PLENUM den 12 april 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Herr landshövdingen:

Värderade fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av överenskommelsen mellan Finland och Estland om social trygghet.

 

TALMANNEN: Ärendet kommer att behandlas i lagtinget i vederbörlig ordning.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2005-2006 angående ändrade bestämmelser om studentexamen. (FR 12/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag vill avisera att jag i detaljbehandlingen kommer att förelägga det lagförslag som ingår i min reservation till grund för behandlingen och föreslå att lagtinget godkänner det. Det gäller 5a § 2 mom., som alltså skulle få den lydelse som anges i reservation för att öka möjligheten för ökad valfrihet när det gäller språk i studentexamen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget paragraf för paragraf, därefter lagens ikraftträdelsebestämmelse, rubrik och ingress. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs 5a §.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag föreslår att 5a § 2 mom. får den lydelse som föreslås i min reservation.

 

Ltl Anders Eriksson: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Anders Eriksson, föreslagit att 5a § 2 mom. godkänns i enlighet med ltl Danne Sundmans till betänkandet fogade reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas De som omfattar kulturutskottets betänkande röstar ja, de som omfattar ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har sålunda godkänt lagtexten enligt kulturutskottets betänkande.

 

Förelägs 5b §. Godkänd. Föreläggs 5c §. Godkänd. Föreläggs 5d §. Godkänd. Föreläggs 36 §. Godkänd. Föreläggs 48. Godkänd. Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Godkänd. Föreläggs lagens rubrik. Godkänd. Föreläggs lagens ingress. Godkänd.

 

Lagförslagets andra behandling är härmed avslutad.

 

Föredras för enda behandling ärende nr 2:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsregeringens svar på ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om näringspolitiken. (S 4/2005-2006).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 5 april, har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Sune Mattsson, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen i sin näringspolitik skall inrikta sig på att skapa förutsättningar för näringslivet, tillse att regelverket för olika stödformer är tydligt och inte gå in i verksamheter där det privata näringslivet är lika bra eller bättre skickat att sköta utvecklingen.”

 

Detta kallas ltl Gun-Mari Lindholms förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, de som röstar för ltl Gun-Mari Lindholms förslag röstar till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag yrkar på öppen omröstning.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Eftersom öppen omröstning har begärts och understötts kommer den att genomföras. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen. Omröstningen verkställs efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej,  Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 17 ja-röster och 13-nej röster. Lagtinget har sålunda beslutat anteckna sig betänkandet till kännedom.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående ruinbana för träning med räddnings- och polishundar. (EF 12/2005-2006).

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Behovet av en ruinbana för träning med räddnings- och polishundar har aktualiserats vid ett flertal tillfällen, senast i ett brev till lagtingsgrupperna. För att garantera tillgången på utbildade räddnings- och polishundar för bl.a. sökning av saknade personer i terräng borde en anläggning för träning komma till stånd.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att en anläggning för träning av räddnings- och polishundar skall förverkligas på Åland?

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Den här frågeställningen har varit aktuell under en längre tid och landskapsregeringen har också givit stöd till räddningsföreningen som har hand om räddningshundarna för att kunna bedriva sin verksamhet. Man har givit s.k. PAF-medel. Man har också tidigare gett bidrag för att man skall kunna göra resor där det finns den här typen av anläggningar. Vi har också uttalat i vår plan för brand- och räddningsväsendet att vi bör ha en beredskap och en sådan infrastruktur här som gör det möjligt för träning av hundarna på hemmaplan, både polishundar och räddningshundar.

 

Den konkreta situationen är den att det är det s.k. flisområdet i Godby som man har använt för träning av hundarna, men det har funnits en viss ”konkurrenssituation” – området har också utnyttjats för jakt. Därför har man inte varit helt nöjd från Ålands räddningshundsklubbs sida med det arrangemanget.

 

Nu är situationen att vi har för ungefär en vecka sedan återigen bjudit ut landskapets jaktmarker, där också det här området finns med och i det finns det ett tydligt undantag som också förhoppningsvis skall tillfredsställa Ålands räddningshundsklubbs behov av att ha tillräckligt antal dagar som är jaktfria på de här områdena för att man skall kunna ha övning på det s.k. flisområdet. Vi har gett PAF-pengar tidigare, som tyvärr har förfallit, därför att de inte har utnyttjats då man inte har kommit till en riktig klarhet med det s.k. flisområdet. Det fanns en ansökan i årets fördelning av PAF-pengar som inte godkändes därför att det rådde en viss osäkerhet,  men det finns en positiv inställning till att när man får de här sakerna klargjorda man har tillgång till området och att man har ett regelverk och man kan fastställa omfattning och nivå på verksamheten, så är vi beredda att ge PAF-pengar, det är ingen tvekan om det. För att konkret komma vidare med det här kommer vi att tillsätta en arbetsgrupp med vår egen räddningsinspektör Sven-Olof Boman som ledare för den och med representanter för de berörda parterna för att kunna klargöra just de nämnda sakerna så att man får ett område och den utrustning som behövs för att vi skall kunna bedriva verksamheten på Åland. Det är en viktig verksamhet när det händer olyckor att man har tillgång till både polishundar och räddningshundar, men samtidigt vet vi också att det är ganska få som det sist och slutligen handlar om, så det gäller att hitta rätt nivå på verksamheten. Vi är positivt inställda från landskapsregeringen och kommer att gå vidare på nämnda sätt att använda det s.k. flisområdet i Godby som grund och att vi skall tillsätta en gemensam arbetsgrupp med berörda parter för att bestämma vad vi skall göra och på vilken nivå.

 

Ltl Danne Sundman, första tilläggsanförande:

Talman!

Enkel fråga är ett av de kontrollinstrument vi har här i lagtinget att jaga på regeringsmakten s.a.s. Ofta får de den effekten att det händer saker och ting och jag är tacksam för de åtgärder som lantrådet redovisar att man nu har upplåtit området och man är också beredd att ompröva detta med PAF-bidrag så att man kan förverkliga anläggningen. Som lantrådet säger är det viktigt med tillgång till hundarna och man skall passa på när det finns entusiaster som helt ideellt har hundarna, sköter och finansierar dem s.a.s. när de inte behöver användas. Det skulle annars kosta otroligt att ha dem i det offentligas regi. De är mycket värdefulla. En hund ersätter ungefär 25 personer när man skall gå skallgång, så det är ytterst värdefullt att ha dem, de kan rädda liv, man vet aldrig när den situationen kommer, det kommer sällan på Åland som ändå har en så liten befolkning.

 

Jag tackar för svaret och ser fram emot att det förverkligas.

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om ökat samarbete med Sverige inom tredje sektorn. (HM 31/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman: 

Talman!

I den här motionen berör vi ett problem som delvis har berörts i en tidigare motion, där jag har ett ganska annorlunda angreppssätt. Så här lyder motiveringen: ”Inom den s.k. tredje sektorn har många föreningar ett gemensamt problem att få service på svenska av förbund och/eller takorganisationer i Finland. Som exempel kan nämnas Röda Korsets annons om verksamhetsledare som har väckt uppmärksamhet eftersom den posten kräver kunskaper i finska.” Här kan man återkoppla till den diskussion vi hade och eventuella strängeringar av bidragsutbetalning, vilket är en ganska drastisk åtgärd och i den här motionen föreslås en alternativ lösning som är naturligare och inte s.a.s. tvingar någon till någonting egentligen.

 

Situationen försämras kontinuerligt eftersom ålänningarna oftast är de enda som kräver uteslutande service på svenska. Detta gör att det åländska föreningslivet går miste om en hel del, såsom t.ex. kurser och gemensamma evenemang och stöd och hjälp. Den naturliga lösningen är att rikta sig västerut till Sverige och knyta samarbete till svenska takorganisationer i stället. Detta har t.ex. Rotary beslutat att göra. Det är dock ofta förknippat med olika problem och gränshinder. För att underlätta detta borde landskapsregeringen diskutera frågan på högsta politiska nivå med Sveriges regering för att komma till en slags ramuppgörelse som föreningar kan hänvisa till. Detta med hänvisning till det ansvar som Sverige har enligt överenskommelsen om att Åland skall bevaras enspråkigt svenskt.

 

Med anledning av det sagda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att ett projekt initieras och diskussioner förs på högsta politiska nivå för att möjliggöra för den tredje sektorn på Åland att knyta samarbete med svenska takorganisationer.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman pekar på ett problem som många säkert upplever, men det råder förenings- och organisationsfrihet på Åland och runt om i våra regioner och det som jag tycker att är lite överdrivet är att man skall börja initiera och föra diskussioner på högsta politiska nivå, för de erfarenheter som jag har av föreningsarbetet och samarbete mellan Sverige och de övriga nordiska länderna är att det inte har varit någon som helst problematik, utan det beror på det initiativ och det arbete som man gör i föreningarna, så jag tycker på något vis att det som ltl Danne Sundman tar upp i klämmen är lite övermaga, att man skall börja föra diskussioner på högsta politiska nivå.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är absolut inte övermaga att föreslå det. Det är så att vi har föreningsfrihet, men vi har inte frihet till den här delen. De åländska föreningarna är ofta hänvisade till finska moderförbund och takorganisationer och det kan man inte välja bort. Det är monopol där s.a.s. och när man börjar bena ut var problematiken är så landar det ofta på högsta politiska nivå. Det handlar om hur de svenska organisationerna är, vilken lagstiftning de lyder under, vilka regelverk de har när de lyfter sina statsstöd osv., så det är absolut så att för att möjliggöra detta generellt måste det först komma uppifrån s.a.s., regeringarna måste sätta sig ner och diskutera fram en lösning så att man kan hänvisa till den. Svenska förbund och organisationer är också oroliga för att de öppnar någonting som de inte kan kontrollera, det får prejudicerande verkan osv. Eftersom regelverken behöver tittas över är det på högsta politiska nivå.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar inte riktigt ltl Danne Sundmans synpunkter i den här frågan. Min erfarenhet är att de flesta huvudorganisationer redan har samarbete på nationellt plan naturligtvis, men också på nordisk och internationellt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det stämmer att man kan samarbeta med norskt förbund eller svenskt förbund. Det beror för det första på om det är en kulturförening som inte är bunden av något regelverk eller om det t.ex. är en idrottsförening där det är klara distinktioner mellan länderna, mästerskapsdeltagande osv. Det är skilt vad det är för typ av organisation. När det gäller Röda Korset är det en internationell organisation som finns i så gott som alla världens länder och där är det inga bekymmer att knyta sig till Sverige. På basen av de problem som uppstår när man s.a.s. har klara landsgränser är vi på fel sida om gränsen till Sverige; till den här delen borde vi få välja att höra till finska förbund eller svenska förbund, alla föreningar borde ha den möjligheten – det är riktig föreningsfrihet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Det är angeläget ärende som ltl Danne Sundman tar upp i motionen och det är också ett stort problem för många föreningar på Åland. Det är så att problemet är att de finska takorganisationerna ofta har sin verksamhet, sina broschyrer och allt på finska; också deras förbundsmöten går på finska så att det ställer stora fordringar på de åländska föreningarna att delta aktivt i det arbetet. Ofta är en stor del av styrelsemötena på Åland och man sitter och man sitter och beklagar sig över hur tokigt det är i fråga om praktiska saker.

