Remissdebatt

PLENUM den 1 oktober 2001 kl. 13.00.

FÖRSTA VICETALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Ragnar Erlandsson och ltl Wickström-Johansson).
28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Republikens presidents framställning om Nicefördraget  om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. (RP nr 11/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 24.9.

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående Nicefördraget.  (M nr 3/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 24.9. Beslut om remiss till lagutskottet har redan fattats, liksom också beslut om att ärendena föredras gemensamt. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Perämaa:

Herr talman!

Nicefördraget är som landskapsstyrelsen i sitt meddelande framför ett dokument som skall förbereda EU för att ta emot nya medlemmar. Fördragets andra viktiga del gäller EU:s interna omröstningsförfarande. Fördraget behandlar alltså inte frågan om man skall införliva nya medlemmar till EU utan närmast hur denna införlivning skall gå till. Det är svårt att se att införlivandet av nya medlemmar påverkar Åland direkt i den ena eller den andra riktningen. Verkningarna av detta blir på längre sikt och då kan konsekvenserna likaväl vara positiva som negativa. Det är väl detta som är själva grundtanken med EU att ”större är starkare”.

 

Problemet är att små aktörer, som t.ex. Åland, kan fara illa om och när den lilla aktörens behov blir i strid med det stora EU-lokets ekonomiska frammarsch. Rent allmänt kan man ändå hävda att Finlands och därmed Ålands påverkningsmöjligheter blir mindre då antalet medlemsländer utökas.

 

Den andra delen av Nicefördraget gäller som sagt EU:s interna omröstningsföraranden. I klartext betyder det att beslut i ett flertal frågor kan tas genom s.k. kvalificerad majoritet. Det räcker alltså att flertalet medlemsländer är ense i vissa specifika ärenden som berörs av detta fördrag för att beslut skall kunna tas. Förut har det krävts enhällighet. Detta enhällighetskrav har varit en trygghetsfaktor för speciellt de mindre länderna, men det har visat sig omöjligt rent förvaltningsmässigt att hantera ärenden där ett enskilt medlemsland kan förhindra beslut. Vi blir i varje fall av med denna trygghetsfaktor.

 

Man har ofta fått en känsla av att EU gärna och på ett enkelt sätt kommer till beslut i frågor som begränsar minoriteters traditionella levnadsbetingelser, med vårjakten som ett exempel, medan frågor som är större inte kommer till tillfredsställande beslut. Där kan man då namnge bristen på enhetliga stödformer för sjöfarten som ett exempel. Man kan bara hoppas att beslutsprocesserna blir bättre i och med detta fördrag.

 

Med allt detta i åtanke finner man att de krav som vicetalman Viveka Eriksson framförde för liberalernas del i sitt anförande innan ärendet bordlades är rättmätiga och riktiga, och jag vill här upprepa dessa krav.

1.      Lagtinget återupprepar deklarationen som antogs i samband med Amsterdamfördraget.

2.      Lagtinget understryker vikten av att Åland erhåller en plats i Europaparlamentet.

3.      Lagtinget bifaller framställningen efter att försäkringar givits att regleringar om hur internationella fördrag med särskild betydelse för landskapet tas med i den pågående självstyrelselagsrevisionen.

 

Fru talman!

Finlands andel av EU-parlamentariker kommer att sjunka från 16 till 13. Det oaktat måste vi hävda vår rätt till en plats i parlamentet, eftersom vår ställning som lagstiftare och självstyrd region inte kan jämföras med någon matematisk kalkyl som ger tillhanda att vårt befolkningsunderlag inte ger oss en plats i parlamentet.

 

Lagtingets behandling av detta fördrag kommer med stor sannolikhet att bilda något slags grund för hur vi hanterar kommande fördrag. Därför är det av stor betydelse att lagtinget på ett aktivt sätt behandlar detta fördrag.

 

Jag vill här ansluta mig till tidigare anförda önskemål om en seriös och djupgående behandling i lagutskottet och i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Perämaa tog upp vårjakten i sitt anförande och jag lite hajade till därför att han fick ihop det som så att EU:s inställning skulle vara avhängig av en negativa inställning till minoriteter i sjöfågeljaktsfrågan. Är inte det att blanda ihop saker och ting? Sjöfågeljakten och dess vara hör ihop med fågeldirektivet och det är generellt; det gäller inte bara områden där det lever minoriteter, vad jag vet. Jag skulle alltså vilja ha klargörande på den punkten. Sedan skulle jag vilja att ltl Perämaa ger konkreta exempel på när EU har behandlat minoriteter dåligt.

(Från salen: svärtan)

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

När jag i mitt anförande nämnde vårfågeljakten beskrev jag bara hur folk uppfattar EU. Folk i allmänhet känner inte till EU:s detaljer och förvaltningsmässiga hantering av sådana här ärendena, utan det här är en rent allmän uppfattning om att vi har blivit dåligt behandlade i den här frågan.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är mycket möjligt att man ute bland folk, som ltl Perämaa säger, uppfattar att EU är orättvis. Men det tycker jag inte legitimerar en parlamentariker att sprida sådana här missuppfattningar om EU:s politik gentemot minoriteter.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Om jag anser att det just vad gäller vårjakten uppfattas som negativt ute bland befolkningen, så tänker jag stå för det också. Men om ltl Sundback har en annan åsikt om vårfågeljakten och anser att den hanteringen är korret, så får hon stå för det själv.

(Från salen, ltl Sundback: det gällde minoriteterna).

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Vad är egentligen liberalernas inställning när det gäller ålänningarnas rätt till en parlamentsplats? Jag har noterat att liberalernas riksdagsman i massmedia har uttalat sig ganska avvisande för att man skall satsa på att få en plats. Han påstod att det är annat som går före. Nu säger ltl Perämaa att det är väldigt viktigt; trots att vi befinner oss i ett David-Goliat-förhållande så skall vi hävda vår rätt. Det håller jag med om, men det vore intressant att höra vad är riktigt den liberala linjen i den här frågan?

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag upprepa vad jag sade förut i mitt anförande att den liberala lagtingsgruppen understryker vikten av att Åland erhåller en plats i Europaparlamentet. Det är min och vår grupps åsikt.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att höra att det är liberalernas åsikt. Man kunde då meddela den till Helsingfors.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens meddelande angående etermediepolitiskt programför landskapet Åland. (M nr 2/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 28.9. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Fru talman!

Några påpekanden i anledning av debatten om det etermediepolitiska programmet i fredags här i lagtinget. Meddelandet anger landskapsstyrelsens riktlinje för etermediepolitiken. Vi var väldigt långt eniga med den, som jag ser det. Vi vill ha en fri, obunden radio så att journalisterna kan arbeta utan påpekanden från politikerna. Vi kan samtidigt konstatera att public service, som vi vill ha, också innebär stort ansvar för dem som arbetar inom public service. Det som nämligen inte diskuterades är det faktum att public service måste också arbeta med stor opartiskhet och saklighet. Det är knappast så mycket att orda om detta eftersom alla andra var inne just på det här.

 

Jag noterade ltl Sundbacks kritik över den politiska hanteringen och maktfrågorna när det gäller radion. I det stycket som handlar om finansieringssystemet har landskapsstyrelsen utvecklat sin linje. För att vi skall få en radiofond, som det står i landskapsstyrelsens meddelande, som förvaltas av Ålands radios och TV Ab:s förvaltningsråd, så krävs det ett nytt regelverk och det krävs t.o.m. lagändring. Vidare står det om åtskild finansiering och programproduktion. Allt detta helt i enlighet med riktningen att radion skall arbeta allt friare och på eget ansvar. Alla regler och eventuell lagstiftning som måste till kan inte stå i ett meddelande för att frigöra förvaltningsrådet till ett eget ansvar.

 

Det var flera som i debatten här i fredags förutsatte att meddelandet utskottsbehandlas. Det nämndes t.o.m. kulturutskottet. Det är jag sannerligen inte emot. För några år sedan när vi behandlade det förra mediepolitiska programmet var det bara liberalerna som ville utskottsbehandla det, så jag är glad att vi har en ny majoritet som är för största möjliga demokratiska beslutsgång.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag tycker att det var bra att ärendet kunde bordläggas så att man fick tid att både läsa på och fundera över den diskussion vi hade senaste fredag här i lagtinget. Jag har under helgen gjort bl.a. det att jag än en gång har läst både det mediapolitiska program, som det då hette, som kom 1995 och det som  nu landskapsstyrelsen presenterar. Jag måste säga att glädjande nog tycker jag att det i stort sett är samma program. Under resans gång har det varit mycket tal om att man skulle ändra ganska radikalt på det mediapolitiska program som kom 1995 och det var närmast under den förra landskapsstyrelsens period. Nu när vi har en ny landskapsstyrelsen bestående av liberaler och center är vi på något vis tillbaka igen där vi började när vi övertog radion. Det mediepolitiska program som kom 1995 handlade enbart om programinnehållet och distribution, och det gör också det här i stort sett. Det som alltså saknas, både i det förra och i nu föreliggande, är verksamhetens organisation, som jag var lite inne på i fredagens debatt: vem bär ansvar för vad för att vi skall kunna nå målet med en public service-radio eller en radio i allmänhetens tjänst?  Det är lite synd att man inte har tittat på det närmare i det nya programmet. Det är där som jag tycker, som jag försökte säga senast, att vi inte klarar av det här arbetet ännu.

 

Men innan jag kommer in på det vill ännu säga någonting om de båda programmen, nämligen detta att man så klart och tydligt nu igen poängterar att vi skall ha en radio ”i allmänhetens tjänst”, som det heter på svenska eller, som man ofta talar om: public service. Men det är ingen här som riktigt har sagt vad det betyder och jag tror att det är viktigt för debatten att man påminner om det. Det är i första hand att det skall vara en oberoende radio, alltså oberoende från landskapspolitiskt och kommersiellt inflytande. Den skall vara journalistiskt självständig. Den skall återspegla mångfalden av åsikter och värderingar i ett samhälle. Detta gör man genom att producera information, nyheter och samhällsprogram samt också underhållning och kultur, t.o.m. sportprogram. Det är alltmänt så i Norden att public service-radion är licensfinansierad, dvs. att lyssnarna och tittarna själva betalar vad det kostar. Detta innebär i sin tur att alla skall ha tillgång på lika villkor till programmen. Det är det som föreliggande meddelande också innehåller. Det som är lite tydligare och bara innebär en förbättring av det tidigare programmet är att man ytterligare nu betonar radions, som man säger, oberoende och man poängterar också den fria journalistiken och det kritiska granskandet, speciellt förstås av olika maktcentra i vårt samhälle. Det kan gälla ekonomisk makt, det kan gälla politisk makt och all annan form av maktutövning. Det är jättebra att detta kommer så tydligt fram i programmet. Svagheten är – igen då – att det inte sägs på vilket sätt man skall garantera allt detta. Det finns ytterligare påpekanden som påminner om just den förra programgruppens förslag om en landskapsradio och radions dubbla uppgifter att på sätt och vis fungera som ett nationellt medium men också som ett lokalt medium. Det som kanske inte beaktades tillräckligt i det förra programmet men som finns här och som jag gärna vill understryka är att man skall kontinuerligt utveckla radion och att den skall beakta olika ålders- och intressekategoriers behov.

 

Någon radikal förändring finns det alltså inte i programmet, och det är också värdefullt att påpeka. En av grundförutsättningarna för att en public service-verksamhet skall fungera är att den inte är beroende av vem som sitter vid makten utan att verksamheten fortgår enligt vedertagna principer, oberoende av vem som innehar makten.

