För kännedom
Ändringar av lagtingsordningen TMK 1/2014-2015
Utdrag ur protokollet
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2014-2015)
2 Godkännande av överenskommelsen om social trygghet med Folkrepubliken Kinas regering
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2014-2015)
Landskapsregeringens yttrande (RP 10/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 10/2014-2015)
3 Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2014
Landskapsregeringens svar på revisionsberättelsen (RB 1/2014-2015-s)
Landskapsrevisionens berättelse (RB 1/2014-2015)
4 Redogörelse över årsredovisning per 31.12.2014
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2014-2015)
5 Förslag till utbildningspolitiskt program för landskapet Åland
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2014-2015)
6 Senarelägg grundskolans sommarlov
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 13/2014-2015)
7 Ändringar av lagtingsordningen
Lag- och kulturutskottets betänkande (12/2014-2015)
Talmanskonferensens lagförslag (TMK 1/2014-2015)
Finans- och näringsutskottets betänkande (15/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 17/2014-2015)
Plenum börjar
Upprop. 25 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Barbro Sundback anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av operan Magnus Marias turné i Island. Lagtingsledamoten Karl-Johan Fogelström anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av privata angelägenheter och lagtingsledamoten Igge Holmberg på grund av sjukdom. Beviljas.
Andra behandling
1 Förnyat hemvårdsstöd
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2014-2015)
I andra behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid första behandlingen eller att förkasta förslaget.
Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.
Diskussion.
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! Jag aviserar att jag tänker föra klämmen som finns i min reservation till omröstning. Klämmen lyder: ”Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att återkomma med ett nytt lagförslag med syfte att förstärka jämställdhetsbonusen och stimulera ett jämnare uttag av hemvårdsstödet.”
Vi är ute efter ett jämnare uttag av hemvårdsstödet samt att man skulle få det bättre fördelat och mera jämställt nyttjat.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?
Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Begärs ytterligare ordet?
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! Jag föreslår: ”Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att återkomma med ett nytt lagförslag med syfte att förstärka jämställdhetsbonusen och stimulera ett jämnare uttag av hemvårdsstödet.”
Vtm Viveka Eriksson
Talman! Jag ber att få understöda ltl Sundbloms förslag om hemställan till landskapsregeringen.
Talmannen
Ltl Torsten Sundblom, understöd av vtm Viveka Eriksson, har föreslagit att lagtinget ska godkänna en åtgärdsuppmaning av den lydelse som framgår av ltl Torstens Sundbloms reservation. Detta kallas för ltl Sundbloms förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.
Omröstning kommer därför att verkställas.
Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för att ltl Torsten Sundbloms kläm ska godkännas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.
Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Klämförslagets enda behandling är avslutad. Därmed är ärendet i dess helhet avslutat. Ärendet är slutbehandlat.
Första behandling
2 Godkännande av överenskommelsen om social trygghet med Folkrepubliken Kinas regering
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2014-2015)
Landskapsregeringens yttrande (RP 10/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 10/2014-2015)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Christian Beijar
Fru talman! Social- och miljöutskottet har behandlat godkännande av överenskommelsen om social trygghet mellan Republiken Finlands regering och Folkrepubliken Kinas regering och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen.
Utskottet föreslår att lagtinget ger sitt bifall och tillstyrker att lagtinget enligt 59 § 2 mom. självstyrelselagen ger det begärda bifallet.
Fru talman! Överenskommelsen om social trygghet med Folkrepubliken Kina innehåller bestämmelser om pensionsförsäkring och arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare och företagare som rör sig mellan Finland och Kina samt betalning av pensioner över gränserna. Bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkring innefattar det grundläggande och det inkomstbaserade utkomstskyddet för arbetslösa.
Överenskommelsen innehåller vissa bestämmelser om vilket språk som myndigheterna ska använda. Ansökningar och andra handlingar som getts till en avtalsslutande parts behöriga myndighet får nämligen enligt överenskommelsen inte avvisas på den grund att de har upprättats på den andra avtalsslutande partens officiella språk. Enligt 59 § 2 mom. självstyrelselagen förutsätts därför att lagtingets beslut fattas med en majoritet om minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Lagtinget har även vid andra tillfällen med föreskriven majoritet lämnat bifall till överenskommelser i vilka ingått motsvarande språkbestämmelser. Eftersom bestämmelsen gäller endast det språk på vilket landskapsmyndigheterna ska stå i förbindelse med utländska myndigheter behandlas lagförslaget i vanlig lagstiftningsordning i riksdagen.
Utskottet tillstyrker det begärda bifallet.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med betänkandet. Förslaget är bifallet i första behandling.
Ärendets första behandling är avslutad.
Remiss
3 Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2014
Landskapsregeringens svar på revisionsberättelsen (RB 1/2014-2015-s)
Landskapsrevisionens berättelse (RB 1/2014-2015)
Remiss
4 Redogörelse över årsredovisning per 31.12.2014
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2014-2015)
Talmannen föreslår att en gemensam diskussion om de båda ärendena tillåts i enlighet med arbetsordningen 61 § 4 mom. Kan förslaget godkännas? Godkänt.
Talmannens förslag är att ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.
Diskussion.
Vicelantrådet Roger Nordlund
Fru talman! Ärade lagtingsledamöter! Det är ett mycket omfattande paket som vi har lämnat på lagtingets bord. Det innehåller både årsredovisningen och verksamhetsberättelsen och också revisionsberättelsen, som behandlar de frågeställningar som revisorn ansett är behövliga att ta upp för behandling och att informera landskapsregeringen och lagtinget om. Vi har i landskapsregeringen också diskuterat dessa frågor och ska också försöka hantera dem så ansvarsfullt som möjligt, de punkter som revisorn tar upp.
Fru talman! Jag vill inledningsvis med några ord belysa året 2014 ur ekonomiskt hänseende. Det har varit ett utmanande år, det kan man lugnt säga, med tanke på de förändringsprocesser som vi har aktualiserat i samband med den s.k. omställningsbudgeten, som den här landskapsregeringen antog när vi började vårt arbete. Slutresultatet blev att vi har ett överskott om 2,8 miljoner. Vi har också ett överskott i affärsbokföringen året före, 2013. Med tanke på det utgångsläge som vi hade när vi startade vårt arbete 2011 så har vi lyckats stabilisera landskapets ekonomi och framför allt har vi stabiliserat likviditetssituationen hos oss. Vi hade när vi började, en likviditetssituation som gick ganska stadigt nedåt. Nu har vi lyckats stabilisera den på en nivå om 45-50 miljoner. Det här har vi lyckats göra tack vare en del åtgärder som fanns med i omställningsbudgeten, men också genom att vi har tagit in tio miljoner i PAF-pengar extra och satt som en reservering i budgeten. Det har inte förbättrat resultatet i affärsbokföringen, men däremot är det en klar fördel för vår likviditet. Det ska vi öppet och ärligt säga här.
Jag vill också på det sättet, fru talman, redan nu slå hål på den myt som jag har uppfattat att man försöker sprida i det åländska samhället att det är PAF-pengar som har räddat landskapets ekonomi. Det som vi har tagit in är dessa tio extra miljoner och satt som en reservering för kommande behov och som också hjälper vår likviditet. Sedan har vi återaktiverat sex-sju miljoner gamla PAF-pengar, ingenting som har tagits från PAFs kassa nu utan det är sådana pengar som fanns inne i systemet, återbetalda lån, bidrag som inte gått åt osv. Dem har vi satt i omlopp och dem använder vi för utvecklingsprojekt enligt den lista som lagtinget har fått kännedom om tidigare och som de också har godkänt. Det är den digitala agendan, Team Åland som vi har haft på bordet här de allra senaste dagarna. Det är ca sex miljoner. De pengarna var i verkligheten under 2014 bara någonstans mellan två-tre miljoner som kom i användning. Alltid när man initierar projekt och sätter i gång det så är det en uppstart som tyvärr tar lite längre än man skulle önska. Dessa pengar används också nu under det här året för nödvändiga utvecklingsprojekt.
För övrigt har vi för avsikt att ha en stabil linje när det gäller PAF. PAF har fortfarande ca 60 miljoner i sin kassa så de har gott om utrymme för att trygga sin verksamhet och det finns också en trygghet med tanke på den s.k. tredje sektorn osv. Därmed vill jag få det sagt i detta fora.
Fru talman! Sedan är det naturligtvis så att vi har stora utmaningar framför oss för den kommande perioden. Det som vi har lyckats med är förändringsprocesser, framför allt driftsprivatiseringen i skärgårdstrafiken, som har varit ett av de stora projekten under 2014. De ekonomiska effekterna av det kommer inte vi att ha någon större nytta av i det här lagtinget och den här regeringen. Det kommer att synas i budgeten för 2016 och framåt. Den här regeringen fick ärva en reform från den förra regeringen, med den s.k. gymnasiereformen och vi har under den här perioden haft en viss ekonomisk nytta av det. Allt det jobb som vi gör i landskapsregeringen och ni här i lagtinget, måste man se på ett långsiktigt sätt.
Det som är väldigt viktigt för att vi ska ha en kontrollerad situation framöver är att vi nu måste göra väldigt starka prioriteringar framöver. Starka prioriteringar i kombination med fortsatta reformer för att kunna hålla ekonomin i balans. Det trycket har varit stort på oss hela tiden och det blir extra stort efter det regeringsprogram som vi nu de senaste dagarna har sett publicerats, det som regeringen i Finland och riksdagen har godkänt där. Finland kommer att genomgå ett stålbad, det kan man säga utan överdrift, och det kommer att märkas i vår ekonomi. Det kommer att märkas så att den s.k. klumpsumman sannolikt inte kommer att öka utan vi kan vara glada om vi kan hålla den på samma nivå som vi har idag. Vissa reformer som man gör på den finska sidan kommer vi också att känna av här på Åland. Vi kommer att få ta ett större kostnadsansvar inom vissa områden än vad vi har idag. Den analysen håller vi på att göra inom landskapsregeringen nu och vi kommer att ha en tydligare bild inom de närmaste veckorna.
Fru talman! 2014 slutade med ett litet överskott. Fortsättningsvis är situationen just nu kontrollerad, men den är utmanande för framtiden.
Ltl Tony Asumaa, replik
Fru talman! Vi hörde vicelantrådet säga att tiderna är utmanande både ekonomiskt och kanske annars också. Vad gäller affärsbokföringen och resultatet är det odiskutabel, resultatet är 2,788 miljoner euro och det kan alla utläsa ur resultaträkningen. Däremot vill jag påpeka att det också förts in extra ordinära intäkter, kanske för att uppnå det här resultatet. Man har genom Redarnas ömsesidiga fått in 2,83 miljoner och extra PAF-medel 6,55, som inte alla har gått åt, men givetvis blir kvar i kassan. Nu slapp man öka uttag ur pensionsfonden 2,4 miljoner. Man har noterat de extra ordinära intäkterna, men utan dem har resultatet i affärsbokföringen alltså visat -9,0 miljoner euro.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Landskapsbudgeten är väldigt omfattande. Den är på närmare 350 miljoner och varje verksamhetsår innebär både positiva och negativa överraskningar. Till de positiva överraskningarna det här året, 2014, var att vi fick ett belopp som skulle tas in i resultaträkningen genom den förändring som man gjorde i ett försäkringsbolag. Det påverkade positivt. 2013 var man inte säker på de positiva och negativa saker där och samma sak för tidigare år. Det här är en del av den verklighet som vi lever med och ingenting som vi kan planera för. Naturligtvis ska vi vara glada för att det blev så för det påverkade resultatet i en positiv riktning, ja.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Den här diskussionen om bokslutet och årsredovisningen för vi nu precis som vi ska göra här i lagtinget idag, men de facto har vi fått den presenterad via presskonferenser åtminstone två gånger från landskapsregeringens sida och vi från vår del har själva sagt vad vi tycker om bokslutet. Det känns som om diskussionerna har förts flera gånger redan. Bokslutet visar 2,7–2,8 miljoner plus och det är positivt i sig. Det finns extra ordinära saker som har lett till detta, men den stora utmaningen är den, precis som finansministern själv var inne på, vad händer sedan? Kommer klumpsumman att stå kvar på rekordhög nivå såsom nu eller kommer den att minska? Jag befarar tyvärr det senare. Budgeten för 2015 visar ett underskott i affärsbokföringen på nästan elva miljoner euro. Det kommer jag att ta upp i mitt anförande.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Jag är den första att skriva under på att ser man på framtiden så är den utmanande. Det viktigaste, om man ser den stora bilden med landet som helhet och klumpsumman, är nog att landet skulle få upp sysselsättningen och få en större skattekraft som helhet. Ser man på de prognoser som finns just nu från finansministeriet så kan man nog dra den slutsatsen att 2016 kommer att bli ett tufft år ekonomiskt för landet Finland. Det kommer också att bli det för Åland att få budgeten att gå ihop. 2017 och 2018 ska vi tro att hjulen börjar rulla lite mer och att åtgärderna börjar ge effekt och då kan vi också få ett utslag på klumpsumman. 2016 är absolut en utmaning.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det där låter förstås inte bra, men vi bör se situationen med realismens glasögon på. Det är det vi har varit ute efter i vår diskussion hela tiden. Det är ändå det sista bokslutet som vicelantrådet presenterar för lagtinget under den här mandatperioden i varje fall. Målsättningen som skrevs i regeringsprogrammet var att landskapsregeringen skulle ha ekonomin i balans. Landskapets budgetekonomi var i varje fall i balans 2015, men med tanke på den prognos vi har via tilläggsbudget, som vi har fått presenterad, hur ser vicelantrådet tillika finansministern på det löftet som gavs då, med beaktande av år 2015?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Jag kommer att säga att vi har balanserat ekonomin under den här perioden. Lägger vi ihop 2013, 2014 och det sannolika utfallet för 2015 ser vi att vi i stort sett har en balans i vår ekonomi. Ingen av oss kan exakt säga hur 2015 slutar ännu. Jag är säker på att det kommer att bli bättre som prognosen ser ut nu. Jag tror att det är svårt att få ett plusresultat, det ska jag ärligt säga. Med de plusresultat som vi har haft för 2013 och 2014 kommer det ändå som helhet att bli en balans i det här. Det i kombination med att vi har lyckats hålla likviditeten på en någorlunda god nivå gör också att vi har ett bra avstånd inför nästa valperiod. Landskapet Åland är skuldfritt och vi har pengar i kassan de facto fortsättningsvis.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Harry Jansson
Fru talman! Ärade kolleger! Den åländska idyllen har väl aldrig varit vackrare än nu, denna försommardag. För en liten stund sedan klubbade vi ett tilläggsanslag inom den offentliga sektorn för att ytterligare stärka barnfamiljernas situation framöver. Få parlament i Europa har möjligheten i detta nu att göra reformer som förstärker de enskildas situation. Med det vill jag påpeka att vi har kris runtom i Europa. Vi är en del av ett land där man väntar stenhårda reformplaner, särskilt om inte det s.k. samhällsfördraget går igenom. Det är en tuff resa som väntar för de beslutande i Helsingfors. Tack vare självstyrelsen, tack vare en klok politik genom decennier har vi en situation där vi kan diskutera reformutrymmen, men även vi har en situation som vi noggrant måste följa med.
Det är helt klart att den nya finska regeringens ambitioner att få samhällsskutan i skick vad gäller inkomster och utgifter och balansen däremellan kommer att påverka oss på många olika sätt. Ett påtagligt sätt är väl naturligtvis planerna i Finland att införa s.k. självstyrelseområden, 19 st. jätteregioner i ett åländskt perspektiv, som kommer att ta hand om sjuk- och hälsovårdsuppgifter. Är det så att planerna på landskapsskatt, som man kan kalla det i det här fallet, förverkligas så kommer det att innebära en överföring av statlig skatt till landskapsskatt och det kommer att påverka klumpsummans underlag i framtiden. Nu vet man med dessa reformer som har planerats länge i Helsingfors och har stött på patrull många gånger, att det är långt kvar innan den verkligheten drabbar oss, men det är en av de utmaningar som vi har framför oss.
Den åländska idyllen kan man också säga att präglas av fortsatt inflyttning. Det är väl få ö samhällen som kan uppvisa den nettoinflyttning som vi ännu är lyckliga att ha, drygt 250 personer senaste år. När vi får en stor bunt papper på våra bord och vi ska analysera vad som har gjorts, hur landskapsregeringen har uppfyllt våra förväntningar kan vi också här tala om idyll. Nog är det fantastiskt i dessa tider när vi har en värld präglad av oro och korruption etc. att vi då får ägna oss åt små detaljer trots allt i vardagen.
Jag förstår att landskapsregeringen säkert kan tycka att landskapsrevisionens synpunkter till vissa delar kan vara irriterande, kanske ibland med lite inslag av politik om vi tänker på effektivitetsrevisionen och synpunkter på kortrutt, tunnel och sådant. Det viktiga är nog att vi lär oss att landskapsrevisionen är en tillgång för oss alla, ett sätt att opartiskt granska det som har gjorts och till och med tydligen det som komma skall. Det är en tillgång och det är väl ett steg mot det som har tillämpats länge inom privata näringslivet, dvs. att revisorerna där kan vara ett stöd i den löpande verksamheten.
Vi har en situation där vi nu fortfarande klarar av att hålla oss från besök hos bankdirektörerna. Det finns pengar i kassan. Nu vet ju alla att skulle alla utlovade investeringar etc. förverkligas skulle också den reserven snabbt ätas upp, men vi har i alla fall en reserv att fortfarande luta oss mot.
När det gäller de omtalade PAF-pengarna så vill jag säga att det har varit en klok PAF-politik, om vi kallar det så, som man har gjort under två landskapsregeringar. Dels att via PAF-medel gå in och trygga en infrastrukturell satsning på geriatriska kliniken, även om besvär och annat har försenat den satsningen, och nu på senare år att ta in PAF-pengar som ett sätt att både minska behovet av att dra ned på kostnader överlag, men framför allt ändå ha utrymme i en knapp ekonomisk situation att göra vissa spetssatsningar, bland annat på ny teknik, digitalisering etc. Samtidigt som man använder PAF-pengar, som till vissa delar även är en omfördelning för att de inte har förbrukats under tidigare år, så har man kunnat förstärka den framtida likviditeten genom att se till att vi har tio miljoner för kommande investeringar. Det är en klok politik. Jag hörde tidigare till dem som var tveksam till att låta PAF-pengarna lite lätt snedvrida balansen mellan inkomster och utgifter i den åländska budgeten, men jag har helt fått tänka om. Det är en klok strategi som vi gick in för för några år sedan.
Pensionerna dyker upp med jämna mellanrum. Det är klart att man kan hålla på och skrämma oss med att vi har ett gigantiskt ansvarsåtagande långt in i framtiden, men ser man på balansen vi har mellan pensionsfondens tillgångar och den förväntade teoretiska belastningen av pensionsfonden i framtiden är det ändå en trygg situation som vi befinner oss i och särskilt om vi igen analyserar vår situation jämfört med bl.a. finska statens. Där kan jag inte ta allvarsorden riktigt på allvar. Även här måste vi se landskapsrevisionens signaler som någonting som vi ska ta i beaktande, vi måste förstärka pensionsunderlaget, höja pensionspremierna och efterhand naturligtvis förstärka pensionsfondens underlag. Förhoppningsvis har vi sådana ekonomiska tider att vi om några år kommer att diskutera om vi ska överföra pengar till en utjämningsfond eller till en ny fond, som det säkert kommer att heta, eller är det pensionsfonden som ska få ta del av de, förhoppningsfullt sett, framtida överskotten, som kommer att finnas i åländsk offentlig ekonomi. Det blir en linjedragning som måste göras. Utjämningsfonden har sannerligen fyllt sin funktion, den har sett till att vi har klarat de tuffa åren på ett bra sätt, tack vare att man under de goda åren fram till 2008 förstärkte fonden så att det faktiskt fanns en ansenlig summa på drygt 50 miljoner.
Analyserar vi allt det som landskapsrevisionen lyfter fram i sin effektivitetsrevision när det gäller ÅHS, när det gäller upphandlingssidan, när det gäller vård etc. är det något som respektive ansvarig inom organisationerna får ta till sig. När revisorn pekar på att upphandlingar inte riktigt fungerar i vardagen så är inte t.ex. ÅHS ensam i den situationen. Här är det viktigt för hela den offentliga sektorn att landskapsregeringen gör sin insats för att hela offentliga sektorn lär sig hantera upphandlingsrutiner i vardagen. Det är bra för oss alla att det finns en konkurrens när offentliga medel används.
När det gäller IT-miljön och särskilt inom ÅHS, är det för mig personligen av största intresse att ÅHS har en IT-miljö, har klientjournaler, har de stödprogram som behövs så att det finns en maximal patientsäkerhet. Är det så att det saknas pengar till den delen är det något som ÅHS-styrelsen måste kräva, det måste få kosta, de har en maximal trygghet i att alla patientåtgärder återfinns i ett och samma dokument och naturligtvis i det digitala dokumentet. Här förväntar jag mig att ÅHS-styrelsen tar det framtidsarbetet på fullaste allvar. Det får inte finnas en osäkerhet om att patientsystemen inte fungerar. Det har förekommit fall där man inom offentlig sjukvård inte har en helhetsinblick just på grund av avsaknad av helt tillförlitliga journaler.
Fru talman! När det gäller utmaningar för övrigt så här på slutrakan så tittar jag lite på våra utlovade borgensåtaganden. Vi har gett landskapsgarantier åt en hel del och jag kom fram till att summan landskapsgarantier inklusive studielån, Kraftnät osv. uppgår till ungefär 80 miljoner. Det låter mycket som vi alla tillsammans är skyldiga att uppfylla, infria ifall det går fel på det privata eller annan nivå, men ändå är summan lite i det förhållande till finska statens 50 miljarder i borgensåtaganden. I princip har alltså finska staten ett borgensåtagande som motsvarar en årsstatsbudget. På det viset tycker jag inte heller, när det gäller borgenssidan, att vi behöver ligga sömnlösa.
Sammantaget trots att vi har tuffa ekonomiska tider, kan vi lyfta på hatten för landskapsregeringens insatser under den här perioden när det gäller ekonomin. Sedan kan vi alltid haka upp oss på enskilda detaljer, men det viktiga är att vi kan säga till ålänningarna att landskapet är i goda händer och att man inte behöver oroa sig över den offentliga ekonomin när det gäller landskapets finanser.
Ltl Axel Jonsson, replik
Fru talman! Ledamot Harry Jansson funderar kring pensionsfonden och andra förändringar som man har gjort för att inte nagga landskapets likviditet i kanten, vilket man annars kanske skulle ha behövt göra. Han hänvisar till revisorerna som bl.a. skriver att om man räknar in PAF-pengar och de ökade överföringarna från pensionsfonden, som ledamot Jansson ville förstärka framöver, kan man konstatera följande: ”Totalt innebär ovanstående förändringar resultatförbättring om ca 17 miljoner euro. Utan dessa stora skillnader jämfört med fjolåret är intäktsföringen av PAF-medel avgörande skulle resultatet före reserveringar 2014 inneburit ett underskott på samma nivå som 2013”. Vad är det som landskapsregeringen har gjort för att förbättra den ekonomiska situationen utan dessa förändringar?
Ltl Harry Jansson, replik
Fru talman! Ålands framtids syn på det finansiella läget är lite märklig. Det är nästan så att man beklagar att vi har en situation där vi inte behöver gå till banken, en situation där vi inte behöver göra ytterligare nerdragningar i vår offentliga service, dra ner ytterligare på sysselsättningen, dvs. friställa personer, utan istället hakar man upp sig på hur landskapsregeringen har lyckats med det här. Man har ju varit fullständigt tydlig med att på detta sätt har man gjort för att se till att finanserna är i skick. PAF-pengarna är trots allt alla ålänningars egen egendom och de används till vårt allas bästa. Är det så att man på något vis skulle kritisera själva användningen skulle jag lyssna på ledamoten, men i det här fallet ska vi vara glada att vi har haft en landskapsregering som har vågat se till helheten.
Ltl Axel Jonsson, replik
Fru talman! Jag håller med om att PAF-pengar inte är som andra pengar som vi har haft på banken tidigare, men titta på när finanskrisen kom. Vi vet att vi hade över 170 miljoner i likviditet då och nu har vi en situation där vi har ungefär 50 miljoner i likviditet. Det visar på att vi är på väg åt fel håll. Vi lyfter fram det här för att vi månar om framtiden, vi månar verkligen om den framtida utvecklingen, ska vi fortsätta på den utveckling där vi närmar oss banken för varje år, vi ser att likviditeten minskar och att ett banklån blir mer och mer aktuellt. Det är den frågan vi ställer. Vi ställer oss frågan när man från revisorernas sida skriver att den enda förändring som har skett, för att inte nagga likviditeten i kanten i praktiken, är de förändrade överföringarna från PAF och från pensionsfonden. Då blir man lite bekymrad över vart vi verkligen är på väg. Kan vi fortsätta på den här kursen om det är så att vi är överens om att vi vill undvika banken.
