Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 23 november 2006 kl. 9.30.  

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Torbjörn Eliasson och ltl Gun-Mari Lindholm).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

     

    Landskapsregeringens förslag till budget för 2007. (FR 3/2006-2007 jämte FM 1-71/2006-2007).

     

    Talmannen påminner om att diskussionen gäller social- och miljöavdelningens förvaltningsområde. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    3 miljoner euro! 3 miljoner kostar det samhället när en person har blivit utslagen i vårt system. Jag hade förmånen att för ganska många år sedan vara med på en debatt i lyceet och fick då uppgifter av tidigare omsorgsministern Eva Biaudet att en person som är utanför vårt system och hamnar på snett kostar i direkta utgifter ca 30-40 miljoner svenska kronor; hon hänvisade till en utredning från Sverige. Det här innebär saker som avbruten skolgång, man hamnar in på olika institutioner, vårdhem och in och ut ur fängelser, och allt det här belastar en person, ungefär 3-4 miljoner euro. Samhället har alltså ganska stora utgifter för detta.

     

    Då har jag inte tagit upp den personliga tragedin det innebär för personen själv förstås och för de anhöriga. Ofta slutar det med att man går en för tidig död till mötes på grund av alkohol eller drogrelaterade olyckor.

     

    Detta som en inledning till vår huvudmotion som kommer att presenteras av ltl Åke Mattsson.

     

    Siffrorna är säkert relevanta och har kanske t.o.m. ökat i dag. Liberalerna har en motion som är direkt utgiftsökande och det gäller drogprogrammet som ltl Åke Mattsson närmare kommer att presentera.

     

    Det har också kommit till vår kännedom att i dagsläget är det ungefär 30 stycken åländska ungdomar som ligger i riskzonen och är ganska långt inne i träsket. Vi har då föreslagit att man skulle satsa 1 miljon på ett program att lyfta upp personerna. Om vi räddar en person så har vi gått på plus för samhällets totalkostnad.

     

    Jag har tidigare hört ett uttryck från den här talarstolen som jag tänker använda nu, nämligen ”det är vår förbaskade plikt att rädda dessa barn och ungdomar”. Vad som mera avses med det kommer ltl Åke Mattsson att ta upp i samband med sin motion.

     

    Jag anser att om finansutskottet tänker godkänna en motion så skall ni titta extra på den här och jag vädjar att landskapsregeringen också funderar på det som jag just har sagt.

     

    Så till ”dagens tema”, finansmotionerna. Finansmotion nr 7 handlar om en krisgruppshantering. Det har tidigare, 1995-97, funnits en krisgrupp på Åland och det finns fortfarande kvar en kunskap och professionalism på området. Jag har själv tagit del i en tvådagarsutbildning och jag kan bara här inför lagtinget intyga att det var en alldeles utmärkt information och utbildning. Vad avses då med krishantering och krisgrupp? Det är det som skall ske vid svåra olyckor, dödsfall, svåra personskador och då blir situationen traumatisk för den drabbade och det kan pågå i flera år efter en sådan här olycka. Speciellt sådana som har varit med om större olyckor och sedan på något vis har överlevt dem kan bära med sig stora sår i själen långa tider, det kan ta flera år. Krisarbetet skall vara akut, det skall ske direkt och det är också en förebyggande mentalvård, att man skall återanapassa sig till det normala livet.

     

    Jag har pratat med utbildarna nu i veckan och det är så att på en individnivå är det alltid en katastrof. Det har också framkommit att i dag är situationen akut, man kan egentligen inte erbjuda de tjänster som man vill och det är ungefär två gånger per månad som det här skulle behövas. I de flesta fall är det fråga om stora olyckor med stora skador, vid dödsfall och vid suicidfall, speciellt där barn är inblandade, vilket tyvärr händer. Vi skall inte tro att olyckorna bara händer i TV-nyheterna utan tyvärr händer det också här och för de drabbade är det en katastrof.

     

    I dagsläget har vi en krisledningsgrupp, men den skall enbart fungera vid stora olyckor och katastrofer, Tsunami, Estonia etc., men inte dygnet runt akut för enskilda personer. Därför har vi en motion där vi föreslår ”att landskapsregeringen under 2007 tillsätter en krisgrupp för att vid akuta behov erbjuda sina tjänster åt de drabbade ålänningarna, och krisgruppens verksamhet utgör en förebyggande verksamhet för att bearbeta främst de psykiska problem som en svår upplevelse kan ge upphov till.” Det är den här skrivningen vi föreslår att skall tas in i budgeten så att landskapsregeringen eller ÅHS själv kan fundera hur det bör vara. Behovet är uppenbart och saken bör åtgärdas.

     

    Så lite allmänna kommentarer till gårdagens inledande debatt. Det framkom av ledamoten Harriet Lindeman att en lag om närstående vård är på kommande. Jag tycker att det är bra. Den föll ur vår lagstiftning vid årsskiftet, av orsaker som jag inte går in på här, men så är det bara att vi har ett tomrum i dagsläget.

     

    Det är mycket tråkigt att barnomsorgslagen inte kan komma. Vi har nu väntat på den ganska länge, både privatpersoner och ute i kommunerna. Igår fick vi konstaterat här att regeringspartierna inte är eniga utan det råder stor oenighet om detta. Lite lustigt är det att man kan skönja att oppositionen är enig och valda delar av landskapsregeringen kanske skulle ha en liknande åsikt! Så här är det, och det är vi lite besvikna på. Vi måste vänta till nyval och se vad som kommer.

     

    Det är också bra att man tittar på frågan om barnskyddet. Jag har följt frågan och det är faktiskt så att situationen är ganska akut ute i bygderna, så det är bra om man tittar på den saken.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller krisgrupp har en sådan funnits för ett antal år sedan men en mer formaliserad krisgrupp, och det finns det inte i dag. Vi kan konstatera att det inom ÅHS finns mycket kunskap inom detta område. Det har funnits ett engagemang och det finns fortbildning m.m. Orsaken till att det inte har formaliserats mer handlar naturligtvis om en fråga hur man använder budgeterade medel, för det handlar då om att man skall ha någon form av jour för att det alltid skall finnas någon som rycker ut. Det är naturligtvis en bedömningsfråga; så här har man gjort hittills, man tycker att det går utan jour och jag har faktiskt själv tagit kontakt när såg finansmotionen. Det sägs också så att det skall finnas hos personalen, oftast på akuten när det här händer, men också på avdelningarna en viss kunskap inom detta område och sedan har det skett så att man kallar till hjälp som ställer upp utan jourersättning. Så fungerar människor inom vården och skall också så göra när det gäller akuta saker och större olyckor samt kriser. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jo, jag förstår att det är fråga om resurser. Som jag redan sade har jag deltagit deras utbildningar och de är mycket professionella. Det är tyvärr så att när olyckor och tragedier händer är det ofta utanför normal kontorstid och behovet finns. Det är en-två fall per månad ute i samhället. Man kan på lång sikt nog spara in pengar på det här för man underlättar rehabiliteringen direkt och en återanpassning till det normala livet, så jag tycker nog att landskapsregeringen skall titta på förslaget och fundera på om det fast med tillbuds stående resurser går att ordna upp den här saken. Behovet finns som sagt ute på fältet, det är ett klart fall.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Social- och miljöavdelningen är ett vittomfattande budgetområde, men jag skall i mitt inlägg huvudsakligen hålla mej till äldreomsorgen och i senare talturer återkomma till andra frågor som berör social- och miljöavdelningen.

     

    Äldreomsorgen är som jag i mitt och socialdemokraternas  huvudanförande tidigare framhållit en stor utmaning för hela det åländska samhället de närmaste decennierna. Och därför tycker vi socialdemokrater att man hela tiden måste lyfta frågan. Fungerande och human äldreomsorg är en av grunderna i vårt välfärdssamhälle. För att få en fungerande äldreomsorg i framtiden måste man ha klart för sig hur den skall organiseras, så att ingen faller igenom systemen.  Den av landskapsregeringen tillsatta arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsorgen har på ett förtjänstfullt sätt klargjort bl.a. ansvarsfördelningen och jag rekommenderar lagtingsledamöterna att ta del av den omfattande slutrapporten. Det är en bra rapport som ger god vägledning inför framtiden.

     

    Ansvarsfördelningen och kostnadsansvaret för äldreomsorgen berör kommunen och Ålands hälso- och sjukvård och då främst Gullåsen. I allmänhet brukar det råda stor begreppsförvirring  kring begreppen vård och omsorg. Kommunen ansvarar för omsorg och sociala tjänster. Dessa omfattar ansvaret för grundservicen för de äldres boende i eget hem samt boende i servicehus och institution. Vilket i praktiken betyder att kommunens kostnadsansvar omfattar hemtjänst i eget hem, serviceboende och boende på kommunalt åldringshem (Trobergshemmet, De Gamlas Hem och Sunnanberg). Samtidigt som antalet äldre människor ökar i andel av befolkningen kommer även kommunernas kostnader för hemtjänst och närståendevård att öka.

    Detta är alltså omsorg och sociala tjänster som kommunen ansvarar för samt kostnadsansvaret.

     

    Det som i dagligt tal kallas vård omfattar vården vid Gullåsen och annan sjukhusvård.Förslaget är att landskapet och Ålands hälso- och sjukvård påtar sig hela kostnadsansvaret utöver sjukhusvården som man också har idag även kostnaderna för Gullåsen  och andra kostnader för sjukvårdsinsatser oavsett boendeform. Gullåsen utvecklas till en geriatrisk klinik inom ÅHS  med inriktning på utredning, behandling, rehabilitering av äldre samt utslussning till fortsatt lämplig vårdnivå.

     

    Vi får alltså ett klarare och redigare ansvarsfördelning än vi har idag mellan kommunen och landskapet och detta är till till fördel för hela äldreomsorgen och framförallt de enskilda åldringarna.

     

    Fru talman!

    Befolkningen över 65 år på Åland kommer att fördubblas under de närmaste 25 åren från 17 procnet 2005 till 28 procent av beräknad befolkning år 2030. För att garantera en fungerande och human äldreomsorg i framtiden krävs åtgärder alltifrån lagstiftning, till åtgärder som berör socialservice, hälso- och sjukvården, samhällsplanering, bostäder, personal utbildning och rekrytering, etiska regler och mycket annat, framförallt ekonomiska förutsättningar och satsningar. Mariehamn kommer de närmaste åren, med planerad byggstart hösten 2007, att påbörja om- och tillbyggnad av Trobergshemmet till en beräknad kostnad mellan 10 och 13 miljoner euro och får därmed c. 70 nya omsorgsplatser. Det framgår också av socialvårdsplanen som finns bifogad till årets landskapsbudget att fem byggprojekt som berör äldreomsorgen skall startas under åren 2007 och 2008.

     

    Äldreomsorgsarbetsgruppen har också en vision för hur äldreomsorgen kommer att se ut år 2020  om alla de förslag till åtgärder. Om arbetsgruppens förslag genomförs kan äldreomsorgen se ut enligt följande år 2020. 

     

    De äldre får den vård och omsorg som de behöver och som kommunerna och landskapet utlovar. Det har lyckats genom att de politiska prioriteringarna inom äldreomsorgen sker öppet och genom att förväntningarna på olika parter inom äldreomsorgen är tydliga. Det finns en tydlig ansvarsfördelning mellan kommunerna och ÅHS där parterna konkret beskriver vilka tjänster man erbjuder och gränserna för dessa tjänster. En annan viktig omständighet är ett gemensamt avgiftssystem för vård och omsorg av de äldre.

     

    Fru talman!

    Detta var något kring en framtid som vi alla hoppas att faktiskt skall ske inom äldreomsorgen.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Vi från Obunden Samling har ganska mycket som vi skulle vilja anföra under det här verksamhetsområdet, så jag kommer att begära ordet ett par gånger till. Jag hoppas att det också skall vara en livlig debatt under det här verksamhetsområdet också i salen.

     

    Jag skulle vilja börja med att tala om barnomsorgslagstiftningen bara till en liten del. Det har diskuterats härifrån centerns sida av ltl Gun Carlson eller om det var lantrådet som talade om kopiorna Ålands Framtid och Obunden Samling, som alltså var kopior av centern. Jag skulle vilja säga att vi lever i en ny digitaliserad värld och det visar sig också att kopiorna är betydligt tydligare i den här frågan än vad originalet är!

     

    Så skulle jag vilja gå över till kapitel 45.30.23. Det gäller luftburen patienttransport och räddningsverksamhet. Det är ambulansflygningar som man så där i vardagligt tal säger. Det är upptaget 1,2 miljoner euro som driftsutgifter. Här står det under kapitelmotiveringen att man inte bör överföra upphandlingen till ÅHS därför att man tycker att man har byggt upp kompetensen inom den egna förvaltningen eller allmänna förvaltningen inom landskapet och alltså inte avser att göra det på ett annorlunda sätt än vad man har gjort hittills. Det här skulle jag vilja att finansutskottet tittar på. Vi har inte skrivit någon motion, men jag hoppas ändå att man skall kunna titta på det här. Som ni alla kommer ihåg hade vi för en inte så länge sedan ett spörsmål som ganska många av oss hade skrivit under och vi förde en diskussion i ärendet och tog upp olika punkter där vi ansåg att det hade gått felaktigt till vid själva upphandlingen. Vi ställde en hel del frågor, men vi fick tyvärr väldigt få svar. Efter det har det också kommit ett utlåtande från luftfartsstyrelsen som också visar på att alla de frågeställningar som vi hade så hade vi s.a.s. rätt i och man hade alltså begått felaktigheter vid upphandlingen från regeringens sida. Som vi sade då hade företaget inte ens kommit ut på banan utan man stod i hangaren och är det någon som vill ytterligare läsa luftfartsstyrelsen utlåtande så kan vi bestå med det eftersom vi har fått det översatt från finska till svenska. Felaktigheterna var så pass stora att man har bett att företaget i fråga skall göra sig av med två personer i ledningen. Det är alltså ganska grava fel som man har gjort. Därför skulle jag vilja se att finansutskottet skulle titta på om man kan göra det på ett annat sätt. Den här kompetensen finns följaktligen inte inom den allmänna förvaltningen. Jag skulle inte vilja säga att det inte har varit objekt och neutralt, men har det inte funnits brister där, så har det funnits brister i kompetensen och det är också allvarligt och då måste man titta på det här. Kanske man kan köpa in tjänsterna när det gäller upphandling så att valet av tjänsteföretag inom detta område blir på ett riktigt sätt. Nu har man betalat ut väldigt mycket pengar, som vi ser, på felaktiga grunder.

     

    Jag hoppas att finansutskottet skall kunna titta på detta; annars kan vi nog säga att vi har varit ute i ogjort väder.

     

    Vidare skulle jag vilja föra in ett nytt moment och det är 45.10.51 och gäller ett Ålandstillägg för pensionärer med låg inkomst. Vi har fått uppgifter från folkpensionsanstalten som säger att det finns ungefär 500 personer som har en pension som understiger 500 euro. Ni kan själva tänka er: 500 euro i månaden! De har samma utgifter som alla vi andra och många av oss har ändå Ålandstillägget. Det är lika dyrt att gå till affären och handla mat, kläder, hyra, transporter, bensin, alltling är lika dyrt och det är alltså 500 euro man har i månaden. Här har vi fört in ett anslag om 500.000 euro; med de uträkningar vi har gjort kommer det just och just att räcka till. Men vi skulle vilja gå ett steg vidare och vill att finansutskottet tittar på huruvida stödet skulle kunna utökas till dem som lyfter pension som understiger 1.000 euro. Det finns över 3.000 personer på Åland som har en pension som är under 1.000 euro. Det är inte heller mycket pengar. Det är kanske lite i form av Robin Hood detta, men jag tycker att det är viktigt att man har en solidaritetskänsla inom detta område och det är säkert så att man har förhandlat fram det någon gång inom fackliga förhandlingar och löneförhandlingar, men jag tycker också att facken bör ta sig en funderare i så fall  på de grundläggande värderingarna som den fackliga organisationen bygger på, alltså solidaritet. Jag tycker också att det är en viktig jämställdhetsfråga. Det här är en ojämlikhet mellan olika befolkningsgrupper. Det är en angelägen fråga och jag har förstått att det finns flera här i salen som stöder det och därför har vi också ansett oss nödiga att ta upp ett anslag och inte bara ha en skrivning, utan vi vill verkligen verkställa de också.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller pensionärerna och den låga inkomsten är det precis som har nämnts här att vi har en skrivning i budgeten, men vi har inte några summor utsatta. Utgående från att det nu pågår en process i landskapsregeringen runt detta var vår bedömning att vi vill veta lite mera innan vi sätter en summa och då skulle den komma i en tilläggsbudget. Jag kan säga redan nu att det kräver en hel del arbete innan man kan verkställa det, för ofta när man fördjupar sig i saker och ting så dyker det upp saker på vägen som åtminstone inte jag hade tänkt på osv. Det kommer det ena frågetecknet och utropstecknet efter det andra, så det är inte bara att säga att nu gör vi så här utan det kräver en hel del arbete först.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm tar upp en väldigt viktig fråga och den är intressant och som ansvarig minister redan sade utreder man frågan. Det skulle vara väldigt lätt att säga att jo, vi vill ge, men problemet är att när man skall tillföra sådana här extra stöd är risken att personerna hamnar i en s.k. fattigdomsfälla, där kanske rätten till bostadsstöd försvinner, kanske rätten till utkomststöd vid sjukdom försvinner. Det skall inte vara så att när man ger ett sådant här extra stöd, som ett Ålandstillägg som ltl Gun-Mari Lindholm sade, så skall inte situationen bli sämre för personerna i fråga. Vi vill också att det skall bli bättre för dem, men det är en svår och komplicerad fråga.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag tycker att det är bra att det är många som stöder motionen och jag tror att det är också bra för regeringen att veta att det här är en viktig och angelägen fråga som lagtinget prioriterar så att regeringen har det som stöd i ryggen när man försöker lösa problematiken. Jag hoppas att man skall göra för just de här olika frågorna är säkert kända redan för regeringen, det var det jag förstod att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman menade, men jag hoppas att man skall lyckas och att man också då har summan till sitt förfogande vid ett eventuellt Ålandstillägg för dem med lägsta inkomst.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm tog också upp den fackliga aspekten och jämställdhetsfrågan. Det är tyvärr så att det antagligen är väldigt många kvinnor som har dessa låga pensioner och det är ett resultat av att lönesättningen har varit lägre för kvinnor. De har varit felavlönade länge.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det där tycker jag att är en väldigt viktig aspekt. Vi pratar om jämställdhet och jämlikhet samt om demokrati och det här är en väldigt, väldigt viktig fråga just avseende alla de ingredienserna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det framgår av landskapsregeringens budget att man skall utreda och under året pröva ett eventuellt införande av ett särskilt stöd till utsatta pensionärer. Jag kan bara hålla med föregående talare ltl Anne-Helena Sjöblom när hon anför att man måste se över hela försäkringssystemet så att inte ett tillägg på något sätt drabbar felaktigt. Men i övrigt stöder vi naturligtvis tanken att se över det här och det följer också den politik som vi i landskapsregeringens handlingsprogram tar upp, att vi skall utarbeta en egen åländsk socialpolitik.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Som sammanfattning av replikerna skulle jag vilja säga att försök lösa hindren, gå förbi dem och se möjligheterna i denna angelägna fråga! Jag tror att tillsammans behöver vi lösa det här, för det är en angelägen fråga för väldigt, väldigt många. Jag sade antalen: 500 under 500 euro och över 3.000 på 1.000 euro – det är inte mycket pengar man har att leva av och det kostar exakt lika för alla.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Min uppfattning är att landskapsregeringen arbetar på den här frågan.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag hoppas att man sätter all sin kraft på frågan och sätter en person att verkligen jobba med den just med målsättningen att lösa hindren och se möjligheterna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm tar upp en angelägen sak, men när det gäller fackföreningsrörelsen och folkpensionärerna är inte folkpensionärerna organiserade i fackföreningsrörelsen. De kanske borde vara det. Jag tror att folkpensionärerna borde organisera sig och driva det här kravet hårt om ett Ålandstillägg, men nu tas det ändå upp i en skrivning i budgeten. Det finns också ett tryckt hos lågavlönade kvinnor i den privata arbetsmarknaden att också få ett Ålandstillägg. Det finns kvinnor som har deltidsarbete och knappt kommer upp i de siffror som ltl Gun-Mari Lindholm nämner i dag och som också skulle vilja ha ett Ålandstillägg.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Ifall ltl Henrik Lagerberg tar upp en sådan fråga om att vi också skall införa Ålandstillägg till personer som har en så låg lön så kommer jag att stöda det, men jag väntar på ett sådant initiativ!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Social- och miljöområdet är ett område som berör alla och det gläder mig nän en gång att vi har socialvårdsplanen med. Det underlättar när man går igenom budgeten att kunna se den. Jag återkommer senare till socialvårdsplanen. Först en annan sak som engagerar mig, nämligen ÅHS. Man måste i framtiden se vad vill ha för sjukvård på Åland och att någonting måste göras. Då kanske man också skall fråga sig vad är det för specialsjukvård vi skall ha på Åland? Alla måste få tillgång till en bra primärvård på Åland. Primärvården måste vara tillgänglig för alla ålänningar. Bekymret där är att man inte får alla tjänster tillsatta och vi får inte hit tillräckligt med läkare. Däremot måste man också se hur man får ner sjukvårdskostnaderna. Vård utom Åland kostar också så att det blir inte billigare av att föra över patienterna till Åbo, Uppsala, Stockholm osv. Kan man t.ex. börja med att se möjligheten med ett samarbete med Norrtälje; vi köper tjänster av dem inom vissa områden och de köper av oss. Man måste börja någonstans och det återstår att se var. Ett utbyte med Men som sagt man måste börja med att göra något. Med ett utbyte så kan de också finnas en vård kvalitativ vinst. Som sagt inom ÅHS stiger kostnaderna i rask takt och man måste börja se vad man kan göra organisatoriskt för att hejda stegringen av budgeten. Men det är inte bara på Åland som sjukvårdskostnaderna stiger. I gårdagens nyheter nämndes det om Åbo som har underskott på 50 miljoner euro för 2006.

     

    Fru talman

    Alla skall ha rätt till en god sjukvård och där är ÅHS en viktig part. Den offentliga       sjukvården, får inte skäras ner till förmån för den privata sjukvården.

    För det är viktigt att vi har låga sjukhusavgifter så alla har råd till bra sjukvård. Och något som är extra kul är det att vi så småningom kommer att presentera de nya ÅHS avgifterna som är sänkningar på de flesta områdena.

     

    -ÅHS har nu börjat en kvalitetsökning inom primärvården, att förebygga svårare sjukdomar samt försök till att bromsa den kraftiga ökningen av bl.a. diabetes. Och det är med stor stolthet som jag kan konstatera att hårt arbete ibland lyckas. Under våren 2005 så bjöd jag in folk från Finlands diabetesförbund just för att diskutera och jag kan nu konstatera att man nu har kommit ända fram eftersom det nu i budgeten prioriteras diabetesvården. Sen var det ju ett lyckligt sammanträffande att samtidigt som att jag började med att jobba med den här frågan så kom det hem en läkare som varit i Sverige och jobbat med just diabetesfrågor tidigare, så det underlättade ju arbetet.

     

    -Antalet patienter på medicin ökar och en del av dem är diabetespatienter.

    Mellan 2004 och 2005 så ökade antal besök på medicinavdelningen med hela 1762 stycken.

     

    När man pratar med personal från ÅHS så är de oroliga över den stigande del av diabetes. framför allt av typ 2 diabetes. Medicinavdelningens kostnader stiger allt för snabbt uppåt så något måste göras. Ser vi då medicinavdelningens totala kostnader så har den stigit mellan 2004 till 2005 med 6 procent. Man kan väl säga att det vi nu gör är att man satsar förebyggande ur den här kostnadsstigningen. Det här är inget resultat man ser på kort sikt utan det här är en långsiktig satsning.

     

    Sen har vi psykologtjänsten som egentligen är ett satsande också inom missbrukarvården, men också primärvården har skrikit en lång tid efter en psykolog så satsningen där är av oerhört stor betydelse

     

    Fru talman!

    Nu tillbaks till socialvårdsplanen, där det finns mycket intressant att följa. Bl.a. så verkar landskapsregeringen nu ta på sig ett tillsyningsalternativ vilket är bra. Om man känner sig missnöjd finns det någonstans där man kan ta kontakt, bl.a. genom patientombudsmannen.

     

    Positivt är det också med barnkonsekvensanalys. Det är bra att man sätter barnen i fokus, man kan tyvärr säga att det inte är lätt jobb men jag välkomnar det och ser fram emot åtgärderna för att barns bästa komma fram i främsta rummet. Det gläder mig att vi har fått en barnombudsman inom förvaltningen på det sättet och därigenom kan börja titta på det.

     

    Som min partikollega Christian Beijar kommer jag att hålla mig mycket kring äldreomsorgen. Det är en viktig fråga. Vi  blir allt fler äldre och det är viktigt att man börjar förbereda sig i  kommunerna hur man skall ta sig an de äldre. Och där är det viktigt att man ser på de äldres behov. Mycket rör sig kring byggnaderna men glöm inte att de äldre som vill bo hemma också behöver omsorg. Där har kommunerna ett otroligt stort ansvar.

     

    På en fråga i enkäten om vad de ville ha för hjälp svarade de flesta att  ville ha hjälp med fastighetsskötsel och städning. Det är någonting som äldre känner att de har ett stort behov av.

    Klarar kommunen av att erbjuda? Hur man sedan gör det, är det kommunen eller hjälper kommunen att få en privat entreprenör att göra det, men huvudsaken är att man erbjuder denna service åt de äldre.

     

    På kultursidan ville de flesta gärna ha möjlighet med att fara på teaterbesök, något som står i enlighet med kulturpolitiska programmet, där man också ville nå ut till de äldre. Kan man t.ex. samordna skjutsar för dem som bor längre bort eller hjälpa till på något sätt? Det är inte så lätt för de äldre att ta sig in till staden.

     

    Fru talman!

    På frågan om du blir sämre men inte helt hjälpberoende, så vill de flesta bo kvar hemma med kommunal hjälp, och då gäller det någonting.

     

    Fru talman!

    Avslutningsvis vill jag prata om äldreomsorgen. Det är viktigt att vi skulle få en sådan för just nu är ofta de äldre i händerna på myndigheterna och det är viktigt att man äntligen skulle ta upp de äldres rättigheter. De har inte lika lätt att prata för sig, de har inte lika lätt att ta för sig och det är en viktig sak att man bättre skulle få fram deras rättigheter så att de känner att de har rättigheter.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det var ett långt anförande som ltl Göte Winé hade och jag tänkte ta fasta på en punkt. Ltl Göte Winé nämnde om att man har diskuterat om att sälja och köpa tjänster – vårdtjänster förstår jag – bl.a. med Norrtälje. Det tycker jag är en utmärkt idé. Det har till min kännedom kommit att ibland finns det mindre beläggning här i ÅHS, ibland är avdelningarna fulla, ibland är det ganska lite klienter där. Mitt förslag till regeringspartierna är att kunde man tänka sig att sälja tjänster speciellt till Svenskfinland? Jag tänker då närmast på vårdgarantilagen som man har där  och som skulle kunna möjliggöra säljande av vårdtjänster och på så sätt skulle ÅHS kunna tjäna lite pengar också.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag kanske var lite otydlig, men det finns ingenting klart utan det här är mina egna förslag på vad vi kunde göra för att dämpa kostnadsstigningen inom sjukvården. Skulle vi t.ex. få ett samarbete med Norrtälje kan man kanske ha lite färre och börja på det sättet. Det var min tanke. Orsaken till att jag nämnde Norrtälje är det är lätt att ta sig dit. Därför har jag inte sett på Svenskfinland som ett alternativ utan det här var någonting som slog mig igår när jag satt och funderade på vad man kunde göra. När jag sedan fick höra kostnadsstigningen runt om tänkte jag att även andra måste vara intresserade att hitta lösningar.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra och jag förstår ltl Göte Winés tanke om att få ner kostnaderna. Det var från min sida också en tanke att kanske också regeringspartierna skulle fundera på om – med tanke på vårdgarantilagen som finns på fastlandet – det skulle kunna finnas något där för ÅHS för att s.a.s. tjäna pengar på sin verksamhet.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Tankar är bra när de är kreativa och konkreta. Sätt det här på regeringspartierna, som tycks komma lite lätt undan! Vi har fortfarande en ÅHS-styrelse och där är liberalerna med, så det finns jättemöjligheter för er att lägga fram tankarna och jag ser inte där att det är någon skillnad om man är i regeringspartierna eller i opposition, utan det viktiga är att vi gör det för ålänningarnas bästa.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Ltl Göte Winé försvarar offentlig hälso- och sjukvård. Det gör jag också. Jag tror att basen i hälso- och sjukvården skall vara offentligt finansierad. Men jag anser också att privata alternativ kompletterar utbudet på ett alldeles utmärkt sätt. Samtidigt har majoriteten, som ltl Göte Winé representerar, gett utredningspengar för att utreda just privat sjukvård, och det skapade en hel del oro inom ÅHS. Vad har ltl Göte Winé för tankegångar där?

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag vill att sjukvården skall vara offentlig. Jag vill att alla skall ha tillgång till en bra sjukvård. Genom det tror jag också man ser att jag inte är så pigg på det, men jag är en av många andra, så jag anser att alla skall ha rätt till en god sjukvård, sedan måste man se, men den får inte bli bekostad av det offentliga om det är så att det kommer mer privat. Nu klarar inte den offentliga av att ta emot allt och då kompletterar de varandra. Det får inte bli så att den privata får för mycket resurser och det börjar sluka ännu mera, för orsaken till den offentliga sjukvårdens läkarbrist är att läkarna går över till det privata och det är inte bra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Fru talman!

    Jag tänker ägna mitt anförande åt traumasjukvård. Det finns egentligen inget moment för det som jag nu kommer att tala om, men jag tycker att tanken är intressant och jag vill föra fram den; finns det ett stöd i lagtinget, så kör vi!

     

    Olycksfall, bästa ledamöter, är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Trots att dödsfallen i olyckor minskat i Norden med nästan 20 procent under det senaste årtiondet är trauma, yttre våld fortfarande den vanligaste orsaken till död bland unga och medelålders individer. Förutom att 4.500 individer årligen dör av olycksfall i Sverige skadas ca 6.000 personer allvarligt. Kostnaderna för samhället är mycket stora och överträffar totalt sett kostnaden för tumörsjukdomar och hjärt- och kärlsjukdomar tillsammans.

     

    Åland har ca 25-90 traumafall per år och 0-7 med letal, dödlig, utgång. Det finns i princip tre olika tidsperioder under vilken en traumapatient avlider. Ungefär hälften av dem som avlider gör det de första minuterna efter olyckan. Dessa dödsfall beror oftast på stora skador och sjukvården kan inte göra mycket för dessa individer. Nästa topp i dödsfallen inträffar under den första timmen efter skadan. Denna tidsperiod kallas ofta den gyllene timmen, då effektiva åtgärder under denna tid kan nedbringa inte bara antalet döda utan också sena komplikationer och sjukledigheter efter trauma. Den tredje gruppen av dödsfall inträffar dagar till veckor efter olyckan och sammanhänger främst med sviktande funktioner i vitalorganen. Upprepade studier visar att brister i traumavården under den gyllene timmen, alltså från det att olycksfallet har inträffat och en timme framåt, ger upphov till onödigt lidande och död. Det finns ett bra sätt att hantera traumaolycksfall som heder Advanced Trauma Life Support, initierat av en ortoped på sjuttiotalet i USA, och det systemet kom till Sverige 1996. Det finns nu en uppföljare som heter akut traumasjukvård för sjuksköterskor och sedan 1997 en prehospitalkurs som riktar sig till folk som arbetar utanför det egentliga sjukhuset, direkt på olycksplatsen.

     

    Grunderna för principen är att eftersöka och behandla skador efter risken att de dödar patienten. Det viktigaste och som alltid behandlas först, oberoende av hur patienten är skadad, är att säkra en fri andningsväg.

     

    På Åland har man varit verkligt duktig på den här frågan. Vår personal vid ÅHS har varit rejält taggade, flera läkare har gått kurser och sedan 2004 drar vi själva kurser för sjuksköterskor här på Åland. Vi sparar in enorma pengar på det viset genom att vi har eget utbildat folk. Det är helt perfekt. Men det finns en liten lucka i det här systemet. Det är nämligen så, det vet ni allihop, att en kedja är lika stark som dess svagaste länk. Och den svagaste länken som vi har här nu är det prehospitala arbetet. Det är ingen kritik mot de ambulanskillar som vi har, de är jätteduktiga, de är suveräna, det är ingen kritik mot Mariehamns stad, de uppfyller de krav som landskapet har satt i och med att man köper transporterna från Mariehamns stad. Men eftersom vi vet att den gyllene timmen är så viktig tycker jag helt enkelt att vi i Ålands lagting skall erbjuda dessa män – jag tror att det är mest män som arbetar vid räddningsverket – möjlighet att genomgå kursen i Sverige. Flera av dem sitter med som auditörer när kurserna ordnas för sjuksköterskor och vårdpersonal här på Åland, men det är skillnad på att jobba ett sjukhus där du har ljus, du har värme, du har hjälpande händer och du har i princip obegränsad tillgång till material. När du står ute i fält, det är kallt, det är mörkt, det är dåligt ljus, oberoende hur de bär sig åt så blir de inte fler än två.

     

    Därför tycker jag att det skulle vara intressant om vi från Ålands lagting kunde erbjuda dessa ambulansförare den här möjligheten. Kurskostnaderna ligger i dagsläget på 4.950 svenska kronor och om man räknar med dagtraktamenten, lön och övernattning så i runda tal 1.200 euro per person. Då har jag räknat riktigt grovt. Jag tycker därför det skulle vara önskvärt om finansutskottet kunde titta på den här möjligheten, om vi någonstans kunde skapa fram 10.000 euro till dessa ambulanskillar. Den av er som nu kommer att säga att det här är Mariehamns stads sak – det är inte landskapets sak, det är vi som köper tjänster – så, ja visst, så kan man se det, men en kompetenshöjning av personalen vid räddningsverket kommer alla ålänningar till godo. Det spelar ingen roll var du bor och ur du lever. Det är alltid räddningsverkets personal här på Åland som kommer. En ytterligare kompetenshöjning av dessa killar, som redan nu är bra, men som kan bli just lite bättre skulle vara riktigt trevligt, och det kommer oss alla till godo. Vi vet inte vilken dag vi själva  råkar ut för ett olycksfall.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Det är en viktig fråga som ltl Veronica Thörnroos tar upp och jag stöder den. Men jag funderar att borde inte vara en sak för ÅHS:s styrelse att ta upp pengar för en prehospitalkurs för ambulansförarna?

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Det är möjligt att det är den vägen det skall gå, men jag är inte riktigt säker här. Det här är egentligen inte ÅHS:s problem, om man vill se det som ett problem, utan det här är Mariehamns stads. Men Mariehamns stad uppfyller de krav som landskapet har satt. Om det går att ta det via ÅHS-styrelsen, så har jag ingen skillnad, hur som helst bara vi får igenom det, det är det viktigaste.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    När det gäller ambulanssjukvården på Åland har den genomgått en rasande utveckling och ambulansförarna och ambulanssjukvårdarna har delegerat så att ambulansförarna behärskar att sticka dropp och ge mediciner. Jag håller med ltl Veronica Thörnroos att  kursen skulle ytterligare förfina deras kunskap, men får ÅHS-styrelsen det politiska mandatet så kan man sätta igång kursen. Jag har själv gått den och jag tycker att den är mycket bra.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag har haft förmånen att både gå den prehospitala kursen och den som riktar sig till sjuksköterskor. Jag är inte säker på att det här är ÅHS:s huvudvärk. Jag kan egentligen inte riktigt tycka det. Visserligen ligger avtalet mellan landskapet och Mariehamns stad, men Mariehamns stad uppfyller avtalet. Det är inte fråga om det, utan det här är fråga om en spetskompetenshöjning av åtta-tio individer som jag tycker att bra kan gå via landskapets budget direkt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det är intressanta frågor som förs fram och det här är sådant som har diskuterats och arbetats med, inte kanske så här tydligt som nu framförs, för det har varit ett väldigt gott samarbete mellan akuten och ambulanspersonalen och jag vet att personalen inom akuten har ”vidareutbildat” ambulanspersonalen regelbundet och uppdaterat kunskaperna. Det är mera ett strukturerat sätt att ge utbildning. Vem som skall stå för kostnaderna om det här blir är inte så stor skillnad. Jag tycker nog att det kunde höra hemma inom ÅHS för visst är det så att det har betydelse för ÅHS om de patienter som kommer in med ambulans till akuten har fått bästa möjliga vård ”på plats”  redan. Frågan är vem som ansvarar för tjänsterna  ekonomiskt naturligtvis, men jag skall lägga det här bakom örat!

     

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Fru talman!

    Jag vill vara mycket tydlig med att säga att i dagsläget finns ett oerhört gott samarbete mellan hälso- och sjukvård och räddningsverkets personal, så det har inte med det att göra att det skulle finnas några konflikter, men jag vet att man från räddningsverkets sida har försökt få tillstånd att gå den här kursen via sin huvudman och det har inte varit möjligt. Var det sedan har strandat i hierarkin, hur pass högt upp det har gått politiskt känner jag naturligtvis inte till, men om det finns en samsyn kring den här frågan så överlåter vi det delikata ärendet till ltl Gun Carlson i egenskap av ordförande för finansutskottet, så kanske de tillsammans kan klura ut någonting fiffigt. Det är mycket viktigt och det kommer oss alla till godo, oberoende var vi bor.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Liberalerna har en vision om ett narkotikafritt Åland. Det går inte att genomföra som ett Rensa Åland-projekt på ett år, men däremot genom ett successivt avtagande Vågenprojekt. Det här är ett projekt med initialt stora insatser för etablerade missbrukare som genomförs med hjälp av frivilliga lotsar. Det här skall också ske parallellt med kunskapslyftet, ett omfattande utbildnings- och informationsprogram riktat till alla som är delaktig i barnets uppväxt.

     

    Jag har tidigare avsiktligt avhållit mig från att offentligt kritisera er i regeringen för ert arbete mot narkotika. Med den stöddiga och självsäkra attityd som man har haft i den här frågan har jag faktiskt trott att man har varit på väg att åstadkomma någonting. Kognitiv Forums rapport ändrade på det här, en rapport som jag motsåg med stora förväntningar men som visade sig helt sakna substans. Att man sedan dessutom startade en debatt för eller mot tvångsvård är så uselt att den måste bemötas. Jag upplever Kognitiv Forums rapport som ingenting annat än en dimråd. Hur kan man annars sätta fokus på en lagstiftning som vi inte kan ändra på här inom överskådlig tid? Rapporten fördömer generellt hela den finska narkotikalagstiftningen. Man sätter krutet på åklagaren, ett direktiv som inte tillämpas på Åland samt tvångsvårdslagstiftning. Långvarig tvångsvård för missbrukare över 18 år har inte funnits på Åland och det kommer inte heller att komma under överskådlig tid, som sagt. Detta är konkreta fakta och det vet alla som är insatta i frågan. Jag vill gärna göra en jämförelse här. Det är ungefär som om äppelodlarna har tagit hit en konsult för att bedöma äppelodlingens inriktning. Tänk om man då får svaret att man borde odla apelsinträd i stället! Tror någon att odlarna sedan skulle gå ut och beklaga sig över att det inte går att odla apelsiner i stället för att koncentrera sig på en bra avkastning på den odling som det finns förutsättningar för? Nej, det här händer inte äppelodlare för de är så kloka att de begriper när en utredning är värdelös!

     

    På fastlandet är inställningen till tvångsvård sådan att jag är övertygad om att vi inte kommer att odla apelsiner tillsammans med äppelträd här på Åland innan vi har den svenska typen av tvångsvård här. Nej, landskapsregeringen borde ha haft insikt hur konstruktivt drogarbete går till och Kognitiv Forums rapport borde ha åkt i soptunnan ganska omgående. Men har man ingenting annat att visa upp så!

     

    Fru talman!

    Vi måste sätta fokus på realistiska och lösbara problemen i narkotikafrågan, inte konstruera frågeställningar som saknar relevans och som bara förvirrar allmänheten. Som polis vet jag att man måste respektera det regelverk som gäller och hitta de bästa förutsättningarna inom det. Vårdhem i stället för fängelse borde ha varit ett alternativ som kunde ha diskuterats före tvångsvård. Det kan vara realistiskt inom en överskådlig tid. Man skall veta att generellt tas inte urinprov för drogtester i fängelse i dag, så en som hamnar in kan gå ganska långt ner i missbruket, och ett dyrt missbruk, om man hamnar in.

     

    Fru talman!

    Liberalerna anser att drogproblemet måste tas på allvar. Vi anser att vi måste satsas rejält för att visa att vi vill hjälpa dem som har blivit fast i missbruk. Vi vill sätta 1 miljon euro i nästa budget för att visa att nu är det allvar. Till den puckel av svåra missbrukare som vi har på Åland skall stora delar av den här satsningen riktas till. Vi vill på det här sättet ge en tydlig signal till alla som är fast i ett beroende, nu har du din stora chans att ta dej ur missbruket.

     

    Hur skall det här gå till då? Till att börja med måste landskapet helt ta över missbrukarbehandlingen från Mariehamns stad och även överta kostnaden för missbrukarbehandlingen från Mariehamns stad samt även överta kostnaden för vistelse på behandlingshem från kommunerna. Ltl Gun Carlson förelog att ÅHS kunde ta hand om missbrukararbete, och det är kanske ett bra alternativ.

     

    Liberalerna vill alltså ha en stor beredskap. Det måste byggas upp ett tillfälligt team för kraftfulla hjälpåtgärder över hela vårdkedjan. Det behövs förstärkning på alla områden, åtminstone under en övergångsperiod. Ansvarig läkare vid psykvården måste få avlastning. Det kan inte fortgå som nu att allt ansvar läggs på en enskild person. Ungdomsenhetens erfarenhet och kompetens måste tas tillvara och vara en bas på vilken man bygger ett större team med psykolog, specialläkartjänster och behandlare för att hjälpa dels genom terapi och motiverande samtal men även för att ge struktur åt missbrukarens hela livssituation. Föräldrastödet måste utvecklas optimalt i samarbete med frivilligorganisationerna.

     

    Som ett komplement till detta bör det finnas av landskapet utbildade lotsar, en grupp av frivilliga som med varierande bakgrund hjälper till att lotsa missbrukaren genom vården och eftervården. Lotsarna skall arbeta för att ingen del i vårdkedjan brister eller är för svag. Enskilda missförstånd ger alltför ofta i dag en anledning för missbrukaren att avbryta nykterheten. Missbrukarsituationen på Åland måste kartläggas. Hur många svåra missbrukare finns det i dag? Samtidigt kan det vara intressant att utreda vad en enskild missbrukare kostar landskapet. Vi har fått siffror här tidigare av ltl Roger Eriksson, men det kan hända att man skulle forska lite närmare i vad det faktiskt kostar här på Åland också. Det är inte bar den ekonomiska synvinkeln som är viktig utan vi har också ett stort socialt problem med alla anhöriga.

     

    Vi behöver också ha en beredskap att ta hand om dem som kommer från behandlingshem och även de som kommer från fängelset. I det senare fallet måste det vara i samarbete med fångvårdsväsendet. I fängelset i Åbo fanns det ännu förra veckan sex ålänningar, varav fyra hade direkt narkotikarelaterade brott. En fånge har kommit hem den här veckan, en kommer i december och en i januari. För att fånga upp dem bör kontakt etableras långt före frigivandet. Det är också viktigt med stödboende och sysselsättning. Det är det centrala i öppenvård och eftervård av missbrukare och fångar. I ett stödboende kan det ingå varierande grad av kontroll. Sysselsättning kan innebära olika former av utbildning, lärlingsverksamhet eller direkt stödarbete. Den här verksamheten kan bli ganska kostnadsdrivande, åtminstone initialt.

     

    Liberalerna vill också göra ett allmänt kunskapslyft inom området livskunskap. Det är alltså inom den preventiva verksamheten, preventiva åtgärder som tar fasta på hela uppväxten. Stora resurser bör omgående satsas på att radikalt höja kunskapen och kompetensen bland alla dem som kommer i kontakt med barn, alltså familjer, sjukvårdspersonal osv. Det här kan förslagsvis göras genom konferenser, expertföreläsningar, lokala seminarier och andra former av erfarenhetsutbyten. Kunskapslyftet är ett bra namn. Det är viktigt att så många som möjligt har samma kompetens och kunskap för att förstå varandras uppdrag. Det finns ingen ekonomisk vinst att dra ut på tiden med det här, utan det är bara att sätta sig ner och börja planera. Planeringen bör vara årsvis, handlingsprogram som i detalj redogör för innehållet i olika utbildningsblock. Varje block skall beröra barnets olika utvecklingsstadier. Det här handlar om att alla som vill måste få ett kunskapslyft.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman tyckte tidigare i debatten att hon har fått lära sig en massa av olika grupper som hon har varit med i. Det bör alla, också mannen på gatan, få möjlighet till. Vidare bör hela alkohol- och narkotikapolitiska programmet bearbetas om, för det måste även innefatta brottspolitiska åtgärder. Bruk av narkotika kommer alltid med brott och ofta i mycket stor omfattning. Det borde m.a.o. heta det alkoholnarkotika- och brottspolitiska programmet. Programmet kan innehålla de vanliga allmänna texterna om långsiktiga visioner, men på årsbasis måste det vara mycket konkret och tydligt och kunskapslyftet skall ingå och definieras mycket exakt.

     

    Liberalerna anser att en hemsida eller webbportal skall vara en central punkt i hela Vågenprojektet. Det finns många aktörer som verkar på den narkotikapolitiska arenan; de flesta borde ha någon form av webbplats. Vi kommer att arbeta för att en gemensam webbportal utvecklas och tas i bruk med en gemensam ingång till de olika aktörernas hemsidor. Där bör också finnas verksamhet som rör behandlingskedjan och informationsutbytet i livskunskap.

     

    Liberalerna anser att det är viktigt med alkohol- och drogförebyggande arbete inom ÅHS. Den utmärkta utredning och plan som Siv Palmqvist gjort och presenterat i Åländsk utredningsserie 2005:2 bör omgående förverkligas. Många missbrukarproblem kan ge livshotande somatiska tillstånd, men man blir inte i dag ens tillfrågad om alkoholanvändningen på ÅHS.

     

    Så till subtitutionsbehandlingen. Subuxonvården räddar för närvarande liv över hela världen och så också på Åland. Överallt där det används på tunga missbrukare rasar siffrorna för dödsfall i överdos. Vems barn skall vi riskera livet på på grund av en flummig harm reduction-debatt. Det här skall inte klåfingriga politiker lägga sig i. Enligt obekräftade källor har den s.k. styrgruppen mot narkotika, där våra ledande tjänstemän sitter, bara sammanträtt en gång under 2006, vilket måste ses som anmärkningsvärt med beaktande av den rådande narkotikasituationen.

     

    Liberalerna uppskattar naturligtvis allt det fantastiska arbete som gjorts bland dem har engagerat sig mot narkotika. De gör en enorm insats. Ingen kritik skall riktas mot dem. Däremot upplever vi att den politiska kompetensen inte har räckt till. Liberalerna vill genom det här initiativet hjälpa regeringen att komma på spåret igen i narkotikabekämpningen, inte genom att fortsätta en för missbrukarna förnedrande Rensa Åland-kampanj utan genom ett Vågenprojekt.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag kan intyga att alla vill ta drogproblemen på allvar. När jag har läst ltl Åke Mattsson motion är det en sak som jag tycker att man borde lägga krutet på först och det är ordet samarbete. I åratal har det talats om olika nya system. Vi har en fungerande missbrukarvård i kommunal regi som Mariehamns stad bedriver och som säljer tjänster till hela landskapet. Varför kan inte ltl Åke Mattsson och de övriga som talar för att lyfta upp missbrukarvården och ha den under social- och miljöavdelningen först se till att man samarbetar och vill samarbeta med den missbrukarvård som finns? Ltl Åke Mattsson vet lika väl som jag att de har resurser där och de har också tillräckliga resurser att ytterligare utveckla verksamheten.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag har motionerat i den här frågan tidigare och nu har jag tagit upp den igen. Jag har här en helt avvikande åsikt gentemot ltl Christian Beijar. Jag anser inte att den fungerar så pass smidigt som det kunde göra om man satte alltihopa under ett och samma tak och man hade en och samma arbetsgivare för samtliga som berörs av det här, nämligen landskapsregeringen. När man köper tjänster vill man gärna från kommunernas sida vara med och påverka och förändra saker och ting. Jag tycker att det är samma pengar som används här, det kommer från skattebetalarna från början. Att i stället slussa ut dem via Mariehamns stad att de skall gå via fullmäktige, via styrelser, via socialnämnden och sedan skall man förändra det här så hänvisar man hela tiden till, att det här är inte landskapets behörighet utan Mariehamns stad osv. Det tycker jag inte att fungerar. Jag vill påpeka att man har haft en väldigt stor personalomsättning vid missbrukarvården. Det kan man inte bortse från, ltl Christian Beijar anser en sak, men det kanske råder en helt annan syn på missbrukarvården.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Den nuvarande missbrukarvården är en etablerad verksamhet. Jag kan inte förstå att ltl Åke Mattsson tror att man helt plötsligt när man börjar en ny organisation som man skall sätta under social- och miljöavdelningen omedelbart får den att fungera, det är en total omöjlighet! Det tar flera år innan man får organisationer att fungera. Samtidigt säger han i finansmotionen att man skall samarbeta med missbrukarvårdens nuvarande personal. Nej, se till att öppet kommunicera och positivt samarbeta med de resurser som man har och diskutera vilka eventuella tilläggsresurser man behöver. Det är då som det ger resultat, inte att hålla på och försöka hitta fel på än det ena och än det andra. Alla är besjälade av samma mål att jobba för missbrukarna och att se till att de faktiskt får den bästa vård och omsorg som de behöver.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Lyssnar man på mitt anförande och läser mina insändare så har jag försökt hitta positiva saker. Jag har kommit med konstruktiva förslag. Vill jag hitta fel, så kan jag, det har jag inte haft som intention och det går tyvärr inte att undvika. Min debatt har legat på en helt annan nivå och det finns hur mycket som helst att ta till, så jag letar inte efter fel. Infallsvinkeln att det är så stora problem att flytta missbrukarvården handlar helt enkelt om att man byter personer som bestämmer. Det finns inget större fel på missbrukarenheten just nu i dag utan man lyfter helt enkelt bort från Mariehamns stad, de kan fast vara kvar i samma lokaler, jobba som de har gjort nu, men med förstärkning – det är det jag pratar om, inte att man skall göra en stor omorganisation utan förstärka befintliga resurser.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det var mycket som kom och det är väl som det sägs från arbetsfältet. Synd att ltl Åke Mattsson springer i en tunnel och inte ser verkligheten och framför allt att han vill förmedla falska saker. Man har varit jättesårade efter hans senaste insändare. Att börja jämföra missbrukarvårdpersonal med äppelodlare är väl sin sak; då kan vi också fundera varför det är stor personalomsättning, vad beror det på? Framför allt vet de knappast var de har jobb med det här förslaget. Går vi till Kognitiv Forum som ltl Åke Mattsson är ganska ivrig med att kritisera, så fastnade jag vid ”klåfingriga politiker” i fråga om subtitutionsvård. Vilken politiker har gått in och försökt styra det? Det är de professionella som jobbar med det som har kommit med önskemål om att de vill veta vad som gäller här. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag förstod att man inte i replikerna skulle bemöta de konstruktiva sakerna, t.ex. förslaget om en hemsida, tillkortakommanden när det gäller att implementera nykterhetsprogrammet i ÅHS osv., utan man tar gärna småsaker och lyfter fram och vill debattera dem. Det tyder också på att landskapsregeringen känner att de inte har kommit någonstans i den här frågan, man har inte åstadkommit just någonting överhuvudtaget. Det som har hänt är att man har en subuxonvård som kanske har räddat livet på flera personer och en stor grupp går på det just nu, men det är missbrukarvården som har infört det och jobbar med det. Det har gjorts uttalanden i massmedia om att man skall titta på det här och att man inte från politiskt håll – landskapsregeringen – accepterar subuxonvård på Åland utan man skall ha harm reduction, och det är där jag har reagerat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det skulle vara bra om ltl Åke Mattsson läser varje mening och inte varannan. Att man skall se på det och låta det professionella ta över det ja. Så till det konkreta och konstruktiva som ltl Åke Mattsson saknade, men jag har väl rätt att kommentera hela ltl Åke Mattssons anförande och inte bara plocka ut det han väljer! Ltl Åke Mattsson berömmer missbrukarvårdens ungdomsenhet. De gör ett bra jobb och de borde få en psykologtjänst. De borde få en läkartjänst. Det finns pengar bara vi hittar en sökande. Vi har haft sökande på gång och så har de tackat nej på grund av olika orsaker. Det är inte så lätt att hitta personal på det sättet och vi försöker verkligen se på det och jag tror inte heller att det skulle underlätta att ha dem under ÅHS. Att såga Rensa Åland-projektet när man äntligen försöker göra någonting! Kom inte sedan och skriv ltl Åke Mattsson att du inte för politik in i missbrukarvården för det är bara snack! TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Om ltl Göte Winé lyssnar lite bättre skall han uppfattar att det är namnet som jag är emot. Jag kan inte förstå hur man kan kränka missbrukare och familjer genom att benämna projektet att man skall ”rensa Åland”. Här är det fråga om ungdomar, barn, som betyder väldigt mycket för många människor och att börja prata om en rensningsaktion gör att man känner sig väldigt förnärmad och man har tagit illa vid sig av det. Det är benämningen som jag vänder mig emot. Jag tycker att man kunde ha valt ett bättre namn. När det gäller att få tag i personal förvånar det mig inte alls att man har misslyckats med den saken också när det gäller drogarbetet från landskapsregeringens sida.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    I början sade ltl Åke Mattsson att vi var stöddiga. Och då måste jag faktiskt säga, att på det här området känner jag mig verkligen inte stöddig, utan tvärtom ödmjuk. Jag tycker att det är ltl Åke Mattsson som är stöddig i sina uttalanden! Jag har begärt ordet och kommer att komma med en redogörelse senare om hur man har jobbat med de här frågorna. Det sades en hel del av ltl Göte Winé vad vi har gjort osv., men jag tror inte att det handlar om att börja från noll igen. Vi måste utveckla det som finns och förbättra hela tiden. Det är mycket medvetet att styrgruppen har sammanträtt bara en gång; jag hade den samlad i början av året och det betyder att det är chefer från de olika enheterna som träffas. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Min avsikt är inte att man skall börja från noll med detta. Det är fråga om ett sju minuters anförande, jag har några motioner, så det går definitivt inte att utveckla ett stort handlingsprogram utan jag försöker lyfta fram det som det kommer att röra sig om: tio olika punkter som man borde jobba med och gå in för att jobba betydligt hårdare med. Det har också funnits ett önskemål – därför tycker jag att det är lite stöddigt – jag begärde här i salen, jag har åsikter, jag har synpunkter och jag har ett kunnande, jag har jobbat med de här frågorna i över 30 år, så jag skulle gärna se att jag skulle få vara med och påverka, men man har valt från landskapsregeringen att det här klarar man själva. Man tycker som ltl Göte Winé sade tidigare att han ser hellre att jag kritiserar och ifrågasätter för det stimulerar honom bättre i arbetet! Det är kanske där som stöddigheten kommer i stället för att fråga: vad tycker jag, att vill du vara med osv.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Om jag fortsätter med styrgruppen, så samlas man inte så ofta. Varför vi har valt att inte ha det så regelbundet är för att när man går tillbaka i protokollen under åren så visar det sig att det handlar om att man sitter och träffas och berättar för varandra om sin situation, och det tycker jag att räcker ungefär ett par gånger i året. I stället valde vi att ta ner det mera på det operativa planet och utsåg en operativ grupp som är närmare verksamheten för att jobba mer konkret samt ytterligare en liten politisk referensgrupp. Det är inte något slarv utan det är ett medvetet tänkande i det sammanhanget.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Där har vi olika åsikter och det är väl därför vi har debatt och politik. Jag anser nog att den typen av ledare borde ha betydligt mera insikt i narkotikaarbetet och hela tiden uppdateras hur man går framåt, vad man jobbar med och vilka frågor som man kommer att sätta fokus på. När man får det från sina medarbetare så kanske man får en viss färgad version och ett helt annat upplägg än vad som var tänkt. Jag anser att de skall träffas oftare än så.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Senaste tisdag höll jag ett, som man kanske kan kalla det visionärt anförande om miljöutvecklingen och klimatförändringar. Under detta anförande har jag ett anförande som hör till miljöområdet, även om finansmotionen som jag har skrivit snarast riktar sig till ett annat moment, så jag skall konkretisera mig. Det torde ha framgått under anförandet i tisdags att liberalerna inte är för förbud ens i miljöpolitiken. Vi tycker inte att piskor är den rätta metoden. Vi vill göra ett miljöarbete med morötter, alltså positiva saker som stimulerar individen att uträtta saker och som då gagnar miljön. Vi tycker att man skall informera mycket mera om vad individen kan göra. Vi tycker att det gräsrotsarbete som Agenda 21 gör och har gjort är bra.