 

Sedan till den svåra frågan om hur man skall kunna garantera verksamheten, alla dessa höga ambitioner som vi har, när det samtidigt är ett samhällsägt bolag till hundra procent och det skall på ett eller annat sätt styras av politiker. Nu tycker jag att man bättre borde klargöra landskapsstyrelsens roll, lagtingets roll och själva bolagets roll. Det naturliga vore ju att lagtinget slog fast de övergripande målen, närmast i form av ett etermediepolitiskt program och också hur verksamheten skall finansieras. Det finns inom bolaget ett förvaltningsråd och förvaltningsrådet är i sin tur tillsatt så att det skall återspegla sammansättningen i lagtinget. Det är förvaltningsrådet som skall ta beslut om verksamhetens omfattning osv. för att garantera att den kan fortsätta såsom lagtinget har slagit fast. Sedan finns det en styrelse som förvaltningsrådet tillsätter och den styrelsen har det mera dagliga ansvaret för verksamheten. Men för alla dem som sitter i dessa organ är det viktigt att hålla fingrarna borta från det direkta journalistiska arbetet. Det är nödvändigt för att just oberoendet skall kunna upprätthållas. Det är inte riktigt klart hur detta skall gå till. Jag tycker fortfarande att landskapsstyrelsen har för stor roll, både ekonomiskt och politiskt, när det gäller att upprätthålla bolaget och när det gäller förhållandet till lagtinget i just den här frågan. Jag nämnde senast att jag tycker – och det här är inte personligt – att det inte är lämpligt att en av den ansvariga ministrarna i landskapsstyrelsen också sitter i förvaltningsrådet. Förvaltningsrådet skall närmast reflektera lagtinget, och lagtinget har ju till uppgift att kontrollera landskapsstyrelsen, så att det blir på något vis för stark bindning till den myndighet som bolaget skall granska, om en landskapsstyrelseledamot också sitter i förvaltningsrådet. Det är den här typen av spelregler som vi borde utveckla mera för att inte radioverksamheten på något vis skall kunna klandras för att det sker påtryckningar av olika slag. Det är min erfarenhet från förvaltningsrådet att man inte har kunnat fatta beslut. Det har varit otaliga omgångar om t.ex. licensförhöjning. Från styrelsens sida föreslår man år efter år licenshöjning, eftersom det sägs i det gällande mediepolitiska programmet, och vi alla är i stort sett överens om att verksamheten skall licensfinansieras och eftersom det finns för lite pengar, så måste licensen höjas! Men när det sedan kommer till förvaltningsrådet, även om styrelsen är tillsatt av dem som sitter i förvaltningsrådet, så har förvaltningsrådet tvekat. Ibland har man t.o.m. beslutat om licensförhöjning, men när det sedan har kommit till landskapsstyrelsen har landskapsstyrelsen inte fört fram det till lagtinget. Då blir situationen ohållbar för radion. Förvaltningsrådet bör, som jag ser det, ha det ansvaret att man själv får bära upp licensen och då måste man också anpassa den till programverksamhetens omfattning, dvs. att man har både det politiska och ekonomiska försvaret för att förvalta och administrera radiobolagets verksamhet. Det är alldeles tydligt så att inför val undviker man att höja licensen och man kan i den ena situationen tala på ett sätt och i den andra så talar man emot sig själv. Detta gör att det är väldigt svårt att fatta några beslut överhuvudtaget i förvaltningsrådet. Vi har inte ännu kunnat fastslå vilka sändningstider som vi de facto långsiktigt skall ha.

 

Det är en helt annan problematik som gäller själva tekniken och investeringarna i allt det som man kan räkna med att blir aktuellt, speciellt vid en digitalisering av medierna. För att överhuvudtaget klara av det utan orimliga avgifter har man diskuterat att det skulle vara ett särskilt bolag och i det kunde man sätta in budgetpengar från lagtingets sida. Där finns inte samma känslighet vad gäller det journalistiska oberoendet.

 

Fru talman!

Jag är både nöjd och kanske lite besviken på att man i landskapsstyrelsen inte mera har diskuterat just frågorna om hur vi långsiktigt skall kunna trygga radions verksamhet och också utvecklingsförutsättningar. Jag tror att det är många som önskar sig bättre radioprogram, speciellt att det finns mera variation, de här blocken på förmiddagen blir lite tradiga med de här redaktörerna, som säkert gör sig bästa, men man måste väl ändå inse att det är ganska mänskligt svårt att i timmotal varje dag kunna ge lyssnarna någonting. Men det kräver alltså mera resurser. Det är många som tycker att radion redan är för dyr och att det är för många som jobbar där, men då skall man komma ihåg att sändningstiden har utökats från fyra, när vi var en del av rundradion, till 16 timmar per dag i dag. Det finns en ganska stor enighet om att man inte skall dra ner på programtiden, eftersom vi ändå är ute på en marknad och skall konkurrera med andra, och inte heller att radion skall vara tyst utan att det skall vara musik om man inte har några andra program att bjuda på. Det är oundvikligen så att det kostar en del pengar och naturligtvis betydligt mer om man skall bara producera fyra timmar per dag.

 

Ärendet kommer att remitteras till kulturutskottet och den här gången är jag riktigt glad att jag sitter i kulturutskottet för att få vara med om den här behandlingen. Det är lätt att tycka att vi borde ha TV också, men alla de kalkyler, som åtminstone förvaltningsrådet har fått, visar att det blir ändå förhållandevis dyrt. Man kan säkert tänka sig att rent tekniskt man kan med några kameror springa runt och lite fotografera och så sätter man text till, men risken är nog uppenbar att kvaliteten inte blir särskilt god. Man talar här om hur bra det är på Island och Färöarna. Jag har nyligen varit på Island och försökte då så mycket som möjligt titta på TV, och det är klart att när man inte förstår språket går en del förbi, men nog tyckte jag att var det ganska trist. Barnprogrammen var sponsorerade av McDonalds och det var en nyhetssändning per kväll. Det var fyra nyhetsinslag med två reportrar som delade på två reportage, och det kanske man kan stå ut med, men när man är van vid ganska drivna nyheter både från Sveriges och Finlands TV blir det torftigt. Det var också reportage från New York, stillbilder, så hörde man en islänning som pratade på mobiltelefon. De gör säkert så gott de kan; dessutom har de Nordens högsta TV- och radiolicens: 1.900 mark i året. På Färöarna är resurserna ännu mindre. Det är alltså ett stort steg att ta och jag tycker för min del att det är bättre att ha en radio som är verkligt intressant än att ha en radio som är halvbra och en TV som säkert knappast ens blir halvbra.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är säkert intressant för någon att höra ltl Sundbacks beskrivningar på saker och ting och särskilt hur dåligt allting fungerar. Jag skulle ha varit mycket mera intresserad av att höra vad hon anser om landskapsstyrelsens förslag som syftar till att undanröja alla de problem som finns: maktfördelningen – vi vet att det handlar om pengar – tryggheten för radion att kunna producera, tryggheten för de anställda, som det väldigt långt handlar om.

 

När ltl Sundback tycker att det förra programmet och det nu föreslagna är så väldigt lika måste jag säga att jag reagerade själv väldigt starkt en gång i tiden på att det stod i det mediepolitiska programmet att radion och televisionen skulle förverkliga och konkretisera Ålands självstyrelsepolitiska målsättning. Den ”politiska uppgiften” var från början pålagd radion – det har ltl Sundback skrivit under. Det är inget av intresse att ta upp i dag; däremot vill jag protestera mot att det inte skulle finnas någon skillnad mellan dessa två program. Jag är som sagt intresserad av att höra synpunkter hur man kan utveckla en fond under förvaltningsrådet och åtskillnad av distribution och programproduktion.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

När vi senast debatterade det etermediepolitiska programmet tog jag upp frågan om fonden och ansvariga landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sade då att frågan var under utredning. Jag hade en konkret fråga, men den kunde inte besvaras och jag har för vana att ta reda på fakta innan jag tar ställning i frågor. Det är möjligt att liberalerna har ett förslag som vi får höra om i kulturutskottet, men tillsvidare avvaktar jag och ser.

 

Den gamla surdegen som ltl Lisbeth Eriksson tar upp från det förra programmet diskuterades då, och det är ingenting som jag sticker under stol med, men jag tycker att i stort sett finns samma skrivning här. Jag ser egentligen inte att det finns någon motsättning mellan att upprätta en demokratisk public service-radio som skall värna om yttrande- och åsiktsfriheten och förverkligandet av Ålands självstyrelses mål. Jag tror inte att det betyder att det är någon Pravda-radio, om det är det som ltl Lisbeth Eriksson vill påstå. Men jag har kanske fel i det och väntar på ytterligare kommentarer.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag kan inte se hur man skulle ålägga radion att förverkliga och konkretisera, kanske konkretisera, men dock icke förverkliga, vilken politik det vara må. Men framställa den, berätta om den osv. Fortfarande ser ltl Sundback ingenting positivt i att landskapsstyrelsens linje är att förvaltningsrådet skall basa över en fond som finansierar programverksamheten och att skilja distributionen, som är en helt teknisk grej, från programproduktionen. Det är en positiv linje i fråga om att skilja programverksamheten från annan verksamhet, att skilja radion från, låt säga, landskapsstyrelsen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag känner inte igen mig i ltl Lisbeth Erikssons beskrivning. Jag har hela tiden talat om att vi skall ha licensfinansierad programverksamhet. Det är grunden för det oberoende bolagets journalistiska självständighet. Vi vet inte vad fonden går ut på. Jag kan väl inte ta ställning till någonting som jag inte har faktaunderlag för! Jag betackar mig faktiskt för den där kritiken!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant och insiktsfullt anförande som ltl Sundback höll, och hon har ju varit med länge i förvaltningsrådets arbete länge, så det är naturligt och därför skulle jag vilja ställa en fråga till henne visavi det resonemang hon förde om fonden och tillförande av medel till den, avgifterna m.a.o. Vi har via lagstiftning en samhällsfinansierad radio på Åland i dag som till huvuddelen finansieras med av lagtinget fastställd avgiftsnivå. Det kan man säga att är en avgift som ganska långt kan jämföras med en skatt, en avgift, som drabbar folk oberoende om de köper eller vill ha den här varan eller inte. Man är alltså tvungen att betala sin TV-avgift även om man aldrig lyssnar på Ålands radio, även om man inte vill lyssna på radio. Då är det ganska nära en samhällsskatt, en samhällsavgift, som vi har. När det då har sagts att förvaltningsrådet borde få fastställa avgiften, som jag förstod att ltl Sundback också var inne på, så hur passar det ihop med grundlagen i landet och med den allmänt omfattade regeln att den typen av avgifter och skatter skall bestämmas av parlamentet via lagstiftning, ifall man vill uppta den? Vi kan råka in i en situation att radions kostnader rusar i höjden, man kanske börjar med TV-produktion för 3-4, upp till 10 miljoner t.o.m. i en tänkt situation, men oberoende av det kan kostnaderna stiga väldigt mycket och plötsligt måste man ta ut en avgift som är dubbelt högre än i dag eller så och då är det en beskattning av sådana människor som inte egentligen vill ha den här produkten. Har ltl Sundback funderat på hur det stämmer överens med rättsskyddet i landet?