Ltl Harry Jansson, replik
Fru talman! Bästa ledamot Jonsson, det här är inte en heltäckande revision som vi ser från landskapsrevisorns sida. Skulle det här vara en rättvis bild tog man också in alla åtgärder som har gjorts under resans gång så att inte underskottet skulle ha vuxit. Man har gjort strukturella förändringar. Vi vet alla hur mycket personalstyrkan inom landskapet har minskat. Visserligen ersätts en del givetvis av köpta tjänster. Man har valt att, eller tvingats snarare till åtgärder, man friställer egen personal för att köpa in tjänsterna. Sjöfacken har triggat fram en sådan förändring. Är det så att landskapsregeringen har lyckats på ett sådant sätt som förargar ledamoten? Jag kan inte förstå den argumentationen för helheten är bra och det måste vara det viktiga för alla ålänningar.
Talmannen
Replikskiftet är därmed avslutat.
Ltl Mats Perämaa
Fru talman! Som jag sade i en replik har vi framfört många synpunkter på det här bokslutet i många sammanhang i samband med att årsredovisningen offentliggjordes för ett tag sedan, så det kanske inte finns anledning att precis upprepa allt det vi har sagt. Jag ska ta upp några detaljer som jag önskar att utskottet kunde fördjupa sig i, speciellt i samband med behandlingen av årsredovisningen och sedan ska jag avsluta med att komma med ett konkret förslag på vad som kunde göras inför den valrörelse vi går in för här i höst. Sedan följande regeringsbildning därefter.
Det är några poster i bokslutet som jag vill att vi i utskottet diskuterar närmare och kanske fördjupar oss i. Det är för det första punkten Övrigt näringsliv. Det är möjligt att det finns förklaringar i den budget som finns mellan två bokslut, men jag vill att utskottet i varje fall tittar på varför utgifterna till de övriga näringslivet har minskat från bokslut 2013 från 15 miljoner till 10 miljoner lite drygt år 2014. En minskning på 4,7 miljoner euro. Det säger jag inte säkert, det kan hända att det finns en bra förklaring, men den diskussionen vill vi att ska föras.
Det finns en annan sak som man kan konstatera ur bokslutet, det är att förverkligandegraden av investeringsprojekt är rätt låg. Det brukar förmodligen vara så för det mesta att man inte lyckas genomföra precis allt man har budgeterat som investeringar, men här har vi en 5-10 procentig förverkligandegrad. Det finns budgetmedel, som vi har bedömt det, till ett belopp av 17,45 miljoner euro investeringar, medan förverkligande ligger på 8,97.
Jag lyfter speciellt fram de här två sakerna för jag menar att stöd till övrigt näringsliv förstås som helhet och också satsningar i infrastrukturinvesteringar är stimulansåtgärder, som man borde vidmakthålla vid lågkonjunktur så långt de ekonomiska musklerna räcker till. Sedan kan man diskutera vad som är stimulans hur mycket som helst. Man kan säga att stimulans är det att vi håller upp en offentlig sektor på samma nivå som tidigare och på det viset skapar en konsumtion via löner, personlig konsumtion. Det ligger en viss sanning i det också.
Stöd till näringslivet, investeringar, är i varje fall något som jag tror att vi alla är överens om att det är något som är stimulerande och något som bör göras under lågkonjunkturen. Det här kommer vi att fördjupa oss i.
Jag ser att infrastrukturministern har begärt ordet så möjligen kan vi få en liten kommentar om nivåerna på investeringarna eftersom många infrastrukturprojekt av naturliga skäl finns under den ministerns ansvarsområde.
Jag tror och känner att det har blivit klarlagt, eftersom vicelantrådet tillika finansministern öppet och ärligt här idag berättade om PAF-pengarnas effekt och likviditeten och jag tror också att det har blivit klarlagt via det som har sagts av många här, att bokslutet i sig påverkas i viss mån av de PAF-intäkter som man på nytt budgeterar som utgiftsposter och sedan inte har använts i sin helhet. Vi kanske inte behöver fördjupa oss i den situationen just nu.
Då vill jag blicka framåt och så småningom komma till förslaget som jag pratade om tidigare. 2014 ser ut som bokslutet visar. Vi lever nu i 2015, vi har snart levt halva året av 2015. I den prognos för resultatet i affärsbokföringen för 2015 som finns är den bästa prognos den som finns i tilläggsbudgeten som lagtinget nu behandlar. Underskottet bedöms där vara knappa elva miljoner, 10,7 miljoner euro, efter att vi har levt halva året. Om det skulle vara så att det per automatik blir bättre än så kunde landskapsregeringen i den tilläggsbudget som vi behandlar, kunna tala om i vilka delar man nu ser inbesparingar så att man kunde ha budgeterat ner moment för att visa på en möjlig annan bild i det totala resultatet efter året. Nåja, det sker ofta så ändå att bokslutet blir någorlunda bättre.
Ett trendbrott är det ändå i ekonomin. Eftersom vi år 2014 budgeterade för ett minus på tre miljoner euro och kom till ett positivt resultat om ca tre miljoner har vi ändå budgeterat för ett resultat som nu är elva miljoner euro. Trenden är tydlig, vi går in för nya stora utmaningar i ekonomin. Vi fick också under utskottsbehandlingen av en tilläggsbudget en kalkyl av finansavdelningen på likviditeten efter 2015 där den nu bedöms gå ner till 43 miljoner från 58 miljoner, alltså en likviditetsförsämring om 15 miljoner euro.
Så till förslaget. På rikshåll inför riksdagsvalet lät dåvarande finansminister Rinne, socialdemokraternas ordförande, ta fram en beräkning på anpassningsbehovet i Finlands ekonomi under de kommande åren. Alltså till vilken nivå man måste skapa tillväxt eller möjligen skära ner i kostnaderna för att balansera ekonomin eftersom Finland som känt har en löpande, nästan skenande skuldsättning just nu.
Förslaget skulle vara att vi på Åland skulle göra något motsvarande. Vi skulle låta någon trovärdig instans, det kan vara tjänstemännen vid finansavdelningen i samarbete med ÅSUB, göra en motsvarande beräkning av hur det ser ut för framtiden i att balansera ekonomin med de förväntade normala intäkterna som vi har, avräkningsbeloppet, flitpengen, lotteriskatt och så för att då beskriva för partierna inför valrörelsen hur ekonomin ser ut. Sedan må det efter det vara fritt fram för vem som helst att välja hur man finansierar det, om man vill ta PAF-pengar eller göra på något annat sätt. Det skulle vara viktigt om vi alla, då vi står inför val, skulle ha en hygglig gemensam bild av hur ekonomin ser ut.
Det här är speciellt viktigt med tanke på just det som sker i Finland. Regeringen Sipilä avser att skära ner de offentliga utgifterna, nog stimulera till en viss del genom skattesänkningar för arbete, men också skära ner. Det här kommer att påverka också den åländska ekonomin på ett eller annat sätt. Min begäran är närmast till finansministern att göra den här beställningen så att vi efter sommaren skulle kunna ha en gemensam utgångspunkt, en gemensam ekonomisk situation inför valrörelsen. Tack!
Ltl Sara Kemetter, replik
Fru talman! Ledamot Mats Perämaa och liberalerna målar upp en mörk bild att lågkonjunkturen kommer att fortsätta. Jag förstår inte riktigt vad ledamoten menar med det. Såsom vi ser i berättelsen så har vi fått information om att arbetslösheten faktiskt sjunker. Vi har information om att de prognoser, åtminstone som man får till kommunerna, är att skatteintäkterna, kommunalskatterna och samfundsskatterna, ökar. Vi har fått media information i media om att det för Viking Line, Ålandsbanken, Ömsen och så vidare går det ganska bra och sedan är Åland skuldfri. Åtminstone har vi fått indikationer från den europeiska marknaden att trenden håller på att vända. Jag undrar varför man har en sådan önskan att måla upp så här mörkt.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det är kanske just därför jag kommer med det här förslaget. Om vi går in för en valrörelse med så vitt skilda uppfattningar om hur det står till i ekonomin och kanske speciellt vilka utmaningar landskapet har att finansiera de verksamheter som vi via lag och budgetförslag har åtagit oss att sköta och finansiera, så kommer valrörelsen att bli synnerligen haltande. Jag vet inte, men det kan hända att om man representerar en så pass optimistisk syn som ledamot Kemetter uppenbarligen så blir det kanske lättare att börja slå på både det ena och det andra som ytterligare ökar kostnaderna, medan det blir svårare för mig som försöker ha en realistisk bild av situationen att göra detsamma. Skulle det inte vara bra om vi via oberoende utvärderingar har en någorlunda liknande utgångspunkt för valrörelsen.
Ltl Sara Kemetter, replik
Fru talman! Absolut för vi har det de facto, fru talman, och vi har också oberoende instanser, vi har ÅSUB och vi har ett dokument från revisorerna framför oss där det klart och tydligt står att Åland har en mångårig tradition av låg arbetslöshet och god sysselsättningsgrad. Man ska också som politiker inge framtidstro och hopp. Vi har också haft ett stålbad under den här mandatperioden där vi har sparat och gjort stora förändringar som också har gett konsekvenser. Vi har minskat landskapets kostym och det betyder inte att vi omedelbart efter att vi har genomgått en bantningskur ska gå upp tio kilo igen utan tanken är nog att den ska bibehållas.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag hoppas att socialdemokraterna kunde överväga att hörsamma det här förslaget som jag har gett istället för att vi ska tjafsa om detaljer. Jag måste ändå ta en detalj eftersom vi kom in på det. Verksamhetskostnaderna, enligt det bokslut som vi alla har framför oss så ökar det med tre miljoner, alltså kostnaderna för den egna verksamheten, från 2013 till 2014. Jag kunde stå här och skrika om det när ledamoten Kemetter säger att de har sparat, men jag väljer att inte göra det, jag väljer istället att försöka hitta en gemensam ton i hur vi ska tackla utmaningarna i framtiden.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Ltl Perämaa hade ett anförande som i huvudsak riktade sig mot framtiden och det är väl bra det. Samtidigt hanterar vi ett bokslut som tittar på det som har hänt. Det finns skäl till, eftersom ledamot Perämaa också nämnde resultatet, att diskutera orsakerna kring det. Jag har uppfattat att liberalerna var tveksamma till målet att spara minst 12 procent av landskapsregeringens kostnader inom skärgårdstrafiken, att det skulle uppnås. Nu har det uppnåtts och överträffats, vilket också bekräftas av revisorerna. Kan ledamot Perämaa också drista sig till att skingra den tveksamhet han tidigare hade.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Vi har för vår del sagt att vi inte har något emot privatisering av skärgårdstrafiken. Vi var för vår del också med och tog beslut i den riktningen och nu har det genomförts. Den kritik vi har haft är att risken att åländska företagare inte har samma möjlighet att bedriva trafiken som utländska eller andra inhemska företag. Kritiken kan rikta sig närmast mot det. Exakt vad kostnadsminskningarna beror på i skärgårdstrafiken kan vi gärna fördjupa oss närmare i genom utskottsarbetet. Det som är klart är att bränslet ligger betydligt lägre kostnadsmässigt nu än vad man har budgeterat. Det är bra, men det är ingenting som beror på en aktiv åtgärd från landskapsregeringens sida.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Av revisorernas skrift framgår det också att personalkostnaderna har minskat med 1,3 miljoner så det finns också annat än bränslepriserna. Det andra jag tänkte fråga ledamot Perämaa var det att jag noterade att kritiken mot att använda PAF-pengar verkar ha avtagit lite. Landskapsregeringen har använt största delen av PAF-pengarna till projekt och inte satt av pengar direkt till driften. Har kritiken avtagit för att liberalerna har insett att alternativet hade varit att gå till banken, eller vad beror det på?
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Kritiken är fullt lika stark hela tiden. Jag kan upprepa kritiken eftersom ledamot Carlsson begär att få den upprepad. Vi riskerar att försätta landskapet i ett offentligt spelberoende genom att välja att sätta in PAF-pengar i rena driften. Vad gäller investeringar och fortsatt stöd till de stiftarföreningar som var med och startade Penningautomatföreningen för kultur, idrott och för miljö stöder vi fortsättningsvis. Nu fick ledamoten Carlsson mig att upprepa dessa ord och det står vi fast vid.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det finns flera positiva saker, vi har ett överskott om 2,8 miljoner och ser vi på antal anställda går det sakta nedåt inom offentlig sektor på Åland tack vare den modernisering vi gör av våra verksamheter. Nu glömde jag det tredje, men då tar jag istället det som var huvudpoängen. Den begäran som ledamot Perämaa framställde, att vi ska försöka skapa en gemensam bild av hur ekonomin och utmaningarna ser ut framöver, tar jag emot med varm hand. Jag har själv funderat väldigt mycket på det under den sista tiden, de sista månaderna, eftersom vi närmar oss slutet av den här mandatperioden och vi ska övergå i en ny mandatperiod. Vi kommer att ha fullständig öppenhet från finansavdelningen och visa på de inkomstramar som vi har att arbeta med och också de fasta kostnader och lyfta fram de investeringar som finns.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Gällande personalminskningar så jo, givetvis, det har funnits ett uppdrag från lagtinget att man ska minska personalnivån. Den förra regeringen gjorde detsamma, så det finns ingenting att säga om det heller. Det ingår i det om vi ska balansera den offentliga ekonomin. Det var bra att frågan kom upp för tittar man på personalutgifterna i bokslutet jämfört med 2013 så finns det en minskning på några hundratusen, men man har också i och för sig reserverat några hundratusen för individuell löneutjämningspotten som kom till efter strejken vid ÅHS. Å andra sidan hade vi också en strejk som minskade löneutgifterna så lönenivån ligger på ungefär samma nivå som 2013 så där i runda slängar sagt. Varför syns inte minskningen av personal i löneutgifterna?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det var bra för det var just den tredje saken jag tänkte på, verksamhetskostnaderna. Verksamhetskostnaderna, exklusive vård utom Åland, är på precis exakt samma nivå som föregående år. Då ska man också räkna in att det finns automatiska avtalsenliga lönejusteringar, i praktiken har de gått ner något. Vård utanför Åland måste vi ställa upp för, när någon behöver helikopter ska de få helikopter, det finns ingen tvekan om det. Det är en sak som går upp och ner mellan åren och det är en del av den trygghet vi har här på Åland. Så ska det fortsätta. Jag kan försäkra ltl Perämaa om att på finansavdelningen så diskuterar vi varje dag och vi söker ny kunskap om hur inkomsterna kommer att se ut under framför allt det kommande året, men också under nästa mandatperiod och vad åtgärderna som Finlands regering nu vidtar kommer att innebära för oss. Det ska vi vara öppna och ärliga med för vi vill skapa en situation där vi kan hålla en fortsatt balans.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag väljer att lämna bort detaljerna i den här repliken, jag tar det som ett löfte att vi ska kunna ha ett underlag för en ekonomisk- politisk diskussion i valrörelsen. Det är bara landskapsregeringen som kan utföra en beställning som ges härifrån talarstolen. Slutresultatet av det arbetet bör finnas på lagtingets bord i september då vi sammanträder för de sista skälvande veckorna. Att koppla ihop det med det ordinarie budgetarbetet blir för sent, den blivande budgeten för 2016 levereras från det kommande lagtinget, alltså den offentliggörs då. Att föra den här diskussionen med den ordinarie budgeten går inte eftersom materialet inte finns inför valrörelsen. Om ni uppfattar att det här kommer att göras är det ok, men om inte så bör vicelantrådet lämpligen gå upp och förneka det.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Sara Kemetter
Fru talman! Bästa ledamöter! Vi lever just nu i en ganska intressant tid när vi från rikets sida får läsa om inbesparingar och vilka resultat de ska få för välfärden osv. Det är som om man inte riktigt överhuvudtaget bor i samma land när man läser om hållbarhetsredovisningen här på Åland och landskapsregeringens tankar. Jag måste ge en stor eloge till alla tidigare ledamöter som har suttit i den här salen och alltid på något sätt har haft ekonomin i tankarna. Man har lyckats skapa en fantastisk välfärd, vilket vi har på Åland. Det är helt otroligt att vi är skuldfria och att vi har en sådan bra hälso- och sjukvård, fina utbildningar, relativt snygga vägar och vi har faktiskt en skärgårdstrafik som är få förunnade osv, osv. Det är lite som jag nämnde om den här kostymen. Har man det bra vill man bevara och kanske ha det lite bättre och därav mycket av de här diskussionerna.
Själv är jag bekymrad över klumpsummans utveckling i och med att man på rikets sida diskuterar ett införande av någon form av landskapsskatt för att bekosta den här reformen. Jag vet inte vad det kommer att få för konsekvenser på vår klumpsumma. Landskapsregeringen måste aktivt bevaka den eftersom vi är så beroende av summan som kommer in. Skulle den av någon orsak på grund av skatteförändringarna som sker i riket, sjunka kraftigt så sitter vi i en situation där vi på Åland måste fundera på om vi ska införa en landskapsskatt för att garantera välfärden.
Har vi möjligheter att ha en ny diskussion med PAF, vad vi kan göra med det bolaget, vi vet att det går bra för PAF, eller ska vi göra ytterligare stora inbesparingar eller strukturförvandlingar. Det är svårt att göra strukturförändringar och hur pass lång tid de tar. ÅDA, som jag upplever som en otroligt positiv reform, har initialt kostat, men vi hoppas att det i längden ska spara in. Den stora frågan är vilken av de kommande finansministrarna ska vara den som måste gå till banken och ta lån. Vi har de facto ett stort investeringsbehov här på holmen. Under den här mandatperioden har man uppfyllt det man har satt sig för att göra. Det kommer tydligt fram i den här redovisningen, man har lyckats krympa kostymen och man har också gjort strukturella förändringar som har gett resultat.
En av de största positiva förändringarna som underlättar ekonomiskt förståelsen kring redovisningsprinciper är den nya affärsbokföringsmetoden som man nu från 2015 ska införa, en ny budgetstruktur. Det här kommer att ge en bättre förståelse i ekonomirapporteringen som är positiv.
Jag vill diskutera lite mer kring hållbarhetsredovisningen. Det är glädjande att vi har ett skilt dokument som egentligen analyserar vår välfärd. Jag upplever att hållbarhet och välfärd är nästan samma sak så jag vill döpa om det till en välfärdsredovisning. Den kommer jag kort att analysera.
Det är så att det är alldeles unikt att vi har gått in för att Åland ska vara hållbart 2051. Det är någonting som är unikt och som det här lagtinget ska vara stolt över, att vi har varit alldeles eniga. Det visar också att Åland är villig att utnyttja självstyrelsen och skapa sin egen framtid. Målsättningen är att skapa på det här sättet en god ekonomisk utveckling i samråd med samhället och sedan också miljön.
Det har gjorts en hel del åtgärder, om ni har läst hållbarhetsredovisningen. Bl. a. på miljösidan ser man att man börjar byta ut oljebaserade pannor mot andra uppvärmningsmetoder. Vi sitter i de olika bolagsstyrelserna eller som bolagsstämmorepresentanter för de här energibolagen och vet att de aktivt arbetar för mera gröna energiformer och försöker mer och mer minska användandet av olja. Också ÅCA är ett fantastiskt exempel på innovation och åländsk kunskap som jag hoppas att andra företag tar efter.
Det som är lite bekymmersamt är vindkraftsstöden. Här upplever jag att vi på Åland igen har varit i framkant under den här mandatperioden. Den förra regeringen klubbade ett jättebra vindkraftsstöd till våra bolag. Där är jag lite orolig för vad det sist och slutligen blir för utgång och vilka pengar vi får in på kontot för de här bolagen. Vad det blir för konsekvenser för Åland och landskapsregeringen att stöda. Vi vill fortsättningsvis stöda vindkraften, men där behöver landskapsregeringen analysera och bevaka situationen så att det blir ett bra slutresultat.
Man har också under det här året gått in och stött ett otroligt positivt projekt när det gäller energieffektivering. Man har lyft fram om- och nybyggnad av fastigheter. Övernäs skola är ett otroligt exempel på ett ruckel som har debatterats i hur många år som helst och nu gör man det till ett riktigt grönt energiprojekt.
Det här sättet som vi har debatterat och diskuterat har smittat av sig och de stödformer som landskapsregeringen har haft, som ni alla hittar i den här redovisningen, det leder också till att enskilda hushåll börjar se över sin egen energi. Man börjar prata om att bygga energisnåla hus, vi hade ett exempel här på Horelli där man bygger med någon form av styrox och betong i mitten och så är det silvertejp. Jag var och tittade på det och tänkte först att hur ska ett hus hålla ihop med silvertejpen, men garanterat kommer det att bli bra och det ska bli intressant att se hur det håller och om det faktiskt blir en hållbar lösning. Sedan har vi våra egna bolag, som PAF, som nu redan har börjat med sitt nybygge och kommer att vara helt energiförsörjande själv. Det har hänt massor inom det här området.
Sedan lyfter man fram ekologisk odling. Ni vet själva att det var en jättedebatt kring landsbygdsutvecklingsprogrammet, och här har man ytterligare lyft fram det ekologiska lantbruket som är en stark hållbarhetsfaktor. Det är någonting som man tillsammans med det konventionella lantbruket, där man ju mera diskuterar frågorna, väljer de miljövänliga sätt att hantera det. På det sättet får vi ett mer hållbart jordbruk. Det här är vi socialdemokrater helt övertygade om att är rätt väg att gå.
Däremot har vi haft för lite naturskyddsområden, naturreservat. I redovisningen framgår att 1,78 procent av Ålands landyta är skyddad. Då har vi en alldeles unik skärgård, något som vi på ett helt annat sätt skulle kunna ta tillvara. Det kanske är något som man i utskottet kunde fundera på om man vill ta upp en skrivning om, finns det en möjlighet att utveckla vissa områden. Vi har Natura 2000-arbetet som har körts igång, där framför allt våtmarkerna och gamla orörda skogar är någonting som man gärna kunde få diskutera lite mera.
Jag undrar sedan, det finns visserligen förklaringar i redovisningen, men det gäller avfallet. Tittar man så har det ökat ganska kraftigt. 2006 var det totalt 762 kg per år, alltså totala mängden avfall, restavfall osv. och 2012 är det uppe i 2 682 kg. Det finns en förklaring på att det beror på asfalt, jord osv, men ändå är det en för kraftig ökning. Man har arbetat på det här området.
