Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkännes? Godkänt. Diskussion.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson

Herr talman! Den här framställningen har den huvudsakliga ändringen av lagstiftningen som innebär att landskapet fr.o.m. nästa år kommer att uppföra en avgift för utnyttjande av avbytarhjälp.

Bakgrunden till förslaget är det besparingsbehov och behov av strukturella förändringar inom ett flertal områden, som aviserades i samband med landskapets första tilläggsbudget år 2009.

Det huvudsakliga innehållet i det förslag till lagändring som landskapsregeringen föreslår är att landskapsförvaltningen ska uppbära en avgift på 15 euro per semesterdag som lantbrukare utnyttjar i enlighet med lagstiftningen om avbytarverksamheten. Avgiften kommer att uppbäras för såväl landskapsanställda avbytare som privatanställda avbytare.

Målsättningen är att förslaget ska innebära minskade kostnader för upprätthållande av avbytarverksamheten motsvarande ca 100 000 euro per år.

I ytterligare är avsikten att förändringarna ska träda i kraft redan från årsskiftet, då lagen genomförs som en s.k. budgetlag, vilket innebär att lagen kan börja tillämpas parallellt med genomförande av lagtingets budgetbeslut innan normala lagstiftningskontroller är utförda.

Det här förslaget är ett första steg i en allmän översyn av systemet för avbytarverksamheten. Under nästa år är avsikten att landskapsregeringen ska komma tillbaka med ytterligare ett förslag till förändringar i lagstiftningen som berör lantbrukarens rätt och fördelning av ledigheter som bättre återspeglar förutsättningarna inom de olika produktionsinriktningar som omfattas av lagstiftningen.

Ltl Henry Lindström

Herr talman! Lantbruksavbytarsystemet brukar vara flitigt debatterat när det gäller förändringar av den lagstiftning som styr det hela.

Lantbruksavbytarsystemet tillkom ursprungligen i tiden då man hade inkomstpolitiska förhandlingar mellan staten och producentorganisationerna. I stället för att höja på priserna på produkterna så anammade man lantbruksavbrytarsystemet som finns i flera andra länder. Det är ett system som vi sedermera har fått godkänt av EU att tillämpa. Det tillkom som en social förmån för djurhållningen, där det också är viktigt att man kan beakta det som djurskyddet kräver.

Den förändring, som vi diskuterar i o m den här framställningen, gäller då att det skulle beläggas med en avgift. Man har från jordbrukarhåll också accepterat den här avgiften som ett led i ett ansvarstagande i den ekonomiska kris som den offentliga ekonomin befinner sig i. Man ser det också som ett led i att kunna ställa större krav på de avbytare som erbjuds. Det är ett oerhört ansvarsfullt jobb och ett ansvarsfullt värv som man ska ha när det gäller att sköta djuren och allt som det kräver.

Det som vi gärna från centergruppen vill skicka med till näringsutskottet är att man skulle se på hur man skulle kunna stimulera mera privata initiativ när det gäller lantbruksavbytarsystemet.

Det är viktigt att vi kan erbjuda de som har djur och är bundna vid detta, att kunna ta ledigt från det värvet.

Jag tycker också det är viktigt att påpeka att vi har ett jordbruk som har det besvärligt nu med låga produktpriser, som är en följd av medlemskapet i EU. Från EU:s sida är man väldigt restriktiv att godkänna olika stöd, stöd som vi anser att vårt småskaliga åländska jordbruk behöver. Det har varit svårt att få gehör för stöd som beaktar den småskalighet vi har. Just det här stödet är godkänt och då är det viktigt att vi ska kunna utnyttja det också.   

Ltl Leo Sjöstrand, replik

Ltl Lindstöm ville se initiativ från privata. Menar Centern att man ska privatisera mera inom ladugårdsavbytarservicen? Det skulle jag gärna vilja få ett klargörande på.

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! Det har tagits många initiativ under årens lopp för att försöka stimulera till privat avbytarverksamhet, att man skulle ha det som en företagsform. Hittills har det inte varit så många som har nappat på den idén. Det är egentligen inget nytt utan det är en fortsättning på den linje som man har haft när det gäller de här frågorna.

Ltl Leo Sjöstrand, replik

Jag tackar för det klargörandet. Jag bara undrade vad näringsutskottet skulle kunna göra för att driva på den linjen? Har ltl Lindström något bra förslag?

