunde ha skrivits ännu tydligare, att finansutskottet hade haft en klar inriktning på att man måste vidta åtgärder, bara för att ur rättvisesynpunkt gå de kommuner till mötes som är beredda att satsa här.

 

När det gäller hantverksskolan under kap. 46.05 förstår jag inte skrivningen riktigt, men kanske det finns någon som kan den bättre än mig. Utskottet skriver: ”Utskottet noterar att lagtinget redan fattat ett beslut om utlokalisering till Ålands folkhögskola ifall att en långsiktigt lösning för driften och de behövliga investeringarna inte lyckas. Utskottet anser att beslutet fortsättningsvis gäller.” Utskottet anser att beslutet fortsättningsvis gäller, man menar att om inte projektet i Tosarby lyckas så förverkligas..? Kan man förklara tankarna här för mig? Det finns ett beslut av utskottet om att flytta skolan till folkhögskolan. Är det undersökningen av driften och möjligheterna att bygga ut i Tosarby som först skall utredas innan man verkställer flyttningen? Det skulle vara bra om ni kunde förtydliga detta. Jag påpekade förut att det gick emot lagtingets beslut i samband med ordinarie budgeten att igen börja undersöka i Tosarby och nu är det igen en skrivning som jag inte riktigt förstår.

 

Så har vi golfbaneprojekten och min kollega ltl Anders Eriksson noterade i princip det som jag skulle säga. Jag har tidigare påpekat om rättvis behandling. Jag skulle gärna ha sett att det hade funnits någon typ av finansiering av golfbaneprojekten, att man bör klarlägga hur finansieringen skall se ut, även driftsformen. Meddelandets såväl som betänkandets påpekande är mycket bra att man skall klarlägga driftsformerna innan man går in i projektet, men jag hade gärna sett att man skulle ha kunnat ha en skrivning om hur själva finansieringen är tänkt.

 

När det gäller kap. 47.15 hade jag en lång debatt om energivirket i samband med remissen om behovet av det och så vidareutvecklade jag det dagen efter i samband med min motion om tillvaratagande av energivirke. Jag måste igen citera utskottets skrivning: ”Med hänvisning till landskapsregeringens skrivelse under moment 43.27 vill utskottet poängtera vikten av att landskapsregeringen undersöker möjligheten till energiframställning inom jord- och skogsbruk. Detta som ett alternativ till den omstrukturering av jordbruket som bl.a. de förändrade villkoren för sockerbetsodlingen kommer att innebära.” Jag vet inte om det är något missförstånd, men det jag pratade om i samband med med meddelandet och motionen var tillvaratagande av energivirke i samband med första gallringen, det är det som det handlar om, ingenting annat. Om man i finansutskottet har diskuterat någonting annat skulle det vara bra om man kan tala om hur de har tänkt sig den här frågan och vad det i så fall handlar om när det gäller jordbruksdriften.

 

Finansansvarige Wiklöf efterlyste synpunkter på satsningen av en ny Föglöfärja som kostar ett visst antal miljoner. Som ni vet hade jag en motion om tunnel till Föglö, så det är klart att jag hade gärna sett att utredningen av Föglötunneln skulle ha påskyndats. Utskottet skriver – tolkar jag det – att man skall påskynda utredningen, och det är bra det, men jag måste ärligt säga att jag har inte den kunskapen när det gäller skärgårdstrafiken, färjturer och rutter, om det faktiskt är behov av att satsa ändå i en ny Föglöfärja och att man sedan kan utnyttja den till annat, så då kanske det är helt okej, men jag tror att finansansvarige Wiklöf också efterfrågade hur man skulle finansiera den. Det är säkert mycket intressantare för hans del, men jag måste säga att jag har heller inget svar på det så här rätt upp och ner utan jag måste titta lite närmare på hela skärgårdstrafiken. Vi har förespråkat en, som alla känner till, en privatisering och att utveckla det så mycket som möjligt, så det är väl i och för sig en möjlighet till inbesparing som man helt enkelt måste vara öppen för. Jag håller helt och fullt med finansansvarige Lasse Wiklöf när han säger att om man skall spara och skära ner måste det gälla alla, det kan inte vara en del som är skyddade från den verksamheten, utan som ordspråket säger: man får rätta mun efter matsäcken. Det gäller i allra högsta grad i fråga om att förvalta landskapets pengar. Det är dags att vi börjar lära oss det. Under en period här tror jag att det skena iväg av bara farten, man bjöd över varandra och därför har vi ett ackumulerat underskott fram till 2007 på 20 miljoner. Om utvecklingen fortsätter kanske det blir ännu mera och därför måste vi börja bromsa i tid.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill säga att jag är glad över ltl Brage Eklunds resonemang om ett ekonomiskt ansvar. Det tror jag är viktigt och jag tror att tiden med överbudspolitik i alla avseenden är förbi. När det gäller Föglöfärjan var vårt scenario sådant att vi har anslagit år 2007, om jag inte missminner mig, 1 miljon, 1 miljon 2008 och resterande 8 miljoner skulle finansieras 2009. Om vi då alla känner till att vi har ett ackumulerat budgetunderskott fram till år 2008 på en nivå som ingen av oss kan acceptera, då är min generella frågeställning, och det gäller till ltl Brage Eklund likaväl som till alla andra i lagtinget: Hur skall vi ha det?  Skall vi bara tidigarelägga allting och ackumulera underskotten ytterligare och göra dem ännu mera kraftfulla eller skall vi börja försöka tänka över hur vi skall få ner underskotten? Hur ser ltl Brage Eklund på det? Tycker han att det är bra om vi kan ha det scenario som landskapsregeringen föreslog eller skall vi tidigarelägga för att ytterligare våldföra oss på 2008?

 

Hur är det med bidragshistorierna? Rimmar de väl nu i ett läge där vi verkligen försöker stöda bioenergiproduktionen ganska ordentligt på ett annat sätt? Har vi råd med nya bidragsformer? Hur passar det in i detta ansvarsfulla ekonomiska scenario?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller energivirket bygger det också på att man skall ha material till den tilltänkta pannan och biovärmeverket. För att få fram materialet måste man också ge någonting eller försöka uppmuntra till att man får fram materialet. Allting är relativt. Jag kan upprepa att det var inte några bekymmer den dagen när Mariehamns idrottspark skulle pengar till utbyggnad av en läktare, då stod det i tidningarna att finansansvarige Strand hade bjudit på bidraget redan på färjan på vägen hem! Det är tidningarnas skriverier, men så tolkades det då av allmänheten. Den diskussionen har i varje fall aldrig varit uppe i lagtinget att man skall stöda den och jag är inte emot den, det har jag inte sagt, men det är tillvägagångssättet hur snabbt det gick att få fram pengar till det! Nu pratar vi om 140.000 euro för tillvaratagande av energivirke och då räknade jag upp en massa möjligheter att spara in på koldioxidutsläppen och jag hade en lång utläggning. Frågan är vad man vill. Många har stått här och sagt att man skall spara på miljön. Det här är en billig miljösatsning.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte uppehålla mig vid läktaren, för det var inte det jag skulle diskutera. Ltl Brage Eklund har helt rätt: vi skall spara på koldioxiden, vi skall göra allt vi kan för att begränsa alla våra utsläpp till luft och vatten. Det behöver vi göra, så det hoppas jag att landskapsregeringen kommer att visa så småningom när vi kommer med våra konvolut hit till lagtinget. Tycker ltl Brage Eklund att det är rätt, om vi går in för den s.k. flisstödsreformen, insamlade av virke etc., att vi i stället går in för att dra in i andra ändan? Om vi inte drar in någonstans utan bara ackumulerar på, så ökar budgetunderskottet. Ekonomisk politik tar sikte på att man också anpassar sina verksamhetsformer och sina stödformer på ett sådant sätt att man i och för sig kan driva den utveckling man önskar men att man gör det med så låga kostnader som möjligt. Det vill jag göra för att försöka få vår budget i balans utan att det s.a.s. våldför sig både på personal och andra verksamheter,  utan vi skall gå så lindrigt fram som möjligt, men vi måste veta va vi skall ta och inte bara ackumulera utgifter.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag tror att under de få år som jag har varit här har jag inte ackumulerat överskottet, utan jag har fortare varit med om att det skall dras ner. En del av det som jag nämnde är jag ganska säker på att går man in för att privatisera en del av skärgårdstrafiken plus mycket annat inom trafikavdelningen och hela vägen tittar över, så är det ingen självklarhet att det är billigare, men man måste kunna utmana ödet med att bjuda ut verksamheten och då först får man reda på om det är billigare eller dyrare. Gör man inte det, så lever man bara i en värld där man tror. När det gäller energivirke säger jag fortfarande att det är en stor miljösatsning och man visar vilja om man konkret vill satsa på miljön genom att stöda den här energiformen. Jag tror att det finns mycket, mycket mera inom den här offentliga verksamheten som man kan dra ner och spara in pengar just genom de åtgärder som jag nämner. Jag stöder ltl Danne Sundman när han sade att i de former som det gäller att spara pengar inom den offentliga sektorn skall jag stöda landskapsregeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Väldigt kort om skärgårdstrafiken. Kortrutt och korta färjpass, tunnel till Föglö, är det enda avgörande sättet att vi skall komma till avsevärt lägre driftsutgifter. Det måste vi fokusera på. Allt det andra pratet om privatisering hit eller dit, man kan spara någon euro, men på ett avgörande sätt förändrar det inte kostnadsbilden. Det är kortrutt och det har inte landskapsregeringen förmått komma med några synpunkter på i rambudgeten. Det är ett problem som jag ser det.

