Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Herr talman! Det är tre ärenden på rad här som säkert är av betydelse, men av mindre betydelse för världens och Ålands utveckling.

Även den här framställningen är i väsentligaste laget en juridisk teknisk ändring för att fullfölja en ändamålsenlig produktsäkerhetslagstiftning.

Man tydliggör vissa saker för att uppfylla unionens regelverk och genomföra lagstiftningens mål att skapa ett kontrollsystem för marknadskontroll.

Bakom propositionerna finns EU:s förordning om marknadskontroll och ackreditering, där det för första gången på EU-nivå finns bestämmelser om minimikrav för ackreditering, konstaterande av behörighet och marknadskontroll inom produktreglering.

I den här reformen ingår tio direktiv som gäller i flera tekniska produktsektorer bl.a. elektronisk utrustning, hissar, fyrverkeripjäser, tryckbärande anordningar och mätinstrument.

De ändringar som föreslås i den här lagen är närmast endast av lagteknisk förändring. Tack.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! I motsats till landskapsregeringen och vicelantrådet anser jag att föreliggande lagförslag innehåller komplikationer för självstyrelsesystemet. Jag är lite besviken på att landskapsregeringen nästan slentrianmässigt har behandlat den här frågan.

Det handlar också denna gång om Högsta domstolens roll i självstyrelsesystemet. Domstolen har ånyo åtagit sig rätten att tolka åländsk lagstiftning i ljuset av EU-rätten.

För dem som inte ägnar sig så mycket åt de här frågorna så har Högsta domstolen en högst avgörande roll när det gäller åländska lagtingslagar, deras ord är helt avgörande och i regel följer också presidenten domstolens slutsatser.

Tyvärr måste jag säga, som Ålands lagstiftare sedan 2007, så är det här en praxis som domstolen har etablerat på egen hand. Vi har naturligtvis kunnat ha åsikter om den saken under resans gång, men Finland kan välja att hantera Åland som en internrättslig sak istället för att ta in internationella dimensioner i de olika frågeställningarna.

Varför jag är lite förvånad över landskapsregeringens hållning beror på att domstolen väljer att se Sverige som ett problem för Åland i det här sammanhanget. Man väljer att kräva att vi ska slopa att ge Sverige en förmånligare ställning än andra i vårt vardagliga umgänge.

Vi vet alla i denna sal hur oerhört beroende vi är av Sverige som utbildningsland. Vi har olika lagstiftningspaket som nämner Sverige på olika sätt av språkliga och kulturella skäl och allt faller tillbaka på Ålandsöverenskommelsen.

Med tanke på att vi snart ska fira hundra år av åländsk autonomi så är ju det här kanske inte lika illavarslande som domstolens politiska bedömning som man gjorde i juni vad gällde självstyrelselag kontra riksdagens behörighet, men dock ett steg i samma riktning.
Nu är frågan; vad kan man göra? Här är vi naturligtvis i kraftigt underläge. Jag är för min del är inte beredd att bara släppa igenom landskapsregeringens lagförslag på det här sättet utan att man gör en kraftig markering. Jag tycker att man på samma gång måste fundera på hur man ska se till att våra lagprodukter blir föremål för EU-domstolens hantering och inte enbart en intern finsk angelägenhet.

Under alla dessa år av EU-medlemskap så har Högsta domstolen i Finland inte en enda gång begärt EU-domstolens förhandsavgörande när det gäller påstådda konflikter mellan åländsk lagstiftning och EU-rätten. Därför har frågan om åländsk hembygdsrätts koppling till finskt medborgarskap aldrig blivit föremål för en komplett rättslig prövning på EU-nivå, bara som ett exempel.

Utöver att vi kan diskutera lagstiftningskontrollen utgående ifrån EU-dimensionen så har vi också en annan omständighet som jag under årens lopp har försökt lyfta fram för landskapsregeringarna, dvs. att EU-fördragen på senare år mycket tydligt säger att unionen ska respektera de nationella staternas politiska och konstitutionella grundstrukturer. Vad, om något, om inte just Ålands autonomi, folkrättsliga del är en sådan grundstruktur som borde kräva unionens respekt?

Det är därför som jag tycker att den här frågan skulle vara lämplig att göra som ett pilotprojekt, där man från åländsk sida lyfter fram en ny dimension i EU-lagstiftningen, om vi väljer att kalla det så i och med att det är det som Högsta domstolen har använt.

