PLENUM den 28 april 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Lindeman, ltl Erlandsson och ltl Häggblom).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Lindeman och ltl Erlandsson på grund av Nordiska rådets arbete samt ltl Häggblom på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Strands enkla fråga nr 11/2002-2003 kommer att avges vid plenum den 5 maj. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2003. (FR 20/2002-2003 och FM 80/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 5.5. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändringar i körkorts- och vägtrafiklagstiftningen. (FR 22/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Först vill jag anföra vissa rättelser. På sidan 7 i det utdelade förslaget till framställning, sista meningen, nere på sidan skall meningen lyda: ”Enligt förslaget har läkare utan hinder av stadgandena om tystnadsplikt i patientlagens 13 § 3 mom. 1 punkt under vissa i 42a § angivna förutsättningar rätt att till polismyndighet anmäla om patientens hälsostånd och körförmåga i de fall en försämring härvidlag inte är tillfällig.”

 

På sidan 20 i ingressen är det ett tillägg före stycket som börjar med ”fogas till…”. Efter parentesen (74/1995) skall det vara ett kommatecken och ”fogas till 46 § 1 mom. d punkten sådan den lyder i landskapslagen den 6 februari 2003 (12/2003) samt”.

 

På sidan 27 i 46 § lyder sista meningen i d punkten: ”eller till detektorförseelse som avses i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen”. Där har det insmugit sig ett fel från tidigare text.

 

Motsvarande rättelser föreslås också i parallelltexten.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsen föreslår nu ändringar i körkorts- och vägtrafiklagstiftningen och detta föranleds av att landskapsstyrelsen på det sättet vill försöka skärpa trafikbeteendet hos den åländska allmänheten och minska trafikolyckor samt trafikförseelser. Det är nämligen så att enligt polisens anteckningar och statistik har äventyrandet av trafiksäkherheten ökat, om vi tar på en treårsperiod, brott mot hastighetsbegränsningar har ökat, grovt äventyrande av trafiksäkerheten har ökat, brott mot hastighetsbegränsningar har ökat och grovt rattfylleri står ungefär på samma som under 2000 men har ändå ökat från 2001, körning utan körkort ligger också på en ganska hög nivå. Dessutom ligger trafikförseelser och fartbegränsningsöverskridningar fortfarande på en hög nivå. Det kan knappast tolereras att det blir en ökning av trafikbrotten beroende på sannolikt också trafikkulturen i vårt samhälle och då måste man göra någonting för att stävja den utvecklingen och få en säkrare trafik för våra trafikanter.

 

Det är sist och slutligen så att nonchalans mot trafikregler drabbar inte alla gånger den som utför brotten och som inte följer reglerna utan det kan drabba andra medtrafikanter mycket, mycket hårdare, det måste man alltid komma ihåg när man rör sig i trafiken.

 

Fru talman!

Jag skall här kort gå in på de viktigaste förändringarna i framställningen för ordningens skull. I dag har man rätt att köra moped utan körkort; det är bara ett förarbevis som krävs som de flesta ungdomar har möjlighet att avlägga i grundskolan. Landskapsstyrelsen föreslår nu att man skulle införa körkort för moped. Detta av olika orsaker. Dels är det så att om man har ett bilkörkort, har gjort sig skyldig till ett grövre trafikbrott så att man tappar det, så har man ändå rätt i dag att köra i trafiken med moped eftersom rätten är knuten till ett förarbevis och inte till ett körkort. Det här är nog en sak som man skulle komma till rätta med. Har man körkort för moped så kan man också utfärda körförbud; det kan man inte i dagsläget. Beträffande körkorten för moped finns det i övergångsstadgandet för de personer som är födda före 1 juni 1978, som varken innehar mopedförarbevis eller giltigt körkort eller som har bara mopedförarbevis, stadgat att de skall inom fem år, räknat från den här lagen träder i kraft, skaffa ett körkort för moped och det blir också utan avgift. Landskapsstyrelsen föreslår här en smidig övergång så att alla så småningom skall ha ett körkort för att köra moped.

 

Det har i olika sammanhang i den praktiska hanteringen av utfärdande av körkort när man söker om privat rätt att lära elever köra och liknande varit svårt att bestämma var människor egentligen har varit bosatta. Det har funnits olika benämningar i lagstiftningen, men nu försöker man med ett förslag här reda upp detta så att det skulle en gång för alla bli klart vilka personer som man menar.

 

Det föreslås också att det skall bli tvång att ha körkortet med när man är ute och kör. Tidigare har det varit så att man har kunnat uppvisa körkort i efterhand och om personen har varit känd har den som utför trafikkontrollen, i huvudsak polisen, kunnat tillåta att färden fortsätter. Men det här är en sådan sak att har man bil eller fordon bör man själv se till att man har de erforderliga papperen med som hör till fordonet, som körkortet, för att kunna visa upp det vid anfordran. Nu har man lagt ansvaret på någon annan och man har inte själv haft det ansvaret.

 

Det föreslås att det skall bli enklare att få dubblettexemplar av körkort. Det var så att den möjligheten föll bort i den senast gjorda ändringen av körkortslagen, men nu införs den på nytt och att det skall bli enkelt att få ett dubblettkörkort om man av någon anledning har låtit det följa med i bykmaskinen eller liknande. Det som ofta förekommer är vid namnbyte.

 

Vidare föreslås att det skall bli ändrade krav i samband med beviljande av körkort förenade med prövotid. Där har det varit så att när man har avlagt förarexamen har man fått ett temporärt körkort och man har fått vänta på körkortet en tid. Det temporära körkortet kommer nu att slopas och bevis över att man har avlagt förarexamen skall gälla som körkort till dess att man får det ordinarie körkortet.

 

Dessutom skärps reglerna för personer som avlägger körkort första gången som har en förarexamen med två års prövotid, varunder man skall komplettera förutbildningen på olika sätt för att få det ordinarie körkortet. Där föreslås nu, om man inte har kompletterat undervisningen under de två år som prövotiden gäller, måste man genomgå en ny förarexamen och då kommer det också till en tvåårsperiod. Det har varit lite strul med detta; man har av olika orsaker inte kompletterat sin förarutbildning för att få ut kortet och nu kommer det sannolikt att skärpas på det sättet att man har lite mera ordning med sig, om man säger så!

 

En nyhet är det villkorade körkortet. Som vi vet förekommer det bland äldre personer, naturligtvis också bland yngre, sjukdomar eller liknande som gör att man kanske inte är s.a.s. fullvärdig förare av ett fordon och nu har det då varit den situationen att antingen får man körkort som gäller till alla delar eller annars får man inget alls. Förslaget är här att man skulle kunna få ett s.k. villkorat körkort som har begränsningar i tid, årstid, regionalt osv. för att man skall kunna använda sitt fordon lagligt och uträtta de nödvändiga ärenden som man behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv som alla andra. Det kan gälla besök vid bank, affärer, kyrkan, läkare inom kommunen eller liknande. Det är ganska noga reglerat i lagtexten under vilka förhållanden, men sedan är det också en helhetsbedömning som måste till för att man skall kunna utfärda ett villkorat körkort. Med den här bestämmelsen är det ändå ingalunda sagt att alla kommer att få ett körkort, men en utökning av den krets som får köra bil fast man kanske inte fyller hälsokraven föreslås i förslaget, och det vet jag att av vissa pensionärer har tagits mycket väl emot. Det hör i alla fall till livskvaliteten att kunna röra sig i samhället och det är så att om man blir fråntagen sitt körkort så kan det bli en katastrof eller det blir åtminstone mycket svårt att fungera på ett normalt sätt, så landskapsstyrelsens förhoppning är att det här skulle kunna vara ett förslag i rätt riktning och att ändå bibehålla en nära nog maximal trafiksäkerhet.

 

Beträffande hälsokontrollen för att få behålla körkortet har reglerna varit sådana att man från 45 år med fem års intervaller skulle visa upp läkarintyg till dess att man fyller 70. Körkorten gäller normalt till man fyller 70 år och sedan förnyas de på max fem år; då på särskild ansökan och naturligtvis med bifogande av handlingar som visar att man kan köra bil. Beträffande hälsokontrollen föreslås nu en lättnad, att den skulle inträda först när körkorsinnehavaren har fyllt 60 år för de körkort som är i klass A, A1, B, B1 och T. Det gäller i huvudsak personbilar, lätta lastbilar och traktorer. För övriga körkort som berättigar att föra tunga fordon skulle man fortfarande hålla kvar hälsokontrollen från 45 år med fem års intervaller, eftersom det uppfattas som rätt så mycket farligare att köra tunga fordon än att köra bara de vanliga personbilarna. Det föreslås införas en bestämmelse där läkarna får en anmälningsrätt när personer söker läkarintyg för att få förnya sitt körkort och läkaren märker att det inte är lämpligt skulle läkaren ha rätt att specifikt just till hälsokravet för att köra bil kunna meddela polismyndigheten detta. Det förutsätter naturligtvis at den person som det gäller också meddelas om detta av läkarna; man skall inte gå bakom ryggen utan det kräver att den det gäller är medveten om det.

 

I fall där det gäller körning utan körkort har nu gällande bestämmelser varit sådana att polisen har kunnat utfärda ett körförbud och vederbörande har kunnat vända sig till domstolen och få körförbudet prövat. Detta har inte fungerat på ett smidigt sätt eftersom domstolen, om man märker att personen har gjort sig skyldig till något sådant att körkortet borde vara indraget, ändå inte har kunnat ändra och ha längre tid än den polismyndigheten har ålagt, utan det har blivit för samma tid. Nu skulle alltså polismyndigheten ges rätt att bestämma det här och domstolskontrollen skulle kopplas bort. Sådana här körförbud är ändå inte speciellt långvariga.

 

Beträffande personer som har kört som är förenade med prövotid föreslås också en viss skärpning. Det är så att i vägtrafiklagen finns bestämmelser om att man gör sig skyldig till ett antal förseelser per år bör körkortet dras in. Normalfallet är tre och det bibehålls, men beträffande de personer som har prövotid -  prövotiden för ett nytt körkort – föreslås att man skulle sänka det till två förseelser per år eller fyra förseelser på två år och då skulle man kunna dra in körkortet på viss tid.

 

Bestämmelsen om när man återställer rätten att framföra fordon efter det att man har fått ett körförbud förtydligas. Tidigare har det varit lite diffusa bestämmelser. Nu försöker man bestämma att här går gränsen och det har man fört in i lagstiftningen för att få någon ordning på det.

 

Fru talman!

Det här var de stora, viktiga frågorna. Sedan finns det också en hel del bestämmelser i förslaget om bl.a. bokstavskombinationerna för körkort och vad som krävs av det. Några stora förändringar finns inte där, men vissa preciseringar och en del av de preciseringarna föranleds av EU-regler som vi har varit tvungna att ta med. Lagen ändrades faktiskt för något år sedan, då man tog in vissa av EU-reglerna, men nu tar man s.a.s. resten och förhoppningen är att den här lagstiftningen nu skall motsvara de regler som man ställer inom Europeiska gemenskapen på att ha gemensamma regler för körkort och för hur man får utnyttja dem.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson påpekade att man föreslår att man skall ha körkortet med sig när man trafikerar på vägen. Även om man har möjlighet att få dubbletter tycker jag att det är onödigt att vidta den här åtgärden och byråkratisera på det här sättet när det finns teknik i dag så att man borde kunna knappa in direkt om man blir stoppad av polisen som då kan se om man har körkort eller inte. Det här ställer ofta till problem. Vi vet att vi har lantbrukare som byter fordon ganska ofta, man trafikerar över vägar och man kör till olika åkerskiften med arbetsmaskiner, så nog tycker jag att det här är att gå lite långt. Vi är i alla fall ett ganska litet samhälle så att detta borde gå att ordna med teknikens hjälp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag skulle egentligen ha en fråga till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson angående 39 § om villkorat körkort. Har man diskuterat om man skulle behöva ha någon märkning av bilarna som förs av personer med villkorat körkort? Om det är en elev som kör bil är den ju märkt. Har ni diskuterat den här biten?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, vi har faktiskt inte diskuterat att man skulle särskilja dessa personer och deras fordon, men det kan man kanske fundera på i så fall i samband med fordonslagstiftningen när man tittar på den.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Kanske lagutskottet kan diskutera den frågan. Rör man sig inom byn känner alla människor till en och man känner bilarna, men det är en annan sak när det gäller turister. Det finns mycket turister på Åland på somrarna, så man borde kunna se att den här bilen förs av en person som kanske inte har samma kapacitet att bedöma trafiken. Det är alltså bra om utskottet tittar på det här.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Lindqvist:

Fru talman, bästa ledamöter!

Som framgick av kansliministerns framförande är detta ändå fråga om ganska omfattande ändringar, framför allt komplicerade ändringar som föreslås i lagen om vägtrafik och i lagen om körkort, så jag vill föreslå en bordläggning av ärendet så att vi hinner studera speciallösningarna närmare, en bordläggning till måndagen den 5 maj.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 5 maj har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? På talarlistan finns ltl Sundman och ltl J-E Mattsson, som ges tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det här är till många delar en efterlängtad och bra framställning, den innehåller många ändringar som länge har funderats på. Det finns dock några saker som är lite besynnerliga och jag tycker att det är bra att vi bordlägger så att man får möjlighet att sätta sig in i detta lite noggrannare, så jag återkommer den 5 maj.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Jag har ingenting att invända mot bordläggningen och jag tycker i likhet med ltl Sundman att det är en till stora delar bra framställning om körkort. Men jag har några frågeställningar som kan vara bra att ha med sig till måndagen. Om jag har förstått det hela rätt så när man blir av med körkortet nu, så blir man även av med sitt mopedkörkort och alla andra körkort som man har för yrkesmässigt bruk och privat bruk. Det här är en tanke som har slagit mig och jag vet att det har förekommit att det finns yrkeschaufförer som har fått behålla sitt körkort för sitt yrkesmässiga användande fastän man av någon orsak har tappat körkortet för annat fordon. Jag undrar om utskottet kan reda ut om det finns motsvarande lagstiftning någon annanstans där det finns system för detta. Tappar man körkortet av en sådan orsak att det anses oskäligt att man överhuvudtaget skall föra fram ett fordon, så tappar man det säkert för alla fordon, men jag tror att man kan förlora körkortet av olika orsaker och vid något tillfälle kan det finnas anledning att ha körkortet kvar för ett specifikt ändamål.

 

Jag har ingenting emot att det införs mopedkörkort. Det har aviserats att kraven på förare i trafiken i dag är lika stora på en mopedförare som på en busschaufför. Det är kanske inte riktigt så. Men i varje fall är kraven sådana att man skall samsas på samma vägbana inom samma vägområde och som gör att det ställs stora krav. Det jag undrar över är om utbildningen som nu har skett i skolorna i trafikvett när man har fått mopedförarbevis att försvinna i och med detta och kommer de personer som då kör bara det motorsvaga fordonet, som inte är moped, och de som framför en vanlig cykel inom samma trafikområde som bussar och personbilar, därmed att tappa sin trafikförarutbildning. Det skulle vara en negativ utveckling som jag tycker att inte skulle vara lämplig.

 

Jag vill understöda det som ltl Englund var inne på om det obligatoriska i att ha körkortet med sig. Jag tycker inte heller att det är ett bra krav att införa att det skulle vara hundraprocentigt obligatoriskt att man får stanna och stiga ur bilen om man inte har körkortet med sig, att man måste bevisa det. Ett sätt är naturligtvis att man skulle kunna ha med sig ett duplikat eller en kopia. Det är precis som ltl Englund sade att i våra dataregister i dag går det mycket snabbt att slå upp om man misstänker att en person har förlorat sitt körkort eller utan körkort. Vi vet att vi har en mängd med förare på Åland i dag som hanterar en mängd olika fordon och att alltid komma ihåg att det är just körkortet du skall ha med dig i alla sammanhang tycker jag ställer ett onödigt stort krav i vårt lilla samhälle.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Beträffande det som ltl J-E Mattsson tog upp om indragning av körkort eller möjligheten att få behålla körkort för ykeschaufförer hör detta till påföljdsbestämmelserna som domstolarna tar ställning till när och om en sådan situation inträffar. Där finns nämligen möjligheter att i speciella fall tillåta att folk kan ha sitt körkort kvar, men det hör inte direkt till körkorts- och vägtrafiklagstiftningen utan det är fråga om påföljdsbestämmelser som man avgör i domstolen.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag undrar bara då om det skulle vara möjligt att införa det också i körkortslagen, så att det också finns stipulerat där att så kan vara fallet, så att det står skrivet även i den här lagen för att få mera automatik i det än att man skall vänta tills domstolen har beslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Till den delen föreslås inte några ändringar i den här framställningen, om jag har tolkat den rätt.

 

 TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till plenum den 5.5.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag i syfte att säkerställa landskapets reservelkraftsförsörjning. (FR 23/2002-2003).

 

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Den här framställningen är ett led i landskapets energipolitik som den har utformats i olika budgetförslag som har godkänts av lagtinget. Den huvudsakliga målsättningen i det här sammanhanget är för det första att sänka elpriset för konsumenterna, för det andra att säkra en säker leverans för konsumenterna, dvs. en tillräcklig reservkraft och för det tredje att inrikta utvecklingen av det åländska energisystemet mera på förnyelsebar energi. Lagtinget har sagt i budgeten för 2002 att reservkraften skall prioriteras. Landskapet har också låtit uppgöra ett förslag till enerigiplan som ligger i linje med den energipolitik som har utformats i budgetbesluten.

 

Det här innebär att vi tar ett första steg när det gäller att säkra reservkraften genom att föreslå att Kraftnät Åland Ab inköper en gasturbin på ungefär 25 MW.

 

Vad de nästa stegen blir är fortfarande öppet. I samband med energiplanen har vi diskuterat att en ny granskning skall ske 2010, men det finns också anledning att hela tiden följa utveckling och se för det första hur elkonsumtionen förändras - den har hittills stigt med i genomsnitt 2,7 procent per år - och för det andra hur ny teknik utvecklas och vilka alternativ som i så fall blir tekniskt och ekonomiskt mest ändamålsenliga. Det kan vara fråga om en ny turbin, det kan vara fråga om en ny kabelförbindelse till riket, men det kan också vara fråga om en ytterligare kabelförbindelse till Åland.

 

Utöver det här finns en rad olika åtgärder som vi arbetar med för att utveckla och effektivisera energisystemet och få ner priset för konsumenten. I framställningen finns först en redogörelse för de behov som finns och den reservkraftssituation vi har i dag. Kraftnät Ab abonnerar på 48 MW via Ålands Energi och där har också landskapsstyrelsen en rad initiativ som går ut på att ändra ägarstrukturen i energisystemet. Vårt beslut, som ansluter till den här framställningen, är att Kraftnät Åland Ab skall vara den aktör som har för det första systemansvaret enligt lagen, men som för det andra också får ansvaret för energitillgången när det är avbrott, dvs. reservkraften.

 

I energiförbrukningen är det alltså fråga om att beräkna vilket behov av reservkraft vi har. Man kan utgå från att behovet skall vara att täcka 100 procent, men energin fungerar på det sättet att det finns under vissa perioder en hög belastning. Här redogörs för att den 5 januari i år mellan klockan 17-och 18 var det en topp på 58,1MW, men här är det inte givet att man skall försöka bygga ut reservkraften så att man klarar just den toppen, utan man måste också överväga andra åtgärder för att i ett sådant läge kunna reducera toppen med olika metoder. Det hör egentligen inte alls till framställningen, men jag nämner det som en bakgrundsfaktor som ligger till grund för beslutet att satsa på utbyggnad av reservkraften.

 

Den här framställningen är alltså ett förslag att för att finansiera utbyggnaden skall lagtinget anhålla hos Ålandsdelegationen om ett extra anslag enligt självstyrelselagen på 40 procent av totalinvesteringen på 15,37 miljoner euro. Utöver detta finansieringsförslag föreslår vi också att man skulle ge en garanti utan motsäkerhet på 9,2 miljoner euro. Med det här föreslaget skulle vi dels genom garantin minska räntebelastningen med ca 0,5 procent; genom extra anslag skulle vi få ner den utökade kostnaden från 3,8 euro per MWh till ungefär 2,4 MWh. Investeringen i turbinerna löser alltså inte reservkraftsproblemet, men det är ett första steg och fortfarande finns ett avtal med Ålands Energi om utnyttjandet av gamla gasturbiner och befintliga dieslar som också kan användas för att producera el. Vi för alltså diskussioner med Mariehamns stad om en överenskommelse om hur reserverkraften skall kunna utnyttjas på lång sikt och hur ägarstrukturen skall utformas. Ägarstrukturen är egentligen en sekundär fråga. Vi måste först komma överens om på vilket sätt befintliga gasturbiner och dieslar skall användas. Men oberoende av det anser vi att reservkraften skall säkras i ett första steg med den här investeringen i en ny gasturbin som Kraftnät Åland Ab skall administrera och ta ansvar för.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är ett välkommet första steg i att lösa vårt reservkraftsbehov att man går till Ålandsdelegation och begär om pengar för att stöda denna investering, som är tung och stor. Det som är vårt stora problem på Åland med reservkraften är att vi måste tillgodose 100 procent av vårt effektbehov. Det är nämligen inte möjligt i dag att avtala bort reservkraftspriset s.a.s. i sin elhantering och hantera det själv. Det skulle bara föranleda att övriga elabonnenter skulle få betala mera för det. Därför måste vi ha 100-procentig reservkraftstäckning. Det hade vi inte vid tillfället för toppeffekten på 58,1 MW, som de facto var större i verkligheten eftersom det kördes med lokalpoducerad el in i nätet som inte registrerades. Det som är intressant i sammanhanget när det gäller 58,1 MW-effektuttaget var att den anslutna effekten överstiger det med fem gånger upp och vad händer om den här reservkraftssituationen uppstår? Det är den stora frågan som vi får ställa oss och som kanske finansutskottet får fundera på. Finns det en tidtabell för nästa reservkraftsturbin eller hur skall man lösa det eller måste vi ändra lagstiftningen så att man kan avtala bort reservkraftskostnaden?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

I lagstiftningen finns det en oklarheter och en del av dem diskussioner som vi för när det gäller 100 procent är närmast filosofiska: 100 procent vad är detta? Det låter enkelt, men i det här fallet gäller det en framtida effekttopp som kan vara 58,1, det kan vara mindre och det kan vara mera och i de här systemen måste man alltid räkna med att väga risk mot kostnader. Skall vi vara helgarderade kostar det oändligt mycket; skall vi vara garderade för en viss period osv., så måste man avväga: vad är optimalt. Det här är alltså en svår fråga, men i det här fallet med den här framställningen är det ett första steg att få en säkrare och billigare reservkraft. Så mycket kan man säga, det är hundraprocent säkert. Men resten är till stor del osäkert och därför måste man stegvis göra överväganden: vad blir nästa steg, blir det en ny turbin, blir det en ny kabel, blir det en kabel till riket, blir det en kabel till Sverige? När det gäller de övervägandena är det svårt att säga i dag vad man skall satsa på, men jag tycker att landskapsstyrelsens energipolitik betyder att vi gör avgörande steg i rätt riktning. Det är det vi måste bedöma: är det här i rätt riktning och är det ekonomiskt optimalt att söka extra anslag och ha en landskapsgaranti? Det är det som finansutskottet får bedöma, om vi är på rätt väg.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi absolut är på rätt väg med det första steget. Det kunde i framställningen ha stått någonting mera om nästa fas i utvecklingen. Vi har alldeles just fått ett spörsmål på bordet, så vi får antagligen skäl att återkomma till sådana detaljer i samband med med diskussionen av det spörsmålet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Till att börja med vill jag göra en stilla undran: varför det är finansministern som presenterar framställningen och inte den specialminister som finns, energiministern Runar Karlsson. Det tycker jag är lite märkligt.

