Remissdebatt

PLENUM den 23 november 2001 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl J-E Mattsson, ltl P-E Eriksson, ltl Strand, vtm Christer Jansson och ltl Perämaa).   

24 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Jansson på grund av privata angelägenheter, ltl Perämaa på grund av trafikhinder och ltl Wickström-Johansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2002. (FR nr 3/2001-2002 jämte finansmotionerna nr 1-56/2001-2002).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Det intressant under året om självstyrelsen och dess utveckling är att man diskuterar hur vi skall kunna ta över mer behörighet och att man också har avdramatiserat självständighetsdebatten; t.o.m. vicelantrådet framförde igår i debatten att han inte är otänkbar för den tanken, bara det går enligt hans ritningar! Det är bra eftersom både liberalerna och centern med lantrådet i spetsen sade att de som talar för självständighet inte skall höra till centern överhuvudtaget. Det har alltså skett en enorm kantring under det år som har gått och till den delen bör Föreningen Ålands framtid och dess ordförande ha tack och heder för att den debatten har tagits upp och förts och att den också förs på ett demokratiskt sätt. Det är något som kan vara avdramatiserat och en debatt som kan föras utan att man skall bli nedskälld eller något annat. Jag har alltid sagt, och det står jag för, att målet bör vara självständighet 1 januari 2049. Kanske det går att göra det snabbare med tanke på den utveckling som nu är. Hur stater och annat ser den dagen och i framtiden är det ingen av oss som vet, lika litet som någon vet vart Europeiska unionen är på väg och hur den kommer att se ut om fem-tio år. Stater upplöses, stater bildas med en takt som ingen tidigare har kunnat ana och det kan göra att statsbildningar har en helt annan funktion än vad vi har i dag.

 

När det gäller den ekonomiska utvecklingen ger den budget vi har oroande tankegångar för vilken landskapsstyrelse vi har i dag och det underskott som man målar upp i den framställning vi har på flera hundra miljoner. Det är landskapsstyrelsens egen framställning som vi diskuterar och deras egna motiveringar. Nu börjar man komma till att man kanske skall bättra på det. Det är bra att man har tagit åt sig kritiken i så fall. Men det underskott som redan finns i föreliggande budget är oroväckande. Jag kan inte tänka mig att lagtingsledamöter i majoritetsgruppen entydigt kan skriva under budgetförslaget. Jag tror inte en sådan lagtingsledamot som Ulf Andersson, som ifjol tog upp i debatten att han oroade sig för underskotten, kan acceptera den framställning som nu finns.

 

Till den delen tror jag att det borde bildas en krisregering, en landskapsstyrelse som har ledamöter som inte avser att ställa upp i nästa val och som faktiskt tar sig an och gör en krisbudget som gör att vi inte har något underskott överhuvudtaget. Jag tror att risken är landskapsstyrelseledamöterna med tanke på sin egen överlevnad som politiker inte har det kurage och mod som krävs för att göra en budget som står i balans.

 

Till ltl Danne Sundman vill jag säga, som igår tog den parlamentariska kommittén som sitter, att jag tror att den kommittén och dess medlemmar bör fundera på hur länge man får sitta i landskapsstyrelsen. Jag läste i pressen igår att lantrådet har suttit tio år i landskapsstyrelsen. Jag tror att man bör införa en gräns på högst fem år som man får sitta i ett sträck i landskapsstyrelsen, kanske också i lagtinget högst två perioder och sedan skall man en period ut härifrån. Jag tror att det är någonting sådant som borde göras. Jag tror att det skulle göra att man inte själv s.a.s. försöker överleva det politiska systemet, utan att man också ser till att man kommer ut i näringslivet, ut bland folk och får de vidare ramar som kanske behövs för ett politiskt beslutsfattande. Jag tror att man blir blind och det oroar mig att vi får ett tsarliknande system som Ryssland att man skall börja uppvakta för att få igenom saker och ting i landskapsstyrelsen. Det har landskapsstyrelsen sagt här, att vindkraftsprojektet var inte aktuellt, men efter att budgeten var tryckt har man blivit uppvaktad och då ändrade man med en gång! Det är inte ett sådant samhälle vi skall ha; då har vi fört in lobbyism, att man skall lobba med politiker för att få igenom sina beslut. Samma sak var det med hembygdsrätten; då skall man komma och uppvakta och säga att jag har inte fått min ansökan behandlad på sju månader, men kom till mig så fixar vi det på en vecka. Vi får inte ha ett sådant politsikt system överhuvudtaget. Vi skall följa de lagregler som finns och den gällande rätt som finns, precis som liberalerna från denna talarstol så varmt under många år har talat om. Annars är det ingen idé att vi i lagtinget sitter och stiftar lagar överhuvudtaget. Därför tror jag att den parlamentariska kommittén bör titta på det här och fundera över vad som är det bästa för Åland på sikt. Då tror jag att ett roterande system både för landskapsstyrelse och lagting kanske inte skulle vara helt oändamålsenligt.

 

Beträffande budgeten tog lantrådet upp återflyttningen, hur man skall få ålänningar att komma till Åland. När man tar upp frågan med ungdomar och andra som bor utomlands säger de att skattefrågorna är en viktig sak: vad har ni för skatter på Åland? Vad gör att man återvänder? Med den budget vi har i dag, finns det någon möjlighet att vi kan sänka kommunalskatten där vi har egna möjligheter? Det är att föra över pengar till kommunerna och att man i förhandlingar med kommunerna får ner kommunalskatten. Men det finns i dag tvärtom en politisk tendens att höja skatterna. De som sitter i kommunala församlingar har mycket lätt att säga att det gör ingenting, vi höjer en eller två penni. Det är en helt felsyn man har. Tvärtom är det många som tittar på det här. Också är det många i landskapet som väljer kommun för att de har lägre skatt. Många väljer Mariehamn för att Mariehamn har traditionellt lägsta skatten. Och varför har Mariehamn lägsta skatten? Jo, för att samfundsskatten som man just debatterade här får man 82 procent av. Man har ett budgetöverskott på 42 miljoner eller mellan 40-43 miljoner de senaste åren. Man har också en hamn som i tiden landskapet satte pengar i. Där har man ett överskott på 20 miljoner som också bidrar till detta. Sedan säger man från centerns sida att deras regionalpolitik är att Mariehamn skall ha så här. Det är deras regionalpolitik. Man försöker inte föra över pengar till landsbygden och skärgården för att få en regional rättvisa. Utan detta är någonting som man också har fastställt i den lagstiftning som vi hade nu med samfundsskatten, där det blev fastställt att landsbygden och skärgården beträffande samfundsskatten får sämre utdelning än tidigare. Kapitalskattebiten då? Avser landskapsstyrelsen under det kommande året att se till att det finns budgetmedel och vad tänker man göra för att kommunerna skulle kunna få mera utgående från den budget man lägger? Hur skall man göra ekvationen så att den går ihop? Var tänker man skära i budgeten? Hur tänker man få det att gå ihop? Eller tänker man inte göra något åt den kläm lagtinget tog? Med den budgetframställning man har gjort nu vill jag veta var det utrymmet finns, om den viljan finns eller var det bara ett slag i luften för att still anågons oro? Vi vet att många kommuner, som Eckerö t.ex. drabbades med mycket stort bistånd av deras egen lagtingsledamot från Eckerö, lagtingsledamoten och centerordföranden i lagtingsgruppen i Ålands lagting Jan-Erik Mattson, som alltså bidrog till att Eckerö mer än 600.000 mark mindre per år. Det är centerpolitik. Det är regionalpolitik. Jag tror att om hela Åland skall vara levande måste vi se till alla regioner. Vad finns t.ex. i denna budget för skärgården? Hur skall den överleva? Fortfarande har man enorma medel till skärgårdstrafiken, men hur skall man skapa sysselsättning och bostäder ute i skärgården så att folk vill bo där? Den enda möjligheten är att man skapar förutsättningar för nya företag så att man kan leva i skärgården. Då bör en privatisering av skärgårdstrafiken göras. Nu har vi fått veta att den privatisering som är på gång är en felskrivning i budgeten, enligt ltl Perämaa och man har redan beslutat om att finansutskottet skall ändra. Jag vet inte om finansutskottet redan till den delen har haft ett möte och beslutat enhälligt om detta, sedan lagtingsledamoten visste om det, men frågan är om inte felskrivningen där, att Tärnan som har varit privatiserad och skulle skötas i egen regi, att man alltså har kastat om budgetmomenten. Jag tror att trafikministern inte riktigt vet vilken färja man avser alla gånger. För skärgårdens utveckling tror jag att det är viktigt att vi skapar rederier i skärgården som är livskraftiga. Varför kan inte skärgårdsborna sköta skärgårdstrafiken, varför skall den skötas från Mariehamn? Det är också ett exempel.

 

Ett budgetanslag som vi har föreslagit här och som skulle bringa många sköna miljoner till landskapets kassa är att aktierna i Ålands Turisthotell ab säljs. Det är väl dags att de säljs och att de pengarna används till något annat. Anläggningen finns där, någon privat sköter den bättre, den sköts av privata i dag redan, det ger ingen utdelning i denna budget heller, någon aktieutdelning finns inte upptaget i denna budget, varför skall vi då sitta med pengar låsta där när det kan vara i privat ägo. Det finns ingen anledning med tanke på den budget vi har. Satsa dem på något annat inkomstbringande. Någon annan turistanläggning. Turisthotellet gjordes i tiderna för att vara ett flaggskepp för den åländska turistnäringen. Det är nu många år sedan och man måste också gå vidare i utvecklingen och inte stanna upp. Till den delen har landskapsstyrelsen inga framtidstankar utan man bygger nya lösdriftsladugårdar i stället. Det är den näringspolitiken man för.

 

Beträffande näringspolitik är det intressant att den samfundsskatt som vi nu har beslutat om skall göra att man aktiverar näringslivet i kommunerna. Nog är det förvånansvärt sedan att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, ltl Holmberg, som är lemlänningar, tvivlar på att vindkraftsprojektet är någonting som man skall satsa på. Till den delen tycker man att det är ingenting för Lemland. Man är emot det. Men vad är det för aktiv näringspolitik till den delen, så nog finns det mycket frågeställningar, när man hör debatten. Det intressant att höra fortsättningen.

 

Fru talman! Jag ber att få återkomma eftersom jag nu skall försöka hålla mig till den rekommendera taltiden.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Förutom många andra ämnesområden har den socialdemokratiska rörelsen på Åland tagit Östersjön till sitt hjärta. Vi vill verkligen arbeta för att vi i alla avseenden skall kunna stävja utsläpp, som förhindrar att vi långsiktigt skall kunna ha ett rent innanhav, vilket vi tror att är ett livsvillkor för Ålands framtid. Dag ut och dag in kan man läsa i fackskrifter och också i andra publikationer om hur vårt gemensamma innanhav för 85 miljoner människor befinner sig i någonting som man betecknar som dödsryckaren. Det är ett memento för oss alla.

 

Jordbruk, fiskodling, bilism, energigenerering, avfallsproblem och även sjöfart m.m. belastar Östersjön som kanske har den allra största betydelsen för just oss som bor på Åland och är helt vattenomflutna. När det gäller forskningen finns det oerhört många forskningsprojekt som är Östersjöbaserade. Jag har tittat på ett som har indelat Östersjön i nio olika regioner. Vi brukar ofta säga att det är på andra håll som de största problemen är och att våra är minimala i det stora spelet. Det är inte säkert, kära vänner, att det är på det sättet. Det finns också två arbetshypoteser, den ena företräds av ett mycket ringa antal forskare som säger att vi i Norden inte skall göra så mycket med våra punktbelastningskällor utan vi skall koncentrera våra resurser på att klara ut situationen i Baltikum och utefter den polska kusten. Det skulle göra den största nyttan för pengarna. Den andra teorin, och det är den förhärskande, är att alla miljöproblempunkter skall angripas vid källan, varhelst de finns. Till den senare hör också socialdemokraterna på Åland.

 

Riga-bukten, Gdansk-bukten, Finska viken, Rysslands kust och skärgårdshavet samt centrala delar av Östersjön har mycket stora övergödningsproblem. Bästa kolleger, det är framför allt kustregionerna som har de största bekymren när det gäller övergödning och framför allt eutrofiering. Rent vetenskapligt har vi ingen orsak att slå oss för bröstet, vi ligger nog ganska risigt till, också vi. Man kan slå fast att syrebristen nu breder ut sig även på de grunda bottnarna, inte bara ute till havs i djupbottnarna som tidigare har varit fallet, algproduktionen tenderar hela tiden att öka. I och med att det sprider sig in i våra kustområden betyder det också att det vi benämner barnkamrarna för våra fiskarter hotas.

 

Vad gäller skärgårdshavet är vi nog alla medvetna om att övergödningen var på topp 1989. Sedan dess har faktiskt ganska stora framsteg gjorts, men det värsta är att det inte räcker till. I vattnens ytskikt är det inte särskilt anmärkningsvärda nivåer när det gäller belastning, men ju närmare bottenskiktet man kommer, desto extremare är värdena när det gäller kväve och fosfor och på väldigt många ställen läcker svavelgas ut. Det är inte den bästa indikationen. Vi vet alla att i bottensedimenten finns ytterligare miljöbomber. När syrebrist uppstår sedimenteras en massa saker, de ligger där, kväve och fosfor sedimenterade och när syret går ner går det här i lösning. Det betyder att man får mer eller mindre ett självgenererande system som fortsätter även sedan utsläppen har begränsats.

 

Jag nämnde igår någonting om Gullkrona-fjärden. För några år sedan var det faktiskt så att den rökta flundran var en attraktion för alla turister inte minst i Åbolands skärgård. Idag säger forskarna att det är en produkt som utgår och orsaken är att lekbottnarna förstörs, flundran finns inte där den fanns förr. Det är också klarlagt, och det oroar mig, att fiskbeståndet rent allmänt nu ändrar karaktär. Det blir allt flera mörtarter, det är de som expanderar. De är egentligen det klassiska exemplet eftersom de ökar med ett försämrat vattentillstånd. Mörtarterna är kända för att de inte ser sig fram till födan, utan de luktar sig fram till födan i bottensedimentet.

 

Ett annat stort problem som vi måste ha i beaktande är att omsättningshastigheten av vattenvolymerna i Östersjöområdet är mycket långsamt. Det tar ca 30 år att omsätta Östersjöns centrala vattenvolymer och man bedömer att det tar ungefär tio år till, alltså ca 40 år, för att också få det kustnära, alltså skärgårdshavets vatten, omsatt. Det är en lång tid och det innebär att mycket av tidigare synder finns fortfarande kvar samtidigt som en påspädning fortgår Utspädningen går alltså långsamt, men vi skall komma ihåg att många av drivalgmattorna, som vi ofta diskuterar och som vi brukar se ute till havs, är inte sällan utan snarare ofta, lokalt producerade och vi blir inte av med dem. Det är de som sjunker till bottnen och i förruttnelseprocessen slukar syret och påskyndar faktiskt bottendöden. Det här är någonting som börjar bli signifikant också i våra kustområden.

 

Rena vatten på Åland, en ren skärgårdsmiljö, är Ålands framtida, största styrka när vi vill hävda oss, det må gälla vår egen trivsel och existens, men det gäller också våra näringar. Vi på Åland måste samfällt göra vad vi förmår, även om vi inte kan göra allt, för att ta ett samfällt samhällsansvar för Östersjöns havsmiljö, och särskilt den som finns inom våra environger. Övergödningsgränsen har tyvärr, även om den minskar, passerats åt fel håll.

 

Socialdemokraterna har under det år som gått gjort allt vad vi har förmått, inte bara på det lokala planet för att framför allt som i det här fallet fokusera kring jordbruket och fiskodlingen, som vi har tagit upp som två områden, utan både nationellt och internationellt. Vi har bl.a. på nationell bas försökt agera så att statsmakten Finland skulle gå in för en tuffare miljöklassificering av bilar. Vi vet alla att bilismen är ett jätteproblem i utsläppssammanhang. Då gäller det också i taxeringen att försöka premiera de biltyper som släpper ut det minsta. Framför allt borde man få ett regelverk till stånd som får bort Finlands och vår egen gamla bilpark som är utan katalysatorer. Det här är en jätteviktig fråga. Vi vet alla att katalysatorerna har inneburit ett jätteframsteg, jag brukar ta ett sådant exempel att man inte längre kan ta livet av sig med gaserna från en katalysatorbil. Vi har också för nationen gjort vad vi har kunnat för att förmå den att intressera sig för det ekologiska jordbruket och den ekologiska kreatursskötseln. Vi vill också vara en pådrivande faktor i samarbetet med riksmyndigheterna därvidlag. Där hoppas jag att landskapsstyrelsen, med allt sitt umgänge, skulle kunna vara med och driva på.

 

Sjöfarten på Åland har varit ett mönster och är fortfarande ett mönster när det gäller utsläppsnivåer. Vad kan vi konstatera? Jo, det var det ekonomiska incitamentet som drev våra färjrederier framåt mot en miljövänligare utveckling. Det är ett enastående gott exempel, på hur man med ekonomiska styrmedel kan nå stora framgångar. Därför har vi också föreslagit att republiken Finland aktivt skulle gå in och jobba med miljörelaterade, differentierade hamn- och farledstaxor, inte bara när det gäller färjsjöfarten, eller kryssningstrafiken, utan för all lasttrafik. Det här är en fråga som kunde tas upp i internationellt forum för att få den genomförd i alla Östersjöstater. Då blir det också så att den som verkligen arbetar för en miljöriktig utveckling premieras, medan förorenaren blir den som betalar. Det är en jätteviktig fråga, där hela Åland borde vara med och mycket aktivt driva på. Vi har också ställt hårda krav på att all olja i fartygstrafiken på Östersjön, alltså drivmedlet, inte borde ha en svavelprocent högre än fem. Vi vet alla vilka kväve- och fosformängder som vi får från luften och allt som kan begränsa utsläppen till luften är jätteviktigt. Det är ingen omöjlighet, det har vår färjtrafik mycket tydligt visat.

 

En fråga som borde vara självklar, men som inte är det och där hela Ålands lagting och landskapsstyrelse borde förena sig i aktivt arbete, är latrinutsläppen som fortsättningsvis fortgår från lasttrafiken i Östersjön. Vi har ca 1.000 fartyg per dygn i Östersjön och de släpper ut obehindrat. Vad hjälper det att en sommarstugeägare åläggs krav på att ha infiltration eller slutna system när tusentals fartyg obehindrat släpper ut sitt latrin i Östersjön. Det kan inte få fortsätta på det sättet.

 

Oljefrågorna vill jag också nämna, de är mycket centrala. Någonstans är det fel när vi har mellan 300-400 oljeutsläpp i Östersjön varje år och mig veterligen har ingen ännu fällts för ett brott mot detta. Vi har krävt en reform av hela sjörätten för att komma tillrätta med denna typ av brottslighet. Här borde också landskapet i alla sammanhang vara med och driva på. Vi har begärt att fartygen i Östersjö-trafik borde förses med en identitetsmärkning, AIS, Automatic Identification System, för att man skulle ha lättare att spåra brottslingar i det här sammanhanget.

 

Socialdemokraterna vill alltså arbeta så mycket både nationellt, lokalt och internationellt som vi bara kan för att hjälpa till därför att vi tror att Östersjön för oss alla långsiktigt är en överlevnadsfråga. Jag vill relatera allt detta för att visa att vi är beredda att vara med och diskutera varje utsläppspunkt, inte bara någon enstaka.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är lätt att förena sig och skriva under det som ltl Wiklöf framför här och vara delaktig i det engagemang och den entusiasm som borde finnas i miljöarbetet, men som tyvärr inte riktigt finns hos de andra, som makten haver. Jag tackar för det beröm jag fick av ltl Wiklöf vad gäller motionen om hamntaxorna och vad den har inneburit. Det är några år sedan, det var 1998 som jag motionerade om det. Nu ser man vilka effekter den hade. Jag tackar också för det goda samarbetet i staden, att det har genomförts.

 

Jag håller med ltl Wiklöf om att bilparken borde förnyas. Det är absolut ett av de största problemen vad gäller utsläpp i luften på Åland, eftersom vi har så många bilar, och vi har så många gamla bilar. Det finns en enda lösning och det är att vi får beskattningsrätten vad gäller beskattning på fordon och bränslen. Då kan vi ha differentierade skatter för miljövänliga bilar och miljövänliga bränslen. Jag ser fram emot socialdemokraternas stöd när den dagen kommer när vi skall ta över beskattningsbehörigheten. Det som styr beskattningen i dag är stora finansiella intressen inom bränslevärlden, de bolag som säljer fossila bränslen, därför får vi aldrig fram tekniken fast den finns. Det finns i dag, jag har själv sett det på ett framtidsmuseum i Tyskland, bilar som går på vatten, i den meningen att man delar upp vatten med solenergi till vätgas och syre, sedan kör man på vätgasen och så blir det vatten igen. Tekniken finns, den är krocksäker och ganska billig att tillverka, men den kommer inte fram för det finns så stora finansiella intressen som inte vill se den. Man köper bort den och tystnar ner den istället. Med en egen åländsk beskattningsrätt över de här frågorna kunde vi bli föregångare i världen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka för de sympatiska orden som ltl Sundman sade. Vi från socialdemokraterna är beredda att samarbeta med alla som strävar mot ett förbättrat miljötillstånd på Åland. Jag glömde en liten detalj och det borde jag inte säga här nu heller i repliken, men vindkraften ligger oss också varmt om hjärtat.

 

Landskapsstyrelseledamot Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan också mycket lätt hålla med om det som ltl Wiklöf förde fram för det är på det sättet som landskapsstyrelsen arbetar. Jag har initierat och diskuterat i nordiska sammanhang om en reform så att man lättare kan identifiera de som är skyldiga till oljeutsläppen. Den frågan har åtminstone till den delen gått vidare. Det är en angelägen fråga att fortsätta att trycka på. Idag är det så som ltl Wiklöf säger att det är billigare att släppa ut oljan i havet än att låta den tas om hand någon annanstans och så får det inte vara. Det är en mycket viktig fråga som vi arbetar vidare med.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är bra om landskapsstyrelsen anstränger sig på alla områden och flera till, för att verkligen komma fram. Det krävs ett målmedvetet arbete hela tiden om det skall lyckas. Det som har glatt oss ganska mycket är att miljökommissionären Margot Wallström i Bryssel har tagit sakerna till sig. Hon är mycket intresserad av frågorna och budskapet har gått fram dit så vi hoppas att de också från Bryssels horisont skall kunna hjälpa till i den här utvecklingen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

Det är ingen lätt fråga och det gäller nog att ligga i och försöka få ”droppen att urholka stenen” så småningom därför att det är stora ekonomiska intressen som ligger bakom och man vill inte gärna ändra på systemen, men då måste vi se till att det blir en förändring i nuvarande system, där det som sagt är billigare att smutsa ner och släppa ut olja i Östersjön än att ta hand om den på ett miljvänligt sätt.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag tror alla i den här salen håller med ltl Wiklöf om att vattenmiljön bör förbättras. Alla vet och vi har sett många rapporter på att den har försämrats. Att det kommer in mörtfiskar, s.k. skräpfiskar, är ett tecken på att vattenmiljön har försämrats kraftigt. Men det han säger om att omsättningen är så dålig, att det tar lång tid och att det inte hjälper är en annan sak. En ökad omsättning skulle bara vara att flytta problemen någon annanstans. Låter vi våra näringsämnen rinna ut i Öresund eller längre bort kommer våra miljögifter bara längre bort. Det är ingen snabb lösning, det är som att dika ut träsk och insjöar och få näringsämnen ut till havet, det blir ingen förbättring. Jag vill inte hålla med om att det inte hjälper med att sätta slutna avloppssystem och göra fint i stugorna. Det är naturligtvis en droppe i havet, men det är en nyttig insats. Vad gäller att man inte kan ta livet av sig med avgaserna från en katalysatorbil så rekommenderar jag, om någon lyssnar, gör inte ett försök för säkerhets skull. Det är inte säkert att det stämmer riktigt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

När det gäller avloppsutsläppen från sommarstugor som förutsätter slutna system talar jag om det utifrån att hur man skall skapa förståelse för den processen när latrinet går ut obehindrat från tusentals fartyg per dygn i Östersjön. Man skall inte sila mygg och svälja kameler utan man måste angripa det på alla nivåer och inte minst på de nivåer där utsläppen är störst. Det är jätteviktigt. Vi skall fortsätta att vara mycket rigorösa med allt som går ut från land på Åland, men vi måste också tackla de jätteproblem som verkligen finns.

