För kännedom
Ändring av landskapslagen om avbytarservice för lantbrukare FR 9/2004-2005
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 12 september 2005 kl. 13.00.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Christian Beijar och ltl Gun-Mari Lindholm).
28 lagtingsledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christian Beijar på grund av arbetarrörelsens nordiska samarbetskommittés möte i Oslo och också ltl Gun-Mari Lindholm för tiden 12-15.9 på grund av privata angelägenheter.
Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av enkla frågor lämnas vid följande tider: svaret på ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 9/2004-2005 ges vid plenum onsdagen den 14 september och svaret på ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 10/2004-2005 ges vid plenum måndagen den 19 september.
Antecknas.
Föredras för bordläggning ärende nr 1:
Näringsutskottets betänkande nr 5/2004-2005 angående ändrad lagstiftning om elmarknaden samt införande av regler om certifiering av elens ursprung. (FR 16/2004-2005).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 14.9. Godkänt.
Föredras efter bordläggning ärende nr 2:
Landskapsregeringens berättelse för år 2004. (LB 1/2004-2005).
Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 3:
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2004. (RB 1/2004-2005).
Ärendena var bordlagda den 7.9. Beslut om gemensam behandling är tidigare fattat, också beslut om att landskapsrevisorernas berättelse remitteras till finansutskottet. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?
Ltl Mats Perämaa:
Fru talman!
Under behandlingen före bordläggning sade lantrådet att landskapsregeringen inte har haft tid att tillsammans diskutera de påpekanden och den kritik som landskapsrevisorerna framför i sin berättelse. Grundorsaken till den bordläggning som jag föreslog då var just den att landskapsregeringen skulle hinna med detta. Lantrådet sade också att kritiken som finns i berättelsen är mild och det är någonting som jag inte riktigt kan hålla med om. Det står väldigt mycket om förvaltningsutvecklingen, det står mycket om den polisiära situationen, och om kritiken sedan är mild eller inte, det kan man väl förstås diskutera, men i varje fall är det fråga om väldigt stora saker som skulle kräva landskapsregeringens fulla fokusering. Lantrådet tycks inte vara närvarande här i dag, men kanske någon annan för landskapsregeringens del kan informera om landskapsregeringen har haft tid att ta del av denna kritik och denna berättelse.
Förvaltningsutvecklingen och den reform som har diskuterats är en process som har diskuterats i många år, tre, fyra år åtminstone och vi har inte kommit ett dyft längre på vägen, inte i varje fall vad vi känner till i oppositionen. Vi vet att lantrådet har bett åtminstone vid ett tillfälle, kanske två, att kanslichefen skall avgå och det är väl endast den delen av processen som har kommit ut, men uppenbarligen föregår det någon form av diskussioner inom regeringsblocket i den här frågan och det senaste vi har fått ta del av i media är att inte bara kansliavdelningen skall utvecklas i den riktningen att vi skall få en, om vi kallar det en politisk sekreterare i någon form, utan uppenbarligen diskuteras det också att samtliga avdelningschefer skulle bli politiska sekreterare. Det här har framgått i media och jag önskar för min del att någon ur landskapsregeringen kunde informera om den här processen, för den är helt ny för oss andra.
Om vicelantrådet kanske kan göra det när inte lantrådet är närvarande, så vore jag tacksam; annars får vi se till att vi får svar på de här frågorna i utskottet.
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
När det gäller dessa meddelanden ber jag att landskapsregeringen får komma till utskottet och diskutera dem eftersom vi fortfarande inte haft tid att ha upp dem till diskussion. Vi hade debatten i onsdags, listan var full på torsdag och på fredag var ledamöterna ute med skärgårdsnämnden, så jag ber att få komma till utskottet och redogöra för de frågeställningar som ltl Mats Perämaa tog upp.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Vi utgår förstås från att regeringsledamöterna skall få tid att komma till utskottet och redogöra för frågorna. Men den här nya dimensionen som jag nämnde som har framkommit i media och som egentligen inte är en del av berättelsen utan det är någonting nytt att avdelningscheferna eventuellt skall bli politiskt tillsatta, kanske vicelantrådet kan redogöra lite för den här diskussionen?
Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:
Fru talman!
Jag vet inte vad ltl Mats Perämaa syftar på som har framkommit specifikt i media. När vi har någonting att komma med redogör vi naturligtvis i lagstiftning och budgeter samt de styrdokument vi har.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det framgick i Ålands radio för någon dag sedan att det kanske fanns sådana här planer. Jag tycker ändå att just när man diskuterar förvaltningsutveckling, i och med att det finns nämnt i landskapsrevisorernas berättelse, vore det ett sällsynt tillfälle att för hela salen redogöra för eventuella nya planer.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Landskapsrevisorernas berättelse remitteras till finansutskottet. Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen hänskjuts landskapsregeringens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Talmanskonferensen föreslår att berättelsen utskottsbehandlas. Ärendet remitteras enligt 35 § lagtingsordningen till lagutskottet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föredras för andra behandling ärende nr 4:
Näringsutskottets betänkande nr 4/2004-2005 om ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. (FR 7/2004-2005).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om arbetsförmedling av annan än landskapet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om studiestöd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 44 § tjänstemannalagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.
Ärendets andra behandling är avslutad.
Föredras ärende nr 5:
Landskapsregeringens meddelande angående miljöhandlingsprogram för Åland 2005-2008. (M 3/2004-2005).
Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelandet till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:
Fru talman!
Det miljöhandlingsprogram, som landskapsregeringen nu vill presentera för lagtinget har varit aktuellt en längre tid. Från början var det meningen att landskapsstyrelsen skulle besluta om ett handlingsprogram för enbart vattenvården och då skulle det gälla för tiden 2004-2007. Då var Sune Eriksson miljöansvarig. Det handlingsprogrammet fick följande landskapsregering ärva, då med Gun-Marie Lindholm som ansvarig ledamot. Inte heller då lyckades man komma i mål. Troligtvis skulle det ha lyckats om landskapsregeringen inte tvingats avgå.
Det är alltså den tredje regeringen på rad som arbetat med att få ett miljöhandlingsprogram till stånd. Detta har i sin tur lett till att vi nu har skjutit fram tidsperioden för det här programmet för tiden 2005-2008.
Den långa tid det har tagit att få fram ett miljöhandlingsprogram visar tydligt att det inte är någon lätt process, särskilt om det skall vara rätt så konkret.
.
Det här programmet strävar efter att vara så heltäckande som möjligt. Eftersom Åland ligger där det ligger mitt i havet med vatten som omsluter oss vart vi än vänder oss är det naturligt att fokus ställs på vår vattenmiljö. Vi kan se vår miljö också ur en större synvinkel, man kan säga hela Östersjön.. Vi har försökt se det ut båda synvinklar. Det innebär att vi måste arbeta med miljöfrågorna här på hemmaplan men också delta i det nordiska, europeiska och det internationella arbetet.
För att skapa trovärdighet i arbetet utanför Åland måste vi också arbeta aktivt på hemmaplan. Sopa rent framför egen dörr är en gammal och sliten klyscha, men med den är fortfarande lika aktuell. Ålands litenhet i förhållande till andra länder används ofta som en ursäkt till att vi ingenting behöver göra. Det syns knappt i statistiken. Så kan vi ingalunda tänka. Vi måste konstatera av vi ålänningar är värst av alla att belasta Östersjön per capita med såväl fosfor som kväve och det måste vi naturligtvis göra något åt. Det är jag övertygad om att vi alla är överens om.
Vårt medlemskap inom EU har gjort att miljöarbetet har aktiverats på många sätt. Jag har många gånger sagt att miljön är den störta vinnaren då vi gick med i EU. Fram för allt jordbruket har tvingats till ett stort förändringsarbet på grund av EU-medlemskapet.
Att arbeta med miljöfrågor är ett tålmodigt arbete. Vi vill så gärna se resultat av våra beslut så snart som möjligt, men så är ingalunda fallet Utsläppen till Östersjön är i mångt och mycket resultat av hur vi hanterade vår miljö för många år sedan.
Det här programmet behandlar såväl smått som stort. Vi har valt det arbetssättet för att detta dokument inte skall bli ett program bland många andra som anger målsättningar inom rätt vida ramar. Det skall ligga till grund då landskapsregeringen gör upp olika arbetsplaner och då budgeter för verksamhetsåren slås fast. Det är naturligt att miljöbyrån blir spindeln i nätet i detta arbete, men också andra avdelningar och byråer måste ta ett aktivt ansvar för att detta miljöhandlingsprogram skall kunna förverkligas.
Under programperioden kommer det säkert ny forskning, nya EU-direktiv som vi inte kan ta ställning till i detta nu, och det kan betyda att förändringar måste till under programperioden.
Fru talman! Målsättningen för all verksamhet i landskapet är en hållbar utveckling vilket innebär ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. De övergripande målen står nerskrivna i programmet med de är så viktiga att de tål att upprepas.
- Utsläppen och halterna av skadliga substanser samt skadlig påverkan måste begränsas till icke-skadliga nivåer
- Människans verksamheter får inte leda till biologisk utarmning och minskning av den biologiska mångfalden
- Förnyelsebara resurser skall återföras till kretsloppet och får inte användas i snabbare takt än att de hinner nybildas och
- Icke-förnyelsebara resurser måste nyttjas på ett sådant sätt att bristsituation inte uppstår.
Fru talman! Nu när jag närmare presenterar innehållet i programmet kommer jag att försöka att inte gå in på detaljnivå. Ni har alla haft möjlighet att läsa det. Jag kommer inte heller att röra mig med en massa statistiska uppgifter i presentationen. Till en viss del finns de med i slutet av programmet.
Jag kan ändå inte låta bli att undra över om många enbart har läst sidan om fiskodlingar eftersom allt i press och radio enbart har rört sig om den frågan. Det finns också andra förslag som jag anser viktiga för vår miljö.
Programmet är upplagt så att det är uppdelat i mål och åtgärder. Målen kan sträcka sig långt fram i tiden medan åtgärderna gäller programtiden.
Beträffande miljölagstiftningen och dithörande förordningar och direktiv, kommer vi att förenkla miljölagstiftningen där det är möjligt. Det innebär att vi minskar tillståndspliktiga verksamheter och att vi skapar ett så tydligt regelverk som möjligt. Det gäller framför allt branscher som är vanligt förekommande.
Det påbörjade arbetet med att sammanslå miljötillsynen, hälsoinspektionen och miljöprövningsnämnden och djurskyddet skall slutföras så att den nya organisationen kan börja arbeta redan 2007.
Miljötillsynen är ett viktigt miljöarbete. Arbetet prioriteras så att de områden som har den största miljöpåverkan prioriteras i framtiden. Också handläggningstiderna skall i möjligaste mån förkortas. Målsättningen är 1 månads handläggningstid.
För att miljöarbetet skall fungera så smidigt som möjligt är informationen till alla ålänning nödvändig. Många misstag kunde undvikas om regelverken är kända. En stor hjälp i dagens information är hemsidan som skall göras så användarvänlig som möjligt utgående från medborgarnas behov. I vår dataålder kan vi ibland tro att det räcker med information via hemsidan. Nej, också i framtiden är det nödvändigt med information i form av olika publikationer och informationstillfällen.
För att vårt miljöprogram skall vara trovärdigt är det nödvändigt att landskapsregeringen är miljömedveten inom sina egna verksamhetsområden. Landskapsregeringen skall vara en innovatör.
Exempel på det är att vi föreslår att landskapsägda kök skall använda åländskt ekologiskt odlade produkter och i andra hand närproducerade produkter.
Också i framtiden skall landskapsägda gårdar i första hand bjudas ut för ekologisk odling.
Fru talman! Redan i inledningen betonade jag vikten av målet med vårt miljöarbete främst är ett rent vatten. Enligt EU skall alla våra vattenområden vara i sådant skick år 2015 att en allsidig användning möjliggörs i alla våra vattenområden. Trögheten i systemet gör att det knappast är möjligt att uppnå detta mål till 2015. Bland alla åtgärder som skall göras under programperioden vill jag lyfta fram att en första klassificering skall göras 2006. Då skall en god vattenkvalitet definieras, som slutligen skall fastställas 2009. Målet är också att kunna fastställa kvalitetsnormer för våra sjöar och kustvatten samma år, d.v.s. 2009. Vi har väntat länge på kvalitetsnormer, allt från det att vår vattenlag antogs. Avsaknaden av kvalitetsnormer har varit ett stort handikapp i arbetet för bl.a. miljöprövningsnämnden. För min egen del har jag nästan varit beredd att ge upp och omarbeta vår vattenlag så att den mer skulle påminna om Sveriges och Finlands vattenlagar.
Till de mindre åtgärder som skall göras och som nu är under planering är t.ex. regleringsdammen i Vargsundet. Det finns olika initiativ till förbättringar av olika vattentäkter på Åland. Där vill vi från landskapsregeringens sida vara med och på olika sätt hjälpa till. Projekten blir oftast mer lyckosamma när de närboende och kommunerna är med i processen. Samarbetet med Husö biologiska station är viktig för vårt vattenmiljöarbete I samarbete med dem görs många viktiga program och undersökningar i akt och mening att förbättra vår vattenmiljö och vattenkvalitet.
Under programperioden kommer en kartläggning av de åtgärder som måste göras för att säkerställa vår nödvändiga och framtida dricksvatten. I det sammanhanget kan det bli nödvändigt med nya vattenskyddsområden. Förutom sjöar är också större dricksvattenbrunnar vattentäkter som det är viktigt att vi skyddar på bästa sätt.
Fru talman! Nu kommer vi fram till det område som väckt mest uppmärksamhet, fiskodlingen. Det är naturligt eftersom det är en så viktig näring för framför allt skärgården. Vi vet av övergödningen av våra vatten i skärgården har ökat. Trots att den totala belastningen har minskat i storleksordningen 30-40 procent de senaste 15 åren kan det inte noteras några nämnvärda förbättringar, tvärtom ser det ut som övergödningen ökar i främst i vår östra skärgård.
Den svenska miljövårdsberedningen har presenterat två olika orsaker till varför vattenkvaliteten inte har förbättrats. Oberoende vilken förklaring vi tror på måste det till minskade utsläpp till Östersjön för att vi skall ha en möjlighet att förbättra vattenkvaliteten.
Som jag nämnde i början av mitt anförande har Åland per person det störta utsläppet av fosfor och kväve. Skall vi förbättra den situationen måste vi se på den näring som släpper ut den i särklass största delen av dessa ämnen.
Skulle näringen inte ha varit så viktig för skärgården hade det säkert vidtagitas åtgärder tidigare. Frågor har ställt om vi inte har tagit hänsyn till betydelsen av ett hållbart samhälle, dvs har vi inte tagit den ekonomiska och den sociala betydelsen i beaktande då vi nu strängerar näringen så mycket. Vi har tagit det i beaktande och trots allt vad det betyder för skärgården har vi kommit fram till att den ekologiska delen väger så tungt att det är nödvändigt att göra denna nedskärning. Beslutet innebär att det inte i framtiden är möjligt att bedriva fiskodling i öppna kassar i någon större utsträckning. Från landskapsregeringens sida vill vi inte se detta som en avveckling av fiskodlingen utan en utveckling. Via vår näringspolitik vill vi skapa förutsättningar i form av omstruktureringar, teknisk utveckling och också möjlighet att utveckla nya näringar. Till programmet har vi bifogat en bilaga med näringspolitiska åtgärder så att skärgården skall ha fortsatt skattekraft och arbetsplatser. Vid behov kan näringsansvarige Jörgen Strand presentera programmet närmare innehåll. Det finns tid fram till år 2015 att göra denna nödvändiga omstrukturering .
Det kan anses vara såväl radikalt som att tiden är för kort, men om vi inte sätter tidsplanen tydlig är det lätt att skjuta frågorna framför sig. Fiskodlarna har många gånger framfört att de inte får besked om vad som skall gälla i framtiden, ovissheten har varit stor, tillstånden varit för korta med mera. Nu är beskeden entydiga.
Nu hoppas jag att alla kreativa krafter inom och utom Åland sätter igång en process med en målsättning att det skall finnas fiskodling också i framtiden, en fiskodling som har en hållbar utveckling, som vi kan vara stolta över. Jag vet att det säga att landbaserad fiskodling är omöjlig och att täta kassar inte fungerar mm. Kanske idag men den tekniska utvecklingen går framåt på alla områden. Varför skulle den stanna just inom detta område?
Jordbruket är den näring som i länderna runt Östersjön är den näring som står för den största delen av belastningen till Östersjön. Också på Åland är belastningen stor och måste minska. EU:s jordbrukspolitik med en tuff miljöprofil har gjort att jordbruket redan har minskat sitt näringsutsläpp. Men inte tillräckligt därför kräver detta program ytterligare 20 procent minskad belastning. Trögheten i systemet gör att bedömningen är att de beslut som tagit beträffande miljöförbättringsåtgärder är tillräckliga för att åstadkomma en minskning på 20 procent, det får framtiden utvisa. Eftersom vi har så mycket specialodlingar är bevattningen av åkrarna betydligt större hos oss än i närliggande områden Det gäller att på ett hållbart sätt använda sig att de vattentäkter som förser odlingarna med bevattningsvatten.
Utgående från halvtidsutvärderingen av miljöstödsprogrammet skall näringsläckaget från åkermarken undersökas för att se hur miljöstödets effekter har fungerat för att vara helt säkra på effekterna vid den slutliga utvärderingen.
Motsvarande undersökningar görs också i Sverige och Finland. Ett nytt program för miljöstödet kommer att gälla från 2007. Vid planeringen av det programmet skall man se på ytterligare möjligheter att reducera närbelastningen.
Ett intressant sätt att nå resultat med mindre utsläpp kunde vara att ge riktad rådgivning till enskilda jordbrukare. Det kan vara betydligt mer intressant än rent generella regler. De här tankarna dök upp alldeles i slutet av uppgörande av programmet så vi hann inte närmare fördjupa oss i dessa möjligheter; därför står det nu i programmet att vi skall utreda möjligheterna.
Fru talman! Också från skogsbruket vill vi minska belastningen till våra vattendrag i storleksordningen 10 – 20 procent till 2010. Det gäller från områden som avverkas och förnyas. Det finns ett relativt nytt och modernt program beträffande miljöåtgärder som antogs av landskapsstyrelsen 2002. Det gäller för åren 2002-2006. Om det genomförs kan man säga att skogsbruket rätt långt är miljöanpassat. Det sker också här undersökningar av näringsläckage från skogsmarkerna. Landskapsregeringen vill att landskapets skogar som dikats återskapas till våtmarker där det är miljömässigt fördelaktigt.
Från skogsbruk till oljeutsläpp Här gäller det framför allt att arbeta internationellt så att vi kan få säkrare oljetransporter och så att vi kan få reda på varifrån oljeutsläppen kommer och utifrån det ge strängare straff.
Avloppsvattenbehandling och avfallshanteringen i våra hamnar har startat relativt bra och då menar jag framför allt våra gästhamnar. Det gäller att följa upp så att allt fungerar utgående från gällande lagstiftning. Senaste sommar visade det sig att de svenska båtarna i våra gästhamnar inte tömde sina tankar på samma sätt som de finländska båtarna. Det grundar sig på att Sverige saknar lagstiftning om detta. Enligt den information jag har fått kommer det att vara åtgärdat till nästa sommar.
Avloppsvatten från vår bosättning kommer att förbättras avsevärt inom de närmaste åren då Lotsbroverket tas i bruk och ett flertal av våra landskommuner kopplas dit.
Också för de kommuner som inte kommer att ansluta sig till Lotsbroverket är det viktigt att så många hushåll som möjligt ansluts till det kommunala reningsverket. Landskapsregeringen kommer också att arbeta för att de kommuner som idag saknar reningsverk kommer att planera och bygga sådana; det är framför allt skärgårdskommuner.
Bland vattenföretag har muddringar varit en fråga som dykt upp med jämna mellanrum. Motsatta intressen står inte sällan mot varandra. Någon vill muddra för att möjliggöra en båthamn. Andra vill ha byns sandstrand orörd.
Landskapsregeringen har för avsikt att ta fram ett tydligt regelverk för muddringar som tar hänsyn till miljön utan att för den skull omöjliggöra ett visst muddringsarbete.
Fru talman! Naturvården har en stor betydelse för vår landskapsbild. Vi har alltid med stolthet talat om vårt rika växtliv. Det är ingen självklarhet att vi kan behålla det. Landskapsbilden har förändrats och förändras hela tiden. Till stor del har det att göra med att det öppna landskapet håller på att försvinna. Natura 2000-programmet är ett stort åtagande för oss. Vi kommer att fortsätta arbetet med att skydda de miljöer och de arter som är utrotningshotade. I jämförelse med närliggande områden har vi klarat vår naturmiljö bättre, kanske för att vi fortfarande har lyckats hålla kvar en viss småskalighet i vårt jordbruk, som i sin tur gör att vi kan hålla vår natur öppen, men vi kommer nog i framtiden att aktivt bli tvungna att hjälpa till om vi vill behålla vårt vackra landskap. Det rörliga friluftslivet i kombination med vår turism gör att det är viktigt att vi får ut information om vår allemansrätt.
Ett Naturrum har efterfrågats i många år; där skulle en samlad naturinformation finnas. Under programperioden kommer landskapsregeringen att utreda möjligheten att förverkliga ett sådant.
Beträffande luft- och klimatförändringar är det en fråga som måste tas på största allvar samtidigt som det mer än många andra miljöfrågor måste drivas på en internationell nivå.
Som bäst håller landskapsregeringen på att utreda på vilket sätt vi kan bli delaktiga i handeln med utsläppsrätter när vår lagstiftning inte godkändes till den del det gällde att ha en egen kvot.
Trafiken , fru talman, är ett svårt område. Det gäller såväl till sjöss som på land. Också här vill vi se en minskning av utsläppen av koldioxider. 40 procent från fartyg som anlöper Mariehamn. Det finns många goda exempel på att det är möjligt. Dit hör bl.a Birka Line och Viking Line. Också från småbåtar och vår vägtrafik vill vi se en minskning .
Vi är övertygade om att miljödifferentierade farledsavgifter och hamnavgifter är ett bra sätt att åstadkomma resultat. Vi vill också att Långnäs hamn inför miljödifferentierade hamnavgifter på samma sätt som Mariehamns stad har gjort.
Tack vare eller på grund av de höga bensinpriserna har alternativa biobränslen blivit mer aktuella än någonsin tidigare. Här kommer landskapsregeringen att aktivt delta i arbetet att ta fram andra energikällor än olja och bensin.
Avfallshanteringen börjar nu klarna i landskapet i och med bildandet av Ålands Miljöservice. Det har varit en långdragen historia som nu förhoppningsvis får sin lösning. Producentansvar är ett ledord inom avfallshanteringen. Det är för oss alla ett nytt sätt att se på avfallshanteringen. Från landskapsregeringens sida kommer vi att följa upp de krav som ställs genom att utarbeta förordningar om producentansvar för bl.a uttjänta bilar, elektriska och elektroniska produkter.
Det här, bästa lagtingsledamöter, var en schematisk presentation av landskapsregeringens miljöprogram. Mycket har utelämnats för att inte uppta er tid alltför länge, vilket jag troligtvis har gjort i alla fall.
