Andra behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 24 mars 2003 kl. 13.00. 

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Jansson och ltl Harriet Lindeman).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Lindeman på grund av sjukdom och ltl Roger Jansson på grund av uppdrag som riksdagsledamot för tiden 23-26.3.2003. Beviljas.

     

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 1:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående förevisning för allmänheten av djur som tillhör vilda arter. (FR 12/2002-2003).

     

    Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

     

    Finansutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående ändrad lagstiftning som rör landskapsandelarna för grundskola och socialvård samt betalningsansvaret för grundskolelärarnas pensionspremier. (FR 10/2002-2003).

     

    Först tillåts allmän diskussion, efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Sjölund:

    Fru talman!

    Den här landskapsstyrelseframställningen har behandlats grundligt i finansutskottet. Vi har gått igenom förändringarna i de ekonomiska relationerna mellan landskapet och kommunerna under de senaste åren och även försökt se framåt hur utvecklingen ter sig framför allt för kommunerna. Hela framställningen och lagstiftningen är rätt komplicerad. Det gäller att vara väl insatt i hur den kommunala ekonomin fungerar för att man skall få en överblick och en helhetssyn på den ekonomiska utvecklingen och relationerna mellan landskapet och kommunerna.

     

    Jag vill i det här skedet inte nu gå in på detaljerade siffror, beräknade utfall och sådana saker som finns och som utskottet också har fått del av utan föra ett mera allmänt resonemang.

     

    Framställningen består av två delar. Det ena är landskapsandelssystemet och det andra betalningsansvaret för grundskollärarnas pensionspremier. Jag tänkte börja med det senare. När det gäller betalningsansvaret för grundskollärarnas pensionspremier innebär framställningen en uppföljning av lagtingets budgetbeslut i 2003 års budget, där betalningsansvaret överförs på kommunerna från den 1 oktober 2003 för att sedan fortlöpa framåt. Utskottet har också jämfört det nu kommande betalningsansvaret med vad som skett på rikssidan. Där infördes motsvarande betalningsansvar fr.o.m. år 1998, men på så sätt att det infördes stegvis under en fyraårsperiod, där premiebetalningen höjdes med 25 procent per år. Fullt ut betalade rikskommunerna således avgiften från år 2002 och framåt. De åländska kommunerna har alltså fått en fördel av att landskapet betalar premierna ända fram till den 1 oktober 2003.

     

    Utskottet har försökt göra en bedömning av vilken grad av kompensation via landskapsandelarna som är rimlig för det nya betalningsansvaret och kommit fram till att den nivån bör ligga på minst 37 procent. Finansutskottet föreslår därför att när de nya landskapsandelarna fr.o.m. år 2004 börjar tillämpas bör kompensation enligt miniminivån 37 procent införas.

     

    Finansutskottet föreslår också att landskapsstyrelsen senast den 1 augusti 2003 skall framlägga en framställning till lagtinget med innehållet att kommunerna skall kompenseras i landskapsandelssystemet med minst 37 procent för kostnaderna för grundskollärarpensionspremien.

     

    Finansutskottets konstaterande att ”överföringen av kostnadsansvaret för pensionspremierna inte kompenseras genom föreliggande framställning såsom lagtinget har beslutat” är en skrivning som kanske är väl kategoriskt formulerad. Det finns de facto en kompensation inbyggd och enligt landskapsstyrelsens finansavdelning ger den en kompensation på ca 35 procent.

     

    Beträffande landskapsandelslagstiftningen anser utskottet att föreliggande framställning skall godkännas men dock så att den är i kraft under år 2003. För landskapsandelssystemet från år 2004 bör en ny framställning ges till lagtinget baserad på de erfarenheter och utvärderingar som gjorts och görs under detta år.

     

    Finansutskottet har i sin kartläggning av förändringarna mellan kommunerna och landskapet sett på bl.a. de kompensationer som beslutats om i samband med omfördelningen av samfundsskatten som nu under år 2003 betalas ut för sista året. Dessa kompensationer är alltså extra medel som betalas till kommunerna för att göra övergången till det förändrade systemet mjukare. Orsaken till att kompensationerna upphör är bl.a. tidigare fattade beslut, utveckling av landskapets ekonomi och att det nya landskapsandelssystemet och nivåerna skall avses utgöra ett helhetssystem där olika element skall bakas in så långt som möjligt.

     

    Det är klart att landskapsstyrelsen skall göra förhandlingar med kommunerna för att så långt som möjligt komma överens om utformningen och nivåerna av det landskapsandelssystem som skall bli gällande fr.o.m. 1.1.2004. Vi har förstått att man står i beråd att börja de förhandlingarna, men det är klart att de är ganska komplicerade så det kommer att ta en viss tid innan de blir slutförda.

     

    Utvecklingen av samfundsskatten och kapitalbeskattningen - kapitalbeskattningen är en statsskatt - är beroende av den allmänna ekonomiska konjunkturen, som nu har gått tillbaka. Tillväxten i nationalekonomin är svagare, vilket påverkar skatteintäkterna. Det gäller alltså skatteintäkterna både till staten och till kommunerna. När det gäller intäkten av bl.a. kapitalskatten och samfundsskatten, där staten tar en större andel, så inverkar de på den klumpsumma som landskapet erhåller från staten via 0,45 procenten. När staten tar en del av samfundsskatten erhåller kommunerna i riket vissa kompensationer, vilka inte automatiskt kommer de åländska kommunerna till del. Där är det fråga om hur stor andel som kompenseras landskapets budget via klumpsumman när det gäller utvecklingen av samfundsskatten. Där finns det kalkyler som säger att intäkterna för landskapets budget inte är 100 procent av det som statens höjda andel av samfundsskatten utgör, utan det utgör enligt beräkningar någonstans i storleksordningen 65-70 procent. Men fortsättningsvis är det så att någon direkt koppling mellan de åländska kommunernas penningtilldelning och den omständigheten att staten tar en större del av samfundskatten finns inte.

     

    Fru talman!

    Till betänkandet har ltl Jörgen Strand fogat en reservation, såsom framgår av bilagan till betänkandet.

    Ltl J-E Mattsson:

    Fru talman!

    Först lite grann om framställningens innebörd.  Den låter enkel och logisk. Man flyttar över betalningsansvaret för grundskollärarnas pensionspremier från landskapet till kommunerna. Sedan finns det en uträkning över den ekonomiska effekten av detta. Så långt är allt väl. I utskottsbehandlingen har vi kunnat konstatera att alla är överens om det logiska i detta resonemang. Nu är det fråga om tillvägagångssättet hur en sådan här överföring skall ske.

     

    I samband med budgetbehandlingen i november och december 2002 togs detta ärende fram som en budgeteffekt och efter överenskommelser och diskussioner valdes det att den skulle utgöra 25 procent av ett år, alltså tre månader. Betalningsansvaret uppgår till ca 570.000 euro för kommunerna. Det kan låta som en måttlig betalning, men är ändå en ökning av kommunernas utgifter som är ganska stor.

     

    När man tittar på kommunernas möjligheter till betalningar har vi kunnat konstatera i utskottsbehandlingen, som har varit väldigt arbetsam – vi har fått ta fram väldigt mycket uppgifter som det tog tid att ta fram och därför har utskottsbehandlingen dragit ut på tiden – att förutsättningarna i kommunerna är väldigt olika. Budgetmässigt 2003 visar tio kommuner underskott och bokslutsmässigt har också utvecklingen i de olika kommunerna – med kännedom om 2001 års budget och tillbaka i tiden – genomgått väldigt starka försämringar. Det betyder att driftsutgifterna i varje kommun har ökat betydligt snabbare än skatteintäkter och andra intäkter.

     

    När det gäller skolorna har vi tagit del av de hörandes åsikter. När landskapsandelarna för skolorna ändrades 1993 från att tidigare ha varit bundna till olika delar av skolan -  man har fått för skolskjuts per elev för undervisningen och för fastighetsskötsel – blev systemet mindre transparent, man fick en klumpsumma per elev. Detta har lett till att man inte klart har sett i kommunerna vilken kostnad som varje elev har dragit. Det har anställts lärare, det har anställts assistenter och det har skett en kostnadsutveckling som har gått snabbare än vad intäktssidan har kunnat följa med, i all synnerhet nu när intäkterna också sjunker inom landskapets ekonomi. Detta får en att fundera på: hur skall kommunerna respektive landskapet kunna bära de utgifter som skolor och annat inom kommunerna har förorsakat? Vi har fortfarande goda tider, men trots det ser vi att 2003 kommer att innebära väldigt tunga ekonomiska beslut i olika kommuner; i vissa kommuner väldigt tungt, i några kommuner mindre tungt – sammantaget väldigt tungt i alla kommuner. Nu föreslås ytterligare förändringar i samma riktning som de tidigare gjorda, dvs.  transparensen i beslutsfattandet i kostnaderna för undervisningen, man tar bort de två olika åldersgrupperna som har funnits och inför en enda åldersgrupp 6-15 år. Det är ingen som har motsatt sig detta. Det ligger helt i linje med utvecklingen av skolan, men man kan konstatera att transparensen försvinner även med det här beslutet. Det är inget beslut som leder till kostnadsmedvetenheten, som är det man i dag borde eftertrakta.

     

    Vi har redogjort för utvecklingen av landskapets stöd till kommunerna som har funnits. Vi valde att göra en uppräkning av de kompensationer som har betalats ut under 2001-2002 och som har försvunnit. Vi fann det nödvändigt att lyfta fram det för att få förståelse för hur ekonomin har förändrats.

     

    När det gäller effekten för 2004, om lagframställningen skulle gälla, så får den tre-fyra gånger högre genomslagskraft när den skall användas på hela året. Därför har vi valt att föreslå att framställningen skall gälla enbart för 2003, där den slår igenom till 25 procent.

     

    Vi har erfarit att kompensationen för skolkostnaderna i kommunerna i riket är högre än det vi har erfarit för Ålands del. Hur mycket högre är lite svårt att analysera fram, för vi har en annan modell än skolorna i riket med gymnasialstadiet och annat.