 

Det andra jag tog fram, omsättningen i Östersjön visavi vattenvolymen, som ytterligare är ett understatement för varför det går så långsamt med utspädningen, varför gamla synder så jättelänge blir kvar samtidigt som vi späder på dem ytterligare. Processen är svår, vi har decenniers synder fortfarande ackumulerade i vårt Östersjövatten. Det är ett jätteproblem, vi har ingen, som norska fjordarna, vi har ingen Atlant som med tidvatten som sköljer och böljar fram och tillbaka, men även där har man som känt problem.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag skall använda mitt andra anförande här till att göra någonting som en annan ledamot brukar göra, en analys över den nya regeringen och den tid som har gått efter att den bildats. Det är en allmän politisk debatt och trots att vi får oss på fingrarna i replikrundorna så kan man i sitt anförande ta upp allting som berör lagtingets arbete.

 

Det är intressant att se hur det nya regeringssamarbetet fungerar mot bakgrund av hur det var just efter bildningen. Vi kommer alla ihåg att regeringen ombildades för att man behövde en stark och bred regering, för att möta de problem som stod för dörren, ungefär så pratade man. Den förra regeringen var tydligen väldigt svag, smal och hemsk på alla sätt och vis och skulle inte ha kunnat möta problemen, som stod för dörren. Efter bildningen sade man vid varje tillfälle: Oj, vad bra samarbetet fungerar och så hade man ett Buttericks-flin påklistrat, det kostar 19,90 på Buttericks, för att visa hur varumärket centern-lib-samarbetet fungerar. Efter en tid föll flinet bort, limmet var inte tillräckligt bra och det blev vanliga miner både på lagtingsgrupperna och regeringen. Efter ytterligare en tid började det komma frågor där vi från oppositionen visste att man inte kommer att kunna enas, det sade vi också vid regeringsbildningen, det kommer att vara många stötestenar. Det var mycket enklare rent politiskt att komma sams i den förra majoriteten än vad det är att komma i den här. Det finns många exempel, man kan nämna t.ex. vattenskotrarna, förbud eller icke förbud, byggnadslagen, som fördröjdes i sju månader tack vare stark oenighet inom regeringsblocket. Vi såg också i behandlingen av samfundsskatten att det fanns ett par centerledamöter som förbehållit sig rätten att tänka själva och rösta emot majoriteten. Man kommer ganska snabbt fram till att regeringslivet inte heller var en dans på rosor, det är en utmaning i alla konstellationer. Varumärket har väl gått tillbaka till att det mera och mera börjar verka som ett tvunget samarbete, ibland endast bara på den ena partens villkor.

 

Om man tänker tillbaka verkar det som om den här regeringen är mycket svagare och smalare, man förlitar sig dessutom på ltl Boman, som tar varje tillfälle i akt och kritiserar regeringen. Om ltl Boman sedan stöder den i förtroendeomröstning är en sak, men inte kan det vara politiskt roligt att ha ett mandat bakom sig som hela tiden kritiserar en, där känner jag lite empati med lantrådet. Vi kan se på budgetdebatten, det verkar som om landskapsstyrelsen är ett eget parti. Det har man skojat om förut, men nu verkar det vara verklighet. Man har en egen firma i landskapsstyrelsehuset, som dessutom inte är närvarande på budgetdebatten så vi kan inte diskutera med dem. 

 

Det verkar vara så att de flesta i centerns och liberalernas lagtingsgrupper inte har läst budgeten och inte har kommit med sina kommentarer, utan man kommer med dem nu när budgeten ligger här på lagtingets bord. Det verkar som om man har läst den i samma skede som vi. Det finns ett otal exempel som har kommit fram här, t ex det här med färjdriften som ltl Perämaa mitt i allt såg, det här ska bort, sa han. Vad gäller färjavgifterna har man fortfarande olika åsikter, psykiatrins placering där ltl Persson mitt i allt stiger upp som ”gumorron yxskaft”, simhall/ishall i Godby, där ltl Erlandsson inte verkar ha fått fram sina åsikter. Ett annat exempel är centerns gruppledare, Jan-Erik Mattsson, som inte är här idag, men som motsätter sig postens finansiering. Det är märkligt att centerns gruppledare inte har fått ge sina åsikter om budgeten. Att man har en sådan här regeringsfunktion är ytterst allvarligt i förlängningen för Ålands folk. Jag lyfter fram det här för att man under den förra regeringen lyfte fram det från liberalernas sida och man beklagade sig över de, egentligen futtiga, problem, som den förra regeringen hade. Vi hade en gemensam politikplattform att stå på. I alla samarbeten finns det små strider, i varje äktenskap som är sunt så ventilerar man sina åsikter, men vi hade i alla fall en stabil politisk plattform.

 

Vi har inte nu en stark och bred regering som verkligen skulle behövas, särskilt med tanke på det beslut som Finlands riksdag tog i förrgår och de kraftigt utökade utflaggningshoten och den för dörren stående samhällskatastrof som vi kanske får uppleva, är det väldigt olyckligt med en svag regering. Där vill jag haka på det som vicetalman Häggblom sade att det kanske behövs en regeringsombildning, vi kanske måste vara så självkritiska att det blir aktuellt. Blir det en utflaggning med den påföljande katastrofen och de enorma konsekvenser det får, tror jag att det enda vettiga är att bilda en samlingsregering med alla partier, att vi tillsammans löser det problem som Åland står inför. Det gäller inte bara näringslivet, det gäller också offentliga sektorn som har enorma problem med det budgetunderskott vi har sett här nu. Det kanske kräver en samlingsregering, jag är så pass krass i min syn, det måste jag erkänna, att tiden kanske är mogen för det.

 

Fru talman!

Jag ville igår diskutera lite saker i budgeten som berör lantrådets ansvarsområde, men lantrådet var inte här så jag kan göra det idag istället. Jag vill börja med personalpolitiken. Personalpolitiken i landskapet har hållit på och förändrats ganska länge, men det går åt rätt håll på alla sätt och vis. Det är mycket spridda skurar av personalpolitiska åtgärder, det var det också på min tid, när jag var ansvarig för personalen, men därför funderade vi på att förnya det personalpolitiska programmet och få ett samlat grepp om personalpolitiken. Jag tycker att personalen är väldigt viktig och man kan lugnt säga att det är den ekonomiskt viktigaste resursen vi har. Byggnader och inredning kan vi lätt skaffa oss, men det är mycket svårt att skaffa den kompetens vi har i personalen på nytt. Det är lätt att köpa möbler, sade ltl Boman, oavsett vad det kostar, men att köpa den enorma kompetens och det engagemang som landskapsstyrelsens personal har idag är ovärderligt. Därför behöver vi ta hand om den här resursen och förvalta den, landskapsstyrelsens personalpolitik bör vara modern. Vi bör inse att vi konkurrerar idag med privata näringslivet, vi konkurrerar inte bara på Åland utan vi konkurrerar även med regionerna runt oss. Det gäller att anta den här utmaningen och samla det i det personalpolitiska programmet. Kanske lantrådet kan upplysa om vad som är på gång. Jag tycker t.o.m att det här är en så viktig sak att man kunde komma med programmet som ett meddelande till lagtinget, för att inhämta lagtingets åsikter. Det finns mycket kunskap om personalpolitik här i lagtinget också.

 

Sedan skulle jag vilja ta upp jämställdhet. Det finns fina skrivningar i budgeten, det finns pengar, resurser och personal för jämställdhetsarbete. Men jag frågar mig, och nu säger jag det här som man, jämställdhet ska inte alltid vara en kvinnofråga, det är absolut en fråga för båda könen, när skall   landskapsstyrelsen själva i praktiken börja följa t.ex. jämställdhetslagar och tillämpa en sund jämställdhetspolitik, inom egna förvaltningen. Vi har sett en rad exempel på styrelser och grupper redan, som har tillsatts juridiskt olagligt. Nu har det igen gjorts samma misstag, man har tillsatt en referensgrupp för utvärdering av ÅHS, som består av bara män. Tre män ska vara referensgrupp och en man ska utvärdera. Man ska utvärdera ÅHS, som är en organisation som till största delen drivs av kvinnor och kanske också till största delen nyttjas av kvinnor, men inte en enda kvinna får vara med och utvärdera. Det är juridiskt fel när det är en politiker med i gruppen och det är politiskt fel att inte släppa fram kvinnors åsikter i den här utvärderingen. Det här är ytterst beklagligt. De är inte kompetenta, säger ltl Sundback. Tyvärr har man den synen, det finns inte några kvinnor som kan uttala sig om ÅHS, det är ytterst beklagligt. Det här vill jag att man reder upp, illa kvickt.  När det gäller den här ÅHS utredningen kan man som parentes säga att är det inte lite märkligt att man har de personer som har format ÅHS, i princip, med i den här utvärderingen. Finns det rum för så mycket självkritik som det kanske borde finnas rum för då. Det borde man fråga sig från landskapsstyrelsens sida. Kanske det borde vara utomstående krafter och kanske det borde vara konsulter från Sverige som gör det här, som har en annan syn på sjukvårdskulturen. Ltl Salmén beskrev det här bra när han jämförde den kultur vi har med hierarkiska och stela system jämfört med nätverkstänkandet och det moderna sättet man har i Sverige. Kanske det är sådant vi borde få in mera istället i vår sjukvård.

 

Sedan vill jag diskutera lite om polisen, en kanske bortglömd, men väldigt viktig del av landskapsförvaltningen. Polisen står inför stora utmaningar, den största utmaningen är bristen på personal. Man jobbar hårt på det från polisens och landskapsstyrelsens sida. Men har man egentligen analyserat varför de åländska ungdomarna inte vill bli poliser. Uppenbarligen är det så att det inte finns tillräckligt med ålänningar och främst ungdomar som vill bli poliser. Även inom polisen måste man fundera på sin organisation och sin personalpolitik. Jag pratar ganska mycket med poliser och givetvis behövs det ett hierarkiskt system med befäl osv. inom polisen för att arbetet ska fungera och det ska vara en klar beslutsmodell, men när det gäller personalpolitiskt och personalens delaktighet i arbetet så undrar jag om man inte borde gå med på att mjuka upp organisationen lite för att den ska passa de poliser som jobbar. Det är viktigt att man gör det. Frågar man poliserna om de tycker att man ska bli polis så säger de nej. Det här är det största problemet. Har man en skola där eleverna säger åt andra ungdomar att, nej du ska inte gå i den här skolan, då söker ingen till den. Det här är samma sak, man måste ta sig an det här.

 

I fjolårets budget stod det att under första halvåret 2001 ska polisen komma med en utredning om hur polisens profil ska kunna göras mera åländsk. Den här utredningen har jag inte sett, jag undrar om den har kommit. Man köpte två nya polisbilar och de är precis likadana som alla andra finska polisbilar. Här kunde vi ta tillfället i akt och ha en egen åländsk profil på våra poliser och främst på polisbilarna.

 

När vi ändå är inne på polisen, finns det en detalj som jag tycker att är beklämmande. Det är på vilket sätt man jagar mopedister och tar fast dem. Det är en väldigt liten detalj, men jag identifierar mig med de här ungdomarna, som verkar vara helt rättslösa ibland. Man har en ny metod nu, man testar mopederna hur fort de går och går de en enda kilometer över 60 i timmen så är man en grov förbrytare, man får tusentals mark i böter och uppskjutet körkort osv. Jag tycker att polisen istället borde koncentrera sig på att alla mopeder har ljuddämpare, bromsar och lyktor i skick. Om de sedan går 62 eller 43 är inte hela världen. Det händer inte några allvarliga olyckor, inte några dödsolyckor och inte olyckor med allvarliga skador. Man borde inse att det här är ett starkt ungdomsintresse.  Att nitiskt ta fast mopedister bör inte vara det primära, utan att man har mopeder som har ljuddämpare, bromsar och lyktor, då är det inte ett så stort problem

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Det fanns tio gånger större orsak att kritisera den förra landskapsstyrelsen, vilket jag även gjorde. Något oerfarne ltl Sundman är orolig angående mitt stöd för sittande landskapsstyrelse. Jag kritiserar landskapsstyrelsen när jag finner det nödvändigt. I mitt fall har jag inte någon partipiska som dirigerar mitt agerande. Under den förra, något inkompetenta, landskapsstyrelsen fanns det säkert tio gånger större orsak att kritisera, vilket jag även gjorde.  

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Den mycket erfarne ltl Boman säger att under den förra regeringen fanns det större orsak. Vad jag kan se har det varit mer kritik under den här regeringens tid. Jag vet inte hur ltl Boman definierar inkompetent och kompetent, men nog är det fantastiskt att se hur den nya regeringen har tagit många olagliga beslut och gjort på fel sätt som Boman har påpekat. Jag kan inte dra mig till minnes att vi gjorde formella och juridiska fel i samma utsträckning. Politik kan man alltid kritisera, det är lagtingets roll, men jag tycker att det är mer formaliteter och sådana saker som Boman har tagit upp under den här regeringens tid

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Oerfarne ltl, läs protokollen, nog kritiserade jag landskapsstyrelsen också kraftigt under den förra perioden. För övrigt tycker jag att vi borde hålla oss till de benämningar som gäller här. Det är landskapsstyrelse, ingalunda någon regering vi har. Jag vet att Danne Sundman kanske också i telefonkatalogen kallade sig minister, men det är inte på det viset, man är ansvarig ledamot för någon avdelning.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra hur ltl Boman anser att vi skall titulera oss, men hur brukar ltl Boman själv använda titlar, oerfaren osv. får vi höra. I telefonkatalogen står det ingen titel alls på mig. När det gäller titlar osv. tror jag att ltl Boman borde fundera själv lite över vad han säger.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag vill ta upp frågan som nämndes av ltl Sundman om referensgruppen för utvärdering av ÅHS-organisationen. Jag blev mycket förvånad över att höra att det sitter tre män i referensgruppen. Jag förstår att man inte vill ta personal från ÅHS eftersom det är den som skall utvärderas, men på avdelningen finns kompetent kvinnlig personal, som mycket väl hade kunnat ingå i referensgruppen så att den hade blivit jämställd. Jag vill bara understryka det som sades tidigare.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är bara att beklaga att det här verkar vara den nya liberala jämställdshetspolitiken som har slagit igenom på fullt allvar. Det är en liberal som har tagit beslutet, tyvärr.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att Danne Sundman stiger upp och säger att han också vill jobba för jämställdhet. Jag har väntat länge på att män i högre grad skall stiga upp och både ta intresset och vinsten men också ansvaret för jämställdhetsarbetet. Som det fungerar idag är det så att männen skvalpar med i bakvattnet när det gäller jämställdhetsarbetet. Det är ett område som de har överlämnat till kvinnorna. Det är oftast kvinnorna som lägger ribban för hur jämställdhetsarbetet skall bedrivas. Vi vill ha en mix, vi vill ha ett samspel, vi vill diskutera tillsammans och vi hoppas också att Danne och alla andra män vill diskutera tillsammans med oss, både när det gäller hemarbete och situationen på arbetet. Jag hoppas också att männen åhör det här och att ltl Sundman menar det han säger, att han kan gå i bräschen och ställa upp för och protestera när det kommer kommentarer som: ”Jaså, din frus arbete är viktigare”, när en man stannar hemma med sina barn, eller när man lyfter ett förvåningens ögonbryn över att:  ”Jaså, din fru förtjänar mer”! Det här är väldigt viktiga saker för att vi skall kunna ändra på våra attityder. Om attityderna skall svänga är det verkligen männen som behöver visa att det inte är rätt som det står till i dag och att män också jobbar för att män skall ha rätt att välja familjen, barnen och ett ansvar för dem. Män som väljer att ta ansvar för sina barn idag blir lätt isolerade och det är allvarligt. Man kommer till sina grabbgäng och märker att man inte har så mycket gemensamt mera, när man har valt att satsa på sina barn. Det här, ltl Sundman och alla andra män, hoppas jag att ni börjar protestera mot och att vi kan enas kring en policy att barn behöver sina fäder.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är en generationsfråga, att män inte deltar i jämställdhetsarbetet. För den generation som jag och ltl Lundberg omspänner är det här mer naturligt, det är ingenting märkligt eller någonting som man behöver skämmas för längre i den yngre generationen. Jag är beredd att delta i arbetet och också starkt driva på jämställdhetsfrågor. Det behövs verkligen, jämställdhetsarbetet har gått ett steg tillbaka vad gäller den praktiska synen på jämställdhetsarbetet inom politiken, tyvärr. Det rör sig om en fem-tio år tillbaka, det är ytterst beklagligt. Vi börjar förstå inom olika samhällssektorer, inom offentlig sektor, vi är inte längre jämställda utan vi har fått upp ögonen och vi behöver göra någonting. Det är ett stort steg bara det, men nu verkar det som om man har stigit tillbaka till den gamla synen: ”Vi är redan jämställda så vi behöver inte göra någonting”. Jag är beredd att ta i med krafttag och driva frågorna för jämställdhet är absolut inte bara en fråga för kvinnor utan synnerligen för män och också om män.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är glädjande att höra och jag tänker inte på något sätt anklaga någon fast man emellanåt märker att det inte sitter så naturligt i ryggmärgen. ag är rädd för att inte är så naturligt som Danne Sundman tror att det är. Då skulle t.ex. ltl Sundman direkt ha sagt: ”Det är klart att det är viktigt att vara med och arbeta för en enhet för reproduktiv hälsa för, vart skall män gå om de vill sterilisera sig.”. Vill män sterilisera sig idag är det ofta kvinnan som bokar tid hos gynekologen för att fixa en tid åt sin man. Det är också en grej som ni män borde se över, det finns många områden där det är kvinnorna som ska sköta saker och ting för att det skall bli någonting.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl Lundberg diskuterade vad olika lagtingsledamöter har stött och inte stött. Jag kan konstatera att ltl Lundberg inte stödde pensionsberättigat hemarbete, pensionsberättigat för att vara hemma som förälder. Det rör ju både kvinnor och män, så då kan man kasta bollen tillbaka till det.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Eftersom det blev en jämställdhetsdebatt, som jag inte tycker att är bra tänker jag kommentera den. Jag tror inte att man skall driva jämställdhetspolitik genom att börja med vem som ringer för vem till gynekologen och ber om sterilisering. Det är att komma in på en alltför privat nivå för att vi här i lagtinget skall kunna göra några större landvinningar inom det politiska jämställdhetsarbetet. Utgångspunkten för en feministisk analys är att det råder en maktobalans mellan gruppen män och gruppen kvinnor. Den syns inom alla samhällssektorer, det finns mera män i beslutande position i samhället, det finns mera män i företagens beslutande positioner. I alla samhällssektorer är män i toppen där makten finns. De besluter i enlighet med en tradition där mannen är norm och utgångspunkt för vad som är det rätta och riktiga, det normala, det som är människan. Den feministiska ideologin bygger på att man säger att maktobalansen måste brytas eftersom den är odemokratisk. Kvinnor diskrimineras undermedvetet, strukturellt hela tiden för att de är kvinnor. Det här märks redan i tidig ålder, när pojkar vet att de är viktigare än flickor. Det finns nästan inte några pojkar över fem år som vill vara flickor, men det finns många flickor som gärna skulle vilja vara pojkar för de inser att de har större frihet, större valmöjligheter osv. Detta genomsyrar hela uppväxten och kvinnor lär sig tyvärr att underordna sig och män och pojkar tar för givet att det som de tycker och tänker är normen. Män får vara individer, medan kvinnor ständigt är kön. Vi har kvinnliga arkitekter, kvinnliga kommundirektörer, kvinnliga läkare. De är inte läkare utan de är kvinnliga. Det är ett tecken på att det fortfarande är avvikelse att vara kvinna i en traditionell manlig position.

 

Det är också tydligt i budgeten att det inte finns någon sådan analys, utan när man tar upp kvinnomisshandel är det under hälso- och sjukvård. Det är alltså inte frågan om någon långsiktig politik där man försöker ändra på maktobalansen, utan de kvinnor som faller offer för systemet och som man tycker att är lite otrevligt skall man försöka plåstra om och i bästa fall uppmuntra dem att reda upp situationen. Det är inte dessa kvinnor som skall ta ansvar för problematiken utan det är de som är offren. Det är männen som måste sluta misshandla kvinnor och barn. Det är den yttersta formen för den här maktobalansen. 

 

Men, fru talman, det där får vi säkert återkomma till. Jag skall gå in på en mycket mer konkret fråga i budgeten, det gäller det som står på sid 7 i allmänna motiveringarna om landskapet och kommunerna. Vi har ofta diskuterat behörighetsfördelningen mellan landskapet och kommunerna. Vi vet att kommunerna har en dålig ekonomi, många av dem i alla fall har svårt att klara sig, och man tycker att landskapet inte kan påföra dem nya uppdrag mot deras vilja. Det vill landskapet göra nu i den här nya budgeten. Landskapet vill att kommunerna skall ta det ekonomiska ansvaret för Fix-tjänst, någonting som har initierats av handikappförbundet, en ideell intresseorganisation. Kommunerna har inte från början varit med och tagit initiativet. Nu hotar landskapsstyrelsen att om inte kommunerna tar huvudmannaskapet för Fix-tjänsten skall man lagstadga, tvångslagstifta, om att verksamheten skall påföras Ålands omsorgsförbund. Det här är inte bra. Det ekonomiska resultatet är detsamma, att kommunerna ska ta ekonomiskt ansvar för verksamheten, men det skall skötas av Ålands omsorgsförbund. Som styrelseordförande för Ålands omsorgsförbund tycker jag inte att det är en god idé. Dessutom är det tråkigt att förbundet överhuvudtaget inte har kontaktats utan man får läsa om hotet i budgeten. Det är ett dåligt förslag eftersom Fix-tjänst inte är till för personer med utvecklingsstörning. Det betyder att man får in en helt ny verksamhet som inte har någonting att göra med omsorgsförbundets specialitet, dvs. omsorger om utvecklingsstörda. Då blir det samma problematik som man hade tidigare när omsorgen var inom mentalvården, olika verksamheter konkurrerar med varandra. Framgången för Ålands omsorgsförbund är att man har fått specialisera sig just på det som man är bra på. Det kommer också att innebära stora merkostnader för omsorgsförbundet, våra lokaliteter för administrationen är redan för små. Här hoppas jag att man skyndar väldigt långsamt. Det är inte någon god idé om man utgår från den intressegrupp som omsorgsförbundet har att bevaka.

 

En annan fråga, fru talman, som jag vill ta upp är anslaget under momentet för radio och TV-anläggningar där landskapsstyrelsen tar upp pengar för en länkförbindelse för att möjliggöra digitala TV-sändningar. Här går man med rumpan före igen. Ingenstans har vi fattat långsiktiga beslut om vilka TV-program vi skall ta digitalt över till Åland. Går man in för den utrustning som man här avser, kommer det att begränsa våra möjligheter rent tekniskt. Det tror jag inte att lagtinget har klart för sig. Ska vi nu satsa fem miljoner på en tämligen billig utrustning, men det ger inte den optimala valmöjligheten, vilket är en av idéerna med digitala sändningar, att man ska kunna göra väldigt intressanta val. Det är ett reservationsanslag, men det borde finnas en skrivning här: Det här får inte verkställas förrän förvaltningsrådet, landskapsstyrelsen, helst lagtinget skulle ha tagit långsiktigt ställning till hur vi skall förverkliga digitala sändningar. Nu finns det inget styrdokument som har fastslagits av varken förvaltningsrådet eller lagtinget.

