Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Minister Nina Fellman

    Talman! Bästa lagting, Inte all lagstiftning är lika politiskt het och omvälvande som kommunstrukturreformen. Ibland kan lagstiftning till och med vara aningens aning detaljrik och byråkratisk. Det kan man med fog säga om det här lagförslaget om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

    Icke desto mindre berör det ett oerhört viktigt område, nämligen skyddet för människors privatliv i ett samhälle som i en explosionsartad teknisk utveckling på informations- och IT-området har sett internet, sociala medier, mobiltelefoner och surfplattor osv. födas utan att lagstiftningen på området ändras.

    Det är alltså avsikten med EU:s dataskyddsförordning och datadirektiv, att se till att regelverket kring hanteringen av persondata och register följer vissa viktiga grundprinciper.

    1. Att uppgifter behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt.

    2. Att uppgifter samlas in för vissa specifika och berättigade ändamål, inte godtyckligt.

    3. Att de uppgifter som samlas in är relevanta och inte för omfattande i förhållande i förhållande till ändamålet i den lagstiftning som ligger till grund för t.ex. upprättande av ett register.

    4. Att uppgifter är korrekta och inte blir föråldrade, och rättas omgående om fel uppstår.

    5. Att uppgifter inte förvaras eller lagras längre än vad som är nödvändigt, med vissa undantag för arkiv, vetenskaplig forskning, statistik.

    6. Att uppgifter samlas in och lagras på ett säkert sätt, så att integritet och konfidentialitet upprätthålls.

    En viktig aspekt är också den s.k. rätten att bli glömd.

    Lagstiftningstekniskt har lagförslaget samma utgångspunkt som dagens system, en allmän kompletterande lagstiftning till dataskyddsförordningen, som till stora delar är direkt tillämplig från 25 maj 2018, ändringar av vissa bestämmelser i speciallagar som berör skydd av personuppgifter, och ett senare förslag till blankettlag som reglerar behandlingen av personuppgifter inom den privata sektorn och Ålands polismyndighet.

    Blankett väljer landskapsregeringen för att dessa områden har en intrikat delad behörighet och det bedöms mest ändamålsenligt både för den enskilde och för företag och polis att man har samma lagstiftning som i Finland.

    Den här lagstiftningen är försenad i Finland, därför måste vi återkomma till den.

    Vilka praktiska konsekvenser får då denna nya lagstiftning? Utgångspunkten är att vi behåller samma grundstruktur, där Datainspektionen är tillsynsmyndighet för kommuner och landskap, och där landskapsregeringen tillsynar Ålands polismyndighet och de myndigheter som finns ska upprätthålla kraven i lagen.

    Vid Datainspektionen kommer det att behövas ytterligare resurser för att efterleva de nya kraven, vilket vi får återkomma till när en grundlig utredning gjorts av vilka kompetenser som behövs och i vilken utsträckning.

    Inom landskapet, myndigheter och kommuner behöver inrättas dataskyddsombud som ska vara en medborgarnas ingång till dataskyddsbestämmelser och jobba inom förvaltningarna för att tillse att den nya lagstiftningen förverkligas och efterlevs. Även det innebär nya kostnader, men också en ökad rättssäkerhet för medborgarna.

    Det kommer också att krävas en omfattande uppdatering av IT-system för att garantera de nya sekretesskraven.

    När detta arbete inleddes på EU-nivå fördes en diskussion om att inte inkludera myndigheter och offentlig sektor i de detaljerade direktiv som snarast är tänkta att reglera de stora IT-bolagens, som Google och Facebook, verksamhet i förhållande till privatpersoner. Den lagstiftning som nu förverkligas innebär dock att samma krav för alla ställs, vilket förstås för små enheter och förvaltningar, för att inte säga föreningar, betyder ett omfattande arbete att sätta sig in i och anpassa verksamheten till nya villkor.