    Kommunernas ekonomi är som sagt väldigt olika. Skatteinkomster finns av tre olika slag. Kommunalskatten har haft en positiv utveckling, i och för sig ganska svag, den ökar med ett par procent per år. Samfundsskatten har sjunkit totalt sett men även genom riksbeslut, där staten tar ännu mera av vår samfundskatt. Vi har också haft en diskussion om ändamålet med att använda samfundskatten för kommunernas åtaganden i skola och omsorg; det är förmodligen oändamålsenligt att finansiera kommunala verksamheter med samfundskatten genom att den kan fluktuera väldigt mycket från år till år. Trots det skall vi via 0,45 kunna få tillbaka vår del av samfundskatten och finansiera kommunala verksamheter på ett stabilt sätt. Detta har tidigare skett genom kompensationer, kompensationer som nu inte längre finns med. Detta har också lagtinget omfattat utan någon närmar diskussion.

     

    Kapitalskatten är en statlig skatt; där har det också funnits kompensation till kommunerna. Denna skatt är den svåraste därför att vår utveckling mot företagsamhet gör att man övergår från löneskatter till kapitalskatter i t.o.m. enmansföretag, någonting som slår undan den ekonomiska grunden för kommunala åtaganden, som skola och omsorg. Denna kapitalskatt kommer också till  landskapets ekonomi via 0,45 och kan fluktuera väldigt starkt. Den hade minskat med 37 procent för ett antal år.

     

    Hur vi skall kunna behålla vår skola och vår omsorg i framtiden ter sig för mig åtminstone som en väldigt svår gåta. Vi har en arbetslöshet på Åland på mindre än 2 procent i nuläget och våra pengar räcker inte till. Nu har vi hamnat i en situation då vi här i lagtinget skall diskutera vem som skall betala dessa pensioner. Alla är överens att den som är arbetsgivare borde betala pensionen. Men hur skall vi finansiera den kommunala verksamheten och hur skall vi kunna finansiera driftsutgifterna i landskapets ekonomi, som också ter sig mindre ljusa och där försämringen går i snabbare takt än vad man de som har varit mest pessimistiska trott – utvecklingen går snabbare neråt än vad vi har kunnat tro. Det preliminära bokslutet för landskapet Åland visar på ett större underskott för 2002 än det kalkylerade. Önskemålet om att kunna nolla 2002, som jag hade i samband med ordinarie budgetens behandling i lagtinget, har redan kommit på skam. Det kunde vi konstatera redan när vi antog tilläggsbudgeten för ÅHS, som står för 25 procent av vår budget och står också för 25 procent av underskottet.

     

    Vi kommer att ha ett tungt ansvar för den framtida ekonomin under avslutningssessionen. Hittills har man kunnat säga att vi har satt oss till dukat bord, där allting har funnits, det har funnits pengar till allt vad vi har velat göra plus att det har funnits önskemål och tillägg om mera. Men hur ser bordet ut för nästa lagting? Det finns nog bara resterna kvar och odiskade tallrikar.

     

    Jag hoppas att vi alla kan fundera igenom vad vi skall göra för att sanera vår ekonomi. Jag tror inte att den saneringen sker enbart genom att flytta över kostnadsansvar så här enkelt som den här framställningen gör. Det är nödvändigt att den bör göras. Utvecklingen av kommunernas ekonomi har varit negativ på grund av att man inte har haft betalningsansvaret för de åtgärder man har vidtagit när man utvecklat skolan. Jag tror att detta kostnadsansvar måste ligga på rätt ställe. Men när det gäller landskapets ekonomi är inte det här någonting som räddar den.

     

    Vtm Salmén:

    Fru talman!

    Låt mig börja med det som jag är överens om i förslaget, nämligen att det är rätt att överföra grundskollärarnas pensionspremier till den som anställer och betalar lönerna. Detta var uppe redan 2000 i diskussioner med kommunerna. Men sedan kommer frågan: Vem skall betala vad? Då anser jag att det är ganska klart att det bör vara i enlighet med det system som vi har arbetat fram och som vi har ligger i landskapet, alltså att det skall kompenseras till 100 procent av landskapet till kommunerna. När vi är inne på förhandlingar mellan kommunförbundet och landskapsstyrelsen tycker jag att ett sådant system borde vara ganska självklart, att om parterna inte är överens skall inte den stora stygga vargen säga att så här skall det bli. Det är ingen förhandling. Det här tror jag att är en ganska viktig sak att hålla i minnet. Jag hade möjligheter att närvara vid diskussioner mellan kommunerna och landskapet; landskapet visade sig tyvärr inte så mycket på diskussionen utan man var i ett bakomliggande rum och försökte där övertala kommunala tjänstemän att så och så borde det vara. Men det märktes tydligt bland kommunalpolitikerna att så här borde det drivas. Jag hoppas verkligen att vi i fortsättningen skall komma fram till det. Det här kallar jag definitivt för en form av robinhoodskatt som det har framlagts av landskapsstyrelsen och godkänts av utskottet.

     

    Om jag sedan, fru talman, med några ord skall tala om kommunernas ekonomi så tycker jag att det är så svårt att jämföra de finska kommunerna med de åländska kommunerna i förhållandet staten respektive landskapet genom att vi har ett så annorlunda system. Vi har tagit över sjukvården. Vi har tagit över gymnasialstadiet. Därför är det omöjligt att göra jämförelser. I samband med budgeten för 2003 föreslogs det flera kompensationer för uteblivna skatter och delar av skatterna, men förslagen fick inte majoritet så det blev förstås inte lagtingets beslut på det viset. Tittar man sedan på landskapets ekonomi har jag rysligt svårt att förstå gråten över att vi skall alla tillsammans försöka slita ihop det här: kommunerna, vi privata och landskapet, när man inte ser några dirketa tecken till försök att rationalisera och minska på kostnaderna i landskapets administration. Dessutom sätter man igång med nya aktiviteter som man stöder till rätt betydande del. När man då tittar på det här blir det så att det är kommunerna som lider, men det är kommunerna som samtidigt upprätthåller hela den sociala servicen och hela grundskolan, så om vi inte vill ha en försvagning eller en sänkning av den klass som vi har på de lagbundna aktiviteterna måste vi se till att kommunerna har möjligheter att sköta detta. Kommunerna har ingen annan möjlighet att ta in pengar än att höja kommunalskatten. Skattetrycket i landet och i landskapet är nog tillräckligt redan.

     

    Fru talman!

    Jag föreslår att ärendet bordläggs till den 31 mars, nästa måndag, så att vi i lugn och ro hinner titta hur det här slår i respektive kommunoch att vi då kanske kan få en vettig lösning. Jag är absolut inne på att vi alla skall försöka samarbeta så mycket som möjligt för att hitta en lösning, som ltl J-E Mattsson sade, så här skulle det nog vara viktigt att vi i lugn och ro försöker se vad vi kan göra utan att vi ens skulle behöva lägga kostnaderna på kommunerna för två månader, utan att vi skulle få ett ordentligt slut på diskussionerna och verkligen reda upp detta med skillnaden mellan landskapet och kommunerna.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Vid remissen av detta ärende utlovade jag i en replik till numera riksdagsman Roger Jansson att vi skulle ta fram uppgifter och undersöka de ekonomiska effekterna för kommunerna. De uppgifterna finns nu samlade i utskottets handlingar, så en bordläggning en vecka fram i tiden ger möjligheter att ta del av alla dessa uppgifter. Som jag också sade i mitt anförande visar uppgifterna på hur olika det slår mellan kommunerna. Man kan rent konkret säga att kommuner med en skola i regel klarar sig bättre än kommuner med två eller flera skolor, så lärarantalet som nu räknas in slår klart igenom här, men det finns, som sagt, åtskilligt med matematiska sifferuppgifter om ekonomin för de olika kommunerna som vtm Salmén kan få tillgång till.

     

    Vtm Salmén, replik:

    Fru talman!

    Jag är glad att de uppgifterna finns samlade. Då är det kanske lättare för oss att tillsammans försöka hitta en väg för att komma fram härifrån. Att bara flytta över pengarna till kommunerna kan jag inte tänka mig att vara med på. Då är det också viktigt att komma ihåg att samfundskatten slår men också hur man anställer folk. De kommuner som har anställt assistenter har fått betala alltihopa medan de som har roat sig med att anställa lärare som assistenter har fått sina pensionspengar från landskapet.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    Ett obestridligt faktum är att landskapet Åland lever långt över sina tillgångar. I förra veckan vet vi att det preliminära bokslutet för 2002 gav ett klart och entydigt om det. Bokslutet uppvisade en brist på 19,5 miljoner euro eller 117 miljoner gamla mark. Vad säger det? Jo, det säger att kursen är helt på vils. Vi kan, dessvärre, nu konstatera att Åland under en ypperlig konjunktur med full sysselsättning och praktiskt taget ingen arbetslöshet ändå har jättestora svårigheter att klara sin ekonomi, om inte reserver i form av kassamedel skjuts till som inte förutsätts av budgetuppställningen. Åland lever på för stor fot och med nuvarande utveckling, kära vänner, är landskapets kassa tom 2005. Jag menar att det här är mycket allvarligt, särskilt därför att den tidpunkt vi nu lever i är när vi skulle samla i ladorna för att klara en kommande nedgång i ekonomin. Det är precis tvärtom! Vi har på Åland, där vi i det här lagtinget känner scenariot framför oss med alla hot, inte skäl att förvänta oss ytterligare uppgångar i konjunkturen, snarare tvärtom, alltså ett allvarligt memento. Vi vet också att statsmakten har skrivit ner konjunkturprognoserna betydligt.

     

    Landskapsstyrelsen har enligt mitt sätt att se kunnat hålla skenet uppe och hålla ålänningarna lugna genom att säga att vi behöver inte låna. Nej, vi behöver inte låna så länge det finns en kassa som hela tiden dräneras! Men snart är det slut och då kommer vi att måsta låna mycket för att klara vår verksamhet, om inte de nödvändiga strukturella förändringar som behövs vidtas. Det är inte bara kommunerna; också landskapet är inne på en mycket allvarlig väg. Jag säger det här därför att jag själv en gång har haft det tvivelaktiga nöjet att vara med och reda upp när allt har sett fruktansvärt mörkt ut. Då blir det jobbigt.

     

    Vi har alltså inte att förvänta oss något ytterligare ekonomiskt uppsving. Men landskapsstyrelsen, som ändå, tyckte jag när budgeten för innevarande år gjordes, hade vissa ansatser för att få ändringar till stånd, har nu liksom tappat farten i det arbetet. I en ekonomi där man inte klarar sina åtaganden, vad gör man? Jo, man iscensätter projekt som det privata näringslivet mycket väl på egen hand klarar ut och så bygger man in ytterligare ekonomiska problem. Man borde göra precis tvärtom! Att på det här sättet uppnå väljarnas gunst är verkligen pyrrhussegrar, för det kommer efter som sura ölet, var så säker!