 

I övrigt, fru talman, när det gäller landskapsstyrelsens energipolitik finns det mycket att klandra på eller rättare sagt bristen på densamma. Det är så att många frågor inom energipolitikområdet har blivit lämnade med hänvisning till en kommande energiplan. Planen har kommit, men det är oklart vad den har för status. Avser man följa den? Avser man komma med den till lagtinget osv.? På grund av det här har vi i dag lämnat in ett spörsmål som kommer att behandlas i lagtingsordnings ordning. Vi kommer att återkomma till de andra frågorna.

 

När det gäller den specifika frågan om reservkraft för Åland anser jag och många med mig att det här är egentligen fel väg att vandra; om vi ser på vad vi har för behov av reservkraft framdeles, vad vi har för behov snart också av tilläggskapacitet för den normala elförsörjningen vore en kabelanslutning till Finland det absolut fördelaktigaste på lång sikt, ekonomiskt och driftsmässigt. Det ansåg också Kraftnät Åland, som är de som har ansvar och sakkunskap för det överliggande elnätet på Åland och i detta fall har landskapsstyrelsen, tycker jag , lite klampat in på deras domäner, eftersom man i lagstiftning har delegerat ansvaret och i och för sig också sakkunskapen till Kraftnät Åland. Man har ändrat förutsättningarna, att det är inte utgående från Kraftnät Ålands förutsättningar utan det är andra prioriteringar som jag gärna skulle se att landskapsstyrelsen redogör för. Det rätta enligt sakkunskap här på Åland och utomstående sakkunskap som har gjort utredningar är en kabelanslutning till Finland, eftersom den här satsningen räcker knappt tio år, sedan har vi ett tilläggsbehov igen och inom en nära framtid har också ett behov av mer vanlig elkapacitet. Sverige kabelns effekt kommer mot sitt tak så småningom. Då borde man slå ihop och göra en satsning på en kabel till Finland. Då får man en teknik som gör att när Sverigekabeln slår ut blir det inte strömavbrott utan på bara några millisekunder tar kabeln till Finland över lasten och man märker inte att det har varit strömavbrott, så det är en mycket fördelaktig teknik.

 

När det gäller kabelinvesteringen är den väldigt stor. Men om man räknar ihop vad reservkraften kostar i dag och vad det kommer att kosta att skaffa extra kapacitet blir det på sikt det fördelaktigaste.

 

Vi begär nu extra anslag för den här satsningen, som jag i grunden anser felaktig, men nu har det gått så långt att det är kanske svårt att avstyra det. Bränner vi då våra chanser att få extra anslag för en kabel till Finland? Borde vi prioritera det, kanske betala den här satsningen själv. Elandelslaget har sagt i ett utlåtande att man borde vänta med att begära extra anslag och begära det när man skall finansiera kabeln. Det vore politiskt klokt, säger elandelslaget och det tror jag också att skulle vara klokt. Om man skulle ha gått in – eller om man går in för – för en kabel till Finland kan reservkraftskapaciteten tillfälligt lösas med inhyrda anläggningar. Det här måste man kalkylera på. Det kostar ganska mycket, 1,35 miljoner euro per år att hyra in anläggningarna, men det är, som sagt, en liten summa jämfört med 15 miljoner euro som den här anläggningen skulle kosta.

 

Det här räcker, som sagt, knappat tio år och att både satsa på turbiner och kabel blir dyrt och frågan är om vi bränner vår chans till extra anslag. Det här bör finansutskottet noggrant reda ut och det kanske är så att det är klokare att vi finansierar den här satsningen själv. Om jag skulle få bestämma skulle det ha gjorts på ett annat sätt. Sedan måste man också – det hör alldeles särskilt till reservkraften – vidta åtgärder för att nedbringa effekttopparna, för det är detta som fördyrar investeringen i reservkraft. Själva elenergipförbrukningen är inget problem, men det är dessa höga effekttoppar som inträffar några dagar per år som är katastrofala eftersom vi, som konstaterades här tidigare, måste ha 100 procents effekttäckning på Åland när vi är ett ösamhälle. Det kommer vi att återkomma till i spörsmålet. Om man skulle satsa pengarna som man nu satsar på ökad reservkraft på att få ner eleffektförbrukningen, så kanske det kunde bli billigare i längden. Man borde alltså ha tagit en litet annan ansats inför det här och dett detta med reservkraft som en helhet av energipolitiken och framför allt lyssnat på de sakkunniga som finns i branschen. Det har till landskapsstyrelsen skickats ett flertal utlåtanden och brev, där det finns alternativa lösningar. Men, som sagt, man har dragit ut på det här och gått så långt med satsningen att det är svårt att backa. Jag ber ändå finansutskottet titta på om man kunde få en annan lösning.

 

Vicelantrådet Erland, replik: 

Fru talman!

Det här ärendet har beretts på finansavdelningen. Det handlar om finansiering av ett projekt, om man ser det rent finansiellt och det är jag som ansvarar för det. När det gäller förslaget som vi nu för fram har det behandlats i lagtinget senast i samband med budgeten för 2003. Det är klart att man kan alltid ha utgångspunkten att om jag skulle få bestämma skulle jag göra si och så, men vi har som landskapsstyrelse ansvar för helheten och vi har då i åtskilliga möten och åtskilliga undersökningar kommit fram till att det här är det mest optimala beslutet; såvitt jag känner till är Kraftnät Åland Ab med och vi går vidare och fortsätter diskussionerna om vad steg två skall bli. När det gäller energiplanen är den offentlig, jag tror att den kan hämtas på nätet eller på registratorn, det har varit ett informationstillfälle. Alla frågor som finns i spörsmålet finns besvarade där, så det är någon sorts politisk rundgång att ta ett steg fram i diskussionen: vi föreslår ett steg fram och ltl Sundman föreslår två steg tillbaka. Skall vi inte tro på att landskapsstyrelsen har läst budgeterna som ger oss mandat att gå vidare! Vi måste utgå från att det som är förankrat skall vi också genomföra. Jag tycker att det som finansutskottet skall se på är om det finns någonting nytt i den här diskussionen som skulle säga att detta är ett felaktigt alternativ. Det kan vi aldrig veta, men för landskapsstyrelsens del har vi på saklig grund och med stort ansvar fört fram den här frågan och försökt hitta en finansieringsform som skall ge lägre pris för konsumenterna och säkrare leverans , det är vårt mål.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller spörsmålet återkommer vi när landskapsstyrelsens svar kommer. Det som är oklart med energipolitiken är vad planen har för kraft. Är den antagen eller är den bara antecknad till kännedom? Skall vi följa det som står i planen; i så fall är det också så att planen lämnar en del frågor olösta, framför allt är det direkta felaktigheter i planen, man gör felaktiga uppskattningar enligt den åländska energibranschen. Därför måste vi få en diskussion om planen och framför allt få veta vilka åtgärder man avser vidta med anledning av den, men det kommer vi som sagt till i spörsmålet. När det gäller den energipolitiska linjen att satsa på mera lokalt producerad reservkraft är det någonting som Kraftnät Åland har fått lov att acceptera att det är deras linje eftersom deras huvudägare har sagt så, men från början förde man fram kabelalternativet. Landskapsstyrelsen har sedan med hänvisning till någon sorts helhet gjort en annan prioritering, och det är den helheten jag skulle vilja ha en redogörelse för. Jag tror nämligen inte att alla lagtingsledamöter håller med om att det är en rätt helhet man hänvisar till.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen har låtit ta fram ett gediget underlag för energifrågorna och det underlaget använder vi i vår energipolitik, också i det här fallet och det vi för fram är till lagtinget att pröva. När vi har fört fram de energipolitiska frågorna i tidigare lagting har man sagt för det första att reservkraften skall prioriteras och i samband med senaste budget att det är på det här sättet vi bör gå framåt. Sedan kommer vi säkert, av olika energipolitiska skäl, att ha kabelalternativen med under en lång tid framöver. Men det här är alltså ett sätt att finansiera ett första och viktigt steg så att vi går vidare i utvecklingen. Vi kan säkert ägna mycket tid åt att diskutera uppskattningar och bedömningar och det ena och det andra i energiplanen, men en landskapsstyrelse måste vara inriktad på handling så att vi går vidare med något alternativ. Det finns alltid de som tycker att vi inte skulle göra någonting alls utan diskutera saken fortsättningsvis eller att det finns andra alternativ, som vi har bedömt som ekonomiskt oändamålsenliga och kanske inte optimala energipolitiskt i det här skedet. Vi har alltså gjort en bedömning av rikskabeln och kommit fram till att den kan bli aktuell i ett senare skede. Men då skall den jämföras med andra alternativ, ytterligare turbiner, en bedömning av konsumtionsutvecklingen, en andra kabel till Sverige osv. Det är alltså frågor för framtiden, men vi kan inte låta framtidsfrågorna hindra en utveckling i nuet. Det här tycker vi är det bästa steget vi kan göra, också av ekonomiska skäl.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet säger att det är handling som präglar landskapsstyrelsens energipolitik. Jag kan när som helst få en namninsamling på att så inte är fallet! Tyvärr är det handling som saknas. Jag understöder absolut att man skall ta fram en energiplan och på basen av den utföra vissa åtgärder som sedan blir den förda energipolitiken. Det är det man inte har gjort; under en lång tid har man lämnat saker och ting ogjorda, inte svarat på skrivelser osv. Därför behövs det en diskussion om det i Ålands lagting så att vi kan visa på vad vi tycker.

 

När det gäller denna satsning på reservkraft frågade jag i mitt anförande: Är det klokt att nu begära extra anslag för turbin eftersom vi kanske måste göra det för en kabel inom en snar framtid och har vi då s.a.s. bränt våra broar när det gäller extra anslag för ytterligare anskaffningar inom det här området? Jag ser det som så att extra anslag kan vi inte begära varje gång vi gör en investering utan vi kanske borde vänta med det. Detta borde finansutskottet utreda. Jag hade också förväntat mig en riskbedömning frånlandskapsstyrelsen. Branschen har, som sagt, uttalat sig att det vore politiskt klokt att vänta och det tror jag också, men vi har kanske inte råd att satsa på det här – vi har byggt så mycket badhus och sådant, så vi har slut på pengarna!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller påståendet huruvida ett extra anslag nu kan förstöra chansen att få extra anslag för kabel väljer jag att inte kommentera det desto mera. Det är väl en hypotetisk fråga. Jag vet att den finns antecknad, att det kanske skulle vara politiskt klokt och det kanske var och en kan tänka sig till. Men nu är Ålands förhållanden så särpräglade att det inte går att jämföra med någon annan plats. Att vi har ett akut reservkraftsbehov just nu som måste åtgärdas gör det nödvändigt att komma till mål med en beställning av turbinen, också för att säkerställa reservkraftssituationen inkommande vinter.  Skulle vi få en kabel och säkerställa elenergiproduktion här på Åland, så går det faktiskt att sälja gasturbinen på ett mycket enkelt och bra sätt. Det är stor efterfrågan. Kabelalternativet till Finland, som har prioriterats av Ålands Elandelslag, Ålands Kraftnät och kanske några till är helt klart det bästa alternativet för Åland att säkerställa energitillgången, men det är ett väldigt stort projekt, mångdubbelt större än det nuvarande reservkraftsprojektet; det fordrar dessutom stora miljökonsekvensbedömningar och andra utredningar som skall göras och framför allt skall det finansieras. Jag tror att medan man väntar på att de frågorna är lösta måste vi nog säkerställa reservkraftskapaciteten på Åland, den saken är helt klar för mig.

 

När det gäller mätutrustning för att kunna eliminera topparna är det helt riktigt att det har gått in ansökan till landskapsstyrelsen om att man skulle få bidrag till att byta till fjärravläsning av samtliga elmätare på Åland. Men då bör man nog i dagsläget också i samband med detta ställa sig frågan: Vilka effekter vill vi åstadkomma med fjärravläsning och vad skall det innebära, för det är ett mycket stort projekt att göra för alla abonnenter.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller kabelalternativet är det i princip miljövänligare än turbinanläggningen som kräver stora bränsledepåer och stora anläggningar mitt på land. Med kabelalernativet blir det två diskreta byggnader i varje ände och det är sjökabel hela vägen. Givetvis skall kabeln läggas ner och det skall göras miljökonsekvensbedömning osv., men vi bedömer att på fyra år genomför man projektet och mitt förslag var att under tiden kunde man hyra in turbiner för att säkerställa reservkraften. När det gäller projektet att få ner eleffektförbrukningen med hjälp av timavlästa mätare är det precis som ltl J-E Mattsson säger ett stort projekt, men jag tror att det är den vägen vi måste vandra för vi sätter oss själva i knipa på en ö när vi har så stora toppar inom elförbrukningen jämfört med vad vi kunde ha, om vi hade lite intelligent styrning av elförbrukningen, så det är inte bara genom timavlästa mätare man kunde göra det utan mitt förslag i spörsmålet är, som vi återkommer till, att man aktivt, automatiskt kunde styra elförbrukningen och därigenom få ner topparna. Det kan man göra på många olika sätt och det är som sagt ett stort projekt, men jag tror att vi måste ta det steget, för annars får vi aldrig bukt med problemet. Vi vet att när det gäller eleffekten har den fördubblats på 20 år, vilket betyder en ökning om 4 procent i året och det är ständigt eleffekten som styr alla investeringar, var man lägger nivån. Ltl J-E Mattsson sade att det var bråttom, men i dag har vi ingen hög eleffekt, eftersom det håller på och blir sommar och de eluppvärmda hushållen inte drar så mycket ström, men det är nästa vinter som vi igen har samma problem. Råkar det sig så, fastän sannolikheten är väldigt liten, att vi får ett kabelbrott på Sverigekabeln samtidigt med en topp, är vi verkligen illa ute, men det är som sagt en fråga om sannolikhetslära.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:  

Fru talman!

När det gäller mätutrustningen är frågan vad vi skall använda den till. Timmätning har varit ett krav enligt ellagen för att vi skall kunna byta elleverantör och inte för att kunna styra elförbrukningen. Elförbrukningen kan man styra på många sätt. Ltl Sundman pratade om intelligenta sätt, och det finns flera intelligenta sätt och en del av dem är inte tekniska utan handlar om att genom tariffer prissätta toppar så att det inte lönar sig att förbruka dem. Det finns också andra krav. Jag ser nästan fram emot att få diskutera spörsmålet som varande en av dem som känner till detaljerna som ltl Sundman efterfrågar. När det gäller påståendet att vi inte har något stort reservkraftsbehov just i dag vill jag säga att vi har ett antal montörer ute i bygderna som monterar in mera elförbrukare hela tiden, varje timme ökar det, så vi bygger nog upp ett behov av reservkraft som blir större och större.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Om jag börjar där ltl J-E Mattsson slutade är det så att det byggs och grejas en hel del på Åland i dag. Dels elektrifieras nya sommarstugor, det byggs nya byggnader och vi vill att befolkningen skall öka osv. Den energiplan som ligger till grund för elanskaffningen nu estimerar en elförbrukningsökning på 1 procent per år och under inga omständigheter kommer den att bli så låg om vi inte får en stor utflyttning från Åland, utan troligtvis blir den som Kraftnät Åland har estimerat: en 2 procents ökning, och jag skulle nog kunna sätta lite pengar i pant på att den kanske blir ännu mer de första åren när nya byggnader kommer osv., särskilt om vi lyckas med förutsättningen att öka Ålands befolkning. Vi ser också stora hot mot t.ex. sjöfarten. Blir det så att sjöfarten minskar i betydelse och måste ersättas med landbaserad verksamhet ökar vår elförbrukning drastiskt. Eftersom man har gjort fel estimering enligt min mening i energiplanen drar man felaktiga slutsatser och därför bör vi diskutera det. Det gläder mig att ltl J-E Mattsson har intresse av att diskutera spörsmålet, för jag tror att det är en viktig diskussion som vägkost till landskapsstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Fru talman!

Jag vill först hålla med vicelantrådet att det här är ett ärende för finansministern då det handlar om både bidrag och landskapsgarantier. För övrigt verkar det som om ltl Sundman skulle vilja måla upp någon sorts skräckbild över energisituationen på Åland, vilket det naturligtvis inte är för den som är invaggad i hur det är i praktiken. Jag vill nog säga att vi har fullständig kontroll över både reservkraften och den vanliga energiförsörjningen med Sverigekabeln, så ungefär 2015-2020 måste det byggas mera kraft till Åland, normal elkraft, och då kan det komma i fråga med en kabel, antingen österut eller västerut. Men för dagen har landskapsstyrelsen fullständig kontroll över både reservkraften och den normala kraftförsörjningen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag godtar förklaringen till varför finansministern presenterade framställningen. Jag hade bara mina misstankar, men det är helt korrekt. Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson säger att jag målar upp en skräckbild. Det behöver man inte göra – det räcker med ett foto på landskapsstyrelsen för energibranschen. Har man bevistat de möten som har arrangerats om dessa frågor, så vet man nog var problemet är och om man lyssnar till branschen, var de ser att det behövs handlingskraft. Det är ingen tvekan om det och det vill vi gärna här i Ålands lagting hjälpa till med. Därför behöver vi ta en diskussion om energiplanen. Det här är bara en liten delfråga egentligen i ett stort sammanhang, men vi återkommer i spörsmålsdebatten.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

För att belysa den här frågan har landskapsstyrelsen tagit fram den första energiplanen någonsin för landskapet Åland. Detta om någonting bevisar att vi tar frågan på allvar och vill aktualisera den och höra alla experter. Det har varit experter både från riket och lokala experter som har tagit del av jobbet, så det har förts ett mycket seriöst energiarbete. Jag tycker fortfarande att ltl Sundman målar upp en skräckbild som jag tror att man inte skall bry sig så mycket om.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Visst är det bra med energiplanen och det är också ett seriöst arbete som ligger bakom, men man måste vidta vissa åtgärder som man har skjutit upp med hänvisning till planens framtagande. Man måste få en handlingsplan med åtgärder som skall genomföras. När det gäller energiplanen har jag tidigare framfört saker i den som jag inte tycker att stämmer och som gör att man kommer att dra felaktiga slutsatser. Den mest centrala är elförbrukningsökningen som inte stämmer; vi kommer att ha en större öning än vad man har estimerat i planen och detta gör att alla delfrågor sedan ställs på sin spets eftersom man måste göra olika satsningar beroende på vilken ökning man antar. Det finns också andra saker i energiplanen som kan ifrågasättas och det har kommit utlåtande över det till landskapsstyrelsen. Därför kanske man borde anta planen med lite ändring, att det här gör vi nu med anledning av planen för att få en rätt politik s.a.s.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

När jag lyssnar på ltl Sundman undrar jag vad han egentligen är ute efter! Han ifrågasätter det mesta av det landskapsstyrelsen gör utan att egentligen peka på alternativ. Hans alternativ är att nu skulle vi lägga ner projektet för att det eventuellt skulle störa finansieringen av en framtida kabel. Alternativet skulle då vara att vi några år efter det att vi har fått extra anslag för Sverigekabeln skulle gå och få ett lika stort eller större anslag för en kabel till riket – det kan man rita upp på pappret och säga att det här skulle jag vilja ha! Ltl Sundman säger att han när som helst kunde gå runt med en lista och få missnöjesundertecknare. Ja, jag tror säkert det! Det är så att när vi tar det här beslutet betyder det att vi tar inte en massa andra beslut som kanske en del andra ville ha. Men vi har alltså fört en diskussion med alla aktörer kontinuerligt och jag tror att när det gäller energidiskussionerna i landskapsstyrelsen tillhör de de mest frekventa. Vi har haft förslag som betyder ytterligare turbiner, som betyder restaurering av gamla turbiner, som betyder kabel till riket, som betyder kabel till Sverige och av alla dessa alternativ har vi i landskapsstyrelsen kommit fram till att vi med olika utredningar som grund föreslår detta. Lagtinget har sagt att vi skall prioritera reservkraften, vi drog upp riktlinjerna i 2003 års budget och då måste vi gå vidare. Det är så man kommer till åtgärder. Vi har alltså olika alternativ och nu kommer vi med ett finansieringsförslag. Vad är alternativet, ltl Sundman? Är det en kabel till riket i dagsläget? Då vill jag veta hur vi skall kunna gå fram och få ett extra anslag för den? Har vi inte den möjligheten, så blir det dyrt för konsumenterna. Vi vill ha en säkrare reservkraft, vi vill ha ett billigare elpris och där har vi ett kontinuerligt arbete där vi kommer fram med förslag till lagtinget. Är avsikten att komma med andra, bättre alternativ, lägre konsumentpriser, säkrare reservkraft eller är den att skapa bilden av landskapsstyrelsen, som ltl Sundman själv sade: det räcker med att ta en bild av landskapsstyrelsen, så har man skräckvisionen! Ja, det är mycket möjligt att det finns en namnlista och en bild på det, men så länge vi sitter på lagtingets ansvar måste vi agera, komma med förslag till åtgärder. Och vad är det i den här åtgärden som är fel? Vad är alternativet? Vad är en bättre finansiering? Vad är det för bild som ltl Sundman vill ge av politiken? Är det det att man skall skapa missnöje? – så fort det är någon missnöjd, så skall man vara framme med en lista och säga: skriv på här, jag skall ta fram ditt missnöje! Vi måste ha som målsättning att skapa nöjda elkonsumenter. Det är därför vi lägger fram detta. Att leva på missnöje är nog en ganska tillfällig politisk metod.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Inte är det så att jag säger och att jag påstår att landskapsstyrelsen har bara tokskaper för sig. Jag för fram alternativ; i de frågor jag kritiserar säger jag hur jag tycker att det borde vara. Det är min roll som oppositionspolitiker att granska den politik som landskapsstyrelsen för och komma med alternativen och sedan genom att diskutera här i Ålands lagting komma fram till det klokaste. Tyvärr är det så att en idé från oppositionen aldrig tas till godkännande. Det har faktiskt hänt att jag har fått igenom saker, men man påverkar på ett annat sätt genom att visa på alternativen. I den här frågan har jag tidigare sagt att man borde ha gått in för kabelsatsningen, men lagtingets majoritet har beslutat att det här är den väg man skall gå. Men jag förbehåller mig rätten att fortfarande hävda min ståndpunkt från början. Det kan hända att det är för sent, nu har det gått så långt att projektet måste genomföras, men jag påstår att det blir väldigt dyrt om vi först måste göra gasturibinsatsningen och sedan också satsa på en kabel till Finland. Vi begär extra anslag nu och vi måste säkert också göra det för en kabel, men påverkar de extra anslagen varandra rent politiskt borde det väl göra det när de skall beviljas av riket.