 

Vi stöder motionen varmt. Problemet kan tas upp i Nordiska rådet eller i Nordiska ministerrådet; det är ett bra forum. Vi måste dock komma ihåg att förbunden också i Sverige ofta är föreningar med egna stadgar och vi måste också acceptera att stadgarna kanske förbjuder eller sätter gränser för att ta utländska föreningar som medlemmar eller som samarbetspartners. Det måste man acceptera. Föreningsfriheten måste man värna. Men här kan just kontakterna på högre nivå kanske komma på en lösning, att det inte tolkas som att det skulle vara förbjudet från statsmaktens sida.

 

Vi har ett gott exempel, fru talman, på Åland och det är reumaföreningen, om vi talar om patientföreningar. Reumaföreningen har efter ett stort arbete gått in i den svenska takorganisationen efter att ha blivit felbehandlade, som de ansåg, i den finländska organisationen.

 

Och, fru talman, fast det heter att vi inte får nämna namn på sådana som inte är med, tror jag att jag vågar nämna May Flodin, som kämpade för detta. Förstås kunde hon använda sina nordiska kontakter som landskapsregeringsledamot här på Åland. Jag tror att hon också var med i Nordiska rådet. Efter mycket mödosamt arbete fick reumaföreningen tillstånd att ansluta sig som fullvärdig medlem i det svenska reumaförbundet och får då de förmåner som de har där, gå på deraskurser och få material därifrån. Jag rekommenderar kulturutskottet att höra May Flodin. Hon har erfarenhet av detta.

Det är också fråga om på vilken nivå man har samarbete. Ltl Christian Beijar sade att samarbete har de flesta föreningar över gränserna; samarbete kan man på mer eller mindre formaliserad grund, men om man vill gå så långt att man vill ha någon sorts form på det  måste man få det ekonomiska och allt sådant till pappers och på det sättet få det formaliserat. Nog är det här ett stort problem och det är inte bara den tredje sektorns föreningar utan det gäller alla föreningar; fackföreningarna är en annan bit, men det hör inte hit.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag får tacka för understödet. Ltl Raija-Liisa Eklöw och jag är väl så här vid sidan av vårt politiska engagemang inbitna föreningsentusiaster och det vet man att det engagemanget generellt minskar och just sådana här hinder kanske också är orsaken till att folk till slut ger upp och inte engagerar sig idéellt. Det tycker jag är synd och därför har jag sett detta som en väldigt viktig fråga att man s.a.s. underlättar för de här människorna ger helt gratis av sin tid. När det gäller frågan om att förbunden i Sverige är enskilda föreningar är det så, det är upp till dem att besluta om sina stadgar, men utformningen av stadgarna härrör ofta till överliggande regelverk, t.o.m. lagstiftning och sådana saker som bidragsbestämmelser osv. Därför bör det här s.a.s. först diskuteras på högsta politiska nivå. Sedan får man komma ner. Det beror på, som jag sade i mitt anförande, vad det är för typ av förening, men rent generellt bör man börja överst.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är precis som ltl Danne Sundman säger. Medlemmarna skriver ut sig från t.ex. patientföreningar eftersom allt material som de får hem är på finska och det trots allt är en ganska stor medlemsavgift. Man förstår dem också. Det är helt klart och vi är väldigt överens om tillvägagångssättet och vi får alla arbeta inom våra fora för detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar i stort det som ltl Raija-Liisa Eklöw sade i sitt anförande. Det som vi kanske missförstår varandra och som ltl Raija-Liisa Eklöw sade var frågan om att knyta kontakter när det gäller detta. Det gör man redan och det var det som jag också hänvisade till. Därför menade jag också att det som framgår i klämmen i motionen ”att knyta samarbete med svenska takorganisationer” och där bekräftade ju ltl Raija-Liisa Eklöw det som jag redan sade att den möjligheten finns redan i dag, men nu har jag den uppfattningen av diskussionen att det rör sig om mera att gå in som medlemmar direkt i de svenska riksorganisationerna.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Vi är precis överens om att det inofficiella samarbetet redan pågår. Men vill man gå längre och göra som t.ex. reumaföreningen gjorde att de helt enkelt ville byta sin takorganisation till Sverige, så är problemet mycket större. Det är inte bara att ringa dit och säga att nu vill vi bli medlemmar, utan man måste nog använda mycket intellekt, övertalning och argument för att få gör det.

 

Ltl Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill ändå påpeka att motionen inte tar upp den frågan utan det gäller att knyta samarbetet.

 

Ltl Eklöw, replik:

Fru talman!

När det gäller att knyta samarbete talar man varken om officiellt samarbete eller frivilligt samarbete. Jag vet inte hur ltl Sundman har tänkt sig utan jag gick i mitt anförande mera allmänt in på det frivilliga och det mera officiella samarbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående sexualundervisning i grundskolan och på gymnasialstadiet. (HM nr 56/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Hemställningsmotion nr 56 berör sexualundervisningen i grundskolan och på gymnasialstadiet. På Alla hjärtans dag i år tisdagen den 14 februari kunde man läsa i Hufvudstadsbladet att man bildar ett nätverk för sexuella minoriteter i rikets svenskspråkiga högstadie- och gymnasieskolor.

 

”Initiativtagarna till nätverket FSF, Finlands Svenska Skolungdomsförbundet, Zeta och Folkhälsan, vill dela ut regnbågsflaggor till toleranta skolor och alternativa barnböcker till daghemmen. Alla dörrar är inte öppna för det nya nätverket; i en del skolor har elevkåren inte ens vågat hänga upp inbjudan, kunde man läsa i Hufvudstadsbladet. FSF:s ordförande Antonia Wulff säger att det i första hand handlar om att synliggöra och uppmärksamma de här frågorna. Det nybildade nätverket är ett resultat av ett akut rop på hjälp från skolungdomar. Många känner sig utsatta i skolorna. Det gäller att smula sönder fördomarna på alla nivåer, både bland elever och lärare men också i samhället i övrigt.

 

Att dela ut regnbågsflaggor till toleranta skolor är en idé, förutsatt att de uppfyller vissa kriterier, där vettig sexualundervisning i alla fall är ett absolut måste.

 

Det talas väldigt lite om hbt-ungdomar, alltså homobisexuella och transpersoner i skolorna. Kunskapsnivån är låg och förebilder förebygger både våld och fördomar. Nätverket är tänkt att bli ett diskussionsforum och i bästa fall en påverkningskanal rakt in i lärarrummet.”

 

Så långt artikeln i Hufvudstadsbladet.

 

Samma dag skrev Nya Åland om den åländska gay-föreningen Regnbågsfyren. De berättar att skolornas intresse är stort när det gäller information om hbt-personer. Både åländska grund- och gymnasieskolor har vänt sig till föreningen för att boka föreläsningar. Genom att elever och lärare större kunskap vill Regnbågsfyren minska fördomarna och biträda till ett mera tolerant klimat.

 

Mikaela och Thomas från Regnbågsfyren, båda 19 år, berättade att en rad ur biologiboken ”och så finns det ju homosexuella” var den enda i bästa fall informationen som gavs om homosexuella och bisexuella personer.

 

Den traditionella sexualundervisningen har till största delen handlat om preventivmedel och könssjukdomar. Känslor och sexuella minoriteter borde få en mycket större uppmärksamhet. Ungefär 6 procent av befolkningen är homosexuella och en antagligen större andel är bisexuella. Det betyder att det statistiskt sett i en klass på 20 elever finns ett par stycken som är homo- eller bisexuella.

 

Enligt en norsk undersökning har en fjärdedel av alla homosexuella under 25 år försökt ta livet av sig; enligt undersökningen är den främsta orsaken känsla av isolering och ensamhet, känsla av vanmakt inför framtiden, önskan om att fly en ohållbar situation samt problem med att acceptera sig själv och den egna sexualiteten. Men även brist på förebilder och vuxna som stöder dem under uppväxten nämns. Det är viktigt att öka kunskapen, minska fördomarna och därmed bidra till ett tolerantare klimat med större öppenhet för mångfald, både när det gäller sexualitet och könsidentitet.

 

Med anledning av det anförda föreslår vi att lagtinget  hos landskapsregeringen hemställer om att sexualundervisningen i grundskolan och på gymnasialstadiet utvärderas och förbättras genom att bli mer jämlik, relevant och framför allt kontinuerlig.

 

Fru talman! All kärlek är bra kärlek.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

I ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion om sexualundervisning i grundskolan och på gymnasialstadiet är det en mycket bra kläm. Jag understöder den otroligt. Jag tycker att det här är någonting som är jätteviktigt. Sexualundervisning i skolorna är ett otroligt viktigt ämne, framför allt, vill jag tillägga, i grundskolorna. Jag tänker på 13-14-åringarna, där det är mycket av attityder till hur man sedan kommer att kunna bemöta och hur man kommer att kunna hantera. Vi har otroligt mycket skällsord som är nedvärderande mot homosexuella t.ex.

 

Sexualundervisningen i åländska skolor är otroligt ojämn. Det finns ingen gemensam linje. Vissa skolor har riktiga temadagar, tar in och går igenom det grundligt, i vissa skolor tänker läraren: kanske jag klarar av det här på två timmar, så blir det inte så genant. Om jag vill framhäva någon skola här så är det Godby högstadium. De är otroliga. Under min tid som fältarbetare hade de t.o.m. hela dagar med sexualundervisning för åttonde klassister och mycket om attityder till sex, samlevnad och vi hade otroligt långa diskussioner om homosexualitet. Men det var en skola. Jag vet att nu drar fältarna lektioner i Godby högstadium om attityder och samlevnad, framför allt om attityder till kärlek och olika sexualiteter. Det som man också behöver ta med i utvärderingen är när skall man ha sexualundervisning i skolorna, det är mycket tabubelagt, vissa är oerhört upprörda över hur man kan ha sexualundervisning redan för 14-åringar.

