Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Arsim Zekaj. Ordet ges först till lagtingsledamoten Andreas Kanborg.

Talman! Situationen för de personer som ger sina anhöriga närståendevård på Åland är utan tvivel mycket ansträngande.

Möjligheterna till att få avlastning är mycket begränsade och ersättningen är mycket låg. Vi nås varje vecka av information om hur svår och ohållbar situationen i många fall är. Därför är åtgärder viktiga att få på plats i rask ordning.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande fråga: På vilket vis avser regeringen Sjögren att förbättra vardagen för närståendevårdare och vilken är tidsramen för att genomföra eventuella åtgärder?

Tack, fru talman! Bästa lagtingsledamöter. Idag har jag fått en fantastisk ära att få besvara ledamot Kanborgs fråga om vad vi avser att göra för att underlätta vardagen för närståendevårdare. Detta är en frågeställning som berör många av våra medborgare och som kräver vårt fulla engagemang och stöd.

Vid ett nyligen genomfört möte med en pensionärsförening i Eckerö framkom några viktiga synpunkter om behovet av större flexibilitet och individanpassning inom närståendevården. Detta möte underströk vikten av att kommunerna och KST aktivt arbetar för att utforma tjänster som svarar mot de enskilda behoven hos vårdtagare och deras vårdare.

Ärade talman! Kommunerna och kommunernas socialtjänst har både mandatet och ansvaret för att leverera denna vårdform. Det är därför av yttersta vikt att dessa aktörer utnyttjar lagstiftningens flexibilitet för att skräddarsy tjänsterna så att de i högre grad motsvarar de unika behoven hos vårdtagarna och deras vårdare.

Talman! Det är med stor ödmjukhet och engagemang vi fortsätter arbetet med att förbättra stödet för våra närståendevårdare. För att stärka närståendevårdarnas position och underlätta vardagen genomför idag flera åtgärder:
-Avgiftsfria hälso- och välmående undersökningar för närståendevårdare har införts vid seniormottagningen för att stöda i vårduppdraget, vilket är en viktig åtgärd för att förebygga utmattning och andra hälsoproblem. Verksamheten inom seniormottagningen vid ÅHS kommer fortsätta utvecklas.
-Avskaffande av avgifter för tjänster under närståendevårdarens ledighet har genomförts för att ekonomiskt underlätta för vårdtagare att nyttja dessa tjänster, vilket i sin tur möjliggör för närståendevårdaren att utnyttja sin ledighet fullt ut. Syftet med ändringen är att motverka att vårdtagarens ekonomi utgör ett hinder för anlitande av tjänster under tiden för närståendevårdarens uttag av sin lagstadgad ledighet. Genom att tjänsterna är avgiftsfria ökar därmed möjligheten för närståendevårdaren att ta ut sin ledighet. Det här anser vi är bra.
-Enligt regeringen Orpos regeringsprogram ska en totalreform av lag om stöd för närståendevård genomföras före riksregeringens halvtidsöverläggning. Syftet med reformen sägs bland annat vara att stärka närståendevårdarnas välbefinnande, förenhetliga kriterierna för närståendevård samt att förbättra möjligheterna för förvärvsarbetande närståendevårdare att kombinera både närståendevård och förvärvsarbete. Landskapsregeringen bevakar denna lagreform och avser vidta ändamålsenliga åtgärder för att anpassa och uppdatera den åländska lagstiftningen. Kopplat till arbetet med lagreformen skulle jag även nämna den planerade kartläggningen med hjälp av ÅSUB, då den torde ge värdefull information om vilka lagstiftningsåtgärder som borde prioriteras.
-Regeringen avser också att skapa en tankesmedja tillsammans med bland annat kommunsektorn. Tankesmedjan kommer att beröra samtliga service- och vårdkedjor i landskapet. Detta arbete kommer pågå under hela mandatperioden.

Jag vill vara tydlig. Regeringens roll är att erbjuda vägledning och att utveckla lagstiftningen där det behövs, men det är inte lagstiftningen som idag utgör det primära hindret för en mer anpassad närståendevård. Lagstiftningen innehåller nämligen inte detaljerade bestämmelser om hur avlastningen ska ordnas, men lagstiftningen möjliggör flexibla möjligheter till avlastning, exempelvis möjlighet till avlastning i det egna hemmet och möjlighet till avlastning under kortare tid än hela dygn.

Formerna för den avlastning som kommunerna och kommunernas socialtjänst kunde utvecklas inom ramarna för nuvarande lagstiftning. I praktiken är det oftast endast de mera ”traditionella” avlastningsformerna, som plats på boende, som erbjuds på Åland. Även möjligheten till avlastning kortare tid än hela dygn kunde med fördel utvecklas. För detta behövs inte lagändringar, utan det handlar om hur kommunerna och KST ordnar möjligheterna till avlastning och service till vårdtagare enligt klienternas behov så flexibelt som möjligt i enlighet med gällande lagstiftning.

Vi står redo att lyssna och agera baserat på vad som anses behövas i form av lagstiftning och andra åtgärder för att ytterligare stärka stödet till närståendevårdare.

Ärade talman, bästa lagtingsledamöter! Detta är vårt åtagande; att arbeta hand i hand med alla berörda parter för att säkerställa att våra närståendevårdare får det stöd de förtjänar. Tack!

Tack, talman! Tack minister Zekaj. Regeringen säger sig ha djup förståelse för närståendevårdarnas situation och har lyft detta med några få meningar i regeringsprogrammet, vilken minister Zekaj nu utvecklade ytterligare.

Nu närmar sig regeringens 100 dagar med stormsteg och det börjar bli högläge att leverera på allvar. Till Obunden Samling har vi fått flertalet mycket oroande rapporter, samtal och mejl. Läget är inte bara ansträngt, det är nästan uppgivet.