 

Jag ber om ursäkt för mitt uttalande om bilden av landskapsstyrelsen. Jag menade inte personerna som sådana utan jag menade en bild av vilken politik man för. Det tar jag tillbaka. Det är bara, som jag sade i tidigare repliker, att bevista de möten som har varit. Det var ett möte om energiplanen där jag blev ensam politiker mitt i allt; landskapsstyrelsen pöste iväg och så fick jag ta branschens kritik, men det var kanske lite fel person att föra kritiken till. Som sagt, man är så pass kritisk i flera delar av energibranschen att man öppet på allmänna möten framför det; då tycker jag att det är allvarligt. Man borde försöka prata ihop sig så att man är överens om att den här politiken för vi nu.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller energifrågan har vi haft åtskilliga möten med branschens företrädare. Det finns olika åsikter också de går åt diametralt olika håll i vissa frågor. Vi har diskuterat i otaliga möten och vi har kommit fram till att det här är en lösning som kan accepteras av flera av dem som tidigare har haft andra åsikter. Det är så vi måste fungera. Vi kan inte stoppa upp och enbart föra diskussioner eller enbart lyssna till en part, utan vi måste bilda oss en helhetsuppfattning och agera utifrån det. Det är det som är landskapsstyrelsens roll och jag menar nog att den här finansieringen är så bra den kan vara; det här är ett steg som gör att vi fortfarande har handlingsutrymme för framtiden och det här är ett steg som sänker priset för konsumenterna jämfört med andra alternativ och det här är ett steg i den riktning som lagtinget har anvisat: vi måste prioritera reservkraften så att vi inte är helt illa ute och vi tycker att det här är det alternativ som är det mest optimala i den här situationen. Finns det andra alternativ i den här situationen? – det är ju det man måste fråga sig. Vi kan inte ta ett steg fram, som vi föreslår och sedan gå tillbaka igen tillbaka till kabelalternativet, för då tar det flera år. Bara finansieringsfrågan är komplicerad och är mycket arbete för att få ett underlag, som gör att vi kan få en finansiering som inte kan ifrågasättas av EU-kommissionen när det gäller statsstödsreglerna osv. Det här är kanske inte det hundraprocentigt bästa beslutet, det kan ingen säga, men vi måste komma framåt, vi kan inte fortsätta fleraåriga diskussioner och sedan har vi problem med att klara försörjningen.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Visst är det så att man måste komma framåt i de här frågorna, samtidigt som det är så att man måste tänka väldigt långsiktigt när det gäller  sådana här satsningar. Tänker man långsiktigt – det tänker också landskapsstyrelsen – behöver man göra satsningen på en kabel till från Finland, som är det vettigaste alternativet. Då är min farhåga att när man först köper en gasturbin och sedan investerar i kabel blir det en så stor investering att det kommer att påverka elpriset oskäligt jämfört med om man löste tillfällig reservkraftskapacitetsökning med inhyrda anläggningar och började i brådskande ordning projektera en kabel, vilket man ändå borde göra med tanke på tidsrymden. Min frågeställning och min farhåga är alltså att när man begär extra anslag bränner vi kanske dels chansen att få extra anslag för kabel och dels gör vi totalt sett två investeringar som initialt ersätter varandra: kabeln ersätter gasturbinen och gasturbinen blir överflödig. Jag har tidigare framfört detta och förbehåller mig rätten att fortsättningsvis hävda att detta borde ha varit lösningen. Men nu har man, som vicelantrådet säger, gått in för den här lösningen och måste genomföra den, men då vill jag kunna säga här i Ålands lagting att jag hade en annan lösning. Skulle man inte ha väntat dessa två år, så kanske kabelalternativet kunde ha varit långt på gång, men nu är vi där vi är.

 

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Nu är vi ”där vi är” och jag vet inte vad det brukar heta, det heter väl att tippa finskt s.a.s., att alltid gardera sig för alla alternativ som inte blev genomförda. Jag tror säkert att det går att få ihop en lista med missnöjda personer som ville ha ett kabelalternativ. Vad hjälper det! Det är lagtinget som måste ta ett beslut, antingen stannar man upp och tar en ny diskussion, som blir långvarig och som leder till osäkerhet. Vad är sannolikheten att vi skulle få ett extra anslag som är betydligt större några år efter det vi har fått ett extra anslag för Sverigekabeln? Nu pågår det diskussioner om att påverka konsumtionen, ny teknik som växer fram, kabelalternativ till Sverige, alltså två kablar på långt avstånd från varandra. Det är sådana saker som förs fram och som vi skall ta till oss och beakta. När det gäller rikskabeln har vi satt en station runt 2010 där vi skall överväga på nytt vad det stora nya investeringsalternativet skall vara. Den tidtabellen tror jag att kommer att ändras på det sättet att vi kanske om några år, 2005, 2006, tar ett nytt beslut om vilken väg vi skall gå, men nu har vi inte bundit upp oss till något givet alternativ, utan gasturbinen har den fördelen att den också ger handlingsutrymme och flexibilitet. Det är ett sätt att bedriva energipolitik. Men i det här läget, där vi nu står, har jag svårt att se att det finns några reella alternativ.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   Begärs ordet?

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Det finns en frågeställning som jag skulle vilja att vicelantrådet eller någon annan från landskapsstyrelsen svarade på. Man kör framställningen och går in för Tingsbacka-alternativet. Det finns de facto vissa risker med det, nämligen att det inte finns något byggnadstillstånd och liknande klart. Vad är alternativet om det på grund av miljökonsekvensbedömning – Ålands Vatten har sin råvattentäkt i närheten – eller av andra orsaker skulle falla? Finns det något alternativ i så fall eller kör man på och så visar det sig att man inte får byggnadstillstånd eller liknande?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Som i många nadra frågor är det här ett bolag, en aktör, som skall ta ansvar för att detta skall gå vidare. Vi måste försöka lösa ett problem, nämligen finansieringsfrågan. När det gäller de andra frågorna har jag inget svar så här direkt utan det är närmast Kraftnät Åland Ab som sysslar med de frågorna. Vi har informellt diskuterat olika alternativ av lokaliseringen osv. Det här är en finansieringsprocess och det andra är tillståndsprocessen; de är parallella i det här ärendet, men leder det till problem skall vi lösa dem på ett praktiskt sätt.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Enligt min mening är detta en så betydelsefull fråga för Åland att processerna i fråga borde vara klara innan man går vidare med finansieringen. Här lägger vi ner en massa energi på finansieringen och så kanske det stupar på grund av andra orsaker. Det behöver inte bli så, men det känns som att projektet inte är förankrat på alla plan. Det finns många medborgare som är oroliga för projektet. Då borde det finnas ett alternativ; annars borde det ha varit klart med alla tillstånd och liknande innan man kör vidare.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Världen är full av risker och problem! Jag tror inte att det hjälper att bli sittande och vänta att det skall dyka upp en lösning, utan processerna att komma framåt bedrivs parallellt för att vi skall vinna tid och komma vidare. Ingen kan garantera att det här går igenom till hundra procent och utan problem, men vi måste i landskapsstyrelsen ta våra mått och steg och Kraftnät Åland Ab måste få sina besked och gå vidare med sina processer. Jag tror att finansutskottet säkert kan reda ut de här sakerna mera i detalj, om det behövs, men för vår del måste vi utgå från att Kraftnät Åland Ab har någon sorts bedömning av hur risken att det här skulle falla på MKB och andra tillståndsprocesser. Jag anser i alla fall att vi måste gå vidare med finansieringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Stora utskottets betänkande nr 3/2002-2003 om godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen och med förslag till lag om ikraftsättande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Stora utskottet har tittat på lagutskottets betänkande och vi har också hört ett par sakkunniga i detta ärende. Precis som lagutskottet och kulturutskottet anser stora utskottet att den åländska landskapslagen om högskolan här på Åland uppfyller de villkor som ställs på en högskola som skulle vara delaktig i det system som konventionen förutsätter, dvs. att examina från högskolan skulle leva upp till de nivåer som förutsätts för att man skall kunna räkna sig till godo examina från Ålands högskola om man vill studera vidare eller komplettera sina studier vid någon annan högskola inom ramen för det europeiska systemet.

 

Det som det däremot finns olika uppfattningar om är vilken politisk aktivitet som fordras från landskapsstyrelsens sida för att det här förslaget skall implementeras, dels här i landskapet och sedan via riket hos depositarierna. På den här punkten har utskottet inte nått enighet. Majoritetsblocket anser att det som har sagts i lagutskottets betänkande är tillfyllest, medan det finns en minoritet som skulle ha önskat att till stora utskottets papper skulle tillfogas en kläm där man skulle uppmana landskapsstyrelsen att verkligen aktivt genomföra det som konventionen förutsätter. Därför kommer det att komma ett klämförslag i samband med tredje behandlingen. Men så här långt är utskottet överens med tidigare utskott om att landskapslagen för Ålands högskola lever upp till de bestämmelser som konventionen omfattar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen är förstås också glad över att utskotten, nu också stora utskottet, har kommit till att man ger bifall till konventionen om högre utbildning. Jag vill till det också säga att landskapsstyrelsen kommer naturligtvis när bifallet är klart att meddela till regeringen, som kommer att vidarebefordra de uppgifter som behövs till depositarierna.

 

Eftersom det finns några saker som jag inte kände till när jag diskuterade ärendet i stora utskottet vill jag tillägga att vi har nu fått ett brev från undervisningsministeriet angående våra yrkeshögskoleexamina som avlagts på Åland. Vi har fört förhandlingar i den här frågan, förhandlingarna har nu till viss del legat nere i väntan på vår högskolelag, precis som jag har redogjort för många gånger och det första mötet efter högskolelagen hade vi den 4 februari och det mötet har jag talat om. Nästa möte blir den 12 maj. Vid mötet kommer man just att försöka enas om en överenskommelseförordning av något slag. Det är så att vi från landskapsstyrelsen har föreslagit en överenskommelseförordning där vi vill ha en samrådsdelegation eller ett samrådsförfarande, där också företrädare för landskapet skulle vara med och granska och godkänna examina, alltså det vi har talat om som ömsesidigt erkännande. Undervisningsministeriet är helt överens med oss om att det här kunde vi inte göra förrän vi hade högskolelagen; man hänvisade bl.a. till ett problem som fanns i tiden när det gällde godkännande av GRM-revisor. Det kunde man inte göra eftersom den finska revisionslagen från 1994 förutsätter högskoleexamen, och vi har inte haft högskoleexamen före högskolelagen. Så här kommenterar man det. Så anser man att de nämnde konventionerna och överenskommelseförordningarna som jag har talat om också i utskottet helt och fullt gäller ännu, dvs. där har vi fullständig behörighet redan, precis som jag har hänvisat till.

 

När det gäller den kommande förordningen eller överenskommelseförordning, vad det nu blir till slut, så är vi överens om att detta skall göras så att man skall kunna jämställa utbildningarna helt och hållet på Åland och i riket. Där ingår bl.a. att vi på Åland skall ha samma slag självvärdering och extern utvärdering. Det har vi också talat om enligt lagen. Vi skall ha möjligheter att se till att utbildningarna på Åland skall ordnas i enlighet med motsvarande utbildningsprogram i riket, allt detta för att kunna jämställa våra behörigheter.

 

Jag tycker att det här är ett steg framåt och jag ville passa på att informera om det här eftersom jag fick brevet i fredags och det här har berörda tjänstemän i vårt hus inte kunnat se därför att de är på semester. Men 12 maj är alltså nästa möte i den här frågan, så det passar bra in i tiden.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2002-2003 angående ändring av blankettlagen om statens pensioner. (FR 19/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Lagutskottet har behandlat ändringen av blankettlagen om statens pensioner. Ändringen innebär dels att det system med en sista pensionsanstalt, kallad VILMA-reformen, som införs nästa år i riket inte skulle införas i landskapet. Landskapsstyrelsen har gjort bedömningen att reformen har betydande nackdelar för landskapet men få fördelar; lagutskottet instämmer i den här bedömningen och tillstyrker ändringen, så att reformen inte skulle omfatta Åland.

 

Ändringen innebär också att en rikslag om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och  EG:s pensionssystem skulle göras tillämplig i landskapet. Den här ändringen berör ytterst få personer och har ingen egentlig ekonomisk eller organisatorisk verkan för Åland och lagutskottet tillstyrker också ändringen.

 

Som helhet i sak förordar vi alltså detta och de få ändringar som finns i betänkande är uteslutande av teknisk natur.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående trafikplan för landskapet Åland 2003-2010.(M 4/2002-2003).

 

Ärendet är bordlagt från den 23.4.2003. Diskussionen fortsätter. På talarlistan finns ltl R-L Eklöw, ltl J-E Mattsson, vtm Salmén, ltl Wiklöf, ltl Boman, ltl Lisbeth Eriksson,  ltl P-E Eriksson, ltl Sundman, ltl Perämaa, ltl Englund och ltl Sjöstrand.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Trafikplanen kommer inte med några omvälvande förändringar i det system som styr och råder inom vår trafikpolitik. Men viktigt är att det alltid finns planer och visioner. Andemeningen med trafikplanen är att ordna trafiken så ändamålsenligt som möjligt med hänsynstagande till både ekonomi och funktion.

 

Den första punkten som finns här är ”Omvärlden och framtiden”. Egentligen är det under den punkten som den enda nya saken finns här, om jag tolkar det rätt. Där skriver landskapsstyrelsen: ”En beredskapsplan bör uppgöras för utökad externtrafik i landskapets regi vid eventuella störningar i den nuvarande externa trafiken”, trots att man ändå säger i trafikplanen att meningen är att den externa trafiken sköts via externa aktörer. Det här anser jag ändå inte att är någon konflikt utan det är med hänsyn till de problem som kan uppkomma vid internationell trafik på Åland;  om t.ex. den skattefria försäljningen försvinner och om EU-harmoniseringen gör att de externa trafikanterna inte är beredda att sköta om den här trafiken för ålänningarna på ett bra och någorlunda ekonomiskt sätt, tycker jag att det är bra att landskapsstyrelsen i alla fall i andevärlden har en tanke hur man själv skulle kunna sköta den. I så fall måste det finnas en plan för att använda t.ex. skärgårdstrafikbåtar till att också förflytta ålänningar.

 

Den andra saken som jag tänkte beröra som genomsyrar hela trafikplanen är miljöarbetet. Det är viktigt att trafiken ordnas så att både planering och genomförande sköts på ett så miljövänligt sätt som möjligt.

 

Här är det viktigt att personalen får den utbildning och fortbildning som bara finns att tillgå för att sköta om våra vägar, bygga våra vägar och planera dem på ett ur miljösynpunkt sett så bra sätt som möjligt. Här finns vägsamrådsgruppen som redan hittills har fungerat som den politiskt tillsatta styrgruppen och som också kan användas som sakkunniggrupp. Men mycket viktigt är att vi inser att det inte är bara raka fina vägar som skall till utan att vi också bör kunna tänka oss lite alternativa dragningar och alternativa system. T.ex. nämnde man att om det är viktigt ur historisk synpunkt så kan man ha lägre krav på en väg eller en bro. Det sägs också att vid nydragning av vägar kommer man att prioritera de gamla vägarna och bara försöka sätta dem i bättre skick. Planen kommer också att prioritera de stora vägarna med tung trafik och då är det Eckerö, Långnäs och Vårdö Hummelvik som är slutstationer för trafiken. Det kommer också att innebära att människorna längs vägarna och de som trafikerar de stora vägarna kommer att uppleva missförhållanden på grund av vägarbeten. Då är det mycket viktigt att landskapet ställer stora krav på dem som utför vägarbetena så att de som bor längst bort i periferin får det så bra som möjligt att åka på. Vi har nu ett gott exempel i Lemland, där det nog vissa dagar känns som om man skulle sitta och åka på en potatisåker, men man skall också se lite positivt på det, det blir bättre. Men om man tänker att t.ex. den vägen planeras bli färdig 2007 har man fyra år framför sig på denna potatisåker. Om man verkligen stålsätter sig och försöker få vägarbetena att gå så smidigt som möjligt är också trafikanterna som dagligen måste använda vägarna nöjda.

 

I planen säger man också att man avser att förbättra de mindre vägarna på landsbygden och ytbelägga dem. Tyvärr är det så att många på landsbygden skulle önska att vägarna skulle kunna bibehållas som grusvägar, men det verkar vara omöjligt om man vill hålla den standard och skötsel som erfordras. Snart är det så att det inte finns någon riktig grusväg på Åland. I planen borde vi egentligen ha tagit in att vi skulle ha bevarat några vägar för att visa för kommande generationer att så här har vi färdats här på Åland.

 

Det nämns också i planen att landskapet kommer att utrusta de nya vägarna med rastplatser. Där skulle jag också vilja använda min egen hemväg som exempel; den rastplats som landskapet färdigställde vid Lumparsund är nog ett gott och lyckat exempel på det. Sedan får man ha vilken åsikt man vill om hur Lumparsund blev. Där försvann ju en gammal vägbro och nu har vi en fin bred väg med en fin rastplats. Förra sommaren var det glädjande att se hur mycket den faktiskt användes av turisterna. Får vi sådana rastplatser på flera ställen på Åland och vi kan ordna dit både sophantering och bord för turisterna så är det också ett gott minne för våra turister att ta med sig.

 

Följande punkt är skärgårdstrafiken och det finns flera i min grupp som behärskar den biten bättre än vad jag gör, så jag tänker hoppa över det avsnittet. Men det som har varit ett hjärtebarn för mig och för liberalerna överhuvudtaget är kollektivtrafiken. I trafikplanen sägs om kollektivtrafiken: ”Målet är att få fler att ta bussen och färre att ta bilen”. Det är vackert sagt, men det är lättare sagt än gjort, ”lättare skrivet än gjort”, därför att hur vi än försöker arbeta för det här så verkar det inte bli bra. Det som vi ännu saknar på landsbygden är kvällstrafik som är absolut nödvändigt för att kunna ha det som ett alternativ. För vissa yrkesgrupper är det helt omöjligt. För ungdomar som på kvällstid behöver komma till staden är det omöjligt, så att så länge vi inte har en organiserad kvällstrafik är det väldigt svårt att få folk att ta bussen. Här är det förstås fråga om attityder och hur vi ändrar på attityderna hos folk, så den biten går utanför trafikplanen, men den kunde förstås också tas som en del av den.

 

Trafikavdelningen har gått in för att ändra om hela sin organisation och vi får nu se hur den kommer att fungera. Jag tycker att det är bra att man tar nya grepp på själva verksamheten på avdelningen. Den har fått det vackra namnet Ålandsmodellen, men i mitt tycke borde den ha ett annat namn. Det förde jag aldrig fram när arbetet gjordes, men jag tycker att det låter lite för ambitiöst.

 

Sammanfattningsvis är det så att den trafikplan, som vi liberaler har varit med om att arbeta fram, är en kompromiss mellan olika önskemål och olika sätt att se hur saker och ting skall ordnas, men det här är en plan som är ett rättesnöre och som diskuterades förra veckan är den inte på något sätt bunden till budgeten utan varje ny sak som aktualiseras kommer att behandlas i budgetsammanhang. Ingenting av det här är alltså fastslaget, utan det är fråga om visioner inför framtiden.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Man blir onekligen fundersam när man hör resonemanget om beredskapsplanen som skall gälla i landskapets regi för trafik, förstår jag, Åland – Sverige, Åland – riket, såvida några eventuella problemställningar kan uppstå för den externtrafik som i dag upprätthåller trafiken. Vad har landskapsstyrelsen tänkt sig här? Är det så att man skall sätta in skärgårdsfärjor, som åtminstone inte alla duger för trafik i öppen sjö, i havsområden, eller skall man chartra upp eller skall man köpa eller bygga några nya färjor? Min frågeställning som definitivt infinner sig och som man måste få ett förtydligande på: Känner landskapsstyrelsen till några orosmoln som skulle påverka taxfree-heten så att den här risken nu är för handen eller ämnar man arbeta för att taxfree skall elimineras? Det här är ett jätteuppdrag och det kommer sannolikt att också förfördela skärgården och dess båttrafik. Här vill man nog verkligen ha mycket utförlig information om vad som är i vardande, för klart ut sagt är det inte!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Inte finns det någonting färdigt om det här, utan det står i trafikplanen att en beredskapsplan bör uppgöras för utökad externtrafik. Det kan inte vara så främmande för ltl Wiklöf heller att tänka sig att det kan uppstå situationer när den externa trafiken inte fungerar. Vi har haft vissa vintrar då det gått en eller två båtar på natten i trafiken t.ex. till Sverige. Det är alltså ingenting att bli upprörd och exalterad över som ltl Wiklöf blir, utan detta är bara ett sätt att väcka tanken. Det är bättre att man har funderat på det här än att man blir tagen på sängen om någonting skulle hända. Det är bara att börja diskutera i de banorna.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ja, upprörd eller inte, men nog måste det finnas något motiv till att landskapsstyrelsen aktualiserar frågeställningen om en beredskapsplan i den externa trafiken. Vad gäller trafiken på republiken Finland har vi redan två angöringspunkter, om inte jag missminner mig, Galtby och Gustavs, med färjor i landskapets regi. Jag menar, att skall man också in på Ålands hav så är det en helt annan typ av fartyg vi talar om och då måste jag kunna få lite förtydligande på om man har tänkt något mera vad det är man skall göra i så fall eller om man bara skall försöka kasta in södra linjens storfärjor eller Alfågeln eller någonting sådant temporärt över någon veckohelg? Det här indikerar ett långsiktigt engagemang därför att man agerar utifrån förutsättningen att någonting skall hända med, läser jag in, skatteundantaget. Då blir det en helt annan dimension. Skall landskapsstyrelsen börja iklä sig det storredarengagemanget tror jag inte det blir mycket pengar över för skärgårdstrafik överhuvudtaget!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag tycker att man kan föra den diskussionen sedan när landskapsstyrelsen under planperioden till 2010 har funderat på den här saken. Arbetsgruppen har inte på något sätt kommit med några praktiska redovisningar eller ens praktiska diskussioner om det här. Jag förstår inte upprördheten över tanken, att det här skulle kunna vara en främmande tanke. Det verkar nämligen vara det för ltl Wiklöf. Ltl Wiklöf behöver inte tro att det finns någonting färdigt, varken i landskapsstyrelsen eller i arbetsgruppen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lars Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw använde i sitt anförande ordet ”potatisåker” om den ombyggnad som sker genom kommuncentra i Lemland. Jag tycker att det inte känns riktigt rätt att sätta den benämningen på det arbetet. Som jag upplever det gör entreprenören och trafikavdelningen som ansvarig för ombyggnaden ett gott och bra arbete. Man måste leva med ett ombyggnadsprojekt under den tid detta pågår. Men att kalla det för en potatisåker tycker jag är att ta i. I likhet med ltl Raija-Liisa Eklöw trafikerar jag nämnda sträcka, men jag upplever det inte på det sättet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Ja, ltl Holmberg har lite kortare bit, kanske bara 100 meter medan jag kör hela sträckan och stundom har det nog varit så att man har fått köra på ett ettan och undrat var potatisstakarna finns!

 

Ltl Lars Holmberg, replik:

Herr talman!