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson pratar om en extrem situation som skulle uppstå, och sådana finns det inom samhällssektorer, men man kanske kan jämföra med Posten, de måste också avgiftsfinansiera sin verksamhet till stor del. Det är ett bolag som givetvis har helt andra förutsättningar, men om vi bolagiserar verksamheten är grundtanken att det är bolaget som skall ansvara för både verksamheten och ekonomin. Jag förutsätter alltså att det skall kunna fungera. Det är också så att om man inte, av ekonomiska skäl, kan upprätthålla en verksamhet måste man se på möjligheter att antingen krympa verksamheten eller att spara eller att få finansiering någon annanstans, så inte tycker jag att det där är så rysligt svårt med radion. Det är kanske det att vi är ovana att tänka på radion i bolagstermer. Det tycker jag att fredagens diskussion var ett exempel på: alla som uttalade sig i debatten ville besluta om programinnehållet! Och det är faktiskt inte lagtingets sak.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är en ganska stor principiell skillnad mellan olika former av samhällsverksamhet. Posten tar betalt av dem som är beredda att köpa Postens tjänster. Portot är väl någonting som de fastställer och det kan möjligen lite jämföras med det här, men t.ex. kommunala bolags och kommunala myndigheters avgifter får riktas bara till dem som använder tjänsterna och inte till några andra. Man skall inte behöva betala för vatten och avlopp om man inte har vatten och avlopp. På sopsidan har vi naturligtvis ett lite växlande läge, men där är det kommunfullmäktige som har rätt att fatta det här beslutet, enligt lagstiftning. Nog kan det alltså bli problem även i icke-extrema situationer att man får en fördubbling av kostnaderna i Ålands radio.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag blev faktiskt glad över att ltl Roger Jansson tog upp frågan om kommunala avgifter, för det gör det betydligt lättare för mig att argumentera för min sak! Det är så att alla som har vatten och avlopp måste betala en grundavgift och sedan betalar man enligt konsumtion. Avgiften skall finansiera verksamheten. Den skall alltså inte drivas med vinst. Det tycker jag är en ganska bra jämförelse med bolaget, att det är innehavet av TV-apparat som man betalar för; sedan är det upp till var och en om man vill titta hela natten eller bara varannan natt eller hur länge man tittar. Den jämförelsen tycker jag alltså att är ganska relevant i det här sammanhanget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Det är riktigt som ltl Barbro Sundback sade att det är ganska långt samma program som vi behandlar i dag som det som beslutades 1995. Det sade jag också i min presentation och det är också ganska långt samma innehåll i det program som den förra landskapsstyrelsen började jobba på. I stort har vi hela tiden varit inne på samma. Men ändå är det vissa olikheter, så det är inte förvånande att det nämndes.

 

Det som jag tyckte var lite konstigt i dag var när ltl Barbro Sundback talar om ”den gamla surdegen” i ett tonfall när det handlade om självstyrelsefrågorna, men jag hoppas att jag missuppfattade det. Det som etermediepolitiska programmet är tydlig med är att det skall behandla Åland, det skall också tala om språket och kulturen. Vi säger också i våra målsättningar i programmet, att utbudet skall vara ”kritiskt granskande och bedriva fri journalistik enligt vedertagna pressetiska regler. Utbudet skall också bidra till ökad insikt i och förståelse för de grundläggande principerna för självstyrelsen och bevarandet av Ålands svenska språk och kultur.” Det här säger vi på några ställen i det nya programmet och det sade man också förut, och det här är fortfarande grunden för det.

 

Ltl Barbro Sundback var också smått kritisk till att det inte var någon riktigt bra definition på public service-verksamhet. Definitionen finns på sidan 3. Jag vill också tala om vad det står i någonting som heter Public service i Norden del I, en rapport som finns i två delar, som jag önskar att kulturutskottet tar del av i sitt arbete: ”Public service-verksamhet är svårt att beskriva.” Det finns en forskare som heter Tryne Sievertsen som har skrivit en artikel i Nordicom Review 1999. Hon har forskat och gjort en doktorsavhandling om public service-begreppet och hon sökte efter en definition av public service-begreppet och tog då del av mer än 30 olika definitioner av begreppet. Hon säger så här, ”att det inte finns någon standard definition av betydelsen av public service är en gammal sanning inom området för medieforskning.” Jag tror alltså att vår definition hör till de rätta därför att det som man säger i rapporten är ”grundläggande överensstämmelse är bl.a. redaktionell självständighet, stödet för demokratiska värden, rikstäckande sändningar, främjande av den nationella kulturen och det nationella språket och erbjudandet av ett brett programutbud”. Det är sammanfattningen av public service-verksamhet och vår definition ligger som sagt nära.

 

Jag vill också påminna om att organisationen beskrivs i programmet i bilaga 1, där man tydligt säger vad lagting och landskapsstyrelse har för roll, hänvisar till lagstiftningen, säger vad förvaltningsrådet och styrelsen har för roll osv. Detta finns också sagt i bolagsordningen, som jag är säker på att ltl Barbro Sundback känner till.

 

Om man vill jämföra de nordiska ländernas finansiering finns det i rapporten regler om finansiering, där man beskriver varje nordiskt lands specifika licens eller överhuvudtaget finansieringen av radio- och TV-verksamheten. Det uppmanar jag er också att studera.

 

När det gäller att jag i egenskap av kulturansvarig sitter i förvaltningsrådet vill jag ändå påpeka att jag har suttit som kulturansvarig i endast ett och ett halvt år, drygt, men jag har suttit med i förvaltningsrådet tidigare också, så det är någonting som jag tycker att lagtinget också skall grunna på.

 

Vi har också frågan om lokal-TV-program, som jag hörde att ltl Barbro Sundback anser att är ganska omöjligt. Jo, det är klart om man försöker göra en hel TV-kanal. Det tror jag inte heller att Åland skall göra. Det jag tror att kan bli aktuellt för Åland så småningom är korta lokal-TV-nyheter som ger Åland det som man vill ha. Det tror jag inte är orimligt, men det kommer på sikt.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Det har sagts mycket i den här debatten och jag sade också ganska mycket i fredags när vi hade den första rundan. Jag skall återkomma till några saker och göra några förtydliganden i dag. Det första som jag vill ta upp är huvudfrågan, dvs. finansieringen, den s.k. TV-licensen eller TV-avgiften, som den formellt heter. Den har varit föremål för debatt här i tidigare anföranden. Jag motsätter  mig att man nu likt landskapsstyrelsens meddelande här skall fortsätta att uppbära TV-avgiften. Det ser jag som en stor brist i meddelandet. Jag hade hoppats att man skulle lösa den frågan till meddelandet, men man skjuter den framför sig och säger i meddelandet att man skall utreda och återkomma. Man borde dock ha gjort det tills man kom till lagtinget med det här meddelandet.

 

När det gäller själva TV-avgiften är det allvarligaste med den den logiskt finansiella kullerbyttan som den består av: man betalar om man innehar en TV-mottagare, men pengarna används till väldigt stor del till radioproduktion. Det här är ytterst felaktigt. Jämför man t.ex. med de avgifter som nämndes här: betalar jag för snöplogning kommer någon och plogar, betalar jag för porto får jag skicka ett brev, jag betalar rätt sak, men här tvingas jag jag när jag har TV att betala för radioproduktion och det är i sig väldigt felaktigt. Det här retar sig den stora allmänheten på. Det här berör var och en som har TV. TV-licensen borde vara ungefär 20 procent av vad den är i dag, om den skall täcka de kostnader vi har för att återutsända Sveriges och Finlands TV.

 

Jag vill inte heller hålla med om att licensen på något vis garanterar radions journalistiska frihet och att licenssystemet garanterar public service. Public service, en radio i allmänhetens tjänst, är parollen. Den är inte i allmänhetens tjänst. Den är i TV-licensbetalarnas tjänst! Det här är ytterst snedvridet. Hur skall man då göra? Jag lade i fredags fram flera olika alternativ. Huvudspåret är att man skall sänka TV-avgiften så att den motsvarar kostnaden för TV, i så fall att man skall ha den kvar. Huvudspåret är att den skall bort och public service skall finansieras av skattemedel. Det ser jag som en skattesänkning, en sänkning av avgiftstrycket för ålänningarna. Hur skall man då komma bort från att den blir föremål för debatt varje år? Jo, genom lagstiftning knyter man den till antingen en procent av  Ålands omsättning på något finurligt vis eller så knyter man den till befolkningsantalet eller så knyter man den till dagens nivå och indexförhöjer den. Då skulle man få en verkligt fri radio som skulle baseras på lagstiftning som Ålands lagting har stiftat och som är en mycket trögre process att ändra på än ett vanligt budgetbeslut som görs upp i kamrarna här bakom på två- och trepartimöten. Då skulle man verkligen kunna prata om en fri radio. Det skulle kombineras med att man sätter pengarna i en fond som förvaltas av Ålands radio och TV. Fonden i sig gör ingen nytta s.a.s. för radions frihet om den bara fylls på med de felaktiga TV-avgiftspengarna eller bara rakt av fylls på från ett budgetmoment, för det är onekligen så att en fond i sin början är inte ekonomiskt allena saliggörande, det kommer inte pengar bara automatiskt utan den måste fyllas på, arbetas och beroende på hur man väljer, om man bara skall ha fonden som en buffert eller skall man ha den som att avkastningen från fonden räcker till, är det olika pengar som måste till, men det viktiga är hur man fyller på fonden. Det är det som är pudelns kärna. Man kan inte fylla på den med TV-tittarnas pengar när den skall gå till radioproduktion. Detta återupprepar jag och det förtjänar att upprepas.

 

Bort med TV-licensen, bort med den TV-avgift vi har i dag, till den del den går till radioproduktion. Det gagnar ingen, varken licensbetalarna, radiolyssnarna eller Ålands radio och TV att ha en så här snedvriden avgiftsfinansiering som vi har i dag.

 

Herr talman!

Jag nämnde några saker i programmet i fredags som jag också vill understryka i dag. Framför allt skulle jag till kulturutskottet vilja säga att man bör noggrant gå igenom frågeställningarna som har tagits upp här i lagtingets debatt och det tror jag att man gör i kulturutskottet. Det är en väldigt viktig del i behandlingen av meddelandet. Man bör fundera på hur sakerna skall genomföras. Det skall erkännas att det är mycket bra skrivningar i programmet. Överlag tycker jag att det innehåller bra skrivningar, men det faller lite på målrepet, för man kommer inte till skott och föreslår så mycket åtgärder. Man föreslår lite åtgärder, men det kanske borde vara mera detaljer. Man kanske borde undersöka: hur skall programmet gå vidare, hur skall det genomföras, skall radion själv komma med en handlingsplan, att det här skall vi göra och hur skall man dela upp arbetet s.a.s., det som ltl Sundback var inne på: Vem har vilka roller? Skall det vara som det är i dag? Skall det ändras? Där tycker jag att kulturutskottet har en grannlaga uppgift att reda ut det?

 

När jag efterlyser konkreta handlingar är det handlingar som anknyter till skrivningar i programmet. T.ex. på sidan 4, första stycket, står det: ”Utbudet skall också bidra till ökad insikt i och förståelse för de grundläggande principerna för självstyrelsen och bevarandet av Ålands svenska språk och kultur.” Hur gör man det här rent praktiskt? Skulle jag vara redaktionschef skulle jag ha många tips att komma med. I hörandet i kulturutskottet tror jag också att man kan utreda det. Jag tycker att det är viktigt när det gäller den här skrivningen att man kan inte låta, som i dag, självstyrelsepolitiskt fientliga småpåvar utlägga sin propaganda oemotsagda flera gånger i året i radion. Det reagerar jag på. Alla åsikter skall få komma fram, men de skall också bemötas. Jag har reagerat starkt många gånger när vissa personer, sommarpratare och annat, får stå oemotsagda i åsikter som åtminstone strider rakt mot mina åsikter. Det skulle gärna få komma fram, men då måste det vara någon annan som bereds tillfälle att säga emot.

 

Så till min lilla käpphäst: bolaget avser att utveckla Internetutbudet, alla åländska nyheter, kultur- och debattprogram producerade av Ålands radio bör finnas arkiverade under en viss tid och vara tillgängliga på Internet. Det här är väldigt viktigt. Som jag sade i fredags är en av radions strukturella akilleshälar att när man lyssnar på radion måste man göra det just då, vid den tidpunkten och man måste befinna sig vid en radio, det är inte så svårt, men om man är bortrest är det svårt. Om man däremot lägger ut produktionen på Internet kan vem som helst, var som helst i världen, när som helst, lyssna på Ålands radio och det skulle betyda otroligt mycket för många, särskilt för sådana som inte har tid att just vid ett visst tillfälle lyssna på ett program och sådana som vistas utanför hörbarhetsområdet. Jag vet att det finns planer på detta inom radion och man bör kanske från kulturutskottets sida höra sig för var de planerna ligger och i vilken omfattning man avser att genomföra dem.