     

    Så konkret. För att lösa klimatförändringen och den globala uppvärmningen kommer vi att bli tvungna att skapa många nya energisystem för att komma ifrån de fossila bränslen. Biobränsle har diskuterats en del här i salen. Skogsbruket och dess roll för att hjälpa till är viktigt, men jag tror inte att vi kommer att hitta en endaste en energiform som kan ersätta de fossila bränslena. Jag tror att vätgas och bränsleceller är en annan energiform som kommer att spela en stor roll framöver.

     

    Hur skall vi då kunna skapa en situation där Åland kan vara delaktig i detta arbete? Det har varit grundidén för det arbete vi har gjort inför motionen. Vi har många vindkraftsintresserde personer, vi har företag på Åland som har byggt ut den och den byggs ut vidare. Det är bra. Hur kan man då koppla ihop vindkraften med vätgas och bränsleceller? Grundämnet väte är en beståndsdel i vatten och för att kunna använda vätgas i bränsleceller så måste man kunna bryta ut den ur vattnet. Då anser vi att det vore perfekt att använda en miljövänlig energiform, vindkraften, för att bryta vätet från syret. Väte och syre tillsammans bildar vatten. Vätet som man har brutit ut med vindkraftens hjälp kan då användas i bränsleceller; bränslecellen är i sin tur en apparat i vilken man inför grundämnet väte tillsammans med syre, vilket som slutprodukt ger vatten igen, men under processen får man ut elektrisk energi. På det här viset kan man få ett slutet kretslopp: med vindkraft bryter man ut väte, vätet införs i bränslecellen varefter man får ut elektrisk energi och vatten som restprodukt - miljövänligt hela vägen. Bränslecellen är som teknisk företeelse ingen ny sak, den används på många håll, t.ex. i Reykjavik, där många av oss har varit, kör man bussar i stadstrafik med bränsleceller och vätgas. Det är en häpnadsväckande upplevelse att åka bakom en sådan buss och se vattenångorna som kommer ut ur bussen och veta att det är just enbart vattenånga.

     

    Vi på Åland kunde med fördel, med tanke på att vi har så många vindkraftverk - vi har många intressenter och engagerade personer på det området – skapa ett forskningsprojekt för att bryta ut väte ur vatten. Min motion går ut på att vi skall försöka hitta finansiering för detta. Det måste säkert göras på nationell nivå, på nordisk nivå och kanske på europeisk nivå, eftersom summorna som krävs för ett forskningsprojekt säkert är avsevärda.

     

    Målsättningen med det här är, precis som jag sade senaste tisdag, att vi vill att Åland skulle kunna bli ett föredöme på det miljötekniska området. Det kunde bli en ort till vilken människor vallfärdar för att studera tekniska innovationer och förutom det är jag av den bestämda åsikten att det kommer att skapas mycket arbetsplatser i framtiden kring ämnet miljöteknik. Den som är på vågens framkant kommer att kunna ha många arbetsplatser inom detta område.

     

    Det konkreta förslaget är att Ålands teknologicentrum ges i uppdrag att undersöka om man kan skapa ett forskningsprojekt för att tillsammans med vindkraftintressenterna och näringslivet kunna bryta ut väte ur vatten.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Jag skall hålla mig främst kring sjukvården. Till först skall jag säga det som jag alltid säger när det gäller sjukvården att jag tycker att det är förvånansvärt att de sjuka fortfarande inte kan få fullständig service på svenska, att det fortfarande kommer hem kallelser från fastländska sjukhus som ÅHS anlitar till patienter, det gäller både barn och gamla, på finska. Jag vet inte hur regelbundet det är men eftersom jag får reda på det förstår jag att det förekommer i flera fall än dem jag vet om. Vi har också sagt här flera gånger – ÅHS säger det i sin redogörelse – att epikrisen skall finnas tillgänglig på svenska. Det är inte alltid så. Jag berättade senast om språkkommittén där vi klart och tydligt fick reda på från svenskspråkiga läkare som var här och jobbade, att så var inte fallet. Detta anser jag att måste rättas till. Det är ganska konstigt när det kommer en byggbeskrivning på finska för ett hus som någon har beställt; då kan det stå metertal med spalter i tidningarna om hur illa det är att de inte kan få byggbeskrivningarna på svenska. Men när det gäller så viktiga saker som liv och hälsa sägs det inte särskilt mycket om det, det forskas inte mycket i det av journalister t.ex. De som är sjuka och drabbade går naturligtvis inte till tidningarna och klagar, de är faktiskt sjuka och får förlita sig på oss som är friska och orkar. Jag kräver egentligen att detta skall åtgärdas, inte att vi i tiotals år pratar om att vi gör så gott vi kan. Det tycker jag inte räcker till.

     

    Min motion gäller tillägg till motiveringen under moment 45.70.20 Ålands hälso- och sjukvård, verksamhetsutgifter. Där skriver vi så här: ”Under många år har cancersjukskötarens lön betalats av stiftelsen Ålands cancerfond som en ideell organisation. Nu föreslår vi att tjänsten avlönas av Ålands hälso- och sjukvård. De flesta andra specialområden inom sjukvården har redan av ÅHS finansierade sjukskötare. Inbesparingen för cancerfonden blir ca 40.000 euro som kan användas t.ex. för att stödja de cancersjuka i kommunerna. Tilläggas bör att landskapet fram till 2004 gav ca 40.000 euro i stöd till de cancersjuka i kommunerna. När jag snabbt rörde vid det här senast fick jag till svar att cancerfonden kanske bör underhandla med ÅHS för att slippa ansvaret. Jag tog igår kontakt med vårdchefen och det är faktiskt så att i motsats till det som ltl Fredrik Lindqvist sade att det bör tas upp som ett nytt budgetmoment behövs det därför att man har det medräknat i utgifterna i ÅHS:s budget. Vårdchefen sade till mig att en av de saker han har tänkt diskutera med cancerfonden om i december är just detta, som han också anser otidsenligt. Min motion ligger åtminstone när det gäller vårdchefen rätt i tid och det som skulle inträffa vore naturligtvis att en inkomst skulle falla bort, men vårdchefen sade att det finns upptaget som en utgift och det här skulle gå mycket bra och det var tidsenligt. Jag vet att cancerfonden fungerar så bra att pengarna kommer säkert att delas ut till de cancersjuka i stället och det är det som är min motivering till motionen. Jag hoppas att den får stort stöd och att man faktiskt från både ÅHS:s sida och landskapsregeringens sida ser att det här är viktigt. Argumentet som har varit så många andra år, att det finns så många andra sjuka som behöver, så vi behöver inte ge till de cancersjuka, kan det bli svårt att komma med i dag.

     

    Jag skall så gå in på frågan om transporter som bl.a. ltl Gun-Mari Lindholm var inne på, någon har också varit inne på ambulanstransporter. När det gäller ambulanstransporterna visade det sig i nattens händelser – som vi har hört i nyheterna i dag – att de fungerar bra. Det var en svårt brännskadad person på Grindmattesvägen som transporterades till sjukhus, det gick på ungefär 1 minut därifrån. När man kom till sjukhuset kom man på att personen var svårt skadad, den borde föras till specialistvård utanför Åland och man hade Helsingfors brännskadeklinik som mål. När man kom på att den inhyrda helikoptern som vi betalar stora pengar för inte kunde flyga – man kan diskutera varför man har en sådan helikopter – så kallade man på Superpuman och när Superpuman hade stått här två timmar måste den fara härifrån och då visade det sig att transportrespiratorn som fanns på ÅHS inte fungerade. Patienten låg fortfarande kvar i morse på Ålands centralsjukhus svårt skadad och det är mycket illa. Kunde man ha flugit den åländska helikoptern skulle den ha haft en minirespirator ombord; hade man vid upphandlingen gjort ett avtal med Uppsala helikoptern så hade den också haft denna utrustning ombord. På det sätt som man har upphandlat helikopter undrar jag om man har tänkt på att de viktigaste gångerna den behövs är när förhållandena är dåliga, så man kan verkligen ifrågasätta om kompetensen har funnits vid upphandlingen, om man har tänkt på alla de här sakerna. Det måste jag verkligen säga.

     

    Med detta avslutar jag och hoppas att de föreslagna åtgärderna går igenom och att man vidtar åtgärder med helikoptern och börjar analysera vad som har hänt. En eloge till räddningsverkets personal som så fort fick ut den skadade personalen ur rök och brand, men när den kom till det område som vi direkt har ansvaret för ÅHS:s verksamhet – då fallerade det.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson:

    Fru talman!

    I anslutning till budgeten finns som bilaga bl.a. socialvårdsplanen för åren 2007-2011. Planen är ett exempel på hur man i allmänna ord vill påföra kommunerna uppgifter som inte står i rimlig proportion till det stöd kommunerna erhåller från landskapet för sociala tjänster, både i fråga om pengar och ledningsfunktioner. Vid genomläsningen kunde jag räkna in 20 stycken uppmaning i ”bör”-form. Jag vill inte förlänga debatten, men, ärade kolleger, ta en titt i planen så märker ni att också där finns tio meningar som anger vad kommunerna skall göra. Här finns minst 30 olika åtgärder som synbarligen är försummade i kommunerna utan tt konkret ange vad man egentligen syftar på.

     

    För min del anser jag att landskapsregeringen bör fullgöra sin ledningsfunktion genom rådgivning beträffande tillämpning och tolkning av gällande bestämmelser. Regeringen bör vara ett stöd här för kommunernas tjänstemän och inte något annat. Nu ställs orimliga krav i form av minst 30 olika bör- och skall-rekommendationer till kommunerna. Vad värre är, att då planen inte innehåller alla dessa kommunala bör och skall finns skrivningar som exempelvis: kommunerna genomför i skyndsam ordning, senast 1 juni 2007 åtgärder för att koncentrera verksamheten inom barnskyddet eller kommunerna inrättar en socialjour senast 1.1. 2007. Oberoende av kommunernas storlek är socialvårdsplanen orealistisk, för så illa ställt är det inte i alla kommuner som man kan utläsa av planen eller kommer den nya landskapsandelsreformen att visa samma generositet i pengar till kommunerna som man visar i form av skall- och bör-satser?

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad för att ltl Ragnar Erlandsson tar upp socialvårdsplanen för jag var inne på den tidigare och jag har också insett att här ryms en massa nya krav på kommunerna som är ohållbart med tanke på det vi har diskuterat om kommunernas uppgifter kontra landskapsandelarna, så jag är glad att ltl Ragnar Erlandsson tog upp det här och ytterligare tryckte på det. Tack för det!

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att det är viktigt att finansutskottet också ser över planerna som finns i anslutning till. De kan innebär inte bara stora utgifter för kommunerna utan det finns också dolda kostnader för landskapet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag var utanför så jag måste kolla upp om jag hörde rätt. Jag förstod att ltl Ragnar Erlandsson tyckte att socialvårdsplanen genom att det bl.a. ställs krav på barnskyddsenheten att man skall få färre enheter s.a.s. samt socialjour. Det står enbart färre enheter och det gör t.ex. att man kan samarbeta och där tycker jag att vi har fått det ganska bra med Saltvik, Sund och Vårdö. Där har vi jobbat så att vi får ihop till ett och att man kan se samarbetet. Blir det mindre skillnad för invånarna i kommunerna, att alla har rätt till samma behandling.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Göte Winés exempel är ett bra exempel på att det fungerar i dag också genom det samarbete som finns på många håll och därför tycker jag att skrivningen att man i skyndsam ordning senast 1 juni 2007 skall ha det här klart i kommunerna inte behövs. Vi har det, som ltl Göte Winé påpekar, gått inför för det på många håll.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Då har vi också uppfyllt önskemålet av landskapet. Finström och Geta bedrev redan ett samarbete, så vi på norra Åland har väl uppfyllt det ganska bra och sedan kanske vi om ett par år strävar till att komma ännu närmare varandra, så kanske alla kommuner får en gemensam familjeomsorg. Det är bra att de sätter lite ändå för då blir det bättre och säkrare för kommuninvånarna på det sättet när det gäller barnskydd för enligt barnskyddslagen skall man också ha två personer som jobbar med det och då är det också ibland svårt att uppfylla, så det här tycker jag är ganska bra, sedan får man ju se

    hur man gör med socialjouren, men där hoppas jag att kommunförbundet kommer med lösningen.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!  Men av planen framgår inte att kommunerna skulle ha gjort någonting utan där är det fortfarande ”bör” och ”skall”, och därför är planen något onyanserad.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman!

    Liberalerna har länge efterlyst en debatt om sjukvården på Åland.  Det nya sättet att behandla budgeten avdelningsvis ger viss möjlighet till detta, men det faktum att t.ex. budgeten för ÅHS för det kommande året redan har behandlats här så ger det inte så stora möjligheter till viljeyttringar från den politiska sidan. Vi har förut sagt att rambudgetsdiskussioner vore en möjlighet till en sjukvårdsdiskussion. Också det att både social- och miljöavdelningen diskuteras under samma kapitel ger inte så stora möjligheter till en enhetlig debatt.

     

    Jag menar inte heller att vi i lagtinget skall blanda oss i det praktiska arbetet i vården men några riktlinjer och politiska prioriteringar behöver diskuteras, och det har ju kommit fram också här att t.o.m. landskapsregeringspartiernas medlemmar vill föra in nya saker i ÅHS och i sjukvården. Vi har alla våra specialintressen och är förstås intresserade hur sjukvården på Åland fungerar. 

     

    För mig har vården av lungsjuka varit av stort intresse. Och som läget är nu så är vårdtagarna mycket missnöjda och oroliga . Trots att astma och allergisjukdomar ökar, trots att KOL ( kronisk obstruktiv lungsjukdom) håller på att bli den stora folksjukdomen i världen nämns inte dessa sjukdomar med ett ord i Sjukvårdsplanen för 2007. Efter att lungavdelningen stängdes har de lungsjuka upplevt en stor otrygghet i sin sjukdomsbehandling. Jag vet att en läkare utbildar sig inom lungmedicin men det tar tid att bygga upp nya strukturer som en gång blivit nedrustade. Både patienter och personalen är missnöjda med dagens situation.

     

    Fru talman!

    Landskapsregeringen och ÅHS skriver i verksamhetsplanen mycket förtjänstfullt att de vill lyfta upp vikten av förebyggande åtgärder vad vår hälsa beträffar. Skrivningen i allmänna motiveringen till budgeten är ett ambitiöst grepp om förebyggande hälsovård. Men de praktiska åtgärderna lyser stort med sin frånvaro. ÅHS startar en diabetesavdelning för vården av diabetespatienter och det är mycket positivt eftersom diabetes räknas till de stora hoten bland s.k. livsstilsjukdomarna, men vad gör man annars? Några spridda åtgärder –ja men helhetsgrepp om den förebyggande hälsovården saknas. Redan vid behandlingen av rambudgeten efterlyste liberaler konkreta åtgärder på bred front i arbetet med förebyggande hälsovård. Våra närregioner, EU, världsorganisationer inom hälsa (WHO) - alla har förebyggande åtgärder i mening att få tillstånd en friskare befolkning  på agendan.

    Åland måste få det på agendan också. Under sitt ordförandeskap har Finland lyft speciellt upp tvärsektoriell hälsovårdspolitik så att man på alla politikområden tar hälsoaspekterna av de politiska beslut i beaktande. Sådana områden är t.ex.  samhällsplanering, planering för möjligheter till motion, god näring och god mental hälsa osv.  Åland kunde här hävda sig inom EU och visa att vi vill och vi kan.

     

    Vi efterlyser ett program som täcker åtgärder i alla ålderskategorier . Nu har landskapsregeringens ambitioner i stort riktat sig på barn och ungdom och det har vi ingenting emot bara man utvidgar målgrupperna; modeller för detta finns på annat håll. Det är bara att blocka in det vi kan ha nytta av och det vi har möjlighet att genomföra. Detta om något är som att sätta pengar i banken för framtida behov.

     

    Allt vi satsar nu på det förebyggande arbetet kommer tillbaka i bättre folkhälsa, friskare ungdomar, friska arbetstagare i arbetslivet och friska pensionärer som klarar sina liv länge utan hjälp från samhället.

     

    Fru talman!

    För att påskynda processen med förebyggande hälsovård har liberalerna en motion med tillägg till allmänna motiveringen under kapitel Social-och miljöpolitik under rubriken Hälso-och sjukvårds-samt miljöpolitik: ”Landskapsregeringen kommer under året i samråd med Ålands hälso-och sjukvård, att utarbeta en långsiktig plan för förebyggande hälsovård för olika ålderskategorier.”

     

    Men fru talman, vi kan ha hur fina skrivningar som helst i våra planer men om det inte finns medel och personella resurser tillsatta för ändamålet behöver vi inte heller vänta på resultat .Nu säger vän av ordning att liberalerna ökar på budgetramen och så är det i detta fall-för att nå framtida besparingar måste man satsa initialt- men det tål att funderas på om det ändå inte är välsatsade pengar.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    När vi beslöt att ha en ny debatteknik i budgeten var det tänkt att den skulle bli väldigt effektiv och koncentrerad på olika detaljer och den skulle också bli väldigt lyssnarvänlig. Jag säger inte vad jag tycker om det, men jag vill i alla fall erinra mina kolleger i lagtinget att tar den här budgetdebatten väldigt mycket längre tid så vill jag påminna om att då måste vi ha plenum mellan jul och nyår – det ser nästan så ut i dag.

     

    Jag vill säga några saker, bl.a. om avfallshanteringen. Jag anser att det är för tidigt att landskapsregeringen tappar taget om hela avfallshanteringen, vilket man nu håller på att göra. Jag är mycket förvånad över beslutet att man föreslår i budgeten att man skall överföra Problemavfallsaktier och det här är någonting som jag kommer att ta upp i finansutskottet. Jag säger inte så hemskt mycket mer om det. Jag måste ändå få fråga en sak om jag har förstått rätt: Skall dessa 225.000 euro gå enbar till Mise och inte till de andra kommunerna? Då är det någonting fel, man kan inte ge Problemavfalls pengar bara till Mise. Det måste delas till andra icke-Mise-kommuner. Varför jag tycker att landskapsregeringen inte kan lämna renhållningen är att Mise-organisationen, som omfattar tolv kommuer, fast den elfte ännu inte deltar eftersom man inte tycker att det är tillräckligt bra är att Mise strävar inte alls till någonting utveckling av avfallshanteringen. Det enda man gör är att man försöker komma till avtal med några få entreprenörer och sedan försöker man samla in avgifter, man försöker samla in adressavgifter och avgifter. Det är vad Mise gör. Jag anser att Mise borde utveckla avfallshanteringen, man lade planerna på utveckling av biogas för energianvändning. Man kunde också arbeta med förbränning av avfall till energi, dvs. man borde i stället för att transportera bort avfall också se hur mycket man kan använda avfall till energi. Det skall vara avfallsorganisationens uppgift, den som alltså stöds av kommuner och landskapet. Därför menar jag att landskapet kan inte släppa det här.

     

    Jag har också frågor som jag kommer att diskutera och vidare reda ut i finansutskottet. Det är det uteblivna avloppsstödet för enskilda avlopp som finansutskottet var inne på. Vi vill säkert diskutera det.

     

    Jag är också lite förundrad över miljömyndigheternas förverkligande, dvs. att man skall slå ihop miljöprövningsnämnden, hälsonämnden, hälsoinspektionen och miljöbyrån i landskapsregeringen. Det är ännu inte färdigt men ändå skriver man i budgeten att det här förverkligas och jag undrar hur? Det här är någonting som jag också vill avisera att kommer att diskuteras i finansutskottet.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun Carlson säger att vi måste jobba under mellandagarna om debatten fortsätter som den gör. Vi har betalt för mellandagarna också, så vi måste väl göra det om vi inte blir färdiga före. Det här är oppositionens enda möjligheter att framföra sina åsikter, ändringsförslag osv., men det som är ganska ovanligt den här gången är att majoriteten också har ett väldigt stort behov att föra fram sina åsikter, så man tycker att man kunde ha gjort redan under behandlingen av budgeten. Delvis är det också därför som debatten blir längre.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Mitt uttalande var inte riktat till något speciellt parti utan till hela lagtinget, till alla mina kolleger i lagtinget och till mig själv.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller de pengar som skall ges igen till Mise är det ingalunda så, utan det är precis på samma sätt som man gör med årets tilläggsbudget som var 500.000 euro, alltså att man fördelar det till också icke-Mise-kommuner. Det är samma fördelningssätt. När det gäller omorganisationen – som jag kanske får återkomma till i finansutskottet – förvånar det mig nog lite. Här sitter ltl Gun Carlson själv med i referensgruppen där vi har gjort upp hur det skall fungera osv. Det här är ett sätt att gå vidare med någorlunda styrfart.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson:

    Fru talman!

    Det blir lite samma sak som ltl Gun Carlson var inne på, men jag vill ändå ta upp ett par synpunkter. Det första som jag skall ta upp är det som ltl Gun Carlson slutade med, nämligen av de 255.000 euro som är upptagna för den verksamhet som Mise bedriver har jag sett ett budgetförslag för Mise som innehåller samtliga pengar som finns i landskapets budget, och det här måste väl ändå vara ett misstag för vi blivit utlovade av även de kommuner som inte ingår i Mise, som Eckerö, också skall få ta del i samma storleksordning som andra. Jag kanske kan få en förklaring om det!

     

    Så över till miljövårdsenheten och den nuvarande hälsonämndens verksamhet. Det nämns bara med en mening i själva budgeten och sedan med lite text i ÅHS-planen att den skall förflyttas till en myndighet, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Jag ställer mig lite frågande till detta. Det är möjligt att en ny myndighet kan bli bättre än den existerande, men bara rakt av så här kan jag säga att den muntliga information som har kommit mig till del gör att inte jag är tillfreds med den utveckling, dvs. att politikerna i princip inte längre kommer att vara med eller ha något inflytande över det som Ålands miljöhälsoskyddsmyndighet skall göra i framtiden. Med vetskap om att en hel del av den lagstiftning som fordras för att göra överflyttningen eller förändringen eller den behandling som jag känner att det förslaget kommer att få i salen så tror jag inte att man under 2007 kommer att ha en ny myndighet. Det är min klara uppfattning, inte i alla fall med de förhanden varande tankegångar som har presenterats för mig.

     

    Det står också i hälsoplanen att nuvarande hälsonämnd – den kommande myndigheten – skall utöka antalet inspektioner. Jag har redan erfarit att vissa av inspektionerna har belastat enskilda näringsidkare med avgifter som har ifrågasatts vad man har för behållning av den inspektion som görs. Det gäller bl.a. badvattenkvaliteten som fakturerades berörda anläggningar som besiktades, men som landskapsregeringen har avlyft avgiften från; badvattnet är ett gemensamt intresse för samhället. De utökade inspektionerna kanske man inte bara kan skriva med en mening. Jag tror inte att det är så lyckat att bara säga att vi skall utöka inspektionen, man måste nog också verifiera ändamålet med dessa inspektioner och vem som skall stå för det ekonomiska ansvaret.

     

    Så vill jag ta upp understödet för vatten- och avloppsåtgärder som finns med i årets budget igen. Jag stod här för ett år sedan och frågade huruvida det fanns medel till de kommuner som hade valt att själva bygga ut sina vatten- och avloppsnät under den tid när det var stopp till övriga kommuner utom för Lotsbroverkets och norra Ålands pumpledning. Det står nämligen inte i den här budgeten heller klart ut att de kommuner som har valt att bygga ut under tiden retroaktivt nu kan få stöd för sina anläggningsprojekt. De måste vara lika bra för miljön som allt annat, så jag tycker att det borde ha funnits en skrivning i budgeten om den biten.

     

    Så går jag över till den preliminära socialvårdsplanen och då finns det två saker som jag har fastnat för där. Det står att barnskyddet skall vara samordnat till den första juni 2007 på kommunernas ansvar. Eftersom jag själv sitter som socialnämndens ordförande i Eckerö ställer jag mig lite frågande till att hur skall jag klara av att få den här samordningen till stånd? Det finns inte ett ord om att den kommer att kosta pengar, den kostar redan pengar i det sammanhang när vi drabbas av att ordna barnskydd, vilket händer nu och då. Men hur skall den här samordningen ske och vem skall vara huvudman för den? Det är en fråga som jag ställer mig och gärna skulle vilja ha svar på. Jag menar sex månader från det att vi har klubbat budgeten så skall allt det här vara klart! Och med erfarenhet av hur tidtabellen brukar se ut på kommunala samordningar och framför allt att reda ut vem som skall betala vad i samordningen, så är det här en fråga som jag vill lyfta och finansutskottet får väl försöka sätta sig in också i den här, även om det blir på nästa år.

     

    Den andra delen inom den preliminära socialvårdsplanen som jag har antecknat att jag vill lyfta också är att det skall finnas en fungerande socialjour redan från den 1.1. Här är det samma sak, att den är lite löst formulerad. En social jour för en kommunal verksamhet är en väldigt omfattande sak, en detalj, tycker man, när man skriver en social jour, den skall som sagt vara igång redan från den 1.1. I Eckerö har vi ett formaliserat samarbete med Hammarlands kommun på socialsekreterarnivå, men jag vet inte om det är någonting som fyller kravet på social jour. Våra socialsekreterare har rätt att hjälpa varandra som stödpersoner och kunskapsbanker med erfarenheter osv. Det tycker jag är jättebra. Det är nämligen så att det infinner sig en liten tanke häruppe att det här är någonting som luktar lite kommunsammanslagningsfunderingar.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Ltl Jan-Erik Mattsson tar upp många frågor som vi från Ålands Framtid har belyst förut i motions- och debattform och jag har en ganska omfattande inställning till i princip alla dessa saker. Det jag är lite fundersam över är att får inte centern fram sin politik alls i budgeten eftersom de här sakerna kunde ha varit inskrivna. Vi från oppositionen försöker med alla medel påverka regeringspartierna och det går med – nu får jag inte fram ordet, men ni förstår vad tanken är! Centern är med i regeringspartierna så man kunde ha bedrivit det aktivt och få in de här sakerna, så jag hoppas att Janke har större påverkan än mig när det gäller skrivningarna.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    I sak har ltl Brage Eklund helt rätt att centern kanske inte får fram sin politik i de här frågorna fullt ut, visserligen har vi fått fram en del av vår kritik, men jag vill lyfta vissa saker som mera abstrakta, om vi säger så, att där tycker jag att det saknas grund för vissa saker. Det finns inte tillräckligt förklarat, alltså det räcker inte med muntliga förklaringar utan jag tycker att det saknas text i vissa sammanhang och därför ber jag finansutskottet att klargöra detta; till viss del får jag väl klargöranden av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman i någon av frågorna, men trots det anser jag att svaren som sådana bör formuleras i finansutskottet mera klart i den omfattning somjag efterlyser.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det skulle glädja mig mycket om ltl Jan-Erik Mattsson via centergruppen kan påverka finansutskottet så att man skulle ha fått in de här skrivningarna på något vis i budgeten. Vi från Ålands Framtid har försökt belysa frågeställningarna i olika sammanhang, men det har inte lyckats och det är väl så att man tar inte åt sig av vad det oppositionsparti säger utan man tar åt sig mera när ett parti inom regeringen försöker lyfta fram någonting. Det är bra om ltl Jan-Erik Mattsson kan påverka finansutskottet och skrivningarna där.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman! Som ersättare i utskottet skall jag göra mig yttersta!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Jan-Erik Mattsson tar upp samordning av bl.a. barnskydd och social jour. Jag kan upplysa landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att vi från Ålands kommunförbund arbetar med den här frågan. När det gäller socialjouren har vi haft en utredningsman som har titta på det och som kommer med sitt slutarbete i början av december. Sedan får vi i kommunförbundet ytterligare ta ställning till det utredningsmaterialet. När det gäller barnskydd så jobbar vi på att eventuellt få igång ett projekt under första månaderna på det nya året.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att jag får höra att det finns ett visst arbete som bedrivs någonstans, men hur ser ltl Christian Beijar på den tidsplan som finns i bilagorna till budgeten? Enligt min uppfattning brukar inte, som jag sade i anförandet, de kommunala samarbetsformerna precis kläckas fram över en natt. Det brukar ta betydligt längre tid, det skall också fattas beslut om betalningsandelar och sådant. Kanske man redan borde börja med den nya modellen som lite har diskuterats och aviserats att någon kommun skulle åta sig huvudmannaskapet för detta och sälja tjänster?

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Man kan väl säga populärt att tidtabellen är tight. Vad gäller detta att en eventuell kommun skall åta sig att sälja tjänster ligger det också någonting i det, det finns en diskussion kring de frågorna. Men när det gäller tidtabellen vill jag i alla fall säga att man måste – och jag förstår landskapsregeringens social- och miljöavdelning – i planeringen sätta in en tidtabell för att få ärendena att komma fram. Jag vill också ge dem en eloge för att de faktiskt börjar arbeta som en tillsynsmyndighet som den de facto är när det gäller de kommunala verksamheterna. Landskapsregeringens social- och miljöavdelning är en tillsynsmyndighet, och så skall de också arbeta.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag är i likhet med ltl Christian Beijar nöjd med att man faktiskt har satt upp en tidtabell och inte ett löst antagande om att någonting skall komma till stånd utan att säga när. Men jag tror att det är väldigt viktigt att man har realistiska tidtabeller för i mitt anförande säger jag att jag vet att t.ex. ombildning av hälsonämnden till en ny enhet skall vara klar under 2007, det tror jag att ltl Christian Beijar också skriver under att han inte kan tro på. Därför tycker jag att tidtabeller skall hållas realistiska.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Hur Mise-pengarna är upptagna i deras budget kan jag inte stå till svars för, tänkte jag säga! Om det möjligen är ett önsketänkande att alla kommuner skall finnas med nästa år i Mise, då skulle det vara enkelt! Jag redogjorde redan för att det är samma fördelningsprinciper som gäller. När det gäller barnskydd, social jour osv. kan man sätta det på kontot, både med tidtabell och skrivningar, att tålamodet lite tryter. Det har förts diskussioner och på olika nivåer, men det har liksom stannat vid det och nu måste vi på något sätt ändå sätta en datum, om det sedan inte blir 1 juni, men det tydliggör i alla fall ganska klart att här måste det göras någonting. Som sades förs det nu diskussioner, det är framför allt kommunförbundet som har tagit detta till sig och skall försöka göra någonting. Det finns olika sätt att skapa de lite större enheterna på. Vi säger inte hur det måste göras, utan det får kommunerna själva bestämma. När det gäller avloppsledningar och stöd för dem är det samma sak där: det gäller samma principer som i årets budget, att också sådant som har byggts ut redan och man har lämnat in till vår myndighet så kommer att ges ersättning för enligt samma principer.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det var bra att jag fick svar på frågan för jag råkade av misstag få se ett budgetförslag för Mise där hela beloppet som finns i årets budget är fördelat mellan de kommuner som är med i Mise just nu. Där får de väl revidera sin budget då.

     

    Så till kraven på att kommunerna måste göra någonting. Det är väl bra, det är väl piskan att säga att det skall vara gjort till ett visst datum eller att h a en tidtabell. Men då efterlyser jag moroten. Det borde ha funnits ett anslag i budgeten så att någon kunde åta sig uppgiften och göra det förberedande arbetet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Fru talman!

    Jag tänkte upp frågan om ensamförsörjarna och deras situation. Enligt forskning i Finland och Sverige riskerar länderna att få en allt större grupp bidragsberoende ensamstående mödrar och ännu större är risken i Finland på grund av hemvårdsstödet. I Sverige väljer ofta ensamförsörjande mammor att jobba deltid när de återgår till arbetet efter moderskapsledigheten medan finländska mammor väljer att jobba heltid eller att stanna hemma på heltid med vårdnadsbidrag. Av dem som väljer att vara hemma med hemvårdsstöd dominerar lågutbildade kvinnor som många gånger har det svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Valet mellan arbetslöshetspenning eller hemvårdsstöd gör att mödrarna oftast väljer hemvårdsstödet. Blir dessa ensamförsörjande mödrar dessutom utan jobb länge så försvåras deras möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

     

    Sedan 1989 har andelen sysselsatta ensamstående mödrar minskat från 85 till 53 procent i Finland och forskningen visar också att efter nittiotalets ekonomiska kris så har barnfamiljerna i både Finland och Sverige fått det sämre, men allra sämst har den ekonomiska utvecklingen påverkat de ensamstående mödrarna, som i sin tur påverkar barnen i familjerna.

     

    Ett problem som försvårar de ensamstående mödrarnas situation på Åland är de höga boendekostnaderna. Det är svårt att hitta en lägenhet med en storlek som rätt matchar normen för bostadsbidrag. Vi har även högre matkostnader och högre levnadskostnader, vilket inte underlättar situationen.

     

    Från socialdemokraternas sida välkomnar vi ÅSUB:s utredning som skall kartlägga hur de olika delarna i det sociala skyddsnätssystemet verkar för att stödja den enskilda individen. Det är bra. Jag hoppas att man i utredningen även tar fasta på hur olika system drabbar ensamförsörjarna. Den åländska föreningen Pusselfamiljen gör ett bra och engagerat arbete för att lyfta frågor som berör ensam- och nyfamiljer. Men det finns fortfarande för lite fakta och statistik kring den här växande gruppen i samhället. Det finns över 500 familjer med ensamförsörjande mödrar på Åland i dag. Det är 16,5 procent av familjerna.

     

    En annan grupp i samhället, fru talman, är de funktionshindrade. Den är likaså en viktig men i många sammanhang osynlig grupp; man brukar beräkna att ca 10 procent av befolkningen har någon form av funktionshinder. Det är grundläggande att också personer med funktionshinder kan leva ett fullvärdigt liv trots sitt handikapp.

     

    Nästa år är det tänkt att landskapsregeringen skall fokusera på den fysiska tillgängligheten. Jag tar ett exempel. Att flyga  till Helsingfors kan vara nog så komplicerat även för en person utan handikapp, men skall man resa med Air Åland och är funktionshindrad får man för det första ingen rabatt. Det fick man på Finnair så länge de trafikerade Åland och det får man fortfarande på Finnair om man flyger inrikes i Finland. Även medföljaren till en person med funktionshinder får rabatt på flygpriset som Finnairs resenär, men inte på Air Åland; där får varken den funktionshindrade passageraren eller medföljare rabatt. Reser man med Air Åland och är rullstolsburen är det även dyrare; man avkrävs en extra avgift om man behöver hjälp på flygplatsen och till råga på allt har man ytterst dåliga rutiner att ta ombord och ta av rullstolsburna personer, och det är inte bra. Som rullstolsburen är det förmodligen både kränkande och irriterande att man inte har goda rutiner för personer som inte kan gå upp för trapporna på egen hand.

     

    Eftersom landskapsregeringen och bolag som ägs av landskapet är stora ägare i Air Åland borde man rentav kunna avkräva att det åländska bolaget behandlar de funktionshindrade på ett bättre sätt än vad som görs nu och dessutom införa ett rabattsystem för funktionshindrade och sjukpensionärer. Den service Finnair erbjuder funktionshindrade är bra och den har de utvecklat tillsammans med organisationer som representerar funktionshindrade passagerare. Jag anser att landskapsregeringen borde framföra till Air Ålands ledning att motsvarande görs även hos det åländska bolaget. Våra åländska funktionshindrade skall inte behöva drabbas vare sig ekonomiskt eller mänskligt efter det att Finnair har lagt ner verksamheten på Åland.

     

    Man kan säkert tycka att det är bra med ett eget åländskt flygbolag, och det är det för en del, men inte för alla och det är sorgligt, mycket sorgligt.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    I frågan om flygtrafiken ställer man krav på flygbolaget i samband med upphandlingen, den som majoriteten har utfört. Det kan tyckas konstigt att det offentliga – vi – skall ställa krav på privata bolag i efterskott s.a.s.  Jag håller med om att situationen som beskrivs om nackdelar för rörelsehindrade när man skall åka med det åländska flygbolaget är en prekär situation som bör lösas, men det är inte så enkelt att det offentliga skall styra det i efterhand åtminstone.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Carina Aaltonen nämnde de funktionshindrades rätt att vara och röra sig som andra personer, och jag håller helt med om det och jag kommer själv i mitt anförande i trafikbudgeten att nämna vissa specifika saker som vi jobbar med som kommer att underlätta för de funktionshindrade och jag hoppas  att jag får fullt stöd för det här i lagtinget senare. I flygtrafiken på Stockholm gick vi in för ett större plan på grund av att vi skulle göra det tillgängligare för de funktionshindrade. Det fanns ledamöter i lagtinget som ville ha ett mindre plan på Stockholm. Det var inte ltl Carina Aaltonen, men det fanns andra. Jag är också medveten om att det är klart att även ett 33-sitsigt plan i dag, på både Stockholm och Helsingfors, trots allt är fysiskt mindre än det som Finnair körde, men vi gör vad vi kan och vi försöker göra det bästa av situationen.

     

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Jag är medveten om att det fanns ledamöter som ville ha ett mindre plan, men i och med att det blev ett större plan så borde landskapsregeringen kunna avkräva av bolaget att rutinerna för de funktionshindrade och rullstolsburna förbättras så att man verkligen får en smidig behandling när man som passagerare skall resa både till öst och väst.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Jag har tagit upp de här specifika frågorna med  Air Åland och jag hoppas att de gör vad de kan. En liten sak om rabatterade priser som fanns för de funktionshindrade på Finnair. Jag vet att Air Åland i stort har lägre pris än vad Finnair hade, så jag undrar om det är så mycket dyrare för de funktionshindrade att flyga med ordinarie pris i dag med Air Åland än det var med det rabatterade priset på Finnair. Det vet jag inte, men jag kan tänka mig att det inte är så stort som kanske ltl Carina Aaltonen tror att det är.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Fru talman!

    Jag får lita på att trafikansvarige Runar Karlsson tar tag i de här frågorna och förbättrar situationen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    (11.52).  Plenum avbryts här för lunch och vi fortsätter kl. 12.30.

     

                                                                      ----------------

     

    (Kl. 12.30).  Plenum fortsätter.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Det har varit, om jag har räknat rätt, någonstans runt 16 talare när det gäller social- och hälsovårdsavdelningen och jag har uppfattat att om det som man har sagt skulle förverkligas skulle det bli ytterligare påspädningar på en budget på 100 miljoner, så jag skall titta lite på intäkterna.

     

    Av alla de förslag som har lagts måste jag säga att det som är mest sympatiskt är detta med pensionstillägget. Har man enbart folkpensionen att leva på är det nog inte så där alldeles överhövan fett, så det hoppas jag att finansutskottet speciellt kan titta på. Och när man tittar på den gruppen och noterar avlöningskarusellen inom ÅHS så måste man nog säga, att inte håller det riktigt det där pratet alla gånger om att man skall bevaka dem som har låga löner! Jag vill säga att när det gäller avlöningarna inom ÅHS har det framkommit i massmedia att alla partier är företrädda i ÅHS-styrelsen, men jag vill bara säga, att det stämmer inte för Ålands Framtid har inte fått plats där. Var den avlöningskarusellen skall sluta får väl framtiden utvisa, men skulle man driva ett företag på det sättet skulle det nog bli kaos ganska snabbt. I varje fall, jag känner sympati när det gäller resonemanget om pensionärstillägget och det hoppas jag att man speciellt kan titta på i finansutskottet.

     

    När det gäller social- och hälsopolitiken har vi lagt följande förslag: ”Landskapsregeringen noterar med oro att utkomststöden ökat med nästan 100 procent på tre år.” Det är någonting som vi vill att skulle snabbutredas. ”Speciellt alarmerande är ökningen bland ungdomar. Eftersom det samtidigt råder en stor brist på arbetskraft i landskapet behöver stödande åtgärder vidtas får att arbetssökande i stället för att lyfta utkomststöd finner en plats på arbetsmarknaden.” Det sistnämnda är speciellt viktigt när det gäller ungdomar för vi har en sådan situation att det är svårt också för de ungdomar som är duktiga och som verkligen vill ha en arbetsplats att komma in på arbetsmarknaden. Det finns en stor återhållsamhet bland företagen att anställa ungdomar och det är inte bra.

     

    Det jag tog upp var att kostnaderna för utkomsstödet har ökat från 680.000 euro till 1,2 miljoner, dvs. en fördubbling på tre år. Detta gjorde mig väldigt orolig. Jag pratade med många, jag pratade med folk inom sociala sektorn på olika plan och det var, som har framkommit i en debatt tidigare, tre orsaker som framkom: för det första att det var en allt större grupp ungdomar som har satt i system att leva på den här typen av stöd. Det andra var att regler och rutiner har ändrats, som en uttryckte sig: ”det har blivit lättare att lura systemet”. Det tredje som nämndes, som ändå, märk väl, är underordnat i det här sammanhanget är att sjukskrivningarna inom psykiatrin ökar, det är svårt att ställa en diagnos där.

     

    Jag har aldrig sagt att jag vet att exakt så här är det, utan i den känslomässiga debatt som var tidigare i det här ämnet bad jag att det är viktigt att man inte generaliserar, utan det viktiga är att man utreder orsaken. Och jag undrar om hälso- och sjukvårdsminister Harriet Lindeman har kommit i kontakt med den här problematiken på något sätt? Det vore intressant att få reda på. Men det jag vill understryka är, att jag har aldrig sagt att alla arbetslösa är psykiskt sjuka, jag har aldrig sagt att det är bara de psykiskt sjukas fel att utkomststöden ökar. Jag har den absolut största förståelse för dem som drabbas av psykisk ohälsa och också deras anhöriga. Oavsett vilken typ av sjukdom man har så skall man kunna få hjälp; just därför har vi trygghetssystemen och skall också så ha. Men finns det däremot ett missbruk av trygghetssystemen skall vi inte ha det så, och det är det som har oroat mig. När ungdomar som har satt i system att leva på utkomststöd pratar med sina kompisar som har jobbat hela dagen, man sitter på café på kvällen och säger att, vad, tjänar du 50 euro i månaden på att jobba jämfört med vad jag gör, 5-100! Det är den typen av diskussioner som jag är mycket, mycket rädd för.

     

    Fru talman!

    Frågan är känslig, men ändå måste vi våga debattera den utan att man alltför mycket aktivt försöker missförstå varandra. Vi hade Ålands Framtid på den ena sidan, vi hade socialdemokraterna på den andra sidan, vi hade de övriga borgerliga partierna relativt tysta, men det var just den här problematiken jag pekade på som gjorde att det blev en borgerlig valseger i Sverige. Det kan också vara intressant att notera!

     

    Fru talman!

    Jag sade att många har plussat på. Jag tror att det kan vara bra om man också tittar på vad vi kan göra på intäktssidan när det gäller hälso- och sjukvården. Vi är alla överens om att vi vill ha en god vård. Jag har inte kompetens så att jag ytterligare kan höja hälso- och sjukvårdens nivå. Däremot vill jag peka på ett par förslag i den mån tiden det medger. Vi skriver bl.a. i vårt förslag:

     

    ”Landskapsregeringen inleder under året ett samarbete med ideella organisationer för att bygga upp ett nätverk för ideellt hjälparbete på olika nivåer nära patienterna.” Med det här menar vi att Åland har en en offentlig sektor som kanske är störst i Europa. Man frågar sig hur offentlig finansierad hälso- och sjukvård samt omsorg skall drivas framöver? Kanske viss hälso- och sjukvård kan drivas privat? Hur kan Åland börja ett bättre samarbete med den s.k. tredje sektorn? Vi har en bra frivillig verksamhet, bl.a. via Folkhälsan och Röda Korset, men enligt vad jag har förstått med ÅHS så finns det ett väldigt lite samarbete, i den mån det finns något överhuvudtaget. Inom EU tas just nu fram underlag för att beskriva det som kallas sociala tjänster i allmänt intresse. Det handlar om vad och hur mycket av de tjänster som erbjuds i ett samhälle som kan genomföras av andra än stat och kommun. I England har man i ca 25 år byggt upp ett nätverk både inom öppen och sluten vård så att frivilliga arbetar vissa timmar per vecka både på sjukhus och i hemmet. Och det här diskuteras också i Norden. T.ex. i Sverige är 52 procent av befolkningen ideellt engagerad i snitt 12 timmar per månad. Det kan vara intressant att notera för man säger ju att ingen vill göra någonting ideellt mera. Därför bör man inom ÅHS börja samarbeta på ett konkret plan inom hälso- och sjukvården med ideella organisationer så att det blir naturligt att ha ideella hjälparbetare nära patienterna på olika nivåer. Alla mår bra av att engagera sig för saker de tror på, att bygga upp en s.k. volontärverksamhet har ett värde både för dem som engagerar sig och för dem som tar emot tjänsterna. Även samhället i stort gagnas av en sådan verksamhet – därför vårt förslag.

     

    Jag får, fru talman, återkomma med de övriga fem förslagen som jag hade för jag tänkte ändå ha ett skilt anförande om miljöpolitiken, men jag får spinna vidare när det gäller våra övriga förslag inom hälso- och sjukvården.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller utkomststödet vill vi från socialdemokraternas sida säga att det är fråga om ett social trygghetssystem, det är generellt, det gäller lika för alla och det är en trygghet för individen. Därför kan man inte heller utpeka någon speciell grupp.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att ltl Christian Beijar, med all respekt, inte riktigt lyssnade på vad jag sade. Jag sade att oavsett vilken sjukdom man har skall det finnas ett trygghetssystem, så skall vi ha det, men finns det ett missbruk av trygghetssystemet, så skall vi inte ha det. Det var det jag sade. Det är intressant: Varför reagerar socialdemokraterna så starkt? Varför förvränger man vad som har sagts? Jag har aldig sagt att jag vet att det är på det här sättet, men det bör utredas. Ute i kommunerna, också inom landskapsförvaltningen, är man oroad över utvecklingen, men socialdemokraterna, de vet  att här är det inget missbruk, här är det inga problem! Varför är det på det sättet? Det kan vara så att man kommer in i de absolut djupaste lagren i socialdemokraternas röstunderlag; här handlar det inte mera om upp till kamp för ett bra samhälle utan det handlar om upp till kamp för rösterna – och det är jag fed up på!

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Som det har framkommit i olika sammanhang stöder och arbetar och vidmakthåller socialdemokraterna fortsättningsvis den nordiska välfärdsmodellen. Det innebär framför allt trygghet för den enskilda individen, trygghet att leva och bo. Däri ligger också de sociala trygghetssystemen, framför allt när det gäller utkomststöd skall alla behandlas lika och ingen skall utpekas.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller den nordiska välfärdsmodellen, så om jag inte är alltför obegåvad i geografi så hör också Sverige till Norden. Ändå tror jag att man håller lika hårt fast som Ålands Framtid gör vid den nordiska välfärdsmodellen också i Sverige. Men här har man sett att det är ett kraftigt missbruk av systemet. Samhället har inte råd att ha det mera. Jag ställer igen frågan: Vet socialdemokraterna att allt är precis som det skall vara? Skall samhället ha råd att hålla de trygghetssystem vi har för att hjälpa dem som verkligen behöver hjälp? – och det ställer Ålands Framtid upp på och också socialdemokraterna. Då måste man också se att de pengar som anslås för det här kommer dit de skall komma och ingen annanstans. Det är enbart det jag har tagit upp. Vad är det för fel i det?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

     

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson sade att han har varit i kontakt med sådana som jobbar inom det sociala och allt större grupper ungdomar utnyttjar systemet och det var mindre regelverk, att man inte lika stenhårt kollar det. Om jag börjar med mindre regelverk så tror jag faktiskt att socialarbetarna i dag känner en ganska hård press att de inte går över systemet och att de verkligen följer normen. Jag kan inte säga hur det är för alla kommuner, men i alla fall där jag har varit har det inte varit det att ungdomarna utnyttjar systemet, utan däremot är det ungdomar som mår dåligt och kanske har inte det här rätta att ta sig i kragen, att komma ur det här utan behöver lite hjälp.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det sistnämnda tror jag att ltl Göte Winé och jag är helt överens om, att de som verkligen mår dåligt skall få den hjälp de har all rätt att få. Vi kan sätta det åt sidan som vi är överens om. Det är säkert varierande ute i kommunerna, men de tre faktoerna som jag pekade på är det som man uppfattar att sammantaget har gjort att kostnaderna för utkomststödet har ökat med 100 procent på tre år, och det var det som fick mig att reagera. Det har inte kommit fram i debatten hitills men vi har ändå en arbetsmarknad där det inom många sektorer är helt omöjligt att få tag på arbetskraft. Det är alltså någonting som inte stämmer här. Tycker socialdemokraterna att det är viktigt att man tittar på det här? Anser man att det är ett problem eller vet man att allt är precis såsom det skall vara?

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det som jag tidigare inte hann med att säga var att jag välkomnar undersökningen. Det är faktiskt så att ingen går stolt i dag till socialen och lyfter för att få ett utkomststöd och kunna leva på 358 euro. De vill jättegärna ha någonting annat, i alla fall dem jag har varit i kontakt med. Man måste försöka se möjligheter att höja för att man skall komma ur det. Det här med 358 euro är ett ekorrhjul som fortsätter, fortsätter och fortsätter. Ltl Anders Eriksson var i sitt anförande inne på en borgerlig valseger och att det här skulle vara en av orsakerna. Det tror jag inte. Borgarna gick till val med att det skulle bli en förändring. Det blev ingen förändring, det blev en försämring och det syns i de senaste valgalluparna.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Om vi lämnar den ideologiska biten, så är jag ändå glad över att man nu för första gången från socialdemokraterna säger, jo, det här skall vi titta på, då är vi överens! Märk väl, jag har motiverat varför vi skall titta på det här. Ltl Göte Winé och den socialdemokratiska gruppen kanske har andra motiv för det, men det må vara hur det vill. I den här typen av frågor skall vi inte basera diskussionen på känslor utan vi måste veta vad det handlar om. Varför är det på det här sättet? De som verkligen har problem skall också få hjälp, men de som åker på medarna och har hamnat fel, så skall också få hjälp med att få ett ordentligt arbete åt sig i stället för att försöka klara sig på dessa stöd. Jag håller nämligen med ltl Göte Winé om att så där alldeles förmögen blir man de facto inte.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Utkomststödet är en fråga som har lyfts på olika håll och olika nivåer. Det som förvånar mest ur ett åländskt perspektiv och när man pratar med folk utanför Åland är hur vi har så pass mycket utkomststöd i förhållande till att vi har så hög sysselsättning. Parametern på annat håll brukar följas åt, men det har inte riktigt gjort det hos oss, så det är någonting som vi närmare måste se på för det skiljer sig lite grand från annat håll. För min egen del vill jag säga att det absolut viktigaste är att få särskilt ungdomarna i arbete. Det är det sämsta sättet för dem att måsta lyfta utkomststöd. Då är det också viktigt att man inte kan välja arbete eller utkomststöd. Utkomststödet skall finnas till när man inte har möjlighet att få arbete. Då är det också viktigt att ha nära, nära kontakt mellan de sociala myndigheterna och de som ger sysselsättning.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag läste i tidningen att man inte fick tacka varandra i repliker, men jag vill ändå göra det. Det är precis det här som jag har pekat på: hur är det möjligt att vi har den här ökningen på den arbetsmarknad som vi har? Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger också att man tydligen utanför Åland reagerar på att hur kan det vara på det sättet. Jag är glad om man från regeringen kan titta på detta. Jag fick inte något riktigt svar, men jag uppfattade att man är medveten om problemet och att man kan titta på det. Av allt det som vi har diskuterat i de här frågorna är jag överens med både socialdemokraterna och med minister Lindeman att det viktiga är att vi får folk i arbete, speciellt ungdomar och det är, det skall vi vara medvetna, det är inte så lätt för en ungdom att komma in på arbetsmarknaden och få ett jobb åt sig. Arbetsgivarna ser på 15-18-åringar på ett helt annat sätt än vad man såg förr – med risk för att jag låter gammal när jag säger det!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det finns inget formulerat beslut hur vi går vidare. Men diskussionen är aktuell i många olika sammanhang inom landskapsregeringen.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag är ändå lite förvånad över att man går runt frågeställningen. Jag tror att de borgerliga och synbarligen också socialdemokraterna anser att det är någonting som inte är riktigt som det skall vara här och då borde man verkligen ta reda på så snabbt som möjligt: vad beror det här på? Går signalerna ut till ungdomarna att det funkar ändå utan att man finner en plats på arbetsmarknaden är Åland illa ute framöver!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson tar upp missbruket av trygghetssystemet, som han uttrycker det och att den borgerliga valsegern i Sverige berodde på att man ville peka på det. Vi skall nog komma ihåg, ltl Anders Eriksson, att på Åland, både i lagting och ute i kommunerna så finns det en borgerlig majoritet. Man kan inte så lättvindigt koppla ihop det svenska valet med hur politikområdena ser ut på Åland. Jag har åtminstone förstått att det är mycket angeläget för alla, både på kommunal nivå och i landskapet, att granska varför utkomststödkostnaderna stiger. Det som har förvånat många är att det är fråga om män mellan 30 och 40 år som är de procentuellt största utkomststödtagarna. Det måste beror på någonting annat, kanske den höga kostnadsnivån eller någonting annat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anne-Helena Sjöblom som är en klok kvinna undviker säkert i likhet med mig att spekulera i alltför mycket vad det kan bero på. De tre punkterna jag har nämnt är de som jag har fått sammantaget när jag har pratat med folk, men, märk väl, jag har aldrig sagt att detta är fakta utan det är det som folk som jobbar inom den sociala sektorn tror att det beror på, och då bör vi titta på det. Hur det sedan är med den borgerliga majoriteten på Åland, så om vi pratar näringspolitik eller vad vi pratar om, så kan man väl ha lite olika åsikter ibland om hur borgerligt Åland är sist och slutligen, men om man tittar på partiernas hemsidor skall det synbarligen vara en borgerlig majoritet!