 

Till sist, fru talman, gäller det hyresbostäder. Vi kunde i dagens Nya Åland läsa att nu skall det byggas bostadsrättsbostäder. Avgiften, eller hyran, efter att man har gjort en i alla fall betydande insats i en lägenhet, kommer att vara minst 52 mk, troligen blir den högre när projektet är förverkligat. Man skall bygga bl.a. lägenheter på 50 m². Det är 2.500 mk. Ungefär 50 procent av ålänningarna har inkomster under 100.000 mk i året. Lagtinget måste inse att det finns många, många ålänningar som inte har råd att bo med den bostadspolitik som nu förs. Vårt förslag är att förbättra finansieringen för hyreshusbyggande, och då talar jag inte om den öppna marknaden utan här skulle man begränsa den, till kommunala bolag och icke-vinstdrivande företag. Den skulle kunna ge, med samma finansieringsstöd som landskapsstyrelsen föreslår för fritidsanläggningar och på sätt och vis för Folkhälsan, hyror på 25-35 mark. Det är en helt annan sak än 50-52-54 marks hyrorna. Märk väl att med enhetslånet och räntestödet kan inte Marstad, stadens bostadsbolag, bygga under 50 mk. Det är för mycket för människor som inte har så höga inkomster. Här saknas solidaritet. Liberalerna sade när den nya bostadsproduktionslagen kom, att bostaden är en mänsklig rättighet, men det är tydligen inte så för alla. Den politik som man driver nu kommer inte att ge bostäder åt alla utan vi kommer fortsättningsvis att ha många människor som inte kan hyra sig en bostad och framför allt köpa sig en bostad med de priser vi har. Det är unga människor, studerande, men det är också många, många pensionärer. Vi har pensionärer, speciellt kvinnor, som inte har varit så länge ute i arbetslivet och har små pensioner. Det är framför allt barnfamiljer och ensamförsörjare, speciellt kvinnor, över 90 procent av ensamförsörjarna är kvinnor. Lagtingets borgerliga partier tycker inte att de bär något ansvar för den här gruppen. Det verkar vara socialdemokraternas sak, och vi tycker att det är vår sak, men vi förväntar oss ett lite mänskligare beteende från det borgerliga blockets sida.

 

Ltl Lundberg, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback nämnde i den tidigare replikväxlingen att man inte kan driva jämställdhetsarbetet med så privata detaljer som sterilisering. Orsaken till att vi diskuterade just det var att vi argumenterade kring den ensidigt kallade kvinnokliniken och då var ämnet kanske inte så främmande. 

 

Det andra jag tänkte säga är att vi ofta får kritik från ltl Sundback när inte allt är gjort på en gång. Allt skall vara färdigt på en gång för att det skall vara bra. Det är trist för det skulle vara så roligt att någon gång få höra några berömmande ord från ltl Sundback när det gäller jämställdhetsarbetet. Nu var det kritik över att det i social- och hälsovårdsavdelningens budgetmoment finns nämnt om jämställdhet och kvinnomisshandel. Det hör hemma under det momentet när det gäller att systematiskt arbeta och bygga upp ett nätverk kring de kvinnor och också barn som drabbas av misshandel.

 

Vi kommer också att försöka ge män som misshandlar en adekvat behandlingsplan. Alla förslag till hur man kan stävja och komma åt problemet och missförhållandet mottas givetvis med all tacksamhet. Nästa område inom jämställdhetspolitiken som vi jobbar med är att börja med mainstreaming på finansavdelningen. Vår jämställdhetspolitik är att vi jobbar från retorik till rutiner.

 

Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är en mycket kritisk person, också självkritisk och det tycker jag att också har gett mig en ganska god analysförmåga.

 

När det gäller jämställdheten har jag funderat länge på det och tack vare ett väldigt bra feministiskt nätverk har jag lärt mig oerhört mycket. När det gäller det jag kritiserar är det fråga om verksamhetsmål, handlingsplaner pcj h tidtabeller och då går det inte, som i åländsk politik, att vänta och se utan att försöka hänga med.

 

När det gäller digitaliseringen finns det inga klara målsättningar. När det gäller jämställdhetsarbetet måste man ha en analys: vad utgår man från, från den feministiska analysen eller vad har man för grundmål? Mainstreaming är effektivt, men den fungerar inte utan analys och politiska mål. Visst finns det logik i att kvinnor skall ha lika lön, men det är för allmängiltigt; det måste bli mera tydligt och konkret för att man skall uppnå det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman

Det är ibland lite oklart om vi obundna är borgare eller socialister. Det varierar lite beroende på bedömare. Jag känner mig lite träffad när ltl Sundback säger att vi borgare inte bryr oss om dem som har lägre inkomst. Det är ett angeläget problem att en grupp medborgare har väldigt låga inkomster och kanske inte några alls. Det är tufft att vara tvungen att vända på varje slant och kanske inte ha råd att betala en marknadsmässig hyra, särskilt om man måste försörja inte bara sig själv utan även en familj och kanske t.o.m. är ensamförsörjare. Tidigare har jag därför sagt att man för den skull inte skall dumpa hyresnivåerna och bygga gratis eller väldigt billiga bostäder utan dessa personer i vårt samhälle skall få ta del av den fördelningspolitik vi har och få hjälp på annat sätt, med bostadsbidrag, utkomststöd osv. Det är sundare att göra det på det sättet och ha en aktiv fördelningspolitik. Det är fel att dumpa priserna på hyresmarknaden på grund av dessa människor, men jag vill absolut säga att det är ett angeläget problem.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

När det gäller just den svåra frågan om hur man skall kunna trygga bostäder för personer som har låga inkomster eller små tillgångar är det inte lätt, det håller jag med om, men det är inte någon liten grupp, det är nästan 50 procent, enligt åländsk statistik, som har så små inkomster. Visst kan man göra så att man delar ut bostadsbidrag, men det är en dubbel politik. De människor som har den svåra ekonomiska situationen har också bl.a. svårt att tampas med myndigheter. Man utsätter dem också för ytterligare en psykologisk press när de måste söka bidrag för en så fundamental mänsklig rättighet som att ha en bostad. Dessutom, jag vet inte om ltl Danne Sundman någonsin har sett bostadsbidragets struktur och hur det räknas ut, är det kolossalt komplicerat och framför allt är beloppet rätt så litet med tanke på de höga levnadskostnaderna som vi har på Åland. Vi har också föreslagit en förbättring av bostadsbidraget. Ledamot Sundman hade alla möjligheter att bidra till det under sin period i landskapsstyrelsen, men vi har ännu aldrig fått gehör från de borgerligas sida varken när det gäller bostadsbidraget eller utkomststödet, eller andra av de här stödformerna som särskilt beaktar de allra sämst ställdas situation i vårt samhälle. Det man vill fokusera på är helt andra grupper.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade är det ett angeläget problem och jag är beredd att vara med och diskutera hur vi kan fördela den åländska välfärden. Det är väldigt lätt för oss att bortse från problemen i vårt välmående här i lagtinget, men ute i samhället är de många som lever i svåra förhållanden. När det kommer förslag vill jag absolut, som ltl Sundback, att det diskuteras seriöst. Vi har råd att ta hand om dem som har det sämst i samhället, även på Åland.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Ltl Wiklöf höll nyligen en förtjänstfull översikt av miljösituationen i Östersjön. Jag tror, precis som ltl Sundman sade, att de flesta håller med om den beskrivning som ltl Wiklöf gjorde. Problemet är sedan förstås hur man skall vara med och påverka situationen med praktiska lösningar som är både demokratiska, rättvisa och effektiva. Det som ltl Wiklöf sade om att vi bör samarbete och samverka kring detta stöder jag också, liksom de flesta, antar jag och jag tycker att det skulle vara läge för t.ex. partierna att samråda i dessa frågor och se hur man kan tackla dem.

 

För inte länge sedan beklagade socialdemokratiska ledamoten Barbro Sundback här i lagtinget ungefär en brist på politisk kultur, som gör att parterna i självstyrelsen  har svårt att diskutera sig fram till gemensamma lösningar.

 

Innan dess hade jag själv från denna talarstol vädjat om ungefär att vi inte i stridens hetta ska glömma, att den parlamentariska meningen är att vi tillsammans ska kunna uppnå inte bara seger eller nederlag, utan också politiska kompromisser, samförståndslösningar.

 

Kompromissen är ett demokratiskt ideal, i vars resultat de flesta medborgarna bör kunna känna sig inbegripna i politikernas omsorger.

 

Efter drygt två år i detta lagting hör jag till de 57 procent som under valperioden fått pröva på både den parlamentariska oppositionen och att vara en medlem av de regerande lagtingsgrupperna.

 

Min upplevelse av arbetet i opposition var positiv. Det var fritt fram att ifrågasätta majoritetens resonemang och förslag, det gick bra att anlägga personliga synvinklar på de olika frågorna. Men det var också lite beklämmande eftersom ens i eget tycke sunda och bra tankar och idéer hade så svårt att slå igenom etablissemangets parlamentariska övertag.

 

I regeringskoalitionen är förpliktelserna andra. I beredningen av ärendena, långt före lagtingsbehandlingen, finns det från början kanske inte så tydliga linjer. Det gäller att känna sig fram till de gemensamma nämnarna, att kompromissa — men inte för långt från det egna partiets linje. Möjligheterna att få ett verkställande gehör för sina i eget tycke sunda och bra tankar och idéer är något större än i opposition. Diskussion förs men konfrontation undviks helst. Sedan gäller det att godta regeringsförslagen och ställa upp för den förda politiken. Annars finns ingen majoritet.

 

Herr talman.

I opposition fann jag ofta att majoriteten betedde sig styvt, ibland också arrogant. I majoriteten finner jag ofta att minoriteten beter sig styvt, ibland också arrogant. Slutsatsen blir då, att oavsett i vilkendera rollen vi självstyrelsepolitiker befinner oss visar vi underskott på politisk kultur. Vi utnyttjar inte det parlamentariska systemets möjligheter på bästa sätt, våra väljare till fromma. Vi är dåliga på att diskutera, förhandla, bygga kompromisser, att göra upp. Det är också svåra processer, som kräver sin kultur.

 

I opposition var jag med och sa: Så synd att inte våra förslag beaktades mer av regeringsblocket. I majoriteten är jag med och säger: Så synd att inte regeringsförslagen beaktas mer av oppositionen.

 

I opposition konstaterade jag att minoritetens förslag var dömda på förhand av majoriteten. I regeringsblocket konstaterar jag att majoritetens förslag är dömda på förhand av minoriteten.

 

Och visst, den kritiska granskningen av olika förslag och påståenden är det som kännetecknar det öppna samhället och demokratin. Den kritiska granskningen förebygger maktmissbruk och orättvisor. Konkurrens ska sålla fram de mest livskraftiga idéerna.

 

Men, herr talman, kritisk granskning är som bäst när den bygger på fakta, analyserar och försöker placera in ärendena i större sammanhang, i helheten. Kritisk granskning är som sämst när den bygger på förutfattade meningar, på känslomässigt tyckande och där varje ärende betraktas som ett brännande svart-vitt  problem, seger eller nederlag.

 

Det talas ibland om behovet av dialog i vår politik. Ordet dialog betyder innerst ett samtal och det är en konstform. Dialog förutsätter ett samtal där bägge parter försöker få ut något av varandra, där samtalet är utredande. Ja, ordet har en klang av social samvaro, ett umgänge där man utbyter åsikter i syfte att uppnå förståelse.

 

Som lagtingsjournalist i många år upplevde jag remissdebatten som en demokratisk fest kring det stora budgetpaketet. Lagtinget skulle öppna paket och komma med olika synpunkter och förslag angående innehållet, på sin tid också beträffande omvärldens göranden och låtanden. Presentationen var ritualiserad och en smula högtidlig, kommentarerna synnerligen varierande, inte sällan underhållande.

 

Nå, den beskrivningen är väl idylliserad. Men numera går det definitivt annorlunda till. I medierna är budgeten praktiskt taget underkänd av oppositionen redan före lagtingets behandling. Läget för dialog är prekärt. Så måste väljarna uppfatta saken, tyvärr.

 

I år har lagtingsledamöter från bägge sidor sagt till mig att de fann åtminstone remissdebattens inledning irriterad, avslagen och ostrukturerad. Stereotyperna gäller. Majoriteten anses representera maktens grinande ansikte, minoriteten anses representera närmast domedagspredikande. Naturligtvis är ingendera stereotyp rättvis eller riktig.

 

Herr talman!

Jag blir säkert ordentligt kritiserad för det jag nu sagt — och det kommer säkert att kännas svårt. Men jag ville ändå bidra till ett samtal om politisk kultur.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det var en bra förklaring på hur kluven lagtingskollegan Svensson är i sin demokratisyn. Han vet inte riktigt i förändringen som han har råkat ut för, hur han skall agera. Det var mycket hårda och ofta bra krav som liberalerna ställde när de var i opposition och vi andra upplevde att konfrontation var linjen. Ltl Svensson säger själv att man uppfattade majoriteten som styv och arrogant och nu uppfattar han oppositionen som styv och arrogant. Vi kan väl säga att vi delvis från tid till annan uppfattar majoriteten som styv och arrogant, men egentligen inte, jag skulle inte vilja använda sådana ord, nog är det en ganska bra dialog. Ltl Svensson erkände att vi visar ett underskott på politisk kultur, jag tror att Svensson får stå för det själv. Våra rikssvenska generalkonsuler har också sagt, när de har suttit på läktaren och lyssnat på debatten, att de tycker att den politiska kulturen på Åland är ganska högt stående egentligen. Frågan är hur vi i oppositionen, ltl Svensson, skall få del av den demokratikultur och den politiska kultur som Svensson så aktivt efterlyste när han var i opposition, när vi inte ens får svar på våra frågor. Vårt upplägg i budgetdebatten har varit att väldigt tydligt säga att det mesta i budgeten godkänner vi, det är bra, och vi har berömt åtskilligt, det står också i våra motioner, att vi tycker att det är bra. På några punkter, för vår del har vi tagit ut tio punkter, säger vi  att vi har frågor eller att vi är missnöjda och det sablar nu Svensson ner. Han säger att det bara är negativ kritik som vi kommer med överhuvudtaget, högljudd negativ kritik. Det här är en rimlig analys.  TALMANNEN: Tiden är ute! (salen, ltl Wiklöf: så brukar jag säga också!)

 

Landskapsstyrelseledamot Sune Eriksson:

Herr talman!

Jag tänkte prata lite om sociala frågor, men på grund av debatten som har varit så måste jag klargöra vissa saker. Vicetalman Häggblom frågade om vindkraften, nu sitter han talman och kan inte svara, men hans partikamrat Sundman ställde samma fråga igår, så vi får svara på det. Jag vill klart deklarera att jag inte är någon vindkraftsmotståndare. Jag tycker att det kan vara tillåtet att ha synpunkter på placeringen av vindkraftverken utan att för den skull bli stämplad som vindkraftsmotståndare, eller som det också har florerat i rykten och förtal att jag motarbetar vindkraften. Det är en billig politik man för när man säger att den ena eller den andra är motståndare om man har synpunkter på hur ett projekt ska utföras och lokaliseras. Jag har ändå inte gjort någonting annat än seriöst försökt arbeta för att gällande bestämmelser för projekt med miljöpåverkan, som det här är, ska få en så korrekt behandling som möjligt. Alltså, jag är ingen vindkraftsmotståndare, ltl Sundman.

 

Jag vill tillbakavisa kritiken på referensgruppen för ÅHS-utredningen som har tagits upp. Det finns ingen formellt tillsatt referensgrupp, det finns ingen annan heller egentligen, utan de personer som nämns i den här tidningsartikeln, där jag själv ingår, har formulerat uppdraget inför offertbegäran och hållit i frågan så att vi nu har fått in tre offerter, varav vi har valt en. Det kommer att tillsättas en referensgrupp för arbetet och i den referensgruppen är det självklart att även kvinnlig sakkunskap ska ingå, kvinnor och kvinnor med sakkunskap. För att förtydliga mig, det finns ingen formellt tillsatt referensgrupp och jag tillbakavisar bestämt att det skulle vara några oegentligheter eller att vi skulle ha förbigått jämställdhetslagen.

 

Det fanns en hel del annat som jag skulle vilja kommentera. Ltl Sundmans omtanke om samarbetet mellan liberaler och center var ganska trevligt. Det är trevligt när det finns sådana som tycker på det här sättet egentligen. Han har hittat problem som åtminstone inte jag har sett. Det är illavarslande det, men hittills har jag inte upplevt dem och att ha en sådan här omtanke om oss känns egentligen bra. Det är klart att vi kan ha olika åsikter, inte är vi bara en grå massa, vi diskuterar. Budgetförslaget gör rättvisa åt det eftersom vi inte har haft en enda omröstning, trots att det har funnits olika åsikter och konstigt skulle det väl vara annars. 

 

Herr talman, jag vill också med några ord beröra de sociala frågorna i budgeten, de har inte hittills rönt något större intresse i debatten förutom ett par motioner från socialdemokraterna. Jag uppfattar det som att vi har fått godkänt och kanske en liten guldstjärna i kanten på budgetförslaget från landskapsstyrelsens sida. Under kommande år kommer en utredning att starta, och förhoppningsvis slutföras, om hur socialvården i landskapet kan samordnas och till vilka delar. Syftet med utredningen är att finna möjligheter att hjälpa kommunerna, i synnerhet de mindre kommunerna, i frågor som man nu upplever som betungande och besvärliga för, i flesta fall, ensamma socialsekreterare som finns ute i kommunerna. De är hårt belastade och jag tror att vi måste fundera på någon form av samordning för att rädda dem undan att direkt gå i väggen, det är verkligen problem idag. Om man kunde samordna eller ordna någon form av central rådgivning eller liknande, kunde kunderna också ges bättre service. Jag har erfarit att Ålands kommunförbund också har beslutat att göra en liknande utredning. Det är självklart att vi inte ska göra dubbla utredningar, jag har haft kontakt med direktören för kommunförbundet och kort diskuterat det här, vi är överens om att på något sätt borde man kunna samverka med en sådan här utredning.

 

I budgeten föreslår vi en ny tjänst som kombinerad klient- och patientombudsman, och en lagstiftning om klienters rättigheter ska tas fram. Genom det här förslaget frigörs resurser genom att hälsovårdsinspektören avlyfts de arbetsuppgifter som patientombudsman, som nu har varit förknippad med tjänsten och som har tagit den allra största delen av hennes arbetstid. Det är över 100 ärenden per år och det säger sig självt att man inte hinner med så mycket annat. Därför föreslår vi att man borde bilda en ny tjänst som skulle ta hand om patientärenden och framöver också klientärenden. Det här innebär, som vi också skrivit i budgeten, att vi kan få en början med att främja och utveckla barnskyddet, något av en barnombudsman. Vi kommer att göra en kartläggning av barn och ungdomars villkor och en undersökning av hur artikel 3.1 i barnkonventionen tillämpas. Landskapsstyrelsen kommer också att utföra en undersökning om vilken särskild service som erbjuds och på vilket sätt stödåtgärderna inom öppenvården är ordnade för patienter inom den öppna psykiatrin. Det är viktigt för att garantera deras förmåner och därför vill vi skaffa underlag för eventuella åtgärder till dessa personer.

 

I övrigt, herr talman, är budgetanslagen dimensionerade så att den sociala nivån bibehålls vad beträffar anslagen för anläggningskostnader för sociala tjänster och anslag har också upptagits så att kommunerna i önskad omfattning kan utveckla både åldringsvård och barndagvård. Vi har inte backat någon kommun, däremot finns det i ett fall en framskjutning av ett projekt. I övrigt är barnbidragen och bostadsbidragen föreslagna att fördelas enligt oförändrade principer. Moderskapsunderstödet föreslås höjt från 127,82 euro till 224 euro från den första februari inkommande år. Vi har också envisats med att ta med stödet för cancersjuka, utöver vad sjukförsäkringen betalar, vi har flyttat från PAF-medel till anslagen under övriga hälso- och sjukvårdsuppgifter. Det finns en vilja att diskutera de här frågorna i ett större sammanhang under inkommande år, så vi får se hur det slutar.

 

Beträffande den fråga som var upp igår kväll, angående ÅHS och de beskrivningar som finns, att man måste se på kostnadsutvecklingen, kommer förhoppningsvis ÅHS-utredningen, som nu startar, att vara ett bra underlag för hur man kan titta på de frågorna, likaså får man säkert en del stöd, ledning och idéer från folk från folkhälsorapporten 2000, som nyligen publicerats. Landskapsstyrelsen avser att ta fram ett hälsopolitiskt program och förelägga det lagtinget och givetvis ska ÅHS-utredningen också presenteras i lagtinget. Det finns möjligheter redan nu att diskutera frågor om ÅHS utgående från den plan som biläggs budgeten. Den kanske ändå inte har sådana ingredienser som här har varit på fråga utan den kräver naturligtvis ett mera anpassat underlagsmaterial från landskapsstyrelsen för att lagtinget ska kunna diskutera frågorna på en så seriös nivå att det bär framåt.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

För min del får jag säga att det mesta känns väldigt bekant och bra. Det känns tryggt att uppleva att det man har varit med och diskuterat får fortsätta. Ingenting av det som framfördes var riktigt några nyheter för mig, utan det är sådant som har diskuterats på avdelningen, sådant som inte har hunnits med tidigare utan som fortsätter. Utgående från det kan jag hålla med om den lilla guldstjärnan. Den politik jag förde var tydligen inte så dålig. 

 

När det gäller referensgruppen och att det inte stämde det som stod i tidningen, är det bra att det går att justera det. Vad man kan konstatera är att det säkert skulle varit bra om det funnits kvinnliga aspekter redan vid upphandlingstillfället eftersom jag hör till dem som tror att det breddar synen på saker och ting om det finns både kvinnliga och manliga aspekter. Därför hoppas jag, fast det inte nämns i tidningen, att det funnits ett kvinnligt perspektiv också vid upphandlingen av det här. När och om man nu ska tillsätta, som man säkert ska göra, någon form av referensgrupp så förstod jag att man kommer att se på den aspekten. En grupp som man kan ta med i den här referensgruppen är just från förtroenderådet, eftersom de under många års tid har fått ta del av kritiken, oftast tyvärr, det är då man vänder sig till förtroenderådet, när man inte är riktigt nöjd. Jag tror att de har ett ganska samlat och bra material som kunde vara till nytta, att den som nu ska göra utvärderingen får sig till kännedom, det är bara som ett gott råd.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

Inte har nuvarande landskapsstyrelse haft någon anledning att omvärdera den socialpolitik som har förts tidigare, men vi försöker se framåt och på det sättet  göra utredningar, skaffa oss kunskap om hur situationen är för att kunna göra det om möjligt ännu bättre. När det gäller att justera referensgruppen tycker jag att det är lite märkligt att man bygger sin argumentation i lagtinget på en tidningsartikel och inte på fakta. Det skulle vara bra om man tog reda på fakta, så skulle vi slippa detta. Man kan kalla den referensgrupp, arbetsgrupp eller vad som helst, men sådana här missförstånd är egentligen helt onödiga eftersom det inte finns någon tillsatt referensgrupp. Men ltl Lindemans förslag om en representant för förtroenderådet ser jag som ett gott förslag.