 

Sedan återkommer jag lite till den första frågan, finansieringen, där landskapsstyrelsen skriver:”Landskapsstyrelsen anser att kostnadsutvecklingen för radio- och TV-verksamheten skall hållas inom rimliga gränser och kunna vara konjunkturkänslig.” Det här sade jag att var intressant i fredags och det är verkligen intressant. Jag håller med om att liksom alla andra verksamheter i samhället får inte detta rusa iväg utan man måste ha någon som står på ”hejdarna” och då är frågan: vem skall göra det? Vi återkommer igen till organisationsbiten: vem har egentligen ansvaret? Det är givetvis lagtinget som har det yttersta ansvaret när det gäller budgetmedlen. Men nu när man har licensen, vem skall fastställa licensen, som är felaktig i grunden? Det är en ganska intressant diskussion. Ålands lagting bör alltid ha ett finger med i spelet, som ltl Roger Jansson sade, när det gäller sådana här avgifter av skattenatur, som man egentligen inte kan välja bort. Men det problemet löser man å andra sidan om man tar mitt resonemang med att ta bort licensen. Hur som helst, är det viktigt att radion är kosnadseffektiv och att man får så mycket som möjligt för pengar, som i all annan verksamhet och att man sätter stopp någonstans: vad får det kosta? Jag vet att det finns flera lagtingsledamöter som tycker så här.

 

Avslutningsvis, herr talman, vill jag igen ta upp en av de andra käpphästarna, nämligen den helfinska kanalen Radio Suomi. Där bör utskottet gå till botten och reda ut varför måste vi ha den här kanalen framom andra åländska kanaler, alltså framom Radio Väst i klarspråk. Jag anser att med dagens teknik behöver man inte ha den här kanalen på full effekt. Vi hörde här i fredags från en av skärgårdens representanter att det är en ojämlikhet i etermedieutbudet när inte Radio Väst hörs ända ut till Kökar i det här fallet, och det hörs väldigt dåligt i de andra skärgårdskommunerna också, liksom på de perifera områdena på fasta Åland. Skall vi då prioritera en helfinsk kanal framom att sända ut en visserligen kommersiell men ändå en kanal vars hörbarhet vi har ansvar för här i lagtinget. Skall vi sända ut en helfinsk kanal i stället för den, då är någonting mycket snett och det här bör man en gång för alla reda ut och inte gå som katten runt het gröt i den här frågan. Jag är beredd att klassa ner Radio Suomi till en lågfrekvent kanal som kanske finska turister kan lyssna på, men den fulleffektsplats som den upptar skall reserveras för Radio Väst.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi diskuterar väldigt mycket TV-avgiften eller TV-licensen. Jag tycker faktiskt att utskottet reellt skulle fundera på namnet. Är det så att vi i dag i huvudsak finansierar radioverksamheten med dessa medel är det väl inget fel i att kalla det för radio-  (framför allt ) och TV-licens. Det är väl på radiosidan som huvudtyngden ändå ligger. Jag vill upprepa det som jag har sagt tidigare, att jag tycker fortsättningsvis att en oberoende radio skall också ha ett inflytande över licensuppbörden. Den skall också på det sättet visa sin egen konkurrenskraft även om det handlar om public service. Låt radion själv bestämma storleken i licensuppbörden för produktionen och undersök verkligen om inte det riktiga är att distributionssidan är den som vi skulle skattefinansiera över tid. Så tror jag att framtiden bäst skulle kunna formas. Då har vi också radions oberoende cementerat.

 

Det har också diskuterats här i debattinläggen i förra veckan TALMANNEN: Repliken bör rikta sig till ltl Sundman. Ltl Wiklöf: Herr talman! Jag håller med om det!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Namnet på avgiften är en viktig sak och allra galnast är det i dag när man kallar den för TV-avgift fastän den till största delen går till radioproduktion. Lite bättre skulle det bli om den kallades radio och TV-avgift, men faktum kvarstår att orsaken till varför du måste betala den är att du innehar en TV-mottagare. Pengarna går inte till det som kommer ur TV-mottagaren utan det går till radioproduktion. Det är det som är det snedvridna. Det här vet folk om och inte känns det rätt att betala en TV-avgift som går s.a.s. till radioproduktion. Det är som att jag skulle betala en sopavgift och så kommer de och plogar och lämnar soporna kvar! Det är det som är det galna, men jag håller med ltl Wiklöf om att om man skall ha licensen kvar, åtminstone tillfälligt, borde man omedelbart ändra namnet. Jag behöver inte upprepa, att inte garanterar licensen radions frihet och oberoende i lika stor utsträckning som en fond som fylls på med lagbundna budgetmedel, utan det är en allvarlig och sned situation när man har en sådan här finansiering.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman gav en repris här i lagtinget av sitt senaste yttrande i fredags i det här ämnet. Kanske han är inspirerad av en radio som har en väldigt vidlyftig uppgift rent tidsmässigt och har många repriser. När man hör ltl Sundmans inlägg inser man vikten av formuleringarna i det etermediepolitiska programmet som säger att radion skall vara oberoende. Han tycktes mig åtminstone förutsätta någon form av förhandscensur eller åtminstone någon slags efterbehandling av misshagliga yttranden i radion. Det tror jag är sådant som man bör överlåta åt redaktionen att bestämma om.

 

När det gäller Ålands radios verksamhet är det åtminstone min uppfattning att vi tack vare dess verksamhet som får se också en väldig massa TV. Det är inte bara radio vi får med hjälp av avgiften utan också TV.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller detta med att gå i repris så har jag lärt mig av liberalerna! När det gäller själva sakfrågan om fri och obunden journalistisk innebär det för mig, särskilt ordet obunden – det innebär inte att samtliga skall sympatisera med Obunden Samling -  att alla åsikter skall få komma fram, men är det starka åsikter åt ett håll, så skall det också finnas en motvikt; annars blir det propaganda, om en åsikt tillåts komma fram ograverad utan att någon säger emot. Det här är inte bra, oavsett vilket håll det är mot, om det är självstyrelseideologiskt eller traditionell politisk ideologi.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman framställer sig här som en elev, en duktig elev, till liberalerna när det gäller att föra debatt, och det må stå för honom själv. Det finns faktiskt en nämnd som man kan vända sig till om man anser att det förekommer sådana inslag i radion som bör diskuteras eller på något sätt balanseras. Den saken är egentligen klar. Jag ser ändå ltl Sundmans yttrande som ett sådant yttrande som faktiskt skall förebyggas genom radions oberoende.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag har sagt i mina anföranden tidigare, så visst är det så att vi politiker skall inte lägga oss i det redaktionella arbetet, men däremot kan vi lägga oss i allt det andra. Här i Ålands lagting kan vi gott och väl diskutera ramarna för verksamheten, verksamhetens omfattning och framför allt de ekonomiska ramarna. Vi kan också synpunkter på om vi anser att det den fria obundna journalistiken har brister. Vi skall dock inte klampa in och riva upp redaktionsdörren och börja härja utan vi skall säga här i Ålands lagting om vi tycker att det är fel. (Från salen: man kan ringa!)  Jo, man kan också ringa – det har vissa politiker redan gjort! Men nog måste man även här i Åland lagting få uttrycka sitt tycke om huruvida Ålands radio uppfyller den här definitionen. När det handlar om politiskt ideologisk inriktning för radion sade jag i mitt anförande i fredags att jag tycker att den är väldigt bra, för alla politiker verkar vara ungefär lika missnöjda, alla har något att klaga på och det är i själva verket bra betyg, för då har man inte befrämjat den ena eller den andra inriktningen. Överlag tycker jag att Ålands radio politiska linje är fri och obunden.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Efter ltl Sundmans anförande kan jag inte låta bli att be om ett förtydligande. I inledningen av sitt anförande framgick det ganska klart att han ansåg att radions finansiering absolut inte skulle behandlas av lagtinget längre som några budgetmedel, utan det skulle lagstiftas om det och det skulle göras på ett eller annat sätt, men lagtinget skulle inte ha själva pengarna att göra – då måste man ändra lagen. Men i slutet av sitt anförande kom han tillbaka till att det var lagtinget som hade sista ordet och som lade handen vid pengaanslaget i alla fall. Han har gett två spår s.a.s. och jag tycker att han borde förtydliga vad han egentligen vill. Vilket är spåret som skall leda till en obunden radio? Man kan ställa sig följdfrågan: Vem är det som i så fall i framtiden kommer att utse förvaltningsrådet för Ålands radio?

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson har inte riktigt ”förstaji” vad jag sade. Jag sade att man skall ta bort licensen, man skall finansiera radion över budgeten, men om man gör så måste man ha ett system för att garantera radions oberoende. Det skall inte vara så att det är ett vanligt budgetmoment, utan genom lagstiftning fastställer man en parameter som anger hur mycket pengar radion årligen skall tillföras. Fördelen med det är att det är mycket trögre om man har en lagstiftning än ett vanligt budgetbeslut och då kommer man ifrån detta osäkra varje år, att det ställs mot andra behov i budgeten s.a.s. Det var det jag i själva verket sade. Visst är det så att även för lagstiftningen har lagtinget det sista ordet. Man kan ändra den lagstiftningen, men lagstiftningsproceduren är mycket mer trög än budgetproceduren. Visst är det också så att om man lagstiftar om detta måste lagtinget beakta det i varje budgetbeslut, men jag menar att man måste få ett system som garanterar radions oberoende så att man får en fri och obunden radio och får bort debatten om finansieringen – det vill vi ju alla.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman påstår att jag inte har förstått, men jag förstår fortfarande inte när ltl Sundman säger att han vill ha bort debatten från lagtinget i samband med budgetberedningen för att kunna erhålla en fri och oberoende radio. Han vill lagstifta om den i stället och ändå blir det ett budgetmoment kvar.

 

Förvaltningsrådet är fortfarande den stora gåtan för mig. Det är Ålands landskapsstyrelse i dag som utser förvaltningsrådet för Ålands radio, där alla politiska partier är representerade. (Från salen: en bolagsstämma) en bolagsstämma, rättare sagt, men vi vet alla vem som gör det. Det är ganska intressant att veta hur det här skulle se ut. Jag har t.o.m. hört åsikter som skulle säga att vi skulle ha folkval av förvaltningsrådet. (Från salen: av journalister!)

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag får upprepa. Jag har sagt att för att garantera en fri och obunden radio bör man ha en lagstiftning som stipulerar hur den finansieras, om den skall finansieras med skattemedel, vilket jag anser att den skall. Det här förstår nog ltl J-E Mattsson också, men som vanligt spelar vi lite teater här! Jag kan förklara noggrannare, om jag får bjuda ltl J-E Mattsson på kaffe efter debatten!

 

När det gäller förvaltningsrådet kan man också fundera på om vi skall ha ett förvaltningsråd. Räcker det inte med styrelse. Där tycker jag att man skall ha rören öppna för att fundera på sådana saker.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det har gått några turer i debatten sedan jag senast var uppe och fick några repliker som jag vill diskutera. Ett missförstånd är att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson säger att jag påstår att det inte är en bra definition av public service i det meddelande som landskapsstyrelsen har givit, men det är en missuppfattning. Jag tycker att det är alldeles bra och det är i stora drag detsamma som finns i gällande program. Där har vi inte några divergerande uppfattningar. Det är inte det som jag tycker att är det stora problemet med utvecklandet av radioverksamheten.