Jag vill avsluta med att säga att ett lyckat miljöarbete behöver miljöengagerade ålänningar. Det får vi framför allt genom att ge dem möjlighet att delta i miljöarbetet. Det gäller såväl den enskilda
människan som olika organisationer och föreningar.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det mesta måste jag ta i ett anförande senare, det är fråga om så mycket saker att behandla, men en liten detalj. Landskapsregeringen skriver i de övergripande målen att utsläppen av halten av skadliga substanser samt skadlig påverkan måste begränsas till icke-skadliga nivåer. Då vill jag så där ur en vetenskaplig synpunkt diskutera: hur har man kommit fram till när gränsen går när ett utsläpp är skadligt eller icke skadligt? Då tänker jag på fiskodlingen eftersom den branschen har minskat sina utsläpp med, beroende på vilken tidsaxel man diskuterar upp till 50-60 procent och man har fått bort näringen från HELCOM:s hot spot-lista. Vilken vetenskaplig grund har landskapsregeringen att göra några annorlunda bedömningar än HELCOM i det här fallet. Åtminstone medan fiskodlingen var på HELCOM:s hot spot-lista var det många här i salen som ansåg att det var väldigt avgörande för om näringen skulle få finnas kvar eller inte.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman! När det talas om vilken vetenskaplig grund vi har är det tyvärr så med miljöfrågor att det finns inte en vetenskaplig grund utan många. Skulle det vara så att det skulle finnas bara en enda sanning skulle också miljöarbetet var så oerhört mycket lättare. Vår vetenskapliga grund är att övergödningen i Östersjön har ökat. Vi vet att också våra små vikar och sund har betydligt större eutrofiering än för tio år sedan, för att nämna ett exempel. Grunden är att vi vill ha renare vatten och mindre övergödning.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det vill vi säkert allihopa ha, men man skriver uttryckligen att det finns skadliga nivåer och icke-skadliga nivåer och då måste man ha någon grund för att påstå att det finns en nivå där när det är skadligt och icke-skadligt. Nu fick vi höra att det uppenbarligen finns olika vetenskapliga resonemang och man vet inte riktigt vad som är vad, men slutpunkten är ändå det att man vill ha det bättre i Östersjön. Det kan jag godta, men det räcker inte som en vetenskaplig grund att säga att en näring skall bort för att det ligger under någon slags vetenskaplig nivå där man bedömer det som ett skadligt utsläpp. Jag hoppas i varje fall att ansvariga ministern kunde hålla med om att det här vilar på en ganska tunn bedömning. Arbetet med ett vattenkontrollprogram som görs tillsammans med fiskodlingarna har satts igång, där man skall utvärdera resultaten av de prover som tas flera gånger per år. Det kunde visa just exakt på hur mycket fiskodlingar har förorsakat förändringar i vattenmiljön i den östra skärgården. Här kunde det verkligen ha funnits en vetenskaplig grund för att göra bedömningarna, men det har man valt att lämna bort.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
När det gäller frågan om att vattnet inte har förstörts mera än det skall få förstöras har vi bl.a. EU:s målsättning som säger att vi skall återställa alla våra vatten till 2015 till ”i det närmaste orört av människor”, som det uttrycks. Där har vi en grund att stå på. Jag tror inte att vi blir klara, precis som det står i vårt handlingsprogram, till 2015, för det tar för länge. Det är helt klart på det sättet. När det gäller utredningarna som har gjorts och som blir sammanställda till årsskiftet vet vi att vi måste minska fosfor och kväve. Det är helt självklart att det är på det sättet. Det kan hjälpa oss på vägen att se på vilket sätt vi går in i fiskodlingarna, som det talas om mest, när vi skall åstadkomma minskningen, hur vi skall göra det på rätt sätt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
Det är mycket frågor som man behöver ställa med anledning av miljöhandlingsprogrammet, men jag tänkte koncentrera mig på två korta. Jag förutsätter att landskapsregeringen har diskuterat, fast det inte framgår i miljöhandlingsprogrammet och inte heller i presentationen, olägenheterna längs farleden intill Åbo som går förbi Föglö skärgård t.ex. Stränderna spolas bort och det går ej att fiska och inte kan man ha båten vid stranden. Har man diskuterat om man tänker betala ersättning till mark- och vattenägarna eller hur tänker man göra det? För det andra står det också i programmet att man i Långnäs hamn skall arbeta och införa en miljödifferentierad hamnavgift med avseende särskilt på utsläpp av kväveoxider. Vi vet att kväveoxider nog är farligare åtminstone för människan än både fosfor och kväve. Vad har man tänkt sätta för gräns i Långnäs hamn?
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
I programmet finns det ingen absolut gräns, det ser ju ltl Anders Englund själv att det inte står där. Vi vill resonera oss fram till en minskning av det och ser gärna Mariehamns stads hamnavgifter som modell i den frågan. När det gäller om vi har diskuterat farledssituationen och de stora färjornas ersättning kan jag svara direkt, att vi har inte fört diskussioner med dem.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
Det var det som jag gärna ville ha fram i meddelandet, att man har inte sett på helheten när man bedömer miljöolägenheter i programmet. När det gäller att i Långnäs hamn ändra de miljörelaterade avgifterna för hamntaxorna har vi skjutit på det i och med att vi se hur farledsavgifterna kommer att se ut i framtiden. Det betyder att sätter vi för stränga krav här kan vi gå miste om trafik till Långnäs också. Vi vet att rutterna inte är alltför lönsamma, särskilt på vintern när två rederier kör med två färjor var, så vi kan vara beredda på att det kanske är en minskning.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
När det gäller farledsavgiften och att sätta miljödifferentierade avgifter på dem vill vi också att Finland skall göra det på samma sätt som i Sverige och trafikavdelningen har gett ett utlåtande till den lagstiftning som är aktuell. I den lagstiftningen finns det ingenting sagt om miljödifferentierade avgifter, men jag vill ändå påpeka att vi vill att Finland skall se på möjligheterna att införa dem eftersom det visar att det är ett gott resultat på det sätt man har gjort i Sverige.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
En detaljkommentar till miljöansvariga landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Jag vill ge mitt fulla stöd till att jobba vidare med den riktade rådgivningen till jordbrukarna. Världsnaturfonden i Sverige säger att man kommer att klara uppställda mål för jordbruket på nästan alla områden utom på fosforområdet och det tror man till största del beror på att man har för lite kunskap. Fullt stöd till riktad rådgivning alltså!
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Som jag sade i presentationen var det tankar som kom upp i ett ganska sent skede, så jag hoppas att ingen i EU:s regelverk osv. som ibland kan sätta käppar i hjulet för det man vill göra skall miljögöra det, för det är ganska stor skillnad för en jordbrukare beroende på var han befinner sig och var han har sina marker i förhållande till vattendrag osv. Skulle jag själv vara i den situationen så skulle det vara intressantare att man kartlägger just min situation och vad just jag kan göra för att förbättra det än att få mer generella regler, så jag har stora förhoppningar just på den lilla enkla skrivningen faktiskt.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Man kunde också tänka sig att där använda sig av naturbruksskolan. Ser man på kursutbudet där så av ett 25-tal kurser rör sig fem om ekologiskt jordbruk men ingenting om nya kunskaper i hur man gödslar i traditionellt jordbruk, så det skulle kunna vara någonting att lägga bakom örat också.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag skall föra fram det till utbildningen. Det var ett gott förslag och det är så med naturbruksskolan i dag, att den kommer säkert mer och mer att inrikta sig på olika kursverksamheter som är aktuella, så det här kan vara ett område som är mycket aktuellt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ronald Boman, replik:
Fru talman!
Jag skulle fråga landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman om hon tror på de tabeller som finns i miljöhandlingsprogrammet, om de är relevanta. Bakgrunden till min fråga är t.ex. på sidan 23, figur 2: Belastning av fosfor från landbaserade källor och fiskodling. Här står det att fiskodlingen belastar med 65 procent. I en färsk utredning som vi har fått ta del av i dag står det att det är 18 procent. Här står i landskapsregeringens papper att jordbruket belastar med tio procent. Enligt den färska utredningen belastar jordbruket med 75 procent, alltså 7,5 gånger mera! Är era utredningar någonting värda eller är de för papperskorgen!
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Naturligtvis måste jag tro på den utredning och den del som miljöbyrån och andra på Åland statistiskt sammanställer; annars skulle det vara förskräckligt. Men vi kan också vara överens om att statistik kan man göra på många olika sätt, det beror på vad man vill lyfta fram och hur man vill jämföra det. Vi vet att både cirklar och diagram kan man anpassa lite grann till hur man vill ha det!
Ltl Ronald Boman, replik:
Fru talman!
Vi kan väl enas om att detta skall gå till pappersåtervinningen!
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman: Nej, fru talman!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Det var en bra presentation, men det står mera i själva miljöhandlingsprogrammet. Det var några saker som jag fastnade för i samband med presentationen, nämligen att man skulle använda ekologiskt odlade produkter så mycket som möjligt, i annat fall närproducerade. När man begärde in anbud för ÅHS frångick man den principen. Det skulle vara roligt att veta om landskapsregeringen igen nu tänker följa upp detta och leva upp till det man skriver. En sak till som jag fastnade för är att hushållen i största möjliga mån ansluter sig till kommunala reningsverk och att där man inte har reningsverk i kommunerna skall man bygga reningsverk. Som de flesta i salen vet har jag försökt prata om bidrag till kommunerna angående utbyggnad av det kommunala avloppsnätet och det har inte getts några pengar under dessa två år i budgeten. Är det så att landskapsregeringen tänker ändra på den principen och börja stöda kommunerna? Annars kommer man aldrig fram till några åtgärder år 2010. Det är mycket som talar mot här. Ett sätt som vi har funderat på inom vårt parti är bl.a. att för att uppnå ett mål - lilla Åland är en liten ö i ett stort vattenområde – och därför borde man jobba för att bilda ett Östersjöråd så att man fick alla medlemsstater runt Östersjön att jobba för samma sak. Om vi jobbar hårt och sätter in regler som ger restriktioner för verksamheter så är det i princip en droppe i havet.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Om jag börjar där ltl Brage Eklund slutar, så håller jag med om att det borde vara så att miljöreglerna skulle vara gemensamma för alla länder runt Östersjön. Det är ett slutmål. Jag kommer åtminstone för min del, och jag tror jag vågar säga hela landskapsregeringen, att på alla plan som vi kan hitta samarbetsmöjligheter och får vara med i processen att just lyfta fram den biten. Men för att vi skall vara trovärdiga är det också viktigt att vi gör någonting på hemmaplan. Vi kan inte bara säga att vi är nog så små vi så vi skulle nog vara snälla länderna runt att börja jobba med det här, för det betyder ingenting om vi gör någonting. För trovärdighetens skull är det också viktigt att vi försöker arbeta med frågorna också på hemmaplan, men det skulle vara det allra bästa att så långt det bara är möjligt skulle miljöreglerna vara samma runt hela Östersjön.
När det gäller ekologiskt odlade grönsaker och köp av dem till våra kök har vi för avsikt att följa upp att det sker.
När det gäller frågan om reningsverk i kommunerna sitter vi just nu och diskuterar de frågorna i vår budgetberedning och vi får hoppas att det blir ett bra resultat av de förhandlingarna. Mera kan jag inte säga i det här skedet.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Det är klart att man skall ha den principen att man skall sopa rent utanför sin egen trappa innan man hackar på någon annan, men det kan bli en effekt av det här att alla länder runt Östersjön jobbar på olika sätt och att man inte får någon samlad kraft till slut i alla fall om man inte går ut gemensamt också skapar en träffpunkt så att man jobbar utifrån samma riktlinjer. Annars tror jag att det blir ett slag i luften.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag vet att man från Sverige kommer att samla miljöministrarna på senhösten till diskussioner just om de här frågorna. Jag har faktiskt tiggt mig till att också få delta fast jag inte är minister i ett land, men jag tycker att ligger vi där vi ligger måste vi få vara med i alla fall och det har jag fått löfte om. Där kommer man att ta upp just de här frågorna. Det är i ett sådant samarbete vi måste få vara med och påverka, och det finns forum för det, men det tar naturligtvis länge innan vi hittar de gemensamma nämnarna. I Sverige är det väldigt olika längs kusten vilka miljöregler man väljer. Ur ett Östersjöperspektiv skall det egentligen inte kunna vara så olika.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Gun Carlson:
Fru talman!
Centern är enig med de övriga regeringspartierna om att landskapet behöver ett miljöhandlingsprogram med målsättningen att skapa ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Med det menar vi att vi skall medverka till sådana regler som garanterar att våra efterkommande skall kunna leva och verka, arbeta och bo, enligt rättvisa regelverk och med samma konkurrenskraft som i omvärlden på Åland. Åland skall med det här kunna fortsätta och erbjuda en vacker och ren natur. Centerns tal om att hela Åland skall leva är fortfarande viktigt för centern .
Centern anser att det är synnerligen viktigt att alla som berörs av miljön runt omkring oss, dvs. alla människor, vet vilka regler som gäller i vårt samhälle. Det är lika viktigt att alla förstår varför regelverken ser ut som de gör. Därför är det viktigt med tydliga regler och mycket information, t.o.m. skolning i många frågor.
I inledningen till miljöhandlingsprogrammet påpekas att de allvarligaste globala miljöproblemen, såsom luftföroreningar, försurning, övergödning, uttunning av ozonskiktet, drivshuseffekten är av gränsöverskridande karaktär. Inledningen belyser varför vattenmiljön är så viktig. Också här har centern samma åsikt.
I beskrivningen av arbetet med programmet konstaterar landskapsregeringen att ingen remissrunda gjordes när arbetet färdigställdes utan man nöjde sig med de remissvar som inkom i samband med det vattenvårdsprogram som gjordes år 2003. Inte heller har man diskuterat åtgärdsförslagen med de övriga avdelningarna i förvaltningen, inte heller med branschorganisationerna. Här kommer centerns lagtingsgrupp med det första frågetecknet: Vad är förklaringen till det?
Nu har många kritiserat landskapsregeringen för sättet att besluta om olika åtgärder som drabbar olika näringsidkare och regioner, speciellt skärgården på flera ofördelaktiga sätt. Jag undrar naturligtvis om det var politiskt klokt och genomtänkt att göra så här av en landskapsregering som vill utveckla demokratin. Att svara att vi vet redan vad de tycker var kanske inte det mest pedagogiska svaret.
Kapitlet Övergripande mål kan vi skriva under. Frågan är naturligtvis om målsättningen för hållbar utveckling och de angivna övergripande målen helt går att förena.
Landskapsregeringen förklarar varför det finns en större detaljnivå under kapitlet om vatten med att man har använt det tidigare förslaget om vattenvård jämte remissvar. Då måste också frågan bli: Varför kunde inte alla verksamheter användas och behandlas på samma sätt?
I hela miljöhandlingsprogrammet kan vi notera åtgärder som kommer att leda till utökad byråkrati. Det var inte heller vår landskapsregerings intentioner från början.
Några detaljfrågor innan jag går vidare. När det gäller landskapsgårdarna på sidan 8 skriver landskapsregeringen att man skall bedriva ekologisk odling – det sade redan miljöansvariga Harriet Lindeman – annars skall de ”bjudas ut till mottagning av våtkompost av toalettvatten från hushåll” måste jag fråga: Vad är det då tänkt att man skall odla på dessa marker? Knappast grönsaker, knappast äppel, knappast potatis. Jag tror att en sådan här lösning kommer att kräva ytterst noggranna kontroller av komposteringen. Som långsiktiga mål anges att man skall på ett hållbart sätt minska övergödningen och förbättra vattenmiljöernas tillstånd så att alla områden 2015 är i sådant skick att där endast finns små av människan framkallade störningar och att det därigenom möjliggörs en allsidig användning av alla vattenområden. Centern vill absolut medverka till en allsidig användning av vattenområdena. Förr betydde vattenområden möjligheter att fiska för sin försörjning, för att kunna få mat, att kunna sälja någonting, att överleva och man använde också vattnet som transport, med båt när det var öppet vatten och på isen. Det var det viktiga med vattnet på den tiden. I dag används vattnet som rekreation av många. Och nu är det användarna, rekreationsanvändarna, badfolket, båtägarna, sommarstugägarna, som har mest bekymmer i de här frågorna. Det är alltså vattnets rekreationsvärde som gäller i dag och som till en stor del styr debatterna. Jag vill ändå understryka att turismen är den näringsgren som också behöver ett gott rekreationsvärde på vatten. Men tillsvidare vill jag påstå att det är nog mest de som använder vattnet som rekreationsvärde som ropar högst i debatterna.
Jag går igen tillbaka och säger att både centern och jag vill att man skall kunna använda vattenområdena på ett allsidigt sätt, dvs. både näringar, inklusive sjöfart, jordbruk, fiskeverksamheter och rekreation. Det är det här som måste vara målet med vårt miljöhandlingsprogram.
Landskapsregeringen skriver att eutrofieringseffekten – övergödningen – var kraftigast eller egentligen uppmärksammade man den i mitten av 1900-talet, alltså 30 år före man hade hört talas om fiskodlingar, ännu mindre hade inlett verksamheter! Den försämringen som man såg på femtiotalet kan i alla fall inte skyllas på fiskodlingarna. Däremot var säkert den då inledda handelsgödselanvändningen en stor bidragande orsak till övergödningen, liksom trafiken, även om jag kanske inte tror att övergödningseffekterna kunde visa sig redan på femtiotalet, för det är ändå flera års intervall mellan påverkan och synlig påverkan.
En annan förändring, som vi levde med på den tiden, som kanske hade ännu större effekt på vattnen, var naturligtvis vattentoaletterna som gick direkt ut i sjöarna, man började med tvättmaskiner och avlopp från hushållen. Många kommer ihåg hur Slemmern och Svibyviken såg ut. Jag minns åtminstone hur sjukhusets avlopp såg ut, allt gick direkt ut i Svibyviken. Vi kan hitta liknande paralleller när det gäller avfallshanteringen. Också där startade man på felaktiga sätt med bristande kunskap. Nu har vi i dag åtgärdat en stor del av dessa förhållanden. Handelsgödselgivorna är noga kontrollerade, bygger på jordart, på odlingsväxt, på säsong osv. Vi vet att avloppsvattenlösningar planeras, har redan förbättrats mycket, kommer att bli ännu bättre och vi har också sett samma sak hända när det gäller fiskodlingarna. När man startade hade man inte tillräcklig kunskap, efter hand har kunskapen ökat och saker och ting förbättrats. Vi måste tänka tillbaka så här.
Det jag tycker att är lite bekymmersamt är när man skriver om de långsiktiga målen för fiskodlingens utsläpp, att landskapsregeringen enligt programmet –jag är inte riktigt säker på om miljöansvariga var tydlig – men i programmet står det inte ett ord om att man tänker följa upp de undersökningar som man anger på många ställen i programmet. Det finns egentligen hur mycket som helst, mycket fina undersökningar, som vi helt stöder, men man säger ingenstans i programmet att man kommer att beakta resultaten. Jag måste naturligtvis ställa frågan, fast jag vet svaret: Är det då viktigt och riktigt att satsa så mycket resurser, som vi ändå gör i landskapsregeringen, om man inte tänker ta resultaten i beaktande? Vi vet hur mycket tid och pengar sådana här utredningar kostar. Jag kan gärna upprepa frågan från fiskodlarna eftersom jag vet att varenda lagtingsledamot har hört samma fråga. Vi var lite inne på den igen i debatten, nämligen den oberoende långtidsutvärderingen av fiskodlingens miljökontrollprogram. Nog kommer väl också den att tas i beaktande? Jag vet nog att det är svårt att tolka vetenskapliga rapporter. Det har vi också varit inne på redan, för man kan nog hitta uppgifter som går tvärtemot varandra. Jag skulle önska att man skulle ha mera vetenskapligt korrekta underlag för olika saker. Det är ju så här med forskare av olika slag – vi har alla hört det – att de säger ofta, att nu måste politikerna göra någonting, nu måste man visa att man vågar ta beslut! Men, observera, forskarna brukar inte säga vad som skall göras, inte heller när och i vilken ordningsföljd det skall göras, inte heller hur det skall göras. Man säger bara så här att nu är det dags för politikerna att göra någonting. Här tycker jag att vi kan ställa krav på forskningen. Men i den här frågan vill jag ändå tro, och jag vill förstås höra det, att man kommer att använda undersökningsresultaten. Jag antar att det är ett förbiseende att man inte har angivit det i programmet, men jag skulle gärna få det bekräftat. Vi skall nog ha torrt på fötterna om vi gör stora, radikala förändringar.
I punkten 2.4. Jordbruket är man mera inne på det jag tycker att man skall göra. Där anger man vissa undersökningar, knyter an till dem lite och säger att om det blir så här, så gör vi så här, och det tycker jag är mera rätt, men det gör man alltså inte när det gäller fiskodlingen. Ändå finns det en fråga som jag ställer när det gäller jordbruket: Kommer jordbruket att avkrävas ytterligare begränsningar än dem som ingår landsbygdsprogrammet? Man säger där att det skall minska med 20 procent, samtidigt som landskapsregeringen hävdar att om vi lever upp till det gällande miljöstödsprogrammet så kommer det med automatik att minska 20 procent. Det accepterar vi väl, för miljöstödsprogrammen har vi accepterat, men jag vill höra om det betyder att det skall ytterligare ned?
Jag har några frågor om båttrafiken. Vad tänker man göra? Vi hörde redan lite. Det som jag tycker att inte alls har berörts, som jag frågar, är den s.k. omrörningseffekten från storfärjorna eller stora båtar överhuvudtaget: Kommer man att göra någon vidare undersökning? Vi vet redan av undersökningar att detta eviga farande mellan våra vatten, i våra vatten, rör om vattnet hela tiden, fosforn stiger till ytan och blir där lämplig näring åt algerna och vattnet får aldrig falla till ro, eftersom det hela tiden kommer nya båtar. Och det är bra och det vill vi ha, men vi skall vara medvetna om effekterna. Är det någonting som man har diskuterat? Det kanske vi kan få svar på.
Man tänker också minska utsläppen från väg- och småbåtstrafiken med 20 procent. Det skulle naturligtvis vara mycket bra, men då vill jag veta: Hur skall det här gå till, hur skall man minska med 20 procent?
Ytterligare en sak som jag tycker att kan vara värd att klarlägga är att vi vet att landskapsregeringen tillämpar vid all beräkning av belastningssiffrorna schabloner. En del av schablonerna är åtminstone 15 år och det är ganska enkla räkneoperationer man kommer fram med; när det gäller fiskodlingens belastning är den ytterst enkel: mängden foder minus mängden producerad fisk är lika med belastningen! Man räknar alltså fosfor och kväve däremellan. Vi har redan varit inne på det i dag att man kan se olika rapporter från olika belastningsdelar och de skiljer sig väldigt mycket från varandra, det är inte länge sedan jag läste i Hufvudstadsbladet en belastningstårta som liknade systemet med våra belastningsberäkningar och där skiljde sig alla procenter radikalt från de åländska. Man undrar: Vem är det som kan räkna ut det rätta? Har man tagit tillräckligt stor del av dem? Det finns i alla fall en hel del moderna dataprogram för belastningsberäkningar. Det jobbas väldigt mycket med det och frågan är: Har man diskuterat att hitta några modernare och säkrare sätt att räkna belastningarna?
Också när det gäller samarbetet med andra organisationer hade jag en fråga hur det kommer att se ut. Jag tycker att det inte heller var berört i programmet, men jag tyckte att miljöansvariga Harriet Lindeman sade att man kommer att göra allt för att anstränga sig för att vara med i de olika samarbetsorganisationerna, seminarierna osv. Jag tycker att det är viktigt. Vi klarar inte det här ensamma.
Det har redan varit diskussion om att vi de facto lever med strukturprogram, vi har landsbygdsprogram och vi har fiskeriprogram godkända av såväl landskap som EU-kommissionen och de går fram till 2006. Det är viktigt att man inte helt släpper taget om dem och kastar om utan där säger man att man beviljar stöd enligt uppställda miljömål osv., dvs. man har redan slagit fast t.o.m. 2006, men då skall man kanske läsa detta så att det är fr.o.m. 2007 då man kan börja göra någonting.
Det som jag också efterlyser, som jag tycker att inte riktigt är tillräckligt belyst, så är en konsekvensbeskrivning av åtgärdsförslagens påverkan på skärgården och för näringslivet. Jag skulle också ha velat ha en beskrivning av hur de nu föreslagna åtgärderna kommer att påverka miljön. Vilka synliga effekter i skärgården och i vikarna kommer vi att få se? Blir det mindre algblomning efter det? Vem kan säga någonting om det i dag?
Det är så här att om vi som politiker skall kunna försvara och förklara våra åtgärder och beslut, speciellt beslut som går nära regioner och näringsidkare, så måste vi kunna ha fakta bakom oss och faktiskt kunna säga att så här är det! Det är därför jag ställer frågorna.
Det öppna landskapet nämndes också av miljöminister Lindeman och att kanske Natura 2000 gör någonting åt det. Då vill jag ändå erinra om att det öppna landskapet är skapat av bonden, inte för att bonden tyckte att det var vackert med biologisk mångfald och lövängar, utan för att man försökte överleva. Därför har vi fått alla våra lövängar på Åland. Det är ett bevis på den åländska bondens slit för brödfödan för att inte svälta ihjäl. Att sedan Natura 2000 kanske fortsätter på det, det är bra, men man skall inte tro att det är de som har gjort det.