 

Fältarna har gjort en undersökning som heter 17 frågor om livet och den senaste som jag var med och gjorde med högstadieskolor hade en frågan: har du legat med någon? Bland åttonde klassister är det 21 procent som har legat med någon. Det var många som höjde upp ögonbrynen, man började effektivera undervisningen och man pratade också. Genom TV-bilderna i dag – vi har otroligt många dokusåpor som vill framhäva det sexuella och mycket anspelar på sex – upplever många att det är viktigt att få ha sex så tidigt som möjligt. Därigenom börjar det köras mycket ut till skolelever om att man kan vara kär utan att ha sex. Redan nu är siffran nere i 12,8 procent, och det är någonting som är jätteviktigt också, att man kan på det sättet, att man behöver inte ha så brått.

 

Vem är det då som skall ha sexual- och samlevnadsutbildningen? Är det lärarna eller skall man ta in någon utifrån? Ltl Katrin Sjögren var inne på Regnbågsfyren; de är oerhört viktiga, tycker jag, framför allt är det så att htb-personer får en identitet, de kan ta kontakt med någon som de behöver få stöd av.

 

Personligen – jag kan vara lite färgad i den här situationen – tycker jag att fältarna är oerhört kunniga i den här saken och har ett bekant ansikte bland ungdomar, de åtnjuter stor respekt bland ungdomarna och fältarna försöker alltid ha sin personal att gå grundkursen i sexualitet, Lafa, förkortning av landsting förebygger aids. Lafas-utbildningen är oerhört omtyckt och stockholmare har företrädare, men jag vet att vi har ålänningar som är utbildade där och jag tror att det är jätteviktigt.

 

Det är viktigt att man ser på sexualundervisningen ur en helhetssynpunkt och att undervisningen är kvalitativ och framför allt fördomsfri. Det skall vågas tas en bred diskussion, alla skall känna att de får något ut av den. Viktigt är också att man verkligen vågar ta diskussioner kring det och känna att eleverna sitter i en trygg miljö. Tar man t.ex. dit Regnbågsfyren och slår ihop flera klasser, då är inte ungdomarna i en trygg miljö längre; de är tryggast om de får vara i sin egen klass. Det är som sagt viktigt att jobba i skolor men även föreningar – vi pratade just om föreningar – och där tycker jag att det är en viktig sak bland föreningsledare, om man pratar om homosexualitet och attityder kring det, att acceptera att man är homo-, bi- eller transsexuell. Men framför allt att man också vågar, om det kommer skällsord som syftar på homosexualitet, ta en diskussion kring det och säger att det här accepterar vi inte.

 

Jag tycker, som sagt, att det är en bra motion och jag hoppas att den i kulturutskottet får en bra och saklig behandling, för jag tror att det är viktigt att vi tar itu med den här saken.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag får tacka för stödet av ltl Göte Winé. Han är sakkunnig i frågan när det gäller ungdomar genom sitt tidigare värv som fältare. Jag håller med om att när det gäller sexualundervisningen så är den varierande i skolorna och där tycker jag att det skulle vara ytterst viktigt att man gör en utvärdering och kommer med någon slags standardisering från landskapsregeringens sida. Mycket av sexualundervisningen går ut på att förhindra graviditet och man pratar väldigt lite om just känslor och sexuella minoriteter, så tack för stödet!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren och jag är oerhört ense om det här och det har faktiskt varit så att det är oftast det som står i läroboken som man tar upp och sedan inte så mycket mer, men vi kan säga en fjortonårig pojke eller flicka har otroligt mycket funderingar kring sin sexualitet och sin utveckling, hur kroppen är osv. Det är oerhört viktigt att kunna få ställa frågor, få svar och kunna ha det som en diskussion samt också ha rätt att ställa anonyma frågor osv. Det här är alltså en viktig sak och jag hoppas att det görs en utvärdering. Vi har grundskollagen som ger riktlinjer, men vi kan också se om vi kan ha något eget mål eller någonting sådant så att vi verkligen kan utveckla det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I vårt åländska samhälle som är väldigt demokratiskt och småskaligt är nästan ingenting tabu att prata om, ej heller att prata om och ta upp på den politiska arenan. När det gäller det här ämnet tror jag att vi har att göra med någonting som hittills har ansetts vara lite tabu. Det finns ingen som politiskt aktivt har drivit de här frågorna, och de har sedan länge varit tabubelagt. Jag vill använda så pass stora ord att jag tror att ltl Katrin Sjögren med den här motionen bryter ny mark i åländsk politik genom att föra upp den här frågan på agendan. Det är mycket intressant och jag har fördelen att leda kulturutskottet som skall behandla motionen.

 

När det gäller inställningen till sexuella minoriteter skall jag villigt erkänna att jag själv har haft en ganska grumlig uppfattning om sådana människor tills jag för tre-fyra år sedan via Internet – när jag chattade ganska mycket – stötte på en person som var homosexuell och som berättade hur det var, hur det var att leva i det åländska samhället, hur personen såg på alla problem, hur personen blev och hur det sedan slutade med att personen flyttade från Åland för alla tog avstånd i takt med att den kom ut s.a.s. När jag hörde den historien så måste jag säga att jag ändrade uppfattning och det ser jag gärna att andra ålänningar också gör. Det som vi i dag lär ut i skolan är kanske en del av den världsbild som ungdomar får, man får ju också sig till livs via media, via Internet, det nämndes dokusåpor och där får man signaler om en mycket tolerantare värld, alltså från Sverige. Vi rör oss på Åland i ett kraftfält som omspänner både det finska och det svenska. I det svenska samhället är sådana här frågor mycket längre komna, man kan säga att det skiljer ungefär 25 år. Våra ungdomar är helt försvenskade till den delen att man ser helt på svensk TV och följer med de trender som är i Sverige, så jag tror inte att det är något större bekymmer. Jag är yngst i det ordinarie lagtinget och min generation och äldre har nog kanske den uppfattning som jag hade före jag stötte på personen jag berättade om och tog åt mig.

 

Det här bär nog längre, skulle jag säga, än bara till sexualundervisning i grundskolan; det är mycket viktigt att vi för de här frågorna upp på agendan en gång för alla och tar tag i våra uppfattningar.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Tack för det stödet, ltl Danne Sundman! Det är så här att det här är en av mina hjärtefrågor. Jag är för ett jämlikt och mera demokratiskt samhälle och det här är personer som blir utsatta dagligdags för fördomar. Motionen tar syfte på unga människor som direkt mår psykiskt dåligt av att vi lever i ett ganska intolerant samhälle. Det är så att vi ser på TV, vi läser kvällspress och diverse tidningar från det svenska samhället och vi tycker att det är småmysigt och jättetrevligt med Mark och Jonas och Eva&Eva, men det är nog betydligt svårare att vara homo på Kökar t.ex.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som jag sade i mitt anförande är det en helt annan attityd till det här i det svenska samhället. Där kan man t.o.m. skoja och driva med i det här fallet bögar och de tar inte illa upp utan de är helt jämställda med vilken annan människa som helst. Men i Finland, österut, har det inte ens kommit på agendan, det är inte ens tillåtet, det är många människor som håller det här inom sig och andelen sådana som s.a.s. har kommit ut är mycket mindre, för det är inte tillåtet officiellt. Det är samma sak med jämställdhet överlag, det finns inte på agendan i Finland – i Sverige har man haft det i 25 år och här på Åland har vi haft det en längre tid och kommit väldigt långt tack vare entusiaster som har eldat på – och jag vill säga att det är det som ltl Katrin Sjögren gör nu.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Trots glassiga rubriker och att Sverige trots allt har kommit lite längre i den här frågan kan man inte heller bortse från faktum i Sverige. En av de grupper som blir mest utsatta för oprovocerat våld är fortfarande homosexuella i Sverige också, så det är ett massivt attitydförändringsarbete och då tror jag att det är en idé att börja med de unga - man har inga färdiga fördomar när man är liten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Här på Åland har vi att göra och umgås oftast med den del av Sverige som är s.a.s. på vågens framkant, som är trendigast, som är modernast, det är vad man kunde kalla 08-området, alltså Stockholm. Jag vet inte om ni har sett serien som Fredrik Lindström har haft om dialekter i Sverige; där har det också beskrivits ganska bra vad dialekterna anknyter till för sätt att tänka, kulturella faktorer osv. Det är ganska intressant, så det finns säkert ett Kökar i Sverige också, någonstans i Norrland, så visst är det en utveckling som skall pågå fortsättningsvis, men jag har nog upplevt att här på Åland har vi haft det här som ett tabubelagt ämne.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag håller helt med tidigare talare att det här är ett angeläget och viktigt ärende som har förts upp här. När det gäller hur budskapet skall föras fram och hur man skall lyckas få en förändring till stånd när det gäller attityder tror jag att det är väldigt viktigt att man startar tidigt och där vänder jag mig mot ltl Göte Winés synpunkter att fältarna skulle ha hand om den här undervisningen, för jag tror att det är alldeles för sent att man börjar lägga tyngdpunkten i högstadiet på den här typen av undervisning. Man måste komma ut betydligt tidigare. Min erfarenhet är – jag har träffat väldigt unga killar och personer som har berättat om sin Internet-surfing – att det är det som gör att vi kanske måste vara mycket tidigare framme än vad vi varit förut. Barn och ungdomar i tioårsålder surfar i dag ganska fritt på Internet, man går in på olika sidor som man får tips av kompisarna och hittar där olika sexuella aktiviteter. Jag tror att om vi samtliga här i salen sitter och fantiserar så mycket vi orkar och hittar på så fruktansvärt snuskiga saker vi bara kan komma på, så är det redan någon annan som har tänkt de här tankarna och de har också filmat dem, de har inte nöjt sig med att tänka och de har inte stannat vid det utan de har också lagt ut det på Internet. Jag tror att vi kan aldrig tänka oss i vår vildaste fantasi vad man kan hitta på de här olika sidorna. Detta är i sig ett väldigt stort problem, men ett ännu större problem är attityd och inställning till de här frågorna. När det gäller dessa 8-10-åringar som är ute och surfar på Internet och klickar på olika lådor med olika ganska speciella sexuella aktiviteter, så finns det ingen låda där det står att det är normalt eller onormalt eller någonting annat utan den saken efter den andra dyker upp och det finns ingen referensram för dem, de kan inte prata med vuxna om det, det är ingen som de kan diskutera med egentligen utan det här behåller de för sig själva eller diskuterar med sina kompisar; hittar de någon riktigt ful sida så skickar de den naturligtvis vidare. Det är framför allt pojkar som kommer ut på det här och det är också så att de kan börja fundera, att undra på att mamma och pappa stänger sovrumsdörren och att de har några konstig ljud för sig, om det är sådana här saker de håller på med. De vet ju inte vad som är normalt. Jag tror att vi måste ompröva hela inställningen och gå in väldigt, väldigt tidigt för att lyckas med sexualundervisningen och, någonting som man aboslut måste lyfta fram, undervisa föräldrarna hur de skall prata med barnen, hur man skall undervisa och hur man vänder sig till barnen. Det är trots all de som har den största möjligheten att ge en bra uppfostran och, som sagt, det skall vara tidigt.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson tog upp att jag förespråkade att man i högstadiet skulle börja gå in på sexualundervisningen, medan ltl Åke Mattsson föreslog 10-11-årsåldern därför att man då börjar gå ut på Internet. Det stämmer, man går ut på Internet, men jag undrar om man inte skall låta föräldrarna undervisa hur man hanterar Internet. Det jag funderar på är om barnen i 10-11-årsåldern är tillräckligt mottagliga för att det skall bli en vettig och bra diskussion i klassen. Det får inte fnissas bort, för då får du ingen nytta. Du måste se till hur du skall bedriva sexualundervisningen i skolan och för vilken ålder. Jag sade att man bör se över den saken, för det finns de som är betydligt mer kompetenta och vet i vilken ålder det rekommenderas för barnen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Inledningsvis sade jag att det som har sagts tidigare var bra, också det som ltl Göte Winé sade. Jag anser, tillika med honom, att fältarna skall hålla i undervisningen på högstadiet, den saken är helt klar och där är vi fullständigt överens att det är de väldigt professionella på, de kan det och de hanterar det på ett bra sätt och man vet att alla får samma budskap. Men jag anser inte att det räcker med det. Det är fråga om en attityd och är det så att man en gång har fått en felaktig attityd till någonting så vet alla som är insatt i det här ärendet att det är väldigt svårt att förändra en attityd, framför allt till högstadieungdomarna är det svårt för vuxna, även om man är fältare, att komma in och förändra en redan bestämd uppfattning och en bestämd känsla som man har. Därför tycker jag att man måste börja betydligt tydligare och lägga in den här inställningen/attityden. Hur man skall komma dit tror jag säkert att vi har kompetenta tjänstemän som klarar av och jag tror att även fältarna kan vara med och assistera, men det finns en princip att man inte jobbar i lågstadiet som fältare. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Det är lite komiskt att stå här och debattera om attityder när ltl Åke Mattsson tidigare har hållit föreläsningar om attityder och att man borde börja i 10-11-årsåldern. Vi är oerhört eniga om att man måste börja ta itu med attityderna; vem som skall göra det får vi se och jag är ganska övertygad om att hemställningsmotionen kommer att få ett positivt betänkande från kulturutskottet med ett bra svar. Då får vi se, för vi är egentligen oerhört eniga att man måste gå in på attityderna i en tidig ålder, det har ltl Åke Mattsson och jag pratat om så mycket tillsammans samt att lägga tyngdpunkten på sexualundervisningen i högstadiet, jag tror vi är helt eniga om det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