    På detta område bör också sägas att praktiken på vissa håll idag inte ens uppfyller den gällande lagens krav, och att fokus bör läggas på att hitta gemensamma lösningar för kommuner och landskap, för att undvika orimliga kostnader och överlappningar.

    Det finns en rad områden i den här lagstiftningen där det finns ett utrymme för nationella beslut, en gaffel, vad gäller landskapets behörighet, till exempel kring åldern för barns samtycke på sociala medier, undantag för upprätthållande av register för forskning och vetenskap och hänsyn till den i nordiska länder viktiga offentlighetsprincipen. Enligt förslaget ska heller inga så kallade administrativa sanktionsavgifter som kan betydande summor, utkrävas av landskap eller myndigheter.

    Jag ber utskottet att särskilt titta på de här områdena för det är där den riktiga politiken finns i det här lagförslaget som till största delen handlar om att implementera ett bindande EU-direktiv.

    Med de orden överlämnar jag denna lunta till lagtinget för behandling, och ser fram emot kommande diskussioner. Tack, talman.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Tack för lagförslaget. Man kan fråga sig på vilket sätt den här lagstiftningen är relevant på Åland. Den här typen av problem aktualiseras inte väldigt ofta, tack och lov, när personuppgifter och annat hanteras ovarsamt.

    Men vi har haft en ganska stor skandal senaste åren där journaluppgifterna har läckt ut och kommit obehöriga tillhanda. På vilket sätt kommer den här lagstiftningen i verkligheten nu att förbättra förutsättningarna för att skydda den här typen av uppgifter? Räcker det med lagstiftning som man nu föreslår, eller är man också på gång med de här kompletterade åtgärderna för att täcka upp de brister som vi redan har sett i dagens läge?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack, talman! Arbetet inom ÅHS pågår ju redan för att rätta till de missförhållanden som har varit. Det är klart att den här lagen ställer mycket strängare krav på systemen som ska finnas i botten. Tillsynsmyndigheten får nya och mycket mer specificerade uppgifter och alla myndigheter ska ha dataskyddsombudsfunktionen som är till för att privatpersoner ska kunna förstå och göra sin röst hörd i förhållande till myndigheter och ställa krav.

    Man kan säga att det här är mycket strängare reglering. Men om de krav, som har funnits tidigare, hade efterlevts så skulle det här inte ha hänt.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Nej, och det är väl just det som sätter fingret på den problematik som åtminstone jag ser i det här sammanhanget. Det kanske inte är ny lagstiftning egentligen som skulle behövas mest i det här fallet, utan att faktiskt få de här systemen, som vi redan har på plats idag, att fungera såsom de är tänkta att fungera.

    Nu kommer det här från EU och det är bra att vi inför stränga regler för det är viktiga frågor. Men jag månar om att man har tillräckliga resurser för att se till att faktiskt följa de strängare reglerna, så att inte den här typen av skandaler uppstår igen. Det måste ändå vara det viktiga för oss sedan i de här sammanhangen. Vi ska se till att journaluppgifter och andra känsliga personuppgifter inte kommer ut, speciellt med tanke på att Åland ändå ett så pass litet samhälle där den här typen av utläckta uppgifter kan få väldigt svåra sociala konsekvenser. Den här lagstiftningen är väldigt angelägen, men framförallt är det väldigt angeläget att vi efterlever den och uppfyller kraven.

    Minister Nina Fellman, replik

    På det här området så tycker jag att vi kan vara helt eniga. Självklart bör man se till att man har systemen i skick, vilket de redan nu har förväntas vara.

    Jag tror att den här lagstiftningen kan vara ett stöd för att ställa de berättigade kraven på resurser.

    Sedan är det så, som jag nog också antydde, att skulle man på Åland ha börjat med att åstadkomma en ny dataskyddslagstiftning så kanske man inte hade gått in på den här detaljnivån som nu är tänkt för att komma åt t.ex. Google.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tage Silander, replik

    Talman! Det är alldeles klart att ingen av oss i onödan vill finnas med i olika register här och där. I den meningen kan det här vara en ambition som vi själva ska ha, oavsett om det finns EU-påbud eller inte. Jag förenar mig mycket i det som ltl Axel Jonsson sade.