     

    Det förslag till landskapsandelssystem som finns här, som naturligtvis är en mycket springande punkt i hela processen, är från landskapsstyrelsen ett sätt att försöka föra över en del av den kostnadsbörda man har. Man tycker att man gör det rättfärdigt. Man säger, för att tillmötesgå kommunerna, att basbeloppen höjs så att de skall stå i en motsvarighet till det som kommunerna menar att är relevant, men samtidigt opererar man med en koefficient i andra ändan så att resultatet de facto blir noll. Det är ett nollsummespel. Strukturellt kan man diskutera om det ändå är rätt. Kompensationen i det här sammanhanget är naturligtvis viktig utifrån den skrivning som finansutskottet gjorde i anslutning till budgeten och vilket också blev lagtingets beslut. Då menar jag för socialdemokraternas del att den del som upptar tiden 1.10 till årets slut har relevans vad gäller pensionsansvarsfrågan. Däremot är den långsiktiga problemställningen inte löst, där det var förutsatt en betydligt mer vidlyftig kompensation än de 35 procent som nu ställts i utsikt. Därför stöder också jag utskottets slutsats till den delen, nämligen att man måste komma ihop med kommunerna och diskutera fram en lösning som man kan förena sig om. Det är jätteviktigt.

     

    Jag hade önskat, precis som finansutskottet i sitt betänkande skrev, att den framställningen skulle kunna komma redan i vår – det gör den inte – utan den kommer väl, om allt går som utskottet skriver och lagtinget tar det, den första augusti. Men det är viktigt att den kommer vid en tidpunkt så att den inte blir bara ett inslag i valdebatten utan att det kan föras en seriös diskussion här i lagtinget om det här, därför att det är allvarliga saker.

     

    När man tittar på vad som har hänt efter det att Åland fick en egen ekonomi i början av nittiotalet och fram till våra dagar kan man konstatera att statsandelarna på rikssidan beskrivit en långsiktigt fallande tendens. Hos oss har det de facto varit omvänt, om man är uppriktig och ärlig mot sakernas förhållande. Men, som vtm Salmén sade, är det inte så lätt att göra relevanta jämförelser eftersom kostnadsstrukturerna för kommunerna på Åland och i riket ser helt olika ut.

     

    En sak är säker att samtidigt som Ålands landskapsstyrelse visar att vägen går utför i vår ekonomi är det också så att vi på kommunalt håll har stora bekymmer. Detta sammanhänger naturligtvis med inte minst den omständigheten att samfundskatteandelen hela tiden konfiskeras i allt större utsträckning av staten, kommunerna får inte del av ärligt förtjänta pengar, och kapitalskatten försvinner också. Jag har sagt många gånger, och jag säger det igen, att det är strukturella fel vi har och ett strukturellt problem som jag skulle vilja att man seriöst diskuterade för att om möjligt se om det kunde vara en hjälp på vägen är en kommunreform på Åland. Jag har lämnat en motion i det ärendet och risken är väl tyvärr att den förfaller på grund av mellankommande val, men jag tycker att man seriöst borde utvärdera: vad kunde man vinna på en kommunreform, beroende på lite vilken sammansättning den skall ha, hur den skall se ut, realt. Finns det någonting att hämta där? Jag tror det finns betydande summor.

     

    Vtm Salmén, replik:

    Fru talman!

    Jag är överens med ltl Wiklöf i det mesta och jag anser att ansvaret för lärarpensionerna kan överföras omedelbums, men då skall de samtidigt följas av ett löfte om 100 procents ersättning hela året.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl A-M Pehrsson:

    Fru talman!

    Som vi inte minst hör här i dag och som vi alla vet är det många kommuner som har dåliga ekonomiska förutsättningar, i synnerhet när man talar om randkommuner och skärgårdskommuner är det många som har stora problem. Jämfört med centralkommunerna kan man väl tycka att problemen inte är så stora, men jag anser ändå att centralkommunerna, med sitt befolkningsunderlag och det mera gynnsamma geografiska läget: närheten till centralorten Mariehamn, har en fördel och det ger också fördelar när det gäller att konkurrera om bosättningen. Dessutom är det så att de små kommunerna just på grund av bl.a. de faktorer som jag har nämnt också har tvingats att höja sin skatteprocent för att klara av att balansera budgeten. Det förbättrar inte heller konkurrensläget utan det har förstås motsatt verkan.

     

    Många tittar på hur hög skatt man skall betala i den kommun som man väljer som bosättningsort och även om man kanske i lika hög grad ser på den service som finns beträffande barnomsorg och skola börjar det även på den fronten bli svårt för kommunerna att leva upp till de krav som lagen ställer.

     

    När det gäller små kommuner är Sund en kommun som jag har mest insyn i och erfarenhet av. Förutom att det är oerhört svårt att skapa arbetsplatser, t.ex. genom industrietableringar och dylikt, har den kommunen även drabbats av innevånargränsen som är satt för uträkningen av basbeloppet för undervisnings- och kulturverksamheten, där lagen säger att kommuner med över 1.000 invånare räknas till en grupp med en lägre koefficient. Vi i Sund har nu strax över 1.000 invånare och har alltså hamnat i samma grupp som de större centralkommunerna, t.ex. Finström och Jomala. Vi har

    tidigare fått våra landskapsandelar för grundskolan uträknade efter koefficienten 0,40 och nu sjunker den till 0,34, och det är kännbart för en så liten kommun. Vi har från kommunens sida sänt en skrivelse såväl till landskapsstyrelsen som till finansutskottet och i den skriver vi bl.a. att vi anhåller om att 7 § i landskapslagen om planering av landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten ändras så att punkten gällande faståländska kommuner med mindre än 1.000 invånare ändras till faståländska kommuner med mindre än 1.100 invånare. Motiveringen till detta är att den paragrafen överensstämmer med landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna, 11 §, där man talar om kommuner med mellan 500 och 1.100 invånare, alltså har man olika gränser. För en randkommun som Sund är det orimligt med en gräns som går vid 1.000. Vid en jämförelse med de svensk- och tvåspråkiga kommunerna i Finland för år 2001 är kommunens skatteinkomster per invånare fortfarande bland de lägsta, även om kommunen de senaste åren har haft en positiv utveckling. Kommunen har som randkommun ett av Ålands högsta skatteören och har inte som många andra åländska kommuner haft möjlighet att sänka skatteöret under flera år å rad. Situationen är i mångt och mycket likvärdig för de enskilda randkommunerna och de borde därför alla placeras inom samma koefficient. För Sunds kommun är det en stor ekonomisk belastning att inte längre befinna sig inom samma grupp som övriga randkommuner utan att ha hamnat i samma grupp som centralkommunerna. Vi har i dag norra Ålands största enskilda lågstadieskola, vilket kräver mer resurser än tidigare och kostnaderna för utbildningen har ökat trots att landskapsandelarna har sjunkit. Det är orimligt att gränsen för koefficienten i 7 § landskapslagen om planering av landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten skall gå vid 1.000 invånare eftersom kostnaderna inte har blivit mindre. Därför anhåller vi om en ändring av gränsen för koefficienten i 7 §, som går vid 1.100 invånare, i enlighet med 11 § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna.

     

    Eftersom man i finansutskottet, trots att man fick skrivelsen dit, ansåg sig inte kunna gå in där och göra ändringen, hoppas jag att landskapsstyrelsen i förhandlingarna om det större landskapsandelspaketet skall beakta just detta och justera innevånargränsen så att den koordineras med det övriga andelssystemet.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Pehrsson tog upp Sunds problem den skriftväxling som har skett mellan Sunds kommun och finansutskottet. Vi har diskuterat skrivelsen i finansutskottet och konstaterat att den nog är relevant, men på grund av att inte vi har ansett oss ha tid att bereda en sådan här lagstiftning och att det också skulle innehålla ett ekonomiskt utfall för landskapet har vi lämnat frågan därhän. Min minnesbild är dock att finansutskottet har varit enigt om att skrivelsen var helt relevant.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är positivt att höra att man i finansutskottet har haft en enig åsikt om att detta slår snett för en så liten kommun som Sund just tack vare att vi ligger några invånare över 1.000 personer. Jag kan också förstå argumentet att det kan vara svårt att i en utskottsbehandling gå in och göra en så här stor ändring. Det var därför jag ville ta upp frågan i lagtinget, med hänvisning till att landskapsstyrelsen i förhandlingarna borde titta på just den här frågan.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Jag önskar också att skrivelsen hörsammas av landskapsstyrelsen i de fortsatta förhandlingarna och kanske t.o.m. i den förhoppningsvis kommande framställningen om landskapsandelar.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Vtm Salmén, replik:

    Fru talman!

    Om jag börjar med det sista om gränsen för invånarantal som ltl Pehrsson tog upp är detta alltid ett problem. När invånarantalet i de olika kommunerna fluktuerar borde vi efter en ordentlig genomgång av landskapsandelssystemet mellan kommunerna och landskapet få ett system hur det skall skötas. Det borde inte få vara så att det plötsligt kastar; då skall det samtidigt följas av någon form av kompensation på annat sätt.

     

    Ltl A-M Pehrsson talade också om att skapa arbetsplatser. En viktig sak är också att man ser till att man håller de arbetsplatser som finns och inte låter landskapet där hoppa in och se till att arbetsplatser försvinner!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Strand:

    Fru talman!

    Det här är en lag som berör den grundläggande välfärden ute i kommunerna. Den berör den sociala omsorgen och grundskolorna.

     

    Jag har lagt en reservation till finansutskottets betänkande. Jag är inte överens med majoriteten i vilken omfattning kommunerna skall kompenseras och under vilken tid som pensionsansvaret skulle överföras. Däremot är jag överens med majoriteten om att pensionsansvaret skall ligga på kommunerna och att kommunerna måste vara med och ta ett visst ansvar för den offentliga ekonomin.