Förutom att sortera och minska är ålänningarna kunniga på business och det finns många vinster att göra på den här avtalsbranschen. Initiativet att man ska övergå till papper istället för plastpåsar är ytterligare ett exempel på att hållbarhetstanken har börjat sätta sig in i ryggraden hos ålänningarna. Däremot är jag negativ till att man alltid lyfter fram diskussionerna om skräckscenario om att temperaturen ökar, det blir mycket varmare, vi ser att det blir mera stormar osv, osv. Jag har svårt att tro på det när man mitt i juni måste sätta på sig dunrocken för att klara av att cykla hem, på något sätt blir det inte trovärdigt. Det som är trovärdigt att just det att man lyfter fram det är den mänskliga påverkan som påverkar detta. Vi ser som ett direkt resultat att kväve och fosfor har minskat med små åtgärder så det är positivt.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram utbildningssidan som är en del av den här välfärdsredovisningen, en form av den sociala redovisningen. Där lyfter man fram att man vill börja undervisa, genomsyra allt beslutsfattande, också att skolorna skulle börja undervisa i ekologisk, geonomisk och social hållbarhet och det är någonting som jag hoppas att vi framöver kommer att se i den kommande läroplanen, det finns inte nu. Nu tror jag att min tid är slut, tack.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Man får tolka det här som ett gruppanförande för socialdemokraterna. Jag ber om en precisering. Uttalade ledamoten Kemetter det att den globala uppvärmningen som en följd av klimatförändringen kan ifrågasättas. Jag förstod det så, eftersom man måste ha dunjacka så här sent på våren. Är det den socialdemokratiska gruppens ställningstagande? Därav har vi ingen klimatförändring och global uppvärmning.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack fru talman! Det är intressant att man pratar i över tio minuter och så stiger oppositionen upp och konstaterar att det här var det viktigaste som ledamoten Kemetter sade i sitt anförande. Nej, det är klart att jag inte säger det som ledamoten vill lyfta fram. Däremot ifrågasätter jag att man alltid ska skapa ett allmänt dåligt samvete, på grund av klimatförändringarna, och det kommer generellt i norra Europa att öka skördar och få stora effekter och oförmåga att odla mark osv. Det är inte rätt väg att gå, att måla upp en hotbild så här kraftigt. Vi ser att bara vi jobbar på rätt sätt, diskuterar positivt, finns det vinster i att göra de här sakerna, det ger resultat precis som hållbarhetsredovisningen visar.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Orsaken till min replik var vindkraften som ledamoten Kemetter nämnde. Vi hade en diskussion i den frågan inför riksdagsvalet också och jag uttalade farhågor för vad som kan ske efter en regeringsbildning. Vi har ett regeringsprogram som säger att förutom kvoten som ska begränsas, det ska komma en lagframställning till riksdagen om det, står det i regeringsprogrammet att de vindkraftprojekt som finns inne i inmatningstariffsystemet plus dem som redan har sökt om tillträde till systemet kommer att vara med i systemet, men förmodligen inte de andra. Det här är synnerligen bekymmersamt eftersom våra vindkraftsprojekt inte har sökt inträde ännu eftersom det inte finns någon lag som har trätt i kraft. Det finns ingen notifiering som ger stöd för det. Eftersom ledamoten Kemetter har direktkontakt med lantrådet också och säkerligen har diskuterat frågan skulle det vara intressant för oss att höra hur läget riktigt ligger till.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack fru talman! Tack ledamot Perämaa för att ni tog en replik på faktiskt en av de punkter som jag också tyckte var en av de viktigaste i mitt anförande, vindkraftsstöden. Vi vet att under riksdagsdebatten fick vi helt klara löften från den sittande regeringen att riksdagen har fattat ett beslut och är det klubbat så håller det. Det är utifrån de premisser som Ålands landskapsregering ska gå vidare. Har man skakat hand så ska det hålla. Jag räknar med att vi har skakat hand med finska regeringen och då håller det trots att det är en ny regering idag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Ledamoten Kemetter påstod att man månar om den ekologiska odlingen och att man borde övergå mer till ekologisk odling och nämner det i samband med LBU-programmet. LBU-programmet gjorde en klar försämring för ekologiska odlingar och framför allt för att gå över från konventionell odling till ekologisk odling blev det en klar försämring. På grund av det kommer det absolut att bli ett stopp. Ledamot Kemetter borde ta reda på hur mycket försämringar det har blivit och vad man har gjort för att förbättra för de ekologiska odlingarna i samband med LBU-programmet.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack fru talman! På sidan nio i hållbarhetsredovisningen, om ledamoten har läst den, står det helt klart att ”Ett ekologiskt lantbruk stärker och ökar även den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, lokala efterfrågan på bl. a. ekologiskt spannmål har ökat tack vare etableringen av lokala spannmålsuppköpare”. Man lyfter också fram att det i landsbygdsprogrammet 2007-2013 infördes ett något högre krav på produktiviteten gällande areal som får stöd för ekologisk produktion. Trots de högre kraven har man ändå lyckats bra. Så tolkar jag det här. Det upplever jag som glädjande.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Jo jag har sett det också, men det säger ingenting om hur stödbeloppen har minskat och om det har blivit enklare att övergå från konventionell odling till ekologisk odling.
Ltl Sara Kemetter, replik
Fru talman! Det här är frågan om business. Ska man förtjäna pengar ska man inte vara stödberoende. Att ytterligare 280 hektar i övergångsskedet att bli godkända som ekologisk areal, alltså vi ser en ytterligare ökning så måste man väl göra pengar på det. Då ska man väl inte säga att nej, nej jag börjar inte med det här för då får jag inte så mycket stöd. Då har vi fel diskussion. Nu ska man göra business och det tycks det vara eftersom det ökar och det är positivt.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Vicetalman Roger Jansson
Fru talman! Jag räknar procent, 33 procent av lagtingets ledamöter deltar i plenum. Det är betydligt högre procent av landskapsregeringens ledamöter, gratulerar. Det är inte acceptabelt att det slarvas med plenum på det här sättet enligt min uppfattning. Så här dåligt har det aldrig varit under mina många decennier i detta parlament.
Fru talman! Nu har vi alltså en ekonomisk redovisning på bordet. Nu har vi en redovisning som är en exakt vetenskap. För att vara en exakt vetenskap när man redovisar är det bra om man följer samma principer år för år så det är lättare att jämföra. Det är samma principer när det gäller kostnadsbeläggning, uttag för olika ändamål och insatser för olika ändamål så att man får det så jämförbart som möjligt. Texterna ska ange differenserna i jämförelsen så att det blir lätt för läsaren att ta del av redovisningen. Genom att vi övergår mer och mer till affärsbokföring nu så börjar vi nå de målen, men fortfarande är vi ännu inte framme vid det.
Budgeterna är inte någon exakt vetenskap. Budgeterna är en plan för hur man ska hantera utgifterna utgående från de inkomster som man tror att man kommer att få, som man beräknar att man kommer att få under året. Här i lagtinget har tyvärr den här perioden gått åt väldigt mycket till att tjafsa om budgetunderskott och ackumulerade budgetunderskott osv, istället för att koncentrera sig på den exakta vetenskapen som alltså är redovisning. Jag hoppas att vi ska sluta prata om det. Ackumulerade budgetunderskott är egentligen obegripligt för var och en. Redovisade resultat, redovisade kostnader och intäkter, redovisade likviditet är de tunga måtten som man använder när man tar sig framåt i livet, också inom offentlig sektor.
Det affärsmässiga resultatet i det här bokslutet är egentligen inte +2,7 miljoner mot +2,6 miljoner året före utan det egentliga affärsmässiga resultatet som redovisas är egentligen en vinst, eller överskott som vi talar om när vi talar om offentlig sektor, på 12,8 miljoner mot en förlust på 3,7 miljoner året före. Alltså tredje sista raden i resultatet. Det som förändrar de siffrorna är att man fonderar i år tio miljoner och att man i fjol tog ut det sista från gamla vinster som fanns i balansräkningen, 6,4 miljoner. Det är alltså en resultatförbättring på 16 miljoner på det sättet. Jämförbarheten är inte hundraprocentig och därför är det inte så i verkligheten.
Vi har alltså, när det gäller växlande redovisningsprinciper och växlande beslut om att belasta olika verksamheter, PAF-medlen som en sådan del som man måste beakta när man gör jämförelser mellan åren. Däremot är PAF-medlen en naturlig del av landskapets, självstyrelsens, inkomstbildning. Det där har så småningom börjat sjunka in i alla partier i lagtinget, att det är på det sättet. Däremot är de av en speciell natur, tio miljoner ungefär ska gå till särskilda lagstadgade ändamål och resten bör användas på ett ansvarsfullt sätt så att man långsiktigt kan säkerställa landskapets ekonomiska stabilitet.
Vi har för vår del talat om att det bör finnas en fondering inom ramen för balansräkningarna och också regeringsprogrammet talar om det, som ska ha klara regler för PAF-medlen. Vi har inte i det här regeringssamarbetet lyckats åstadkomma ett resultat på den punkten, men för oss som inte lever i fyraårsperioder utan betydligt längre i våra politiska liv, så fortsätter vi den här ansträngningen att få klara regler för PAF-medlens användning. Den här landskapsregeringen likaväl som föregående landskapsregering och landskapsregeringen före det osv. har skött användningen av penningautomatmedel på ett ansvarsfullt sätt. Jag förstår inte de hårda orden som används. Analysen är inte, som jag tycker som gammal redovisningsekonom, särskilt intelligent.
En annan del som inte är jämförbar är pensionsfondens användning både insättningar och uttag. Där är det väldigt viktigt att man följer fasta principer över åren. Debattörer som säger att vi är svårt skuldsatta i pensionsfonden vet egentligen inte riktigt vad de pratar om eftersom det är ett tydligt och klart fastslaget system om insättningar och uttag som är löpande och därmed stabila. Det är bra att man följer fasta principer över åren. I år skilde det, mellan de här två boksluten, två miljoner euro.
En annan del som man måste beakta när man läser bokslutet är aktivering av kostnader. Där skiljer det sex miljoner euro mellan de här båda åren. Det bör man speciellt analysera, vad det beror på att det är den differensen. Försäljningsvinst på ett ägarskap i ett försäkringsbolag har också nämnts. Det är engångsintäkter och det har man varje år och det är bra att texterna redovisar för de differenserna så blir det lättare för läsaren att analysera bokslutet.
När man kommer ner på hårdvaran, så hur går det egentligen, hur har fögderiet varit? Då ser man att lönerna är plus minus noll. De har gått ner med 0,3 procent. Om man räknar med inflationen är det en nergång i personalkostnaderna på ungefär 1,5-2 miljoner. Det är bra. Det är frågan om 30-40 årsarbeten som det är besparing på. Det är den målsättning som den här regeringen har haft, att göra sådana strukturella förändringar.
Det som är viktigt att beakta i det sammanhanget när det gäller kostnadsminskningar är de pågående reformerna i enlighet med omställningsbudgeten. Där blir det inte några omedelbara resultat, det tar några år förrän man ser det i bokslutet. Sjötrafiken, skärgårdstrafiken, är det mest lysande exemplet på det som under den här perioden har genomgått de nödvändiga och revolutionära förändringarna, som vi har tvingats till genom att vi genom åren har fått världens dyraste sjötrafik. Det finns ingenstans i världen som man har något sådant per körd kilometer som på Åland. Jag brukar skoja och säga att det egentligen är en stor turistprodukt, vi borde få hit massor med människor för att titta på hur det kan vara möjligt att ha en sådan dyr trafik, så dyra avtal som vi har. Det här är enda lösningen som den här regeringen har gått in för. Den föregående regeringen började med de tankegångarna och det är viktigt att vi fullföljer det nu. Landskapsregeringen och infrastrukturministern ska ha kredit för det som är gjort. Resultatet av det i boksluten kommer att synas först framöver successivt. Den som säger att det inte har hänt någonting i det här bokslutet förstår sig tydligen inte på ekonomi.
Utbildningen är det samma sak med, även om det är i mindre skala. Först när man bildade Ålands gymnasium hade man en viss kostnadsökning. Trots att man inte sedan fick de perfekta avtalen till stånd efter reformen har man ändå nu börjat se kostnadsminskningarna på basen av reformen.
Vad vi efterlyser inför kommande regeringsbildningar är en fortsatt ansvarsfull ekonomisk politik. De statliga förändringarna inom ekonomin vet vi inte vad kommer att resultera i, men vaksamheten bör vara stor från åländsk sida. Ledamot Harry Jansson nämnde landskapsreformen i riket som det finns en allmän skrivning om i regeringsprogrammet och den beskattningsrätt som det kan medföra. Det är ett hot mot klumpsumman som är betydande. Klumpsummeekonomin kommer vi länge att leva med.
Jag ska avsluta, fru talman, med att kort tala om revisionen. Vi har en bra revisionsberättelse, alltså huvuddokumentet. Den ger en bra bild av landskapets ekonomi och en bra bild av vår revisionsbyrås syn på läget i landskapet. Det som är intressant är när man skriver att verksamhetskostnaderna har ökat från 168,4 miljoner till 171,4 miljoner, alltså med 1,8 procent, så specar man det sedan med en tabell på följande sida med tre exempel. Av alla de är personalkostnader -0,3 procent, material och förnödenheter -6 procent, inköp av tjänster -3 procent, men sammanlagt var det +1,8 procent. Då förstår vi att det är något som vi måste analysera i den differensen. Vad berodde det på att det blev en sådan kraftig ökning? Naturligtvis måste det ha varit en engångshändelse som gjorde att verksamhetskostnaderna ökade istället för att gå ner eftersom alla de stora posterna har gått ner, några till och med riktigt kraftigt. Det här dokumentet är bra för lagtinget att hantera.
Däremot vill jag säga för framtida politiker, att vårt upplägg när det gäller revisionen, det har finans- och näringsutskottet haft många fina förslag på hur det borde förändras, och vi har praktiskt genomfört det så att vi nu får hela revisionen i ett paket. När vi som lagtingsmän läser effektivitetsrevisioner och landskapsregeringens svar på den ena detaljen efter den andra förstår vi att det här inte är någonting för lagtinget utan det är en fråga, i de här fallen, huvudsakligen mellan ÅHS och regeringen. Det är på den nivån som inte passar i ett parlament att behandla. Här finns det orsak till förändring i revisionslagstiftningen så att vi får ytterligare en rationellare behandling av revisionsberättelsen i parlamentet. Tack fru talman!
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Den del av anförandet som hänförde sig till att man på ett bra sätt bör beskriva vilka extraordinära händelser som påverkar ett bokslutet i den ena eller andra riktningen håller jag fullständigt med om. Det undanröjer behovet av diskussion om det finns tydliga förklaringar varför resultatet har påverkats i den ena eller andra riktningen. Det som jag egentligen begärde replik för var det här med budget. Bokslut är en exakt vetenskap, det är ett resultat, men jag vill inte tona ner betydelsen av en budget för den är ändå den bästa tillgängliga prognosen som finns på hur man ska bedriva verksamheten. Budgetförslaget slutar med ett beslut från lagtinget, det utskottsbehandlas och i sista ändan så ges förverkligandedirektiv till förvaltningen. Det finns också en juridisk bindning där att man ska genomföra verksamheten såsom lagtinget har beslutat och följa de lagar som finns.
Vicetalman Roger Jansson, replik
Talman! Ursäkta mig, men jag har ett råd till ledamoten Perämaa till den delen. Budgeten är alltså i siffror angiven målsättningsplan för hur fögderiet ska skötas på basen av de beräknade inkomsterna, som inte får beräknas högre än vad som är rimligt. Då gör man fördelningen av driftskostnaderna och investeringskostnaderna på basen av den verksamheten. Det är en politisk handling som är rimlig att aktivt diskutera precis som ledamot Perämaa är ute efter, men när man börjar använda budgeten som något slag redovisningsresultat för hur fögderiet har skött ekonomin, då håller det inte mera. Då har man missförstått avsikten med budgeten.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag håller inte med om det. Det är den bästa tillgängliga prognosen, eller den bästa målsättningsplan om vi använder det begreppet istället, som finns. Målsättningsplanen anger vilket mål man har för ett överskott eller underskott efter ett förverkligat år. Just nu i det aktuella fallet så jämförde vi budget med budget, 2014 hade vi ett budgetförslag på -3,6 miljoner euro om jag minns rätt, och nu har vi ett budgetförslag för 2015 på -11 miljoner, lite knappt. Visst, det är bara en plan, en målsättning, men nog ger det en bild av hur utvecklingen ser ut. Det kan man ändå inte bortse ifrån.
Vicetalman Roger Jansson, replik
Fru talman! Vi är alltså överens om att det är en målsättningsplan för fögderiet, för hanteringen av självstyrelsens kostnadskostymer. Det som jag vände mig emot är att man ofta i debatten från er sida vill använda det som en resultatredovisning. Man kan ur budgeten läsa ut vad resultatet möjligen kan bli, men den erfarna ekonomen har lärt sig att allt i budgeten inte förverkligas och då måste man också beakta det när man ska bedöma hur den kommande balansräkningen ska se ut ett år senare. Då är man ute på djupt vatten. Jag tycker inte att vi ska vara ute på djupt vatten, jag tycker att vi ska ha fötterna på jorden, gärna i den åländska myllan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Jag vill säga tack till vicetalman Jansson för att han tog upp det här med revisonslagstiftningen. Jag har själv känt ett behov av att göra det, men känner mig lite förhindrad i min roll som finansminister just nu. Om jag skulle ställa upp och bli invald i nästa lagting så är det en av de saker som jag vill aktualisera. Det känns som om det är någonting som inte är rätt nu. Vi har något sorts mittemellanläge. Revisionen är jätteviktig. I en modern ekonomisk politisk styrning behöver varje styrelse, regering, ha en bra revisionsverksamhet som man kan lita på och som kan användas för att utveckla verksamheten. Nu har vi hamnat i ett mittemellanläge. Lagtinget är inte betjänt av just det här dokumentet, det måste vara på en mera övergripande nivå och framåtsyftande i lagtinget. Är det så att vi gör några fel är det ett konstitutionsutskott man borde ha, dit man för sådana saker. När det gäller den ekonomiska styrningen är det regeringens sak.
Vicetalman Roger Jansson, replik
Tack fru talman! Jo, revisionen är väldigt viktig, både den externa revisionen som lagtinget gör av landskapets fögderi och den interna kontrollfunktion som ni ska ha inom landskapsregeringen och dess olika delar. Det blir en grå zon emellan. Effektivitetsrevisionerna är ett exempel på sådana gråzoner, där det ibland är sådant som är absolut viktigt i effektivitetsrevisionen att hantera i lagtinget också, för det innehåller sådant där det finns kritik mot regeringens fögderi medan annat är sådant som är närmast en diskussion mellan revisionsbyrån och förvaltningen. Det här borde man göra på ett annat sätt. Den här detaljen är inte riktigt väl skött. Det är bra om vi framöver kan finna en bättre balans i revisionshanteringsfrågan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Veronica Thörnroos
Fru talman! Bästa ledamöter! Jag kommer att ägna mitt anförande åt effektivitetsrevisionen, som ju nämndes även här tidigare av vicetalman Roger Jansson och vicelantrådet Roger Nordlund. Först och främst vill jag säga att det är bra att vi har en extern granskning av den verksamhet som landskapsregeringen gör. I en verksamhet där många beslut fattas kan det gå fel, helt enkelt därför att det är människor som arbetar med det. Alltid när det finns människor inblandade kan saker och ting gå fel. Jag är helt övertygad om att om så sker är det inte medvetet valt från vår personal utan det är ett mänskligt misstag.
Det är också bra att effektivitetsrevisionen tittar på de system vi har. Är systemen optimala och så vidare bortåt. Läser man definitionen av vad en effektivitetsrevision är så står det: ”Effektivitetsrevisionen ska baseras på problemindikatorer samt risk- och väsentlighetsbedömningar”. Problemindikatorer och risker som motiverar granskningar ska vara av sådan karaktär att de omfattar de aktiviteter som om de fallerar innebär att verksamheten inte kan uppnå sina mål. Med väsentlighet avses verksamheter som hanterar stora ekonomiska eller andra värden.
Jag har i egenskap av ansvarig minister för infrastrukturavdelningen en del frågetecken kring delar av den revisionsberättelse, effektivitetsberättelse, som har granskats och som har lämnats till Ålands lagting. Jag kommer därför att be finans- och näringsutskottet att hjälpa mig och min avdelning så att vi bättre förstår till alla delar det som efterfrågats.
I rapporten kan man bland annat läsa att ökad effektivitet sker genom personalneddragning. Det är oklart hur landskapsrevisionen kommit fram till att en minskad personalstyrka på avdelningen skulle öka dess effektivitet. Avdelningen är inte känd som ineffektiv, men dock som högbelastad inom området. Jag skulle därför gärna ta del av den analys som ligger till grund för detta uttalande.
Jag ifrågasätter vidare i samma andemening de skrivningar som sedan tidigare finns där landskapsrevisorerna konstaterar i verksamhetsberättelsen att avdelningen är högt belastad. Det finns också en tabell med i landskapsrevisionen som omfattar avdelningens tjänstemän, såväl ordinarie som tillfälligt anställda samt arbetstagare vid lagret i Möckelö. Halva ökningen avser tillfälliga projekt, insatser inom oljeskydd och kortrutt, medan andra halvan av ökningen hänför sig till en indelning i beställare och utförare samt de ökade krav som ställs på upphandlingen. Under samma tid har avdelningen fått administrativa uppgifter från andra avdelningar utan resurstilldelning och minskat arbetstagare inom avdelningen med drygt 60 procent.
Vidare skriver, tyvärr har jag inte pappret med mig, jag får återkomma, jag tar det sista. I effektivitetsrevisionen framgår det också vilken typ av fartyg som revisorn anser att landskapsregeringen borde beställa. Jag finner det oklart var revisorn tar avstamp för att ifrågasätta den fartygstyp som nu projekteras. Det är väl känt att det finns många åsikter och för- och nackdelar med olika typer av fartyg, men till kännedom till avdelningen och till mig har inte faktamaterial framkommit. Därför, bästa ledamöter, borde det vara på sin plats att jag också, som ansvarig för verksamheten, bättre får reda på var vi har felat så att vi kan bli bättre i arbetet för det åländska folket. Tack!
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Jag uppfattade ministerns kritik mot effektivitetsrevisionen som att hon försvarar sig mot revisionen, hon vill ha faktaunderlag från revisionsmyndigheten. Jag ska inte gå in i den bedömningen om det är deras skyldighet att redovisa till ministern hur de har fått fram material. Däremot vill jag ställa frågan, de påpekar i effektivitetsrevisionen angående rekryteringen av rederichef som inte lyckats trots två ansökningsomgångar, arrangemanget med tillfällig rederichef blev alltför lång och kostnaden orimligt hög, 120 euro i timmen, 18 000 euro i månaden. Man borde snabbare ha beslutat om en permanent organisation för rederienheten. Vad anser ministern i efterhand, var det rätt förfarande som man gjorde, blev det bra som det blev.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag kan konstatera att det anställningsförhållande som nu återigen för tredje eller fjärde gången åberopas är avslutat sedan ett år tillbaka och avdelningen har tagit till sig av den kritik som tidigare har framförts.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! I och med att den nu är upptagen i effektivitetsrevisionen igen så borde man ha rätt att ställa frågan och få en bedömning av ministern, vad hon anser om detta. I revisionen finns det ingen kritik mot den tjänsteman som var anställd på det här villkoret, utan möjligtvis kritik mot, ja om det är avdelningschefen eller vem vågar jag inte uttala mig om. Varför gjorde man inte tjänsten permanent fortare än att man lät den löpa på det här viset till en totalkostnad om 700 000 euro. Det var därför jag ställde frågan.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Redan i budgetprocessen för år 2010 framförde avdelningen att tjänsten som rederichef borde inrättas och permanentas, men då fanns det inget stöd för det i den då sittande regeringen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag blev lite konfunderad måste jag erkänna. Flera har uttalat sig om det positiva i att vi har gått in för en oberoende revision. Utifrån det begreppet ska vi revidera landskapsregeringars fögderier. Det som ministern, nu får ministern rätta mig om jag har fel, nu begär är att lagtinget och sedermera finans- och näringsutskottet ska ta upp de frågor som ministern ifrågasätter i den revision som har utförts. För mig låter det som om det är det första angreppet på det oberoende som revisionen ska ha. Vi ska politiskt i utskottet börja ifrågasätta utifrån debatten här, om revisionen har gjorts korrekt. Vi ska begära fram analyser och sedan överföra till ministern. Rätta mig om jag har fel, men det här känns som en politisk påtryckning på revisionen.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag vill vara tydlig igen och säga att effektivitetsrevisionen är oerhört viktig. Det är punkt 1. Enligt punkt 2 ska den utföras av en oberoende person, eller en oberoende grupp av personer. Det är också helt naturligt. Det tredje som är självklart är att man som tjänsteman och minister ska ta till sig av den kritik som finns. Man ska ha ett resonemang och fundera på vad man kan bli bättre på och vad man kan förändra. När man sedan står inför en situation där man inte förstår exempelvis varför avdelningen blir effektivare om vi minskar ner den administrativa personalen så är det här ett sätt för mig att lyfta frågan. Utskottet behöver naturligtvis inte beakta mina synpunkter, man kan lämna det därhän om man så önskar, men jag förbehåller mig rätten att även den här vägen försöka få klarhet i de frågeställningar som jag ännu inte har fått svar på.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag ber att finans- och näringsutskottet diskuterar den här frågan, huruvida vi ska ha det på det viset att ministrar här i lagtinget i samband med behandlingen av effektivitetsrevisionen ska få genom sina äskanden om att utskottet ska fördjupa sig utifrån ett missnöje som uppenbarligen finns, fördjupa sig i den oberoende revisionens sätt att arbeta. Oberoende vad man än tycker om detta så har vi nu infört via det här, om vi går vidare med det här, en politisk dimension i det oberoende som revisionen ska ha. Utskottet bör diskutera det.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack fru talman! Jag har svårt att följa ledamoten Mats Perämaas resonemang. Ltl Mats Perämaa är heltidspolitiker. Så är jag också. Meningen med effektivitetsrevisionen är att den ska granska verksamheten så att den följer lagliga grunder, den ska inte spekulera i framtiden t.ex. om man kanske behöver två färjor under högsäsong till Föglö, kanske man borde fundera på ett annat koncept osv. Det är sådant som jag inte tycker att hör hemma i en effektivitetsrevision, men det är mina personliga åsikter och jag förbehåller mig rätten att tala för både mig och min avdelning här i lagtinget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack fru talman! Infrastrukturministern Thörnroos går rätt hårt åt revisionsmyndigheten. Om vi alla kommer ihåg vad vi här i lagtinget har beslutat om så beslöt vi att grunda en oberoende revisionsmyndighet som kritiskt skulle granska landskapsregeringens hela verksamhet för att kunna skriva oberoende revisionsrapporter och därav också utvärdera verksamheten så att vi ska kunna se hur den sköts. Nu går ministern faktiskt till ganska hårt angrepp. Vi ber finansutskottet reda ut saker där revisionen har skrivit en rapport över landskapsregeringens verksamhet för landskapsregeringen. Att gå åt revisionen på detta vis är lite svårt för en lagtingsledamot och också medlem av finansutskottet att förstå.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag ber om ursäkt om jag har varit otydlig i min framtoning. Jag vill igen säga att jag är för en effektivitetsrevision och jag är för att den är oberoende. Det är viktigt, det är inte mina pengar eller ledamoten Tony Asumaas pengar utan det är hela den samlade befolkningens på Åland pengar. Det är det fögderi som landskapsregering gör som ska granskas. Det är viktigt, men när jag som ansvarig inte förstår slutsatserna som har kommit i rapporten och jag själv inte har möjlighet att få fram ett material så tycker jag kanske att finans- och näringsutskottet, om man så önskar, kan titta vidare på den frågan, om det ligger i deras intresse att gå djupt in i det här.