I det här sammanhanget är vi helt överens. Vi har inte någon avvikande åsikt, utan vi har s.a.s. byggt på lite från olika håll var och en och haft lite synpunkter att tillföra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om inköp av punktskriftsmaskin. (HM 23/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det har varit tal om olika ombyggnader här i huset och man har tänkt att man i samband med det också skulle göra huset mera handikappanpassat, alltså den fysiska miljön. Vid ett seminarium som hölls i det här huset i år i auditoriet under en helg var just rubriken ”Demokrati och tillgänglighet”. Det var speciellt inom det här huset. Om jag minns rätt var alla politiska grupper representerade och höll anföranden under seminariet, som också var i lagtingets regi och på initiativ av talmannen.

Vid detta tillfälle kom det fram att det skulle vara bra om det fanns en punktskriftsmaskin som var tillgänglig för människor som använder sig av punktskrift. Maskinen är funtad på det sättet att man kan sätta in ett vanligt dokument och så kommer det ut i andra ändan i form av punktskrift, så på det sättet kan man ta del av det om man är synskadad och läser punktskrift.

 

Vad jag kunde uppfatta vid det tillfället så var alla väldigt positivt inställda till maskinen och därför har jag också skrivit hemställningsmotionen om att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en punktskriftsmaskin införskaffas till lagtinget. Och varför just till lagtinget? Det är främst därför att just de handlingar som produceras härifrån också skall vara tillgängliga, alltså är det en demokratifråga för dem som är synskadade. Sedan kan man naturligtvis komma hit till lagtinget och använda sig av den också när det gäller andra former av handlingar och dokument.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Vi var som sagt på samma seminarium och hörde samma sak och utgående från det har jag också för min del för avsikt att inför höstens budget utreda på vilket sätt man kan förverkliga just detta, vem som skall vara ”huvudman”, kostnader, vem som skall handha och sköta det osv. Min förhoppning är att i nästa budget skall det här vara löst.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det tycker jag var ett väldigt bra och också väldigt välkommet inlägg i diskussionen. Jag visste inte heller på vilket sätt det skulle vara rätt att anföra det, men eftersom det har varit mycket diskussioner om upphandlingar i det här huset ville jag visa på att lagtinget i den här frågan i alla fall var väldigt ense om att en punktskriftsmaskin skulle införskaffas, så att det inte blir något trubbel i fortsättningen. Kommer det i budgeten så tackar jag för det, då har det uppnått sitt syfte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om återuppbyggnad av Skarpans. (HM 35/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utredning om åländska ungdomars möjlighet att få arbete på Åland efter avslutade studier.  (HM nr 47/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Mycket av det som jag tänkte säga i presentationen av motionen kom upp redan i måndags när vi studerade studentexamen. Det är en ganska viktig sak för hela Åland att vi kan få hem våra ungdomar och att vårt samhälle kan fungera på vårt eget språk svenska, men när man blickar ut över plenisalen och ser alla tomma stolar så undrar man förstås om det är så som alla ser på saker och ting. 

 

När Åland blev en del av Finland år 1921 tillkom samtidigt Ålands självstyrelse, det torde vara känt. Finland avgav till Nationernas Förbund, som det hette då, som motprestation till suveräniteten över Ålandsöarna att garantera att ålänningarnas svenska språk och kultur skall skyddas för all framtid. Utifrån de här garantierna kan vi konstatera att garantierna gällande ålänningarnas nationalitetsskydd syftade till att säkerställa att det skall gå att leva och bo på Åland utan att det ställs krav på finska vare sig i arbetsliv eller samhällsmiljön i övrigt. Det var själva grundtanken. Ändå vet vi alla i dag att språkskyddet på Åland inte fungerar. Vårt näringsliv är helt och hållet inriktat mot Finland, vilket resulterat i att det privata näringslivet fått anpassa sig och sedan länge efterfrågar personer med goda kunskaper i finska.

 

Mycket av det här var vi inne på i måndags och det var en artikel i tidningen Åland igår med rubriken ”Nekades städjobb på grund av bristande finska”. Det stod i ingressen att Anders Eriksson/Ålands Framtid har bekanta, vars 17-åriga barn inte får städjobb på hotell i Mariehamn för att barnet inte kan tillräckligt bra finska. Det där ledde till att en kvinna ringde mig igår kväll och har upplevt att reportern på något sätt gjorde narr av mig och hon ville då berätta hur situationen var när hennes flicka sökte arbete. Jag tyckte att det var ganska intressant, så jag skall berätta historien om en alldeles vanlig åländsk flicka i de övre tonåren. Hon är duktig i skolan och har högsta betyg i de flesta ämnen. Hon har under flera år försökt skaffa sig egna fickpengar och sökt olika sommarjobb. Hon har inte satt någon prestige överhuvudtaget i vilket sorts jobb hon skulle söka; huvudsaken var att förtjäna pengar. Hon har sökt jobb som lagerarbetare; olika städjobb på hotell, nämndes också i det här fallet, försäljare i olika affärer, bilinvinkare i hamnen, för att nämna några exempel. De olika arbetsgivarna har varit intresserade av att anställa henne, hennes fina betyg tyder på flit och ansvarstagande, ända tills det har blivit tal om språkkunskaper. Denna flicka har inga språkkunskaper. Ja, hon har förstås bästa tänkbara betyg i svenska, engelska, tyska och franska. Men det räknas inte som språkkunskaper på Åland. Hon kan inte finska och då är hon otänkbar som arbetstagare på Åland.

 

Värderade lagtingskamrater! Ni kanske inte tror mig nu, så här var det inte när ni var unga! Då var det inte någon arbetsgivare som frågade efter språkkunskaper. Visst, får man ett jobb på Åland bara man vill arbeta! Men gå ut i skolorna i dag och hör er för bland dagens unga, det råder en ganska uppgiven stämning. Flickan jag berättade om har inte läst någon finska alls i skolan, finska är inget obligatoriskt ämne, men även de ungdomar som läser finska har svårt att få sommarjobb för de kan inte flytande finska. Arbetsgivarna på det svenskspråkiga Åland anställer hellre ungdomar med dåliga kunskaper i svenska än åländska ungdomar med dåliga kunskaper i finska. Damen som ringde mig igår berättade om när hon själv har försökt köpa glass i Eckerö senaste sommar och när flickan i kiosken inte förstod vad jordgubbsglass var! Jag har själv försökt beställa mat på en sommarkrog i Mariehamn, där jag till slut måste peka i menyn vad det var jag ville ha, för den finskspråkiga servitrisen förstod inte vad oxfilé var för någonting. Jag tror säkert att det finns många exempel.

 

Hur tror ni att skolflickan jag berättade om känner sig? Tror ni att hon tror att hon får ett jobb på Åland när hon har studerat färdigt, när hon inte ens får ett sommarjobb som städare på ett hotell utan kunskaper i finska? Hon skall snart påbörja sina studier och hon vet redan nu att hon aldrig kommer att flytta tillbaka till Åland, enligt vad som sades, inte för att hon inte vill, här har hon sin familj, sina morföräldrar osv., här har hon växt upp, men hon vet redan nu att på den åländska arbetsmarknaden finns inget jobb för henne, om vi inte får till stånd en förändring. Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra för henne, oavsett var hon bosätter sig. Hon är intelligent, ambitiös och kommer inte att ha några svårigheter att få jobb, hon kommer att kunna välja sin bosättningsort Sverige, Norge, Danmark, England, USA, Frankrike m.m. Jag tror att det är många som vill ha en ambitiös välutbildad ung kvinna. Men på hennes hemort Åland är det ingen som frågar efter hennes kompetens, för hon kan inte finska!

 

Det här är den verklighet som våra åländska ungdomar växer upp i. Åland är stängt för dem, även för dem som läst finska i skolan om de inte kan flytande finska.

 

Jag vill understryka och säga, fru talman, att det jag säger skall inte ses som något angrepp på det finska språket, men jag vill peka på ett fenomen som vi har i det åländska samhället som leder till att den åländska befolkningen kommer att bytas ut så småningom. Jag berättade i måndags om de kommentarer jag fick i Grisslehamn av folk som jobbar i hamnen som möter kunder som kommer tillbaka från Sverige som upplever att man har trott att man har rest till ett svenskspråkigt område, men man har haft svårt att göra sig förstådd.