     

    I lagförslaget handlar det om politiska prioriteringar. Vill man prioritera grundskolor, social omsorg i stället för IT-byar, 80-procentiga bidrag och liknande? I vår grupp har vi valt att prioritera grundskola och social omsorg. Därför vill vi ha en högre kompensation än lagförslaget, vi ville ha en fyra års övergångsperiod så att kommunerna får en verklig möjlighet att se över sina kostnader. Att nu med kort varsel föra över hela pensionsansvaret innebär antagligen att kommunerna vidtar åtgärder som långsiktigt inte är bra; man måste också komma ihåg att på årsbasis betyder överförandet av pensionerna en nettokostnad för kommunerna på ca 1,5-1,6 miljoner euro. Lägger man till de minskade kompensationerna i samband med budgeten, som var lika mycket, så är det fråga om kostnader på kommunerna om ca 3 miljoner euro eller närmare 20 miljoner mark. Att föra över det här från ett år till ett annat anser vår grupp att inte är realistiskt; då får man problem med att hålla välfärden.

     

    Rent politiskt läste jag på en hel del inför utskottsbehandlingen. Speciellt liberalerna har gjort en 180 graders sväng; genom sin talesman nuvarande talmannen Viveka Eriksson framfördes helt andra åsikter i samband med budgetbehandlingen för 2001. Då var grundskolan och den sociala omsorgen viktig för liberalerna. I dag lägger finansansvarige fram ett förslag som står helt i strid med det man då förde fram. Centern sitter och håller med. Den enda som hade avvikande åsikt i remissen var ltl Anders Englund, som har satt sig in i frågan, ser hur förslaget slår mot grundskolorna, speciellt de mindre skolorna, och det skall han ha heder av.

     

    När det gäller betänkandet måste man läsa och sätta sig in i det riktigt ordentlig. Den kompensation som landskapsstyrelsen föreslår för dessa tre månaders pensioner är 35,13 procent. När man läser betänkandet kan man få uppfattningen att nu vill utskottet göra något riktigt bra – man föreslår minst 37 procents kompensation! Det betyder egentligen i praktiken att om lagtinget tar framställningen godkänner man att i den framställning som skall komma 1.8 är det fråga om en minimal höjning av kompensationen till kommunerna, och det kan inte vi omfatta.

     

    Jag understöder vtm Salméns förslag om bordläggning, då en av våra ledamöter är sjuk i dag och vill säga några ord inkommande måndag.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det finns mycket som man kan sympatisera med i det som ltl Strand säger. För min del tycker jag att framställningen inte har kunnat komma mera olägligt. Den har kommit under ett valår och under ett avtalsår. Vi vet inte vad avtalen för grundskolan kommer att innehålla för kostnadsdrivande saker. De beror inte bara på de anställda utan det beror också på att man i kommunerna fattar beslut som kan vara kostnadsdrivande.

     

    När det gäller kompensationen som finns inbyggd i framställningen om dryga 35 procent har åtminstone jag haft den utgångspunkten att jag inte kan lita på att den är 35 procent är år 2006. För mig har det varit viktigt att få en långsiktig lösning som skulle garantera kommunerna en minimiprocent på längre sikt än vad 2003 och 2004 kan innebära. Tittar man på de uppgifter vi har fått från riket har ingångskompensationen för grundskollärarnas pensionspremier varit 57 procent medan det i dag, när övergången är klar, visar på att den är högst 43 procent i verkligheten. Den utvecklingen vill inte jag vara med om, utan när det gäller landskapsandelarna för Åland måste det finnas en minsta kompensation för pensionspremierna. Det måste sedan gå att förhandla sig till ett bättre resultat mellan landskapet och kommunerna.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Vi är överens om långsiktigheten, men majoriteten har gått in för att man godtar det resonemang som förs i framställningen plus att man säger att den minsta kompensationen skall vara 37 procent. Det är den procenten som inte jag är nöjd med. Jag vill höja på den procenten. Jag vill ge kommunerna en rimlig övergångstid. Den långsiktighet som ltl Anne-Helena Sjöblom talade om håller jag med om att måste finnas i systemet och den hoppas jag att kommer i den nya framställningen, om inte lagtinget tar ett annat beslut i den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller behandlingen i utskottet och behandlingen av ärendet totalt sett utlåter sig ltl Strand om centerns agerande, att vi ungefär skulle sitta i famnen, det är enbart ltl Anders Englund som skulle ha sagt någonting som enligt ltl Strand skulle vara positivt. Jag har inte hundraprocentigt klart för mig vad som uttalades i plenum, men jag vill minnas att jag lovade att jag mycket noggrant skulle sätta mig in i de ekonomiska effekterna, och jag har aldrig sagt att jag accepterar starka ekonomiska förändringar i den kommunala ekonomin som detta eventuellt kunde medföra.

     

    När det gäller arbetet i finansutskottet vill jag verkligen poängtera att jag själv har bidragit och jobbat väldigt mycket med att få fram de verklighetsuppgifter som vi har fått av utslaget av förändringen. Till saken hör att vi nu har skrivit ”minst 37 procent”. Vi har hört här i dag att det finns åsikter att det borde vara 100 procent! I riket var det 57 procent och har, som ltl Sjöblom sade, gått ner till 43 procent, men de har en annan struktur på sina statsandelar. Var vi hamnar få vi se när framställningen kommer och när vi fattar ett sådant beslut. Jag har tagit ställning för att 2003 slår detta igenom till 25 procent, med den kompensation som eventuellt finns. Det är fråga om en övergångsperiod; till skillnad från riket där man körde igenom det från 1998 till 2002, så har vi fått ha full kompensation för kommunernas räkning i fyra år. Det tycker jag är bra.

     

    Centerns roll i den här behandlingen är ingalunda att vi skulle sitta i knä på någon annan utan jag fattar nog mina egna beslut i den här frågan utifrån min egen horisont och mina egna kunskaper som jag har fått under utskottsbehandlingen.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag kan bara konstatera att ltl J-E Mattssons och finansansvariges synpunkter sammanfaller till stora delar. Jag nämnde ltl Anders Englund därför att han i remissdebatten sade sig inte vara nöjd med den framställning som låg för remiss till finansutskottet. Nu tar finansutskottet ett sådant beslut att man i stort sett omfattar det förslag som kom från landskapsstyrelsen med några små nyanser – därför nämnde jag ltl Englund i debatten.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är att negligera vad utskottet faktiskt skriver i sitt betänkande. Om nu ltl Strand hade så väldigt klart för sig vad framställningen innehöll i samband med remissdebatten så talade han i varje fall inte om vad verkligheten innebar. För mig framstod verkligheten först när vi fick sifferuppgifter i utskottsbehandlingen och efter att ha gått igenom förslaget med flera hörande. Vi har fått uppgifter från Finlands kommunförbund, vi har fått uppgifter från många och min uppfattning är väldigt klar på den punkten att av dem vi hörde i finansutskottet var det väldigt få som hade en helhetsbild av effekterna, lika litet som jag hade det själv, och det har jag fått konfirmerat av andra också. Om ltl Strand vill påstå att han hade en väldigt klar uppfattning har det åtminstone inte påverkat arbetet i utskottet.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Det riktigt att vi har fått många uppgifter i finansutskottet och jag har själv tagit åt mig så mycket jag har kunnat. Däremot har jag mycket väl satt mig in i själva principen i lagstiftningen före utskottsbehandlingen. Men det som debatten handlade om tidigare var om ltl J-E Mattsson har samma grundinställning som finansansvarige, och det har han visat genom att bifalla framställningen, att det är de åsikter som finansansvarige framför som ltl J-E Mattsson bifaller!

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Salmén, understödd av ltl Strand, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 31 mars. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 31.3. På talarlistan finns ännu ltl Häggblom och ltl J-E Mattsson, vilka bereds tillfälle att yttra sig.

     

    Ltl Häggblom:

    Fru talman!

    Eftersom ärendet blir bordlagt hoppas jag att regeringsblocket under mellanliggande tiden funderar på om man inte skulle kunna tänka sig att under år 2003 inte göra några förändringar och att man kommer med nödiga framställningar till nästa år, där kompensationerna blir tillräckligt utredda och att kommunerna och skolväsendet inte blir drabbat såsom det blir nu eftersom det blir nästa år. Detta var i och för sig aktuellt i samband med budgetpropositionen, vi hade också en motion om det här. Jag tycker att det är hedervärt av ltl J-E Mattsson i finansutskottet att säga att han för sin del inte har haft tillräcklig kunskap om hur detta slår. Man har fått siffrorna nu i finansutskottet och verkligheten har blivit klar först i och med det. Med tanke på det tror jag att man inte skall lägga alltför stor politisk prestige i detta och jag hoppas att regeringsblocket kan fundera efter och lägga sig beträffande 2003, dvs. att vi inte skulle lagframställningen såsom den är nu utan vänta till nästa då; då får landskapsstyrelsen också tid på sig att fundera. Då behöver det inte bli fråga om prestige och det behöver inte bli mera politisk debatt, också om det är ett valår.

     

    Ltl J-E Mattsson:

    Fru talman!

    Med anledning av ltl Strands inlägg i debatten och hans påstående att majoriteten i finansutskottet skulle ha lagt sig för finansansvariges framställning vill jag säga att för det första är det hela landskapsstyrelsen som står bakom den. Det är väl helt naturligt att det är den finansansvarige som har hand om finanserna. Jag måste verkligen opponera mig mot ett sådant uttalande att någon skulle ha lagt sig. Varför skulle vi då ha vinnlagt oss om att ta fram så mycket material? Varför krävde vi i finansutskottet att innan behandling vidtar vill vi ha siffrorna på bordet. Här tycker jag att ltl Strand skall förklara sig. Jag tycker vidare att han skall förklara innebörden av det som vi skriver i vår kläm, om han anser att vi har omfattat framställningen i sin helhet: ”Utskottet föreslår att lagtinget uppmanar landskapsstyrelsen att senast den 1 augusti 2003 överlämna en ny lagframställning om landskapsandelar till lagtinget som kompenserar kommunerna för grundskollärarnas pensioner till lägst 37 procent.” Den procentsatsen har vi inte i utskottsbehandlingen fått någon avvikande åsikt om. Det har inte ställts något motförslag för utskottet att ta ställning till. Det är lite magstarkt att i den här timmen komma med några påståenden.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Jag kan hålla med om att det finns en viss skillnad mellan 35,13 i föreliggande förslag och ”minst 37 procent”. Skillnaden är 1,87 procent mer kompensation. När det gäller uttalandet att inte ltl Strand har lagt något förslag sade jag i utskottsbehandlingen att jag fullföljer det vi framförde i samband med budgetbehandlingen, nämligen en kompensation på 1 miljon euro i förhållande till den nettobelastning på kommunerna som är 1,6 miljoner, alltså betydligt högre procent än denna 37 procent, som majoriteten föreslår.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag vill än en gång framhålla att de siffror som ltl Strand nu framför har inte framförts i finansutskottet som några som helst konstruktiva förslag för utskottet att ta ställning till. Den siffra han ytterligare nämner om att den föreliggande framställningen innehåller en kompensation om 37 procent har inte utskottet tagit ställning till. Vi har inte erfarit att det är så. Vi fick i behandlingens mycket sena timme en uppgift om att så skulle vara fallet. Det är inte min uppfattning och utskottet har inte tagit ställning till något sådant.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Om ltl J-E Mattsson inte har förstått att det är en kompensation på 35,13 procent efter den utredning som vi fick från finansavdelningen är det bara att beklaga att han bifaller ett förslag i finansutskottet som han inte vad innehåller.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Då måste jag ställa frågan: Hur kan det då komma sig att kommunernas utgifter med anledning av den föreslagna lagen ökar med 570.000 euro år 2003 – exakt pensionssummans belopp?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ärendet bordläggs till plenum den 31.3.