Var och en ledamot gör ju sina bedömningar, men går jag vidare i ltl Eklöws anförande nämnde hon hur fint Lumparsundsprojektet är i dag. Under den ombyggnaden framfördes det nog kritik, men där ser man, står man ut med någonting, så får man någonting bra i stället!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det var precis det jag sade, att man får väl stå ut med det som finns i väntan på något bättre, men att det också är viktigt att det görs så lindrigt under byggnadstiden som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw framförde från trafikplanen att en av liberalernas hjärtefrågor är att fler skall ta bussen och att färre skall ta bilen. Ur ett miljöperspektiv är det här bra, men jag reagerade redan när jag läste planen att vad är det för åtgärder man kommer att vidta för att nå målet? Man kan inte bara skriva in en målsättning i en plan och inte ha några visioner om hur man skall bära sig åt för att nå målet. Vad är det liberalerna är ute efter? Jag tycker att det här andas ännu mer skattefinansierade bussar, alternativt att man tänker slopa reseavdragen för att få folk att åka buss? Det skulle vara bra om man kunde förtydliga det här eller att man berättar hur man skall nå målen; annars blir det bara en klyscha i programmet.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

En trafikplan är väldigt allmän. I varje budgetbehandling tar man upp de ärenden som fordrar ekonomiska tillägg, men i planen talar man t.ex. om att man försöker kartlägga de behov som bussresenärerna har. Man försöker få bussarna så miljövänliga som möjligt, man försöker t.ex. förbättra de fysiska förutsättningarna vid bussterminalerna i Godby och Mariehamn för att få det bättre för busstrafikanterna och sedan försöker man också upphandla busstrafiken så ekonomiskt och bra som möjligt, så jag tycker att om man tänker sig en plan på sju-åtta år kan man inte just gå mer detaljerat till väga.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Då ställer jag konkret frågan: Är liberalerna beredda att i större utsträckning skattefinansiera bussarna för att få upp bussåkandet?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Busstrafiken finansieras med skattemedel som hittills och körs av privata entreprenörer, men vid upphandling kan det vara aktuellt att prioritera några mål och sträckor, om det behövs, men inte är det fråga om att få någon skattefinansierad busstrafik i framtiden, likaväl som det inte har varit det hittills utan man försöker få det att fungera så bra som möjligt med privata entreprenörer, som har skött det väl hittills, men man kan alltid titta på systemen för att få dem att fungera ännu bättre.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Jag vill påminna om den begränsade rätten att ställa frågor i repliker.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Förslaget som ltl Raija-Liisa Eklöw kallar det enda egentligen nya planen, dvs. att landskapsstyrelsen skall göra ett slags beredskapsplan för externtrafiken, har förvånat oss på många sätt. Det kan dels bero på att det är väldigt kortfattat beskrivet här och att vi inte har alla fakta och bakgrundsinformationer som behövs för att bedöma det, men för det första måste det väl innebära en utvidgning av landskapets kompetens eller i den bemärkelsen att trafikplanen inte bara skall omfatta åländskt territorium utan man skall också s.a.s. inkludera trafik mellan Åland och Sverige. Då tycker jag att det uppstår en hel del komplikationer eftersom man från liberalt håll särskilt framhåller, och det är en devis som vi håller med om, skall betrakta skärgårdstrafiken som en utveckling av landskapets vägnät. Hur ser ltl Raija-Liisa Eklöw och liberalerna på detta? Innebär det inte en utvidgning av trafikplanen därför att tidigare har den inte omfattat just den här trafiken? Det andra är att det är verkligen att inte sätta tilltro till marknadsekonomin utan att man redan i det här skedet utgår från att störningar i trafiken skulle kunna relatera till att landskapet självt gick in som redare och satte in fartyg mellan Åland och Sverige. Är detta riktigt förenligt med en liberal ekonomisk samhällsuppfattning? För oss ligger det långt vänster om socialdemokratisk ekonomisk uppfattning att föra in ett sådant här element i trafikplanen. Jag hoppas faktiskt att vi får ett mera klargörande, för annars verkar det ytterst märkligt.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

För oss liberaler är det viktigt att vi har en trafik både inom och utåt från landskapet som fungerar så bra som möjligt och som jag redan under förra repliken sade till ltl Wiklöf står det att man uppgör en plan; och behövs det inte en plan, så är det det allra bästa. Att nu föregripa det genom en diskussion tycker jag är helt onödigt. Liberalerna, om någon, har just diskuterat att färjorna är som våra landsvägar och då har vi ansvaret att hålla ”landsvägarna” i skick, om inte det privata sköter dem. Så är det1

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att motiveringarna och förklaringarna är något svävande. Nu gör man upp en plan, men kanske man ändå inte gör planen. Men om vi skall utgå från vad som står i den trafikplan som landskapsstyrelsen förelägger oss, så sägs det faktiskt: ”En beredskapsplan bör uppgöras för utökad externtrafik i landskapets regi vid eventuella störningar i den nuvarande externa trafiken.” jag tror nog att de flesta läser det som så att det här ämnar man göra och ltl Raija-Liisa Eklöw framhöll alldeles i början av sitt anförande detta som det verkligt nya i planen. Jag förväntar mig faktiskt att landskapsstyrelsen gör en sådan här plan och då skulle man vilja ha lite mera kött på benen: ”eventuella störningar” är ett oklart begrepp. Men man måste väl anta att det betyder att färjorna som nu trafikerar Åland – Sverige av någon anledning slutar att fungera eller att det är långa uppehåll och att samhället då skulle gå in och fylla ut eller hur man skall säga. Det var ett exempel som vi fick här, men den argumentationen verkar inte heller riktigt övertygande. Nog tycker jag att vi har rätt att kräva lite mera fakta och information om vad som är avsikten.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Det står som sagt i planen att man bör uppgöra en beredskapsplan. Man har skrivit detta, man har funderat i de banorna, att om det kommer att behövas så är det bra att man har någon slags beredskap. Inte har vi i arbetsgruppen suttit och färdigberett planen, lika litet som vi har färdigberett de andra sakerna. Här sägs det också att man kommer att titta på hur det skulle vara med en tunnel till Föglö. Inte har vi berett det ärendet heller utan vi litar på landskapsstyrelsen att de gör det. Det är de kommande landskapsstyrelserna som måste göra det här i så fall. Anser man att det här inte är något hot, så är det inget hot. (Från salen, ltl Sundback: men motivet) Motivet är det att ålänningarna måste komma härifrån om inte färjorna går. Jag förstår inte varför man problematiserar det här på det sättet, men det är väl politik det också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att vi får en trafikplan så att vi kan diskutera trafikutvecklingen på Åland och jag tänkte framföra några synpunkter som jag tycker att till viss del kan beaktas i den framtida behandlingen av trafikplanen.

För det första är det någonting som vi under ett flertal sammanhang har diskuterat, nämligen landskapets och kommunernas ekonomi, som inte har alltför positiv framtid. Det jag egentligen skulle vilja föra in i planen är visioner hur vi kan skära i de beskrivna verksamheterna i trafikplanen för att bibehålla det som är absolut nödvändigt, kanske dimensionera mera efter behov under årets gång s.a.s., under säsongen. Där kommer man till att de investeringar som föreslås anges inte direkt såsom inbesparande för driften på framtiden och det tycker jag att man bör införa i målsättningsdiskussionen här. Det finns t.ex. en beskrivning av ett tunnelalternativ till Föglö. Man måste då kunna säkerställa att det medför en billigare drift i framtiden, om man går in för ett så dyrt alternativ. Det är en väldigt stor del av det hela. En sådan utredning är inte lätt. Man kan inte bara hänvisa till en utredare som är här och berättar om hur man har byggt på andra ställen och hur man kan göra det, förelägger siffror, utan det här måste kritiskt granskas. Man kan inte bara skriva in i planen att det här kan vara eller är ett alternativ för framtiden. Då måste man göra en bedömning: är detta kostnadseffektivt för framtiden.

 

När det gäller ombyggnaden av våra huvudvägar föreslås det att man skall bygga separata gång- och cykelbanor. Jag har i och för sig ingenting emot dem, om de inte inkräktar på den markanvändning som åtgår för att bygga det här alltför mycket; då tycker jag inte att det är lämpligt. Men kanske det allra viktigaste är att bygga separata gång- och cykelvägar, till skillnad från det hittillsvarande mest använda sättet, att man bygger bredare vägar med möjlighet att köra åt sidan, som nog kan användas för långsamt gående trafik – vi har dessbättre ännu en del traktorer och jordbruksfordon som skall fram på våra vägar. Det är nämligen så att vägunderhållet som påförs kommunerna inte är någonting som jag rekommenderar att vi skall påföra kommunerna ytterligare. De har också en ansträngd ekonomi. Däremot kan huvudväghållaren på ett mycket enkelt sätt med enbart inköp av teknik ploga en bredare stor väg än den befintliga; däremot måste man köra helt skilt med en separat gång- och cykelväg. Det här tycker jag ligger i linje med att man måste börja eftersträva en bättre och billigare drift av vårt vägunderhåll.

 

När det gäller fartygen för vår skärgårdstrafik har livslängden på fartygen angivits till 25 år. Nu skriver man 30 år och jag tycker att livslängden  på ett fartyg kan bero på många orsaker: nyttjandegrad, kvalitet, olyckor, reparationer och annat vtm Salmén påverkar, så man borde egentligen ta bort att man har en fast tidsbegränsning, att när fartyget är 30 år måste det bytas ut. Ett 30 år gammalt fartyg kan mycket väl vara helt funktionsdugligt, i mycket bra skick och inte egentligen ha några sådana fel som skulle föranleda ett byte. Därför borde man i stället föra in någonting som är marknadsanpassning som begrepp. Så fungerar den privata rederinäringen. Man byter ut ett fartyg när det inte längre fungerar, när det inte längre är ekonomiskt vettigt att använda det.

 

När det gäller prioriteringen av ombyggnaden av de stora vägarna är jag inte tillfreds med att man har bytt prioritet på vägen till Eckerö (Från salen:detta kallas bypolititik)  som första väg som skall byggas om till bättre standard och flytta över prioriteringen till Långnäsvägen; när man dessutom får höra att trafikanterna på Långnäsvägen är mycket missnöjda över att denna ombyggnad sker skulle jag med glädje ha hälsat att ombyggnaden hade kunnat ske före över Eckerö.

Bilaga 2 visar en karta över huvudvägarna med trafikintensiteten. Jag ställer mig väldigt frågande till att trafiken på land från Eckeröfärjorna inte har en högre volym. Den måste väl ändå vara dimensionerande på det viset att det är den tyngsta volymen under året som dimensionerar volymen på trafikbehov och säkerhet. Jag kan inte säga exakt hur många fordon Eckerölinjen transporterar per år, men jag har en känsla av att här måste någon ha förbisett verkligheten eller mätt på fel tidpunkt.

 

När det gäller asfaltering av våra vägar som används i det allmännas tjänst, s.k. allmänna landsvägar, anser jag inte att det är skäligt att någonstans lägga in grusdelar som en del av en allmän landsväg. Jag tror att alla resenärer i dag som måste använda en landsväg året runt i olika nyttoändamål inte är tillfreds med detta. Det är en standard som inte finns någon annanstans i världen, skulle jag vilja påstå, där man har ett modernt samhälle, att man helt plötsligt lägger in en grusväg eller ens föreslår att den skall behållas. Museivägar skall vara en avskild del som används så att man kan se dem; det finns fina exempel på det.

 

När det gäller kollektivtrafiken var redan föregående talare inne på den och diskuterade den. Det är ett särskilt problem på Åland. Man efterlyser både kvällstrafik och söndagstrafik, framför allt mycket trafik. Men vårt problem är att vi har väldigt skiftande volymer i trafiken och allting ramlar tillbaka på lönsamhet, inte minst för bussbolagen, utan också för landskapet Åland. Man kan inte sitta och köra med bussar med två-tre passagerare, det säger sig självt. Till Eckerö har vi dessbättre ett rederi som sörjer för att vi har en god busstrafik. Det går inte att jämföra med andra regioner, inte ens Långnäs, trots att man har en stor färjtrafik i dag, klarar av att ha ett underlag som täcker behovet av en buss när det gäller passagerare.

 

Så till sammanfattningen på sidan 20. Jag tycker att det är bra att man resonerar på det här viset, att planen är till ingen del kategorisk eller förpliktande utan skall ses som ett rättesnöre, en vägvisare, för framtiden. Då tycker jag att den även borde ha innehållit en flerårig plan eller redogörelse över de ekonomiska effekter av de återverkningar som planen ger. Det kommer i stället nu att påverkas av flera andra faktorer, inte minst de ekonomiska, men kanske närmare och främst av sammansättningen i lagtinget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl J-E Mattsson inte på något sätt behöver ironisera eller förvränga det som jag sade om vägbygget i Lemland. Jag har inte sagt att vi är missnöjda med att vägen blir ombyggd utan att vissa har varit missnöjda över hur ombyggnaden sker under viss tider, inte är det hela tiden så dåligt. Det är verkligen hög prioritet också på den vägen på grund av att trafiken till Långnäs är väldigt tung. Jag har inte några siffor i minnet, men trafikministern kan säkert det här bättre. Fordonsmässigt är trafiken hög till Eckerö, men jag tror att om man jämför med tyngden på de fordon som trafikerar till exempel till Fjärdvägen är det fråga om mycket tung trafik och stora fordon. Därav kan ändringen av prioriteringen ha kommit till.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller prioriteringen finns det säkert flera faktorer som har påverkat den och jag har en känsla av att det även har förekommit en hel del lobbying för att åstadkomma omprioriteringen. Själv har jag inte varit i tillfälle att kunna påverka den på annat sätt än att jag har haft en annan åsikt. Jag vill påstå att trafiken när det gäller tunga fordon till Långnäs förmodligen per dygn räknat är större än till Eckerö, men jag vill påpeka att trafiksäkerheten brukar i regel inte gälla framförande av tunga fordon utan framförande av många passagerare.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag vet inte heller om någon lobbying, så det kan ltl J-E Mattsson ta upp med sin minister själv, så det behöver vi inte diskutera här. Om det var riktat mot mig som lumparlänning så har jag absolut inte deltagit i någon sådan lobbying.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson sade att han saknar konkreta inbesparingar i planen; närmast på grund av den ekonomiska situation vi har här efterlyste han mera konkreta åtgärder för att spara och kanske närmast i fråga om skärgårdstrafiken, men under rubriken Målsättningar på sidan 8 har vi lyft upp två viktiga saker för att spara i driftsbudgeten och det är kortare restider, vilket skall ge lägre kostnader. Väldigt konkret tycker jag ändå att vi lyfter upp de frågorna. I detaljerna framgår också två exempel: ett på norra linjen där man vill förkorta resrutten för fartygen på den linjen genom att man utför och bygger ett vägprojekt i Bärö och minskar antalet angöringar för den linjen, och det är helt klart en inbesparing på sikt. Samma på Föglö. Man föreslår här att man skall gå in för en kortare rutt och det är klart där också att en kortare rutt betyder inbesparingar i driften, men det är också så att driftsinsbesparingarna som föreslås fordrar investeringar i initialskedet.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var en missuppfattning av ltl Perämaa om han uppfattade att jag avkrävde några specifika inbesparingar för skärgårdstrafiken, utan jag frågade efter att generellt med investeringar kunna dra ner på driftsutgifterna för trafikavdelningen. De investeringar som görs bör så långt som möjligt kunna göras på ett sådant sätt att man uppnår inbesparingar i driften.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det var klargörande att få höra detta, men jag säger då bara att de förslag till investeringar för skärgårdstrafiken som föreslås är i varje fall gjorda med den inriktningen att de skall leda till driftsinbesparingar på längre sikt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl J-E Mattsson tog upp flera relevanta frågor, mycket kloka synpunkter. Det första var de ekonomiska effekterna av planen – de saknas helt och hållet. Där har ltl J-E Mattsson rätt. Vad beträffar investeringarna borde det naturligtvis vara såsom ltl J-E Mattsson säger, att de investeringar som görs skall göras för att få ner driftskostnaderna. I planen finns ett par, tre förslag som är ganska bra, men det står samtidigt i planen att de inte kommer att genomföra sinom planperioden. Man skall utreda en Vårdöbro. Jag skulle gärna ha haft en utredning på kostnaderna och blir det billigare för driften. Man skall titta på ett eventuellt förkortande av passet mellan Svinö  och Degerby till alternativet Bråttö – Vessingsboda. Det är också bra, men vad kostar det? Samtidigt står det i planen att det inte ryms inom planeperioden. Jag skulle vilja veta vad det här kostar och om det är ett alternativ, på samma sätt som tunnelalternativet borde ha varit utrett och kostnadsberäknat: kan vi spara någonting på driften. De frågeställningar som ltl J-E Mattsson tog upp är väldigt relevanta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén:

Herr talman!

Jag tänkte börja med några citat ur planen: ”Trafikavdelningens verksamhet moderniseras och utvecklas kontinuerligt i riktning mot ökad konkurrensutsättning och nettobudgetering med större andel egen finansiering.” Låter det inte bra?  Nog måste ni väl säga att ni tycker att det låter bra! Det är bara ett fel – det här står i den föregående planen. Nu går man tillbaka till det som var före det här skrevs och genomfördes, nu går man tillbaka till en gammaldags som var så kritiserad, så det här står alltså i förra planen!

 

Så har vi en annan intressant skrivning i den här planen, på sidan 16: ”Privatisering och inköp av tjänster görs där kostnaderna för landskapet minskar i förhållande till en verksamhet i egen regi.” Fantastiskt bra skrivet! Det är bara att genomföra det här, så kommer stora besparingar och en mycket liten organisation som sitter där på första våningen! Det här tyckte jag var en verkligt bra sak. Om man dessutom tar fasta på detta med beredskapsplanen, så förstår jag då att nu har man fallit tillbaka till det som man ett tag trodde. När jag bland andra har kritiserat landskapets sjötrafikbyrå och kostnaderna för trafiken, så har man sagt att de har varit fantastiskt duktiga, ingen har kunnat vara duktigare och då har jag sagt, att jag förstår inte varför man inte har erbjudit sig att överta Eckerölinjens och Vikinglines verksamhet – om man är så här duktig att man får ännu bättre resultat än dem, så borde man ställa sig dit! Nej, jag tyckte att det var ett mycket bra ord som ltl Raija-Liisa Eklöw använde, att det finns väl inte ”i andevärlden”. Det var en ganska lämplig förklaring på den här biten.

 

Jag hoppas att om trafikplanen mot förmodan går till något utskott – helst borde det här resultera i att landskapsstyrelsen tar meddelandet tillbaka och  tittar igenom: Vad kan vi spara just nu när man samtidigt gnäller hela tiden vilka stora svårigheter vi har att få budgeten att gå ihop? Det kan väl inte vara riktigt vettigt att i planen ta in investering av färja till Föglö under åren 2004 till 2006 på 10,5 miljoner euro. Vilka vägar skall den nu börja trissa på? Det har hela tiden varit diskussion om att vi skulle ha ett mycket kort pass nu, att det är framtiden, om det inte blir tunnel, så jag hoppas verkligen att man gör de här sakerna. Samma sak vill jag ta fasta på om det som ltl J-E Mattsson säger, att man måste diskutera det här med gång- och cykelbanor. Jag har varit med så länge här, så jag kommer ihåg vilket liv det var när vi försökte räta ut vägen mellan Mariehamn och mot Godby och då talade man om att vi var så dumma att vi bara skulle bygga parallellvägar. Nu ser jag då när jag far hem och när jag far hit att man håller på och stakar upp skilda gång- och cykelvägar. Jag har en viss förståelse för den biten, mellan vägskälet till Karrböle och till första avfarten till Gölby, däremellan har man stakat upp. Jag kan förstå att det kan vara där, för annars måste man köra under när man cyklar, men den bästa lösningen med gång- och cykelvägar för att få bort cyklisterna från de hårt trafikerade vägarna är de facto att göra som man gör på andra ställen: man sätter förbud för lätt trafik på huvudvägarna. Det finns bra vägar och det har inte blivit bättre och det har för mig varit en styggelse att inte kunna medverka till att det har blivit bättre.

 

När det talas om prioritering av vägbyggen vill jag slå ett litet slag för en som jag tror att man precis har glömt bort: Näfsby – Gölby. Det talas om hårt trafikerade vägar. Tänk på vad det är för transporter som går på de här vägarna! Jag förstår det som går till färjorna under vissa speciella tider och då är det full fart, men här är det för det första med Eckerölinjens fem turer om dagen mycket hård personbilstrafik. Men alla grustransporter som körs, så körs den här vägen. Timmertransporterna i båda riktningar och potatis som skall från Eckerö, Hammarland och en del av Finström och till Haraldsby. Den ser inte bra ut nu, den blev hårt trafikerad när man byggde om vägen genom Hammarland.

 

Herr talman!

Jag vill bara ta upp en sak och det gäller museivägar. Jag håller helt med ltl J-E Mattsson när han säger att museivägar skall vara någon liten stump. Därför är det viktigt att när man planerar ombyggnad och förbättringar så skall man se till att folk som hela tiden är utsatta för många begränsningar på grund av vår museisida verkligen inte igen en gång skall drabbas, utan att de skall ha rätt att få bort uträtningar och höjd vägstandard – det skall gå bra att få det fixat. Det är väl det enda att man börjar tala om det, för det är trafikavdelningen och inte museibyrån som styr utvecklingen av våra landsvägar. Även om jag kan ha en viss förståelse, men inte är det så våldsamt trevligt att se när det slingrar på runt omkring bara för att man säger att det här skall vara kvar. De här människorna har också rätt att få en hygglig vägstandard.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att vtm Salmén höll ett sakligt och bra anförande. Jag vill kommentera några saker. Det senaste han påpekade var att alla måste få en hygglig vägstandard och alla har rätt till det. Det håller jag helt med om och det håller vi på och genomför. Det är klart att ser vi t.ex. till Norra Sundsvägen följer man där i stort sett gamla vägen. Det var ett krav från delar av den regionen, fast det delvis fanns folk som var emot det, men man fick beläggning och man fick en hygglig vägstandard. Så kommer vi också att göra och har gjort på andra vägområden och det kommer vi att fortsätta med. Är det nu så att befolkningen vill ha någon kurva uträtad så gör vi förmodligen det. Det har delvis framförts kritik mot gång- och cykelbanorna. Vi bygger t.ex. en gång- och cykelbana parallellt med huvudvägen mellan Söderby café och Bengtsböle idrottsplan och det är mycket uppskattat av barnfamiljer och sådana som har ungdomar som tar sig till bycentra mellan regionerna. Man kan släppa ut sina barn tryggt och behöver inte släppa ut dem bland stora tankbilar, bussar och sådant. Det kommer jag att kämpa för så länge jag sitter här.

 

Vtm Salmén pratade om besparingar. Det håller jag också med om. Vi har redan visat i årets budget att vi har minus 6 procent i driftsutgifter. Ingen annan har klarat av det. Vi kommer lätt att klara av det inför nästa år, att göra en besparing som motsvarar finanskrav. Det är jag inte alls orolig för.

 

Herr talman!

När det gäller investering i vägar finns det många som vill ha ”sina vägar” förbättrade och ombyggda, men det är klart att vi har en ram som vi måste hålla oss till och sedan finns det också en kapacitetsbegränsning bland entreprenörerna på Åland.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Det var bra att det här kom fram. Jag brydde mig nämligen inte om att ta upp det här med egna lastbilar och inköp av sådant samt det elände som i dag pågår med transporterna som man måste göra för att ha något att göra åt lastbilarna! Men uppfyller man det jag läste om att ”privatisering och inköp av tjänster görs där kostnaderna för landskapet minskar i förhållande till verksamheten”, då är det inga problem, då blir det nog inga bara någon 6 procents besparing, utan den blir 25-30 procent och det vet Runar Karlsson mycket bra!

 

Sedan har vi uttalandet att dom får det. Jag hoppas verkligen då att det går att få, för det som jag talade om var ett av Ålands mest utsatta områden när det gäller bevarande och det är Långbergsöda – Tengsöda. Där är markägarna med på att göra det mycket enkelt och få fram de här sakerna. Jag hoppas verkligen då att vi kan få det här.