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    I sitt anförande tog också ltl Anders Eriksson upp den koppling som finns mellan utskomsstödets storlek och arbetskraftsbristen. I det avseendet tror inte jag att det finns så särskilt många ungdomar som lyfter utkomststöd. Det kan finnas ungdomar som gör det därför att de inte hör till någon A-kassa. Det förnekar jag inte, men min uppfattning är nog att socialarbetarna ute i kommunerna inte bara sitter och tror och tycker utan jag är övertygad om att de har både kompetens och vilja att lösa detta så att man inte skall få en uppfattning om att det är ett system som missbrukas. Vi vet inte varför det har ökat så här och det är det som i och för sig är det intressanta. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Vi kan sluta med att enas om att vi tar reda på orsakerna till vad höjningen av utkomststödena beror på. Vi kan spekulera i det oändliga, men kan vi ta reda på det så skulle det vara bra och jag vill tacka för en saklig diskussion den här gången.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Jag tänkte här på några minuter redogöra för hur landskapsregeringen med arbetsgruppen osv. har jobbat med drogfrågorna. Jag kanske får ytterligare hjälp från salen. Vi gick in i det här året med att vi skulle skapa ett projekt som skulle sträva till att för det första se till att det skulle vara obekvämt att knarka på Åland, det skulle vara svårt helt enkelt att knarka på Åland. Men om det ändå händer och har hänt redan skulle vi också försöka förbättra tillgången till vård så att alla skulle ha möjlighet till det.

     

    Om jag försöker sätta det i kronologisk ordning börjar jag med det förebyggande. Där var polisen och tullen involverade. Vi sade att alla poliser skall ha knarkglasögon på sig, men det innebar ingalunda att den enhet som finns hos polisen inte skulle ha sitt särskilda ansvarsområde. Men, som det har sagts, åtminstone från polisen så är det många gånger den vanliga ordningspolisen som upptäcker de här sakerna ute på fältet. Där har samarbetet med tullen och polisen fungerat väldigt väl, har jag förstått av den information jag har fått, medan det just inom polisenheten har varit brister på personella resurser, periodvis ganska stora brister och periodvis bättre. Nu ser det ut som att det igen håller på blir ”läget under kontroll”.

     

    Den andra förebyggande frågan som vi tyckte att var viktig var att gymnasieskolorna skulle få en gemensam drogpolicy. Det är viktigt att oberoende om man går i Ålands lyceum, yrkesskolan, sjömansskolan osv., att man behandlar alla lika. Man skall inte behöva stå och fundera, att jo, i den här skolan gör man så och i den andra skolan gör man si, utan man har en gemensam policy för frågorna. Jag måste berömma skolorna för att de engagerade sig väldigt mycket i det här och ville vara med i projektet och har arbetat aktivt med de här frågorna. Förhoppningsvis är det inte bara under det här året utan att man har skapat ett nytt sätt att se på de här frågorna. Det gäller att hålla det levande. Det finns alltid en risk att när man aktivt håller på och jobbar hjälps alla åt och så är året över och så faller det lite i glömska, särskilt om det byter personer och liknande, så det är oerhört viktigt att man fortsätter med processen fast året är över. Det är bara ett ”igångsättarår”.

     

    Kommer jag så in på själva omhändertagandet, när det har gått så olyckligt att vi har missbrukare i samhället, vet jag utgående från kontakter, särskilt med föräldrar men också med missbrukare, att man ville ha en tillnyktringsstation eller vad vi vill kalla den, någonstans där man fick tillnykta i lugn och ro eller hur jag skall uttrycka det. På akuten, dit de ofta kommer, har man dem en viss tid, men sedan när de är medicinskt stabila vill de ju inte ha dem där längre. Grelsby har inte heller den möjligheten. Vi förde mycket diskussioner med de professionella på detta område hur vi skulle kunna lösa det och det framkom att varken personellt eller framför allt fysiskt fanns det inga möjligheter till vad vi hade hoppats på i arbetsgruppen, att man åtminstone skulle kunna hitta en tillfällig lösning fram till dess man hittar den permanenta lösningen i det nybyggda vid Ålands centralsjukhus. Jag erkänner öppet att jag är besviken för att vi inte har lyckats med det, men jag har också sagt att jag tycker att så mycket ekonomiskt ansvar måste man ändå ha att man inte skapar en alldeles egen tillnyktringsstation som förutsätter åtta-tio personer när man vet att den periodvis är tom. Vi måste hitta våra egna lösningar där man kan smarbeta med annan verksamhet som ändå är i gång dygnet runt på något sätt. Det finns ändå någonstans en vägg emot där man inte bara kan säga att jo vi gör på det här sättet. Jag vet att arbetet har påbörjats när det gäller planeringen av psykiatrin vid Ålands centralsjukhus att planera de rätta utrymmena för den verksamheten. Det råder delade meningar om vikten av det här, men oberoende av det – det tänker jag inte ta ställning till – så finns det en aboslut beställning på att det här vill vi ha och jag tycker inte att vi kan nonchalera det.

     

    När det gäller ungdomsmottagningen och den öppna vården överhuvudtaget så visade det sig ganska snart att det fanns behov som vi har försökt rätta till, vi har inte klarat det fullt ut som vi hade önskat därför att det är som sagt en resursbrist. Man sade från början att man behövde mer sjukskötare, man ville ha mer psykologhjälp och man ville ha mer läkarhjälp. Allt det här sade vi att vi är beredda – t.o.m. från landskapets egen budget – att gå in med, för vi tyckte att när det gäller läkarsidan skulle ÅHS ha ansvaret, också för psykiatrin för det är medicinskt, precis som man i dag har till den del det är, fast det är för lite. Men inom ÅHS ansåg man att om man skall fördela resurserna någorlunda rättvist i förhållande till behovet så har man inte resurser till det här varpå vi sade, att okej, vi tar direkt från landskapets medel om vi lyckas få en läkarresurs till och sedan har vi då med ljus och lykta och med alla tilltänkliga människor försökt föra diskussioner och locka hit någon kanske en gång i veckan, möjligtvis från Sverige, men tyvärr. Just nu vet jag att man har ett spår på gång, men hur det har gått kan jag inte svara på nu. Där har det funnits en vilja, men det har saknats en resurs. Psykologen har vi löst genom att det kommer en tjänst till i ÅHS på primärvården som till vissa delar skall fördelas till ungdomsenheten så att man förstärker det ytterligare.

     

    När det gäller sjuksköterskan har staden en halvtidstjänst och då sade vi att, okej, vi går emot emd andra halvan och det har vi haft beredskap att göra redan under detta år, men staden har gått in för att nästa år finns pengar i budgeten. Vi har t.o.m. haft personer som har varit intresserade; om det fortfarande gäller vågar jag inte riktigt säga. Vi gick emot med halva pengarna och kallade delvis en projektansvarig att den personen också skulle vara med och planera den nya verksamheten vid Ålands centralsjukhus så att man får en helhetsbedömning, en helhetssyn. Vi får se hur det lyckas med detta i nästa års budget. Det finns alltså vissa öppningar nu; om det finns personer så finns det organiserat för att det skall lyckas i nästa års budget och det har redan funnits möjligheter i årets budget att med landskapspengar hjälpa till på det här sättet.

     

    När det gäller vården på Grelsby har det diskuterats mycket om man skall ha rätt att få komma in omedelbart, men därvid har åtminstone jag haft den ståndpunkten att de professionella måste bedöma vad som är rätt och riktigt. Jag har inte den kunskapen och jag tror att det finns egentligen ingen som har den; också inom de professionella råder det delade meningar, men flertalet säger ändå att det måste finnas en motivation. Jag måste sluta på grund av tidsbrist, men jag kanske kan fortsätta i replikskiftet.

     

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Naturligtvis har regeringen jobbat ganska mycket med den här frågan och man har också haft det som en högprioriterad fråga. Det är namnet Rensa Åland som jag tidigare har vänt mig mot. Där tycks man inte ha någon självkritik och funderat på det att är det verkligen ett lämpligt namn? Man pratar om att man hade stora förväntningar på att polisen skulle jobba preventivt. Det kan man göra på många olika områden, men är det bara ute på fältet som man menar att man skall jobba preventivt? Det är det enda man har hunnit med hittills. Det är ganska intressant att konstatera, efter vad jag känner till i alla fall, att det är tre narkotikapoliser avdelade just nu för narkotika.

    Förut hade man fyra poliser och man tyckte att det var en bra resurs, men om man är nöjd med tre nu är jag väldigt förvånad över det och jag tycker också att man borde satsa på civila personer till polisen att sköta en del av utredningsarbetet. Jag vill framhålla att tullen däremot är extremt duktiga på det är sättet. Man lutar sig tydligen mot finska staten för att få hjälp. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Som jag nämnde har just polisresurserna varit haltande under året. Att vi sedan inte desto mer i den operativa gruppen, där det har funnits tjänstemän på olika nivåer, har diskuterat mera konkret hur man jobbar inom polisen stämmer. ?? Åtminstone har jag upplevt det så att vi kan inte gå in och, om jag får se det ur mitt perspektiv, gå in och börja ”ministerstyra” hur man fungerar rent operativ inom polisen. De måste ha kunskaperna.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill fortsätta med att säga att tullen har kanske ett tiotal personer som jobbar med narkotika just nu. Man har tre hundar och från finska staten kan vi vara tacksamma för de ser till att det kommer resurser och där jobbar man med detta. Ser man på polisens sätt att arbeta försökte jag tidigare i en replikväxling antyda att man kanske borde ha diskuterat det här med cheferna för olika förvaltningar, men nu tyckte landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det räckte att man tog in polischefen och den gruppen han satt i vid ett enda tillfälle. Det var inte nödvändigt att ha den här diskussionen, men jag skulle säga att det är ett ypperligt tillfälle att diskutera sådana här saker med cheferna för olika enheter, att din enhet inte fungerar på det här området och vi har krav på att det skall fungera.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag sade inte att man inte skulle diskutera mellan de olika förvaltningarna. Jag vet att man har gjort det inom den operativa gruppen, där en polis t.o.m. har varit ordförande under ett drygt halvår och som mycket engagerat skötte uppgiften. Jag vet att man mer gick in och diskuterade också operativt hur man skulle fungera tjänstemän emellan, där fanns representanter från alla enheter och det arbetet pågår fortfarande. De har själva sagt att vad de har lärt sig under den här tiden är att också förstå varandras roller. Det är lätt att skylla på varandra, att det är den som borde göra och den som inte gör osv., men själv har man inga fel. De säger att nu de har fått mer respekt för varandras områden och förståelse samt har utgående från det ett intresse av att hjälpa varandra på ett annat sätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

     

    Ltl Roger Eriksson:

    Fru talman!

    ”Det som ni gör mot de minsta, det gör ni mot mig” – de av er som har gått i konfirmation kanske vet vad jag avser. Man kan en modernare version: som man behandlar de sämst utsatta i samhället är ett mått på hur humant och civiliserat samhället är.

     

    Jag skall så tala om finansmotion nr 13 som berör enligt uppgift 67 personer. Det berör pensionärer på Åland och det motionen handlar om att man bör överväga om ett barntillägg för pensionärer med minderåriga barn. Som jag nämnde är det inte fråga om så många personer, men i alla fall är deras ekonomiska situation synnerligen tight. Om det är fråga om pensionärer med minderåriga barn så ställs det förstås vissa krav, och i det här fallet handlar det, inte alltid, men nästan om funktionshindrade föräldrar som har skaffat barn. Man bör beakta att personerna kanske inte har arbetat så lång tid i arbetslivet och att en arbetspension är ganska låg samt att de i övrigt har en ganska svår situation. Det är går också i enlighet med regeringens egna skrivningar om ”pensionärer i utsatt läge”, så jag tycker att skrivningarna som vi föreslår i motionen bra skulle kunna omfattas av detta.

     

    Jag har fått uppgifter att i dagsläget utgör barntillägget som utbetalas av folkpensionsanstalten 18,68 euro i månaden och det är inte så mycket! Förslagsvis kunde det ha utgjort samma som Ålandstillägget eller någon annan sak, men landskapsregeringen och förvaltningen kan själva räkna ut vad det bör vara, men en höjning av den summan är absolut nödvändig för dessa få men väldigt utsatta personerna är i ekonomiskt trångmål.

     

    Jag vill under den här rubriken också stöda det som ltl Gun-Mari Lindholm sade om sin motion nr 41. Det siktar åt samma håll: att stärka för dem som har det sämst i vårt samhälle, om vi tänker på hur nivån på hur samhället är utvecklat, civiliserat och humant.

     

    En annan sak som jag har gäller finansmotion nr 16. Rubriken är ”Serviceboende för funktionshindrade”.  Det är också ett område som har ett stort behov ute i det åländska samhället. Det berör flera grupper av människor, sådana som från födseln är funktionshindrade eller till följd av någon olycka eller sjukdom. Det kan vara olika grader av förlamning, trafikolyckor som ofta berör unga människor, man kan lida av MS-sjukdom eller Huntington, som tyvärr här på Åland finns i relativt stor omfattning och är mycket svår för de drabbade. Det är också så att många av personerna är relativt unga och behöver tillsyn i ett serviceboende, åtminstone viss tillsyn 24 timmar i dygnet. I dagsläget är det tyvärr så att när familjen och anhöriga inte längre orkar är det nästan utan undantag bara Gullåsen som gäller. Då har vi den situationen att om vi tänker på åldern på de här personerna som behöver boendet – det kan vara personer i 30-års åldern, även yngre, trafikoffer t.ex. – så läggs de in på Gullåsen tillsammans med kanske 80-90-åringar. Det här är inte på något vis rätt mot någondera av dessa grupper. I princip kunde även ett serviceboende vara kostnadsneutralt för samhället, för det blir så att samhället får stå för det här i sista hand och redan gör det, med Gullåsen. Då tycker jag att man kunde utveckla boendet och servicen och slå ihop det till ett serviceboende för funktionshindrade.

     

    Jag har varit i kontakt med ÅHS:s Huntington-koordinator och fick reda på att bara inom den kategorin finns det nu tio personer och flera är på kommande. Sjukdomstiden är lång: 15 år eller mera. Ett serviceboende underlättar även för anhöriga, man kan införa s.k. intervallboende vilket gynnar alla och då även förlänga tiden som bl.a. den här sjukdomsgruppen sköter sina anhöriga för att avlasta samhället. Koordinatorn har också anfört att i dagsläget saknar man det bästa instrumentet: att kunna erbjuda ett serviceboende för dessa personer.

     

    Om man spinner vidare har jag tänkt att man kunde jämföra med omsorgen, som har ett mycket bra utbud av service åt sina klienter. Även på det här området borde man kunna tänka i samma banor åtminstone.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    När det gäller de extra stöden till barnfamiljerna så kan man säga att i den utredning som görs nu av ÅSUB borde det framkomma just den här typen av problematik, så vi får ta ett samlat grepp på det i samband med att vi får det material vi behöver.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag uppskattar det för ett samlat grepp på problematiken behövs och vi ser fram emot ett resultat.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Vi får hoppas att det är flera som sitter och lyssnar på radion än vad det är här inne i alla fall -  är det 25 procent av nu, har pusten gått ur de flesta? Det räckte två dagar, men sedan var det slut!

     

    Detta verksamhetsområde tycker jag är väldigt viktigt också mycket bra saker har debatterats och finansmotionerna kommer säkert att behandlas väldigt väl i finansutskottet. Det finns ganska många motioner inom just det här området.

     

    En sak som jag hoppas att man skulle ta fasta på är just det som har debatterats tidigare här i dag. Jag har inte begärt replik. Men om det finns någonting i det som man säger från Ålands Framtids sida, även om det inte upplevs som så särskilt klädsamt att tala om det, men om det finns någon sanning i påståendet om utkomststödet så tycker jag att man borde se på det om det finns orsak att göra någonting just vad beträffar detta område.

     

    Jag har finansmotion nr 30 som består av flera delar. Det är fem olika punkter och en av punkterna är barnomsorgspeng, men jag har förstått att även om vi är många som anser att det skulle vara värt att pröva det för att se vad det skulle ha för inverkan på barnfamiljers levnadsbetingelser, att det inte finns en majoritet i regeringen. Jag har försökt höra mig för här huruvida det finns stöd bland lagtingspartierna och jag tror att det finns en majoritet för det här i salen, men jag förstår att det är svårt att komma med det här från regeringens sida. Tiden är inte mogen ännu även om syftet är gott, men jag hoppas att det en dag skall nå ända fram i alla fall.

     

    En annan av punkterna är att man skall uppmuntra eller på något vis ta fram ett underlag för att uppmuntra privat äldreomsorg. Det här tror jag att skulle var en ”framtidsnäring”, men det finns faktiskt ett intresse. Det är många vänninor till mig som har sagt, att skall vi inte starta en sådan här verksamhet, att det skulle vara jätteintressant. Jag har själv haft ett enskilt daghem som jag tyckte att fungerade väldigt väl och jag tycker att just inom den här biten i den sociala sektorn skulle det också gå att ha äldreomsorg. Det har funnits försök tidigare och det stötte på patrull så småningom, men jag tror att det skulle vara viktigt att man från samhällets sida skulle bestämma sig för vad inom äldreomsorgen skall vi ha inom det offentliga Åland och vad kan man  lika bra sköta privat och så skulle man göra ”marknaden” attraktiv och kanske t.o.m. kunna – vi har ju många hus på Åland som är i landskapets regi – ställa det till förfogande för en billig peng för att just få igång verksamheten. Jag tror att här skulle finnas ett intresse. Man kan naturligtvis säga ”men finns det det, då finns det förstås sådana som startar det”, men jag tror att man behöver ha den här diskussionen och visa på att vi tänker inte sköta allting från offentliga Åland, så här finns det en marknad. En kväll när jag satt med några väninnor räknade vi lite på hur det skulle se ut vad gäller taxor, alltså det man betalar som äldre när man bor på t.ex. Gullåsen eller olika servicehem ute i kommunerna. Många ålänningar har redan i dag en ganska hög lön, många har bra betalt; det är många som har det dåligt ställt, men det finns också sådana som har det väldigt bra ställt och betalar 80 procent av sin inkomst för att ha en plats på Gullåsen, så jag tror att det skulle finnas en marknad här.

     

    Så har jag en litet svårare punkt och det gäller möjlighet till tvångsvård. Det har varit mycket diskussioner om det i media. Det är föräldrar som vittnar om det här, tar kontakt och säger skulle den här möjligheten finnas, då tror jag att mitt barn skulle klara sig igenom det här. Det finns också den teorin att när man inte är motiverad så hjälper det inte heller. Men jag tycker att det skulle vara intressant att höra om man har diskuterat detta i regeringen, om man för några diskussioner. Det är inte heller vår behörighet, så här måste man komma överens med Finland och man har inte heller det här i Finland. Och vad har man för erfarenhet i Sverige, kan vi dra några slutsatser därifrån? Men jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att se på detta och jag förde in det mera som en punkt för att vi skulle ha debatten här och att regeringen också skall ha det som ett stöd i sitt fortsatta arbete, ifall det är så att man har tänkt sig det.

     

    Så har jag fört in ett botavdrag som ett förslag. Det är väldigt många människor i dag som är duktiga på att själva hålla på med olika förebyggande verksamheter, man förebygger olika sjukdomar. Det finns en hel flora av alternativa vårdformer, man är duktig på att hitta på olika motionsformer och den som verkligen orkar hålla på och sätta tid på detta anser jag att kunde premieras. Då har jag som förslag att man i kommunalbeskattningen skulle kunna ha ett botavdrag. Jag tror att det här lönar sig för företag och för det offentliga när man sköter om sig själv. Man håller sig i ett bättre skick.

     

    Så till femte punkten som gäller olika verksamheter. Vi hade mycket diskussioner om det redan i samband med kansliavdelningens förvaltningsområde när det gällde kommunreformer och hur man skall se på de olika kommunala verksamheterna. Jag har här ett förslag om att man skulle föra just handikappservice, specialomsorg och missbrukarvård från kommunens budget och över till landskapet. Jag köper inte argumentet som har förts fram i budgetdebatten tidigare att det är väldigt viktigt att man håller kvar dem i kommunerna för det är en serviceform som kommunen vill ha kvar. Jag tror inte att det har så stor betydelse vem som ekonomiskt ansvarar för det eller som administrerar det. Huvudsaken är att varje enskild medborgare upplever och också får en likadan behandling oavsett var man bor, i Mariehamn, ute i skärgården, på landsbygden, så att man har tilltron till att det spelar ingen roll hur den här kommunens budget ser ut, jag får ändå den här typen av service. Det finns många andra viktiga som man hellre har inom kommunens egen sfär: äldreomsorg, barnomsorg och skola. Jag tror inte heller på det som man har sagt i debatten att kanske dagis är en sådan verksamhet som man skulle kunna köpa från en annan kommun. Jag tror nämligen att många föräldrar tänker som så att det är viktigt att barnet är i den barngruppen som sedan går tillsammans till skolan för då har man redan knutit de viktiga kontakterna. Redan i dag har man de här verksamheterna utanför den egna kommunen, så jag tror inte att det har så stor betydelse att den är just i den egna kommunen. Men vi vet att det är många, många kommuner som har det jobbigt med just den här typen av ekonomi på dessa verksamhetsområden.

     

    Jag hoppas att vi skall få ett gott utlåtande om detta från finansutskottet.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Tvångsvård är någonting som har dykt upp och som redan nu har debatterats väldigt mycket. Det är ett bra verktyg i rätt sammanhang som vi borde ha med här på Åland också och jag tror att alla som jobbar med den här frågan håller med om det; det är den inställningen som vi har här på Åland. Men det har man däremot inte på fastlandssidan. Jag började 1992 jobba med den första narkotikagruppen och då tyckte vi att det skulle vara intressant med tvångsvård och man hade en helt annan inställning i Finland än vad man har i dag när det gäller vård. Nu har det förändrats, man har gått mer och mer ifrån tanken på tvångsvård, att hålla folk så här lång tid inspärrade; sannolikheten för att man skall gå in för den åtgärden i Finland blir bara mindre och mindre. Det är ingenting som är realistiskt. Det är ingenting som man skall ge föräldrar hopp om i dag som har barn därute i missbrukarträsket att tvångsvården finns bakom hörnet utan vi skall i stället fokusera på det viktiga: fängelset med alternativet tvångsvård; där kan det finnas en möjlighet. Det knarkas otroligt mycket i fängelserna i dag.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Problemet är att det inte är vår behörighet och vi har samma inom psykiatrin; där har vi också olika mt-ettor – om det heter så numera vet jag inte, men på den tiden jag jobbade inom psykiatrin så hette det så i alla fall. Jag tycker att man har den här debatten och att vi tar fram underlag och visar att kompetens och sakkunskap inom detta område och kan visa på hur vi ser på det så att regeringen och framför allt landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, när man har dessa kontakter med Finland, kan visa på att det här är någonting som parlamentet på Åland anser att är väldigt väsentligt och prioriterar också i den här frågan.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det kan man säga, men även om vi får tvångsvård bara på Åland så är det mycket praktiska arrangemang: Var skall de hållas, hur går man vidare, hur hanterar man den här biten, om man skall spärra in människor upp till 6-9 månader? Det är en svår nöt att knäcka och den kommer att ta lång tid, men för den skull håller jag med om att man kan jobba på det här. Jag skulle säga att tvångsvårdens största vinst är att man kan tvinga folk att söka vård frivilligt; det är mycket så det används i Sverige, de vet att de kommer att bli omhändertagna inom en snar framtid, så därför far man frivilligt i stället. Jag tror att utredningsmässigt är det inte så bra prognos på dem som blir omhändertagna, det går mycket bättre med frivillig vård, den saken är klar. Någon förälder eller före detta missbrukare kan alltid hävda att det är tvångsvården som räddade dem – de kanske skulle ha blivit räddade i alla fall. Satsa på fängelserna, där tror jag att vi kan nå framgång, man kan välja vård i stället för att sitta inspärrad, framför allt om man har en tung narkotikabakgrund.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag vill se detta ur ett föräldraperspektiv eller anhörigperspektiv som jag upplever att är väldigt inhumant om man ser att ens egen ungdom eller anhörig är i så dåligt skick men inte förstår det själv och söker vård, och att man inte då kan göra det som man tycker och tror att skulle vara det bästa. Jag tror att vi alla kan tänka oss in i den situationen hur det skulle vara och då förstås tänka sig att skulle det här finnas, så kanske det skulle vara det rätta. Då tycker jag att om inte det här är en bra väg att gå, då skall man också kunna visa på motsatsen – och jag hoppas att man skall kunna ta fram alla faktauppgifter.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag skall använda repliktiden just till tvångsvårdsdiskussionen. Vi kommer att ha ett möte i den politiska referensgruppen inom de närmaste dagarna för att ta upp frågan hur vi går vidare med just de tankarna; precis som ltl Åke Mattsson sade vet vi att det är svårt, så det är ingen lätt process, men vi måste ändå göra någon sorts planering, en verksamhetsidé om vi vill gå vidare med det gentemot riket osv. Jag har själv haft diskussioner för många, många år sedan i en fråga om tvångsvård och få gånger har jag blivit så nerklassad av tjänstemän från riket som den gången, de talade nog om för mig att jag var väldigt gammalmodig och hade en konstig syn! De har en väldigt stark tro på integriteten och frivilligheten, så det blir en tuff match att gå. Jag håller med om att behovet är stort, särskilt föräldrar upplever att de står bredvid och kan ingenting göra.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Då tycker jag att den här diskussionen som vi har här är väldigt bra, måste vara i alla fall för landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman när hon för debatten vidare i referensgruppen! Nu kan hon åtminstone hävda, att hon inte är ensam om att vara så här gammalmodig, för nu är vi väldigt många fler som i så fall är det. Jag ser det positivt att man är gammalmodig i det här avseendet. Sedan får man väl se då vad verksamheter har för olika erfarenheter och input i ett sådant här ärende.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm pratade om att hon och väninnorna har räknat på privata äldreboenden. Är det serviceboende eller är det omsorgsboende, eftersom ltl Gun-Mari Lindholm kom in på vad man har på Gullåsen? Med ett serviceboende är det helt annat. När ni hade era diskussioner, hade ni också diskussioner om vad det privata blir att kosta för kommunen? Går vi tillbaka till barnomsorgspengen så först skall vi ha en kassa för den, sedan skall vi till på köpet kunna erbjuda alla som inte har börjat skolan plats på daghem, så det blir lite dubbelt upp s.a.s. för man vet inte vad de väljer. Det är väl lite samma med äldre. Det blir antagligen under kommunen också, så skall man köra med dubbla kassor där också?

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag kan säga till ltl Göte Winé att när vi hade vår lilla tankesmedja var inte kommunerna alls inblandade utan det här var helt privat. Vi räknade på att det ändå skulle vara både bärande för själva verksamheten och också ekonomiskt för de enskilda. Man kan tänka sig olika former att det är bara hemvård som man åker hem till människor, går och handlar, städar, hjälper till med precis det som man gör inom hemvården, men man köper tjänsterna från ett annat håll. Man kan tänka sig ett rent serviceboende, hitta ett ställe som vi hade förut på Epione, ute på Grelsby, hitta ett sådant ställe där man skulle upprätthålla en sådan här verksamhet. Det finns säkert många olika idéer, men det här var dem som vi kunde åstadkomma!

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Det är alltid bra med tankesmedjor, man blir alltid kreativ. Jag förstod också att ni var inne på att kunna fara hem och det tycker jag är lovvärt, men det är viktigt att man inte startar någonting bara för att det är kul och sedan är det så att det ändå påverkar kommunernas hårda kassor och det blir en försämring av den offentliga vården eller omsorgen, för folk väljer att betala skatt för att få en offentlig barnomsorg och ha en bra skola, få en bra äldreomsorg i sin kommun. Det privata får inte gå ut över det. Då skall det vara som ett komplement och en resurs för kommunen; vi har mycket olika resurser inom den tredje sektorn som kommunerna kunde nyttja bättre.

     

     

     

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag tror att man skall ha det för ögonen i det här ärendet, som också när man tänker på privata eller enskilda daghem, att vad är det bästa för den som skall ha servicen i fråga? Inte vilket som är det bästa för de anställd i kommunen, utan vem är det som vi vill ha serviceformen för? I det här fallet är det för de äldre. Därför tycker jag att det skulle vara bra att man gjorde upp någon form av prioritering: vad är det som det offentliga Åland skall ha och vad är det som privata kunde sköta? Vi har t.ex. inom ÅHS den palliativa vården, vård i livets slutskede. Är det en sak som man måste sköta inom det offentliga eller kunde det komma i fråga? Då konkurrerar man inte med varandra utan markerar tydligt vem som sköter vad.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm understöder eventuella framtida förslag att överföra specialomsorgen och missbrukarvården till landskapet och det är en intressant diskussion när vi betänker kommunernas fortsatta verksamhet. Hur ser ltl Gun-Mari Lindholm på kommunernas framtida roll om man hela tiden lyfter bort typiska kommunala angelägenheter till landskapet?

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag sade redan när jag presenterade finansmotionen, och det är just det som jag tror att alla i en kommun behöver, man behöver vägar, man behöver service i form av skola, i form av äldreomsorg, daghem, man behöver ha tekniken utvecklad, men sedan tror jag att just den här delen har man ändå inte i kommunen. Missbrukarvården sköter man inte om i alla kommuner. Man har inte specialomsorgen utspridd på alla kommuner, men man sköter det ekonomiskt och administrativt. Då tror jag att de delarna, för att underlätta den kommunala ekonomin, kan lyftas ut och i stället ha dem som vi har ÅHS t.ex., alltså under landskapets budget.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag kommer in på detta mera i ett kort anförande, men även om man talar om specialomsorgen så berör det också så mycket annat än den direkta specialomsorgen som har med de sociala tjänsterna och andra omsorger i kommunerna att göra. Däri ligger en styrka att man har det på kommunal nivå.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Nej, det har jag full respekt för och jag är lyhörd för de argument som ltl Christian Beijar i så fall har till just detta, att vad är det som gör att man inte kan ha det såsom jag har tänkt det. Det hoppas jag att han skall kunna framföra under sitt anförande, så jag ser fram emot att höra vad som är det svåra i att göra det på det här sättet, för jag tror att det här skulle underlätta för kommunernas ekonomi och jag tror också att vi skulle undvika att, som har sagts här, hänga ut vissa människor, och det är inte särskilt lätt för den det berör.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Några saker som jag ytterligare vill komplettera utgående från mitt tidigare inlägg i diskussionen om social- och miljöbudgeten. För det första anförde ltl Gun Carlson i samband med diskussionen om psykiatrin att om det är så att det skulle bli för dyrt att bygga ny enhet så kunde man piffa upp och renovera det gamla sjukhuset på Grelsby. Debatten har pågått under många, många år och jag hade hoppats slippa höra en sådan här diskussion om renoveringar av den tidigare fastigheten. Det är inte så att det är fastigheten det hänger på utan modern psykiatri förutsätter att den psykiatriska enheter finns nära till och helst i anslutning till övrig hälso- och sjukvård just på grund av att i den psykiatriska vården är man i behov också av vanlig sjukhusvård.

     

    Så till ltl Åke Mattssons diskussion om det planerade Vågenprojektet. Det tangerar också övrig diskussion om kommunens ansvarsområde. Det står så här i ltl Åke Mattssons motion: ”Hela projektet bör finansieras och organiseras direkt under social- och miljöavdelningen. När det gäller missbrukarvården har den här diskussionen tidigare varit uppe och några från centern har stött tanken att missbrukarvården skall flyttas över till landskapets social- och miljöavdelning. Men, bästa lyssnare, missbrukarvården är en social angelägenhet till den del som det bl.a. berör öppenvården och behandlingshem och det är en medicinsk angelägenhet när det berör avgiftning och tillnyktring. Det är två olika enheter.

     

    Resonemanget gäller här precis som när vi talade om andra specialiteter som föreslås överflyttas till landskapet, att det är sociala angelägenheter och det är väldigt viktigt att ansvaret ligger hos respektive socialnämnd på den kommunala nivån eftersom – om jag nämner missbrukarvården – det är många saker som berör också andra sociala angelägenheter i kommunen. Det gäller bostäder, det gäller övriga stödåtgärder som man kan sätta in också för de här personerna, framför allt barnskyddet, och då finns det en naturlig koppling inom missbrukarvården till de här verksamheterna; på samma sätt som när det gäller specialomsorgen finns det en naturlig koppling till de här verksamheterna i kommunen. Jag tror att mycket av orsaken till varför man vill flytta över de sociala verksamheterna specialomsorgen, missbrukarvården och annat över till social- och miljöavdelningen inom är egentligen att det kostar så mycket. Kommunerna upplever att de är väldigt kostnadskrävande och det är därför som man vill flytta över dem, men om man ser till själva funktionen och framför allt var verksamheterna hör hemma är det de facto just inom den sociala sektorn.

     

    Fru talman!

    Utgående från mitt resonemang anser jag att när man behandlar finansmotionen om Vågenprojektet skall man höra med representanter för missbrukarvården. Som jag redan sade i en replik kan vi konstatera att där anser man att man har mycket resurser för att jobba med de här frågorna. Det viktiga skulle vara att få igång ett ordentligt samarbete i dessa ärenden. Sedan finns det självfallet saker som kan kompletteras och som också landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har varit inne på och som man också jobbar med från landskapsregeringens sida. Det väsentliga är att man skulle samarbeta och jobba tillsammans  för att lösa frågorna, för jag tror som sagt inte att man löser den här problematiken genom att man lyfter upp en ny organisation till social- och miljöavdelningen som skall vara tillsynsmyndighet dessutom. Det tar många, många år innan man får igång en sådan här organisation, innan man får den att fungera och sedan är den s.a.s. på fel ställe. Vi skall i stället använda de resurser som vi redan har att tillgå och där man säger att man är beredd att ställa upp och att man också har ett visst resursöverskott för att ta tag i de här sakerna, sedan kan man komplettera det. Det tycker jag att är den enda rätta vägen. De personer som i dag jobbar inom missbrukarvården är väldigt erfarna och kan de här frågorna.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag skulle vilja höra ltl Christian Beijars förslag hur man i så fall skall sköta det om man inte, som jag förslår, för det under landskapet. Hur sköter man då på ett rättvist och objekt sätt samt med liknande kompetens de olika verksamheterna i kommunerna och hur sköter man kommunernas ekonomi om man inte för det över till landskapet? Vilka förslag finns det att man tryggar medborgarna men också kommunernas ekonomi i ett annat scenario än det jag målar upp?

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller specialomsorgen har vi redan ett omsorgsförbund. När det gäller missbrukarvården har vi också den del där Mariehamns stad har huvudansvaret och säljer sina tjänster. Jag tycker att man tillsvidare skall fortsätta med den modellen.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det var inget nytänkande. Vi vet att såsom de olika verksamheterna fungerar i dag är det väldigt jobbigt för många och det är inte heller fråga om någon likvärdig behandling i de olika kommunerna vad gäller de olika medborgarna. När ltl Christian Beijar också säger, att det är inte bra att föra över det här till landskapet som samtidigt är en tillsynsmyndighet, men det har ju redan ltl Christian Beijar varit med och medverkat till när man har tagit fram en ny lagframställning som gäller den nya miljöorganisationen – där är man både tillsynsmyndighet, verkställande och allting! Där har det gått bra, så varför skall det inte gå bra i de här verksamheterna?

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    När det gäller specialomsorgen, missbrukarvården och liknande är det väldigt individcentrerade ärenden, där det är viktigt att kommunerna har ett inflytande och en bra kontakt med de personer som blir berörda av det. När det gäller den ekonomiska sidan vet ltl Gun-Mari Lindholm likaväl som jag att vi under två dagar nu har fört en diskussion kring just olika stöd till kommunerna och framför allt tittar man från landskapsregeringen på landskapsandelssystemet tillsammans med Ålands kommunförbund.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Vi har diskuterat många gånger om man skall sammanföra missbrukarvården under ÅHS/landskapet. Jag har stöd från centerns ltl Gun Carlson som tyckte att det var okej med ÅHS och det tycker jag är ganska bra också. Tittar man på vad man gör vid missbrukarvården i dag så är det behov av läkare, psykolog, sjukhusvård, vi har 15 stycken i dag som får subuxonvård och det är också sjukvård, så det är inte självklart att det är bara den sociala biten som man jobbar med där. Flyttar man allting under ÅHS har man en myndighet att samarbeta med. Vill man satsa på resurser från landskapsregeringen har man en myndighet som man samarbetar med. Jag tycker att det är personer som man samarbetar med. De som jobbar vid ungdomsenheten går precis lika bra att samarbeta med om man är vid ÅHS.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Den största och den viktigaste andelen inom missbrukarvården i Norden – det står i varenda en lärobok – är öppenvården, ltl Åke Mattsson! Missbrukarvården är bara till en minoritet fråga om sjukvård. Det är den öppna sociala öppenvården. Det är ett obestridligt faktum.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det känner jag mycket väl till, men man kan inte bortse från att vi har en ganska viktig del här och var har vi problemet? Jo, det är inom sjukhusvården. När det gäller Vågenprojektet och för att man skall kunna tillföra pengar som man gör just nu så kan man inte bara ge dem till Mariehamn stad och man skall ta det vidare utan det här är ett sätt att dra igång projektet. Tittar man på personalen som fungerar i dag så vet de inte vem som är deras chef, de blir beordrade från landskapsregeringen att de måste komma och ställa upp på Kognitiv Forums intervjuer osv., för man anser att man äger dem. Ser man på sjukskrivningsfrekvensen bland personalen så kanske det inte fungerar så bra. Tittar man på personalomsättningen så har vi inte haft en verksamhetsledare som har stannat mer än just ett år där utan det byter kontinuerligt. Barnskyddschefen har också slutat, så det kanske inte är så harmoniskt och fungerar så bra som ltl Christian Beijar vill påstå.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag har hört ltl Åke Mattsson i en mängd olika inlägg gå in på det mer eller mindre personliga planet när det berör både missbrukarvård och polisen. Jag skulle uppmana ltl Åke Mattsson att se mera principiellt på frågorna i stället för att gå in på de enskilda tjänstemännen. Det tycker jag att inte hör hemma i en lagtingsdebatt. När det gäller frågan om var missbrukarvården hör hemma så säger ltl Åke Mattsson att det är problem inom sjukvården i fråga om missbrukarvården, men när missbrukarvården till största delen består av öppenvård som är under sociala myndigheter, varför skall vi då flytta över den till landskapets social- och miljöavdelning?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Det blev så mycket osakligheter i mitt förra replikskifte att jag ville komma upp och få fram det jag egentligen ville ha sagt. Jag uppmanar finansutskottet – det är visserligen inte så många här från finansutskottet just nu, men sossarna kan man alltid lita på, ursäkta ltl Mats Perämaa! – att gärna lyssna på nya verksamhetsledaren för missbrukarvården om vad de har för åsikt om en egen tillnyktringsenhet och t.ex. se: är det det vi skall ha eller skall vi ha någon annan lösning. Hur är det med detta planerande längre fram i samband med ÅHS:s byggnaden. Hur är beläggningen på Grelsby osv.?

     

    Vad säger man på Åland om ett eget vårdhem eller behandlingshem? Hur ser det ut? Skall man ha det eller skall man köpa tjänster bortifrån?

     

    Samma person som har jobbat jättemycket inom missbrukarvård i både Sverige och Finland kan också börja se på frågan om lotsar: skall vi ha frivilliga som jobbar med missbrukare? Det är viktigt att titta på den frågan. Det finns en risk att man tar ansvaret från missbruksbehandlarna. Även den operativa gruppen har varit jättebra; hur långt den har kommit vidare i samverkan och samarbete på det sättet är en viktig sak och att man börjar se på de möjligheterna och tar reda på fakta där för det kommer fram en massa som inte stämmer. Tag gärna kontakt med socialarbetare om vad man säger om att flytta missbrukarvården från kommunerna. Vad är egentligen syftet och vinsten med det? Blir det så att det är en vinst eller förlust för socialarbetarna med helhetssynen, om man ser på det sättet? Vi har tidigare pratat om att stävja utkomststödet. Kan det vara så att någon av dem har ett missbruk? Jag säger inte att de har det utan att någon kan ha. Då kanske det blir mer svårarbetat att få en övergripande syn. Det behöver inte bli jättekostsamt för kommunerna för vi har fortfarande moment 45.15.33 som heter Understöd till kommunerna för bl.a. missbrukarvård; landskapet har ju redan gått in här och hjälper kommunerna med det. Om de känner sig utpekade i kommunerna tror jag att det fortsättningsvis kommer att hittas någonting att peka på, för alla vi ålänningar vill alltid peka på någon och hänvisa till någonting och man kommer alltid att hitta sina hackycklingar.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm frågade i ett replikskifte vad som händer med kompetensen. Men vad jag har förstått så är det samma personal, så kompetensen blir inte mindre om man behåller missbrukarvården i kommunerna för det är ändå missbrukarvården som sköter det. Risken kan vara om någon börjar drömma om att flytta ungdomsenheten från A-kliniken på det sättet att man skiljer på ungdomsenheten och vuxenvården. Då tappar vi ett stort kompetensflöde genom att nu kan de stöda varandra, men där kan man tappa mycket samtidigt som de får olika chefer. Det är också en viktig sak med likvärdig behandling.

     

    Tvångsvården har också diskuterats. Ett litet förtydligande där. Tvångsvården är oftast bara en vecka lång, om vi tittar till Sverige, sedan är det så att man måste söka till länsrätten om man vill ha fortsatt tvångsvård. Ofta är det så att det går till LVU eller M, men med tvångsvården är det ofta det att man får flytta bort dem och man kan därigenom sedan jobba vidare med dem. Jag var i kontakt med en socialarbetare från Sverige som sade att tvångsvården använder man ofta, men sedan får man dem att gå frivilligt på det sättet. Man får lyfta bort dem ur det värsta och sedan under tiden jobba där, så att de märker, shit! nu kommer det att fara! Det är betydligt bättre på det sättet.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag måste säga att jag inte riktigt förstod resonemanget angående kompetensen. Jag vill förtydliga mitt uttalande. Om man skulle få dessa olika verksamhetsområden från kommunerna in till en central enhet skulle man ha vanan, man skulle vara van att handlägga just dessa ärenden, man skulle veta vart man skulle remittera, man skulle ha ett annat nätverk än vad jag inbillar mig och som jag har förstått av socialsekreterarna ute i kommunerna att det här är lite jobbiga områden för dem därför att man har inte erfarenheten, kontinuiteten. Men har ltl Göte Winé en annan information så är jag väldigt angelägen om att få ta del av den.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Jag har pratat om missbrukarvården, medan ltl Gun-Mari Lindholm kanske pratade om flera områden. Där är det ofta så att de är direkt remitterade till missbrukarvården, så det är egentligen på det viset inget bortfall från socialsekreteraren förutom att den är med och hjälper till och förmedlar kontakterna osv. Kompetensen finns fortfarande hos missbrukarvårdens ungdomsenhet eller A-kliniken. Det är där kompetensen sitter och den tror inte jag att på det sättet blir annorlunda, det blir ingen bättring på det viset utan det kommer fortsättningsvis att vara samma kompetens. Kompetensen är inte borta nu, men det blir ingen kompetenshöjning heller genom att flytta det.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Som jag har fått det förklarat för mig är det redan innan man kommer så långt att man kommer under vård, och också efter det, så har man konktaken med kommunen och föräldrar/anhöriga har kontakter med kommunen. Socialsekreterarna vittnar ofta om det att man inte har den här erfarenheten, det är en ny situation som har uppstått och det kan också vara inom de här olika områdena som jag har nämnt. Det här är missbrukarvården, men inom specialomsorgen, inom handikapp och jag tycker att det skulle vara viktigt ur ett medborgarperspektiv att alla får en rättvis behandling och ett rättvist och likvärdigt bemötande i de olika frågorna.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Där är vi eniga ltl Gun-Mari Lindholm! Alla skall få en likvärdig och bra behandling. Det är någonting som jag har pratat om här tidigare när vi har pratat om kommunreformer osv. att jag vill se större enheter och det finns det alla möjligheter att göra. Man skall få en likvärdig och bra behandling. Men jag menar också att med det här kan man tappa helheten om man flyttar det från kommunen, för fortsättningsvis finns det en familj runtom, det finns en massa andra saker som också skall skötas och jag är rädd för att det blir flera personer som skall jobba och det blir för flera personer som man skall berätta hur man mår och vad som har hänt osv. Här kan man lösa flera grejer på samma gång.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Debatten handlar nu om man skall flytta missbrukarvården från Mariehamns stad direkt under landskapet eller under ÅHS fast det i stället finns många andra viktiga frågor som man kunde lyfta fram här och som jag har berört, t.ex. att vi borde få arbete och bostäder åt dem som missbrukar och hur man skall komma till rätta med det. Jag anser att det är en betydligt svårare och mera komplex fråga att diskutera. Vi skall inte dela upp missbrukarvården utan sätta den under en ny förvaltning så att man behåller cheferna som är där i dag och hela den biten, att man har lämpliga personer där och de kommer att kunna samarbeta med kommunerna precis lika bra som de gör i dag. Jag förstår inte problemet där. Men vi kommer bort från socialnämnden i Mariehamn, från fullmäktige i Mariehamn osv. Vi har inget behov av att missbrukarvården skall ligga under dem, det är en viktig poäng.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Egentligen pratar vi om det som jag var inne på i fråga om kommunreformen, nämligen prestigen mellan kommunerna, vem som är störst och starkast. Fortsättningsvis om ni från er kommun kommer bort från Mariehamns stads socialnämnd, bort från Mariehamns stads fullmäktige, så skulle vi i stället lyfta hit och så är det minister Lindeman som sedan förhoppningsvis kanske sitter och säger, att javisst, här får man pengar och här gör man så och den skall få behandling där. Så kommer man till henne och lyfter därigenom upp det till ministerstyre, så jag tror ändå att man kommer att leta efter problemen. Jag ser inte att man får vinsten på det sättet utan det är egentligen fråga om varifrån ta pengarna. Nu köper vi tjänster och vi har ett samarbete. Det har man inte sedan från kommunen utan då är det bara att se glad och man vill inte veta vad som händer!

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det handlar nog inte bara om den saken utan det handlar om att man behöver få bort en väldig massa med kockar från den här soppan, att man har en betydligt enklare hierarki och en enklare styrning av verksamheten, om man skall förmedla bidrag och pengar, vem som skall betala psykologtjänster och hur man får in det. Det kommer att vara en mycket klarare och öppnare förvaltning av missbrukarvården ifall man lyfter bort det frn Mariehamns stad.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Herr talman!

    Egentligen vill vi samma sak ltl Åke Mattsson! Vi vill ha en bra missbrukarvård. Sedan ser vi olika på hur vi skall göra det och det ena och det andra. Jag sitter med i ÅHS:s styrelse, jag vet hur jobbigt det är, hur svårt det är att få igenom saker, hur tungrott det kan vara ibland. Jag ser det betydligt enklare att gå och prata med verksamhetsledare inom missbrukarvården eller att prata med enhetschefen inom ungdomsvårdsgruppen i Mariehamns stads socialnämnd, som finns, och inte som ltl Åke Mattsson sade tidigare att inte finns. Däremot är det så att så länge vi håller på med det här att hela tiden gå in och lägga oss i deras arbete från lagtinget här kommer de att hålla på och rulla runt och sluta här för de orkar inte med detta. Missbrukarvårdens verksamhetsledare vill jobba med missbrukarfrågorna och inte läsa i media hur dåliga de är och det ena och det andra!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Herr talman!

    Debatten hamnade ganska mycket på, som jag var rädd för, vart vi skall lägga missbrukarvården och var den skall befinna sig. Jag tänker lämna det ämnet, men jag vill först tillrättalägga att jag är väldigt nöjd med personalen som arbetar där. Ingen kritik skall falla över den. Ltl Christian Beijar försökte tidigare antyda att jag har kritiserat personalen där. Det gör jag absolut inte. Däremot är jag synnerligen kritisk mot ledningen av missbrukarvården. Det har varit omorganisationer hela tiden och jag tror att det helt nyligen har varit en igen, man flyttar om vem som leder den och vem som är ansvarig för olika områden där. Kanske det är så att landskapsregeringen inte alla gånger har möjlighet att påverka förvaltningen där, men det kan fnnas en viss frustration över att man inte kan göra någonting åt det som gör att man får problem här.

     

    Jag begärde ordet för att egentligen poängtera vad liberalernas finansmotion i detta ärende gick ut på. Det är inte bara fråga om att flytta missbrukarvården, det är en av tio punkter som vi föreslår. Vi tycker att landskapet skall ta över ansvaret för hela missbrukarbehandlingen. Vi vill stärka hela vårdkedjan och vi vill utbilda lotsar - det är någonting som vi tror på – i rätt omfattning och med rätta möjligheter. Vi har tidigare i landskapet haft en utbildning av frivilliga medlare och jag tror att vi kan ha det på samma sätt med lotsarna, att man får snabbutbildning och får en viss insikt i hur det fungerar. Jag tror att som en liten försöksverksamhet borde man prova på till att börja med i alla fall. Att stärka föräldrautbildningen är en väldigt central roll här och det skall vara en detaljerad och en väldigt noggrann utbildningsplan här. I skolvärlden vet jag att i dag planerar man föreläsningar som skall vara i oktober nästa år, vilket klockslag, platsen, vem som föreläser och vem som skall vara närvarande. Någonting sådant måste vi också få i missbrukarvården, det skall inte vara med några dagars eller veckors varsel som det kommer hit mycket duktiga och bra föreläsare.

     

    Vi måste också utreda missbrukets omfattning; det spekuleras alldeles för mycket om hur mycket missbruk det är och vad som egentligen finns. Det borde gå att få mera exakta siffror än vad vi har i dag.

     

    Framför allt skall vi satsa på bostäder och sysselsättning. Har man ingenting att göra och man är en före detta missbrukare har man extremt svårt att hålla sig nykter. Skall man bara gå och vänta på att man skall komma en gång om dagen och få subuxonvård eller någonting annat och det är enda fasta punkten i tillvaron så fungerar det inte hela vägen ut, utan man måste hitta på någon sysselsättning. Viktigt är också att satsa på ett gemensamt program mot alkohol, narkotika och kriminalitet - jag tror att man inte kan separera på det här utan man måste ha kriminaliteten med i programmet – satsa på ett omfattande utbildningsprogram för att ge bästa möjliga förutsättningar till en god uppväxt, som jag har varit inne på tidigare, att det skall vara ett mycket detaljerat och bra utbildningsprogram och det skall börjas redan från barnmorskan, initialt, hur viktigt det är att man inte röker osv., sedan skall det följa med hela vägen upp till åtminstone 18-års ålder.

     

    Det är ett enormt tillkortakommande att man inte ännu har lyckats få fram en hemsida eller en portal om missbrukarfrågorna på Åland. Man gör det på kanske en vecka, men ändå låter det vänta på sig.

     

    Det alkohol- och drogförebyggande arbetet på ÅHS är det största beviset på hela tillkortakommandet, för ett så fantastiskt bra program, också enkelt att tillämpa och vilken stor slagkraft det skulle kunna ha bland allmänheten har man inte tillämpat.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Herr talman!

    Jag tänker vara synnerligen ödmjuk när jag ger mig in på ämnet drogmissbruk. Nu gäller inte frågan den motion som ltl Åke Mattsson har presenterat utan en annan om svenskspråkig verksamhet för drogmissbrukare. Det gäller, som sagt, att vara ödmjuk på detta område och jag ger mig inte ut för att vara expert på det området – det finns många här i salen som kan de här frågorna betydligt bättre än jag. Jag kommer inte heller någonsin att ordna några stormöten i den här frågan, men det står förstås andra fritt fram.

     

    Förebyggande åtgärder är naturligtvis viktigast för att förhindra drogmissbruk, det är inte det jag kommer att fokusera på, men man kan ändå hamna i den situationen att några fastnar i fällan. Som sista åtgärd måste man då försöka vårda de personer som har fastnat i fällan, så därför har jag en liten delmotion som behandlar just det här ämnet. I kommunen Malax har det länge pågått ett arbete med detta. De har haft en verksamhet som kallas för Tolvis, en förkortning av ”tolvstegsmetoden”. Metoden i sig har ibland ifrågasatts, ibland har den ansetts vara bra; i varje fall har det varit en svenskspråkig verksamhet i vårt land. Där sker förnyelse, det tror jag att många känner till, man bildar ett aktiebolag för att fortsätta verksamheten med ett i viss mån annorlunda vårdkoncept, åtminstone den inledande fasen av vården kan bli annorlunda och man är nu mycket noga med att man skall ha en väldigt bra och välutbildad personal. Det finns ålänningar som har intresserat sig för det här och som även kanske t.o.m. har satt in finansiella resurser för att detta skall kunna vidareutvecklas.

     

    Verksamheten som jag talar om gäller några steg i slutskedet, i det skedet när en missbrukare har fastnat i fällan och det kan då gälla avgiftning med en påföljande viloperiod. Det kan gälla diagnos att utreda vårdbehov för personen i fråga och sedan beslutsfattande om vilken vård personen sedan skall ha samt förstås själva vården. Det koncept som håller på att utformas som fortsatt verksamhet i Malax gäller just de här bitarna. Det finns ingenting som säger att man måste ta alla delar av det här, med påbörjande av avgiftning, men det kan man också göra. Man kan också tänka sig att en vårdbehövande bara kommer in för diagnosställandet för att man efter att experterna har bedömt vårdbehovet senare kan fatta beslut om var vården skall fås.