Nu har jag ställt ganska många frågor och jag hoppas att den fortsatta debatten kommer att ge svar på en del frågor. Vi hörde också att det blir utskottsbehandling och där kommer man säkert också att få fram flera frågor och jag hoppas verkligen att resultatet av den kommande behandlingen skall komma fram till ett miljöhandlingsprogram som ger långsiktiga hållbara lösningar för både miljön och för näringslivet. Det är på det sättet vi kan skapa ett samhälle som kan leva och utvecklas på alla sätt för Ålands bästa.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag får tacka ltl Gun Carlson för ett mycket bra anförande och det överensstämmer helt och fullt med de synpunkter som vi har tänkt föra fram här senare under debatten. Det känns nästan onödigt att vi går upp och upprepar det sedan, men vi kommer att göra det i varje fall. Egentligen borde nu landskapsregeringen dra sig tillbaka kanske med svansen mellan benen, om man så tycker, och fundera på att dra tillbaka programmet och lägga fram ett miljöhandlingsprogram som man kan ha en majoritet bakom. Den uppfattningen har jag nog att nu är det inte särdeles troligt att programmet kan leda till åtgärder i linje med det, så man borde hitta något åtgärdsförslag där man har en majoritet bakom, men det är sedan en annan sak. Jag vill återigen tacka ltl Gun Carlson för ett bra och initierat anförande.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Det är ingalunda meningen att landskapsregeringen skall behöva dra sig tillbaka utan jag förväntar mig att landskapsregeringen kommer att ha bra svar på frågorna. Det är så, som alla känner till, att många gånger i behandlingen är det ont om tid, man hinner inte i grupperna diskutera tillräckligt, det har varit sommar, semestrar, man ville gärna från landskapsregeringen ha fram programmet därför att det har varit utlovat länge och nu ställer jag en del frågor som jag säkert skulle ha ställt annars, så det här betyder ingenting från min sida gentemot landskapsregeringen och jag vill absolut inte att de på något sätt skall försvinna härifrån!
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Det var förstås jag som hade en radikal åsikt, men det som centern för fram via sin gruppledare betyder just det här och det känns som om det blir lite bortkastad tid eftersom man inte har majoritet bakom programmet. Som ltl Gun Carlson sade är det nästan uppseendeväckande, förutom att man inte har hört kommuner, man har inte hört sina egna avdelningar så har uppenbarligen inte ens lagtingsgrupperna som står bakom landskapsregeringen riktigt haft tid att sätta sig in i det.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Man måste komma ihåg att det är på det sättet att det handlar mera om lagtingsgruppens tid och möjligheter att vara med i diskussionerna. Vi skall inte skylla det på landskapsregeringen på det sättet, även om jag ställde de andra frågorna. Jag hoppas att vi under diskussionens gång får svar på de flesta av de frågor som jag ställde, och det betyder inte att jag har sagt någonting om majoriteten för förslaget, om ni hade lyssnat på mina frågor.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
Jag vill tacka ltl Gun Carlson för ett mycket bra och övergripande syn på programmet och olika näringar. Det visar att det fortfarande finns ledamöter som står stadigt med fötterna i verkligheten. Det här var nog det bästa talet som har förekommit den här perioden utav en gruppledare när man har gått in på enskilda ärenden.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:
Fru talman!
Ltl Gun Carlson påstår att det på något sätt skulle brista i demokratin att man inte har haft program på en remissrunda och det kan jag inte förstå. Här är det tre partier som tillsammans har utarbetat ett miljöhandlingsprogram. Landskapsregeringen har enhälligt lagt fram vad vi vill åstadkomma. Jag anser inte att det är någonting som skall ut på remiss i det skedet utan det är senare. Här har vi beskrivit vilka målsättningarna är och hur man skall lösa problemen med vattenmiljön och de övriga miljöfrågorna samt vad vi vill åstadkomma. Sedan när lagförslagen kommer, när man gå in på mera konkret lagstiftning är det kanske befogat att man också går en remissrunda bland berörda och bland branschorganisationer osv. Ltl Gun Carlson säger inte klart och tydligt, men det är underförstått, att landskapsregeringen inte skulle utgå från någon slags forskning när man har lagt fram programmet. Det kommer kontinuerliga rapporter och har gjort det i 10-20 års tid om Östersjöns tillstånd och det som alla forskare är överens om är att vi måste begränsa utsläppen av fosfor och kväve, men kanske ltl Gun Carlson kan förtydliga hur hon har tänkt sig i den här frågan.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
När det gäller den första frågan hänvisar jag till att man när man gjorde vattenvårdsprogrammet 2003 gick ut med remisser till berörda och också till organisationerna, men det har man inte gjort nu utan man har använt de gamla remisserna i den specifika frågan och man anhöll inte om flera remisser. Det är vanligt att man går ut med en remissrunda också i handlingsprogram av olika slag, sådana program som många andra människor. Jag hänvisade till kritiken gentemot landskapsregeringen där man har talat om att det här ovanligt av en landskapsregering som säger att man vill utveckla demokratin.
När det gäller mitt uttalande om forskning kanske ledamoten Camilla Gunell inte riktigt förstod vad jag hänvisade till. Jag hänvisade nämligen till att det i kapitlen i programmet, t.ex. om vattenvård, anges väldigt många olika undersökningar, kontrolluppdrag osv. Det är olika åtgärder där man talar om åtgärdsprogram, förvaltningsplan, klassificering, kvalitetsnormer osv., allt det nämner man, men ingenstans i programmet knyter man till det och säger att man kommer att följa upp utförda undersökningar. Jag förväntade mig att miljöansvariga skulle säga att naturligtvis kommer man att följa de resultat som man håller på med; annars kan alla undersökningar som jag talade lika bra avbrytas om man inte avser att följa upp dem. Nog vet jag att det finns forskning som visar allt möjligt, men det här är landskapsregeringens egna program.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:
Fru talman!
Det är givetvis så med ett faktaunderlag, som i det här fallet landskapsregeringens miljöbyrå har sammanställt, att det är väldigt viktigt att man som politiker följer berett material. Man måste kunna lita på den information och den statistik som förs fram. Jag är övertygad om att miljöbyrån här har ett mycket gediget material och det är på de grunderna som vi fattar beslut.
När det gäller frågan om att skicka ut program på remiss – det här är mitt första program, så jag vet inte hur man gör i remisshänseende – upplever jag det så att det är i valen som demokratin får sitt genomslag. Jag upplever att det i flera val har varit en oerhört viktig fråga; Östersjöns miljö har varit en av de viktigare valfrågorna i många, många val. Där har väljarna sagt att man vill ha åtgärder, det har landskapsregeringen lyssnat på. Vi vill göra ett progressivt miljöhandlingsprogram som verkligen kan betyda någonting och det är där vi här har lagt fram.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Men nu talar landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell om någonting helt annat än vad jag pratar om. Jag säger och hänvisar till allt det här som anges i programmet, på sidan 8 och sidan 9 om t.ex. vattenkvalitet finns 15 punkter; många av de punkterna är utomordentligt fina, t.ex. punkten 10 om BEVIS-projektet och inväntar resultat. Vi har fiskodlingsuppföljningen som jag talade om. Det är bara det att landskapsregeringen inte säger i handlingsprogrammet att man avser att innan man gör det eller det så kommer man att ta i beaktande de undersökningar som man redan håller på med. Det var den frågan jag ställde. Det är självklart att man skall följa upp de siffror som avdelningarna presenterar. Det är alltså det jag tycker att man borde ha nämnt lite tidigare och bättre.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Det är många frågeställningar som ltl Gun Carlson tar upp. Det är verkligt tacksamt för mycket av det har vi inte haft möjlighet att delta i. Det som jag är mest förvånad över är att centern ställer frågor till sina egna partikolleger i landskapsregeringen. Den interna kommunikationen i centern verkar fungera väldigt dåligt – eller är det så att det är några andra partier som bestämmer inriktningen och centern får följa med? Jag får tacka ltl Gun Carlson för frågeställningen, men man blir lite fundersam!
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Mina frågor skall ses så att jag vill att landskapsregeringen skall kunna förklara de frågor som jag vet att folk ställer, man undrar på vilka grunder, varför gör man så här? Vad avser man? Vad blir resultatet? Kommer vi att se det i vikarna? Kommer vi att se förbättringarna? De här frågorna snurrar runt i samhället och då ville jag gärna ställa de frågorna till landskapsregeringen lika bra som någon annan ställer dem, för det här är frågor som berör oss alla, och mycket viktiga frågor. Jag vill ändå säga att jag startade det här och slutade med att centern vill att vi skall ha ett miljöhandlingsprogram som ger tillräckliga regler som näringarna kan leva efter, som miljön kan leva efter, som hela Åland kan leva med. Det är grundtanken.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman! Jag ville påpeka att just de här frågeställningarna borde centern ha kunnat göra i samband med framställningen som inte vi i oppositionen kan göra, utan vi får ta dem nu, men nu hjälper ju ltl Gun Carlson till att ställa frågorna, så vi hoppas på att det kommer ett säkert svar på dem nu.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman! Jo, vi hoppas också att frågorna blir utredda. Blir de inte utredda här i salen kommer de att bli det under utskottsbehandlingen, så jag tror nog att det blir bra om vi får hålla på och diskutera lite.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:
Fru talman!
Det är svårt att i en replik hinna svara på alla frågor. Det är möjligt att jag missar någonting, men då får jag återkomma i samband med utskottsbehandlingen.
Först var det diskussionen om varför vi har tagit programmet på egen hand, om jag får uttrycka det så, och inte diskuterat tillräckligt mycket med avdelningarna också skickat det på remiss. Det är så att det här är tredje regeringen som har jobbat med de här frågorna på rad och det första programmet som togs var skickat på remiss, så det underlaget har vi använt oss av. När det gäller de övriga frågorna har det förts kanske inte regelrätta förhandlingar, men vi har kollat av med tjänstemän som berörs av frågorna, t.ex. inom jordbruket, att är skrivningarna okej och så har man fått veta att det här borde inte vara något problem, men direkta regelrätta remissförfaranden har det inte varit.
När det gäller fiskodling kan jag säga att det är möjligt att det var olyckligt om jag uttryckte mig att vi vet vad de vill, men så här långt kan jag i alla fall säga att skulle vi ha haft regelrätta förhandlingar med fiskodlingen, med kommunerna osv., så skulle naturligtvis inte resultatet ha varit detta, det skall vi vara medvetna om. Då skulle vi s.a.s. ha varit tvungna att köra över, om jag får uttrycka mig så, för att komma till det här resultatet. Man kan väl säga att många års diskussioner, många års utredningar i de här frågorna har lett till att landskapsregeringen ansåg att det var nödvändigt att på något sätt sätta ett ganska klart mål för att sedan kunna börja arbeta utgående från att nå målet. Man kan diskutera att det var fel, men man kan också konstatera att nu har vi ett mål att sträva efter och som man har varit osäker på tidigare: vad är det ni vill riktigt, vad gäller i verkligheten osv.?
Jag är väl född optimist, men jag vill ändå tro att det finns så mycket kunskap och go i fiskodlarna att man inte skulle släppa det här nu och säga, att får vi inte odla som vi alltid har gjort så slutar vi! Jag tror inte det, utan nog vill man försöka och det pågår hela tiden forskning omkring oss. Man kan läsa en rapport om dagen om man vill från olika ställen om på vilket sätt man kan jobba vidare med de här frågorna. Det är grunden till varför vi har gjort på det här sättet.
Så var det några detaljfrågor, de landskapsägda gårdarna och toalettvattnet. Vi har ett bekymmer med att återföra toalettvatten till jorden, det kretsloppstänkande som ju skall vara en grundtanke i miljön. Här har vi uttryckligen skrivit toalettvatten för att det inte skall blandas med industrivatten och sådana saker; som ett exempel har vi Prästö, som har sin speciella lösningsmodell när det gäller deras toaletter. Men det är ett problem att ingen vill ta emot det vatten som kommer därifrån. Vad man kan då odla där? På många ställen odlar man mycket mera än vad vi vågar odla här, men t.ex. energigrödor kunde vara en möjlighet att odla på sådana ställen. Det är dock frågor som vi måste fördjupa oss ytterligare i.
När det gäller undersökningarna tyckte jag att jag försökte säga någonting i presentationen om dem, men jag skall försöka vara tydligare. Kommer undersökningarna som görs på olika sätt och verkligt fina undersökningar att vara till någon nytta om vi redan har bestämt målet? För det första handlar inte allting bara om fiskodlingar utan det handlar om vattenmiljöer på olika sätt och hur vi tillför fosfor, kväve och övergödning till våra vatten. Det gäller allt från avloppsvatten, från hushåll till jordbruk och fiskodlingar. Naturligtvis kommer alla undersökningarna som görs att tas i beaktande hela tiden i processen för att få ner övergödningen. Det är ett verktyg som vi har. Utgående från att fiskodlingarna nu är så aktuella så också där har vi sagt att så här många procent skall det ner, men vi har inte beslutat vare sig i lag eller förordning om hur vi når exakt dit, vilka regelverk skall vi använda för att nå dit och till det har vi naturligtvis en otrolig nytta att se på utredningarna som görs och få kunskap därifrån. Ungefär så ser jag på nyttan av utredningar. Vi har ett oerhört nära samarbete, särskilt med Finland och Sverige, det görs samma utredningar där, t.ex. BEVIS-projektet som nämndes så att man kan jämförelser också i ett större sammanhang, inte bara i de åländska vattnen.
Jordbrukets 20 procent: kommer det att räcka med det som redan har beslutats? Bedömningen är att när allt som har beslutats om börjar verka kommer det att motsvara 20 procent. Men som det är med miljöfrågor handlar det delvis om bedömningar, man kan aldrig säga exakt före man har resultatet. Vi har också sagt att när det gäller det nya miljöstödsprogrammet från 2007 kommer man från näringsavdelningen tillsammans med miljöbyrån att se över: Är det de rätta formerna vi har i dag? Skulle det finnas andra sätt som skulle påverka miljön ännu bättre? På så sätt kommer det att lyftas upp inför det nya miljöstödsprogrammet. Som jag sade tidigare, så när det gäller jordbruket har det skett en oerhörd förändring och uppstramning i miljöfrågorna tack vare de krav som EU har ställt. Där har man faktiskt genomgått en otrolig förändringsprocess under åren som varit.
Trafik och fartyg: Kommer vi att göra någonting åt de stora fartygen som trafikerar? Det man kan notera med det här uppgrumlandet som talas om, att vattnet aldrig får vara i fred, så finns det en fördel, nämligen att vattnet syrsätts på ett annat sätt, bottnarna får inte möjlighet att bli ”döda”. För övrigt har vi inte i programmet fördjupat oss just i den frågan. Det innebär, som jag också sade i början att vi har försökt vara så övergripande som möjligt, men naturligtvis finns det inom ett miljöområde otroligt mycket frågor och att kunna säga att man har täckt in varje fråga är en lögn, för förstås har vi också missat på vägen frågor som kanske borde ha varit med. Vi känner inte heller till vad åren framåt innebär, så naturligtvis kommer vi att mötas av frågor som vi inte känner till i dag inom miljöområdet som vi måste ta i beaktande under programperioden.
När det gäller schabloner, procent, diagrammen och cirklarna som miljöbyrån tar fram skall vi komma ihåg att när man jämför t.ex. med sydvästra Finlands vattenområde har de helt andra grunder; där är jordbruket så stort i förhållande till deras fiskodlingar och då blir cirklarna att se annorlunda ut när man har sammantaget en rund cirkel, medan när vi tar Åland är fiskodlingarna så stora i förhållande till jordbruket och därför kommer cirklarna att se annorlunda ut. En annan sak som vi har diskuterat mycket är att man vill hålla samma grundsystem för att kunna jämföra, och det har man gjort, men vi skall också komma ihåg att vad som påverkar ett utsläpp från avlopp är att vi är så lite människor, om vi tar Stockholms- eller Helsingforsområdet, det påverkar också och sedan att vi har så mycket vatten. Det atmosfäriska nedfallet påverkas just av att vårt område består av så stor del vatten och så lite människor, att gör vi den jämförelsen med Sverige ser det annorlunda ut fast vi naturligtvis i princip har samma nedfall över Åland som man har över Sverige.
Konsekvensbeskrivningar borde ha funnits, sade ltl Gun Carlson. Det är klart att man kan jobba med ett miljöhandlingsprogram hur länge som helst, det visar erfarenheterna bakåt, eftersom det har varit svårt att få fram något, men att hålla på och utreda i det oändliga leder till att vi får aldrig något miljöhandlingsprogram. Nu har vi ett politiskt handlingsprogram som vi vill följa och det kommer för de närmaste åren att vara landskapsregeringens ”bibel”, det kommer också att vara miljöbyråns arbetsredskap och också andra avdelningars arbetsredskap inom landskapsförvaltningen.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Det som jag närmast fäste mig vid i landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans anförande var att man skulle ha sluppit en massa problem om man hade gått andra vägen och hört fiskodlarna eller skärgårdskommunerna som blir mest drabbade. Det brukar kallas demokrati och en demokratifråga att man blir tillfrågad. Det som oroar dem är att det kommer ett färdigt program och man har inte överhuvudtaget blivit hörd vad konsekvenserna blir och vad de anser. Nu får ni debatten efteråt i stället och får kanske en massa onödig kritik för er framställning därför att de inte har blivit hörda. Min syn är att landskapsregeringen har gått fel väg i det sammanhanget.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Vilken väg vi skulle ha valt är en fråga som vi kan diskutera hur länge som helst, men det kan vi konstatera att skulle vi ha valt vägen att diskutera oss fram till någon form av gemensam syn, så inte hade resultatet blivit detta, det tror jag vi vågar vara överens om. Vi vet mycket väl i alla fall att det här är ett bekymmer för skärgården och vi vill göra allt för att minimera det så långt det bara är möjligt, som jag har nämnt tidigare, men skulle fiskodlarna få välja – och jag har all respekt för det- så inte ville man ha det så här, varför skulle man vilja det! Det är en viktig näring, det är klart att man håller i den med händer och tänder och de gör inte något fel i världen i dag, det är vi politiker som kanske möjligtvis skulle skämmas över att vi har tillåtit detta. De har gjort det de får och de har ingen orsak att be om ursäkt för det. Är det någon som skall se sig i spegeln, så kanske det är vi politiker.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har precis rätt. Den dagen när landskapsstyrelsen gick in för att stöda näringen ifrågasatte man inte överhuvudtaget vilken påverkan den skulle ha på miljön. Där gjordes misstaget: man byggde upp en industri utan att ha konsekvenserna klara för sig.
Man brukar i alla fall tala om demokrati och att man skall höra andra. Sedan handlar det också om att ha ett politiskt mod att ta ett beslut som går emot hörandena i det fallet, så inte tycker jag att skillnaden är så stor utan det gäller att ha mod att stå emot om man anser att de har mycket fel.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Det gäller att ha mod, jag håller med om det och det är väl det som har varit problemet när det tagit sådan tid för att få fram program: man har vetat vad man har velat, men man har inte vågat lägga fram det. Så tror jag verkligheten är ganska långt. När det gäller vad som kommer först, hönan eller ägget, så har vi sagt vart vi vill nå, nu vill åtminstone jag, och det har jag också sagt hela tiden, ha sakkunskapen med i hur vi når målet på bästa sätt, på vilket sätt vi kan nå det, hur vi kan hjälpa till via olika strukturförändringar, strukturstöd osv. Där är de sakkunniga och de är också sakkunniga när det gäller deras odling i dag, men att begära att de skall vara med och avveckla en så viktig näring, det är mycket begärt det!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det förs också en diskussion om huruvida landskapsregeringen har några konkreta planer på hur man skall tackla kväveoxidutsläppen från fartygen och jag tycker kanske att det hade förtjänat att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman hade erinrat om de miljörelaterade farleds- och hamntaxor som de facto också tillämpas delvis på Åland. Det är faktiskt så att vi har Sverige att tacka för att man införde systemet men också t.ex. Mariehamns stad har gått in för miljödifferentierade hamntaxor som faktiskt också medverkar i påtaglig utsträckning. Det är mycket av kväveoxidernas utsläpp som har nedbringats genom katalysatorer och injicering av olika tekniker för att verkligen få ner dem, och man har lyckats väldigt bra. Sedan är en annan sak att det också finns en massa fartyg som fortsättningsvis trafikerar som inte har den här rena tekniken och därför finns också procentsatserna satta. Själv har jag alltid jobbat för – så länge jag har varit medveten om tekniken med miljödifferentierade hamn- och farledsavgifter – att vi skulle få den införd i hela Östersjösfären, i alla länder. Det har varit landskapsregeringens samfällda uppfattning också in i slutfaserna av olika farledsutredningsutlåtanden som vi har fått ge från landskapsregeringens sida. Det pågår ett mycket målmedvetet arbete. Problemet här är att när det gäller miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter kan vi bara från vår sida gå in på hamnavgifterna i dagsläget av det enkla skälet att vi inte har behörigheten på farledssidan. Men vi jobbar för det här för hela Östersjösfären. Sverige har tagit initiativet, jag tycker att det är utomordentlig och vi vill vara med och medverka för en fortsatt utveckling.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag nämnde nog i presentationen om Mariehamns stads hamn- och farledsavgifter osv.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
Här diskuterades om slammet som man tar från reningsverk och mycket som kommer från hushåll som har förberetts och som skulle spridas ut på åkermarken. Här bör man nog fästa uppmärksamheten på belastningen av många sådana här saker på åkermarken också därför att det inte finns något sätt att rengöra odlingsmarken. Det är det som är frågan. Man kan kanske inte odla energiskog i alla år utan man kanske behöver göra något annat. Det måste undersökas mycket, mycket ordentligt vad man kan köra ut. Jag skulle inte våga ta det och sätta på min mark som jag kanske i framtiden kan behöva för grönsaksodling som skall vara till människoföda.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag vet att jordbrukarna med all rätt är oroliga för att emot avloppsvattnet som kommer från hushåll osv., samtidigt som vi säger att det måste finnas ett kretsloppstänkande och då är frågan vad vi gör när kretsloppet bryts, för det gör det på det sätt som vi i dag fungerar. Jag håller med ltl Anders Englund att naturligtvis måste man noga se till att det inte sker någonting så att marken blir förstörd för lång framtid. Det är ett problem. För att kunna ha ett kretsloppstänkande borde vi ha någonstans där vi kan återföra det till naturen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren:
Fru talman!
Liberalerna välkomnar ett nytt handlingsprogram för miljön.
Hur vi uppnår ett hållbart samhälle handlar om hur vi bedriver jord-, skogs- och vattenbruk. Hur vi ordnar utbytet av energi och materia mellan samhället och naturen. Hur pass miljövänligt vi lever på fritiden och på jobbet.
Miljöarbetet skall drivas på flera plan globalt, europeiskt, nordiskt, nationellt, på landskaps- och kommunnivå och på individplan.
Miljöhandlingsprogrammet för Åland 2005-2008 är omfattande och till vissa delar detaljrikt. Det tar upp allt från att förkorta väntetiden hos miljöprövningsnämnden, landskapsägda kök i första hand skall använda ekologiska produkter, minska belastningen i Svibyviken, vidareutveckla skötseln av artrika vägrenar till att arbeta på ett internationellt plan för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är bra att ha många infallsvinklar.
Programmet uppger att man vill slå ihop myndighetsutövningen gällande miljö- och hälsoskyddet till en självständig enhet. Det är en gammal god ide som liberale miljöminister Sune Eriksson lanserade. Ett Miljöns hus där man samlar all miljökunskap och får samordningseffekter. I Miljöns hus skulle livsmedelslaboratoriet, miljölaboratoriet, miljöbyrån och miljöprövningsnämnden samverka. Rådgivningen, informationen och den direkta konsumentupplysning det faktiskt rör sig om skulle kunna koncentreras till t.ex. Naturbruksskolan.
Vad är det som först kommer att sätta stopp för människans framfart och tvinga fram förändrat beteende? Är det miljötaket eller resursgolvet? Eller är det klimatförändringarna?