    Det som vi dock gör är att vi påför vårt samhälle en mängd byråkratiska åtgärder och därmed åtföljande kostnader. Finns det någon känsla för vad det här kommer att innebära i mera resurser, pengar, kostnader? Vad får vi betala?

    Minister Nina Fellman, replik

    Det är väldigt svårt att uppskatta den totala kostnaden för samhället. Det här berör ju inte bara det offentliga Åland. Det berör alla företag, det berör föreningar och det berör hela samhället på ett sådant sätt att föreningar behöver tänka igenom hur de upprätthåller sina register.

    Inom landskapsförvaltningen och myndigheter så ställs det krav. I den senaste budgeten inrättades nya tjänster som dataskyddsombud vilket den här lagen kräver. Vi kommer att behöva flera tjänster inom datainspektion, så där har vi en början. Jag tror att den stora kostnaden kommer att komma när datasystem måste uppdateras för att motsvara kraven. Jag kan inte ge någon siffra, men pengar blir det.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Mikael Staffas

    Fru talman! Som ministern redogjorde för har vi nu lagen om Dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen att granska och kommentera. Just den här Dataskyddsförordningen kommer att tillämpas från och med den 25 maj 2018 medan dataskyddsdirektivet redan ska genomföras den 6 maj 2018.

    Historiskt kan man säga att landskapet fick sin första lagstiftning om personregister för landskaps- och kommunalförvaltning i början av 1990-talet. Då klargjordes också utgångspunkterna för hur lagstiftningsbehörigheten fördelas mellan landskapet och riket gällande skyddet av personuppgifter. Inom landskapets behörighet har antagits en allmän landskapslag om skyddet av personuppgifter som till sitt innehåll avviker från rikets allmänna lag om personuppgifter.

    Lagförslaget syftar till en anpassning av landskapslagstiftningen om skyddet av personuppgifter till EU:s dataskyddsförordning.

    Tyvärr kan konstateras, som tidigare nämnts, att dataskyddsförordningen förväntas öka kostnaderna för myndigheter och enskilda som är personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden. Det handlar främst om ökad administration och ökade kostnader för anpassning av befintliga IT-system. Samtidigt ökar behovet av utbildningsinsatser och eventuella nyrekryteringar som dataskyddsombud både inom offentlig och privat sektor. Här kanske vi får se ett nytt samarbetsavtal n 161 för att lite minimera kostnader.

    Sammantaget ska lagförslaget innebära en förstärkning av skyddet för enskildas personliga integritet.

    Med detta tackar jag för mig.

    Ltl Johan Ehn

    Talman! Det är ett viktigt område att diskutera när det gäller att hålla ordning på vad som registreras av våra personuppgifter. Det är ett område som på något sätt borde vara väldigt självklart men som ändå inte är det.

    Vi lever i en värld, naturligtvis i lite skiftande omfattning, där vi delar med oss stora delar av vårt liv frivilligt via sociala medier och liknande. Samtidigt behöver vi också sätta regler som hindrar att man inte ska göra det här på vår bekostnad, vi måste se till att det finns ett regelverk runtomkring det.

    Överlag kan man också konstatera, som också framkom i några replikväxlingar här tidigare, att i grund och botten kanske inte det största behovet är att få en ny strängare lagstiftning som EU nu påför oss, utan att man faktiskt jobbar med de här frågorna med ordning och reda och har en viss disciplin när man ska göra de här bitarna. Vi får hoppas att det här blir ett verktyg som man kan använda sig av och inte i första hand är en börda.