     

     

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 3:

     

    Ltl Barbro Sundbacks lagmotion angående ändring av hyreslagen för landskapet Åland. (LM 3/2002-2003).

     

    Beslut om remiss till lagutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 19.3.2003. Diskussionen fortsätter.

     

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Jag kommenterade lagmotionen med förslag till ändring av hyreslagen väldigt kort senast när den var uppe och uttalade då en sympati för innehållet i den. Jag har nu tittat närmare på den och konstaterar att förslaget är innehållsmässigt detsamma som finns i rikslagen. Det betyder också en förstärkning av det rättsskydd som hyresgästerna har. Jag tittade också på den senaste behandlingen av hyreslagen 1998, en behandling som tog en ganska lång tid. Motionen sammanfaller nu med det som vi från liberalernas sida hade som synpunkter, att hyresgästens ställning/rättsskydd behöver förstärkas. Vi fick inte gehör för alla våra synpunkter då, men, som sagt, den här ändringen sympatiserar vi med.

     

    Det finns i och för sig nog en del andra punkter som man borde titta på när det gäller hyreslagen, men det borde i så fall ske i form av att landskapsstyrelsen skulle se över och utvärdera vilka andra förbättringar man kunde genomföra, men det faller utanför ramen för lagmotionen.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Jag är mycket glad över det stöd som jag får här från liberalernas lagtingsledamot Folke Sjölund. Vi hade, som redan nämndes, i stort sett samma principiella inställning till den åländska hyreslagen när den behandlades här i lagtinget för rätt så många år sedan. Detta med att använda sig av motsvarande bestämmelser som i rikslagen har många fördelar, bl.a. det att man kan stöda sig på den rättspraxis som har utvecklats i riket.

     

    Jag hoppas då att motionen får en någorlunda snabb behandling i lagutskottet och att vi får den hit så fort som möjligt. Det är säkert så att det finns andra bestämmelser som kunde ses över, men jag hoppas att utskottet inte gör en sådan där typisk bedömning, att det här kan inte genomföras därför att man måste se över hela lagen och på det viset igen förhalar en i och för sig nödvändig förändring och förbättring av den lag som nu gäller.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 4:

     

    Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående politikerutbildning. (HM 1/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Först hade jag inte tänkt motionera alls. Det är nämligen så att det finns 60 motioner som ligger obehandlade i lagtingets olika utskott. Som bekant är det så att när det byter lagtingsperiod, i höst vid valet, förfaller de ärenden som inte är slutbehandlade. Samtidigt har lagtinget väldigt lite att göra, så det är väl bra att vi får några motioner att prata om, även om de blir liggandes.

     

    Det har blivit lite så när det gäller motioner att initiativrätten helt har strypts för oppositionen. Det är bara genom enkla frågor och spörsmål vi kan påverka politiken och genom det dagliga arbetet. Det är tyvärr så att det är uteslutande majoriteten som sätter agendan och så blir det troligtvis också med det här ärendet: det är varken risk eller möjlighet att det blir behandlat. Men hur som helst vill jag framföra min idé.

     

    Idén i motionen är att det skulle finnas någonting som jag kallar för politikerutbildning. Det handlar inte om utbildning på ett visst antal år utan det handlar om ett kursutbud.

     

    Fru talman!

    Jag vill läsa upp motiveringen i motionen:

     

    En ständig utmaning i ett småskaligt samhälle är att hitta rätt kvinnor och män för rätt plats i näringsliv och samhälle. Ett småskaligt samhälle är samtidigt starkt beroende av duktiga och flexibla människor, inom politiken inte minst. För åländska politiker gäller det att ha en synnerligen bred kunskap, samtidigt som den också, beroende på uppdrag, behöver vara relativt djup. Insikter i nationalekonomi, juridik och historia är exempel på viktig kunskap. Social kompetens, kontaktskapande och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, att debattera och formulera sin åsikt samt insikter i att bilda opinion och förankra politiken hos folket är avgörande för att lyckas som politiker.

     

    Det självstyrda landskapet Ålands framtid är till mångt och mycket beroende av aktiva och skickliga politiker som skapar rätt förutsättningar för näringsliv och medborgare och verka och leva i. Att ständigt odla och raffinera sin kompetens är viktigt även för politiker och för att möjliggöra detta borde ett kursprogram med bl.a. ovannämnda inslag framtas där redan etablerade politiker på alla nivåer samt medborgare som siktar på en politisk karriär kan förkovra sig i samhällsbyggandet. Det är också viktigt för återväxten inom politikerkåren.”

     

    Med anledning av det sagda föreslår jag i all konstruktiv välmening att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att landskapsstyrelsen inleder ett projekt med kursbaserad utbildning för politiker i syfte att kompetensutveckla den åländska politikerkåren och möjliggöra för dessa och för samhällsintresserade medborgare att förkovra sig samhällsbygget.

     

    Fru talman!

    Det är inte min mening att alla politiker skall kunna allting. Det är ofta så att vi är experter på några områden och andra kompletterar oss. Därför fungerar vi tillsammans, men det finns säkert hos alla politiker behov att lära sig nya saker och hänga med i utvecklingen. Så känner åtminstone jag. Det skulle vara roligt att kunna förkovra sig i det man har behov av. Det skall givetvis vara av fri vilja. Vi skall inte ställa några kompetenskrav. Det enda kompetenskrav vi skall ha är att vi har Ålands folks förtroende i val. Jag tror också att politiker kunde lära av varandra. Man kunde ha någon sorts kompetenskorspollinering. Det här gör man ute i näringslivet nuförtiden – man lär av varandra. Så har man väl alltid gjort mer eller mindre, men man kunde ha det här systematiskt för att utnyttja den resurs vi redan har och dela med oss.

     

    När jag nämner kurser i motiveringen så finns det många kurser i dag; bl.a. högskolan på Åland arrangerar många kurser som kunde vara med i ett sådant här program, men det kunde kompletteras med politikerspecifika ämnen, sådant som speciellt har att göra med vårt dagliga arbete.

     

    När det specifikt gäller lagtingsledamöterna – det handlar om det lagting som väljs i höst – kunde man kanske, förutom den väldigt enkla introduktionsutbildningen, göra en individuell kompetensutvecklingsplan för varje lagtingsledamot i samarbete med ledamöterna som sedan ligger till grund för den kompetensutveckling som man får ta del av. Jag tror säkert att ledamöterna själva kan uppskatta vad man är intresserad av att lära sig och vad man skulle vilja lära sig. Det är alltså mitt förslag och även om motionen inte hinner bli behandlad kunde man väl i lagtingets organ fundera på förslaget tills det nya lagtinget kommer i höst, att man kunde göra vissa delar. Man kunde också från lagtingets sida plocka fram vissa kurser som skulle vara lämpliga för lagtingsledamöterna att gå på. Jag vet att man har tagit vissa initiativ under fru talmans ledning till det här och det tycker jag att är mycket bra.

     

    Ltl Boman, replik:

    Fru talman!

    Eftersom Roger Jansson uppenbarligen kommer att erhålla befrielse från detta lagting, så undrar jag om det skulle vara möjligt att politikerutbildningen kunde komma igång samtidigt som ersättaren tillträder. Det skulle vara viktigt att också denna person skulle kunna ta del av den utbildningen.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade föreslår detta i all konstruktiv välmening.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Jag reagerade på en sak som ltl Sundman nämnde: att man har så lite jobb i lagtinget. Samtidigt sade han att motionerna blir liggande. Men det är så att man prioriterar allt annat före hemställningsmotionerna, så om det är lite jobb borde man hinna med motionerna. Jag vill också ge ett exempel på vad man kan jobba med. Jag tycker att lagtingsarbetet kan vara hur mycket jobb som helst; om man t.ex. gör spörsmål, gör lagmotioner, som man kan göra under hela året osv. Nog finns det möjlighet för den som vill att ta initiativ. Sedan är det så att vi har pengar till partierna och de partier som jag känner till i alla fall har den här typen av utbildning och lära av varandra, dvs. man diskuterar och debatterar. Jag tycker att den här frågan är väldigt viktig att diskutera, särskilt mot bakgrund av ltl Sundmans formulering att man skall kompetensutveckla kåren, dvs. det är inte s.a.s. medborgare med olika värderingar som är utgångspunkten för politiken, utan den skall professionaliseras och det är en viktig sak: skall vi ha proffspolitiker som kompetensutvecklas och går på kurser eller skall vi ha en folkrepresentation som speglar medborgarnas värderingar och som lär av varandra under arbetets gång?

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herrr talman!

    Vicelantrådet har för vana att komma med pekpinnar hur lagtinget skall göra och inte göra och det är väl de facto från vicelantrådet som många av de pekpinnar kommer som majoritetens ledamöter håller i. Det diskuteras vem som sitter i famnen på vem, men vi vet nog alla vem som sitter underst!

    Det är nämligen så att det är majoriteten som styr lagtingsarbetet också; fast vi från oppositionen påpekar att vi skulle vilja ha våra motioner behandlade så inte hjälper det – utskotten styrs av majoriteten. Det är faktiskt så att majoriteten vill inte heller behandla sina egna motioner därför att de har vänt i så många frågor så det är bekvämt att låta dem falla. Skulle man behandla alla motioner skulle den djupa oenighet som finns i regeringsblocket också komma fram. Därför vill man inte heller behandla motionerna och då blir vi i oppositionen lidande av det.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Herr talman!