 

Jag tror att när man väldigt ofta inom turistsektorn kräver att många skall kunna finska framom att ha god lokal kännedom, så prioriterar vi, jag skall inte säga en utdöende del av turismen, men vi prioriterar finländare som inte kan annat än finska, alltså i teori pensionärer. I dag är det så att finländare har goda språkkunskaper, allt fler finländare kan riktigt god engelska och är numera så beresta att de vet att finska inte är ett världsspråk, men vår fixering vid finskan gör att svenskar, norrmän, tyskar osv. inte får kontakt med människor med lokalkännedom, och det här tror jag är ganska allvarligt – jag är glad att ltl Torbjörn Eliasson kommer, som brukar engagera sig i turistfrågor! Som turist frågar man den som man tror att är lokalinvånare. Går man till en glasskios, går man till ett kafé eller vart man nu går, så frågar man efter vägen, till sevärdheter, till någonting annat, men för att kunna svara på någonting sådant måste man vara en lokalinvånare, man måste veta var saker och ting ligger! Men den kunskapen prioriterar inte turistnäringen här på Åland utan man prioriterar att de som jobbar inom turistsektorn kan finska. Här tror jag faktiskt att vi kan ha en del av den åländska turismens tillbakagång.

 

Ca 80 procent av de åländska ungdomarna som studerar utanför Åland väljer att studera i Sverige. 70 procent, sades det av utbildningsministern senaste måndag. Låt oss säga 70-80 procent, det är i varje fall den absolut största majoriteten. Efter avklarade studier finns det få möjligheter för dem att få arbete på Åland. Vi vet precis vad det här beror på. Och det här står i direkt strid med självstyrelsens intentioner.

 

Forskaren Jouko Kinnunen konstaterar i sin doktorsavhandling att den åländska befolkningen håller på att bytas ut, precis som jag har pekat på flera gånger. Ålänningarna är tvungna att lämna sin hemö för att ha en möjlighet att få arbete.

 

De problem som jag har pekat på leder till en allvarlg strukturell förändring i det åländska samhället och jag anser att åtgärder behöver vidtas omedelbart. Man kan inte tro det när man ser på det bristande intresset när de här frågorna tas upp.

 

Jag vill säga att bl.a. liberalerna tog del i debatten i måndags och jag uppfattade att också liberalerna var oroliga: hur skall de åländska ungdomarna kunna få toppjobben framöver. Det tycker jag är bra, vi delar samma oro där. Däremot anser jag att det är helt fel väg att tackla problematiken, dvs. att alla ålänningar lär sig finska, inklusive landskapsregeringens tjänstemän  - den finlandssvenska modellen av språkbevarande. Där har vi facit. Vi har sett hur det gått – det har gått käpprätt åt skogen!

 

Jag tror att det är dags att man får en modern syn på behovet av finska i det åländska samhället, en modern syn som är baserad på att man också kan kommunicera med Finland på engelska, som flera gånger har framhållits. Landskapsregeringen tillsatte en parlamentarisk kommitté som skulle utarbeta förslag till åtgärder för att säkra svenskans ställning på Åland, en s.k. vitbok. Det här arbetet startades upp efter att Ålands Framtid kom in i lagtinget 2003. Rapporten, som skall vara färdig sista mars 2006 – detta datum har passerat – skall definiera problem och föreslå åtgärder, men jag anser att arbetet med vitboken, oavsett förseningarna är ett bra sätt att förhoppningsvis uppnå politisk konsensus om ett allvarligt samhällsproblem. Vi anser att motsvarande arbete också bör genomföras när det gäller de i Sverige utbildade ungdomarnas problem att få ett arbete på Åland. Vidtas inte åtgärder kommer inte Åland att vara ett svenskspråkigt Åland framöver.

 

Därför avslutningsvis, fru talman, hemställer vi om att en vitbok uppgörs med en fastslagen målsättning om hur de ungdomar som väljer att högskoleutbilda sig utanför Finland kan erhålla ett arbete på Åland även i framtiden och vi hoppas från vår sida att det är någonting som också kan väcka övriga partiers intresse.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Min fråga gäller närmast om tjänstemännen i förvaltningen, att alla skall kunna finska. Det är nog en villfarelse om man har den uppfattningen att vi liberaler skulle tycka så. Vi anser att det är en stor fördel om några ledande tjänstemän kan finska eller att de har tillgång till tjänstemän som är kunniga i finska för att nå fram med sitt budskap på fastlandssidan. Att alla skulle kunna det är en total villfarelse, den uppfattningen har vi aldrig haft.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är glad att just ltl Åke Mattsson begär replik för det var i ett replikskifte med honom som det här kom fram. Vi måste ändå ha det klart för oss att börjar vi på fullt allvar begära, oavsett om det är ledande tjänsteman utan bara en grupp som ltl Åke Mattsson nu sade, att de skall ha kunskaper i finska så gräver vi faktiskt undan grunden för självstyrelsen. Det ser jag som väldigt allvarligt. Ser inte ltl Åke Mattsson att det är något problem med det? Vi har självstyrelsen uteslutande för att bevara vårt svenska språk och vår svenska kultur. Det var därför vi fick självstyrelsen.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag inser att det är ett stort problem om kommunikationen övergår till finska; all skriftväxling och allting, den officiella kommunikationen skall naturligtvis gå på svenska. Jag hävdar fortsättningvis att för att vi skall få stor slagkraft och lyckas i olika sammanhang – det handlade framför allt om Röda Korsets verksamhetsledare kunde finska eller inte –att medarbetare som jobbar under en får service på svenska så kan det vara väldigt viktigt att man har någon som kan finska och göra det klart för dem på andra sidan: det är det här som gäller. Man har en benägenhet på andra sidan att gå undan om man bara pratar svenska. Tro mig, ltl Anders Eriksson, jag har varit väldigt många gånger på fastlandet, både som polis och även när jag jobbade som hundförare och konstaterade att vart kom jag med mitt svenska språk – ingenstans! Hade jag någon med mig som kunde finska så fick jag min service på svenska. Det var en garanti för att jag skulle få det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson lurar sig själv och möjligtvis vissa andra om han säger att all kommunikation och brevväxling skall gå på svenska. Det är viktigt för ltl Åke Mattsson. Men, ändå, för att den kommunikationen skall gå på svenska måste tjänstemännen kunna finska för att kunna säga ifrån. Inser inte ltl Åke Mattsson att han slår knut på sig själv! Det förs mycket diskussioner mellan Ålands landskapsregering och finska myndigheter på finska, där tjänstemän hos oss behärskar finska. Det är klart att de hamnar i en omöjlig situation och säger att jo, vi skall, vi skall prata på svenska, vi skall kommunicera enligt lagen på svenska och man får motfrågan: Men, varför det, du pratar ju finska hur bra som helst? Det är väldigt få tjänstemän som håller på och strider för sin rätt. Alla människor är i grund och botten bekväma, som jag sade. Det är klart att det går mycket lindrigare om vi pratar finska överallt, där vi upplever att vi har problem, det skulle ha gått mycket lindrigare också för ltl Åke Mattsson – och det är det som irriterar honom!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson lägger ut texten enligt hans synpunkt och så svart och vitt som han t.ex. beskriver sommararbetande är det inte. Nog finns det många åländska ungdomar som får jobb, men det är klart att de som får jobb inte ringar till ltl Anders Eriksson. Trots att jag är finskspråkig har jag inte lärt mina barn finska, men nog hade de alltid sommarjobb på somrarna. Det är förstås inte statistiskt hållbart, men visst finns det mycket jobb att få. Det är problem att det också finns sådana som bara talar finska på somrarna. Det anser vi också i liberalerna att inte är bra; då har arbetsgivaren ett ansvar. Där är det privata företagare och då måste man gå via deras intresseföreningar och försöka få dem att inse detta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Nej, det är helt riktigt som ltl Raija-Liisa Eklöw säger att det är arbetsgivarna som har ansvaret. Här vill jag igen säga, att inte står jag och pekar finger och kritiserar dem som kommer hit och arbetar att förbättra på sin svenska, absolut inte, men jag vill peka på ett fenomen. Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att jag målar det i svart eller vitt. Jag sade inte att det inte finns en enda åländsk ungdom inte får ett enda arbete mera om man inte kan finska. Så sade jag aldrig, utan jag pekade på ett fenomen och jag relaterade till en diskussion som jag hade med en dam igår, men det är inte den enda diskussionen, det är många som har tagit kontakt med mig och vi har någonting som händer i det åländska samhället och Ålands Framtids roll är att försöka väcka folk, få folk att tänka: hur vill vi att Åland skall se ut framöver.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Där har vi olika uppfattningar. Vi liberaler anser inte att det skulle vara den enda saliggörande vägen att inte behöva läsa finska i skolorna, utan bättre är att folk lär sig språk och sedan lär sig att använda dem vettigt. Det är den vägen man måste gå, inte via förbud och att hindra folk att lära sig språk.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är givetvis så ltl Raija-Liisa Eklöw att vi kan ha olika uppfattningar och jag respekterar ltl Raija-Liisa Eklöws uppfattning och hoppas att hon respekter min. Vi har däremot inte pratat om förbud. Det hoppas jag att har noterats. Vi vill peka på ett fenomen och vi vill att man sammantaget gör någonting åt den här situationen, för annars är inte Åland Åland i framtiden och det är det som bekymrar oss. Den språkmodell som också i tidigare replikskifte skissades på från liberalt håll är den finlandssvenska modellen, och ingen kan förneka – med facit i hand – att man har misslyckats kapitalt när det gäller att bevara sitt språk där. Vi är 10 procent av vad finlandssvenskarna är. Det kommer att gå oerhört snabbt om vi slår in på den vägen. Det vore mycket ödesdigert om vi vill behålla Åland svenskt! Men det vore intressant att höra hur övriga partier centern och Frisinnad Samverkan t.ex. ser på de här frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det är intressant att höra hur ltl Anders Eriksson från Ålands Framtid gång på gång går upp och säger att det här skall inte tas som kritik, det här skall inte tas som ett angrepp, men det finns ändå väldigt många här ute, finska talande flickor som har kommit hit och som i dag är fullvärdiga åländska medborgare och familjemödrar. De kanske inte kunde så bra finska när de kom hit och även om man anser själv att man inte gör ett angrepp på dem, så kan man lätt uppfatta det på det här sättet.