Ltl Henry Lindström, replik

Herr talman! I det här skedet, som förslaget ser ut nu, så är avgiften avsedd att vara lika oberoende om man har en offentlig eller privat avbytarverksamhet som man utnyttjar.  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Jag har länge förespråkat att systemet för lantbruksavbytare borde reformeras och egentligen upphöra. Majoriteten i lagtinget har hittills tyckt annorlunda. Även om det här förslaget går i rätt riktning så är det ändå långt ifrån vad jag anser vara rimligt. Jag anser inte att den här framställningen från landskapsregeringens sida är en strukturell förändring. Det är en liten, med betoning på liten, avgiftsförhöjning.

Skulle jag vara minister och få i uppdrag att spara genom att förändra lantbruksavbytarsystemet så skulle jag ha kommit med ett annat förslag. Jag anser att det här systemet är orättvist mot andra företagare som i många fall jobbar lika mycket som en lantbrukare. Jag är för en rättvis näringspolitik som arbetar för att ge samma förutsättningar till alla företagare oavsett i vilken bransch de verkar.

Jag skulle arbeta för att på några års sikt fasa ut systemet med att skattebetalarna ska stå för lantbruksföretagarnas semestervikarier. Även om jag är mot systemet i sig med lantbruksavbytare så har jag också en förståelse för argumenten när det kommer till mjölkproducerade bönder. Däremot har jag inte samma förståelse när det kommer till lantbrukare som sysslar med fåravel eller biffkor.

Jag skulle vilja att näringsutskottet tittar lite närmare på hur man skulle kunna avveckla den samhällsfinansierade lantbruksavbytarservicen, och i stället uppmuntra privata initiativ som finansieras av användarna. Jag kan acceptera att mjölkbönderna under en övergångsperiod fortsättningsvis ska ha den här förmånen. Däremot alla de andra, som utnyttjar möjligheten till lantbruksavbytare, tycker jag skulle kunna betala för sig själv som alla andra företagare måste göra när de ska ha semester.

Minister Mattsson sade att landskapsregeringen kommer att återkomma i den här frågan och titta på olika sätt att kanske mer rättvist fördela det här. Det var en bra nyhet, som jag ser fram emot.

Herr talman! Jag är medveten om att näringsutskottet inte lär komma med så stort ändringsförslag i den här frågan. Jag skulle i alla fall vilja uppmana dem att titta lite på det ur ett näringspolitiskt perspektiv i stället för bara en social bit för lantbruksavbytaren, köparen.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag hörde inte när minister Mattsson presenterade den här framställningen. Jag kanske upprepar vad han sade. Den som har hunnit läsa budgetförslaget kan däri också notera att steg två, efter den här framställningen, kommer att se på vilka grenar av primärnäringarna som kan få ta del av förmånerna på olika sätt där man också kan tänkas särskilja köttproduktion och mjölkproduktion. De kommande åtgärderna syns också i budgetanslaget. Nästa steg har utlovats via budgeten.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Det är, som finansminister Perämaa säger, en fråga som vi fortsätter att diskutera i budgeten om drygt en vecka. Det är bra att landskapsregeringen faktiskt börjar titta på de här frågorna nu. Särskilt att särskilja på det som jag tycker är det orättvisa i avbytarsystemet, att jämställa fåravel och biffkor med mjölkbönder. Det är ett initiativ som går åt rätt håll. Man borde också titta på att totalt fasa ut det här systemet i förlängningen. Det är inte rättvist mot en taxiåkare eller en småföretagare som försöker hålla sin verksamhet igång och har personer anställda. Enda sättet som man kan vara ledig på är att anställa flera. Man borde fortsättningsvis titta på det. Det är ett bra steg i rätt riktning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Tack herr talman! Jag ska inte uppehålla mig vid den kommande lagframställningen. Till en viss upplysning för ltl Karlström, så tycker jag att han skulle titta i historieboken lite, var ur det här förmånssystemet har uppstått. Sedan kan man ställa sig frågan hur ska vi upprätthålla ett lönsamt och effektivt jordbruk på Åland om vi börjar avvika från våra närliggande regioner? Vill ltl Karlström ha kvar ett fungerande jordbruk?

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det är kanske inte så lätt att svara på de frågorna i en replik. Ja, jag vill ha kvar ett jordbruk. Ja, jag tycker också att man ska titta på hur det är i omkringliggande regioner, exempelvis fungerar systemet i Sverige annorlunda än vad det gör här. Ska man bara titta på de omkringliggande regioner när man vill ha likadant eller bättre system? Att man även tittar mot Finland.