    Tittar man på lagförslaget så innehåller det väldigt mycket detaljer. Detaljer som åtminstone jag upplever att är väldigt, väldigt svåra att göra någon slags bedömning på vilka administrativa och andra effekter det kommer att få, både när det gäller hur det påverkar de myndigheter och kommuner som nu åläggs att göra det här och vilka effekter det egentligen blir för skyddet för våra personliga data.

    Det mesta av detta finns redan i den förordning som EU har beslutat om och som blir direkt tillämplig här också på Åland. Det betyder att den lag som ligger på bordet reglerar egentligen bara det som man ger utrymme för att ytterligare reglera eller inte reglera i den förordningen.

    Något som de facto ligger utanför det här lagförslaget är våra föreningar. Om jag förstår saken rätt så kommer våra föreningar att lyda under den finska dataskyddslagen. Det kommer i sin tur att leda till vi måste hålla att särskilt öga på att servicen inom det här området också kan fås på svenska. Har jag förstått det här rätt så bygger hela det här med att föreningarna hör under den finska lagstiftningen på att HD vid något tillfälle har konstaterat att när det gäller personuppgifter så har landskapet behörighet på de områden där man i övrigt har behörighet. När det gäller föreningssidan så har vi inte behörighet utan lyder under den finska lagstiftningen. Jag tror att det är viktigt för landskapsregeringen framåt att ha med detta när man konstaterar hur implementeringen av det här arbetet går. Vi vet att situationen rent språkligt sett kan vara lite av en utmaning.

    Överlag kan man konstatera att man runt om i samhället vaknar i ett ganska sent skede när det gäller den här förordningen. Förordningen har varit gällande sedan 2016. Under den här våren har föreningar, företag och institutioner vaknat till liv och börjat titta på det här. Det är fortfarande mycket som är väldigt, väldigt öppet och som är svårtolkat i de här sammanhangen. Jag tror också att det är viktigt att man inskärper, nu när lagstiftningen tas, att myndigheterna som övervakar det här också ska ta på sig en roll att vara vägledande och hjälpa företag och institutioner att hitta rätt väg. I den allmänna debatten har mycket fokuserats på att man nu har möjlighet att sätta sanktioner på dem som inte gör det här. Jag hoppas att man inledningsvis kommer att jobba mera med att visa var det fortfarande finns orsak att utveckla det arbete med systemen som våra myndigheter och förvaltningar har påbörjat och inte i första hand tar till disciplinära åtgärder, för då tror jag att effekterna av det här kommer att bli de motsatta. Man kommer att se det här mera som någonting som vi lägger på än någonting som ska vara till nytta.

    Med de orden avslutar jag, talman.

    Ltl Tage Silander, replik

    Talman! Tack för den här ingående redogörelsen. Det förefaller som ltl Johan Ehn är väldigt väl insatt, mer än vad jag är. Därför nödgas jag fråga en sak. Ltl Johan Ehn nämnde föreningarna som då skulle stå under finsk behörighet. Min följdfråga är: Aktiebolag, andelsbolag, stiftelser och dylika juridiska personer, var kommer de i det sammanhanget och varför bara föreningarna?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Jag kan inte i detalj svara på det där. Lag- och kulturutskottet får titta lite närmare på det tror jag. Säkert kan landskapsregeringen vara behjälplig i att ge svar på det.

    Jag börjar med att konstatera att det här förslaget heter just Dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Sedan säger man att man längre fram ska komma med ett förslag som rör polisen plus den privata sidan. Jag kan inte detalj säga när det gäller den privata sektorn vilka delar som kommer att regleras av oss och vilka som ska regleras av den finländska lagstiftningen. Såsom jag läser framställningen här så beror det på i vilken omfattning vi har behörighet på det området inom självstyrelsens ramar redan från början. Har vi stiftat någon typ av lagar inom ett område som berör det här så berör också vår personskyddslagstiftning framåt den möjligheten sedan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Den EU-lagstiftning, dataskyddsförordning som träder ikraft är enligt oss grunden för en ljusare framtid där vi som individer får utökade rättigheter i relation till företag och myndigheter som använder våra uppgifter. Vi får en modern lagstiftning som passar ett digitalt samhälle bättre.