Jag hoppas att lag- och kulturutskottet, under min ledning, kommer att fördjupa sig i problematiken och att vi skulle kunna enas om att, på ett lämpligt sätt, markera att det är en bedömning som vi inte delar.

Till sist, herr talman, Ålandsdelegationen har ju överhuvudtaget inte berört någon problematik runt detta. Jag vill påtala för ledamöter som inte känner till det att jag inte ingår i Ålandsdelegationen. Jag har suttit i Ålandskommittén, med tanke på diskussioner som föregår på olika håll.

Ålandsdelegationen har alltså valt att enbart ägna sig åt en strikt behörighetskontroll mellan Åland och Finland, ingenting annat. Det är en stor skillnad. I det här specifika ärendet valde Ålandsdelegationen enbart att koncentrera sig på det faktum att när lagtinget antog ett omfattande lagpaket så hade inte riksdagens motsvarande produkter ännu hunnit nå presidentens stadsfästelser. Högsta domstolen valde faktiskt att säga att det är okej att Åland förfar på det sättet bara det finns en motsvarande finsk lag som har nått ett visst stadium.

Enligt mitt synsätt så har vi här en självstyrelsefråga som jag hoppas att utskottet kommer att ägna en viss tid åt. Tack, talman.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, herr talman! Det är ett intressant resonemang och en intressant tanke att försöka få en EU-rättslig prövning av den här problematiken.

Hur tänker sig ltl Jansson att man ska få till en sådan prövning? Vi vet att Högsta domstolens sista instans i en medlemsstat har en skyldighet att föra den här typen av frågor till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Men ändå valde man t.ex. i hembygdsrättsfrågan att säga att det är självklart hur den här unionsrättsliga regeln ska tolkas, för det är det enda undantaget som man kan göra för den här skyldigheten när man anser att det är uppenbart hur en EU-rättslig regel ska tolkas.

Men vi vet ju alla att det inte alls var ett uppenbart fall i det fallet. Hur ska vi få Högsta domstolen att faktiskt begära ett förhandsavgörande? Vad kan vi lägga in som får dem att ändra sig?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Utgångspunkten för Högsta domstolen är ju att man fäller lagtingslagar om det finns en uppenbar konflikt med EU-rätten. Uppenbar konflikt! Så hävdade de själva i samband med ärendet om utsläppshandel och andra frågor, bl.a. frågan om diskriminering i arbetslivet, då de fällde våra produkter.

Utöver Högsta domstolen så har Finland en statsrättslig struktur där även republikens president också i det här fallet kan välja att fråga EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Vi har faktiskt också en politisk kanal att ta till.

Framförallt vill jag i så fall att lagtinget lämnar ifrån sig en mera heltäckande produkt än landskapsregeringens där man tar utgångspunkt i det som jag tidigare anförde.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att det låter som ett klokt resonemang. Frågan är om ärendet som vi har bordet idag är ett sådant där vi ska försöka nå fram till ett sådant resultat?

Jag tycker ändå att tankesättet är intressant. Jag ser fram emot att utskottet fördjupar sig i frågan.

Ltl Harry Jansson, replik

Som avslutning kan jag säga att när vi ser på det här ärendets karaktär så tycker jag att det innehåller sådana dimensioner där vi plötsligt ska tvingas lämna bort Sverige som en speciell grannstat med tanke på Ålandsöverenskommelsen osv. Frågan är ganska lämplig egentligen. Om vi också lyfter in unionsrätten, just kravet på respekt för medlemsstaternas konstitutionella grundstrukturer, då tycker jag faktiskt trots allt - trots att hissfrågan är liten i sig med tanke på antal hissar och behovet – att det ändå finns en bas att bygga vidare på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag konstaterar att utskottsordförande har vissa intressanta synpunkter här. Jag kan bara komma till den slutsatsen att vi får ett intressant arbete i lag- och kulturutskottet.

Om man tittar på den här specifika frågan så handlar den enbart om behörigheten för dem som ska kontrollera säkerhetskraven för hissar. Högsta domstolen skriver att landskapet inte får sätta en viss medlemsstat, dvs. Sverige, i bättre ställning än övriga unionsstater. Man får inte ha ett kategoriskt utlåtande att de från Sverige och de nationella är behöriga, utan man måste inkludera hela unionen. Det anser jag inte är samma sak som ordförande Jansson här sade, att man utesluter Sverige. Tanken är att man innesluter Sverige och övriga unionen. Det är en helt annan sak, som jag ser det.