 

I rambudgeten skriver man om utlokalisering till Godby. De skrivningar som finansutskottet har enats om, där man igen påminner om att det är glesbygds- och skärgårdskommuner egentligen som utlokaliseringsbegreppet betyder, gör vi igen därför att det lätt blir så att det sägs, det bestäms och det pratas, men det blir aldrig någonting, så det här är en stark signal igen att man inte från landskapsregeringens sida skall anse att detta med utlokalisering till Godby motsvarar det som vi har sagt tidigare i lagtinget. För mig är detta alltså en viktig fråga, men jag ser också att det är väldigt svårt att komma till resultat.

 

När det gäller hantverksskolan uppfattar jag nog skrivningen om den som så att tidigare lagtingsbeslut gäller. Punkt! Men sedan har det varit svårt för majoriteten att enas om en så kort formulering;  eftersom det finns önskemål hos vissa i landskapsregeringen att hantverksskolan skulle kunna vara kvar i Tosarby har majoriteten i utskottet fått mig att enas om skrivningen att man också ser på det här iniativet som finns. Men jag anser att tidigare lagtingsbeslut skall gälla.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

I stort sett är ltl Mats Perämaa och jag överens, för jag är också inne på den linjen att man kan bygga bort färjpass med kortruttssystem. Det jag vill vidareutveckla är att man måste kunna titta på möjligheten att privatisera skärgårdstrafiken. Jag vet att ltl Mats Perämaa har haft en föreläsning för mig att man inte spar så mycket pengar därför att samma avtal gäller. Därom råder delade meningar; jag tror att det finns ett rättsfall i Grekland som har förlorat till den delen, så möjligtvis går det att bryta upp det.

 

När det gäller hantverksskolan har jag en bestämd åsikt att det beslut vi har tagit i lagtinget i samband med ordinarie budgeten skall gälla. Jag fick ett visst medhålla av ltl Mats Perämaa.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Kort om privatisering och kortrutt. Jag är glad för stödet jag fick om att kortrutt, korta färjpass och tunnel leder till avgörande skillnader i kostnadsbilden vad gäller skärgårdstrafikens drift. Man måste fokusera först på det som kan ge ordentliga inbesparingar. Vi diskuterade igår hur en försäljning av en fastighet kan skötas illa av landskapsregeringen, och upphandlingar har skötts lika illa i många sammanhang, så det finns en rädsla för upphandlingsprocessen när man inte kan sköta den. Det finns många sådana farhågor också för mig.

 

När det gäller golfbanorna pratar ltl Brage Eklund om rättvisa, att olika golfbanor skall finansieras rättvist och jag kan i och för sig på ett vis förstå det resonemanget, men ändå vad gäller skärgårdsprojekten vill jag åtminstone diskutera det utifrån begreppet infrastrukturell satsning. Samhället har förut gjort sådana satsningar: 100 procentig finansiering av storhallen i Eckerö. 80 procent av idrotts- och motionscentret i Godby, så jag vill att man också skall överväga att ha det här resonemang vad gäller golfbanor i skärgården. Med bara 15 procents stöd kommer de inte att gå att förverkliga och det skulle vara så oerhört viktigt att de kunde genomföras i den regionen som vi pratar om, så att jag vill att man skall ha den här tanken med sig när man så småningom fattar beslut.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag nämnde också i mitt anförande i samband med rambudgeten att jag var öppen för att diskutera en högre bidragsprocent när det gäller skärgårdskommunerna. Jag anser att det måste finnas vilja att satsa lite mera egna pengar; man pratar om 80 procentiga bidrag, att det finns inget intresse att driva den ekonomiskt när man inte har något krav på sig. Är det så att man tror på en grej, typ golfbanor, med bra exempel från Eckerö, så bygger man dem och sätter in riskkapital och får ihop det; annars kan man inte förverkliga det. Så fungerar all satsning på företagsverksamhet. Finns det intresse och man tror på en grej att det skulle gå ekonomiskt, så är alla villiga att satsa aktiekapital. Gå och titta på Ecerkö golfbaneprojektet, hur många har inte köpt aktier där, inte har de varit billiga, men du har fått en viss avkastning och då har fri spelrätt följt med aktien och det är en avkastning på nästan 10 procent i året. Vilken aktie avkastar så mycket? Det är sådana där grejer som man kan få som fördel om man satsar och då kan man få in lite kapital också. Det är mitt svar när det gäller golfbanan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund har många frågor och vi får försöka hjälpas åt att svara på dem. När det gäller frågan om tekniken för rambudgeten och att anstränga personalen håller vi ju på och hittar en form för rambudgeten; flera har uttryckt att det är en förbättring och det kommer säkert en ännu bättre nästa år. Det är naturligtvis lagtinget som sedan bestämmer om den skall utskottsbehandlas eller inte.

 

När det gäller utlokalisering undrade ltl Brage Eklund hur vi har diskuterat i utskottet. Det är mycket seriöst och vi har kunnat konstatera att det här är en fråga som har funnits på bordet i många, många år. Problemet är bara att hitta den verksamhet som man kan utlokalisera. Vi har tagit in en skrivning som vi vill att vi alla tillsammans skall arbeta vidare på för att hitta rätta former som vi kan flytta ut och utlokalisera från Mariehamn till skärgård och glesbygd.

 

Vi är helt överens om de kommunala avloppsprojektet och det är också en allvarlig mening bakom det; det är inte bara ur rättvisesynpunkt utan det är naturligtvis också ur miljösynpunkt: man måste se över hela Ålands möjligheter till förbättring här.

 

När det gäller tunneln till Föglö är utskottet helt överens om att där måste vi få en utredning på hur det skall gå till i framtiden. Det är inget ställningstagande för eller mot tunnel utan vi ser fram emot en utredning.