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag är glad att det var ett missförstånd från min sida och att det nu är utrett, men det stod ganska tydligt att det var en referensgrupp. Naturligtvis hade jag gått vidare med den här, men i och med att den kom upp i debatten blev det så naturligt att det togs upp. I annat fall skulle jag ha tagit reda på hur det verkligen står till. Nu vet jag det och nu är jag nöjd.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Efter drygt 20 timmars aktivt debatterande i lagtinget kan vi nu äntligen konstatera att den social- och miljöansvariga ledamoten i landskapsstyrelsen kommer fram och presenterar enligt hans sett att se det, den sociala budgeten. (salen: lagtingsordningen gäller)  Igår presenterade jag i mitt anförande mina motioner och där ingår det två som sorterar direkt under socialvården. Från vicelantrådet framfördes det då en viss kritik om svårigheter att läsa och det skulle jag nu vilja bolla tillbaka till partikollegan. Kanske det är lässvårigheter det här beror på, men det är inte bara socialdemokraterna som har motioner som sorterar under socialvård. Motionerna nr 27 och 28 finns också och de rör barnomsorgen och barnombudsmannen.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

Beträffande den 20 timmars debatten så var jag antecknad på listan och har som landskapsstyrelseledamot icke möjlighet att komma in tidigare annat än i repliker. Det försökte jag också förklara i den tidigare repliken om barnombudsman. Jag sade i mitt anförande här hur landskapsstyrelsen avser att lösa den frågan, åtminstone till en början.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

I min replik ville jag uppmärksamgöra på att det finns också två motioner, nr 27 och nr 28 som sorterar under socialvården.

 

Herr talman!

Det skulle rimma illa med mitt uppdrag i landskapsstyrelsen som ansvarig för miljön om jag skulle vara emot vindkraft. Jag är inte heller personligen emot vindkraft, så det kan vi avfärda. Att ltl Sundman har övervägt om lagtinget skulle pröva mitt förtroende i denna fråga måste enbart bero på att ltl Sundman lyssnar på skvaller och förtal. Det är enbart den vägen det har kunnat komma negativa omdömen om mitt vindkraftsintresse till ltl Sundman.

 

När det gäller ÅHS-utredningen har man bedömt kompetensen hos dem som har lämnat in anbud och sedan har kostnaden varit, om inte helt avgörande, så av rätt stor betydelse, för det var stor skillnad på kostnaderna. Jag tänker inte redovisa dem här och nu. Mot bakgrund av att ltl Sundman bygger sina inlägg  och argumentation på rykten som inte alla gånger är så verifierat skulle jag ge honom samma råd som min far gav mig: ”Man skall inte skåda (dra slutsatser av) halvgjort arbete utan ta reda på vad som verkligen är sant och riktigt.” Att utgående från ltl Sundmans ”sanningar” argumentera tycker jag inte hör hemma i Ålands lagting.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Miljöministern berör i sitt anförande vindkraften och Nyhamnsprojektet som jag har efterlyst tidigare. Det är betryggande att höra att miljöministern inte är någon vindkraftsmotståndare utan han stöder projektet. Han säger att det är viktigt att ha synpunkter på placeringen. Det tar jag som så att miljöministern har insett fördelarna med placeringen. Det är väldigt goda vindförhållanden, det är redan exploaterade områden. Det känns bra att man också får stöd för det här från miljöministerns sida. Jag var en tid orolig och jag var så orolig till och med att jag övervägde att be lagtinget pröva miljöministerns förtroende, men det är inte längre aktuellt. I den här frågan är vi på samma våglängd

 

När det gäller referensgruppen, som inte tycks vara formellt tillsatt, är det som ltl Lindeman var inne på, beklagligt att kvinnor inte i det här skedet fått vara med och välja utvärderare. Kanske det också skulle ha varit viktigt. Landskapsstyrelseledamot Eriksson säger nu att det är självklart att referensgruppen skall ha både kvinnor och kvinnlig sakkunskap. Det är bra att det är självklart, jag sade i mitt anförande att det måste redas upp.  

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson säger vidare att det är roligt när jag tycker till och visar omtanke om landskapsstyrelsen. Det var rysligt mycket av den här sorten också från liberalerna, kanske mer omtanke än vad jag har visat, när de satt i opposition. Landskapsstyrelseledamot Eriksson säger vidare att det inte har varit en enda omröstning i landskapsstyrelsen, det har gått så bra. Inte undra på det när lagtingsgrupperna inte verkar ha läst budgeten utan det kommer att komma omröstningar här i salen för att alla har olika åsikter om det i lagtingsgrupperna.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

I det fortsatta arbetet med att utreda ÅHS kommer den referensgrupp som tillsatta att ha alla möjligheter att påverka, diskutera och styra, om man så vill. Den första upphandlingen uppfattar jag mera som en teknisk fråga än som en verklig referensgrupp. Vi har fått ett företag som skall göra detta och sedan skall man diskutera detta i referensgruppen och se till att det blir så bra som möjligt.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tackar för de kloka orden och inser att jag som 27-åring inte kan uttala mig hur som helst i Ålands lagting. Jag är ju väldigt oerfaren, har det sagts här tidigare, men jag gör mitt bästa. När det gäller förtroendet för miljöministern i vindkraftfrågan är det som han säger att det rimmar väldigt illa om det inte skulle vara så att han aktivt jobbade för vindkraft. Jag baserade mina tankar på dels förvaltningsrutiner och de orimliga tider man har fått vänta på MKB-beslutet och det krav på fågelstudier, som man senare har backat från landskapsstyrelsens sida. Det är alarmerande uppgifter som jag har fått från privatpersoner som har hört hur landskapsstyrelseledamot Eriksson som privatperson har framfört sina åsikter. När man sitter i landskapsstyrelsen borde man inse att man aldrig kan vara privatperson utan man är alltid landskapsstyrelseledamot. Man kan aldrig klä av sig halarna och gå hem.

 

När det gäller ÅHS-utvärderingsupphandlingen borde det kanske ha varit kvinnor och kvinnlig sakkunskap med när man utformade upphandlingsunderlaget. Det är det som är det viktiga, det saknar jag.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

I det fortsatta arbetet med att utreda ÅHS kommer den referensgrupp som tillsätts att ha alla möjligheter att påverka, diskutera och styra arbetet. Den första upphandlingen uppfattar jag mera som en teknisk fråga än som en verklig referensgrupp. Vi har fått fram ett företag som ska göra det här och sedan ska man diskutera det i referensgruppen och se till att det blir så bra som möjligt.

 

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Bl. a. lantrådet sade att den enda sektor där man inte har lyckats spara i den här budgeten är ÅHS. Den skrivning landskapsstyrelsen har i budgeten, där det står: ”Landskapsstyrelsen avser dock att för styrelsen framhålla att åtgärder måste vidtas för att stävja den kostnadsutveckling som varit de senaste åren.” Detta skrev man efter att ÅHS:s styrelsen har fattat beslut om desamma på oppositionens initiativ. Jag ville då veta vad landskapsstyrelsen avsåg med denna skrivning, och nu fick vi här ett svar. Man skulle ha den här Sonkin-utredningen, som jag har förstått att gäller organisationen, hur den stora omorganisationen blev lyckad från början på 90-talet fram till idag. Det var intressant att Sonkin-rapporten skall kunna ge förslag till kostnadsbesparingar via landskapsstyrelsen. Hälso- och sjukvårdspolitiska programmet skulle kunna göra det, men det förstår jag att kommer relativt sent det här året, så vi kanske inte åtminstone de närmaste månaderna har någon nytta av det. Sedan hänvisades ledamot Eriksson till hälso- och sjukvårdsplanen, men den är framtagen av ÅHS:s styrelse och ligger till grund för 2002 års budget, den innehåller alltså de besparingar och icke-besparingar som bl.a. landskapsstyrelsen har sagt att inte finns med. Frågan måste ändå att bli: Kommer landskapsstyrelsen separat från det här som inte resulterar i några besparingar, fullfölja det man skriver i budgeten på sid 158: ALandskapsstyrelsen avser dock att för styrelsen framhålla ..@. På vilket sätt skiljer det sig från det styrelsebeslut som redan är taget och inom vissa sektorer har landskapsstyrelsen funderat på att kunna göra besparingar, så att styrelsen kunde ha den politiska hjälpen från majoritetens sida.

 

Landskapsstyrelseledamot Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag anser att jag redan har svarat på dessa frågor till den del det är nödvändigt att svara och landskapsstyrelsen kommer naturligtvis att diskutera dessa frågor framöver. Landskapsstyrelsens beslut togs oavsett ÅHS:s styrelsebeslut.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag vill komma med en korrigering när det gäller kvinnlig sakkunskap. Det var ett väldigt belysande exempel på hur maktbalansen tar sig uttryck också i vårt sätt att resonera här i lagtinget, när ledamot Sune Eriksson förklarade att sakkunniggruppen, eller referensgruppen, skulle få ett tillskott av kvinnlig sakkunskap också. Han sa inte att om den bestod enbart av män att det var manlig sakkunskap utan det var sakkunskap. Det är den första lärdomen man måste lära sig att normen idag är inte neutral utan det är en manlig norm. Om det skulle vara så att den skulle bestå av tre män är det manlig sakkunskap om man använder sig av ett sådant uttryckssätt. Det finns inte någon särskild kvinnlig sakkunskap, vilket det inte finns för att kvinnor inte är en grupp, de har inte på grund av biologiskt kön samma värderingar och tänkesätt. Därför måste man ha en annan utgångspunkt om man ska diskutera jämställdhet i grupperna. För att uppnå så bred sakkunskap som möjligt vill man ha ungefär lika mycket män och kvinnor. Utgår vi från ÅHS är det precis som i alla andra organisationer att kvinnor och män har olika roller. I ÅHS styrs ÅHS också av män, också på den politiska sidan idag är det män som ansvarar för verksamheten, medan majoriteten, kvinnorna alltså, arbetar i organisationen på helt andra nivåer och har inte inflytande över helheten. På det viset balanserar man maktfördelningen genom att ta med lika kvinnor som män.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag hör väl till de medskyldiga till att vi är inne på den fjärde dagen av budgetdebatten, men egentligen hör jag inte till de medskyldiga eftersom vi hade en lång dag igår och i förrgår och i förr-förrgår, men särskilt igår, och då hade vi en hel del frågor från oppositionens sida, från alla oppositionsledamöters sida till landskapsstyrelsens ledning, som då inte var på plats. Därför den här förlängningen och dagen kan därför inte heller bli särskilt kort. Det är ändå respekten för lagtinget som är orsaken till – möjligen bristen på respekt för lagtinget – som är orsaken till att vi är på den fjärde dagen i dag och inte så mycket för att vi har en väldigt talför, intresserad och engagerad opposition.

 

Jag skall i dag ett par anföranden – det är svåra och tunga frågor – huvudsakligen uppehålla mig vid ett resonemang med lantrådet, får jag hoppas, om beskattningsfrågorna i sin helhet, men också med lantrådet och vicelantrådet om sjöfarten, färjsjöfarten specifikt. Möjligen har jag också någon fråga om skärgårdstrafiken och skärgårdspolitiken och möjligen har jag också någon fråga till lantrådet om tabellen på sidan 13 i budgeten om de samhällsekonomiska satsningarna.

 

Men före det, herr talman, vill jag säga att jag har förståelse för vicelantrådets uppfattning om den PAF-intäktsmotion som jag är första undertecknare på, nämligen det han sade igår om periodiseringen i budgeteringen. Man skall alltså enligt regelverket ta upp kostnader och intäkter när de är kända för det året, och man skall så fort som möjligt föra sådana uppgifter till lagtinget. Man har alltså tagit kostnaden för penningautomatföreningen för skatten, men man har däremot inte tagit upp intäkten för landskapet och jag förstår att detta är för att man inte har förhandlat fram en sådan intäkt ännu eftersom beslutet inte är taget i riksdagen. Då kan man ha förståelse för att man inte kan betrakta en intäktsbudgetering såsom verifierad och därför lämnar man bort den. För min del är jag alltså nöjd med att finansutskottet inte beaktar den motionen. Jag har inte frågat vad mina kolleger som har skrivit under motionen tycker, så de kanske har en annan åsikt! En av dem sitter i finansutskottet, så det lär skall ordna sig!

 

Jag har också reagerat på Soncki…referensgruppen. När tidningarna skriver som de skriver, att det inte är någon referensgrupp tillsatt, så får man säga, att ingen rök utan eld! Att stå här och skylla på att det står fel i tidningen kan säkert ha sitt med sig, men vi får ta och titta på hur besluten ser ut. Det är samma som med vindkraftsbeslutet och fördröjningen av det beslutet, att det går att säga någonting annat sedan när man har gjort ett misstag. Men jag hoppas att det här inte är ett misstag, för i så fall är det ytterligt allvarligt ur jämställdhetssynpunkt.

 

Ännu, inledningsvis, var jag igår kritisk till landskapsstyrelsens respekt för parlamentet. Jag sade att det här är den enda plats vi i oppositionen har, precis som vicelantrådet under sina tio år i opposition så oft sade, att diskutera med landskapsstyrelsen och dess ledning om viktiga politiska frågor och budget, och budgetdebatten är den viktigaste av dem. Då hänvisade jag också till hur mina tidigare ministerkolleger i Helsingfors agerade i sådana sammanhang gentemot riksdagen. Det var alltid första prioritet för dem. Att tappa nästan en hel dag, vi satt här till över tio på kvällen, för att inte landskapsstyrelsen respekterar sitt parlament känns jobbigt. Jag hoppas att lantrådet har vänligheten att kommentera detta. Han har redan gjort det i en privat diskussion med mig under plenums inledning här, så jag har, som sagt, en viss förståelse för det, men jag har inte en acceptans för det resultat vi har sett här i salen.

 

Sedan till skattefrågorna. Lagtinget beslöt ifjol, för knappt ett år sedan, så här när det gäller övertagande av skatter utöver samfundsskatten, såsom landskapsstyrelsen hade skrivit i budgetförslaget: ”Landskapsstyrelsen avser att i den efterföljande diskussionen (med statsmakten)  framhålla betydelsen av att behörigheten gällande inte enbart samfundsskatten utan även övriga direkta skatter – alla de direkta skatterna, där ingår också kapitalskatten – överförs till landskapet” och så angav man sina motiv. Till detta hade ledamoten i lagtinget Ritva Sarin Grufberg m.fl. inlämnat en korrigeringsmotion. Om det röstades här i lagtinget. Landskapsstyrelsens förslag vann. Lagtinget har om detta fattat ett beslut som är gällande. Och landskapsstyrelsens målsättning var att först föra frågan till lagtinget, sedan diskutera med statsmakten. Nu, efter att landskapsstyrelsen har diskuterat med statsmakten, enligt ett meddelande som självstyrelsepolitiska nämnden har fått ta del av, meddelar man lagtinget, att ”landskapsstyrelsen avser att fortsätta diskussionerna med riksmyndigheterna om övertagande av behörighet avseende indirekta skatter”. Det är alltså en efterhandsinformation till parlamentet, till skillnad från för ett år sedan, när det var en förhandsinformation. Jag skulle vilja höra lantrådets uppfattning, särskilt om motivena för omläggningen av politiken. Jag återkomma i och för sig till en fråga om indirekta skatterna.

 

Jag skulle också vilja höra lantrådets uppfattning hänvisningarna som görs hela tiden till Lundberg-kommitténs betänkande och beslutet den 19.10.1994, som jag återigen ber att få läsa upp. Det ena man kom överens om efter att kommittén, av politiska skäl, abrupt fick avsluta sitt arbete, var följande: ”att åtgärder vidtas för att införa differentierade indirekta skatter, vilka huvudsakligen innefattar tjänstemomsen, mervärdesskatten på tjänsteförsäljning samt avvikelser inom företagsbeskattningen”. Det här var alltså det mångomtalade beslutet om samfundsskatten, att vi var överens om att överta den. Det står ingenting om övertagande här, utan det var fråga om att ”införa differentierade skattesatser” på Åland, att alltså riksdagen skulle göra det. Det var den överensskommelse som man påstår sig ha från Lundberg-gruppen. Det blev ett alldeles urvattnat dokument, som jag var med om. Magnus Lundberg, Roger Jansson, Sune Eriksson, Pekka Tuominen och  Christer Jansson var de politiker som var med i gruppen. Dessutom var Bert Häggblom med, men han lämnade gruppen därför att han tycke att det blev för dåligt resultat.

 

Jag skulle alltså vilja fråga lantrådet: Är den här beskrivningen av våra politiska överenskommelser visavi de olika skatteformerna korrekt, utgående från Lundberg-kommitténs slutprotokoll? Det är kanske skäl också att vicelantrådet kommenterar den frågan.

 

Jag vill fortsätta med skattefrågan på det sättet att jag vill efterhöra lantrådets uppfattning om kapitalskattebehörigheten. Han var orolig för om ålänningarna skulle ha en tillräcklig skattekraft i dessa tider med höga budgetutgifter. När det gäller samfundsskatten och kapitalskatten är vi ledande i Finland och klart ledande när det gäller kapitalskatten, och de pengarna går allihopa till staten. Uppfattar lantrådet a) att när det gäller övertagande av dessa direkta skatter, samfundsskatten och kapitalskatten hör ihop, både för landskapet och för kommunerna och borde diskuteras med statsmakten som en helhet? och b) att vi på något sätt inte skulle ha en tillräcklig skattekraft inom sektorn?

 

Den sista skattefrågan gäller de indirekta skatterna för att minska skattegränsproblemen för våra företag, vilket jag har förstått att någon har fått landskapsstyrelsen att tro att det är på det är sättet….

Tror lantrådet, och på vilka grunder förklarar han att övertagandet av de indirekta skatterna nu i det här skedet till Åland skulle på något sätt minska skattegränsbyråkratin i handeln mellan Åland och Finland? När jag, som själv är företagare och har en mycket stor handel mellan Åland och Finland, både penningmässigt och när det gäller antalet leveranser per dag, tänker på det här förslaget och har gått igenom det ordentligt med några skatteexperter, så är det en bekymmersam bild som målas upp, om inte Finland, som är på den andra sidan och skall beskatta för det området, totalt ändrar uppfattning jämfört med den de hittills har haft när det gäller skattegränsproblematiken. Vad är alltså motivet för spårväxlingen från vår överenskommelse och lagtingets beslut ifjol om alla direkta skatter, inklusive kapitalskatt, acciser och andra direkta skatter, till det här åtminstone för mig lite obegripliga och väldigt farliga spåret när det gäller skattegränsbyråkratin?

 

Fru talman! Jag ber att få begära ordet på nytt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag skall efter bästa förmåga försöka svara konkret på ltl Roger Janssons frågor när det gäller beskattningen. Först skulle jag vilja ge några synpunkter på frågan om landskapsstyrelsens respekt för lagtinget. Jag vill synnerligen starkt understryka att den här landskapsstyrelsen, som tidigare landskapsstyrelser, känner den största respekten för lagtinget och lagtingets arbete och speciellt remissdebatten. Problematiken som vi nu diskuterar om landskapsstyrelsens närvaro och icke-närvaro är ingenting nytt, men den är kanske lite förstärkt det här året eftersom remissdebatten de facto har blivit ganska lång. Jag tror att  skäl för också att kanske diskutera inför kommande år om det finns någonting vi kan göra för att få den mera ”strukturerad” eller att alla känner att man får ut det man vill av remissdebatten, för det tycker jag att ur demokratisk synvinkel är väldigt viktigt.

 

När det gäller min egen närvaro i den här debatten var jag närvarande under tisdagen, jag höll mitt anförande, jag deltog aktivt i gruppledarnas anföranden och försökte förklara den politik som landskapsstyrelsen försöker föra. Jag var närvarande under onsdagen helt och hållet, också under gårdagen var jag också närvarande i huset och jag lyssnade på alla inlägg som gjordes här i salen. Ungefär kl. 17.30 gick jag hem och bytte om kläder till middagen med Hollands ambassadör. Då hade jag sammantaget varit närvarande 20 timmar och hört på hela debatten. Det är väldig avvägningsfråga hur mycket vi från landskapsstyrelsen skall gå in i debatten i lagtinget. Jag tycker att det är viktigt att det kommer fram en mångfald av uppfattningar också där alla ledamöter känner att de har fått fram sina åsikter utan att bli emotsagda hela tiden av landskapsstyrelsen. (Från salen: ltl Wiklöf: jag håller med!) Varje inlägg som görs här i salen av olika ledamöter kan kommenteras av lantrådet eller landskapsstyrelseledamöterna på något sätt. Gör vi på det sättet hamnar vi i en omöjlig situation, då kommer vi inte framåt tillräckligt i debatten och därför måste vi försöka hitta någon sorts nivå där vi går in och ger kommentarerna, ibland också på ett mera sammanfattande sätt.(Från salen: ltl Jansson svara på frågor!) Det är viktigt att svara på frågor och i det sammanhanget är det också viktigt att man försöker lyssna på varandra, att vi tar till oss saker och inte pratar förbi varandra; då blir det svårt också från landskapsstyrelsens sida att kunna vara med konstruktivt hela tiden i debatten.

 

Men, som sagt, vi har den djupaste respekt och jag skall försöka svara på ltl Roger Janssons frågor när det gäller de konkreta skattefrågorna som har kommit upp här.

 

Jag har förstått att kärnfrågan som ltl Jansson har tagit upp är: hur går det som den här landskapsstyrelsen har gjort ihop i förhållande till det beslut som lagtinget tog i samband med förra årets budget? Jag tror att det viktiga att komma ihåg i det här sammanhanget är att här under tiden, för sex-sju månader sedan, bildades det en ny landskapsstyrelse här på Åland och i samband med bildandet av den landskapsstyrelsen lade vi också fram ett handlingsprogram – det ingår i den processen – där den nya landskapsstyrelsen lägger fram den politik man avser att föra, det debatteras och sedan klubbas handlingsprogrammet av lagtinget; då är det den politik som den majoritet som står bakom landskapsstyrelsen har gett landskapsstyrelsen i uppdrag att fullfölja och arbeta med. Jag tror att det är här som vi har divergensen mellan våra uppfattningar i den här frågan. Detta som förklaring till varför vi har arbetat med de här frågorna på det sätt som vi har gjort. I det handlingsprogrammet, som jag tyvärr inte har med mig här, har vi skrivit ihop oss mellan centern och liberalerna att vi skall arbeta med de här frågorna, som vi tog upp bl.a. i den s.k. aftonskolan med regeringen.

 

Jag tror inte heller att det är någon hemlighet att det har funnits, och finns, en viss differens mellan centerns och liberalernas syn på hur långt vi skall gå i beskattningsfrågorna, men om man skriver ihop sig i ett handlingsprogram hittar man någon sorts gyllene medelväg och arbetar framåt och på det sättet har vi gjort också i det här handlingsprogrammet.

 

Det som jag upplever att har varit svårt under alla år jag har varit med i landskapsstyrelsen har varit att få en respons för en diskussion tillsammans med regeringen kring de här frågorna. Under den tid som ledamoten Roger Jansson var lantråd försökte vi få med samfundsbeskattningen i den s.k. Palmgrengruppens arbete, men det blev blankt nej, det ströks från det uppdraget. Sedan har vi gjort försök senare att komma till tals på beskattningsområdet med finansministeriet, men det har heller inte lyckats och vi har fått olika argument, som alla känner till redan, varför det inte är möjligt. Vi har diskuterat i den här landskapsstyrelsen att vi måste hitta ett nytt angreppssätt eller att försöka få ett intresse från regeringens sida att också vara med och diskutera beskattningsfrågorna. Då konstaterade vi att i samband med att vi hade efterfrågat och givits möjlighet till diskussion med hela regeringen i aftonskolan om större frågeställningar som är aktuella mellan statsmakten och självstyrelsen, så var det ett bra tillfälle att visa på de frågeställningar som är aktuella, vad de kan betyda för Åland, och framför allt se varför vi behöver mera behörighet på vissa områden och vissa lösningar som vi saknar. I det sammanhanget tog vi tillsammans upp samfundsskatten och sade att det här är ett typexempel på varför det uppstår frustrationer mellan statsmakten och landskapet Åland, här har vi under lång tid haft en relativt bred enighet på Åland, men vi har trots det inte kommit till en saklig diskussion. Sedan fyllde vi också på med den indirekta beskattningen, därför  att vi ser det som en möjlighet att trygga sysselsättningen framöver här på Åland och också en möjlighet att eventuellt underlätta skattegränsproblematiken. Då handlar det inte enbart om att överta den indirekta beskattningen utan till det berör också tullbehörigheten när det gäller tullverksamheten komma för att få en helhet på det här området för att få det att fungera. Det framsteget gjorde vi i de här diskussionerna att man konstaterade att det här är så viktiga frågor att det kan inte bara finansministeriet avgöra, om Åland skall komma till en konstruktiv diskussion när det gäller skattefrågorna, för finansministeriet säger per definition nej till allt och alla, inklusive Åland!