 

Jag är tacksam för att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson tog upp den, som jag för ett ögonblick kallade den gamla surdegen. Det var nämligen så att när det förra programmet kom kritiserade liberalerna en skrivning mycket kraftigt och jag skall läsa upp den. Den låter så här: ”Radion och televisionen har en central uppgift när det gäller att förverkliga och konkretisera landskapets självstyrelsepolitiska målsättning, dvs. att bevara svenska språket., utveckla kulturlivet, stärka samhörighetskänslan hos befolkningen, fördjupa den samhällspolitiska debatten och demokratin.” I detta meddelande står det kortare: ”Utbudet skall också bidra till ökad insikt i och förståelse för de grundläggande principerna för självstyrelsen och bevarandet av Ålands svenska språk och kultur.” Jag tycker för min del att den här skrivningen är bättre. Inte heller på den punkten har vi alltså divergerande åsikter.  Jag tycker att det är bra att det har förändrats jämfört med det gamla programmet, för redan då tyckte jag, när liberalerna fäste uppmärksamhet vid den skrivningen, att den inte var så helt lyckad och jag skulle tycka att det skulle vara bra om vi nu kunde vara överens om skrivningen.

 

Herr talman!

Frågan om finansiering av verksamheten är nog den stora och avgörande frågan för hur radio- eller programverksamheten skall kunna garanteras och vara oberoende. Jag tycker att det som ltl Sundman tar upp är intressant om ett alternativt sätt att garantera verksamheten genom en lagstadgad utgift i budgeten som årligen skall trygga medlen. Men det är nog ett direktare förhållande mellan lyssnarna/tittarna och förvaltningsrådet och det är väldigt viktigt i detta sammanhang att konsumenterna också får möjlighet att påverka verksamheten genom licens. Jag tycker att man mera borde utveckla den modellen. Det är nog allmänt så att man har sett på licensfinansiering som ett sätt att trygga oberoendet. Man kan ändå  tänka sig att även om man har en lagstadgad utgift i budgeten att den på olika sätt underkastas kritik och det kommer förslag om hur man skall förändra det hela. Jag tror inte att det i och för sig är någon katastrof, men om grunderna skall vara programpolitiska för att man skall ändra finansieringen – i ett fritt demokratiskt samhälle skulle man ha möjlighet att framföra sådana förslag – tror jag att man igen skapar en osäkerhet och en otrygghet i systemet.

 

Det har också framkommit andra problem med licensen som har med den tekniska utvecklingen att göra, men tillsvidare är nog det viktigaste sättet att finansiera programverksamheten.

 

När det gäller kostnaderna för TV är det synd att det inte framkommer i meddelandet vilka kostnadskalkyler som man har gjort i styrelsen. Det är fråga om att upprätthålla en redaktion som skall producera ett 15 minuters program i veckan och det rör sig om flera miljoner årligen. Dessutom kommer det teknik till. Det är inte heller några billiga grejer. Det finns säkert variation där men mellan 0,5-1 miljon och då är det hela tiden så med radioverksamheten att även den befintliga utrustning som vi har skall årligen uppdateras och det är inte fråga om tusenmarkor och det är inte fråga om tiotusenmarkor, utan det är varje gång fråga om hundratusentals mark. Digitaliseringen räknar man med att kostar åtminstone 5 miljoner i tekniska insatser. Det är så att de tekniska investeringarna knappast kommer att minska; jag tror inte att åländska lyssnare och tittare vill slå sig till ro med någon teknik som  man fryser vid år 2000 eller 2001, eftersom man i omvärlden hela tiden utvecklar kommunikationssystemen och de kommer alla att mer och mer gå in i varandra och man får ett system som har otaliga funktioner. Om det är möjligt, skulle jag vilja att utskottet tog fram kalkylerna och presenterade dem för lagtinget så att alla kunde få åtminstone de uppgifter som finns för att diskutera detta. Ett återkommande problem när det gäller att utveckla radioverksamheten är nämligen att det kommer förslag att vi skall börja sända åländska TV-program och sedan när vi skall ta beslut visar det sig att ingen ändå är beredd att ta kostnaden därför att radion i sig är så pass kostsam. Och om vi skall satsa på TV, så även om det inte innebär direkta inskränkningar i radioverksamheten betyder det ändå att den inte kan utvecklas i samma grad som om vi koncentrerar oss på radion. Jag tycker nog för min del att det är det som ligger mig närmast om hjärtat – jag är en inbiten radiolyssnare. Det nämndes om ”en” här i lagtinget som inte har TV och jag kan gärna bekänna att det är jag, jag har ännu inte TV, men jag tycker att det är korrekt att det skall heta radio- och TV-licens och jag är beredd att betala också för radioverksamheten. Detta med att ta in TV är frestande, men det är kolossalt dyrt och framför allt: Kan vi garantera program med en kvalitet som svarar mot åländska tittares önskemål och vanor från att ha tittat många år på Sveriges TV, Finlands och alla möjliga satellitprogram?

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag förstår mera ltl Sundbacks skepsis till lokal-TV efter hennes upplevelse på Island och kanske också på Färöarna samt att hon inte har TV här hemma på Åland, där vi på kanal 3 i Mariehamn ser de åländska programmen i TV som Weman Media skickar ut. De är ofta väldigt intressanta, ibland kanske mindre intressant när det är reklam för olika bilar osv., men det beror på vilken läggning man har. Om jag inte alldeles missminner mig är deras budget 1,5 miljon mark och då ingår det en hel del fasta kostnader; det är ett litet bolag med små resurser och för denna 1,5 miljon mark, inklusive fasta kostnader, producerar de rätt mycket. Skulle man höja deras produktionskostnader med 1,5 miljon mark, skulle det bli långt mera produktion än en fördubbling. De kalkyler vi tidigare sett var sådana som Finlands radio har presenterat och de baserade sig på deras  kostnader och de är inte av denna världen när vi tänker oss en lokal-TV-produktion, utan Weman Media hoppas jag att kulturutskottet skall närmare studera och vi från vår sida är beredda att lägga av medborgarnas pengar säkert 3-4 miljoner på lokal-TV-produktion successivt och då kommer vi att få en hel del. Inte blir det några heltäckande TV-program och nyhetsprogram osv., men det blir bra mycket bättre än vad vi har i dag. Och jag tror att alla kabelbolag plus Mariehamn – MCA:s område – ser lokal-TV i dag och det är fråga om att utveckla den.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är viktigt att jämföra med det privata bolagets verksamhet, men om TV-produktionen skall drivas inom ett public service-bolag och man skall producera nyheter får man lite andra krav på sig än ett privat bolag som ändå fungerar i första hand på basen av sina reklaminkomster och som inte har några public service-skyldigheter att uppfylla. Det är nog lite svårt att jämföra rakt av så här plus att om det är så att det privata företaget fungerar så bra, så skall man väl vara nöjd med det ltl Roger Jansson! Det visar väl att marknadskrafterna fungerar på det här området!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Som känt har vi ingen public service-lokal-TV i dag utan vi har en kommersiell TV-kanal. Jag skulle tycka att det skulle vara trevligt om vi på Åland kunde ha lite nyhetsprogram, aktualitetsprogram, ännu mera kulturprogram. Den kommersiella TV:n har en del kulturprogram också, men ännu mera av den sorten och då behöver vi lite allmänna pengar med för att också ha en del public service-TV kombinerat med den kommersiella TV:n. Det kunde bli en väldigt trevlig mix som vi väl kunde klara ekonomiskt. Det visar det kommersiella bolaget i dag att är möjligt och ni har säkert alla här i lagtinget tagit del av deras skrivelse där de anger de här goda möjligheterna som finns för att även ha en public service-TV på Åland.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Återigen till TV-licensen. Ltl Sundback är ett mycket bra exempel på hur ojämlik TV-licensen är. Ltl Sundback säger att hon är en inbiten radiolyssnare, men hon har inte TV, alltså behöver hon inte betala licens. Ställer vi ltl Sundback mot en typisk ungdom i 20-års åldern som inte alls har något intresse av Ålands radio men som har TV för att kanske ta del av i första hand de kommersiella kanalerna TV3 och TV4 och som ser mycket på den TV:n  måste den ungdomen betala en avgift som till 85 procent går till radioproduktion som man inte tar del av. Jag klandrar inte ltl Sundback för det här utan hon följer precis regelverket, men det här statuerar ett exempel på hur avgiften är snedvriden. Ltl Sundback säger att hon vill betala, men hon får inte betala, för det heter TV-avgift. Skulle man ha en annan typ av avgift kvar eller ta bort skulle det bli mycket jämlikare. Skulle man ha avgiften kvar måste man dela den per postlåda som på Färöarna, per hushåll. Då skulle också ltl Sundback få betala, så det här visar på hur galet det är att ha en avgift som används till något annat.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

I allmänhet uppskattar jag ltl Sundmans inlägg; även om vi inte har samma åsikter tycker jag att han ofta för en god argumentation. Men nu tyckte jag att han var lite väl gubbig! Han började att predika om orättvisor och sedan upprepade han i stort sett vad jag sade, t.o.m. det förslag som jag kom med. Bland feministerna kallas det där för manlig bekräftelse: kvinnors åsikter får inte stå för sig själva utan det är någon man som sedan skall bekräfta att det verkligen är på det sättet. Men i sak är vi överens. Jag tycker att man kan kalla det radio- och TV-licens. Jag tycker också att om man har radio skall man vara med och finansiera verksamheten. Den färiska modellen att skicka ut giron och att man skall bevisa om man inte har betalat och man varken har radio eller TV är ett bra förslag.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Respekten för åsikter är ömsesidig för mig när det gäller ltl Sundback och jag vill, som sagt, inte klandra henne för att hon förfar helt lagenligt, utan snarare tvärtom visar det ett exempel att här är det någonting som är galet. Det stämmer som ltl Sundback säger att vi är överens att om man skall ha avgiften kvar bör man koppla den till någonting annat än TV-innehav. Det är det som gör den här ojämlikheten. Public service är någonting som skall vara i allmänhetens tjänst som skall vara tillgängligt för alla och egentligen skall man inte kunna välja bort det. Det är själva grundidén med public service, den skall finnas där och då skall finansieringen inte vara kopplat till någonting sådant som innehav av en TV-apparat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

För att vi inte riktigt skall tappa bort oss i diskussionen om licenser vill jag ändå hänvisa till lagen, som heter landskapslagom rundradioverksamhet: ”I denna lag förstås med rundradiosändning ljud, bild eller annat meddelande som sänds ut i rymden med hjälp av elektromagnetiska vågor och är avsedd att mottagas direkt av allmänheten.”  Så säger vi i paragrafen om avgifter, att för tillstånd i enlighet med momentet skall till landskapet betalas avgift. Vi betalar alltså avgift för rundradioverksamhet, vilket är både TV och radio – helt enligt lagen.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har inte alla paragrafer framför mig, men det är uttryckligen så enligt landskapsstyrelsens beslut att man betalar om man innehar en televisionsapparat; innehar man en radio behöver man inte betala. Så är det i dag. Det är t.o.m. så att om du har en TV utan rundradiomottagare, så att du bara har en parabol kopplad till din TV och s.a.s. inte kan ta emot rundradiosändningar, då behöver du inte heller betala licens. Alla som har digital-TV hemma kan ta bort mottagaren och slippa TV-licensen. Så är det strikt enligt lagen. Man behöver inte betala för radioapparater.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman! Det är möjligt att det enligt beslutet står någonting specifikt om TV-mottagare, men i lagen står det de facto ”mottagare”. Rundradioverksamhet är såväl radio som TV, helt enligt lagen. Att vi sedan har ett olyckligt namn, TV-avgift, det håller vi alla med om att det kan man ändra på.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Minister Carlson förstår inte min poäng riktigt när jag menar att det är kopplat till TV-innehav, att det är det som är det galna. Det är det som är pudelns kärna. Man kan ha en avgift, men då måste den kopplas till något annat än TV-innehav och om man kopplar den till radioinnehav får man en regel som är omöjlig att övervaka. Hur skall man kunna övervaka om folk har radio eller inte! Det är därför man har tagit bort den. Man har tidigare betalat radiolicens på Åland enligt utredningar som gjordes förut, så det är uttryckligen innehav av televisions/rundradiosändningar som gör att man måste betala licens. Tar man det resonemang som minister Carlson framför skulle också ltl Sundback förfara olagligt när hon inte betalar, men så är alltså utan det är TV-innehav specifikt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Som jag sade har jag inte det beslutet med, men lagen är tydlig och lagen i Finland är likadan. Det handlar om rundradioverksamhet och det är både radio och TV. ”Mottagare” skriver man, men man skriver inte om det är TV- eller radiomottagare. Det här är i lagen. Men det är lätt för landskapsstyrelsen att när vi har diskuterat detta färdigt och eventuellt utskottsbehandlat ärendet kan man ändra både namnet i beslutet och man kan också vara så tydligt i landskapsstyrelsebeslutet att det blir rättvisande, enligt vad vi vill.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Enligt 51 § 2 mom. LO kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelandet till utskott. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 1 AO att ärendet remitteras till kulturutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för fortsatt enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 15/2000-2001 jämte FM nr 32-34/2000-2001).