    Det är en förändring som är välkommen eftersom våra nuvarande lagar inom området länge släpat efter och inte gått i takt med teknikutvecklingen. Detta ger oss större kontroll över vilken information som sparas hos olika aktörer. Det är början på en resa mot en vision där företag och myndigheter hanterar vår personliga information varsamt och med den respekt den förtjänar.

    Fru talman! Det är oroväckande att så få har börjat förbereda sig. Det har ordnats flera informationstillfällen vilket är bra eftersom förordningen påverkar hela samhället, allt från föreningar, företag till myndigheter.

    Det kunde vara bra ifall utskottet analyserade hur förordningen påverkar framförallt de sociala myndigheterna med tanke på den känsliga information som finns där, men också hur kommunförbundet t.ex. det gemensamma barnskyddet kommer påverkas.

    Fru talman! Ett företag måste bl.a. ha kontroll på exakt vilken information som samlas in, och kunna motivera att man har den sparad – något som förstås blir extra viktigt för alla som kommit långt med internet och samlar in en massa data. Här är ju vårt egen förening PAF i en mycket speciell sits, och böterna höga ifall åtgärderna inte sköts.

    Första steget är att titta på sina system och kartlägga vilken information som finns. Sedan gäller det att undersöka om man har behov av att ha en personuppgiftsansvarig, som övervakar att företaget har rätt hantering av informationen som samlas in. Det är egentligen inte så svårt att börja och man ska inte låta sig skrämmas, men det är en lag och den måste man ta på allvar.

    Jag vill också lyfta att det är glädjande att landskapsregeringen har valt den lägre åldergränsen på 13 år just för sociala medier. Åtminstone vårt parti anser att en lägre åldersgräns skyddar våra barn bäst.

    Fru talman! Det är här lätt att stirra sig blind på de ökade administrativa kostnader och de risker som dataskyddsförordningen utan tvekan kommer att innebära. Det är viktigt att betänka att när alla förordningens krav och skyldigheter är implementerade så bör konsumenter, anställda och andra kategorier av registrerade kunna känna starkt förtroende för att deras integritet inte kränks när deras personuppgifter behandlas. Inom hela EU dessutom, eftersom förordningen kommer att gälla direkt som lag i alla EU:s medlemsstater.

    Värdepotentialen för vårt samhälle och näringsliv i detta förtroende kan knappast överskattas och kommer sannolikt att ofta överstiga de administrativa kostnaderna.

    Personuppgifter kan behandlas för en mängd nyttiga ändamål som förbättrad sjukvård, effektivare statlig förvaltning, innovativa konsumenttjänster, smarta bilar, ja det finns mycket. Men då måste man också få tillgång till personuppgifterna, vilket kräver respekt att de registreras rätt. Dataskyddsförordningen anger spelreglerna för hur denna respekt ska visas.

    Talman! Slutligen, det finns med andra ord såväl starka intäktsskäl som kostnads- och riskskäl för både företag och andra organisationer att börja förbereda sig för inför det nya kvartalet 2018 och betrakta den nya förordningen som både en källa till tuffa utmaningar men också nya möjligheter till värdeskapande. Tack.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Det är precis som ltl Kemetter säger att alla i samhället, allt från offentliga sektorn till företag, ska börja förbereda sig på införandet av den här dataskyddsförordningen. Samtidigt ska vi minnas att just den här lagen vi behandlar här och nu gäller de facto enbart landskapets förvaltning och kommunerna, som finns skrivet här.