De värsta miljöproblemen globalt är klimatförändringen, en smygande förgiftning, försurning, uttunning av ozonskiktet, luftföroreningar, övergödning, landskapsförändringar samt rovdrift av förnyelsebara resurser.
Kraftiga stormar, orkaner, snö i Australien, regn och torka. Det görs skräckfilmer om klimatförändringarna. Det är lätt att tappa greppet inför hotet om polarisar som smälter, permafrosten som tinar, omfattande skogsbränder, svår vattenbrist och förorenade områden som tvingar fram miljontals miljöflyktingar.
Det är lätt att tappa sugen när det gäller miljöarbetet, att stänga av, blunda, fortsätta konsumera utan att tänka efter. Modernt miljöarbete bygger på kunskap och en vilja att tänka och välja lite annorlunda.
Förvånande och ett icke-logiskt miljöbeslut var att stoppa Mariehamns deltagande i den internationella bilfria dagen nu i september. Beslutet verkar inte särskilt genomtänkt. Den bilfria dagen kunde också landskapsregeringen deltagit i med samåkningskampanjer och en kollektivtrafik som under kanske en vecka fungerade optimalt med generösa bussavgångar och matartrafik.
Många av oss har blivit mycket duktiga på att källsortera, men vi är inte lika pigga på att offra bilen. Faktum är att klimatförändringens effekter gynnar övergödningen och algblomningen i Östersjön. Under vinterhalvåret kommer nederbörden att öka och stormarna bli fler och kraftigare. Med regnet sköljs mer näringsämnen ut i havet och stormarna leder till att fosforrikt bottensediment rörs upp. Somrarna får längre perioder med varmt och stabilt väder.
Svenska WWF, Världsnaturfonden, anser att ett stort hot mot Östersjön är jordbrukssubventionerna till EU:s nya medlemsländer. Det kommer med stor sannolikhet att leda till en massiv ökning av konstgödsel i Polen och Baltikum. Resultatet blir kraftigt ökade utsläpp av kväve och fosfor.
Det finns saker som vi liberaler sakna i miljöhandlingsprogrammet och som jag här kommer att redogöra för, dels det viktiga attitydförändringsarbetet, dels en övergripande fysisk planering, gamla liberala käpphästar. Jag vill framföra liberala ståndpunkter som vi önskar att man tar med sig i den fortsatta utskottsbehandlingen som brukligt är.
Anmärkningsvärt och en påtaglig brist är att landskapsregeringen inte har skickat miljöhandlingsprogrammet på remiss till kommunerna, näringslivet och miljöorganisationerna o.s.v. När man tar ett viktigt, omfattande och långsiktigt program tycker man att det vore en självklarthet i demokratisk ordning. Vi instämmer i den tidigare kritiken.
Vi saknar en övergripande fysisk planering i landskapet. Det är liberalernas starka övertygelse att en sådan gagnar miljön. Vi har alltför många sorgliga och kostsamma exempel på motsatsen som försenat och försvårat miljöarbete, exempel planeringen av sopstationen i Haddnäs och den infekterade debatten om vindmöllorna på Nyhamn. Med en långsiktig fysisk planering med ett hållbart samhälle som ledstjärna och med en dialog med ålänningarna och med kommunerna finns det chans att bedriva framgångsrikt miljöarbete.
Fru Talman!
Är det bara liberalerna som har insett vikten av individperspektivet i miljöarbetet?
”Ofta har vi en känsla av att det vi själva gör för miljön inte har så stor betydelse. Det känns som en droppe i havet. Men havet är ju ingenting annat än en summa av en massa droppar. Det gäller att värdera upp den egna insatsen betydligt. Många små vardagsbeslut tillsammans kan få stor effekt. Hälften av dagens miljöpåverkan anses bero på hushållen”, citat från boken Att bygga ett hållbart samhälle.
Gräsrotsarbetet och attitydförändringar är grundbultar i miljöarbetet. Nya rön visar ständigt att vi bör ändra vårt beteende och konsumtionsmönster. Ibland tar vi ett steg fram och ibland två tillbaka. Den fortsatta Agenda 21-processens framtid är fortfarande oviss. Det var endast liberalerna, tyvärr, här i lagtinget som stödde ett tryggande av Agenda 21. Samtidigt skriver landskapsregeringen i programmet att miljöinformation skall göras tillgänglig för allmänheten. I och med att Agenda 21 nedmonterades försatte man den chansen till den omedelbara kontakt med allmänheten som var något av ett signum för Agenda 21. Synd, verkligt synd!
Också Agenda 21:s kontakt med skolorna försvann och därmed möjligheten att stöda attitydförändringar och miljöintresse bland barn och ungdomar. Miljöministern nämnde också specifikt allmänheten och miljöorganisationerna i sitt anförande.
Som ny lagtingsledamot deltog jag i min första budgetdebatt senhösten 2003. Då fäste jag mig vid nuvarande finansansvariga Wiklöfs uttalande med att förankra svåra beslut hos medborgarna: ”utan utförlig och saklig pedagogisk förklaring kommer man aldrig att få medborgarnas acceptans och det är ytterst viktigt att föra en dialog med dem som berörs”. - Ett viktigt iakttagande som man tydligen totalt bortsett ifrån när det gäller miljöhandlingsprogrammet!
Man kan tycka vad man vill om fiskodlingar, men jag tror inte heller att man lägger en grund för varken dialog eller samarbetsvilja om man omnämner en tillståndspliktig näring som ”cancersvulster som skall skäras bort från den åländska samhällskroppen” som också har gjorts i miljödebatter här i salen
Det är varken politisk mod eller politisk mognad utan visar på en vilja till konfrontation som gör att man möjligtvis kan plocka vissa politiska poäng. Att inte skicka programmet på remissrunda och att köra konfrontationslinjen med vissa grupper känns som förbuds- och pekfingermentalitet. Det känns sorgligt omodernt och det gagnar definitivt inte det åländska miljöarbetet och utvecklingen mot ett hållbart åländskt samhälle.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jag tyckte att väldigt mycket av det som ltl Katrin Sjögren sade är bra, jag omfattar det på väldigt många punkter. Det här svepet om alla orsakssammanhang och vad som försiggår stämmer också.
När det gäller den specifika näringen som det här programmet inte allenast handlar om skulle det var intressant att få höra ltl Katrin Sjögrens redogörelse om det är relevant att kanske den enda näring vi ännu har kvar, vars utsläpp går ograverat ut i havet, är det den väg vi skall följa, är det den hållbara vägen eller vad har ltl Katrin Sjögren för recept på lösningen av det bekymret?
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Om ledamoten Lasse Wiklöf skulle ha varit här från början skulle han ha följt hela mitt anförande. Jag kritiserar överhuvudtaget inte det som står i miljöhandlingsprogrammet, jag kritiserar sättet att driva politik, som jag tycker att är under all kritik. Jag vet som lagtingsledamot att de största föroreningskällorna i Östersjön är jordbruket, är fiskodlingarna och avloppen. Jag kritiserar sättet att föra politik och hur man slår folk i huvudet. Jag tror helt enkelt inte att det är en framkomlig väg, och det har visat sig med önskvärd tydlighet.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jag kan ha ett bristande minne, men jag har en erinran om att man från fiskodlarhåll också har uppvaktat landskapsregeringen och framhållit en lång rad av sina ståndpunkter för näringens utveckling.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Vad jag har förstått och vad tidigare talare här har påtalat saknar man att miljöhandlingsprogrammet inte har gått på remissrunda. Det kan vara en vattendelning hur man ser på politik, hur man betraktar individen och vad man har för respekt för andras åsikter. Om man sedan ändå väljer att föra en skarp miljöpolitik, så skall man ha all respekt för det, men man skall lyssna på vad folk har att säga.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Johan Ehn:
Fru talman!
Bra landskapsregeringen! Äntligen har vi ett program som är värd namnet miljöhandlingsprogram! Ni vågar stiga ut och lyfta fram de frågor som är svåra, peka på lösningar på dem och faktiskt utgå från det som jag tycker att kanske till viss del har försvunnit i debatten i dag: hållbar utveckling. Det är ett historiskt och viktigt dokument som ligger på bordet i lagtinget i dag. Det är ett dokument som kommer att lämna avtryck för vad vi lämnar efter oss till våra barn och våra barnbarn. Utgående från det har jag också tänkt försöka behandla det innehåll som finns i programmet på våra bord i dag.
Som landskapsregeringen skriver har den levnadsstandard som vi har byggt upp här under årens lopp på Åland naturligtvis bidragit till att vi också har gjort det här på bekostnad av vår miljö. Det har lett till att vi har förhållandevis höga utsläppsnivåer överlag men framför allt vad gäller närsalterna: fosfor och kväve. Många har varit inne på det redan här i dag, vår miljö i ett globalt ansvar, och jag kan bara instämma i det, men i det globala systemet ingår också vi som en viktig del, var och en av oss individer. Jag kan försäkra ltl Katrin Sjögren om att det är nog inte enbart liberalerna som tänker i individperspektiv, åtminstone också vi från Frisinnad Samverkan har samma grund för vad gäller vårt handlande i de flesta frågor.
Om man på något sätt skall kunna föra en aktiv miljöpolitik som också har globala vinster och som får ett globalt gensvar krävs det nog att vi också faktiskt har tittat efter vad vi själva kan göra, antingen vi som individer men också Åland som en del av internationellt sammanhang. Det är viktigt att vi sopar rent framför egen dörr, och det tycker jag att landskapsregeringen har visat på i det här fallet att det finns en vilja att göra.
Många har ställt frågor sedan programmet blev offentligt. Nå hjälper det här nu då så att vi kan använda vårt hav även i framtiden? Kommer vi att se resultat redan inkommande år, om fem år osv.? Det är bara att svara nej på den frågan. Det finns inte en chans i världen att vi kan göra det. Precis som landskapsregeringen skriver i programmet är det här någonting som är viktigt på lång sikt. De problem vi har i dag härrör från det liv som vi tidigare har levt, de beslut vi fattar i det här programmet får återverkningar på morgondagens miljö och det här vi måste på något sätt höja vår blick något i diskussionen, tycker jag.
Landskapsregeringsledamoten Lindeman var inne på uttrycket hållbar utveckling. Hållbar utveckling innebär att man för en politik som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar. Jag tycker faktiskt att landskapsregeringen i programmet har fört det resonemanget också. Det är väl första gången som jag ser ett miljöpolitiskt program som också åtföljs av en analys och förslag till åtgärder vad gäller näringspolitiken, vilket också är en skyldighet när man föreslår den här typen av radikala åtgärder. Också det tycker jag är väldigt bra i det här programmet.
Vad sedan gäller detaljerna är det så att ett program skall förverkligas och det är då vi kommer in på det som jag tycker att debatten hittills i dag har handlat om.
När vi diskuterar miljöpolitiska perspektiv sade jag redan att vi har ett globalt perspektiv att ta hänsyn till, men för att vi skall få en lyckad miljöpolitik från åländsk sida krävs att vi engagerar oss lokalt, nationellt, nordiskt, i ett Östersjöperspektiv, i EU och gärna också internationellt. Enbart genom att faktiskt försöka att jobba på alla dessa områden, trots vår litenhet så kommer vi att ha någon framgång i våra strävanden om att också ha någonting lämna över till våra barn.
Ett av de största problemen som vi har i dag och som också har blivit fixeringen, åtminstone i den debatt som har hållits om det miljöpolitiska programmet är naturligtvis det att vi har ett väldigt stort näringstillskott från åländsk sida. Per capita lämnar vi från oss mest vad gäller fosfor, mest vad gäller kväve i Östersjöregionen. Det här är någonting som vi faktiskt måste förstå och inse att det här är en realitet. Hur man sedan åstadkommer konkreta resultat för att komma ner är en diskussion som förs i programmet.
Någonting annat som jag tycker att är bra med programmet är att det är ett övergripande program som inte bara lyfter fram det faktum att vi har övergödningsproblem, som också landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på, utan det lyfter också upp andra viktiga problem vad gäller miljöpolitiken. Nu råkar det sig så att eftersom de reellt sett hårdaste kraven hamnar just på vattensidan så har den blivit fixerad här, men tittar vi noggrant i programmet så finns det många andra åtgärder beskrivna, både på ett mera generellt plan men också där man går in och visar på vilka åtgärder man skall vidta. Det tycker jag också att är bra.
Det här var rent allmänt om miljöhandlingsprogrammet. Jag tänker nu gå in på mera detaljer i vad som finns här.
Vad gäller lagstiftning och organisation är det, som också ltl Katrin Sjögren var inne på, viktigt med tydlighet. Tydlighet krävs i lagstiftningen för att vi skall få folk att förstå, och folk måste förstå för att de skall acceptera. Och här har vi haft vissa problem eftersom vi just nyligen egentligen i ett längre perspektiv i alla fall har fått en miljölag som är värd namnet miljölag. Om inte jag missminner mig så låg den någonstans kring 1993. Den har alltså använts i ungefär tio år så att man då kan kalla det för en miljölag. Det är också viktigt, och det här hänger ihop med lagstiftningen, att där man kräver att det skall finnas tillstånd för en verksamhet så måste man också kunna förklara det för dem som bedriver verksamheten på ett sådant sätt att här finns risken för att miljöpåverkan är stor och därför skall man också ha tillståndsförfarandena. Det är också sådant som är viktigt att se till att man får den förståelsen och har en lagstiftning som faktiskt jobbar utgående från att det är bara de sektorer där man faktiskt kan visa på att man har en stor miljöpåverkan som man kräver det här.
Jag applåderar den föreslagna samordningen av hela miljötillsynen till ett och samma ställe. Det tror jag hjälper upp det som jag var inne på inledningsvis, att det blir lättare för myndigheterna att se till att få en förståelse för de åtgärder som föreslås och det regelverk som finns, att man på ett och samma ställe kan hämta informationen. Det behövs gentemot medborgarna, det behövs gentemot förtagen. Här tror jag att det är viktigt att lyfta fram att myndigheternas roll är övervakande, men en minst lika viktig sak är att man har en attityd av hjälpsamhet och upplysande verksamhet, att se till att man är service-minded, se till att få ut förklaringar till varför saker och ting ligger som de gör och varför det krävs tillstånd och varför det finns olika typer av regleringar. Det är grunden för att vi skall få folk att förstå det här.
Vi brukar ofta ha ganska mycket åsikter om att EU inte har tillfört någonting gott för det åländska samhället. För egen del tycker jag att det finns en sak som jag åtminstone kan lyfta fram så här som har varit positivt och det är just miljöpolitiken. EU har lagt en stor tyngd på att försöka jobba utgående från hållbar utveckling. Vi har haft att gå in och försöka implementera de här sakerna i det åländska samhället och det misstaget vi inte får göra då, och som jag tror att vi gör ibland, det är att vi glömmer bort att även i EU-direktiv finns en önskan om att få detta implementerat på ett lokalt plan. Det betyder att man också måste titta efter: hur får man det här att fungera. Det som jag tror att vi gör ibland är att vi glömmer bort att även i EU-direktiv finns en önskan om att få det här implementerat på ett lokalt plan. Det betyder att man också måste titta efter: hur får man det här att fungera just på det lokala planet. Där tror jag att vi fortfarande har en hel del att göra. Jag vill ändå lyfta fram EU här som en stor drivare vad gäller miljöpolitiken. Många gånger kanske uppfattad som negativ, men ändå, som jag ser det, totalt sett positiv, om vi också använder oss av just detta: lokalanpassat.
Vad gäller vattnet är det väl där som diskussionen har kretsat hittills i dag. Det är övergödningen som är vårt stora problem där. Här finns förslag om åtgärdsprogram som skall göras. Det skall lyftas fram normer för vilken kvalitet vi skall på vårt vatten så att man också i framtiden skall ha ett ytterligare faktaunderlag att grunda vidare beslut på. Jättebra!
Som jag var inne på tidigare är det faktiskt på det sättet att våra utsläpp av närsalterna fosfor och kväve enligt den statistik som vi har till vårt förfogande är störst per person i Östersjön. Det är ett faktum som vi måste se till att vi får in i medvetandet hos oss här i salen och hos ålänningarna i gemen därför att det säger klart att då måste vi vara med och göra någonting.
Vad gäller fiskodlingen har sagts från den här talarstolen och också i den diskussion som har rört sig i pressen att handlingsprogrammet innehåller beslut om avveckling av fiskodlingarna. Ingalunda! Det här är ett förslag för att faktiskt se till att man kan rädda kvar en viktig näringsgren också för skärgården. Den måste ske på hållbara grunder; annars kommer det inte att finnas något vatten kvar att odla fisk i heller. Vi har också en övergångsperiod på tio år i det handlingsprogram som ligger. Under dessa tio år torde det kunna hända rätt mycket, dels forskningsmässigt vad gäller odlingsformer och dels också i övrigt för att utveckla näringslivet; då återkommer jag till den bilaga i programmet som också beskriver näringspolitiska frågor i skärgården. Men min fasta övertygelse är precis den som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman också var inne på att utvecklingen under tio år hinner gå framåt med enorm fart och det är också så – det kan vi se med oss själva – att det är ytterst sällan som man börjar göra saker som kostar en del och som är tunga att göra förrän man får piskan på ryggen och ett mål uppställt för när någonting skall vara klart. Det är det vi har fått här också: om tio år måste vi ha uppnått en viss utveckling vad gäller den här biten. Och det är naturligt när vi skall titta på minskade utsläpp av både fosfor och kväve att den sektor som enligt statistik är den som har den största belastningen på vårt per capita-utsläpp är fiskodlingen så måste man också lägga huvuddelen av satsningarna miljöpolitiskt där, det skulle vara konstigt annars.
Trots allt har vi ändå i miljöhandlingsprogram också satsningar vad gäller jordbruket, skogsbruket, avlopp och andra områden där man också måste se till att sänka de närsaltsutsläpp som vi i dag har. De är också tydliga, man visar på vad man är ute efter och åt vilket man strävar.
Mera om själva övergödningsproblematiken tänkte jag inte säga just nu i alla fall. Jag vill ändå lyfta fram att i programmet finns ändå en diskussion kring Östersjön och de utsläpp av olja som man ofta befarar att skall bli en realitet här i dag. Åland deltar i ett Östersjösamarbete för parlamentariker, där vi från åländsk sida vid ett flertal tillfällen har varit med och drivit frågan om att Östersjön skall bli ett s.k. PSSA-område, alltså ett område som skyddas särskilt och just då med tanke på oljeskydd. Vi har båtar i dag som kommer in i Östersjön som seglar enkelskrovigt och det här är någonting som är ett hot mot Östersjön också. Man har kommit en liten bit på vägen i diskussionen när det gäller import/export av produkter som kommer via sjöfarten in till Östersjöhamnarna.
Vad gäller markområdena lyfter landskapsregeringen i detta miljöhandlingsprogram fram uttrycket ”öppet landskap”. Det var också ltl Gun Carlson inne på och som hon mycket riktigt påpekade är det på det sättet att det är jordbruket som har varit bäraren av det öppna landskapet, men det är även en viktig del för framtiden att få landskapet öppet och en viktig del är då att se till att vi har en jordbrukspolitik som gör att vi har ett jordbruk på Åland. Men, precis också som landskapsregeringen anger i programmet: arbeta utgående från Natura 2000-programmet.
Ltl Katrin Sjögren var inne på planeringen av markanvändningen. Vi har en planering av markanvändningen i dag, åtminstone formellt sett. Det är kommunerna som ansvarar för den och där finns nog ett önskemål åtminstone från min sida att också kommunerna skall använda sig av det instrument man fått där. Ändå tycker jag att det är bra att man från landskapsregeringen ger en fingervisning om att man bör titta på mera övergripande planer för anläggningar och verksamheter som har en förväntad hög miljöpåverkan. Kring dem kan vi behöva ha en större typ av planering. Där är just det som ltl Katrin Sjögren också nämnde, vindkraftverk, men också annat som t.ex. avstjälpningsplatser eller den typen av anläggningar.
Om jag så går över till luften och de föroreningar vi har där är det kanske det svåraste området för oss själva att hantera. Här krävs framför allt internationellt samarbete för att klara den biten. Luftföroreningarna är gränsöverskridande och det är klart att vi har mycket bilar och båtar privat här på Åland och de har sin del i detta, men vad gäller luftens föroreningar så drabbas vi också väldigt mycket av det som är gränsöverskridande. Jag tycker ändå att det är bra att man här lyfter fram miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter, man lyfter fram kollektivtrafiksatsningar och man lyfter fram satsningar på biobränslen och förnyelsebara energiformer. Allt det här är sådant som kommer att göra att vi får en utveckling mot att faktiskt utsläppen också för vår del här. Och när vi kan visa på att vi gör någonting, ja, då tror jag också att vi får genomslagskraft i det arbete som vi utför internationellt.
Avfallshanteringen nämns det också om. Där vet vi att det finns på gång ett projekt mellan kommunerna eftersom detta enligt lagstiftningen är en kommunal angelägenhet som dock skall finansieras genom avgifter eftersom det enligt EU-direktiv är någonting som inte samhället skall blanda sig utan det här skall skötas på kommersiella grunder. Men här händer en hel del nu. Vi har miljöservice som börjar ta form. Vi får hoppas att man hittar sådana former kommunerna emellan som gör att man kan få avfallshanteringen att fungera. Just nu ser det ljusare ut än på länge, men det är också här bra att landskapsregeringen sätter press på kommunerna så att om inte det här fungerar måste landskapsregeringen också fundera på: kan vi göra någonting för att underlätta detta.
Detta var i grova drag vad jag hade tänkt säga. Jag avsluta med att säga att samhället, lagstiftaren, myndigheterna, ja, vi kan göra en del för att åstadkomma förbättringar i miljön, men sist och slutligen är det också en fråga för varje enskild individ i samhället att lyfta fram miljöfrågorna och att tänka efter vad vi själva kan göra och dra vårt strå till stacken för en hållbar utveckling. En hållbar utveckling skall vara en utveckling där ekonomi, det sociala livet och miljön går hand i hand, och det tror jag att vi kan skapa och jag tycker att vi har en bra grund i det miljöhandlingsprogram som nu ligger.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Den senaste Östersjöparlamentariska konferensen behandlade de här saker som vtm Johan Ehn hänvisade till, men det som var intressant var att HELCOM:s ordförande informerade om att man nu håller på med ett handlingsprogrammet som skall vara färdigt till 2007 där man gemensamt länderna emellan skall hitta åtgärder för just övergödningsproblemen, också oljetransporterna osv. Det är det som vi hela tiden har sagt att för att man verkligen skall kunna nå resultat måste man ha gemensamma åtgärder, där alla länder kan enas om detsamma. Det är först då det ger en verklig effekt. Att inom länderna, såsom det har uppfattats nu, man går på de små regionerna, där det finns värre väljare om vi säger som så, det är inte en metod som kommer att leda till resultat. Vi skall sopa framför vår egen trappa, brukar många säga här och vtm Johan Ehn sade det också, men tittar vi bara på Åland är det så att de partier som närmast har sitt stöd i Mariehamn nog sopar med en kvast med ett ganska långt skaft – ni sopar på skärgårdsbornas trappa och med en stålborste i det här fallet. Vtm Johan Ehn har själv varit med och sett till att Mariehamn inte kan ha en bilfri dag. Vi skall komma ihåg att det är lätt att sopa framför någon annans trappa!
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Jag börjar med den bilfria dagen. Jo, den har ett syfte i sig, men då kommer vi in återigen på att det vi eftersträvar i handlingsprogrammet och det man borde eftersträva är sådant som får långsiktiga effekter. Att enbart köra en bilfri dag som skulle täcka någon enstaka gata i Mariehamn får en ganska liten effekt för det totala utsläppet. I stället måste vi jobba just på bitarna med att se till att uppmuntra till att göra det attraktivare att åka kollektivt i stället för att ta egen bil. En sak kanske skulle vara att diskutera hur t.ex. dagens system med reseavdrag är uppbyggt för att den vägen också få till stånd ett system som fungerar bättre vad gäller den biten.