 

När det gäller golfbaneprojekten har utskottet klart och tydligt sagt att man vill att alla de tre projekt som finns och om det eventuellt tillkommer flera skall behandlas rättvist och korrekt. Där finns det ett såll som man måste klara när det gäller marknadsföring, finansiering. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag skall först ta upp frågan om utlokaliseringen därför att det är en av de viktigaste frågorna som har diskuterats länge i lagtinget och egentligen ingenting har hänt under årens lopp. Jag måste säga att jag vet inte hur landskapsregeringen har jobbat, men jag förstår skrivningen från finansutskottet så att det är ett påpekande till landskapsregeringen att de måste vidta åtgärder angående utredningarna och konkretisera åtgärder hur man skall göra och att ingenting har hänt från landskapsregeringens sida angående utlokalisering. Nu har Godby kommit in i bilden och då har man börjat se det som en utlokalisering och tycker att nu har man gjort något bra, men jag anser att det inte är någon riktig utlokalisering som skall stöda rand- och skärgårdskommuner. Man måste också titta om man vinner några ekonomiska fördelar; inte är jag emot att man flyttar vissa verksamheter 15 kilometer till Finström, men det måste i så fall finnas några ekonomiska fördelar. När det gäller utlokalisering till skärgårdskommuner och randkommuner är det en satsning på att bevara arbetsplatser och lite mera regionalpolitik, anser jag i varje fall, än om det är att utlokalisera till Godby.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Om jag fortsätter med golfprojektet finns det ett antal mycket bra kriterier som landskapsregeringen har ställt upp, och det bör varje projekt klara för att kunna få stöd härifrån. När det gäller finansieringen undrade ltl Brage Eklund varför vi inte har kommit med något förslag till den, men det är landskapsregeringen som kommer med ett förslag till lagtinget den dag det är dags och då får vi ta ställning till det.

 

När det gäller skrivningen om att utskottet understöder möjligheten till energiframställning inom jord- och skogsbruket är det ett litet försök att försöka kompensera de problem som finns inom jord- och skogsbruket, som ltl Brage Eklund mycket väl känner till och som ltl Anders Eriksson talade om tidigare. Vi är mycket medvetna om och har diskuterat att det är stora problem för lantbruket och framför allt om möjligheten att förtjäna på sockerbetorna försvinner samt även potatis. Men frågan är vad man skall göra i stället. Det kunde vara intressant att höra vad ni inom ert parti anser att vi skall göra för lantbruket i så fall.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Om jag börjar med den sista frågan som ltl Torbjörn Eliasson ställde om vad man skall göra i stället om sockerbetsodlingen/jordbruket inte får ekonomiska möjligheter att verka skulle jag säga att om jag kunde svara på det skulle jag inte behöva stå här utan då skulle jag ha mycket mera att sysselsätta mig med! Jag tror att det är ingen som kan svara på det i dag här. Det är det som är problemet. Det var en statsman i tiderna som sade – alla kan fundera på vem det är, han var inte så omtyckt – att Finland skulle passa till ett fårbete, och det var kanske den första EU-tanken och nu börjar den kanske förverkligas att det är dit vi kommer sakta mak. Tittar vi oss runt omkring på vilka enheter och vilka rationella driftsmöjligheter andra jordbruksländer har funderar man att vi måste vara fruktansvärt duktiga här på Åland för att vi överhuvudtaget kan verka här. Jag träffade just bekanta från Österrike som berättade att i Rumänien var det en jordbrukare som hade 1.600 hektar rationell drift och då börjar man fundera att vi med våra åkrar här, vi har 100 olika skiften som man skall fara till för att få 100 hektar och de har 1.600 hektar i ett skifte, hur skall man bedriva verksamhet för att man skall kunna överleva! Ltl Torbjörn Eliassons fråga är alltså väldigt svår att svara på för i dag styrs vår jordbrukspolitik och våraverksamhetförutsättningar egentligen från EU.  Den del som är fri marknad är lökodlingen och den vet vi också att har bekymmer i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund efterlyste utlokalisering av företag till skärgården och verksamheter från landskapsregeringens sida. Jag vill ge exempel på där det är utlokaliserat men inte fungerar. Det är nämligen så att bl.a. lagtingsledamöternas reseräkningar bokförs i Lappo och det visar sig att man skickar alla papper dit och vill man då som jag se efter hur mycket pengar lagtingsledamöterna förbrukar när de reser runt i världen så är det nästan omöjligt att få tag i dem. Jag har sökt efter räkningar i en veckas tid nu och de säger, att nej, räkningarna är i Lappo, man får inte tag i dem! Jag tycker inte att det är någon större vits med sådana utlokaliseringar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag har egentligen inte något svar på det där! Det är en administrativ verksamhet och jag tror inte att vi skall lösa de problemen härifrån utan det tror jag att berörda tjänstemän får sköta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund tycks vara för privatisering i vissa fall och i andra fall inte. När det gäller t.ex. kapitel 46.05 Fritt bildningsarbete och övriga skolor föreslår landskapsregeringen att man skall ge ett anslag om 500.000 euro till den privata föreningen Ålands slöjd- och konsthantverk för att kunna förverkliga och lösa sitt behov av verksamhetsutrymmen och samtidigt ta ett större ansvar för den långsiktiga driften och de behövliga investeringarna. Det här anser jag att är ett mycket bra initiativ, där man försöker gå in och stöda en privat förening; nu ligger bollen så småningom hos styrelsen för Ålands konst- och slöjdhantverk. Vill man ta det här ansvaret och satsa på skolan i Tosarby är alltså frågan. Vi skall ha klart för oss att fungerar inte det här kommer skolan att flyttas till folkhögskolan enligt lagtingets beslut, men då kommer också hantverksskolan i Tosarby att läggas ner; då blir de en del av Ålands folkhögskola och det var inte det beslutet som togs i lagtinget.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

När det gäller hantverksskolan har det varit så många turer under årens lopp att det är lite orättvist mot dem som har verkat att de inte har fått klara besked från landskapsregeringen var de skall vara och hur de skall jobba. Debatten har pågått i kanske 10-15 år eller om det var ännu längre sedan första gången och under tiden har det byggts lite nu och då. Sedan aktualiserades det att man skulle bygga en ny verkstad och där har nu bollen legat och så började man diskutera att flytta verksamheten till andra skolor. Det sista beslutet är att den skall vara i folkhögskolan. Jag är inte mot föreningens verksamhet utan jag hoppas den kan verka också i folkhögskolan på ett eller annat sätt. Det kan inte hindra föreningen att jobba fast skolan får en annan placering, utan frågan är väl nu var man gör största möjliga insats med minsta möjliga pengar. På det viset måste det också vara lättare för föreningen att kunna verka: ju mindre skulder man tar på sig desto bättre måste det väl vara för den att bedriva verksamhet.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det har nog framkommit vid utskottshörandet att det är ganska klart att skolan kommer att upphöra, avvecklas, om den kommer till folkhögskolan. Där finns redan en linje. Skall man då ha två parallella linjer, skall man ha olika lärare som dels är anställda av folkhögskolan och sedan andra lärare som är anställda av föreningen och som verkar under olika förutsättningar? Rent praktiskt tror jag att det kommer att falla och att Tosarby hantverksskola kommer att upplösas om den flyttas till Ålands folkhögskola.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringen har tagit beslut om att utreda möjligheten för föreningen att verka i Tosarby, så det kommer snart att ges ett svar. Jag tror att det bästa för föreningen är, om hantverksskolan skall verka under föreningens former, att man får ett så billigt uppehälle som möjligt. Ju mera vi kostar på, ju mera pengar de blir ansvariga för desto större svårigheter får de att bedriva verksamhet där. Det kan oberoende sluta så att skolan hamnar i folkhögskolan, fast man kanske inte vill, men det här med viljan vet jag inte. Det har kommit olika bud beroende på vem man pratar med. En del säger att de inte vill vara kvar, de är glada att man får flytta på sig och det har varit förslag om att flytta hantverksskolan in till sjöfartskvarteret och det var de väldigt optimistiska och glada för om en sådan tanke skulle förverkligas, så jag vet inte, man har kanske gett lite olika bud också från föreningen till dem som har vidtalat dem. Det är lite svårt att veta vad de egentligen vill i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Finansansvarige Wiklöf sprang ut just innan jag skulle upp i talarstolen. Jag vet inte vad det betyder, men jag hoppas att han hör mig och kan komma tillbaka för jag har några frågor till honom.