    När det gäller åldersgränsen, att vi inte hamnar in i en diskussion som blir fel i förhållandet till medborgarna, så den här lagen sätter egentligen inga krav på användandet av sociala medier eftersom den här rör enbart den offentliga sektorn. Om vi som lagting t.ex. skulle ha någon typ av forum där man ska utbyta åsikter så där skulle den här lagen bli användbar. Men däremot så gäller inte det lagförslag som ligger på bordet här och nu t.ex. på facebook.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag ser att nästa talare här är minister Nina Fellman som jag tror att bättre kan svara på ltl Johan Ehns fråga kring den lägre åldersgränsen. Man har ju kunnat välja en åldersgräns, jag kan inte detta exakt, så det är bättre att ministern förklarar tydligt vad landskapsregeringen menar med den biten.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Man kan välja ett spann mellan 13 och 16 om jag har förstått lagförslaget rätt. Återigen handlar det just i den här lagstiftningen om kommunikationen mellan medborgarna och våra myndigheter.

    När det gäller regleringen av det som finns i förhållande till privata företag så läser jag framställningen på det sättet att det regleras i första hand via den förordning som EU har gett ut och i andra hand via rikslagstiftningen. Men tyvärr har inte vi möjlighet att påverka vad facebook ställer för krav eller inte på det här. Indirekt kan man säga man i skolan får fundera på det här, hur man ska kunna använda det. Men vi sätter de facto inga krav i förhållande till den som ställer upp med tjänsten från den privata sidan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Nina Fellman

    Tack, talman! Jag vill bara förtydliga det som ltl Tage Silander ställde frågor kring.

    Den här lagstiftningen berör, som ltl Ehn sade, det offentliga Åland; kommuner, myndigheter och landskap. Senare, jag hoppas snart både för vår skull och för Finlands skull, så kommer finsk lagstiftning som berör den sektorn och också polismyndigheten, för där är behörigheten delad. Man har gjort bedömningen att det blir för krångligt både för privata företag och för polismyndigheten att jobba med två olika lagstiftningar.

    Så har vi hanterat det också tidigare, man antar finsk blankettlag för de här områdena för att få en enhetlighet i regelverket.

    När det sedan gäller spannet 13 till 16 så kan man säga att båda har rätt. Det finns ett spann, det finns ett nationellt handlingsutrymme. Den här lagstiftningen berör det offentliga. Den finska lagstiftningen som kommer så hanterar de privata i den mån de inte regleras i direktivet och i förordningen. Även från finsk sida har man avsikten att ha det lägre spannet när det gäller barn och sociala medier.

    Jag hoppas att jag har besvarat de frågorna som ställdes.

    Ltl Axel Jonsson

    Jag tycker att den här diskussionen som delvis togs upp om lagstiftningsbehörigheten är ganska intressant i det här sammanhanget. Tittar man på fjärde kapitlet i motiveringarna, som behandlar just den här frågan, så inser man ganska snabbt att det är hyfsat oklart hur det ligger till. Varken personuppgifter eller datauppgifter nämns i självstyrelselagen i behörighetskatalogerna. Vem har då egentligen behörigheten över dataskyddet?

    När man läser vidare så inser man ganska snabbt att det här ytterligare är ett exempel på där grundlagen äter upp självstyrelselagen eller riskerar åtminstone att urholka vår behörighet. Detta inte minst med tanke på att det framgår av motiveringarna att Högsta Domstolen har uttalat sig att till den del som gäller skyddet för personuppgifter i den gamla regeringsformen så faller det här inom rikets lagstiftningsbehörighet. Man säger alltså att på basen av att det har stått så här i grundlagen tidigare och att grundlagen är listad som finsk behörighet så faller det här inom rikets behörighet. Trots att man för ett sådant resonemang att man ska titta på vilket behörighetsområde det gäller och fördela behörigheten efter det, som kollegan ltl Ehn diskuterade här i sitt anförande, om det till exempel gäller föreningslivet som är listad som är riksbehörighet så då ska det vara rikslagstiftning som gäller.

    Samtidigt argumenterar landskapsregeringen här i motiveringarna att t.ex. näringsverksamhet som är en åländsk behörighet i huvuddrag så där kan man tolka det som att vi har behörigheten också över personuppgifter och dataskyddet till den delen.