När det gäller de gemensamma insatserna håller jag helt och hållet med ltl Mats Perämaa, men för att man skall kunna göra gemensamma saker måste man också från eget håll veta vad det är man vill. Man kan inte bara förvänta sig att man åker med och konstaterar att man är för liten för att kunna dra sitt strå till stacken utan man måste ha klara och tydliga viljeyttringar själv och jag tror att det också är mycket lättare att faktiskt få någonting till stånd om man visar på att även en liten region kan göra sitt; då blir det kanske lättare för de större att följa efter.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag tror att vtm Johan Ehn helt har missförstått betydelsen av att man bara kunde ha en bilfri dag i Mariehamn. Det skulle bli ett stort antal människor som just den här dagen skulle fundera på miljöåtgärder, hur de själva i sitt vardagsliv kan vara med och påverkan miljön i bättre riktning. Det är klart att någon stor omedelbar effekt skulle det inte ha, men det skulle få många människor att för en endaste dag fundera på de här sakerna och det har ett stort värde i sig.
Att vi alla skall dra vårt strå till stacken är helt självklart. Om vi på Östersjönivå kan enas om gemensamma åtgärder skall vi hänga med på dem också. Vi kan gärna ligga lite på vågens framkant också, men just vad gäller vattenbruk och de frågorna anser EU - eftersom vtm Johan Ehn diskuterade EU:s direktiv om hållbar utveckling – att vattenbruket har en framtid och är en hållbar näring, så här tar vi flera steg före. Vi går väldigt mycket längre än vad EU säger att man bör göra. Det betyder i praktiken att vi slår ihjäl den här näringen, konkurrensmöjligheterna blir helt obefintliga, så jag anser nog ändå att vi bör sträva mot att hitta åtgärder gemensamt med våra omgivande regioner. Sedan skall vi vara med på dem och vi skall gärna argumentera för att vi tillsammans kan ha olika sätt att driva de här sakerna vidare, men vi kan inte slå ihjäl vårt näringsliv under tiden.
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Vad gäller frågan om att göra folk uppmärksamma att man kan lämna bilen hemma någon dag är fortfarande Mariehamn med på den biten. I samma beslut som togs att man inte stänger av gator tog man också beslut om att se till att marknadsföra och att uppmärksamma dagen som sådan. Det finns alltså med i det beslutet som fanns där.
Så till det som jag tycker att är den intressanta delen. När man pratar om EU:s syn på det hela så stämmer det att man ser det här som en hållbar näring, men där skriver man också, vilket jag var inne på i mitt anförande, att det är väldigt viktigt att man tittar de lokala förhållandena och det är otroligt viktigt att i områden där man har mera av den här typen av anläggningar och där vattenströmningar och liknande är sämre så lyfter man också fram att här måste lägga en väldigt noggrann analys vid hur miljön klarar detta. Det finns i den skrift som vi också fick från vattenskyddsföreningen, så det är inte hela sanningen att man säger att det är bara att tuta och köra utan, återigen, det viktiga är att titta på den lokala anpassningen av det direktiv som man lyfter fram.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jag vill bara i all korthet framhålla min sympati för det utomordentligt välbalanserade och substantiellt mycket innehållsrika anförande som vtm Johan Ehn höll. Jag håller med om allting.
TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.
Ltl Danne Sundman:
Fru talman!
Jag vill börja med att föreslå att ärendet bordläggs till plenum inkommande onsdag.
Det finns i huvudsak tre olika sätt att driva miljöpolitik: inte alls, i syfte bara för miljön och
i syfte att uppnå hållbar utveckling
De två första är en lätt utmaning, det sista är både svårt och tungt. Var och en får själv fundera vilken kategori man sorterar under som medborgare och som representant för medborgarna här i Ålands lagting. Att bara driva en miljöpolitik är enkelt, det är bara att göra som Sharon på Gaza-remsan, man utrymmer bosättningarna och avvecklar all mänsklig verksamhet, så är saken klar!
Utmaningen heter hållbar utveckling och den beskrivs bra i handlingsprogrammet:
”Målsättningen för all verksamhet i landskapet är en hållbar utveckling. Hållbar utveckling består av ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och social hållbarhet.”
Många tror att hållbar utveckling bara handlar om miljöpolitik. Så är ingalunda fallet. Sett i politikområden inbegriper det många andra områden, särskilt näringspolitik och regionalpolitik i detta fall.
Obunden Samling har varit och vill vara en aktör som tillhör den senare kategorin, vi vill föra en konstruktiv politik för hållbar utveckling och har tillfört många idéer och debattungar, vi har tagit många initiativ inom miljöpolitiken av vilka flera varit banbrytande och mötts med stor skepsis men sedan accepterats och förverkligats.
- Energipolitik, vindkraft (100 st verk 1995) När vi talade om vindkraftverk på Åland ruskade alla andra partier på huvudet, men med den tidens vindkraftverk är vi där effektmässigt när Båtskärsprojektet förverkligas och det var tio år sedan.
- Inom avfallshanteringen har vi ett eget program som enda parti. Vi var bland de första att förespråka att man inte skulle ha någon avfallsdeponi på Åland, vilket också är vedertaget nu.
- Inom fiskodlingen har vi haft seminarium om ny odlingsteknik, vi har besökt fiskodlingar och bekantat oss med verksamheten.
- Vi har talat för införande av alternativa bränslen för fordonstrafiken, katalysatorer på landskapets färjor.
- Projektet med en avloppsledning från de norråländska kommunerna drev vi hårt på, vilket också nu håller på att bli verklighet.
Detta bara för att nämna några av initiativen. Många av våra initiativ är nu vardagspolitik och omfattade av de flesta vilket är glädjande; många initiativ som vi tagit för länge sedan återspeglas också i miljöhandlingsprogrammet, vilket för mig in på ämnet för dagen – landskapsregerings meddelande om Miljöhandlingsprogram för Åland 2005 – 2008.
Fru talman! Allmänt om miljöhandlingsprogrammet kan man säga att det är bra att det nu tagits fram och att det förts till lagtinget för behandling. Jag hoppas vi kan uppnå en stor enighet kring detta program efter att lagtingets organ behandlat det. Min förhoppning grusas delvis dock av den interna opposition som det verkar finnas inom regeringspartierna, men jag hoppas som sagt att man trots det kan komma överens.
När det gäller det att man sätter fokus på vattenmiljön så tycker jag att det är bra, men i belysning till det övriga i programmet så beter sig landskapsregeringen som Pontius Pilatus och korsfäster en så att alla andra får syndernas förlåtelse. Det är ont om konkreta åtgärder för andra näringar än fiskodlingen och till den del de finns så redovisas metoderna sparsamt. Jag ska ge några exempel:
- Jordbruket – görs ingenting förutom redan beslutade åtgärder. Ska man vara trovärdig mot andra Östersjöregioner så är det väl här man borde satt in krutet – det är nämligen de facto så att jordbruket är den största belastaren av östersjön och det är inom jordbruket man måste jaga på de andra Östersjöländerna.
- Trafiken – låga mål och mycket som är beroende av andra – här skulle en progressiv landskapsregering påtalat behovet av utökad självstyrelse, miljön skulle vinna på det. Beskattningen och de djupa farlederna borde vara saker som vi själva bestämmer över. En viktig sak är som nämndes i debatten: det sätt på vilket färjtrafiken påverkar skärgårdsmiljön där farlederna går fram. Om man inte har sett det i verkligheten så vet man inte hur fatal den påverkan är.
- Energipolitik – man kan inte prata om ”fortsatta satsningar” när man idag inte satsar någonting. Åland är idag det område i Europa som stöder förnyelsebar energi sämst, överlägset sämst dessutom. Den till kännedom antecknade energiplanen som uppgjorts nämns inte i programmet vad jag kan se och har tyvärr blivit en riktig hyllvärmare.
Jag hade förväntat mig större itag och konkretare förslag på bl.a. dessa punkter.
Som sagt finns också mycket bra i programmet och nämnas särskilt bör det att man sätter stor vikt vid internationellt samarbete. Det är nämligen så man uppnår resultat. Vad vi gör här, oavsett om vi räknar vår miljöbelastning per capita så är den väldigt liten för Östersjösystemet som helhet. Därför är det otroligt viktigt att man jobbar internationellt.
Fru talman! Så till fiskodlingen, som överskuggar minst sagt allting annat i detta program.
Man skall till en början ha den ekonomiska aspekten i åtanke: fiskodlingen har idag ett årligt produktionsvärde om ca 13 miljoner euro, utan att samhället går in med driftstöd. Verksamheten involverar direkt drygt 100 årsverken i den allra mest ekonomiskt utsatta regionen – den åländska skärgården. Denna näring har byggts upp under 25 års tid och att nu på fem år slå undan benen på den kan inte anses som ansvarsfull politik. 13 miljoner euro ersätter man inte med någon småskalig knapphandel! Fiskodlingen är ryggraden i skärgårdskommunernas ekonomi och lika viktig för dem specifikt som sjöfarten är för landskapet som helhet. De åtgärder som landskapsregeringen föreslagit är ingen ersättning till fiskodlingen; däremot kan de tjäna som komplement för att förbättra skärgårdens tillväxt och utveckling.
Fiskodlarna har i medierna länge framställs som miljöförstörande busar. Det är säkert så att det påståendet kunde ha ägt sin riktighet när näringen var ung och odlarna t.o.m. vägrade delge Mariehamn hur mycket man odlade och på vilket sätt om ni kommer ihåg artikeln i Nya Åland för några veckor sedan. Mycket har dock hänt under tiden och fiskodlingen har utvecklats ur miljösynpunkt bara på de senaste tio åren. T.ex. har den specifika belastningen minskat med 60 procent gällande fosfor samt 50 procent gällande kväve jämfört med 1993, som inte är så långt tillbaka i tiden.
Genom kontinuerlig foderutveckling, bättre utfodringsmetoder och fiskens förbättrade tillväxtegenskaper har man uppnått detta. När det gäller fosforn har andelen biologiskt tillgängligt utsläpp dessutom minskat och är idag ca 20 procent av de totala utsläppen.
De företag som idag odlar fisk i den åländska skärgården är inga busar, de tar sitt ansvar för miljön och har omfattande miljökontrollprogram inom det regelverk som lagtinget slagit fast. En utvärdering pågår som bäst av miljökontrollen och jag finner det mycket märkligt att man inte väntat på den avgörande sakkunskapen förrän man tagit beslut om dessa drastiska åtgärder.
Det är mycket riktigt så att vattenbruket behöver utvecklas vidare, men det är samtidigt frustrerande att landskapsregeringen nu:
- tar avgörande beslut utan att ta hänsyn till befintlig kunskap
- att man låter en högljudd folkopinion och ivriga lobbyister gå före hållbar utveckling och en saklig
politik bara för att man ”lovat fast sig” i samband med val
- blundar för den positiva utveckling som har skett
- tar avgörande beslut utan medverkan av branschen och viktiga delar av landskapsförvaltningen
- använder statistik som är verkligt främmande med tanke på miljöpåverkan
När det gäller det sistnämnda så skall jag ge ett bra exempel på den skrämselpropaganda som länge trummats ut och jag vill visa en bild:
Den här bilden har varit i alla tidningar och på ledarsidan. Här ser man att fiskodlingen står för 65 procent av fosforutsläppen, man ser t.o.m. med ett öga att det ser hemskt ut.
Här är det samma sak med kväveutsläppen och bilden har varit på tidningarnas ledarsidor. Fiskodlingen står för hela 35 procent. Det gäller specifikt åländska utsläpp.
Här ser man de verkliga utsläpp som kommer till de åländska vattnen. De åländska vattenmolekylerna känner inte skillnad på utsläpp som specifikt åländska utan det är det här som de åländska vattnen får ta emot. Det här är lite mera sanning än det förra rent konkret praktiskt. Här ser vi att fiskodlingen står för 6,5 procent av fosfortillförseln.
Här ser vi att fiskodlingen står för 2,3 procent av kväveutsläppen som kommer till de åländska vattnen.
Var och en kan själv avgöra vilka tårtbilder som man tror att ligger till grund för tillståndet i de åländska vattnen. Jag tror lite mera på de här eftersom det här är det som vattnen får ta emot. Var och en kan avgöra vilka tårtor man tror att ligger till grund för tillståndet i de åländska vattnen.
De åtgärder som förslås för fiskodlingen är för drastiska och genomförs på för kort för att näringen skall hinna anpassa sig. Miljöeffekterna blir inga eller endast ringa medan de ekonomiska effekterna blir ödesdigra – det är den enda rimliga slutsatsen på basen av tillgänglig kunskap.
Avslutningsvis, fru talman, kunde man tala länge i detta viktiga ärende, men jag skall avrunda här och jag vill upprepa att det är bra att ta ett samlat grepp över miljöpolitiken. De brister som finns i programmet bör undersökas av utskottet och tillrättaläggas. För min del får man gärna ha större visioner och mer långsiktighet när det gäller hållbar utveckling. Åland kunde på många sätt bli en föregångare inom t.ex. energipolitiken och visa på utveckling som ett försöksområde. Det finns dock ingen anledning att förhasta sig och skjuta sig i foten som landskapsregeringen gjort när det gäller vattenbruket som av andra ses som en näring med möjligheter, inte en som skall strypas.
Framför allt vill jag framhålla att vår viktigaste gemensamma utmaning när det gäller hållbar utveckling är att hålla skärgården och landsbygden levande, ”hela Åland skall leva” – inte bara på klistermärkena utan också IRL, som det heter på chatspråk – i verkliga livet. Det finns ett finns ett Åland utanför rondellerna också!
TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 14 september har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?
Ltl Veronica Thörnroos: Fru talman! Jag önskar att ärendet bordläggs till plenum den 21 september.
Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Veronica Thörnroos förslag om bordläggningstiden.
Ltl Danne Sundman: Fru talman! För mig är det helt okej med 21 september, så det behöver inte bli någon om röstning om det.
TALMANNEN: Ärendet bordläggs således till plenum den 21 september. Innan ärendet bordläggs bereds de på talarlistan anmälda talarna möjlighet att yttra sig.
Ltl Anders Eriksson:
Fru talman!
Med tanke på hur lång talarlistan är tror jag att det är bra om någon av oss fortsätter, annars får vi hålla på hela september med detta ärende!
Jag skall ha en ovanlig inledning. Det är så att oppositionens roll i det rollspel vi har kan man ibland tro att bara går ut på att skälla och gnälla. Men jag vill säga att jag tycker att det är ett program, det har en bra struktur och det är också relativt heltäckande på miljösidan.
Jag tycker när jag ser på strukturen i programmet att det svävar lite Roger Janssons anda över det hela, det är långsiktiga mål, det är åtgärder, det är bara tidsdatumet som saknas egentligen! Sedan är det väl så att målen och åtgärderna inte hänger ihop riktigt alla gånger och det kommer jag att återkomma till.
Det sägs i inledningen – ”hälsningen till lagtinget” – att miljöhandlingsprogrammet strävar till att vara så heltäckande som möjligt men med särskilt fokus på vattenmiljön. Från vår sida ställer vi upp på den målsättningen. När det gäller det heltäckande så kanske man kan säga att stundtals är det lite väl heltäckande. Under rubriken 4.5. Buller, lukt och skakning säger man bl.a. att man skall utvärdera behov av åtgärder, om man behöver åtgärda problem med skakningar – märk väl, det är inte Parkinsons man pratar om, utan man har satt in en parentes med vibrationer! Man kommer ibland lite väl långt in på detaljnivå.
Men om det är heltäckande på miljösidan är det igen det som jag har påtalat andra gånger i andra sammanhang, dvs. helheten. Vi diskuterar ofta: stimulera, främja, underlätta näringsverksamheten. Det ställer alla upp på, men detta program har i många hänseenden en totalt motsatt effekt. Vi pratar också om att minska den offentliga sektorn och igen har vi ett program med totalt motsatt effekt.
ag tycker att det är bra att man utskottsbehandlar meddelandet och det går till social- och miljöutskottet, men jag hoppas att social- och miljöutskottet också hör näringsutskottet för att få de näringspolitiska aspekterna på programmet för det saknas fortfarande.
Fru talman! Innan jag in på programmet vill jag säga att från vår sida tycker vi att det är tre områden som saknas i programmet. Det sägs, som sagt, att man skall ha fokus på vattenmiljön, och det är bra, men vi behöver också naturvården, avfallshanteringen, de områdena inom miljön är också viktiga. Jag tycker för det första att det är för lite åtgärder när det gäller att bevara det öppna landskapet. Miljöminister Lindeman sade att vi berättar alltid med stolthet om vårt rika växtliv, och det gör vi, men de facto nämns det öppna landskapet och vikten av artrikedomen bara i förbifarten och några konkreta åtgärder finns det inte där. Det tycker jag är en svaghet i programmet.
När det gäller avfallshanteringen finns det ingen slutlig lösning på ett av de största miljöproblemen som vi har lokalt. Jag anser inte att det är någon hållbar lösning på sikt att vi skall transportera bort slutdeponin. Vi måste ha en fungerande slutdeponi här på Åland.
Den tredje saken jag saknar är energi. Miljöminister Lindeman sade igen att landskapsregeringen skulle arbeta för alternativa energikällor. Det noterade jag. Men när det gäller framför allt biobränsle men även vindkraft nämns det väldigt lite i detta program. Det är alltså de tre punkterna som vi från Ålands Framtids sida saknar.
I programmet sägs under punkten 1.1. Miljölagstiftning att man skall komplettera miljökonsekvenslagen så att projektören skall ansvara för MKB-arbetet. Jag har inte hört att någon har noterat detta tidigare. Ifall inte alla är medvetna om det är det så att de miljökonsekvensbedömnignar som har gjorts hittills har landskapsregeringen utsett en tjänsteman för; det har alltså skett på samhällets bekostnad. Det är så att ställer vi den åländska miljökonsekvensbedömningslagstiftningen i relation till ett internationellt sammanhang blir det stundtals nästan löjligt vilka små projekt vi utför MKB för. Där måste landskapsregeringen titta igenom lagstiftningen. Jag hoppas att social- och miljöutskottet speciellt granskar detta för det är en väldigt stor omändring om helt plötsligt entreprenörerna skall börja stå för MKB:n.
Jag nämnde att man vill i vissa sammanhang minska den offentliga sektorn. Kommer vi in på organisationen av miljöförvaltningen sägs det att miljöprövningsnämndens handläggningstid skall i normalfallen vara tre-sex månader. Det har sagts i ett tidigare sammanhang att det skulle vara tre månader. I dag sade miljöminister Lindeman att en månad är en rimlig tid, men när man pratar om tre månader är det faktiskt, som jag också har tjatat om flera gånger, att ibland sammanblandar man begreppet månader och år. Vi har ärenden som är inne på tredje året och nu pratar man som sagt om en månad, så snart börjar det bli dags för regeringen att bestämma sig hur man riktigt vill ha det. Man säger också att myndighetsutövningen inom landskapets miljöförvaltning, dvs. miljöprövningsnämnden och miljöinspektörerna, skall ges tillräckliga verksamhetsförutsättningar och personalresurser. Man räknar också upp under miljötillsyn att man skall göra tillsynsbesök vid alla verksamheter, man skall vidta nödvändiga tillsynsåtgärder, man skall lägga in alla tillsynsobjekt i dataprogrammet och man skall skriva ner tillräckliga rutiner för tillsynsarbetet. Om vi lite spetsar till det så när det gäller detta med tillsyn tror jag faktiskt att det fungerar väldigt bra ändå. Den åländska avundsjukan sköter detta miljöarbete helt ideellt ganska bra många gånger! Detta igen i relation till att minska den offentliga sektorn.
Jag kommer in på rubriken Miljöledningsarbetet – och jag kan trösta talmannen med att jag tänker inte ta alla rubriker – så sägs det att landskapet skall vara innovatör inom miljöområdet, där man utnyttjar landskapets skolor, gårdar och marker genom att vara innovatör inom miljöarbetet. Det här låter väldigt bra! Det enda innovativa man dock hittar längre ner i texten är att landskapsägda gårdar bör också i framtiden i första hand bjudas ut för ekologisk odling. Det där är någonting som låter bra förstås politiskt, men vad har hänt i verkligheten! Har arealen ökat? Jo, det har den gjort. Den har på de sista tio åren ökat från 300 hektar till 2000 hektar, så 14,5 procent av den åländska arealen odlas ekologiskt. Det låter otroligt bra, men igen: hur ser det ut i verkligheten? När vi pratar om landskapsägda gårdar, ag ser ltl Henry Lindström och om man tänker på Haga kungsgård, en av de bästa gårdarna på Åland, så hur ser det ut där? Jo, den här arealen används för s.k. ekologiskt gräsodling! Statistiskt ser det väldigt bra ut, men inte är det något jordbruk att prata om mera och när beslutsfattarna slår sig för bröstet och tycker att 14,5 procent av den åländska arealen odlas ekologiskt så stämmer det inte överhuvudtaget utan 14,5 procent ligger snart i träda. Varför gör den det? Jo, för att stödet för ekologisk odling är så pass stort. Det som är det roliga är att de partier som oftast ondgör sig mest över stöden till jordbruket är samtidigt dem som pratar sig varma för stöden till ekologisk odling. Men så här går det när man som beslutsfattare inte vet hur det fungerar i praktiken, vilka konsekvenser de beslut man tar får.
Om jag går in på det som är ett viktigt område i programmet, nämligen vattnet, så sägs det under Långsiktiga mål: ”På ett långsiktigt hållbart sätt minska övergödningen och förbättra vattenområdenas tillstånd så att alla områden år 2015 är i sådant skick att där endast finns små av människan framkallade störningar och att det därigenom möjliggörs en allsidig anvädning av alla vattenområden.” Det här är bra, det är väldigt bra mål. Åtgärderna här tycker jag inte riktigt hänger ihop, för man uppnår inte det här, det är som om man på något sätt skulle ha glömt det faktaunderlag som ltl Danne Sundman just visade, dvs. att vattenföroreningarna är gränsöverskridande: Hur skall man uppnå målen med de åtgärder som man skissar här under?
I och med det, fru talman, är jag framme vid det som i mångt mycket i handlingsprogrammet har blivit den heta frågan, dvs. fiskodlingen. Som jag ser det står vi här igen med helt bakbundna händer och väljer kanske lite mellan pest och kolera, om vi spetsar till det. Pesten är att avveckla fiskodlingarna och i och med det ytterligare försvåra ekonomiskt för skärgårdskommunerna, som redan har det kämpigt med utflyttning och vikande skatteunderlag. Kumlinges befolkning har under de senaste åren minskat med 13 procent. Klarar den kommunen av att upprätthålla den lagstadgade kommunala basservicen om skatteintäkterna från de anställda vid fiskodlingen försvinner? Det är en viktig kärnfråga. Men koleran är kanske att tillåta fiskodlingarna i nuvarande skick. Vi har omvärldens ögon på oss och vår fiskodling är många gånger utpekade som den värsta miljöboven på Åland. Men jag tycker när det gäller den delen – jag är någorlunda normalbegåvad – och jag har försökt att via statistik och fakta få reda på: Vad är de verkliga utsläppen från fiskodlingen, och det är minsann inte det lättaste. Men jag tror ändå att vi nog alla kan slå fast, oavsett vad vi har för intressen, att det är en belastning från fiskodlingen, det slipper vi inte från. Många anser också att det inte är förenligt att både satsa på turism och fiskodling, alltså det ena skulle utesluta det andra. För de ålänningar som inte har någon koppling är valet lätt, men för den som verkligen vill att hela Åland skall leva, och dit hör Ålands Framtid, och för dem som vill ge skärgården och skärgårdsborna en rimlig chans att få sin försörjning står valet mellan pest och kolera. Tänk om vi skulle kunna göra som andra autonomier, dvs. anpassa skattesystemet efter det som är bäst för Åland! Om vi vore en verklig autonomi skulle landskapsregeringen när den lade detta miljöhandlingsprogram samtidigt ha kunnat presentera ett åtgärdsprogram för skärgårdskommunerna som skulle kompensera bortfallet av skatteintäkterna från de anställda inom fiskodlingssektorn, de skulle ha haft möjlighet att samtidigt lova t.ex. skattelättnader för nystartade företag i skärgården, skattelättnader för befintliga företag som nyanställde personer osv. under en så lång övergångsperiod som de anser att det skulle ta för att anpassa sig till det liv där fiskproduktionen baseras på en miljövänligare teknik. Men igen! Vi har inte beskattningen och därför kommer regeringen med en näringspolitisk åtgärd som faktiskt är rena snömoset – och det sitter ändå intelligenta människor i regeringen, så det tror jag att de inser själva! Det blev lite festligt när vtm Johan Ehn sade att det var att ta ansvar att lägga fram ett sådant här näringspolitiskt åtgärdsförslag! Men det har jag förstått att min kollega ltl Brage Eklund skulle gå in på senare, så jag går inte desto mera in på det nu.