 

På det sättet har vi alltså lyft frågorna och fått en början på en diskussion; vart den sedan leder och hur den slutar är svårt för mig att veta. Vi upplever att i och med att vi har fått majoritetens stöd att gå vidare med vårt handlingsprogram har vi också stöd för de diskussioner som vi har fört med regeringen.

 

Ni känner säkert till här i lagtinget, lika bra som jag, att innan någon förändring kan ske på det här området kommer lagtinget i allra högsta grad att vara engagerat och inblandat och det krävs naturligtvis en kvalificerad majoritet om man skall komma vidare med de här frågorna också. Vi tänker inte på något sätt förbigå den demokratiska processen, men vi försöker skapa en grund för en diskussion med regeringen och en förståelse för varför vi har vissa önskemål på detta område från åländsk sida.

 

När det gäller samfundsskatten och kapitalskattebehörigheten får man gärna för min del diskutera dem tillsammans. Jag tror att det skulle vara bra för Åland om vi också skulle kunna få med den delen i diskussionen. Jag är öppen för det. Som ltl Jansson har sagt här, är ålänningarna goda kapitalskattebetalare och det skulle vara bra om man får helhetssynen där, så jag tror inte att vi har någon olika syn på den saken.

 

När det gäller Lundberg-gruppens slutsats tror jag att det är viktigt att vi så småningom kommer till en ny diskussion, och det får bli något nytt namn på den gruppen, men det har gått ganska många år sedan Lundberg-gruppens arbete gjordes. Vi har ett nytt lagting och vi har nya konstellationer och då kanske det är viktigt att man också mellan partierna sätter sig ner och diskuterar, för jag tror att det är bra om man kan uppnå bredast möjliga samsyn i de här frågorna igen utgående från den nya situation som vi har på Åland, både när det gäller politiskt och när det gäller näringslivets situation här.

 

Fru talman! Det får räcka så här långt, jag får återkomma i repliker.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tackar lantrådet för respekten för lagtinget. Tyvärr såg vi inte lantrådet här under 20 timmar, men en stor del av dem, det skall jag ge honom erkännande för; att han satt på rummet och lyssnade på oss var bra att få veta. Men vårt problem från oppositionens sida har varit att vi inte har fått svar på våra frågor. Landskapsstyrelseledamöterna har inte svarat på åtskilliga av våra frågor, inte särkilt inte på många av de stora frågorna och era representanter i lagtinget har inte heller gjort det, så det har varit en jobbig situation för oppositionen. Jag vill tala för hela oppositionen till den delen, för jag tror att vi är helt överens att det är en jobbig situation att behöva förlänga debatten för att vi inte har fått svaren.

 

När det gäller skatteområdet noterar jag här att landskapsstyrelsen nu gör en felprioritering inom skatteområdet i och med växelspårbytet, såsom det verkar som om ni också skulle ha gjort i fråga om sjöfarten, men jag återkommer till den frågan. Det står nämligen i det handlingsprogrma som lagtingets majoritet har godkänt, mot oppositionens vilja till den delen med all säkerhet, så här i lantrådet Roger Nordlunds 2 landskapsstyrelse: ”Överföring av behörigheten på den indirekta beskattningen skall utredas etc. Ett grundläggande utredningsmaterial skall bearbetas och vidareföras i en för ändamålet tillsatt parlamentarisk kommitté. Till kommitténs uppgifter skall ytterligare höra att behandla och vidareföra det i självstyrelselagens 29 § nämnda rättsområdet, den s.k. B-listan, i syfte att åstadkomma överföring av lagstiftningsbehörighet inom de områden som är vitala för den åländska samhällsutvecklingen.” För det första har man exkluderat de direkta skatterna, bl.a. kapitalskatten, från en sådan här parlamentarisk kommitté och för det andra har man inte tillsatt någon kommitté. Inte har man gjort någon grundläggande utredning som landskapsstyrelsen kan presentera, inte ens motiv för hur det här skall underlätta för skattegränsproblematiken. Det här måste lantrådet faktiskt förklara nu. Här kör man alltså över lagtinget, tyvärr, jag måste säga det. Jag kom inte ihåg vad som stod i handlingsprogrammet, men det var bra att lantrådet sade det och så fick jag läsa det nu. Det här är allvarligt. Man har nämligen fört förhandlingar med statsmakten, precis som man skriver i budgeten, om övertagande av behörighet avseende indirekta skatter utan att diskutera det med lagtinget, på sätt som man i handlingsprogrammet för den här landskapsstyrelsen har sagt att man skall göra och utan grundläggande utredningar. Men kan lantrådet svara på de här frågorna om hur det underlättar skattegränsproblematiken, så skall jag faktiskt vara lite mildare i min kritik.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Under den tid jag lyssnade på debatten de tre första dagarna har inte någon fråga ställts till mig som jag inte har besvarat;  i sådana fall skulle jag ha noterat det. De frågeställningarna kom senare under gårdagskvällen när ltl Jansson, som antagligen flera, visste att jag var upptagen med Hollands ambassadör under ca tre timmar. Jag återkom hit till lagtinget efter middagen och hade varit beredd att fortsätta debatten till slut för min del, men då hade man redan fattat beslut om bordläggning. Jag respekterar det och det är upp till lagtinget att fatta de besluten.

 

När det gäller påståendet att vi skulle ha gjort någon kupp i fråga om beskattningen håller jag absolut inte med om det, utan vi har pekat på att det här är en aktuell fråga och vi har tagit upp en diskussion med regeringen: är det här någonting som vi kan på något sätt gemensamt arbeta med. Att det skulle vara en kupp förvånar mig. En av mina bevekelsegrunder när den nya landskapsstyrelsen bildades var att jag trodde att vi på det sättet, och jag tror fortarande, kan skapa en bredare politisk bas för utveckling av självstyrelsen, också på beskattningsområdet. Jag har glatt mig åt att liberalerna har visat ett stort intresse av att vara med, framför allt vicelantrådet Olof Erland, i de här diskussionerna för att hitta olika lösningar som kan trygga sysselsättningen för ålänningarna i framtiden. Nu blir det lite svårt genom att vi får kritik från den del av oppositionen som jag trodde att vi skulle ha med oss. Detta understryker vikten av att vi så småningom tillsätter den parlamentariska kommittén så att vi får prata ihop oss, för jag tycker att det är tråkigt för självstyrelseutvecklingen om vi nu här börjar gå emot varandra när jag tror att det i grunden finns en ganska stor samsyn. Det stora problemet borde inte vara uppgörelsen på hemmaplan utan det stora problemet har hittills varit att få till stånd en diskussion med regeringen, och där har vi gjort en liten början. Man skall inte överdriva betydelsen av det, men, i varje fall, ett första steg är taget.

 

Fru talman!

Skulle Åland ha behörighet när det gäller den indirekta beskattningen och ha det instrumentet samt också tullen i kombination med det borde vi rimtligtvis ha styrinstrumenten för att själva kunna påverka skattegränsproblematiken. Är det inte så, har jag blivit fel underrättad i sådana fall, men det är den bild jag har fått mig förelagd och därför är jag beredd att stöda den linjen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Tyvärr är det nog så att lantrådet inte har satt sig in i skattefrågorna. Detta har gjort att han både i sitt regeringsprogram och i sitt agerande gentemot riksmyndigheterna har gjort felaktiga prioriteringar. I fjolårets beslut och i de tidigare landskapsstyrelserna har vi förstått vad som är de viktigaste prioriteringarna när det gäller skattebehörighetsövertagandet. Det var samfundsskatten och det har nu kunnat kompletteras med kapitalskatten. Sedan borde de övriga direkta skatterna vara de absolut viktigaste. Vi har i vårt förslag till framtidsavtal som vi i kväll distribuerar runt Åland skrivit att som sista punkt: ”Samtidigt eller under perioden 2010-2015 bör behörigheten över de indirekta skatterna – mervärdeskatten – övergå. Dessa blir allt strängare harmoniserade inom unionen, varför de som politiska styrningsmedel minskar i betydelse, trots att Åland formellt står utanför denna harmonisering”, som ändå är mellan 12 och 25 procent när det gäller huvudskattesatser.

 

Det andra motivet, att det skulle vara för att det underlättar skattegränsproblematiken, kan inte lantrådet svara på, hur det skulle göra det, i den politiska situation vi har i landet mellan Åland och Finland i dag åtminstone. Vill Finland göra förenklingar på sin sida, så kan man göra det när det är samma skattetagare, stora förenklingar, och den frågan har jag drivit tillsammans med Roger Nordlund och några till i många, många år och varit fullständigt överens om det. Spårskiftningen nu kan vara väldigt illavarslande för de åländska företagen och  möjligheterna att exportera till Finland och importera från Finland. Men jag hoppas att lantrådet skulle ha satt sig in i dessa frågor, precis som han har skrivit i sitt handlingsprogram: ”ett grundläggande utredningsmaterial skall bearbetas och vidareföras i en för ändamålet tillsatt parlamentarisk kommitté”.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller den direkta beskattningen har jag själv en viss tveksamhet. Där tycks ltl Roger Jansson och jag ha lite olika uppfattningar i dag. Orsaken till att jag känner en viss tveksamhet när det gäller den direkta beskattningen är närmast den att jag har lyssnat på socialdemokraterna (Från salen, ltl Wiklöf: det gör du rätt i) därför att jag tror att det är det som faktiskt kan skapa en stor oro bland ålänningarna, åländska löntagare och andra. Övertar man den direkta beskattningen, löneskatterna, så är det de som skall stå för skatterna som vi ändå måste ha in här på Åland. Det är därför jag tror att det ur en taktisk synvinkel är fel väg att gå. Jag tror det är viktigt för att på hemmaplan kunna argumentera varför vi vill överta mera skattebehörighet: jo, det är för att vi vill trygga sysselsättningen och ha ett starkt näringsliv. Där kommer samfundsskatten, den indirekta beskattningen och också eventuellt kapitalbeskattningen med i den biten och då tycker jag att vi har sakliga argument på hemmaplan och vi har också sakliga argument när vi kommer till regeringen i Helsingfors och vill diskutera. På det sättet har jag hoppats att vi skulle kunna bygga upp en så bred förståelse som möjligt. När det gäller de direkta löneskatterna finns det direkt en reaktion i ryggmärgen som kan vara lite knepig att hantera politiskt.

 

Avslutningsvis, fru talman, när det gäller inställningen handlar det naturligtvis om att vi måste skapa en positiv inställning hos riksmyndigheterna, oberoende om vi fortsätter med nuvarande system och försöker göra förenklingar – i praktiken borde man kunna ta bort det mesta av byråkratin – eller om man går in för att överta mera behörighet. Ingenting av det här går att göra utan att vi har en acceptans från riksmyndigheterna sida. Det är närmast en självklarhet, för annars händer tyvärr ingenting.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det kanske inte är riktigt i linje med konvenansen, men tack så mycket för att man har lyssnat på socialdemokraterna! Jag tror att det är klokt. Jag är lite inne på ltl Jansson linje, att om man i sitt regeringsprogram har initierat att innan man går vidare skall man ha en mycket bred utredning och parlamentarismen skall bringas att fungera i det sammanhanget, så tycker jag att det är lite konstigt om man s.a.s. är på ett nytt spår och inleder förhandlingar och diskussioner med riksmyndigheterna utan att hela oppositionen är underättad om det. Jag tycker att någonting som har varit väldigt fint och som borde vara förhärskande för fortsättningen, eftersom vi alla känner till att här krävs kvalificerade majoriteter för att man skall få lösningar till stånd också på Åland, är att man faktiskt, på samma sätt som man diskuterade i den beramade Lundberg-kommittén tidigare, att vad är det som vi har gemensamt. Jag tror att den dagen man går fram och kan säga att det här är vi fullständigt eniga om på Åland tror jag att vi har långt större förutsättningar att också få igenom det på rikssidan. Det är min absoluta övertygelse. Som en liten nyhet för mig kom nu också att tullen är inkopplad i det här, så snart har vi ett tullkapitel också i budgeten, efter vad jag förstår! – och det tycks ju inte riktigt budgetutvecklingen tåla precis nu inte!

 

Jag skulle verkligen vädja till landskapsstyrelsen att fortsätt inte på den inslagna linjen utan att försäkra er om hur det står tll med sympatierna i lagtingssalen, det tycker jag! Vi är från vår sida med och vill gärna arbeta konstruktivt för en väg framåt, det är säkert. Men kör inte med diskussioner med riksmyndigheterna utan att parlamentet känner till det! Jag tror inte att det är bra, jag!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Den s.k. Lundberg-gruppen har nämnts ett antal gånger och om jag får skämta lite, så verkar det lite felaktigt att kalla det för Lundberg-gruppen nuförtiden, eftersom Lundberg själv verkar vara det mest tveksamma till den överenskommelse som gjordes på den tiden! Men det får stå för honom själv.

 

Sammantaget, fru talman, har jag alltid varit en vän av breda politiska lösningar och framför allt på beskattningsområdet och jag är lite förvånad över den här diskussionen, men man lär sig hela tiden i det politiska arbetet. Det material och de punkter som vi har diskuterat med regeringen i aftonskolan har vi också fört till självstyrelsepolitiska nämnden, så det borde ni på det sättet känna till. Däremot har vi inte tillsatt den parlamentariska kommittén, så det får vi ta på oss att är ogjort. Men summa summarum får vi konstatera att vi kanske har haft lite för bråttom i beskattningsfrågorna. Det är lite intressant det också med tanke på att den här landskapsstyrelsen har fått kritik från annat håll för att vi skulle vara för försiktiga i beskattningsfrågorna. Det är väl så att vi helt enkelt måste försöka komma i takt med varandra lite bättre då och arbeta på ett sådant sätt framöver. Jag tror att vi måste gå någorlunda i takt om vi skall komma någon vart.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Man kan säga vad man vill om Lundberg-gruppen och att mycket av ingredienserna har överlevt sig själva och att ordföranden själv numera inte är den största bejakaren av allt som finns på skattelagstiftningens område visavi övertagandet, men jag tror att det goda med det var att alla visste var vi hade varandra, var den minsta gemensamma nämaren fanns. Jag menar inte att det behöver vara utgångspunkten i alla lägen, men det är viktigt att kartlägga vad partierna tänker och tycker i en sådan här fråga. Är det så att man lyckas uppnå konsensus i dessa strävanden, så säger jag än en gång: det är en jättestyrka när man etablerar dialog med riksmyndigheterna för att driva igenom det i stället för att lagtinget är kluvet i två nästan lika stora delar. Det är inte bra!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Lantrådet pratade om breda lösningar. Jag vill påstå att det är lantrådet själv som undergräver de breda lösningarna genom att mer eller mindre i smyg fara till Helsingfors och förhandla om någonting som vi inte har kommit överens om.

 

Fru talman!

Det skulle vara intressant att lantrådet verkligen säger vad landskapsstyrelsepartiernas linje är i den här frågan. Jag ställde frågan igår när lantrådet var borta. Jag har suttit och lyssnat och antecknat här just i skattefrågan, eftersom jag har läst på centerns hemsida att man vill överta all skattebehörighet. Jag trodde på centerns linje. Nu har jag hört gruppledaren Sjöstrand som har sagt, att ingenting annat än klumpsumman gäller. Jag har hört vicelantrådet säga indirekta skatter; det skriver han i budgeten. Jag har hört lantrådets tveksamhet till om det finns någon skattebas överhuvudtaget. Jag vet att på sidan om jobbar vicetalman Christer Jansson för självständighet och därmed övertagande av all skattebehörighet. Jag har noterat i massmedia, som det noterades tidigare här, att förra centerideologen på norra Åland inte vill överta skatt. Det skulle alltså vara bra om lantrådet här kan deklarera: vad är linjen, den samlade linjen för landskapsstyrelsepartierna! Det spretar åt alla håll nu!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det spretar absolut inte åt alla håll, utan vi har diskuterat ihop oss i den här landskapsstyrelsen om ett handlingsprogram, och det har vi redan diskuterat i de föregående replikerna. Det som vi måste göra i den här landskapsstyrelsen nu för att tillmötesgå lagtinget och de övriga partierna är att vi på något sätt skapar ett forum där man får vara med och diskutera också med de andra lagtingsgrupperna så att vi inte går före de övriga lagtingsgrupperna alltför mycket. Jag upprepar det jag sade tidigare, att Frisinnad Samverkan, som väldigt tydligt vill profilera sig som ett självstyrelseprogressivt parti här, nu försöker hålla tillbaka oss och lite kritiserar oss för att vi har varit för progressiva. Den kritiken får jag ta på mig som lantrådet, att jag inte har haft förmågan att samla lagtinget tillräckligt ännu i de härfrågorna, men vi skall ta till oss kritiken. Det jag tycker är tråkigt är när man lägger ord i min mun eller tolkar mig på ett sådant sätt som jag inte har sagt. En av de sakerna som jag tog upp i mitt inledningsanförande i budgetdebatten var att jag var lite osäker på om vår skattekraft i dag räcker till den kostnadskostym som vi har. Det har man automatiskt tolkat som att jag skulle vara emot övertagande av mera skattebehörighet – tvärtom – jag är fortfarande mycket starkt för det. Jag tror nämligen att vi kan skapa skattekraft om vi har egna instrument så att vi kan utveckla vårt näringsliv och trygga arbetsplatserna.

 

Bästa Strand och övriga som har kommenterat den här saken! Lyssna på det jag har sagt, så tror jag att vi slipper onödiga diskussioner om den saken framöver!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det är just det jag har gjort och därav den stora tveksamheten. Jag vill bara framhålla, att Frisinnad Samverkan klart deklarerar, tvärtemot landskapsstyrelsepartierna, att vi har en klar linje som vi kommer att skicka ut till alla åländska medborgare och den står vi för. Hur skall vi kunna veta att lantrådet och centern har bytt spår, om man till Helsingfors far och förhandlar om någonting som vi inte vet om! Nu kom det i budgeten. Då är det så, fru talman, att om lantrådet vill ha en diskussion i de här frågorna måste vi få veta om vad som gäller, inte är vi främmande för en diskussion! Vi har de indirekta skatterna med på vår lista. Vi har tidigare uppfattat att lantrådet och centern har varit för övertagande av samfundsbeskattningen, kapitalbeskattningen och direkta skatter. Men berätta det så kan vi föra en dialog! Men om ni i smyg håller på med någonting annat än vad ni har deklarerat kan vi inte vara med i dialogen!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Att vi skulle syssla med någonting i smyg vill jag å det bestämdaste tillbakavisa. För det första med tanke på det som står i vårt handlingsprogram om den indirekta beskattningen, alltså att vi har visat intresse för de frågeställningarna  och för det andra med att inför vår resa till Helsingfors och diskussionerna i aftonskolan hade vi en diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden om dessa frågeställningar. Vi har också gett det här materialet till självstyrelsepolitiska nämnden, så allting finns svart på vitt där som vi har sagt, så det finns inga hemligheter på det sättet. Tyvärr är det så i politiska debatter och i sådana här diskussioner att man försöker slå in kilar och söka problem. Jag tycker att vi i stället skulle försöka inrikta oss på att försöka hitta de minsta gemensamma nämnarna. Jag brukar försöka vara kompromissvillig i alla sammanhang och jag hoppas att även Frisinnad Samverkan skall vara det framöver, att man inte är så kategorisk i sina ställningstaganden, för då blir det svårt att samarbeta också framöver i beskattningsfrågorna. Jag hoppas alltså på en konstruktiv inställning därifrån och att vi skall behandla varandra med respekt och respektera varandras åsikter.

 

TALMANNEN: Plenum avbryts här för lunchpaus och fortsätter kl. 12.45. (Kl. 12.20).

 

                                            ---------------------------------

 

 

(Kl. 12.45). Plenum fortsätter. På talarlistan finns vicelantrådet, som är frånvarandr och nästa talare är ltl Wiklöf, som också är frånvarande. Ordet går till ltl Salmén.

 

Ltl Salmén

Herr talman!

Igårkväll lämnade jag presentationen av några motioner för att landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, som har hand om vägarna, skulle ha möjlighet att söka sig hit, trots att det har varit oplogat på en del ställen. Tydligen är det så att det passar inte i dag heller! Men då är jag tvungen att börja presentera de två motioner som jag hade tänkt diskutera. Nu kommer han och det var hemskt trevligt!

 

Herr talman!

För att han riktigt skall lugna ner sig fick jag höra här av min partivän att man säger att man vet inte om vi obundna är borgerliga eller socialister, men jag kan nog säga med en gång att jag åtminstone är helt klart borgerlig, så att det inte skall råda något tvivel om det åtminstone. När det gäller just det har jag lite problem med landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson. Han har gjort lite tveksamma uttalanden i radion, men vi får väl se var vi hamnar i diskussionen nu. Jag har två motioner som jag vill presentera när landskapsstyrelseledamoten är här och då tar vi nr 52 först: inköp av lastbil. För mindre än ett år sedan var linjen helt klar: inga fler lastbilar nu, utan vi skulle sälja ut några. Nu har tydligen den borgerliga linjen svängt, men jag har inte kunnat finna att det står i regeringsprogrammet om den nya linjen, att nu skall man sköta allt själv och då behöver man ha nya lastbilar. Jag kan på ett sätt förstå att man behöver lastbilen, för igår körde jag längs Norra Sundsvägen som skall byggas om för att beläggas och som skulle vara klar nu, enligt anbudsinfordringar som man hade, men antagligen har det saknats en lastbil för att föra ut folk till Sund för att bygga om vägen i egen regi. Resultatet av ombyggnaden måste för landskapsstyrelseledamoten Karlsson vara synnerligen nedslående, om man beaktar hans uttalande i september. Jag vet att han har ett kort minne, men vi kan gräva fram det om det behövs – inte minnet utan hans uttalande! Jag åtar mig inte att ta fram hans minne.

 

Herr talman!

I motion nr 55 föreslår vi att verksamheten vid landskapets verkstad tillsvidare skall hållas på nuvarande nivå, för vi hoppas att man verkligen skall titta efter om vi behöver så där stor verksamhet, än mindre öka ut den. Vi hade tidigare en liten diskussion där ledamoten Runar Karlsson ansåg sig ha fått beröm för att han inte har behövt spara. Men det skulle nog inte skada att spara lite här också så att vi skulle få ett mindre underskott i budgeten.  Vi vet att här på Åland finns både varv och privata verkstäder som skulle kunna sköta en del av det här i stället för att öka ut verksamheten. Detta kan de göra under förutsättning att de är konkurrenskraftiga. Men hur skall vi få reda på, landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, om de privata verkstäderna är konkurrenskraftiga när vi inte vet vad de arbeten som vår egen verkstad utför kostar, för de blir inte konkurrensutsatta.

 

Det här är alltså de motioner jag ville presentera. Jag skulle ha kunnat vara snäll och ställt en liten fråga till för att hjälpa landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson lite på traven: Fick han bra pris för de gamla lastbilarna?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Till att börja med måste jag säga att jag har betydligt större visioner om trafikbudgeten än ltl Salmén har.  Det handlar inte bara om Norra Sundsvägen och en lastbil samt verkstaden, utan vi har mycket, mycket större visioner. Vi jobbar på mycket, mycket bredare front. Men, okej, jag kan också kommentera de detaljer som ltl Salmén nämnde om lastbilarna.  Vi har bestämt att vi skall ha underhållet, basen i underhållet skall vara i egen regi, det får ltl Salmén tåla, det har den här regeringen bestämt och det kommer vi att fullfölja. I detta underhåll är en stor del konkurrensutsatt, helt i enlighet med hur det har varit tidigare. Basen kommer, som sagt, att skötas i landskapets regi.