 

Diskussionen i ärendet förklarades avslutad vid plenum den 26 september. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar, sedan betänkandets tre klämmar och slutligen betänkandets allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel.

 

42 Ht. Godkänd.

43 Ht.

 

Ltl A-H Sjöblom:  Herr talman! Jag föreslår att under moment 43.25.62 fogas ett tillägg till motiveringen under momentet som lyder i enlighet med reservationen till betänkandet: ”Landskapsstyrelsen bör i budgeten för år 2002 se över regelverket för beviljande av understöd för investeringar i uppvärmningssystem i syfte att likställa alla husägare samt de tekniker som bidrar till att minska koldioxidutsläppen från uppvärmning av hus.” 

 

Eftersom jag har ett annat förslag under moment 43.25.67 föreslår jag att finansmotion nr 34/2000-2001 antas så att den i reservationen ingående motiveringen fogas till betänkandet.

 

Ltl Wiklöf: Herr talman! Jag ber att få understöda de framlagda förslagen.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Sjöblom, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att till motiveringen under moment 43.25.62 fogas ett tillägg enligt den lydelse som finns antagen i ltl Sjöbloms reservation till betänkandet. Vidare har under moment 43.25.67 ltl Sjöblom, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att i detaljbehandlingen under moment 43.25.67 fogas ett tillägg enligt den lydelse som ingår i ltl Sundbacks m.fl. finansmotion nr 34/2000-2001. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas om de båda ändringsförslagen var för sig. Först upptas till omröstning ltl Sjöbloms första ändringsförslag moment 43.25.62. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Sjöbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

Därefter förrättas omröstning om ltl Sjöbloms andra ändringsförslag under moment 43.25.67. De som röstar med finansutskottets betänkande röstar ja och de som röstar med ltl Sjöbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat förslaget enligt finansutskottets betänkande.

 

43 Ht. är därmed godkänd.

 

4 Ht. Godkänd. 45 Ht. Godkänd. 46 Ht. Godkänd. 47 Ht. Godkänd. 48 Ht. Godkänd. 49 Ht. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande i dess helhet. Inkomsterna är godkända.

 

Föreläggs de till betänkandet fogade tre klämförslagen var för sig. Föreläggs det första klämförslaget. Godkänt. Föreläggs det andra klämförslaget. Godkänt. Föreläggs det tredje klämförslaget. Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets allmänna motivering.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag föreslår att till allmänna motiveringarna fogas två nya stycken enligt lydelsen i min och ltl Dennis Janssons reservation: ”Landskapsstyrelsen bör i anslutning till ordinarie budgeten för 2002 framlägga ett entydigt rättvist förslag till principer fritt från nuvarande vidsträckta politiska tolkningsmöjligheter som enbart skapar godtycke. Regler för motsvarande investeringar bör vara sådana att de fyller givna specifika kriterier som investerarna (kommunerna) kan förlita sig på långsiktigt. I nuvarande förslag är kriterierna inte faktabaserade utan politiskt givna med nästintill fri prövning för beslutsfattarna.

 

Vad gäller landskapsstödet till idrotts- och fritidsanläggningar skall för framtiden gälla att annan än landskapet skall äga anläggningarna och garantera driften av dem.”

 

Ltl Dennis Jansson: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Sjöbloms förslag.

 

TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Sjöblom, understödda v ltl Dennis Jansson, föreslagit att till betänkandets allmänna motivering fogas två nya stycken enligt den lydelse som finns intagen i ltl Sjöbloms och ltl Dennis Janssons gemensamma reservation till betänkandet.

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets betänkande röstar ja och de som röstar med ltl Sjöbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Roger Jansson: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Dennis Jansso: Herr talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och öppen omröstning kommer att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Andersson att biträda vid omröstningen. Omröstning enligt upprop.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson: ja, Englund: ja, Dennis Jansson: nej, Roger Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf: nej,  Lindeman: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Holmberg: ja, Christer Jansson: ja, vtm Viveka Eriksson: ja,  Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson borta, Jan-Erik Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén:nej,  Sundman: nej, Boman: avstår.

 

Omröstningen har givit vid handen att 17 ja-röster har avgivits, 11 nej-röster och en ledamot har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har alltså omfattat finansutskottets betänkande.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Vtm Bert Häggbloms förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Bert Häggbloms m.fl. spörsmål angående skötseln av vägbyggnadsarbeten. (S nr 4/2000-2001).

 

Vtm Häggblom, understödd av ltl Salmén, har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 28.9, föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

”Landskapsstyrelsen bör vid vägbyggnadsprojekt utbjuda dessa genom offentlig upphandling och anta det anbud som är ekonomiskt mest förmånligt för landskapet.”

 

Detta kallas vtm Häggbloms förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja och den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd 

 

Ltl Dennis Jansson: Herr talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl G-M Lindholm: Herr talman! Jag understöder ltl Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer att verkställas. Jag ber lagtingsledamöterna Eklöw och Andersson biträda vid omröstningen. Omröstning enligt upprop.

 

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Perämaa: nej, Andersson: nej, Englund: nej, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson: ja, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja,  Lindeman: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: nej, Holmberg: nej, Christer Jansson: nej, vtm Viveka Eriksson: nej,  Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson borta, Jan-Erik Mattsson: nej, Lundberg: nej, Pehrsson: nej, vtm Häggblom: ja, Lindholm:ja, Salmén:ja,  Sundman: ja, Boman: ja.

 

Omröstningen har givit vid handen att 12 ja-röster har avgivits och 17 nej-röster.

 

Lagtinget har beslutat förkasta förslaget till hemställan.

 

Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Ltl Harriet Lindemans förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Harriet Lindemans m.fl. spörsmål angående tidsplanen för ett kongress- och kulturhus i Mariehamn. (S nr 5/2000-2001).

 

Ltl Lindeman, understödd av ltl Strand har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 28.9 föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

”Lagtinget uppdrar åt landskapsstyrelsen att igångsätta detaljplaneringen utgående från den av stadsfullmäktige år 2000 godkända stadsplanen så att detaljplaneringen igångsätts och pågår under 12 månader och upphandling av byggenentreprenaden därefter ca 3 månader varefter byggandet inleds som beräknas pågå ca 18 månader.”

Detta kallas ltl Lindemans förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas.

 

Ltl Lindeman: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Roger Jansson: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning. Öppen omröstning är begärd och kommer att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Andersson att biträda vid omröstningen. Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja och den som röstar för förkastande av förslaget till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd  Upprop.

 

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Perämaa: nej, Andersson:nej, Englund: nej, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson: ja, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja,  Lindeman: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: nej, Holmberg: nej, Christer Jansson: nej, vtm Viveka Eriksson: nej,  Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson borta, Jan-Erik Mattsson: nej, Lundberg: nej, Pehrsson: nej, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén:avstår,  Sundman: avstår, Boman ja:

 

Omröstningen har givit vid handen att 8 ja-röster och 19 nej-röster har avgivits, medan två ledamöter har avstått från att utnyttja sin rösträtt.

 

Lagtinget har förkastat förslaget till hemställan. Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 7:

 

Berättelse avgiven av Ålands delegation i Nordiska rådet för tiden 8.3.2000-28.2.2001.

 

Ärendet bordlades vid plenum den 28 oktober och diskussionen fortsätter.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Som jag anförde inför bordläggningen är det här formellt ett ärende som gäller en berättelse för den åländska delegationen i Nordiska rådet för det år som slutade sista februari. Jag är själv ordförande i delegationen men var inte verksam i denna delegation under den tid som berättelsen gäller och jag har förstått att vi i anslutning till detta till-kännedom-ärende kan också från delegationens sida be om lagtingets vägkost när det gäller en stor förändring av Nordiska rådets struktur och arbetssätt, så jag hoppas att det skall tillåtas.

 

Först en liten återblick. Det är så att det nordiska samarbetet har gett Åland en plats på en internationell arena som knappast kan överskattas när man ser på självstyrelsens utveckling. Hela samarbetet mellan fem länder och tre självstyrande områden bygger i dag ytterst på vad som kallas Mariehamnsdeklarationen, där Nordens statsministrar tog på sig att vara motorer i detta samarbete. Ålands medlemskap i Nordiska rådet sedan år 1970 har under drygt 30 år förankrat självstyrelsen internationellt på ett sätt som i praktiken ersatte den internationella garanti från Nationernas Förbund som under åländska protester togs bort när självstyrelselagen reviderades 1952.

 

Finlands president Mauno Koivisto var den som klart deklarerade att ålänningarna har rätt att diskutera och behandla alla ärenden inom Nordiska rådet, alltså även sådana med utrikespolitiska dimensioner, som formellt enligt självstyrelselagen inte hör till Ålands behörighetsområde.

 

En åländsk rådsdelegation med heltidsanställd sekreterare inrättades 1984 inom ramen för Finlandsdelegationen. Åland har sedan dess två medlemsplatser i rådet och rätt till två utskottsmandat. Ändring av Helsingforsavtalet gav också Åland formell rätt att delta i ministerrådens arbete, först i samarbetsministrarnas och kulturministrarnas rådslag. Åland kan delta i ämbetsmannakommittéernas sammanträden vid behov. Det officiella nordiska samarbetet blev en viktig politisk, parlamentarisk och diplomatisk skola för självstyrelsepolitiker. De första lärdomarna av internationellt samarbete stärkte insikten om att självstyrelsen har en roll att spela också utanför landskapet. Intrycket har stärkts av det intresse som har väckts för Ålands demilitariserade status och självstyrelse i politiska krisområden i Europa och Asien.

 

Åland är den allra minsta parten i det nordiska samarbetet. Självfallet är Ålands allmänna inflytande i det nordiska samarbetet mycket begränsat. Nordiska rådet valde dock vid sessionen i Stockholm 1994 en ålänning till ordförande för miljöutskottet och efter nyordningen till viceordförande i närområdesutskottet. Centermannen, numera obundne lagtingsledamoten Olof Salmén, var först att nå så långt. Som vi alla vet krönte han sin nordiska bana som president för Nordiska rådet 1997.

 

Vid en genomgång av det nordiska arbetet framhöll lantrådet Roger Nordlund inför lagtinget i våras att Åland antagligen är den del av Norden som har den allra största nyttan och glädjen av samarbetet.

 

Talman,

Smånationerna fick sin ställning stärkt i Nordiska rådets nya arbetsformer från 1996, med tre stora utskott. De åländska medlemmarna deltar aktivt i de politiska grupperna, som fick ökad betydelse i rådsarbetet. De två ålänningarna fick rätt att medverka även i det tredje utskottet när frågor av särskilt åländskt intresse behandlas där. Ålänningarna kan också framträda i rådets presidium i frågor som gäller Åland. Det gjorde vi senast i Åbo i tisdags i förra veckan, Harriet Lindeman och jag, vilket jag återkommer till. 

 

Första gången ålänningar drev ett ärende som inte direkt berörde det egna landskapet gällde det nordisk fridlysning av fladdermusen och andra hotade djurarter. Socialdemokraten Lasse Wiklöf höll ett engagerat anförande i Reykjavik för rätt många år sedan. Någon större sensation väckte väl inte tilltaget, men ledde till ökat skydd för fladdermössen och detta noterades säkert som ett framsteg i den åländska aktiviteten.