     

    Jag tar upp frågan här i lagtinget därför att behörigheten i de här frågorna än så länge är kommunernas, men lagtinget och landskapsregeringen har redan förra året gått in för ett extra anslag på det här året, förutom landskapsandelssystemet. Man har insett behovet av att lyfta upp de här frågorna, man har insett att det medför stora kostnader, så därför tycker jag att det är befogat och motiverat att diskutera om inte det här anslaget kunde användas för just detta.

     

    I Svenskfinland pågår ett försök att få de finlandssvenska kommunerna att delta i verksamheten med en euro per invånare för att få igång den igen. Min tanke är då att kanske vi härifrån lagtinget kunde använda det anslag som föreslås och diskuteras, alltså om 250.000 euro för en motsvarande insats om en euro per invånare, ca 26.000 euro, eftersom vi redan medfinansierar den kommunala verksamheten.

     

    Det blir alltså vårt förslag att landskapsregeringen överväger att använda anslaget till också den här verksamheten som jag har försökt beskriva.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Jag tyckte att ltl Mats Perämaa hade ett mycket bra inlägg, fast han nu säger att han inte kan de här frågorna så visar det sig att han hade ett starkt intresse och har ändå fördjupat sig ganska mycket i de här ärendena. När det gäller finansieringsmodellen för Tolvis har man tillämpat motsvarande för Pixnekliniken som är granne till Tolvishemmet i Malax. Det är just den modell som ltl Mats Perämaa tog upp att man betalar en euro per invånare i respektive kommun. Det har visat sig när det gällde Pixnekliniken att det räddade i tiden dess verksamhet och där har det varit många ålänningar. Jag tycker att motsvarande lösning kunde gälla för Tolvishemmet, dvs. att kostnaderna skulle stå för det med en euro per invånare.

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag håller fullständigt med om det och kommunerna har behörigheten och det borde vara kommunernas ansvar, men att för att påskynda processen och säkerställa att Tolvisverksamheten kan fortsätta i Malax kunde det vara befogat med tanke på de motiveringar jag gav att landskapet redan nu ger ett extra anslag för drogverksamheten, att man kunde komma till lösning så att landskapet åtminstone i första skedet skulle bidra med en euro per invånare. Kanske i fortsättningen, om det visar sig lyckosamt, att kommunerna kan ta över finansieringen. Det jag för fram är ändå inte fråga om några stora pengar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Herr talman!

    Det är en viktig fråga som ltl Mats Perämaa tar upp. Jag har förstått att Tolivs problem är att det har varit si och så med beläggningen. Det har sex-åtta vårdplatser om jag har förstått saken rätt, men beläggningen har gått upp och ner och det har varit en av orsakerna till Tolvis existensproblem. Man borde naturligtvis tänka på hur man skall öka beläggningen för att få en kontinuitet i verksamheten så att man har tillräckligt med inneboende där och kan driva verksamheten.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Med risk för att det kan låta lite skämtsamt, men för mig kan gärna beläggningen på dessa vårdhem vara så låg som möjlig. Det betyder att problemen ute i samhället är mindre. Själva vårdkonceptet håller nu på att omarbetas för att man skall kunna fila bort, kanske inte problemen, men de småsaker i konceptet som har väckt lite grand tvivel tidigare. Speciellt om man är medfinansiär i initialskedet finns det möjligheter att ha synpunkter på hur det skall utformas och det här kunde vara ett gyllene tillfälle.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Landskapsregeringen följer noga med vad som händer. Det är också så att det finns två projekt som är på gång. Utgående från det är det litet olika infallsvinklar, så vi vill åtminstone se vilket projekt som landar sist och slutligen. Det skall jag säga att det funderade jag faktiskt själv, efter det att budgeten gick i tryck, att man kunde ha haft en mening med i texten till de kommunala pengarna som skulle ha möjliggjort, om det blir aktuellt att göra det direkt. Jag har ingenting emot att man i finansutskottet funderar lite i de banorna.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Tack för de orden! Då har jag möjlighet att försöka påverka finansutskottet och betänkandet i den riktningen. Som framgår av min finansmotion har jag inte i klämmen exakt styrt pengarna i en viss riktning heller, för jag är också medveten om att det pågår ett annat koncept och ett annat försök att starta en motsvarande svenskspråkig verksamhet. Det kanske klarnar under finansutskottsbehandlingen hur vi skall göra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Herr talman!

    Som jag sade redan förra gången vill vi alla ha god vård, men samtidigt gör den ekonomiska utvecklingen inom ÅHS en lite fundersam framöver. Vi har funderat på vad man kunde göra för att ändå skapa lite intäkter inom också hälso- och sjukvården och minska kostnaderna. Jag nämnde förslaget redan förra gången om volontärverksamhet.

     

    Tittar vi på ÅHS har vi väldigt fina utrymmen. Hur är nyttjandegraden där? Det kan kanske vara som i det tidigare replikskiftet att ingen vill att utrymmena alltid skall vara fulla, dvs. att den åländska befolkningen är sjuk. Men det finns fina, lediga utrymmen på ÅHS. Jag undrar, hälso- och sjukvårdsminister Lindeman, om man kunde starta upp ett projekt med målet att kunna minska upp köer både österut och västerut när det gäller lätta ortopedpatienter, typ knän, ögon. Vi har väldigt goda utrymmen och kunde man utnyttja dem från fredag klockan 14 till lördag klockan 20 t.ex.?  Det är patienter som inte behöver sjukhusvård; man kan använda sig av hotelltjänster, sjuksköterskor, läkare osv., så finns det goda möjligheter att hyra in. Vi har en ypperlig operationsenhet, vi har lab, vi har röntgen. Är det här någonting som man kunde titta på? Det kunde skapa intäkter men utöver det tror jag också att det skulle ge ett intressant nätverk, vi skulle bli mera kända och det skulle vara lättare att få läkare till Åland. Det är det andra förslaget som vi har velat föra fram i debatten.

     

    Också när det gäller kostnader – också igen med fokus på att vi inte skall försämra själva vården – så alla administrativa tjänster bör ses över när någon går i pension, kanske tjänsten kan dras in tack vare datoriseringen.

     

    Det fjärde förslaget vi gör är att man på Åland kunde utreda om man kan utbilda s.k. expertsjukskötare. Jag ser att hälso- och sjukvårdsministern nickar igenkännande! Det här är också någonting som skulle kunna vara ekonomiskt intressant för Åland, speciellt om man sparar på hälsocentralläkare.

     

    Herr talman!

    Det har varit en lång debatt. Jag har kanske inte hört alla anföranden, så med risk för att jag säger fel har jag inte upplevt någon som riktigt har tagit i miljöfrågorna, och det gör mig lite fundersam. Den globala klimatförändringen har gått så pass långt, vidden är så pass stor, kunskapen är också så pass stor, att de flesta som lite följer med i den allmänna debatten borde egentligen börja bli ganska skrämda att vart är vi riktigt på väg? – naturen är på väg att slå tillbaka. Vi skriver i vår finansmotion så här:

     

    ”Landskapsregeringens miljöarbete tenderar ofta att utmynna i utredningar. Landskapsregeringen avser att under året starta upp arbetet med konkreta miljöförbättrande åtgärder. Samtidigt sätts fokus på att avbyråkratisera miljöarbetet eftersom nuvarande byråkrati skapar stora problem för näringslivets utveckling utan att någon konkret miljönytta erhålls.”

     

    Tittar man på sidan 119 i budgetförslaget är det en hel sida med text och det enda som man egentligen kan säga att upptar konkret miljöarbete är en upprensning av Kloströmmen i Kastelholm. Det är utredningar, utredningar och utredningar. Ett stycke lyder så här:

     

    ”Det pågående Interreg-projektet ’Bättre vattenkvalitet’ som skall utveckla hanteringen av avloppsvatten i skärgården avslutas. En fortsättning genomförs av projektet ’Ett gemensamt beslutstödsystem för effektiva vattenskyddsåtgärder’ för att ytterligare klargöra vilka som är de mest effektiva åtgärderna för att förbättra vattenkvaliteten i våra skärgårdar. Utgående från projektet tas ett strategidokument fram som klargör hur arbetet med att förbättra vattenkvaliteten i våra skärgårdar skall bedrivas på effektivast möjliga sätt.”

    Vi har samma problem, men man har tre olika utredningsfaser utan att man på något sätt kan läsa sig till att vad kommer man konkret att göra för att åtgärda problematiken med avloppsvatten i skärgården?

     

    Jag vet att miljöfrågorna är svåra, men jag är rädd för att detta med utredande är ett sätt att visa från landskapsregeringens sida att man gör någonting – man utreder, man utreder, det är alltså någonting på gång! Nog vet vi också det att det blir liv i luckan när vi kommer ner på den konkreta nivån att det helt plötsligt börjar påverka fiskodlare, jordbrukare som mig, vi vet att det blir ett bekymmer då. Jag undrar om man borde försöka få till stånd någon slags miljöpolitisk allpartiöverenskommelse. Jag har alltmer börjat fundera på vart vi är på väg när det gäller den globala klimatförändringen. Och jag är väldigt förvånad över att dessa frågor har varit så lite uppe i den konkreta debatten detta år, det är jag faktiskt.

     

    Jag vill säga att den som jag tycker att är en av de intressantare motionerna som har tagits upp i år är ltl Mats Perämaas motion nr 9 där han pekar på att Ålands teknologicentrum skall undersöka möjligheten till ett forskningsprojekt där väte bryts ur vatten med hjälp av vindkraft för en användning i bränsleceller i vårt samhälle. Jag har inte den kompetensen att jag kan säga om detta är möjligt eller inte, det kanske inte ens ltl Mats Perämaa har, men förslaget är så pass intressant att jag hoppas att finansutskottet kunde titta just på den saken. Vi saknar nog alla – och vi får alla ta vårt ansvar – riktigt kännbara åtgärder när det gäller förbättringar av miljön.

     

    Jag tycker att det är en utredningshysteri av guds nåde. Så upplever jag det när jag läser budgetförslaget för år 207.

     

    Till sist, herr talman, nämnde jag att man måste minska byråkratin. Vi har tidigare pratat om att skall det ta tre år för att få ett täkttillstånd! Jag har pratat med folk som driver högteknologisk industri som säger att de har väntat i två år på att få ett miljötillstånd. Man säger från miljöprövningsnämnden att det är inga bekymmer, ni kan fortsätta med er verksamhet. Så kan det vara, men t.ex. om man skall in på marknaden i USA måste man ha ett miljötillstånd som visar att verksamheten drivs på ett miljömässigt riktigt sätt. Tidsutdräkten skapar en väldigt stor frustration, den skapar irritation hos miljöengagerade företagare, man tycker att det är bara tjafs och det är därför vi skriver om att man måste fokusera på den konkreta miljönyttan och minska byråkratin i stället.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Ltl Anders Eriksson tar upp ett angeläget ärende. Vi har nu i olika sammanhang fört små miljödebatter under resans gång. Bl.a. har vi diskuterat om elanvändning och hur man skulle få ner förbrukningen på Åland. Det är så att 60 procent av vår miljöpåverkan kommer från hushållen, så jag skulle vilja säga till ltl Anders Eriksson att han skulle ge sig lite tåls. Under näringsavdelningen kommer en liberal motion om en saluhall för att man skulle kunna gynna närproducerad och ekologisk mat, under trafikavdelningen kommer en liberal motion som handlar om miljövänligare bilkörning.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är bra att ltl Katrin Sjögren upplever det som ett angeläget ärende, men jag är ändå förvånad om man drar filmen tillbaka, så 1987 när jag kom in i lagtinget, samtidigt som det nya partiet det gröna kom in, pratade alla miljö, oavsett om det var substans eller någonting i det. Då var det inne, då skulle man prata miljö! I år är det inne att prata om kommunstrukturer, då pratar alla om kommunstrukturer! Därför är jag lite förvånad för jag tycker ändå att den globala klimatförändringen, åtminstone med den kunskap jag har fått, gör mig så pass fundersam över vart vi är på väg, så jag tycker att det är mera än ett angeläget ärende faktiskt. Jag skall ge mig till tåls och titta på de förslag som kommer senare. Men notera, ltl Katrin Sjögren, att det var speciellt credit till liberalerna för ett förslag som jag tyckte att var bra!

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Jag delar ltl Anders Erikssons åsikter till fullo och när det gäller substans är det just konkreta miljöförslag som vi måste ta här i lagtinget och som vi måste väcka opinion för.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Så länge vi utreder, så länge vi pratar på ett allmänt plan så går det på något sätt, men när vi kommer ner på en konkretiseringsnivå så att det helt plötsligt börjar kännas för olika yrkesgrupper, olika befolkningsgrupper, då blir det betydligt svårare och därför tror jag att skall vi komma framåt bör landskapsregeringen  försöka få till stånd någon typ av allpartiöverskridande förslag, en strategi, att där har skall vi gå vidare med, det här är vi ense om, här vet vi t.ex. vad konsekvenserna blir.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det är bra att Ålands Framtid lyfter upp frågan om de globala klimatförändringarna. Jag tror, som jag sade tidigare i ett inlägg, att det kommer att bli en politisk fråga som allt kommer att kretsa kring om utvecklingen blir så katastrofal som den ibland målas upp. Jag har använt två anföranden för just den här frågan, ett mera visionärt och ett mera konkret, och jag tackar för det beröm jag fick för min finansmotion.

     

    Den andra frågan som lyftes upp var ett allpartiorgan för att diskutera miljöfrågor. Det tror vi också på; ltl Åke Mattsson har lyft upp frågan om en miljödelegation och jag tror att innebörden är densamma även om benämningarna är lite annorlunda. Jag tror att vi är fullständigt eniga på den fronten att vi måste komma till brett förankrade åtgärder på detta område.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att varken ltl Mats Perämaa eller jag har kunskapen att klart kunna fastslå att är läget så katastrofalt som det målas upp, åtminstone har inte jag den. Ändå är det så pass mycket som kommer fram och så pass stora förändringar i klimatet som gör att man faktiskt börjar fundera vart vi riktigt är på väg.

     

    När det gäller kollegan ltl Åke Mattssons förslag om en miljödelegation har jag läst den motionen. Det är möjligt att min fattningsförmåga inte är den bästa, men jag fick inte riktigt ut pudelns kärna i den motionen. Är det förslaget i den riktning som jag pekade på att man får till stånd någon typ av allpartiöverenskommelser så är det bra, men jag uppfattade nog mera motionen som att det skulle vara någon typ av delegation där man fick kunskap om allt som var på gång när det gällde miljöutvecklingen.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag tror inte att vi sätter någon prestige i hur uppdraget utformas för ett allpartiorgan i de här frågorna utan det fordrar förstås närmare genomgång och överenskommelser hur man skall arbeta, hur arbetsformerna är. Jag tror att det är uppenbart att slutmålet är detsamma för Ålands Framtid och ltl Anders Eriksson som för oss.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Så kan det vara!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    När det gäller avsaknaden av miljödebatten håller jag med om att den här långa, långa debatten, som inte är slut ännu, har innehållit väldigt lite miljö, men jag har insett att vi har haft ganska mycket miljödebatt i samband med miljöhandlingsprogrammet kom från social- och miljöutskottet, så sammantaget har det ändå i parlamentet förts ganska mycket miljödebatt, om man ser på hur det har gjorts tidigare år.

     

    När det gäller utredningar kan jag också där delvis hålla med om att det finns en hel del utredningsarbete; till en viss del har det att göra med sådant som måste göras för att vi skall hänga med i det s.k. EU-racet, det ställs krav att till vissa år skall det ha gjorts det och till vissa år skall det ha gjorts andra saker. Det är också så att när man går till konkret handling får man kritik om vi inte har utrett tillräckligt!

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det är riktigt att miljöfrågorna har diskuterats här tidigare och det var väldigt mycket diskussion när miljöhandlingsprogrammet framlades från regeringens sida. Men jag har personligen förvånat mig för jag har uppfattat att i remissdebatten vill man gärna föra fram de frågor man tycker att är viktigast, och jag tycker att miljöfrågorna mycket har lyst med sin frånvaro.

     

    När det gäller utredningarna så talade minister Lindeman om ”EU-racet” och vi vet att är det någonting som föder byråkrati så är det förstås det! Jag är ändå litet rädd för att detta utredande är ett sätt för att på något sätt visa att man ändå gör någonting, fast det inte riktigt kommer fram någonting ur det. Så känner jag det, och känner jag det fel, så är jag uppriktigt sagt glad, men speciellt stycket jag hänvisade till i budgeten att man utreder samma sak tre gånger gör mig väldigt fundersam.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Växthuseffekten som genereras av koldioxid, kvävedioxid och svavel i olika former är garanterat den största fara jorden genomlider på sikt. Smälter isarna vid polarna så vet vi alla att vi kommer att få betydligt mindre arealer att röra oss på. Men jag tycker faktiskt själv att Åland är framgångsrikt på området att förebygga detta. Vi har inom tio år, om alla prognoser inte slår fel, ungefär 50 procent av vår elgenerering, strömbildning tillverkad av vindkraft, förnyelsebar energi. Där överger vi de fossila bränslena. Vi ser mycket starka framsteg på bioenergins område vad gäller uppvärmningen. Där gör Åland mycket starka framsteg. På båda dessa områden vågar jag påstå att vi är ledande i Norden i dag. Vi har ett ansvar som är stort. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Herr talman!

    Jag tror att både ledamoten Lasse Wiklöf och jag känner till bakgrunden till varför det är som det är. Den fråga jag ville resa är att tar vi det riktigt på det allvar vi borde? Gör vi det vi borde göra? Och, märk väl, jag står inte och pekar finger åt någon annan utan jag pekar lika mycket åt mig själv. Jag är lite oroad över vart utvecklingen är på väg.

     

    När det gäller förnyelsebar energi är det riktigt. Vi kan alla räkna upp vad det ena partiet och det andra partiet har sagt. Där tror jag att utvecklingen är på väg i rätt riktning, just på grund av att det görs saker och just på grund av att det inte finns så många andra alternativ om vi vill behålla den livsstil vi har framöver. Men det är främst vattenvården som återstår att ta i. Och jag vet vad ledamoten Lasse Wiklöf kommer att säga om orsakerna till att vi har den situation vi har!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag anser att Åland mycket länge har eftersatt de åtgärder som har behövt sättas in för att för vår egen del sopa rent framför egen dörr på vattenmiljöns område. Jag tycker ändå att de åtgärder, som inte bara har aviserats utan som vi har beslutat att fullfölja, de är kraftfulla, de kommer att ta itu med de största miljöföroreningsutsläppen till havs och hela det centrala avloppsnät vi bygger upp  och kopplar till Europas bästa reningsverk plus alla åtgärder som man ämnar vidta också i periferin gör att Åland på sikt blir ett samhälle som inte har några utsläpp att tala om till havsvikar och vatten områden. Det är mycket viktiga saker och de är konstruktiva. När det gäller jordbruket är det möjligt att vi kunde dra åt skruvarna lite till.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det var därför jag sade redan i min förra replik att jag vet vart ledamoten Lasse Wiklöf vill komma!

    När det gäller miljöhandlingsprogrammet för lantbruket visar också statistiken vilka ändringar som har skett där, och de är bra. När det gäller satsningarna på att rena avloppsvattnet är vi också långt på väg, det är inte fråga om annat. Trots att jag också ibland försöker, utan att lyckas, tävla med finansminister Wiklöf i vältalighet så skulle jag aldrig komma upp till de nivåerna att jag skulle säga, att vi kommer inte att ha ”några utsläpp att tala om”! – dit är vägen nog ganska lång, men vi får väl hjälpas åt!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Herr talman!

    Det är inte så många som kommer med förslag om att spara någonting och ingen är egentligen speciellt intresserad av det heller, i alla fall på hälsosidan är man beredd att satsa en hel del. Men jag har en finansmotion, nr 21, som i alla fall sparar lite pengar i landskapets budget. Det handlar om minskning av anslaget 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål. Det är upptaget 150.000 euro och jag tycker man bra kan stryka 100.000 av det anslaget så att det finns 50.000 euro kvar. Det är alltså mitt förslag att finansutskottet drar ner lite under det här kapitlet också och tittar på min motion nr 21.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Den summan kan verka ganska stor och man kan göra det i långsammare och snabbare takt, men här handlar det om att förverkliga vårt Natura 2000-program, där vi har bestämt oss för vilka områden som ingår i Natura 2000-områden och där vi har en förverkligandeplan som kostar pengar. Vi är inte s.a.s. för snabba utan snarare tvärtom i den förverkligandeplanen.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Ledamoten Karlström anser att det finns tillräckligt med markområden redan i landskapets ägo och dessutom garanteras naturskyddet genom att åländska mark skall ägas av ålänningarna själva. Då anser jag att det inte finns någon anledning att vi skall öka summan och skaffa ännu mer mark i naturskyddsändamålets namn, så jag tror nog att vi kan hålla Åland väldigt fint naturmässigt sett, också de kommande generationerna, med de ålänningar som finns här i dag.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det kan hända att det är rätt på det sättet. Problemet är bara att vi har tagit Natura 2000-programmet som ger oss skyldigheter, där vi precis säger vilka områden som skall vara på vilket sätt. Jag kommer inte ihåg vilket årtal det kommer att göras en kontroll av hur vi har förverkligat Natura 2000. Det vet jag att våra tjänstemän säger att det årtalet kommer lite för snabbt i förhållande till vad vi har gjort, så det handlar inte om vad vi tycker utan vi har en gång fastställt en Natura 2000-plan och jag vet att den också kommer att förändras, inte så att det blir billigare men de fyller på hela tiden från EU. Tyvärr är det den planen som måste förverkligas och jag vet inte vad som händer om vi inte gör det.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Ja, då önskar jag också att landskapsregeringen tar reda på vad det är som händer om vi inte uppfyller det målet som uppenbarligen egentligen inte har något syfte. Är vi inte överens om att ålänningarna tar väl hand om den åländska marken? Då är frågan, att kanske det finns ett sätt att komma ur det här på något sätt. Det kanske landskapsregeringen kunde titta på, för vi kan inte slänga ut 1 miljon gamla mark, som finansminister Wiklöf skulle ha sagt, bara för självändamål som vi egentligen inte får någonting ut av.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad till denna del.

     

    Till diskussion upptas härefter avsnittet om utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Herr talman!

    Budgeten för utbildnings- och kulturavdelningen 2007 omspänner 52,1 miljon euro och är fördelade enligt följande:

     

    Presentation av siffrorna - både drift och investeringar

     

    35 procent gymnasialutbildning

    18 procent överföringar till kommunerna för grundskolan

    11 procent studiestöd och studiesociala förmåner

    10 procent högskola

    6   procent fritt bildningsväsende

    3   procent vuxenutbildning, EU-s målprogram för utbildning och sysselsättning

     

    Där finns också tårtbiten:

     

    8  procent Kultur, ungdoms- och idrottsverksamhet

    7  procent kulturarvet, dvs. i främsta hand museibyrån

     

    Man kan alltså säga att landskapsregeringen fortsättningsvis satsar starkt på utbildning och skola, och det är en riktig prioritering. Överallt runt oss betonas kunskapssamhället, om bra utbildning och ökade kunskap inom olika områden och branscher som en framtidssatsning. Det är genom kunskap som Norden som ska bli en region som utvecklas, det är genom kunskap EU ska bli en av världens mest konkurrenskraftiga regioner. Det är genom ökade kvalifikationer och kompetenser hos en bred grupp av befolkningen som vi ska utveckla nya former av tjänster och produkter för morgondagens behov. Världen behöver  smartare produktion i fråga om att ta tillvara jordens resurser, att få fram nya miljövänliga energiformer, ny teknologi som inte nöter på ozonskikt och bidrar till den tilltagande klimatförändringen.

     

    Det är mot den bakgrunden också Åland satsar på utbildning för unga, fortbildning för vuxna, en mångfald av vägar till ökat lärande.

     

    Det är också mot den bakgrunden att utbildningen är en av grundstenarna i den nordiska välfärdsmodellen. Vi har en kostnadsfri, kvalitativ utbildning för alla som tar tillvara den samlade begåvningsreserven i ett samhälle och ger alla möjlighet att utvecklas efter sin förmåga. Det här systemet med en kostnadsfri utbildning tar många av oss för givet, men så är det inte i många länder. För unga, medelunga som mig, tar vi nästan den här förmånen för given , som en del av skapelseberättelsen - snarare än resultatet av ett långsiktigt och strävsamt politiskt arbete.

     

    Tiden är kort, så jag ska bara redogöra för de stora dragen och sedan återkomma till enskilda detaljfrågor.

     

    Jag skall sätta fokus på de stora bitarna i fördelningskakan, nämligen gymnasialstadiet.

    Här har vi för tillfället väldigt mycket elever just nu. De stora årskullarna är som bäst i gymnasiet, vilket gör att det är en god beläggning i skolorna. Elevantalet minskar sedan framöver.

     

    Skall  man fokusera på kostnadsbilden är gymnasialstadiet den tårtbit man skall se över. Det gör vi också som bäst genom omstruktureringen av gymnasialstadiet, den s.k. Struktur-07-reformen. Landskapsregeringen har i enlighet med årets andra tilläggsbudget anställt en projektledare som nu tillsammans med skolornas rektorer, personal, lärare och elever skall fortsätta processen att utforma modellen för den kommande gymnasieskolan.

     

    Målet med strukturreformen är att skapa bättre valmöjlighet för de studerande än vad som är möjligt idag och samordna funktioner som hittills byggts upp i sju olika former. Utbildningsvägarna i Ålands gymnasieskola skulle fortsättningsvis vara, och det här är mycket viktigt, studieförberedande utbildning, alltså det som i dag i huvudsak finns vid Ålands lyceum och som leder till studentexamen, yrkesutbildning, i den uppsjö av olika linjer som finns i dag samt vuxenutbildning och läroavtal.

     

    Det är denna struktur med tre olika vägar inom samma organisation som även den nya borgerliga svenska regeringen vill förverkliga. Så kan det vara ibland att olika politiska majoriteter går in för olika modeller. Men från en åländsk horisont tror jag att det är bara en fördel om den svenska skolan blir mer lik den åländska.

     

    Finland är ett föregångsland vad gäller utbildning i ett världsperspektiv. Det visar framför allt de goda finska PISA-resultaten. Varför Finland lyckas så väl beror säkert på en mängd olika faktorer: man har en bra lärarutbildning, man kräver magistersgrad för lärare på gymnasialstadiet. Det betyder att lärarna redan från sina studier har en bra kontakt med forskarvärlden. Den kontakten gör att forskarrön implementeras snabbt i skolvardagen. Man har i Finland fortfarande en stor respekt för läraryrket, det har ett värde och det har en relativt god lönenivå. Man har också lyckats tidigt att reagera på barn med särskilda behov och finna speciallösningar och man har värnat sina bibliotek, vilket har gynnat läs- och skrivinlärningen. Man har också en bra sammanhållen offentlig skola och inte splittrat sönder skollandskapet som man har gjort i Sverige med en massa friskolor. Finland har fortfarande också en rätt homogen befolkning - i Sverige är invandringen betydligt större vilket ställer stora krav på skolan.

    Åländsk utbildning är ju i stort sett en spegling av den finländska, men det finns också särdrag att värna. Personligen tror jag att blandningen av lärare - utbildade både i Sverige och riket - ger en bra pedagogisk diskussion i skolan och att det är möjligt för Åland att ta det bästa från bägge hållen. Det är också min och landskapsregeringens strävanden när det gäller Ålands gymnasieskola. Men i dagsläget ligger Åland aningen efter i den utvecklingen; den finländska och den svenska gymnasieskolan har fördelar för de studerande som vi inte har. I riket kan eleverna välja på vilken nivå de vill läsa allmänna ämnen som engelska, matte, fysik, kemi osv. - de som går en yrkesutbildning kan välja att läsa på yrkesnivå - något lägre nivå – eller på gymnasiets nivå, en  något högre och därtill finns fördjupad nivå.

     

    För en elev som valt yrkesutbildning men som har ambitionen att studera vidare är det en stor fördel att kunna välja bland dessa nivåer för att ha tillräckliga kunskaper att gå vidare. Även för en yrkeselev som vill gå vidare till studier i Sverige finns det i dag problem - det krävs mer kunskaper i svenska, matte och engelska än det som finns i våra kärnämnen. Man kan läsa ett block för vidare studier, men det blir ett väldigt tufft teoretiskt år när man går sitt tredje år.  Mycket av detta kan alltså strukturreformen komma till rätta med.

     

    Det är väldigt viktigt att åländska gymnasieelever fortsättningsvis är så konkurrenskraftiga som möjligt och att de har möjlighet att välja både på bredden och höjden, på motsvarande sätt finns i riket en dubbelexamen som ett sådant alternativ.

     

    Förra veckan fick vi signaler om att de ungas arbetslöshetssituation såg ut att öka. Det kastade för mig i alla fall ljuset på några intressanta iakttagelser. Det finns tydligen en stor diskrepans mellan vad ungdomar som har gått i gymnasiet tror att de kan få för jobb och vad som faktiskt står till buds. Det är därför väldigt viktigt att man under sin studietid får god information om hur arbetsmarknaden fungerar inom den bransch man väljer och vilken typ av jobb man kan förvänta sig efter tre år i utbildning. Det måste finnas en tät kontakt mellan branscher, näringsliv, arbetsmarknad och utbildningsanordnarna för att de studerande skall veta vad de har att förvänta, men också för att utbildningen skall behålla sin fräschör och vara i takt med tiden.

     

    Införandet av yrkesprov som landskapsregeringen nu går in för är ett sätt att både värdera och mäta yrkeskompetens, likaväl som ett sätt att knyta samman utbildning och näringsliv.

     

    Även ung företagsamhet är ett bra alternativ att utveckla. Det är viktigt att man redan under skolgången får grundläggande kunskaper i företagande så att man kan också, om man vill, välja företagandet som sin framtid.

     

    För landskapsregeringen är det också viktigt att den kommunala grundskolan runtom på Åland är av bra kvalitet och är likvärdig, oberoende var man bor. Åland placerar sig också väl i internationella undersökningar.

     

    Följande år kommer vi att titta på grundskolelagen med ambition att ta ställning till skolans start och skolans terminslängder samt även beslutanderätten över dessa arbetstider.

     

    Vad gäller kulturpolitiken har vi diskuterat den i samband med det kulturpolitiska programmet och vi kommer säkert att få anledning att återkomma till det när kulturutskottet kommer med sitt betänkande.

     

    Där finns några få saker som jag vill lyfta fram, bl.a. att landskapsregeringen nu förbereder sig för ett kommande kultur- och kongresshus och där är det viktigt att för kulturens del se till att det finns så goda förutsättningar som möjligt. En liten mindre nyhet är att administrationen för Källskär nu flyttas över till kulturbyrån. Äntligen, får man väl säga. Kulturbyrån administrerar även stipendiater till gäststipendieverksamheten i Eckerö Post- och tullhus.

     

    Vad gäller kulturarvet finns det väldigt mycket planering och projekt på gång:  museimagasin, Bomarsund, sjöfartsmuseet och mycket annat.

     

    I den här budgeten finns också förslag om en projektledare för omregistrering av fornlämningar i enlighet med den lagmotion som lagtinget fattat beslut om. Arbetet med övergångsbestämmelserna kommer att ta åtminstone ett par år, vilket också stora utskottet skriver i sitt betänkande, nämligen att extra personalresurser kommer att behövas. Eftersom rättsäkerhet är målet för hela omregistreringen så är det nu viktigt att detta göra helt korrekt från början.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag ville peka på att av de förslag som vi har lagt under utbildnings- och kulturpolitiken har vi ett sådant här förslag: ”Med hänvisning till lagtingets beslut om landskapslagen om fornminnen föreslår landskapsregeringen att en projektledare anställs vid museibyrån för att verkställa beslutet om omregistrering av fornlämningarna i landskapet.” Det är landskapsregeringens text, inte vår, som det har framkommit i massmedia, men vi ser det som helt naturligt att i och med att lagtinget tog detta beslut måste man gå vidare. Det vi tillade var: ”i övrigt följs också lagens intentioner noggrant upp”. Det står så här i texten: ”Utgifter kan uppstå i fall en markägare anser att en fornlämning orsakar oskäligt stor olägenhet i förhållande till fornlämningens betydelse.” Hela den texten under kapitlet Utgifter för landskapslagen om fornminnen andas lite en konstig inställning att markägarna eventuellt kan bevaka sin rättighet. Det verkar lite märkligt!

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

     

    Hela meningen med momentet är att visa att här kommer att krävas en stor arbetsinsats. Det är ett jättearbete som skall sättas igång här med en omregistrering av så pass många fornminnesområden som Åland har. Det är därför oerhört viktigt att det görs korrekt och på grund av att rättssäkerhet är en av målsättningar måste det väl vara synnerligen viktigt att det görs med precision och precis det som lagens anda och mening är. Det är alltså därför vi föreslår en projektledare.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det där var vi eniga om! Det här arbetet måste göras. Situationen måste redas upp. Hela behandlingen i lagtinget gick ut på det. Det som jag inte hann få fram i den korta repliken är att formuleringarna tyder på att man från museibyråns sida kanske inte riktigt tar de intentionerna på allvar som lagtinget hade, dvs. att om en markägare drabbas av en olägenhet skall han ha rätt till ersättning. Formuleringarna andas lite att markägarna eventuellt kan ha den dåliga smaken att framhålla sin rätt! Det är det som vi har reagerat på. Lagtingets beslut måste respekteras hela vägen ut på museibyrån.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Naturligtvis respekteras lagtingets beslut. För att det skall göras korrekt har vi föreslagit en projektledning.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

    Ltl Gun Carlson:

    Herr talman!

    Vi har nu kommit till kultur- och utbildningsavdelningen, och det är dags att vi gör det. Som vi hörde tar den en stor avdelning och tar en stor del av landskapsbudgeten men är en mycket viktig del.  Det mesta tycker jag att är bra i den. Jag har ändå några kommentarer

     

    Det första gäller Ht.46.11, där tidigare ungdomsförbundet har ingått men som flyttades bort ifjol, visserligen med garantier att man skulle ge stöd enligt samma grunder som har varit förut. Jag kommer ändå att föreslå att man återför ungdomsförbundet till 46.11; nu ligger det på 46.13 tillsammans med kulturarbetet, medan 46.11 är momentet för ungdoms- och idrottsarbete. Jag tycker att det är dags att vi gör det. Det är ingen förbättring att ha det på kultursidan som vi gjorde förut. Vi kanske inte tänkte färdigt. Man har krävt att ungdomsförbundet skall förnya sig och i den verksamhetsplan som de har presenterat för 2007 finns en hel del olika moment med som faktiskt visar att ungdomsförbundet fyller sin uppgift men på grund av tidsbristen här tänkte jag inte läsa upp det desto mera. Mitt tydliga förslag är att jag vill återföra det; ifjol tror jag att det handlade om 118.000 euro.

     

    När det gäller folkhögskolan, som hör till 46.32, så tycker jag att det är lite sorgligt att man har släppt efter på folkhögskolan när det gäller elevantalet. I alla våra gymnasieskolor, som vi hörde, i de dyraste, har vi en regel att på varje kurs skall det finnas minst tolv medan folkhögskolan har bestämt att man har bara åtta elever på varje linje. Enligt lagen kan direktionen för folkhögskolan besluta om det, och det har man alltså gjort, men jag anser att här borde landskapsregeringen ha en diskussion med dem och se till att det här ändras. Det blir alldeles för dyr verksamhet om vi skall ha bara åtta elever på varje linje. Folkhögskolan med utrymmen och olika faciliteter är tänkt för tolv elever, så jag tycker det är olyckligt att man har gjort det här. Det kommer vi också att titta på i utskottet.

     

    Så har vi hantverksskolan, där jag i utskottet kommer att fråga efter utbildningsavtalet för den nya hantverksutbildningen. Hur ser styrelsen i stiftelsen ut? Finns det en fullständig styrelse? Hur gick det med inträdeskraven som vi frågade efter i finansutskottet förra gången m.m.?

     

    Jag säga några ord om Struktur-07, som jag tycker att är rätt tänkt. Vi fick en tydlig bild av de totala utgifterna, 35procent, på utbildnings- och kulturavdelningen, så det är klart att man behöver göra någonting. Men jag vill ändå trycka på nödvändigheten av att ungdomarna får praktiska kunskaper. Det är viktigast när det gäller många ungdomars yrkesliv. Vi skall komma ihåg att handens arbete kommer alltid att behövas i varje samhälle; hur modernt samhället än är och hur högteknologiskt samhälle vi ändå har måste vi ha folk som kan jobba med sina händer. Vi vet att det är många ungdomar som varken vill ha eller behöver så mycket teoretiska kunskaper att det skulle räcka till högskolebehörighet. Vi måste ge ungdomar som vill bedriva studier en god grundutbildning som ger en fullständig behörighet till universitet och högskolor, det är alldeles klart, det får de i dag i Ålands lyceum. Det är bra, det är en av våra fina skolor. Vi skall också ha möjligheterna för våra unga att studera praktiskt om de så önskar, men de skall också ha möjligheter om de senare i livet vill fortsätta att få en teoretisk utbildning. Vi kan inte och skall inte likrikta alla ungdomar och tro att alla ungdomar behöver samma utbildning.

     

    Jag förespråkar m.a.o. att man måste lägga större vikt vid de praktiska kunskaperna, att man skall kunna erhålla en yrkesexamen utan alltför mycket teoretiska ämnen, men med möjlighet att läsa vidare. De ungdomar som vill ha enbart teoretisk utbildning efter grundskolan skall få det. Det är det jag önskar och tror att Struktur-07 skall kunna uppfylla. Vi hörde att utbildningsansvariga var inne på detta, hon kanske lite modifierade ursprungstankarna. Jag hoppas alltså på god fortsättning.

     

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag kan notera att det finns ett starkt stöd för åtminstone två av Obunden Samlings finansmotioner, nämligen 22, som handlar just om Ålands ungdomförbunds finanering och det gläder mig att finansutskottets ordförande har samma uppfattning där att vi skall återgå till den gamla regimen. Det är mycket bra. Vidare är det lite samma tankar när det gäller Struktur-07 eller Ålands gymnasieskola som vi har tagit upp i motion nr 34, så vi ser fram emot en mycket positiv behandlingen av dessa två finansmotioner i finansutskottet.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Egentligen har jag ingenting att säga annat än att finansutskottet kommer att titta på motionerna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Vad gäller ungdomsförbundet har det i många, många år varit en granskning av det och ett krav på en förnyelse av verksamheten. Det har inte varit alldeles lätt att hitta nya verksamhetsområden som ungdomar i dag på landsbygden faktiskt skulle intressera sig för. Det har väl varit min ambition också att man måste jobba med ungdomsförbundet och försöka hitta nya vägar och därför ville vi föra ungdomsfrågorna i sin helhet till kulturdelegationen, eftersom den hanterar kulturfrågor och ungdomsförbundets verksamhet i väldigt hög grad också är kulturarbete. Detta gjordes 2005 för att få en bättre helhetsbild och kulturdelegationen fick då ett inflytande över de här frågorna. Däremot har ingenting hittills ändrat vad gäller summan. Den har möjligen sänkts något under 2005.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Men jag anser att ungdomsförbundet mycket väl kan arbeta och höra till sitt ursprungliga moment, som är momentet för ungdomsverksamhet. Det är ändå ungdomsverksamhet de ägnar sig åt med målet att fylla ungdomslokalerna, att öka intresset för föreningsarbetet, att bevara det åländska kulturarbetet, att samarbeta med drogfria organisationer osv. De har ganska mycket arbete. Vi skall komma ihåg att på 46.11 finns stöd och lån för ungdomsföreningar och ungdomsföreningsverksamhet, så jag tycker att det är ganska klart att det skall vara där det var från början. Jag tycker inte att kulturdelegationen egentligen skall syssla med den här formen av ungdomsverksamhet. Vi har ungdomsrådet på samma moment.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Det står uttryckligen så att kulturdelegationen skall i samråd med ungdomsrådet behandla ungdomsfrågorna och fördelningen av pengarna där. Totalpotten för ungdomsarbete är 200.000 euro och av det tar ungdomsförbundets verksamhet ungefär 120.000 euro. Det gäller nu att titta att går faktiskt ungdomsmedlen till den verksamhet som Åland vill ha vad gäller ungdomsverksamhet.

     

    Folkhögskolans direktion har beslutat detta med åtta elever och jag kommer att titta på det i samband med dimensioneringsbeslutet som nu ligger på mitt bord.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Herr talman!

    Under utbildnings- och kulturavdelningens texter och moment döljer sig många intressanta projekt. Som mariehamnare är jag förstås glad att landskapet tar sitt ansvar och bidrar med understöd för Pommerns underhåll och reparation av skrovet. Det är också bra att projekten sjöfartsmuseet och Bomarsund framskrider. Angeläget är också utvecklingsarbetet inom utbildningen på Åland. Där kan nämnas integrations- och mångkulturella frågor, jämställdhet, hållbar utveckling, företagsamhet och validering.

     

    Under momentet ”Utvecklingsarbete” för jag och liberalerna fram också ett jämlikhetsperspektiv, nämligen i finansmotion nr 6, där vi anser att landskapsregeringen borde utvärdera och därefter utveckla sexualundervisningen i grundskolan och på gymnasialstadiet så att den blir jämlik, relevant och kontinuerlig. Det här är en favorit i repris. Det handlar om att den traditionella sexualundervisningen till största delen handlar om preventivmedel och könssjukdomar och vi anser att känslor och sexuella minoriteter borde få större uppmärksamhet. Ungefär 6 procent av befolkningen beräknas vara homosexuell och antagligen en större andel bisexuell. Statistiskt sett skulle det betyda att i en klass på 20 elever finns ett par stycken som är homo- eller bisexuella. I den här frågan gör den åländska gay-föreningen Regnbågsfyren ett hedervärt arbete. Man föreläser i både grund- och gymnasieskolorna och intresset har visat sig var mycket stort. Regnbågsfyren vill öka kunskapen, minska fördomarna och därmed bidra till ett tolerantare klimat med större öppenhet för mångfald både när det gäller sexualitet och könsidentitet. I den här frågan anser vi att även landskapsregeringen bör ta sitt ansvar.

     

    Vidare, herr talman, handlar finansmotion nr 61 om att under året möjligheterna utreds om konsekvenserna av att indexjustera hela eller delar av studiestödet. Studiestödslagen bör ses över med syfte att överväga en indexjustering av stödbeloppen. En indexjustering av hela eller delar av studiestödet är relevant och man kan dra paralleller till utkomststödet. Utkomststödet justeras enligt konsumentprisindex för Åland. Att studiestödet inte indexjusteras innebär i praktiken att det sänks i takt med inflationen.

     

    Slutligen ett ämne som har engagerat många lagtingsledamöter och det är möjligheterna för inflyttade att få lära sig svenska. Det berör finansmotion nr 59 som liberalerna har lagt med mig som första undertecknare. Möjligheterna att lära sig svenska är en av grundbultarna för integrationen på Åland. Efterfrågan på kurser är stor och utbudet alldeles för litet. Medis erbjuder både nybörjarkurser och fortsättningskurser och har en viktig funktion i sammanhanget. Men det finns också behov av kurser i svenska på avancerad nivå och där kunde t.ex. öppna högskolan vara en tillgång. Det är ytterst viktigt att det finns flexibilitet både när det gäller nivåer på undervisningen och när det gäller tidpunkten för kurserna. Därför föreslår vi att under året bör behovet av olika nivåer på kurser i svenska kartläggas.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Det är glädjande att ltl Katrin Sjögren och jag är så eniga, nästan allt som hon tar upp tycker jag är väldigt bra. Vad gäller hbt-frågor i skolan måste vi bli bättre på det. Vi har från landskapsregeringens sida samarbetat med Regnbågsfyren och jag tycker att vi behöver tänka över styrdokumenten så att man får in också hbt-perspektivet mera.

     

    Vad gäller studiestödet och indexjusteringen skall man komma ihåg att den lagöversyn av studiestödet, som sattes igång 2004, hade som mål att spara på studiestödet. Den studiestödslag som sedan lades fram och som lagtinget godkände hade inte den målsättningen lika stark. Däremot beslöts då att inte koppla det till index just i det skedet, men principiellt tycker jag att ltl Katrin Sjögren har helt rätt.

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    När det gäller Regnbågsfyren och att de är flitiga och för fram ett angeläget ärende tycker jag att det är fel att sätta en så här viktig fråga enbart på en frivillig organisation. Jag anser att landskapsregeringen bör ta sitt ansvar i den här frågan. Det finns också skolor som inte alls är intresserade av det här och därför måste man få någon slags nivå när det gäller undervisning och information om hbt-frågor.

     

    Beträffande studiestödet var det ett enigt betänkande från kulturutskottet att man gav landskapsregeringen i uppgift att se över vad det skulle innebära att indexjustera studiestödet. Studiestödets grundbelopp har inte höjts på dryga tio år. Skulle det ha varit bundet till index tror jag att det skulle ha inneburit en ökning på 30-40 euro kanske.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Det är riktigt att studiestödets grundbelopp skulle ha varit långt över 300 euro och det skulle ha betytt en helt annan summa pengar i budgeten vad gäller studiestödsbeloppen eftersom vi just nu har otroligt många studerande som lyfter studiestöd. Landskapsregeringen känner mycket väl till det här och följer med. Vi väntar också lite grand för att se hur riket kommer att göra med studiestödet. Vi befinner oss trots allt ännu på Åland i dag på ett högre studiestödsbelopp än vad man gör i riket, men rent principiellt håller jag med ltl Katrin Sjögren att det borde kopplas till index.

     

    Regnbågsfyrens informationsverksamhet är viktig och vi stöder den. Frågan är ändå relativt ny just nu på Åland och vi skall jobba vidare med att få in det här perspektivet i våra styrdokument som läroplaner och annat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Jag måste komma med ett förtydligande. Jag menar inte att studiestödet skall indexjusteras retroaktivt utan man kan ta ett beslut och så får man utgå från det. Det var, som sagt, ett enigt utlåtande från kulturutskottet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Jag ser i likhet med ltl Katrin Sjögren till min förtjusning att det finns ett anslag och det finns skrivningar om sjöfartsmuseets utbyggnad. Det här är en gammal obunden motion som vi har lagt för flera år sedan och vi ser med glädje att den lever vidare och har blivit konkretiserad.

     

    Jag skulle vilja ställa några frågor speciellt om naturbruksskolan. Om man läser budgeten på sidan 185 och tar del av siffrorna så ser vi att naturbruksskolans budget är på 1.230.000 euro. Det utexamineras under 2006 fyra elever. Ålands lyceum har en budget på 3.625.000 euro och det utexamineras 123 elever. Det är alltså är en budget som är tre gånger större i Ålands lyceum, men om vi ser till vad elevantalet borde vara budgetmässigt så borde det alltså vara tio gånger fler elever som hade möjlighet att utexamineras från naturbruksskolan. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på varför det är så få elever. Jag trodde först att det var en felskrivning, jag tänkte att det måste väl vara en etta eller tvåa åtminstone framför. Men efter det att jag har forskat lite i det här och jag tror att det var ltl Henry Lindström som under allmänna debatten talade om att det var de facto tre elever till som hade kommit under sommaren, men det är i alla fall endast sju elever. Man är ändå beredd att sats ännu mera på skolan och jag skulle vilja fråga vad man då har för förhoppningar om att få fler elever. Även om man har fina visioner, som jag tycker att är lovvärda, men vi skall ändå veta att det är elever som skall kunna gå där och jag tycker att man borde se på själva utbildningen, hur man skulle kunna höja den, om det finns den möjligheten. Åtminstone så där som man pratar ute bland ungdomarna så anses det inte vara så väldigt hög nivå på utbildningen, men man kanske kunde göra någonting åt det.

     

    En annan sak under samma moment. Ifjol talade vi i budgetdebatten, om jag inte missminner mig, att möjligheten att få undervisning i djurskötsel skulle ske på privata gårdar. Jag vet inte varför man har frångått det här. Är det så att det har fungerat dåligt eller inte alls eller är det svårt att hitta sådana här gårdar? Det hoppas jag också att få svar på.

     

    Jag är första undertecknare på finansmotion nr 34 och det är strykning av anslaget under ”Utvecklingsprojekt Ålands gymnasieskola”. Det här kanske är i elfte timmen, men vi har sett att det har varit svårt att få en person att ta sig an projektet, av olika orsaker, men jag skulle fortfarande hoppas att man skulle titta på detta en gång till. Jag kanske är för sent ute; vi har diskuterat det här ifjol och detta år och det har funnits en ganska stor kritik mot det, vilken man från regeringens sida har försökt bemöta. Men liberalerna, Ålands Framtid och Obunden Samling har varit väldigt kritiska till det och är så fortfarande. Jag ser nämligen inte vinsten med att föra in Ålands lyceum här. Jag vet också att man från arbetsgruppens sida har haft sådana uttalanden. Jag tror t.o.m. att det var talman Barbro Sundback som på arbetsgruppens möte sade att man inte från Ålands lyceums sida vill vara med i projektet för man tycker att man är lite förmer, men jag tror inte att det är av den anledningen man har den här åsikten, utan den lever gott och den har en väldigt bra struktur och ett upplägg som de flesta är nöjda med. Om man då vill föra in den ingrediensen, göra det möjligt att man får en dubbelexamen, vilket är bra för de yrkesinriktade utbildningarna, dvs. att man har båda ben att stå på, men när det gäller Ålands lyceum undrar jag hur man skall kunna få in det i den utbildning som finns i dag. Finns det elever som klarar av det och i så fall, om man inte anser att man behöver ha en dubbelexamen från Ålands lyceum, så kvarstår frågan: Varför skall de i så fall vara med? Åtminstone som jag har sett av våra egna döttrar som har gått i den här skolan och som jag upplever är väldigt ambitiösa, mycket, mycket mer än någon i min egen ålder när vi gick där, så undrar jag bara att när skulle man dessutom orka få en yrkesexamen med i det redan späckade schemat? Men det är kanske också någonting som vi skulle kunna få ta del av mera.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är bra frågor som ltl Gun-Mari Lindholm ställer. Det är ju så att det har varit ett mycket svagt elevunderlag vid naturbruksskolan de senaste åren, mycket, mycket svagt och hela skolan har mer eller mindre svävat på fallrepet. Men landskapsregeringen har gått in för att försöka bibehålla utbildningen genom att nu göra en utveckling av den mot mera naturföretagande och annat som gör utbildningarna där mera attraktiva. Just naturbruksskolan ser stora vinster för att kunna erbjuda sina elever bättre utbildningar inom en strukturomvandling, speciellt om Ålands lyceum ingick i den kommande organisationen. Men det är så att det är mycket, mycket dyrare att utbilda inom naturbruk och ridsport än att utbilda en teoretisk elev, det är en otroligt mycket större kostnadsskillnad per elev.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Som jag sade tycker jag att under målbeskrivningen beskriver man de intentioner man har, men frågan som jag ställer mig är att hur skall man hitta elever? Vi har samma problematik även om vi har ett jättebra koncept. Är det rätt att i det här skedet satsa på just stallet eller lösdriftsladugården? Jag undrar om det är rätt att göra det nu när vi inte vet hur utvecklingen blir. Vi har t.ex. en utbildning inom rid- och travsport, men på skolan finns det ändå inte t.ex. egna hästar. Man klarar av den utbildningen ändå. Det kanske man kan göra trots att man får undervisningen på en privat gård, såsom tanken ifjol var.

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Vi har utrett den här frågan väldigt noga och i flera olika omgångar med olika konsulter och det man hävdar är att skall man kunna ha naturbruksutbildning som innehåller djurhållning så att eleverna skall lära sig det, så måste det finnas en viss besättning köttdjur på skolan för att man skall kunna lära sig den där första kontakten med djur. Sedan går det bra att gå ut och få mjölkkunskapen på ladugårdar och där har nu naturbruksskolan flera avtal med mjölkbönder, men ett lösdriftsstall är ett betydligt billigare alternativ än att ha byggt en fullriggad mjölkladugård, som tidigare har planerats. Jag tycker att det här är ett kostnadsalternativ som man ändå kan leva med jämfört med vad som tidigare hade planerats.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag tycker inte att argumentationen riktigt håller. I och med att vi ser att den utbildningen som går mest hem s.a.s., som är mest populär, är rid- och travsportsutbildningen och på naturbruksskolan finns inget eget stall med hästar. Det har funnits privata inhyrda hästar, men de elever som går på rid- och travsportsutbildningen har inte haft intresse av att delta i den skötseln, utan den har man helt och hållet förlagt till Stall Aftonsol i Hammarland. Då tycker jag nästan att det hade varit mera motiverat att satsa på den biten, för den utbildningen har visat sig vara väldigt populär och omtyckt. Sedan vet jag inte hur de elever som utexamineras i förhållande till hur det har börjat i rid- och travsportsutbildningen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Jag nämnde under debatt om allmänna motiveringen att det var de facto tre stycken till och totalt var det elva som hade gått på utbildningen, så det finns fortfarande möjlighet för några till att ta ut sin examen från fjolåret. Det här året är det faktiskt 15 elever och det är faktiskt flera som går på lantbruk än vad som går på hästlinjen, på årets etta s.a.s. Det som man ofta glömmer är att Ålands lyceum är den klart billigaste skolan. Så är det på annat håll också; teoretisk utbildning är mycket billigare än yrkesutbildningarna och på andra håll är det också så att lantbruksutbildningen är bland de dyraste att upprätthålla.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Brage Eklund:

    Herr talman!

    Jag vill tacka ltl Gun Carlson för att hon tog upp fördelningen av anslaget för ungdomsförbundet och kulturdelegationen. Jag tog ifjol upp samma sak och ifrågasatte om detta var rätt och riktigt. Det togs inte i beaktande i finansutskottet och jag hoppas att det nu kan rättas till.

     

    Vi skriver under ”Utbildning och kulturpolitik: ”Reformarbetet för gymnasialstadiet och skapandet av Ålands gymnasieskola skjuts fram till dess att utvärderingen av Högskolan på Åland är genomförd. När arbetet återupptas är utgångspunkten att teoretisk utbildning och yrkesutbildning skall hållas isär, samtidigt som samarbete över skolgränserna skall uppmuntras.”

     

    Ålands gymnasiums föreslagna torde leda till en ökad centralisering och byråkratisering. Enligt nuvarande system har landskapsregeringen delegerat större delen av sin makt till skolornas delegationer, som t.ex. utvecklingsarbete, tillsättande av tjänster och beslut som gäller skolans förvaltning. Är det inte att föredra att besluten som rör skolans direkta verksamhet fattas så nära skolan som möjligt.?