 

Först lite allmänt om investeringar. Jag tycker det är underligt att det alltid blir en sådan situation när vi diskuterar budgetunderskott att det blir skärgårdsprojekten som på något vis skall skuldbeläggas och finnas där och väga för ett utökat budgetunderskott eller ett litet mindre budgetunderskott. Underskott vill ingen ha, men det blir alltid så att landskapsregeringen för fram sina hjärtefrågor och så blir det så med skärgårdsprojekten att tar vi dem också, så får vi ett för stort budgetunderskott och då skall man överväga det och då skall alla ta ställning till det och de här projekten ställs till svars för eventuellt för stora budgetunderskott. Så är det nu igen med Föglöfärjan att den ställs som exemplet: här har man dragit gränsen, tar vi ytterligare den här skärgårdssatsningen så blir det för stort.  Detta som en allmän reflektion. Jag tycker mig ha märkt att det lätt blir på det viset. Också med golfbaneprojekten har man resonerat ungefär på samma sätt att man möjligen har råd med det ena, men inte med det andra för då blir det ett för stort budgetunderskott. Det skulle vara mycket positivare och mycket lättare för skärgårdsborna att se framåt om skärgårdsprojekten kunde höra till dem som alla enas om att de behövs och så skulle det kanske vara några andra projekt som man skulle ta ställning om de verkligen är nödvändiga. Budgetläget är svårt så jag förstår att man för det här resonemanget, men det visar i varje fall på prioriteringar.

 

Eftersom jag förde ett resonemang kring investeringar skulle jag vilja ställa en fråga till finansansvarige. Vi har en skrivning under finansavdelningens förvaltningsområde, inte revolutionerande på något vis, men som skulle ändra på vårt budgetsystem på ett avsevärt sätt om man skulle gå in för det, där vi föreslår från utskottet att landskapsregeringen överväger möjligheter att låta investeringar belasta driftsbudgeten via årliga avskrivningar. Så här gör man i kommuner; om man har kassamedel, och det har landskapet, så gör man satsningarna och sedan via avskrivningar bygger man upp medel igen för när projekten och satsningarna behöver renoveras eller man behöver förnya dem. Det här är ett annat sätt att budgetera, men det gör det i varje fall lättare att hantera stora investeringsbehov. Det här betyder förstås inte att man under en lång period kan investera mera, men det gör det lättare att hantera investeringarna från år till år. Ändå måste man naturligtvis göra dessa överväganden att byggnadsprojekt skall läggas ut över tidsaxeln så att man inte för samhällets del medverkar till en överhettning av byggnadsmarknaden. Jag hoppas att finansminister Wiklöf har hunnit ta del av de här skrivningarna och kanske kan ge en syn på detta.

 

Jag skall försöka att inte upprepa så mycket av det som redan har sagts här i debatten och försöka hoppa över; mycket av det som utskottsordföranden framförde understöder jag med naturlighet eftersom jag också har varit med och tagit betänkandet i fullständig enighet med resten av finansutskottets medlemmar. Men finns ingen möjlighet att vi kan komma ur den här diskussionen utan att diskutera de åtgärder i personalminskningar som pågår som bäst. Som parti och som grupp har liberalerna inte haft några formella möjligheter att ta del av de åtgärder som landskapsregeringen nu genomför. Vi har naturligtvis kunnat läsa i media att någonting pågår och vi har hört lite korridorprat. Ännu har vi kommit till den situationen att vi här i salen tar ställning till det som landskapsregeringen gör. Jag är glad för att finansutskottet enade sig med mig på det viset i den här frågan att vi bara noterar i betänkandet att åtgärder pågår men att vi hänvisar till de budgetskrivningar som vi hade för budgeten för 2005. Jag kommer att återkomma till det så småningom.

 

En grundläggande sak vad gäller det som man nu har hört i korridorerna i varje fall – och jag måste hela tiden säga, att jag vet inte om allt det här stämmer – är att jag har fått den bilden att man minskar på personal på kulturmiljöområdet, åtminstone sådana personer som har en kunskap om hur man hanterar den kulturmiljö som är äldre, medan man kanske sparar på och håller kvar personal som har mera kunskap på området att hantera moderna fastigheter. Det är en uppfattning som vi har fått. Det här tycker jag är förvånande. Eftersom det har pågått en fastighetsutredning under ledning av vtm Johan Ehn – det känner vi till och den har presenterats – och man så småningom skall ta beslut om vilka fastigheter som man skall bibehålla och vilka som skall säljas, så gör jag reflektionen att man borde ha låtit processen om fastighetsutredningen bli klar, man skulle ha bestämt sig vilka fastigheter man behåller och efter det skulle man ha bestämt sig: vilken personal behöver man för att sköta de fastigheter man har kvar. Det skulle ha varit en bättre tågordning.

 

Vad gäller skrivningarna, eftersom vi hänvisar till budgetskrivningarna för 2005, skulle jag samtidigt vilja ställa en fråga  till landskapsregeringen om man anser sig ha uppfyllt det som lagtinget tog som beslut i samband med budgeten runt årsskiftet.

 

Vad gäller museibyrån skrev utskottet då: ”Beträffande de föreslagna nedskärningarna inom museibyrån – som då var på tapeten – vill utskottet påpeka att det inom museibyrån finns flera exempel på verksamheter som inte hör till museibyråns egentliga ansvarsområde. Utskottet anser att landskapsregeringen bör se till att nedskärningarna i första hand tar sikte på att avveckla sådana delar av museibyrån.” Frågan är här: Är det det man gör nu eller gör man det inte? Då kan man ju säga det!

 

Så står det en hel del om personalpolitik och det omfattar vi helt och hållet och jag är nästan säker på att åtminstone finansansvarige Wiklöf omfattar skrivningarna därför att vi var kolleger i finansutskottet när detta skrevs och vi var ganska eniga om formuleringarna. Jag skulle säga att vi tillsammans till stor del formulerade skrivningarna. Det står mycket väl om hur man i första hand skall omflyttas, om det finns behov av nedskärningar, det skall ske genom naturlig avgång osv. Det står mycket om det, men jag ids inte läsa upp allt. Men som en sista tänkbar åtgärd kan det leda till att någon kanske måste gå.

 

Ytterligare står det under Allmänna motiveringen står det ganska tydligt så här – och det här är vad lagtinget beslöt i samband med ordinarie budget: ”Utskottet anser att landskapsregeringen i samband med att neddragningar föreslås skall förelägga lagtinget en redogörelse för vilken verksamhet som avses dras in och vilka konsekvenser det för med sig.” Vi kan stoppa där.  Anser landskapsregeringen att man nu har kommit till lagtinget med en konsekvensbedömning och en redogörelse för vilka verksamheter det här berör samt vilka konsekvenser det för med sig? Om man anser det bör man stiga upp och säga det.

 

Så står det ytterligare så här: ”Det är lagtinget som skall ta slutlig ställning till vilka verksamheter som läggs ned eller som skall genomgå större förändringar.” När får lagtinget göra det och kommer vi att få göra det?

 

Till slut står det så här: ”Utskottet förutsätter att landskapsregeringen ser till att konsekvensutredningar över de föreslagna nedskärningarna föreläggs lagtinget i samband med budgetförslaget för 2006.” Här sade lagtinget att i budgeten 2006 skall landskapsregeringen förelägga konsekvensutredningarna och föreslå åtgärder. Nu behandlar vi en rambudget där ingen vet vad som pågår; vi vet att det pågår någonting, men ställer er upp och säg, ni i landskapsregeringen, om ni anser att ni har fullföljt det som lagtinget har bestämt.

 

Radio- och TV-verksamheten har diskuterats en hel del, så jag skall inte gå in i detalj på det, men jag bara konstaterar att liberalerna har medverkat till en skrivning som medför att de dramatiska nedskärningarna inte behöver genomföras i och med skrivningarna, utan processen skall gå till så att det skall göras en utredning om teknik, bolagsform, ekonomi och organisation och sedan skall då lagtinget ta ställning till beställningen som heter det etermediepolitiska programmet innan man kan vidta de här dramatiska åtgärderna.

 

Fastän jag sade det redan i en replik vill jag ytterligare betona att vi kommer till beslut vad gäller utlokalisering till glesbygd och skärgård. Hur bra det än kan vara att flytta vissa verksamheter till Godby är jag inte nöjd med det. Jag anser inte att det motsvarar det utlokaliseringsbegrepp som vi har diskuterat. Jag har varit helt införstådd med det och jag tror att de flesta är av samma åsikt att utlokalisering betyder att man flyttar någonting längre bort än Godby, så där ser vi fram emot konkreta förslag i ordinarie budgeten.