Ltl Harry Jansson, replik

Där gör jag en liten annan tolkning just med tanke på att det svenska utbildningsväsendet är så oerhört centralt för oss. Om det ska bli likabehandling över hela raden här så ser jag nog faktiskt problem framför oss.

Eftersom det här är domstolens och presidentens syn så tycker jag att det är illa varslande tecken med tanken på all annan lagstiftning där vi också brukar lyfta fram Sverige som ett alternativ till finsk utbildning etc.

Jag ser också kanske en problematik framöver eftersom vi på Åland har jämställt nordisk utbildning med finländsk rakt av. Jag kan inte ens idag bedöma följder för det i fall vi kommer att se mera av det här i framtiden.

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack, herr talman! Utbildningen och kompetensen är en liten annan fråga. Det står i framställningen: ”Det är möjligt att reglera om de nationella behörighetskraven och om ett förfarande om hur behörighet och kompetens som skaffats i övriga EU-medlemsstater och EES-stater ska beaktas vid behörighetsprövning. Däremot är det inte möjligt att införa ett stadgande som kategoriskt ställer dem som uppfyller behörighetskrav i en viss medlemsstat i en annan ställning än dem som är behöriga i andra länder inom EU och EES.” Det är själva kärnpunkten i hela det här resonemanget.

Det framkommer också att det här är ett starkt uttryck för att det ligger en uppenbar konflikt mellan de finländska förpliktelser som medlem i unionen gentemot andra medlemsstater i unionen. Det är kärnan i den här problematiken, som jag ser det.

Ltl Harry Jansson, replik

Den avgörande frågeställningen för mig är: Kan lagtinget i kraft av Ålands särställning avvika från det mönstret som Högsta domstolen nu vill att ska gälla framöver vad gäller åländsk lagstiftning? Därför tycker jag att det här är intressant och som jag ser nästan som ett pilotprojekt för att börja motverka en sådan tendens.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Herr talman! Jag har uppfattat att landskapsregeringen i första omgången beaktade det faktum att vi har kompetenser i landskapet när det gäller behörighet att utföra besiktning av hissarbeten. De flesta har förstås sin utbildning från våra kringliggande länder.

Jag håller med ltl Roger Eriksson till den delen angående det som Högsta domstolen påpekade. Uppenbarligen i den första omgången hade vi försatt de i Sverige utbildade personerna i en annan kategori.

Det som vi nu gör för att få det här att fungera och gå igenom i HD:s granskning är att använda oss av de behörighetskrav som gäller i hela Europeiska Unionen, för det är ju det som händer i EU och EES, man harmoniserar mera och mera så att det ska vara lika. Behörighetskraven i alla medlemsstater ska vara lika.

Om vi i våra tidigare formuleringar på något sätt har premierat dem som har utbildning från Sverige så är det här en anpassning så att det ska vara lika för alla som har den här behörigheten.

Om utskottet önskar göra en granskning av frågan så har landskapsregeringen, i alla fall inte jag, inte någonting emot det. Det får man gärna göra, syna det här och återkomma i fall man finner något som man kan vidta åtgärder kring utöver det som landskapsregeringen har funnit.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Som jag sade i mitt anförande tidigare så reagerade jag faktiskt över att landskapsregeringen helt förbiser problematiken som blir följden av Högsta domstolens och presidentens senare utövade vetorätt samt att landskapsregeringen inte har bemödat sig att komma med någon analys över det här.

Vicelantrådet konstaterade i sin presentation att det här inte är någon stor sak och att det här är någonting som lagtinget kan släppa igenom. Jag tycker att det är synd om man släpper ner självstyrelsegarden i sådana här avgörande frågor på det här sättet som landskapsregeringen gör just i den här frågan. Därför kritiken.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det. Jag tror att landskapsregeringen inte uppfattade detta som en fråga som krävde någon självstyrelsegard.

Uppenbarligen hade vi i vår landskapslagstiftning satt de behöriga i Sverige i en annan kategori. Om jag har förstått hela unionens idé så ska det vara likvärdigt och jämställt. Vi uppfattade det nog inte som en större självstyrelsepolitisk fråga.

Ltl Harry Jansson, replik

Därmed har vi olika syner på hur man bevakar självstyrelsefrågorna i vardagen.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ltl Jansson som ordförande för lag- och kulturutskottet har full frihet att hitta en klok väg att gå. Men i likhet med Axel Jonsson så måste man kanske fråga sig vilka strider man också ska utkämpa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.