 

Jag tycker att Ålands Framtid med motionen försöker att inte ens slå in öppna dörrar, utan man försöker sätta dörrar som inte finns för att någon skall slå in dem. Jag har bl.a. varit i kontakt med en verksamhet som heter Arbeta och bo på Åland och diskuterat hur det ser ut på svenska sidan, vad har ungdomarna i Sverige för uppfattning om det här och vad anser de om Åland just nu. Då berättade de att verksamheten startade för sex år sedan och när man var ute och pratade med skolorna, man tar kontakt, far till olika ställen, mest i närområdet, man har också besökt Umeå, Vasa, men för det mesta är det Uppsala, Stockholm och Gävle som är de vanligaste målen. Man inbjuder alla åländska studerande i området när man kommer och det är olika mässor som man håller. För sex år sedan var de flesta väldigt negativa till Åland och man sade, att jag kommer aldrig att flytta till Åland, jag är inte intresserad av det, det var ett tydligt budskap. Det här har undan för undan förändrat sig och den personen jag pratade med kunde inte under de senaste två åren ha hört en enda person som inte hade uppenbar avsikt att flytta tillbaka till Åland. Man träffar också andra personer, förutom ålänningarna, och det intressant är där att de enda som diskuterar finska språket är de som inte är bosatta på Åland, som inte kommer härifrån. Det finns ingen ålänning som överhuvudtaget har fört på tal att finska språket är ett problem i Sverige. Jag förstår inte varför man lyfter fram det här problemet i en motion och ser det som ett väldigt stort problem med de åländska ungdomarna.

 

Om man tänker på turisterna som kommer hit så kan det vara bra att vi har finskspråkiga, det finns oftast på många ställen kanske bara en anställd och då kan det vara ett problem. Jag har själv uthyrningsstugor och jag tycker att det är en markant förändring, att vi får allt flera som kommer från Finland och det är för det mesta väldigt nöjda turister, medan svenskarna som kommer hit i  dag blir allt mer och mer missnöjda med Åland. Aldrig någonsin, vid ett enda tillfälle, har de anmärkt på att det är fel på språket, utan i så fall är det att det är för dyrt, de står med förtvivlan i rösten och säger vart kan jag fara med min familj på fem-sex personer och äta? Man säljer Åland som ett lågprisland och sedan när man kommer hit och skall leva här en eller två veckor så blir det väldigt dyrt, att det är där som problemet finns snarare, medan Finland tydligen mera har accepterat euro och där reagerar man inte att vi har höga priser här på Åland.

 

Jag tycker att man borde ta del av ”Arbeta och bo på Åland” som finns på hemsidan Komhem.nu. Det är en väldigt bra hemsida, väl bearbetad och går man in där så redovisar man att det finns gratis buss, små skolor, man berättar om flyg och färjor, praktiska flyttråd osv. När gäller IT-sektorn har man räknat upp alla lediga jobb och man har direkta länkar så att man kan länka sig direkt och komma till företaget som annonserar ut lediga jobb. Man framhåller Åland som utbildningsområde i olika sektorer och man beskriver arbetslivet, hur bra bredbandsutbyggnad vi har, hur det går att etablera sig här osv. Man har också praktiska flyttråd, vad man bör känna till och vad man skall ha klart för sig innan man flyttar hit och vad man måste göra. De viktigaste frågor och svar som folk ställer till de olika personerna som jobbar med det här finns också med. Så finns det olika broschyrer som man kan printa ut i PDF-filer, hur det är att jobba som lärare på Åland, fördelarna som finns med småskaligheten osv. Det jobbas alltså väldigt mycket på den här fronten och man är otroligt långt framme och håller kontakt med ungdomarna, framför allt via hemsidan. Man har ungefär 1.500 besök per månad till hemsidan. Den kontakt som man har själv med olika personer beräknar man att man gör kanske 15 besök på olika ställen och det är upp till 20 ålänningar som kommer till varje besök som man gör på de olika utbildningsplatserna.

 

När det gäller språket är man kanske förvånad över att man pratar finska i någon kiosk här på Åland osv., men jag hade samma problem när jag skulle beställa pizza i Umeå; jag kunde inte göra mig förstådd när jag beställde pizza där. Jag hade ett enormt stort problem. Då tror jag att man på svenska sidan kanske är van att man inte alltid når fram med sitt språk.

 

En sak som man borde passa på att itu med vid det här tillfället är att man tittar på Arbeta och bo på Åland, för det är ett projekt som är ett år i taget, så där borde landskapsregeringen titta på att ge gruppen en längre verksamhetsförutsättning, att man ger dem en lite längre tid att arbeta, för de gör ett extremt bra jobb och då är viktiga för att få hem våra ungdomar därifrån.

 

Jag tror inte att de svenska turisterna kommer att svika Åland på grund av språket, men däremot behöver man se över hur vi kan få förmånligare priser här.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det finns mycket man kunde kommentera i ltl Åke Mattssons inlägg, men jag tror att andra kommer att komplettera det. Beträffande en sak skulle jag vilja rätta ltl Åke Mattsson och det är den eviga debatten om gratisbussen. Det finns ingen gratis buss på Åland. Jag kan bara säga att i Mariehamn kostar stadsbussen 500.000 euro varje år; en halv miljon euro av Mariehamns stads skattepengar går till bussen varje år. Den är inte gratis på landsbygden heller, utan den kostar alltid, ltl Åke Mattsson. Säg inte att den är gratis, för det är att gå ut med fel information!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi är helt överens om det. Jag läste innantill från hemsidan hur man säljer Åland; på den första rubriken som finns på hemsidan står det ”gratis buss”. Det handlar om att det är gratis att åka buss. Det är väl en politisk formulering, men jag tror att funderar man på att flytta till Åland och man skall bosätta sig i Mariehamn, så ser det nog attraktivt ut om det står gratis buss, så det är någonting som gör att jag känner mig positiv till att flytta till staden, och det är ett viktigt budskap, men vi är helt överens om att den är definitivt inte gratis!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Då får vi bara beklaga att Mariehamns stad uppenbarligen har falsk information på sin hemsida och invaggar inflyttade i den falska tron att man på något vis har en gratis buss arrangerad. Det är inte någonting som jag kan anklaga ltl Åke Mattsson för som Finströmspolitiker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson tog upp priset och språket och jag måste säga att jag delar ltl Åke Mattssons uppfattning till stora delar. Det är inte det finska språket som är det största hotet mot turismen utan det är nog faktiskt den åländska prisbilden, det är vi helt överens om. Jag har många gånger funderat hur Ålands hälso- och sjukvård skulle klara sig utan att alla finskspråkiga sjuksköterskor. De har faktiskt räddat många ålänningar, så något större hot har det nog inte varit med finska språket!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag får tacka för det understödet. Vi är överens. Vi brukar ha olika åsikter emellanåt, men det är bra att vi kan vara överens i någon fråga också. Tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Motionen är mycket bra och den berör ett problem som många åländska ungdomar upplever och inte som ett litet problem utan som ett mycket stort problem. Det är absolut ingen överdrift att påstå att det är så här. Det fick jag mig till livs när jag för ovanlighetens skull i lördags gick på krogen; som småbarnsförälder har man aldrig tid med det annars, men i lördags hade jag tillfälle. Jag var förvånad över hur många som tog upp just det här problemet när man träffade folket på krogen. Om man skall ge exempel på vad några ungdomar tog upp med mig, så blir vi frustrerade, säger de, på att landskapet har sin hemsida Komhem.nu och verkligen jobbar för att få hem ålänningarna, men sedan när man kommer hem och söker jobb, så är det en enda del av kompetensen som är så viktig att de andra kommer helt i skymundan och det är kunskaper i finska. Det var en som berättade att det är som om det överhuvudtaget inte skulle spela någon roll vad man kan i övrigt, vad man har för skickligheter, vad man har för social kompetens osv., utan första frågan är: Kan du finska? När man inte kan alldeles perfekt, flytande finska i både tal och skrift, så tack och hej, nästa! Så upplever många det att man överprioriterar just den kunskapen. Visst finns det arbetsplatser där kunskaper i finska kan vara riktig. Det finns arbetsplatser där kunskaper i andra språk kan vara jätteviktiga, också på Åland, kommer alltid att finnas, så länge Åland är granne med Finland där man pratar finska. Det är helt naturligt. Det finns arbetsplatser i Finland där man måste kunna ryska, absolut, man klarar sig inte annars. Men det är en trend i det åländska näringslivet och tyvärr också snart i offentlig sektor att man överdriver nyttan av just den kompetensen. Om man är jättebra på engelska och i övrigt skicklig på sitt jobb, trevlig, har social kompetens osv., så kan man mycket väl överbrygga de brister eventuella knaggligheter i finskan innebär. Så är det absolut. Många ungdomar uttrycker sig så här till mig, ungefär som Jesus på korset när han säger att min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig! Ungdomarna säger: mitt Åland, mitt Åland, varför har du övergivit mig! Så känner man gentemot sin hembygd och då måste man ifrågasätta: har självstyrelsen då lyckats hålla det som självstyrelsen kom till för när framtidens ålänningar är så här frustrerade? Mitt svar är nej. Då backar man tillbaka återigen till varför vi sitter här, varför den här salen finns osv., vad vår uppgift är samt vilken vår viktigaste fråga är. Det är just det här som är vår huvudsakliga problematik.

 

När det gäller vad vi skall göra åt det tog jag 2002 – det är så länge sedan att vi knappt minns det - ett initiativ till att det skulle utarbetas en vitbok där man skulle lista de språkpolitiska åtgärderna som är nödvändiga. Fyra år senare har vi nu kommit till ett datum där det eventuellt skall finnas en utredning, en s.k. vitbok, efter att det gjordes en, vad man kunde kalla, grönbok, där man listade problematiken. Grönboken visade en verklighet som t.o.m. var värre än jag hade trott, och många med mig, det var rentav pinsamt att som lagtingsledamot få läsa sanningen och se den så där i vitögat. Men det var mycket bra och nyttigt att det här sätts på bordet, som en parallell jag brukar dra, att kejsaren faktiskt är väldigt naken!

 

När det gäller turistbranschen, som nämndes här, är det den bransch i näringslivet där det här blir allra tydligast. Där vill jag för det första säga att jag har ingenting emot de människor som kommer hit, företrädesvis från Finland, unga, oftast tjejer, som kommer hit för att lära sig svenska och prova på någonting nytt. Det är absolut inte deras fel att dessa problem föreligger; de har bara nappat på ett erbjudande som de har fått. Är det någon som skall anklagas så är det i så fall arbetsgivarna som anställer dem, inte de själva, absolut inte! Många av dem blir kvar här, gifter sig med en åländsk man och lever och verkar här hela sitt liv. Man kan absolut inte klandra dem för det, de blir lika mycket ålänningar som vi andra som är födda här, oftast blir de t.o.m. mera engagerade i det åländska samhället. Till den delen kan man inte skilja ut och säga att det är svart eller vitt, för det är det inte. Det är inte deras fel, de skall inte klandras.