 

Fru talman!

Skolfartyget är kanske en liten sak i detta sammanhang, men i varje fall har vi fått erfara i utskottet att det finns en risk att skolfartyget nu kommer till användning så att det inte fyller allas önskemål. Det fanns tankar på att man skulle ha en organisationsmodell, vilket jag tycker att man skall ha, där där alla olika skolor får delta i planeringen av hur skolfartyget används, får vara med och planera hur det skall användas externt osv. Nu finns det en risk för att man återgår till den gamla rederiformen när en enskild skola har ansvaret och då också förtur till fartyget, vilket har visat sig kanske inte motsvarar det som skulle vara det bästa, så jag ber att landskapsregeringen i och med den här skrivningen också noga ser till att man får en så bra användning av fartyget som möjligt. En bra användning kan nämligen medföra ganska stora inkomster om man lyckas väl.

 

Jag skall bara kort säga om golfbanorna att jag är glad för att utskottet igen har lyft upp Lappos projekt på en jämställd nivå med de andra planerade projekten. Det fanns en signal här inför remissbehandlingen av rambudgeten att Brändö stod utanför, men nu finns Brändö med på spelplanen igen och jag hoppas att vi kan hitta lösningar till finansieringsmöjligheter för projekten.

 

Jag måste säga några ord om kapitel 47.15 Lantbruket. Jag har ingenting emot skrivningarna, jag har medverkat till dem, där man ber landskapsregeringen överväga och fundera på om en privatisering av täckdikningsverksamheten är det rätta sättet att gå till väga. Det följer kanske den linje vi har fört i andra frågor, men det förvånar mig något att socialdemokraterna, som nyligen i samband med tilläggsbudgetens omröstningar vill privatisera skärgårdstrafiken men anser att på jordbruksområdet kan man väl sköta om verksamheten i samhällets regi. Det verkar linjelöst. Bara som en kommentar.

 

Så om kortrutt. Jag kan inte nog understryka den besvikelse som jag och många skärgårdsbor med mig kände när vi fick ta del av trafikansvariges utsago att man inte till denna sommar heller skulle komma med ett meddelande om hur kortrutten skall utvecklas. Det fanns löften av den tidigare landskapsregeringen, eller om det var just i brytningen mellan landskapsregeringarna, där nuvarande näringsansvarige sade att det kommer att komma ett förslag om detta i samband med första tilläggsbudget, det gjorde det inte, det skulle komma senare och senare och nu skall det komma ändå senare. Därför är det bra att vi har kunnat inskärpa från utskottet att vi betonar att det här arbetet skall fortskrida och att man måste komma med budgetförslag om anslag för fortsatta konkreta utredningar. Jag har också resonerat en del kring flakfärjan till Föglö, men om man resonerar som så att det inte finns någon anledning varför man skulle delfinansiera fartyget under tre år – det tar ett år att bygga ett sådant fartyg – och lagtinget har tidigare bestämt och satt in första anslag för att man skall komma igång. Jag tror inte att avsikten var då att det skulle ta tre år att bygga den, det kan jag inte tänka mig, men dels med hänvisning till mitt resonemang om att avskrivningen skall belasta driftsbudgeten i stället för de direkta investeringarna, dels till tankar som har funnits i finansutskottet om att man eventuellt kan sköta investeringen så att betalningen sker senare, så skulle jag varmt understöda att man skulle undersöka alla möjligheter att tidigarelägga investeringen.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa är mångordig. Han är utförlig och gör sitt allra yttersta för att tala om alla nödvändiga behov och angelägenhetsgraden av att allting genomförs samtidigt. Samtidigt har också liberalerna antytt någon slags vilja till en ansvarsfull ekonomisk politik som på sikt också skulle klara ut vårt ekonomiska fögderi för ålänningarna i allmänhet. Den trovärdigheten kan inte bestå. Det kan inte finnas en trovärdighet att upprepa gång på gång allting som skall göras under en tidsutdräkt när vi har det budgetläge som vi har. Det vore mycket mera klädsamt om vännen Perämaa skulle ha kurage att tala om hur landskapet skall finansiera alla de här sakerna. Hur skall vi klara alla de här önskemålen och ändå vårt budgetläge? Jag hör aldrig ett önskemål om en realbesparing eller en strävan att på något sätt känna ansvar för vår ekonomiska utveckling i en situation där, som jag tidigare har varnat för, passagerarsjöfarten tenderar att vika, med allt vad det innebär med mindre generering av skatter till vårt åländska samhälle. Något ansvar måste vi ha. För övrigt vill jag säga det att ltl Mats Perämaa är mycket orättvis när han beskyller den här regeringen för att belasta skärgårdsinvesteringarna för det som alltid skall vara det som försvårar budgetförverkligandet och inte s.a.s. kan få debet och kredit att gå ihop. Det är inte så. Vi gör i den här regeringen mycket mer än vad många andra regeringar har gjort för skärgården. Själv är jag en av dem som mycket aktivt driver på skärgårdsprojekt. Vicelantrådet Jörgen Strand kommer att upprepa en massa saker som jag skulle kunna säga, men eftersom jag inte har tid så slutar jag här.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi måste ändå komma ihåg att grunden till hela diskussionen ligger i det att finansansvarige Wiklöf har lagt fram en plan som visar på minus 24 miljoner i ackumulerat budgetunderskott om några år.  Det här är ändå en rambudget och lagtingets finansutskott har sagt att man diskuterar väsentliga förändringar. Det är en förlängning av landskapsregeringens handlingsprogram. Det är inte en exakt vetenskap på det viset. Det är klart att vi för fram sådana saker som vi tycker att är viktiga för oss, men det ligger ändå på landskapsregeringens ansvar att i mångt och mycket balansera upp olika viljor och få det till ett konkret förslag som lagtinget i sin tur kan omfatta. Men jag vill i varje fall hävda att kortrutt, som nu ytterligare skjuts framåt, den skulle medföra väsentliga driftsinbesparingar och jag vet med all säkerhet att ledamoten Lasse Wiklöf tycker som jag i den frågan. Vi kan på sikt spara åtskilliga miljoner per år. Ju längre vi väntar med den saken desto mera ackumulerade onödiga driftsutgifter finns det på det här området också, men inbesparingsförslagen leder inte till resultat. Golfprojekten skall leda till arbetsplatser i skärgården. Vi skall få mera människor, flera människor som är med och delar på samhällskakan och bekostar den. Vi vill satsa och investera, det vi föreslår är investeringar som skall leda till en större samhällskaka i sista ändan. Vi ser det på det viset. Investeringar måste man våga göra.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag kan inte ta ltl Mats Perämaa på allvar när han antyder att den här landskapsregeringen inte skulle ha samma målsättning. Jag tror att vi har en ännu större målsättning. Vicelantrådet Jörgen Strand kommer snart att upprepa vad vi håller på med för skärgården. Det är orättfärdigt att försöka förklara för Ålands folk att liberalerna har ambitionen och alla andra bara försöker lägga fram investeringarna och satsningarna som hinder för en budgetutveckling som är riktig. Varför kommer aldrig liberalerna med ett enda konkret sparförslag? Det skulle öka er trovärdighet högst väsentligt. Om vi är överens om att vi fortsätter med budgetpolitiken som man har gjort fram till år 2008, så skulle underskottet kunna se ut som de prognostiserade. I vårt intresse ligger att få ner det på ett mycket mer hanterlig nivå och helst i balans. Om liberalerna skulle hjälpa till någon gång i den processen med något enstaka litet embryo till någon besparingsåtgärd, tänk vad underbart det skulle vara! Men era lösningar på ekonomisk politik är att allting skall byggas samtidigt: kk-hus, sjöfartsmuseum, alla golfbanor! Det håller inte! Jag säger att vi måste rätta mun efter matsäcken, driva en klok ekonomisk politik där vi systematiskt betar av det ena efter det andra med en målmedveten utveckling och strategi, men inte så att vi förbygger oss, det går inte, ltl Mats Perämaa!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ändå är det ett faktum att ni i landskapsregeringen gav ett förslag på ett ackumulerat underskott på minus 24 miljoner, det kommer vi inte ifrån. Embryon till förslag till nedskärningar? I dag röstade vi bort ett erbarmligt förslag om digitala förarkort. Det var 225.000 euro och vi drev på den processen. Det är kanske ett embryo, om vi säger så, men det är i varje fall 225.000 euro, mycket pengar! De förslag som vi har till satsningar skall medföra någonting. Men det är det jag säger att det blir på något konstigt vis så att skärgårdsprojekten blir de projekt som skall skjutas på framtiden. Flakfärjan har funnits i beredningen hur länge som helst, man skjuter den framför sig och nu görs det igen och det är det som jag ifrågasätter, men det beror väl på vilken majoritet och vilka prioriteringar man sätter här i lagtinget.