    De flesta beslut som rör skolans förvaltning och utveckling fattas i dag av skolornas direktioner. Den föreslagna organisationen innebär att direktionernas makt överförs till en styrelse som fattar beslut för ett tusental studerande och ca 200 lärare samt övrig personal. En överhängande risk torde då förekomma för att de olika enheternas önskemål och vilja till utveckling kvävs i en alltmer fördröjd beslutsprocess och byråkrati.

     

    Ålands lyceum är kanske den skola som mest uttryckt sin oro över projektet; den har genomgått stora förändringar med ny läroplan och nya inriktningar och dessutom införs nya studentexamensprov våren 2006 och 2007. En skola måste också få hinna arbeta in sig efter en förändring innan nästa förändring kommer; annars är det nog risk för utbränd personal och elever som inte trivs.

     

    I ett initialskede sades att en av huvudorsakerna till att skolorna skulle sammanslås var den ekonomiska biten. De åländska gymnasieskolorna är dyrare i drift än i omkringliggande regioner och då förstår alla ålänningar att något måste göras, men nu har det framkommit att den nya gymnasieskolan knappast skulle bli billigare, snarare dyrare. Gemensam skolhälsovård, fastighetsskötsel och annat som omnämns i rapporten borde ha genomförts för länge sedan om det verkligen är så att det skulle leda till inbesparingar.

     

    I slutrapporten talas det om en bredare ingång till gymnasieskolan; man kan då fråga sig om det inte är troligt att en bred ingång även resulterar i en bred utgång, då det blir svårare att välja hur man skall kombinera sina ämnen för att man sedan skall kunna studera vidare om man så vill. Någon gång måste ungdomarna välja; det går inte att ha kvar alla valmöjligheter hela livet. Vi tror att när man är 16 år gammal vet man om man vill ha ett yrke som kräver akademisk examen eller om man vill arbeta mera praktiskt. Införandet av ett teoretiskt basår kan säkert komma att uppfattas som en förlängning av grundskolan med ett år och öka antalet teorilektioner i gymnasiet och det resulterar knappast i att den skoltrötthet som dagens ungdomar dras med avtar. Det kan däremot anses troligt att de elever som är skoltrötta efter grundskolan inte får den förändring de hade hoppats på i och med skolbytet.

     

    En av de stora fördelarna med en sammanslagen gymnasieskola är möjligheten till dubbelexamen, sägs det i slutrapporten. Har man överhuvudtaget utrett möjligheterna till det utan en så pass stor förändring i skolsystemet som Struktur-07-förslaget innebär? Skolorna samarbetar redan i dag och ingen av skolorna har motsatt sig ett ökat samarbete.

     

    Utbildningstiden för eleverna kommer att förlängas om de skall ta en dubbelexamen från tre år, som det är i dagens läge, till fyra eller kanske fem år. Det torde vara helt klart att det kostar mera att ha elever i skolan fyra till fem år i stället för tre år.

     

    Ett problem som man vill komma till rätta med genom en sammanslagen gymnasieskola är det stora antalet avhopp som sker i dagens skolor. Skulle en större enhet avhjälpa det? Vi har svårt att tro det, snarare tvärtom. Har det gjorts någon undersökning om varför ungdomarna hoppar av gymnasieutbildningen? En vanlig orsak är problem på det personliga planet, och mot det hjälper knappast en omstrukturerad och större gymnasieskola.

     

    I Sverige beror en stor del av avhopparna från yrkesutbildande linjer på att eleverna inte klarar av den teoretiska delen av utbildningen. Skolan har helt enkelt blivit för teoretisk. Ett sådant problem löser knappast en sammanslagen gymnasieskola, där inriktningen främst går mot mer teoretiska kunskaper i stället för yrkeskunskaper.

     

    I detta utlåtande föreslår vi inte att hela omorganiseringen av gymnasieskolan skall läggas ned. Vi anser dock att det måste finnas ett större behov från skolornas sida till förändring för att projektet skall genomföras. Vi anser också att om omstruktureringen genomförs måste det få ta den tid som behövs.

     

    Högskolan på Åland har nyligen genomgått en liknande förändring, där avtalen för lärarna är en stor stötesten. En utvärdering av Högskolan på Åland skall göras inom en snar framtid och med anledning av det föreslår vi att utvärderingen av Högskolan på Åland görs och genomförandet av Ålands gymnasieskola fullföljs först efter det att denna utvärdering har genomförts.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman!

    Det tycks vara väldigt viktigt för många här i salen att Ålands ungdomsförbund byter moment i budgeten. Jag har inte hört någon som har talat om vad man har för visioner och förväntningar på det gamla anrika ungdomsförbundet, som trots allt tar 120.000 euro av det totala ungdomsanslaget på 200.000 euro. Jag vill att verksamheten ute i kommunernas ungdomsföreningar skall blomstra men som det är i dag går ju större delen av ungdomsförbundets anslag till administration i Mariehamn. Skulle man ändå ha administrationen ute i Godby, Hammarland eller Eckerö så var det väl sin sak, men varför är det så viktigt för ltl Brage Eklund att bara byta budgetmoment?

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Jag tror inte att det förbättrar ungdomsförbundets verksamhetsförutsättningar för att kulturdelegationen skall fördela pengarna. Jag tror på att ju närmare ungdomsverksamheten man kan fördela pengarna desto bättre fördelning blir det.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman!

    Man har också kulturell verksamhet, man har folkdanslag osv. Är det ren ungdomsverksamhet? Men vari ligger förbättringen och förändringen och varför är det så farligt att kulturdelegationen har huvudansvaret för budgetmomentet? Jag förstår inte det. Jag tycker att förändringar behövs och jag ser ingen fara med att kulturdelegationen har huvudansvaret.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Till frågan vad är det för verksamhet som bedrivs i ungdomsförbundet; om det är folkdans, teater eller vad det är, så är det en ungdomsverksamhet och jag anser att ungdomsförbundet måste vara mera skickat att fördela pengarna mellan ungdomsföreningarna och ungdomsverksamheten än kulturdelegationen är. Därav min rädsla.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag kan meddela ltl Brage Eklund att en utvärdering av högskolan kommer att ske under 2007. För mig är naturligtvis lyceets perspektiv på strukturreformen väldigt känd och jag har också stor förståelse för deras synpunkt. Däremot måste vi som sitter här ta ansvar för hela gymnasialutbildningen och vi har också övervägt ett sådant alternativ där lyceet inte skulle ingå i den kommande gymnasieskolan, men vi konstaterar att de mål som landskapsregeringen vill uppnå med reformen inte uppnås lika väl om den skolan står utanför. Dessutom blir det kostsammare på det sättet att man då måste bygga upp teoriutbildning inom yrkesutbildningen för att kunna få det man önskar av reformen, nämligen det att ungdomar skall kunna välja vilken ambitionsnivå de vill läsa på för att vara så konkurrenskraftiga som möjligt. Tycker inte ltl Brage Eklund att åländska ungdomar skall ha samma konkurrenskraft för vidare studier som ungdomar i riket och i Sverige?

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att jag och ledamoten Camilla Gunell har lika stor målsättning för ungdomarna, men vi har olika synsätt. Jag tror att den teoretiska utbildning som ledamoten Camilla Gunell nämner att de elever med yrkesutbildning borde få så kan man åstadkomma genom ett samarbete, inte behöver man sammanslå för att få den teoretiska utbildningen.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Tyvärr verkar det nog så. Man har under en lång, lång tid försökt åstadkomma tillräcklig samverkan mellan skolorna, men man har samtidigt strukturer i form av lagstiftning, förordningar och speciellt anställningar vid skolorna som gör att det inte funkar i praktiken. Då anser jag att vår enda möjlighet att komma till rätta med det är att ta bort dessa hinder för samverkan, och det måste vi göra genom lagstiftning och att föra dem till en organisation; då kan det här uppstå som vi så länge har efterlyst.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Jag kanske inte ser lika positivt på stora enheter och samverkansnyttan som ledamoten Camilla Gunell gör. Med facit i hand, när man tittar på hur man försökt strukturera om till stora enheter och trott att man får fördelar av gå ihop, så har det slagit helt andra vägen. Jag tror att en närkontakt och närdemokrati till den verksamhet som man bedriver så är det bästa, inte att slå ihop stora enheter och fatta beslut över vissa yrkesområden och teoretiska utbildningar. Ledamoten Camilla Gunell och jag har olika syn på nyttan av reformen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ronald Boman:

    Herr talman!

    I en replikväxling häromdagen betygsatte ledamoten Camilla Gunell mitt arbete i lagtinget med följande ord: ”Under mina fyra år här i parlamentet har jag hört ltl Ronald Boman gå upp och väldigt kortfattat säga sin åsikt men inte kunnat utveckla något resonemang kring någonting. Jag tycker inte att ltl Ronald Boman har tillfört debatten så särdeles mycket.”

     

    Det hör till ovanligheterna att landskapsregeringsledamöterna betygsätter lagtingets ledamöter. Normalt är det väljarna som vart fjärde år betygsätter de uppställda kandidaterna, och i senaste val fick Gunell 137 röster och jag något mera.

     

    Den aktuella diskussionen gällde lantmannaskolan/naturbruksskolans resultat – eller brist på resultat. I föreliggande budgetförslag beskrivs skolan och skoljordbruket på hela fem sidor, men inte med ett ord nämns de problem som skolan så uppenbart har. Det kan bero på att den ansvariga ledamoten inte har läst skolans årsberättelse eller inte har förstått den. Det kanske inte är så lätt att med bristande arbetslivserfarenhet och endast 137 röster i bagaget ta över posten som ansvarig för utbildningsavdelningen, och kräver man dessutom att tituleras minister så är det väl uppenbart att man inte är vuxen sin uppgift!

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att ltl Ronald Boman i sitt anförande nu bekräftade min recension av honom ytterligare. Det är helt okej att ltl Ronald Boman har en åsikt om naturbruksskolan, men skulle inte ltl Ronald Boman kunna utveckla hur han ser på den här saken, vad han skulle vilja förändra. Kom med ett resonemang så att vi kan få en dialog och gå vidare på! Det var det som jag efterlyste.

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Herr talman!  Lägg ner skolan!

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Visst, det är väldigt enkelt! Man lade ner t.ex. husmodersskolan för några år sedan, vilket jag förstod att ltl Ronald Boman också stödde.  (Ltl Boman: alldeles!) Men det är nu så att det här med nedläggning inte är ett så enkelt kapitel. Jag har också varit en av dem som har ifrågasatt utbildningen, men jag har gått med på att det finns anledning att ha den kvar och försöka modernisera den och göra den mera intressant, om vi nu skall ha en jordbruksnäring på Åland i framtiden – men det kanske inte ltl Ronald Boman heller tycker eller tycker att vi också skall dra ett streck över!

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att ledamoten Camilla Gunell skulle ha som målsättning att försöka rätta till de fel som finns på skolan och inte ödsla sin kraft på att hacka ner upp uppgiftslämnaren. Man skall som bekant inte skjuta på budbäraren, det är dålig politik. Men klart är det att det finns grav fel på en skola med närmare 30 anställda, där man enligt sin egen årsberättelse lyckats dimittera endast fyra elever och där samtidigt sju elever i årskurs ett avbryter sina studier – den skolan skall läggas ner.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson:

    Herr talman!

    Jag begärde nog inte ordet för att tala om naturbruksskolan, men jag kan inte värja mig från att säga att nog borde vi komma på några mera kreativa lösningar än att lägga ned när vi stöter på problem här i samhället – hur skulle den åländska välfärden vara i dag om vi skulle lägga ner alla institutioner och alla instanser där vi stöter på problem! Vi skulle snabbt då leva på ett stadium som skulle försätta oss flera hundra år tillbaka i tiden.

     

    Nej, jag tänkte tala om en annan skola som faktiskt har 130 sökande varje år men kan ta emot endast 38 elever och för har närvarande 170 elever, med förhållandevis låg budget, alltså Ålands musikinstitut. Det är en skola som lever i relativ tysthet så här i lagtingets och landskapsregeringens kuloarer, men ändå är det eleverna där som sätter Åland på kartan, i Norden, i Europa och också ute i världen. Vi skall vara måna om denna skola och att de har goda verksamhetsförutsättningar. Vi har behöver dessa åländska ambassadörer som kan ställa upp på operor, som sångare, instrumentalister osv. Ålands musikinstitut har för närvarande 17 instrumentlinjer och det är rätt fantastiskt att vi kan ge utbildning på så många olika områden.

     

    I budgeten läser vi med tillfredsställelse att skolan kommer att få mera resurser för pop- och jazzundervisning samt för violin och slagverk. Det här är bra.

     

    Det som skolan egentligen är i behov av, som jag vill peka på, är att man borde få större utrymmen. Just ökningen av pop-, jazz- och slagverksundervisningen ger som vi alla vet också upphov till mera ljud och då kommer man att störa övrig undervisning i lokaliteterna, så även om det inte finns med en utbyggnad i planerna vore det tacknämligt om landskapsregeringen kommer ihåg musikinstitutets önskemål om större utrymmen och sätter in det i planerna för framtiden.

     

    Vi har också dansundervisningen som är kopplad till skolan och den är nu inhyrd i Ålands Industrihus lokaliteter, och det är inte så praktiskt att ha det där, utrymmena är rätt dyra. Jag tror att det skulle vara bättre om man kunde använda dessa utrymmen för sitt egentliga ändamål och bygga de särskilda utrymmena för dansundervisningen i anslutning till Ålands musikinstitut.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är trevligt att ltl Ragnar Erlandsson lyfter fram musikinstitutet. Det är så att de s.k. kulturskolorna får något högre anslag i den här budgeten, både folkhögskolan och musikinstitutet. De skolorna har nämligen under en lång, lång period legat på en ganska konstant nivå. Det är som sagt dags för en viss utveckling av dem; vi får väl titta framöver på utrymmesproblematiken, men som ltl Ragnar Erlandsson vet är det synnerligen mycket investeringar som ligger i röret de kommande åren.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Tack för det! Det är så att musikinstitutet har egentligen inte haft så oerhört stora krav. Musikinstitutet fick Ålands yrkesskolas tidigare lokaler till förfogande och de byggdes om, och det var bra så, men, som sagt, institutet är i behov av lite större utrymmen och jag tror inte att det behöver bli så särskilt dyrt heller. Om det är någon satsning som kanske kan skjutas på framtiden så är det bra om man kunde plocka in det här. Det är min yttersta vilja för den här gången!

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Det låter drastiskt med den yttersta viljan, men jag får hoppas att ltl Ragnar Erlandssons dröm en vacker dag går i uppfyllelse!

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Ja, det är så att vi lever ju alltid på hoppet, även om det ser mörkt ut många gånger!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Herr talman!

    Vi har en finansmotion som har nummer 11 som lyder: ”Strykning av moment 46.60.25 Utgifter med anledning av ändring av landskapslagen om fornminnen.” Jag återkommer till skälen varför.

     

    Lagmotionen nr 8/2004-2005, som inlämnades av liberalerna för ett och ett halvt år sedan, hade som syfte att dels stärka skyddet av fornlämningar och också att garantera markägares rättskydd samt skapa ett fornminnesregister som har den status som vi alla har avsett att det skall ha. Lagmotionen behandlades innerligt och utförligt av lagtinget, den behandlades i kulturutskottet, igen här i salen och i stora utskottet, varefter lagtinget så småningom enades om att ta en lagstiftning som hade samma syften som den ursprungliga lagmotionen. Vi är väldigt stolta över att vi uppnådde detta, det erkänner jag villigt. Enligt de uppgifter jag har är det den fjärde gången som en lagmotion har lett till lagstiftning under självstyrelsens tid. Det är inte särdeles ofta som en oppositions lagmotion leder till förverkligande.

     

    Motionen kan säkert i någon mån uppfattas som provocerande. Vi föreslår nämligen att hela momentet skall utgå. Det är provocerande därför att vi när vi läste momentet uppfattade formuleringarna i momentet som provocerande. Jag uppfattar det som att man t.o.m. försöker beskriva markägare som utnyttjar sina grundlagsenliga rättigheter som någon form av bidragstagare. Man skriver så här: utgifter kan uppstå ifall markägare anser att de skall ha ersättning för det här. Det är inte så att utgifterna uppstår på grund av det, utan de uppstår på grund av att grundlagen och lagstiftningen ger dem dessa rättigheter, inte bara på grund av att de anser. Så står det också: ”…markägare medges rätt av landskapet anhålla om ersättning…”.  Inte får de någon speciell rätt av landskapet utan det är samma grundlag, samma lagstiftning, som ger dem dessa rättigheter. Med tanke på det har vi föreslagit att momentet skall utgå och därav också anslaget, men i motiveringarna har vi skrivit att registreringen bör utföras i första hand av redan anställd personal, så vi lämnar där en öppning för att man kanske måste komma till den situationen att man måste ha extra personal. Vi har också i samband med stora utskottets behandling medverkat till skrivningar att  det kan behövas extra personal. Ifall man kommer, antingen till bättre formuleringar under det här momentet eller kan föra hela momentet och anslaget till kapitelmotiveringen, så kommer vi inte att alltför mycket strida om själva anslaget, för jag anser att arbetet måste utföras. Om vi kan bli övertygade om att det behövs mera personal, så må det så vara, men formuleringarna vänder vi oss mot i första hand.

     

    Så till en annan fråga som jag ställer till kulturansvariga ledamoten. Det står i kapitelmotiveringen under Målsättningar för 2007 för museibyrån så här: ”-arbetet med att fram vårdplaner för de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna som museibyrån förvaltar fortsätter och skall vid årets slut omfatta alla de byggnader som museibyrån förvaltar.” Och det här låter ju bra. För några år sedan gjordes en utredning om landskapets fastigheter och det fördes en dialog i samband med det arbetet hur mycket fastigheter man skall behålla osv. Jag kommer inte ihåg detaljerna i den utredningen, men min fråga blir: Avser man i och med detta att alla fastigheter skall bibehållas i landskapets ägo?

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Fastigheterna och förvaltningen av de som tillhör museibyrån har vi gått igenom mycket noga med ledamoten Britt Lundberg, byggnadsbyrån och museibyrån. Av de byggnader som tillhör museibyråns förvaltningsområde så är det inte så otroligt många som går att avyttra därför att om man tittar på varför de en gång i tiden köptes till museibyrån, så har det ofta att göra med att områdena har varit fornlämningstäta; det har funnits en grund till varför man har köpt ett område. Det är också väldigt känsliga frågor att gå in och hacka sönder stora landområden som t.ex. kungsmarker och sådant runt kungsgårdarna, så det här är absolut ingen lätt problematik att gå in i. Jag tycker att vi nu har gått igenom varenda byggnad och har en plan för hur vi skall hantera det.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det har ni säkert gjort och det är säkert ett bra arbete utfört på det området och värdet av byggnaderna och beskrivningen överensstämmer med våra åsikter. Men när man skriver uttryckligen att alla skall bevaras så ger man inte utrymme för en eventuell avyttring, så det är den bestämda formuleringen som jag i någon mån vill diskutera. Ledamoten Camilla Gunell sade att det är inte så otroligt många som går att avyttra, men den formuleringen innehåller i varje fall en möjlighet till att något kunde avyttras.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Det står ingenting om avyttring, utan det står att alla hus skall ha en plan, vad man skall göra av dem eller hur man sköta om dem. Motionen om att stryka momentet om en person som skall jobba med fornminneslagen börjar jag tycka att är lite väl magstarkt. Här har man alltså lagt en lagmotion som man har arbetat igenom lagtinget, som lagtinget har omfattat och utskottet skriver, som också ltl Mats Perämaa var med om att omfatta, att man behöver en personalförstärkning. Om det här skall kunna utföras så behövs en personalförstärkning därför att museibyrån för två år sedan gick ner i personal, också den person som handhar registret gick ner i arbetstid för att bespara landskapet pengar. Om man nu lägger en sådan här lagmotion så måste man faktiskt också ta det ekonomiska ansvaret för konsekvenserna.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det känns som att repliken var förberedd redan innan jag höll mitt anförande! Jag sade nämligen uttryckligen i mitt anförande att vi just har medverkat till skrivningen i stora utskottet om att det kanske behövs extra personal och vi har lagt motionen och vill att arbetet skall utföras, men ledamoten Camilla Gunell hade ingen kommentar till mina anklagelser, kan vi kalla det, för att formuleringen är provocerande och rentav kränkande mot de personer som eventuellt utnyttjar sina grundlagsenliga rättigheter – att jag inte fick någon kommentar till det var väl kanske väntat.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Herr talman!

    Jag vill stöda ltl Mats Perämaa angående momentet 46.60.25. Jag tror nämligen inte heller att man kanske behöver anställa en person specifikt för att sköta dessa uppgifter. Jag tror att de möjligheterna finns inom hela landskapsförvaltningen ändå att kunna utnyttja. Jag hoppas att ltl Mats Perämaa tar upp den här frågan också i finansutskottet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Herr talman!

    Jag skall försöka hålla mig kort även i den här ämnesgruppen. Jag har två motioner som jag har lämnat in. Det är klart att när man läser de motionerna och har lyssnat på debatten och funderar lite så märker man att de här två motionerna kanske handlar lite mera om ideologi. Det är finansmotion nr 35 och nr 39. Finansmotion nr 35 gäller lösdriftsstall för dikor. Kultur- och utbildningsministern säger i sitt inledningsanförande att Åland och EU skall bli världsledande inom utvecklingen, och det är vad man strävar efter och jobbar för att nå. Då känns det som att lösdriftsstall för dikor kanske är fel prioritering. Min finansmotion nr 35 går ut på att anslaget helt skulle utgå och att man inte skall bygga ett sådant stall för dikor på Åland utan i stället försöka hitta lösningar där man kan samarbeta med den näring som finns. Vi pratar ofta om att vi vill stöda egenförtagare och uppmuntra till flera sådana. Det här är ett rysligt passligt exempel där man kan försöka uppnå målet med att jobba med näringen och kanske avtala med någon köttproducent om möjlighet till undervisning 

     

    Finansmotion nr 39 är återigen en sak – ett museimagasin - som jag tycker att om man ser på framtiden och vad vi bör satsa på med våra gemensamma skattepengar så tycker jag att det också känns väldigt fel – 1,5 miljoner euro för att bygga ett nytt hus, med den all den utrustning som det behöver för att bevara gamla saker i. Frågan är igen om det inte skulle vara möjligt att eventuellt minska på lite av de sakerna som finns. Måste vi verkligen spara på allting i all evinnerlig framtid? Huset är inte bara en engångskostnad i investering utan det kommer också att kosta i drift i all tid framöver. Jag kan tänka mig att huset för 1,5 miljoner euro inte drivs av sig självt utan det behövs säkert ett antal personer som sköter om det och det finns säkert andra sätt att lösa det där man skulle kunna spara de grejerna som absolut behöver sparas för eftervärlden på något annat sätt än att bygga en ny byggnad för 1,5 miljoner euro.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Museimagasinet är någonting som vi har sett som en nödvändighet att äntligen ta itu med. Det här har skjutits fram, jag vet inte hur många år. Det blev aktuellt att göra det den dagen det stod klart att man kunde göra någonting bättre av Godby Center, att det skulle vara en plats för kommers och handel och inte ett lager för kulturarvet. På den basen är man tvungen att bygga en byggnad som på ett långsiktigt sätt faktiskt tar ansvar för kulturarvet och tyvärr, måste man väl säga, att det kostar så här mycket. Det är för att det handlar om olika klimatzoner för olika bevaringar och sådant. Det byggs nu i anslutning till Ribacka där det redan finns personal och vi gör ett så ändamålsenligt och kostnadseffektivt förslag som det bara går. Om det här fattades det faktiskt beslut redan ifjol.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Den verksamhet som man har ute på Ribacka har kanske inte varit så där väldigt succéartad den heller och skall man börja bygga vidare på det bara för att man behöver hitta ett ställe och bygga magasinet på så är kanske lite fel sätt att gå. Det viktiga är här, om man de facto anser att man har så pass mycket grejer som man behöver spara för framtiden, att man återigen skulle kunna vända sig till näringslivet. Man uppmanar folk att försöka vara kreativa, att vara entreprenörer och jag vet att det har kommit in väldigt många förslag på hur man skulle kunna lösa det här, bl.a. genom att bygga om den gamla hundmatsfabriken osv. Man skulle inte bara igen ha behövt säga att man stöder företagsamhet och entreprenörer på Åland utan man skulle här ha kunnat visa att man också menar det med handling, inte bara i ord. Återigen skall man alltså bli fastighesförvaltare, förvalta en ny fastighet för 1,5 miljoner euro. Det är nog en fråga om ideologi.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Innan det här beslutet fattades inventerades Åland ganska rejält på byggnader och det fanns faktiskt ingen som hade de rätta stommarna och som av andra orsaker var rätt. Dessutom blev de alternativen ekonomiskt också dyrare därför att det var så höga hyror satta, så det här var faktiskt det mest kostnadseffektiva förslaget.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Herr talman!

    Jag fick fortfarande inte svar på om det verkligen är nödvändigt att spara alla de grejer som finns sparade och måste man för all evinnerlig framtid spara så många olika exemplar av de grejerna som man har. Vad jag har förstått är det inte bara en sak av de sakerna vi behöver spara utan det finns pallvis med samma sak egentligen och frågan är skulle man kanske ha tagit en diskussion och sett att vad är verkligen viktigt för framtiden att spara av vårt kulturarv eller är det bara så att de grejerna vi redan har instoppade i ett förråd måste vi bygga en ny byggnad för, lite större, för att få rum med ännu mera. Det är som sagt en fråga om ideologi; jag prioriterar ner museimagasin och lösdriftstall. Vi obundna gör det, men regeringen gör det uppenbarligen inte utan tycker att det här är en bra satsning för framtiden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos:

    Herr talman!

    Jag har två frågeställningar som jag vill lyfta fram under mitt inlägg. När det gäller det första erkänner jag villigt att jag är personligt kopplat till det. Det gäller de små skolorna som finns kvar i landskapet Åland. I landskapet Åland finns det i dag bara en liten skola kvar, nämligen Lappo skola. Naturligtvis talar jag nu alldeles i egen sak eftersom där i dagsläget finns fyra elever, varav två är mina egna barn.

     

    I alla tidigare budgeter sedan jag kom med i Ålands lagting har det alltid funnits en liten skrivning om att landskapsregeringen avser att stöda de små skolorna. Av förekommen anledning kunde jag inte delta så aktivt i det förberedande budgetarbetet på grund av ett sjukt barn hemma, men jag noterar nu till min förskräckelse att skrivningen saknas i år. Visserligen erhöll Brändö kommun ”bara” 5.000 euro i stöd ifjol,  men jag förväntar mig lite mera understöd om landskapsregeringen fortsättningsvis avser att hela Åland skall leva.

     

    Jag går så vidare till en lite högre nivå och kommer in på sjöfartsutbildningen. Åland är sedan urminnestider en sjöfartsnation, en tradition som vi är stolta över. Och det är bra. Vi har i dag tre skolor som bedriver sjöfartsutbildning. Vi har Högskolan på Åland, vi har sjömansskolan och så har vi hotell- och restaurangskolan, som delvis ger sjöfartsbehörighet eftersom man köper de tjänsterna från högskolan. Men när jag tittar i skrivningarna i budgeten så finns det tyvärr ingenstans, när det gäller högskolan, en antydan om att sjöfarten skulle vara viktig. Tittar man på målsättningarna för högskolan så skall det bli en profilhögskola. Ja, men, det är väl trevligt! Men med vilken profil? Det är en intressant frågeställning. Man skall ha en kreativ samarbetsmiljö. Man skall arbeta i närhet med åländskt näringsliv i nationell och internationell samverkan. Man skall vara innovativ och en nydanande högskola, och allt det här är väldigt bra. Men vi får inte glömma våra traditioner. Konkurrensläget på marknaden i dag gör att vi inte kan leva på sådant som vi var bra på förut. Vi måste fortsättningsvis ligga på vågens framkant. Därför anser jag att högskolans sjöfartsprofil måste förstärkas. Jag skulle uppskatta om finansutskottet kunde ta detta till sig och föra ett resonemang med skolan varför det har blivit på det här viset.

     

    När det gäller samordning av sjöfartsenheterna har landskapsregeringen haft en kommitté som föreslagit åtgärder som optimerar resursanvändningen och ökar möjligheten att skapa en mer flexibel och kvalitativ utbildning i relation till framtidens behov och efterfrågan. Det här är mycket viktigt för som det är nu är det väldigt spretigt. Tittar man i budgettexten under sjömansskolan så skriver de att de skall utöka den externa kursverksamheten. Tittar man på Ålands sjösäkerhetscentrum så skriver de motsvarande. Tittar man på högskolan så skriver de motsvarande. Men ingenstans står det att finna någon slags samordningsvinster. I dagsläget bedrivs parallella utbildningar vid högskolan och sjömansskolan och detta bekostas av våra skattebetalare. Det är inte rätt och rimligt. Vi har helt enkelt inte de resurserna. Därför säger jag återigen att det är bra att man också skriver att kommitténs förslag skall implementeras successivt under år 2007 och jag skall åtminstone från min position som lagtingsledamot och medlem i Åländsk Center göra vad jag kan för att stärka profilen och för att också sammanföra sjöskolorna på Åland till en funktionerande enhet.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Med risk att gå över till ett kommunalt ärende så får jag väl säga att trots att landskapsregeringen har haft skrivningar om små skolor så har ändå kommunerna fattat beslut om dem, så det är trots allt kommunala beslut som är avgörande för om små och stora skolor finns kvar. Vi får väl hoppas att Brändö i framtiden, trots att man nu får en ny skola, mäktar med att behålla den lilla skolan i Lappo som ändå är en viktig servicepunkt för den byn.

     

    Vad gäller sjöutbildningen tar landskapsregeringen naturligtvis arbetet som kommittén har gjort på allvar och kommer att gå vidare med det, särskilt vad gäller sjösäkerhetscentrets utveckling. Jag skulle vilja säga att när det står att högskolan skall vara en profilhögskola så står det faktiskt också att den skall vara det utgående från åländskt arbets- och näringsliv, där sjöfarten faktiskt är en stor del.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Jag är naturligtvis medveten om att skolorna är en kommunal angelägenhet, men samtidigt är det också en kostnad. Ju fler små skolor vi har desto dyrare blir det. Det är ett val som man gör. Det är det som heter skiljelinjen i politiken, om man är för centralisering eller för decentralisering. Jag hoppas fortsättningsvis att Brändö kommun kan få ett stöd för Lappo skola. 

     

    När det gäller Högskolan på Åland och profilskrivningen är det som ledamoten Camilla Gunell säger helt rätt, men samtidigt tror jag vi kan vara överens om att skrivningen är svag. Naturligtvis borde vi trycka på här för att visa från politiskt håll att det är en sjöfartshögskola vi vill ha här på Åland.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Det är givetvis viktigt att högskolan skall ha en stark sjöutbildning och jag tycker att man under de senaste åren ändå har satsat rätt mycket, bl.a. med det nya skolfartyget, som var en stor kostnad för landskapsregeringen och som jag ser som en direkt satsning på sjöutbildningen och dess framtid. Men det är så att det är otroligt viktigt också att högskolan har en bra vårdutbildning. Vi har en enorm utmaning att se till att vi har god personal och tillräckligt med utbildad personal för den kommande äldreomsorgen.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Naturligtvis avser jag inte att driva en högskola på bekostnad av vården. Som själv sjukvårdsutbildad är jag medveten om vårdpersonalens stora betydelse, så det är helt klart att sjöfarten inte skall bedrivas på vårdens bekostnad. Men det oaktat anser jag att skrivningarna borde skärpas när det gäller sjöfartsprofilen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag delar ltl Veronica Thörnroos besvikelse över hur man i budgeten har lyft upp sjöfarten. Det är faktiskt så att under de allmänna motiveringarna finns det endast tio rader om sjöfarten. Speciellt när det handlar om att Åland är en sjöfararnation som har så stor kompetens och kunskap inom det området och det är en så viktig näring för oss så tycker liberalerna, i likhet med ltl Veronica Thörnroos, att man mycket mera kunde höja profilen inom högskolan och verkligen lyfta den spetskompetens som vi har inom detta område. Vi sätter oss själva på kartan genom att göra det. Det är alltså en väldigt viktig sak att poängtera. Liberalerna har i sitt utbildningspolitiska program lyft upp just det här med hur man bör titta på högskolan och verkligen profilera de viktiga områdena.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Jag är inte uppdaterad vad gäller liberalernas utbildningsprogram, men det oaktat ser jag att vi har en samsyn här och det är viktigt. Jag tror också att även andra här i salen kan stöda dessa tankegångar. Det är ingenting som är fel i det som står i budgeten. Det är fråga om ett tyckande, men jag anser – det vidhåller jag – att det borde tryckas på mera när det gäller sjöfartsutbildningen, för det är sjöfarten på Åland som i stor utsträckning har skapat den välfärd vi har här i dag.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Från liberalernas sida skall ltl Veronica Thörnroos få fullt stöd när hon går vidare med att också övertyga sina kolleger i regeringspartierna att jobba för den här frågan, framför allt att regeringen börjar jobba med den.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Jag har inte för avsikt att försöka övertyga mina regeringskolleger om vad de skall tycka. Jag tror nog att vi alla känner till betydelsen av sjöfarten, det är jag fullständigt övertygad om, men skrivningarna är inte tillräckligt starka och det är vtm Viveka Eriksson och jag helt överens om.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag tyckte att det var väldigt intressant att höra informationen om Lappo skola. Jag funderade faktiskt på den häromdagen. Jag undrar hur stort stödet är från landskapet? Är det så att det står och faller med det? Annars kan säkert ltl Veronica Thörnroos också hur man diskuterar och resonerar i Brändö; hon sitter ju själv som kommunstyrelsens ordförande där, så hon har säkert information att ge. Vi kunde igår ta del av en ganska givande skoldebatt om hur man har sett på decentralisering och centralisering, där man i både Emkarby och Enklinge har stängt betydligt större skolor, med centermajoritet.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Jag har inte för avsikt att fördjupa mig alltför mycket i kommunala angelägenheter, men när det gäller stödet från landskapsregeringen så om jag minns rätt tror jag det var 5.000 euro som vi fick ifjol.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Ja, det var bra att få den informationen för jag tycker att vi åtminstone kan vara ganska trygga då att den fortsätter. Skolans framtid kan väl inte stå och falla med 5.000 euro. Det är väl i så fall mera elevunderlaget som sviktar, så där kanske man skulle behöva lägga ut någon av landskapets förvaltningsområden och få lite inflyttning eller någonting annat som skulle göra det attraktivt att flytta till Lappo så att skolan skulle överleva.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Jag tycker att det är synnerligen tråkigt att vi i det här sena skedet skall diskutera ett så viktigt och angeläget ämne som utbildning och kultur. Det är bara att beklaga att vi följer den administrativa indelningen av förvaltningen när vi diskuterar allmän politik här i lagtinget. På 7 minuter skall jag lite forcerat ta upp några ämnen inom detta område.

     

    Jag noterade att frågan om Struktur-07 var på tapeten tidigare. Liberalerna är som känt mycket tveksamma til det som landskapsregeringen lägger fram. Vi tycker att sättet som man har närmat sig problematiken på är lite på samma sätt som man har gjort med kommunstrukturen från vissa partier: man börjar uppifrån, man tittar på organisationer, man har inte medborgarperspektivet, man börjar inte på golvet och pratar inte med dem som berörs, utgår från problemen, gör problemformuleringen och efter det går man in för att göra förändringar, sedan följer strukturerna av det. Det som vi kritiserar från liberalernas sida när det gäller Struktur-07 är just demokratiaspekten. Vi vet att man har varit mycket missnöjd från många skolors håll, från studerandehåll, att man inte tillräckligt har fått sin röst hörd. Vi är också kritiska till att man forcerar detta för mycket. Vi har gjort en jämförelse med högskolan. Högskolan blev kanske inte forcerad, det tog sin tid att genomföra,  men man kunde ha lärt sig av de misstag man gjorde när man satte igång högskolan; det fanns saker som man kunde ha gjort på lite annorlunda sätt, och de erfarenheterna borde man ha tagit till sig och använt i den här reformen.

     

    Samtidigt tycker inte liberalerna att det är fel att man skall jobba med den här frågan. Vi är helt inne på att man måste utveckla samarbetsformerna mellan de olika gymnasieskolorna. Vi anser att man bör titta över löneavtalen. Det är känt sedan länge att man har olika avtal i de olika skolorna, men alla är vi också medvetna om att det är en process som tar tid, det är inte någonting som man löser under det här budgetåret, som jag faktiskt tror att det stod någonting i budgeten om att det här skall lösas under året. Det kommer att ta längre tid.

     

    Vi tycker också  att IT-teknik och kompetens är sådant där man absolut måste kunna samordna arbetet, likaså borde fastigheternas skötsel samordnas. Det finns mycket att vinna på samarbete.

     

    Det vi dock har stor tveksamhet till är att man kör ihop alla skolor. Månne det inte skulle räcka att de yrkesinriktade skolorna har tätare samarbete medan den studieförberedande, lyceet, skulle vara på sidan om samordningen. Vi är också tveksamma till tidtabellen. Liberalerna lägger en finansmotion som egentligen hör till allmänna motiveringarna där vi uppmanar landskapsregeringen att sakta ner på den forcerade tidsplanen. Nu pågår i rask takt, om jag har förstått det rätt, arbetet med lagstiftning. Samtidigt vet vi att åtminstone här i lagtinget är det många som är tveksamma och fundersamma inför den stora reformen. Vi tycker att man skall ge det lite mera tid så att man på golvet, ute i skolorna, föräldrar, studerande, får diskutera det mera, men också vi politiskt. Vi efterlyser alltså att landskapsregeringen kommer med ett meddelande där man i sak skulle diskutera dessa frågor. Hittills har vi haft upp det i samband med en tilläggsbudget och nu kommer det i budgeten. Jag tycker att lagtinget borde få mera tid att diskutera en så pass stor reform som det ändå handlar om.

     

    Liberalerna har också en finansmotion som handlar om medborgarinstitutet. Vi bekymrar oss för utvecklingen för medborgarna när det gäller medborgarinstitutet. Det finns en tendens att servicen inte blir likvärdig för alla medborgare i det åländska samhället. Det beror lite på var man bor, det är en faktor, men det är också fråga om hur avtalen byggs upp. Det är förstås en ekonomisk fråga att olika kommuner sätter till mer eller mindre pengar till detta. Kommunerna har det knapert med att sköta den lagstadgade servicen som förväntas av medborgarna och då blir just sådana här frågor lidande. Vi vill att landskapsregeringen skulle utreda möjligheterna att man helt har behörigheten hos landskapet, att landskapet ansvarar för verksamheten, men kanske inte administrerar och sköter den i praktiken, utan det kan mycket väl Mariehamns stad, som har byggt upp en kompetens, fortsätta att göra. Landskapet skulle i så fall vara huvudmannen som köper tjänsterna. Nu är det alltså kommuner som skall ha sitt ord med i laget.

     

    Samma resonemang gäller läromedelscentralen. Läromedelscentralen är en verksamhetsform som är mycket uppskattad. Den utnyttjas av skolor, dagis runtom i landskapet. Man blir lite handlingsförlamad när man har så många olika huvudmän och utvecklingsmöjligheterna blir sämre. Vi tycker att också här kunde landskapet ta ansvar för verksamheten fullt ut. Nu gör man det till en viss del.

     

    Jag har en fråga som jag vill att finansutskottet skall titta på, nämligen högskolan. Kanske ledamoten Camilla Gunell redan kan ge någon form av svar. Man säger om högskolan att man avser att utreda organisationsformen, och det tycker jag är bra. Det bör man göra. Man behöver utreda den, man behöver fundera på: hur skall vi gå vidare med vår högskola? Vi var lite inne på det tidigare. Vilken spetskompetens skall vi ha i landskapet? Vad är viktigt att satsa på? Diskussionen om spetskompetens har vi haft ända sedan högskolan sjösattes, att vi inte kan vara bra på precis allt. Det som jag ställer mig frågande till är att man samtidigt redan nu säger att högskolan skall vara en fristående juridisk person. Jag tycker att man i finansutskottet skall granska vad det får för konsekvenser och varför har man redan nu gått in för det om man samtidigt skall utreda?

     

    Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag håller inte med liberalernas ordförande vtm Viveka Eriksson om att landskapsregeringen har utgått från ett ovan-perspektiv vad gäller Struktur-07. Jag tycker att vi synnerligen har utgått från ett medborgarperspektiv, nämligen ur ett elevperspektiv: hur kan de studerande på Åland få en så maximalt bra gymnasieutbildning som möjligt. Det är där vi säger att det nu är dags att äntligen göra det som många kommittéer har utrett och planerat, nämligen att skapa en organisation. Då tar man bort det som i dag hindrar skolorna från att samverka och man kan faktiskt då på ett maximalt sätt utveckla gymnasieutbildningen. Det handlar om en skola på 1.000 elever. Jag läste i Hufvudstadsbladet i dag att två yrkeshögskolor går samman med 14.000 elever. Det här alltså inget problem på annat håll att det är fler elever än vi är vana med. TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag vet att man från Struktur-07-kommittén  har hävdat att man har haft ett så demokratiskt förhållningssätt: man har haft en hemsida, man har kunnat delta i debatten från olika håll. Men faktum är att i verkligheten har inte det här fungerat. Det finns ett mycket stort missnöje ute bland studerande och lärare. När vi tog del av remissvaren från mellanrapporten så framkom missnöjesyttringarna väldigt tydligt. En av de saker som man var missnöjd med var just demokratiaspekten, att man inte tillräckligt var med i processen. Jag tycker inte heller att slutrapporten tillräckligt har tagit hänsyn till alla olika synpunkter som har kommit in.

     

    Landskapsregeringsledamoten Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag vill hävda att slutrapporten har tagit hänsyn till väldigt många synpunkter som har kommit från fältet och att det har varit en synnerligen lyssnande kommitté. Däremot måste man själv veta vad man vill när man går in i en förändring – och som vi vet är förändring väldigt svårt att genomföra. Men som jag ser liberalernas kläm i finansmotionen är det rena rama stödet för Struktur-07, så jag hoppas att vi kan gå vidare och samarbeta längre fram.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Liberalernas stöd gäller strävan efter att få bättre samarbete mellan de olika skolorna; vi vet alla att vi måste sträva till en bättre samverkan. Det är vårt stöd. Det kommer vi att medverka till och jobba för. Men vi vill inte ha den forcerade tidsramen, vi är mycket tveksamma till att studieförberedande, lyceet, skall ingå i samma organisationsmodell, vi är inte heller säkra på att det måste bli en skola av den yrkesinriktade utbildningen, utan att man kan ha andra samverkansformer. Vi stöder att man skall jobba vidare med det, men lagtinget måste också få tiden att verkligen diskutera processen, det har vi faktiskt inte gjort. Om jag har tolkat diskussionerna rätt är nästa steg att det kommer en lagstiftning på lagtingets bord, och då har vi bara att tacka och ta emot!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Vtm Viveka Eriksson talar om en forcerad tidsram och säger att Struktur-07 har hastats fram. Men om jag inte är fel underrättad har man i olika regeringar som vi har haft under de senaste åren hela tiden diskuterat frågan och processat den och med nuvarande regering har man nått så här pass långt med ett gott resultat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det må så vara att man har funderat på de här sakerna och egentligen har man funderat på frågan om gymnasialstadiet ända sedan den nya lagen utbildning efter grundskolan kom i mitten av nittiotalet; då satt jag i kulturutskottet och behandlade den lagen. Redan där funderade vi på hur man kan öka samverkan mellan de olika skolorna, att de inte blir dessa vattentäta block mellan verksamheterna. Det är alltså många som har funderat på det, men när man går vidare och förverkligar processen är det viktigt att den verkligen får sjunka in hos dem det berör. Därför anser vi att man nu forcerar det. Just i det här skedet har man tagit i och så driver man på det för fort, människor hinner inte med. I lagtinget har vi som sagt inte haft en egentlig diskussion om det och därför efterlyser vi ett meddelande så att vi verkligen skulle gå igenom frågan.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Jag har respekt för vtm Erikssons synpunkter i det här fallet. Men min uppfattning är att man verkligen har processat ärendet ute bland skolorna så att det ligger faktiskt på fast grund. Det är min uppfattning.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Samtidigt får man dock ta del av de berördas synpunkter; de tycker inte att de är tillräckligt med i processen. Då har det brustit någonstans, eller hur?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henry Lindström:

    Herr talman!

    Det är väl ingen överraskning att jag kommer att beröra Struktur-07. Jag har själv suttit med i arbetsgruppen. Ett ökat samarbete mellan gymnasieskolorna har varit en process som har pågått under många, många års tid, 1991 togs det första initiativet när Roger Nordlund var utbildningsminister. Sedan har frågan väckts i olika sammanhang och då tycker jag att det är lite märkligt att det arbete som vi har gjort nu i Struktur-07-arbetsgruppen, som är en fortsättning på det arbete som inleddes under liberalernas ledning, kritiseras.

     

    Det har visat sig när det gäller samarbetet mellan skolorna att det kan inte vara så att det är upp till den förmåga och de enskilda initiativ som elever tar och ligger på för att åstadkomma behövligt samarbete för att få sina utbildningar. Så har det nämligen varit i praktiken. Det har varit väldigt svårt att få ett ordnat samarbete. Jag upplever att vi definitivt har haft ett mycket öppet arbetssätt och det är inte så att det bland alla skolor, lärare och elever har varit ett motstånd till det hela. Tvärtom så finns det en del skolor, bl.a. hotell- och restaurangskolan och naturbruksskolan som ganska tidigt insåg en möjlighet i det hela och det har genomsyrat inställningen både hos lärare, rektorer och elever. Jag tror att det är viktigt att man försöker se vilka möjligheter det finns i ett samarbete. Det är inte heller unikt. Vi har besökt skolor, till största delen i riket, där man har gjort olika sammanslagningar och sökt modeller att jobba efter även här.

     

    Det pågår ett lagstiftningsarbete som vtm Eriksson pratade om och det kommer också att komma ett meddelande från landskapsregeringen om detta.

     

    Tråkigt är att man försöker påskina att det blir en likriktning av utbildningarna och att det skulle bli sämre för t.ex. den teoretiska utbildningen. Så är absolut inte fallet; om man ser hur förslaget till reform ser ut så skapar det egentligen bara större möjligheter för eleverna i denna nya skola, dvs. att vi utnyttjar resurserna på bästa sätt.

    I den kritik som framfördes från oppositionen när budgeten lades fram hörde vi att det saknas reformer. Men det här tycker jag att visar ganska bra att när det kommer förslag om reformer så berör det ofta människor, anställda osv. och får en stor genomslagskraft, och då är det många som ställer sig på bakhasorna och tycker att, nej, vi skall nog inte ha någon reform, stopp nu! Men det är ofta konsekvenserna av en reform att det berör ganska många på olika sätt.

     

    Genom att genomföra Struktur-07-reformen gör vi oss beredda inför de stora förändringar som kommer i och med att vi elevunderlaget kommer att minska. Vi ser det nu redan i grundskolorna och det kommer att framöver i gymnasieskolorna bli ett minskande elevunderlag. Med en gymnasieskola framöver har man en bättre beredskap att kunna anpassa de resurser som behövs i en framtida skola.

     

    Vi var inne på att naturbruksskolan ser goda möjligheter i detta reformarbete. Det framfördes också kritik mot naturbruksskolan. Ltl Boman tycker att den skall läggas ner. Jag tycker att det är en mycket tråkig inställning till någonting som är en grundval för en oerhört viktig näring. Jordbruket och dess kringnäringar har en oerhört stor betydelse för vår livsmedelsindustri och vi skall komma ihåg att livsmedelsindustrin står för hälften av den industri vi har på Åland. Att så här okritiskt föreslå att man skulle lägga ned skolan är också ett hån mot dem som arbetar efter de ramar som har funnits från landskapsregeringen.

     

    Byggandet av en lösdriftsladugård är någonting som har funnits med i planerna när man valde att inte bygga en ny mjölkladugård, som det har funnits behov av under många år; i stället gick man in för ett helhetskoncept där man i stället för mjölkladugården bygger ett dikostall och där man för dem som studerar vid naturbruksskolan kan erbjuda grundläggande djurvård. Det är någonting som är viktigt för att djuren skall må bra och det finns också stora krav i lagstiftningen att detta sköts. Därigenom kan man erbjuda det åt alla elever med olika djurslag. Samtidigt har man gjort avtal med gårdar om just mjölkundervisningen.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Ltl Henry Lindström är inne på naturbruksskolans och hotell- och restaurangskolans gemensamma projekt ”Jord till bord”. Det är ett mycket intressant projekt och i de skolorna har man sett möjligheterna att göra ett gemensamt projekt. Men jag ställer mig faktiskt frågande till om man måste slå ihop alla skolor bara för att man vill ha gemensamma projekt. Det är det som är så tveksamt att varför måste man ha en organisationsmodell för att kunna ha samarbetsformerna? Jag tror att det här samarbetsprojektet skulle fungera mycket bra oberoende av Struktur-07. Jag ser inte att det är det pedagogiska innehållet som är utgångspunkten för strukturomvandlingen. Ltl Lindström var igen inne på att man skall utnyttja resurserna bättre, men innehållet i undervisningen är för liberalernas del det viktiga. TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Det är egentligen snarare så att samarbetet mellan hotell- och restaurangskolan och naturbruksskolan kom till som ett resultat av diskussionerna kring en samlad gymnasieskola. Det är bara ett exempel som jag nämner där man faktiskt har insett nyttan och ville gå vidare med de här tankarna.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman! Jag tycker att det är ett ypperligt exempel på att samarbete kan fås igång oberoende av strukturomvandlingen, som alltså ännu inte är genomförd.

     

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Men de facto är det så att de inte har kommit till förrän vi initierade genom detta projekt. Detta bara som ett litet exempel på vad som kan ske genom en sammanslagning. Det finns mycket andra möjligheter, inte minst att kombinera olika linjer för en studerande.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Herr talman!

    Ltl Lindström ser goda möjligheter för skolan, och det hörde jag från bönderna i lagtinget redan för tio år sedan, och ingenting har blivit bättre på de tio åren! Då är det märkligt att inte ni bönder kan se och erkänna att det är något fel på en skola som dimitterar endast fyra elever och där hälften av eleverna på årskurs ett hoppar av. Hur blind får man egentligen vara som centerpolitiker!

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Ltl Boman väljer att raljera i de här frågorna. För naturbruksskolans del har det alltid gått i vågor med eleverunderlaget. Som jag nämnde tidigare är det inte bara fyra elever som har gått ut utan till dags dato var det sju elever, de hade blivit färdiga under sommaren och det var totalt elva som hade gått ut, så det finns fortfarande möjlighet för flera att gå ut. Elevunderlaget för detta år är ändå mycket större. Vi skall också komma ihåg att det är en näring som har varit svårt ansatt av försämrade utvecklingsmöjligheter och en mycket stor osäkerhet. Bara förutsättningarna förbättras tror jag också elevunderlaget blir bättre.

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Herr talman!

    Det är ganska konstigt att man inte kan få i sin verksamhetsberättelse eller i budgeten att det har dimitterats flera elever än fyra. Här i denna skrift står det fyra elever, och i budgeten står det ju bara goda saker om skolan. Men jag vidhåller att skolan behöver läggas ned och då kan eleverna skickas till både Finland och Sverige för att få en bra utbildning.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att vi har en bra utbildning vid naturbruksskolan. Procentuellt sett blir det väldigt många som hoppar av, men jag misstänker att går vi till nästan vilken annan skola som helst har det varit mycket stora avhopp. Det är en ganska vanlig företeelse nuförtiden. Just att det blir sådana som dimitteras efter att verksamhetsberättelsen har gått i tryck är en sak som jag tycker att inte är så konstig. Naturbruksskolan skall vara kvar!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Lindström försöker tala om hur naturbruksskolan fungerar samt dess framtid och det tycker jag är bra. Jag måste vara så hovsam att jag säger att har man bara ett tillräckligt antal elever – sju stycken tycker jag är väldigt lite – så måste den kunna fortsätta, men är det så att elevantalet tar slut måste man i en så viktig utbildning hitta ett annat sätt eller andra ställen där man kan utbilda dem, t.ex. i Sverige eller Finland. Det betyder inte att utbildningen av elever inom jordbruket skulle vara onödig. En skolas existens bygger dock på att man har elever och får elever utdimitterade; annars har skolan inget berättigande.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    För närvarande har vi på de tre olika årskurserna inklusive 40-veckors ridsportundervisningen 41 stycken som går på naturbruksskolan. Av dem är det 15 stycken som är på första årskursen så jag tycker att trenden ser ut att svänga. Det är naturligtvis också så, det nämnde minister Gunell tidigare, att man håller på och tittar på nya utbildningar som riktar sig till mot naturvård och miljö och det kanske också finns annat. Samarbetet med hotell- och restaurangskolan kring ”Från jord till bord” är också en viktig bit som kan utveckla dessa undervisningsmöjligheter.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag upprepar att får man bara elever och kan visa att där går tillräckligt många så att lagtinget kan tycka att det här är en utbildning som ganska många är berörda, så kan den fortsätta. Det är dags nu, när man hade sju elever utdimitterade föregående år, att göra någonting, men som jag ser det har man gjort vissa saker som har tryggat utbildningen för många, just att man har avtal med mjölkbönder osv. för att de som går där skall få utbildning. Det har också varit mycket diskussion om man måste ha mjölkproduktion osv. där, så där har ändå skolledningen eller landskapsregeringen insett att det inte går.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Jo, det är riktigt att man noggrant följer med från skolans ledning vad som händer ute i samhället, vad det finns för möjligheter och anpassar undervisning och verksamhet därefter.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Ltl Lindström lyfte fram Struktur-07 som något saliggörande och som en bra reform. Det kanske den i sig är, men vi har inte samma åsikt. Som jag sade i mitt anförande anser jag att yrkesutbildningen och den teoretiska utbildningen inte skall blandas ihop. Jag är inte lika säker på att utfallet av reformen blir lika bra som ltl Lindström anser. Han säger själv att det har påbörjats ett samarbete mellan hotell- och restaurangskolan och naturbruksskolan. Det är ett bevis på att man kan göra ett samarbete skolorna emellan utan en stor reform.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Det är eleverna som kommer att välja hur de vill utforma sin utbildning. En elev som vill gå yrkesutbildning så går yrkesutbildning. Vi tvingar ingen att ändra inriktning på det sättet utan vi skapar egentligen bara möjligheter, så det blir inte någon sammanblandning för eleven av teoretisk och yrkesutbildning, men det skapar möjligheter. Vi går egentligen inte in i strukturen på det sättet för själva utbildningen att förändra den och de möjligheterna utan att förbättra möjligheterna för den som vill.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Vi har olika syn på hur man förbättrar möjligheterna för eleverna. Jag tror inte att den här kolossen är den bästa lösningen för att förbättra för eleverna. Vi får kämpa på vidare på våra olika linjer. Vi har också sagt, att vi inte motsätter oss helt och hållet, men i första hand tycker jag att man måste tänka på elevens bästa – och det ifrågasätter jag om man har gjort här.