Att diskutera jordbrukspolitiken i ett replikskifte hinner vi inte med, men vi kanske kan ta det under budgetdebatten om en vecka.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik

Herr talman! Just mot Finland tycker jag ltl Karlström eller näringsutskottet kan titta, för där ökar man på förmånen med ett dygn eller med en dag per år i senaste beslut.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag brukar inte alltid hänvisa till att man ska göra exakt som i Finland. I det här fallet tycker jag att man kanske kan titta på andra ställen i världen där man också har ett fungerande jordbruk. Även om jag håller med om att det finns specifika incitament på Åland med vår småskalighet som gör att vi kanske måste stöda på mer sätt än vad man gör i andra delar av världen. Men att bara direkt säga att när man gör på ett sätt i Finland så ska vi göra likadant och ta efter, det tycker jag inte. Jag tycker vi kan se jordbrukaren och lantbrukaren som en företagare och försöka jämställa dem lite mer mot varandra. Det är i alla fall åt rätt riktning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Tack herr talman! Det händer allt som oftast att ltl Fredrik Karlström och jag har ganska lika uppfattning när det gäller de fria företagarnas ekonomiska ansvar för sitt fögderi.

Avbytarservicen har sin historiska bakgrund i de inkomstpolitiska överläggningarna som var väldigt långt utvecklade under den tid vi inte hörde till EU. Efter det har jordbrukets ställning förändrats väldigt mycket. Priskontrollen på livsmedel finns inte mera. Numera lyfter jordbrukarna EU-stöd. Det är närmast att betrakta som ett utkomststöd eller socialbidrag, även om det inte heter så. Det är till stor del fråga om sådana pengar som ganska lite, sist och slutligen, styrs via jordbruksstöden, produktionen och allra minst prissättningen.

Jag tycker nog att det här systemet är ganska otidsenligt idag. Det är svårt, som jag ser det, att försvara det. Att det är till detta som skattebetalarnas pengar ska gå. Idag senast hörde vi, ltl Gunell och jag, en privatföretagare om hur det är att vara enmansföretagare, speciellt om man har kundservice. Ett av de största hoten är vad man gör om man blir sjuk? Om man har en liten butik på Torggatan och man får svininfluensa, vem ställer upp då? Det finns inte några avbytare för dem. Det är ett jättestort problem. Där finns det överhuvudtaget ingen diskussion att man skulle skapa ett system för att trygga affärsverksamheten om denna enmansföretagare blir sjuk.  

I belysning av det så förefaller det här rena rama lyxtillvaron. Jordbrukarna betalar år 2009 20 000 euro för den här verksamheten, men hela 877 000 euro betalar alla skattebetalare för jordbrukarnas avbytarservice.

Om man talar om strukturomvandling så är väl nog det här ett område man ska sikta in sig på. Vad ska vara privat och vad är landskapets kärnverksamhet? Ja, det är skola, omsorg och vård. Det här ligger ganska långt ifrån det skulle jag säga.

Nu har jordbrukarna blivit vana vid det här. Det är ju ganska många dagar som skattebetalarna finansierar deras avbytarservice. Årsledighetsdagarna är 4146, om man tittar på tablån så är det fler avbytare som anställs av jordbrukarna själva än landskapsanställda. Det finns tre olika system. Sedan kan man få privatförmedlat. Nog är det här lyx. Det är lyxtillvaro. Jag antar att man kan anställa någon anhörig eller någon annan för att sköta det här, då hålls ju pengarna ännu mera inom familjen, så att säga.

Om vi ska tänka på den historiska dagen, den 17 december, när marknaden och det offentliga skulle dela ansvaret korrekt. Man bör nog titta på den här servicen. Jag menar nog att det inte är försvarbart mera, varken som struktur eller hela beloppet, nästan 1 miljon betalar vi för det här. Tycker ni det är rätt, gentemot andra? Jag kan inte få det i mitt huvud. Sedan får vi alltid höra att om man inte får alla förmåner så går jordbruket under o.s.v. Man får höra hur det är i Finland.  Men hur är det i Finland för de funktionshindrade? Det glömmer ni ganska ofta bort. Där har vi inte ens samma nivå på servicen. Jordbrukarnas förmåner är viktigare prioriterat.

Herr talman! Jag ser gärna att man ser på en privatisering. Så är det väl i Sverige, att det här är privat verksamhet, inte samhällsfinansierad till nästan 99 procent. Det går ju naturligtvis inte att göra i en handvändning. Man måste göra klart för sig att det är det här som vi ska satsa på.

Det står inte något om det här, men jag har ett minne av att avbytarna går på ett riksavtal. Det där är konstigt. Det är väl så att det inte är avbytarna som är det viktiga i det här sammanhanget utan det är de som ska ta emot servicen. Men om de är landskapsanställda, borde de då inte ha ett landskapsavtal? Det kanske inte regeringen har funderat på i det här sammanhanget. Om man i nästa år ska titta på den här verksamheten i hela sitt omfång så är det säkert viktigt att fundera på den där saken också. 