Ltl Tony Asumaa, replik
Fru talman! Den oberoende landskapsrevisionsmyndigheten gjorde det för att inte politikerna ska börja blanda sig i deras verksamhet och deras rapportering. Jag kan inte tala för hela finansutskottet, men jag har svårt att tro att det ligger i finansutskottets intresse att politiskt börja blanda sig i det som rapporteras. Däremot kanske ministern själv kan fråga landskapsrevisionen vad som menas. Revisionen är gjord på basen av deras verksamhet. Att sätta så stor personlig prestige i det här kanske inte är så stor ide. Man kan ta till sig och förstår man inte så kan man låta det vara. Revisionen är också ett verktyg för att se att man är på rätt spår i verksamheten. Kanske det är onödigt att sätta så stor personlig prestige i en rapport. Rapporterna kommer att komma regelbundet framöver.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack talman! Jag har inte några problem att bli granskad, men jag ifrågasätter följande skrivning: ”Kanske det till och med behövs två färjor under högsäsong för att klara de ökande resandeströmmarna. Landskapets tonnage börjar bli föråldrat och investeringsbehovet kommer att vara stort i framtiden. Kanske det ur denna synvinkel skulle vara förnuftigare att investera i ett fartyg, typ en förstorad m/s Alfågeln, i nuläget. Det kostnadseffektiva konceptet som finns för rutten Korpo-Houtskär borde även övervägas”. Är detta en effektivitetsanalys eller är detta politik? Tack!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve
Fru talman! Vårt parlament debatterar idag ett dokument med den något torra rubriken ”Redogörelse över årsredovisning per den 31.12.2014”. Jag tänkte i detta anförande fördjupa mig i en av bilagorna, nämligen hållbarhetsredovisningen för 2014.
Detta är den fjärde hållbarhetsredovisningen som gjorts och med risk för att säga det uppenbara, är en redovisning av hur utvecklingen ser ut ett av de verktyg som vi behöver för att kunna mäta utvecklingen. Utveckling vill vi ha, nämligen hållbar utveckling.
Under 2014 tog detta parlament det framsynta beslutet att Åland ska vara ett välmående, konkurrenskraftigt och hållbart samhälle år 2051. Hållbarhet handlar egentligen om en väldigt enkel princip som upprepas på flera ställen i dokumentet. Principen om att tillväxt inte bör slå undan benen på sig själv. Utfiske leder till att fisken försvinner, avloppsvatten som dras till havet leder på sikt till att ingen vill bo där, det är inte hållbart.
Talman! Det är idag trendigt att vara för eller emot tillväxt, men tillväxt och hållbarhet utesluter inte varandra. Tillväxten bör dock vara hållbar för att kunna fortsätta. Tillväxt är i sig varken av godo eller av ondo, vilket jag kommer att återkomma till i ett annat anförande. Låt oss nämna så pass mycket som att tillväxten tenderar att ske där unga kvinnor väljer att bo, enligt Norrbottens utvecklingsstrategi.
Ett enigt lagting sände redan 2014 en signal om att det är ekonomin och konkurrenskraften som bör vara i fokus för det här arbetet. Det är också det som kommer att vara vår ledstjärna i det treåriga projekt som vi har dragit igång. Projektet ska utmynna i en hållbarhets- och utvecklingsplan med konkreta åtgärder för hur vi svänger pråmen Åland i en hållbarare riktning och hur vi kan använda planeringsredskapet för att skapa tillväxt.
Sedan den 9 februari i år har vi en hållbarhetsstrateg och samhällsplanerare som arbetar under en styrgrupp. Projektet befinner sig för närvarande i en något introvert fas, dvs. det är nu som vi arbetar fram delplaner bl.a. för utbildning av förvaltningen. Det vi ska ha i handen i slutet av detta projekt år 2017 är en utvecklings- och tillväxtplan för ett hållbart Åland, en regional utvecklingsplan med fokus på tillväxt och hållbarhet. Planen ska samla visioner, verktyg och konkreta åtgärder för hur vi vill att Åland ska utvecklas.
Men hur? Här kan det vara skäl att minnas Jean-Jacques Rousseau 1762 med Du Contrat Social, vilket blev aktuellt under de finska regeringsförhandlingarna då regeringen Sipilä talade om ett samhällsfördrag. Behöver vi på Åland ett hållbarhetsfördrag? Hållbarheten är för vårt samhälle en utmaning av samma dignitet, minst, som arbetsmarknaden är för regeringen Sipilä. Varför inte? Min personliga övertygelse är att det framför allt är utbildning som kommer att vara nyckeln i det här arbetet. Jag tror också att vi inte ska göra om andras misstag, hellre göra egna. Vi har nyligen inlett ett samarbete med Blekinge tekniska högskola, som är världsledande inom forskningen kring strategisk hållbar utveckling. Det är bra för oss att ha sådana vänner.
Under 2016 är planen att projektet kommer att gå in i en mera extravert fas då vi anordnar en konferens med temat ”Ekonomin i centrum för en omställning av Åland”. Vi vill väcka ett helåländskt engagemang för vår sak och vi vill härigenom ge näringslivet, forskningen och den tredje sektorn en naturlig arena att mötas på på Åland. Det kommer mera.
Talman! Låt oss tillsammans bygga ett hållbart Åland, låt oss gemensamt arbeta mot denna vision och låt oss steg för steg ta in hållbarheten i allt vårt beslutsfattande.
Ltl Brage Eklund
Fru talman! Det är mycket som har nämnts i bokslutet, resultaträkningen och i resultatrevisionen så det finns inte så mycket mera att orda om. Jag vill ändå lyfta några saker som berör resultatet. Vi har redan konstaterat i många anföranden att alla är nöjda med att det visar ett plusresultat på 2,8 miljoner. Det är säkert rätt och riktigt enligt affärsbokföringen.
Jag vill i mitt anförande lyfta upp några saker som man bör tänka på, ledamot Perämaa var inne på samma sak, man borde titta långsiktigt på framtida finansieringar av budgeten. Därför vill jag lyfta fram de punkter som kanske är lite extraordinära och lite extra stora uttag ur vissa organisationer, PAF och Pensionsfonden.
Vi vet att vi framför allt har tagit ut en pott via Alandia försäkringsbolag, 2,8 miljoner, med den omstrukturering som de gjorde i bolaget. Ett värde som har påverkat resultatet för Ab Åland. Vi vet att vi har tagit ut ett anslag från PAF om 36 miljoner, jag tror att det är 16 miljoner mer än 2013. Många har nämnt att det är fel att använda de pengarna, men det anser jag inte. Det är inte fel att använda pengarna, men man borde ha mera struktur och plan på hur man använder pengarna. I budgeten för 2015 vet vi att det är många poster som är finansierade i driftsbudgeten med PAF-medel och det ska man inte använda pengarna till. Däremot kan man använda dem till investeringar som skapar arbetsplatser och får hjulen att rulla i det åländska samhället. På det viset vill jag att man använder pengarna.
Då fordrar det en långsiktig plan på hur man använder dem och hur mycket man i princip ska planera till sådant varje år. Nu får man den uppfattningen att man kastar in för att matcha så att resultaträkningen blir på rätt sida. Överföringarna från Pensionsfonden har gjort en resultatförbättring på 1,1 miljoner. Sådana extraordinära tilltag är sådant som förbättrar resultatet.
Tittar man på verksamhetskostnaderna som aktualiserats tidigare här i anföranden, är jag lite förvånad över, men jag fick delvis en förklaring från finansministern, att den har stigit från 168 miljoner till 171 miljoner. Då nämnde han bl.a. vård utom Åland som har varit en stor del i kostnaderna. Det är egentligen inte sådant som man kan budgetera och planera, att så här många kommer att vara i behov av vård utom Åland. Det har jag absolut en förståelse för.
Personalkostnaderna är jag lite förvånad över. Det har framförts många gånger att man har gjort rationaliseringar och neddragningar av tjänster. Man har minskat personalen, nu kommer jag inte ihåg antalet, finansministern nämnde ett ganska stort antal personer som har minskats, men ändå så är det bara 200 000 som det skiljer i personalkostnader mellan 2013 och 2014. Då blir man lite förvånad.
Man kan läsa i revisionsberättelsen att största delen av personalkostnaderna är 1,3 miljoner från sjötrafiken, däremot har man ökat personalkostnaderna på tjänstemannasidan så att det har medfört personalkostnadsminskning som totalt sett inte är så stor, 200 000 euro. Har behovet varit så stort på tjänstemannasidan att man har fyllt upp där för att behovet funnits? Då får jag inte ihop det med antalet personer som har minskat. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring. Vad är det som gäller? Med det antal människor som har minskat borde det synas mera på sista raden.
När det gäller pensionsansvarsskulden skulle jag gärna vilja få en förklaring från finansministern, varför har man lyft ut skulden av pensionsfondens tillgångar från balansräkningen och på det viset egentligen skapat ett positivt eget kapital i balansräkningen? Numera står det som en not i bokslutet vad skulden och tillgångarna är. Det har också möjliggjort att resultaträkningen på sista raden visar ett plus. Tidigare upptogs förändringarna i pensionsansvarsskulden upp i slutet av resultaträkningen. Skulle så ha skett i det här bokslutet skulle resultatet ha uppvisat ett stort underskott på sista raden. Jag vill veta om det här bara är att sätt att förbättra resultatet eller är det några andra tankar bakom det här?
Sedan några ord om Utvecklings Ab och värderingen av deras tillgångar, de aktieposter man har. Man borde rätta till det, man kan inte ha ett konstant värde på aktierna hela tiden utan den måste ju följa med deras marknadsvärde och inte på anskaffningsvärdet.
Sedan lite om effektivitetsrevisionen som man kom in på här. Man frågade om det var nödvändigt för lagtinget att ta del av den eller diskutera den. Det var mera riktat för landskapsregeringen. Det kan vara en tolkning som är riktig. Den blir inte så mycket debatterad idag heller. Det finns tydligen inte så stort intresse att debattera bokslutet och revisionsberättelsen, men åtminstone borde den ligga till grund för lagtingets information. Om man sedan ska debattera den eller om den ska vara en tillrättaanvisning för landskapsregeringen borde man kanske ta en diskussion i finansutskottet. Vi får hoppas att finansministern kommer dit så vi kan föra diskussionen där.
Det var i huvudsak de saker jag tänkte beröra när det gäller bokslutet. Det finns säkert mycket mer att nämna, men som det är så är det en historisk beskrivning av verksamheten som har varit och man kan inte tillrättalägga det bara för att man står här och ifrågasätter och diskuterar hur mycket som helst. Ändock vill jag påpeka för framtiden och det som ltl Mats Perämaa lyfte upp om att man behöver ha en långsiktig affärsplan för Ab Åland, hur man ska finansiera alla investeringar. Det är förhållandet till den kommande klumpsumman och hur man använder framtida pengar som kommer från PAF och Pensionsfonden. Det var mitt inlägg i den här debatten. Tack fru talman!
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Mycket kort, de pengar som har tagits från PAF är tio miljoner. De är satta som reservering, alltså icke använda pengar, inte budgeterade för någonting. De sex miljoner PAF-pengar som vi har använt för utveckling är PAF-pengar som redan fanns inom landskapets egen ekonomi. Det är ingenting som vi har tagit från PAF.
Med personalkostnaderna är det så att de facto är det en minskning om man räknar med de lönejusteringar som sker tack vare de avtal som finns. Sedan måste man komma ihåg att när man gör förändringar, t.ex. inom sjötrafiken, är det de facto så att det kan bli dyrare det närmaste halvåret när personer ska kompenseras på olika sätt. Man kommer att se effekterna av personalnedskärningarna inom sjötrafiken först under nästa mandatperiod fullt ut. Det är precis så det fungerar inom offentlig sektor och också inom företag.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Tyvärr hörde jag inte riktigt vad vicelantrådet sade i början, men det står i analysen för resultaträkningen från revisorerna att intäkterna från PAF uppgår till 36 miljoner mot 20 miljoner året innan. Det är de siffrorna som jag har använt och jag vet inte vad finansministern har använt de tio miljoner som har varit redovisade i fonden. Det har varit ett kapital egentligen som man har förstärkt likviditeten med, enligt mitt sätt att se. Det uttalades också från finansavdelningen tidigare. Sedan hoppas jag att det är som vicelantrådet säger att de åtgärder man har gjort inom sjötrafiken kommer att visas senare i bokslutet.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Ledamot Eklund tog också upp det här med pensionsfonden, att den är utanför budget. Det har vi valt för att det är exakt samma system som staten använder sig av. Vi har då jämförbarhet i det. Det skulle vara ganska orimligt att man skulle ta in pensionsfonden som sådan och ha bara kostnadssidan. Då måste man också räkna med det att i klumpsummesystemet finns det de facto en fordran på staten som skulle balansera upp detta. Det är ett projekt som finansavdelningen har börjat titta på, men det tar lite tid att komma fram till hur det här ska läggas för att det ska bli så korrekt som möjligt. Man kan inte bara titta på kostnaderna utan man måste också titta på intäktssidan för att det ska bli en rättvis bild av det här.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Jo, det har jag full förståelse för. Jag förstår också att man inte bara kan använda det som belastar utan man måste också titta på intäktssidan. Lite undrar jag nog över varför man har gjort så här. Nu fick jag en förklaring att man gör som finska staten. Då är det väl så att man har gjort fel här förut, men resultatet av den här konstruktionen är att det blir en resultatförbättring i slutändan plus att det fria egna kapitalet i balansräkningen är på plus. Annars skulle det inte vara det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Lantrådet Camilla Gunell
Fru talman! När jag hörde debatten idag hur vi gör bokslutet över året som gick, så slog det mig att jag i morse var in till Ålands hälso- och sjukvård. Just den tiden på dagen och just idag var det väldigt många människor där. Många var sjuka, gamla och skröpliga, men där var också flera frivillighjälpare som stod i dörren och tog hand om människor och där var en personal som väntade och tog emot på bästa sätt. Hur mycket värdefullt och fint arbete utförs inte varje dag på Åland, i många verksamheter och institutioner. Hur mycket beredvillighet det finns att hjälpa andra bland både personal och frivilligarbetare.
När vi då diskuterar ekonomi så vad är stora problem och vad är små. Vad är viktigt att mäta? Nu tittar vi på siffror och mäter i siffror, men jag tror inte att jag är den enda som tycker att bokslut borde värderas i mer än ekonomiska termer. Vad har vi gjort under året som gick? Hur såg vi till att människor mådde bättre? Var det någon som under året fick det sämre och vad kan vi i så fall göra åt det? Hur har vi skött miljön? Hur har årets bokslut sett ut beträffande hur det har påverkat luft, vatten, biologisk mångfald eller havet? Vilken av välfärden, både ekonomiska och sociala aspekter, har vi tagit i beaktande? Jag tror att vi på sikt ska utveckla fler parametrar när vi gör bokslut över ett år. Vi har hållbarhetsredovisning och vi har den ekonomiska delen, men här finns också behov av flera mått i att se att har vi på ett framgångsrikt sätt skött om Åland under det här året och fått fler människor att ha det bra.
Jag skulle vilja göra en liten reflektion tillbaka några år. När den här regeringen tillträdde så var ekonomin väldigt starkt aktuell i den politiska debatten. 2011 hade vi fortfarande finanskrisen och minnen av den brännandes i ryggen och den är fortfarande mycket aktuell. Nu 2015, fyra år senare, kan man då dra några slutsatser av hur Åland klarade sig igenom den här svåra tiden.
Man kan säga att Åland ändå har klarat sig bra med tanke på hur det då kändes 2008, 2009, 2010 och 2011, när vi alla höll i oss och undrade hur det ska sluta. Vad ska det innebära för vårt näringsliv och för vår offentliga ekonomi. Nu kan vi dra en viss suck av lättnad över att det ändå gick så bra. Företagen visade sig ändå vara tillräckligt starka och stabila för att genomleva den krisen. Oljepriset var gynnsamt. Min bild av finanskrisen är fortfarande de fraktfartyg som låg i Västra hamnen, förtöjda vid kajen. Det är kanske det som blev det mest bestående minnet av finanskrisen, dvs. fraktfartyg som låg stilla till följd av färre transporter framför allt inom massa- och skogsindustrins förändringar i Finland.
Vi kan också konstatera att den offentliga ekonomin har klarat sig hyggligt. Vi hade utjämningsfonden att ta till, att vara den buffert som den var ämnad för, för att dämpa alltför radikala och negativa nedskärningar inom offentlig sektor. När vi nu snart igen firar en självstyrelsedag på Åland och flaggorna vajar i vinden och naturen är som vackrast, tycker jag att ålänningarna kan känna sig mycket tillfreds med att få leva på en av de vackraste och tryggaste platserna i världen.
I jämförelse med många, många andra och som också här idag har konstaterats, har vi det trots allt otroligt fint. Ekonomin är stabil och de offentliga finanserna goda, arbetslösheten är låg, sysselsättningen är hög och vi har inte på något irreparabelt sätt skadats av den finanskris som också har präglat året bakom oss. I Finland däremot är det nu ett stort arbete som står framför regeringen. Hårda nedskärningar väntar inom många sektorer.
Vi ska strax påbörja diskussionen om våra framtida utbildningar, jag ser att ministern ser lätt utväntad ut, jag ska släppa fram honom. Det är en av de absolut viktigaste diskussionerna som vi har att ta, hur vi investerar i framtiden, dvs. i utbildningssystemet. Det som idag ska göras och det arbete som nu ska göras i Finland hoppas jag att man är klok nog att ha minnena från 1990-tals laman med sig i åtanke när man nu skrider till verket och ska göra dessa stora inbesparingar. Att kunna skära och förändra utan att på ett irreparabelt sätt skada människorna i sitt samhälle och lämna efter sig ännu fler som blir utanför samhället i långtidsarbetslöshet och sjukskrivningar, är en mycket krävande konstart och jag önskar där regeringen i riket lycka till.
Jag tror också att vi ska vara beredda på att den här sparsleven kommer att drabba oss i någon mån här på Åland trots att vi tack och lov kan sköta mycket av de här områdena själva. Det kommer säkert att bli en tid framför oss när vi med stor eftertanke måste fundera över i hur stor utsträckning vi följer utvecklingen i Helsingfors och i hur stor utsträckning vi avstår att följa utvecklingen i Helsingfors, i den mån vi själva kan besluta. Jag tror att i dagens läge och i dagens värld, om man ska främja fosterlandet såsom man har sagt, bör man göra det med öppen hållning gentemot omvärlden. Det är bara på det sättet som vi idag kan främja fosterlandets intressen.
Här på Åland ser jag att det kommer statistik om att 250 personer blev nettoinflyttning för ifjol. Det är en bra siffra. 900 flyttar totalt till Åland per år, men många flyttar också bort, framför allt för studier. Så länge vi har fler som flyttar in än som flyttar ut så att det blir ett plusbetyg för vårt samhälle, så länge det finns människor som vill välja Åland som sin livsplats och på den ort man vill verka och leva, är det bra. Det ska vi ta som ett gott betyg till vårt samhälle, så länge det finns inflyttning.
Med tanke på den kommande utbildningsdebatten så är en bra skola och en bra barnomsorg fortfarande det allra bästa som Åland kan erbjuda om man ska få folk att flytta hit. Vi kan erbjuda världens bästa vardag. Det är ändå fem dagar i veckan som är vardag när vi vill att det ska vara tryggt och när vi vill att livet ska fungera. Helgernas glitter och glamour kan man söka i de omkringliggande storstäderna.
Den här mandatperioden går också mot sitt slut och landskapsregeringen kommer i slutet av juni att också göra ett bokslut över de här fyra åren. Vi kan glädjas åt att vi ändå nu har uppnått en ekonomisk situation som är stabil och att vi också ska glädjas åt att vi inte står inför samma akuta sparläge som man gör i riket. Vi ska också glädjas åt att Åland växer och att de tillväxtsatsningar som regeringen har gjort har burit frukt. Vi ser att det nu går igång och att det kommer att innebära en positiv utveckling för landskapet. Att vi har kunnat åstadkomma den digitala agendan, att kommunernas socialtjänst så småningom ser dagens ljus och att den tillväxtplan som minister Valve just presenterade också innebär ett nytt sätt att tänka om framtiden och hur vi ska skapa ett Åland som både är hållbart och attraktivt för människor runt omkring. Fru talman! Tack för mig!
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! En liten sak i alla detaljer. Jag har läst om, jag kommer inte ihåg om det var i effektivitetsrevisionen eller i annan revisionsberättelse, där revisorerna lyfte upp ärendehanteringen på regeringsnivå. Fortfarande konstaterade man att istället för att snabba upp ärendehanteringen så har den egentligen dragit ut istället. Vad har landskapsregeringen gjort för att påskynda det? Jag har väckt frågan tidigare och man har då hävdat att man ska göra alla insatser för att bli bättre, men ärendena ökar istället för att minska.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Fru talman! Jag tror att det hela har en mycket praktisk förklaring. Det ena är att det här är ett område där man från ledningshåll kontinuerligt måste påminna om att få undan ärenden och se till att det rullar på. Det är så också att vi är färre vilket innebär att ärendehanteringen kan fördröjas. Det här är någonting som vi har ögonen på och vi hörde förvaltnings- och utvecklingschefen ta upp frågan för någon dag sedan. Det här är någonting som vi igen måste sätta fokus på.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Det är bra om man har ögonen på det och man försöker åtgärda det. Det väcker allmän irritation ute i samhället hos dem som väntar på ett svar på kanske en ansökan om stöd eller vad som helst. Hanteringen måste åtminstone försöka hålla sig inom de tre månaderna. Om det bygger på så här blir det bara värre och värre. Där bör man titta på vilket sätt man kan förenkla det. Jag kan inte ge svaret, men jag hoppas att lantrådet tar det med sig och för det vidare.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Fru talman! Det är absolut så att ärendena ska rulla på och man ska komma till beslut och få dem från bordet. Man ska också sätta en stor ära i att följa förvaltningslagen beträffande tiden som ärendena ska hanteras. Det här är absolut en fråga för förvaltningen att jobba vidare med för att få effektivare processer. Vi kan också komma ihåg att vi har haft och har just nu många områden där vi inför nya metoder och inför också ett nytt tankesätt och nya sätt att arbeta på vilket har tagit en del kraft från ärendena, de rutinmässiga ärendena. När man ställer om, förnyar och förändrar, så får det också konsekvenser.
Talmannen
Replikskiftet är däremot avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendena till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Båda ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet.
Föredras
5 Förslag till utbildningspolitiskt program för landskapet Åland
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2014-2015)
Enligt 30 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom. Talmannen föreslår att ärendet inte ska remitteras till utskott.
Diskussion.
Minister Johan Ehn
Fru talman! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller vad det nu heter. Det var för tre plenum sedan som jag för första gången bad att få komma upp och presentera detta.
Landskapsregeringen tillsatte den 17 juni i fjol en utbildningspolitisk delegation med representanter för samtliga partier i lagtinget, representanter för förvaltningen, då främst utbildnings- och näringsavdelningarna, arbetsmarknadens parter och kommunerna. Här var tanken att den utbildningspolitiska delegationen skulle bli ett forum för dialog, analys och prognostisering av det framtida utbildningsbehovet.
Delegationens första uppdrag blev att utarbeta ett långsiktigt dokument för en stabil utbildningspolitik på Åland. Det har nu resulterat i det förslag som ligger på era bord i dag, nämligen ”Förslaget till utbildningspolitiskt programkompetens 2025”. Vi valde att i delegationen först föra ganska djupgående diskussioner om vad vi tyckte att det skulle finnas för innehåll i ett sådant här program. Vi konstaterade att vi som satt där var företrädare för det som kunde anses vara någon typ av beställare, de som beskrev vad som behövdes i utbildningsväg för våra ungdomar i framtiden. Efter det så lät vi ett antal arbetsgrupper inom grundskola, gymnasium, högskola och livslångt lärande, med representanter från respektive områden, men också representanter för studerande och arbetsmarknadsparter att finnas med och plocka fram ett underlag för skrivande av själva programmet. Tanken var att genom det här meddelandet hålla en mera övergripande utbildningspolitisk diskussion här i lagtinget för att sedan slutligen på landskapsregeringsnivå fastställa ett långsiktigt styrdokument, som kan tjäna som ett sjökort för hur vi navigerar oss fram när det gäller utbildningspolitiken framåt.