 

När det gäller gång- och cykelvägarna är det säkert bra. Men ta då kostnaderna själv, låt dig inte, landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, förföljas av idén som ni tydligen har i landskapsstyrelsen, att det är enkelt att skuffa över kostnader på kommunerna, utan ta dem själva om ni skall genomföra förändringar!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Beträffande gång- och cykelbanor har vi sagt – det stod kanske otydligt och lite olika i planen i förhållande till meddelandet – men meningen är och arbetets gång är på det sättet att bygger vi så önskar vi förstås att kommunen skall överta underhållet, men vill man inte göra det kommer vi inte heller att påtvinga kommunerna det förstås.

 

När det gäller den lilla kroken i Långbergsöda kan jag lova vtm Salmén att om det inte finns lagliga hinder så tror jag att vi är helt överens där.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Det enda jag har att säga är att inte är något problem, nog kan kommunerna säkert ta över skötseln bara landskapet står för kostnaderna. Det är kostnaderna som är det viktiga. Är det så att det inte ger någon direkt ekonomisk effekt skall man inte genomföra det, och det var bra, vi skall ta en liten test då om det här med Långbergsöda – Tengsöda, den saken skall jag utlova.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Det är stora och principiellt viktiga frågor som vi har oss förelagt här. Skärgårdstrafiken är en stor del av vår budget. Jag måste säga att det känns för mig som om landskapsstyrelsen vad gäller fartygstrafiken helt och fullt borde koncentrera sig på skärgårdstrafiken och låta den andra vara. För om vi tittar på den kommersiella trafiken till och från Åland torde det i dagsläget förhålla sig så att vi har ca – jag säger cirka, det kan vara plus minus någon – 32 anlöp i dygnet. Nästa år har vi över 40 anlöp i dygnet. För mig känns det inte som om faran är överhängande och att det är där som landskapsstyrelsen och lagting skall sätta ner sina resurser. Jag utgår definitivt ytterligare från att landskapsstyrelsens borgerliga majoritet har något av marknadekonomiskt sinnelag kvar och då brukar det fungera så att utbud och efterfrågan står i en viss realitet till varandra. Månne inte att de privata aktörerna skall kunna klara den här biten och särskilt såsom utvecklingen för närvarande ser ut, blott att landskapsstyrelse och lagting i sitt handlande förmår hålla kvar incitatmenet för att vi har denna trafik, som hela tiden expanderar, alla vet vad vi talar om. Det är den som är orsak till det och ingenting annat. Det är inte kundbehovet precis och transportbehovet som helt dikterar det, men det ger i sin tur en möjlighet att hålla biljettpriser och fraktkostnader nere. Nog tror jag att vi skall lämna den biten, den är inte överhängande. ”Beredskapsplan”! Det låter som om vi nästan skulle vara inför ett militärhot, ja, några andra hot ser åtminstone inte jag för handen, såvida inte landskapsstyrelsen sitter in med information som vi andra inte känner till!

 

När vi i fredags inledningsvis diskuterade förslaget till trafikplan framgick det klart att det investeringsbehov som under de närmaste sju åren föreligger, nämligen ca 250 miljoner gamla mark, sannolikt inte heller kommer att förverkligas. Det är ju utgångspunkten i stort sett för trafikministern; så måste man läsa det här, att det är inte alls säkert att det blir av. Det är alltså ett incitament som är oklart. Samtidigt sades det klart ut från majoritetens sida att planen inte är förankrad, den har inte, med något enstaka kommunalt undantag, diskuterats i skärgården. Jag förstod att Föglö möjligen var ett undantag. Utöver det här slås det entydigt fast i planens sammanfattning att planen till ingen del är kategorisk eller förpliktande utan bara skall tjäna som en vägvisare.

 

Man tycker, herr talman, att så här stora projekt innan de lanseras i en trafikplan borde underbyggas bättre och åtminstone genomdiskuteras med de människor som berörs av de trafikinvesteringar och omläggningar som är för handen. I många fall återstår betydande utredningar, inte minst kring kortruttssystemet på södra linjen och det är alltså frågor som helt ligger i det blå innan de utredningarna är genomförda. Ingen vet vari driftskostnadsbesparingarna ligger som man har talat om. Normalt har principen hittills varit den att om man kortar in på färjpass försöker man i stället öka turtätheten och det är väl kanske någonting ändå av det som man har resonerat i det här också, men inte är jag säker på att det blir några besparingar. Det väsentliga är att man får en ändamålsenlig trafik och jag tycker att man behöver ha en mera socioekonomisk analys av hur slår förändringar på skärgården om man verkligen gör det eller det eller det. Vi läser i tidningarna om hur en tidtabellförändring resulterar i att vissa människor inte kan utöva ens sin hobby och fara och rida till Föglö. Så snabbt går det! Vad får de för verkningar? Nu talar man generellt bara om näringslivet som någonting abstrakt. Vad blir de konkreta verkningarna om man gör det eller det eller det och hur ökar man förutsättningen för människorna i de här bygderna att verkligen förbättra sin livstillvaro?

 

Man talar om ökad kostnaseffektivitet, men varför kan man inte då också på något sätt försöka redovisa det. Vari ligger vinsterna annat än att man bara i textdelar talar om att de eventuellt finns. Jag tror att man måste utvärdera det. Tunnelalternativet, som har sina förespråkare, bör man väl också utreda: vilka trafikgrupper kan trafikera en tunnel? Vilka är exkluderade ur det? Vad betyder det för Föglö om en tunnel förverkligas? Då är Föglö en faståländsk kommun och ingen skärgårdskommun längre. Det kommer att ha, vad jag talade om, socioekonomiska verkningar i budgethänseende. Det finns många aspekter som man borde analysera i de här sammanhangen. Jag hyser också en känsla av att samtidigt som man vill öka turtätheten på Föglö och eventuellt förkorta färjpasset mellan Vessingsboda och Bråttö är det troligen så att man kan sätta in en stor flakfärja som ligger på en helt annan prisnivå än Knipan-typer och sådana färjor. Det är effektivitet man vill ha och storskalighet på ett annat sätt än vad vi har nu. Men samtidigt tycker jag att det skulle vara intressant att se hur kan vi förbättra trafiken för de kommuner som har det sämst trafikekonomiskt i dag. Vi har flera stycken som inte alls har så märkvärdiga transporter. När det gäller Föglö är vi beredda att accelerera upp riktigt ordentligt. Hur kunde man ändamålsenligt utan alltför stora kostnader klara ut andra i den här periferin? Jag tänker inte minst på Sottunga. Kumlingeaspekten finns också där även om den är berörd. Jag nämnde tidigare Kyrkogårdsö, Husö, som naturligtvis inte har de stora populationerna människor, men som ändå säkerligen skulle vara betjänta av förbättring. Det finns ett helhetssammanhang som man borde se här och framför allt som en socialdemokrat tycker jag det är riktigare att tala för dem som har det mest problematiskt i dag.

 

Jag känner, herr talman, att den här trafikplanen bara fragmentariskt har berört de grundläggande och viktiga frågorna. Man har en skiss, men man har inget realt underbyggt ekonomiskt innehåll. Det tror jag skulle vara viktigt, om trafikplanen kommer till finansutskottet, så att ltl Sjölund och andra där verkligen tar sig tid över sommaren och fördjupar sig i de här frågorna, för det är inte lite att tänka på, det är mycket. Sedan tycker jag det ur utmärkt och ändamålsenligt också att ett betänkande från finansutskottet läggs på lagtingets bord i september. Det kommer att bli mycket intressant.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det var mycket klagomål och mycket raljerande. Tyvärr är det lite så med ltl Wiklöfs tal här att han försöker måla upp någon sorts eländes elände. Det är synd. Jag tänker på de två raderna om beredskapsplanen. Det är väl inget dramatiskt med det! Är det så att man anser att man i all evighet kommer att ha trafik till Åland och trots allt bor vi på en ö och det kan hända temporära saker med strejker och annat som gör att vi måste ha hit varor och mediciner, kanske också få bort industrivaror härifrån. Då kan det vara bra att det finns en pla, det är en plan, vi bygger inte några båtar, utan det är en plan. Det kan inte vara fel att göra det och det kostar inte en cent. Det är inte tanken att man skall ersätta någon annan trafik, utan är det så att man anser att allt är under kontroll i all evighet, så behöver inte några åtgärder vidtas.

Ltl Wiklöf ondgjorde sig också över de höga investeringskostnaderna. Det är klart att det är ganska höga investeringskostnader, men det står i planen att de är inte bindande och de är förstås underkastade budget. Det är bara lagtinget som kan ge pengarna. Men de visar i alla behovet att investera för att kunna upprätthålla nuvarande service; är det så att man beslutar investera sänker vi servicegraden för framför allt skärgårdsbor och glesbygdsbor.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Medicinresonemang! Nog kan vi köpa medicin från republiken Finland. Vi har två hamnar där med färjor i landskapets regi. Inte har vi något problem med att få över medicin om det är det vi håller på och blir utan! Men när man diskuterar en beredskapsplan måste den rimligen bygga på någon omständighet som gör att trafikminister Runar Karlsson m.fl. tror att det är fara å färde på något sätt. Varför skulle man annars göra en beredskapsplan. Det är argumenten och ståndpunkterna för varför som jag skulle vilja ha mera utvecklade i belysning av att marknadskrafterna nu bygger upp en trafik som vi aldrig tidigare har sett maken till på Åland. Det är det här jag undrar över. Sedan tycker jag fortsättningsvis att planen är för dåligt underbyggd. Man tror, man vet ingenting, för man har inte tagit reda på det. Det gäller färjpassen Vessingsboda – Bråttö, det gäller tunnelbygge, allt är i det blå och framför allt vet man inte på vilket sätt det här påverkar driftskostnaderna positivt eller negativt. Man vet inte! Man tror! Det är det här jag skulle vilja att man fick klarhet i. Men jag hoppas på finansutskottet. De kommer säkert att reda ut det här!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Det är för det första omöjligt att utreda hur allting skall se ut enligt planen. Inte vet vi hur vägplanen till Eckerö ser ut, inte vet vi hur vägplanen till Vårdö ser ut; ändå står det i planen. Menar verkligen ltl Wiklöf att vi skall göra en vägplan på samtliga investeringar? Det är en orimlig tanke. Jag tycker att ltl Wiklöf är helt ute i det blå här.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det skulle förvåna mig mycket om inte landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson tycker att man behöver ha något säkrare underlag när man kommer med påståenden om investeringar i 250 miljoner marks klassen. Det är det jag förundrar mig över. Man tror om det ena alternativet, man tror om det andra, men ingenting vet man och det är det jag efterlyser. Vi måste ha större stringens också när det gäller trafikplanen för att kunna handskas med landskapets ekonomi på ett trovärdigt och ansvarsfullt sätt som gör att vi verkligen kan tygla utvecklingen och inte tyglas av den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Senaste fredag sade ltl Wiklöf att han hade uppfattat att investeringarna i planen inte skulle gälla överhuvudtaget, det var inte meningen att man skulle genomföra dem! Orsaken till att jag inte kände igen det var väl att vi andra diskuterade det senaste onsdag, men det är bara en detalj.

 

Men det är precis som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson var inne på, att om man inte investerar så nedrustar man, det är så det är! Socialdemokraterna är mycket villiga att investera i kk-hus, badhus och det ena med det andra här i centralorten, men genast när det blir fråga om investeringar i skärgårdstrafiken…. Jag kan bara säga att ltl Sundback för något ljud här medan jag säger min replik, men vad det var vet jag inte! I varje fall är det så att socialdemokraterna har fört fram investeringar här i centralorten väldigt mycket och tryckt på dem, men genast när det blir fråga om de här investeringar, så är man emot. Vad gäller konkreta inbesparingar i driften är det så att det kan vara svårt för den som är insatt att veta hur i detalj man måste beskriva det för en som är mindre insatt för att man skall förstå vad man sparar in på. Genom att införa kortare pass på Föglö behöver man inte längre ha två färjor sommartid och det är helt klart en inbesparing. Man bygger en färja som är som en flakfärja, samma öppning i båda ändar, det betyder att fartyget inte behöver svänga mera varje gång den skall angöra; det sparar man in en timmes driftstid per dygn på ungefär. Men det kan hända att man mera i detalj borde ha beskrivit inbesparingarna så att även ltl Wiklöf skulle ha kunnat tillgodogöra sig förslagen!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det står klart och entydigt i trafikplanen att det som ltl Perämaa diskuterar inte ryms med i planperioden, alltså är den frågan offside, den är borta! Det var det jag sade: en hel del av investeringarna kommer inte med i planperioden. Det är ett faktum. Ni har skrivit det själva, så vi behöver inte hållla på och upprepa det, utan ni kan väl bara intyga och läsa högt vad som står i texten. Jag tycker att när man går in för att t.ex. flytta ett färjfäste från  Svinö - Degerby till Vessingsboda – Bråttö så kunde man ha betydligt mera kött på benen vad gäller de båda etableringarna. Jag tror att det är bra om man i lagtinget vet och att vi inte alltid bara måste tro.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf har kanske delvis rätt i det han sade, men investeringen vad gäller flakfärjan på nuvarande linje Degerby – Svinö är i varje fall inplanerad. Det är väl den stora investeringen, så det som ltl Wiklöf sade är inte till fullo rätt. Sedan är det så att det finns flera investeringar i planen och det förutnämnda Kumlinge – Bärö vägprojektet med en mindre angöring på den norra linjen totalt sett är också en investering som finns med där och den ligger på något vis före i beredningen och är kanske den som förhoppningsvis kommer först. Det är ändå inte så många år kvar till 2010, så i rimlighetens namn måste man ha något år mellan de stora investeringarna; därav står det skrivet så att kortrutten på Föglö kanske inte blir till fullo förverkligad under den här planperioden.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag hoppas verkligen att dessa frågeställningar blir ytterligare belysta i finansutskottet så att lagtinget verkligen får klart för sig vad kostnadsbilden är. Sedan säger ltl Perämaa att vi från socialdemokraterna satsar på centralorten. Jo, när Mariehamns stad bygger ut kommunalt, då satsar vi på centralorten. Gör man det i Kumlinge, så står det Kumlinge kommun fritt att göra vilka investeringar som helst. Ltl Perämaa talar om kk-huset. Jag tycker att det var väl liberalernas stora skötebarn, men det verkar som om luften har gått ur det också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Den goda ledamoten Wiklöf pratade om flakfärjor och tunnel på Föglölinjen. Jag återkommer senare till det. Man borde ha bara det ena eller det andra. Vi måste kunna komma så långt att vi någon gång bestämmer oss för hur vi skall göra. Om vi bygger en flakfärja, som exempelvis kanske inte passar in på någon annan linje och sedan helt plötsligt bygger någonting annat, så måste vi nog före det kunna bestämma oss för hur det skall bli.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl P-E Eriksson har helt rätt! Ingen av oss från socialdemokratisk sida kommer att yrka på färjtrafik i någon tunnel!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Under rubriken Sjötrafik med underrubriken Målsättningar framgår bl.a. att trafiken skall drivas med lägre kostnader. Detta skulle vara synnerligen nödvändigt, för om man ser på kostnadsutvecklingen ökar driftskostnaderna rejält varje år. Men med nuvarande politik är det nog närmast en utopi att kostnaderna skulle gå att sänka. Landskapsstyrelsen går gång på gång med på personalens krav på löneförhöjningar samt ytterligare en helt obefogad beredskapsersättning. Till saken hör att den beredskap inte varit aktuell på 20 år. Det är endast ersättningen som har betalats ut. Med en sådan inställning till personalkostnaderna från landskapsstyrelsens sida kommer kostnaderna fortsättningsvis att öka. Som exempel på för stora kostnader kan matroslönerna lämnas. De är över 30 procent högre än vad de är i den privata handelsflottan. Detta motiveras med att det är bra för hemkommunen att de ombordanställda har bra löner – då betalar de högre kommunalskatt. Jag vill kalla det här för något slags förtäckt landskapsandelssystem. Märkligt är även att trots att personalen ombord minskar i antal ökar lönesumman.

 

Enda sättet att komma till rätta med de ökade driftskostnaderna inom skärgårdstrafiken är att driftsprivatisera verksamheten, men då skall det uppgöras vattentäta anbudshandlingar samt kontrakt så att domstolsförhandlingar kan undvikas. Med det sjöfartskunnande som finns på Åland borde det inte vara något problem att skriva vattentäta kontrakt. Något skeptisk är jag dock till att det i nuvarande lagting och landskapsstyrelse skulle gå att få en majoritet för driftsprivatisering av skärgårdstrafiken. Vi kan se hur det gick i Mariehamn när en kommitté som bestod av alla partier förutom obunda och framstegsgruppen föreslog att driften av det janssonska badhuset skulle ske i samhällets regi. Likadana tongångar finns angående driften av kk-huset. Det är m.a.o. en omfattande socialisering som pågår. Nåja, det är val i höst och då kan väljarna ge besked om den omfattande socialiseringen skall få fortsätta eller om det borgerliga Åland äntligen skall inse att den privata sektorn oftast kan sköta driften av olika anläggningar betydligt förmånligare än den offentliga sektorn.

 

Något som också bör ses över när det gäller skärgårdstrafiken är den beställningstrafik som förekommer. Vill någon uttnyttja färjan utanför turlistan skall de faktiska kostnaderna självklart faktureras kunden. När det gäller avgifter bör naturligtvis trafik över gränsen till Åboland ha en rejäl hög avgift. Det kan inte ligga i de åländska skattebetalarnas intresse att finansiera uppköpsresor till Åbo.

 

Mitt slutord är: ner med kostnaderna för skärgårdstrafiken!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det var ett vidlyftigt anförande från ltl Boman. Till den delen kan jag hålla med att det finns en hel del att göra också i den offentliga skärgårdstrafik som drivs av landskapet som kunde göra det lättare än nu att försvara att den skall finnas kvar i offentlig drift för att det finns en del frågetecken där som bör rätas ut.

 

 

 

 

 

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! Så länge landskapsstyrelsen går med på personalens ohemula krav varje gång det är avtalsförhandlingar så finns det ingen anledning att ha den här trafiken kvar i offentlig drift.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman! Jag måste ännu en gång beskriva det nuvarande alternativet såsom trafiken har blivit i de fall då man har driftsprivatiserat den. Man kan säga som så att om man genomför motsvarande blir det i praktiken tingsrätten som driver trafiken och ingen annan.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! Att ta Grisslans privatisering som något mått på att inte privatisering lönar sig tycker jag är både dumt och felaktigt. Kan inte landskapsstyrelsen  se till att det skrivs vettiga kontrakt, så kan inte den privata entreprenören lastas för det, utan det är landskapsstyrelsen som bör se till att kontrakten är vettigt skrivna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Boman tog bl.a. upp det här med beställningstrafik och att den som beställer trafiken skulle debiteras kostnaderna för den, men det är faktiskt så att väldigt mycket av beställningstrafiken är för sjuktransporter. Jag är nog lite tveksam till om sjuktransporter skall debiteras kunden i sin helhet; när detta inte heller görs på fasta Åland, så varför skulle man debitera skärgårdsborna?

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att jag är helt ute och cyklar om jag hävdar att det finns andra instanser som betalar sjuktransporterna, folkpensionsanstalten och dylikt. Inte är det den enskilda människan som betalar det och inte var det det som jag avsåg, utan om någon skall till någon privat fest till Lumparland så skall man inte ha Föglöfärjan att komma klockan tre på natten eller liknande och dessutom göra det gratis. När jag far till Sverige eller riket anpassar jag mig efter de turlistor som finns och jag betalar ofta också en ganska hög avgift. Men att jag skulle beställa in Vikinglinjens färja enbart för mig, det är nog en utopi!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det är så att marknaden går efter turlista utrikes. Jag tror knappast att det är möjligt att beställa någon färja till Kapellskär, Stockholm eller Grisslehamn om man helt plötsligt kommer på att åka hem, men det är nog så att om man bor på Föglö bor man på Åland och man har kanske rätt till en viss service. Man har rätt att fara på kalas till Lumparland och fara hem klockan tre på natten, men om ltl Boman vill begränsa det, så tror jag att han får stora problem med ålänningarna generellt sett. Det kanske är så att ltl Boman också far till Föglö på kalas och vill hem klockan tre på natten och då måste han beställa färja!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det skulle aldrig falla mig in att nyttja samhällsapparaten på ett sådant sätt att jag skulle beställa en färja klockan tre på natten om jag vill hem från Föglö. Jag tycker att det också skall märkas att man bor i skärgården. Det kan inte vara riktigt lika lätt som att bo på fasta Åland – det tror jag att skärgårdsborna uppskattar i många fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

Ltl Lisbeth Eriksson:

Herr talman!

Nej, det är inte lika lätt att bo i skärgården som i Mariehamn eller i de centrala delarna av Åland, det blir det aldrig, så det tycker jag inte att vi skall sätta tid på att diskutera.

 

Jag tänkte peka på inledningen av skärgårdstrafiken.  Det var redan 1958 det gjordes en framtidsforskning över Åland. Det var när utvandringen var väldigt stor från skärgården. Framtidsforskarnas slutsats blev att på 20-30 års sikt kommer endast Mariehamn med omkring liggande områden att vara befolkade. Det var alltså deras prognos. Då antar jag att de stödde sig på den utflyttning som var på gång från skärgården. Vi vet alla att det finns skärgårdskommuner som har bara en tredjedel kvar av sin befolkning. Vad hände sedan? Jo, åländska politiker och särskilt skärgårdspolitikerna slog sig inte till ro utan trafiken utvecklades och småningom, någon gång på sjuttiotalet, planade befolkningsutvecklingen ut och sedan dess har det gått lite upp och ner, t.ex. i Föglö har det legat kring 600 personer länge; senaste år hade vi en liten ökning. Ökningen är ganska liten och nedgången är ganska liten, och så håller det sig ungefär konstant.

 

Vad skall vi göra åt detta i trafikplanen? Här har berörts många olika saker och det finns mycket att säga, men jag tänkte ändå försöka hålla mig till sjötrafiken och det som står på sidan 8. Under rubriken Målsättningar är det en sak som är väldigt viktig för mig. Om lagtinget antar en sådan målsättning är det oerhört viktigt för mig, det är oerhört viktigt för skärgården och jag vet att det är mycket viktigt för liberalerna som vill bevara skärgården som en levande del. Där står nämligen: ”Sjötrafikens målsättning är att skärgårdsregionerna fortsättningsvis skall kunna verka som en närande del av Åland där färjtrafiken ingår som en del i landskapets vägnät.” Då är det fråga om två mycket viktiga saker. Det deprimerande för oss i skärgården är att när skärgården diskuteras i lagtinget, så är det vad skärgården kostar. Det är faktiskt inte så lätt om man är skärgårdsbo: vi kostar, vi kostar landskapet. Men när har man någonsin sagt som landskapsstyrelsen säger nu, att vi i skärgården är en närande del av landskapet Åland? För länge sedan, när jag satt med i Ekonomiska rådet ville jag ha en utredning om skärgården är en närande eller tärande del av landskapet Åland. Jag ville att man skulle få klarlagt hur det ligger till eftersom man ju kan säga att de 2.000 skärgårdsborna som bor i skärgården året runt är någon sorts året-runt-turister som för sina pengar till Mariehamn, till de centrala delarna av Åland under hela året. En massa skatteinkomster från skärgården har gått till samarbete med andra kommuner i de centrala delarna av Åland.  Det skulle vara intressant att få höra att vi inte bara kostar landskapet utan att vi också tillför någonting.