 

När det gäller turistbranschen är det så att majoriteten av de övernattande, majoriteten av de inresande, är svenskar, den huvudsakliga marknaden är Sverige, den marknad som är näststört är Finland och sedan kommer det andra länder. Där är kanske olika länder på kommande, de baltiska länderna, Polen osv. Det har förts diskussioner kring det. Vilket språk är då viktigast att kunna? Svenska förstås! Och i mån av möjlighet givetvis också finska, det kan aldrig vara fel att kunna finska och kunna serva finska turister, det skall man också komma ihåg. Men fel blir det när det kommer en svensk hit för att man vet att Åland är svenskspråkigt och det är nästan som att komma hem, vi politiker skryter ibland, som i en nyutkommen jubileumsskrift, att Åland är t.o.m. svenskare än Sverige, så kommer det en svensk turist hit och får inte service på svenska utan måste ta till engelska. Då blir problematiken så tydlig att man inte längre kan försvara den. Bakgrunden är just ett sådant här problem: den posten kanske hade sökts av en åländsk ungdom som hade fått nej på grund av för dåliga kunskaper i finska.

 

När det gäller finska turister som kommer hit har jag den klara uppfattningen, att inte förväntar de sig alltid hundraprocentig service på finska, de vet nog att de far till en svenskspråkig del av landet och vi skall komma ihåg att det reser 9 miljoner finländare till Sverige varje år, inte förväntar de sig där heller att de skall få fullständig service på finska. Det är i så fall en missuppfattning. Jag har själv erfarenhet av servicebranschen, att servera många finska turister och jag kan säga helt säkert att ingen av de kunder som jag har servat har blivit missnöjd på grund av att jag inte har kunnat finska, tvärtom kan det vara tillfälle att diskutera om man får prata på olika språk. Det är en klar missuppfattning att servicen skulle bli så pass mycket sämre. Det beror på helt andra saker.

 

Herr talman!

I den språkpolitiska vitboken som kommer nu kommer detta att vara en av de bärande frågeställningarna, åtminstone indirekt. De åtgärder som måste till handlar i stor grad om det här. Vi kan inte lämna ett Åland till följande generation där dessa problem är kvar, det måste vi kunna se till här i Ålands lagting. Jag tror att när den språkpolitiska vitboken kommer får man en lösning också på de här frågorna, även om det här i sig isolerat är en viktig problemställning, så är det övergripande att de språkpolitiska åtgärderna måste till; annars skall vi konstatera att självstyrelsen har misslyckats, vi skall vara så ärliga.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag ifrågasätter att man skulle ta bort kravet på finska. Är det inte marknadskrafterna som anser att det kravet behövs? Hur går det om man går in för att arbetsgivarna/företagarna här på Åland inte längre skall få ställa krav på finska? Kan det bli så att de som är på väg att flytta hem från Sverige konstaterar, att till Åland kan man inte flytta för där får man inte ens ställa vilka krav man vill på dem som jobbar, man får inte ens ha vilka språkkrav man vill. Tvärtemot vad ltl Sundman säger har jag en helt annan uppfattning när jag jobbade som polis och var med i sådana sammanhang när det inte har funnits någon alls som har kunnat finska, inte ens behjälpligt. De åtskilliga tillfällen, vid våldtäkter och andra sammanhang där det har varit sådana offer som har råkat väldigt illa ut, så har man inte kunnat kommunicera för det har inte funnits personal i närheten; när man hamnar väldigt illa ut känns det skönt att ha tillgång till någon som kan alla språk. Det är ingen nackdel.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller polisen kan det kanske bero på att turisterna tror att det är finska poliser för de ser exakt likadana ut när det gäller utstyrseln, vilket jag ju ville ändra på. När det gäller att tvinga företag till olika saker så kan vi förstås inte det, vi kan inte reglera marknaden på ett sådant vis, men däremot är vi här i Ålands lagting valda av Ålands folk att förutom lagstiftning, budgetmakt osv. vara opinionsbildare och tydligt föra fram uppfattningar och tillrättalägga felaktigheter som också är utanför det strikta formella arbetet som vi gör här i lagtinget och det är där jag vill säga att till stora delar är näringslivet dels på vils och dels ”baketter”. Vi måste i större utsträckning kunna förlita oss på kunskaper i engelska och kommunicera med det finska Finland på engelska. Vi kommunicerar med hela världen på engelska, varför skall inte Finland kunna vara en del av världen till den delen?

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

En konkurrenskraft som jag var inne på är också det ekonomiska. Vi har många unga tjejer som kommer hit, jobbar i barnfamiljer, men jobbar också i kiosker och på andra ställen som inte har så speciellt stora löneanspråk osv. Det kan vara ett sätt att försöka hålla kostnaderna nere i de här sammanhangen också.  Det har varit svårt att få tag i arbetskraft många gånger för sommarjobb, det kanske har förändrats de senaste åren, men förut har det varit en arbetskraftsbrist.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det skall jag säga, att inte eftersträvar jag, motionärerna eller någon annan någon sorts pluralism att det skall helt upphöra, utan det är vissa delar av trenderna som måste ändras lite; vi kan inte jaga bort våra egna ungdomar och bara anställa folk utifrån. De som kommer hit utifrån, som ltl Åke Mattsson tog upp, både svenska och finska ungdomar, de är ofta väldigt duktiga, om du tar dig för att fara så långt bort och arbeta så vill du verkligen göra rätt för dig. Det är säkert som ltl Åke Mattsson säger att de jobbar billigt, men jag ser det inte som så att vi skall sälja självstyrelsen för att få lite mera pengar i egen ficka. Jag vet att det finns många som tänker så. Jag brukar kalla dem för enmarksålänningar – nu då för eneurosålänningar! Det är någonting jag bara kan beklaga – för mig är självstyrelsen mer värd än så. När det gäller att lära sig finska för att motverka förfinskningen så är det ungefär som i Holland där man lär sig att knarka på ett annat sätt i stället för att knarka som man har gjort tidigare, så det är ett helt fel tänkesätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman har än en gång kritiserat näringslivet för att de frågar om någon kan finska och ser det som en resurs, ja, han anklagar näringslivet för att de frågar det. Att någon sedan blir helt nekad och att första frågan är om de kan finska, så där tror jag nog att ltl Danne Sundman överdriver lite. Skall vi från politiskt håll igen börja bestämma över näringslivet vad de skall göra osv.? Ltl Sundman brukar kritisera ett visst statsskick – och jag vet inte om vi börjar närma oss det. Nog måste vi kunna se det som en möjlighet om folk kan flera språk. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller påståendet att jag överdrev var det så att jag citerade en ungdom som kontaktade mig på krogen och berättade sin historia. Jag måste säga att det var ganska frapperande. Kanske ungdomen kryddade det lite extra i sin framställning mot mig, men jag har hört det här förut att man övervärderar den här delen av kompetensen. Inte är jag som nuvarnde landskapsregeringsmajoritet att jag vill ta över och börja styra näringslivet utan jag säger att man måste som opinionsbildare kunna föra fram de här åsikterna även om vi inte sätter in det i någon lag eller i något budgetmoment. Vi måste kunna ta fram sådana här sanningar och nämna dem så att företagarna sedan kanske på sin kammare funderar, att oj, kanske det är lite så här att jag borde ändra uppfattning och prioritera också andra kompetenser, men det är lätt att det blir så att man frågar: kan du finska, svaret är nej, nästa intervjuobjekt, och det är väldigt tråkigt. Jag tror att företagarna skulle vinna på att se till andra kompetenser. Jag tror att det att man är socialt kompetent, trevlig och säljperson många gånger är viktigare och kan kompensera själva icke-kunskapen i ett språk.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag är helt övertygad om att näringslivet prioriterar på de flesta ställen, om inte alla, social kompetens, att man är bra säljare och att man verkligen visar service än språkunskaper, framför allt finska. Men fortfarande måste man kunna se det som en resurs om vi kan på det sättet ge en bra service när vi får besökare från fastlandet. Visst kan det vara så att man på krogen får höra ett och annat, men vad är det man brukar säga – för vissa personer när alkoholen far in kan det ibland bli lite överdrivet! Inte är någon på väg att sälja vår självstyrelse som ltl Danne Sundman försöker göra gällande!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det hör till saken att personen jag pratade med var chaufför och var helt nykter. Själv kan jag säga att jag hade druckit några öl, men jag kommer perfekt ihåg vad personen sade, så jag överdriver det inte när jag återger det. När det gäller uttalandet att det kommer  hit kunnigt och engagerat folk, så motsätter jag inte det, det säger ingen, utan det är konstruktion från mina meningsmotståndares sida, det är lätt att argumentera med det och spela på folks känslor. Men det är inte det som det handlar om utan det handlar om vilket samhälle vi skall verka för att vi skall ha i framtiden, vilken språkbalans skall vi ha, varför har vi självstyrelsen osv. För mig är det övergripande och det borde det vara för alla som är valda hit till salen. Det är därför som salen finns och därför skall man vända på problematiken den vägen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Av debatten kan få den uppfattningen att det här är något alldeles nytt problem. Under hela min uppväxt tid har det varit så här att det har funnits finskspråkiga sommarjobbare här och det har varit svårt att i servicebranschen bli betjänad på svenska på Åland. Det fenomenet är ingenting nytt. På 50-, 60- och 70-talen for ålänningarna till Sverige på grund av att det inte fanns arbete här. Vissa studerade på fastländska sidan och andra i Sverige och de som for till Sverige blev ofta kvar där och de som hade studerat i Finland kom hem. Studiebenägenheten har förändrat sig så att många studerar i Sverige i dag och då tror vi att alla skall komma hem, men ett av de största problemen att ge de åländska ungdomarna jobb är att vi har full sysselsättning.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Att vi har full sysselsättning innebär att det är sug efter arbetskraft. Det innebär inte ett problem att sysselsätta ålänningar som är utanför Åland och studerar. När det gäller att det har funnits förut, så visst har det varit så, det har varit mycket dåliga tider; två generationer tillbaka for hela ungdomen s.a.s. till Sverige och bosatte sig där och väldigt få kom tillbaka. Det är klart att det har funnits sådana här trender tidigare. Men jag skulle vilja säga att den trend man ser nu är att uppfattningen har rotat sig bland dem som anställer väldigt tydligt och det tror jag är grundproblematiken, att man har vissa uppfattningar från företagens sida. Det kan man ifrågasätta, men jag tror att om några år kommer det att lösa sig när det trots allt fylls på med sådana åländska ungdomar som har flyttat tillbaka från Sverige, som studerar i Sverige, skapar sina nätverk där, de har sedan en annan uppfattning. Men frågan är om vi s.a.s. river bron nu innan de hinner komma över den och därför är det här ytterst angeläget. Om vi sluter ut dem och jagar bort dem från Åland, så har vi inte möjligheten.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