Det som vi konstaterade i utbildningsdelegationen är att den åländska skolan så här långt har lyckats ganska bra. I jämförelse med t.ex. Sverige var vi rätt nöjda, vilket många andra också är. Vi har kunnat konstatera att vi har delvis olika syn på hur utbildningspolitik kan föras och vad som krävs, men de huvudsakliga riktlinjerna har man inte använt i någon slags politisk slagträanda. Vi har faktiskt försökt prata ihop oss och det vill vi också fortsätta med här.
Grunden för programmet har vi sökt i EUs övergripande strategi Europa 2020, som beskriver hur man på europeisk nivå ser att vi kan skapa ett konkurrenskraftigt samhälle och ett konkurrenskraftigt Europa i en alltmer internationaliserad värld. Här finns beskrivningar av det som EU kallar för nyckelkompetenser. Tillsammans med det material som ÅSUB tog fram i den rapport som jag har här i min hand ”Utbildningsbehov och arbetsmarknad 2025”, har vi sedan försökt anpassa det till de åländska förhållandena. Som jag sade kan vi konstatera att utbildningen på Åland i dag fyller hög kvalitet. Den motsvarar långt behoven enligt den här rapporten som ÅSUB har gjort, men man lyfter också fram ett antal utmaningar. Framför allt lyfter man fram att vi behöver fokusera på flexibilitet, strukturanpassning och policysamverkan.
Det här dokumentet som vi idag debatterar i salen är tänkt att ha målen, som finns formulerade, som styrande. Det som finns som förslag till åtgärder ska mera ses som förslag och exempel på hur man kan nå målen. Jag är övertygad om att när man börjar bryta ner det här och ska förverkliga målen som finns kommer man att både få ompröva och hitta nya förslag till lösningar för att nå målen. Jag ska i det här anförandet försöka sammanfatta de mål som jag också ser, i sex huvudrubriker:
1. Hållbar skola
2. Flexibel skola
3. Digital skola
4. Jämlik och jämställd skola
5. En entreprenörs skola
6. En integrerad skola
Sex mycket viktiga områden i förhållande till den bakgrund som jag beskrev inledningsvis. Vi tittar på en hållbar skola och vad vi menar med det i det utbildningspolitiska programmet. För det första ser vi att en hållbar skola måste ge oss livskompetens. Det måste stöda ett livslångt lärande. Då tror vi att det finns några saker som är speciellt viktigt, kreativitet, att se till att uppmuntra och lyfta fram kreativiteten hos våra ungdomar. Genom det så får vi också ett nyskapande och en vilja till att upptäcka och göra nya saker. Det här kan kopplas till entreprenörskap. Ett entreprenörskap som gäller såväl i det egna livet som i det att kunna skapa företag, hitta lösningar på saker och ting i vårt samhälle.
Ett ord som passar bra in på det är också nyfikenhet. I livskompetens så för att kunna uppnå de bitarna krävs att man känner trygghet, både i arbetsmiljöer och att vi har en skola som inte är full med mobbing och problem med att känna sig välkommen varje dag. Vi behöver också se till att vi ger ungdomarna kommunikationsförmåga. Här handlar det om det klassiska skriva, läsa och också räkna, men alltmer det som jag kommer att återkomma till lite längre fram, dvs. kunskaper i IKT, IT eller vad vi väljer att kalla det, dvs. möjligheterna att klara av att använda den nya tekniken.
För att få en hållbar skola måste vi också lära våra ungdomar att hälsan och motionen är viktig. Vi lyfter också den biten i det här programmet som fokusområde. Ska man känna en möjlighet att kunna ta till sig alla de här livskompetenserna på ett bra sätt behöver det också finnas en stor möjlighet för eleverna till brukarinflytande, både för elever och för elevernas föräldrar.
Hur åstadkommer man då den hållbara skolan? För det första behöver man se över läroplaner och kursplaner. Vi behöver inspirera lärare till innovativa och nytänkande undervisningsmetoder. Grunden finns hos våra lärare idag, vi har en duktig lärarkår ute i våra skolor, men precis som alla andra yrkeskategorier behöver man utgående från vad som händer på en arbetsplats och i samhället få möjlighet till att utvecklas och att kunna möta de nya krav och behov som finns på arbetsplatsen, i det här fallet skolan.
Jag vill också ge konkreta exempel på att man behöver stärka språkkunskapen, matematik, kreativa ämnen och motion. Det här måste vi göra genom att se över såväl styrdokument som den timfördelning som vi har. Då handlar det också om att våga prioritera så att man inte bara påför nya saker. Påför man nya saker så bör man också visa på vilket sätt man kan integrera det i utbildningen.
Vi vet idag att vi t.ex. inom yrkesutbildningen bara erbjuder möjlighet att läsa engelska som främmande språk. Det är ingenting som är klokt framåt utan det behöver lyftas fram. Tittar vi på programmering som har varit aktuellt tidigare som en del av att skapa kunskaper i IKT, så tror vi att det är någonting som man ska försöka kombinera med t.ex. matematik och annan undervisning, som ett redskap, som en möjlighet att jobba vidare på saker och ting.
När det gäller att utöka kreativiteten handlar det om att se kreativitet och kreativa ämnen som möjligheter att lyfta in i egentligen alla ämnen som vi har i skolan, men samtidigt också göra tydliga satsningar i t.ex. ÅMI. Motion och rörelse, här tror jag och här tror vi som har varit med och tagit fram programmet, att det dels behövs satsningar inom gymnasieskolan på flera timmar, men vi måste också få in ett tänk där inte motion och gymnastik blir enbart tänkt som någonting som finns på sidan av utan det behöver integreras.
Här finns många kreativa idéer om allt från aktiva planerade raster till att man i matematikundervisning eller svenska eller egentligen vilken undervisning som helst genom att man planerar in det i arbetsplanerna, kan se till att ungdomar får röra sig mycket, mycket mera än vad de har fått göra tidigare.
Som jag nämnde så inom yrkesgymnasiet ser vi framför allt ett tydligt behov av att vi här behöver planera in flera lektioner i gymnastik och praktisk hälsokunskap, dvs. att vi lär de som ska bli de kommande yrkesverksamma också hur man tar hand om sig själv så att man inte drabbas av förslitningsskador och så att man håller sig i skick längre.
När det gäller att skapa en hållbar skola behöver vi också titta på hur vi använder resurserna. I dagsläget är det så att de som har påbörjat gymnasieutbildning så har ungefär 80 procent fått ut sin examen inom fyra år. Inom högskolan är motsvarande siffra 61 procent på fem år. Det säger sig självt att där har vi en utmaning. Den målsättning vi har ställt upp är att inom fyra år på gymnasieutbildningen ska minst 90 procent av dem som har påbörjat vara ute med en examen och inom högskolan samma sak inom åtta år. Då krävs det att man funderar på åtgärder hur det här ska kunna göras.
Jag kommer att återkomma till det när jag också pratar om hållbar och jämställd skola, men framför allt handlar det om att också ge möjligheter för de studerande, både på gymnasienivå och på högskolenivå att använda sig av tidigare förvärvade kunskaper och få dem godkända i sin utbildning. Det handlar om att utveckla möjligheter till alternativa studievägar, det handlar om att stärka stödet för specialundervisning, stärka rådgivning och handledning och också jobba med trivsel.
En annan sak som är väldigt viktigt när det gäller att skapa en hållbar skola är att man upplever både från samhället och från de studerandes sida att utbildningen är relevant. Här gäller det för oss att mäta det med jämna mellanrum, göra utvärderingar som ger oss svar på hur utbildningen som vi bedriver idag är anpassad utgående från den värld vi lever i. Det gäller att vi får regelbundna analyser och prognoser för att förutse vilka framtidens kompetensbehov är.
Jag tror också att det är väldigt, väldigt viktigt att vi stärker kopplingen till just arbetslivet. Här handlar det om att vi ska få det effektivare informationsutbyte och påverka yrkes- och branschrådet på högskole- och gymnasieutbildningen. Vi behöver titta på möjligheter att öka den arbetsbelagda utbildningen i form av praktik och liknande. Det gäller att kanske ge möjligheter att plocka ut, under en utbildnings gång, olika delexamen som gör att man kan ta en paus i sin utbildning, gå ut och få en känsla för om det här valet som gjordes verkligen var rätt och kunna använda sig av det när man i följande steg tar ut sin slutliga examen.
Lärlingsutbildning är någonting som är på tapeten i hela Europa, Tyskland och Schweiz har hållit på med det länge, Sverige diskuterar, Norge och Danmark har försökt med olika modeller. Här har vi en grund i den läroavtalsutbildning som vi idag har, men vi behöver titta på de olika exemplen som finns runt omkring oss och se hur vi tar det vidare. Vi lyfter också fram det att vi ger lärarna möjligheterna på de yrkesutbildade linjerna att bedriva olika typer av trafik eller arbetstidsperioder.
Inom den högre utbildningen tror vi att vi behöver titta lite närmare på vilka behov det finns, t.ex. vilka kunskapsbehov har självstyrelsen för att kunna utvecklas vidare inom autonomiområdet och liknande. På vilka områden behöver vi här på Åland idag gå från att enbart nu utbilda på Bachelor-nivå till att man ska göra masters-utbildningar. Vi har visat på att inom det maritima klustret, inom IT, inom finans och försäkring och inom livsmedel har vi naturliga förutsättningar att göra det här, men vi tror också att vi måste göra det i samarbete med det som finns runt omkring oss. När det gäller högre utbildning utnyttjar vi inte idag potentialen i att kunna bedriva forskning på olika sätt.
När det gäller en hållbar sak nämnde jag internationaliseringen redan tidigare. Här handlar det framför allt om att vi ser till att ge, som jag var inne på, starka språkkunskaper för våra ungdomar. Inte bara språkkunskaperna, här behöver vi också stärka kunskaper och förmåga till kulturell förståelse. Vi ser idag när människor blir rörliga, vi har börjat mötas och träffas på ett nytt sätt, när nya människor stiger in i ett samhälle, att risken för att det uppstår konflikter och missförstånd är ganska uppenbar. Därför gäller det att integrationsutbildning också ser till att man har möjlighet att få kunskap om hur det nya samhället fungerar, det man har kommit till, men samtidigt också att man har möjlighet för den inflyttades del att dela med sig av den kultur man bär med sig från det tidigare landet. Det är någonting som ständigt behöver bevakas från landskapsregeringens och landskapets sida. Kommer man med en examen från ett annat land ska det vara naturligt att på ett mycket enkelt sätt komma in och kunna använda den i det åländska samhället. Det finns möjligheter idag, det går att utveckla.
Den andra punkten var en flexibel skola. Här tror jag att ett av de stora målen man måste lyfta fram är en ökad individanpassning. I gymnasiet idag har vi jobbat mycket med att skapa program och olika typer av ganska snäva ingångar. Här beskriver vi möjligheter att skapa ett årslöst periodsystem med flexibel antagning. Vi tycker också att man bör lyfta och utveckla användningen av IT i det här sammanhanget och ge individerna möjligheter att via tekniken faktiskt också ha möjligheter att få ett större utbud än vad kanske skolan på hemmaplan kan erbjuda.
Ser vi till flexibiliteten i en skolas och för att få en flexibel utbildning gäller det också att se till att vi stärker vuxenutbildningen. I dagsläget så har det varit så under många, många år att vi från landskapets sida framför allt har satt våra resurser på ungdomsutbildningen. Det är bra, det är grunden, men ser vi framåt behöver vi skapa bättre tillgänglighet och bättre kompletteringsmöjligheter för att kunna vara anställningsbar och kunna växla under en hel yrkeskarriär.
Den tredje dimensionen jag lyfte upp om en skola var en digital skola. Här vet vi att alla idag behöver digital och media kompetens. Det här är någonting som vi måste se till att beakta i alla våra styrdokument. Tittar vi idag i läroplanen finns det ganska goda skrivningar kring det. Det vi behöver göra är att vi ser till att skärpa dem och också ge fortbildning precis som vi har gjort idag så att man har förutsättningar att kunna använda det här. När det gäller digitala skolan finns också ett krav på att vi behöver ha god tillgång på digitala verktyg och digitala system.
Som sagt var, vi föreslår också att programmering införs i grundskolans undervisning, inte som ett enskilt ämne utan som ett redskap inom olika ämnen så att man får ytterligare möjligheter att kunna både utveckla sitt eget lärande, men framför allt också i framtiden kunna använda den digitala plattformen för att skapa sig jobb och liknande.
Den fjärde punkten var en jämlik och jämställd skola. Här handlar det väldigt mycket om också det som vi har pratat om tidigare, dvs. att kunna individualisera. Vi vet idag att antalet ungdomar och barn som har inlärningssvårigheter av olika slag, som har funktionshinder av olika slag har vi haft bättre möjlighet att hitta och diagnostisera. Vi har också varit väldigt duktiga på att ta hand om den här gruppen ungdomar i vår grundskola, men ser vi vidare när det gäller yrkesutbildningarna har vi inte lyckats utveckla det här i lika stor grad. Ett arbete pågår här, men det finns mycket kvar att göra för att få ett ökat utbud av yrkesinriktad specialundervisning, att utveckla arbetssätt och metoder som skapar förbättrade möjligheter att nå målen i läroplanerna och också att komma ut och kunna ta aktiv del i samhället.
Ett jämlikt utbildningsutbud är också viktigt ur perspektivet att vi måste ta vara på den potential vi har. Jag är övertygad om att gör vi en genuskartläggning av dagens utbud så kommer vi att upptäcka att vi inte är perfekta. Det skulle vara väldigt konstigt om vi var det. Nu föreslår vi att man ska se till att man använder sig av den här typen av redskap för att kunna göra förändringar.
När det gäller entreprenörsskola, det som var min femte punkt, jag börjar närma mig slutet, är skolan en viktig plats för att skapa grunden för det eller finslipa det som finns hos var och en av de elever som börjar grundskolan. Jag nämnde inledningsvis att det finns en koppling mellan det som är nyskapande, det som är kreativt och entreprenörskap. Därför lägger man inte grunden alltid genom att börja undervisa tidigt om hur man startar nya företag och hur man på olika sätt lär sig företagsekonomiska termer. Vi tror att det viktiga är att understöda och utveckla just kreativiteten. Den måste också se till att våra närmiljöer är anpassade efter det här. Vi måste ha läroplaner som faktiskt uppmuntrar till de här bitarna och framför allt när vi kommer till gymnasialstadiet också har entreprenörskap kanske som en del av ett ämne i samtliga utbildningar. Det här måste ske i ett nära samarbete med näringslivet. Det är de som kan de här sakerna, det är de som kan hjälpa oss att se till att få ut det här bäst.
Fru talman! Till sist handlar det om att skapa en integrerad skola. För oss är inflyttning en överlevnadsfaktor. Det har det alltid varit och det kommer det alltid att vara. Hur lyckas man då att dra nytta av en inflyttning? Jo, genom att se till att integrationen fungerar. Vad är viktigast i integration? Jo, det är att man kan skapa kommunikation och förståelse. Här finns förslag i programmet om större kunskaper i svenska för inflyttare. Genom att man när man inför utbildning på olika sätt för människor som flyttar in också ska kunna ge dem kunskaper i sitt hemspråk för att lära sig det här. Man kan också lyfta in svenska som andraspråk för inflyttare hos barn och ungdomar. Vi behöver hela tiden följa med vilka behoven är hos dem som flyttar in. Det här är inte statiskt.
Programmet som sådant innehåller väldigt övergripande mål. Det visar på de utmaningar och möjligheter som finns. Nu krävs det för det här konkreta åtgärdsplaner i form av skrivningar i budget, uppföljning och separata projekt för var och en av de här. Vi har inte gjort kostnadsberäkningar utan det är någonting som man gör när man tar sig vidare. Programmet ska ses, som jag inledde med, som en grund för att hitta de bitar som vi gemensamt kan säga att det här är vi överens om, det här är målsättningarna. Sedan jobbar vi gemensamt fram med de kommande regeringarna och också åtgärderna. Tack fru talman!
Ltl Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Det är ett mycket omfattande och intressant program som vi ska debattera här nu. Man skulle kunna debattera i dagar om man skulle vilja. Jag tar fasta på en alldeles konkret sak, en uttalad målsättning. Utbildningsdelegationen har varit helt enig i att man säkert ska beakta målsättningen att bereda alla ungdomar en studieplats efter grundskolan. I dagens tidningar kan vi läsa hur det de facto inte alls överensstämmer med verkligheten. Insändaren var mycket värdefull. Man kan också läsa hur barn och ungdomar på rikssidan har helt andra rättigheter än vad barn och ungdomar har på Åland. Det är en verkligt allvarlig sak. Det kan knappast utbildningsministern belastas för eftersom det har varit så under en tid, men vi måste åtgärda det här.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Vad gäller hur läget är på rikssidan vill jag inte uttala mig med exakthet för jag vet att det även där finns brister. Det finns ett uttalat önskemål även där om hur saker och ting ska fungera, men det fungerar inte så heller i praktiken. På pappret kan det se bra ut. Jag är inte nöjd med hur vi har det här i dagsläget och därför betonade jag det också i min presentation. Vi har jobbat med de här sakerna på ganska många olika sätt under den här tiden. Åtminstone jag har lärt mig i det här sammanhanget att det inte finns någon universallösning. I det här fallet handlar det verkligen om att hitta individanpassade lösningar. De ungdomar som idag inte passar in i normala facken som vi har skapat, har problem idag och där måste vi hitta individuella lösningar. Tittar vi på statistiken från tidigare år har vi ändå lyckats, trots att regelverket inte alltid är på plats, att hitta individuella lösningar till de flesta, åtminstone de senaste två åren som jag har i färskt minne.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Nu vet vi att det ser ut som om hälften av de som söker får plats. Det är också anmärkningsvärt. Jag är helt med på tåget om att vi ska ha individuella lösningar eftersom problemen och utmaningarna ser helt olika ut för olika personer, men vi måste också ha ett rättssäkert system och att man har rättigheter också om man har speciella behov. Det är en bugg i vårt system vad jag kan förstå att det kommer fram till godtycke, man tar beslut i styrelsen för Ålands gymnasium vem som ska ha rätt till anpassade kurser, vem som får tillträde till utbildningen.
En sak som jag också vill höra en kommentar kring är den ekonomiska resultatfinansieringen som var lite flyktig att läsa. Jag förstår inte riktigt vad man menar, finansieringsmodeller för specialundervisning osv. En liten utveckling på den sidan, tack.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! När det gäller att hälften av de studerande står utanför platser är det efter en första körning av de platser som finns, då visar siffrorna på det. Erfarenheterna visar att när vi har fördelat platserna utgående från de behov som i verkligheten finns har vi inte kvar dem på det sättet. Jag upprepar det jag sade inledningsvis i repliken till ledamoten Sjögren, jag är inte nöjd med exakt hur det här ser ut. Jag skulle vilja ha en större förutsebarhet i de här systemen, men problemet är att det inte är lätt att skapa. Jag väntar för tillfället på en rapport från en arbetsgrupp som har suttit på avdelningen med att komma fram med förslag på hur vi ska förändra det här. Jag hoppas att vi ska kunna fatta beslut som leder till positiva förändringar redan till nästa läsår, men jag inser också att det är ett väldigt stort område. När det gäller finansieringsmodellerna handlar det väldigt mycket om högskolesidan som vi har sett att vi behöver ha en utökad resultatfinansiering, framför allt om vi bolagiserar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Fru talman! Tack för en bra redogörelse och för ett bra program. Det jag lite vill lyfta är en positiv sak som ministern också betonade. Det är delen med att mångsidig motion och rörelse ska ges ökat utrymme. Det är jättebra. Det jag lite vill betona är att det borde bli roligt också, man måste se till att det blir roligt. Det får inte bli som när jag gick i skolan när man sade att nu ska du göra 50 armhävningar. Det måste bli någonting riktigt roligt så att man blir motiverad att göra det. Jag vill betona att man ska ta med det när man utformar insatserna för just den biten. Tack!
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag delar fullt ut ledamoten Carlssons reflektioner kring detta. Det är kanske i första hand en pedagogisk utmaning att se det här, men i de styrdokument som formuleras bör de här sakerna lyftas upp, dvs. man ska motivera till ett eget självständigt tränande. Det är inte så att man alltid måste ha skolan eller någon annan som ska se till att det här ska bli gjort. Tycker man att det är roligt kommer man att göra det självmant. Vi delar fullt ut den här synen, ledamot Petri Carlsson och jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter replik
Tack fru talman! Tack ministern! Jag vill ställa några frågor om digitaliseringen i skolan och också om programmering. Vi ser att vi går mot en digitaliserad värld och jag förstår att man i ett sådant här framtidsdokument lyfter fram det. Det är ändå ett problem, åtminstone för kommunerna. För det första har kommunerna ganska ansträngda ekonomier och har inte möjligheter att sätta ner så pass mycket pengar på att köpa in alla de verktyg och medel som behövs. Sedan måste man också sätta in klara fortbildningsmöjligheter för lärarna. Det här är någonting som inte finns med i deras utbildning. Det är någonting som man eventuellt kunde ta upp i samband med landskapsandelarna.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! När det gäller fortbildning delar jag fullt ut ledamot Kemetters syn på det hela. Det kanske är en av de viktigaste delarna för att få en implementering av användandet av IT i skolan på ett bra sätt. Där har vi under de senaste åren, under de senaste två mandatperioderna skulle jag vilja påstå, jobbat väldigt mycket med att stötta det även från landskapets sida. Vi har skapat systemet med s.k. MIPP, dvs. vi har ett system där lärarna får lära sig att använda det på ett bra sätt, men hela satsningen på att lära sig saker och ting behöver fortsätta.
När det gäller att bekosta själva infrastrukturen eller hårdvaran i det här sammanhanget, har vi en utmaning. Den utmaningen gäller för hela digitaliseringen. Det är en fråga precis som ledamoten Kemetter är inne på, som behöver beaktas när man syr både den digitala strategin i ÅDA, men också i det sambandet med att man måste se möjligheter till systemskifte. Man går för att använda en sak till en annan.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack fru talman! Det stämmer att lärarna går igenom en MIPP-utbildning, men det är mycket grundläggande användning av datorer som man använder, Word, Powerpoint och hur man gör en film och så. När vi går in på programmering börjar vi nog vara på ett sådant område att man inte riktigt kan kräva det av lärarna. Idag är det nästan som ett helt eget ämne. Jag ifrågasätter just programmering, är det faktiskt det vi ska syssla med i grundskolan?
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Som jag sade inledningsvis behövs det fortsatt stöd för fortbildning. Det kommer att kontinuerligt behövas och framför allt när man inför nya tekniker. När det gäller specifik programmering kanske ordet i sig inte alltid visar vad det är. I den nya finska läroplanen som togs fram under den förra mandatperioden under socialdemokratisk ledning i det finska utbildningsministeriet, så har man gjort det så att man har integrerat det i två ämnen, matematik och slöjd. Det är inte så att man lär sig programmera ett visst språk utan man lär sig en logik och ett tänkande. Det kan handla om att använda program där man lägger olika pilar som visar hur en dubbel eller någonting liknande ska styras, eller att man genom att lära sig små enkla kommandon hittar olika sätt att lösa olika problem på. Det handlar inte om att lära sig ett programmeringsspråk utan om att lära sig logiken och tänkesättet om programmering.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Fru talman! Flexiblare utbildning är ett av målen i det här utbildningspolitiska programmet. Vi aktualiserar en diskussion som är oerhört väsentlig vad gäller utbildningen. Frågan som man måste ställa sig är att om man vill göra skolan mer flexibel eller vill man göra eleverna mera flexibla. Vi vet i dagens värld så blir den alltmer fylld av specialister. Det skapas ett stort behov av generalister, av ungdomar som har en bred allmänbildning och goda kunskaper att anpassa sig efter förändringar som sker framöver. Vi vet att omvärlden förändras allt snabbare. Det är något som är oerhört viktigt här på Åland, ett litet samhälle är beroende av vad som sker i omvärlden. Därför ställer jag mig lite frågande till målsättningen. Innebär den enbart något positivt för eleverna, att kunna välja och vraka mellan allt möjligt? Kan det här innebära en risk att man går miste om den starka och goda allmänbildningen vi har i utbildningen på Åland?
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Ledamoten Jonsson och jag delar den här synen om att för att kunna bli flexibel måste man ha en god bas att stå på. Det här handlar framför allt om att kanske ha en skola som levererar ut flexibla elever, men för att det ska vara möjligt måste man också ha en utbildning som hela tiden följer med sin tid och är med på vad som händer runt omkring. Det betyder att allmänbildningen och grundkunskapen som behövs kommer att förändras. Det är det vi har försökt beskriva på något sätt. Möjligheten att faktiskt utgående från de förändringar som görs ska också kunna anpassa skolan på ett flexibelt sätt. Inte så att man ska låta ungdomar gå in i blindrör, som sedan inte leder någonstans utan snarare tvärsom ska vi förbereda dem för att bli flexibla samhällsmedborgare. För att det ska vara möjligt tror vi också att man behöver ha en flexibel skola där man tar till vara de kunskaper som finns och som man kan värdera på ett vettigt sätt.