Till sist vill jag säga om fiskodlingen och med de mål som man har att år 2011 minska 50 procent av utsläppen, att för att uppnå de målen skall man ändra vattenlagstiftningen och införa regler för nedskärning och fördelningen av den tillåtna beskattningen. Man vill alltså uppnå målen via lagstiftning. Jag skall återkomma senare till varför jag tycker att det är intressant att man har det åtgärdsarbetssättet i det här sammanhanget.
Man säger också att man vill uppmuntra och ge stöd till miljömässigt riktig försöksverksamhet och för maximal förädling; det är någonting som vi stöder till fullo.
När det gäller naturvården och biologisk mångfald vill jag säga, för att göra ett långt anförande kort, att jag stöder det mesta som står här. Jag tycker att det är ett förnuftigt resonemang, men jag fastnade vid åtgärdspunkt 10, dvs. att detta gamla ärende som har släpat med, jag vet inte hur länge, dvs. att man skulle fastställa generella bestämmelser för reklamskyltar! Lämna bort det här någon gång! Ålänningarna är individualister, det är en del av charmen i vårt samhälle att folk kan få skylta för sina anläggningar på ett personligt sätt. Den här toppstyrningen gillar jag inte och det måste förhoppningsvis vara ett olycksfall i arbetet, men utskottet kan ju titta på det.
Till sist, fru talman, sägs det under rubriken Trafik: ”Utsläppen från väg- och småbåtstrafiken minskar sammanlagt med 20 procent till år 2010 jämfört med 2001 års nivåer. Vi skriver i dag år 2005. Har det minskat väldigt mycket på de sista fyra åren? Nej, det har definitivt ökat! Under fem år skall man alltså minska utsläppen med kanske 30 procent. Då ser man att det här är ett väldigt högt mål, det är stil med ungefär fiskodlingarna. Hur tänker man nå det här målet? Jo, en punkt: kollektivtrafiken stöds. Ja, men, gumorron yxskaft! Skulle man vara konsekvent när det gäller fiskodlingsresonemanget så är det lagstiftning, att förbjuda bilåkande vid vissa klockslag. Man uppnår inte det här målet överhuvudtaget genom att stöda kollektivtrafiken, men, kära kolleger i Ålands lagting, här är vi helt plötsligt inne på områden som berör oss alla, det är inte bara ett par skärgårdsbor som berörs och därför blir åtgärderna tyvärr verkningslösa.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag vill lyfta fram några frågor i repliken, först miljökonsekvensbedömningen och att det är entreprenörerna som skall stå för det. Det är helt i linje med hur man gör i omkringliggande regioner. Samtidigt håller jag med när man säger att vi har för mycket miljökonsekvensbedömningar på Åland i dag. Det är någonting som vi nu precis håller på och ser över, att var kan man minska ner det så att det bara behöver vara en anmälan, på en annan nivå helt enkelt. Det blir lätt så på Åland när vi har så mycket att små saker kan bli stora eftersom Åland är litet. Jag brukar säga att man tror att man måste anpassa det till den åländska litenheten också när det gäller de här frågorna, så det finns orsak att ganska noga se över den frågan.
Skatteinstrumentet som styrmedel saknar jag också. Skulle vi ha det skulle allting vara betydligt mycket lättare. Där är vi helt överens. När det gäller frågan om en månads anmälan och tre, och nu får landskapsregeringen lov att bestämma sig, så är det för en månad fråga om anmälningsärenden som inte alls i dag går till miljöprövningsnämnden utan det sköts här på miljöbyrån. Också de ärenden har ibland blivit liggande för länge enligt min bedömning, så därför borde en månad räcka till det. ”Generella bestämmelser, lämna bort det!” Det är en fråga mellan trafikansvariga och mig och visst kan man lämna bort det, men vårt mål är att de generella bestämmelserna skall vara väldigt generösa. För att vi inte skall behöva få en massa förfrågningar och att det skall behöva fattas en massa beslut i de här frågorna enligt nuvarande lagstiftning vill vi ge friare bestämmelser så att man inte alls behöver komma hit med frågorna.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman! Det sistnämnda är bra och jag tackar speciellt för stödet när det gäller övertagande av beskattningen. Där får vi synbarligen använda våra bästa krafter och samarbeta och försöka komma framåt, för det är en av de viktigaste frågorna vi har på den politiska agendan – det gäller bara att få majoriteten att inse det. När miljöminister Lindeman säger att i andra sammanhang är det exploatören/entreprenören som betalar MKB är det sant, men skulle vi ha regelverket utformat såsom det också är på andra områden skulle det utföras noll MKB på Åland. Det är så stora projekt och det är så stora företag, men här på Åland har vi små företagare och det är helt orimligt att man skulle ha småföretagarna att bära kostnaderna för en MKB som skall vara i snart sagt alla sammanhang. Jag uppfattade också att miljöminister Lindeman och jag var ganska eniga om att vi har varit för noggranna när det gäller MKB, vi kan inte hålla på med allt mellan himmel och jord. Däremot är jag beredd, med tanke på miljöns bästa, att vi i fortsättningen gör MKB i en mindre skala än vad man gör i omkringliggande länder. Men då skall också samhället bära kostnaden; annars är vi igen där och pratar mot oss själva när vi säger att vi skall främja småföretagandet och företagandet.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman! Jag tänkte bara lite närmare gå in på frågan om skatteinstrumentet berördes. Det har förts diskussioner i landskapsregeringen, där vi faktiskt fortfarande grubblar på frågan: kunde vi använda kommunalbeskattningen på något sätt för att hjälpa till? Men problemet som vi ser och som vi håller på och utreder som bäst är om det då räknas som statsstöd? Det är det som många gånger kommer emot oss när det är beskattning som avviker från den normala beskattningen.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman! Jag blev inte riktigt klok på när landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade att vi har funderat i regeringen på att använda kommunalbeskattningen för att hjälpa till. Jag vet inte riktigt i vilket sammanhang man skulle hjälpa till! Men om det då gäller de kommuner som skulle drabbas av minskade intäkter när det gäller en minskad fiskodling så kan man inte överhuvudtaget gå in på att man skulle ge skattelättnader från kommunerna. Risken är att kommunerna står på knä redan nu om fiskodlingsverksamheten försvinner och skulle man ytterligare medge att de kan efterskänka skatterna tror jag vi nog har ännu större problem. Men det är möjligt att jag missförstod, för jag fick inte riktigt klart för mig på vilket sätt man skulle hjälpa till.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Lindqvist, replik:
Fru talman!
Ltl Anders Eriksson lyfte fram tre väldigt viktiga frågor som jag vill bemöta som vice ordförande i utskottet som skall behandla programmet. När det gäller energiproduktionen lyfter ltl Anders Eriksson fram väldigt viktiga frågor som just vindkraften. Den står och stampar på stället på Åland just nu. Det här kommer vi förstås att se på i utskottet. Jag är inte heller helt nöjd med de skrivningar som finns, men det finns faktiskt en skrivning i punkten 4.4.4. om införande av elcertifikat som är åtminstone en bit på vägen. Det finns mycket att titta över. När det gäller MKB-biten som har berörts i tidigare debatter mellan miljöministern och ltl Anders Eriksson är det självklart så att där måste vi titta på dels huvudmannaskapet och främst på den lagstiftning som vi har i dag. Det är precis som ltl Anders Eriksson säger att i dag är det alldeles för krångligt för småföretag. När det för det tredje gäller de näringspolitiska aspekterna kommer vi givetvis att beakta dem i utskottet, det är inte bara en utan flera näringar som berörs av programmet och det kommer vi förstås att titta på i utskottet.
Slutligen, fru talman, när det gäller skatteinstrumentet är vi nog helt överens ltl Anders Eriksson och jag. Jag brukar hävda att grön skatteväxling är ett av de viktigaste instrumenten i ett effektivt och framgångsrikt miljöarbete och vi måste jobba vidare på frågan att överta behörighet.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman! Jag vill bara i all artighet säga att jag tackar för stödet!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ltl Ronald Boman: Avstår.
Ltl Torbjörn Eliasson:
Fru talman!
Jag vill till först säga att jag stöder miljöhandlingsprogrammet och att jag främst kommer att inrikta mig på att resonera runt skärgården och dess problem i mitt anförande.
Fru talman! ”Miljöförstöringen är ett hot mot hela vår värld. Lilla Åland med sina 6.500 öar kringflutna av havet är extremt beroende av ren miljö. En oljekatastrof skulle till exempel förstöra våra existensmöjligheter för lång tid framöver, men vad värre är, Östersjöns sotdöd smyger sig på oss och kommer, om vi inte gör något, att sakta men säkert strypa våra förutsättningar att leva och få vår utkomst på dessa underbara öar.
Detta är mardrömmen – men jag har också en vision för de närmaste, säg tio åren:Jag ser ett nytt Åland där vi alla blivit aktiva - vi kämpar för vår miljö. Vi förlitar oss inte på andra. Vi har insett att vi måste göra allt vi kan – själva.
I min vision jagar vi inga bovar, men vi tänker ändra spelreglerna! Vi skall bli ett föredöme. Vi skall höja vår image och attraktionskraft både som resmål och som bosättningsort.
Vi satsar på förnyelsebar energi. Vi samåker mer och vi sorterar sopor. Vi skyddar våra inre vikar och sjöar. Jordbrukarnas kreativitet fokuseras på mer ekologiskt och vi stöder dem och är tacksamma för att de håller det fina åländska landskapet öppet.
Allt avloppsvatten drar vi bort från små ineffektiva reningsverk till det stora effektiva i Mariehamn. Inga privata avlopp accepteras i vikar och fjärdar. Fiskodlingarna avvecklas successivt om den teknik som behövs för att rena utsläppen blir för dyr. Men livet i skärgården går vidare ändå för vi ersätter förlorade arbetsplatser med nya som har en framtid.
Åland kan igen marknadsföras som den rena skärgården. Där jobbar människorna inom den expansiva turistnäringen. Föglö och Brändö har byggt golfbanor som tillsammans med utbyggd transport-, logi- och restaurangverksamhet skapar fler arbetsplatser än de som tidigare erbjöds inom fiskodlingen.
För att påverka framtiden måste vi börja tänka i nya banor - nu!”
Fru talman! Det jag sagt hittills är saxat ut mitt personliga handlingsprogram inför valet 2003. Både problembeskrivning och vision känns fortfarande aktuella idag. Miljöförstöringen globalt fortgår i oförändrad takt, den ena katastrofen avlöser den andra. Att växthus- med flera effekter orsakas av människans rovdrift på naturen kan inte förnekas.
Trots att jag i grunden är optimist, tror jag inte att det går att återskapa de miljövärden som raserats av några få generationer. Men mycket kan göras om vi alla hjälps åt. På det lokala planet är min vision kanske nu ett litet steg närmare förverkligande. Jag stöder landskapsregeringens miljöhandlingsprogram. Det är ett dokument i rätt riktning. Men det är bara början på ett långt och mödosamt arbete. Vi kommer att måsta göra mer för att parera en miljökatastrof för kommande generationer.
Har vi något alternativ? Vilken blir våra barnbarns barns dom över oss om vi inte gör allt för att värna miljöförutsättningarna för deras existens? För oss ålänningar handlar det då främst om att vårda vattnet och havet. Och det räcker inte med att stänga fiskodlingar – alla måste ta konsekvenserna om vi skall kunna restaurera våra inre vattenområden! Om uttrycket tillåts, fru talman, kan vi inte ”skita i” havet i fortsättningen – varken bokstavligt eller bildlikt! Ingen är mer beroende av hur Östersjön må än vi ålänningar.
Ju förr vi skärper miljökraven desto snabbare anpassar vi oss själva till den verklighet som är ofrånkomlig för alla Östersjöländer – ja för hela världen. Vissa jobb kommer att försvinna i denna utveckling, men är vi kloka fokuserar vi på förändringen och de arbetsplatser som kan skapas i denna process. Vi kan tvinga oss själva att utveckla nya förhållningssätt, idéer och tekniker, bli föregångare och till och med få avsättning på stora marknader den dag alla andra måste följa hårda regler – och den dagen kommer fortare än vi anar! Att gå i spetsen betyder utveckling och möjligheter. Att vänta tills andra gör något är stagnation – ett ”chicken race” med miljön som insats.
Landskapsregeringens meddelande har redan rönt stor uppmärksamhet i massmedia och aktiverat politiker som tydligen inte är beredda att fatta förvisso svåra men nödvändiga beslut. Det är allvarligt om vi inte kan nå en bred enighet om att värna vår miljö. Nu går det inte längre att sticka huvudet i sanden och tro att andra skall sköta den saken – vi måste göra det själva!
Att skärgården får det tuffast i början beror inte på en avog inställning till regionen. Hade fiskodlingarna funnits i Lumparn hade det varit lättare att ersätta förlorade arbetsplatser och även lättare att fatta så tunga beslut som nu är fallet. Regeringspartierna är emellertid måna om att skärgården skall leva och utvecklas. En grundförutsättning för att skapa nya jobb och få människor att flytta ut till skärgården är emellertid att havet är rent – i varje fall inte smutsas ner mer. En skärpning av miljökraven kan på kort sikt ge negativa ekonomiska konsekvenser, men det viktiga är att de långsiktiga förutsättningarna för utveckling förbättras!
Centerns devis ”hela Åland skall leva” gäller också nu. Vi kommer att hjälpa till och skapa nya arbetsplatser i skärgården om de skärpta miljökraven leder till förlorade arbetstillfällen. Ett speciellt skärgårdsmeddelande kommer att levereras till lagtinget under hösten och där måste det tydligt framgå hur landskapsregeringen tänker trygga och utveckla regionen. I stället för att motarbeta miljöhandlingsprogrammet borde alla progressiva krafter samverka och söka nya möjligheter för skärgården. I den processen är det av största betydelse att skärgårdsborna själva är aktiva och delaktiga så att inga beslut fattas över deras huvuden.
Huruvida det går att lägga om produktionen av odlad fisk så att den blir ekonomiskt lönsam och konkurrenskraftig utan att smutsa ner vattnet är inte jag rätt person att bedöma. Men av erfarenhet från andra områden vet vi att det som först verkar omöjligt mycket väl kan uppnås när man tvingas tänka om. Fiskodling är förmodligen inget undantag. Stora förbättringar har trots allt gjorts de senaste tio åren. Varför skulle utvecklingsmöjligheterna nu vara helt uttömda?
Fru talman! Skärgårdens ekonomiska plattform måste få fler ben under sig. Oberoende vilka nya aktiviteter som kan bli aktuella så är det A och O att kommunikationerna är effektiva och ändamålsenliga. Nya alternativ undersöks för transport av människor, bilar och varor. Mycket stora satsningar planeras. Sedan får vi inte glömma den digitala kommunikationen. Varje modernt företag är idag beroende av snabb bredbandskommunikation – utbyggnaden måste därför högprioriteras i alla skärgårdskommuner! Med ett väl utbyggt nät är det lättare att utlokalisera verksamheter, skapa nya jobb och flytta arbetsplatser från fasta Åland till skärgården. Via Internet når man hela världen lika lätt från Kökar som från London om den rätta tekniken finns!
I min vision ingår golf som en attraktiv och lönsam aktivitet i skärgården. Att placera en golfbana vid havet ger bästa förutsättningar för spännande golfupplevelser. Vattnet och vinden tillför spelet dimensioner som inte kan erbjudas på en bana inne i skogen.
Men – det räcker inte att bygga en golfbana och tro att allting ordnar sig i och med det. Det är inte självklart att ett koncept som fungerar på fasta Åland även gör det ute i skärgården.
För att uppnå framgång och lönsamhet måste kommunikationer, boende, restauranger, service med mera fungera på de gästande golfspelarnas villkor. Annars kommer de inte hit. Konkurrensen ökar för varje år och det finns bland annat flera intressanta golfalternativ i Stockholms skärgård t.ex, Lill-Dalarö Gård, Fågelbro, Ekerum med flera.
Den här debatten handlar om miljöreglering och dess konsekvenser så jag kan inte gå in i detalj på golf i detta anförande. Jag får säkert anledning till det senare i höst. Men eftersom golfen är tänkt att ersätta arbetsplatser som kan försvinna på grund av hårdare miljökrav, så vill jag ha sagt att jag tror det finns förutsättningar att lyckas om man planerar rätt. Eftersom kommunikationsbiten är en svag länk i dagsläget så tror jag att golf i skärgården skall bygga på mer koncentrerad service och att gästerna stannar längre tid än vad man exempelvis gör på fasta Åland. Utbudet och standarden på boende, restauranger med mera måste uppfylla rätt höga krav och här kan det vara skäl att titta lite närmare på de exempel jag nyss nämnde.
Skärgårdens viktigaste resurs är marken som till största delen är oexploaterad idag trots att det säkert finns extern efterfrågan. Vår jordförvärvslag är föråldrad och borde ändras så att det blir möjligt för icke-ålänningar att äga mark och villa/stuga, åtminstone på planerade områden i anslutning till exempelvis attraktiva golfanläggningar och marinor med hög servicenivå. Ett sådant koncept skulle inte bara innebära fler gäster och turistvaluta. Värdet på mark i skärgården skulle stiga och många arbetsplatser inom bygg- och servicesektorn skulle genereras när nya människor och friskt kapital skulle söka sig ut till öarna. Ett nytt underlag för snabba turbåtar och flera andra nya entreprenörsformer skulle födas. Med sådana förutsättningar tror jag definitivt att det skulle finnas realistiska möjligheter att även bygga och driva golf lönsamt i skärgården.
Fru talman! Som sagt, jag tror inte att vi kan återskapa alla miljövärden som vi raserat. Men mycket kan på lång sikt åstadkommas om vi spottar i händerna och sätter igång. Det tror jag alla här i salen skriver under.
- Miljöhandlingsprogrammet är ett steg i rätt riktning. Så låt oss enas om det och satsa kreativitet och resurser på att genomföra de åtgärder som krävs.
- Ingen region skall behöva lida ekonomiskt – utan i stället ges möjligheter att utnyttja processen med nytänkande.
- Attraktiva, offensiva politiska beslut med klara strategier och målsättningar i kombination med skräddarsydda stödpaket har förutsättningar och dra till sig nya entreprenörer och friskt kapital både internt och externt.
- Genom att gå i spetsen skall vi utnyttja omställningsprocessen positivt och med nya idéer ta fram jobb, tjänster och produkter som kan marknadsföras på stora marknader.
- Vi skall blåsa liv i skärgården, ändra jordförvärvslagen, göra det smidigare att på ett attraktivt och mjukt sätt exploatera bestämda områden både för företag och privatpersoner.
- Vi skall skapa förutsättningar för att få in nytt, friskt kapital utifrån.
- Vi skall se till att kommunikationerna optimeras och att bredbandsnätet högprioriteras i alla skärgårdskommuner.
Avslutningsvis, fru talman, bör det framhållas att företag och privatpersoner har rätt att fordra enkla och klara regler, mindre byråkrati och större frihet under ansvar! Vi måste få bygga en bastu i ett båthus, bara för att ta ett exempel.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Det var många tänkvärda ord och i mycket har ltl Torbjörn Eliasson helt rätt. Det var den första av centerns ledamöter som nu har stigit upp och sagt att de stöder miljöhandlingsprogrammet, så det finns tydligen delade meningar inom centern angående tolkningen. Det är några saker som jag fastnade för. Det var att vi måste öka den ekologiska odlingen. Jag har tidigare i olika sammanhang när den frågan varit uppe till debatt påpekat att först måste vi lära konsumenterna att äta, köpa och vara beredda att betala för ekologiskt odlat; annars finns det inte överhuvudtaget en möjlighet att utöka den ekologiska odlingen, om inte konsumenterna är beredda att betala. Det är en förutsättning.
När det gäller arbetsplatserna som skulle flyttas ut till skärgården och utlokalisering så är det enda jag vet att centern hittills har pratat om har varit utlokalisering till Godby, men kanske de nu har vidgat sina vyer. Jag hoppas att det är på det viset att när man talar om skärgården är det den verkliga skärgården och inte Finström.
När det gäller spåret in på golfbanor håller jag helt och hållet med ltl Torbjörn Eliasson. Det är inte bara att bygga en golfbana nu.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman!
Tack, ltl Brage Eklund1 Jag börjar från slutet. Det är trevligt att vi är överens om det som gäller golfen. Arbetsplatser ut till skärgården ja. Jag vill bara säga att det här är väldigt mycket min personliga vision, men jag tror att vi egentligen delar den allihopa. Det gäller att börja ta ett steg i taget framåt och se till att förutsättningarna finns, så tror jag att folk har större intresse av att flytta ut dit och det kommer att gå lättare att skapa arbetsplatser ute i skärgården.
När det gäller den ekologiska odlingen är det säkert så som ltl Brage Eklund säger att konsumenterna måste efterfråga produkterna för att det skall gå att odla dem. Man får ha en förhoppning då att utvecklingen kan gå hand i hand, peu à peu, för att det skulle vara intressant om vi kunde nå lite längre fram.
När det gäller stödet för miljöhandlingsprogrammet sade ltl Brage Eklund att jag hittills är den enda som har uttalat stöd för miljöhandlingsprogrammet, och det har jag gjort ja, det var korrekt!
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman! Jag nämnde att ltl Torbjörn Eliasson var den enda från centern som har uttalat sitt stöd. Vi från Ålands Framtid har gett ett visst stöd till det, men vi har påpekat vissa synpunkter i miljöhandlingsprogrammet som man bör tänka på under den fortsatta behandlingen.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik:
Fru talman! Jo, ltl Brage Eklund, men inom centern har det också framkommit att det är mycket som stöds i programmet och det är trevligt att vi i så här hög utsträckning är överens!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik:
Fru talman!
Jag vill tacka ltl Torbjörn Eliasson för ett bra anförande, framför allt när det gäller att ta ansvar för vårt vatten. Visst är det så att ingen av oss vill uppleva den riktiga sjödöden och då menar jag verkligen ett dött hav, att våra arvingar kommer att uppleva sjön som totalt obruklig. Det kommer att kosta oss oerhört att rädda Östersjön, men vi måste se möjligheterna där och det är ändå Ålands skärgård som är vårt ansvar och ingen annans. Det var kul att höra en lagtingsledamot som såg visioner och möjligheter med skärgården och inte dessa domedagsprofetior som man har hört från fiskodlarvännerna. I stället borde man använda adrenalinet som man fått i doppet efter algsörjan till något konstruktivt!
Ltl Anders Englund:
Fru talman!
Vi har nu suttit här länge och debatterat meddelandet om miljöhandlingsprogram. Tidigare begärde jag replik på ltl Gun Carlson, som jag tyckte höll ett mycket, mycket bra anförande får vår del från gruppen, så jag tänkte därför lite korta ner mitt anförande; det ges ju också möjlighet att uttala sig efter bordläggningen den 21 september.
Vi kan säga som så att miljöfrågorna och miljöhandlingsprogrammet är ett otroligt viktigt program som vi diskuterar. Det är kanske det viktigaste dokumentet som vi har här i lagtinget att ta ställning till. Det berör oss alla, det berör företagare, det berör oss som enskilda individer, vad det är som vi äter, vad det är som vi sätter i oss och vad det är som vi använder för kemikalier, tungmetaller osv., som kan finnas i allt.
Jag har, som sagt, varit intresserad av de här frågorna; ända sedan sjuttiotalet har jag följt med och tittat på olika diagram som jag har sparat, också sådant som har funnits i tidningarna. Man ser hur det visar svavelnedfall, kväveoxider, ozon osv. som ritas in på kartorna, vi har tungmetaller, bly, kadmium och kvicksilver som har kommit ut i naturen på många ställen. Vi här på Åland har varit i den lyckliga situationen att vi kanske inte har blivit drabbade så värst av det här, när vi inte har haft en tung industri bredvid oss, men många av de nya länderna som är med i EU hör till de värst drabbade. Kommer vi i framtiden att sätta så hårda regler också inom vårt miljöhandlingsprogram här att vi kanske kan slå ut den egna produktionen? Då kommer de sakerna att produceras just där i de jordarna, i de vattnen som tidigare har haft otroliga föroreningar, produkter som vi sedan i vår tur kommer att importera till våra butiker. Det är någonting att tänka på. Det är någonting att tänka på att växterna suger upp mycket av föroreningarna i den marken och vi får det i oss via den här kedjan.