 

Men det viktiga är att när de åländska politikerna gick emot framtidsforskarnas prognoser, så gjorde de det under devisen att hela Åland skall vara en levande bygd, skärgården skall vara en levande bygd och i och med det tog samhället på sig de kostnader som behövs för att skärgården skall vara en levande bygd. Vi vill alltså ha det så.

 

När man sedan börjar tala om planekonomi och marknadsekonomi när det gäller skärgårdstrafiken har man satt skärgården åsido som en helt skild grej som inte har med Åland att göra. Det är i alla fall min mening.

 

I början av nittiotalet när självstyrelselagsrevisionen hade kommit och det var en nedgång i ekonomin började diskussionen om nedskärningar i sjötrafiken och avgifter lades på färjorna. Då diskuterade vi detta i Föglö – vi protesterade nog mot inskränkningar i trafiken, mot avgifter osv. – men vi konstaterade också att det kostar mycket att hålla skärgårdstrafik. Då ansåg vi skärgårdsbor att vi måste vara villiga att titta på lösningar som kan vara billigare än de nuvarande, och det var då vi i Föglö kommun gick in för kortrutt som ansågs vara billigare än de nuvarande rutterna. Men Föglö fullmäktige gjorde bedömningen att kortrutt är ett billigare system. 

 

I alla fall har vi i Föglö diskuterat kortrutt länge, och det är inte så, som ltl Wiklöf sade här, att inte kommunerna skulle känna till trafikplanen. Den har t.o.m. varit ute i två omgångar: före gruppen började jobba och nu efteråt igen. När Föglö kommun skulle ge sitt utlåtande över planförslaget såg vi på det på följande sätt.

 

Vi har länge ansett att vi har så stor press på trafiken till Föglö att det måste göras någonting. Lagtinget kan försöka fara ut till Föglö på fredag kväll eller fara därifrån på söndag kväll och på många andra tidpunkter blir det också så att man får minsann sitta i kö och vänta. Det är alltså helt klart att det måste göras någonting. Jag håller med ltl Wiklöf om att det finns stora skillnader mellan skärgårdskommunerna och att det måste beaktas, men skillnaden mellan skärgårdskommunen leder också till att från en kommun som ligger på det avståndet som Föglö ligger är det möjligt att pendla och vi har i detta nu 70 förturer på Föglöfärjan. Vi har så många pendlare att kommer alla pendlare till samma färjtur, så slipper de inte med. Låt detta vara ett incitament för att någonting måste göras.

 

Vi har alltså diskuterat kortrutt i över tio år och efter många om och men och flera utlåtanden till landskapet och mycket diskussioner hemma i Föglö fullmäktige kom vi före jul till ett enhälligt beslut om att rutten Bråttö – Lemland är bäst att trafikera därför att det är bara halva rutten; det kostar mindre, och en kortare rutt är mera flexibel, som också landskapsstyrelsen har sagt här i planen. Det är lättare att flexa med en kortare rutt. Man kan lägga in flera turer vid toppar och ha färre turer när trafiken  är glesare. Men framför allt vill jag understryka det som jag tror att ltl Perämaa sade redan, nämligen att man inte kommer att behöva ha någon tilläggstrafik under högsäsong som vi måste ha nu. Det jag inte sade var att när vi är 600 personer som bor på Föglö, närmare 300 hushåll, så har vi under somrarna ungefär 1.000 befolkade fritidsstugor och då måste lagtinget kunna fundera över vad det betyder för t.ex. Föglötrafiken. När vi tog vårt beslut i Föglö om att föreslå – jag säger ”föreslå” därför att det är lagtinget som beslutar – den kortare linjen förutsatte vi naturligtvis att det görs en konsekvensbedömning. Jag har konstaterat i trafikplanen att man säger att på ny väg gör man konsekvensbedömningar; på vägar där man breddar och reparerar görs det tydligen inte. Då kan jag säga att vi konstaterar i Föglö att det är väldigt lite ny väg som behöver byggas på Föglö sida, kanske en kilometer. För att ännu svara på en insändare som jag såg i Nya Åland i dag, så behöver den vägen inte gå igenom någon bykärna alls, den behöver inte röra någon kulturmiljö. Men det är klart att det skall göras en MKB. Vad vi också ser som en ganska enkel och klar sak är att man skulle göra en ekonomisk bedömning, dvs. vi vet vad det kostar att köra på nuvarande rutt och det går ganska enkelt när man får ett halverat färjpass att räkna ut driftskostnaderna. Investeringarna för kortrutten är också ganska enkla eftersom det gäller enbart vägbyggen och ett färjfäste, och då säger jag ett färjfäste, därför att det gäller faktiskt, om vi har trafiken kvar på Degerby, att bygga om det färjfästet. Det skulle alltså bli fråga om kostnader för endast ett färjfäste på rutten Bråttö – Lemland.

 

När det gäller tunnelfrågan som har diskuterats här och ganska mycket också i Föglö är det inte så enkelt som en del har låtit förstå här, att det borde ha varit utrett i trafikplanen hur en tunnel skulle fungera och vad den skulle kosta. En tunnel, som många av oss är positiva till, kräver naturligtvis inte bara en utredning som skulle säga ungefär utan ganska omfattande projekteringar, så jag ser det nog så att det blir väldigt svårt för Föglötrafiken att vänta på en sådan lösning. Däremot har Föglö fullmäktige tänkt på den saken genom att säga att när vi nu föreslår kortrutt, på det kortaste stället, så räknar vi med att ett tunnelbygge i framtiden måste ligga på det smalaste stället på grund av kostnaden. Bygger man nu vägar fram till detta smalaste ställe är det ingen bortkastad investering. Så hade vi tänkt oss.

 

Jag skall för övrigt säga något om avgifterna på färjorna. Det står nere på sidan 8 i trafikplanen: ”Avgifterna inom skärgårdstrafiken har beräknats till oförändrade 700.000 euro per år.” Det görs inget ställningstagande till hur vi skall ha det i framtiden. Att gå in för privatisering och avgifter är att gå in för marknadslösningar för en del av Åland, och det kan inte jag hålla med om.

Jag vill göra en liten utvikning om beställningstrafiken, som också är turer och som diskuterades här. Inte är det så att man kommer ner till färjan och säger att nu skall vi fara! Beställningstrafiken är insatt i en turlista så att alla vet att just den tiden kan man beställa en färja, så jag tror att det här finns en liten missuppfattning.

 

När det återigen gäller avgifterna måste jag för det första säga att jag tycker att om man kommer till Ålands lagting som ledamot så borde man få göra ett inträdesprov och det skulle vara att man kommer underfund med att trots att man åker gratis på färjsträckan får man ändå köra en längre sträcka om man far ut till en skärgårdskommun.  Jag vet att t.ex. ltl P-E Eriksson har nästan 100 kilometer att köra av och an. Utom färjsträckan, som tar ungefär en halv timme, så kör ltl P-E Eriksson ungefär 100 kilometer på sin resa av och an och det tycker inte jag att är något att skratta åt därför att det är en realitet. Det är många andra på Åland som naturligtvis har ganska långa avstånd för sina arbetsresor, men jag har räknat på det där och konstaterat att i alla skärgårdskommuner har befolkningen längre körsträckor, förutom själva färjsträckan. Det är också en sak att begrunda. Skall man sedan betala avgift för att man har en lång resa, om man är inlemmad i det åländska samhället, det är en fråga som jag vill ställa till lagtinget.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det som ltl Lisbeth Eriksson till stora delar överensstämmer med mitt eget resonemang om skärgårdstrafiken. Jag vill påminna om det att historiskt har politiker från Mariehamn väldigt ofta ställt sig bakom investeringar i skärgårdstrafiken utan vars hjälp det skulle ha varit ganska komplicerat att få lösningar till stånd. Jag vill för socialdemokraternas del säga att vi står fortfarande för en sådan politik. Vi tycker att skärgårdsfärjorna är skärgårdsbornas förlängda vägar och helst skulle vi vilja se att den var befriad från avgifter. Vi kommer fortsättningsvis att vara med och säkra trafiken för skärgårdsborna. Därom råder inget tvivel i vårt parti, men för den skull måste man alltid ändå kunna diskutera förnuftigaste driftsekonomiska lösningar.

 

Vad gäller kortruttstrafiken där Föglö är mycket centralt kommer inte den att genomföras under planperioden. Andra saker skall genomföras, men det är uppenbart att den frågan icke får sin lösning, så den är tyvärr lite irrelevant. Den ligger efter 2010, som jag läser det.

 

Socialdemokraternas stöd till skärgården bottnar också mycket i en tacksamhetsskuld mot skärgården därför att under det gamla ekonomiska systemet vågar jag påstå, som ändå har ett visst historiskt perspektiv, att hela Åland drog nytta av vår skärgård. Tacken har kommit tillbaka under flera år och den kommer att bestå.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är glad över det sista som ltl Wiklöf sade därför att det är ju på det sättet att en mycket hög kostnad för skärgårdstrafiken under förra självstyrelselagens tid kom att ingå i grunden för klumpsumman, så den har varit så hög tack vare att skärgårdstrafiken var så dyr och det sänktes sedan. För övrigt vill jag säga att jag hade faktiskt tänkt på det, att med stadsbornas stöd fick skärgårdsborna en bra trafik, det har ltl Wiklöf absolut rätt i. Det enda jag inte håller med om är att kortruttsalternativet skulle vara så väldigt fjärran därför att det innebär vägplanering och vägbyggnad samt två färjfästen. För övrigt stör det ingen miljö, men det är klart att det skall göras miljökonsekvensbedömning.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Bara för att vi nu skall vara överens om effekten av kortruttssystemet att det inte kommer att infinna sig under planperioden vill jag ändå läsa på sidan 15, tredje stycket: ”Föreslås att en miljökonsekvensbedömning (MKB) uppgöres för ett nytt förkortat färjpass mellan Föglö, Bråttö och Lemland, Vessingsboda inkl. vägar och färjlägen. Investeringskostnaderna – bestämd form pluralis – för förverkligandet av ett eventuellt kortruttsprojekt på södra linjen ryms inte med inom planperioden.”

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet att det står så där, men jag var därför väldigt glad när trafikminister Runar Karlsson hade tänkt mera över saken och han presenterade planen, för han var betydligt mera optimistisk, det märkte jag, det kanske inte ltl Wiklöf märkte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag tänker inte öppna någon lokalavdelning i skärgården och har inte öppnat heller, så jag behöver inte breda på så mycket. Däremot tar det nog lite emot att polemisera med kunniga skärgårdsbon Lisbeth Eriksson, men det är en sak jag vill ifrågasätta och det är det som jag skulle vilja ha en utredning på, om nu skärgården är en tärande eller närande del. I planen står det att den är en närande del, men om man nu så här snabbt räknar över de höga landskapsandelarna, dyra färjtrafiken plus att företag i skärgården får bidrag till nästan allt som rör sig, så ifrågasätter jag faktiskt om skärgården är närande del. Men det är väl någonting som finansutskottet får ta som uppgift över sommaren och reda ut, för det skulle vara intressant – inte för att någonting kommer att förändras, men det skulle vara roligt att få veta hur det är. Ltl Lisbeth Eriksson sade också att avgiften inom skärgårdstrafiken beräknas till oförändrade 700.000 euro per år och det stämmer med nuvarande landskapsstyrelse, men vi har ett val i höst och då kan vad som helst hända efter det.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Vilken landskapsstyrelse vi än får efter valet så hoppas jag att den skall räkna in skärgården i Åland. Det bara säger jag. Det får bli en sak som man redovisar. Jag har försökt bjuda ltl Boman till Föglö för att han skulle lära känna lite mer om skärgården. Han har inte kommit ännu, så kanske jag får övertyga om att skärgården är viktig och kan vara en närande del. Jag har absolut ingen invändning mot det därför att då får ltl Boman räkna ihop alla inkomster som vi för till centrala Åland, vi är året-runt-turister och turister brukar ändå räknas vara närande, har jag förstått.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jo, tack, jag är på kommande! När ltl Lisbeth Eriksson säger att man för alla pengar till fasta Åland vill jag säga att jag sade just i mitt anförande att man tycks föra dem till Åbo eftersom man upprätthåller en livaktig trafik över gränsen till Åboland. Om jag har förstått det rätt, så åker man också dit på det där hundramarkskortet eller vad skärgårdsborna betalar. Jag tycker att de skall betala 500 mark per gång när de går över gränsen. Då tror jag nog på att de kommer att föra sina pengar till centralorten och jag kommer att välkomna att de kommer hit med sina pengar!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hörde inte riktigt vad ltl Boman sade, men ifall det gällde att inte skärgårdsborna skulle få fara över till fastlandet så håller jag inte med om det. Däremot är det helt klart att från ändhamn till ändhamn skall vi ta marknadsmässiga priser. Vi skall inte konkurrera med den privata trafiken på något sätt. Det är en helt annan fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl Lisbeth Eriksson efterfrågar en utredning huruvida skärgården skulle vara tärande eller närande och jag tror att en sådan utredning inte skulle var ltl Eriksson till fromma, men jag tycker att det är så synd att man skall tala i de här termerna, att man måste utreda vem som är bov och vem som är skurk. Varför kan inte skärgårdspolitikerna komma med konstruktiva nya förslag och idéer till hur man skapar mer aktivitet och näringsliv i skärgården. Varför skall det vara dessa negativa termer hela tiden, att ja, vi skall se vem som kostar mest och vem som kostar minst! Jag tycker att det är tråkigt att vi skall diskutera i de termerna. Däremot vill jag instämma när det gäller trafiken österut. Vi har landskapets största färja som går mellan Brändö och finska sidan. Det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar som kommer därifrån till Mariehamn. Jag tror att ganska mycket går till Åbo. Där är jag av samma uppfattning, att det är kanske inte riktigt rätt. Marknadsmässiga lösningar passar inte ltl Eriksson. Då kan man fråga sig: Är det då planekonomiska lösnngar som är alternativet? Driftsprivatisering av skärgårdstrafiken är tydligen också väldigt fult, trots att landskapsstyrelsen har gjort en utredning som visar att driften av Grisslan är 24 procent dyrare i landskapets regi, men det är någonting som man totalt negligerar. Den jämförelse som ltl Eriksson gjorde med en annan ledamot Eriksson tycker jag var ganska dålig eftersom ledamoten i fråga får full kostnadsersättning för de resorna. Det är många som inte får någon kostnadsersättning för sina resor på landsvägarna på Åland.

 

Slutligen, fru talman, om avgifterna är så otäcka och så fel, varför är de då kvar? Ltl Lisbeth Eriksson har suttit med i regeringsmakten i över två år. Varför är avgifterna kvar?

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Lindqvist kan tydligen inte hänga med i några principiella resonemang. Jag försökte förklara att skärgården hör till Åland och skall vara under samma villkor, så jag tog t.o.m. ett exempel på vad ltl Lindqvist själv sade i debatten i onsdags, att ltl Lindqvist tror att vi skärgårdsbor kommer gratis hem för att vi inte behöver köra bil på färjsträckorna. Det var därför jag tog ltl P-E Eriksson som exempel; han kör 100 kilometer av och an och sedan sitter han ännu en timme per resa på färjan. Det är det som är skärgårdens villkor. Nog måste vi väl få tala om det. Det parti som ltl Lindqvist nu sägs tillhöra var verkligen stöttare av skärgårdens utveckling och skärgårdstrafiken när den tillkom. Att det sedan har kantrat över och man har hamnat på den marknadsekonomiska linjen är tydligen ltl Lindqvist och andra skyldiga till. Det hoppas man att skall bli en ändring på i nästa val.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Skärgården är en del av Åland. Det sade vi också här i onsdags och det tror jag att vi är överens om. Det vore verkligen fånigt att diskutera i några andra termer. När det gäller sträckor och resekostnader är det ett faktum, ltl Lisbeth Eriksson, att det är lika långt mellan Geta och Mariehamn som det är mellan Sonboda och Mariehamn. Men skillnaden är att getabon får betala hela resan och det skall då, enligt ltl Lisbeth Eriksson, inte den som bor i Sonboda betala för samma resa i kilometer, om man bortser från färjresan.  Jo, ltl Lisbeth Eriksson, jag måste komma med ett erkännande. Fredrik Lindqvist och Frisinnad Samverkan står för marknadsekonomi, det har vi alltid gjort och kommer att göra det. Det står också socialdemokraterna och vänsterpartierna i våra omkringliggande regioner för. Om det är så att det inte passar ltl Lisbeth Eriksson, så är det bara att beklaga om ltl Lisbeth Eriksson förespråkar en annan form av ekonomi än marknadsekonomi. Men den står vi för, kommer alltid att göra det och det skäms vi inte heller för.

 

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

De FS:are som ltl Wiklöf påminde om tidigare, de skulle aldrig ha gått in för att bygga ut en skärgårdstrafik om de hade haft en sådan politisk linje som ltl Lindqvist ger uttryck för. De såg att skärgården var viktig för Åland. Det är en del av Åland som faktiskt skall inlemmas i det här systemet. Kostnaderna för skärgårdstrafiken har landskapet bestridit i 50 år. Efter ltl Lindqvists senaste replik insåg jag att det inte lönar sig att diskutera med honom. Han fattar inte att vi lever under andra villkor. Jag skulle nog säga att det är nog bäst att lära sig det fram till valet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Först till de saker som ltl Lisbeth Eriksson och jag är i stort sett överens om. Det förkortade färjpasset alternativt tunnel skulle jag gärna ha sett mera konkret om i trafikplanen, för oberoende av förkortat färjpass eller tunnel är det min övertygelse att det sparar driftskostnader. Varför man då bara låter det så i några bisatser här i planen, det förstår inte jag, utan här borde man ha tagit konkreta grepp för att verkligen få det utrett. Det kunde ha sparat kostnader och det hade kunnat göra trafiken effektivare.

 

Jag förstår inte motståndet mot avgifter och kostnadseffektivare lösningar för driften. Oberoende av om ltl Lisbeth Eriksson eller Strand vill kommer ekonomin emot och vi måste hitta lösningar som är kostnadseffektivare för att kunna bibehålla intensiteten i trafiken och då måste vi vara öppna för alla alternativ, man får inte så kategoriskt vara emot det ena eller det andra, utan vi måste ha ett öppet sinne för att kunna bibehålla trafiken på nuvarande nivå. Vi kommer inom snar framtid, med de stora underskott som landskapsstyrelsen har visat i budgeterna, att stå inför att prioritera sjukvård, skola, skärgårdstrafik, andra saker och då är det inte sagt att det här vinner i prioritet mot t.ex. skola och sjukvård. Därför måste vi jobba på att få det effektivare än vad det är i dag.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är glad för stödet som ltl Strand uttalade. Men jag vill också säga det att Föglö kommuns senaste utlåtande kom först i december och jag kan inte kräva att det skall finnas färdiga utredningar på den korta tiden. Därför har vi också i vårt utlåtande begärt vilka saker som behöver göras. Men den politiska inriktningen är klar.

 

Jag säger fortsättningsvis att min inställning är principiell: skärgården hör till Åland. Jag tycker att det är väldigt fult att på något sätt ställa skärgårdstrafiken mot vård och omsorg. Vi skall också ha vård och omsorg, men vi skall alltså beläggas med en särskild avgift för att få den vården och omsorgen. Det är helt grymt att göra motsättningar mellan vård, omsorg och skola å ena sidan och skärgårdstrafiken å andra sidan.

 

Jag kan säga en sak till om avgifterna. Jag ville också se utrett: vad får vi för netto av avgifterna? Det kostar nämligen en hel del att ta in dem. Största delen av summan gäller trafiken från ändhamn till ändhamn, och den kan jag gärna vara med om att höja!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag förstår fortfarande inte det kategoriska motståndet mot avgifter eller kostnadseffektivare lösningar. Det är så att avgifter är inte någonting som bara förekommer inom skärgårdstrafiken utan vi betalar en avgift när vi åker till läkaren, när vi åker buss och liknande, så det är ingenting som är kategoriskt för skärgårdstrafiken. I ett läge där landskapets ekonomi sviktar måste vi vara beredda att acceptera avgifterna eventuellt höja dem för att kunna bibehålla trafiken. Det är det som är det primära för mig åtminstone att vi kan skapa trafik så att vi ger verksamhetsförutsättningar för skärgårdsborna och de företag som finns där. Har vi inte den policyn att vi har en viss avgift, vi hittar kostnadseffektivare lösningar, så kommer det med all sannolikhet att innebära mindre trafik – och det vill varken ltl Lisbeth Eriksson eller jag.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Det lönar sig fortfarande inte att försöka tala om för Frisinnad Samverkan att det är fråga om en rättvisa. Är det rättvist att skärgårdsborna betalar en extra avgift för att komma t.ex. till vård och omsorg som inte andra behöver betala. Det är det som landskapspolitikerna gick in för för länge sedan. Det tycker jag att skulle börja stå klart nu, men jag skall nog framhärda så länge jag är med här i lagtinget och säga det så fort jag får tillfälle. Det är sedan en annan sak att man har många pekfingrar om hur vi skall öka aktiviteten och vi skall ha företag, företagsinvesteringar osv. Jag håller med om det, och det har vi, men också här har man försökt blanda sig i, så vi kan inte utveckla företag för då är det alla möjliga restriktioner på det. Tänk nu igenom alla olika aspekter vad det innebär för skärgårdsborna att bli behandlade som någon sorts andra klassens medborgare som skall betala extra för att t.ex. komma till läkare.

 

På grund av olika händelser i politiken har jag visst börjat tänka på – jag vet inte om mitt parti har ändrat sig – att enda sättet är väl att höja avgifterna på skärgårdstrafiken, men det skall inte drabba skärgårdsborna som sådana, utan fritidsbefolkningen och turisterna. Vad händer då? Turismen är en näring som vi i så fall lägger större kostnader på.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag vill bara meddela här och nu att jag har genomgått inträdesprovet under rätt många år! Jag har även upplevt då vi kom med besparingar och fick på huden så det bara slängde om det, men i dag vill ingen komma ihåg när kortrutten genomfördes. Det var inte så populärt. Samma sak kan man inte säga om diskussionen som nu pågår att man förr i världen skulle ha fått något mera, utan det var ett system att vi med riksmyndigheterna och Ålandsdelegationen gick igenom, skärgårdsborna fick sitt på sina konton, landsborna fick sitt på sina konton, mariehamnarna fick sitt på sina konton. Ingen tjänade varken hit eller dit på det här. Men är det så att man, trots att det står skrivet: ”privatisering och inköp av tjänster görs där kostnaderna för landskapet minskar i förhållande till verksamheten i egen regi”, vägrar och skall hålla en dyrare lösning, så får man vara beredd på att det blir mindre antal turer.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Ja, men, vtm Salmén, han har sin väg ligger kvar hela dygnet om, han behöver inte några beställningsturer eller någonting sådant utan han kan köra klockan tre eller klockan ett eller när som helst på natten, så det är det bästa, det håller jag med om, och vi kan aldrig i skärgården få samma bekväma liv som man har i Saltvik t.ex. Sedan skall vtm Salmén titta på siffrorna: skärgårdstrafiken drog så stora kostnader, större kostnader än vad den gör nu och den summan gick in i grunden för klumpsumman och det borde vtm Salmén verkligen veta – annars vet jag inte om han består inträdesprovet heller!