 

I varje fall, om vi går till en så konkret sak som museibyrån, så har jag inte den minsta förståelse för att man i det här kritiska ekonomiska läget föreslår att ramen för museibyrån skall höjas och man skall satsa på ytterligare ett projekt där kulturarvet finns med i bakgrunden, i och för sig nog kopplat ihop med turistisk verksamhet, men då tänker jag på Bomarsund. Men ramen skall höjas! Det var nog en underlig kovändning från landskapsregeringen att man kommer till att man skall spara och sparkar människor samtidigt som man höjer ramen. Vad är det för ansvar i det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf sade mycket belysande hur liberalerna driver politik när det gäller ansvar och ekonomi, så det tänker jag lämna därhän. Det jag hakade upp mig på i ltl Mats Perämaas anförande var när han sade att man alltid skjuter skärgårdsprojekten åt sidan. Jag skrev ner några saker bara som har skett under senaste år: vi har varit med och stött skola i Brändö, flisanläggning i Brändö, ett äldreboende, också i Brändö, vi har gett bindande löfte om bredbandsutbyggnad i Kumlinge, vi har givit Föglö Tulludden gratis till Föglö, vi har tagit ett initiativ i skärgårdsnämnden till ett Skärgårdens industrihus. Jag själv kastade förra finansansvariges förslag om sänkta landskapsandelar till kommunerna i papperskorgen. Det var bra för skärgården. Vi säger också att vi ser på möjligheterna när det gäller golfbanorna. Vi har inte sagt nej, men precis som finansutskottet betonar måste det vara en kommersiell hållbar drift och den måste man kunna visa, vi har begärt in utredningar på den. Det får inte vara så att vi är med och stöder sådant som gör det ännu besvärligare för kommunerna och företagen att överleva. Jag tycker att ltl Mats Perämaa måste vara lite saklig i sin bedömning när det gäller vad som görs. Det måste också sättas i proportion till övriga Åland. När det gäller omstruktureringen i förhållande till budgeten har jag läst in att ledamoten Camilla Gunell, som inte kan vara här och försvara sig, sköter detta på ett mycket ansvarsfullt sätt i enlighet med vad som har beslutats. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand pratar med en tunga, ibland kanske kluven tunga, men i varje fall. Det är bra att man stöder varandra. Det som jag skall säga om det som vicelantrådet Jörgen Strand sade om de saker som s.a.s. finns i röret så är det väl kanske det som är problemet att de finns i röret. Vissa mindre saker var åtgärdade, man har gett stöd, men sådana där små stöd ges runt om på Åland till allt tänkbar verksamhet. Om vicelantrådet Jörgen Strand verkställer och är med och stöttar på ett positivt sätt, ser till att de här sakerna verkställs, så kommer jag att tacka vicelantrådet Jörgen Strand den dagen. Det har jag sagt tidigare när vi i andra sammanhang har träffats och pratats, att genomförs det så är det bra. Jag kommer att vara den första som sträcker ut handen den dagen, men vi skall se den dagen när det här är verkställt. Ändå, resonemanget som fördes här av ledamoten Lasse Wiklöf var just vad gällde stora investeringar Föglöfärjan, det var igen den som blev ifrågasatt! Några andra saker har han inte ifrågasatt, så jag anser mig ändå ha rätt i det allmänna resonemang som jag förde tidigare.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag anser att ltl Mats Perämaa har fel när han vill göra alla investeringar i klump. Det är precis som ledamoten Lasse Wiklöf tidigare sade, att man vill bygga precis allting här och nu, och det tillåter inte vår ekonomi. Vi måste ta ett ansvar. Jag vill höra: vilka större inbesparingar är liberalerna beredda att göra? Man vill inte göra omstruktureringar, man vill inte skjuta på någon investering, man kommer med nya projekt som kostar. Vad är liberalernas förslag för att få underskotten i balans. Vi kommer att visa det under planperioden, det är jag helt övertygad om. Men vilka är ltl Mats Perämaas förslag – annat än att bygga på med 5-10 miljoner i året. Lägg fram dem, då blir det en trovärdig liberal politik. Men som det är i dag är det bara så att man agerar ungefär som att det skulle finnas några stora valv att ösa pengar ur till samhället.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Synd att näringsansvarige Jörgen Strand har så fullkomligt fel i det han säger, för det finns inte ett enda nytt projekt som vi har föreslagit i rambudgeten, inte ett enda. Vi har däremot sagt att man kan tidigarelägga eventuellt om det visar sig vad gäller vården vid Grelsby att det medför stora kostnader att bibehålla verksamheten där, att man måste gå in för renoveringar och bygga ut ventilationer och sådant, då bör man överväga en tidigareläggning. Detta av rent ekonomiska skäl att man inte skall satsa på en fastighet som man just skall överge. Kostnaden för flakfärjan finns även om landskapsregeringen så vackert har dolt den stora kostnaden för 2009, som inte syns i planen, så finns den där ändå och kommer, om det är så att man vill förverkliga flakfärjan. Vicelantrådet Jörgen Strand for ut med osanning när han säger att vi föreslår nya projekt – det gör vi inte alls. Vi har sagt att vi är med om de allmänna långsiktiga omstruktureringsplanerna; också när vi satt i landskapsregeringen var vi med och föreslog en lägre ram för museibyrån, nu föreslår man en högre, men vi vill säkerställa att landskapsregeringen gör dessa åtgärder i enlighet med lagtingets beslut – annars behöver vi inte vara här1

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa hade många frågor som jag skulle vilja diskutera med honom, men jag får välja ut en till att börja med. Det gäller museibyrån. Det är tydligen väldigt svårt att skriva så att man inte kan göra olika tolkningar, och alla har sin fria tolkningsrätt. Men när det gäller museibyrån och ltl Mats Perämaas resonemang tycker jag inte att det är relevant, eftersom vi nu diskuterar en rambudget som sträcker sig fr.o.m. år 2006 och framåt. Det som hände under detta år har ingenting med den rambudgeten att göra, ingenting! De åtgärder som landskapsregeringen har vidtagit stöder jag till hundra procent, men det har ingenting med rambudgeten att göra. Nu tittar vi lite längre fram. Jag skulle också vilja ställa en fråga till ltl Mats Perämaa: Var någonstans finner han stöd i finansutskottets uttalande att vi vill dra ner på satsningar i skärgården?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, jag håller med om att i det här betänkandet finns det inte några sådana förslag utan där resoneras allmänt ikring det som låg till grund för vårt betänkande, rambudgeten och diskussionen om investeringarna som fördes, närmast av finansansvarige, om vilka budgetunderskott det medför om man gör de här skärgårdssatsningarna. Däremot tycker jag att finansutskottet har gjort ett bra jobb, man har på flera områden lyft upp de skärgårdsspecifika frågorna igen, bl.a. med at tman vill tidigarelägga skärgårdsfärjan, man vill poängtera behovet av utlokalisering. Finansutskottet har gjort ett gott jobb och jag tackar mina medkolleger. Däremot är jag inte lika nöjd med landskapsregeringens ursprungliga framställning.