Ltl Jan Salmén, replik

Herr talman! Ltl Sundback drar som vanligt alla jordbrukare över en kam, att de får så mycket lyx. För det första så är det bara djurägarna som får s.k. servicen. Man får välja om man har privat eller inte. Jag är för att den privata servicen ska utvecklas, den är faktiskt mer effektiv än de landskapsanställda. Det är det vanliga. Man måste komma ihåg att när vi gick in i EU så hörde det här till den gemensamma linjen för att få jordbruket att fungera. Man fick det godkänt i EU. Nu säger Sundback att man plötsligt ska betala det här själv. Det är EU som har sagt vad vi har för ramar.  Vi har inte så mycket andra ramar att stimulera jordbruket med. Nu vill ltl Sundback ta bort det här och djurägarna ska betala själva, säger hon.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag tror att man måste fundera på det om alla ska spara. Om vi någonsin ska bestämma att landskapet ska syssla med förvaltning och utveckla verksamheter och inte finansiera och dela ut så mycket bidrag, så tror jag man måste se på det här. Det som man beslöt i samband med EU kan inte för evigt vara inskrivet i stentavlor, det förändras det också hela tiden. Om det är bättre i privat regi så är vi överens, privatisera det här. Men det får inte betyda att det är privat och sedan ska samhället ändå betala det.

Ltl Jan Salmén, replik

Tack, herr talman! Det är ju  just det som har blivit framförhandlat att det ska var samhällsfinansierat för att djurägaren ska kunna få ledigt. Om man säger som ltl Sundback sade här att man ska ta in andra områden också, så då ska vi börja förhandla andras pensioner och ledigheter också. Ska man betala 15 euro för att få ledigt, när man begär semester? Det verkar ju lite konstigt att vi inte ska kunna ha det här samhällsfinansierad lika bra som allting annat. Jag tycker det är ett ganska bra system som vi har nu. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, det är en stor skillnad mellan löntagarnas semester och den här typen av semestervikarier. Alla betalar ju in sina semesterpengar tillsammans med arbetsgivaren. Allting är naturligtvis öppet för förhandlingar, varenda en gång de inleds. Enligt Salmén är det för att man någon gång, i samband med EU förhandlingarna fått möjlighet att betala ut det här i Finland och att det är något slags undantag, att vi då i evigheters evigheter måste ha det på det sättet. Det tror inte jag på. Allting förändas. Mjölkbönderna blir ju färre och färre varje år på Åland. Man får större och större enheter. Bönderna måste bära sina kostnader. De är företag, de ska väl följa samma principer som övriga företagare. Det är min uppfattning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson

Herr talman! Jag blev inte särskilt förvånad över innehållet i ltl Sundbacks anförande. Jag finner ändå lite positiva nyanser, om jag säger så. Vi är överens om att djurhållningen är väldigt viktig, i synnerhet mjölkkor. Det har man åstadkommit med det här systemet vi har. Tack vare systemet så har vi en levande landsbygd och ett öppet landskap. Det har systemet säkerställt. Det är också ändamålet med det system vi har. Ltl Karlström, som anförde här tidigare, ville gärna jämföra med Sverige. Det kan man gärna göra. Då ska man sätta sig in i den frågan, för Sverige har genomgått sin strukturella förändring på jordbrukssidan före EU inträdet. Då menar jag storleks strukturerat. När man kom in i EU systemet så fanns det inte längre någon levande glesbygd.   

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag antar att ltl Sundback när hon pratade om avtal tänkte på löneavtal. Om jag minns rätt så stämmer det att lantbruksavbytarna går efter ett kommunalt löneavtal i riket. Åtminstone den på tiden jag var med i förhandlingarna ville man inte från landskapsstyrelsens sida göra egna åländska avtal för en så liten grupp. Då kom man överens om att tillämpa rikets kommunala avtal. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Varför ville man inte det? Är det inte självstyrelsepolitiskt viktigt att de åländska avbytarna hade åländska avtal? Varför inte? Är de inte lika viktiga som alla andra ålänningar? Är det inte så att vi strävar efter att optimera självstyrelsen? Kan det bero på att de skulle ha begärt högre lön än i riket? Jag bara frågar, jag vet inte.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Det kan kanske bero på det. Jag minns inte heller vilken regering som satt då, men så kom man överens i slutändan. Man gick inte efter något avtal överhuvudtaget i början, tror jag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.