Tankesmedjor, utredningar, arbetsgrupper och analyser hjälper inte den ansträngande situationen i nu läget. Det måste till konkreta åtgärder för att både avlasta och uppmuntra denna grupp i deras fortsatta arbete. Och det i brådskande ordning. Har ansvarig minister och regeringen idag faktiskt ett grepp om läget – hur många ålänningar betjänar samhället genom deras insatser för närstående?

Tack för frågan ledamot Kanborg. Låt mig börja med att säga att det här är en heterogen grupp som vi har att göra med. Jag kan inte svara för de kontakter som Kanborg och Obunden Samling har haft. Däremot konstaterar jag att det här är en bred grupp, heterogen grupp och det är flera aktörer som är involverade.

Vi avser att göra en studie genom ÅSUB, för att faktiskt kartlägga hur behovet ser ut. Vi kan mycket väl hamna i en situation där vi vidtar lagstiftningsåtgärder, för det är vår roll att vidta lagstiftningsåtgärder.

Samtidigt kan vi inte bortse att vi har en total reform som pågår i riket. Vi kan inte bortse från den delen, utan vi måste avvakta till 2025 och se hur utfallet blev där och vilka lagstiftningsåtgärder som blir aktuella.

Jag bedömer inte att det här är en fråga primärt om lagstiftningsåtgärder, utan om beredskapen och möjligheterna hos kommunerna och hos KST att tillhandahålla flexibla möjligheter. Det varierar väldigt mycket mellan hur kommuner agerar och hanterar det här uppdraget och vad de erbjuder för typ av stödtjänster. Det kan variera allt från två till tre möjligheter och insatser till många, många fler.

Att harmonisera arbetet mellan kommunerna och erbjuda ett större utbud, det är min uppmaning. Jag vill att vi i kommande lagstiftning ska premiera den här vårdformen. För med den demografiska utveckling som vi har i landskapet så kommer vi vara tvungna att se till att premiera närståendevården på alla sätt som vi kan, för det är en viktig vårdform. Tack!

Tack, talman! Tack minister Zekaj. Jag instämmer, det här är en väldigt viktig vårdform. Den ersättning som närståendevårdarna idag får är nog att beakta främst som symbolisk. Om klienterna istället vore i offentlig vård skulle prislappen vara väsentligt högre för samhället, men det skulle också innebära en helt annan livskvalitet för klienterna.

Att vi har engagerade närståendevårdare är en tillgång för hela samhället. Vi måste belöna och uppmärksamma dem för det som de gör för vårt samhälle och dem som de vårdar och tar hand om. Det är en guldkant för klienterna att ha engagerade närståendevårdare. Vi måste uppmuntra, belöna och värdera det här på ett helt annat sätt än vad vi gör idag.

Vi kan göra det på flera sätt, ersättningen är en del. Ett annat sätt är att ge dem tillgång till exempel till friskvård för att uppmuntra. Vi kan ersätta de körningar som de gör, för det avlastar trots allt färdtjänst. Vi kanske kan bjuda på ett restaurangbesök. Det behöver inte kosta mycket pengar. Det är fortfarande billigt för samhället att uppmärksamma de här människorna.

Idéerna är många och nu krävs det att regeringen visar lyhördhet, ärlig vilja och handlingskraft.

Talman! Det räcker inte att säga simsalabim och tro att en trollformel ska lösa det här. Jag ser fram emot konkreta insatser inom en mycket snar framtid.

Tack ledamot Kanborg. Jag är helt medveten om att ingenting går med simsalabim i vår värld och i vår bransch. Det mesta av det som du nämnde här är en kommunal angelägenhet. Vi har lagstiftning på plats som möjliggör allt detta som du nämnde. Vi har ersättningsnivåer där man tillämpar minimi hos kommunerna. Vi pratar återigen om miniminivå. Lagstiftningen möjliggör en mycket bredare flexibilitet än den som används idag och det är ju givetvis ett bekymmer.

Återigen, olika kommuner gör på olika sätt. I vissa kommuner gör man på ett visst sätt, i en annan på ett annat sätt och en kommun är mer framgångsrik än någon annan. Jag tror att det finns bra exempel där kommunerna kan lära av varandra.

Det är klart att man kan tänka sig att höja miniminivåerna, men det medför ju också vissa finansiella åtaganden som landskapet tar på sig i sådana fall. Det är ju inte det som efterfrågas heller hos kommunerna, att vi i detalj ska specificera, för det skapar ju givetvis bekymmer om man detaljstyrs för mycket i lagstiftning.

Däremot så ser jag givetvis fram emot att vi gemensamt med kommunerna har en bra diskussion. Jag ska ut i kommunerna och har redan påbörjat den rundan. Under dessa möten har jag sett att just den här flexibiliteten saknas i många kommuner. Hur bygger vi in en flexibilitet som vi behöver? Det är ett jättestort bekymmer. Det är väldigt låst, det är väldigt snåriga regler för hur man tillhandahåller vissa tjänster och man hänvisar mer eller mindre till olika miniminivåer. Det är den här vårdformen som behöver utvecklas.

Tidigare lagstiftning, bland annat klientlagstiftning och de lagar som har stiftats här tidigare år, har gått mot att premiera vårdformer som just den här vårdformen. Vi behöver bygga vidare på det. Vi kommer att komma in i en sannolik situation här under mandatperioden där vi går in i fas tre av den här klientlagstiftningen. Jag kan inte i detalj redogöra för hur den kommer se ut, men den resan är inledd sedan tidigare , vi tar den vidare och fortsätter där. Tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.