 

 

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag skulle ha rekommenderat att det där sista skulle ha varit osagt, för nu kommer jag att tala om vilka två som såg till att det tyvärr inte blev den inräkning i klumpsumman, som jag var med och arbetade fram, men det fanns två herrar som båda två bekänner sig till den liberala falangen som var med och såg till att den summan sänktes. Procenten sänktes, så den saken är helt klar. Jag skulle också så klart ha kunnat bo i Mariehamn, så hade jag inte haft några transportkostnader alls! Det är ju så att det är fritt fram att bosätta sig där vi vill, men jag har under åren medverkat till att en hel del kostnader har kunnat göras för att skärgården skulle kunna vara levande.

(Från salen:det var Sune Erikssons och Gunnar Jansson)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det här med inträdesprov kanske var en god idé, men förutom det kanske det kunde finnas ett prov när man borde utträda också. Nog om det. Från majoritetens sida skyller man ofta på framtiden, man säger att det här är nog bra, det här skulle vi vilja ha men det är i framtiden. Så gör man nu med tunnelprojektet. Man borde utreda vad tunnelprojektet skulle innebära. Det är en stor satsning, det är stora miljökonsekvenser och stora ekonomiska konsekvenser, men om man jämför det med dagens trafik och kostnader för den är det billigare med tunnel. Det här måste man sätta på pränt i en utredning och man måste också reda var tunneln skall dras osv. Det här kan vi inte säga att vi gör i framtiden, framtiden börjar nu och eftersom man inte skall göra kortruttsinvesteringen före 2010 så borde man med en gång sätta igång tunnelutredningen, så att man kan förverkliga en tunnel före 2010 när man har tänkt göra färjpassinvesteringen.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är glad för att ltl Sundman i stort håller med om att Föglötrafiken skall utvecklas. Men jag är ganska övertygad om att det är så pass mycket jobb innan tunneln är projekterad; man kan inte bara gå till stranden och peka, att här skall det vara, utan det är mycket som skall utredas. Därför är jag rädd att Föglötrafiken kommer att bli väldigt dyr under väntan på tunneln. Jag håller med om att det är mycket bra för våra pendlare, också för en fortsättning av trafiken, som jag för min del hoppas att kan göras i bästa sämja.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Nej, visst är det så att en tunnel till Föglö är det största byggnadsprojekt någonsin på Åland i så fall att man skulle genomföra det. Det kräver noggranna utredningar både om geologiska förhållanden och framför allt ekonomiska, hur den finansieras osv. Jag menar att eftersom man enligt planen inte skall genomföra kortrutten inom planperioden, före 2010, man skall inte göra någonting åt Föglötrafiken utan man skall köra så här med Knipan och en tilläggsfärja på sommaren, så borde man omedelbart igångsätta tunnelutredningarna så kanske man före 2010 har fått byggstart på det projektet. Eftersom trafiken i dag är så pass kostsam, så finansierar man i stort sett med de pengarna ett tunnelprojekt. Det här måste givetvis också utredas noggrannare. Jag tycker att det är fel att, som i planen, lämna Föglötrafiken till 2010 utan några åtgärder. För då kommer det att drabba Föglö och hela skärgården. Som trafiken är i dag kan man inte bygga en golfbana på Föglö t.ex. utan man måste göra någonting åt Föglötrafiken.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman! Håll med om att landskapsstyrelsen hade väldigt lite tid att jobba på en utredning efter det att Föglö fullmäktige kom med sitt förslag,  så några stora utredningar hann de absolut inte göra. Nu kan vi väl försöka jobba då på något positivt och håll också med om det att vägar måste det byggas till tunneln, både på ena och andra sidan. De drar ingen extra kostnad inför framtiden om vi börjar med dem under den här planperioden, som jag hoppas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Lisbeth Eriksson hade ett bra anförande om trafiken till Föglö. Det vittnar om att hon kan den trafiken mycket bra. Jag vill poängtera några saker. Det är så att Föglö kommun har under senaste tiden utvecklats mycket positivt och nu börjar färjtrafiken till Föglö bli en flaskhals för Föglös utveckling. Därför börjar det brådska att få något gjort till Föglö. Det står visserligen i planen att investeringskostnaden för förverkligande av eventuellt kortruttsprojekt på södra linjen ryms inte inom planperioden. Man menar att det inte ryms några satsningar till Föglö under planperioden, men det står vidare i slutet av planen att den inte är bindande, att det kan tas andra beslut i budget osv., så jag tror också att när vi har kommit så här långt att vi är överens med Föglö kommun tror jag nog att man kan snabba på projektet och komma igång tidigare, om man så vill och det finns pengar i budgeten för det. Alternativet är annars att man inte låter Föglö kommun utvecklas.  Trafiken är redan i dag en flaskhals för Föglös utveckling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl P-E Eriksson:

Fru talman!

Efter att ha läst trafikplanen för de närmaste sju-åtta åren vill jag komma med några synpunkter på föreliggande plan. Vad gäller vägnätet, dess om- och tillbyggnad är förslaget i princip bra. Men som skärgårdsbo är det skärgårdstrafik som ligger mig varmt om hjärtat. Då ser jag det som positivt att landskapsstyrelsen anser att skärgårdstrafiken och i fortsättningen drivs i huvudsak i egen regi. Men nog skall det erkännas att när skärgårdstrafiken hotas av strejk blir man betänksam – är det helt bra som det är? Även om inte skärgårdstrafikens besättningar är direkt skyldiga till strejk eller hot om strejk så känns det inte bra. Ja, det känns närmast frustrerande att alla skärgårdskommuner skall kunna lamslås på detta sätt. Hur gärna besättningarna än skulle vilja sköta sin uppgift så får man det inte. Nu slutade det lyckligt den här gången och jag tror att alla hoppas att det inte upprepas i första taget.

 

Vad skulle kunna vara ett alternativ till att undvika störningar av den här typen? Ja, privatiseringsivrarna får naturligtvis vatten på kvar. Privata företag sägs kunna sköta trafiken under vissa förhållanden också när de fackanslutna strejkar. Man blir lite luttrad. Alternativet skulle kunna vara privatisering. Vi har frigående färjor som skött trafiken på vissa linjer som privata företag. Detta har resulterat i en rättsprocess med landskapsstyrelsen redan en gång. Är detta verkligen ett alternativ? Nu bör nog landskapsstyrelsen göra upp en krisplan eller kontinuerligt uppdatera befintlig krisplan för att undvika allvarliga störningar i skärgårdstrafiken i fortsättningen.

 

Fru talman!

Så några ord om kortruttssystemet Föglö – fasta Åland. Landskapsstyrelsen föreslår att en MKB uppgörs för ett kortare färjpass mellan Bråttö och Lemland inklusive vägar och färjlägen under planperioden. Så skriver man också att under planperioden utförs behövliga utredningar som också kan beakta tunnelalternativet. Jag anser nog att utredningen skall beakta tunnelalternativet. Om man anser att inte investeringskostnaderna för kortrutt eller fast förbindelse på Föglölinjen ryms inom planeperioden har man ca sju-åtta år på sig att utföra nämnda utredningar. Då borde man nog kunna ha tid på sig att bilda sig en mycket god uppfattning om hur den framtida trafiklösningen skall se ut på Föglölinjen. Skulle denna utredning bli färdig på kortare tid är detta säkert mycket välkommet. Vi sägs vara på väg ner i en djup lågkonjunktur; är det inte då det brukar anses lämpligt att investera? När nu den här utredningen förhoppningsvis i god tid är färdig borde det också vara klargjort hur den framtida trafiklösningen på Föglölinjen skall se ut.

 

Att först bygga färjlägen och efter något år en fast förbindelse på samma sträcka verkar väl inte speciellt välplanerat, varken arbetsmässigt eller ekonomiskt. En ny färja för Föglölinjen välkomnas å det varmaste och den bör komma så fort som möjligt i synnerhet med tanke på de kommande investeringarna i nya färjor. Om den nu inte skulle behövas någon längre tid på Föglölinjen så behövs den på någon annan linje, då det visar sig att trafikbehovet växer hela tiden, men de gamla färjorna växer inte. Vi kommer inom överskådlig tid att behöva bra färjor i skärgårdstrafiken.

 

Fru talman!

När man nu skall uppgöra en MKB för kortrutt på Föglölinjen och det förhoppningsvis också utreds de praktiska, tekniska och ekonomiska möjligheterna att bygga en fast förbindelse Föglö – fasta Åland och man finner att en fast förbindelse på sikt är den lämpligaste lösningen, då kan man väl också bestämma sig för när en utbyggnad av en fast förbindelse skall påbörjas och det bör vara inom en snar framtid. När ett sådant beslut är fattat tror jag att föglöborna ser framtiden an med tillförsikt.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl P-E Eriksson tog upp frågan om strejk inom skärgårdstrafiken och det är ju så att det titt som tätt i avtalsförhandlingarna kan dugga strejkvarsel. Min erfarenhet av det är nog att varslen är många fler än de verkliga strejkerna. Det är ofta så att det blir inte strejk när riksförlikningsmannen är inkopplad på grund av att målsättningen ändå för båda parter är att komma till ett avtal så att man skall kunna undvika strejk. Däremot tycker jag faktiskt att i det fallet att det skulle kunna bli en strejk inom skärgårdstrafiken skulle det vara nödvändigt med en beredskapsplan för den interna skärgårdstrafiken. Det tycker jag att skulle vara av största vikt.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var i främsta hand det jag tänkte på också att man måste ha någon form av beredskap så att man kan köra också under eventuella strejkförhållanden. Vi skall hoppas att vi slipper sådana här problem i fortsättningen, men bl.a. en krisplan borde ingå; man måste också kunna hålla färjorna i drift och sådant. Då måste man ha en personal. Allt följs ju åt s.a.s.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl P-E Eriksson nämner i sitt anförande att man kunde uppnå en högre trafiksäkerhet med färjor i privat drift eftersom det är precis som ltl P-E Eriksson sade att i en strejkkonflikt finns det möjligheter att en sådan färja kör i alla fall. Det har vi tidigare exempel på. Som vi alla vet, svart på vitt, skärgårdstrafiken är billigare i privat drift; då frågar jag mig skall det här tolkas som att ltl ltl

P-E Eriksson som första skärgårdspolitiker på över två år föreslår att vi utökar driftsprivatiseringen eller förespråkar ltl Eriksson en fortsatt planekonomisk utveckling?

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Lindqvist vet att jag anser att färjorna nu drivs på det sätt som de borde drivas i fortsättningen. Enligt den trafikplan vi har skall skärgårdsfärjorna anses landsvägens förlängning. Då bör vi kunna stå för det och fortsätta med den drift som vi har.

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl P-E Eriksson säger att färjorna skall fortsätta att drivas i den regi som är 24 procent dyrare, den regi som med strejkhot kan leda till en mera osäker trafik. Det förvånar mig att ltl P-E Eriksson fortfarande anser att nuvarande situation med en osäker trafik i ett strejkvarsel och med en dyrare trafik är någonting som han som skärgårdspolitiker förespråkar, men det står honom fritt att tycka så.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad ltl Lindqvist fick det ifrån att jag skulle vara speciellt för något annat än den trafikdrift vi har därför att strejkhotet skulle vara så stort! Det är inte så stort som ltl Lindqvist fick det till fast jag nämnde om det i mitt anförande. Men ifall det förekommer bör det finnas en krisplan för det, ville jag framföra, annars kan vi stå där en vacker dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Om jag förstod ltl P-E Erikssons resonemang rätt skulle det inte finnas så stor risk för strejker om trafiken var i privat regi. Det protesterar jag bestämt emot därför att de privatanställda inom privata företag, sjömän, liksom alla andra, har lika stor rätt att ansluta sig fackligt som de landskapsanställda och då har de samma strejkrätt som alla andra som är fackligt anslutna. Att Grisslan antagligen inte har haft sina anställda fackanslutna och som ltl P-E Eriksson använde som argument råkar bara vara så eftersom de är ägare till båten. Men får vi hela landskapstrafiken på privat entreprenad kommer säkert största delen av de anställda att vara fackanslutna och då också ha full rätt att strejka, såsom alla andra.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Raija-Liisa Eklöw har alldeles rätt i det, för jag menade att de privata kan köra utan privata fackanslutna besättningar. Det var därför jag sade att i vissa fall skulle de kunna köra. Är de fackanslutna är det alltid likadant naturligtvis och då står vilken färja som helst kvar.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Då är vi helt överens och så länge det är fråga om bara ett enda fartyg eller så, så går det, men skulle vi ha hela trafiken i privat regi tror jag nog att det skulle vara svårt att hitta sådana strejkbrytare som är villiga att jobba. Vi skall inte använda det argumentet när vi talar för privat entreprenad på skärgårdsfärjorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Till att börja med vill jag fråga varför man reviderar planen? Den nya planen är ju sämre, både till politiskt innehåll och till utformningen med politiska mål och visioner, än den nu gällande planen 1999-2008. Dessutom får vi höra nu att saker och ting inte är som det står i planen. Det stämmer inte, utan vid vissa tillfällen är trafikministern positivare än vid andra tillfällen och då kan det hända att vissa satsningar genomförs tidigare än vad det står i planen, så man undrar varför vi sitter här och dessutom ganska länge in på dagen, om inte det som står i planen inte stämmer! Kommer landskapsstyrelsen med ett meddelande till lagtinget måste det väl ändå stämma det som står i den. Varför reviderar man trafikplanen just nu? Det finns redan en bra plan och vi är i slutet av en lagtingsperiod och vi står dessutom i beråd att anställa en ny avdelningschef  som

säkert skulle vilja vara med i revideringsarbetet.

 

Nåväl, fru talman, till innehållet. Jag ska kommentera vissa valda delar i planen. Först vill jag säga om personalen, det blir ofta så att när vi diskuterar trafikavdelningen att det kommer att handla om personalen. Man använder personalen som ett slags politiska sköldar i diskussionen, vilket jag starkt motsätter mig, det är inte personalens fel att man anställts i landskapsförvaltningen. Det är inte heller deras fel att de anställs under de här villkoren med de här arbetsuppgifterna som en del har, utan det är vi politiker här i Ålands lagting och i landskapsstyrelsen som har tagit fram de här förutsättningarna under vilka de arbetar. Givetvis skall man ta sitt arbetsgivaransvar och så långt det är möjligt undvika uppsägningar, med tvång, men som man håller på idag kommer det att sluta med katastrof och  med uppsägningar den dagen vi verkligen måste börja prioritera mellan vård, skola, omsorg och vägunderhålla. Vad tar vi bort då? Var tar vi den första tjänsten, om vi inte får styrning på ekonomin. Utgående från det framför jag mina åsikter.

 

När det gäller vägunderhållet så har det skett en socialisering jämfört med den förra planen, där det står att ”målet är att minska andelen egna fordon, maskiner och redskap”. Den skrivningen finns inte med i den nya planen. Man skall fortsätta att utföra vägunderhåll av olika slag som kunde upphandlas av privata entreprenörer. Det finns ett otal exempel på hur ineffektivt man organiserar vägunderhållet; jag kan gärna hjälpa till med att bistå utskottet med hörandet av branschfolk som kan berätta hur det ligger till. Landskapsstyrelsen skall, enligt trafikministern, bjuda ut det av

vägunderhållet där det passar. Alltså som idag: man bjuder t.ex. ut snöplogningen på de sträckor och på de tider när det är obekvämt, det bekväma kör man i egen regi.  Man skall fortsätta att med fina nya lastbilar köra grus i högar runt om på Åland i onödan istället för att avtala med

entreprenörer att de skall ha grus på lager av en viss kvalitet, en viss mängd vid en viss tidpunkt, enligt behovet. Man skall fortsätta röja sly som man sedan transporterar med små lastbilar till ett upplag istället för att anlita någon bonde på landsbygden att hugga vägrenarna och sedan avtala med någon lastbilsåkare med stort flak att hämta allt samtidigt. Det finns ett otal exempel på jobb som man kunde bjuda ut åt företagare, landsbygd och skärgård, som kunde få ett litet extraknäck vid sidan av sitt vanliga värv med t.exl jordbruk eller turistföretagare eller vad det finns för folk som är intresserade. Det tycker jag borde ligga särskilt i centerns intresse, som säger att man skall göra det enklare för företagarna, man skall uppvärdera företagsamhet osv. Men vad gör man sedan i praktiken. Landskapsstyrelsen säger att det inte finns konkurrens på marknaden. Det föreligger ett missförstånd där, konkurrensen och antal aktörer växer ju med det arbete man bjuder ut. Bjuder man inte ut någonting finns det inte heller aktörer, för man gör det själv. Dessutom skall ju trafikavdelningens egna utförandeenheter vara med och konkurrera – som det är tänkt – och för att det skall fungera måste man dock till fullo införa den organisation som man har planerat. Jag

återkommer till detta.

 

Vidare i trafikplanen kan man konstatera att landskapsstyrelsens agerande i flygfrågan avseende trafiken till Sverige måste anses vara under all kritik. Varför rustade man ner skärgårdsflyg? Varför allt rådd kring upphandlingen av trafikplikt? Vi borde få en redogörelse hit till lagtinget över att

landskapsstyrelsen lärt sig av sina misstag så att denna fadäs inte kommer att upprepas. Slutresultatet blev ändå, med blotta förskräckelsen, bra; European kör utan subventioner och vi skall hoppas att det förhållandet består – att vi slipper betala för flygtrafiken.

 

Avseende sjötrafiken så har vi obundna motionerat om att man skulle inbegära anbud på drift och bemanning av trafiken som helhet för att jämföra kostnaden i egen regi med vad en privat entreprenör begär för att göra det här. Är det så att privata inte är billigare så bör man fortsätta i

egen regi, och om man anser att så är fallet så kan det inte vara någon fara att testa marknaden. Jag kan inte se att det skulle vara någon fara med det politiskt om man är så säker på att vi har den absolut effektivaste driften i vår egen regi. Har man självförtroende borde man våga göra den här. Det gjordes en fin utredning över skärgårdstrafikens framtida organisation av konsulten Anders Norrbelius i vilken det konstateras att egen regi har varit 24 procent dyrare än privat drift, alltså en fjärdedel. Samtidigt konstateras också devisen att ”bra skött offentlig sektor inte behöver vara sämre än privat”. Det skulle vara intressant att veta vilka åtgärder man tagit med anledning av denna utredning, jag är tyvärr rädd att den enda roll den har idag är att den värmer en hylla i den avlånga byggnaden här bredvid. I alla fall ingår inga åtgärder i planen där det hänvisas till utredningen.

 

Jag tycker överlag att man borde ha större visioner för skärgårdstrafiken; denna plan verkar vara i linje med landskapsstyrelsens i den övriga politiken inslagna linje: förvaltning av det man har och väldigt lite nya ideer. Ett exempel är tunneln till Föglö. På basen av andra tunnelprojekt

i Norden och på Brittiska öarna kan man konstatera att ett fast förbindelse med tunnel mellan Lumparland/Lemland och Föglö blir billigare än trafiken idag. m/s Knipan kostar 1.630.000,- EUR per år varav lönerna är 1.131.000,- EUR per år. Då är inte nyförvärv av färja inräknat. Inom de

här ekonomiska ramarna förverkligar man ett tunnelprojekt. Dessutom skulle en fast förbindelse möjliggöra en smidigare trafik internt i skärgården eftersom den östra utposten på fasta Åland skulle flyttas till östra Föglö. Som jag sade i replik tidigare, att eftersom man inte avser att införa kortrutten under planperioden, före 2010, så borde man i stället utreda tunnelalternativet å det snaraste och inte skylla på framtiden utan börja i morgon. En utredning tar ungefär sex månader i anspråk och sedan kan man på basen av den gå vidare. Hur man sedan löser finansieringen, att det passar in i systemet, måste man utreda; man måste också utreda var tunneln är mest lämplig att bygga osv. samt miljöeffekter.

 

Slutligen, fru talman, trafikavdelningens organisation. Man skall återgå till det gamla vilket jag starkt motsätter mig. Istället borde man få den nuvarande, tänkta organisationen att fungera, den har aldrig införts till fullo; det är således fel att säga att man har erfarenheter av en organisation eftersom man inte har infört den. Modellen med beställare och utförare fungerar bra om den renodlas, den halvdana modell man har idag fungerar däremot inte. Man måste renodla utförarrollen, den måste nettobudgeteras och få bära sina egna intäkter och kostnader för driften, inkl. avskrivningar för maskinpark. Man måste få en internfakturering som fungerar, en upphandling, borde internt och externt som fungerar. Om detta skulle redas upp så skulle trafikavdelningens utförarfunktion kunna konkurrera på lika villkor på marknaden, vilket man inte kan idag. Det var väl det som var tanken bakom när trafikavdelningen bjöd på ett vägarbete som Lemlands kommun bjöd ut. Det var en helt horribel tanke att en organisation som kan gå hur mycket back som helst och vi bara budgeterar här i Ålands lagting skall konkurrera med privata entreprenörer som själva får betala räntor, amorteringar, löner och övriga kostnader. Men skulle man se till att trafikavdelningens utförarenheter bär sina egna kostnader är det någonting helt annat. Jag ser gärna att man går steget längre och bolagiserar eller anlitar privata.

 

Fru Talman!

Man kunde orda länge om trafikavdelningen, men jag vill avslutningsvis konstatera att det verkar råda lite av Vilda Västern på trafikavdelning idag. Det är dock inte ansvarig politiker – trafikministern - som har cowboyhatten på sig - den politiska styrningen verkar vara i det närmaste obefintlig. När nuvarande landskapsstyrelseledamot tillträdde sades från trafikavdelningen

att ”vi skall nog lära upp honom!” - inlärningen verkar vara fullbordad! Det är tyvärr så att vi här i lagtinget inte har så mycket att säga till om i den här frågan eftersom landskapsstyrelsen inte heller har styrning på skutan och det är vi landskapsstyrelsen vi styr.

 

Men, fru talman, jag ser med stort intresse fram emot ett gediget betänkande från finansutskottet på bordet ca en månad före det kommande lagtingsvalet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det var mycket kritik det där och lite förslag till förbättringar, måste jag säga. Att det skulle råda Vilda Västern på trafikavdelningen är förstås struntprat. Jag anser att trafikavdelningen fungerar bra i dag, så där är det inte några större problem. Vi har fullständig styrning på avdelningen på olika sätt, så det där stämmer inte. Jag vill gärna veta vad ledamoten Sundman menar med det. Det är mycket stora anklagelser som inte hör hemma i den här salen. Man skall vara konstruktiv, man skall inte raljera. Det kommer vi ingen vart med i politiken hur vi skall bygga samhället.