 

Efter det har de åländska insatserna ökat och fördjupats. Ett aktuellt exempel: Liberalen Olof Erland tog initiativ till och ledde erkänt framgångsrikt Nordiska rådets arbetsgrupp för konfliktförebyggande och civil krishantering, som höll sitt sista stora arbetsseminariet i Mariehamn våren 2001. Då hade Erland nyss tillträtt som vicelantråd och kommit med i det nordiska samarbetet på ministerrådsplanet,  och kunde därmed inte fortsätta i den parlamentariska gruppen. Ordförandeposten i arbetsgruppen övertogs av finländske socialdemokraten Kimmo Kiljunen, nyligen vald till viceordförande i OSSE, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

 

Vid rådspresidiets möte i Åbo i början av förra veckan konstaterades att arbetsgruppens betänkande och förslag är mycket gott arbete och att ämnet - konfliktförebyggande och civil krishantering - är synnerligen aktuellt och viktigt. Det blir säkert mer uppmärksamhet kring detta initiativ och arbete framöver.

 

Talman,

Nordiska rådet har hållit flera extrasessioner och en höstsession i Mariehamn, liksom många utskottsmöten och partigruppsmöten. Det var på Åland som rådet höll sin Europasession. Och när statsministrarna drog upp riktlinjer för hur det nordiska samarbetet skulle förnyas ledde det alltså till ”Mariehamnsdeklarationen”.

 

Vid Nordiska rådets session i Köpenhamn de sista dagarna i oktober i år är det meningen att rätt kraftigt förändra det nordiska samarbetets struktur och även tyngdpunkter. Nordiska rådets åländska delegationssekreterare Arne Selander har sammanställt en översiktlig redogörelse för den version av arbetsgruppens förslag som nu föreligger och den är alltså utdelad till lagtingsledamöterna.

 

Jag ska inte gå in på detaljer men ge några viktiga drag i reformen, som den danske rådspresidenten Svend Erik Hovmand betonat. De gäller strävan till starkare anknytning mellan rådet och  de nationella parlamenten — av vilka Ålands lagting är ett — och till de nya närområdena, främst Estland, Lettland och Litauen, men också nordvästra Ryssland. Presidenten Hovmand arbetar för att rådets nya utskottsapparat ska i möjligaste mån sammanfalla med de nationella parlamentens, alltså också Ålands lagtings utskott.

 

Rådets utskott bör få mandat att kontakta närmast motsvarande utskott inte bara i de nationella parlamenten utan också i de baltiska parlamenten. På så sätt skulle varje utskott vara något av ett utrikesutskott, medan det förstärkta rådspresidiet skulle ha en övergripande utrikespolitisk funktion, i praktiken vara ett utrikes- och säkerhetspolitiskt utskott utöver de praktiska förpliktelserna inom rådet. Detta skulle rimma med internationell etikett. Om till exempel statsduman i Moskva vill överlägga med rådet förväntar den sig antagligen en delegation med rådspresidiet i spetsen, inte någon utskottsordförande, har det hävdats. Om detta råder tillsvidare inte enighet i rådet. Det finns förespråkare för ett särskilt utrikesutskott, men antagligen inte majoritet för ett sådant. Det är därmed bäddat för en kompromiss. Det finns krav om att näringsutskottet ska hantera också miljöfrågorna, så att miljöaspekten alltid är närvarande i de näringspolitiska övervägandena. Andra menar att miljöaspekten alltid ska vara med i alla instansers överväganden.

 

Talman,

Som avslutning på min introduktion till en diskussion om lagtingets syn på nyordningen av det nordiska samarbetets struktur vill jag nämna om den fråga som föranledde den åländska rådsdelegationen att i presidiet på  tisdagen i förra veckan framställa en vädjan. Det gäller förslaget i den nordiska vismansgruppens rapport till rådet om det framtida nordiska samarbetet - med ålänningen Anders Ingves bland ledamöterna - att de självstyrande områdena ska bli direkta mottagare av rekommendationer och frågor från Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Det här har den åländska delegationen ställt sig bakom och det har Harriet Lindeman och jag arbetat för bland annat i våra politiska grupper i rådet. Strategiarbetsgruppen har ägnat tid åt det, liksom i tisdags presidiet, där den åländska delegationen framställde en vädjan. Strategiarbetsgruppen stannade vid sin mycket försiktiga formulering angående vismansgruppens förslag och finner "att det bör sökas pragmatiska lösningar på hur de självstyrande områdenas regeringar förhåller sig till Nordiska rådets rekommendationer".

 

Det handlar här alldeles uppenbart om Danmarks oro att alls diskutera saken i det spända läget mellan Köpenhamn och Torshavn. När vi framlagt vår sak i tisdags ansåg den danske rådspresidenten - som också leder strategiarbetsgruppen - att gruppens formulering bör kunna räcka till och att det nu är åländska insatser inom Nordiska ministerrådet som blir avgörande. Han sa direkt att ”Ålands representanter i nordiska ministerrådet bör vara aktiva och påpeka att det är rådets mening att något ska kunna ske”! Det är uppenbarligen politiskt omöjligt för den danska delegationen att just nu ge självständighetskämparna på Färöarna anledning att börja diskutera en helt självständig ställning i det nordiska samarbetet. Hittills har v i den åländska delegationen inte uppfattat någon som helst aktivitet i den här frågan från färöisk sida.

Talman,

Den åländska delegationen ber om vägkost från lagtinget om vi bör och i så fall hur vi ska agera i denna sak under rådssessionen i Köpenhamn om en inte månad. Enligt vad den åländska delegationen har erfarit finns det inget motstånd i sak någonstans mot en sådan ordning och det uppges att ministerrådssekretariatet inte motsätter sig att arrangera en sådan ordning. Men det finns naturligtvis de i rådet som menar att de självstyrande områdena redan har en privilegierad ställning i rådet och därför inte bör agera i lägen som kan vara känsliga för större parter i samarbetet — det ska vi vara medvetna om, tyckte man.

 

Enligt delegationens uppfattning handlar det om att finna en igångsättningsmekanism. I väntan på ett lämpligt tillfälle att öppna Helsingforsavtalet och formellt införa självstyrelsernas nya ställning i detta avseende - och ett för samtliga nordiska länder i denna fråga avspänt läge också - gäller det att få igång ett slags försök där rådet och ministerrådet vänder sig direkt till de självstyrande områdena med framställningar av olika förslag, vilket vismansgruppen föreslår.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Jag tänkte bara ta upp en punkt i den här frågan. För övrigt överensstämmer det mycket väl med ltl Svenssons redogörelse. Det gäller organisationen och jag själv sitter i den konservativa gruppen, där det förs mycket diskussioner hur organisationen skall se ut och vilka utskott som det bör finans eller inte finnas. Det finns en rörande enighet – jag vill själv säga att jag inte hör riktigt den rörande enigheten – om att man borde ha kvar mera av den utrikespolitiska diskussionen i utskotten. Nu finns det Närområdes- och Europautskott osv. Den utrikespolitiska diskussionen är oerhört viktig och det kommer särskilt fram från de svenska moderaterna. Det har antagligen under årens gång skapats goda relationer till särskilt Baltikum och man vill gärna hjälpa dem in i Nordiska rådet, kan man nästan säga. Det finns t.o.m. önskemål om att de så småningom skall bli medlemmar i Nordiska rådet. Personligen tycker jag att eftersom önskemålet är så starkt från den konservativa gruppen kunde man kanske ha kvar ett utrikesutskott som tog upp dessa frågor. Nu blir det presidiet framför allt som skall göra det, och det är väl en smaksak, kan man säga.

För att inte utöka utskotten finns det möjlighet att samordna de förslag som finns: miljö- och naturresursutskottet, näringsutskottet och möjligtvis kunde man slå ihop de båda till ett utskott och ha ett utrikesutskott. Man kunde också ha miljösidan, som vi har på Åland, i samband med välfärdsutskottet. Jag tycker själv välfärdsutskottet i stället kunde heta social- och hälsovårdsutskottet. Det skulle låta ännu mera bekant för oss här på Åland. Vi får se hur det går. Jag tycker ändå när det gäller Nordiska rådsformuleringar och lösningar att man försöker komma fram till en kompromiss innan det läggs fram vid sessionen, så det skall bli intressant att se vart det leder, men jag skulle gärna se kompromissen med ett möjligt utrikesutskott och hoppas att den konservativa gruppen skulle vara nöjd med det. För övrigt tycker jag att det är bra att man går tillbaka till de utskott som påminner om ländernas utskott.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Det ser inte ut att bli att någon mera omfattande diskussion, vilket kan tolkas positivt, nämligen så att den åländska delegationen nu har lagtingets enhälliga stöd för att jobba vidare med frågorna såsom vi har börjat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag tror att ltl Svensson utanför lagtinget har förundrats över det svala intresse som internationella frågor väcker i lagtingsdebatterna och nu när han i högsta grad är inblandad i det i det nordiska samarbetet så ser han det själv. Så här har det i stort sett alltid sett ut under mina 22 år här, att det är två-tre stycken som diskuterar de internationella frågorna. Men den här gången ställde inte ens alla de som brukar göra det upp i debatten, åtminstone inte ännu. Tidvis har det varit lite mera och särskilt om åländska intressen har varit på bordet har det varit lite mera när det gäller Nordiska rådet, men nu har vi ännu större internationella frågor som vi borde diskutera och det är alltså EU-frågor och vår position i unionen. Där är det tyvärr lite samma bild att det är de lokala frågorna och kommunnära frågorna som man helst diskuterar. Det blir de som är valda till att representera lagtinget i de internationella sammanhangen som är aktiva och det får man väl nöja sig med. Vi är många före Svensson som har gjort samma reflektioner till den delen. Men särskilt tyckte jag här när Svensson började sitt anförande att det var märkligt att oppositionen satt kvar och lyssnade på honom, medan hans egna regeringskumpaner lämnade salen, utom fyra stycken. Där finns det orsak till lite extra självkritik.

 

Jag tycker att det här är en genomgång i lagtinget som är gjord av den åländska delegationen, där det är liberalen Svensson och frisinnade Lindeman som är ordinarie ledamöter och sedan finns det ersättare från centern, obundna och socialdemokraterna. Det finns alltså en liten delegation som jobbar med de här frågorna och det viktiga är, som vi har resonerat i vår grupp när man gör en sådan här förändring, att inte påverkningsmöjligheterna för Åland att agera och använda den för Åland viktigaste plattformen åtminstone ännu, om inte regionkommittén så småningom passerar viktigheten här, när det gäller de internationella frågorna försämras, varken i rådet eller i ministerrådet. Det förefaller som om den här reformen inte skulle innehålla något sådant utan det beror sedan på aktiviteten från de åländska ledamöternas sida hur hårt man driver frågorna. Det som Svensson sade att Lindeman och Svensson har varit överens om på Åbomötet att framhålla från åländsk sida när det gäller ministerrådsverksamheten är alldeles riktigt och ett mycket bra påpekande. Men jag vill nog också understöda ledamoten Lindeman i den vägkost som Svensson efterlyste till Köpenhamnsmötet, att återgången till det gamla när det gäller utskottsindelningen känns lite konservativ, om jag säger så, trots att det är den konservativa gruppen som är mest motståndare till det, men det brukar ofta vara den mest progressiva gruppen, så det är väl därför! Det var nämligen så att Mariehamnsdeklarationen kom till på Carl Bildts förslag. Det var han som sade att nu borde statsministrarna verkligen höja sin profil i Nordiska råds- och ministerrådsarbetet och föreslå en omorganisation. Därför tror jag att de svenska moderaterna särskilt lever kvar i den modellen som skapades i början av nittiotalet, att man inte så helt vill lämna den. Men även förnuftsmässigt, när man tittar på fördelningen, blir det lite mycket av de människonära frågorna, de blir uppdelade på fyra olika utskott och så finns det bara ett femte utskott som har någonting med ekonomi att göra: näringsutskottet. Men vi har förstås ett skilt kultur- och utbildningsutskott i förslaget. Vi har ett välfärdsutskott, vi har ett medborgar- och förbrukarutskott; de ligger väldigt nära varandra och vi har ett miljö- och naturresursutskott, så det har blivit lite inflatoriskt på den här sidan i uppdelningen, medan det internationella samarbetet lätt kan bli lidande. Det är meningen att de här olika grupperna skall syssla med det, men när det gäller många politikområden inom unionen och många politikområden i förhållande till våra grannar i Baltikum kan de lätta falla lite utanför den nya utskottsmodellen. Då är det meningen att presidiet skall ta hand om dem, men det kan vara lite på för hög nivå, det kan vara relativt små frågor också som behandlas, särskilt i unionsorganen eftersom unionspolitiken är inrikespolitik i dag i de olika medlemsländerna.