    Det som jag tycker är viktigt och som jag stöder, de tankar som fördes fram, är att utskottet verkligen fördjupar sig i den här frågan. Man kan inte få något entydigt svar ur motiveringarna hur landet ligger och det kanske inte går att ge ett entydigt svar. Men på alla sådana här områden där vi ser att man tar till grundlagen - och säger att eftersom det här har stått i den tidigare regeringsformen så hänför vi det här behörighetsområdet till rikets behörighet - så riskerar vi att urholka självstyrelselagen. Även om man kan se det som en liten fråga i det här sammanhanget så är det här en fråga som vi gång på gång får diskutera i det här parlamentet som är ett långsiktigt hot mot självstyrelselagen, och detta är något som vi i Ålandskommittén har jobbat mycket med för att försöka hitta en lösning på framöver i kommande självstyrelselagar. Det här är ett stort problem, mycket, mycket större än vad vi kanske inser ibland.

    Jag hoppas verkligen att utskottet tar den här behörighetsfrågan på allvar och fördjupar sig i den. Det skulle också vara tacksamt om man i samband med lagstiftningskontrollen i det här fallet, även om det inte nu rör t.ex. det civilrättsliga området, bolag och föreningar som nämndes i debatten, så skulle det vara välkommet med ett uttalande när man preciserar sig mera från Ålandsdelegationen och Högsta Domstolen om hur man ser på den här saken, att inte landet är så pass oklart som det ligger idag.

    Det är ju synd om vi bara kallt ska acceptera att man med grundlagen som kyrkstöt urholkar självstyrelselagen på det sätt som vi alltför ofta ser, utan att vi åtminstone gör ett försök att resonera och fundera på de här frågorna när vi nu har den här typen av förslag på vårt bord.

    Jag vill ge uppmaningen till lag- och kulturutskottet att granska behörighetsfördelningen ordentligt och försök provocera Högsta Domstolen och Ålandsdelegationen om ni kan så att vi kan få någon form av uttalande, åtminstone resonemang, om behörighetsfördelningen också i det här sammanhanget, även om det kanske ligger lite utanför. Tack.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Jag delar långt det resonemang som ltl Jonsson hade. Det var också därför som jag lyfte frågan kring behörigheten, jag ser att den är intressant. Jag tror att det finns anledning för utskottet att titta lite närmare på den.

    Samtidigt har vi, som landskapsregeringen också argumenterar i framställningen, åtminstone ett men kanske ett flertal HD-beslutet där man har resonerat kring detta.

    Framställningen bjuder nog också till att framförallt Ålandsdelegationen, när de granskar det här, också bör ta ställning till den biten. Det finns så pass mycket i resonemanget kring just behörighetsfrågorna i framställningen. Ett ganska stort kapitel berör detta. Så det bjuder de facto in till just det som ltl Jonsson var inne på, att föra ett resonemang kring vad som är vår behörighet och inte. Det är ingen lätt fråga men vi kommer säkert att beröra den också i utskottet framåt.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det låter bra förstås. Om vi samtidigt ser på lagstiftningen så är den ganska strikt begränsad till offentlig sektor som ministern här nyss anförde. Det är egentligen inte där i behörighetsfrågorna som den stora gränsdragningen blir svår. Där säger man ganska tydligt att till den delen det gäller grundläggande rättigheter enligt grundlagen så är det tydligt att det är riksbehörighet. Det kan man ha olika åsikter om.

    Men sedan när vi kommer in på det privata området och diskuterar till exempel näringsverksamhet då blir det betydligt svårare, inte minst med tanke på de språkliga utmaningarna som nämndes tidigare i debatten. Vi måste också ställa oss frågan om det är klokt att följa det finska systemet helt och hållet. Kan det till och med vara så att vi behöver överta behörighetsområden för att se till att det fungerar också på svenska framöver? Det är också en fråga som bör diskuteras och analyseras i sammanhanget.