Vi kan gå och titta tillbaka på forskningen hur mycket sjukdomar vi kanske har på grund av en oren miljö. Här har faktiskt trafiken varit den som har släppt ut mest. Trafikens andel av kväveutsläppen var i mitten av åttiotalet 62 procent. Den största delen har kommit via luften, via det nedfall som också vi som lantbrukare, som jag, får ta vara på i mina marker och som i framtiden också kanske slås ut i dessa diagram som vi gör här hemma. Det är alltså värt att diskutera detta väldans ingående innan man fattar beslut här.
Vi kan säga så här att Ålands landskapsregering har tagit krafttag för att med miljöhandlingsprogram och lagstiftning som bräckjärn slå sönder den åländska fiskodlingen i det här fallet. Bort med företagandet och jobb, in med flera bidrag! Är det det som kallas vår regerings målsättning? I förra veckan hade vi lite olika syn på detta med bidrag och investeringsstöd. Men nu, den här veckan, är det andra vägen!
Tyvärr besannades mina farhågor. Om regeringens politik blir verklighet innebär det nog ett dråpslag mot skärgårdens fiskodling. Även för andra näringar innebär förslaget mycket, mycket allvarliga och långtgående konsekvenser. Syftet med förslaget sägs vara att förbättra vattenmiljön men kommer i realiteten att medföra en utslagning av fiskodlingen. Allt talar för att nedläggning av åländsk fiskodling kommer att ersättas av ökad produktion i andra länder, som jag just var inne på, med ett sämre miljöskydd än vi har, dvs. vi exporterar bort arbetsplatserna och miljöpåverkan utom våra kontroll! Även andra näringar, som tack vare fisktransporterna har välfungerande transporter i skärgården åtminstone, drabbas hårt. Risken finns för ytterligare företagsnedläggningar och utflyttning från skärgården för att få arbete. Det här ökar och blir därmed också ett reellt hot mot de kommuner som drabbas hårdast här.
Förslaget strider egentligen mot den grundlagsskyddade näringsfriheten; genom att den faktiska förbudsformen av föreslagna miljöbestämmelser med avsikt görs omöjliga att uppfylla så kringgår man grundlagen. Jag upplever att det också är ett illa maskerat näringsförbud och därmed blir också frågan av principiellt intresse för hela vårt näringsliv: vem kommer härnäst att drabbas? Är det fartygstrafiken, som vi har diskuterat tidigare? Är det den landbaserade livsmedelsindustrin eller är det också jag som lantbrukare, som exporterar bort ytterligare arbetsplatser?
Vi vet också att det åländska samhället baseras på företagsamhet och att det finns förutsättningar att bedriva verksamheter här på Åland. Gränserna för vad som är möjligt att göra flyttas framåt, det är det som är drivkraften för utvecklingen av företagandet och då måste det finnas lönsamhet. T.ex. lantbruksnäringen och fiskodlingen och kanske också den landbaserade industrin har under de senaste åren haft alltför många bakslag och många företag står i valet att satsa eller att avveckla. Det är inte bara den sjunkande lönsamheten som får många att tveka utan även motståndet i att ständigt behöva brottas med nya regler och en växande byråkrati som vi själva skapar här på Åland. Det kan vi se i programmet, man hänvisar till miljöbyrån och lagberedningen på många punkter. Hur kommer det att fungera framöver?
Den administrativa arbetsbördan blir allt tyngre och tar inte bara tid utan framför allt tär det på motivationen att driva företaget. Efter alla semestrar och ledigheter här skulle man ha en förhoppning om en utveckling, där samhället, politiker, myndigheter skulle se företagandet som någonting bra, att företagarna är ett viktigt medel för att nå många av de politiskt uppsatta målen och inte ett hot. Det finns också tecken bland företagare som ger ljust på framtiden, men det är många som flyttar utomlands eller grundar dotterbolag i utlandet, där reglerna är förmånligare på många sätt och vis. Här måste vi gemensamt bestämma att vi vill ha konkurrenskraftiga näringar och sedan underlätta för företagen att skapa en hållbar tillväxt och lönsamhet. Vi har resurser på Åland och vi behöver visa på utvecklingsvägar. Det borde vara så att vi diskuterade på det sättet att hur skall du som tjänsteman, jag som politiker m.fl. underlätta tillväxt och skapa de lönsamma företagen? Inte som nu göra regler så att det i praktiken är omöjligt att bedriva företag när vi har nya medlemsländer runt vår Östersjö som vill suga till sig vårt kapital och vårt företagskunnande. Det tar inte länge förrän de går förbi oss.
Tänk om myndigheter, företagare, olika företrädare, rådgivare, skolor osv. gemensamt skulle kunna träffas och tydliggöra utvecklingsvägarna och gemensamt stöda företagarandan för att få tillväxt, inte avveckling. Det här är också otroligt viktigt för vår skärgård, som programmet berör kanske allra mest.
Jag vill att man också här skulle fokusera sina resurser mera på områden som ger konkurrenskraften och lönsamheten. Exempelvis borde vi kanske diskutera på det sättet hur fiskodlare kunde få tjäna 50 cent mera per kilo, hur jag som lantbrukare kunde få ut 20 cent mera för spannmålen eller någonting sådant, hur vi kunde förädla det här, det är viktiga argument och det finns vissa antydningar om det här i programmet som jag tycker att är bra.
När man diskuterar de här frågorna här i salen skulle det ha varit trevligt om ltl Peter Grönlund hade varit närvarande, som kanske har en företagsmässig bedömningsgrund, hur han ser på miljöhandlingsprogrammet, hur det kommer att slå mot företagen, som han kanske i ett annat arbete måste vara med och besluta om. Det skulle vara intressant att få det diskussionsunderlaget här i lagtinget. Vi vet att när man diskuterar miljöprövningsnämnden, med olika områden: juridik, ekonomi och ekogoli, så går man igenom protokollen och tittar på tillstånden så vet inte jag att jag någon gång skulle ha sett att den som har ansvar för ekonomi skulle skriva att det går precis på tok med det beslutet som man egentligen har fattat. Skulle en sådan person sitta på ett annat ställe, ett företag, så skulle den personen vara tvungen att sluta tvärt! Så är det.
Vi vet att vi lever i en global konkurrens, t.ex. när det gäller åländskt lantbruk och företagande; produktpriserna bestäms inte längre i Helsingfors eller inte ens överhuvudtaget i Bryssel, utan på en alltmer öppen internationell marknad, där varor flyter fritt och köpare och säljare träffas och gör affärer och man letar efter att kunna mötas så att man kan bestämma priset. Då gäller det att ständigt kunna erbjuda produkter eller tjänster som är så bra och så billiga att kunderna köper dessa i stället för utav någon annan konkurrent.
Det jag vill ha sagt med detta är – jag säger det – att vi kan inte omfatta sådana program där vi spelar ut oss själva när vi lever på en öppen marknad. Det är det vi skall komma ihåg när vi diskuterar miljöhandlingsprogrammet. Det finns många saker som är bra i miljöhandlingsprogrammet och som jag kan stöda, men vi måste alltid komma ihåg att vi lever på en öppen marknad. Jag skall ta tillfället i akt, fru talman, den 21 september och också då komma med ett anförande.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Att höra ltl Anders Englund är som att öppna fönstret i ett unket rum och släppa in frisk luft! Det som ltl Anders Englund säger om konkurrens från länderna omkring oss och från de nya EU-länderna runt Östersjön är synnerligen relevant i det här ärendet eftersom fiskodlingen troligtvis fortsätter där i samma vatten, om vi avvecklar den här. Man får alltså inte någon effekt. Det som de före detta kommunistiskt styrda länderna hatar, det önskar vi oss, nämligen mycket mera byråkrati och reglering. Det är det som är poängen här. Här har ltl Anders Englund helt rätt, att vi borde anamma deras tänkande i stället för att försöka komma till det som de just har kommit ifrån, mycket bra talat!
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman! Jag vill tacka ltl Danne Sundman för detta. Det är precis som ltl Danne Sundman visade i diagrammet, det är så det fungerar i Östersjön i dag vad just gäller fiskodlingen, även vad gäller en stor del av de luftnedsläpp som kommer hit till Åland.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Fru talman!
Ltl Anders Englund sade att han önskade att fiskodlarna skulle kunna få 20 cent per kilo (Från salen, ltl Englund: 50 cent) av den förädlade fisken. Jag skulle önska att de skulle få 20 euro mera per kilo! Samtidigt pratar också ltl Anders Englund om utveckling och sådant av näringslivet. Jag är faktiskt fullt och fast övertygad om att skall Åland hänga med i den globala utvecklingen måste man göra precis såsom jordbrukarna gjorde med potatisen. Ingen blev särskilt rik på att odla potatis, men man har blivit väldigt rik på att förädla den till chips. Jag är fullt och fast övertygad om att om vi skall överleva i Europa, så kan vi inte hålla på och bara odla bulkvaror utan vi måste förädla i mycket högre utsträckning. Jag är övertygad om att det kan faktiskt ålänningarna om man verkligen vill. Här finns det företagaranda och företagsamhet och vi har goda transporter, så här gäller det nog att komma med nya idéer och få fram mycket högre förädlingsgrad. Man har klarat det i Saltvik genom att odla havre och sedan förädla den, man har klarat av att odla vete där, man har också klarat av att förädla för hemmamarknaden. Här har vi alltså mycket att göra!
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
Jag är helt ense med ltl Anne-Helena Sjöblom om förädlingen att det är någonting som vi behöver satsa på, och det tror jag gäller de flesta produkterna. Jag tror som sagt, precis som ltl Anne-Helena Sjöblom sade, att ingen har blivit rik på potatisen och på odlingen av den, men har man både odlat och haft aktier, så har det gått ganska bra. Just när det gäller fiskodlingen förutspår man nu ute i världen att är en framtidsbransch; produktionen har tredubblats på tio år och växer stadigt. I Kina t.ex. svarar fiskodlingen redan i dag för halva fiskproduktionen. Det är den ökande konsumtionen i kombination med det minskade naturliga fiskbeståndet som har bäddat för fiskodlingarna. Samma sak gäller nog också inom EU och därför har man också antagit ett program som möjliggör detta.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Fru talman! Det är säkert alldeles riktigt att fiskodlingen kommer att öka. Men jag vill inte att vi skall importera japanska och kinesiska fiskprodukter som är förädlade när vi själva kan göra det här!
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman! Men det är just här poängen är, att sätter vi för hårda krav så har vi varken odling eller förädling här. Då importerar vi den från Kina eller Japan.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Lindqvist, replik:
Fru talman!
Jag vill börja med att fråga om ltl Anders Englund har läst programmet helt och hållet. Ltl Anders Englund efterfrågade minskad byråkrati osv. Det står i punkt 1 att miljölagstiftningen skall vara så tydlig som möjligt och att man skall minska antalet tillståndspliktiga verksamheter. Det tycker jag åtminstone att är en viktig del när det gäller att minska byråkratin.
När det gäller farhågorna att nedsmutsande näringar flyttas är det så att EU:s direktiv gäller i samtliga EU-stater och regioner. De miljökrav som EU har ställt på oss och som är grunden till programmet finns också i andra länder. Jag vet inte exakt vilka ltl Anders Englund tänker på, men de finns i samtliga europeiska länder. De flesta kring Östersjön är med i EU.
Jag undrar om ltl Anders Englund verkligen menar att vi ålänningar, som är de största nedsmutsarna i Europa, inte skall göra något åt våra utsläpp! Är det verkligen så? Då frågar jag mig, att om vi skall göra någonting enligt ltl Anders Englund, så vad är det då lösningen från ltl Anders Englund? Det här är en fråga som företagare, stugägare, båtfolk, turister och framför allt Ålands barn vill veta av ltl Anders Englund: Vad skall vi göra om vi inte skall göra detta? Kommande generationer vill veta detta.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
Om vi börjar med att byråkratin skall minska är det helt riktigt att det står så i programmet. Nu är det så, ltl Fredrik Lindqvist, att jag har varit med ganska länge och så där har vi skrivit i många texter och den bara har ökat den hela tiden! Särskilt inom lantbruket som jag har god erfarenhet av har det gått den vägen, men det är bra att det finns i texten att det verkligen är så. Det ser faktiskt allvarligt ut när man går igenom punkterna. När det gäller reformen om fiskodlingen, att den inte får släppa ut så mycket och att det flyttar till de andra länderna, så har de andra länderna inte lika stränga krav. De har inte lika stränga krav på de jordbruksprodukter som vi importerar. Skulle jag använda samma bevattningsvatten som de använder i Nederländerna för sin purjo t.ex., så skulle jag tvärt vara på första sidan i tidningarna här hemma! Så ser det ut, jag har sett med egna ögon hur man producerar. Det här är ett regelverk inom EU som är som en ”gummisenna”, alla de nya länderna, Polen, Litauen, Estland, Lettland, har uttalat sig, när jag har varit där, för att de kommer att ligga i den lägre kanten för att uppfylla målen. De vill nämligen in på marknaden och kunna exportera till de länder där man har en högre levnadsstandard; de vill på så sätt gynna sitt näringsliv. Så fungerar det. Vad gäller det som vi skall minska på är det bra att kunna odla energi och kanske få minska på bränslet. Varför skall vi vara tvungna att köpa olja från arabländerna om vi kan producera olja själva som vi kan ha som drivmedel? Det går jättebra i dag, men den lagstiftningen har vi inte här på Åland.
Ltl Fredrik Lindqvist, replik:
Fru talman! Om miljön är EU:s framsida, vilket jag hävdade i en tidigare debatt, så håller jag med ltl Anders Englund om att EU:s baksida är byråkratin, men jag delar inte uppfattningen att det skulle vara landskapsregeringarnas fel att byråkratin har växt utan det har nog att göra med medlemskapet. Det kanske vi t.o.m. är överens om. Återigen, jag fick inget svar på frågan, om holländarna och belgierna inte tar sitt ansvar, dels sitt moraliska ansvar, men också handlar i strid med EU:s direktiv eller kanske inte i strid men töjer ut ”gummisennan” så går att den nästan brister, så berättigar det oss ålänningar, som de största nedsmutsarna i Europa att fortsätta och att inte dra igen någonstans? Om du stjäl päron, så då kan jag också stjäla päron av någon annan! Är det så vi skall handla? Det är det jag frågar ltl Anders Englund och framför allt Ålands barn och kommande generation: Skall vi fortsätta som vi håller på eller skall vi göra någonting, sett utgående från åländskt perspektiv? Eller skall vi skylla på de andra och säga att, ja, men, de gör likadant där så vi kan fortsätta. Det är det svaret jag och kommande generationer vill ha av ltl Anders Englund.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman!
I den här frågan tyckte jag ltl Gun Carlson hade ett mycket bra anförande, när hon sade att detta är långsiktigt. De flesta näringar har gjort otroligt mycket för att minska utsläpp, lantbruket, inom biltrafiken och även inom fiskodlingen och tekniken går framåt. Vill vi ytterligare hårddra detta, så vill både ltl Fredrik Lindqvist och alla konsumenter, och jag med, ha billiga varor i våra diskar! Vi ställer samma krav på dem för att de skall komma hit, de skall vara producerade under samma förutsättningar som våra varor är, då tror jag vi nog kan producera otroligt miljövänligt och vi kan ha gott om arbetsplatser också här hemma. Tänk på det när man går hemma och tittar i kylskåpet vad man har där och när man går och handlar! En bra tanke!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag berömde centerns gruppanförande tidigare och jag gör nu detsamma med ltl Anders Englunds mycket goda anförande här. Kärnan i anförandet, som jag uppfattade det, är att för att vi verkligen skall nå en hållbar utveckling på det ekologiska planet, ekonomiska planet och det sociala planet, så gäller det att vi har befolkningen med oss, vi måste ha företagen med oss och vi måste skapa ett sådant samhälle där man tror på framtiden. Skapar vi ett förbudssamhälle med bara byråkrati så når vi precis det motsatta. Jag tror att det var kärnan i det som ltl Anders Englund förde fram och jag understöder de tankarna å det varmaste.
Ltl Anders Englund, replik:
Fru talman! Jag får tacka ltl Mats Perämaa. Jag tror att vi har samma uppfattning och syn på frågorna. TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Veronica Thörnroos:
Fru talman!
Bästa lagtingsledamöter, det fåtaliga antal som finns kvar! Den bild som ni ser framför er är tämligen oskarp, det beror inte på er trötthet, utan det beror på tekniska problem och det beklagar jag. Bilden är tagen den 15 juni på sydvästra Torsholma, en vik som heter Munkvik. Trots att bilden är oskarp ser man att det finns partiklar i vattnet som inte hör hemma där.
(Talaren visade två bilder)
Den andra bilden är inte en satellitbild över Brändö, inte heller en satellitbild över Åland, utan det är ett närmare studium av det som flöt omkring i vattnet i Munkvik den 15 juni vid sjutiden på morgonen. Häpnadsväckande nog var det försvunnet vid 17-tiden då jag återvände.
Dessa bilder är på intet sätt unika. Jag tror att alla som har vistats längs de åländska vattendragen ute i skärgården, kring sjöar, har sett motsvarande fenomen de senaste åren, tyvärr i tilltagande mängd. Algblomningen de senaste somrarna är ett påtagligt problem och för den som är mottaglig för information kan man bara konstatera att våra omkringliggande vatten är i uruselt skick. Det är ett ganska milt uttalande.
Det här har landskapsregeringen tagit till sig på ett nästan föredömligt sätt, får man väl säga och skapat ett synnerligen progressivt miljöhandlingsprogram. Jag tycker att det är modigt gjort av landskapsregeringen att våga föra fram programmet, och det skall de ha en eloge för.
Målet är enligt programmet att skapa ett ekologiskt, ett ekonomiskt och ett socialt hållbart samhälle. Vidare säger man att miljöhandlingsprogrammet strävar till att vara så heltäckande som möjligt med särskild fokus på vattenmiljön.
Det här sagts väldigt mycket om miljöhandlingsprogrammet, men det är några saker som jag förundrade mig lite över när jag läste igenom det. Det första är upplägget av själva programmet. Vissa saker behandlas väldigt generellt medan andra behandlas på en djup detaljnivå. Det skapar lite förvirring när man inte är specialist på marinbiologi, som jag inte är.
Det andra som jag har funderat över är att man inte har hört näringen och människor som berörs direkt av programmet, men det har vi ju fått svar på här under dagen, så det är väl inte så mycket mera att orda om.
Det jag saknar i miljöhandlingsprogrammet är konsekvensanalyser och avsaknad av konkreta förslag, och jag skall förklara det lite närmare. Det finns väldigt mycket att säga om programmet, men tiden är sen och vi får möjlighet att fortsätta den 21 september. Jag skulle vilja tala lite om avloppsvatten från bosättningen. Under rubriken Långsiktiga mål skriver landskapsregeringen att ”Reningsgraden i befintliga reningsverk förbättras i så hög grad som är möjligt eller minst så att reningsgraden är: för stora reningsverk 95 procent för fosfor och organiska ämnen och 70 procent för kväve, för små och medelstora reningsverk 90 procent för fosfor och organiska ämnen och 50 procent för kväve.” Så kommer man ner till enskilda avloppslösningar som är det vanligaste förekommande i glesbygd och skärgård och där vill man ha procentsatsen 80 för fosfor, 40 för kväve och 90 för organiska ämnen samt med målsättningen att 50 procent av fosforn återvinns. Det här är procentsatser som är intressanta, men det är svårt att ta dem till sig om man inte har en gedigen baskunskap.
När det sedan gäller Åtgärder t.o.m. år 2008 avser landskapsregeringen: ”Arbeta för och finansiellt stöda projekt att förbättra reningen i Lotsbroverket i Mariehamn”. Observera här att man säger finansiellt stöd. Det tycker jag är bra, för tittar man till Ålands befolkning vet vi att flertalet bor i Mariehamn, ca 10.000 om jag minns rätt. Det är alltså helt rätt att man satsar på åtgärder där. Däremot blir jag lite tveksam när jag läser vidare och det står att man skall bistå kommunerna vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att klara de nya kraven på enskilda avloppsanläggningar. Det är i och för sig i sak helt rätt, men frågetecknen börjar när jag börjar läsa vad som gäller för Brändö. I Brändö skall vi arbeta för att reningsanläggningar byggs i Brändöby och i Lappo! Det här var faktiskt en liten nyhet för mig. I egenskap av kommunstyrelsens ordförande i Brändö borde jag ha varit informerad om var vi skulle bygga reningsverken.
Det här är en av bristerna i handlingsprogrammet, att man inte har fört en dialog med partners som direkt berörs. Jag tror att landskapsregeringen skulle ha vunnit på att göra så, men nu är så inte fallet.
När jag läser att vi Brändö skall bygga ett reningsverk i Lappo by och i Brändöby och jag inte alls känner igen det, så blir jag lite tveksam, hur är det då med resten av handlingsprogrammet? Hur väl förankrat är det till sina delar?
Jag lämnar detta och går in på ett annat område. Landskapsregeringen säger: ”För att vara en trovärdig medaktör i det politiska miljöarbetet utanför Åland måste landskapet också väsentligen minska de egna utsläppen av övergödande ämnen som kväve och fosfor.” Det är ett ganska starkt uttalande och det tycker jag är bra: man vågar ta ställning och säger att det här skall vi minska.
När jag började aktivt arbeta i politiken – jag tror att jag kan säga att det var i samband med lagtingsvalet – funderade jag förstås på vilket parti som tilltalade mig, och jag valde Åländsk Center. Några av orsakerna till att jag valde just Åländsk Center är att centern alltid har trott på den enskilda individen, man har trott på den förmåga som en ensam människa har att skapa förutsättningar för sig själv. Centern har också alltid trott på företag, på småföretag; jag tror att man bra kan säga att våra jordbrukare i dag är småföretagare och även andra förstås. Det tredje som jag gjorde valet slutgiltigt är centerns devis att hela Åland skall leva och man är beredd att satsa på decentralisering trots att man i rena pengar vet att det kostar mer.
Därför är det för mig personligen väldigt svårt att acceptera att vi skall stifta lagar som är strängare än vad de är i våra omkringliggande regioner, vi skall genom ett regelverk skapa sämre verksamhetsförutsättningar för enskilda företagare än vad man har i omkringliggande regioner. Vårt insulära läge är tillräckligt knepigt ändå när det gäller att hävda sin konkurrenskraft gentemot andra och att nu ytterligare strängera känns inte helt rätt, inte för mig. Men det finns ett men här, jag kan ta den biten. Jag kan tänka mig en strängering i det här aktuella fallet, men det förutsätter att de enskilda företagare och de regioner som drabbas kompenseras fullt ut. Då säger landskapsregeringen att vi har ett näringspolitiskt program som heter Näringspolitiska åtgärder för omstrukturering av vattenbruket och diversifiering av näringslivet i avsikt att ge skattekraft och arbetsplatser i skärgård och glesbygd. Yes, tänkte jag, här kommer nu svaret hur landskapsregeringen tänker lösa den här frågan! Det känns dock inte riktigt klart. Man pratar om att stöd kan beviljas, man pratar om att betydande försöks- och utvecklingsarbete pågår, man pratar om modern teknik samt att goda förbindelser till och från glesbygd och skärgård måste finnas. Det tycker jag att låter bra. Jag tycker att intentionen i den näringspolitiska bilagan är bra, men när det gäller skärgården har vi sett någonting av utlokalisering till skärgården? Mig veterligen finns det en halv tjänst och det är en som kontrollerar löneräkningen på Lappobanken. Nu kan jag inte belasta den här landskapsregeringen, och det är inte heller min avsikt, men jag försöker bara säga att oberoende hur fina programförslag vi har vill vi inte riktigt komma till skott. Vi har talat om utlokalisering till skärgården. Vad har vi nämnt? Jo, vi har nämnt de fyra platserna på skärgårdstrafikens bokning, som jag inte vet hur många gånger under de två år jag har varit här har kommit upp! Jag tycker uppriktigt sagt synd om de fyra som är anställda där som varje år skall ventileras i budgeten. Pratar vi utlokalisering så minst tio platser minst till varje skärgårdskommun, om man verkligen vill utlokalisera, om man verkligen vågar. Vi pratar investeringar. I hur många års tid har man inte försökt få två golfbanor till skärgården, till Föglö och till Brändö och det stupar alltid på något dokument någonstans! Finns det inte i handlingsprogrammet så saknas det i rambudgeten, annars är det borta i budgeten, annars är det något EU-direktiv som lägger hinder i vägen, annars är det helt enkelt inte politiskt läge för det! Det är det jag menar med det näringspolitiska programmet att jag skulle ha velat ha mera konkreta åtgärder. Jag skulle ha velat veta ganska exakt: vad avser landskapsregeringen göra. Problemet med programmet i skärgården är att många skärgårdsbor och glesbygdsbor inte uppfattar detta som ett miljöhandlingsprogram utan man tolkar det som ett näringspolitiskt program. Detta har gjort att vi har fått en laguppställning med två olika lag, och det som är riktigt illa enligt mitt förmenande är att vi inte mera diskuterar miljön utan vi diskuterar fiskodling. Fiskodlingens vara eller inte vara. Laguppställningen går ut på det att fram med mera statistik och så slimmar vi våra argument och så försöker vi övertyga de andra att det är vi som har rätt i stället för att vi skulle diskutera miljöfrågor i ett lite större perspektiv. Att bara prata fiskodling är ren populism.