 

Det är nog skäl att se om man i mittengruppen och i den socialdemokratiska gruppen kunde diskutera att slå ihop ett av de föreslagna utskotten och i stället ha någonting som mera koncentrerar sig på EU-medlemskapet och ansökarländerna.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det var intressanta synpunkter som framfördes om utskottsindelningen i Nordiska rådet och som jag tolkar det får väl de åländska medlemmarna i rådet avvakta och se vad presidiet kommer fram till, kanske presidiet lyckas arbeta ihop någon typ av lösning som alla kan stöda. Någon särskilt stor insats kan vi inte göra genom att frondera mot våra vederbörliga grupper i så fall, men kanske vi inte behöver yttra oss så särskilt mycket i det fallet utan då får vi försöka rösta efter övertygelse.

 

Ltl Roger Jansson sade lite motsägelsefullt i början av sitt anförande att det nordiska inte längre är lika viktigt som tidigare på grund av EU och senare framhöll ltl Jansson också att det här är en mycket viktig plattform. Som jag ser det är det inte så att det nordiska samarbetet håller på att bli mindre intressant nu vartefter EU s.a.s. kommer närmare, utan nog finns det en övertygelse åtminstone inom Nordiska rådet att just det nordiska samarbetet är viktigt, att man kan förarbeta vissa ställningstaganden i EU.

 

Till slut, herr talman, ber jag att få protestera mot ltl Roger Janssons uttryck om ”regeringskumpaner”. Jag tycker inte det passar här i lagtinget.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Redan i en tidigare debatt här förvånades vi över ltl Svenssons tolkning av ordet ”kumpaner”. När vi har diskuterat det ordet är det för oss ungefär detsamma som ”kolleger”, alltså det är ingenting negativt överhuvudtaget. Jag vet inte varför Svensson tycker att det är så negativt. Det var åtminstone menat såsom ett positivt uttryck synonymt med ordet ”kolleger”.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är klart att man kan säga att man menar vad som helst med olika ord även i debatten i lagtinget, men jag tycker nog att det är lämpligt att man hänvisar till de betydelser som ordet har, t.ex. enligt Svenska Akademiens ordlista eller någonting annat. Vi har hört från ungdomarna att de använder alla möjliga tillmälen åt varandra av de grövsta sorterna och det är inte meningen att man bara accepterar allting, utan nog måste man väl säga ifrån när ett språkbruk blir förfulat, om vi säger så!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi skall rådfråga Svenska Akademiens ordlista så får vi kanske återkomma till frågan i kafferummet.

 

Nu kom jag på vad jag egentligen begärde repliken för och det var uppenbarligen ett hörfel från Svenssons sida att jag skulle ha sagt att det nordiska arbetet för Ålands del skulle vara på väg att tappa i betydelse. Det menade jag nog inte utan det är oförändrat stort. Tyvärr kan man säga att för ministerrådet, såsom jag har upplevt det genom åren på den sidan, har nog intresset svalnat, den saken är klar, förutom från Norges och Islands sida. Men på Nordiska rådet tror jag att det fortfarande från medlemsstaterna är stort och jag menar att det fortfarande är Ålands viktigaste utrikespolitiska post. Jag sade att möjligen kommer EU-organen att bli viktigare och i samband därmed sade jag att regionkommittén börjar nu nå sådana höjder när det gäller åländskt intresse att den faktiskt kan börja mätas med Nordiska rådet. Men om regionkommittén passerar i vår uppfattning i betydelse för Ålands utrikespolitik Nordiska rådet, så betyder det inte att Nordiska rådets betydelse minskar för det, utan det håller sig på den höga nivå som det är och sedan dyker det upp nya organ som kan t.o.m. bli viktigare. Det var mitt budskap.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

När jag i tiden satt med i Nordiska rådet fick jag uppgiften att tillsammans med Islands nuvarande utrikesminister Halldor Asgrimson presentera mittengruppen när det gällde att se om vi skulle hitta några nya arbetsformer för Nordiska rådet och det var då som tredelningen så småningom kom till. EU var nytt för både Sverige och Finland och närområdespolitiken hade kommit ordentligt igång, så det kändes ganska naturligt att vi skulle få två sådana. Det var egentligen danskarna som alltid har ivrat för och som var de som talade om för oss andra vad EU-samarbetet gick ut på och ansåg att Europautskott var otroligt viktigt. Det är alltid svårt att så här från sidan ge några tips; det beror precis på hur stämningarna inne i rådet går och framför allt i den grupp som har jobbat fram det nya förslaget. Jag tror att det för oss från de självstyrande områdena är viktigt att man lyssnar och hjälper till att hitta kompromisser, för det är ofta så att de stora biter fast sig många gånger i fastlåsta positioner från början. Men då kan vi ibland hjälpa till att få det att löpa, få lite olja i maskineriet igen.

 

Åtminstone för min del, när det gäller att ge några tips åt de två som representerar Åland, så oberoende hur själva arbetsformen ser ut beror det på: vill de som ägnar sig åt nordiska frågor samarbeta så går det hur bra som helst, både inom tre utskott, fem utskott eller flera, sakutskott eller regionala, för de geografiska områdena. Vi vet i alla fall hur det är inom Nordiska rådet, om man är lite krass, så får man hälften att engagera sig, så är det rätt bra och vill de samarbeta så går det bra, både inom utskotten och via de politiska grupperingarna går det hur bra som helst.

 

Jag kommer också ihåg att under det år jag var president, 1997, försökte jag se att en av de viktigaste sakerna var att hålla ihop Nordens delegater i Europeiska unionen. Då väckte det stor uppståndelse och man sade, att nej, det här vågar du inte föra fram åt statsministrarna! Nu är det nöjsamt några år efteråt att se att man har kommit fram till insikten att det är ganska bra. Men 1995-96 när vi diskuterade detta mest var det helt enkelt så att man var så rädd för att bli utpekad som en grupp och ett block som skulle driva speciellt nordiska intressen inom Europeiska unionen att man hade inte lärt sig av t.ex. Beneluxländerna hur pass mycket de samarbetar, så jag skulle säga åt Ålands nordiska delegater att var inte så oroliga, utan rådet är att hjälp till att hitta vettiga kompromisser, då tror jag nog inte att det är någon fara att inte Ålands röst kommer att höras i fortsättningen också i Nordiska rådet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands enkla fråga angående förslag till ny plan- och bygglag. (EF nr 17/2000-2001).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Enligt 48 § 2 mom. LO vill jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen ställa följande enkla fråga: Varför har inte ny plan- och bygglag efter snart ett halvårs genomgång levererats till lagtinget?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen återtog förslaget till en ny plan- och bygglag den 6 april 2001. Landskapsstyrelsen tillsatte därefter en arbetsgrupp från regeringspartierna för genomgång av förslaget. Arbetsgruppen har haft sju stycken möten.

 

Svaret på ltl Jörgen Strands enkla fråga är att det tar en ganska lång tid att gå igenom en så omfattande lag som lagförslaget är. Ett halvår är en ganska kort tid.

 

Landskapsstyrelsen har tidigare lovat lagtinget att lagförslaget skall vara på lagtingets bord under hösten. Detta gäller fortfarande. Lagförslaget skall vara på lagtingets bord inom november detta år.

 

Ltl Strand, första tilläggsfråga:

Herr talman!

En av huvudmålsättningen med ny plan- och bygglag har varit att få bättre kvalitet på byggandet och kvalitetssäkring i byggnadsprocessens olika skeden. I dag har vi på Åland ett stort antal fastigheter som är sjuka. För att nämna några: hälsocentralen, Kyrkby högstadie, Enbacken, vårdinstitutet m.fl. Dessa och liknande byggnader kommer att kosta samhället kanske 100 miljoner eller mera att sanera och få i skick. För att undvika liknande i framtiden är det ett måste att skapa kvalitet på byggandet. Som stöd för detta skulle den nya plan- och bygglagen fungera.

 

Min styrelsekollega i Kyrkby högstadie, ltl Eklöw, har i lagtinget motionerat när det gäller sjuka och mögelskadade byggnader och jag vill här passa på att citera ett stycke från motionen: ”Trots att problemen i dag är gamla och välkända fortsätter byggbranschen att bygga på i stort sett samma sätt. Det faller ett stort ansvar på Ålands landskapsstyrelse för denna kapitalförstöring.” Liberalen Eklöw ansåg åtminstone i opposition att landskapsstyrelsen skulle ta ett stort ansvar i denna fråga. Jag hoppas att det gäller fortfarande och att det inte är som tidigare att det kommer någon liberal kullerbytta här.

 

Herr talman!

Vad  jag har förstått har en arbetsgrupp bestående av ansvarig minister, ledamöterna Christer Jansson, Eklöw samt stadsstyrelsens ordförande Christian Nordas under sommaren jobbat med denna lag och nu avslutat sin genomgång, varför det inte finns någon orsak att ytterligare hålla på det. Att inte leverera en ny plan- och bygglag kan inte ses på annat sätt än direkt oansvarigt från landskapsstyrelsens sida. Nu har minister Runar Karlsson sagt att man kommer att leverera förslaget i november. Det är jag tacksam för. Det skulle vara intressant om minister Karlsson kan redogöra för i det här skedet på vilket sätt kvalitetssäkringen kommer att ske i den nya framställningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Frågan om mögel och kvalitetssäkringar är nog inte lätt att reglera enbart i lagen. Det är fråga om kunskap, det är i och för sig fråga om regler, men framför allt är det fråga om kunskap. Lagen innehåller en del av vad man kan göra för att reglera bort mögelskadorna.

 

Ltl Strand: andra tilläggsfråga:

Herr talman!

Naturligtvis vet jag att det är i byggbestämmelserna man inför detaljerna, men man måste ha en ny lag som skall ligga till grund för byggbestämmelserna.

 

Herr talman!

När lagen drogs tillbaka fanns det inte några sakliga argument från centerns och lantrådet sida, utan man hänvisade till ny landskapsstyrelse och att liberalerna måste få sätta sin prägel på lagen. Tidigare har det varit stora ideologiska skillnader mellan centern och liberalerna i dessa frågor, speciellt från liberalernas sida, vilka har varit för en centralstyrning, detaljplanering samt hård reglering när det gäller markanvändandet, medan centern inte velat höra talas om dessa begrepp. I dessa frågor var åtminstone Frisinnad Samverkan, de obundna och centern helt överens. Därför blir min andra fråga: I vilka för centern hittills grundläggande frågor kommer man att kompromissa?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsens beslut om förslag till ny plan- och bygglag läggs fram i lagtinget inom november månad, inte beredningsarbetet.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtinget sammankommer nästa gång torsdagen den 1 november 2001 kl. 12.00 till plenum för val av presidium. Den högtidliga öppningen av arbetsåret 2001-2002 hålls samma dag på tid som landshövdingen tillkännager. Presidiet kan dock sammankalla lagtinget därförinnan om detta befinnes oundgängligt.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.45).