Ltl Axel Jonsson, replik
Fru talman! Det låter bra, men jag saknar lite det resonemanget i det här kapitlet. Kanske fokus ligger mera på all möjlighet för individerna att välja sin egen utbildning. Det är lätt att hålla med om att det låter bra på pappret, men vi vet också att om man nu studerar erfarenheterna av gymnasiereformen så har flexibiliteten och valmöjligheten för individen också ett pris när det kommer till schemaläggning och organisation i övrigt. Det är lätt att hålla med om att individanpassad skola och valmöjlighet för eleven låter bra, men det finns också en praktisk verklighet. Det är viktigt att betona att den praktiska verkligheten inte får gå ut över den starka och goda allmänbildningen som vi av tradition har haft i Ålands skola.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Som sagt var i tidigare replik är vi överens om detta. Det finns ingen grundläggande vilja hos oss som har varit med och tagit fram programmet att åstadkomma något sådant utan snarare tvärsom. Jag vill också säga att när vi har suttit och skrivit detta har vi noterat att de åtgärder och målsättningar som man sätter upp under de olika rubrikerna kunde också komma upp på andra ställen. Vi har försökt att inte upprepa oss alltför mycket. Det kan uppstå om man läser bara ett kapitel kring flexibilitet att man får en känsla av att det handlar enbart om den biten. Som helhet har vi försökt måla upp det som jag i en tidigare replik försökte säga också.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack fru talman! Minister Ehn pratar om validering och integration som en viktig del i det här. När jag läser att inflyttades möjlighet att delta som fullvärdiga medborgare stärks och inflyttades barns förutsättningar att genomföra grundskolan stärks så blir jag glad. Jag hoppas att man någonstans här kan hitta de behövliga skyddsnäten för de inflyttade barnen som kommer när det gäller att få fram information till föräldrar och föräldrarna förstår hur den åländska skolan fungerar, vilket inte alltid är så enkelt om mamma eller pappa är analfabet. Hur ska man då få fram informationen till föräldrarna och inte sätta allt det vuxna ansvaret på eleven.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Ledamoten Holmberg-Jansson sätter tummen på ett väldigt väsentligt område som faktiskt inte är helt lätt att svara på hur man ska göra. Vi har däremot velat lägga fokus på att vi ser att här finns område där man måste lägga tid framöver. Vi har gjort satsningar under den här mandatperioden som har byggt på att vi har ett antal individer som har kommit till Åland idag som är vuxna och som helt och hållet saknar ett skrift- och lässpråk, dvs. man är analfabet. Då blir möjligheten att följa med i skolan väldigt svår. Det har vi försökt åtgärda genom att hitta möjligheter att lära dessa föräldrar svenska. Vi ger dem möjligheten att lära sig svenska. Det finns massor kvar att göra. Jag vill återigen lyfta det jag lyfte i anförandet, dvs. att skapa den kulturella förståelsen, att se till att man blir en integrerad del. Där är det faktiskt inte bara skolan som kan göra någonting utan där är det du och jag och det civila samhället som måste vara med här och se till att vi öppnar upp föreningar och se till att vi får med dem i ett socialt sammanhang. Då kan vi lyckas med det här. Det är mycket av det som sker för integration.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack fru talman! Det är inte alla som flyttar hit som är analfabeter, det finns verkligen sådana som kommer hit och besitter stora kunskaper. Därför är det glädjande att ministern lyfte fram det här med validering och att kunna få sina betyg och kunskaper validerade och godkända. Det är ett enormt resursslöseri om en optiker eller en fysioterapeut inte vara det som man är, sitt yrke, på grund av att de saknar svenska. Där finns det en stor brist idag att bara få det grundläggande i svenskan inom sitt specifika yrkesområde. Jag hoppas att det här på något sätt ska öppna upp för det. På samma sätt som de som går i gymnasiet kan lägga ner tid på att lära sig svenska genom att eventuellt tenta bort det modersmål de har som ett främmande språk. Det vore en ypperlig lösning för att kunna plocka in mera svenska kurser. Det fungerar om de pratar ryska, för ryskan är ett ämne i lyceet.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Ytterligare viktiga aspekter och goda förslag på hur man skulle kunna lösa dessa utmaningar som vi ser. När det gäller validering är det en bra bit på vägen, mycket tack vare att EU ställer mycket höga krav på det här just med processen om Europa 2020, men det finns en hel del kvar att göra i det här sammanhanget. Det gäller också möjligheten att lära sig språk och att få möjlighet att kanske via det egna hemspråket också kunna förstå det nya språket man ska lära sig så tror jag att man har stor nytta av den nya tekniken. Det kan vara svårt att kunna ge stödet på hemmaplan alla gånger och då kan vi använda oss av att det här finns runt omkring oss och på ett ganska lättillgängligt sätt om man använder sig av den nya tekniken. Allt det här är sådant som kräver investeringar och som kräver att vi också lägger resurser på det. Jag tror att vi får mångfalt tillbaka om vi ser till att vi tar tillvara de resurser som finns.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Fru talman! Jag är inne på samma tema som en tidigare replik. Det är att uttrycka en tillfredsställelse att man i programmet har skrivit utökad motion i skoldagen. Det är en väsentlig fråga när man ser sig omkring i samhället. Vi ser här hur man rullar på surfplattorna. Man fastnar lätt i den digitala världen. För framtiden och hälsan är motionen väldigt viktig och därför vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att man har skrivit utökad.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Det utbildningspolitiska programmet är framtaget av en imponerande samling personer med en bred kompetens och många års erfarenhet och gediget engagemang. Programmet målar stora och breda penseldrag. Det finns få saker som man inte kan hålla med om och det har lyckats fånga aktuella frågeställningar och utmaningar. Tidsrymden med utvecklings- och utbildningsstrategier fram till år 2025 känns nästan ofattbar. Frågan är om den är realistisk.
Utvecklingen inom många samhällsområden är för tillfället bindande med både digitalisering, knappare resurser och omställning till en mera grön ekonomi. Landskapsregeringen förde utbildningspolitiska programmet till lagtinget i form av ett meddelande för att lagtinget ska hålla en temadebatt i detta viktiga ämne som är en hörnsten i hur och om vårt eget åländska samhälle ska ha relevans i framtiden.
Det liberalerna saknar från landskapsregeringen och som också ministern påpekade är konkretionen. Det skulle ha varit synnerligen viktigt att lagtinget skulle ha fått en rudimentär uppfattning om en första prioritering i kommande handlingsplaner, tidtabeller, insatser och ansvar. Det finns flera aktuella frågor inom utbildningssystemet som är väldigt angelägna och akuta och som borde ha haft svar och handling redan igår. Ett av de mest akuta kan vi läsa om i dagens tidningar. Det är ungdomar som har anpassad läroplan. De har svårt att få plats, riskerar att hamna utanför systemet och det skulle också ha varit väldigt värdefullt om rapporten skulle ha varit färdig, att vi skulle ha haft tillgång till den och att vi skulle ha fått en plan och en förändring just för de här eleverna.
Vi har inte råd att ha ungdomar utanför vårt utbildningssystem. Det förorsakar inte bara mänskligt lidande utan det kommer också att kosta en massa pengar. En annan sak som skulle ha varit på plats är om man skulle ha kommit lite längre med samordnad elevvård på grundskolan, med kuratorer och psykologer. Det skulle också ha varit ett framsteg för åländska barn och ungdomarna. En gemensam elevhälsa, lite som vi har på gymnasialstadiet.
Rättigheter för barn som får hemundervisning måste också tydliggöras. Där finns det en rapport och där förväntar vi oss också konkreta åtgärder. Vi vet också att vi börjar ha problem med hemmasittare. Det är ingen homogen grupp, det kan vara allt från ätstörning, psykisk ohälsa. Där skulle också landskapsregeringen ge uttryck för hur de här eleverna ska tacklas i kommunerna.
Vi skulle också väldigt gärna ha velat ha klara besked hur det ser ut med alternativa skolor. Vi vet att Waldorf-skolan är på tapeten. Hur ska den finansieras i framtiden så att man får en långsiktighet i det. Vi skulle också gärna ha sett en utvärdering av gymnasialstadiereformen. Vi vet att det är många saker som fungerar, men det finns också utrymme för förbättring. En sådan konkret sak är t.ex. att man kan ta studieförberedande utbildning på fyra år, men tar du dubbelexamen måste du ta den på tre år.
När det gäller svenska två, alltså de eleverna som har ett annat modersmål och som i princip kommer till Åland som 13-14 åring, så har jag förstått att man också söker enligt anpassad läroplan. Då buntar man ihop alla de här eleverna som kanske inte har svenska som modersmål med dem som har psyko-sociala problem. Det här är inte helt lyckat så jag ser väldigt mycket fram emot rapporten som man kommer med. Det handlar om helt andra behov och det handlar om att se alla elever. Det var väl det mesta, tror jag.
För liberalernas del kommer jag först att måla med breda liberala penseldrag på synen på skola och utbildning för att sedan vara synnerligen konkret. Jag kommer att redogöra för den liberala prioriteringen inom ramen för det värdeord som utbildningsdelegationen har tagit fram för vårt utbildningssystem hållbarhet, flexibilitet, digitalt, jämlikt och jämställt, entreprenörsmässigt samt integrerat.
Jag har som infrastrukturministern oreda i mina papper märker jag. Liberala penseldrag. Utbildning bryter barriärer och öppnar nya vägar. Lusten att lära ska uppmuntras genom hela livet. Kunskap, kreativitet och kritiskt tänkande ska genomsyra allt lärande. Utbildningen bör vara flexibel i tid och form. En likvärd skola och utbildning är ett måste för att elever och studerande ska få samma möjligheter. Alla ska kunna utvecklas efter sina förutsättningar och de som har behov av hjälp ska få det stöd de behöver.
Ett utbildningssystem som är likvärdigt med jämn och hög kvalitet är den absolut viktigaste faktorn för att skapa jämlika livschanser. Det är särskilt betydelsefullt för elever som har fått en svår start i livet eller kommer från ett hem utan studietradition. Varje förälder har ett ansvar utifrån sina förutsättningar att stödja sitt barn, varje elev och studerande har också ett eget ansvar för sina studier.
Genom hela utbildningssystemet behöver aktivt genusarbete för att flickor och pojkar ska få möta likvärdig förväntning och få likvärdiga chanser. Utbildningssystemet ska erbjuda stimulans och utvecklingsmöjligheter också för elever som är särbegåvade och högpresterande i något ämne. Utbildningssystemet ska vara tillgängligt för barn och ungdomar med funktionsnedsättning, det ska erbjudas en trygg studiegång som bygger på specialistkunskap och där utbildning ges utifrån varje individs egna förutsättningar. Ungdomar har olika mål och förhoppningar, gymnasieskolan ska erbjuda högkvalitativ utbildning inom vårdarens studieförberedande och yrkesförberedande utbildning.
Yrkesutbildningen ska ha nära anknytning till arbetsmarknaden och stärka elevernas kontakter med arbetslivet. En lärlingsutbildning behöver utvecklas och avhoppen från gymnasiet behöver minska. Med en alltmer rörlig och krävande arbetsmarknad ställs krav på vidareutbildning och omskolning. Därför ska individen ha goda möjligheter att förnya sin kompetens under hela arbetslivet. Det måste också ges större möjlighet att se när livet väljer ny inriktning, förnya sina kunskaper och likaså förbättra resultatet för sina tidigare utbildningar.
En expansion av högskolan där ett större antal elever inte kommer från Åland är en bra närings- och utbildningspolitik och det bidrar till samhällelig och ekonomisk utveckling. En nära dialog med utbildningen och näringslivet är nödvändig för att utbildningen även ska motsvara arbetsmarknadens behov.
Talman! Liberala prioriteringar och konkretion. När det gäller integration och jämlikhet vill liberalerna ha hemspråksundervisning. För barn och ungdomar som invandrat i skolåldern med goda kunskaper i modersmålet är det lättare att tillägna sig svenska. För nyanlända elever är det viktigt att utveckla och använda sitt modersmål så att både modersmålet och svenskan stärks. Ny teknik medför nya möjligheter. Distans- och nätbaserad undervisning möjliggör för att både grundskole- och gymnasieelever ska få modersmålsundervisning. Halvspråkiga barn och ungdomar riskerar utanförskap.
Liberalerna vill modernisera religionsundervisningen. Den ska inte vara föremål för valbarhet och tyckande utan ett helt vanligt ämne för alla elever oberoende av konfession och annan åskådning. Religionsundervisningens utgångspunkt borde vara en jämlik utbildning. Alla barn och ungdomar borde få samma undervisning i livsfrågor och de skilda religionernas innehåll. Religionsundervisningens innehåll borde stå i relation till vår kultur, historia och tradition men också till omvärlden, vårt mångkulturella och mångreligiösa samhälle.
Jämlikhet och jämställdhet. Unga som lever i ekonomiskt utsatta familjer och som går på gymnasialstadiet kan vara extra utsatta eftersom det inte är en avgiftsfri utbildning. Skolmaterialet inom andra stadiets utbildning är mycket dyrt. Liberalerna vill att det utarbetas en handlingsplan med åtgärder för studerande som är i behov av ekonomiskt stöd på gymnasialstadiet.
Liberalerna vill modernisera sexualundervisningen i grundskolan. Den har traditionellt till största delen handlat om preventivmedel och könssjukdomar. Känslor och sexuella minoriteter borde få större uppmärksamhet. Ungefär sex procent av befolkningen är homosexuell och antagligen en större andel är bisexuell. Det betyder att det statistiskt sett i en klass på 20 elever finns ett par stycken som är homo- eller bisexuella. Här är regnbågsfyren en verklig resurs. Vi vill ha en sexualundervisning som ökar kunskapen, minskar fördomarna och därmed bidrar till ett tolerantare klimat med större öppenhet för mångfald både när det gäller sexualitet och könsidentitet. Sexualundervisningen i grundskolan och på gymnasialstadiet bör utvärderas och sedan reformeras för att bli jämlik och relevant.
Hållbarhet. Liberalerna vill ha en modern och hållbar lagstiftning. Den åländska grundskolelagen har inte genomgripande moderniserats på snart 20 år. Behovet är uppenbart. Barn och ungas rättigheter och skyldigheter till grundläggande utbildning regleras i lagen. En modernisering av lagstiftningen borde ha reglerat och förtydligat t.ex. rättigheten för elever i behov av olika former av stöd, en avgiftsfri undervisning, en modern religionsundervisning, elevernas inflytande, rätt till en trygg studiemiljö, hemspråksundervisning, men också elevernas skyldigheter bör regleras tydligare i lagen.
Liberalerna vill också ha en ungdomsgaranti värd namnet. Riktade insatser krävs för att främja sysselsättning och förebygga utslagning speciellt bland unga. En ungdomsgaranti med utbildningsgaranti, orientering och stöd i arbetslivet, språkutbildning för inflyttade barn och ungdomar, uppsökande ungdomsverksamhet och rehabilitering för att trygga ungdomars möjlighet till en meningsfull sysselsättning.
Slutligen entreprenörsmässighet. En del i att vara entreprenör är att vara nyfiken och öppet sinnad. Ett entreprenörsmässigt förhållningssätt utvecklas i kreativa, innovativa och tillåtande inlärningsmiljöer. Ett sätt att stimulera det är att ge barn och unga tillgång till humaniora och kultur.
Här vill liberalerna initiera ett projekt, den kulturella skolryggsäcken. Ett åländskt utvecklingsprojekt där målet är mer konst och kultur i grundskolan. Eleverna skulle få lättare tillgång till, bli bekant med och få ett positivt förhållande till konst och kulturuttryck. Barn och ungdomar behöver få jämlika möjligheter att möta olika kulturyttringar och kulturutövare. De bör också få möjligheter att lära känna sin lokalhistoria och sin närmiljö. Kunskap och kännedom om vår lokala kulturhistoria styrker känslan av tillhörighet men stimulerar också kreativitet och utvecklar fantasin och att tänka utanför ramarna. Mycket viktiga faktorer för entreprenörer.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Först ett tack till ledamot Sjögren för ett väldigt engagerat och intressant anförande när det gäller de framtida mera långsiktiga satsningar som måste göras. Som kommentar till inledningen av anförandet kan jag säga att vi hade inte den målsättningen i det utbildningspolitiska programmet som målar linjerna fram till 2025, där de konkreta problem som vi har idag jobbar vi konkret med i landskapsregeringen redan för tillfället. Vissa saker har vi hittat lösningar på medan andra väntar fortsättningsvis på lösningar, vilket jag beklagar, men resurserna är sådana att vi har tagit vissa saker till mål och andra har vi inte lyckats fullt ut med. I det här programmet finns inte diskussioner kring utvärdering av gymnasieskolan, här finns inte exakta lösningar på de praktiska problem som vi ser idag utan vi har försökt att lägga upp det på ett längre perspektiv. Vad behövs av skolan till 2025? Vi har försökt hitta en gemensam linje.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jo, det är fullständigt glasklart, landskapsregeringens ambitioner. För mig kändes det halvt. Eftersom jag hör till oppositionen har jag inte direkt access och tillgång till det som är på gång. Samtidigt ser jag att det också är flera väldigt aktuella och angelägna frågor som är på bordet och borde få sin lösning.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag delar fullt och fast just det senare. Vi har försökt både i budget och vid de tillfällen när vi redovisar vad som har gjorts, dvs. i samband med diskussionen som vi hade tidigare i dag med årsredovisningen, beskriva på olika sätt hur vi har kommit framåt i ärendena och också på andra sätt i samhällsdebatten vad vi gör och hur långt vi har nått. Jag delar fullt ut, det finns alltid saker som man skulle vilja komma längre med och som jag gärna har sett att man hade hittat lösningarna på. Det är bara att konstatera att man har kommit så här långt nu och vi kan gärna fortsätta en debatt med dagens lösningar som jag också hörde i det här sammanhanget. Jag valde nu i mitt anförande att fokusera på det som ligger 2025 för jag tror att det är väldigt viktigt att vi får de linjerna också på plats.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Talman! Ledamot Katrin Sjögren hade många synpunkter och ett långt anförande och sitter också i talmanskonferensen. Nu är talmanskonferensen inne för att vi inte ska remittera till något utskott. Vad säger ordförande för utbildningsutskottet, som också sitter i talmanskonferensen, på den frågan. Vore det inte en bra idé att remittera det till utskottet för att få in alla synpunkter.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag skulle med glädje ha tagit mig an det här utbildningspolitiska meddelandet. Som det ser ut nu är arbetssituationen hårt ansträngd i lag- och kulturutskottet. Vi har sju lagar som vi bollar med just nu och som vi måste göra färdiga. Det är ju fritt fram för moderaterna i talmanskonferensen att föreslå att det går till ett annat utskott. Så brukar vi också göra, man brukar se lite på arbetsbelastningen och kanske det är någon annan som vill titta på det här. Det har blott och bart att göra med att vi måste bli färdiga. Social- och miljöutskottet kan ju ta det.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack fru talman! Ja, jag har nog förstått att moderaterna i talmanskonferensen föreslagit att det ska till LKU som hanterar de här frågorna. Det är väl rimligt att det går dit. Jag förstår inte när utskottsordförande inte vill ha ett av de viktigaste programmen till utskottet för hantering. Det efterfrågades också i anförandet politiska prioriteringar inför nästa landskapsregering om kritik här i salen och så vill man inte utskottsbehandla det. Det förstår jag inte. Det finns också en session i september att hantera det. Vad är problemet?
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Ledamot Petri Carlsson, det där är under all kritik. Vi jobbar så mycket vi kan i lag- och kulturutskottet, vi har planerat att jobba till midsommar, vi kommer att jobba i augusti. Vi har sju lagar som vi hanterar. Det var nämligen på det viset också att körkortslagen som helt klart för lagtinget var ett omfattande arbete, det var finans- och näringsutskottets ansvarsområde, men för att man hade mindre arbete då så fick lag- och kulturutskottet ta den omfattande behandlingen. Ge förslag, moderaterna, i talmanskonferensen eller här bland gruppledarna, så kan vi remittera det till ett annat utskott, varför inte till social- och miljöutskottet där ledamot Petri Carlsson själv sitter. Jag ser gärna att det utskottsbehandlas.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Sara Kemetter
Tack fru talman! Tack minister Ehn för ett väl utfört arbete. Det är ett mycket bra förslag till utbildningspolitiskt program. Det har varit ett gediget arbete, jag ser vilka medlemmar som har valts in i delegationen, alltså delegationens sammansättning och vem man har valt till arbetsgruppens medlemmar. Man har verkligen lyckats hitta den pedagogiska och kunskapsmässiga expertis som vi har på det här området på Åland. Jag är säker på att man har låtit alla bli hörda och man har säkert fått en bra sammanfattning vilket jag tycker att vi ser i det här arbetet.
Det här är ett långsiktigt program och det är som jag har analyserat och läst det att det måste finnas möjligheter till utveckling. Inom skolområde och inom undervisning men framför allt inom företagsvärlden så går det jättesnabbt framåt, men basundervisningen, den som har gjort oss till världens bästa skola idag, är trygga, solida moment som man inte vill röra. Sedan finns det andra saker som man kan plocka in och som utvecklar skolan ännu vidare och där är det jättebra att man har möjlighet att ompröva målen och komma med nya förslag och allt som man jobbar vidare med under nya regeringar.
Utbildningen är nyckeln till vars och ens frihet. Det ger också en gynnsam ekonomisk och personlig utveckling. Nyckeln är som sagt utbildning. Undervisningen, det som lärarna gör, ska förbereda oss till ett aktivt deltagande i samhället och utveckla elevernas förmåga att ta ett personligt ansvar för sina handlingar. Då krävs det också av oss en politik som binder samman kravet på en god skola för alla, ett livslångt lärande och strävan att skapa delaktighet i samhället. Vi socialdemokrater anser att skolan ska karaktäriseras av demokratiska arbetssätt, öppenhet, studerandes och vårdnadshavares inflytande samt kritiska förhållningssätt. Ämnesövergripande samarbeten och en mångfald av pedagogiska metoder ska främjas. Det är glädjande att se att man har tagit det i beaktande nu i det här programmet. Den framtida skolan ska lära de studerande att analysera vilka samband det finns mellan ekologiska, ekonomiska och sociala förhållanden som skapar en hållbar samhällsutveckling. Det är framtiden och det är glädjande att det finns med.
En jämställd, jämlik och trygg skola är någonting som socialdemokraterna har värnat om och Ålands landskapsregering via det här programmet. Ungdomar ska behandlas lika i undervisningen oavsett kön och därför måste jämställdhetsfrågorna prioriteras i skolans vardag. Det behövs ett jämställdhetsperspektiv i skolans alla ämnen och därför behöver man satsa mera på fortbildning för våra pedagoger för att kunna svara upp till framtidens krav.
Studerandena ska ha rätt till trygga arbetsmiljöer och inflytande över det egna skolarbetet. Var och en av oss i den här salen vill alla, men också lärare och föräldrar, att studiemiljöerna ska vara fria från mobbning, könstrakasserier och främlingsfientlighet. Vi har inte uppnått det för det existerar mobbning, könstrakasserier och främlingsfientlighet fortfarande i våra skolor. Det gäller varje dag att ta ett nytt steg och jobba för de här sakerna. Här måste man också konstant sätta in ett pedagogiskt arbete och en fortbildning.
Motion och hälsa är det glädjande att finns med. Man ser ett tydligt samband mellan motion, välbefinnande och ökad inlärningsförmåga. Kunskap, ergonomi och hälsofrämjande aktiviteter ska nu prioriteras. Undervisningen ska betona de studerandes ansvar för sin hälsa och sitt framtida arbetsliv. Därför är tanken att man ska kunna ge mer idrott och hälsa i undervisningen. Det är faktiskt så att man inte kan plocka in rörelsen och tro att den blir gjord om man sätter det under svenska lektionen eller under något annat viktigt ämne, utan man måste ge motion egen tid och diskutera hur viktigt det är. Det är faktiskt så att de hälsofrämjande insatserna är en jättestor faktor till framgång framöver för att man ska kunna orka arbeta och ta in ny kunskap.
Kultur lyfter man fram. Det är också glädjande. Vi vet att kultur och kreativitet leder till innovationer och nytänkande. Det är det vi behöver. Vi behöver det speciellt när vi diskuterar dåliga ekonomiska tider, vi diskuterar situationen i Finland där man ska börja spara kraftigt. Hur ska vi kunna ge framtidstro åt dagens ungdomar, att de faktiskt känner att det här är ett samhälle som de vill leva i. Det här är ett samhälle som ger oss möjligheter för kreativitet, för entreprenörskap. Jo, det är via skolan och via skaparkraft som vi har möjlighet. Gärna ser vi framöver att samarbete mellan gymnasiet, musikinstitutet, folkhögskolan och tredje sektorn skulle öka ytterligare. Vi måste acceptera att det här kommer att kosta. Jag tror att det kommer att betala sig tillbaka.