 

När det gäller organisationen skulle jag kunna utreda det mera och förklara hur vi menar, men det tar alldeles för lång tid när jag har bara en minut på mig. Jag håller inte med om att vi skall konkurrensutsätta den egna verksamheten. Det har man gjort Sverige, det håller man på och gör i Finland. Man håller nu på och backar från det. Vi ser vad som hände med SJ när man konkurrensutsatte det; jag hörde senast i morse att man måste pumpa in några miljarder där för att den skall gå runt och sedan krävde man dessutom att de måste dra in verksamheter, och vad gör man? Man drar in i glesbygd förstås. Jag tror inte alls på den möjligheten, speciellt inte på Åland.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Min kritik av den politiska styrningen på trafikavdelningen står jag för. Den är absolut befogad. När det gäller organisationen kallar man det för Ålandsmodellen. Är det ironiskt menat, att det är bara på Åland som vi kan gå tillbaka till någonting som fanns på det kalla krigets tid och före Berlinmuren föll ungefär! Samma lukt har den organisationsmodellen. Sedan till frågan om privatisering. I planen står: ”privatisering och inköp av tjänster görs där kostnaderna för landskapet minskar i förhållande till en verksamhet i egen regi”. Men det stämmer väl inte heller – liksom detta med Föglötrafiken inte stämmer! Vad är det som stämmer i planen? Kunde vi få en kopia på den planen som är den vi skall ta ställning till! Det står en sak och man säger en annan sak och nu säger man en tredje sak t.o.m.! I finansutskottet måste man reda ut vad det är som gäller i de här frågorna. Det är mycket viktigt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag undrar vad ltl Sundman menar när han säger att trafikavdelningen inte fungerar. Jag vill gärna ha konkreta exempel; annars tycker jag inte att man här i salen skall anklaga i sådana ordalag. Privatisering och konkurrensutsättning är två helt skilda saker,  om man skall privatisera eller om man skall konkurrensutsätta. Jag kan gärna förklara det för ltl Sundman. Jag behöver lite längre tid på mig än den här minuten; det är kanske svårt för ltl Sundman att förstå det, men det är helt skilda saker.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

I mitt anförande gav jag konkreta exempel på saker och ting jag tycker att man gör på fel sätt inom trafikavdelningen och det var ett exempel inom vägunderhållet. Man kör de här grushögarna runt om på Åland helt i onödan, man röjer sly på ett ineffektivt sätt och detta gör man för att ha jobb åt gubbarna som man har anställda. Det är inte deras fel att de får dessa arbetsuppgifter, det poängterade jag också i mitt anförande, utan det krävs en politisk styrning, en långsiktig politik för att få en effektiv förvaltning. Som tur är inte trafikavdelningen större än tio-11 procent i budgetsammanhang, men vi har samma förhållande sedan i sådana som har hälften av budgeten. Vi måste börja med sådana här lättgripliga saker; då måste man förstå varför ville man en gång i tiden införa den nya organisationen med utförar- och beställarmodell och varför har man inte infört den till fullo utan man gav upp halvvägs? Då kan man inte säga att man har vare sig bra eller dåliga erfarenheter av den. På annat håll är det naturligt att man privatiserar och konkurrensutsätter. Sedan tar det alltid tid, innan det svänger in och innan allting reder upp sig. Sådana här tidigare statliga organisationer möter på helt andra villkor än vad man tidigare är van vid. Då är det klart att nya, flexibla företag kör om, som exemplet med SJ, men det är faktiskt så att ännu har vi inte järnväg på Åland!

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Skärgårdstrafiken är den helt klart viktigaste faktorn för grundtrygghet för skärgårdsborna och skärgårdskommunerna. Det här sätter jag i relation till rapporten som Anders Norrbelius gjorde någon gång i tiderna, som ltl Sundman ansåg vara väldigt bra. Jag måste bara säga, att skärgårdsborna uppfattade den inte som bra. I den rapporten ville Anders Norrbelius degradera skärgårdskommunerna till nyttotrafikanter; han ville förvägra skärgårdskommunerna att överhuvudtaget ha någon insyn i trafikplanering och ha någon insyn och åsikt om turlistor osv. Det ansåg han vara enbart på kostnadsdrivande. Detta rimmade mycket illa med det som åtminstone vi anser vara en grundtrygghet. Jag tycker att ltl Sundman hellre skulle tas fasta på vad han själv sade, som kanske det enda bra som Norrbelius kom fram till, att trafik i egen regi driven på rätt sätt kan vara lika kostnadseffektivt som privat drift. Kanske vi kan jobba mera för den lösningen!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Norrbelius utredning förnekar inte skärgårdskommunerna inflytande och insyn i skärgårdstrafiken; däremot säger utredningen att man måste ha de rätta rollerna. Det måste vara landskapsstyrelsen som är huvudman för trafiken som avgör hur trafiken skall utformas. Givetvis skall man i rätt ordning höra skärgårdsborna, men sedan måste man kunna besluta. Det är det man borde ta fasta på från utredningen och införa i organisationen och inte bara lägga den som en hyllvärmare. Den är mycket välgjord och väl förankrad, alla var med om den. Skärgårdskommunerna har godkänt den och också personalen inom sjötrafiken. Därför borde man ha tagit det här resultatet och infört det i organisationen och inte bara lämna det.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Inte har skärgårdsborna överhuvudtaget godkänt den på något vis. Man har varit på ett gemensamt möte med dåvarande landskapsstyrelsen och Norrbelius, där man hade sina dubier och åsikter om rapporten. Jag har den inte framför mig, men det torde ltl Sundman ha; det finns en bild där som jag kommer väl ihåg, en cirkel med bollar och vad jag kan minnas är inte skärgårdskommunerna nämnda i den bilden som någon aktör överhuvudtaget; skärgårdskommunerna jämförs med nyttotrafikanter, inte med dem som är med om beslutsfattandet.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är så att skärgårdsborna skall inte vara beslutande när det gäller skärgårdstrafiken utan det är landskapsstyrelsen och lagtinget som är huvudmän för trafiken. Så står det i Norrbelius utredning och så är det för tusan i verkligheten! Så borde det vara, men så är det inte i dag utan det är beroende på lite vilken skärgårdskommun som har hur många lagtingsledamöter så är det lite olika prioriteringar i planer och beslut. Det är det jag kallar Vilda Västern. Finansutskottet bör ta en noggrann titt på utredningen och se att den verkligen reder upp problemen med organisationen i stället för att införa någon nygammal organisationsmodell. Jag rekommenderar att finansutskottet noggrant läser Norrbelius utredning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman sade att landskapsstyrelsens trafikavdelning skulle ha bjudit på någon entreprenad i Lemlands kommun. Det är väldigt märkliga uppgifter och påståenden, så jag hoppas få en dementi av trafikministern; i annat fall en förklaring.

TALMANNEN: Repliken var till

Ltl Lindqvist: till ltl Sundman och jag hoppas att ltl Sundman verkligen har rätt i sitt påstående, för om han har det så är det mycket allvarliga saker.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Uppgifterna stämmer nog och jag ställde en enkel fråga här i Ålands lagting och fick svaret att det skall inte upprepas, det var ett misstag. Men det stämmer att man bjöd på ett arbete och det stod t.o.m. att man har nöjet att bjuda!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman använde begreppet Vilda Västern och jag får hoppas att Vilda Västern snart är slut då!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Mycket har redan blivit sagt, så jag skall försöka att inte gå in så mycket på det som har sagts tidigare. I varje fall måste jag för min del också lite nämna om det som står skrivet på sidan  8 om sjötrafikens målsättningar. I likhet med ltl Lisbeth Eriksson tycker jag att skrivningen om att skärgården fortsättningsvis skall verka som en närande del av Åland är en mycket positiv skrivning och jag önskar att det här är någonting som alla ärligen kan enas om att uppnå. Även i fortsättningen står det bra skrivet under Målsättningar om att man vill komma till kortare restider med lägre kostnader och som följd en positiv utveckling av samhällsekonomin. Fördelar kan uppnås i form av ”tätare färjeturer, ökad transportvolym och att färjeturerna kan bättre anpassas efter trafikbehovet” osv. Det här är allting bra och jag skall inte gå in dessmera på det.

 

En liten diskussion måste jag föra om privatiseringsivern från framför allt Frisinnad Samverkan. Ltl Lindqvist sade att Frisinnad Samverkan står för marknadsekonomi. Han utgör sig tydligen för att vara marknadskrafternas talesman här och med nästan religiös patos för han fram åsikten om att med konkurrensutsättning föra över all samhällsdrift på näringslivet gör att allting blir bättre – utom vad gäller Mariehamns badhus. Den här diskussionen måste föras, för det blir helt klart här att det finns en gräns mellan vad som är lämpligt i Mariehamn och vad som är lämpligt i skärgården. Vad gäller Mariehamns badhus har ltl Lindqvist varit med i Mariehamns stads stadpolitik om att där skall man driva badhuset i egen regi, även om det projektet till fullo är bekostat med samhällsmedel, delvis med pengar från landskapet härifrån och delvis från staden. Vad gäller privatisering och vilja att konkurrensutsätta skärgårdstrafiken är viljan mycket större, för då spelar det inte så stor roll hur det drivs mera, huvudsaken att man sparar pengar!

 

En sak om investeringarna vill jag föra fram här också. Det har diskuterats väldigt mycket om den eventuella kortrutten till Föglö. Jag kan inte annat säga än att jag förenar mig med dem som tycker att man skall gå in för den kortaste rutten, börja kanske med en färjtrafik på den rutten och eventuellt senare se om det är möjligt att komma till ett tunnelalternativ. Det finns ett annat investeringsprojekt i planen på sidan 13 som jag vill berätta lite mera om. Det gäller byggande av väg och nytt färjfäste mellan Kumlinge och Bärö för att på det viset kunna åstadkomma en mycket bättre lokal trafik mellan Enklinge och Kumlinge. Man skulle slippa nuvarande frigående lokalfärja som speciellt den senaste vintern har fått kämpa i sådana isförhållanden att den har legat stilla i ca två månader. Skulle man genomföra projektet skulle man framför allt göra det lättare för kommunen att i bästa samarbete mellan byarna Kumlinge och Enklinge kunna utveckla kommunens verksamhet så att man på ett tryggt sätt skulle kunna ha en viss verksamhet på ena orten och kanske annan verksamhet i den andra byn. Det är inte möjligt i dagsläget med vår osäkra lokaltrafik. Projektet skulle också medföra att man då skulle kunna få en angöring mindre på den norra linjen, man skulle kunna lämna bort Enklinge färjfäste som angöringsplats för färjorna på den norra linjen. Detta skulle betyda en tidsinbesparing till fasta Åland dels för brändöborna, dels för kumlingeborna på ungefär 15 minuter, alltså en lika stor inbesparing som man får rent tidsmässigt på den planerade korta rutten mellan Föglö och Lemland. Det är mycket viktigt för de skärgårdsbor som är bosatta längs med den norra linjen.

 

Det har diskuterats en hel del om Grisslans privatisering. Jag skall inte gå in så mycket på själva privatiseringsideologin, men om man skulle gå in för att fortsätta att driva Grisslan med en driftsentreprenad ger det den konsekvensen att färjan blir bunden till den linjen för ett antal år framöver igen, kanske tre, kanske fem år och redan nu är det så att den färjan är överårig, den har passerat de 30 åren som nämns som en åldersgräns för fartygen. Binder man olika färjor vid olika linjer genom driftsentreprenad så har man inte samma möjligheter att flexibelt kunna byta mellan tonnagen när man investerar i ett nytt på någon linje. Det finns ett starkt skäl varför vi för Kumlinges del motsätter oss att man fortsätter med en driftsentreprenad på den linjen, just på grund av bl.a. det här skälet.

 

Mycket har sagts om det ena och det andra, men jag skulle säga några ord om detta med strejkhot som ltl P-E Eriksson var inne på. Jag vill bara konstatera att i årets hotande strejksituation fanns det ingen möjlighet till att de privata entreprenörerna skulle ha kunnat hjälpa till med nödtrafik under strejken, eftersom en av entreprenörerna tackade nej; de ansåg sig inte vara i en sådan situation att de kunde bedriva strejktrafik. Anledningen torde vara till stor del den som nämndes förut, att en stor del av besättningen var fackanslutna och därmed hade samma strejkrätt; sedan tror jag inte att relationerna mellan entreprenör och landskapet var så bra heller. De andra färjorna som drivs av delvis andra entreprenörer låg fastfrusna under den här tidsperioden, så det var inte heller möjligt.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det är inte så många här i salen mera som kanske intresserar sig för skärgårdstrafiken; många har redan farit hem, så jag tänkte att jag skall bara hålla ett kortare anförande. Jag har personligen varit med och tagit fram material till trafikplanen och personligen tycker jag att det är en relativt bra plan. Den är överskådlig och man tar upp alla problem och lösningar, så långt man kan fordra av en plan. Jag tror inte heller, när man jobbar på en långsiktig plan, att man kan gå in alltför mycket på detaljer. Det bestäms årligen vid budgetbehandlingen och av den sittande landskapsstyrelsen, där det är många saker som kommer att inverka, det vet vi alla, vi som har varit med här i lagtinget tidigare.

 

Diskussionen har varit mycket övergripande på alla sätt, man har kommit in på näringslivet och förutsättningar för det ena och det andra och jag kommer själv från en sådan kommun som har sett trafikutvecklingen och vad den betyder positivt för att även kunna korta av trafiken, få kortare rutter och bättre lösningar överhuvudtaget. Det betyder otroligt mycket för hela det åländska samhället att ha en fungerande trafik oberoende om man bor i Mariehamn eller om man bor ute i skärgården. Det behöver vi alla tänka på.

 

Det finns ett par sak att fundera på om trafikplanen går till utskottet, saker som kanske har blivit bortglömda. Det är Isaksö – Äppelö, en liten sak i norra skärgården på Åland och där har vi färjan Tärnan som trafikerar från Hällö brygga till Äppelö och där borde man kanske fundera på om man skulle kunna bidra med medel till att bygga en mycket blygsam väg över Isaksö så att man fick kortare väg till Äppelö med färjan. Det kanske man borde titta på; det borde inte vara förbundet med några större kostnader. Däremot finns det kanske olika åsikter även från markägarna hur man vill ha dragningen gjord.

 

Jag håller med det som var föreslaget av vtm Salmén att just Näfsby-Gölbyvägen faktiskt är en väg som trafikeras mycket, mycket mera; både den tunga trafiken och trafiken till Eckerölinjen har ökat. Det märker man om man kör själv under sena tider på dygnet.

 

En annan sak som kanske inte har diskuterats alltför mycket men som man märker när man kör ut från Mariehamn är vår Rökerirondell, som, även om det planeras nya rondeller på utfarten från Mariehamn, verkar vara en propp på något sätt. Vi har kö från Rökerirondellen ända till Sjöfartskvarteret och det skulle gå ganska enkelt att med lite massor kunna utfylla en avkörningsfil till Lemlands- och Lumparlandshållet. Det är mycket trafik som man skulle avleda dit och som inte skulle stocka opp trafiken lika mycket; då skulle det också vara bättre för miljön.

 

Jag tror inte att jag skall diskutera skärgårdstrafiken alltför mycket. Det har redan gjorts här och det vet vi att det finns mycket åsikter om. Men när vi diskuterar södra linjens trafik och utbyggnaden av kortrutt där tror jag att man i framtiden även behöver ta sig en ordentlig funderare här och utreda ytterligare hur man löser Sottunga och framför allt både Husö- och Kyrkogårdsötrafiken. Vi vet också att det finns delade åsikter på Kökar hur man vill ha det här i framtiden. Jag tror att vi specifikt skall koncentrera oss på Föglös trafik i dessa sammanhang och hur vi kan åtgärda den för att få det bättre till Föglö. I vissa fall kan det bli både dyrare och det kan bli försämringar för dessa regioner, speciellt för Sottunga kan det vara vissa svårigheter, att man kan få längre till Mariehamn än vad man har i dag, även tidsmässigt.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag skall bara ena mig med ltl Englund här om att vad gäller södra linjen gäller det att vi koncentrerar oss på Föglös trafikbehov och Föglös trafiklösningar. De andra sakerna gällande de mindre orterna, som Sottunga, Husö och Kyrkogårdsö är inte alls i grunden beredda överhuvudtaget, så jag är ense om att vi skall koncentrera oss på Föglös trafik i första hand.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för om vi kan vara överens om det. Jag har sedan många år varit med i det här arbetet och vet hur diskussionen förs ute i dessa bygder, så det tror jag vi kan vara överens om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

 

Ltl Leo Sjöstrand:

Herr talman!

Skärgårdstrafiken är ett intressant ämne. Det ser man i dag, åtminstone på längden av debatten! Åhörarantalet har tydligen minskat – dom måste väl med färjan antagligen!

 

När man lyssnar på debatten låter det ungefär som om det är enbart Föglötrafiken vi diskuterar, men det finns faktiskt mera trafik. Det som har kommit fram här i dag är ungefär det vanliga. Det är kostnader och det är privatiseringar och att få ner kostnader. När jag läser trafikplanen ser jag faktiskt inte riktigt någon möjlighet att få ner kostnaden; det kommer att vara kostnadsdrivande i vilket fall som helst. Jag ställer förhoppningen till lagtinget att det ger de pengar som behövs. Det är fråga om en hel del investeringar som skall till. Tittar vi bara på nyanskaffningar av skärgårdsfärjor – tre stycken finns med till 2010 – tittar vi till utbyggnad av färjfästen är det fråga om en hel del investeringar plus driften. Jag hoppas verkligen att lagtinget ger pengar till allt det här.

 

När det gäller skärgårdstrafiken tycker jag att det är väldigt viktigt att man har en helhetsplan för alltihop och det skall ju trafikplanen vara fram till 2010. Den skall även vara grunden för fortsättningen.

 

Samtliga färjor förutom Viggen skall bytas ut före 2015, så det är inte slut med investeringar i färjor 2010 utan hela flottan skall bytas ut. Då tycker jag att det är väldigt viktigt i dagens läge, om man skall börja skaffa nya färjor, att man måste ha klart för sig vilka rutter de skall gå och vilken trafik de skall ta hand om. Man kan inte byta ut dem var och och vartannat år. De färjor som vi har i dag är värdelösa om de inte får säljas inom EU, då får man i princip skrota dem eller sälja dem till Ryssland med de inkomster som det tar in.

 

Målsättningen är bra, att kommunikationerna skall erbjuda en så god service som möjligt för hela skärgården, kortare restider, lägre kostnader och en positiv utveckling av samhället. Jag har ingenting emot den skrivningen. Tar man hela investeringsbiten så blir jag väldigt orolig. Om vi inte får ner kostnaderna, så har vi faktiskt sådana problem och direktiv i dag att vi skall ta ner kostnaderna i driften, vilket vi har märkt ganska kraftigt på södra linjen. Det förutsätter att antingen ger lagtinget mera pengar eller så minskar driften.

 

Vad skall vi ta ställning till i den här planen inom perioden är just anskaffningen av färjorna, det är tilläggstrafik; nytt är investeringar på Bärö, tilläggstrafik på norra linjen från Hummelvik till Torsholma. Det betyder en färja till sommartid. I dag har vi tilläggstrafik redan på Föglölinjen och södra linjen. I år har man minskat ner tilläggstrafiken på södra linjen, för man har inte råd att driva den. Vad är slutkontentan av det? Antingen måste det till mera pengar eller så måste det minskas på något annat håll. Det börjar inte finnas så mycket att ta från södra linjen mera, för då rustar man ner den helt och hållet, så jag hoppas verkligen att lagtinget ger pengar.

 

Diskussionen om extern trafik är egentligen ganska intressant. Det är någonting helt nytt. Det är jättebra om man skulle kunna bygga ut skärgårdsfärjorna nu när man skaffar nya;  man borde ta till så att man klarar Ålands behov plus skärgården och då tror jag faktiskt att man skulle slippa tilläggstrafiken på sommaren. Det kan inte vara antalet avgångar t.ex. från Föglö som är det viktiga, för då skall inte vi på Kökar säga någonting eller så skall vi skrika väldigt högt, utan det måste vara kapaciteten. Det är samma sak på norra linjen. Det kan inte vara antalet avgångar utan det är kapaciteten som gör det. Kapacitet kommer vi aldrig ifrån: det är olika på året, sommartid, högsäsong, det är olika tider på dygnet, det är morgon eller kväll som det fordras kapacitet. Tunnelbygget är för mig verkligt främmande. Jag skulle nästan kunna föreslå att man borde ha färjor som man drog in och ut efter trafikbehovet. Jag tror att det ligger i samma klass. Jag har svårt att tänka mig ett tunnelalternativ.

 

Jag har ingenting emot kortrutt på Föglö, att man minskar ner tiden med kanske 10 minuter; jag vet inte vad det innebär i inbesparingar. Men investeringarna är väldigt stora för den biten och när man samtidigt skaffar en ny färja blir det antagligen en större färja som skall ta mera bilar. Ger det verkligen det resultat man vill ha eller är det en förutsättning för att man skall dra in Kökar och Sottunga i kortruttssystemet? Vi vet från officiella uttalanden både från Sottunga och Kökar att de är intresserade av kortrutt på södra linjen först när man har fast vägförbindelse till Föglö. Det är nog några frågor som inte är riktigt självklara. Om det inte blir en tunnel och man går in för kortrutt och så kommer det en färja till som skall trafikera Sottunga och Överö hela året, så kommer det att vara ganska kostnadsdrivande i slutändan. Jag har ingenting mot kortrutt och bättre trafik, men jag är orolig för att det trissar upp kostnaderna alldeles för mycket, att inte lagtinget ger pengar till driften. Jag är jätterädd för det. Jag har ingenting emot att det görs investeringar i skärgårdstrafiken, men att investeringarna skall göra att man får lägre driftskostnader har jag väldigt svårt att inse. Jag tycker nog att man borde utveckla detta lite mera; det är inte bara miljön som reglerar trafiken utan det är nog för det mesta pengarna. Tyvärr ser jag inte några inbesparingar utan jag ser en kostnadsdrivande plan framför mig.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag tror inte att det är rätt att man isolerar Föglötrafiken till den här trafikplanen och samtidigt inte ägnar sig åt övriga som skulle kunna beröras av kortrutt. Jag är inte mot att man förbättrar trafik till Föglö, men jag tror att det är viktigt att man tar ett helhetsgrepp och verkligen ser hur alla de här komponenterna skall schakla in i varandra. Nu har ltl Englund gått, men jag vill ändå tacka honom för att han också nämnde trafiken till Kyrkogårdsö, Husö, Sottunga och Överö. Jag är inte säker på att den modell, som visserligen inte finns framförd med någon större tyngd i planen men som ändå är skisserad, kommer att falla sottungaborna på läppen, det tror jag inte en sekund på. Man måste kunna titta på ytterligare modeller i det avseendet.

 

För övrigt tror jag att alla vill att vi skall ha maximal trafik för minsta möjliga pengar. Det är det vi försöker allihopa, så gott det bara går. Om det är så att det förkortade färjpasset från Lemlands sydspets över till Bråttö är någonting som skulle ge ytterligare besparingar eller mycket mera trafik för pengarna så borde man forcera ett sådant projekt, men definitivt sätta Sottunga, Kökar och de öar som ligger i anslutning till det också i sitt perspektiv, det tror jag är jätteviktigt.

 

För övrigt, herr talman, har jag mycket stora förhoppningar på att det här skulle gå till finansutskottet och att man verkligen skulle tränga in i problemen, som är stora, komplicerade och inte alltför billiga.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Beslut om remiss till utskott fattas vid lagtingets nästa plenum.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents skrivelse med anledning av riksdagens svar på regeringens proposition med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP 10/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling måndagen den 5.5.

 

Ltl Anders Englunds enkla fråga angående förenkling av byråkratin. (EF 14/2002-2003).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges.

 

 

 

 

Föredras för bordläggning från tilläggslista

 

Stora utskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. (FR 20/2001-2002 och HM 5/2000-2001).

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 5.5.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål angående energipolitiken. (S 5/2002-2003).

 

Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålet om att landskapsstyrelsen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen den 28 april.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 5 maj kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.09).