    Det finns ingen anledning för mig att komma med pekpinnar, det är inte heller min roll, men jag uppfattade ltl Sundmans motion som ett politiskt nödrop: vi har ingenting att göra och då visade jag på möjligheterna: skriv lagmotioner, gör spörsmål, misstroende, enkla frågor, vad som helst; det finns mycket att göra om man tar för sig, men det är naturligtvis fritt fram. Jag tycker att de pengar som partierna använder vad skall de gå till om inte att man utvecklar politiken och därigenom politikerna.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det finns säkert behov av att kompetensutveckla landskapsstyrelsen också, särskilt när det gäller hur förhållandet mellan landskapsstyrelse och lagting skall fungera. När oppositionen under det förra lagtingsåret ställde många spörsmål fick vi höra klagomål att vi ställde för många spörsmål! Nu är tipset att vi skall ställa spörsmål, för det är det enda sättet att påverka eftersom motionerna hålls igen i utskotten. Det är lite svårt att veta hur vicelantrådet egentligen vill ha det. Det är val i höst, så då får vi se vad Ålands folk sätter för nytt lagting hit och det nya lagtinget kanske har bättre idéer hur motionerna skall hanteras.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Wickström-Johansson, replik:

    Talman!

    Jag tycker att det här är en intressant motion och det är alltid väldigt bra med utbildning, men några saker blev lite oklara för mig. Jag tycker att det handlar om två saker, dels om utbildning för politiker och dels för utomstående som eventuellt har tänkt sig bli politiker. Här tycker jag man kommer in på den frågan, att vems är ansvaret för utbildning? Som jag ser det är det på var och ens ansvar att man som människa i samhället skaffar sig en utbildning eller flera utbildningar för livet och vi har utomordentliga utbildningsmöjligheter runt omkring oss och på Åland. Är det här någon sorts särskild utbildning?  I motionen talar man om juridik, ekonomi, historia och det har ju var och en möjlighet att utbilda sig i och sedan bli politiker. Jag tycker att det är lite farligt om man börjar skjuta ansvaret för att utbilda människorna helt på samhället – det finns väl ett personligt ansvar för att man utbildar sig för livet.

     

    Vad gäller utbildningen för dem som är verksamma här och kanske inte har möjlighet att studera här tycker jag att det skulle vara bra att dels ha någon sorts grundkurser i historia och lagstiftning för dem som kommer nya hit, för man ser att det kan ju brista en hel del ibland, också i språk och retorik. Men det är väl lagtinget självt som ordnar det och det har också ordnats sådana kurser. Just förhållandet mellan dem som är politiker och för den vanliga människan att få speciella politikerutbildningar skulle jag gärna vilja att ltl Sundman utvecklar lite.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Det är trots allt så att politiker också är vanliga människor, så vi skall inte göra den uppdelningen. Det finns många olika sorters politiker, på olika nivåer. Det kan vara så att en medborgare är engagerad i en kommunala nämnd t.ex. och det kan vara ett väldigt begränsat område, medan de som är lagtingsledamöter har att ta ställning till väldigt breda ärenden och en väldigt bred agenda. Det är olika intressen för olika grupper. Visst är det så att det är den enskilde individens ansvar att utbilda sig – det skall ske av fri vilja, som jag sade i presentationen – vi kan inte kompetenskrav på lagtingets ledamöter som man kan ha på en offentlig tjänst, utan det enda kompetenskravet är att man har allmänhetens förtroende. Trots det tycker jag att politikerna själva, för sin egen skull, för att göra det bästa av folkets förtroende kunde utveckla sin kompetens inom vissa områden. Det beror på vilken politiker som det handlar om s.a.s. Min mening är att man skulle ha ett projekt som samlar ihop de kurser som finns och erbjuder dem åt aktiva inom kommunerna eller sådana som vill bli aktiva, så inför valet kunde det vara sådana som är kandidater t.ex., som säkert är nytra på att veta mera och att man på det viset skulle uppmuntra politiker på olika nivåer att lära sig mera för att, som jag skriver i motiveringen, det skall vara till gagn för Åland som helhet.

     

    Ltl Wickström-Johansson, replik:

    Talman!

    Ltl Sundman sade att man skulle samla ihop de kurser som finns och bjuda ut dem. Det var det jag tänkte på också, att det finns otroligt mycket kurser på Åland. Medis och högskolan har alla möjliga kurser i juridik, historia, samhällskunskap, filosofi; det finns allting som man kan behöva. Men jag ifrågasätter bara att landskapsstyrelsen skulle börja ordna ytterligare någon sorts konkurrerande kurser.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsen skall inte ordna konkurrerande kurser, däremot kompletterande. När jag sade

     ”samla ihop” handlar det om att man tillsammans med lagtingsledamöterna gör en kompetensutveckling när den nya lagtingsledamoten tillträder, så erbjuder man dels befintliga kurser men också nya kurser. Det finns som sagt politikerspecifika ämnen där politiker behöver vara extra djupt kunniga. Det skall inte bli så mycket ny verksamhet egentligen. Dessutom kan politiker också, som jag nämnde i mitt anförande, använda sig av varandras kunskaper och det kanske skulle vara bra att ha ett system för det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Även om vi här redan har diskuterat frågan om vem som skall få den eventuella utbildningen, vill jag ändå ställa en klargörande fråga till motionsställaren: Avser ltl Sundman att utbildningen skall ske före ett lagtings/kommunalval eller efter? Skall man före valet ge utbildning åt personer som avser att ställa upp i val eller skall utbildningen ges åt personer som redan blivit invalda? Jag önskar att jag kunde få detta klarlagt.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Ett enkelt svar på den frågan är både och. Som jag sade finns det säkert behov hos de kandidater som kandiderar i val att lära sig mera och det finns säkert en vilja framför allt, för det brukar finnas mycket vilja före valet. Men efter valet finns det säkert behov särskilt för dem som kommer som nya att lära sig nya saker, det finns ett fortlöpande behov av att lära sig att lära sig, att etablerade politiker lär sig hur man håller sig ajour med olika utvecklingar. Många av oss kan det här säkert inom de flesta områden, men det kan säkert finnas önskemål om kompletteringar, men absolut både före och efter.

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Om jag förstår det rätt är tanken också att utbildning skall ges åt personer som redan blivit invalda, men jag ser ändå en stor risk i att samhället då utbildar en elitkår av yrkespolitiker som går segrande genom val efter val för att dessa personer, genom sin utbildning i bl.a. debatteknik och övrigt, ”tal och skrift”, som det står i motionen, har så stora fördelar gentemot andra människor i eventuella valkampanjer. Jag tror att det är viktigt att s.k. vanliga människor med vanligt sunt förnuft kan ha jämställda möjligheter att representera väljarna, t.ex. här i lagtinget.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Sunt förnuft har vi nog ofta saknat här i Ålands lagting, det håller jag verkligen med om! När det gäller detta med elitkår eftersträvar jag inte en sådan utveckling, utan tvärtom var min tanke att man skulle bredda det fält av medborgare som är så pass kunniga inom politik att de kan konkurrera med de redan etablerade politikerna. Som jag har sagt i tidigare debatter har vi etablerade politiker det största ansvaret för förnyelsen av politikerkåren och vi skall utsätta oss själva för konkurrens aktivt, tycker jag. Det skall vi tåla!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

     

    Ltl Lisbeth Eriksson:

    Herr talman!

    Säkerligen behövs det mera utbildning på alla plan och på många håll. Jag vill verkligen hålla med ltl Wickström-Johansson att det finns ett jätteutbud av kurser och utbildningar i det åländska samhället, som den som bara vill utbilda sig kan ta del av. För övrigt vill jag säga det att om samhället skall åläggas ytterligare uppgift att utbilda politiker skall nog politikerna betala det själva. Det här är ett bra exempel på hur man med motioner bygger på och bygger på budgeten och sedan står man här och klagar på underskott och höga kostnader. (Från salen, vtm Salmén: det har inte vi hittat på, det är mågen det!) Det skall nog i alla fall vara klart att var och en som behöver den politiska utbildningen skall minsann betala den själv.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Visst finns det ett utbud av utbildning och det är därför jag säger att det bara kunde kompletteras med specifika kurser som politiker behöver ha i vissa ämnen. Ett ämne är, som jag nämnde nationalekonomi. Kanske vi kunde med ett klokare lagting undvika ett underskott om 18,8 miljoner euro i landskapsbudgeten. Det visar på att vi här i Ålands lagting inte är tillräckligt kloka, för då borde vi ha kunnat undvika det.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Då vill jag bara tala om för ltl Sundman att jag har gått kurser i Sommaruni i nationalekonomi. Jag vill alltså rekommendera det å det varmaste!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Kunskap är alltid bra. Jag som sitter i kulturutskottet får behandla motionen, så jag vill inte på förhand sätta tummen ner för den, men det är ändå några saker som jag vill påpeka här. För det första är jag väldigt förvånad över att man förväntas serveras denna service och kunskap. Jag har alltid uppfattat att politikeruppdraget utgår väldigt mycket från en aktiv samhällsintresserad, kunskapshungrande och kunskapssökande individ. Redan i dag är det många som har tagit den här typen av initiativ, t.ex. har jag påpekat för fru talmannen att det skulle behövas mera kunskap i politisk engelska, och den möjligheten har givits. Det var kanske inte ett så stort antal som nappade på den, men den möjligheten har funnits.