Jag är ingen expert på fiskodlingar och skall jag vara helt ärlig tror jag inte att någon annan i salen är det heller. Men det som jag tycker är riktigt illa när det gäller fiskodlingar i skärgården är dessa tillståndstider. Hur är det möjligt att man kräver en företagare att du får verka i fem år! Du har ingen aning om vad som händer efter fem år. Det är orimligt att i dessa tider begära att företagare skall satsa långsiktigt när du kanske har tre år kvar av ditt tillstånd. Jag kommer att lyfta fram den här frågan i social- och miljöutskottet och jag hoppas att man kan titta på den och skapa längre tillstånd för fiskodlingarna under förutsättning att de fyller de krav som miljöhandlingsprogram och lagstiftning kommer att ge vid handen.
Jag tror inte att fiskodlingen kommer att finnas kvar i dess nuvarande form. Jag stöder ltl Anne-Helena Sjöbloms tankegångar där att bulkproduktionen måste ner; får vi ner bulkproduktionen i skärgården, som vi vet att är en väldigt stor del och kan öka förädlingsbiten, så har vi möjlighet att hålla kvar sysselsättningen, vi får ner miljöutsläppen och det som kanske är det allra viktigaste av allt: vårt logistiska transportsystem bibehålls. Det tror jag att är bitar som landskapsregeringen behöver jobba med.
Generellt sett när det gäller miljöhandlingsprogrammet tycker jag att det är bättre att man talar med folk, man talar med näringsidkare och man talar med regioner redan i beredningsskedet. Det här börjar ungefär bli på samma nivå som i EU. De gånger vi har EU-frågor som berör Åland direkt så kommer vi in för sent. Man skall komma in väldigt tidigt om man skall möjlighet att påverka. Jag menar inte med det här att det är näringsidkarna i skärgården som skall bestämma vad landskapsregeringen skall skriva i sitt handlingsprogram, men jag menar att man hade vunnit på att höra folk som berörs av det här. Som läget är nu finns det en stor oro ute i bygden och jag kan inte se om den är befogad eller inte befogad, men redan att den finns där och skapar otrygghet är kanske inte riktigt bra.
I förra veckan väckte jag härifrån talarstolen förslag om att landskapsregeringen skulle utarbeta ett skärgårdspolitiskt program och jag hoppas att landskapsregeringen har tagit det till sig och verkligen sätter till alla klutar för att få fram det skärgårdspolitiska programmet, som gärna bör ligga i fas med miljöhandlingsprogrammet, om det är möjligt, för att få fram de konkreta åtgärderna och för att därigenom verkligen kunna visa för glesbygden att det finns sysselsättningsmöjligheter i skärgården.
Avslutningsvis skulle jag vilja citera ur programmet: ”För att minska gränsöverskridande föroreningar krävs ett intensivt arbete på nationell, nordisk och EU-nivå samt ett ökat miljösamarbete mellan Östersjöländerna.” Vattnet i våra vikar kan inte vara renare än det vatten som finns i våra omkringliggande hav.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman!
Det är nu ett konstaterat faktum att centerns lagtingsgrupp inte har pratat igenom miljöhandlingsprogrammet tillräckligt eftersom det är så olika åsikter när det gäller tolkningen av det. Det väsentliga är inte det utan ltl Veronica Thörnroos ställer många bra frågor. Jag kan egentligen omfatta allihop. Därför kommer jag nästa gång vi har behandlar detta ärende att utveckla det som ltl Veronica Thörnroos var inne på om näringspolitiska åtgärder och utveckla Östersjörådets viktiga roll som jag anser att är en möjlighet för att till stånd viktiga beslut om miljön. Jag tror inte på att vi tar ett miljöhandlingsprogram som många anser att är för stränga och en del tycker att är bra, men om vi tittar på omgivningen kanske det är mycket motsägelsefullt. Man arbetar mot varandra och därför tror jag att landskapsregeringen i framtiden borde lägga mycket energi för att knyta ihop alla länder runt Östersjön och bilda ett Östersjöråd. Det första stället att ta upp den frågan i är Nordiska rådet för att få veta hur länderna ställer sig i den här frågan. Man ser att det är mycket delade meningar om detta. Det är precis som sades tidigare här att konkurrensen länderna emellan förtar varandra om man inte gör någonting.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Jag måste säga att jag är nästan lite rörd över den omsorg som självständighetspartiet visar centern! Jag kan säga att i centern har vi så pass högt i tak att vi kan ventilera och föra fram olika frågor utan att det för den skull blir en regeringskris. När det gäller Östersjörådet är jag för dåligt insatt för att kunna följa era tankegångar, men från den parlamentariska Östersjökonferens som jag tillsammans deltog i med ltl Mats Perämaa och ltl Carina Aaltonen i Vilnius så framkom åtminstone där att forum finns; det finns ett antal fora att samarbeta i. Åtminstone från deras sida trodde man inte mera på att man skulle skapa nya modeller utan i stället skulle man försöka se till att de ledamöter som sitter som parlamentsrepresentanter i t.ex. olika Östersjöråd och i nordiska sammanhang verkligen har mandat att förhandla och föra fram parlamentets åsikter.
Ltl Brage Eklund, replik:
Fru talman! Det är bra att centern har högt i tak, och det måste väl de väl ha eftersom det är så olika viljor när det gäller den här debatten! När det gäller Östersjörådet vet jag att det finns olika fora i dag redan, men frågan är om alla länder är kopplade dit. Inte skall jag säga att den modell som jag ser som en utgångspunkt är den rätta, men jag tror inte att man kommer längre med debatten runt Östersjön om man inte samordnar alla länderna runt. Vi pratar en sak och i Lettland och Estland pratar det en annan sak samt i Polen en tredje. Om inte dessa överensstämmer så konkurrerar vi mot varandra i stället för att samarbeta och ha en likartad syn på Östersjön och i vilket skick den är. Det är min syn. Säkert har någon annan en annan tolkning och syn, men jag tror inte att man kommer någon vart om man inte utvecklar den sidan.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Jag tror nog att ltl Brage Eklund och jag är helt överens i sakfrågan här. Vi kanske inte riktigt har klart i vilket forum frågorna skall drivas, men visst är det viktiga frågor som måste föras fram. Jag vill återigen belysa när det gäller centerns attityder och agerande i miljöhandlingsprogrammet att det inte finns någon anledning till oro, vi kommer att föra miljöhandlingsprogrammet i hamn.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Det var mycket bra det som ltl Veronica Thörnroos sade. Det är visserligen märkligt att inte fiskodlarföreningen har hörts, det är visserligen att Thörnroos i sin egenskap av kommunstyrelseordförande inte visste om satsningarna på reningsverk, men överlägset märkligast är faktiskt att lagtingsledamoten Thörnroos inte verkar ha fått läsa programmet förrän landskapsregeringen har tagit det. Det är tragiskt att få höra en relativt ung och ambitiös politiker, vars parti inte förankrar sin politik överhuvudtaget i sin lagtingsgrupp! Det är inte så att centern är något marginellt parti. Jag har själv varit med om att vi har haft en enda minister i regeringen, när man har tre och man har dessutom lantrådsposten, kan man, snälla centern, inte då åtminstone låta sina ledamöter läsa så här stora och viktiga frågor före man beslutar. Är det för mycket begärt att vi här i Ålands lagting skall ha så mycket funktion i det parlamentariska systemet att regeringspartierna träffar sina egna ledamöter och förankrar sina åtgärder? Jag tycker inte att det är för mycket begärt. Vi har haft stora utredningar och funderat på hur parlamentarismen skall fungera, men skall vi behöva tvätta centerns interna byk i Ålands lagtings plenum, då tycker jag att det finns lite att fundera på för Ålands bästa parti.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Först vill jag tacka för det stöd som ltl Danne Sundman uttalade för mitt anförande. Det är alltid trevligt att få repliker, från oppositionen i det här fallet, som uttalar ett positivt stöd. När det gäller centerns agerande och centerns deltagande i framtagandet av detta miljöhandlingsprogram så förstår jag inte riktigt vad det är för problem där. Jag måste nästan få ett förtydligande från ltl Danne Sundman. Jag kan inte se det som ett problem vare sig för centern eller miljöhandlingsprogrammet att vi för fram och diskuterar våra frågor här.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman! I så här omfattande och stora frågor är det säkert naturligt att vissa enskilda lagtingsledamöter kan ha divergerande uppfattningar, men det förefaller som om centerns lagtingsgrupp inte överhuvudtaget har läst det här och kunnat ens uppenbara felaktigheter i programmet före. Det är det som jag tycker att är lite märkligt och vill påpeka ur en parlamentarisk funktionell synpunkt; man måste ha så mycket tid, och det har verkligen funnits tid med programmet, man måste också ha hunnit diskutera detta i centerns lagtingsgrupp och kunnat tillrättalägga sådana saker. Därför tycker jag som sagt att det är tragiskt att ni verkar faktiskt inte ha gjort det. Det här är som sagt en intern fråga för centern egentligen, men vi får uppenbarligen tvätta det här byket i Ålands lagting och det tycker jag är synd.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Om vi från centerns lagtingsgrupp och även från andra lagtingsgrupper för fram olika frågor som vi vill belysa här i lagtinget, så kan jag inte nedvärdera mig till att kalla det att vi tvättade centerns byke. Vår uppgift när vi är invalda i Ålands lagting är att medvetandegöra den åländska befolkningen, våra väljare, på vad vi har för åsikter och vad vi står för. Sedan är det också på det viset, bästa ltl Danne Sundman, att det är alltid mottagaren som tolkar budskapet!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Frågan om längden på miljötillstånd för olika näringar har vi diskuterat vid flera tillfällen här i samband med motioner och också i samband med ett spörsmål senaste vår. Då framförde vi från oppositionen synpunkter och ville kanske pressa fram att det från regeringens sida skulle komma konkreta lagframställningar på det här området just om längden på miljötillstånden inom ett halvt år och den tiden utlöper i början av november. Ännu har vi inte sett något resultat av den diskussionen. Ansvariga ledamoten Lindeman sade, att det behövs ingen tidtabell eftersom det ändå kommer att komma framställningar. Vi i oppositionen känner inte till om det pågår något sådant arbete, men det torde väl ltl Veronica Thörnroos göra eftersom hon är med i majoritetsblocket, så det finns möjligheter att trycka på den saken där. Det är viktiga saker. I stället för att det skulle komma framställningar på det området, som i sin tur skulle leda till förbättring av miljön, så kommer det här i stället. Vi är besvikna.
Om det blir två läger när man lägger fram ett program på det här sättet är det beklagligt. Nu menar jag i fiskodlingsfrågan skärgården kontra åtminstone landskapsregeringen, kanske resten av Åland. Jag har sagt i media förut att om det så har blivit så är det lantrådets ansvar, det är han som ansvarar för de stora politiska linjedragningarna som landskapsregeringen för fram. Jag hoppas vi kan hjälpas åt allihopa för att vi skall se till att det inte förblir två läger utan vi skall lappa ihop det, det är synnerligen viktigt.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Det var flera frågor som ltl Mats Perämaa bollade tillbaka till mig. När det gäller den första frågan hur vi ligger till med lagstiftningsbiten är det en fråga som inte jag kan besvara. Den bör riktas till ansvarig landskapsregeringsledamot. När det gäller fiskodling kontra icke-fiskodling tror jag faktiskt inte att det är så lätt att det är skärgården mot resten. Laguppställningen är en helt annan. Det finns skärgårdsbor som inte vill ha fiskodlingar. Det finns skärgårdsbor som vill ha fiskodlingar. Det finns mariehamnare som inte vill ha fiskodlingar och det finns mariehamnare som vill ha fiskodlingar. Det är inte så lätt att det är skärgården mot resten utan det här omspänner hela Åland. Jag håller fullständigt med ltl Mats Perämaa i det resonemanget att vi måste försöka söka konstruktiva lösningar tillsammans. Vi vinner ingenting på att stå och stånga pannan blodig gentemot varandra utan i stället skall vi jobba framåt och få fram konkreta åtgärder som är förankrade i lagtinget och som är förankrade i landskapsregeringen så att vi verkligen vet att det här kommer att genomföras, under förutsättning att landskapsregeringen sitter kvar.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman! Det sista var intressant: ”under förutsättning att landskapsregeringen sitter kvar”! Det är naturligtvis så och finns det någon fara för det så lär det väl visa sig, men nu har landskapsregeringen i och med programmet lämnat spelplanen och nu gäller det för oss i lagtinget att hitta en gemensam väg. Jag tror också, efter de anföranden vi har hört här i dag, att det skall kunna vara framkomligt.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Jag slängde ut en liten bomb där och sade ”under förutsättning att landskapsregeringen sitter kvar”. Landskapsregeringen kommer att sitta kvar, ltl Mats Perämaa, så länge lagtinget sitter åtminstone, dvs. två år till. Jag är fullständigt övertygad om att denna landskapsregering kommer att sitta kvar till nyval. Det krävs mer än ett miljöhandlingsprogram för att knäcka den. (Från salen: nyval?) Förlåt, tills vi har val nästa gång!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Fredrik Lindqvist, replik:
Fru talman! Äntligen, vill jag säga, fick vi höra en skärgårdspolitiker som har satt sig in i programmet och som här lyfter såväl svårigheter som möjligheter och det var mycket trevligare att höra ltl Veronica Thörnroos än det spott och spe som vi har hört tidigare i dag. Jag vill också säga att jag är övertygad om att vi tillsammans i utskottet kommer att ha en saklig debatt och vi kommer att titta på alla faktorer som är oklara och kommer att ro projektet i hamn.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman! Jag tackar för det personliga stöd som ltl Fredrik Lindqvist ger mig, men samtidigt vill jag påtala att jag är inte bara en skärgårdspolitiker. Jag är född på landsbygden, jag bor i skärgården och jag arbetar i staden. Jag är en politiker som arbetar för hela Åland och för Ålands bästa.
Ltl Fredrik Lindqvist, replik:
Fru talman! Jag får be om ursäkt om jag var otydlig. Vi har tre skärgårdspolitiker som är bosatta i skärgården och av dessa tre uttalanden i dag tycker jag att det här var det bästa.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:
Fru talman! Jag vill börja med att tacka regeringsmedlemmarna och tjänstemännen på framför allt miljöbyrån för ett faktiskt konstruktivt samarbete kring detta handlingsprogram. Jag vill speciellt tacka landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, som väldigt strategiskt och aktivt samt målmedvetet drivit på arbetet. När vi antog det i landskapsregeringen var det med fullt stöd från alla ledamöter, så det är med en viss förvåning som man i dag hör på flera av ledamöterna ur centergruppen. Jag måste hålla med oppositionen i den frågan, att man här ställer frågor till landskapsregeringen och framför allt till ledamoten Lindeman som man kunde ha ställt i ett mycket tidigare skede.
Det har sagts mycket bra saker här tidigare i dag, men jag håller med om att handlingsprogrammet är en milstolpe i åländsk miljöpolitik. Själv blev jag medveten om allvaret i Östersjöns tillstånd 1997 då jag jobbade som reporter på finlandssvenska televisionen och gjorde ett program om Östersjön. Vi talade med miljöforskare, fiskodlare, vi åkte till Åland och träffade representanter för rörelsen Hela sjön, som då var en aktiv påtryckargrupp som ville få politikerna att vakna när det gällde att ta itu med Östersjöns övergödning och nedsmutsning. Jag tyckte att det var en väldigt imponerande verksamhet, Hela sjön hade 4.500 medlemmar; efter det kom alla algkratterskor, Agenda 21–kampanjer, som visade att ålänningarna procentuellt är de värsta nedsmutsarna runt Östersjön och på senare tid Ålands vattenskyddsförening. Man kan konstatera att den allmänna oron för Östersjön är stor och det har gett upphov till en hel stor och välbefogad folkrörelse för miljön.
Och varför uppstår det en sådan här rörelse? Jo, därför att man är upprörd över att det får ske och att ingenting görs och man är rädd för att det bara skall bli värre, man känner vanmakt över att man inte kan påverka och inte komma till rätta med problemen.
I valet 1999 var Östersjöfrågan egentligen en stor valfråga. I senaste val var den också det. Det är många som har gått till val med miljön som paroll. Det var också mycket därför jag själv gick med. Havet och de aktiviteter, turism, rekreation, näringar, allt som är kopplat havet, ett rent hav, är elementärt när man talar om åländskhet och identitet. Speciellt för en skärgårdsbo så sitter den här känslan mycket djupt och man står inte ut med att se att det bara blir värre och värre och försämras..
Antingen blir man då politiskt aktiv själv eller så vänder man sig till beslutsfattarna med en vädjan om att gör någonting! Ni som sitter här i lagting, landskapsregering, ni som får vara med och påverka – eller vi skulle jag säga - i Nordiska rådet, Östersjösamarbetet, i B7, i EU-sammanhang – gör någonting!
Med det här miljöhandlingsprogrammet visar landskapsregeringen sin vilja att göra någonting – att ta sitt ansvar.
Jag håller med ltl Veronica Thörnroos, att jag tror inte att laguppställningen är sådan att det är skärgården mot några miljöförespråkare. Även i skärgården är man väldigt oroad över vattenmiljön. Även om det är fiskodlingen som fokuserats specifikt, så är det inte så enkelt att alla skärgårdsbor ställer sig bakom fiskodlingen, många är också väldigt tveksamma till den näringen. Jag tror tveksamheten finns så länge fiskodlingen tillåts släppa ut de mängder som görs i dag av kväve och fosfor.
Jag tror att skärgårdens oro är väldigt dubbelbottnad. Man vill ha en bättre vattenmiljö, men man är rädd för att gå miste om skatteintäkter och arbetsplatser. Och den här rädslan är fullständigt befogad.
Skärgårdsnämnden hade förra veckan ett möte i Kumlinge och efter det ett öppet möte med ett trettiotal kumlingbor. Där diskuterades programmet och också fiskodlingens roll i näringslivet. Men det jag upplevde av den här diskussion var att man ansåg att fiskodlingen är en komponent inom näringslivet, men oron för utvecklingen berör många, många fler komponenter. Där tror jag att vi behöver ett helt batteri av insatser för att vända den negativa befolkningstrenden, öka framtidstron och öka skattebasen. Jag tror att miljöhandlingsprogram egentligen är positivt för skärgården för det sätter fokus på hela regionen. Det vi måste jobba med nu är att se till att få en hållbar, långsiktig utveckling för hela regionen och jag stöder absolut ett skärgårdspolitiskt program.
En åtgärd som landskapsregeringen diskuterar som bäst och säkert återkommer till i samband med budgeten är att inrätta en skärgårdsenhet inom näringsavdelningen. Detta skulle vara för att specifikt jobba med skärgårdens näringsliv. Uppgiften skulle vara att omstrukturera fiskodlingen till mer hållbar odlingsteknik, att få fram en förädlingsgrad som kan ge högre sysselsättning, som vi tidigare har hört här i salen. Men vi behöver också inom skärgårdsenheten och i det skärgårdspolitiska programmet ta fram andra åtgärder, som vi också diskuterar. Ett mycket bra förslag är en kringresande konsulent, som länge har saknats ute i bygderna, vi behöver också mera insatser inom kultur, fritid, ungdom för att öka trivsel så att skärgårdsborna får tillbaka sin stolthet över sitt samhälle. Situationen är inte bra i dag när man upplever sig som en andra klassens medborgare. Då kan man bara konstatera att då har vi hittills inte lyckats föra en tillräckligt bra skärgårdspolitik.
I inledningstexten till programmet står det att det är viktigt att Åland får en legitimitet att också agera utanför Åland. Man kan konstatera att miljöhandlingsprogrammet utanför landskapet också har mottagits väl. Riksdagsledamoten Janina Andersson gick precis i dagarna efter att programmet offentliggjordes ut i Åbo Underrättelser och uppmanade minister Enestam att följa sin kollega Harriet Lindeman i Ålands landskapsregering när det gällde fiskodlingarna i Åbolands skärgård. På en parlamentarisk Östersjökonferens i Vilnius lyfte Heidi Hautala fram miljöhandlingsprogrammet som ett gott exempel när det gällde att nå konkreta resultat.
Att vi agerar här hemma ger oss också rätten och råg i ryggen att agera utanför Åland och vi sätter ett exempel som andra har fritt fram att ta efter.
Programmet innehåller oerhört många åtgärder, men vi kan inte gå förbi den näring som ändå är den mest eutrofierande av alla, nämligen fiskodlingen. Vi är tvungna att också ta ställning i den frågan, och det har vi gjort och lagt ett förslag till lagtinget. Jag hoppas verkligen att vi inte skall vi behöva gå till val i gen 2007 med fiskodlingen som den stora valfrågan. Vi är valda för att agera nu. Vi måste sätta igång ett seriöst förändringsarbete; det finns en målsättning i vilken mängd utsläppen skall minska och det finns en tidsram och nu måste vi börja jobba för att omstrukturera upplägget när det gäller fiskodlingarna för en hållbar utveckling och en långsiktig lösning.
Jag tror att man kommer att diskutera Östersjön på ett helt annat sätt i EU framöver, för nu när alla länder runt Östersjön medlemmar i unionen. Östersjön är ett PSSA-hav, det kommer också förmodligen att innebära flera restriktioner. Havet tål inte samma belastning som de stora haven Atlanten, Medelhavet med helt andra vattenvolymer.
Landskapet skall också själv vara en förebild och ett föredöme ur miljösynpunkt, och det tycker jag är helt riktigt och rätt. Dit hör bl.a. att landskapsägda kök i första hand ska använda ekologiskt odlade produkter. Detta som ett sätt att stimulera den ekologiska odlingen. Det finns också många viktiga åtgärder för naturvård och biologisk mångfald. Jag såg idag en grupp fågelskådare som är här och tittar på fåglar. Det är någonting som förlänger säsongen. Vi har en unik fauna som vi skall värna tillsammans med kulturmiljöer, bevarandet av gamla bykärnor. Jag tror absolut att naturmiljö och kulturmiljö skall gå hand i hand. Min vision är att Bomarsund och utvecklingen där skulle vara att kombinera det unika i Bomarsund med både natur och kultur och skapa en nationalpark.
Jag tror att Åland kan gå i spetsen för en hållbar utveckling på många områden. Jag tror också att vi turistiskt kan sätta oss på kartan med en helt egen profil – den gröna destinationen. Då tycker jag att vi använder självstyrelsen på ett alldeles unikt och konstruktiva sätt.
TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 21.9.
Föredras från tilläggslista för bordläggning ärende nr 1:
Näringsutskottets betänkande nr 6/2004-2005 angående ändring av landskapslag om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR 9/2004-2005).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 14.9.
Föredras för bordläggning ärende nr 2:
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2004-2005 angående landskapsregeringens redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1.11.2003-31.10.2004. (RS 1/2004-2005).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 19.9.
Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 14.9. kl. 13.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl.17.34).
.