Valfrihet är glädjande att det finns med. Att man har fritt valbara studier som kan främja de studerandes möjligheter till specialisering, allmänbildning och språkfärdigheter. Dessutom att man nu i programmet lyfter fram att man vill satsa på yrkesutbildningen upplever socialdemokraterna som positivt och det livslånga lärande.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram internationaliseringen av utbildningen, som jag ser som ett av de kapitel som har mycket framtidstro. Det är bekymmersamt att man lyfter fram det här med språkkunskaperna. Hösten 2014 läste 65,5 procent av 15-åringarna i grundskolan minst ett andra främmande valfritt språk utöver engelskan, men efter det har det minskat. Vi har ganska många företag idag på Åland som går in för internationalisering. Vi ser att PAF internationaliserar, Ålandsbanken osv. Då kommer det också människor, de flyttar, erbjuds arbete på Åland, människor som kanske inte har svenska som modersmål, är högt utbildade, kunniga personer som ska gynna företaget och de har också krav på en god vardag. Krav på en bra skola, en bra barnomsorg för annars väljer de att inte flytta hit. Ett förslag från socialdemokraterna är att kanske vi behöver ta ett steg vidare och erbjuda det som man redan har börjat göra på finskt håll de senaste 15 åren, men också i Sverige, att en klass ända från ettan är engelskspråkig parallellt i den svenska skolan.
Vi ska också kunna ge möjligheter för våra studenter att kunna avlägga en internationell examen. Det här är det enda sättet om vi ska möta upp internationaliseringskraven och om vi också ska kunna få våra företag att växa på Åland. Det är en tanke, men det är någonting som vi aktivt behöver börja diskutera, även i den här salen. Man lär sig, som vi har sett, inte finska med att läsa finska två timmar i veckan. Man lär sig inte en bra franska med de få timmar man har. Man måste fara till Frankrike, lyssna eller sedan måste man hela tiden bombarderas med språket från liten ålder. Ju tidigare man lär sig ett annat språk, desto lättare går det. Varför inte införa ett engelskspråkigt dagis. En tanke.
Det som jag saknar kring företagarna och företagsamheten är någonting man införde i Sverige. I Sverige startar många nya företag, mycket entreprenörskap. Där har man ett skilt ämne där man lär sig att starta och bygga upp ett företag, man driver företaget under året och sedan tvingas man att lägga ner det så att man lär sig alla tre processer. Det har man sett bra resultat av i den svenska skolan. Trots att den svenska skolan får mycket kritik och man kan läsa i medier om både det ena och det andra så klarar sig ändå det svenska näringslivet mycket bra. De har många nya startade företag som det går mycket bra för. Någonting gör de också rätt på den svenska sidan trots att PISA-resultaten inte visar det. Tack.
Ltl Axel Jonsson
Fru talman! När man läser ett sådant här förslag till program kan man inte låta bli att skatta sig lite lycklig när man samtidigt läser i medierna om de inbesparingar som ska göras i den finländska skolan. Den här debatten om någonting påminner om den trygghet det faktiskt innebär att förfoga över de här samhällsområdena utifrån åländska intressen, att vi själva kan bestämma både innehållet och budgetmedlen till utbildningen.
Med den inledande reflektionen ska jag dyka ner i programmet. Jag har valt att titta noga på tre punkter. Den första har jag tangerat lite i ett replikskifte tidigare, den tar fokus på en flexiblare utbildning. Flexibilitet heter kapitlet där man bl.a. skriver att målet med detta är att skapa flexiblare studievägar för både barn och unga vuxna för att uppnå en individanpassad studieväg.
Ett konkret förslag är att man inför möjlighet att välja examensdelar inom Ålands yrkesgymnasium. Det ska öppnas för studerande i Ålands lyceum och man ska utveckla den här tanken man hade med gymnasiereformen att man fritt ska kunna välja kurser inom Ålands gymnasium. Jag vill bara höja ett varningens finger för detta arbete just på samma sätt som jag betonade tidigare. Det här får inte gå ut över den starka allmänbildning som vi har i den åländska skolan i dagsläget, att vi ser till valmöjligheterna som skapas för individerna att det helt enkelt inte går överstyr, att vi fortfarande har en stabil gemensam grund i de olika programmen, de olika linjerna som vi erbjuder våra ungdomar.
Det här är inte alla gånger så lätt att veta som ung, vilka kurser och vilken exakt utbildning man ska ha utan här behöver vi ha en tydlig vägledning, som följer upp utvecklingen om det är så att vi ska erbjuda mera individanpassade utbildningar. Det låter bra på pappret, men vi vet av erfarenhet från den senaste gymnasiereformen att flexibiliteten också kostar en del i rena ekonomiska resurser och med tanke på de utmaningar som det innebär med schemaläggning och allt annat när man ska få ihop alla individuella kursplaner.
Det är klart att det är en stor utmaning och inte minst för den stora organisation som vi nu har. Det ska inte vara det huvudsakliga motivet om man inte går vidare med det här, men samtidigt ska man ta det i beaktande när man funderar över utvecklingen och de målsättningar som skrivs i programmet.
Det är lätt att hålla med om det att alla ska ha möjlighet att påverka sin utbildning så långt som möjligt. Jag tror också på individens valmöjlighet och ansvar för sina egen utbildning. Det sporrar till goda studieresultat, men samtidigt måste vi inom den organisation vi har se till att det fungerar på ett smidigt sätt. Jag tror att det finns en beställning på det från tidigare elever och dagens elever att organisationen fungerar. Det är minst lika viktigt i det här sammanhanget.
Jag ska gå vidare till nästa resonemang där man pratar om digitaliseringen. Det är ingen nyhet att vi i Ålands framtid har tryckt på det här området, inte minst när vi lade en motion här i lagtinget om att införa programmering i grundskolans läroplan. Det verkar man ha tagit till sig i de här diskussionerna och det är vi glada över. Barn ska utrustas med språkkunskaper att förstå sin omvärld. När världen inte längre beskrivs med bokstäver mellan A och Ö behöver man också anpassa utbildningen efter det. Vi vet att barnens verklighet, den framtida verkligheten, består i betydligt större grad av ettor och nollor än vad den har gjort traditionellt. Då behöver man också verktyg att förstå den.
Det är roligt att en motion ser ut att förverkligas före den har behandlats här i lagtinget på det sätt som beskrivs i regeringsprogrammet. Något annat som vi också har lyft från Ålands framtids sida är något som man kunde ha plockat in i programmet när man spikar det. Det är den motion vi lade om ökad cybersäkerhet som borde vara en självklar målsättning i ett sådant här program. Alla i vårt samhälle ska ha möjlighet att förhålla sig till den nya tekniken på ett säkert sätt. Vi uppmanar regeringen att arbeta in det i programmet framöver och läsa den motion som vi har lagt med anledning av det.
Tittar vi på den sista del som jag har valt att dyka ner i, som handlar om utbildningens integration, så fastnar jag särskilt vid en punkt, ett förslag där man skriver att ”undervisningen i svenska som främmande språk för elever och studerande med annat modersmål införs i grundskola och på gymnasienivå”.
När man funderar över den skrivningen funderar man förstås över varför ska man detta, ska man inte lära sig svenska som alla andra, men när man funderar noga vad det innebär så tror jag och hoppas att det här är en målsättning att med de elever som har ett ökat behov av att lära sig svenska att de också ska få det här behovet tillgodosett.
Finns det någonting i skolan som är relevant att ha med sig när man går ur skolan är det att kunna läsa, skriva och räkna. Har man dessa färdigheter när man går ut skolan har man en god grund till att gå vidare till nästan vad som helst. Innebär målsättningen att man ska kunna prioritera svenska och språkundervisningen kanske på bekostnad av andra ämnen är det en god ambition, just att se till de här tre grundläggande kunskaperna och färdigheterna finns när man avslutar skolan. Det är en intressant tanke om det är så den är tänkt.
Vi har också lagt motioner om att åstadkomma en flexiblare svenska undervisning, att man ska ha större möjligheter att som inflyttad och arbetande ta del av den svenska undervisning som erbjuds för inflyttade. Det är någonting som också är oerhört viktigt i ett sådant här program, att man får in det och att man förverkligar det när nya kurser ska upphandlas framöver. Det har funnits en god diskussion här i lagtinget men jag tror att rent konkret borde vi jobba ytterligare för att förverkliga detta. Idag är det inte naturligt när man flyttar till Åland och får ett jobb att det ses som naturligt att man söker sig till AMS för att också komplettera sina svenska kunskaper. Det borde vara en självklar målsättning. Vi vet att arbete och språket är de två viktigaste faktorerna i en god integration och att förena dem är något av de mest centrala.
Ytterligare några reflektioner om förslag jag har lagt under mandatperioden från Ålands framtids sida på utbildningsområdet. Det finns en diskussion om att stärka lärlingsutbildningen i det här programmet. Det är någonting som vi stöder varmt just med tanke på att vi lade ett förslag på ett lärlingsgymnasium som ställer den här diskussionen på sin spets. Vi i Ålands framtid är övertygade om att om vi kan använda den uppdaterade kunskap som finns ute i det åländska näringslivet till att utbilda våra ungdomar i de praktiska ämnena så vad är bättre än det än att vi år efter år ska stå i det här parlamentet och efterfråga att utbildningen anpassas efter näringslivets behov. Ute i näringslivet vet man vad man behöver, kan vi använda den resursen också i utbildningen och frigöra resurser från den praktiska utbildningen i skolan i övrigt. Kanske kompensera dem som genomför det ute på arbetsplatserna så tror vi att det är rätt väg att gå.
Någonting som ytterligare betonas inte minst i kapitlet om entreprenörskap men också kring flexibilitet, är möjligheten att skapa en utbildning som lever i samklang med det åländska näringslivet som uppmuntrar elever till kreativitet och nyfikenhet. Det finns många fina ord som talar i den här riktningen.
Här har vi också fört fram den tanken från Ålands framtids sida att borde vi inte titta på att avskaffa inkomstprövningen för studiestödet. Är det verkligen så att vi värnar om de elever som söker ett arbete vid sidan om, ska vi verkligen sända den signalen till dem att arbeta, men arbeta inte för mycket för då blir du av med ditt studiestöd. Jag ifrågasätter om det verkligen fyller sin funktion i dagsläget. Jag vill uppmuntra alla som klarar av att arbeta vid sidan om sina studier. Klarar man att leverera de studiepoäng som krävs, klarar man att ha ett arbete vid sidan i någon omfattning ska man också få möjlighet att göra det. Man borde titta närmare på det här. Jag avrundar här. Tack fru talman!
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Tack för ytterligare ett väldigt intressant och framåtsyftande anförande. Det är trevligt att se att vi kan hitta de långsiktiga linjerna i den här debatten. Jag vill kommentera två saker som ltl Axel Jonsson lyfte fram. För det första svenska utlärningen mera generellt. Det som vi försöker göra är att sätta fingret på att just svenska och jobb är ett stort jobb, det är de två viktigaste sakerna med integration. Genom att införa Svenska 2 eller svenska för dem som flyttar in i grundskola och i gymnasium ger det dem möjlighet att lära sig svenska på sina egna villkor, inte lära sig svenska som kanske du och jag gjorde när vi gick där för det är helt andra villkor som man har nu. Ledamot Jonsson hade uppfattat det helt rätt. Den andra biten gäller lärlingssystemet. Det som är det viktiga där skulle jag ha lärt mig under åren, men vi måste hitta ett system som är ålandsanpassat. Vi kan inte kopiera någonting.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack fru talman! Vad gäller den förändrade svenskundervisningen på gymnasienivå är det viktigt att vi har målsättningen att när de går ut skolan ska de ha samma kunskap som alla andra. Det betyder att kan man börja på en lägre nivå måste man välja bort något annat för att få rum med hela svenska undervisningen. Det är det som saknas. Jag tar det som en självklarhet att man ska läsa det så, för det är viktigt att man har språket på grej när man går ut skolan. Jag stöder tanken att man inleder på en lägre nivå, men man bör också avsluta på samma nivå som de övriga. Det borde vara ambitionen.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Det är naturligtvis så att det måste vara målsättningen. Sedan kanske det är så att det i den praktiska vardagen inte är möjligt. Att växa upp i ett språk och använda sitt modersmål är kanske en sak, att lära sig ett språk så att man kan lära sig det lika bra som någon som har det som sitt modersmål är inte alltid det lättaste. Vi ska inte heller förringa det. Språk lär man sig inte bara i skolan, språket lär man sig i att använda det i vardagen ute i arbetslivet osv. Självklart är det så att målsättningen är att de som genomgått språkutbildningen samtidigt som man har gått sin yrkesutbildning ska man ha sådana språkkunskaper att man är anställningsbar och att man kan utnyttja de resurser som människorna har på ett väldigt positivt sätt i vårt samhälle.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Några kommentarer till Svenska 2. Som jag har förstått det så fungerar det hyfsat i grundskolan, men det hänger inte i när det gäller, precis som ltl Axel Jonsson påpekade, i gymnasialstadiet. Det behöver vi också få styr på. En annan sak som jag tog upp i mitt anförande var det här med hemspråksundervisning där det finns tydlig och klar forskning på att man blir duktig på att lära sig svenska om man samtidigt får modersmålsundervisning. Där har vi också en patenterad utmaning. Kommer en sjuåring hit och ska lära sig läsa på svenska men har ett annat modersmål, eller en 14-åring som inte heller hinner tillgodogöra sig på svenska och ska börjar på gymnasialstadiet har vi ett mångfacetterat problem och en utmaning. Hur ställer sig Ålands framtid till hemspråksundervisning i framtiden?
Ltl Axel Jonsson, replik
Fru talman! Personligen säger jag så här att i ett självständigt Åland skulle vi givetvis kunna ha hemspråksundervisning, men tack vare att vi har en självstyrelse som är uppbyggd som att göra ett språkskydd där vi har en utbildning som till och med reglerar självstyrelsen på det här området så tar jag mig friheten att förbehålla mig lite skeptisk till att vi ska urholka språkskyddet. Ser vi framåt och har vi visioner för framtiden är det givetvis ett intressant alternativ, men inom ramen för dagens självstyrelsesystem är det inte någonting som vi ska gå vidare med. Jag hoppas att jag var tydlig nog.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det var det, men det är en sanning med modifikation. I dagsläget undervisar vi i flera språk i vår grundskola och enligt läroplanen har elever rätt att få en individuellt anpassad undervisning. Har jag engelska som modersmål, har jag en pappa som pratar engelska så har jag rätt att få min undervisning anpassad efter mina egna kunskaper och behov. Samma sak med alla andra språk som vi undervisar i i grundskolan.
Ltl Axel Jonsson, replik
Fru talman! Det behöver nödvändigtvis inte betyda att man ska få undervisningen på sitt modersmål och det är väl där som skiljelinjen går. Samtidigt måste vi också komma ihåg i det här sammanhanget att det som är a och om man ska lyckas integreras i ett samhälle är att lära sig språket här. Det är det som är prioritet ett, sedan kan hemspråksundervisning kanske vara ett sätt att stöda det här. I den självstyrelseverklighet som vi lever i ser vi att det svenska språket i Finland har en allt mera hotad ställning. Jag är tveksam att det är rätt väg att gå. Så ser den krassa verkligheten ut åtminstone såsom vi i Ålands framtid ser det.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Göte Winé
Fru talman! Vi står nu med en utbildningspolitisk debatt och ett program som har de rätta visionerna. Vi pratar hållbarhet, jämlikhet, integration, entreprenörskap, flexibilitet och digitalisering. Och det är visionärt och bra. Det jag funderar över är hur leder målen mot visionerna. Det här programmet blir lite för abstrakt, men kanske det var målsättningen när man satte det så långt fram. Jag får svårt att få grepp om det. Jag skulle också vilja veta hur man går till väga, när skall det vara klart, när lägger man delmål. Ha det lite mer greppbart därigenom.
Fru talman! I detta anförande så kommer jag att hålla mig kring visionen jämlikhet och vad vi politiskt bör gå vidare med. Jag förstod av ministerns anförande att man redan tittar på vissa frågor i det här, men jag kommer att ta upp det eftersom det är en viktig fråga. Jag kommer att tänka på social jämlikhet där alla människor inom ett samhälle har samma status och respekt, där alla människor är lika mycket värda samt har lika rättigheter enligt lagen.
Fru talman! Här kommer jag än en gång in på de elever med anpassad läroplan, som sedan måste söka enligt prövning till gymnasialstadiet I detta program hittar jag inget om en förbättring för dessa. Vad ska vi göra politiskt för att få fler in i en sysselsättning? Ser vi på riket, så i nian söker man till gymnasialstadiet och har en anpassad läroplan. Man söker vidare och om man inte kommer in kan man ansöka om restplats efter den 15 juni. Den möjligheten finns inte på Åland. Här kan man via prövning söka endast till två linjer och man kan överhuvudtaget inte ansöka om restplats för man kommer inte in.
Enligt uppgifter jag fått sökte vårterminen 2014 44 elever enligt prövning. 20 av dem fick studieplats direkt sedan kom det platser lite senare så man lyckades få in dem på något sätt, inte alla, men en del. Trots att det fanns platser kvar på t ex VPT och bygg tog man inte emot elever dit, som stod utan studieplats, med motiveringen att de inte hade haft något av dessa alternativ som första eller andra hand på ansökan? Det är fel.
Det var en från skolvärlden som skrev åt mig hösten 2014: ”Helt allmänt tycker jag nu att det får lov att bli stopp på diskrimineringen av elever med anpassat betyg, dvs. ansökan enligt prövning. Ingen tar ansvar för dem som blir utan studieplats, friska ungdomar som utesluts från gymnasiestudier p.g.a. dumma kvoteringar som högst en studieplats per 14-16 platser till ansökan enligt prövning. Så här kan det inte vara tillåtet att diskriminera en särskild grupp av studerande! Dessutom med olika skriftliga motiveringar från en styrelse som inte har en aning om vad det motiverar och åt vem eller ens bryr sig om att kolla upp vad som händer med individerna efter dessa beslut. M.a.o. man låter hellre studieplatserna gå tomma i tre år än ger elever utan studieplats en chans.”
Fru talman! När vi pratar om utbildningspolitisk debatt så vill jag lyfta fram mer konkret vad vi kan göra för att hjälpa dessa. Jag har tjatat i år om åtgärder och förbättringar för dessa elever och därför skulle jag gärna ha sett lite mer konkret här. Så när jag tittade igenom programmet hoppades jag under rubriken ”Att förbättra genomströmningen” är en lagändring. Vi tar bort den som det sades tidigare, dumma kvoteringen. Kanske det finns under punkt 1 Utbildningssystemet ska organiseras så att alla erbjuds möjlighet att utvecklas från sina förutsättningar. Är det där så är det fördelaktigt.
Fru talman! I riket är synsättet annorlunda. Skolan är till för eleverna och det är en lärares uppgift att fixa eleverna igenom utbildningarna. Det är t.o.m. att de linjer som tar emot dessa unga med anpassad läroplan får en extra peng för att hjälpa igenom dessa elever. Här dömer man ut dem innan de ens har fått en chans att pröva. Har vi en allmän målsättning om att bereda alla ungdomar en studieplats efter grundskolan, eller mer att det kanske skulle stå gymnasialstadiet SKALL vara för alla, en studieplats till alla. Förfarandet med ansökan enligt prövning ska slopas. Det kan inte vara rättssäkert att vi diskriminerar grupper på detta sätt. Jag vill också förtydliga att det här inte är någon kritik mot sittande minister för det här har pågått så länge, men vilken politik ska vi bedriva?
För ett år sen gjorde utbildningsavdelningen en kartläggning av myndighetssamarbetet för ungdomar som varken arbetar eller studerar eller befinner sig i riskzon för dessa. Trots att denna kartläggning gjordes av utbildningsavdelningen så ser jag inget av den i programmet. Man kanske hade kunnat få in någonting av det.
Avslutningsvis, fru talman, under integration vill jag kort säga att allt fler unga idag som också måste söka enligt prövning är de inflyttade som har bristande kunskaper i svenska. Vad erbjuder vi åt de unga som har bott här ett tag och inte har tillräckliga kunskaper i svenska? Efter att nu i 2-3 år suttit med i folkhögskolans direktion så ser jag vilken kunskap som finns där. Minister Ehn vågade se folkhögskolan som en tillgång och se möjligheterna vad de skulle kunna göra för dessa unga med bristande kunskaper i svenska. De har viljan men de behöver få ekonomisk hjälp med det.
Det här är ingen kritik, som jag nämnde tidigare, men det här är det jag skulle vilja ha haft med och vad jag skulle vilja ha sett, men jag tänker kortare än 2025. Jag vill börja se någonting nu. Det är många frustrerade på Åland som vill se vad vi kan göra för dessa människor som just nu håller på att hamna i utanförskap genom att vi inte klarar av att få alla i utbildning. Det är här som vi måste ta tag i.
Fru talman! Jag har pratat länge om dessa elever så jag kan inte prata mer om programmet som har en övergripande helhet, jag tror att min tid börjar närma sig sitt slut. Kort vill jag kommentera det som i ett tidigare replikskifte om utskottsbehandling kom upp. Är det någonting som jag gärna skulle vilja utskottsbehandla är det ett sådant här dokument för det är visioner och man kan jobba och det är politiskt. Däremot som vår utskottsordförande Katrin Sjögren nämnde så har vi otroligt mycket jobb och det är inte rättvist om vi inte ger den tid som det här programmet skulle behöva för en utskottsbehandling. Därför förstår jag talmanskonferensen och jag förstår också varför det blev som det blev. Det är synd för skulle det här ha kommit tidigare skulle vi kanske ha kunnat få in det. Nu är det lite tight om tid. Jag vet att ledamot Petri Carlsson nämnde att vi också har september. Jag vet, men vi är redan stressade över den, hur vi ska få igenom allting.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack herr talman! Jag vill återigen förtydliga, orsaken till att jag lyfte min replik i det här fallet och poängterade frågan, det var att det kom kritik i förra anförandet om att man efterfrågade politiska prioriteringar i nästa landskapsregering. Jag förstod inte varför man inte ville utskottsbehandla det om man vill kritisera att det finns politiska prioriteringar.
Talmannen
Replikskiftet är därmed avslutat.
Minister Johan Ehn
Herr talman! Jag vill bara ge några kommentarer till ledamot Göte Winé. Jag delar fullt ut att vi har ett antal olika utmaningar på kort sikt som har sagts här tidigare, som behöver lösas. Vi har jobbat kontinuerligt med dem. Jag har alltid tron att saker och ting ska kunna fixas väldigt enkelt, det ska finnas quick fix som gör att gör vi så här så löser vi alla problem. När man sedan börjar sätta sig in i det så får man se alla förslag som dyker upp, olika baksidor på saker och ting.
En skola som fungerar på bästa möjliga sätt kräver också lite tid att hitta lösningar, som håller in i framtiden. En utbildning som ger både dem som kommer in i skolan en vettig grund att stå på och som håller när man kommer vidare ut att man också kommer ut med sådana kunskaper och inom sådana områden där det finns arbetsplatser, annars är vi lite farligt ute också.
Det som har visats under de här åren som problemen har funnits är att genom vår litenhet och genom att vi har god kontroll över de olika delarna av vårt utbildningsväsende har vi också kunnat hitta speciella lösningar. Det är inte så att det är fullt tillfredsställande för det kan leda till det som ledamot Göte Winé har varit inne på, det kan leda till ett visst godtycke. Vi har ändå löst saker och ting på ett sätt som gör att vi har kunnat erbjuda möjligheter till både god utbildning och till god sysselsättning för att komma vidare.
Ser vi till t.ex. den statistik som ledamoten Winé tog upp så enligt de uppgifter jag har så de som fanns kvar till hösten i fjol med ansökningar så lyckades vi placera alla på någon typ av utbildning eller annan åtgärd. Det var ingen som blev lämnad till sitt eget öde. Vi kunde gå in och ge insatser till alla dem som var intresserade av att få en plats. Sedan är det så att vi alla vill se till att motivationen skulle vara på topp för att lära sig saker och ting och för att motivationen ska vara på topp så vill man alltid välja det man absolut mest vill, men det blir svårt att skapa ett utbildningssystem där man alltid får välja det man mest vill. Det blir svårt att hitta sättet att fördela klasserna. Det viktiga är det som ledamot Winé var inne på att man ger möjligheter till flera olika insatser.