 

Vad gäller museibyrån har ltl Torbjörn Eliasson rätt i sig att det här handlar om ramen för 2006 och framåt. Här hänvisar vi dock till, eftersom det har skett några åtgärder nu som inte lagtinget har kunnat ta ställning till ändå, men som landskapsregeringen och säkert majoriteten känner till, men hänvisar till budgetskrivningar och då blir det som en naturlig följd att jag läste ur budgetskrivningarna för att ställa frågan om man har följt lagtingets beslut eller inte. Det visar sig dock här att ingen landskapsregeringsledamot ville svara vara vare sig ja eller nej på den frågan.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Då vill jag säga att det verkar som om ltl Mats Perämaa skulle vara nöjd med finansutskottets betänkande och då vill jag påminna om att där vi inte säger någonting i vårt betänkande så håller vi med regeringen. Det är viktigt att komma ihåg.

 

Beträffande museibyrån en sak till. Jag vill läsa upp det vi skriver i utskottets betänkande och som ltl Mats Perämaa också är med på. ”Utskottet understöder landskapsregeringens allmänna ekonomisk-politiska riktlinjer, såsom strukturförändringar inom hela förvaltningen, kontinuerlig effektivering av verksamheterna och betydelsen av att ekonomisk balans uppnås. Den offentliga sektorn måste fortsättningsvis anpassas till den nödvändiga budgetåtstramningen med bl.a. personalminskningar som följd i syfte att undvika de i rambudgeten uppvisade underskotten.” Det här säger någonting om hur regeringen och finansutskottet vill att vi skall arbeta fr.o.m. år 2006 och jag tycker att man arbetar exakt likadant nu år 2005.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har omfattat skrivningarna och tycker att de är bra, men som ltl Torbjörn Eliasson sade är det uttryckligen skrivningar som gäller från 2006 och framåt, medan vi under museibyrån hänvisade till budgetskrivningar för 2005, uttryckligen, det finns inga tolkningsmöjligheter där. Då blir frågan: Gör landskapsregeringen under det här året det som lagtinget har bestämt att man skall göra under det här året? Lagtinget har bestämt att man skall komma med konsekvensutredningar till budgeten för 2006 osv. Frågan kvarstår: Har landskapsregeringen gjort det? Jag anser att man inte har gjort det. Vi har varit med och understött en ram för museibyrån som är avsevärt lägre än det som ni i majoriteten nu driver igenom med ökade kostnader som följd, men vi har sagt att vi vill att lagtinget först skall ta ställning till vad det medför och sedan genomför, sedan får det drabba den personal som det drabbar som en konsekvens av att lagtinget har bestämt att någon verksamhet skall bort. Det är skillnader i sätt att se på det här, men jag tycker att lagtinget skall ha en roll i det hela. Nu blir det bara att lagtinget i sista ändan kommer att vara en gummistämpel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson var fram här tidigare och redogjorde för centerns åsikter angående rambudgeten. Det är några få saker till som jag vill lyfta fram här som jag personligen finner stort intresse av.

 

Det första rör social- och miljöavdelningens områden. Här skriver utskottet: ”Utskottet anser att det är viktigt att utreda möjligheterna till en bättre samordning av vården i kommunerna mellan socialvården, hemvården och Ålands hälso- och sjukvård.” Inom näringslivet och även inom den kommunala sektorn brukar man tala om vinn-vinn-situationer. Det här är ännu bättre för det här är en vinn-vinn-vinn-situation, här finns det nämligen bara vinster! Om vi ser till den enskilde vårdtagaren som sitter ute i kommunerna så får han först besök av personal från Ålands hälso- och sjukvård och de underlyder en lagstiftning, följande dag kan ha få ett besök från kommunen, dvs. hemhjälparen som kommer som lyder under en annan lagstiftning. Det som är det prekära och det intressanta i situationen är att den som kommer från Ålands hälso- och sjukvård – vi kan kalla personen A – och den som sedan kommer som representant för kommunen, person B, har exakt samma utbildning men väldigt begränsade och olika befogenheter. Genom att samordna och effektivera arbetet mellan dem som underlyder den sociala sektorn och den som underlyder Ålands hälso- och sjukvård kan den person som kommer att utföra vårdåtgärder även utföra andra åtgärder, dvs. det som den andra sektorn skulle ha gjort. Den som vinner mest på det här är ju patienten eller klienten, som det heter i den öppna vården, för som det är nu kan det köra ihop sig så att både kommunen och Ålands hälso- och sjukvård gör sina besök samma dag och sedan får den enskilda sitta ensam i fyra-fem dagar före någon kommer igen. Det här är alltså någonting som jag tycker att är väldigt bra och jag är glad att landskapsregeringen lyfter fram det här som en viktig fråga. Jag tycker det är bra jobbat så här långt.

 

Det finns ingen anledning för finansministern att vara så glad ännu, för jag har inte kommit till slut med mitt anförande!

 

Nästa frågeställning som jag vill lyfta upp är utbildningen efter grundskolan. Här nämns högskolan och Ålands sjömansskola. Finansutskottet skriver: ”Landskapsregeringen har för avsikt att utreda möjligheterna till en ny förvaltningsorganisation för fartyget.” Nog måste jag säga att jag tycker att det är märkligt om landskapsregeringen har investerat 1 miljon i ett skolfartyg och så verkar det sedan, enligt hörsägen, som om de som skall samarbeta kring detta projekt inte klarar av det utan det blir i stället interna konflikter, det blir splittring. Resultatet blir att fartyget, investerat för 1 miljon, ligger kvar vid kaj och kommer inte till användning i den pedagogiska undervisningen som det var tänkt. Förhoppningsvis är det här bara en temporär situation och det kanske reder upp sig, men jag tycker att det är bra att landskapsregeringen inte sitter och väntar på att någonting skall hända utan man tar tag i det direkt så att man s.a.s. får valuta för pengarna som man har investerat.

 

Vidare skriver finansutskottet: ”Utskottet har även erfarit att landskapsregeringen ämnar tillsätta en arbetsgrupp för att överse samordningen av sjöfartsutbildningens samtliga enheter.” Notera ”samtliga enheter”. Det här är någonting som jag också tror att är väldigt, väldigt viktigt. Som vi har det i nuläget har vi vår sjöfartsutbildning, som alltid har varit en profilfråga för utbildningen på Åland, fördelad mellan högskolan på Åland, sjömansskolan, delvis via sjösäkerhetscentret och sedan har vi också skolfartyget. Vi har alla möjligheter att ligga på vågens framkant om vi klarar av att samordna dessa resurser och utnyttja dem så väl som möjligt. Det är inte bara en ekonomisk vinning utan det är framför allt en pedagogisk vinning. Jag tycker att det här är ett lovvärt och bra initiativ.

 

Och nu, bästa landskapsregeringsledamot Wiklöf, kommer jag till den delen där jag förväntar mig stöd och kraftfulla åtgärder från Er sida!  (Från salen, ledamoten Wiklöf: gäller det miljön?) Naturligtvis gäller det miljön, men den här gången är det faktiskt kopplat till golfprojekt. Utskottet skriver om näringslivet och golfbanorna: ”Utskottet vill därför betona att samtliga projekt förutsätter en hållbar kommersiell drift innan landskapsregeringen kan bevilja understöd till projekten.” Det är väl här som det haltar lite. För att kunna garantera en hållbar kommersiell drift måste du ha en ganska tung organisation bakom dig. Vi vet när det gäller golfbaneprojektet i Ämnäs att man kanske inte ens därifrån vågar garantera en hållbar drift, trots att man har en väldigt tung organisation bakom sig. Det känns lite så här, att skall vi i skärgården nu då verkligen klara av att visa på en hållbar drift. Jag hoppas att vi skall klara av det, men samtidigt måste vi också få ett klart besked från landskapsregeringen att ni är beredda att satsa ute i skärgården. Det säger ni att ni är och det tror jag att ni är, men nu räcker det inte mera med ord, nu måste vi få lite handling. Nu är det så olyckligtvis att golfbanorna i Föglö och Brändö marknadsförs ungefär samtidigt på ungefär likartade premisser, men man får inte se det som någonting negativt. Jag tror nämligen att om landskapsregeringen skulle försöka tvinga Föglö och Brändö att samköra sina projekt så att de skulle vara färdiga exakt samtidigt, så finns det inte en möjlighet att det går. Vi behöver alltså få en politisk signal: varsågod börja! Och jag garanterar att det här kommer att bli bra. Jag tror att det här kommer att bli ett lyft för skärgården.