     

    En viktig sak att fundera på i det här sammanhanget är att vem är det som skall avgöra vad det är för kunskap som skall serveras i så fall? Jag tycker att vi i lagtinget är en intressant mix av människor med varierad utbildning i grunden och att det är rent naturligt att man delar med sig av sin kunskap – det gör vi ju alla dagar. Jag tycker också att detta skulle vara ett arbete för partierna. Jag vill också påpeka att nog finns det utbildning i dag, kommunförbundet ordnar för de kommunalt invalda personerna och högskolan och många andra ordnar också massor med kurser och utbildningar. Seminarier finns det i det här huset så att man kan gå alla veckor och ibland säkert flera gånger per vecka, om man bara är intresserad! Har man väldigt lite arbete här beror det nog på att man prioriterar väldigt olika – mitt arbete är i alla fall heltid.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Visst är det som ltl Lundberg säger att kunskap är makt. Jag vill i det sammanhanget passa på att tacka för det stora intresset för min motion och att kulturutskottet kommer att behandla den, det är mycket positivt. När det gäller att man skulle serveras håller jag absolut med om det att inte skall vi tvinga det på någon och inte skall det heller vara så att genom det här projektet all utbildning tas över på något vis och att man konkurrerar, som sades här tidigare, utan det redan befintliga utbudet bör kompletteras med utbud av kurser. Vem som skall avgöra vem som skall serveras tror jag nog att lagtinget har organ för att avgöra när det gäller lagtingspolitikerna i alla fall, vilken utbildning som efterfrågas och där kan lagtingsledamöterna själva komma med förslag, som ltl Lundberg mycket förtjänstfullt har gjort. Det tycker jag är bra – flera sådana initiativ! Det är så med de olika lagtingsledamöterna att man är aktiv på sitt sätt. Man kan inte säga att det här jobbet är halvtid eller deltid eller heltid, utan så länge man blir vald av Ålands folk är man lagtingsledamot och inga kompetenskrav och arbetstidskrav egentligen alls, om man skall hårdra det.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att ett betydligt effektivare och mycket enklare sätt än att lägga den här hemställningsmotionen skulle vara att ltl Sundman, där han ser att det finns kunskapsbrister eller där han ser att man skulle vilja ha mera kunskaper om, kommer med ett initiativ till talmanskonferensen, så behandlas det där!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

     

    Ltl Svensson:

    Herr talman!

    Tillåt mig först teckna en bakgrund till den här motionen. Ledamoten Sundman är ute i syften som påminner om det jag, en rad andra liberaler och en socialdemokrat fann rimligt att framföra i en hemställningsmotion för två år sedan.

     

    Då påpekade jag att när lagtinget skulle öka sitt engagemang i EU-ärenden, och med tanke även på andra externpolitiska frågor, skulle behovet av skolning och diskussionsutveckling öka, inte bara för lagtingets och landskapsstyrelsens ledamöter och berörda anställda utan också för de politiska organisationerna, frivilliga organisationer och intressegrupper i det åländska samhället.

     

    En sådan kunskapsfördjupning kräver, framhöll jag, organisation och regelbunden uppföljning. Ett institut eller forum för EU-, Östersjö- och nordiska frågor, som också kan studera handlingsvägar och påverkansstrategier för autonomin samt anknytande omvärldsstudier, kunde enligt min motion skapa basen för en viktig utveckling inom denna för självstyrelsen allt viktigare sektor och stimulera en konstruktiv allmän debatt i landskapet. Jag menade att resurser också för viss projektforskning och för forskningssamarbete kunde hänföras till institutets uppgifter för att förstärka den politiska processen inom självstyrelsens utåtriktade aktiviteter.

    I mars 2001 dristade jag mig föreslå att lagtinget skulle hemställa hos landskapsstyrelsen om en utredning i brådskande ordning om förutsättningarna för att grunda och driva ett åländskt institut eller forum för externpolitiska frågor samt autonomi-  och omvärldsstudier.

     

    Herr talman!

    Den gången blev det i remissen— i vågsvallet efter landskapsstyrelsens ombildning — ett enstaka avstyrkande inlägg mot att inrätta en ny institution, formell eller informell.

     

    I kulturutskottet ansågs på hösten 2001 att ingen, varken de som hördes i utskottet eller ledamöterna, ville vara emot ökade externpolitiska kunskaper. Men man pekade på att en rad institutioner redan har möjlighet att syssla med externpolitisk skolning i olika former.

     

    Kulturutskottet kom också fram till att ett nytt institut eller forum inte skulle behövas men efterlyste koordinering av de resurser som redan finns. Även landskapsstyrelsen och självstyrelsepolitiska nämnden skulle kunna utveckla samarbete i de frågor som min motion berörde.

     

    Jag var själv med om att förkasta min motion, eftersom jag ändå fann en positiv skrivning i utskottets betänkande.

     

    Herr  talman!

    I lagtingsdebatten om betänkandet framhöll jag bland annat att det torde vara ganska lätt att organisera ett forum inom ramen för lagtinget. Jag betonade att det gäller att fortlöpande underbygga Ålands externpolitiska kapacitet och insikter. Jag fick en del stöd här i lagtinget.

    Men sedan gick det snett för att man i debatten påstod att jag exakt uttalat att ”ingen lagtingsgrupp prioriterar det externpolitiska området” när stenogrammet sedan visade att jag i verkligheten sagt att ”lagtingsgrupperna inte tycks prioritera detta område så högt”.

     

    Ledamoten Sundman var inte aktivt i debatten 2001. Men hans hemställningsmotion, med förslag om direkt utbildning av åländska politiker och samhällsintresserade medborgare, går faktiskt betydligt längre än det som lagtinget avvisade för 18 månader sedan.

    Själv menar jag att kulturutskottets positiva skrivning i betänkandet från 2001 borde ha betydligt större möjligheter att verkligen driva på utveckling för ökad externpolitisk allmänbildning. Det förutsätter naturligtvis att befintliga institutioner och instanser i landskapet aktivt samordnar sina resurser för ändamålet.

     

    Jag förstår att kulturutskottet har ungefär samma inställning nu som för 18 månader sedan.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Jag antecknade här: nej, nej, inget institut! Det skall inte bli några nya institutioner av det här utan det skall vara ett enkelt projekt som man listar kurser som politiker kan gå i och inte några nya tjänster osv.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Jag har redogjort för vad lagtinget kom fram till för 18 månader sedan, vilket jag tror att ltl Sundman inte alls följde med då. Sedan har frågan om att utbilda politiker och tjänstemän i EU-frågor varit uppe i andra sammanhang där ltl Sundman också har tillträde och jag har talat för att vi borde göra någonting. Men det finns en farhåga hos många ansvariga att intresset för skolning bland lagtingets ledamöter skulle vara oerhört litet, och det skulle kunna vara så eftersom de utbildningsmöjligheter som har getts inte har väckt något vidare intresse alls. Det är väl så att både ltl Sundman och jag får försöka att propagera för att vi skall utveckla vårt kunnande inom den här kretsen, men jag tror inte att lagtinget kommer att fatta något beslut om några nya grepp.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Visst finns det beröringspunkter med det initiativ som ltl Svensson tog 2001 och det som jag tar nu, men det är kanske inte riktigt samma sak. Hur som helst, fick man då, säger ltl Svensson, positiva signaler också från landskapsstyrelsen, men vad har landskapsstyrelsen gjort? Jo, ingenting i den här frågan. Därför finner jag det motiverat att ta ett nytt initiativ och jag hoppas att man kan få en positiv respons, inte bara det utan verkligen åtgärder med anledning av den positiva responsen.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Det som kulturutskottet gick in för och som lagtinget antog för 18 månader sedan är väl fortfarande giltigt. Vi får se vad som händer. Kanske det är så att den här diskussionen i dag har väckt livsandarna på nytt, men vi skall inte vara säkra på det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Säkert till motionärens besvikelse måste jag erkänna att jag tycker att motionen är fullkomligt onödig. Jag anser inte att det är lagtingets uppgift att hemställa till landskapsstyrelsen att den skall lista några kurser som vi politiker skall gå på. Detta med att inhämta kunskap är nog var och en lagtingsledamots egen skyldighet. Om man av ideologiska skäl vill utbilda flera inom det parti man tillhör har man alla möjligheter att göra det. Det finns inte som jag ser något som helst fog för förslaget. Vem är förresten målgruppen? Är det kommunalpolitiker? Är det lagtingspolitiker? Är det allmänt intresserade medborgare i samhällsfrågor? För alla dessa olika grupper finns det redan möjligheter att själva beställa kurser med olika institutioner, så jag tycker inte att lagtinget kan hemställa hos landskapsstyrelsen om dessa kurser. Är det den ansvariga ministern som skall sitta och göra upp listan och sedan bjuda in till kurs och vi skall liksom sitta där alla och bli något slags prototyp för åländska politiker! Nej, det är inte realistiskt. Det är något slags idé om att det finns en kunskap som automatiskt skulle leda till framgång och förbättring av kvaliteten i den åländska politiken. Det är nog politikerna själva som måste se till att den kvaliteten höjs. Jag måste säga att jag förstod inte heller den långa utläggningen om ltl Hasse Svenssons motion. Jag kommer ihåg den, men den var också lite på sidan om vad vi egentligen skall syssla med, nämligen att framför allt försöka förverkliga våra väljares önskemål, inte våra egna privata drömmar.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Återigen! Visst är det av fri vilja och visst är det så att det är den enskilda politikern som skall ta till sig kunskapen. Att ta till sig kunskap innebär också att man skall läsa lagtingets handlingar och då tycker jag att ltl Sundback borde ha läst min motion och se vad jag skriver där. Det är inte så som sades här i anförandet. När det gäller att kunna förverkliga sina väljares idéer och vilja – det är därför vi sitter här – är det viktigt att vi politiker klarar av det på olika sätt och då behöver vi ha kunskap. Det är den kunskapen jag skulle vilja kunna erbjuda genom mitt initiativ i större grad åt politiker; den finns som vi hörde till stor del redan, men det finns saker som kanske är specifikt för politiker. Det är faktiskt så att alla är inte fullärda ännu.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Nej, förvisso är vi inte fullärda, men det är heller inte landskapsstyrelsens uppgift att se till att vi skall bli det! Ltl Sundman borde närmare granska sina egna uttalanden här. Han sade uttryckligen att landskapsstyrelsen skulle lista de kurser som politikerna sedan skall gå på. Det är det konkretaste vi har kommit till hittills i den här diskussionen. Sedan må man skriva vad man vill, men det har framkommit att det är flera i salen som inte förstår vad som konkret avses med klämmen i motionen.

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Om det är så att det här är någonting som landskapsstyrelsen inte skall göra, så lär väl min motion få samma behandling som ltl Svenssons!

     

    Ltl J-E Mattsson:

    Herr talman!