     

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Vi har absolut haft elevens bästa för ögonen. Det viktiga är att vi får skapa bra möjligheter för eleverna framöver men också, om man ser på budgetutvecklingen för våra gymnasieskolor, att göra något ur den synvinkeln. Vad vi har sett av de studiebesök som vi har gjort både i Finland och Sverige, möjligheterna att utöka entreprenörskap osv., så har allting talat för att vi är på rätt spår.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund:

    Herr talman!

    Jag tänkte göra ett kort inlägg angående kulturpolitiken. Vi har skrivit i vår finansmotion: ”Penningautomatmedlen skall i första hand gå till barn- och ungdomsverksamhet. En målsättning för kanaliserandet av penningautomatmedel skall vara barns och ungdomars rätt till kultur, dvs. att det skall finnas möjlighet för alla barn och ungdomar som vill utöva kultur att också göra det.” Nu är det säkert någon som säger, men det står skrivet här.  När man läser allmänna motiveringarna och under ”Penningautomatmedel för kulturell verksamhet” tycker jag att det andas en viss höjning av anslagen för professionalismen. Därför har vi skrivit in detta i vår motion. Jag har en viss rädsla för att den lilla ungdomsverksamhet som många föreningar bedriver i ett tidigt stadium för småbarn, musik eller vilken kulturell verksamhet det än må vara, kan bli lidande om man börjar kanalisera alldeles för mycket pengar över till professionalism. Jag hoppas att det inte är andemeningen från landskapsregeringen för då har man nått fel. De föräldrar som jag har varit i kontakt med och som har barn verksamma inom det här området i dag så har inte stora medel att röra sig med för verksamheten; ofta får de skjuta till egna medel när de skall resa eller uppträda på något vis, så det finns inte så stora anslagsmöjligheter för just den verksamheten. Därför hoppas jag, som sagt, att det inte är andemeningen från landskapsregeringen och jag kanske får en förklaring av kulturminister Gunell.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte riktigt vad ltl Brage Eklund åsyftar. Det finns absolut ingen motsättning mellan barn- och ungdomskultur och professionell kultur på något sätt i världen. Däremot är det väl nästan så att många professionella utövare också vill vända sig till barn- och ungdomsgruppen för att ge dem kvalitativa kulturprodukter. Men om ltl Brage Eklund lite mer kan uttrycka vad det är han känner sådan oro för?

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Oron redovisade jag för. De föräldrar som har kontaktat mig har uttryckt det som jag just sade, att det inte finns så stora medel att röra sig med i ungdomsverksamheten. Ett exempel är Barnfiolen, som jag delvis känner till och också andra, där föräldrarna själva får bidra med insatser när de skall fara på resa eller göra någonting utöver själva verksamheten. Jag hoppas att det inte är på det viset att inriktningen på professionell verksamhet i kulturverksamheten skall ta anslagen och därför ställde jag frågan till ledamoten Camilla Gunell.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Medlen till kulturföreningarna ligger på 550.000 euro, om jag inte minns fel och det är en väldig kamp om pengarna eftersom det är otroligt många föreningar som vill ha dem. Men det har alltid varit så att landskapsregeringen har prioriterat alla satsningar för barn- och ungdomskultur så länge de är bra och har en viss nivå. Jag tror att om kulturdelegationen i sin fördelning följer landskapsregeringens riktlinjer, så kommer man även detta år att fördela medlen så att de gynnar barn och unga.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Jag hoppas att det är på det viset som ledamoten Camilla Gunell säger. Men i och med att man har skrivit in att man skall öka anslagen och stödet för professionell kulturverksamhet kan det bli en kamp om medlen. Då är det någon som till slut skall ge efter. Då hoppas jag att det inte är på det viset att medlen som går till de små föreningarna som bedriver ganska mycket ideell verksamhet minskar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    Vi har en fantastiskt fin skola på Åland som i internationella undersökningar håller sig väl framme. Som tidigare talare har sagt här så kan vi plocka fördelar från både väst och öst, och det tror jag vi har gjort i vår skola. Vi har kanske inte de högsta resultaten i PISA-undersökningen, men våra elever har i stället kvaliteter som de som har högsta resultat kanske inte har. Vi har lyckats väldigt bra att få en god mix i vår skola. Vi har ett småskaligt skolväsende med små skolor som ändå kan prestera den här kvaliteten och jag tycker att de resurser vi satsar, som tar upp en stor del av budgeten, är väl satsade och mana kan väl säga, som också tidigare talar har sagt att det här är absolut den viktigaste framtidssatsning vi gör när det gäller utbildning.

     

    Jag skall helt kort, herr talman, hålla mig till en motion som jag har i detta ärende och det gäller speciellt begåvade barn. Jag har diskuterat med lite skolfolk och jag får väl ungefär samma svar av alla att visst känner man till sådana här barn och har en ungefärlig kunskap och det finns lite möjligheter att ta vara på barnen. Men jag ser det som så att man kunde ha ett projekt där man skulle uppmärksamma dels hur man identifierar barnen, dels vad det finns resurser att ta hand om speciellt begåvade barn och också hur man kan samarbeta kring detta och kanske på sikt också ha en speciell resurs inom landskapet som kan ta tillvara barnens begåvning. Jag tror att de allra flesta speciellt begåvade barn kommer till sin rätt och får utvecklas i egen takt, men det kan hända att man missar någon och det kan t.o.m. vara för en del sådana här barn ett hinder, ett handikapp, att vara speciellt begåvad; det finns exempel på barn som kanske har fått fel diagnos osv. och blivit felbehandlade fast de egentligen var speciellt begåvade. Det finns en förening som heter MENSA som nyligen var aktuell på Åland och gjorde en test här. Deras absolut största hjärtefrågor är att vi skall ta hand om de begåvade barnen i skolan. Jag kan rekommendera föreningens Internet-sida mensa.se, där man kan läsa om hur man upptäcker den här speciella begåvningen hos barn och vad man bör göra för att stimulera dessa barn. Jag tror att om vi tar hand om dessa barn och uttryckligen ger dem möjligheter att utvecklas på egen hand så kan det vara ett fall på många som kanske kan bli någonting stort för Åland, som kan spela stor roll för det åländska näringslivet och kanske komma med några innovationer osv. som kan komma Åland till nytta.

     

    Det projekt jag föreslår behöver inte kosta mera resurser, man skulle bara uppmärksamma det och i likhet med andra saker man har projekt kring i skolvärlden skulle man ha kring detta. Vi föreslår alltså att ett tillägg fogas till motiveringen under kapitel 46.01, som lyder: ”landskapsregeringen initierar under året ett projekt för åländska skolor i syfte att uppmärksamma de speciellt begåvade barnen deras behov och möjligheter.”

     

    Man kan, herr talman, kalla dessa barn för barn med speciell möjligheter. Vi har barn med speciella behov som har olika sorters handikapp av olika grad och jag tycker inte att det på något vis skall stå i kontrast till dem. Det är mycket bra att man tar hand om dem som också har det svårt, men jag vill som sagt också hjälpa till i andra änden: de barn som har speciella förmågor bör också få komma till sin rätt. Det tycker jag är en viktig sak.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

    Herr talman!

    Jag vill bara kortfattat avsluta den här diskussionen, som jag tycker att har varit väldigt bra, konkret och saklig, har tillfört många tankar och idéer.

     

    Jag skulle vilja säga vad gäller strukturreformen att motivet till den förändringen är ingalunda att uppröra och förarga människor utan det är det att man vill genomföra en förändring som jag åtminstone efter flera års arbete nu tycker att är vettig på alla sätt. Strävan är att vi under våren skall komma till lagtinget med en lagframställan och ett meddelande som kommer parallellt, så att lagtinget på ett grundligt sätt får gå igenom det och ta ställning till det.

     

    En av de absolut viktigaste sakerna i reformen är att man som elev kan välja på vilken nivå man vill läsa de allmänna ämnena. Det betyder att de som går yrkesutbildning kan välja att läsa på högre nivåer, om man så önskar. Det betyder att man kan skaffa sig den individuellt bästa kompetens man kan tänka sig för den framtid som man tycker att är viktig.

     

    Det är så att det finns problem i dag som vi inte kan blunda för; den åländska gymnasieskolan är inte tillräckligt konkurrenskraftig och jag tycker att ju längre vi skjuter det här framför oss, ju längre vi vill vänta, så de som förlorar på den väntan, osäkerheten och vankelmodet är helt enkelt de studerande på Åland. Ambitionen är alltså att skapa konkurrenskraftiga studerande på Åland som kommer in i skolor i Finland och i Sverige såsom de önskar. Det är vår skyldighet att se till att de här vägarna, strukturerna, är öppna för alla; visst går det i dag om man vill att ordna det för en enskild elev, men det är inte en struktur som gör att man kan välja det från början och att man vet vilka villkor som finns. Visst går det alltså att samarbeta om enskilda saker, men det är inte en förändring som gör det bättre för alla, och det är den förändringen som jag tycker att vi måste försöka åstadkomma.

     

    Jämförelsen med högskolan är relevant på det sättet att man behöver titta noga på den processen för att där höll man på och skynda långsamt – i sex år höll man på med försöksverksamhet och ändå kan man inte påstå att slutresultat blev så där maximalt. De som jobbar med förändringsprocesser i organisationer hävdar att förändringsprocesser skall göras under en ganska kort tid, man skall veta vad man, man skall veta vilket målet är och så skall man genomföra det taktfast och konkret. Om man låter tiden gå och målet kan skönjas, men långt, långt där fram i framtiden, så blir det inte verkligt och då tar man det inte på allvar. Vi vill gärna göra förändringen lyssnande och respektfullt för den personal som finns, men ändå tydligt och klart så att man inte behöver sväva på målet.

     

    En annan fråga som vtm Viveka Eriksson lyfte fram var detta med en långsiktig strategi för utbildningen. Det tycker jag att vi skall börja jobba med under nästa år i form av ett nytt utbildningspolitiskt program. Vi har länge också diskuterat hur vi skall jobba långsiktigt med forskning och utbildning. Det här arbetet inleds under 2007; jag tror däremot inte att det blir klart under det året.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Ledamoten Camilla Gunell säger att man skall veta vad målet är och sedan skall man köra fram mot målet. Det är där som jag har en viss invändning. Vem är det som anger målet? Skall det styras uppifrån eller skall det komma från golvet, där man har definierat problemen och utifrån problemen klargjort att dit skall vi? Då kanske vi behöver den organisationsformen eller den. Jag tycker att man har börjat i fel ände därför att man har börjat med organisationsmodellen. Jag tycker att det är bra att lagtinget får ett meddelande, men jag tycker att landskapsregeringen inte skall forcera med lagstiftningen förrän vi har haft den här diskussionen. När man kommer med lagstiftning har man ju redan slagit fast att nu kör vi vidare.

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Vtm Viveka Eriksson har många gånger sagt att hon anser att det här är uppifrån, men jag hävdar att man måste som huvudman för landskapets sju gymnasialskolor veta hur man skall ha det, hur de skall vara organiserade. Det här handlar om en organisatorisk förändring. Det är därför vi lanserar en organisationsmodell. Utbildningarna kommer inte nämnvärt att förändras. Det kommer fortsättningsvis att finnas studieförberedande utbildning som vid Ålands lyceum, det kommer att finnas yrkesutbildning såsom i dag,  det kommer att finnas vuxen- och läroavtalsutbildning. Det här är precis samma modell som den svenska regeringens allians har gått in för. Märkligt nog så jobbar vi nu precis åt samma håll. Jag tror att det kommer att gynna Åland att Sverige anpassar sin skola efter oss.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Om vi skall diskutera svensk politik så är det inte alldeles säkert att man i Sverige i framtiden går in för att köra ihop yrkesinriktad utbildning och studieförberedande. Här jobbar man just nu i en annan riktning. Ledamoten Camilla Gunell säger att man skall vara lyssnande, men samtidigt har man målet klart, för det måste man bestämma, någon måste bestämma det och när man sitter och håller i utbildningen måste man bestämma det! Vad skall man då lyssna på om man redan har bestämt vilken väg man skall gå och vart man skall nå!

     

    Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

    Herr talman!

    Jag hävdar att huvudmannen har ett ansvar att se till att Åland kan erbjuda sina elever, de studerande, den bästa möjliga utbildning och det är det som reformen syftar till. I Sverige har man länge, länge, som vtm Viveka Eriksson säger, kört ihop yrkesutbildning och studieförberedande utbildning, så ser den svenska skolan ut. I Finland har man hållit dem isär och det kommer man att göra på Åland också, men i Sverige har man aldrig diskuterat att de inte skulle få vara i samma organisation och den modellen börjar man också gå in för i Finland; t.ex. i Lahtis och i andra städer finns det också i dagsläget organisationer som har både gymnasial- och yrkesutbildning. Det är inget hinder. Åbo Akademi, universitet, går också nu samman med yrkeshögskolan. Den här gränsen är utsuddad.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Diskussionen är avslutad till denna del.  Vi avbryter diskussionen  för matpaus och träffas på nytt kl. 18.15. (Kl. 17.10).

     

                                                                      ------------------------

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    (Kl. 18.15).

    Diskussionen fortsätter avseende näringsavdelningens förvaltningsområde. Begärs ordet?

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Näringspolitik är ett brett område som förutom det som finns under näringsavdelningen berör många politikområden, bl.a. utbildning, bostadspolitik, skattebehörighet, infrastruktur, integration och arbetsmarknadsåtgärder m.m.

     

    Jag kommer dock i mitt anförande att mest fokusera på det som direkt berör avdelningens verksamhetsområde och återkommer antagligen i debatten då tiden inte räcker till för alla områden. I mitt anförande kommer jag att fokusera på framtiden och utvecklingsfrågor.

     

    Men först vill jag kort kommentera den konjunkturrapport som lämnades av ÅSUB i samband med budgetberedningen. Rapporten var, som ni kanske har läst, mycket positiv, visade på en tillväxt i år om 5,5 procent och en tillväxt kommande år 2007 som mycket väl står sig i förhållande till vår omvärld. Även arbetslösheten på lite över 2 procent är mycket låg, även om det kom lite oroande rapporter om ungdomsarbetslösheten, men det har vi tagit tag i och fått en redogörelse för. Men det som gladde mig mest i rapporten var den framtidstro som fanns hos de åländska företagen när det gällde kommande vinster, viljan att nyinvestera och nyanställa. Det här gällde speciellt de tjänsteproducerande företagen, men också inom andra branscher fanns en tro på framtiden. Det fanns dock en osäkerhet gällande konkurrensvillkoren för passagerarsjöfarten, men där vet vi alla att regeringen har gått ett steg när det gäller lönebikostnaderna och också uttalat att man vill lösa det inom nationen.

     

    Fru talman!

    Näringspolitikens fokus handlar om att skapa förutsättningar och jobba med utvecklingsfrågor. Jag tänkte inledningsvis ta upp allmänt näringsliv, turism, landsbygdsutveckling och jordbruk, fiskeri och våra näringslivsorganisationer, dock utan någon prioritetsordning eftersom jag antagligen måste ta det i två anföranden.

     

    Mycket av fokusen inom näringspolitiken har de senaste åren gått ut på att skapa infrastruktur i form av bredband, säkra flygförbindelser, transporter och ett kompetens- och innovationscenter i form av Kvarteret iTiden, som tillsammans med omkringliggande skolor bildar och skapar en utvecklingskraft i vårt samhälle.

     

    När det gäller våra stödinstrument, såsom växthus, riskkapital, produktutvecklingslån och andra stöd har stor fokus just satts på att utveckla olika tjänsteföretag. Största förutsättningarna att växa ser jag inom det företag där IKT tillsammans med vår stora kunskap inom vissa branscher: sjöfart, logistik, bank och försäkring, spel m.m. tas tillvara men också inom andra områden, såsom sjukvård och hälsa, livsmedel, har vi möjligheter att utveckla nya produkter. För att ytterligare sätta fokus på framtiden kommer vi att tillsammans med näringslivet – det har redan påbörjats en beredande process – sätta igång ett utvecklingsarbete enligt samma metod som Wheelit, vi började med ett seminarium och bjuder in i stort sett alla åländska företagare för att få igång en ny process där fokus inte skall sättas på byggande utan på: vad kan vi utveckla ytterligare för att skapa förutsättningar?

    Målgruppen här är nyföretagande med beaktande av potentialen hos kvinnor och unga nya företagare.

     

    Vi har också i olika projekt tillsammans med näringslivet använt EU-pengar, speciellt för innovativa åtgärder för att jobba med utvecklingsprojekt. Jag tänker då på NIM-projektet

    som går ut på att skapa nya tjänster via informationsteknologi och projektet Ålandform där företagare och formgivare paras ihop för att skapa ett mervärde hos de produkter som produceras på Åland. Det här tycker jag att är ett bra sätt att använda EU-pengar på; man har också fått med ett stort antal företag i båda projekt.

     

    När det gäller just de tjänsteproducerande företagen utför de ofta en tjänst som kan produceras var som helst på Åland. Här finns alltså möjlighet för att t.ex. skärgården skulle kunna vara med. Jag har en vision där man genom det nybildade Skärgårdens företagshus skulle kunna skapa små kompetenscenter ute i skärgårdskommunerna. Där har vi just det bolaget med en styrelseordförande som har lovat att jobba aktivt med detta och tillsammans med andra rådgivningsorganisationer tror jag att man genom ett aktivt arbete kunde få igång också en hel del tjänsteproducerande företag i skärgården.

     

    Fru talman!

    Jag tänkte så gå in på turismen. Där har det också skett en hel del positiva saker. Som alla vet har det fattats beslut om kk-huset, planeringen av sjöfartsmuseet, och besökscentret i Bomarsund går vidare. Även golfbaneprojektet finns med i budgeten men är beroende av om markavtalen kan förlängas. Även andra positiva signaler har kommit från turistnäringen; jag tänker främst på vissa perioder, det senaste är att övernattningarna har ökat. Åland visade senaste sommar upp sin bästa sida, inte bara vädermässigt utan också evenemangs- och besöksmässigt Lägger man till att det också har börjat ske en hel del generationsskiften är jag övertygad om att den landbaserade turismen har en utvecklingspotential.

     

    Det är nu några år sedan turiststrategin antogs och den skall gälla för åren 2003-2010. I mina diskussioner med näringsidkarna i branschen har jag efterlyst en halvtidsutvärdering av strategin. Vi håller därför på på avdelningen att i samarbete med näringen att bereda en sådan. Landskapsregeringens tanke är att i ännu större utsträckning få med näringen själv på utvecklingståget. Utvärderingen skall ske i seminarieform där företagarna själva skall komma med nya de idéerna. I nuvarande strategi ingår en grupp som kallas Tursam bestående av tjänstemän som har jobbat med en hel del frågor. Tursam-gruppen har för avsikt att lägga ner och i stället bilda en styrgrupp tillsammans med näringsidkarna. Styrgruppen skall sedan leda olika projekt, där det handlar om samarbete, produktutveckling, kanske få ett bättre statistiskt underlag, men även paketering och sådant. Ytterligare kan gruppen jobba med att utveckla evenemang och också att göra Åland mera öppet och tillgängligt, så att inte allt stänger vissa perioder eller vissa tider på dygnet.

     

    När det gäller marknadsföringen kommer landskapsregeringen att teckna ett nytt ramavtal med turistförbundet. Min åsikt är att turistförbundet skall syssla i första hand med marknadsföringen av destinationen Åland. Utvecklingsfrågorna skall ligga på näringsidkarna och landskapet skall hjälpa till med förutsättningarna.

     

    En annan förändring som vi överväger att göra som jag vet att har diskuterats här i lagtinget gäller nyinvesteringar av stugor och anläggningar, där den tidigare linjen har varit att man skulle syssla med upprustning, men det har inte givit det resultat som man önskade för flera år sedan, utan i stället kanske man borde satsa resurserna på nyinvesteringar för att höja kvaliteten. I dag är kunderna, som alla vet, mycket kvalitetsmedvetna.

     

    En annan ändring gäller regelverket för evenemang som inte har nyttjats i den omfattning som vi tänkte från början. Där tänkte vi bjuda ut summan som finns i budgeten och så får man komma in och presentera, sedan kan de fem bästa evenemangen få någon form av stöd för att gå vidare, men det regelverket skall vi arbeta fram efter budgeten har kommit. Jag stannar här och återkommer.

     

     

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Lite grand om golfen i det här skedet. Nu måste landskapsregeringen redovisa lite närmare hur långt man har kommit i golfprojektet/projektena. Landskapsregeringen iscensatte en ganska dramatisk omröstning i maj-juni, då beslutet blev att man skulle göra en marknadsundersökning, utvärdera det och gå vidare, och det var så bråttom med det att det fanns inga möjligheter att lagtinget under september månad skulle få ta ställning till utvärderingen. Nu skriver vi den 23 november och vi måste få en närmare redovisning hur det här ligger till. Inte kan det ända vara att man nu kommer med att man skall förlänga markavtalen! Något mera måste man veta.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Vi satte igång marknadsundersökningen direkt efter beslutet fattades. Vi utvärderade marknadsundersökningen när vi fick den. Vi konstaterade att marknadsundersökningen var rätt tydlig, att det fanns ett projekt som hade förutsättningar, och det beslöt vi att gå vidare med. Det har vi jobbat på efter september; vår förvaltning har gått igenom alla handlingar och vad som behövs, och jag själv sade att jag ville ha det klart tills budgeten skall läggas, men förvaltningen sade att det är omöjligt att få fram alla handlingar för byggande, för upphandling av driften, genomgång av EU-regelverket och liknande. Det respekterade jag och därför är vi i den situation vi ä i dag.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag tänker inte lägga mig i utvärderingen desto mera. Lagtinget har röstat igenom att landskapsregeringen skall ansvara för att hantera den och det har landskapsregeringen gjort. Men lite grand om skärgårdsbanorna. Jag och någon till uttryckte farhågan för att man kanske slog blådunster i projekten från skärgården när man tog över dem till landskapsregeringen och sedan började göra marknadsvärderingar – och det gick precis som vi befarade, de finns inte mera, de har inget moment ens i budgeten. När man nu gjorde på det här viset så skulle man inte i anständighetens namn, eftersom man tog över projekten, kunna betala Föglö kommun och de som har varit aktiva i Brändö för deras kostnader som de har haft i samband med projekten.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Marknadsundersökningen visade rätt tydligt att det inte fanns förutsättningar för projekten enligt den utredning som gjordes. För mig var det ganska enkelt att inte gå vidare med dem. Tror någon annan att man kan gå vidare med dem, så är det fritt fram.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Viveka Eriksson:

    Talman!

    Jag skall satsa mina minuter på två liberala motioner. Åland är ett mångkulturellt samhälle. Under senaste veckorna har också de frågorna lyfts fram i massmedia, man har haft seminarier och diskussioner. Det är ju så att det åländska samhället berikas när människor flyttar hit, vi får många nya ålänningar. Samtidigt finns det också frågor som man från samhällets sida måste möta upp för att de nya ålänningarna skall känna att man är välkomnad och får sin demokratiska plats i vårt samhälle. Först är det förstås viktigt att man lär sig språket och kan delta aktivt på olika sätt i samhällslivet, men väldigt viktigt för varje människa är också att man har ett arbete. Man har en sysselsättning, man har en inkomst. Jag har förstått att det ibland kan finnas vissa problem på arbetsmarknaden just för människor som har flyttat till vårt samhälle utifrån. Jag tycker att det är viktigt att man från landskapsregeringens sida följer de här frågorna väldigt nära och väldigt noga. Därför har vi från liberalernas sida skrivit en finansmotion där vi föreslår att landskapsregeringen borde tillsätta en arbetsgrupp för att titta på arbetsmarknadssituationen, sett ur just det här perspektivet: inflyttade ålänningar och deras möjlighet att integreras i samhället, deras möjlighet att aktivt ta del i arbetslivet, att kartlägga, reda ut hur ser situationen är.

     

    Den andra finansmotionen handlar om den fråga som vi pratade väldigt mycket om första dagen: självstyrelsesystemets utveckling. Utveckling av självstyrelsen pratas det vi oftast om när det handlar om att utvidga ramarna för vår självstyrelse så att vi får mera behörighet. Det är oftast det som menas med pratet om utveckling av självstyrelsen. Liberalerna säger att vi utvecklar självstyrelsen när vi utvecklar samhället inom ramarna; man kan använda begreppet också på det sättet.

     

    Liberalerna är för att vi skall jobba vidare med överförandet av skattebehörigheten när det gäller de indirekta skatterna. Liberalerna har varit för det ända sedan början av nittiotalet. Liberalerna var för det när vi deltog i Lundberg-kommittén 1995. Liberalerna deltog aktivt i den landskapsregering som bildades av liberalerna och centern i början av tjugohundratalet. Då drev den landskapsregeringen faktiskt för den linjen att man skulle försöka med kapital- och samfundsbeskattningen, men det visade sig att det var väldigt svåråtkomligt och därför valde man spåret med indirekta skatter. Nu är det så att under många år har ingenting hänt och det är viktigt att man skulle komma vidare. Det skulle vara viktigt att man där också skulle ta fram mera konkret underlag, t.ex. vad betyder det rent administrativt om Åland skulle ha behörigheten.

     

    Men det finns också med nuvarande system och utan att vi har de indirekta skatterna möjligheter att stöda företagandet, för det är ju det som är tanken med de indirekta skatterna. Indirekta skatter kan vara ett instrument att skapa olika möjligheter och bättre förutsättningar för företagandet och det är därför det är så viktigt med just den här skatteformen. Vi har många gånger tidigare under debatterna sagt att inom nuvarande system finns möjligheter också att använda olika former av instrument för att göra motsvarande åtgärder, de åtgärder som man förväntar sig att skatteinstrumentet skall öppna upp möjligheter för. Därför har vi skrivit en finansmotion som tar fasta just på de andra möjligheterna, att man lite mera aktivt skulle utreda möjligheter att med avdrag eller med olika överföringar till kommunerna, genom att stötta olika företag, t.ex. skulle man kunna tänka sig att man inför någon form av regionala stödåtgärder. Det kan vara i form av stöd för kvinnligt företagande. Vi har som ett bra exempel socialskyddsavgifterna som är avlyfta från skärgårdsföretagare. Man använder det här systemet när man överför pengar från landskapets budget till kommunerna för att kommunerna skulle kunna sänka sina kommunala skatter, så det finns alltså lite olika möjligheter. Det allmänna avdraget är en metod som mera riktar sig till privata personer, inte så mycket till företag. Problemet är förstås att EU kommer emot, att det kan finnas vissa problem om man vidtar olika stödåtgärder. Det vi efterlyser i vår motion är alltså att man från landskapsregeringens sida gör en utredning och försöker lyfta upp de olika metoderna och vad som är möjligt inom EU:s regelverk. 

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    När det gäller den grupp som vtm Viveka Eriksson efterlyste inledningsvis så kan jag bara berätta att vi har en grupp som jobbar med integrationsfrågorna, som ledamoten Camilla Gunell och jag har ett gemensamt ansvar för. Det är AMS-chefen som leder den tillsammans med andra, så den frågan kan man kanske ”avskriva från agendan”.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Det skulle ha varit intressant att höra lite mera om den gruppen. Har den funnits länge? Finns det något mera konkret att berätta? Ligger det någonting i det som vi misstänker, att det kan finnas en viss problematik? Det skulle ha varit intressant om vicelantrådet skulle ha utvecklat saken lite mera.

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Det är för kort tid att på en minut utveckla de här frågorna, men det är just de frågor som vtm Viveka Eriksson förde fram i sitt anförande som man jobbar med i gruppen. Det handlar om bl.a. språket. Man kartlägger om det finns andra problem i integrationsfrågan och vad man kan göra åt detta, men gruppen är inte ännu klar med sitt jobb utan den skall inför landskapsregeringen redovisa de problemställningar som finns i slutändan för att vi skall kunna vidta ytterligare åtgärder. Vi har redan gjort ganska mycket när det gäller språkfrågor.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henry Lindström:

    Fru talman!

    Sjöfartsnäringen är oerhört viktig för Åland och därför är det viktigt att vi får en sjöfartspolitik som är jämförbar med övriga Europa. Där finns det en direkt koppling till turismen som är mycket beroende av att vi har en fungerande passagerarsjöfart. Dokumentet Turismstrategi 2003-2010 visar på många utvecklingsmöjligheter och i budgeten ser vi också att man jobbar aktivt vidare på de initiativen.

     

    När det gäller naturturismen finns det en hel del olika projekt och initiativ som har utvecklats under årens lopp. Där kan bl.a. nämnas kanotturism, vandringsleder, långfärdsskridsko, för att nämna några aktiviteter.

     

    Rent allmänt är det viktigt att vi kan stimulera nyföretagande, men att vi även kan stimulera till generationsväxlingar så att det finns nya som är beredda att ta över företag. Där har handelskammaren aktivt jobbat för dessa frågor.

     

    Som jag nämnde när det gällde industrin är över hälften av tillverkningsindustri och det finns ett stort beroende mellan primärnäringarna och förädlingen. Förutom detta skapar primärnäringarna och förädlingen stora kringeffekter som sedan har en mycket stor betydelse på landsbygden och ute i skärgården. Det förs nu och då fram åsikter om att vi måste förändra oss från primärnäringarna lantbruket, vi måste hitta på nya saker och det som nämns aktivt nu är biobränslen. Jag vill hävda att det som hindrar den utvecklingen är att vi har en hel del skatter som belastar biobränslen och inom EU har Finland förbundit sig att öka andelen biobränslen, men vi ser inte mycket som stimulerar detta, i motsats till t.ex. Sverige, där man har sänkt skatterna väsentligt för biobränslesektorn.

     

    Jag upplever att vi har en beredskap bara förutsättningarna ges. Vi har försöksstationen, vi har naturbruksskolan, vi har Ålands hushållningssällskap som förtjänstfullt tjänar jordbruket i dag och dessa organisationer har också möjlighet att utveckla t.ex. biobränslesidan.

     

    Mera direkt kring jordbruket och landsbygdsutveckling har vi haft ett lyckat projekt, Landsbygd 2006, som har arbetat under ett antal år och tillfört en hel del nytänkande till jordbruket. Därför är jag mycket tacksam för att man har en uppföljning kring detta i budgetförslaget för 2007, nämligen projekt Landsbygd 2010, som strävar till att utveckla utkomstmöjligheterna för landsbygden.

     

    Vi har ett LBU-program, ett landsbygdsutvecklingsprogram för 2007-2030, en ny programperiod inom EU och där tycker jag att landskapsregeringen har tagit ett bra grepp om frågorna, dvs. gett möjligheter för näringarna att utvecklas. Det är ett ganska omfattande program som innefattar både investeringsstöd, nuvarande miljöstödsprogram, LFA och även Leader-dimensionen inom EU.

     

    Det är viktigt att vårt jordbruk kan konkurrera på något så när lika villkor som yrkesbröder i våra närområden. Vi vet att på den gemensamma marknaden är priserna mycket låga och gemenskapens stöd är mycket högre i övriga Europa där man också deklarerar att utan stöd kan man inte bedriva jordbruk. Det är därför viktigt att vi kan utnyttja de stödformer som finns och som EU medger. Vi kan ändå konstatera att vi inte når upp till samma inkomstnivåer som i övriga EU.

     

    Vi har ett bra sysselsättningsläge men som en följd av det får vi också ett högt kostnadsläge och det är någonting som vi alla får dras med och det belastar också våra företagare.

     

    Någonting som jag tycker är anmärkningsvärt och som det är svårt att göra någonting åt från Ålands sida är att man har ett mycket märkligt förfarande när det gäller programmen; EU tar fortfarande inte emot nya program som skall träda i kraft fr.o.m. nästa år eftersom man inte har tillämpningsförordningarna klara inom EU. Det är många tjänstemän inom EU som sitter och väntar att det skall komma program, men de har inte sett till att de har sina förordningar i ordning, och det är mycket anmärkningsvärt. Det är frustrerande för länderna och för Åland som skall göra upp nya program.

     

    Någonting som inte finns med i budgeten för 2007 och som skulle vara angeläget att hitta en lösning på är när det kommer skördeskadefall som drabbar mycket hårt och oförutsett. Där har vi haft t.ex. hagelskadorna som man absolut inte kan påverka från odlarnas sida och som kan slå väldigt hårt, så det skulle vara viktigt att man skulle hitta en lösning där.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Nog skulle det vara hemskt om alla bönder på Åland nu skulle börja odla energigrödor! Det känns nästan som en ryggmärgsreflex, men nog skulle det vara förödande om vi helt skulle ställa oss utan livsmedelsproduktion här. Naturligtvis kan Åland aldrig någonsin konkurrera när det gäller volymer, men det är min starka övertygelse att Åland kan konkurrera när det gäller kvalitet och ekologi.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Jag ser inte heller något motsatsförhållande i det. Jag tror att vi framöver kommer att ha produktion av kvalitetslivsmedel och annat på våra marker och förhoppningsvis kan en del av den produktionen också vara biobränslen. Jag ser egentligen inget motsatsförhållande i det.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Bara det inte blir som det har varit nu att först var det gurka, sedan var det lök, sedan var det kinakål och nu blir det energigrödor! Jag hoppas att man håller fast vid det här och att vi skall ha en livsmedelsproduktion på Åland. Jag tror faktiskt att vi har en oslipad diamant när det gäller livsmedelsproduktion på Åland och hur vi kan marknadsföra den mot storstäderna, mot Åbo, Stockholm och Helsingfors. Man marknadsför ju äpplen på torget i Vasa som åländska äppel och på Stockmann i Helsingfors marknadsför man purjolök som åländsk purjolök, så jag tror att det finns en hel del att göra inom detta område.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Jag upplever att vi har mångfalden. Visserligen är det så att vissa grödor tidvis har varit väldigt stora, men de har ändå inte trängt undan utan det har blivit en stor mångfald. Det är ju så det åländska jordbruket på landsbygden ser ut i dag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Henry Lindström och jag är eniga om att det åländska lantbruket bör kunna konkurrera på lika villkor. Om vi skippar det här med stöden för en stund och fokuserar på själva företagandet,  så skall man hålla konkurrenskraften, skall man hålla lönsamheten i det åländska lantbruket finns det två vägar att gå. Den ena är att man satsar på kompletterande verksamhet och det andra är att man får större och effektivare enheter. När det gäller det sistnämnda skriver vi:”Ett av de bästa sätten att stärka det åländska lantbrukets konkurrenskraft är att skapa större brukningsenheter. Dräneringsenheten kvarstår under näringsavdelningen och utvecklas under året.” Det är det förslaget som vi har lagt. Vad tycker ltl Henry Lindström om det?

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Just hur man som jordbrukare väljer att utveckla sitt företag kommer säkert att se väldigt olika ut från gård till gård. En del gårdar kanske väljer mångfalden medan andra väljer storleken som sitt utvecklingssätt och det där varierar från gård till gård. Men det är viktigt att vi kan ha en service för våra jordbrukare i enlighet med vad ltl Anders Eriksson sade.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Om man tittar på de nackdelar vi har: transportberoendet båda vägar, som det är svårt att göra någonting åt. Det är också svårt att göra någonting åt arronderingen, dvs. att vi har små splittrade skiften, men det är ändå där som man kan vidta åtgärder som yrkesutövare för att få rationellare och effektivare enheter.  Jag anser att det är olyckligt att man skrotar dräneringsenheten på jordbruksbyrån som faktiskt har varit en av de absolut största stöttepelarna när det gäller att få upp effektiviteten inom det åländska jordbruket, så min fråga till ltl Henry Lindström kvarstår: Anser han att det som händer med dräneringsenheten är bra eller är det inte bra? Om det inte är bra, vad skall vi tillsammans göra åt det?

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Oberoende hur verksamheten organiseras så utgår jag från att det skall bli en service som kan erbjuda jordbrukaren den hjälp han behöver för att kunna ordna en bra arrondering för sina marker.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Dennis Jansson:

    Fru talman!

    Jag tänkte hålla ett förhållandevis kort anförande om näringspolitiken. Åländska företag och näringsliv mår mycket bra om man ser på tillväxten: 5,2 procent, vilket är positivt. Det finns gott om jobb, en arbetslöshet på bara 2 procent. Det finns gott om lokaler för nyföretagande. Det finns en trygg arbetsmiljö, korta avstånd, god infrastruktur, vård och omsorg som är av absolut toppklass. Det finns förmodligen inget bättre att bli näringsidkare eller företagare på än Åland just nu.

     

    Men jag tänkte faktiskt kritisera lite också. Det finns några små saker som fortfarande inte riktigt fungerar för dem som verkar som företagare på Åland och sysslar med export och import av varor. Det är de små och medelstora företagen som i dag inte har samma konkurrensvillkor som övriga företag inom EU. Dessa åländska företag drabbas dagligen av oskäligt höga skattegränshanteringskostnader. De stora företagen kan enkelt sköta dessa inom sin ekonomiavdelning, men i de små och medelstora företagen är det oftast en person som borde vara den som utvecklar företaget som hamnar att lägga tid på gränshandelsbekymmer. Tålamodet har för länge sedan tagit slut hos denna grupp näringsidkare och frågan om kompensation fullt ut för skattegränskostnader bör lyftas upp på agendan igen.

     

    Så tänkte jag ta upp ett område som berör mig ganska mycket och det är förstås turistnäringen. Redan förra lagtingsperioden propagerade jag för att öronmärka medel som skulle anslås för att profilera Åland som resmål. Det är mycket viktigt att lyfta fram Åland som destination i mediebruset. För att lyckas med detta måste Ålands turistförbund, vår marknadsföringsavdelning som i dag har 1,57 miljoner upptaget i budgeten för Ålands marknadsföring, ha resurser att gå ut på egen hand och inte vara bundna av 50 procents branschfinansiering som tidigare resulterat i fokus på resan och inte vad resmålet har att erbjuda. I år 2006 är det första året som detta skedde. 2006 upptogs 100.000 euro per år i tre i år som öronmärktes för att användas till marknadsföring av Åland som resmål. Och vad blev då resultatet av de extra resurserna? Ålands turistförbunds kampanjsatsning har varit fantastiskt lyckad. Kampanjen gav en positiv feed-back från branschen. Många kontakter, både svenska, finska och från branschen, från media, från konkurrenter togs. Ålands turistförbunds hemsida ökade med 31 procent i besökarstatistik i maj 2006 jämfört med maj 2005. Men även branschen har märkt ett klart uppsving tack vare kampanjen. T.e.x hade Eckerölinjen en ökning på 24 procent i maj 2006 mot 2005. Hotellövernattningarna i juli ökade med 15 procent, vilket var ett avbrott i en tidigare nedåtgående trend. En annan positiv effekt är att de nya kampanjerna även stärkt tron på turistnäringen bland turistförtagarna på Åland. Framdeles kommer Ålands turistförbund fortsättningsvis att satsa på den vinnande linje man har stakat ut. En ökad satsning på Internet och bl.a. förnyelse av portalen www.aland.com kommer att ske samt ökad satsning på pressbearbetning, ökad satsning på stora kampanjer och annonsering, mindre resurser till trycksaker som framdeles blir mera målgruppsinriktad.

     

    Jag vill härmed rikta beröm till Ålands turistförbund som bevisligen lyckats använda sina medel rätt och prestera mycket goda resultat under detta år.

     

    Slutligen skall det komma en liten kuriosa om jordbruket på Åland. Det är ju så här att jordbrukarna är en näringslivsgrupp som ständigt på Åland fått utstå mycket kritik genom åren. Men, mina damer och herrar, detta år 2006 är det första gången på flera decennier som det är trendigt att vara bonde. Och det är faktiskt inte centerns eller landskapsregeringspartiernas förtjänst utan det är faktiskt TV 4:s fyndiga seriepåhittande resultat.

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Fru talman!

    I denna sena timme märker man att debattlusten har minskat lite jämfört med tidigare dagar! Jag skall också den här gången försöka hålla mig under 7 minuter. Det har gått bättre ju längre dagarna har lidit, först gick det över ganska ordentligt.

     

    Fru talman!

    Inom näringsavdelningen finns det några saker som jag vill ta upp. Jag har några finansmotioner inlämnade också här. Det första är motion nr 33 som handlar om att landskapsregeringen skall agera i frågan som är kanske det största problemet inom fiskerinäringen just nu – sälen. Landskapsregeringen tillsatte i mars 2005 en arbetsgrupp som skulle ta fram ett åtgärdsprogram för att förebygga och minska sälskadorna på fiskerinäringen förorsakad av säl. Arbetsgruppen det som jag har påtalat många gånger härifrån salen, nämligen att inom fiskerinäringen råder en klar konsensus i dag och det är att sälarna är det största enskilda hotet mot utnyttjande av den fiskeriresurs som de stora produktiva åländska vattenområdena ställer till förfogande. Vi kan med ganska enkel matematik räkna ut vad dagens sälbestånd innebär för belastning på vattnen runt Åland och varför det drabbar fisket så hårt. Enligt uppgift finns det uppskattningsvis ca 10.000-15.000 sälar i anslutning till de åländska vattenområdena. Det här innebär att över hälften av alla sälar i Östersjön simmar runt Åland och Åland har också blivit ett rekreationsområde för sälstammen runtom oss här i Östersjön.  (Från salen, ltl Carina Aaltonen: vad trevligt!) Norsk forskning har även visat klara siffror på hur mycket fisk sälen äter och genomsnittet ligger ungefär på 10 procent av sälens egna kroppsvikt per dag. Till största delen är det kommersiellt gångbara fiskarter som den käkar och den är ganska kräsen och äer mest lax, gös och sik och annan fisk som vi människor också gärna vill ha. Räknar vi med att en genomsnittlig vikt på en säl är 90 kilo och använder den officiella sälståndssiffran som finns, trots att den förmodligen är i rejält underkant, så får vi fram ett resultat som säger oss att 50 ton fisk försvinner från våra vatten runt Åland per dag – 50 ton per dag käkar alltså sälen upp! Per år blir det 18.000 ton fisk som då kan jämföras med det åländska yrkesmässiga fisket 2005, som inklusive foderfisk och landningar i främmande hamnar landar på ungefär 2.300 ton per år.

     

    Slutsatsen är entydig: sälen omöjliggör fiske på många platser och skärgårdsbor och andra vittnar om att fiskeställen som använts i generation efter generation sedan urminnestider inte längre går att använda på grund av sälen. Redskap blir sönderslitna och fångsten uppäten. Även innerskärgården, som t.ex. Lumparn och anslutande vikar, har under senare år försvårats hårt och drabbats av sälskador, vilket resulterat i tomma bragder även där. Dagens sälbestånd i de åländska vattnen är en naturkatastrof av bibliska mått sett ur en fiskares synpunkt. Skötfiske efter strömming och utomskärsfiske efter fjällfisk är i dagsläget nästan omöjligt. Näringen har själv under flera år arbetat med att försöka vända trenden; den har introducerat och testat nya sälsäkra redskap, ett arbete som kontinuerligt fortsätter. Yrkesfiskarna har även ändrat fiskemönster med kortare läggningstider och byte av platser i försök att komma undan med några fiskar från sälen. Inom näringen har även påbörjats ett kommersiellt hanterande av sälen som en resurs i syfte att öka avskjutningen och eventuellt försöka skapa inkomster från den. Dock hinner inte näringen själv hålla jämna steg med den skada som sälen förorsakar i dag och näringsminister Strand har själv nyligen informerat sina kolleger i Norden om de stora problem som Åland har just med säl.

     

    Landskapsregeringens arbetsgrupp där även representanter för näringen ingick har också påtalat en rad olika åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Sälen och de skador den förorsakar bedömdes vara det största enskilda hotet mot det åländska fisket och avsaknaden av ett åländskt stödsystem innebär snedvridning, konkurrens med främst Sverige. Uppmärksamhet fästes även vid möjligheten till konkurrens på lika villkor beaktande att man i Sverige betalat ut stora ersättningssummor till yrkesfisket för de direkta skadorna på fångst och redskap. Sälarbetsgruppen föreslog därför, tillsammans med en rad andra åtgärder, att budgetmedel för sälskadeersättning reserveras för det här året, senast 2007, men eftersom det inte har gjorts anser jag att vi måste ta vårt ansvar från lagtinget och uppmana landskapsregeringen att följa den politik som sälarbetsgruppen, som landskapsregeringen tillsatte, kom fram till och det är samma förutsättningar för våra yrkesfiskare som deras konkurrenter och att sätta dem på ungefär samma nivå som jordbruket är i dag.

     

    Därför har jag alltså lämnat in finansmotion nr 33 som ni gärna får läsa lite mera i om ni är intresserade. Jag har också en annan motion, nr 23, som handlar om Kvarteret iTiden. Jag har många gånger pratat om att jag tycker att det är nog med vad landskapet bygger i egen regi och att man skulle försöka återgå till vad det normala näringslivet bygger upp i stället för att landskapet gör det. Nu planerar man att bygga en etapp till i Kvarteret iTiden. Det man kan fråga sig är: Vilka bolag är det som är där i dag? Hur många av dem har den inriktning som var tänkt från början? Finns det bolag som kanske inte riktigt har där att göra s.a.s. men upptar utrymme för det som det var tänkt från början och varför bygger man nu den andra modellen? I min finansmotion skriver jag att det kan hända att det är motiverat att göra det, eftersom man har kommit så pass långt i planeringen, men då bör man sälja etapp I för att finansiera etapp II, tycker jag. Läs alltså gärna min motion nr 23, där jag föreslår att till motiveringen under moment 47.03.88 skulle fogas att projektet skall finansieras privat och att klara kriterier skall tas fram med villkor för företag som skall få tillgång till att hyra subventionerat offentligt ägda lokaler; enligt samma regelverk bör också befintliga lokaler i Kvarteret iTiden säljas ut till hyresgästerna. Vi läste i tidningen för någon vecka sedan att bl.a. ett IT-företag är på väg ut därifrån för att de inte längre s.a.s. platsar fast det var själva grunden i varför vi byggde huset och i stället har vi offentliga organisationer i den byggnaden.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    När det gäller aktiekapital till etapp II så ingår det inte. Jag tror att ltl Fredrik Karlström har läst fel och det kanske var otydligt i skrivningen. Vad vi säger är att vi skall inte bygga mer i Ålands Industrihus regi. De pengar som finns upptagna skall gå till den regionala satsningen på skärgården. när det gäller Kvarteret iTiden rent generellt kan jag säga att i dag har man marknadsmässiga hyror, budgeten som ligger kommer att ge en avkastning, vi har också gett VD i uppdrag att titta på hur man skulle kunna sälja ut aktielägenheter, men det är ganska många saker, dels måste man bryta ut I-tiden ur bolaget, det är flera ägare i form av landskapet, staden, Jomala, det finns allmänna utrymmen, så rent juridiskt är det inte så helt lätt. Men i dag är bolaget i skick, det är marknadsmässiga hyror, det kan jag gå i godo för och jag tycker att vi är på rätt väg med hela Kvarteret iTiden.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Det är bra att landskapsregeringen börjar inse att man kanske skall frångå att man skall bygga vidare med offentliga medel. Jag skulle gärna se att landskapsregeringen och näringsminister Strand skulle ta i med lite hårdare handskar och se vem det de facto är som hyr lokalerna, hur många offentliga organisationer är det, varför prioriterar man inte det som var sagt från början. Men framför allt är jag ute efter att byggandet i landskapet måste minska, det visar sig, som jag berättade i mitt allmänna anförande att företagare väntar med sin expansion på grund av att det egentligen inte finns byggnadskraft tillgänglig för att alla byggnadsarbetare står under projekt som landskapsregeringen eller kommunerna driver. Jag tror att i grund och botten har ledamoten Strand och jag samma åsikt hur marknaden borde sköta detta. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    I grunden har vi det. Jag tror att vi har samma ideologi. Det är så att man gör inte någonting över en natt, men nu har man satt bolaget i skick, det kommer att ge en vinst och man har en öppenhet i bolagsstyrelsen för att sälja ut aktielägenheter. När det gäller påståendet att man har kastat ut så känner jag mig totalt oskyldig till det. Det var så att initialt fanns det tomma utrymmen i Kvarteret iTiden; då hyrde man ut till vissa samhällsfunktioner, högskolan i det här fallet, som sedan hyrde ut i andra hand. När man har fått igång näringslivsprojekten inom högskolan behövde man utrymmen, men jag har själv haft en diskussion med VD inom Ålands Industrihus och högskolans rektor och den här frågan kommer att lösa sig i samförstånd mellan IT-bolaget och högskolan; senast i dag pratade jag med rektorn i den frågan.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att vi lämnar Kvarteret iTiden och aktieteckningen i det bolaget och jag förstår att näringsministern skulle komma upp i ett anförande till beträffande bl.a. fiskerinäringen, så jag skall inte ställa någon kommentar nu utan ger dig möjlighet att förklara i ditt anförande som kommer.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

    Ltl Peter Grönlund, replik:

    Fru talman!

    Ltl Fredrik Karlström talar hela tiden om offentlig finansiering av Kvarteret iTiden. Det är faktiskt så att iTiden finansieras med helt normala marknadsmässiga krediter. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på frågan: Vad är nivån för en marknadsmässig hyra i dagens läge enligt ltl Fredrik Karlström?

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    I fråga om Kvarteret iTiden-projektet är vi överens om att de är kommuner och landskapsregeringen till största delen. Jag förstår att de har lånat pengar i en på Åland befintlig bank för att bygga projektet. Det som förvånar är att man har s.a.s. gått in och gjort det i stället för att andra näringslivsoperatörer har lånat de pengarna för att bygga projektet, vilket de har visat intresse för tidigare. Man skulle kanske från landskapsregeringens sida hellre ha jobbat för att sälja tomten för att tillåta någon annan finansiera den. Det har man valt att inte göra och det är en inställning som regeringspartierna får stå för. När det gäller marknadsmässig hyra är det uppenbarligen, som näringsminister Strand garanterar, marknadsmässig hyra just nu på det offentliga iTiden-bygget. Jag är i grunden emot att det offentliga skall bygga kontorslokaler till sådana som de facto kan finansiera det själv många gånger.

     

    Ltl Peter Grönlund, replik:

    Fru talman!

    Fortfarande svarade inte ltl Fredrik Karlström på min fråga vad hans uppfattning om en marknadsmässig hyr var.

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Marknadsmässig hyra är uppenbarligen vad de betalar iTiden i dag och jag kan inte svara på vad den kvadratmeterhyran är. Jag kan tänka mig att ltl Peter Grönlund exakt vet, som förmodligen kommer att hyra upp en stor del av kvadratmeterytorna genom ett av sina bolag som han arbetar för. Förmodligen kan vi få veta i ett anförande vad den exakta hyran kommer att bli. Marknadsmässig hyra går ut på att den här gången är det landskapsregeringen och kommunerna i form av iTiden-bolaget Ålands Industrihus som pressar upp den hyran, eftersom man bygger så pass mycket i offentlig regi att hyresbyggkostnaderna blir så pass höga att man måste ha en högre hyra för att täcka dem. Vem är det som bygger? Jo, det är bara samhället som gör det, vi har inte privata byggare i någon större utsträckning i dag på grund av byggpriserna är för höga. Sålunda kommer naturligtvis hyrorna upp de också.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund:

    Fru talman!

    Jag skall ge några synpunkter på näringspolitiken. Till först skulle jag vilja ta upp en allmän syn på jordbrukspolitiken och –stöden; eftersom det har varit debatterat och också kritiserat vill jag ge en lite allmän syn på det och försöka förklara hur det förhåller sig.

     

    Jordbruksstödet är i dag egentligen ett konsumentstöd. Det tycks vara väldigt svårt att förstå för en del politiker och politiska partier att i samband med EU-inträdet och när man tog beslutet att jordbruksstödet skulle vara skattefinansierat kanaliserade man det via jordbrukspolitiken. Detta innebär i princip att det är ett konsumentstöd egentligen. Men nu har det blivit så att jordbrukarna får ta hundhuvudet för stödet. Det är hela tiden återupprepning om att ni lyfter stöd, ni lyfter bidrag. Jag tycker att de som bedriver den här politiken skall berätta för ålänningarna och alla övriga hur det vill ha det. Vill man ha ett jordbruk på Åland, på vilket sätt skall det drivas och på vilket sätt skall det stödas om det skall stödas?

     

    Förvaltningen bör inte upprätthålla verksamheter som konkurrerar med det privata näringslivet på Åland. Landskapsregeringens uppgift är att skapa ett så gott näringslivsklimat som möjligt utan onödig byråkrati där företagaranda och entreprenörskap stimuleras. För att främja näringsliv och arbetsplatser bör samhället fokusera sina investeringar på satsningar i infrastruktur. Samhällsstöden bör vara inriktade på hållbara projekt och hållbar utveckling. Landskapsregeringen eftersträvar tydliga och objektiva regler för sin bidragspolitik. Jag är glad att landskapsregeringen nu har inskrivit i budgeten att man skall se över stödpolitiken och framför allt de minimisstödreglerna. Större projekt som landskapsregeringen deltar i eller delfinansierar bör föregås av marknadsundersökningar, drifts- och samhällsekonomiska kalkyler.

     

    Landskapsregeringen avser att i avvaktan på full beskattningsrätt utreda möjligheterna att utnyttja den kommunala beskattningsrätten för att stimulera och utveckla näringslivet. Framtidsföretag har vi många av: högteknologi, IT-sektorn, livsmedelssektorn och i det livsmedelsförädling.

     

    I samband med framför allt samhällsbyggande bör man också titta på det intensiva byggandet, alltså överhettningen av byggverksamheten som pågår. Det har vi egentligen en kostnadsdrivande verksamhet i dag och där tycker jag att man bör ha en sund eftertanke och titta på vilka projekt som är mest viktiga från samhällets sida och ta dem i den takt som det skall vara.

     

    När det gäller fisket och fiskepolitiken anser jag att landskapsregeringen skall betala skadeersättning åt yrkesfiskarna till dess att en lösning på sälskadeproblemet utarbetas. I landskapsregeringens framtidsvyer när det gäller fiskerinäringen åberopar man fjällfisket och även utveckling av turistfisket, sportfisket. Där har man ett stort problem framöver och det är hur man skall lösa sälproblemet. Dessa två verksamheter går inte  hand i hand. Ettdera måste man välja att satsa på sportfiske, utvecklande av fjällfiske och försöka minska ner sälstammen eller så skall man satsa på sälsafari och utveckla den delen av turistverksamheten – de kan inte utvecklas hand i hand.

     

    Ytterligare för att öka turistinformationen på landsbygden och överhuvudtaget information för turistnäringen anser vi att man bör ålägga Ålands turistförbund ansvaret för att turistinformationen skall fungera. Ett bra exempel: turistinformationen bör förbättras med att man bör bestämma vilka info-kontor som skall vara öppna och var de skall på Åland, man kan inte ha bemannade info-kontor på alla ställen utan t.ex. i Finström, Godby centrum, Eckerö, som är anhalt för turistnäringen och kanske på något ställe till. I övrigt kan man ha obemannade verksamheter.