Verkstaden har varit utsatt för otaliga revisioner; i den senaste revisionen var det privata näringslivet inblandat och synade verksamheten. Där står det svart på vitt att de anser att verkstaden och lagret måste finna si egen regi och fungera kostandseffektivt.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag gratulerar den sittande landskapsstyrelsen för att nu har fått en trafikminister, som det låtsas heta fastän det är landskapsstyrelseledamot, med ”stora visioner” men som samtidigt ingenting får uträttat! Man kan inte just närmare komma en stor vinst. Det är ingen konkurrensutsättning, för konkurrensutsättning är det fråga om först när man kan jämföra. Det är antagligen samma sak med den här konkurrensutsättningen som med det kostnadsförslag på Norra Sundsvägen som aldrig hittades av någon, inte ens av den ansvariga landskapsstyrelseledamoten!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag måste förtydliga mig. Den här regeringen kommer inte att konkurrensutsätta underhållet. Den kommer inte att konkurrensutsätta skärgårdstrafiken.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Nu är det alltså så att visionerna har tagit slut och någon annan har skrivit i budgeten. Är det här samma som när ltl Perämaa sade att, ja, det står visserligen i budgeten så här, men vi tänker inga bry oss om det och det här skall finansutskottet ändra på förrän det kommer ett betänkande! Jag hoppas att det inte finns flera nu som gör sådana här blundrar, utan det var någon här i salen igår som sade, att läser inte ens majoritetens lagtingsledamöter budgeten! Men nu kan jag fråga: Läser inte ens landskapsstyrelseledamöterna budgeten?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag skall i detta anförande föra en dialog med lantrådet om den största ödesfrågan för Åland som jag har upplevt under min tid som politiker. Jag tvivlar på att särskilt många lagtingsledamöter har engagerat sig i den frågan, inte heller så många landskapsstyrelseledamöter. Men lantrådet har gjort det under många år och vi var tillsammans och arbetade fram en lösning för fraktsjöfarten som blev hellyckad, kan man säga, även om man kan vara kritisk till subventionssystemet. Det är jag och det är säkert landskapsstyrelsen också. Men så länge EU:s politik är som den är, och det kommer den säkert att vara i fem-sex år ännu, har man inte några andra vägar att följa än att ge sig in på den europeiska vägen. Jag skall återkomma till det.

 

Jag vill först säga om skattedebatten att jag tar mycket starkt avstånd från varje insinuation från landskapsstyrelsepartiernas sida och lantrådet sida, att Frisinnad Samverkan till någon del skulle vara oklar i sin linje när det gäller skattebehörigheterna. Det finns på sidan 5 i vårt förslag till Framtidsavtal, där vi är nästan för tydliga, men det är för att detta är ett diskussionsunderlag gentemot Ålands folk och gentemot de andra partierna som vi lägger fram det så väldigt tydligt. Sedan kan det naturligtvis justeras. Vi kan också tänka oss att ta över alla skatter omedelbart, om vi har en majoritet i landskapet för det, men det vet vi att vi inte har och därför måste vi ta det successivt och komma överens mellan partierna successivt. Det var bra att lantrådet hänvisade till lagtingets beslut om handlingsplanen för den här landskapsstyrelsen, där vi klart och tydligt fick läsa att den nya landskapsstyrelsen tar avstånd från den förra landskapsstyrelsens och detta lagtings beslut om prioriteringarna. Till de direkta skatterna hör också kapitalskatten, som är kanske viktigare än samfundsskatten t.o.m. i dag, men de hör definitivt ihop. Utgående från lantrådets resonemang tycker han inte att det är viktigt att överta de direkta skatterna, alltså kapitalskatten. De direkta löneskatterna har vi redan under vår lagstiftningsbehörighet till ungefär 60 procent, eftersom kommunernas direkta löneskatter, som underställs ungefär samma beskattning som statens direkta löneskatter, är betydligt större än statens inkomst från de direkta löneskatterna. Det politikområdet har vi redan, och vi var överens om i de tidigare landskapsstyrelserna. när jag samarbetade med centerns ordförande Roger Nordlund, att det är klok politik. Därför måste jag säga att jag är mycket förvånad över linjeändringen, men därför var det bra att det i handlingsprogrammet står just detta med ordentliga utredningar, ordentliga överväganden, man har inte brytt sig om att ens tala med näringslivet när man föreslår en genomgripande reform som påverkar näringslivet i högsta grad. Man föreslår nu att man skall diskutera med staten om övertagande av tullväsendet. Vi har i vårt Framtidsavtal det kvar på staten därför att tullväsendet är till för utrikeshandeln och vi föreslår i vårt framtidsavtal inte övertagande av utrikeshandeln, utan den skall vara kvar på riksbehörighet, även när vi har nått en fullständig självstyrelse. Det är ingen idé att ha den administrationen, men vad landskapsstyrelsen nu arbetar för är en tull mellan Finland och Åland, för det är ju det som vi då skulle behöva i ett system där det finns två skattetagare – varu- och tjänstemomsen – på Ålandssidan och på Finlandssidan. Riksdagen bestämmer helt och hållet på sin sida vad de kräver. Skall det vara en tull som de har sedan på andra sidan, det som alltså var tänkt i finansministeriets värsta scenario, men som vi lyckades förhandla bort när det gällde skattegränsen: två tullkontroller, en på vardera sidan av Skiftet! Nej! Lantrådet har alltså inte tänkt till. Jag hörde på lantrådet att han inte riktigt hade satt sig in i de här frågorna och därför är det som står i landskapsstyrelsens handlingsprogram så viktigt, dvs. att det måste vara ordentliga utredningar. Det här är det svåraste skatteområdet som vi har. Direkta skatterna är ett lätt skatteområde, även om det är onödigt invecklat uppbyggt. Men varu- och tjänstemomsen är ett invecklat område och det är därför EU i sin harmonisering inte har kommit längre heller än att spannet är 12-25 procent, Finland har 22 procent och Åland har 22 procent och vi har hur mycket utrymme som helst om vi kunde ha behörighet inom den sektorn utan att avvika från EU: s harmonisering att ha differentierade skatter.

 

Vi har försökt ta ett seriöst grepp på skatteproblematiken och se vad som är klokast för Åland och vad som är mest politiskt framgångsrikt och möjligt för Åland och så börjar landskapsstyrelsen, utan att diskutera ens med självstyrelsepolitiska nämnden, ta upp sådana här radikala förslag som kunde vara riskfyllda just nu när det gäller åtminstone våra företags export och import gentemot Finland. Det är klart att vi är bekymrade. Titta på vårt förslag till Framtidsavtal när det gäller skattebehörigheterna! Det skall förresten bli intressant att se finansutskottets behandling av den här frågan, vilken sakkunskap finansutskottets medlemmar besitter när det gäller mervärdesskatterna. Det kommer vi att få se om någon vecka, hoppas jag.

 

Herr talman!

Sjöfarten. Det beslut som riksdagen redan har tagit är att stödnivån blir en tredjedel av den svenska, som skiljer sig från övriga EU-länders system, men det betyder också att vi har tre gånger högre kostnadsläge för den här delen av sjöfarten än vad de övriga EU-länderna har som har sjöfart: Danmark, Tyskland, Storbritannien, Holland, för att nämna de viktigaste konkurrentländerna. Vi ligger naturligtvis långt, lång över Estland, som är den främsta konkurrenten nu framöver när det gäller färjtrafiken i Östersjön.

 

Finlands riksdag har alltså beslutat, som det stod i Hufvudstadsbladet och som man från facken och redarföreningarna har sagt, att fatta ett beslut om att det är okej att flagga ut färjtonnaget. Landskapsstyrelsen har envist hållit sig fast vid ett spår, det s.k. svenska spåret med subvention via budgeten, men i Sverige behöver man inte subventionera via budgeten, för man har en sådan budgetlagstiftning att man kan ta det direkt till skattemyndigheten, så riksdagen behövde inte ta beslut om kostnader för sjöfartsstödet i Sverige. När man skulle göra samma sak i Finland har vi en annan budgetlagstiftning, så där måste man visa det som en utgift i budgeten. Då var man politiskt beredd att bara ta en tredjedel. Det visste vi. Jag visste att så här skulle det gå. ”Visste”, man kan inte veta, men det skulle ha varit konstigt efter våra diskussioner med Sauli Niinistö, om han inte skulle hålla fast vid den linjen och det har blivit hela regeringens och regeringspartiernas linje. Jag sade samma sak som lantrådet sedermera sade i tidningen i dag, att jag hoppas nu att rederierna skall hålla ut så länge så att man hinner får en förändring till stånd, men beslutet om utflaggning tas i Siljas styrelserum, Sharewood nere i London i sitt företag kommer att besluta hur det går för Åland när det gäller sjöfarten och därmed hur det går för våra kommuner. Tala om att vara beroende av de globala företagen! Nu är Åland det! Landskapsstyrelsen har gjort det misstaget att man inte har jobbat på alternativa linjer. Jag hoppas att det ändå skall reda upp sig på något sätt, men det finns ännu chans att jobba på alternativa linjer. Jag har sagt att när man kör det svenska spåret, som Sverige är ensam om att ha när det gäller subventioneringen, men Finland blir ännu mera ensam eftersom man har en annan budgetlagstiftning, så borde landskapsstyrelsen med kraft också ha framfört att man parallellt måste diskutera det tyska spåret och det holländska spåret. När statsminister Lipponen var här och vi satt med oppositionen på GE-villan och talade med honom nämnde jag det, som lantrådet vet också, att det skulle vara viktigt att man i Finland tittar på det också. När jag talde med Sauli Niinistö i tiderna om det visade han ett väldigt intresse för det, för det följer s.a.s. hans ideologiska linje. Sjömansunionen har varit lite motståndare till det, men även de inser i den här situationen att det är viktigare att rädda färjsjöfarten under finsk flagga än att den blir svensk flagga.

 

Hur tänker lantrådet nu förfara i den här situationen? Kan vi få se att alternativen som är förnuftiga för Finlands del också lyfts upp på bordet eller finns det några andra lösningar som landskapsstyrelsen har? Den här förhoppningspolitiken tror jag att man måste lämna nu. Från åländsk sida har man också sagt, både lantrådet och vicelantrådet enligt tidningen åtminstone, att man har kontakt med riksdagsmannen. Jaa! Den åländska riksdagsmannen kan inte gå i svaromål här, men han har sagt många gånger offentligt att han har svårt att förstå en annan linje än den som regeringen har fört. Redan med den här 166 miljoners subventioneringen har han krävt att rederierna måste redovisa vad de skall använda pengarna till. Nu läste vi i dagens tidning att hans linje är att EU skall ändra sin politik. Då är färjorna sedan länge utflaggade. Förra gången EU ändrade sin politik var det en process som tog sex år och man nådde inte dit man ville nå med ett europeiskt fartygsregister, utan det blev en halvmesyr som visar sig ganska problematisk för medlemsländerna. Nu kommer det antagligen också att ta fem-sex år innan man kan ändra på det, om man kan göra det. När jag hade diskussioner nere i Bryssel när jag var i landskapsstyrelsen med sjöfartsfolk från Medelhavet så sade de, att aldrig kommer vi att gå med på några förändringar av den politik som man kom överens om 1997! Jag tror alltså att vi har orsak att förstå i vilken situation vi är. Då är det realistiska lösningar inom ramen för den finska behörigheten som nu måste till. Jag hoppas att landskapsstyrelsen är beredd att inse att det var inte riktigt bara att följa riksdagsmannen och redarföreningens VD:s linje och inte ha en egen politik från landskapsstyrelsens sida utan följa någon annans politik. Vi hoppas alla att effekterna av det här inte skall bli sådana som de tyvärr ser ut att kunna bli, om man i Silja fattar det här beslutet. Vi kan titta lite framåt. Vi har orsak, alla parter, socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan, obunda, att hjälpa till regeringspartierna i den här frågan. Det är inte så många än lantrådet och vicelantrådet i regeringspartierna som är engagerade visserligen, men det är åtminstone till er båda som vi sträcker ut handen och är beredda att hjälpa. Det har talats här om att man borde ha en krisregering, ja, det är väl så att när första förjan flaggas ut, så undrar jag om Roger Nordlund tänker sitta kvar som lantråd eller om han kommer att inse att då måste vi för Ålands skull göra någonting annat. Men det blir mera ett hypotetiskt resonemang eftersom vi verkligen får hoppas att det inte skall inträffa nu, som är så uppenbart stor risk för.

 

Det är säkert någonting att le åt för landskapsstyrelseledamöterna Karlsson med K och C, men jag tycker nog att alla borde inse hur allvarlig situationen nu är. På tisdag kommer riksdagen att rösta i tredje behandling för lagens godtagande eller förkastande och vi vet att det blir ett godtagande. Klämmarna kommer inte att ha någon betydelse. Den kläm som man från åländsk sida avser att föra fram kommer inte att ha någon framgång, det är fullständigt uteslutet om man känner till politiken i riket. Så här kommer det alltså att bli. Jag skulle bra gärna vilja ha en ordentlig genomgång av den sjöfartspolitiska situationen från lantrådets sida. Jag har störst tilltro av alla i landskapsstyrelsen till lantrådets kunskap och förmåga i det här ärendet. Jag har jobbat vid sidan av honom i så många år, så jag vet att han är insatt.

 

Herr talman!

Jag skall avsluta här eftersom det här är en för allvarlig fråga att blanda ihop med andra frågor. Jag skall inte begära ordet nu, utan jag skall överväga att inte ta upp någon annan fråga i debatten. Jag hade några frågor till, men jag tror att om jag avslutar med sjöfarten är det fråga om om det inte är bäst att ha det som sista fråga.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag håller naturligtvis med ltl Jansson om att den situation som vi har nu när det gäller sjöfarten är mycket allvarlig och kan få stora ekonomiska negativa konsekvenser för Åland, om de värsta scenarierna skulle börja verkställas.

 

Jag vill ändå säga det att den här processen, arbetet och spåret, som vi har jobbat och jobbar med är långtifrån färdig ännu i och med det beslut som riksdagen tog i förrgår, utan det fortsätter i riksdagen nästa vecka med klämdiskussionen. Vi har också tonnagebeskattningen  som kommer via regeringen till riksdagen och som i sig inte är ett bra förslag såsom det ligger nu, men det finns naturligtvis också krafter som arbetar på att förbättra det förslaget. Vi kommer naturligtvis från landskapsstyrelsens sida att agera gentemot regeringen för att ytterligare göra ansträngningar för att försöka få regeringen att förstå de konsekvenser som det får för sjöfarten och också för det åländska samhället om en utflaggningsvåg skulle starta.

 

När det gäller det som har sagts här av ltl Jansson, att vi har envist hållit fast vid det här spåret och att vi borde ha arbetat parallellt med ett annat spår, tycker jag att det är att göra det lite väl enkelt för sig att säga på det sättet, för vi har gjort det utgående från att vi ansett att det har varit det enda realistiska i det här läget att försöka åstadkomma det bästa möjliga resultatet och få upp stödsumman till en sådan nivå som skulle vara acceptabel, och det har också ibland kommit politiska signaler som har gjort att man har kunnat tro att det kan hända någonting. Tyvärr har de inte införlivats ännu i varje fall, men det arbetet fortsätter och ett paket med en förbättrad tonnagebeskattning  där också taxfree-försäljningen skulle vara med, skulle ha gjort att paketet hade varit acceptabelt för vår rederinäring och färjor. Men nu är inte situationen den.

 

Det s.k. alternativa handlingssättet som ltl Jansson gör sig talesman för har jag varit med under den förra landskapsstyrelsens tid och arbetat fram. Det alternativet finns egentligen väldigt långt till pappers och det är också presenterat för regeringen och för kommunikationsministeriet samt också för finansminister Sauli Niinstö, som ltl Jansson nämnde, men verkligheten är den att vi fick ingen respons egentligen, även om, som ltl Jansson sade, att det kanske fanns ett visst intresse från Niinistö, men jag upplevde nog att det intresset var mera artighetsbetonat. Det svar vi har fått hittills från regeringen och som vi fick i alla de diskussioner jag var med i varje fall, och jag tror att jag var med i de flesta diskussionerna, var att man ville ha lika i landet, på det här området också. Det är tråkigt. Det kanske kommer att uppstå en sådan situation nu att det blir aktuellt igen att  från åländsk sida överväga alternativ, men också från regeringens sida, för om en utflaggningsvåg skulle starta upp är det ingenting som kommer att gå förbi obemärkt, varken i det åländska samhället eller i det finländska samhället. Det kommer i sådana fall troligen att starta en väldigt orolig tid på arbetsmarknaden och då kommer man naturligtvis antagligen att diskutera eventuella förbättringar i de stödformer som finns eller att söka alternativa lösningar för att hitta en långsiktighet och en väg som bär framåt också för Finland.

 

I landskapsstyrelsen har vi av naturliga orsaker inte under de här dagarna haft mycket tid att sätta oss ner och analysera situationen, men under nästa vecka måste vi göra en analys hur läget är och  börja diskutera vilka ytterligare åtgärder vi skall och kan vidta för att trygga bibehållandet av fartygen under finländsk och åländsk flagg. Så är situationen ungefär nu och den är inte lätt, men jag tycker inte heller att man skall rita den onde på vägen helt och hållet ännu därför att sätta igång en utflaggningsprocess är ändå en relativt svår sak, det innebär mycket omställningar och sedan finns det också en komponent med i övervägandena, nämligen att det svenska systemet och Sverige, åtminstone den svenska regeringen, är långtifrån nöjd med situationen och vill egentligen själv komma ur den så fort som möjligt, så det kanske inte heller är någon långsiktig lösning i sig. Jag är dock rädd för att ltl Roger Jansson har rätt när han säger att EU-lösningen tar en viss tid, tyvärr, för all erfarenhet hittills säger det, men jag hoppas ändå och vi måste arbeta gemensamt för att man skall hitta samma botten att stå på så att vi får lika konkurrensförutsättningar här i Östersjön.

 

Ungefär så här ser jag på läget nu och vi kommer under nästa vecka att försöka göra en analys av situationen och fortsätta att föra diskussioner med berörda parter både här på Åland och i riket.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag är glad för att vi är överens om problemanalysen. Däremot är jag bekymrad över när lantrådet säger, och han har sagt det förut till mig, tyvärr, att landskapsstyrelsen jobbar på det enda realistiska alternativet, den svenska totala subventionsmodellen. Jag undrar om inte klockor borde ha ringt när summorna gick ner först från 420 miljoner till 360 miljoner; det är alltså på den nivån som den europeiska stödnivån skulle ligga när man använder sig av den finska metoden. Sedan sjönk det till 240 miljoner och så sjönk det till 150 miljoner, som sedan steg till 166 miljoner. Där är vi nu – alldeles långt, långt under det som är möjligt. Dessutom har vi hela tiden, under hela processen, haft ett tonnageskatteförslag, som man har hänvisat till att också skulle kunna hjälpa till, men det har hela tiden varit fullständigt katastrofalt och oanvändbart för de åländska färjrederierna, och det vet lantrådet också. Att hänvisa till att där kunde det finnas något hopp är inte riktigt.

 

Det här med det enda realistiska alternativet är inte sant. Det stämmer inte därför att det tysk-holländska alternativet hade också varit realistiskt och är förhoppningsvis kanske det enda realistiska i dag för att lyckas rädda färjorna kvar under finsk flagg. Men det fordrar mycket arbete och det tar tid därför att sjömansunionen tycker inte alls om det, för det innebär större osäkerhet för deras medlemmar. Men största osäkerheten har de nu, om de skall bli svenska sjömän.

 

Det tredje spåret är naturligtvis behörighetsspåret, men det tar tid. Det har vi varit överens om hela tiden.

 

Det fjärde och femte spåret är det nordiska och EU-spåren, men de tar längst tid av alla, så det hjälper inte oss i den här situationen.

TALMANNEN: Tiden är ute!  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

När socialdemokraterna tog del av budgeten och också började förbereda sig för motioner fanns det ett par sektorer som kom lite på mellanhand. Det sammanhängde väldigt mycket med att vi var ganska säkra på att våra tidigare värderade oppositionskolleger liberalerna skulle ha tillgodosett ett antal önskemål i budgeten.

 

Det var ganska överraskande att återigen få se, tyvärr, måste jag säga, att hälsovårdarberedskapen i skärgården än en gång är oåtgärdad. Vi har varit i den frågan mycket långt framme och verkligen velat få en lösning till stånd. Liberalerna har parallellt med oss, upplever vi, kämpat aktivt för det. Nu har man social- och hälsovårdsministern, man har ordförandeskapet i ÅHS, man har dessutom en delegat från skärgården som ingår i ÅHS-styrelsen. Det oaktat: det händer ingenting med hälsovårdarberedskapen! Vi kommer till nästa budget att på nytt göra skrivningar och motionera i detta ärende, väl övertygade om att centern och liberalerna i sitt samarbete inte når fram. Det här är en mycket viktig fråga. Vi tycker det är en demokratifråga och den som ändå bor lite längre från sjukhuset ute i skärgårdsområdena, beroende av väder och vindar, mörker och annat, så har orsak att känna samma trygghet som vi andra. Vi vågar lova våra skärgårdssympatisörer och skärgårdsbefolkningen i allmänhet, även om man också inte sympatiserar med oss, att vi skall göra vad vi kan för att få en korrigering på den punkten. Det är alltså ett löfte.

 

En annan fråga är poliser året om i skärgården. Även här har vi upptäckt att socialdemokrater och liberaler har engagerat sig under årens lopp och verkligen önskat få någonting till stånd i detta avseende. Återigen konstaterar vi: ingenting har hänt!  För centern och liberalerna är synbarligen denna fråga ingenting av större vikt. Den är lagd åt sidan, upplever vi.

 

Värderade skärgårdsbor! Vi lovar att även i denna fråga skall vi återkomma när vi nu är förvissade om att den inte med någon automatik uppstår på grund av vilka som regerar.

Driftsprivatiseringen av skärgårdstrafiken var en fråga där vi upplevde att vi tillsammans med liberalerna hade mycket, mycket gemensamt, att vi skulle inte gå på den vägen, inte så att inte privata alternativ i olika sammanhang kan övervägas, men när det gäller skärgårdstrafiken såg vi, på grund av avtal och annat, att kostnadsbilden inte gick att reducera utan det slutade i allmänhet med att de som från det offentligas sida kom att hamna utanför båtarna var ändå kvar i poolen. Nu har synbarligen centern och liberalerna enats om att man skall gå fram, åtminstone om man får tro budgetskrivningen: Åva-Jurmo skall driftsprivatiseras. Det antecknar vi, det konstaterar vi att också är en ny kurs för våra kära liberala vänner. Vi har inte känt igen den förut i varje fall. Jag tycker att det känns konstigt att det man säger i opposition så sällan skall kunna förverkligas i regeringsställning.

 

Avgiftsfriheten på färjorna har också tagits upp här, en stor profileringsfråga under årens lopp, där också vi har tyckt att det finns mycket legitimitet att diskutera detta, eftersom naturligtvis färjtrafiken är skärgårdsbornas förlängda landsväg. Inte ett spår! Återigen en övergiven linje och jag är övertygad om att många är ledsna för det här. Så här skulle jag kunna fortsätta mycket länge till. Timmen är sen och det är inte meningen att irritera, men meningen är att klara och verifiera. Det är nämligen så att politik, om den skall ha trovärdighet, fru talman, skall vara konsekvent och långsiktig både i med- och motgång. Man måste driva linjen. Man skall stå för det man säger. Vi kommer också i den här frågan att försöka agera i kommande budget. Vi har hört i debattens tidigare skede att frågan om avgiftsfrihet är något som skall ses i belysning av en hel mandatperiod. Det kan jag ha respekt för, men nu finns det snart bara en budget kvar, så det är inte så väldigt lång väg även här, utan man måste börja agera om det skall bli något.