 

Jag tycker att finansutskottet har gjort ett bra arbete med rambudgeten. För övrigt tycker jag att demokratiska processer får ta väldigt lång tid, men trots detta föreslår jag att ärendet bordläggs till fredagen den 3.6.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Frågan om samarbete över gränserna mellan den sociala sektorn och Ålands hälso- och sjukvård togs upp. Bara som en händelse, som information, kan jag berätta att i dag klockan två sjösatte vi det projekt som bl.a. är tänkt att se över möjligheterna till samarbete. Jag ville bara informera att arbetet är på gång.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tackar landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman så väldigt mycket för det. Det är trevligt att se en landskapsregering med lite fart, kraft och handling!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag måste kommentera det som ltl Veronica Thörnroos tog upp om samordningen mellan hälso- och socialvården och samarbetet mellan skolfartyget och sjöfarten. Jag måste som ganska ny lagtingsledamot säga att jag är väldigt förvånad över att ingenting har hänt förut. Under alla dessa år som den här verksamheten har hållit på och tröskat på på olika sätt och i princip konkurrerat mot varandra, men ingenting har hänt, så det där berömmet till landskapsregeringen kan jag visserligen ge att det äntligen händer någonting, men allt det här det borde ha kunnat ske för 10-15 år. Det är inte några nya saker som har uppstått nu utan det är sådant som har verkat i alla dessa år och ingenting har hänt!

 

När det gäller golfbanan i Brändö fick jag inte riktigt klart för mig hur ltl Veronica Thörnroos ville. Det är egentligen landskapsregeringens sak att förklara det här, men det skulle vara roligt att veta av henne hur hon tänkt: Ville hon ha en driftsgaranti eller är det en bättre finansiering? Hon uttryckte sig inte tydligt.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Uppenbarligen var jag lite otydlig i mitt anförande. Det föreligger ingen konkurrenssitutation mellan socialvården och hälso- och sjukvården. Socialvåren och hälso- och sjukvården kompletterar varandra, men det finns mycket samordningsvinster att göra och man kan utveckla lagarna och förbättra organisationsmodellen. Det föreligger inte heller någon konkurrens mellan sjöfartsskolarna eftersom man har olika målgrupper och man verkar på olika nivåer. Jag tror dock att synergieffekterna kan utnyttjas betydligt mycket bättre om man får detta samlat.

 

När det gäller driften av golfbanan i Brändö och Föglö och fick jag önska skulle jag naturligtvis vilja att landskapsregeringen först betalade hela investeringen och sedan garanterade de också driften! Om jag fick önska – och det får jag! Jag tror att det skulle vara bra om landskapet kunde komma med främst i initialskedet när det gäller investeringen. Jag tror att det är det som är den knepigaste biten.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det kanske var fel uttryck att tala om konkurrensförhållande, men verksamheterna har i varje fall funnits och samarbetet har inte kunnat utvecklas under alla dessa år som de har funnits, så jag är förvånad över att inte det här har hänt tidigare. Men det är bra när det kommer. Men att det skall vara en så här lång mognadsprocess innan man kommer till den ståndpunkten att det här behöver vi göra för att spara in pengar, för det är det som det här handlar om. Ett liknande fall som jag tog upp tidigare om mottagningarna i de olika kommunerna var att anställda i det sociala får inte utföra det som anställda inom ÅHS gör och därför har det blivit en dubbelpendling mellan Hammarland och Eckerö. Förhoppningsvis får vi samordningsvinster.

 

När det gäller skolfartyget verkar det lite som om det skulle vara fråga om vem som skall besitta makten över vem som skall styra skutan i fråga om huvudmannaskapet. Men det kanske ltl Veronica Thörnroos känner bättre till.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra och jag är glad över att ltl Brage Eklund har en samsyn när det gäller regeringens förslag, det är sådant som vi alla vinner på om vi tillsammans kan försöka vara konstruktiva och dra åt samma håll så mycket som möjligt. När det gäller skolfartygets vara eller inte vara, organisation och makt, så är det en så lång historia att jag tror att Brage och jag får ta den vid ett annat tillfälle.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vadd gäller golfbanorna behöver jag inte ens tacka ltl Veronica Thörnroos för det anförande hon hade och stödet för dem, för jag vet sedan tidigare att vi har en samsyn i det. Det är bra att vi går upp och säger de här sakerna för det är mycket en fråga om vilka signaler vi politiker ger, om vi visar att vi är med och stöttar projekten, för det är inte särdeles lätt som projektägare att år efter år nöta på med ett projekt om det aldrig kommer någon respons och jag önskar att landskapsregeringen tar det resonemang vi för i dag till sig och också tar till sig resonemanget om vikten av signaler man ger. Jag vill bara som detalj nämna att det har kommit till min kännedom att vad gäller Godby-Ämnäs-projektet – vilket namn det nu sedan har – har landskapsregeringen låtit en anställd jobba med täckdikningsfrågor där för det projektet; kanske det inte är ett stöd, men i varje fall är det en väldigt tydligt signal att landskapsregeringen har gått in för det projektet. Kunde man visa samma omtanke om skärgårdsprojekten skulle det vara oerhört viktigt, men detta bara som en detalj och stödet är bra.

 

Ännu om skolfartyget. Jag  har den uppfattningen att det redan har fattats beslut i förvaltningen som har gjort att en av skolorna står som redare för det, och det är synnerligen olyckligt. Man borde ompröva det i så fall så att man skulle komma till en gemensam organisation, där samtliga skolor får vara med och bygga upp skolfartygets verksamhet.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att det är bra att ltl Mats Perämaa och jag kan vara ense i vissa frågor, speciellt när det gäller skärgårdsfrågor, så det är bra och jag tackar för det stödet. När det gäller landskapsregeringens handläggande av eventuell täckdikning i Ämnäs är det en fråga som landskapsregeringen måste svara på, jag känner inte till några fakta där.

 

När det gäller skolfartyget har vi också en samsyn och jag tror att landskapsregeringen är medveten om den problematik som där finns och jag förutsätter att de tar ett handlingskraftigt tag här och visar på ett resultat. Skolfartyget är inte bara ”ett skolfartyg” utan det är en enorm resurs, det är en enorm möjlighet, vi kan göra en fantastisk undervisning byggd runt detta skolfartyg, som faktiskt har licens för att segla worldwide. Här är det inte bara fråga om ut till Kobba Klintar och vänta utan här har studerandena möjlighet att ge sig ut på långresor, men detta förutsätter att alla som arbetar kring detta skolprojekt kan nå konsensus om hur man skall nyttja fartyget och hur man skall lägga upp strategierna där.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

När det gäller skolfartyget har vår grupp, i likhet med säkerligen ltl Veronica Thörnroos, besökt det och fått ta del av de planer och det engagemang som finns hos personalen som har varit med och förverkligat att vi har fått fartyget hit. Det finns som sagt en oerhört stor potential. Man kan t.o.m. tänka sig att skolfartyget som en del i sin verksamhet kan åka bort och utföra sjösäkerhetsutbildning åt andra skolor, på annat håll. Jag jämför det här med forskningsfartyget Aranda, där bara namnet i sig har en oerhört stark profil och skolfartyget kunde, som jag ser det, gärna medverka i en sådan verksamhet: miljöforskning helt enkelt. Det är just byggt för den verksamheten. Det var klart och tydligt sagt av ltl Veronica Thörnroos; signalen till landskapsregeringen torde vara klar: det här måste redas upp så att vi kan utnyttja fartyget så bra som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Det verkar finnas en del kvar att diskutera i detta ärende och eftersom det finns ett förslag om bordläggning skall jag inte lägga ut texten desto mera utan jag stöder förslaget om bordläggning till fredagen den 3 juni.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Veronica Thörnroos, understödd av vtm Johan Ehn, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 3.6. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 3.6.

 

 

Ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Fredrik Karlströms m.fl. spörsmål angående fiskeripolitik. (S 5/2004-2005).

 

Ärende nr 6 på föredragningslistan avförs och upptas till behandling i morgon torsdag den 2.6.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 17.15. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.08).