Om vi tittar i programmet så finns det förslag om flera inriktningar i specialyrkesutbildningar, olika typer av linjer för specialyrkesutbildning. Det finns också resonemang om att det behövs ett behov av både utökad specialundervisning och också annan typ av stöd, handledning inom skolan för att kunna ta genom ungdomarna. När det gäller diskussionen kring hur skolorna hanterar det i detalj kan jag inte gå in i debatt i det här sammanhanget. Jag vet att landskapsregeringen i sitt dimensioneringsbeslut sagt att av de platser som vi sätter ska 30 procent maximalt kunna användas för personer med anpassad läroplan, alltså sådana som ska tas enligt egen prövning. Det är också så att man måste se till att man inte får en alldeles för snäv fördelning mellan de olika programmen för då blir det svårt att få en fungerande undervisning om det är så att det blir enbart med specialinriktning. Då måste vi hitta andra vägar att göra det på. Vi har försökt att göra det på bästa möjliga sätt.
Herr talman! Till slut vill jag tacka för en synnerligen konstruktiv debatt, många goda inlägg som kommer att hjälpa oss i att nu slutligen slå fast ett utbildningspolitiskt program som ger oss en vägkost och en karta framåt för att skapa en skola för 2025. De kortsiktiga ruttplanerna kommer den här regeringen att göra upp i vår sista budget i höst. Vi kommer att jobba med de projekt som är på gång på utbildningsavdelningen. Framför allt finns det här dokumentet till för kommande landskapsregeringar, för deras regeringsprogram, för de budgeter som ska läggas och för de projekt som ska startas. Jag har fått ut väldigt mycket av den diskussion som partierna här har delgivit. Tack för det och tack för mitt anförande.
Ltl Göte Winé, replik
Herr talman! Tack minister Ehn för anförandet och svar! Tyvärr tror jag att det blev lite missförstånd på vägen. Jag pratade om anpassad läroplan, sökande efter prövning. När minister Ehn nu svarade mig så pratade han om specialyrkesutbildning. Det är inte det jag är inne för. Det är lite att börja dra hårda slutsatser. Jag vill att man ska ha möjligheter att söka restplatser. De som söker är inte helt okapabla att studera själva. Det är till och med olika grunder i grundskolan varför de har fått anpassad läroplan. Kanske man borde ge dem en chans istället för att som jag har fått kännedom om att det t.o.m. stått platser lediga. Här behöver man definitivt titta på vad man behöver göra för att hjälpa dessa. Jag har inte heller pratat om att man ska få den utbildning man verkligen vill utan man ska se vad personen kan.
Minister Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag försökte i mitt anförande belysa att vi behöver ha en skola med många olika alternativ. Vi behöver också flera inriktningar när det gäller specialyrkesutbildningar. Det behövs möjlighet att i själva utbildningen kunna ha specialundervisning om vi ska ta emot sådana som har anpassad läroplan. Man har ju anpassad läroplan utgående från att man har vissa behov inom vissa ämnen. Då behövs det kanske extra stöd där. Det är åtminstone den vägkost som jag har fått från skolan.
Precis som ledamoten Winé är inne på är det väldigt svårt att skapa den kollektiva lösningen för de ungdomar som finns i den gruppen som går enligt allmän prövning just utgående från att de har väldigt olika behov. Tyvärr är det så att våra system i övrigt är väldigt fyrkantiga. Vi har beslutat oss för att använda oss av ett fyrkantigt system när det gäller att anta och att skapa den biten som jag hoppas på att vi ska kunna fatta de besluten här under hösten så att vi inte har det framåt.
Ltl Göte Winé, replik
Tack herr talman! Just det här med dialogen. Vad är det som behövs? Det läggs fram i kartläggningen som jag nämnde tidigare och som jag hade hoppats att skulle funnits med när man hade den här genomströmningen. Det är som sagt extra stöd vi pratar om, rätt dialog mellan grundskola och gymnasialstadiet är tydligen inte optimalt just nu. Det största problemet när vi pratar om anpassad läroplan är som jag har erfarit, att våra åländska grundskolor jobbar olika på hur man ska göra för att hjälpa dessa elever. Då hjälper vi inte heller att få ett bra gymnasialstadium i och med att vissa skolor undviker anpassad läroplan för att hjälpa dem att söka vidare, men de behöver lika mycket stöd ändå. Det är farligt att sätta dem i olika fack som ministern nämnde, det normala facket osv. Det är helt normala ungdomar vi pratar om.
Minister Johan Ehn, replik
Herr talman! Precis som jag försökte göra citationstecknen i luften och visa på att det är ett sätt att tala på, ett system som vi har byggt upp. Vi jobbar vidare med dessa typer av frågor dagligen och vi har också under den här perioden hittat många steg framåt. Det finns mera kvar att göra, det finns mycket mera kvar att göra på det här området. Ledamoten Winé är inne på en mycket viktig bit i det här sammanhanget. Det är grundskolans roll i det hela. Där måste man också se över på vilket sätt man jobbar med eleverna så att man undviker så långt det är möjligt att vi får anpassade läroplaner. Anpassad läroplan är för mig lika med att man har sänkt kraven på vad man klarar när man kommer ut ur grundskolan. Det är inte just mot de elever som får det. Jag är också medveten om att det kommer att behövas anpassad läroplan, men det ska vara en sista utväg. På tisdag nästa vecka kommer jag att fatta beslut om nya direktiv när det gäller specialundervisningen och hur det ska fungera från och med nästa läsår.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.
Talmannen föreslår att ärendet inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Lagtinget antecknar sig ärendet för kännedom.
Remiss
6 Senarelägg grundskolans sommarlov
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 13/2014-2015)
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet
Diskussion.
Ltl Axel Jonsson
Herr talman! Det kanske kan uppfattas som ett otaktiskt förslag när de studerande går och väntar på att få sommarlov att man nu ska skjuta fram sommarlovet några veckor. Det som lyfts fram i sammanhanget bottnar i en diskussion som vi hade med några prao-elever som hade den här briljanta idén för några månader sedan. Vi diskuterade och fördjupade oss i det och tittade närmare på det och såg det som ett intressant alternativ. Det har debatterats i olika omgångar i det åländska samhället, för några år sedan vill jag minnas att det var en debatt om det här.
Jag ska nämna fyra argument för varför man borde trycka på den här möjligheten att förskjuta sommarlovet med några veckor framåt. Det infaller flera helgdagar och lov under våren än under höstterminen. Höstterminen kan vara en ganska tung termin i vårt klimat att göra något produktivt när mörkret faller på och därför kunde det också vara intressant att förkorta den delen av året genom en förskjutning av sommarlovet. Vi vet också att semesterperioden senareläggs på Åland i större utsträckning. Allt färre tar semester i juni och det är någonting som påverkar när barnfamiljer kan vara lediga. Man vill gärna ha möjlighet att ha semester och följa det normala samhällets semestertider.
Vi vet också att vi idag är en mera integrerad del av Europa och att de europeiska semestrarna ligger betydligt efter våra egna. Det här innebär också att vi måste förhålla oss till den verkligheten. Vi vill också kunna erbjuda de europeiska turisterna en trevlig och aktiv turistnäring som lever upp till deras förväntningar. Kopplingen till det är ganska naturlig om man tänker på den diskussion som har funnits kring sommarlovet, när sommarlovet infaller, inte minst inom näringslivet. Man upplever att man har svårt att rekrytera personal under den här tiden. Man ser det som positivt och man tror att det skulle bli lättare om man kunde förskjuta sommarlovet, att också ha personal under hela turistsäsongen.
Då kopplar vi givetvis längre än till grundskolan som vi har lagt fokus på i det här förslaget och kanske mera riktar in oss på gymnasiet. Gör man den här reformen borde man titta på gymnasiet parallellt och genomföra förändringen även där inte minst för att barnfamiljer ska ha möjlighet att vara lediga tillsammans under samma tid på året.
Kanske ett av de mest relevanta argumenten är ändå vårt klimat och vårt väder. Vi vet alla hur vi har dragit på oss ylletröjor på midsommarafton och hur juni kan vara en ganska obehaglig tid. Vissa år kan det vara kallt och regnigt medan augusti många gånger bjuder på fint väder och ljumma sommarkvällar. Det är kanske en av de viktigare orsakerna om man riktigt går till sig själv och går till de prao-elever som diskuterade det här med oss. Jag kan känna stor sympati också med de tankegångarna.
Herr talman! Mot den bakgrunden föreslår vi att lagtinget uppmanar regeringen att till lagtinget lämna ett förslag till ändring av grundskolelagen som möjliggör en senareläggning av grundskolans sommarlov.
Ltl Petri Carlsson, replik
Herr talman! Det här är en intressant motion som är värd att tittas närmare på. Vi får se vad utskottsbehandlingen kommer fram till. Det är intressant att titta på det här framför allt för att södra delen av Europa ligger senare i sommarlov och ledighet. Det vore skäl att titta närmare på det. Sedan är frågan om man ska förskjuta det eller kanske förlänga det. Göra det mer kompakt på terminen och istället ha sommarlovet längre. Det skulle kunna vara en variant som jag hoppas att utskottet tittar på och funderar kring och diskuterar.
Ltl Axel Jonsson, replik
Herr talman! Ja, det kan hända. Det är ingenting jag har reflekterat över närmare om det behövs förändringar också i terminernas längd eller i utbildningens omfattning. Det kanske blir en annan diskussion, men jag har ingenting emot att man tittar också på den biten om det finns motiverade orsaker till det.
Ltl Petri Carlsson, replik
Herr talman! Jo, det är bra om man tittar på det också. Det finns väl likadana motiv som för att förskjuta det, men man kanske kan ha samma motiv när det gäller biten med näringslivet. Det gäller, som ledamoten själv konstaterade gymnasienivå, men också årskurs nio. På det sättet finns det en beröringspunkt till grundskolan så jag förstår den tanken. Som sagt inledningsvis, är det en intressant tanke och jag stöder att man tittar närmare på det så får vi se hur diskussionen går och vilka motargument det finns.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack herr talman! Ja, när man känner kylan där ute och hur ruggigt och kallt det är där nu och hur kallt vattnet är så kan man nog vara benägen att hålla med ledamot Jonsson vad han har skrivit om i sin åtgärdsmotion, om vad han har skrivit om sommarlovet. Augusti är ju mycket varmare och det är skönt att sitta ute på kvällarna och det är skönt att bada så på det sättet skulle barnen nog få ut mera av att det är sommarlov. Jag tror att om man frågar sådana som tar semester och om de får välja mellan juni och augusti så vet jag vad jag skulle välja. Jag väljer augusti. Samtidigt har jag pratat med lärare om det här och de säger att barnen är så trötta i maj så tänk om man måste gå ännu längre. Kanske man kan förlänga påsklovet och ha det en vecka istället. Kanske det inte skulle vara så jobbigt då. Jag tror faktiskt att det här kan vara rätt väg att gå.
Ltl Axel Jonsson, replik
Herr talman! Jag kan ha förståelse för det när det är vårtider och det spritter i barnen och de vill ha sitt sommarlov så snabbt som möjligt. Samtidigt är det så att det fortfarande är nästan högsommar när skolorna drar igång. Då är man kanske missnöjd med att man redan måste gå till skolan. Däremot om man lyfter blicken lite så nere i Europa går man i skolan betydligt längre och där har man betydligt varmare, betydligt mera sommar när man tar sommarlov jämfört med vad vi har. Jag vet inte om barnen är tröttare i Europa på grund av det här, men man måste sätta det lite i perspektiv när man diskuterar den här saken. Det fungerar på andra ställen så kanske det också kan fungera här.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Herr talman! Ledamot Jonsson var också inne på det här med turismen. Det har man fått höra att turister som kommer och besöker både Finland och Åland blir så förvånade över hur stängt allting är efter den 15 augusti. Det är många som berättar för sina vänner och bekanta att det inte är någon idé att åka upp till Skandinavien efter mitten av augusti för det finns inget öppet ändå. När det gäller öppettiderna för våra restauranger och aktiviteter som finns över hela Åland är det väldigt styrt till hur sommarlovet är. Ska vi locka hit mera turister, som många vill, så kanske vi också bör titta på sådana här lösningar för att kunna vara attraktiva för hela stora Europa.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Sara Kemetter
Herr talman! Min första fråga till ledamöterna när vi just har haft en utbildningspolitisk debatt, varför går våra barn i skolan. Är de för att näringslivet ska ha en barnvakt? Nej, det är det inte. Varför har vi en tradition med att skolorna ska sluta sista maj. Jo, vi har en sådan tradition inte på grund av vädret utan på grund av ljuset. I Norden har man ett otroligt starkt ljus. Det är inte många veckor kvar till midsommar och sedan börjar vi gå mot mörkare tider. Därför har vi ett sådant skolår, med två läsår för att ljuset är så kraftigt. Det är det som lärarna menar när de säger att barnen är så trötta i maj att hur skulle de orka en månad till. Det är det som händer, det är precis samma sak när kalvarna kommer ut på betet. Det är ljuset. Det har ingenting att göra med vädret eller att det är varmt i vattnet. Vi påverkas kraftigt av det här kraftiga ljuset och också de mörker vi har på hösten. Därför stöder jag absolut inte att vi ytterligare skulle senarelägga grundskolans sommarlov.
Idag slutar gymnasiet i slutet av maj för det följer finsk lagstiftning. Det borde ju gynna näringslivet. Då har ni arbetskraft och annat och kan ha öppet och allt vad man kan rusta med för den som är arbetsför, 16 år och uppåt är ju ledig. Grundskolans barn 7-8-9-åringarna, åtminstone mina barn, har svårt att somna före kl. 10 och det har att göra med ljuset och inte med att det är kallt ute.
Är det ändå så att man av underliga saker skulle vilja förlänga det här måste vi se över hela skolsystemet på nytt. Höstlovet måste börja senare och då borde vi börja diskutera att införa tre terminer, att man åtminstone skulle ha ett ordentligt långt påsklov, kanske det franska systemet som man kan analysera.
Med den erfarenhet jag har som lärare, den erfarenhet som jag har som pedagog måste jag säga att jag tycker att precis som vi gjorde ett promilletest borde ledamöterna fara till skolan i maj och försöka undervisa eleverna. Man ser att de faktiskt inte lär sig det man säger när de knappt går och sova i tid för det är så pass ljust. Det är så mycket energi i luften under hela våren som kommer. Ta diskussionen efter våren och se om de klarar av en månad till. Då kanske ni förstår vad det handlar om. Då förstår ni vad det är som lärarna som jobbar med det här försöker säga.
Jag kan också slutligen nämna att det har trots allt skjutits fram, de går ju ända till den 8.6 och de här sista veckorna är endast förvaring. Man ser att de inte lär sig nya saker utan de förvaras där. Lärarna, de jag har kontakt med, säger varje år att det var ett av de dummaste beslut som togs. De anser att det inte har gett mer undervisningstid åt eleverna utan det blir bara ett sätt att förhålla sig till barnen.
Som sagt gör en analys på hur ljuset påverkar psykologiskt och ta också hänsyn till den historia vi har. Det finns en orsak till varför vi har en framgångsrik skola, med de skolår som vi har och de skollov vi har. Det är klart att det är tråkigt när det är kallt i juni, men så är det. Tack!
Ltl Axel Jonsson, replik
Herr talman! Det är värdefulla synpunkter som ledamot Kemetter kommer med. Resonemanget med ljuset har jag själv lite spontant att förstå. Är det inte bättre att eleverna är i skolan under den ljusa delen när man har energi och ork att göra något produktivt och istället är ledig när vi går mot mörkare tider, om man faktiskt har fokus på det som ledamot Kemetter framförde och den fråga hon ställde. Varför går vi i skolan och varför har vi utbildning för våra barn. Jo för att vi ska göra något produktivt, vi ska förse dem med relevanta kunskaper. Det här resonemanget får gärna utvecklas lite noggrant.
Ltl Sara Kemetter, replik
Herr talman! Jag gjorde redan den jämförelsen. Säkert har vi alla varit med om det om man har varit på en bondgård när man släpper ut djuren som har suttit in i stallet. Precis så tokiga de är. Så tokiga är eleverna när ljuset kommer tillbaka. Man påverkas av det, man går och sova senare och man vaknar tidigare och det påverkar hela kroppen och det är då man ska vara ute. Det är då man ska springa och fokusera på allt möjligt annat för man har väldigt svårt att sitta och fokusera på själva inlärningen. Det är mycket enklare på hösten när det är mörkare eller på våren-vintern när det är kallt ute och det inte finns den energi som finns i den nordiska våren som vi har. Det är en helt speciell tid. Vi har mycket historisk dokumentation kring midsommaren, hurdan magisk tid det är och allt vad den gör med människor. Det finns en orsak till att vi har ett sådant här system.
Ltl Axel Jonsson, replik
Herr talman! Personligen kan jag förstå tankesättet, men jag vet inte om jag köper den jämförelsen med kalvar och elever i det här fallet. Nog tror jag ändå att har vi en bra skola ska vi klara av att undervisa fast hela året om vi vill. Barn ska få vara lediga, men nog borde skolan klara av att ge undervisning även om vi har ljusare tider på året som lever upp till våra mått. Jag har ingenting emot att vi gör en analys av det här, men det känns lite långsökt, spontant.
Ltl Sara Kemetter, replik
Herr talman! Att lära sig nya saker varje dag är faktiskt ganska tungt för många barn. Vi har en arbetsplats, du har rätt till viss semester, du har rätt till vissa arbetstider osv. Vi vet att om vi i dagens samhälle går ut över det så mår man dåligt, man blir utbränd och man har det tufft. Inte vill vi ju påföra en sådan arbetsmetod mot våra barn. Vi vill ju att de ska lära sig och utvecklas. Det system vi har i Finland har gett oss världens bästa PISA-resultat. Vi har inte så många skoldagar, vi har ganska bra med skollov och vi har ett långt sommarlov. Det tycks vara ett vinnande koncept, varför ändra på det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Herr talman! Ledamot Kemetter sade att om vi skulle gå ut i skolorna och jobba skulle vi nog omvärdera våra funderingar. Jag har jobbat som lärare i olika omgångar, både i låg-, mellan- och högstadiet. Det jag upplever är att det nog blir mera pirr i kroppen när det blir ljust ute, men mycket beror på att skolarbetet avslutas. Det avslutas före det blir sommarlov för då ska betygen sättas. Allt som man ska ha gjort under skollovet har gjorts. Det blir mera film, det blir mera lek, det blir mera knytkalas och sådant även om man fortsättningsvis skulle ha saker som man skulle behöva gå igenom, lärarmaterialet är inte slut, kanske det inte skulle bli så här.
Ltl Sara Kemetter, replik
Herr talman! Det gäller alltså grundskolan. Gymnasiet är man ju bunden till det som är satt i Finland. Vi har vissa antagningskriterier och man ska söka till vidare utbildningar och så. Där är det en deadline som inte vi håller fast vid, bl.a. nians betyg har satts för en vecka sedan. Jo, de spelar volleyboll och vad de nu gör den här veckan, kör moppe genom skolor osv. Det är nog som det är och jag vill säga att när det gäller grundskolan så är det klart att lärarna, och jag tror att de gör det också, sätter betygen de allra sista dagarna. De sista dagarna används till att städa och skulle man kunna skjuta på det så är det klart att arbetet också skulle förskjutas, men den effektiva inlärningstiden är den jag ifrågasätter. Man märker att den förkortas när ljuset kommer fram. De orkar inte sitta längre och lyssna.
Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik
Tack herr talman! Om skolan kunde utnyttja ljuset på något sätt, t.ex. ha mera lektioner utomhus i grundskolan, kanske man kunde få det bästa av två världar. Om jag förstår åtgärdsmotionen rätt så är det inte meningen att själva tiden i skolan skulle minskas och man skulle vara ledig längre på hösten. Det är en anpassning förstås. Ledamoten Kemetter var också inne på att det kanske kräver ett längre påsklov. Det tror jag också för att det skulle fungera. Jag säger inte att det är rätt väg att gå, men det är en intressant sak att fundera vidare på i utskottet.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack herr talman! Det är klart att man kan analysera och diskutera motionen, det är helt självklart. Höstterminen är redan nu ganska mycket kortare är vårterminen. Om man ytterligare förkortar höstterminen så då ser jag det som ett absolut måste att dela vårterminen i två delar. Så gör man också i Mellaneuropa. Enligt det franska systemet har vi två veckor sportlov och två veckor påsklov.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Herr talman! Jag tänkte också höra kring det här med ljuset. Resonemanget får jag inte riktigt ihop, men kanske jag får svaret i anförandet. Det här med ljuset, kanske det är ur lärarens synpunkt, om det är så som ledamot Kemetter säger, då kan det vara besvärligt. Samtidigt om man lyfter blicken och funderar kring eleven och elevens hälsa och välbefinnande så säger man att dagsljus förbättrar hälsa och välbefinnande. Att då få mera tid under den mörkare tiden i augusti ute i dagsljus för skolungdomarna borde väl också vara värdefullt eftersom det ökar hälsa och välbefinnande. Det hänger inte riktigt ihop med den forskning som jag har hört om dagsljusets betydelse för hälsa och välbefinnande.
Ltl Sara Kemetter, replik
Herr talman! Man märker nog att utskottet behöver titta mera på det här för nu plötsligt har ledamot Petri Carlsson läst en massa forskning. Vi i Norden har ett speciellt ljus när vi har dygnet runt ljus. Om två veckor går inte solen ner. Det är en helt speciell företeelse som vi har här i Norden och därför har vi ett sådant uppbyggt system som vi har. Det påverkas, det är det jag menar med ljuset. Inte talar jag om såsom i Mellaneuropa att det är ljust mellan kl. 8 och kl. 7 på kvällen utan jag talar om det extrema fenomenet som händer här i Norden den här tiden på året. Det är den som påverkar ungdomarna alldeles särskilt och därför har man historiskt haft ett sådant system att man har slutat sista maj och de faktiskt har fått vara ute när solen inte alls går ner för att sedan igen gå på undervisning när vi börjar få lite normala dagar.
Ltl Petri Carlsson, replik
Herr talman! Jag menade den delen när jag talade om augusti att man skulle förlänga sommarlovet på den sidan, när vi är i slutet av sommaren att det torde vara till fördel för människans hälsa och välbefinnande att få mera dagsljus. Det torde också gälla våra ungdomar. Det var den uppfattningen jag har och som all information visar som har kommit kring forskning av dagsljus.
Ltl Sara Kemetter, replik
Herr talman! Jo, redan i slutet av augusti börjar vi märka att kvällarna blir längre. Nu ska vi börja redan den 18 augusti så då är eleverna nog ganska färdiga att börja skolan. Alla vi som har barn vet att de börjar längta tillbaka redan och ganska snabbt börjar dagarna vara ganska korta att det är lika bra att vara i skolan. Två-tre veckor påverkar inte på det sättet som ledamoten säger. Däremot är det extremt på vårens sida när solen nästan inte går ner.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Minister Johan Ehn
Herr talman! Det är en intressant motion som ledamot Axel Jonsson har lagt. Jag blev själv intresserad av förslaget. Jag tror att det var i fjol den här tiden, kanske lite tidigare, som det blev diskussion på finskt håll. Dåvarande näringsministern väckte en diskussion om det här utgående från näringslivets behov. Jag gjorde då en liten uppmaning på att folk skulle ge sina synpunkter till mig i det här sammanhanget. Jag trodde väl återigen att folk tycker väl si och så i stort, men jag kunde ganska snabbt konstatera att det är väldigt delat. Just den argumentation kring för- och nackdelar finns där.
Vi har inte haft möjlighet att prioritera att bereda en sådan här fråga i landskapsregeringen nu, men däremot är den intressant. Jag tycker att man ska trycka på näringslivets behov och man ska titta på det som har tagits upp kring hur det påverkar skolan om man gör förändringarna och framför allt hur det påverkar utbildningen. Det som behövs är att man tar fram ordentligt med fakta. Det kan en sådan här motion hjälpa till med. Nu blir det svårt för utskottet att alltför mycket fördjupa sig i det här.
Jag ser framför mig att den här frågan kommer att bli mer och mer aktuell för det är snart sagt bara vi här i Finland och på Åland som har ett läsår som ser ut på det här sättet. Det ligger rätt i tiden och man kan ventilera det på nytt, men jag vill bara flagga för det att det inte är så enkelt. Det finns båda sidor av den här biten som också hör till debatten. Det gjorde att jag bestämde mig för att inte gå in och driva igenom ett beslut i frågan, jag vill faktiskt ha mera kött på benen beredningsmässigt. Återigen, bra att frågan lyfts och diskuteras. Det kommer att bli förändringar framåt, det är jag helt övertygad om.
Talmannen
Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Bordläggning
7 Ändringar av lagtingsordningen
Lag- och kulturutskottets betänkande (12/2014-2015)
Talmanskonferensens lagförslag (TMK 1/2014-2015)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 08.06.2015. Godkänt.
Bordläggning
8 Energilagstiftning
Finans- och näringsutskottets betänkande (15/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 17/2014-2015)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 08.06.2015. Godkänt.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 08.06.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.