 

Det här var några axplock som jag inte kunde undlåta mig att reflekta över. Jag hoppas det är tillfälligheter och att det inte är en permanent ny politik.

 

Till sist skulle jag vilja ta upp sjöfartsfrågan, som ltl Jansson var inne på och jag måste säga att i allt väsentligt understöder jag det han sade. Från socialdemokratisk sida sträcker vi också ut handen. Vi vill hjälpa till och göra allt vi bara förmår därför att vi tror att det som händer, om utflaggningen blir ett faktum, är långt värre än vad folk i gemen på våra åländska öar någonsin kan föreställa sig. Det kommer att slå jättehårt i de kommunala budgeterna. Jag har sagt förut: går sjöfarten på tok och för att lite balansera upp det med en betydligt mera lättflyktig sak, går även sjöfågeljakten på tok, då är det nog aktuellt, kära vänner, i all bästa välmening för abdikation!

 

Jag skulle ändå innan jag går från podiet vilja fråga landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson – jag tror att det är många på Åland, även om vi har diskuterat mycket livsviktiga frågor, också vill förhöra sig om - hur står det nu till med sjöfågeljakten? Är det de här 110 svärtorna som ligger på bordet och som vi skall filea här nere på Ångbåtsbryggan eller är det någonting annat som vi har möjligheter att uppnå? Jag tror att det är viktigt om ett lugnande besked kunde ges. Jag hoppas att vännen Sune Eriksson skulle vara hygglig och lite berätta om i detaljer: hur är läget just nu. Har vi några förutsättningar att få se en fortsatt sjöfågeljakt eller blir det, som det synbarligen blir med färjorna, att vi bara ser dem vid horisonten men når icke åt dem?

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf försöker hålla något slags vederhäftig ton när han utreder liberal politik. Själv införde ltl Wiklöf avgifterna på skärgårdsfärjorna. Ett tag var han här i lagtinget för att det inte skulle vara några avgifter på skärgårdsfärjorna och det var en lycklig dag när liberaler och sossar tillsammans röstade bort avgifterna. Men när det kom till kritan och i den sista omröstningen fällde socialdemokraterna ett beslut som skulle ha gått mot avgifter. Jag redogjorde igår för vår inställning. Jag jobbar, liberalerna jobbar, för att få bort avgifterna därför att vi anser att det inte skall vara avgifter på skärgårdsfärjorna, om man har den principiella hållningen att det är våra vägar. Det vet jag inte om sossarna har.

 

När det gäller hälsovårdarberedskapen i skärgården tror jag inte att ltl Wiklöf ens har en aning om hur mycket hälsovårdarberedskap vi har i skärgården. Ta reda på det! På det senaste skärgårdsmötet där alla skärgårdskommuner var representerade beslöt vi att gå in för att en kommun till får hälsovårdarberedskap dygnet runt. Brändö har redan  total hälsovårdarberedskap. Den längst bort belägna kommunen står alltså i tur att få total hälsovårdarberedskap.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Punkt 1. Det förslag som socialdemokraterna icke biträdde och icke heller i fortsättningen kommer att biträda när det gäller avgiftsfriheten på landskapets färjor är trafiken från Åland till riket. Vi är inte med och upptar konkurrenssituation med det privata näringslivet i det avseendet. Men vår interna kommunikation har vi hela tiden haft vilja att klara ut. Man måste alltså vara klok och begåvad när man går fram i det här ärendet, om man vill nå resultat och inte s.a.s. lägga hela världen för sina fötter och få avgiftsfrihet. Det går inte, åtminstone inte med vår hjälp.

 

Vad gäller hälsovårdarberedskapen betvivlar jag inte en sekund att man jobbar och jobbar. Problemet är bara att det syns ingenstans. Inga resultat i budgeten den här gången heller! Det är det här vi är bekymrade över. Jag trodde att det var en hjärtefråga, vi upplever att det är en hjärtefråga, för oss handlar det inte om beredskapen att det skall vara något enstaka här eller där. Skärgårdsborna skall tillförsäkras enahanda beredskap och trygghet som alla andra ålänningar har, det är vår arbetshypotes och den tycker vi att är demokratisk.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Det där sista var bra om det skulle omsättas i praktiken! Det är precis så vi tycker. Det kan inte vara något enahanda inhopp från lagtingets talarstol eller i några insändare, utan det måste var en genomtänkt och konsekvent politik. Det har vi inte sett från sossarna ännu. Men det jobbar vi på hela tiden, det vill jag bara berätta.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

ÅHS:s budget har de senaste två åren ökat med 5 miljoner netto, men för skärgården finns det inga möjligheter att få denna mycket angelägna och högprioriterade fråga åtgärdad. Det som vi bekymrar oss över mycket är att trots att det finns liberala representanter i ÅHS:s styrelse och inte minst från skärgården har man inte haft några som helst yrkanden i detta avseende. Det är jobbigt. Man blilr inte trovärdig när man inte arbetar på fältet med det man lovar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Sjöfåglarna har också flugit in i budgeten! Men det är väl okej. I landskapsstyrelsen arbetar vi fortfarande utgående från att vi har sjöfågeljakten kvar. Vi har ett problem med kvoten, som vid senaste avskjutning visade sig vara mer än dubbelt högre än den verkliga avskjutningen. Kvoten låg alltså på ca 49.000 fåglar; avskjutningen var på 21.000 fåglar. Vi funderar och diskuterar möjligheten att anpassa kvoten mera till den verkliga avskjutningen för att kunna legitimera och visa att vi verkligen tar seriöst på frågorna, att vi skall ha ett, om inte litet, men acceptabelt antal fåglar i vår avskjutning.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Förstår jag landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson så att eftersom kvoten är så hög men nettoskyttet ändå var så lågt, skulle det betyda att vi kommer att arbeta för att få en kvot någonstans i den räjongen?

 

Jag skulle vilja fråga om en annan viktig sak. Det gjordes ett jägarupprop med ganska många namn som samlades in och det visade i alla fall på ett engagemang från den åländska jägarkårens sida. Är det bekant om det har överlämnats till Bryssel?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är en riktig iakttagelse när det gäller kvoten. Om den verkliga avskjutningen är 21.000 och vi har en mer än dubbelt större kvot, så kan vi inte försvara det. Det är min absoluta uppfattning. Vi måste få ner den till en acceptabel nivå. Vi kan också konstatera, enligt de senaste redovisningarna,  att det var runt 700 jägare som hade blivit tilldelade en kvot som inte alls utnyttjades. Det finns alltså en massa luft i kvoten som vi på något sätt måste få bort. Hur detta skall gå till har vi inte beslutat om ännu, men det är en fråga som vi diskuterar. Det betyder att de som har en tilldelad kvot och inte utnyttjar den höjer volymen men är samtidigt till förfång för dem som verkligen far ut. Detta måste vi på något sätt kunna klara av.

 

I det brev, där jag bad om diskussioner om sjöfågeljakten med kommissionär Wallström, meddelade jag också att jag samtidigt hade för avsikt att överlämna uppropet. Det blev nej och är därför inte överlämnat till kommissionären ännu.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Igårkväll kom vi in på en intressant diskussion om ett anslag som gäller projektbidrag ur penningautomatföreningen och under det här anslaget finns det en text där landskapsstyrelsen föreslår att Samfundet Folkhälsan och Folkhälsan på Åland skulle få upp till 10 miljoner i bidrag för ett s.k. allaktivitetshus. Dessutom skulle man bevilja projektet landskapets bostadslån. Det är en kortfattad beskrivning av projektet så det är inte så lätt att veta hur det riktigt skall förverkligas. Det har framkommit en del principiella synpunkter som finansutskottet hoppeligen kommer att gå närmare in på. Det framkom bl.a. sådan kritik att det här projektet skulle gå före andra sociala kommunala projekt, som får sina stöd och bidrag av landskapsstyrelsen enligt en social plan. Det där är en ganska intressant fråga och att de ställs mot varandra måste bero på att man i motiveringarna säger att i projektet skall ingå bl.a. ett daghem och terapiverksamhet samt någonting som heter juniorhem, som åtminstone inte jag vet vad är. Men daghem är en kommunal verksamhet; det finns här i salen bl.a. ltl Gun-Mari Lindholm som har försökt driva ett privat dagis och det stupade väl på att man inte kunde få anläggnings- och investeringsmedel av landskapsstyrelsen när det ansågs vara privat. Denna 10 miljon som man från landskapsstyrelsepartierna är beredd att bevilja projektet måste väl till någon del i alla fall inkludera daghemsverksamheten eller är den också utesluten? I så fall skall inte någonting av bidraget gå varken till bostäder eller daghem. Då blir det inte så mycket kvar som skall kosta 10 miljoner: en terapibassäng eller vad är det? Det finns många orsaker att granska projektet. Om det faktiskt är så att i bidraget också ingår stöd till ett daghem, blir det ännu mera intressant eftersom landskapsstyrelsen så sent som för några dagar sedan avslog en ansökan från Mariehamns församling som vill bygga ut ett dagis. Där säger man då att det inte finns sådana här pengar för församlingen, att det är bara kommuner och kommunförbund som kan bygga med sådana här pengar. Igen känns det som om det här projektet faktiskt skulle gå i en ”gräddfil”, som ltl Olof Salmén sade. Det är inte bra, alla måste behandlas någorlunda lika i det här samhället för att det skall kännas att vi rättvist handhar skattemedlen.

 

En annan omständighet med detta projekt, som jag kom att fundera på efter gårdagens debatt, är att det sägs att det är ett bolag som skall förverkliga projektet. De uppgifter jag har är att Samfundet Folkhälsan med huvudort i Helsingsfors skulle äga 60 procent av aktierna och resten skulle Folkhälsan på Åland inneha. Är det faktiskt korrekt att bevilja penningautomatmedel till bolag? Vi har sagt att det skulle vara fråga om att stöda ideell verksamhet och föreningar. Men det här blir ett bolag som högst troligt också vill ha en avkastning på sitt kapital. Man skall alltså sälja ut bostäder, antagligen med de lånade pengar som man får från Ålands skattebetalare och man får också pengar via bidragsbiten. I det avseendet tycker jag nästan synd om ltl Gun-Mari Lindholm, för hon fick en betydligt strängare behandling av landskapsstyrelsen än Folkhälsan.

 

Det känns fortfarande som om det ligger för mycket politik i detta, och det är många liberaler som har sina trasor i det här byket. För att upprätthålla respekten för politiken måste alla behandlas någorlunda lika, speciellt när man delar ut pengar. Men Folkhälsan tycks ändå få en lite extra liberal behandling för sina projekt!

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Ett litet klargörande om diskussionen igår. Jag fick reda på att när detta projekt var uppe i fördelningsrådet hade man inte reda på att det var ett bolag, men trots att man inte hade reda på det ansåg man att det här projektet inte hörde ihop med PAF-pengar och man brydde sig inte om att blanda sig i: från vilka moment och från vilka områden skall man då lyfta bidrag, utan det får man då sköta från landskapsstyrelsens sida. Jag menar också, att ett fastighetsbolag är väl ingen ideell förening.

 

Ltl Eklöw, replik:

Fru talman!

Folkhälsans allaktivitetshusprojekt diskuterades mycket igårkväll, varvid jag som styrelsemedlem och aktiv i Folkhälsan både på landskaps- och lokal nivå försvarade projektet. Men att som ltl Sundback försöka få detta till någon liberal skumraskaffär är nog att gå för långt. Vi som jobbar inom Folkhälsan jobbar frivilligt, vi har inte några vinningar. Skulle det vara några oegentligheter i fråga om bidragsgivningen kommer nog finansutskottet att reda ut det, men jag tycker inte att ltl Sundback behöver blanda in liberalerna i detta. Jag tycker att Folkhälsans verksamhet är för värdefull för att blanda in politik i den. Det finns flera andra representanter i Folkhälsans på Åland styrelse, där finns frsinnade, där finns centerpartister och där finns det säkert folk utan någon partipolitisk anknytning.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är nog ltl Eklöw som har blandat in politiken. Hon har upprepade gånger stått här och sagt att hon som representant i styrelsen för Folkhälsan driver projektet. Men hon är inte invald i Ålands lagting av Folkhälsan utan av väljare. Här i lagtinget har vi alla, oberoende av parti, en skyldighet att följa det som den liberala riksdagsmannen kallar för Rule of Law, dvs. rättsstatsprincipen. Beslut skall grundas på lag, förordning eller andra principiella grunder så att medborgare, organisationer, bolag osv., alla får lika behandling. I det här fallet tycker jag att det finns aspekter som avviker från de normala principerna för beviljande av penningautomatmedel. Detta har jag ifrågasatt. Det är ingen förening? Det är tydligen ett bolag. Det är en verksamhet som andra privata, t.ex. daghem, inte får anläggningsbidrag för, men här skall det tydligen beviljas pengar osv. osv. Jag har tagit upp flera aspekter som jag tycker att avviker från det regelverk som tidigare har tillämpats. När det gäller att man blandar ihop politik måste nog liberalerna titta sig själva i spegeln för att se vem det är som blandar ihop! Jag har tagit upp de principiella synpunkterna. Sedan när vi ser vem som sitter här och där är det ganska klart att det är ett liberalt intresse att genomföra detta, eftersom man har ansvar i Folkhälsans styrelse osv. Men det finns ingenting för liberalerna att skämmas över att driva projektet, men då måste det ske på samma villkor som alla andra. Det är det som är kritiken.

 

Ltl Eklöw, replik:

Fru talman!

Det här är inget liberalt intresse. Inom Folkhälsan jobbar vi för allmänhetens bästa när det gäller den tredje sektorn förutsättningar och försöker få det så bra för ålänningarna som möjligt. Behov finns för dessa funktioner. I går försvarade jag flera gånger själva projektets innehåll. Så länge jag hade möjlighet att delta i diskussionen kom aldrig några politiska eller ekonomiska aspekter på tal, utan de togs upp i ett senare skede när fördelningsprinciperna ifrågasattes av en annan ledamot, som jag inte får nämna här. Uppstår det fel eller oegentligheter i fördelningspolitiken får, som jag redan sade i min föregående replik, finansutskottet titta på den saken. Jag har inte motsatt mig det och jag tycker att det är bra både för Folkhälsans och för hela sakens skull att frågan utreds. Men kom inte och säg att liberalerna har något eget intresse i detta! Det tycker jag är att underskatta det frivilliga arbete som medlemmarna utför på landsbygden. Jag rekommenderar ltl Sundback att bli aktiv i Folkhälsan i Mariehamn.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Till den sista giftigheten kan jag nog säga att jag jobbar frivilligt! Jag jobbar alltid två gånger i veckan frivilligt, 6 timmar och utöver det också väldigt mycket, men inte inom Folkhälsan. Jag är inom en organisation som faktiskt nästan inte alls drivs med samhällsmedel utan på basen av ideellt arbete. På den punkten är mitt samvete glasklart.

 

Sedan, ltl Eklöw, är det bra om vi har kommit så långt nu att finansutskottet tillåts, också med ltl Eklöws tillstånd, granska den här frågan. Igår lät det nämligen inte så; då var det så att om man inte hade samma uppfattning som ltl Eklöw var man emot projektet! Det är en annan sak. Det jag hela tiden har påtalat, och fortfarande tycker att är konstigt, är att det här projektet behandlas annorlunda än andra projekt, ett projekt som delvis är styrt från Helsingfors får tydligen en annan behandling än projekt hemma på Åland. Det är inte bara liberal politik utan det är s.k. fixarpolitik!

(Från salen: ltl Lisbeth Eriksson: vad var det där för ”giftighet”?)

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Jag tänkte försöka gå igenom motionerna, men före det vill jag ta fram ett anslag som vi inte har motionerat om, men som vi har blivit uppmärksammade på som det inte finns medel för och som är viktigt, nämligen landskapsunderstöd för byggande och förbättrande av kommunalvägar. Det visar ånyo den decentraliseringspolitik som centern för: man har tagit bort det helt i budgeten. Tidigare har man alltid tidigare haft det med. Det är viktigt för kommunerna, för det här är någonting som är uppe i de kommunala budgeterna och det här bevisar att man nu inte kommer att få någonting. Det betyder att det inte kommer att ske några förbättringar under nästa år, så jag tror att detta skulle vara mycket viktigare än att inköpa en lastbil till trafikavdelningen. För samma pengar når man mycket längre och förbättrar för de enskilda medborgarna i det åländska  samhället. Det är viktigt för finansutskottets ordförande att han lägger detta på minne och också tar upp medel för det; annars tror jag nog att det blir en ändring i lagtingssalen för jag tror att många inom centern kommer att stöda ett sådant här anslag i så fall. Detta måste vara en total blunder från landskapsstyrelsens sida.

 

Jag vill sedan gå konkret in på motionerna. För det första vår finansmotion om Grelsby sjukhus, där man först bör titta på behoven inom sjukvården och få ett beslut om fastighetsplanen. Något sådant finns inte och förrän detta görs bör man inte fatta ett sådant beslut som landskapsstyrelsen föreslår.

 

Finansmotion nr 54 gäller Marsundsbron och vi har diskuterat redan tidigare varför man inte bör riva den i det här skedet överhuvudtaget. Oberoende vilken åsikt man har, om den skall rivas eller inte, så finns det ingen anledning att under nästa år under högkonjunkturen riva bron. Det kan vara ett sysselsättningsprojekt, om man har majoritet att riva den dagen detta blir aktuellt. Det behöver inte göras nu utan tvärtom kan man använda den ur turistiska synpunkter och också titta hur man kan göra det. Det är viktigare ur miljövårdshänsyn att landskapsstyrelsen gör det som man tidigare har beslutat och som det nu finns anslag för i budgeten, nämligen att man reder upp Bruksviken, som har tappat en hel vägbank för många år sedan och där man konsekvent har nekat att vidta några åtgärder. Det är en miljöskandal att landskapsstyrelsen som kräver av andra att man skall göra någonting inte har fattat beslut att beslut att göra något, fastän man i jorddomstolen dyrt och heligt stod och lovade att man skulle göra det, någonting som också finns i domstolsutslag. Det är dags att åtgärder vidtas. Jag hoppas också att man förverkligar den budgetskrivning som finns under nästa år.

 

Vi  har i en motion föreslagit att 40.000 mark skall utgå från utbyggnaden av Möckelö hamn. Det finns ingen anledning att landskapet skall stå för sådant. Man kan köpa de tjänsterna av andra och där bör centern och liberalerna fundera om. I vår omvärld, i de nordiska länderna, som har varit företrädda av socialdemokratiska regeringar under många år har man privatiserat dylik verksamhet, också vägunderhåll och sådant. Men på Åland är den sista stalinistiska staten fortfarande kvar: man skall fortfarande driva allt i samhällets regi. Det finns inget fog för det här. Det visar också att man inte tror på den privata företagsamheten i landskapet överhuvudtaget. Vi vet att vi har åländska entreprenörer i dag som har varit så pass duktiga att de också har kommit in på den svenska marknaden. Nu tänker man slå undan benen för dessa, som det också var diskussion om i ett spörsmål om Norra Sundsvägen, som man ännu inte har kommit igång och börjat bygga fastän trafikministern stod och lovade här i plenum att det skulle göras. Man visste inte ens då, och man vet väl inte ännu vad den kommer att kosta.

 

Finansmotion nr 44 gäller lösdriftsladugården. Jag anser att det inte finns någon anledning att under en högkonjunktur överhuvudtaget bygga något dylikt och det finns inte heller någon grund för att bedriva socialistisk politik på det sätt som man här gör. Inte ens socialdemokraterna i Ålands lagting skulle komma på tanken att föreslå något sådant. (Från salen, ltl Sjöblom: jag håller med dig!) Jag tror nog att man bör fundera efter om man tänker uppehålla, som det sades här från centerhåll, ÅCA med något dylikt är man nog inne på fel linje, om vi skall hålla företag med att bygga ladugårdar och annat. Låt de privata sköta detta bättre och ge dem i så fall förutsättningarna.

 

I motion nr 41 föreslår vi ökning av medel till grundskolorna. Finansutskottet bör fundera på att om vi vill behålla kvaliteten ute i grundskolorna bör också anslaget höjas. Det står på samma nivå som tidigare och jag har kritiserat tidigare att landskapsstyrelsen för mera pengar till landskapets skolor, medan kommunernas grundskolor inte får medel eftersom mycket av dessa grundskolemedel går åt till bil- och busskjutsar, där landskapsstyrelsen beslutar taxorna, som alltså har höjts med över 10 procent under en ganska kort period. Det betyder att undervisningen på sikt blir lidande om man inte ser till att skolan får anslag eller att skattetrycket i kommunerna ökar, dvs. att vi måste höja kommunalskatten i kommunerna. Kommunernas budgeter består till 70-85 procent av skolor och socialvård. Det slår direkt ut på skatteöret om man inte får pengar till detta. Det här bör också finansutskottet titta på.

 

Beträffande inbetalningen från Posten har vi föreslagit en minskning av den inbetalningen med beaktande av att det inte finns någon anledning att ta samfundsskatt av Posten för dess verksamhet. Som centerns gruppordförande sade, strider detta mot postlagen. Då finns ingen anledning att ha en dylik skrivning överhuvudtaget. Det som skall komma landskapet till godo är en avkastning på det grundkapital man har satt in i Posten och inget annat.

 

I motionen om anslaget till bostadslån står ltl Danne Sundman som förste undertecknare. Det föreslås en minskning. Det finns ingen anledning att landskapet skall börja göra om systemet. Beträffande bostäder bör man också från landskapets sida titta vad man skall göra med den pensionsfond man har, där man har i runda tal 500 miljoner och där en viss del bör sättas på att bygga hyresbostäder. Precis som alla andra pensionsanstalter har, bör landskapets pensionsfond få en VD, få en organisation som också har möjlighet att investera i landskapet. Nu ligger dessa pengar på finska börsen eller internationella börser och de arbetar inte i landskapet. Detta gör att man måste hålla en hyresnivå i landskapet som är sådan att den ger avkastning. Samma sak är det med andra pensionsbolag på Åland, de har också börjat söka sig till Sverige och köpt upp hyreshus där. Det visar att det är någonting som är snett, att landskapet inte förhandlar med dem. Samma sak är det med Sjömanspensionskassan, som vill bygga i Mariehamn men som har ansett att det är för krångligt att bygga på Åland, varför man inte sätter sina pengar här. Alla dessa pensionsanstalter har enorma pengar och de har krav på sig att de måste bygga hyresbostäder, och här är det bara att gå in och direkt förhandla med dem, aktivera sig och se till att de pengarna placeras i landskapet. Då kommer det också att bli aktivitet och det kommer att byggas hyresbostäder. Landskapsstyrelsen talar om den höga hyresnivån i landskapet. Frågan är var och hur man har gjort den bedömningen. Ser man på de utredningar som gjorts är hyresnivån i landskapet inte högre än i omkringliggande regioner. Det är viktigt om man skall få pensionsanstalter att komma in, att det också har en avkastningsprocent.

 

Beträffande de personer som har det svårt så har vi bostadsbidragssystemet som täcker den delen, men det skall också vara lönsamt för pensionsanstalten och andra som placerar pengar i hyresbostäder att få avkastning på insatt kapital. Där finns det vissa procentsatser som försäkringsbolagen har som man måste uppfylla och precis samma blir det med pensionsfonden i landskapet om man går in för det.