     

    Vi tycker också att allemansrätten bör informeras om till turisterna. Man kunde trycka upp en folder som kan förbättra informationen om vad man har för rättigheter och vad man har för skyldigheter. Skyltningen av t.ex. cykelvägar är under all kritik. Det är alldeles för dåligt skyltat i dag.

     

    Så några ord om energipolitiken. Jag vet att ledamoten Lasse Wiklöf har väntat på det här hela dagen! Det är min tro att vår möjlighet att minska vårt beroende av fossila bränslen är att utveckla de produkter som vi har tillgängliga här på Åland, det är vi överens om. På vilket sätt man gör det är en annan sak. För att komma igång med verksamheten har jag många gånger åberopat att man skall utveckla ett stöd för tillvaratagande av energivirke i första gallringen. Jag vet att det står i skrivningarna att man skall notifiera verksamheten. Det är klart att jag inte är riktigt nöjd med det, utan jag tycker att det kunde ha varit ett anslag upptaget för att påskynda verksamheten. Är det så att inte verksamheten hade blivit godkänd och notifierad så hade anslagit förfallit. Jag skall inte tjata desto mera om energistödet, men jag vet att jag delvis har stöd från centerpolitiker och jag hoppas att det står fast.

     

    Östersjöregionen är ett växande kraftfält med stor sjötransportpotential. Den affärskompetens inom shipping som Åland besitter skall tillvaratas och utvecklas. Detta kan enbart göras om den egna åländska behörigheten stärks. En välskött och livskraftig shippingsektor skapar också betydande landbaserade kringeffekter, inte minst inom försäkrings- och finanssektorn.

     

    Detta är ett litet axplock ur näringspolitiken. För att jag ”slage” skall hålla mig inom tidsramen tar jag inte upp något mera.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Visst, ltl Brage Eklund, jag anser nog att stöden till jordbruket är till för att jordbrukarna skall kunna bedriva jordbruk på våra breddgrader. Jag tycker att det är en viktig verksamhet så jag vill inte att man skall upphöra med det. Men konsumenterna skulle antagligen, om jordbruket upphörde, köpa produkterna någon annanstans, där man också får stöd och för samma priser producerar livsmedel. Jag tror inte att vi skulle svälta ihjäl konsumenterna om inte jordbrukarna hade stödet, det skulle se hemskt ut i vårt samhälle och det vore synd om man slutade, men det är en annan sida av det.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    I en replik kan jag inte utveckla jordbrukspolitiken och diskussionen, men man kan förstås ha i åtanke att om man vill vara så miljömedveten och värna om det som man odlar inom våra lands gränser så skall man försöka uppmuntra den verksamhet som man bedriver här. Om man anser att man får billig mat från Brasilien och Argentina samt att det är bättre för miljön, ja, varsågod och köp därifrån då! Det är i alla fall en märklig miljösyn och en väldigt märklig syn på hur man vill ha sin jordbrukspolitik i framtiden.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Om ltl Brage Eklund skulle ha lyssnat så sade jag att jag tycker att det är bra att vi producerar här, att det är miljövänligt och att det såg bedrövligt ut om vi inte gjorde det. Men att säga att stöden är till för konsumenterna direkt, det vill jag inte gå med på. De är till för att jordbrukarna skall kunna överleva och göra närproducerad mat i stället för att vi skulle börja importera från Argentina och andra ställen. Jag tycker att det är ett bra system, så jag klagar inte på det, men jag vill inte heller gå med på att när jordbrukarna får stöd så är det för att jag skall få billig mat. Det är för att jag skall kunna ha närproducerad och miljövänligt producerad mat, det håller jag med om.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Vi har lite olika åsikter om det där. Det är faktiskt ett konsumentstöd som är kanaliserat via jordbrukspolitiken för att hålla konsumentkostnaderna nere. Det är klart att det är lättare att kanalisera det via jordbruket för det är en liten yrkesgrupp och lättare att kritisera än några miljoner människor om maten är för dyr. Det är inte vi jordbrukare som skall ta emot kritiken, för vi har inte bestämt att vi skall vara reglerade på det här sättet. Vi har inte begärt det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Det var bra information som ltl Brage Eklund gav om de stöd som man ger för att konsumenterna skall ha billiga livsmedel. Det var ju på den grunden som man började ge stöd. Jag ger också mitt stöd till gallringsstödet. Det som har varit ett problem med många av stöden är: hur får man det att det når, i det här fallet den som producerar skog, så att det inte hamnar i mellanhänder som det ofta gör med många andra stöd?

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det kan inte vara svårare än att man kan titta på vilket sätt man kanaliserar stöden i Finland till skogsägarna. Jag kan inte förstå att det skulle vara svårare än att man med uppgifter om hur många kubik det är lämnar in information till landskapet och på denna basis får skogsägarna stödet direkt.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Fru talman!

    Det kan stämma, men det är trots allt en litet annan situation när man har en fungerande större marknad som man opererar på. Det  har ofta visat sig så att de pris som producenten får är reglerat med det stöd som finns, så indirekt blir det ett stöd till mellanhänder.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att det är lättare att i ett så litet samhälle som Åland att kanalisera det här på rätt än i ett stort samhället, så jag är inte så orolig för risken att stöden kommer i fel fickor som vissa andra är.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Näringsavdelningen är en mycket vidsträckt avdelning, om jag uttrycker det så. Det är mycket som man kan behandla under den avdelningen, men jag skall koncentrera mig på några saker.

     

    Ltl Brage Eklund var också inne på energifrågor och kanske man i samband med det också kan titta på maten. Jag kan säga så att jag har tagit del av en rapport som Institutet för livsmedel och bioteknik Ab gjort på uppdrag av konsumentföreningen i Stockholm, där man har kommit till att om den broccoli som man äter i Sverige skulle produceras i Sverige så skulle bidraget till växthuseffekten bli hela 60 procent lägre. Där har vi också en faktor för närproducerat. Den här är dock inte växhusproducerad utan det är den som odlas på friland. Men två tredjedelar av den frysta broccolin som konsumeras i Sverige kommer från Ecuador eller Guatemala och en tredjedel från Spanien. Bara 1 procent av broccolin som är odlad i Sverige säljs färsk. Den som man importerar är m.a.o. fryst. Skulle all broccoli produceras i Sverige skulle däremot produktionskostnaderna bli högre eftersom lantarbetarna i Ecuador bara tjänar i genomsnitt 38 kronor per dag och det tror jag inte man får någon att arbeta för här. I Sverige skall lantarbetarna ha 720 kronor per dag. Jag vet inte sedan om vi talar om stöd till lantbrukarna, till konsumenterna eller till den som utför arbetet. Det får man bedöma.

     

    Man kan också fråga sig om märkningen i butikerna, om vi inte borde införa ett märke för produkter som inte är etiskt producerade. Det är kanske där som märke borde vara och inte för dem som bara är etiskt producerade. Det brukar förekomma på kaffe osv. och det brukar vara 1 euro dyrare. Här kanske man borde tänka till och göra tvärtom.

     

    När vi är inne på energi tror jag faktiskt att energidiskussionen inom lantbruksnäringarna håller på och startar upp, den har hållit på ett tag och här finns det mycket, mycket att göra. Jag tror att vi i många fall kunde bli självförsörjande på en del av bioenergi och även sådant som används i maskiner. Det finns i dag arbetsmaskiner som man kan köra från mellan 0 och 100 procent utav de blandningar som vi kan odla på våra åkrar. Det är också en trevlig egenskap att fordonen doftar lite stekt mat, om man tycker om den doften förstås!

    Jag vill också komma in på frågan om golfbanorna. Det är lite olyckligt att det momentet som har varit för skärgårdsbanorna har strukits helt och hållet. Man har inte kommit till skott med det andra alternativet heller på fasta Åland. Vi har fortfarande Kastelholm som går att utveckla och vad jag har förstått är det många i dag som jag har pratat med som har börjat diskutera det alternativet allt mer och mer, att det är på Kastelholm som vi borde sätta in stöten. Där har vi egen mark, där har vi byggnader, eventuellt kan det finnas saker med museibyrån som man behöver diskutera där, men de frågorna förfogar vi över.

     

    Jag vill också ge mitt stöd till ltl Fredrik Karlström angående sälen. Det är nog någonting som vi behöver säkerställer, som han uttryckte det, med budgetmedel för att yrkesfisket skall kunna överleva; annars är det nog stor risk att det försvinner. Det är nog inte roligt när man har sina bragder ute, kommer för att hämta dem och ser bara huvudena av sälarna fly därifrån när man kommer med båten, man har ingen skörd att hämta, ingen inkomst, då slutar man säkert. Det är olyckligt om vi måste göra det för att vi har så mycket säl. Någonting måste vi försöka hjälpa till med; fisket är trots allt en mycket viktig näring och har varit allt sedan våra ökar här på Åland befolkades.

     

    Vattenenheten var också upp till diskussion här tidigare och att den skulle integreras med en projekteringsenhet vid trafikavdelningen. Det är inte så där speciellt tilltalad av. Jag tror att ett förslag att sammanföra kan vara ett förslag som åtminstone inte gynnar lantbruksnäringen och de tjänster som man är i behov av där. Även om man behöver ha rationaliseringsvinster avdelningar emellan så tror jag att de tjänsterna borde gå att utnyttja vid vissa tidpunkter ändå. Men jag tror att det är viktigt att den skulle finnas kvar på näringsavdelningen, det är nog min önskan.

     

    Ltl Henry Lindström tog också upp frågan om att räntestödslån borde finnas i budgeten. Det finns lite räntestödslån men det borde också gå att utnyttja skördeskadeersättningen enligt landskapslagen om ersättande av skördeskador. Det är omöjligt att år från år veta hur det kommer att se ut på den fronten.

     

    För LBU-programmet som är ute på remiss till olika organisationer vill jag ge ett stort beröm till näringsavdelningen och näringsministern för att man har varit positiv att skicka ut det och alla organisationer har fått ta del av det och inkommer med sina remissvar. Det tycker jag är mycket bra gjort och jag hoppas att man också tar remissvaren i beaktande. Det har jag uppfattat att man kommer att göra och lägger mycket kraft på så att vi kan utnyttja de här möjligheterna på Åland, så det skall ni ha beröm för.

     

    Jag skall ytterligare ta en sak. De här rovdjuren om vi kallar dem så, det kan vara allt från lodjur, det kan vara björnar och det är väl sälar  (Från salen, ltl Erlandsson: och sossar!)och allt möjligt, men det här är nog en sak som vi verkligen behöver titta på för att åtgärda. Det var någon som skrattade här, om jag uttryckte mig tokigt, jag vet inte, men så uttrycker man sig i branschen om de här rovdjuren. Jag tycker landskapsregeringen har fungerat mycket bra där. Det tog lite tid innan man fick beslut om björnen i Brändö, men det är positivt att man har tagit i frågan och beslutat om att man kan få avliva den. Sedan är det också ersättningsfrågorna som kommer på djurägarna; där hoppas jag att man kan titta över den saken, för det går inte att hålla djur på betet om det finns för mycket av både lo och björn. Då går man också miste om stora inkomster och då är jag rädd för att det öppna landskapet i skärgården kommer att inskränkas och det är inte heller positivt för turistnäringen.

     

     

     

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Jag skall först kort nämna om en motion som jag har lämnat in. Syftet med den är att utreda hur våra företagare, speciellt småföretagare, drabbas av byråkratin då de skall starta och bedriva sin verksamhet. Jag är inte säker på att det är så att vi har en större byråkrati än i våra omgivningar. Men det finns i varje fall en myt som säger att det är väldigt byråkratiskt här och det kunde vara bra att antingen få det bekräftat att vi har en större byråkrati; det kunde också vara bra om vi kan slå hål på myten. Syftet är förstås att i framtiden ha så lite byråkrati som möjligt för att underlätta för företagen.

     

    Så till en annan sak. Det snart blivande före detta EU-projektet Företagsam skärgård kommer med all sannolikhet att gå i graven efter ungefär tio års verksamhet. Projektet har varit tvådelat åtminstone; under två programperioder har man finansierat projektet med delvis EU-pengar och delvis offentliga pengar, från landskapet och från kommunerna. Man har haft två anställda personer och dessa personer har blivit resurser i skärgårdssamhället, välkända profiler, det har varit ett välkänt stöd för alla blivande skärgårdsföretagare och de har gjort ett mycket gott arbete. Skärgårdskommunerna har nu ledsnat på den här situationen att gång på gång få diskutera kommande finansiering och eventuell brist på finansiering av projektet, så nu vill skärgårdskommunerna - åtminstone inledande diskussioner visar på det – bilda en förening som kunde heta Företagsam skärgård och som kunde anställa samma resurspersoner för att driva motsvarande arbete vidare. Det är fråga om företagsrådgivning, hjälp för att starta företag, riskbedömningar och sådana saker.

     

    Jag har tidigare sagt, om det sedan är rätt eller fel, att ofta kan näringsavdelningen här i huset uppfattas som kanske t.o.m. motståndare för blivande skärgårdsföretagare, kanske för blivande företagare i andra regioner också, det känner jag inte så noga till. Det här kan bero på att landskapet förstås är bidragsgivaren i många fall, man söker om olika stöd för att komma igång, EU-pengar osv., och då kanske det upplevs så här. Då är det väldigt bra att man har någon att vända sig till som man kan få råd av, någon som kan hjälpa till när man skall starta sin verksamhet.

     

    Som sagt, kommunerna vill gå vidare i föreningsform, kommunerna har inledningsvis sagt sig vara beredda att stöda verksamheten åtminstone till samma andel, med samma summor som man stödde EU-projektet tidigare och här skulle då landskapsregeringen också behöva komma emot i någon mån. Jag känner inte exakt till hur mycket det är fråga om, men jag tror inte att det är fråga om särdeles mycket pengar i varje fall. Projektet blir annorlunda om det blir i föreningsform för då kan föreningen och det projektet härbärgera andra EU-projekt så att man kan skapa intäkter inom föreningen som man inte kunde göra förut.

     

    Det här ber jag finansutskottet reda ut och se om vi kunde fortsätta med den här verksamheten.

     

    Arbetsplatserna är någonting som vi söker efter med ljus och lykta i skärgården så skulle man tappa två arbetsplatser skulle det vara en oerhörd förlust det också, men framför allt är dessa personer med sin kunskap oerhört värdefulla i skärgården.

     

    Så till landsbygdsutvecklingsprogrammet som håller på att bearbetas, då närmast Leader-dimensionen som finns nämnd där. Som många säkert känner till har det startats en Leader-förening här på Åland; efter en ansträngande process enades man om en styrelse och man har kommit vidare i arbetet. För att man skall kunna agera som en Leader-förening måste landskapsregeringen godkänna föreningen – detta enligt landsbygdsutvecklingsprogrammet – som den förening som skall driva Leader-frågor på Åland. Förväntningarna har varit stora och ändå föreslår landskapsregeringen eller åtminstone inledningsvis enligt remissförslaget till landsbygdsutvecklingsprogram säger man att en Leader-förening kan antas av landskapsregeringen först i slutet av nästa år, alltså om drygt ett år. Det betyder att man inte kan komma igång med verksamheten inom nästa år. Då skulle jag ställa frågan till näringsansvarige om det inte finns möjligheter att komma igång tidigare, helst nästa sommar. Det är tänkt att föreningen skall få ett mandat att ansvara för och fördela det anslag som kan fördelas enligt landbygdsutvecklingsprogrammet och Leader-programmet. Det här hoppas vi att skall kunna komma igång under nästa sommar.

     

    Ett annat problem i förslaget till landsbygsutvecklingsprogram som har diskuterat är att man nu uppenbarligen inte vill tillåta att Leader-föreningen skall få fördela pengar till företag utan enbart till andra. Det här avviker från gängse praxis inom Leader-verksamheten i övriga Europa och det skulle intressera mig att få veta varför det är på det här viset. Själva tanken med Leader har varit att man skall kunna fördela pengar till små projekt, sådana projekt som egentligen är för små för att kunna hanteras av andra stödprogram, men hela den tanken förfaller om man inte kan få fördela pengar till företag.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    För det första tycker jag att det är lite orättvist mot de anställda på avdelningen att säga att de är motståndare mot skärgården och de kan inte ens vara här och försvara sig. Jag upplever att de alltid försöker hitta lösningar i olika frågor. När det gäller Företagsam skärgård har jag haft en diskussion med näringschefen; hon säger att det finns lösningar och det diskuteras i samarbete med AMS, också att nyttja Leader-dimensionen. Med god vilja tror jag alltså att det finns lösningar. Som det står i budgeten försöker vi samordna näringslivsorganisationerna och det skulle gå tvärtemot om vi börjar med ännu flera; vi finansierar ganska många på olika sätt. Det är det vi försöker få en bättre samordning på och under året kommer vi att titta på näringsrådgivningen på ett större plan.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det finns en risk att det kan uppfattas som kränkande när jag säger det att näringsavdelningen ibland kan uppfattas som motståndare, men dessvärre är det på det sättet. Det är inte mitt påfund, men orsaken till det är inte att det är några särdeles illasinnade personer på näringsavdelningen, det tror jag inte, men de hanterar beslutsfattandet om stöd och då kanske det blir på det här viset. Rådgivningsdelen finns inte i den hanteringen s.a.s. Därför är det väldigt viktigt att vi har rådgivningsfunktionen också ute i skärgården. Tappar vi Företagsam skärgård eller en blivande förening med samma namn så tappar vi rådgivningen också och då blir det lätt den här situationen. J

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Det andras som jag tänkte komma in på var LBU-programmet och Leader. Att komma igång sent är ingenting som vi kan göra någonting åt om EU säger att man inte tar programmet och godkänner det så snabbt som vi skulle vilja. Det är ingenting specifikt för Leader utan det gäller hela programmet, och det är jag den första att beklaga. Men vad skall man göra när EU kör sitt eget race i den frågan! Vi gör allt vad vi kan för att hitta lösningar, men vi kan inte sätta igång någonting som inte är godkänt enligt lagstiftning. Det hoppas jag att ltl Mats Perämaa har förståelse för. När det gäller Leader-föreningen har jag absolut inte lagt mig i den frågan överhuvudtaget och grundtanken med den var att det var gräsrötterna som skulle komma med initiativ; därför tycker jag att politiskt skall man inte gå in och styra och rådda i den, för det är de ideella som är nere på markplanet som skall jobba med frågorna.

     

     

     

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag håller med om att politiskt skall man inte ”rådda” i en Leader-förening. De facto är det så att det är intressenter, det är precis gräsrötterna som har valt styrelseledamöter till föreningen, men sedan vet man inte säkert om den här föreningen blir den förening som får hantera de här sakerna. Är det så att EU säger att programmet inte kan bli godkänt så att man kan hantera Leader-ansökningar och anslag före först år 2008, så kan jag förstås inte anklaga vicelantrådet Jörgen Strand för det, men de facto nämner man i budgeten 2007 att Leader skall komma igång och jag hoppas att det kan göra det, men jag fick svar på frågan om varför man inte skulle kunna stödja företag. Det är en synnerligen väsentlig fråga och jag hoppas att vicelantrådet Jörgen Strand kan göra det i samband med sitt nästa anförande.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Ltl Danne Sundman var häromdagen redan inne och snusade på frågan som jag kommer att närmare gå in på under det här momentet, nämligen en presentation av min finansmotion nr 46 som gäller ett tillägg under kapitelmotiveringen ”Näringslivets främjande”. Det är alltså fråga om omotiverade krav på finska inom näringslivet.

     

    Historien om Åland känner vi alla till, hur vi fick vår garantilag. 97 procent av befolkningen ville egentligen höra till Sverige. Så blev det inte utan vi fick tillhöra Finland och vi fick självstyrelse. I den åländska grundlagen fick vi då garantier för det svenska språket.

     

    I juni 2002 beslöt ett enhälligt lagting att man skulle utreda det svenska språkets ställning på Åland. Uppdraget gavs till Gunilla Sanders och det arbetet blev färdigt 2003 i augusti, en s.k. grönbok. Det har kommit åtgärdsprogram och det blev färdigt i april i år. Vi väntar på en debatt som skall komma med anledning av den s.k. grönboken. I det arbetet tycker jag att man finner mycket stöd för det som jag säger i min finansmotion. Alla grupperingar inom lagtinget har varit överens; socialdemokraterna har en reservation, men jag upplever inte att det är till den här delen. Man säger att det svenska språkets ställning på Åland är inte så självklart som det borde vara med tanke på det lagstadgade språkskyddet. ”Landskapsregeringen bör också arbeta för att ge näringslivet möjligheter att fungera på svenska i största möjliga utsträckning.” Man säger också att det svenska språket är Ålands enda samhällsbärande språk och att man skall försöka undanröja orsakerna till ett ökande behov av kunskaper i finska.

     

    Okej, med det i bagaget tittade vi på motionen; där skulle vi alltså från obundnas sida vilja att man hade en diskussion och informerade näringslivet på Åland som, märk väl, till vissa delar även kan vara samhällsfinansierad, att informera och diskutera om vad det har för betydelse i förlängningen när man, som vi ser det och många ungdomar som vi har talat med, ser dessa orimliga krav just på finska. Där skulle man behöva ta diskussionen att vad är det egentligen som är problem om man får kontakten med kunden t.ex. ute på en restaurang, en servering, i en glasskiosk, vi har många olika exempel, om man i stället kan prata engelska. Nu tänker säkert många av er: ja, men, vad är det för skillnad på om man pratar engelska eller finska! Jo, det var just det som jag i inledningen försökte förklara. Det är det svenska språket som vi har blivit garanterade i stället för att höra till Sverige; för att vi fick vår självstyrelse inom Finland var vi garanterade från att bli förfinskade. Den här språkkoden har man knäckt, t.ex. i Helsingfors. Under min studietid där pratade man mest svenska, men åker man dit i dag, tar in på hotell, går i affärer och man ber om hjälp och pratar svenska så svarar de ofta: Do you speak English? Där har man knäckt det, men här kräver ändå näringslivet av sina sommarjobbare att man skall kunna finska, och det här tycker jag är orimligt. Den här diskussionen tycker jag att man borde föra, inte för att styra näringslivet, men just för att informera om vad det betyder i förlängningen, hur vi tillsammans formar Åland och framtiden för ungdomarna på Åland.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm tar upp språkfrågan i näringslivet och språkkunskaperna. Vad jag förstår på ltl Gun-Mari Lindholms anförande anser hon att man kan prata alla andra språk förutom finska här på Åland. Bara man inte pratar finska så tillåter hon alla andra språk, om man tillämpar det i servicebranschen. Jag kan inte förstå den här inställningen. När man åker runtom i världen till olika turistorter, t.ex. Gran Canaria så kan personalen både finska, tyska, franska, engelska, portugisiska osv. utan att Gran Canarias bofasta befolkning blir förtyskade, förengelskade, förfinskade eller förfranskade. Jag förstår inte den här rädslan för språkkunskaperna i turistbranschen t.ex.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Märk väl, jag har aldrig sagt att jag inte tillåter det. Men det som jag tycker att är fel är att man har så orimliga krav vad gäller just finska språkkunskaper. Jag tycker att det är viktigt att man diskuterar och debatterar det och känner till grunderna varför vi har det på det sättet som vi har det på Åland. Och till den delen det gäller samhällsfinansierad verksamhet delvis tycker jag att man faktiskt kunde ha det som ett krav att det här språket, som man har inom en bransch där man har fått samhällsfinansiering, är det ett måste, där är det inte ens tillåtet. Så långt skulle jag kunna gå. Annars måste vi fundera på hur vi skall börja nedmontera självstyrelsen.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Att kunna språk nedmonterar nog inte självstyrelsen. Så bräcklig är inte självstyrelsegrunden utan det är en tillgång, anser jag, att man kan olika språk och att man kan ge service på olika språk till våra turister. Det har just gjorts en utredning om detta på Åland och man efterlyser mera språkkunskaper hos en service-minded åländsk befolkning som säljer tjänster till olika turister som kommer från olika länder.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag vet inte om det är så att jag inte kan förklara det här tillräckligt väl för ltl Henrik Lagerberg eller om han avsiktligt inte vill förstå. Som jag ser det är det just ur ett självstyrelseperspektiv som vi skall värna om detta. Om man sedan kan en massa språk så är det jättebra, men det skall inte vara orimliga krav på just finska språket, med de motiveringar och argument som jag just har fört fram. Det här hoppas jag att ltl Henrik Lagerberg och alla andra som känner sig lite vilsna i detta ärende skulle ta och sätta sig in i. Jag hoppas att man skulle kunna se det från ett annat håll då.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Fru talman!

    Det är mycket positiva skrivningar som finns om näringslivet under allmänna motiveringarna. Fokus skall sättas på nyföretagande med beaktande av potentialen hos kvinnor och unga företagare.

     

    Entreprenörskap och småföretagsamhet är en överlevnadsfaktor för det åländska välfärdssamhället. Därför skulle jag vilja göra reklam för finansmotion nr 12: lokal hållbar livsmedelsförsörjning med närproducerad och ekologisk mat är samhällsutveckling. Dagens konsumenter blir mer medvetna om vad de handlar och ställer krav på produkterna.

     

    En saluhall i Mariehamn skulle vara ett projekt med många positiva synergieffekter för den småföretagande bonden, för den åländska konsumenten och för turisten men också ett stort steg mot hållbar utveckling och renare miljö.

     

    Därför föreslår liberalerna att vi för in en ny punkt under ”Målsättningar år 2007”, moment 47.03.23 Ålands landsbygdscentrum: ”Under året inleds ett projekt för att ta fram underlag för att förverkliga en saluhall i Mariehamn.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det här är ingen ny idé av ltl Katrin Sjögren. Jag har inget mot den på något sätt, utan jag tycker att idén är bra och att man faktiskt skulle kunna saluföra de åländska produkterna. Men eftersom frågan kommer upp igen skulle jag vilja veta om liberalerna har undersökt om det finns något intresse för saluhallen hos dem som producerar livsmedel?

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Nej, det är helt sant, det här är ingen ny idé. Det här är väl det som kallas att man driver en fråga som politiker, försöker övertyga er andra! Jag har fått många positiva reaktioner på den här frågan, bl.a. av flera bönder. Jag kan inte svara på alla frågor, men jag tror att det skulle kunna finnas ett intresse och det är jag skulle vilja att man skulle ta reda på, man skulle göra en marknadsundersökning, man skulle pejla intresset hos bönderna.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Då funderar jag om det är landskapet som sklal bygga eller skall det ske på annat sätt. Jag skulle vilja ha klarlagt hur den funderingen har gått till.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Precis på samma sätt som man understöder andra företag på Åland kan man understöda småföretagande jordbrukare. Ta t.ex. Ålands Industrihus!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Min fråga var egentligen identisk med min partikamrat Sjöbloms, men jag kan ytterligare utveckla den genom att ltl Katrin Sjögren jämförde med Ålands Industrihus. Är det då tänkt att det skulle bli någon form av aktiebolag?

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag har inte svar på alla frågor. Det är det jag vill att man skall ta reda på, hur stort intresse det är, man skulle kunna göra en marknadsundersökning och se vad det får för synergieffekter. Jag tror absolut att det finns ett mervärde i en salulhall för turisterna. Jag tror att det har positiva effekter för ålänningen som konsument att det finns ett ställe dit du kan gå och få garanterat åländska närproducerade och ekologiska produkter. Det har också effekter för miljön. Jag kan inte svara på frågorna utan dem vill jag att man tittar på.

     

     

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Idén är god. Det är väl närmast det man blir att fundera på att vem är det som skall finansiera den goda idén?

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Ja, men, visst är det en fantastisk idé och jag tror att den kommer att bli verklighet!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Frågan har diskuterats, vi har tangerat den lite i landsbygdscenters styrelse på så sätt att vi har efterhört intresset hos odlare och affärsmän att ha en renodlad ”Ålandshörna” med ett brett produktsortiment i butikerna. Frågan är inte helt lätt att komma vidare med, dels måste man ha ett brett sortiment, man måste kunna garantera produkter året runt alla månader, man måste få dem paketerade så att de blir attraktiva och så måste man få köpmännen med på det här. Det var en av de större – jag skall inte nämna någon vid namn – som har visat intresse för att komma vidare i den här frågan. Det här tror jag att skulle kunna vara en början på ltl Katrin Sjögrens vision.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att det finns en stor potential i den här frågan. Jag har själv en favoritplats och det skulle vara att man t.ex. skulle bygga ihop och göra en saluhall där Alko står. T.ex. skulle Alko kunna vara i saluhallen. Jag tror också att det skulle kunna finnas utrymme för förädlade produkter, inte bara basvaror utan det skulle kunna vara små affärer, Puneh Oriental skulle kunna vara där,  Fiskekojan skulle kunna vara där, man skulle kunna prenumera på grönsakslådor, alla hushåll skulle kunna säga att man vill ha x-kilo potatis och x-kilo morötter samt åländska äppel och så skulle man kunna beställa det via saluhallen och hämta upp det. Jag skönjer lite positivism – jag tror att vi får en saluhall på Åland så småningom!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag skall ta upp frågan igen i landsbygdscenters styrelse och höra var den ligger, men själv ser jag nog helst att detta skulle komma till på marknadsmässiga villkor. Men kunde man kombinera det med Alko så har man ju en stadig kundkrets, åtminstone i närheten, så kanske det finns lösningar på det.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag sade det faktiskt inte som ett skämt utan jag tror att det finns ett mervärde i det. Ju mer man samlar på ett ställe så desto mera kunder har man möjlighet att få tag i. Inte menar jag heller att det skall drivas av samhället. Jag tror att den mest lyckade bolagslösningen blir ett aktiebolag, men ”herrimintid” landskapsregeringen har väl gått in och hjälpt företag förut, så inte förstår jag varför det här skulle vara så omöjligt!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Det var inte på något sätt meningen att ironisera utan jag tror att får man ihop flera olika nischer så kanske det finns en marknadsmässig förutsättning för en saluhall i någon form.

     

    Fru talman!

    Jag tänkte ta upp en del om primärnäringarna och främst fisket eftersom den nya debattformen inte tilllät att jag talade längre. När det gäller primärnäringarna jordbruk och fiske har dessa historiskt haft en stor betydelse för Åland och dess utveckling och har fortfarande stor betydelse, speciellt för vår landsbygd och skärgård, men även för det som ltl Henry Lindström var inne på: vi har en livsmedelsindustri med Chips, ÅCA, slakteriet, trädgårdshallen som är över 50 procent av vår landbaserade industri. Det är också viktigt att vi har ett jordbruk på Åland med närproducerade produkter samtidigt som detta skapar ett öppet landskap, vilket är bra för landskapsbilden och turismen.

     

    Jordbrukspolitiken och företagandet på landsbygden styrs och regleras som alla vet hårt av EU och dess centralstyrda politik. Detta har som känt inneburit stora förändringar och nya utmaningar för våra landsbygdsföretagare, krav på rationalitet och marknadsanpassning samt att hitta nya ben att stå på. Det kommer det fortsättningsvis att vara. Därför har vi lagt fokus på vissa åtgärder som skall kunna göra det här bättre.

     

    Det nya programmet för landsbygdens utveckling kommer att tas i bruk så fort det bara är möjligt. Vi är lite frustrerade i landskapsregeringen, tjänstemännen också, därför att det är så segt att få fart på processen i EU, men så fort vi har det klart kommer det att sjösättas. Det förslag som arbetas fram i olika arbetsgrupper är ute på remiss, men här har fotfolket och näringen varit med och tagit fram det ända från början när vi började jobba med jorbruksstrategin. I programmet finns som nämndes fyra axlar. Den första har som målsättning att förbättra konkurrenskraften i form av investeringsstöd, den andra axeln att förbättra miljön. Det är miljö- och kompensationsstödet, den tredje att förbättra livskvaliteten och diversifiering av ekonomin på landsbygden och axel fyra utger Leader-dimensionen.

     

    Beträffande finansieringen av programmet vet vi att EU har dragit ner den generella nivån till 70 procent av nuvarande programnivå. Landskapsregeringen väljer dock att gå in här och täcka upp med nationella medel i den omfattning som behov finns och regelverket tillåter.

     

    För landskapsregeringen är, förutom den övergripande målsättningen att ha en levande landsbygd, även målsättningen att vi skall kunna bevara och utveckla vår livsmedelsindustri viktig samt att utveckla en hög konkurrenskraft i enlighet med givna förutsättningar. Just utökad konkurrenskraft och mer marknadsanpassning, oberoende om det är genom förädling eller om det är ekologiskt, är något som landskapsregeringen har satt fokus på genom olika åtgärder. Jag tänker här på axel ett, nu när vi har utrymme, vi har höjt investeringsstödet med över 100 procent, så bör vi också fundera på att vi verkligen använder pengarna till åtgärder som gör oss mer konkurrenskraftiga och som säkerställer livsmedelsindusrin. Faktum är att när programperioden är slut kommer nivån antagligen att vara ännu lägre. Detta på grund av att EU utvidgas till flera länder som skall vara med och dela på kakan. Vi får ner överskotten osv., så nu gäller det att vi tar tillvara pengarna.

     

    Inom ramen för landsbygdscenter kommer vi också att följa upp projektet Landsbygd 2006 med ett treårigt utvecklingsprojekt uppdelat på tre delprojekt. Det ena handlar om företagare och företagsutveckling, vi vill jobba vidare med det; förr talade man om jordbrukare medan vi vill tala om landsbygdsföretagare och få företagarna på landsbygden att driva företagen på ett traditionellt företagsmässigt sätt.

     

    Så handlar det om lokal förändring och försäljning. Här tror jag att man kan hitta olika nischer; redan i projektet Landsbygd 2006 kom Gottby Lök fram och även en hel del andra idéer. Sedan gäller det att kunna sälja dem på olika sätt, kanske i en saluhall eller på annat sätt.

     

    Det tredje delprojektet kommer att handla om kompletterande intäkter: hur kan man hitta nya intäktsmöjligheter inom ramen för sina gårdar och landsbygdsföretag.

     

    Vi har också andra utmaningar som jag var inne lite på, speciellt när det gäller att bevara livsmedelsindustrin. Vi vet i dag att t.ex. Chips kräver ännu mer rationalitet, man vill att vi skall odla på större arealer på Åland och då måste vi också titta: hur kan vi hitta lösningarna. Jag kommer alltså att ha en diskussion med Chips den 5 december för att se om vi kan utveckla upptagare och maskiner så att man kan odla på styvare lerjordar, kan vi hitta system där man kan nyttja mindre gårdars passliga mark till det här osv. Det är absolut livsviktigt att vi kan behålla Chips och den övriga industrin för den har en drivkraft när det gäller utveckling av produkter, så det är viktigt.

     

    När det gäller perspektivet fiskerinäringen är det precis om med jordbruket och det precis som med jordbruket att det har varit en strukturomvandling där havsfisket nästan är borta. Även när det gäller fiskerisidan är vi inne på slutspurten med vårt program. Tyngdpunkten läggs på åtgärder för att befrämja en utveckling och ett nytänkande inom alla sektorer av näringen. Några saker som jag tänkte nämna är att vi jobbar med hållbar fiskodling på olika sätt, vi har haft en rätt god dialog med fiskodlarföreningen på sist tiden, vi jobbar med en förordning för att komma stegvis framåt. Vi har också stött ett par privata projekt där man undersöker hur man skall kunna komma igång med nya sorter och landbaserade odlingar. Vi har besökt en anläggning i Göteborg som var mycket intressant där man startat ett pilotprojekt i ganska liten omfattning, 20 ton, men man höll på och skalade upp det, man sålde redan till restauranger; det intressant med det var att man hade en biologisk rening där man recirkulerade vattnet och inte släppte ut någonting och det blev lite slam som man tog tillvara. Det som också var intressant var att de odlade fiskarna var vegetarianer, åt jordbruksprodukter och skulle man kunna komma vidare med det här är det otroligt intressant på en landbaserad odling där man kan ta tillvara jordbruksprodukter, men sedan har man marknaden kvar, man skall klara av att sälja den på marknaden, så det finns många stötestenar, men jag tycker att diskussionen är bra och vi funderar och diskuterar med näringslivet om det finns någon som skulle vilja dra ett pilotprojekt inom ramen för det här.

     

    När det gäller det som ltl Fredrik Karlström tog upp om sälarna håller jag med om att det är ett stort problem. Vi tog fram ett program och i enlighet med det programmet jobbar vi. För två veckor sedan var jag på ett nordisk-baltiskt seminarium där ledande chefstjänstemän hade en bländande powerpoint-presentation och berättade och satte fokus på problemen. Jag är övertygad om att de flesta ministrar som var närvarande fick sig en tankeställare, att vi kan inte ha det så här runt Åland och södra Finland samt delvis i Sverige; på ett bälte från Sverige till Baltikum via södra Finland finns den största sälstammen. Det vi fick till stånd på seminariet var att vi fick in i deklarationen att när det gäller jakt och nyttjande av denna resurs måste man få ha regionala skillnader. Vi kommer också att diskutera den frågan vidare i Helcom, så jag har en förhoppning att komma vidare där.

     

    Till sist vill jag säga när det gäller fiskeri att i morgon skall jag träffa verksamhetsledaren från fiskarförbundet för att titta på hur vi tillsammans kan jobba för att utveckla de sälsäkra fällorna, så jag har en förhoppning att vi kommer vidare med frågorna och jag tror inte att stöden och bidragen är lösningen utan först vill jag gå till botten ordentligt med de här frågorna. Jag stannar här, men jag har lite till som jag vill säga.

     

     

     

     

    Ltl Fredrik Karlström, replik:

    Fru talman!

    Problemet med sälen är, som landskapsregeringsledamoten Jörgen Strand vet, att de är fruktansvärt många just nu runt Åland. Det som händer är att den åländska fiskarn de facto går i konkurrens under tiden sälarna bearbetas och man försöker få ner sälstammen. Stödet som jag talar om är ett tillfälligt ekonomiskt stöd under tiden när det är som mest absurt i våra vatten. Sälskadearbetsgruppen föreslog det som kanske är den viktigaste punkten för att alls bevara fisket framöver. Som det fortsätter nu och går något år till så kommer det inte att finnas någon yrkesfiskare kvar och då tror jag också att det är svårt att få någon att starta upp den banan igen om några år, om det helt har dött ut på yrkesfiskesidan. Min motion går ut på att man i första tilläggsbudget skulle ta upp ett tillfälligt ekonomiskt stöd för de fiskare som drabbas på grund av den enorma sälpopulationen. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Först skulle jag vilja gå vidare. Det finns rätt bra utvecklade fällor, men det finns vissa brister i dem och kan man komma till rätta med de sakerna så finns det möjlighet att fiska utan bidragen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Jag håller helt med om sälskadeproblematiken och tänkte inte ha några åsikter om det annat än vad jag har hört. Jag vill bara trycka på det jag brukar säga att det skulle vara intressant om man skulle kunna tillåta sälkötthandel. Detta kan man göra enligt jaktlagen, som i dag tillåter försäljning av älg, rådjur och hare, inte annat vilt, men det är bara att ändra det lilla momentet i lagen. Jag tror att det skulle stimulera att skjuta säl enligt de tillstånd som ges och då skulle man kunna sälja och bedriva mycket turistverksamhet genom att tillreda sälkött, skinn, sälolja för målning, det finns egentligen hur mycket som helst, om det bara skulle bli tillåtet enligt lag. Jag ser inga hinder atman gör om lagen på det sättet. Vi kan inte ta bort fridlysningen.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag är inte säker på att det är bara att ändra en liten del i jaktlagen, men om det är så  - jag skall undersöka det – då kan jag komma fast följande vecka med den lilla ändringen. Det är precis som ltl Gun Carlson sade en resurs som vi bör kunna använda. Det här har Ålands fiskare också tagit fakta på och man betalar t.o.m. i dag för sälskinnet för att man skall kunna gå vidare och kanske förädla i form av olika produkter för säljning. Det är en intressant grej. Också turistjakten skulle kunna vara intressant; man har den i Norge med ett regelverk med jakttider och liknande och jag tycker att vi skulle kunna ha likadant här i Östersjön för vi har en stam som tål att beskattas, enligt min och de flestas mening, men sedan har vi Helcom!

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det var just det jag skulle säga på slutet när jag inte hann, att ta bort fridlysningen, vilket man måste göra för att det skall bli fritt för allting, det tror jag blir svårt. Men vi ger ändå tillstånd för ganska många sälar, men det köttet får inte säljas som det är i dag. Jag läste just jaktlagen och där står det tydligt att det är tillåtet att sälja älg, rådjur och hare – köttet skall naturligtvis vara besiktigat och godkänt som människoföda – men annat vilt är icke tillåtet. Det är bara den lilla ändringen som behövs.

     

    För övrigt hoppas jag att landskapsregeringen nu genomför gallringsstödet!

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag hörde inte det sista! Om det är så enkelt att det inte finns någon annan hälsovårdslagstiftning som står i vägen så lovar jag att i så fall skall jag möjliggöra detta. När det gällde regelverket att jaga säl gjorde vi allt vad vi kunde för att ta bort byråkratin och göra det så enkelt som möjligt inom ramen för de förordningar och lagstiftning som finns.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag påpekade i mitt anförande just bekymret med att utveckla fisketurismen och samtidigt ha en sälstam av den storlek som vi har i dag. Jag förstår att landskapsregeringens ambitionsnivå är att utveckla fisketurismen och jag sade också att det här kan inte gå hand i hand, för någonting måste man välja. Nu har vi hört diskussionen om olika möjligheter att eventuellt få bort säl. Jag hoppas att landskapsregeringen har som ambition att man på alla möjliga sätt försöker reducera sälstammen; annars tror jag att vi varken har yrkesfiskare eller turistfiskare här i framtiden.

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag håller med ltl Brage Eklund, men lösningen för fisketurismen är inte bidrag utan vi måste jobba på andra åtgärder, och det gör vi hela tiden. I morgon har jag ett möte med Ålands fiskares verksamhetsförbund där vi ytterligare skall diskutera dessa frågor. Vi har sett på det och jag är övertygad om att samhällsekonomiskt är det kanske klokast att använda den resurs som finns i våra innerskärgårdar till fisketurism, det ger ett mervärde till vårt åländska samhälle. Den andra biten, som jag inte hann med i mitt anförande, är att vi har också ett projekt på gång med Ålands fiskare hur vi skall kunna förädla och skapa ett mervärde i den fisk som fångas trots alla sälar.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag tror inte heller att man utvecklar fisket genom att betala bidrag, men man måste vara öppen under en övergångsperiod för att utbetala skadeersättningar för det sälen åstadkommer på bragder osv. Det är fråga om ganska stora kostnader för en liten yrkesfiskare i dag att se till att bragderna hålls hela; jag tror inte ambitionen att fortsätta yrkesfiskandet blir större när man ser resultatet av skadorna. Där behöver man nog ha en viss öppning till eventuella åtgärder. På sikt måste man dock åtgärda problemet på ett annat sätt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Fru talman!

    Vicelantrådet gjorde en bra presentation över näringsavdelningens prioriterade områden och han tog upp många exempel på hur näringsavdelningen jobbar tvärsektoriellt samt att det finns täta berörningspunkter mellan t.ex. näringsliv och utbildning, näring och infrastruktur.

     

    En viktig sektor som jag vill att skall knytas ihop med näringslivet är kulturen. Kultur som näringsgren får en allt större roll i Europa och som visar på växande tillväxtsiffror varje år, dels ekonomisk tillväxt men även ur sysselsättningshänseende. Vicelantrådet Strand är på god väg, det visar det stora intresset för bl.a. projektet Åland form. Jag vill att kulturens betydelse som näringsgren skall öka mer på Åland som en attraktions- och konkurrensfaktor, som en förnyelsedrivande kraft som stimulerar kreativitet och innovation, som i sin tur leder till ekonomisk utveckling. Det är dags att höja statusen på kulturen och inse den stora potential som det åländska kulturlivet, konstnärer, skapande kreatörer m.m. har. Därför har jag valt att ta upp det här temat under näringsavdelningens budgetkapitel och inte under utbildnings- och kulturavdelningen. Flera av budgetmomenten under näringslivets främjande är onekligen av kulturnäringskaraktär. Jag tänker på ”Åland i Helsingfors”, turismens främjande, evenemangsmedel, Leader-programmet, men jag skulle gärna se fler medvetna satsningar från näringsavdelningen när det handlar om att få en starkare samverkan mellan kultur och näring.

     

    Vi har länge haft begreppen ”humankapital” och ”socialt kapital”. Nu dyker det upp nya termer som ”kulturkapital”. I och med att omvärlden förändras ökar också efterfrågan på kulturaktiviteter även här på Åland. Vi har mer fritid, mer pengar och en stor andel fyrtiotalister som har både tid och kraft och som är stora kulturkonsumenter.

     

    Skulle man beskriva de tre faktorer som en bransch bör ha för att ses som en del av kultursektorn så är det följande:

     

    ·        ett inslag av kreativitet

    ·        det skall ha ett intellektuellt värde

    ·        det skall vara en aktivitet som utvecklar eller kommunicerar

     

    Det handlar om skapandet av musik, film, dans, det är författandet av böcker, skapande av data- och TV-spel och mycket, mycket annat. Däremot brukar sportreklam och turism ibland räknas in och ibland inte. Men om vi gör det – räknar in sport och turism – då ligger Sverige och Finland i topp inom EU när det gäller andelen sysselsatta inom kulturnäringsgrenar och i kulturyrken, och andelen bara växer.

     

    Kulturutövare är entreprenörer, många är egenföretagare eller frilansare och de har de egenskaper som morgondagens arbetsmarknad så gärna behöver. De är kreativa, flexibla och kan ta projekt eller tidsbegränsade uppdrag.

     

    Näringsminister Strand har redan satt igång ett bra arbete med att lyfta kvinnliga och unga företagare och nu vill jag att lagtinget ger honom mandat att höja statusen på kulturen som näringsgren och göra fler medvetna satsningar som t.ex. Åland form.

     

     

    TALMANNEN: Begärs ytterligare ordet inom detta avsnitt?

     

    Härefter tas trafikavdelningens förvaltningsområde upp.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Äntligen är vi framme vid den mest spännande avdelningen!

     

    Trafikbudgeten för år 2007 är den bästa  hittills under min tid som trafikminister i denna landskapsregering. För min del är jag mycket nöjd med budgetförslaget och med trafikutvecklingen i stort under de senaste åren.

     

    Ser vi tillbaka på  det arbetet som gjorts på den ekonomiska sidan sedan år 2000 kan vi konstatera att vi har haft en lyckad politik. Trafikavdelningens driftsbudget har sedan år 2000 till 2007, alltså under de senaste sju åren, ökat med endast 13 procent, då den sammantagna driftsökningen för hela landskapets budget ökat med 32 procent.

    Ökningen av trafikens driftsbudget kan till 100 procent härledas till högre oljepris,

    vilket indikerar en rejäl effektivisering på trafikavdelningen. Detta bekräftas också genom att vi har 26 färre anställda idag om man jämför med år 2000 vilket är en minskning med ca 10 procent.

     

    Skulle trafikbudgetens driftskostnader stigit lika mycket som budgeten sammantaget så skulle den under perioden 2000- 2007 kostat ytterligare ca 12-15 milj. euro.

    Därför anser vi att vi har sparat oss utrymme för ökade investeringskostnader som i sig kommer att minska driftskostnaderna ytterligare.

     

    Fru talman! Går jag över till några specifika frågor konstaterar jag att vi har flygtrafik både till Stockholm, Helsingfors och Åbo. Till Stockholm har vi en trafik som är samhällssubventionerad med ca 615.000 euro/år. Stockholmstrafiken inleddes den 14 augusti detta år. Redan idag har linjen över 10 personer per tur i genomsnitt. Under den senaste tiden har ett flertal turer haft 20 personer eller mer per tur. Denna vecka har Air Åland haft den högsta beläggning någonsin; denna vecka har de 50 procents beläggning. Det finns turer som går fullsatta, det finns turer som går nästan fullsatta. Det här bekräftar att vi gjorde rätt när vi valde en större maskin än den 18-sitsiga som var på tal vid upphandlingen. Dessutom kan man konstatera att nuvarande flyg är betydligt handikappvänligare än vad det 18-sitsiga skulle ha varit.

     

    Ser vi, fru talman, till flygtrafiken som helhet kan vi konstatera att passagerarökningen på flygfältet under senaste år har varit hela 42 procent.

    Helsingforslinjen har ca 30 procent fler passagerare än då föregående operatör flög på linjen.

     

    Trafiken till Åbo körs, som vi vet, utan subventioner från samhället med små plan och  här hoppas vi på sikt att det skall bli större plan och än mera trafik, men jag vill här ytterst tydligt inskärpa att det är oerhört viktigt att vi behåller flygtrafiken till Åbo, speciellt för de personer som behöver komma till Åbo universitetssjukhus måste och skall upprätthållas för behandling.

     

    När det gäller kollektivtrafiken eller busstrafiken avser vi att med den budgetsumma som finns kunna upprätthålla nuvarande volymer. Vi avser också att fortsätta att med nuvarande system förhandla fram avtal med våra två bussbolag, men vi kommer också att försöka oss på en viss upphandling av busstrafiken på sådana linjer där vi anser att vi kan få någon form av konkurrens. Vi planerar också att sänka busstaxan med 20 procent och införa en maxtaxa om 4,0 euro/enkelresa.

     

    En liten grej som finns under allmänna motiveringen är att vi skriver så här: ”I allmänna motiveringarna har vi ett förslag om att landskapsregeringen skall ta fram en lösning för försäkra funktionshindrade möjlighet till bussåkande. Vi vet att i dag finns det tekniska lösningar som möjliggör rullstolsbundna att på charterresor nästan på lika villkor resa som icke-funktionshindrade. Här är det intressant att höra vad lagtinget säger om åsikten att vi ekonomiskt skulle stöda våra bussbolag så att två av de deras bussar skulle förses med denna tekniska lösning. Om lagtinget är positivt till detta förslag kanske vi kan återkomma i tilläggsbudget.

     

    Går vi till skärgårdstrafiken kan vi konstatera att vi har i dag mycket stora och spännande utmaningar, dels för att hålla driftskostnaderna nere och dels för att upprätthålla bra kommunikationer till skärgården. För att få denna ekvation att gå ihop står vi i beråd att bygga en ny färja som skall trafikera på linjen Svinö-Degerby. Detta till en kalkylerad kostnad om 13 miljoner euro. Om lagtinget godkänner detta i denna budget kommer färjan, som tar dubbelt fler bilar än vad Knipan gör, att sättas i trafik under år 2008.

     

    Vi vill också, fru talman, påbörja arbetet med byggande av en väg- och linfärja på linjen Åva-Jurmo. Totalkostnaderna för detta projekt beräknas till 3,5 miljoner euro, vilket medför en årlig inbesparing om 250.000 euro och tydligt visar att investeringen betalar sig på relativt kort tid. Framför allt blir kommunikationerna betydligt bättre för jurmoborna till fasta Brändö.

    Övergår vi så till planeringen av tunneln kan jag informera om att planeringen fortgår. Vi är nu i det skede att vi kommer att upphandla den geologiska undersökningen. Fortfarande gäller planen att byggstart av tunneln skall vara inom år 2009 och färdigställande inom år 2012. De kostnader som vi hittills uppskattar är 40 miljoner, vilket är en oerhört stor summa, men vi räknar också med en driftsinbebesparing på drygt 1,5 miljoner euro per år. Det här visar att också den här investeringen lönar sig rent ekonomiskt, förutom de fantastiska möjligheter som vi ger föglöborna.

     

    Vi kommer naturligtvis att få en närmare prislapp när den geologiska undersökningen är gjord och den kommer säkert att presenteras för lagtinget ytterligare en gång för att få sanktion att gå vidare. Formellt kommer vi att flagga upp detta projekt i kommande tilläggsbudget som kommer att ligga på lagtingets bord i december.

     

    Under inkommande år skall vi också ta oss an kortruttsproblematiken på norra linjen.

    Vi skall se hur vi kan korta trafiktiden eller hur vi i övrigt kan förbättra trafiken mellan Brändö och Hummelvik. Vi vet förstås redan nu i stort hur trafiken kunde utformas, men vi kommer att på något sätt konkretisera planerna precis som vi gjort med den nya färjan, tunneln och med trafiken mellan Åva och Jurmo.

     

    Fru talman!

    Så några korta ord om väginvesteringarna. Jag kan med glädje konstatera att vi har erhållit hyggligt med pengar så att vi kan fortsätta med väginvesteringar. Vi kan fortsätta bygga ut huvudvägarna mot Sund och huvudvägarna mot Eckerö inklusive de omtyckta gång- och cykelvägarna. Detta är en stor fördel för våra funktionshindrade på Åland som tryggt kan färdas parallellt med huvudvägarna.

     

    För övrigt fortsätter grundförbättring av glesbygdsvägarna som tidigare; beläggningarna kommer att öka i någon mån. Vi kommer också att påbörja gång- och cykelbanorna längs de redan utbyggda huvudvägarna. Första etappen är vid Lemström och så från Svibybron mot Hammarland.

     

    Fru talman!