    Jag sade för många år sedan i en remissdebatt om budgeten att vi på Åland är outstanding när det gäller utbildning. Jag vill upprepa att vi är fortfarande det, men den här motionen menar inte riktigt det som jag avsåg i att vi är outstanding på utbildning, utan det är nog närmast det som ltl Sundback var inne på här att motionen är ganska onödig. Däremot är det så att utbildning alltid har lönat sig. Då menar jag framför allt yrkesutbildning. Det har gjort det för mig och det har gjort dete för många andra och jag tror att det är väsentligt att komma ihåg att grunden till att vi har utbildning i samhället är för att vi skall ha goda förutsättningar att utföra ett arbete, bli företagare osv. Det är nog det som är meningen med utbildning. Man kan ändå inte få all den utbildningen i skola eller i kurser; däremot kan man tillgodogöra sig och höja sin kompetens, öka sina kunskaper för att vara up-to-date med utvecklingen genom kurser. Som det har sagts här tidigare när det gäller sådana kurser som man kan ha nytta av i det politiska livet tillhandahåller redan medborgarinstitutet åtskilliga av dessa. Vi har dessutom initiativförmåga i lagtinget, var och en av oss som sitter här att ta initiativ och skapa kurser för de aktuella behov som kan råka finnas. Det tycker jag är bra. Vi har ändå inte alla tid att ta del av kurserna av olika orsaker.

     

    Jag skulle vilja fråga vad ltl Sundman egentligen menar med utbildningen. Menar han att vi skulle utbilda yrkespolitiker? Hur skulle det se ut här i lagtinget med 30 lika kunniga, samma vokabulär, samma sätt att tala kanske, beaktande taltider, fördela taltider och –turer inom partierna osv. skulle det antagligen innebära. Vart skulle den personliga idéförmågan, den personliga spontaniteten och den personliga ideologin ta vägen? Min politiska utbildning har jag fått i huvudsak genom deltagande i centerns partipolitiska möten, där flera av de nuvarande lagtingsledamöterna deltagit, flera av de tidigare centerlagtingsledamöterna har deltagit, vid samtal med sådana som inte är lagtingsledamöter men som är aktiva inom politiken. Detta har åtminstone gett mig en ganska bra politisk utbildning. Att kunna mera nationalekonomi, att kunna mera av någonting annat, är säkert nödvändigt hela tiden och där måste jag efter min egen vilja och min egen önskan ha rätt att gå i en kurs när det passar mig, inte när landskapsstyrelsen eller någon har satt ihop ett kursprogram som jag hänvisas att gå till, innan jag kan bli lagtingspolitiker. För mig står ideologin inom ett parti väldigt högt i rang; alla mina åsikter baserar sig på den. Jag hoppas att det är så även för ltl Sundman och jag tror att det flesta känner det. Det är antagligen därför vi har olika politiska partier. Det finns skillnader i ideologi.

     

    Jag ser att en utbildning av det här slaget skulle leda till likformighet. Jag tycker att man också kan skönja en nedvärdering av de nuvarande lagtingspolitikerna. Ltl Sundman är tydligen inte nöjd med vår utbildningsnivå. Jag undrar om han är nöjd med sin egen, men han har ändå kommit hit!

     

    Utöver det här tycker jag att man skall komma ihåg att man lär så länge man lever.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Det finns absolut anledning att omprioritera utbildningsresurserna. Det har vi diskuterat tidigare i budgetsammanhang, men vi har ännu inte sett något förslag från landskapsstyrelsen. Visst är det så att man inte kan få all utbildning i skolan; tvärtom hör jag till dem som tycker att den praktiska erfarenheten man har – de empiriska resultaten av sitt leverne – är väldigt viktiga och det viktiga är att man lär sig att leva med ett livslångt lärande, att man lär sig att lära sig. Som konstaterades här tidigare, är det också viktigt att politikerna har den förmågan. Det är kanske en sak som kunde ingå i projektet. När det gäller min initiativförmåga här i Ålands lagting är det just den jag har använt! Jag har rätt att lämna hemställningsmotioner under den tid som det är stipulerat att man får göra det.

     

    När det gäller frågan om yrkespolitiker så inte vill jag ha yrkespolitiker, utan tvärtom vill jag ha en breddning, jag vill ha en förnyelse av politikerkåren och jag vill ständigt ha förnyelsen. Det inbegriper mina kolleger och det inbegriper också mig själv; den dagen jag inte kan komma med nya initiativ och vara kreativ skall jag sluta som politiker. Då skall det finnas sådan konkurrens på fältet att jag får lov att sluta, att Ålands folk väljer någon annan. Vi måste vara så pass självkritiska med tanke på det åländska samhället.

     

    När det gäller påståendet om nedvärdering har jag absolut inte menat att nedvärdera mina kolleger eller mig själv utan tvärtom har jag velat ge en möjlighet för lagtingsledamöterna och också andra politiker att uppvärdera sig, inte nedvärdera sig.

     

    Till slut nämnde ltl J-E Mattsson centerns ideologi. Vad har centern för ideologi i dag? Vi känner till den centern hade igår, men i dag är det nog illa med centerns ideologi. Jag känner personligen att jag har ett ansvar att kanske ta över det stora ansvar för det åländska samhället som centern tidigare har tagit och som man nu inte längre tar, tyvärr.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är kanske skäl att påpeka effekterna av att ha idéer i lagtinget eller möjligheterna att påverka i lagtinget. En hemställningsmotion riktar man de facto till landskapsstyrelsen och inte till lagtinget. Lagtinget behandlar den, men hemställningsmotionen är riktad till landskapsstyrelsen. Vill man ha fram en idé i lagtinget om ett behov av utbildning vänder man sig till talmanskonferensen via en av dess ledamöter eller till kanslikommissionen eller till någon personligen. Det är inget problem att få ett sådant behov tillgodosett. Det är väldigt intressant att höra ltl Sundman säga sig känna till centerns ideologi. (Från salen: det är en bedrift) Det måste verkligen vara en bedrift. På de centermöten som jag har varit närvarande sedan 1992 har då inte ltl Sundman varit närvarande, men det är möjligt att han har kunnat tillgodogöra sig ideologin på något annat ställe! Till den delen den har förändrats – allting förändrar sig, även ltl Sundman förändrar sig – så är det mest intressanta och mest häpnadsväckande uttalandet av ltl Sundman att han egentligen skulle vilja vara center!

     

    Ltl Sundman, replik:

    Herr talman!

    Nej, inte vill jag vara med i centern som centern är i dag, men tidigare har faktiskt centern varit en del av min politiska förebild. Det är tyvärr slut med det!

     

    När det gäller vart vi skall rikta oss med våra initiativ är det faktiskt så att landskapsstyrelsen är den instans som verkställer våra idéer här i lagtinget, om det inte specifikt rör lagtinget självt, alltså bara lagtingsledamöterna, men så snäv var inte min ram i motionen utan det skulle gälla alla politiker, en samordning av kommunpolitiker också; då är Ålands kommunförbund en instans och därför bör landskapsstyrelsen initiera projektet enligt min hemställan.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det är fortfarande så att initiativ till en enskild kurs fattas av lagtinget i talmanskonferensen och där har mig veterligen inte ltl Sundman framfört ett enda förslag till något initiativ. När det gäller landskapsstyrelsens agerande i den här frågan har det lite mera att bita i. Dessutom är det intressant att ta reda på den ekonomiska aspekten, hur ltl Sundman har tänkt sig den. Skulle det här vara gratis skall väl också samhället betala?

     

    TALMANNEN: Begärs ordet?

     

    Ltl Sundman:

    Herr talman!  

    Jag är inte för några 80 procentiga bidrag till dubbla badhus på Åland. Därför har jag råd med den här utbildningen.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 5:

     

    Ltl Bert Häggbloms hemställningsmotion angående inköp av säkerhetspaket för att skydda hotade personer. (HM 3/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 6:

     

    Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående körning med alkolås. (HM 4/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl G-M Lindholm:

    Herr talman!

    Det här är en motion angående alkolås som görs i trafiksäkerhetssyfte. Vi kan fråga oss vad alkolås är för någonting. Det är säkert många som känner till det fastän det inte existerar på Åland och inte heller i Finland, men jag kan helt kort berätta att det är anordning som man installerar på bilen och som är kopplad till tändningslåset. Är det så att den som sätter sig vid ratten och skall vrida om nyckeln på bilen är alkoholpåverkad – man måste utföra ett test före – så startar inte bilen.

     

    Alkolås är någonting som man har haft i USA i mer än tio år och som man har sett att har haft betydelse när det har varit fråga om återfall.  Det har funnits försök, och finns i dag också runt om i Sverige och det har visat sig att åtminstone ca tio procent av återfallen har klarat sig tack vare alkolåset. I Finland finns det inte ännu. Det har tagits initiativ från trafiksäkerhetsgrupper på flera varv, men det har inte tagits något initiativ i beredande organ. Just nu har dock trafikministeriet tillsatt grupp med ledning av Harri Cavén som kommer att komma med ett förslag i riktning att man också skall kunna införa detta i Finland.

     

    Det har också diskuterats på Åland i den trafiksäkerhetsgrupp som finns här, där Sven-Olof Hassel har varit lite av en expert i dessa frågor. Han har varit chef för rörliga polisen i Åbo och Björneborgs län. Det här är någonting som man, oavsett vad man kommer till för resultat i Finland, om man tänker införa det här på försök eller permanent eller hur man tar ställning till det, kan göra på Åland. Vi har lagstiftningsbehörigheten och det gäller att man ändrar trafiklagstiftningen så att man vid ett domslut i så fall kan den här möjligheten att som påföljd ha det här som ett alternativ att man får köra bil med alkolås, en bil där man alltså har installerat alkolåset.

     

    Därför föreslår jag detta.  Motionen går till lagutskottet. Jag vet inte hur mycket arbete lagutskottet har, men säkert finns det andra motioner som ligger före i turordningen, men just de nämnda personerna tycker jag att det är värt att man tar kontakt med vid behandlingen av motionen för det är personer som verkligen har jobbat med dessa frågor tidigare.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

    Föredras för remiss ärende nr 7:

     

    Ltl Barbro Sundbacks hemställningsmotion angående pensionärernas bostadsbidrag. (HM 6/2002-2003).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Sundback: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 2 april.

     

    TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 2 april har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 2 april.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Landskapsstyrelsens meddelande angående ungdomspolitiskt program för landskapet Åland. (M 2/2002-2003).

     

    Ärendet kommer upp till behandling vid plenum den 31.3.

     

     

    Antecknas vidare från tilläggslista för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Talmanskonferensens framställning angående ltl Roger Janssons anhållan om befrielse från uppdraget som lagtingsledamot. (TMK 2/2002-2003).

     

    Ärendet kommer upp till behandling vid plenum onsdagen den 26.3.

     

     

    Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 26.3. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.17).