 

Sedan en motion som skulle förstärka landskapets kassa, dvs. en försäljning av aktierna i Ålands Turisthotell på 12,3 miljoner euro. Detta är någonting som landskapet nu bör fatta ett beslut om. Tidigare har landskapsstyrelsegrupper varit eniga, åtminstone lagtingsgrupperna, om att så skulle ske, medan landskapsstyrelsen inte kom till skott till den delen, mycket beroende på att lantrådet inte kunde fatta beslut om dylikt. Jag tror faktiskt att centern bör fundera på om det är regionalpolitiskt rätt att hålla de pengarna kvar fastlåsta i en anläggning som ändå sköts privat och som i dag inte ger avkastning till landskapsbudgeten. Då är det bäst att göra regionalpolitiska satsningar annat än på axeln Mariehamn-Godby, som nu tycks föreslås igen.

 

I motionen om flyktingmottagning anser jag att anslaget skall minskas med 286.000 euro. Jag anser för det första att finansutskottet bör titta om vi överhuvudtaget skall ha detta med i vår budget, att det inte är medel som kommuner på Åland som är intresserade av att ta emot flyktingar kan få direkt från ministeriet i Finland, eftersom vi inte har hand om utrikespolitiken, vi har inte behörighet på detta område. Det finns under huvudtitel 34 i Finlands budget under Flykting- och migrationsärenden. Där står uttryckligen om hur mycket kommunerna skall få och på vilka villkor det ges samt hur många flyktingar man tar till landet. Det är fråga om 750 kvotflyktingar nästa år; av dem kommer 400 att få asyl, enligt den politik som Finland för. Då finns det ingen anledning för Åland att ta emot mera än det som kan accpeteras och som man också kan ta emot. Vi skall veta att det är inte helt oproblematiskt att ta emot flyktingar; det krävs en enorm kunskap att ta emot de människor som är flyktingar, som har befunnit sig i krigsområden och dylikt, det krävs psykologer, det krävs sjukvård och annat som kan hantera dessa människors problem. Det är inte lätt; annars får man andra problem som man kanske inte kan behärska. Då är det bättre att ta ut det på en längre tid, att man tar emot några flyktingar per år i stället för att göra det klumpvis, som landskapsstyrelsen uppenbarligen är inne för. Det är bättre att göra det balanserat och om kommunerna vill göra det tror jag också att man har möjlighet att få pengar direkt från riksmyndigheterna och då behöver vi inte belasta vår budget för det. Sedan får man ha olika uppfattningar om i vilken grad det i så fall skall vara. Men det är upp till kommunerna hur man bestämmer den delen. Landskapet har ansvar så länge man har det i budgeten  vilket antal och vad som accepteras ute i samhället. Det är nog en viktig aspekt. Jag tror att vi skall undvika att få den debatt som har varit i omkringliggande regioner och som accentueras hela tiden, så att vi inte får den i landskapet. Sköter vi flyktingpolitiken bra, så kommer vi inte att ha några problem till den delen.

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag har två korta kommentarer till vtm Häggbloms anförande, nämligen om landskapsbidrag för kommunalvägar.  Det finns en miljon kvar på momentet från senare år som inte har blivit använda och som finns tillgängliga nästa år. Visserligen är mycket av pengarna uppbokade i teorin. Vi bedömde i höstas när vi gjorde upp budgeten för vintern att det inte fanns så stort tryck, men vi fick signaler från kommunerna att ekonomin var dålig. De senaste tiden har signalerna förändrats; kommunerna har tydligen inte så dålig ekonomi som man tidigare sade, så nu är det tydligen flera kommunalvägar på gång. Jag kan alltså hålla med om att det kan finnas behov, så kanske finansutskottet kan se på frågan eller annars kan man vänta till första tilläggsbudget och se om det finns behov att föra in pengar där. Det är inte bara att bygga, utan det skall planeras, ställas ut osv., så det tar ganska länge innan man kommer igång med ett kommunalvägsbygge.

 

När det gäller Bruksviken kan jag meddela att muddringen är gjord i enlighet med berörda vatten- och markägare.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det var bra med ett klarläggande från landskapsstyrelsens sida att det har skett en miss i budgeteringen. Finansutskottet bör titta på detta och inte ta upp nya anslag utan använda de anslag som finns. Vi har givit riktlinjer att man kan ta bort ”Inköp av lastbil”, som har föreslagits.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker nog att vtm Häggblom talar med kluven tunga i flyktingfrågan. För det första är detta en praktisk fråga mellan staden och landskapet, och det är väl bara Mariehamn som har erfarenhet av flyktingmottagning. Såvitt jag vet har det fungerat bra. Om lagtinget vill ha en bedömning föreslår jag att man hör den ansvarige tjänstemännen på detta område från stadens sida. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi förhåller oss sakliga i den här frågan. Det som nu händer i vår omvärld är att det sprider sig en mycket kraftig främlingsfientlighet där man utnyttjar flyktingar som har kommit till olika länder eller som är på väg som ett slagträ i debatten. Saklighet alltså! Det är klart att det är problem att ta emot flyktingar. Det är i sig själv ganska givet, det är fråga om människor som kommer från länder där det är krig, svält eller där de hotas på grund av sina åsikter, så visst är det svårt, men det är en fråga om solidaritet och medmänsklighet. Tillsvidare har vi i staden klarat det bättre, och jag tror att vi klarar av det också i fortsättningen utan att den här frågan görs till något slags större debatt här i lagtinget.

 

Sedan någonting om den låga hyresnivån på Åland jämfört med regioner där det statistiskt är visst så.  Även om det statistiska material som landskapsstyrelsen producerar inte är särskilt reliabelt, det är för små populationer och det är ganska så tolkningsbart. Statistik är en sak och verklighet är en annan och det är det att de som skall hyra bostad i dag får betala minst 50 mark kvadraten, och det är för mycket för den som har en årsinkomst under 100.000 mark. Men jag gläder mig åt att vtm Bert Häggblom är villig att stödja en höjning av bostadsbidraget!

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kan göra min replik kortare eftersom ltl Sundback redan var inne på frågan om flyktingpolitiken och de pengar som finns. Jag har tidigare sagt att jag tycker att det är bra att pengarna finns i landskapets budget, sedan är det Mariehamns stad som slutligt tar ställning om och när vi lämpligen kan ta emot en familj eller flera familjer beroende på situationen. Jag tycker också att det är viktigt, när man tar det beslutet, att man faktiskt kan ta väl hand om flyktingfamiljerna. Som redan har sagts tycker jag att staden hittills har lyckats och det skall vi fortsätta med. Mariehamn är en liten stad, Åland är en liten ort, så för oss gäller det naturligtvis väldigt få flyktingfamiljer i gången för att vi skall kunna ge dem det de har rätt till.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag tror att det finns en samsyn här, men för den skull skall det inte hindra att man debatterar det belopp som är upptaget i budgeten, som jag anser att är för högt. Utgående från vad ltl Lindeman säger som har bättre kunskap om Mariehamns stads politik bör man fundera om det nästa år är nödvändigt att ha 2,9 miljoner i stället för det belopp jag anser 1,2 miljoner, som ändå är en enorm förhöjning. Jag tror att det är onödigt att ta in luft i budgeten när man inte behöver göra det. Skall man spara tycker jag att man också kan spara på alla onödiga moment där det de facto är luft, och det tror jag att det är i det här fallet. Jag har också ställt frågan om det är nödvändigt att ta upp anslaget i landskapsbudgeten eftersom man kan få pengarna direkt från riket till den kommun det gäller. Eftersom vi inte har behörighet på detta område och om vi tittar på huvudtitel 34 i Finlands regerings budget, så tror jag att vi kan få pengarna utbetalda direkt. Det kanske var ett misstag ursprungligen att ta upp dem i vår budget.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Sist på listan i årets budgetdebatt! Det är några frågor som vi i Frisinnad Samverkan har motionerat om och sedan är det några frågeställningar som jag tycker är outredda som jag tänkte beröra. En fråga som vi har motionerat om är radiolicensen. Eftersom det är helt politiskt beslut om man vill höja eller sänka den tänker jag inte argumentera desto mera, men vårt förslag är att man inte skall höja så mycket på en avgift som är av skattenatur, det också ideologiskt för oss, så därför föreslår vi bara en liten höjning för att möjliggöra radions public service.

 

Fru talman!

Det finns några frågor som berör näringsministern. I budgeten skriver man, när det gäller de samhällsekonomiska projekten, om Godbyprojektet, att det kommer att generera 100.000 övernattningar. På vilka grunder har man kommit fram till detta? Det skulle vara mycket bra om näringsministern kan redogöra för det. Jag har själv jobbat med idrottsturism i tio år och jag känner inte igen siffrorna. Det skulle jag vilja ha ett svar på. Det är ett argument för att bygga, för att vi skall satsa 60-80 miljoner eller var det slutar.

 

Turismen är en hjärtefråga för oss. Centerns gruppledare, som tyvärr är frånvarande, har formligen skällt på Frisinnad Samverkan. Han har öst galla över oss. Det här är ingenting värt, medan vicelantrådet däremot har sagt att det här är det bästa från Frisinnad Samverkan i hela budgeten! Är det centerns linje eller är det den liberala linjen som näringsministern kommer att gå på?

 

En annan sak som inte har kommit fram är det centrala bokningssystemet. Det har berörts lite, men det skulle vara roligt att höra linjen därför att det är viktigt för småföretagandet.

 

Fru talman!

Min och Frisinnad Samverkans motion om färjavgifterna tänker jag inte gå desto mera in på utan bara konstatera att nu när liberalerna i budgeten har sagt att man är för privatisering och med beaktande av det numera av finansministern, bästa lantråd, bekräftade stora underskottet – när du var frånvarande igår, han hade samma siffror som vi – med beaktande av detta och att vi säger att pengarna skall gå tillbaka till skärgården för projekt, så tycker jag att det skulle finnas acceptans för den här motionen. Det är ett gott syfte!

Sedan kommer vi in på frågan om jaktkvoterna. Som jägare har jag själv varit hemskt engagerad i den frågan och varit nästan bestört av jaktministerns passivitet i den här frågan. Det har varit undanflykter och allt möjligt. I dag säger han, att jo, vi måste halvera kvoterna därför att det har skjutits bara hälften! Om man fortsätter med generella kvoter och har 21.000 nästa år, så har du samma fördelning till varje jägare, det finns alltid en del jägare som aldrig far ut, det finns några som far ut och njuter som inte skjuter fågel och det betyder att nästa gång kommer vi att ha en avskjutning på 12.000 fåglar. Fortsätt så här ett par år till, jaktministern, och vi har ingen kvot alls! 

 

När det gäller de samhällsekonomiska investeringarna går man in för 50 procent till staden och 80 procent till övriga, där vi har föreslagit 65 procent, men det som bekymrar mig mest är att det inte finns något regelverk. Tidigare fanns det ett regelverk där det klart framgick vad som gällde för kommunen. Vad gäller för Jomala i dag, med rekrationsområde inklusive skidtunnel? De har riktat en anhållan till landskapsstyrelsen. Vad gäller för Mariehamns stad för konstgräsplan? Vad gäller för Föglö, ett gott initiativ? Vad gäller för Lemland med ridhus och andra liknande satsningar? Det sägs ingenting i budgeten. Det finns en flummig uppställning på sidan 13 som ingen förstår sig på, en partsinlaga! Den ser vacker ut, men den säger ingenting.

 

Dessa frågor skulle jag vilja ha utredda.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det var bra att höra att också Frisinnad Samverkan är inne för att radio- och TV-avgiften inte skall höjas eftersom det enligt budgetförslaget blir fråga om en skattehöjning. Men det förvånar mig att Frisinnad Samverkan inte kan tänka om i det här och understöda de obundnas förslag, att man inte höjer överhuvudtaget, vilket betyder att nuvarande budgetanslag inte utgör en skattehöjning

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Vi har representation i finansutskottet. Kommer det fram bra argumentation som kan möjliggöra public service är vi beredda att diskutera.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det är bra att få höra från ltl Strand, att man inte är för en skatteförhöjning till den här delen och att vi kanske kan nå ett resultat. Jag tror att det är mycket viktigt i dagens läge att man inte i landskapet inför några skatteförhöjningar. Vi får väl hoppas att också andra kan stöda oss.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Ltl Strand har flera gånger påtalat att 100.000 gästnätter skulle vara för högt beräknat. Givetvis kan ingen kan gå i godo för att detta kommer att stämma. Men i de beräkningar och utredningar som vi har gjort har vi konstaterat att ju större samlat grepp man har i marknadsföringen av de kommande aktiviteterna desto större intresse kan man uppmobilisera. Då har vi sagt att en simhall, en ishall i samarbete med Mariehamns stads Islandia och en skidtunnel i samarbete med den samlade skidvärlden drar folk. Jag fick just ett uppmuntrande brev från generalsekreteraren för Vasaloppet. Där finns 40.000 startande och han skrev uppskattande ord över att vi också på Åland ville befrämja folkhälsan och också skidsporten. Där har vi redan en stor organisation som är beredd att föra hit folk. Kommer de hit en gång har vi en ansenlig mängd besökare. Vi vet också att golbanorna kommer att dra folk; kommer man hit vill man syssla med olika aktiviteter. Det är givetvis svårt att säga vilken aktivitet man skall ”bokföra” när man bestämmer gästnätterna. Rederier och turistorganisationer har också förklarat sig beredda att med kraft delta i marknadsföringen. Jag tror att det är ett sätt som vi borde diskutera. Vi har hört här från frisinnads håll att man har nya idéer när det gäller marknadsföringen. Får man tio nya hotell byggda, så nog är det väl underligt om inte någon av dem skall utnyttja de aktiviteter som vi planerar i Finström!

TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller till många delar med ltl Erlandsson. Det är bara antalet 100.000 jag ifrågasätter. I dag marknadsför Eckerölinjen och Vikinglinjen just idrottsanläggningar jättebra därför att man har anställt enskilda personer. Vi hade också ett jättebra grepp på det och förde statistik på det i Mariehamn; till antalet anläggningar kanske vi hade fyra gånger mera, vi hade ett samlat grepp och hade 25.000 övernattningar. Trots att det finns ett par miljoner fotbollsspelare, så är det begränsat i tid. Till ishallen t.ex. hade vi 150 lag och du får inte rum med flera, du får ungefär fyra per helg om du har läge därför att istiderna räcker inte till. Men tittar man på antalet 100.000 skulle man behöva ha 50 föreningar eller lag i veckan gånger 20 personer gånger två övernattningar. Det är inte realistiskt med 50 lag i veckan, så det är det jag grundar mitt uttalande på och därför tycker jag att man borde föra fram mera realistiska kalkyler. Jag tror att det genererar övernattningar, men inte i den här omfattningen.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade, kan jag inte gå i godo för att detta kommer att uppfyllas. Det är de beräkningar man har gjort på basen av det material som vi har kunnat samla in. Då förvånar det att Frisinnad Samverkan har en motion där man vill dra ner till stödet till 65 procent, om man tvivlar på besöksfrekvensen. Då borde man höja stödet från 80 till 90 procent för att få balans i ekonomin.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Fastän man höjer stödprocenten kommer det inte mera folk. Vår tanke med att ha en 65-procentig finansiering skulle frigöra 9-10 miljoner som man kunde använda till de andra projekten, som också är viktiga, typ Föglö golfbana eller någonting annat. Tanken är att de skall möjliggöra fler saker. Det får inte heller vara så att bara för att finansministern råkar komma från en kommun så skall man ha något slags fördel, utan vi ser till hela Åland, inte bara till Mariehamn och Finström!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Återigen frågas det efter turism och bokningssystem och jag har tidigare gått in i debatten och svarat på det. När det gäller turismen har anslaget begränsats något jämfört med ifjol och det finns också skrivningar där om den tydliga rollen för turistförbundet som marknadsförare och profilbärare av varumärket Åland. Jag replikerade också på ltl Dennis Janssons anförande igår att jag tyckte att motionen var intressant liksom också de tankar och synpunkter han hade på reklam och marknadsföring av Åland. I budgeten framkommer tydligt varför en nedskärning av momentet har skett, dvs. när det gäller produktutvecklingen bör branschen själv ta större ansvar. Som jag också nämnde, bör koncentrationen vara större på marknadsföring. ÅTF får ett budgetanslag och får sedan själva göra prioriteringarna hur måluppfyllelsen skall ske.

 

När det gäller bokningssystemet, som också ingår under detta anslag, har det tagits upp 50.000 euro för ett gemensamt bokningssystem. Som jag nämnde tidigare är förslaget till bokningssystem ute för utlåtande, dvs. vi utvärderar det helt enkelt.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det gäller just detta att det är ute för utvärdering och till vem man har riktat det som gör mig orolig, för det är de som inte vill ha det! Därför kommer det att skjutas i sank. De små turistföretagarna, däremot, som kanske inte har dessa jättelika resurser, har behov av det här. Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp har varit ut på studiebesök och träffat dem och detta lyfter de fram, för de vill inte betala 25 procent i provision. Därför blir jag livrädd när jag ser landskapsstyrelsens beslut att rikta förfrågan till de stora aktörerna på marknaden. Därför är det viktigt att man vågar ha en helhetssyn, oberoende av de här människorna.

 

Det är glädjande, landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, att höra att du är med på Dennis Janssons linje. Det hoppas jag att du verkligen fortsätter att ta tag i och kör det till slut.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Som jag sade häromdagen är det som ltl Dennis Jansson kommit med intressant därför att han är en god marknadsförare också. Däremot sade jag att det är inte organisationen som behöver göras om utan man kan ha en effektiv marknadsföring ändå. Jag har alltså inte gått in på någon omorganisering.

 

När det gäller bokningssystemet har vi även hört de mindre företagarna, likaväl som vi har hört de större. Vi har bl.a. hört stuguthyrarna. Vi måste ju höra den totala branschen. Det är inte säkert, även om de mindre aktörerna behöver bokningssystem, att det behövs ett stort sådant.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det behöver inte vara ett stort system, bara det är ett system som samlar upp de små aktörerna och deras intressen. Ena stunden är näringsministern inne på en linje och i nästa replik så backar hon – precis som liberalerna i övrigt med sin politik! Stig upp och berätta vad som gäller, bästa näringsministern!

(Från salen:landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg: Det har jag gjort två gånger!)

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det är intressant att man diskuterar turism osv., men jag har inte hört ett ord att man skulle vara lite rädd för en småföretagare som driver guideverksamhet och konkurreras ut av det stora förbundet som lyfter 7-8 miljoner av landskapet! Jag hoppas verkligen att ltl Strand kan förklara varför man slår vakt om vissa små men inte det här! Kanske vi kan få ett samlat tryck härifrån mot att turistförbundet kan ha en subventionerad förmedling av guider med skattemedel.

 

Det andra som jag tycker är lite konstigt är att man nu tydligen, bara för att man får förslag om 50 procent till simhuset i Mariehamn, inte mera så noga med att man tidigare har fått nöja sig med 25 procent plus eventuellt 15 procent. Nu går det bra bara man hamnar på det här! När vi byggde en hall i Saltvik, så inte fick vi sådana här summor och sådana här procenter!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Salmén tar upp en sak som jag överhuvudtaget inte har nämnt, nämligen guideförmedlingen. Vi har hela tiden jobbat för privat guideförmedling, så det är inte några problem!

 

När det gäller 50 prcenten skall man sätta det i belysning av de 100 procents krav som har funnits tidigare. Frisinnad Samverkan har sagt att det är mera realistiskt med 50 procent. Det kan man se efter i vår motion från förra årets budget och i det förslag som vi hade på en presskonferens. Det är i belysning av 100 procent som vi tycker att 50 procent är mera realistiskt, men om man sänker på andra orter till 40-50 procent skall det naturligtvis vara 25-30 procent i Mariehamn då för att hålla den regionala balansen.

 

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det är i alla fall skönt att höra, trots att vi har kommit överens en gång i världen, att det fanns två stycken projekt som skulle vara 100 procentiga, så nu plötsligt dunkar man till med det här ”samhällsekonomiskt viktiga”, som är ett sådant här, jag vill inte säga vad för sorts påfund det är, men det är ju för att få till två kommuner här på axeln Mariehamn-Godby. Nu skall två rika kommuner ha ytterligare pengar av vår gemensamma kaka, samtidigt som man talar om att hela Åland skall leva och må bra. Jag är helt med på att det var fel av mig att ta en sak som inte ltl Strand hade nämnt, men när det tydligen är den nya stilen i lagtinget att man får göra replik precis till vad som helst och åt vem som helst när som helst!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag skulle kunna ta ltl Salmén på stort allvar när det gäller procenterna, men efter hans 100 procents engagemang i travbanan kan jag inte göra det!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Strand bekymrade sig över sjöfågeljakten. Det har jag också gjort, länge, både i opposition och nu när jag sitter med i majoriteten. Jag har kanske inte sagt att man skall halvera kvoten, men man skall minska och försöka anpassa den till avskjutningen, få den betydligt närmare avskjutningen än det är i dag. Ltl Strand säger att om man fortsätter så här är vi snart av med den. Ja, så här har man hållit på tidigare, också när inte jag hade ansvaret för den och jag har full förståelse för det. Man har gjort en massa jobb för att bibehålla sjöfågeljakten. När det gäller anpassningen av kvoten närmare avskjutningen hade jag en diskussion med ordförandena i jaktvårdsföreningarna för ett par, tre dagar sedan och vi var rätt överens om att nog måste man försöka gå den vägen.

 

Sedan säger ltl Strand att det inte finns några procenter i budgeten för ridhuset i Lemland. Men det är väl självklart! Det finns för det första ingen begäran om ett ridhus, det finns ingen som har sagt vem som skall bygga det, det finns ingen som har sagt vem som skall driva det, det finns ingen som har sagt vem som skall äga det och det finns ingen som har sagt vad dessa 50.000 euro skall vara till! Är det en totalfinansiering eller är det någon form av procent av det hela eller vad är det? Det finns ingenting sagt om detta. Det är en populistisk motion inslängd till lagtinget utan bakgrund. Man kunde åtminstone i motiveringen ha skrivit hur man anser att det skall förverkligas.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag exemplifierade med ridhuset. Jag sade inte att det skulle finnas någonting i budgeten. Jag exemplifierade också med två exempel som har begärt besked av landskapsstyrelsen och jag var ute efter ett regelverk, där kommunerna skall kunna se att om vi satsar på det här, ja, då är det det här som gäller. Men i dag är det godtycke som gäller. Fixarpolitiken! Det har vi sett på olika projekt här. Jag vill ha ett regelverk som gäller för alla kommuner.

 

När det gäller jaktkvoterna har dessa varit generella därför att kvoterna har tillåtit det. Men i dag måste vi kunna byta spår och ha individuella om avskjutningen går neråt. Jag efterlyser alltså vad det är som gäller: generella eller individuella?  Man kanske också måste anpassa dem till regioner; det skjuts mer i skärgården än per mariehamnare. Detta efterlyste jag också när min lagtingskollega Roger Jansson satt i landskapsstyrelsen. Vi diskuterade det mycket, men jag vill bara säga, att jag vill inte vara med den dagen och vara en av medlemmarna som, tillsammans med landskapsstyrelsenm skulle ha tövlat bort vårjakten för ålänningarna. Därför tycker jag att jaktministern skall ta åt sig av det här mandatet som han har. Vi är eniga i lagtinget: du kan agera!

Ursäkta igen, i min iver säger jag ”du” – landskapsstyrelseledamoten!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har agerat och jag kommer att agera. Vi har också vissa planer. Jag vill inte redogöra för dem här och nu därför att det är s.a.s. i början och det är inte säkert att det blir någonting heller, men vi försöker på många områden komma till tals och föra fram våra synpunkter på sjöfågeljakten ännu mera än vad vi har gjort hittills för att få behålla den. Jag skall redovisa planerna när de har fått lite mera kött på benen, för att få behålla sjöfågeljakten, åtminstone i den omfattning som vi har den i dag.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det är bara så att jaktministern inte har redovisat vad han har gjort. Däremot kommer jag att stöda jaktministern och önskar honom lycka till i fortsättningen med det här jobbet!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 26.11 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.42).