    Allra sist kan jag konstatera att vi har ytterligare ökat stödet till att förbättra kommunalvägarna med 50.000 euro, så vi har nu tredubblat den summan; den var tidigare 50.000 eur per år och nu kommer den att vara 150.000 euro per år. Här har kommunerna möjlighet att bygga ut sitt vägnät för dem som bor längst bort från de centrala delarna av kommunen.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson efterhörde lagtingets åsikter angående handikappanpassade bussar. Från de obundnas sida stöder vi den tanken och vi hoppas att man jobbar på med det här. Jag har förstått att det finns ett behov av det. Man har i dag använt sig av stadsbussen, men den är inte långfärdsanpassad med komfort om man skall åka längre. Det kunde vara intressant att veta om det finns någon prislapp för projektet, men vi stöder till fullo att man fortsätter att arbeta för detta.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Den första prislappen har jag fått, men jag har tyvärr glömt den. Jag upplevde att det inte var någon oöverkomlig prislapp och det kan ju vara så man hittar på någon samfinansiering med bussbolagen. Det intressanta är att jag var själv till Ålands handikappråd och diskuterade detta och det fantastiska är att det finns anläggningar i dag som man förse bussarna med så att en rullstolsbunden kan resa i stort sett lika bra och bekvämt som en icke-funktionshindrad. Här har vi alltså en unik möjlighet så att våra funktionshindrade kan fara ut i Europa på hyfsade villkor.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det finns två delar i det här, dels att våra handikappade kan åka ut, men också när det kommer gäster hit som behöver den här formen av service så kan vi i dag inte erbjuda det. Vi vill ofta ta våra gäster runt på Åland och visa upp det vackra landskapet t.ex. under seminarier. Det vi har att erbjuda i dag är en ganska hård och icke så komfortabel stadsbuss. Det är säkert inget fel på den när man reser korta bitar, men om man skall sitta en hel dag är det säkert inte så bekvämt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Gun-Mari Lindholm verkar vara väl insatt i problematiken och det känns bra. Vi vet att det finns en sådan här buss – jag tror det var i Vasa eller Åbo – och den är upptagen hela tiden, så det finns en nisch här för bussbolagen. Det är klart att man hoppas att bussbolagen själva skall finansiera det, men jag tycker att vi måste ändå vara så öppna att vi är beredda att hjälpa till om det behövs för att få detta till stånd. Vi har redan inlett förhandlingar med bussbolagen och diskuterar det, så vi får gå vidare om det är så att lagtinget är positivt till det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Trafikminister Runar Karlsson begärde fullmakt av partierna att få stöd för att kunna bidra till att rörelsehindrade har lättare att ta sig med buss osv. Det här är någonting som vi från Ålands socialdemokrater stöder. Nu när t.ex. Ålands invalider skall ut och resa är det, som sades här, stadsbussen som gäller, men det är inte alltid så lätt att få loss den. Det här är någonting som ger möjligheter för de rörelsehindrade att kunna komma med ut och åka. Det gör också att när en rörelsehindrad vill fara på en resa med ett bussbolag blir det mycket enklare att komma med, så det är ett steg framåt i likabehandling. Det här är någonting vi stöder fullt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman! Tack för stödet!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Färjorna är de förlängda landsvägarna, det tror jag att lagtinget har slagit fast och fastställt. Därför skall en förnyelse av färjflottan betraktas som någonting som motsvarar grundförbättringar av vägnätet. Det är grundförutsättningen för mig. Landskapsregeringen har väldigt mycket betonat satsningen på färjan, vilket förstås i sig är bra, men satsningen på färjan kan inte betyda det att det inte skall finnas utrymme för några andra satsningar i skärgården. Att man byggde rondeller på utfarten kan inte betyda att det är de enda satsningar som skall göras i den här regionen.

     

    Kort om glesbygdsvägarna. Jag har det intrycket att de försämras väldigt mycket och man kan inte banta på anslagen till den delen alltför mycket för då står man inför en situation där det börjar kosta väldigt mycket pengar.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Varför vi har nämnt de specifika projekten tunnel och färja i skärgården är att det rör sig om relativt stora kostnader: 15 miljoner och 40 miljoner. Jag håller helt med ltl Mats Perämaa om glesbygdsvägarna att vi har under flera år byggt ut och förbättrat i ganska hyfsad takt, men jag vet att det finns ett stort behov ytterligare så jag skulle gärna ha sett att den summan hade varit större, men vi har en ram som vi skall hålla oss till med våra prioriteringar. Jag tycker att vi ändå har fått en hygglig tilldelning och har en hygglig prioritering.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag värjer mot mig benämningen att man investerar i skärgårdsfärjan, visst gör man det, man sätter ju pengar på den. Men man säger aldrig att investerar i att grundförbättra vägar. Det är de begreppen som måste jämföras med varandra: grundförbättra vägar, förnya färjflottan med jämna mellanrum. Annars blir det lätt för en landskapsregering att med hänvisning till att man köper en ny färja under många år inte satsa på skärgården alls för övrigt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det är lite synd att ltl Mats Perämaa försöker få någon sorts konflikt mellan skärgård och fasta Åland. Den stafettpinnen tänker inte jag ta. Jag nämnde också att vi skulle grundförbättra huvudvägen till Sund och Eckerö, så jag försöker för min del som sagt se detta för Åland och det är min skyldighet att informera lagtinget om det förslag jag har här i ”boken” och jag hoppas att det respekteras utan att försöka hitta infallsvinklar mellan fasta Åland och skärgården.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson efterfrågade lagtingsgruppernas åsikt om de anpassade bussarna för funktionshindrade och jag kan bara framför att vi från den liberala gruppen stöder ett sådant förslag och ser fram emot tilläggsbudgeten vad en prislapp kan bli på detta.

     

    I övrig konstaterar jag med glädje att landskapsregeringen har omfattat en motion som liberalerna hade ifjol med ltl Raija-Liisa Eklöw som första undertecknare om att man skall bygga ut cykelvägar mot Sviby.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det är min politiska filosofi det att oberoende varifrån motionerna kommer så beaktar jag dem. Hinner jag inte beakta dem i den budget som de har tagits upp i kan man beakta dem i följande budget; precis som det nu finns motioner inför 2007 års budget; beaktas de inte år 2007, som det kanske inte görs till alla delar så kommer man förstås att se på dem 2008, det är därför vi alla finns här och försöker hjälpa till och göra det bästa av allting.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade trafikavdelningen var den intressantaste och roligaste och det är precis som näringsavdelningen en mycket vittomspännande avdelning – trafik berör hela landskapet och oss allihopa. Jag tycker att många projekt som man räknar upp att man vill förverkliga inom trafikavdelningen är bra och att man äntligen också har kommit till Rökerirondellen med avkörningsfil till Lemlandshållet. Det ser vi som en mycket bra sak som behöver göras. Vi har stora bilköer alla dagar här när folk slutar sitt arbete och det skulle säkert underlätta hemtransporten för många, också i tid. Det som man kan undra över är parkeringssituationen i Mariehamns stad. Det här gällde när man kommer ut från staden, men vad gör man hit snart med bil när det inte finns några parkeringar i Mariehamns stad! Det är snart ett större bekymmer, även att parkeringsskivorna skall komma upp för att det skall bli mera snurr på trafiken. Parkeringssituationen i centrum här i staden börjar mer och mer bli ett bekymmer, hur vi skall åtgärda det tillsammans kanske man borde diskutera.

     

    Jag vill poängtera att jag är mycket nöjd med att man får anslag och tänker projektera Åva-Jurmo för att förkorta färjpasset med en vajerfärja. Det finns egentligen redan färdigt planerat och beräknat, också ungefär var vägdragningen skall gå. Det är också en bra investering om vi tittar till den kostnad som det utgör i dag. Det förbättrar också förbindelserna mycket inom Brändö kommun.

     

    När jag är inne på den norra sidan önskar jag att man kunde utveckla hela norra linjen ännu mer än i dag. Vi har näringslivstransporter som man kunde utnyttja linjen för, vi har turismen som också är mycket viktig, speciellt för skärgården och även för hela landskapet. Det är ofta så, åtminstone vet jag att det är så i Vårdö, säkert i Kumlinge och Brändö också, att många turister vill komma skärgårdsvägen när man kommer från Finland till Åland och så vill man åka med stora färjorna andra vägen. Då har också hela landskapet nytta av den turismen. Jag att det här skulle utgöra en bra grund. Jag vet att åtminstone Hummelviks färjfäste är dåligt. Vid senaste storm kunde Alfågeln knappast ligga vid hamnen. Dykdalben uppfyller inte de krav som den bör göra i dag. Vi har också färjklaffen där som borde förnyas. Man borde ha en som går att reglera, samma typ som finns på Lilla Hummelholm i dag och den skulle också byggas så att den går att utnyttja för andra fartyg. Jag hoppas att man diskuterar ett snabbt förverkligande av detta på trafikavdelningen, för det är bråttom.

     

    Vill vi förkorta restiden på norra linjen så finns också möjligheten att planera vägförbindelse från Lilla Hummelholm och över till Lappo. Det här är någonting som vi behöver titta på. Vi har samtidigt Bärö färjfäste som vi behöver ta en funderare på. Nu finns inte det med i budgeten, men där har vi också ett färjfästet  som inte är så ”hävansbra” skick. Man kommer att bli tvungen att göra investeringar där.

     

    Jag är mycket glad för att Sundsvägen mellan Kastelholm och Tranvik har blivit intagen i budgeten och enligt vad det står här skall projektet påbörjas under år 2007. Det är mycket nödvändigt för beläggningen på den här vägen är, tror jag, efter den här vintern inte i så gott skick och den är ganska smal när man jämför med de andra huvudvägarna. Jag hoppas också att man kommer att fortsätta i ganska snabb takt med den följande stumpen från Tranvik till Finby, som också är färdigt planerad. Det här tror jag är bra för trafiklösningarna i området. Trafiken har ökat mycket på den här sträckan under de år som jag åtminstone har varit här i lagtinget.

     

    En annan positiv sak är att man har kommit till skott med färjan och att man, enligt vad man har kunnat läsa i tidningarna, har inlett kontraktsförhandling var man tänker bygga den. Det tror jag är en lösning åtminstone ett tag framöver för Föglötrafiken. Det är mycket nödvändigt med tanke på den trafiksituation som har varit nu på somrarna när det har varit överbelagt på den lilla färjan till Föglö som börjar bli ganska ålderstigen och man måste ha ersättningstonnaget dit. Här tror jag alltså att man har gått in för en bra lösning.

     

    Jag vill också ta upp frågan om busshållplatserna. Vi vet att de är små, särskilt vintertid. När man står i busskuren och om man rusar ut i ett ganska sent skede, bussen bromsar in, så är det stor risk för olyckor vid busshållplatserna. Bussen kommer inte riktigt ända in så långt den behöver från vägbanan in på busshållplatsen, den kanske krockar på vägbanan och den kan också förorsaka olyckor får dem som står och väntar på bussen. När man bygger nya, säkert också de gamla, skulle de kunna förstoras lite.

     

    Jag tycker också att man kunde utgå med en rekommendationen till dem som bygger busskurer i de olika kommunerna att man skulle ha ett fönster i den riktning varifrån bussen kommer; då kan de som står och väntar på bussen sitta inne när det är dåligt väder och titta när den kommer och det kanske skulle förbättra situationen tillsvidare. Tyvärr har man tid gått ut, vad det verkar, så jag avslutar här.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Englund tog upp parkeringssituationen i Mariehamn. Vi kan väl alla konstatera att privatbilismen har ökat enormt under de sista decennierna och det är självfallet på det sättet att Mariehamn har svårt att tillfredsställa alla bilförares önskemål om var de skall parkera. Det är ändå viktigt att i det här sammanhanget framhålla att det ingår att i stadsplanen att fastighetsägaren har skyldighet att också bygga parkeringsplatser. Bl.a. den fastighetsägare som äger det här huset har inte heller uppfyllt kravet på ett tillräckligt antal parkeringsplatser. Det är också en sak som jag tycker att är angelägen att påpeka.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Personligen tycker jag att Mariehamns stad borde ta i beaktande att landskapet investerar rätt mycket pengar inom stadsgränsen, i skolor och andra byggnader som gynnar hela landskapet men speciellt Mariehamns stad. Då borde staden i sin planering kunna se till att man har områden avsatta för parkeringsplatser.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Mariehamns stad har områden avsatta för parkeringsplatser, bl.a finns det stora parkeringsplatser norr om Shell. Men det problem som ltl Anders Englund anför är att naturligtvis vill bilföraren parkera framför trappan, och det kan vi omöjligt tillfredsställa och därför måste vi gå in för att ha långtidsparkeringar lite längre utanför centrumringen och ha korttidsparkeringar i centrum, framför allt för att gynna köpenskapen. Vi måste också tänka på dem som skall besöka affärerna, att de har möjlighet att göra det. Nu är det ett problem att vi har långtidsparkering i centrum, där vi borde ha mera rörelse för att affärerna skall rulla.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår ltl Christian Beijars resonemang. Vi är säkert alla funtade på det viset att vi vill köra så nära som möjligt till den butik där vi skall handla. Tyvärr tror jag nästan det gäller oss alla. Vi ser också på de affärer som bygger, närmast i Jomala, att där har man stora parkeringsområden nära och där står alltid bilarna så nära ingången som man bara kan komma. Jag tror att skulle man försöka få mera parkring hit till centrum så hade man ett mera levande centrum som även gynnar de affärer som är här. Det här tror jag är ett bekymmer för alla, även de som arbetar ute på landet och kommer in till Mariehamns stad.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Herr talman!

    Vi är inne på trafikavdelningens förvaltningsområde och jag måste säga att i stort sett tycker jag med trafikministern Runar Karlsson att det är en ganska bra budget, man satsar på säkerhet, breddande av vägar osv. En sak tycker jag att man har glömt bort – jag hoppas att man kanske inte har glömt det utan att det kan rymmas med i budgeten. Landskapet har byggt en väldigt fin sluss i Vargsundet som jag tycker att är mycket fin och detta har man gjort efter mycket tjat, tycker jag själv, men när man väl kom till skott och fick det gjort så blev det en väldigt fin lösning. Nu är det ungefär som om man skulle ha byggt ett väldigt fint hyreshus men man har ingen nyckel till det därför att i nära anslutning till slussen har landskapet en väg som går över där det är en trumma som har rostat sönder och nu står plåtbitarna rätt ut i den och det är svårt att komma igenom den med den minsta båt. Vad jag förstår när jag har pratat med dem som är på vägavdelningen – inte Runar Karlsson – så har man visst planerat att byta ut trumman och det skulle faktiskt behöva göras. Jag tror nämligen att ha en fin sluss och inte komma igenom gör att du helt enkelt inte kan använda slussen. Slussen har många fina sidor ändå, det är miljöförbättrande, den släpper inte in saltvatten, det går lätt att reglera vattennivån, fisken skall kunna vandra, men nu är det inte möjligt för småbåtstrafik att komma igenom ådran. Ådran betjänar både Jomala, Hammarland och Finström, tre kommuner har alltså småbåtar innanför. Jag har hört ryktesvis att jag är så intresserad av ådran för att jag har sommarstuga i viken, men det har jag faktiskt inte, utan jag är hemma därifrån men någon stuga har jag inte där. Däremot hoppas jag att t.ex. ltl Roger Eriksson, som bor i Vargsunda, skall kunna gå ner till sjön och ta sig ut i havet när det här börjar fungera.

     

    När man byggde detta kom det en verksamhetsplan för Vargsunda-Ösundet som man skickade ut den 22.11.2005 och där står det bl.a.: ”Arbetet som måste göras för att Vargsundsådran skall fungera som farled för småbåtar. 2. Byte av landsvägstrumma.” Det skrev man redan då och det har godkänts. Det står om miljöåtgärder också och en del är gjorda, en del är inte gjorda och hade landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman varit här skulle jag ha tagit upp dem med, trots att jag har ”bytt ämne” som man inte skulle få göra, men jag tänkte att jag skulle prova göra det i alla fall!

     

    I varje fall skriver vi: "Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi att i motiveringarna till anslaget under 48.30.77 införas skall under rubriken ’Övrigt’ införas ’Vägtrumman i Vargsundsådran där landsväg nr 40 mellan Gölby och Näfsby går över densamma bör bytas ut sålunda, att den nya trumman tillåter genomfart med de båtar som kan passera slussen.’”

     

    Jag tror att det är en självklarhet och jag vet att man har tänkt byta ut den ändå, men nu hoppas jag att man byter till en trumma som passar till slussens mått, vilket är lite större än tidigare. Jag har också hört att man planerar så småningom att vägen mellan Gölby och Näfsby skall förbättras och om man byter det här så kanske man lägger en trumma som passar även för det. Jag hoppas att det kan göras det här året så att vi kan få nytta av den fina slussen som är där.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill ge mitt stöd för motionen. Det är riktigt som ltl Sune Mattsson sade att jag bor i Vargsunda och känner förstås till att det som han har anfört i sina motiveringar stämmer. Jag hoppas att motionen skall få ett positivt mottagande i finansutskottet.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Inte menar väl ltl Sune Mattsson att man skall köra båt där som fisken vandrar – det är varken bra för fisken eller miljön!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Man har långt före jag föddes kört genom ådran där fisken vandrar. Man har rott där och sedan när motorbåtarna kom med sniporna så körde man med dem, men efter det att tiden har gått så har det växt igen och sedan kom det en bank för att förhindra att saltvattnet skulle komma in och att jordbrukarna skulle kunna ta ut sötvatten; då gick det inte att komma över. Nu har man gjort en sluss och fisken har alltid farit där när jag har kört där och även om jag kommer att ha Englund med mig och vad vi än gör i sjön så kommer fisken att simma, var inte orolig Englund!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Vi är medvetna om att trumman, oberoende om man skall köra båt eller inte där måste bytas ut för den börjar som sagt bli i dåligt skick och jag vet att det finns en motion om det. Det är alltså behov att byta ut den och jag hoppas att vi skall få utrymme för den i underhållsmomentet i budgeten. Jag kan aldrig lova, men vi skall försöka.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att detta hörs lovande och skulle det nog vara så får man väl försöka få den i tilläggsbudget, om det inte skulle räcka. Som sagt, det är också en investering när det gäller vägunderhållet för framtiden som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson antydde som ändå måste göras.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Henrik Lagerberg:

    Fru talman!

    Så har vi då kommit fram till trafikavdelningens domäner och det är några synpunkter som jag har på några moment. Först när det gäller allmän förvaltning står det så fint inledningsvis: ”Trafikavdelningens uppgift är att upprätthålla, utveckla och förnya landskapets interna trafiksystem på ett totalekonomiskt försvarbart sätt så att trafikanternas berättigade krav och förväntningar på en rimlig och säker trafik tillgodoses. Allt trafikarbete skall ske med utgångspunkt i landskapsregeringens handlingsprogram samt gällande trafiksäkerhetsplan och trafikplan.” Och det var dit jag ville komma.

     

    Trafiksäkerhetsplanen utarbetades under 2001 från mars till december och den gavs ut den 13.5.2003 och gäller från 2002 till 2003. När jag nu undersöker budgeten så ser jag till min förskräckelse att det tydligen inte byggs några rondeller år 2007. Och jag vet att trafikminister Runar Karlsson tycker om rondeller. Nu är det så att i trafikområde 1 finns det en korsning som heter Kattby och den finns inskriven i trafiksäkerhetsplanen, att här skall det inrättas en cirkulationsplats med övergång för den lätta trafiken. Som situationen ser ut i dag i Kattby är det 3.000 fordon per dygn som passerar, tung och medeltung trafik som schvisar förbi i 70 kilometer i timmen i denna korsning. Sedan finns det EU-mopedbilar, fotgängare och cyklister som inte kommer i den här hastigheten på 70 kilometer och de kan inte heller svischa förbi och här skulle vi då ge möjligheter att kunna inrätta en trafikrondell i Kattby korsning. Jag hoppas att trafikminister Runar Karlsson kommer att medverka till att vi kanske kan få en hastighetssänkande trafikrondell i Kattby under de kommande åren eller 2007. Det här anser vi viktigt i vår kommun i varje fall. Här är vi eniga i de beslutande organen i vår kommun.

     

    Så vill jag komma över till punkt 48.10.45. Jag tycker att det är lovvärt att trafikminister Runar Karlsson ger utrymme för ökade subventioner till kollektivtrafiken i avseende att sänka taxan och göra en ny zonindelning. Jag antar att det bygger på principen att en biljett från Eckerö till Mariehamn inte skall kosta mer än en resa med ett av våra rederier från Eckerö till Grisslehamn. Det här är ett lovvärt försök för att få oss bilister att kanske gå över till kollektivtrafik. Jag förstår att det är tanken!

    Så kommer jag till punkt 48.20.70. Det är lovvärt att man har projekterat och nu skall börja bygga en flakfärja. Däremot frågar jag mig och som jag har sett problem med på nuvarande Knipan, att det finns bilhyllor och dessa bilhyllor skall ta 16 personbilar. När jag har åkt med Knipan har det visat sig att man inte kommer ut ur bilen när man är på hyllan. Ur sjösäkerhetssynpunkt hoppas jag att man har tagit med detta i projekteringen av färjan så – nu har jag blivit lite mindre till format – att de som är lite större till format har möjlighet att komma ut ur bilen för att ta sig vidare till något annat ställe på färjan. Det här är en risk om det skulle hända något med färjan så jag hoppas att man tittar på den här aspekten.

     

    Det var några korta reflektioner över trafikbudgeten.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Först till korsningen i Kattby. Jag minns att vi hade en anhållan från Hammarlands kommun och jag minns att vi också har svarat på den, men jag minns inte exakt vad det var, för det har varit ganska många förfrågningar från kommunerna om olika lösningar, men om vi kan förbättra trafiksäkerheten på något sätt så är vi säkert positiva, men vi måste titta mera på frågan.

     

    När det gäller bilhyllor på färjan är det så att dagens hyllor på våra gamla färjor har blivit för små på grund av att bilarna har blivit större och när man bygger nya färjor nu så dimensioneras de efter dagens bilar. Här finns det ett krav från sjöfartsverket att de skall vara så gjorda att man slipper ur dem ifall det händer en olycka eller liknande. Det kommer per automatik att regleras.

     

    Ltl Henrik Lagerberg, replik:

    Fru talman!

    Det låter betryggande att man nu har tagit detta i beaktande när man bygger den nya färjan och gjort ritningarna på den.

     

    När det gäller trafikrondeller så älskar jag trafikrondeller precis som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och en skulle nog kunna placeras i Kattby!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade i ett tidigare anförande att hans politiska filosofi var att ta vara på och föra goda förslag vidare. Det tycker jag lät jättebra! Jag hoppas att den här motionen som vi har från Obunden Samling skall gå just det ödet till mötes.

     

    Det är alltså finansmotion nr 32 som jag tänker presentera och det gäller cykelvägar. Det finns en planerad cykelväg i budgeten och jag skulle vilja föra in två till och så skulle jag också vilja föra in att man funderar ytterligare på om det är så att man skulle kunna ändra principen för finansieringen av cykelvägar utanför huvudvägarna. Det finns i Kvarnbo Hullby som har byggts och betalats till stora delar av kommunen, och cykelvägarna är viktiga vägar så man kunde kanske fundera lite mer på de här principerna om det är rätt och om man vill stå fast vid, så det respekterar jag, men jag vill ta upp den här frågan igen för vi vet att på Turist-Åland, som vi vill presentera och värna, är också den här biten väldigt viktig.

     

    I dag när man bygger nya vägar planerar man och bygger initialt cykelvägar. De lite äldre vägarna har inga cykelbanor. Jag har två stycken vägsträckor som jag gärna skulle vilja föra in i budgeten. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade att om det nu inte blir 2007 så skall vi åtminstone ta in det senare och jag tycker att just de här vägsträckorna är väldigt viktiga. Den ena är Gottby-Mariehamn och den andra är från Lemström till Söderby. Just Lemström-Söderby känner jag själv väl till och vet vi också att inom den vägsträckan har det ganska nyligen skett en allvarlig olycka med dödlig utgång. Trafiken från Mariehamn till Långnäs har i dag ändrat ganska radikalt från det att man började förnya vägen. I dag är det relativt frekvent tung biltrafik och det rör sig ganska mycket cyklister på vägen. Jag hör från föräldrar som är lite rädda att släppa ut sina barn just på den här vägsträckan där det inte finns cykelbana. Det känns otryggt och speciellt efter de olyckor som har varit. Det här tycker jag alltså att man borde titta på och gärna komma med en tilläggsbudget om det inte ryms med nu. Så länge kan jag vänta!

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det är fantastiskt att höra detta – det är som bomull runt hjärtat! Det är nämligen så att jag minns så väl för ett antal år sedan när vi inledde projektet med att bygga gång- och cykelbanor längs våra huvudvägar att det fanns en skepsis här i salen och faktiskt också mycket ute i bygden, t.o.m. när vi ville bygga i turistkommunen Eckerö så sade man faktiskt nej första gången och nu kommer man och begär och vill gärna ha det. Det känns fantastiskt; när vi höll på med den här budgeten var det faktiskt socialdemokraterna som initierade att nu måste vi börja bygga parallellt med de befintliga vägarna och nu kommer också obundna och säger samma sak, så jag lovar för min del att jag kommer att göra allt för att här gå till mötes, säkert inte 2007 men med all sannolikhet 2008 kommer en del av detta att finansieras. När det gäller gång- och cykelvägar längs icke-huvudvägar, där vi ger 40 procent och att ändra där, men pengarna skall räcka till allt, så jag tror att det räcker med att vi ger 40 procent! TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Från Obunden Samlings sida tror jag att vi har bidragit med mycket bomull runt hjärtat just vad gäller cykelbanorna. Om inte jag missminner mig – jag tror att det var före min tid – så har man kommit med initiativ till cykelbanor runtom på Åland. Men jag litar på att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har detta med i bagaget när man funderar på nästa projekt och för in det. Det skulle vara bra för Åland som helhet att ha de här vägsträckorna fullt utbyggda.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson började sitt anförande med att förklara hur mycket han har sparat inom vägavdelningen, och det tycker jag är mycket bra gjort. Det är nästan som att man önskar att han kunde byta avdelningar lite nu och då när han sitter i regeringen så kanske vi skulle få en ännu bättre bantad budget!

     

    Vårt bidrag till trafikpolitiken är följande under ”Allmänt”:

     

    ”Trafikavdelningen organiseras så att beställar- och inköpsverksamheten effektiveras och utförarverksamheten alltid konkurrensutsätts av privata entreprenörer. På sikt skall utförarverksamheten i sin helhet privatiseras eller säljas till högst bjudande. Detta medför att avdelningens inriktning blir planering, inköp och uppföljning.”

     

    Under rubriken ”Vägunderhållet” har vi skrivit följande: ”Inför kommande år skall en stor del av vägunderhållet inköpas av privata entreprenörer för att skapa förutsättningar för den övergripande målsättningen. Samtidigt bör privatiseringsfasen igångsättas med försäljning av delar av maskinparken. För att möjliggöra en smidig övergång bör anställningsstopp införas. Om vakanser uppstår förordas omplaceringar i stället för nyanställningar. En plan över privatiseringen uppgörs av avdelningen.”

     

    Jag har många gånger tidigare kritiserat nettobudgeteringsprincipen under vägunderhållet och jag tänker fortsätta med det. Jag anser att landskapet inte skall bedriva verksamheter som direkt konkurrerar med privata entreprenörer och som kan utföras av dem. Målsättningen inom landskapet och landskapsregeringen bör vara att skapa förutsättningar för en god entreprenörsanda och då skall man inte bedriva konkurrerande verksamhet. Det nettobudgeteringssystem som finns i dag har vi i lagtinget ingen kontroll på när det gäller investeringar i maskinparken och får egentligen överhuvudtaget inte delta i diskussionen om  anskaffningarna. Det är också skattepengar som används till investeringarna.

     

    Så till landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons förfrågan om partierna är inne för att stöda en investering för rullstolsbundna i långfärdsbussar. Jag tror att jag kan prata för Anders, men jag skulle inte kunna tänka mig att han skulle motsätta sig en sådan investering så att det blir bättre för rullstolsbundna att komma ut på resor och sådant, så vårt stöd har du.

     

    Jag har också en fråga om investeringar och vägplan till Runar Karlsson. Käringsundsvägen började byggas ut med en gång- och cykelbana och när jag tittar i vägplanen och tidsperioden så är den satt på framtiden, efter 2009 står den i dag. Vad är orsaken till att den fortsatta utbyggnaden stoppades? Beror det på att inte markfrågorna är lösta? Man borde fortsätta med avsnittet för att få bort gångtrafiken längs Käringsundsvägen under högsäsong. I dag är det det mest turisttäta stället på landsbygden under högsäsong. När biltrafiken skall fram är det i princip nästan omöjligt under vissa tider, man får visserligen ta sig fram försiktigt, men det är alltid ett riskmoment att det är någon som inte följer den långsamma trafikrytmen utan förr eller senare kommer det att hända en olycka. Vad var orsaken till att man inte fortsatte att bygga ut? Jag vet att det var vissa problem med markfrågorna, men jag tror att de är lösta i dag. Jag tror att det finns en vilja bland entreprenörerna som bedriver verksamhet längs vägen att frigöra mark för att fortsatta, för det är ingen bra lösning som det är nu.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det stämmer mycket väl om Käringsundsvägen. Jag hade själv förhoppningar att vi skulle kunna bygga vidare efter första etappen i och med att det är så mycket gångtrafikanter där sommartid. Men det stupade på markägarproblem och vi ville inte driva frågan genom att ta besvär och driva det den hårda vägen. Det gläder mig att ltl Brage Eklund säger att det finns markägare som är villiga att ge mark på ”frivilligt sätt”, så jag skall se vad vi kan göra vidare, om vi kan få med projektet 2008 i så fall.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det skulle vara bra om man kunde undersöka det för jag tror faktiskt att dessa företagare är villiga att nå en lösning i dag och med tanke på trafiktätheten där skulle det vara väldigt bra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson:

    Fru talman!

    Min finansmotion i trafikärenden berör trafiksäkerheten på landsbygden. Det är ingen direkt tillfällighet att jag fick upp ögonen för problemet utan det var en tragisk olycka just i det här området. Det gäller alltså trafiksäkerhetsåtgärder i Västergeta. När man fördjupar sig i detta handlar det inte bara om trafiken utan det är betydligt vidare än så. En levande landsbygd är ett allmänpolitiskt mål för alla här i lagtinget, har jag förstått efter den här debatten. Landsbygden ger möjlighet och berikar individens livskvalitet; önskan om att få bo på landet finns bland många människor, men det får inte bara vara frisk luft och närhet till naturen. Trygghet och service måste finnas för att ge livskvalitet.

     

    En liten detalj i det här sammanhanget är att kommunens centrum är upplyst med gatubelysning. Det ger inte bara tryggare trafik utan innebär också en förhöjning av den sociala trivseln. Det är inte bara belysning utan i övrigt så kanske man behöver titta över trafiksäkerheten. Hur ser det ut i lokala bycentra? Hur ser det ut i Geta? När man kommer inkörande är det en lång raksträcka som går in i byns centrum, det finns ingenting som tar ner hastigheten direkt mer än att det är en skylt att det är 50 kilometer i timmen. Man passerar kyrkogården och omedelbart på vänster sida har man affären. Det är en stor bred diffus infart; på höger sida har man en lika stor och bred diffus infart som går till kommunens skola, till bank, till hyreslägenheter och andra bostäder på det hållet, så det här kommer ganska plötsligt och direkt. Det är ett väldigt stort område framför affären som används som parkering för kiosk, vändplan för affären, för besök till kyrkan, men det är samtidigt också en genomfart som går vidare till kommunens daghem osv., så det går rak trafik igenom området och är på det viset farligt. Här stannar bussar och skolskjutsar också och lämnar av barn som går vidare till staden, det är ändhållplatsen för bussen från Mariehamn. Det är också samlingsplatsen på kvällar och nätter för hela kommunens ungdomar, både gående och mopedburna, m.a.o. förväntar man sig att det här skulle ha en betydligt bättre trafiklösning än vad som är fallet i dag och det borde vara ganska enkelt att arrangera det här om man sätter sig in i problemet och tittar på det. Fortsätter man lite längre fram så passerar man efter 50 meter affären, där det finns en stor vägkorsning som inte har någon utmärkning överhuvudtaget, den går alltså från Olofsnäs, Finnö och upp till Soltuna. Framför allt om man kommer från Soltuna beklagar sig turisterna att man märker inte när man kommer in i korsningen utan den kommer ganska plötsligt. Här finns heller ingen belysning. På dagtid kan man observera korsningen ganska bra men framför allt på kvällar och nätter, framför allt när det regnar, så missar man korsningen även om man är byinnevånare eller kommuninnevånare för det är svårt att se den och det kan vara beroende på en störning från det närbelägna Hemgården, där man har belysning utanför på gånggatan; det finns alltså inte belysning på själva vägen men intill vägen. Samma sak är det också vid kyrkan.

     

    Det här kan verka ganska rörigt och svårt att sätta sig in i, men jag lovar att det är väldigt rörigt i området trafikmässigt när man passerar igenom det. Mitt i den här röran finns det också ett övergångsställe som varken har en början eller slut, så det finns ingen motivering att sätta skyddsvägen där den är utan man också flytta den på ett lämpligt ställe eller göra någonting för att ta ner trafikhastigheten. Här kanske det skulle vara på sin plats med en rondell. Jag har varit mycket skeptisk till dem, men det här är ett sådant område där det borde vara lämpligt med rondeller. Jag förutsätter att trafikministern tar det här till sig och funderar om han kan få in det i nästa års budget, om det inte går att få in det i årets.

     

    Fru talman!

    När det gäller bussar har jag tidigare motionerat om avgiftsfri buss och tycker att det skulle vara någonting för vårt landskap. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har sagt här att han beaktar motionerna och vi ser att han har satt lite mera pengar och sänkt avgiften, så vi skall hoppas att det är en bit på väg till gratis buss.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Som kommunmedlem i Geta och cyklist där understöder jag nog de tankar som ltl Åke Mattsson framförde. Det är vissa problem där, särskilt sommartid och på vintern är det väl också när det är mörker. Det skulle vara skäl att trafikavdelningen såg över problemen tillsammans med kommunen för att hitta på lösningar som kanske skulle lugna ner trafiken och göra den lite tydligare för sådana som inte är ortsbor och riktigt vana vid de faror och fällor som finns där.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för det understödet. Kanske det inte behöver vara så dyra åtgärder till att börja med för att man skall komma en bit framåt utan man kan ganska enkelt fixa till de här sakerna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Ltl Anders Englund tog upp frågan om parkeringssituationen i Mariehamn och jag vill ytterligare kommentera den något trots att han inte befinner sig på plats. När man diskuterar om parkeringar och parkeringsplatser är det skäl att utgå från att man måste planera i en stad. Det ingår alltså en stadsplanering som inte är att jämföra med den planering som utförs ute i kommunerna. Då utgår man från s.k. parkeringsnormer. Det innebär att det här huset plus regeringsbyggnaden skall ha generera ett visst antal parkeringsplatser som fastighetsägaren skall bygga. Problemet är att fastighetsägaren inte bygger parkeringsplatser i enlighet med normerna. Det underlättar inte parkeringssituationen. I den framtida stadsplaneringen i Mariehamn har vi gått in för underjordiska parkeringsplatser just med tanke på att exploateringstalet kommer att öka väsentligt i centrum och där deltar både fastighetsägarna och staden i ett eventuellt framtida förverkligande. Men som jag sade i min replik är det så att privatbilismen ökar enormt och det kommer att vara väldigt svårt att tillfredsställa allas behov av parkering; därför måste man ha ett skilt system. Som ni känner till har man i storstäderna infört vägtullar, bl.a. i Stockholm och orsaken är naturligtvis att man skall försöka begränsa privatbilismen. Jag menar inte att vi skulle behöva göra det i Mariehamn, men de facto är det så att parkeringssituationen kommer att bli ett framtida bekymmer.

     

    Fru talman!

    När det gäller trafikavdelningens budget stöder jag också alla som har sagt att cykelvägar längs huvudvägarna successivt skall byggas ut. Som cyklist tycker jag att det är en väldigt bra åtgärd och att man borde t.o.m. i framtiden ytterligare lägga mera krut på investeringarna. Mariehamn har ett väl utbyggt gång- och cykelvägnät, men vi kommer att göra mera satsningar och det har faktiskt visat sig att det begränsar biltrafiken något och gör framför allt trafiken mera harmonisk när man kan cykla inne i centrum relativt säkert.

     

    Fru talman!

    Man kan konstatera att den här landskapsregeringen aktivt stöder skärgården och av trafikavdelningens driftsbudget går över 70 procent till området ”skärgårdskommunikation” och vi noterar också planer på inköp av en ny färja för i första hand Föglölinjen, som fullföljs trots att den blir 2 miljoner euro dyrare än planerat.

     

    I devisen ”Hela Åland skall leva” tänker jag på den stora befolkningen som finns i Mariehamn. Mariehamn har satsat stora pengar på kollektivtrafiken som mycket starkt stöds av landskapet när det gäller kollektivtrafiken utanför stadsgränserna. Det har länge funnits ett önskemål i Mariehamn att åtminstone till någon del få stöd för stadens kollektivtrafik. Staden har aldrig fått något stöd för den kollektivtrafik som vi har här. Där hoppas vi på framtida förändringar.

     

    Utöver satsningen på en ny färja har vi också förstått att regeringen kommer med en tilläggsbudget som också innefattar den av lagtinget äskade tunnelutredningen till Föglö. Jag tycker det visar att regeringen aktivt jobbar med skärgårdsfrågorna. Parallellt med den utredningen bör emellertid också utredas hur Föglö kommun kommer att benämnas i händelse av att Föglö i samband med en eventuell framtida tunnelanslutning blir en faståländsk kommun, alltså frågan är: Vilken blir effekterna för Föglö när Föglö mistar nuvarande skärgårdsstatus?

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    En liten korrigering eller vad man skall kalla det till det senaste. Det är inte så att Föglö kommun per automatik tappar sin skärgårdsstatus. Föglö nämns bland andra skärgårdskommuner explicit att vara en skärgårdskommun i en annan lagstiftning och det att man får fast förbindelse betyder inte man tappar den statusen utan det fordras ett skilt här i lagtinget. Frågan är ändå berättigad; diskussionen om vilken status Föglö skall ha i framtiden bör man föra. Finansutskottet påpekade också detta i samband med behandlingen av det kortruttsmeddelande som landskapsregeringen avgav.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Min uppfattning är då att ltl Mats Perämaa håller med mig i den här frågan, även om argumentationen är något annorlunda.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag kunde kanske ha avstått; jag tänkte säga ungefär samma sak som ltl Mats Perämaa, att finansutskottet utredde den här frågan väldigt noga i samband med trafikmeddelandet om kortrutt. Om Föglös status skall ändras måste det till en lagändring, och det är någonting som framtida lagting får ta ställning. Vi konstaterade hur lagstiftningen är för dagen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    Den sena timmen stoppar oss inte från att diskutera viktiga trafikfrågor. Jag vill börja med tunneln till Föglö, det är ett ganska framgångsrikt opinionsbildarprojekt som vi i Obunden Samling har drivit och vi är glada att det nu har kommit så här långt; när vi tog tag i frågan 2003 var det inte många som trodde på projektet. Tunneln har varit aktuell långt tidigare, men den var, kan man säga, död när vi tog hit den norske tunnelexperten och resten är historia. Nu finns det klara planer på att gå vidare och göra en geologisk undersökning, och det är mycket bra. Regeringen kan absolut räkna med vårt stöd i den här frågan.

     

    När det gäller finansieringen har vi diskuterat här i lagtinget att man borde eftersträva någon slags publik-privat partnerskap, ppp, som det kallas ute i stora världen, som har varit finansieringsmodellen för många andra tunnelbyggen. Man skulle inte budgetera 40 miljoner och blada iväg utan teckna ett avtal med ett konsortium som skulle bygga och driva tunneln till en viss summa per år, som landskapet förbinder sig att betala. Då tar man eventuellt själv del av framgången om projektet visar sig vara mer ekonomiskt lönsamt osv. mot att man klart drar ner kostnaden för Föglötrafiken från första dag. Det skulle vara intressant att höra av minister Runar Karlsson om den diskussionen pågår. Det finns mycket löst kapital i det åländska samhället som gärna satsas i säkra och bra investeringar och det här kunde vara en sådan.

     

    När det gäller kostnadsutvecklingen för skärgårdstrafiken och för trafikbudgeten som helhet tycker jag kanske att minister Karlsson slår sig för bröstet lite väl mycket. Inte är det några fina siffror; totalt sett har trafikbudgeten – om vi pratar i mark – från år 2000 till 2006, så har den ökat med 66 miljoner mark, alltså över 10 miljoner euro eller 50 procent. Inte är det något vidare fina siffror! Visst har man sparat någonstans osv., men totalt sett har trafikbudgeten svällt ut och detta egentligen utan att man fått just någonting mer för pengarna, utan kostnaderna har stigit ohejdat. De gör de också det här året, budgeten stiger med 5,6 procent och, visst, man kan förklara det med höjda bränslepriser, men man borde inte nöja sig med den förklaringen utan man borde spara in någon annanstans och försöka hålla ner budgetrusningen. Så här är det på alla avdelningar och det finns säkert förklaringar till varför budgeten rusar, men man borde ha haft en tydlig ram som man skulle ha jobbat efter; då skulle inte det här ha skett. T.ex. inom sjötrafiken – det är bara ett räkneexempel – en anställd kostar mer än 65.000 euro per år i medeltal; en lagtingsledamot kostar 42.000 euro om man räknar på samma sätt. De som jobbar på skärgårdsfärjorna har 50 procent högre lön än vad lagtingsledamöterna har. Det är bara ett intressant exempel; jag tror att det skulle finnas mycket att göra där för att få ner kostnaderna, t.o.m. utan att det drabbar de anställdas plånbok i någon större utsträckning. Det har fått rusa fritt; medan andra rederier har sänkt sina bemanningskostnader har Runar Karlsson Lines kostnader bara stigt, stigit och stigit!  Publiken skrattar, men det är ganska allvarliga saker, det är mycket pengar som går åt.

     

    Talman!

    Tiden har t.o.m. försvunnit, så länge har vi hållit på, dvs. klockan här vid talarstolen. Jag har två motioner som jag skulle vilja beröra. Den ena är, vilket också har fått ledamöterna att dra på smilbandet, att man skulle utreda huruvida det är klokt att på sikt ersätta bron vid Lemströms kanal med en tunnel under kanalen i stället för att ha en svängbro. Svängbron börjar bli till åren eftersom vi lemlänningar inte kan köra 70 över den utan det måste vara 50 där året runt för annars går bron sönder, enligt experterna, och det måste tyda på att den börjar bli bräcklig och snart måste bytas ut. Skämt åsido, det är säkert så att inom en kanske 20-års period behövs det göras nyinvesteringar och mot bakgrund av att den kostar 105.000 euro i drift per år – då är frågan om alla kostnader syns i den summan – så kanske det skulle löna sig också här att ersätta den med en fast anslutning. Till det kommer positiva effekter för kanalområdet; det skulle bli en hel kanal utan avbrott, parkområdet kunde förstoras osv. Det här tycker jag att landskapsregeringen skulle utreda; det kan ju hända att jag är helt ”toko” och att det är helt galet, och vad skulle vara bättre än det, tycker säkert en del! Men det tror inte jag för den här tekniken har man använt på flera ställen i Europa, där man har ersatt broarna med tunnel; det handlar inte om en tunnel i den meningen att man spränger i berget utan man bygger helt enkelt och gjuter en underfart som man bygger på plats. Det är en väldigt kort kanal som är några meter bred och 3,80 djup. Det ber jag att finansutskottet skulle titta litet på.

     

    En annan sak som Obunden Samling har drivit tidigare som vi gärna skulle se att man åtminstone borde fördjupa sig i vad skulle innebära är det att det är så i dag att landskapet handhar skötseln av de grunda farlederna, som är under 4 meter djupa. Detta gör man med varierande framgång, höll jag på att säga! Just nu har man anlitat finska staten för att göra det, tidigare var det ett privat företag, men hur som helst finns det många andra farleder. När det gäller de djupa som är väsentliga för handelssjöfarten och som går genom landskapet är vår idé att man skulle få över dem till självstyrelsens behörighetsområde och på samma sätt dels sköta dem och dels uppbära farledsavgifter.

    När jag har hört efter vad man betalar i farledsavgifter så är det ganska ansenliga summor och mot bakgrund av vad det kostar att sköta de grunda farlederna skulle jag tro att det blir ett netto i kassan om man får avgifterna och betalar skötseln. Det ber jag också att man skulle utreda noggrant och om det visar sig klokt borde man inleda förhandlingar om att överta farlederna, för det är naturligt att Åland som är en sjöfartsnation skulle ha kontroll över sina farleder. Jag tror också att det är mer möjligt nuförtiden i tydliga fredstider än vad det var förr då man hade militärstrategiska intressen osv.

     

    Det var alltså mina saker under trafikavdelningen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Danne Sundman nämnde någonting om ökning av trafikens driftsbudget med 10 miljoner euro. Det vill jag nog på det bestämdaste säga att det stämmer inte alls utan som jag sade tidigare har den stigit med 13 procent sedan år 2000, så det utgör några enstaka miljoner, så det stämmer inte. Ser ltl Danne Sundman i budgeten från 2005 till 2007 den stigit med 4,3 procent, alltså 2,15 procent per år, så dessa siffror måste ltl Danne Sundman ha fått någon annanstans.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Läser man i budget 2000 kostar trafikavdelningen 134 miljoner mark. I år kostar den 199 miljoner mark, i mark för gamla människor, så att ni förstår, är det 6 miljoner mark och det betyder drygt 10 miljoner euro som budgetomfånget har ökat på trafikavdelningen på 6 år. Skillnaden mellan 2006 till 2007 är 5,6 procent, alltså vad vi har i år och vad vi har nästa år i konsumtionsutgifter. Investeringsutgifterna skiljer ju markant, men det är färjan som drar upp dem; annars har man inte några stora investeringar normalt på trafikavdelningen. Men konsumtionsutgifterna stiger också väldigt mycket.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade har driftsutgifterna stigit mellan 2000 och 2007 med 13 procent totalt. Jag tror att ltl Danne Sundman blandar in den nya färjan i årets budget som kostar 6-7 miljoner euro, och det kan man inte räkna med i den normala driften, utan det är en investering som är nödvändig. Sundman har nog fel här.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Till den delen har Karlsson rätt om totala omfånget inklusive investeringsutgifterna, men trots det stiger konsumtionsutgifterna bara på ett år 5,6 procent och det är ett år där inflationen är långt under 2 procent och en vettig höjning skulle vara 2 procent. Men då kommer bränsleutgifterna till och det sade jag i mitt anförande att man borde försöka spara in på annat. En ökning på ca 2 procent skulle vara helt okej.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Katrin Sjögren:

    Fru talman!

    Under moment 48.01.01 finns anslag för trafikavdelningens allmänna förvaltning. En del av anslaget kan användas till miljöarbete. Trafiken och utsläppen av koldioxid påverkar de globala klimatförändringarna. Ett enkelt och snabbt sätt att skona miljön skulle vara att ge åländska bilförarna möjlighet att lära sig s.k eko-driving. Förutom att det sparar bensin och miljö finns det möjlighet att spara pengar för bilisterna. Körsättet innebär bl.a. att köra förutseende, följa hastighetsbegränsningarna samt köra med en lägre växel. Körskolorna lär i dag ut eko-driving till de nya körkortstagarna, men de övriga bilisterna i landskapet borde också få möjlighet att lära sig köra mer miljövänligt. Sparsam körning minskar utsläppen med i genomsnitt 13 procent.

     

    En övergripande känsla när det gäller miljön är att det vi själva gör inte har så stor betydelse, men många små vardagsbeslut och framför allt kunskap om miljön kan få stor effekt. Därför föreslår vi att anslaget inkluderar även kurs- och informationstillfällen som trafikavdelningen ordnar runtom i hela landskapet i mer miljövänlig bilkörning, t.ex. med Agenda 21 och trafikskolorna.

     

    Dessutom, fru talman, finns det ett projekt som är borttaget från moment 48.30.77 som fanns i budgeten för år 2006 men som nu är helt och hållet exkluderat. Det är projektet en tullbro i Degerby. Tullbron i Degerby är en central och viktig del för näringslivet och turismen i skärgården. Därför föreslår vi att projektet återinförs.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    När vi inledde debatten om trafiken sade jag åt landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att jag inte tyckte om att man kallade satsningen på skärgårdsfärjan för en investering utan att det skulle jämföras närmast med grundförbättringar av vägnätet, eftersom man från lagtinget tidigare har uttalat att skärgårdsfärjorna är landskapets förlängda vägar. Jag ombads säga detta av en centerpartist, min skärgårdskollega från Brändö, så när landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson kritiserar mig för mina utsagor så kritiserar han också själva kärnan i centern.

     

    Tunnelprojektet tänker jag inte nämna mera här i denna sena timme. Vi tar de löften på allvar som har getts om att projekteringen skall fortsätta i samband med tilläggsbudget.

     

    Så till Bäröprojektet som ltl Anders Englund på ett förtjänstfullt sätt lyfte fram. Ledamoten Runar Karlsson sade i samband med sitt inledningsanförande att kortrutt på norra linjen skall utredas närmare under året och jag skulle fråga om anledningen till det här. Landskapsregeringen har nyligen gett ett kortruttsmeddelande som har behandlats väldigt ingående av finansutskottet. Vi var to.m. ut på besök till Kumlinge, hörde där representanter för Vårdö, Kumlinge och Brändö och gjorde ett bra betänkande. Jag ser alltså inte nödvändigheten i att man nu skrotar alla planerna och börjar arbetet på nytt. Finansutskottet sade så här om Bäröprojektet i sitt betänkande: ”Utskottet föreslår att landskapsregeringen går vidare med att utreda och projektera ett nytt färjfäste på Bärö.” Kan det tydligare vara! Jag har mina aningar om att det inom centerpartiet finns ett visst motstånd mot projektet, men det är så synnerligen viktigt för den här regionen så jag hoppas man kunde överbrygga dessa motsättningar och gå vidare med det, för det här är också ett projekt där man kan spara pengar, mycket pengar på sikt.

     

    Det finns ett annat litet försök till förbättring som kumlingeborna har försökt göra; man har diskuterat frågan med ledamoten Karlsson i samband med en träff på Kumlinge. Det gäller tvärgående linjen och att man skulle kunna byta ms Grisslan med ms Ejdern under några vintermånader på grund av att Ejdern har en salong ovanför vattenytan så att bullernivån är betydligt lägre. Jag tycker att det verkar snålt att man här konstaterar att man inte ens vill göra den här lilla förbättringen och jag hoppas att finansutskottet, som fick åka ms Grisslan förra vintern, kunde vara behjälpligt och fundera på om inte den lilla, lilla förbättringen kunde göras för Kumlinge-resenärerna. Vill man spekulera rent matematiskt om vad som kostar och vad som inte kostar så är min uppfattning den att det är också kapitalförstöring när man har ett nyare tonnage, en bättre färja liggande vid kaj. Man kan räkna att man tappar avskrivningsvärde i varje fall om man inte använder fartyget. Jag skulle kunna jämföra det med att man köper en ny färja till Föglö och så lägger man den vid kaj för att det är billigare att köra med en lite äldre, mindre färja!

     

    Ltl Fredrik Karlström:

    Fru talman!

    Vi har pratat mycket ideologi under dessa dagar. Den här finansmotionen, nr 24, är väldigt viktig och jag tror många med mig i den här salen. Det gäller bara att det skall ske någon förändring. I kapitelmotiveringen till kapitel 48.31 under ”Vägunderhållsverksamhet” står det att man skall ge rätt för landskapets trafikavdelning att utföra jobb åt kommuner och privata mot beställning. Det är mot det som man brukar prata om till vardags när man säger att man vill stötta och stödja privat företagsamhet och entreprenörskap. Tvärtom borde landskapsregeringen i större utsträckning anlita privata underleverantörer och upphandla så mycket som möjligt vad gäller vägunderhållsverksamheten.

     

    Med hänvisning till det önskar jag att anföra att kapitelmotiveringen under kapitel 48.31 ändras så att första stycket ersätts med följande: ”Vägunderhållsenheten handhar skötseln av lands- och bygdevägar, underhållet av broar och färjfästen samt driften av linfärjor utifrån beställarens anvisningar. Enheten utför uppdraget internt och skall inte konkurrera med privata aktörer. Enheten anlitar i största möjliga utsträckning privata leverantörer för sina uppdrag och minimerar sin egen maskinpark och personal på sikt.” Borgerlig ideologi!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand:

    Fru talman!

    Timmen börjar bli sen. Det var en liten sak som jag tänkte ta upp här, som åtminstone har varit ganska viktig att titta på från vårt parti när det gäller just trafiken. Det är ju så att alla vill ha en bra trafik ut till skärgården, det tror jag att vi är överens om, men kostnaderna har stigit ganska mycket på grund av oljepriser och rätt mycket annat. Det som vi diskuterar i landskapsregeringen är att under året titta på bemanningsentreprenader, och det tycker jag att är ett mycket intressant projekt. Med rätt upplägg tror jag att man skulle kunna tjäna en hel del pengar på det. Jag vet att man har infört det delvis i Sverige. Samtidigt kunde man få igång ett företagande inom detta. Vi vet alla att det är svårt att få tag i tonnage, om man skulle bjuda ut en huvudlinje till någon entreprenör, men en möjlighet kunde vara att ha färjorna i egen regi men bjuda ut själva driften. Vi skriver på sidan 277 att detta skall utredas under året och jag ser det som en intressant aspekt.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Det är en mycket bra idé att titta på sådana lösningar. Som jag sade i mitt anförande är jag också oroad över kostnadsutvecklingen. Den verkar skena ohämmat och att det är mycket bra att fundera på en sådan här åtgärd. Jag hoppas att vi här i lagtinget kan stöda en sådan utveckling. Det har varit lite si så där med det förut. Det är lätt att prata om borgerliga allianser osv., men när det kommer till kritan är det bara vi på ena kanten som vill ha en sådan utveckling! Jag hoppas alltså att vi kan se på det och jag önskar vicelantrådet Jörgen Strand all lycka i hans ädla strävan!

     

    Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

    Fru talman!

    Eftersom vi enades i landskapsregeringen om skrivningen skall jag åtminstone jobba för att detta genomförs under året.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag understöder vicelantrådet Jörgen Strand ambition att utreda den här saken.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson:

    Fru talman!

    Så här i den sena timmen kan jag väl inte säga att det bästa kommer sist, men i alla fall! Drottning Kristinas postväg från 1638 borde breddas på avsnittet Gölby-Näfsby. Man har i grunden inte gjort så mycket åt den, men trafiken har faktiskt också där ökat genom de tunga transporterna, både stock och grus, och det är rätt mycket bussar som kör här plus att vi finströmare ibland kräver lite utrymme på vägen! När man alltså breddar för trumman vid Vargsundet skulle det vara bra om man också kunde ha planer på breddning av vägavsnittet. Men då bör man också beakta den aspekten att vi har långtgående planer i Finström på att bygga ett avlopp längs vägen. Vi har avloppsplanerat hela Finström och där bör man passa sig så att man inte kolliderar med de här intressena.

     

    Till sist vill jag bara undra om det är sant att Björsbykorsningen kommer att byggas om?

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    På mina kollegers enträgna begäran är nu arbetet beställt och projekteringen pågår.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

    Fru talman!

    Jag ber då åtminstone på mina vägnar och kanske också på hela lagtingets vägnar att få tacka för de upplysningar som minister Karlsson har givit oss här när det gäller trafikfrågorna. Jag tror att vi kan avsluta också budgetdebatten och säga att vi har nu här tillsammans gjort ett gott arbete för Ålands budget för nästa år.

     

    TALMANNEN: Diskussionen är till denna del avslutad.  Begärs ytterligare ordet angående förslaget till budget för 2007? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Vtm Viveka Erikssons enkla fråga om miljökrav för fartyg. (EF 2/2006-2007).

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöws enkla fråga om svenska byggbestämmelser. (EF 3/2006-2007).

     

    Svar på frågorna skall ges inom tio dagar efter landskapsregeringen mottagit dem. Kan frågorna inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

     

    Lagtingets nästa plenum är den 27 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.22.04).