    Men pressa på lite i Ålandsfrågan så gör ni åtminstone någonting gott för Åland och ålänningarna.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Som ltl Jonsson nämnde så rör lagförslaget den offentliga sektorn. I motiveringarna finns ett resonemang som är betydligt vidare än så. Jag tror dessutom att det kommer att erbjudas ytterligare en möjlighet och kanske en mer naturlig möjlighet att lyfta frågeställningen kring vilken lagstiftning som ska gälla när landskapsregeringen kommer med lagpaket nummer två, som berör den civila och privaträttsliga sidan. Här har man nu gått in och reglerat vår egen förvaltning och den kommunala förvaltningen som är klar och tydlig. Här finns inte några bekymmer med behörigheten.

    Jag tror att det kommer att erbjudas flera tillfällen till detta, men därmed inte sagt att man inte ska ta chansen att både resonera och se om man kan bringa större klarhet i de här frågorna framåt. Jag tycker ändå att landskapsregeringens resonemang i framställningen är väldigt belysande i det här sammanhanget. Sedan kan man ha åsikter om hur man ytterligare kan få andra att respondera på det.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jo, det är sant. Men samtidigt är frågan, som det verkar från regeringssidan att man vill gå in för en blankettlag på området vad gäller den civila sidan och det kan säkert vara genomtänkt, att risken med en blankettlag är att vi de facto inte får någon prövning av behörighetsfrågan. Säger vi att vi tar en rikslagstiftning så överskrider vi per automatik inte vår behörighet. Vi har i vår lagstiftning den rätten att inta bestämmelser av förtydligande syften, men då utmanar vi inte behörighetsgränserna. Och det är inte sagt att vi får ett klart svar på frågan om var behörigheten faktiskt ligger för vi riskerar aldrig att överskrida vår behörighet.

    Det behöver man också tänka på när vi för den större diskussionen. Vi kan vara bekväma, vi kan föra fram blankettlagstiftning men med risken att vi egentligen avstår från lagstiftningsbehörighet som vi inte vet om vi har (…taltiden slut).

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker att ltl Axel Jonsson resonerar väldigt eftertänksamt och klokt. Det är just på det här sättet som vi borde testa det här lagstiftningsområdet men också se över var gränserna går.

    Jag stöder det här resonemanget och skulle gärna se att utskottet skulle analysera vidare.

    För mig är det inte heller klart när det gäller de delade behörigheterna att blankettlagstiftning är det mest optimala i ett sådant paket som påverkar hela näringslivet väldigt starkt och det privata, men också det offentliga. Det ställer väldigt stora krav och nya metoder. Som det tidigare kom fram så blir det säkert också kostnader.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Ja, så är det förstås. Frågan om vi ska egen lagstiftning eller blankettlagstiftning kanske inte skulle vara så intressant om det inte var just för den språkliga utvecklingen. Vi ser att dataskyddsförordningen ger väldigt stora möjligheter för medlemsländerna till nationella avvikelser. Det betyder att den finska lagstiftningen kommer att vara ganska specifik för Finland, om jag förstår det rätt, och det finns ett stort behov av anvisningar osv. Fungerar inte detta på svenska så bidrar vi från Ålands lagting till att förfinska Åland om vi är medvetna om de här riskerna. Och det vill åtminstone inte jag vara med om att förverkliga.

    Därför är det viktigt att vi får den här helhetsdebatten redan i det här skedet så att vi också kan överväga behörighetsfrågorna redan i ett tidigt skede, så att vi inte tvingas in i finsk lagstiftning bara för att vi inte har tänkt efter på förhand.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Vi ser ju mer och mer att Åland går åt ett annat håll, och det är framförallt att man inte längre talar så mycket svenska på den fastländska sidan. Det påverkar helt klart.

    Vi stöder resonemanget och hoppas att utskottet kan föra en lite bredare diskussion kring det här för att kunna få bra svar.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.