På något sätt är jag ganska säker på att de som anställer vet vilken kompetens de behöver. Jag har en helt annan uppfattning och jag känner en kille som inte alls för länge sedan hitta kärleken hos en åländsk flicka och som aldrig har varit till Åland förut, men var hit på besök, hittade ett intressant jobb och killen kan överhuvudtaget inte finska. Han blev omedelbart kallad på intervju och skulle få jobb, men han tog det inte för han var inte beredd att flytta till Åland ännu. Vi har uppfattningar, men jag är inte så säker på att det bygger på fakta.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det är förvisso så att uppfattningarna och det som vi framför här finns – det finns alltid motsatta exempel där det fungerar precis som jag vill ha det, det finns exempel som fungerar som ltl Sjöblom vill ha det. Men man måste ändå kunna diskutera generellt och se vissa trender, man drar inte alla företag och över samma kam och säger att de kan inte rekrytera, de är helt på tok, utan det finns vissa trender, det finns exempel där man får höra gång på gång från åländska ungdomar att man har den här uppfattningen. Man skall alltså inte ta det som så att man kritiserar alla näringsidkare. Men när det gäller att prioritera så att man får god service så tror jag som tidigare talare här att det är viktigt också att kunna känna till samhället, att kunna serva turisten och berätta; det har jag själv haft stor fördel av, som säkert har kompenserat mina dåliga kunskaper i finska, att jag har kunnat berätta om samhället, självstyrelsen – och att få ha den fördelen att sätta fram ett visitkort med titeln lagtingsledamot är absolut den största fördelen man kan ha!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Det var en sorglig redogörelse som ltl Anders Eriksson hänvisade till, men jag tror den är sann, det är inte det som det handlar om utan mycket av det som sades har sitt berättigande och hur vi skall kunna ändra på det här är desto svårare. Vi vill alla egentligen här i salen samma sak. Sedan har vi bedömningar beroende på var vi lägger tyngdpunkten osv.

 

Det jag egentligen kom upp för att säga är om arbetsgruppen och  den vitbok om svenska språket som nu håller på att tas fram. Jag är inte med i arbetsgruppen, men jag har varit hörd två gånger och jag gör bedömningen att man också där kommer att ta upp de här frågorna, delvis i alla fall. Det är möjligt att man sedan utgående från den vitboken kommer att konstatera att det behöver göras ytterligare utredningar inom vissa områden. Som sagt, jag är inte med i den så jag kan inte säga, men jag är nästan säker på att man kan inte ha förbigått det här ganska viktiga området. Vi får se, den skall komma när som helst.

 

Det har diskuterats mycket här i dag om möjligheten att få jobb på Åland om man inte kan finska, och vi vet att det är väldigt områdesspecifikt. Jag som själv mest har rört mig i den offentliga sektorn sista tiden – egentligen hela mitt liv – här i landskapsregeringen besökte ett ministerium i Finland där vi diskuterade, en fyrtiotalist, som jag, och det finns ganska många sådana i ministeriet precis som det finns här, de finns överallt har jag förstått. Han sade att ett problem är att vi på Åland kanske kan sämre finska i dag i offentlig sektor, och det skall vi inte behöva överhuvudtaget, men ett annat problem ur ett åländskt perspektiv är att när fyrtiotalisterna i Finland byts ut till sjuttio- och åttiotalister kan de faktiskt mycket sämre svenska. I Finland har man nämligen gått in för finska och engelska som huvudspråk. Förr i världen när dessa fyrtiotalister började jobba i ministeriet osv. var det en nödvändighet, ”så var det bara”, som han uttryckte det, att man skulle kunna båda inhemska språken, men det är det inte med den nya som kommer. Det innebär att i praktiken kommer också inom den offentliga sektorn det att bli ett språkproblem som blir större och större i förhållande till riksmyndigheterna med åren s.a.s.

 

Jag själv tror – jag är för gammal jag, brukar min pappa säga, så jag kommer inte att få uppleva det – att också jag är för gammal för att få uppleva det, men jag tror att framtiden blir sådan att vi måste kommunicera på engelska, det blir vårt gemensamma språk. Sedan får vi tycka vad vi vill om det, men verkligheten är den tror jag.

 

När det gäller kontakterna med dem som studerar i Sverige gick ltl Åke Mattsson ganska mycket in på det. ”Arbeta och bo på Åland” har funnits länge och under den finns den s.k. kompetenslänken som just kom till för att skapa kontakt direkt mellan å ena sidan dem som studerar i Sverige och å andra sidan arbetsgivare på Åland, dvs. att man kunde konstatera på ett företag på Åland att här finns det en som just blir färdig inom det området som vi skulle behöva, att den här kontakten skapas fast man inte ens är färdig att söka jobbet för att på så sätt locka hem dem samt också att göra besök på de svenska studieorterna. Jag vet inte hur den fungerar i dag, men jag har själv en dotter som regelbundet fick sådana här kontakter och påminnelser om att det fanns möjligheter att komma till Åland och jobba på Ålands centralsjukhus osv. Det är en viktig länk att känna att man kommer ihåg oss som studerar utanför Åland i arbetslivet på Åland, så jag hoppas att den får fortsätta egentligen och aldrig sluta, det är inte aktuellt heller, det är inget årsprojekt utan det har hållit på i åratal redan och jag tror inte att det finns någon vilja att avsluta det, möjligtvis att utveckla det, för jag tror att det är en av de viktigare kontaktlänkarna till åtminstone dem som studerar i Sverige. Det är dem vi framför allt talar om. Sedan har vi udda som är ännu längre borta, men de är ändå betydligt mindre antal. Det är till den stora, stora delen i Sverige vi har våra studerande i dag och det tror jag är verkligheten i en ganska lång framtid.

 

Så några ord om turismen och att kunna finska, engelska, språk överhuvudtaget. Ett språk är bra för alla, oberoende vilket språk det är, men jag är benägen att hålla lite med att jag tycker att det kan vara lite pittoreskt om man kommer som turist och inte riktigt blir förstådd, utan då försöker man så gott man kan. Jag är själv ganska dålig på språk, men på något sätt kommer man vidare och det tror jag i allmänhet att turister också tycker som kommer till Åland. Sedan är det tyvärr så att det finns en grupp, men jag tror att de minskar på grund av goda språkkunskaper i dag bland den nya generationerna som kommer, det är jag medveten om som anser att blir man inte servad på sitt modersmål i Finland, som de säger, så är man inte nöjd, medan man är nöjd om man far till Sverige och inte blir servad. Det är det psykologiska som jag tror att är en del av det, men vi skall också komma ihåg att det har varit en bristvara att få tag i människor som jobbar, det har nog inte alltid varit så, som man kanske kan tolka det, att man har velat ha bara sådana som kan finska och inte bryr sig om att de kan svenska. Nog har vi under årens lopp haft svårt att få tag i personal och då har de finska ungdomarna räddat många. Jag frågade för många år sedan en arbetsgivaren hur i världen har du anställt på det här sättet! Ja, kom och ställ dej där du, sade han, så skall jag direkt anställa dej, men det är omöjligt att få tag i någon, det är kanske tio år sedan. Vi har haft och har fortfarande väldigt bra situation för våra ungdomar att få jobb, men om man måste välja språk är svenskan naturligtvis det som skall vara först och sedan kommer alla andra språk som följande steg, och språkkunskaper är alltid bra.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att vi tycker säkert samma sak här i salen. Den uppfattningen har inte jag och jag tycker att det är väldigt uppfräschande att också notera de skillnader som finns mellan grupperna i lagtinget när det gäller språkproblematiken på Åland. Media brukar tycka att det är svårt att se någon skillnad mellan de olika politiska partierna, men jag hoppas att man nu noterar detta! Beträffande kommunikationen på engelska, alltså det överbryggande språket så säger landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att hon är så gammal att hon inte får uppleva det här, men jag tycker att hon är så ung i sitt tänk i alla fall att hon förstår det här, och det är huvudsaken!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det inte finns en gemensam syn på hur man löser det och det finns säkert olika åsikter om det, men jag menar att vi skulle alla vilja att Åland kunde vara svenskspråkigt och skall vara svenskspråkigt och att vi skall klara oss på svenska språket. Sedan finns det nyanser och sätt att se på det som skiljer oss åt hur pass viktigt det är med kunskaper i finska osv. Det talar för sig självt, det behöver jag inte upprepa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tänkte anknyta till ”Arbeta och bo på Åland” och som jag har förstått fungerar allting alldeles utmärkt ännu, men problemet som framförs därifrån är att det är ettårigt projekt, att de får besked på hösten om de skall få fortsätta nästa år. Det är inte bra, det har med anställningstrygghet och hela den biten att göra. Vi har väldigt kunnig och kompetent personal där just nu, de har lång erfarenhet och framför allt de säljer Åland bra, enligt de referenser man får är de väldigt behagliga att träffa, personkemin fungerar, det är väldigt duktiga människor som vi har där. För att hålla dem kvar borde man alltså ge dem ett längre mandat och ge dem en tydlig signal, inte bara muntligt så här utan också säga att ni får fortsätta fem år till och utveckla det, så tror jag att man kommer att bli ännu bättre.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är så inom en landskapsregering att det finns väldigt mycket projekt och väldigt mycket som är bundet till den årliga budgeten. Åtminstone har inte jag varit med i någon diskussion där man har ifrågasatt verksamheten, men hur man är anställd och vem som sköter det exakt kan jag inte svara på nu, för det hör inte till mitt ansvarsområde, men jag vill för min del påstå att det här är ett av de projekt som jag tycker att vi inte får lämna.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är ett budskap som kommer att gå fram, att man uppskattar den synpunkten från ministern.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag har en fråga till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Finns det vetenskapliga forskningsmässiga belägg för påståendet att i dag som svenskspråkig på Åland är det omöjligt att få ett arbete om man inte är finskspråkig. Jag har stora sympatier för dem som vill flytta hit och arbeta hos oss på Åland. Jag ser många näringsgrenar där t.ex. jordbruket inte skulle kunna klara sig utan baltisk arbetskraft eller fiskodlingar t.ex. Jag har inte någon vetenskaplig uppfattning om dessa människor pratar felfri svenska eller inte eller om man sinsemellan pratar något annat språk. Man ser en trend att folk vill komma hit till oss från olika hörn av Östersjön i dag.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Mig veterligen finns det inte någon forskningsrapport att hänvisa till utan vad man använder sig av är ögon och öron, och vi lever i ett samhälle där vi får signaler – så fungerar vi allihopa. Det är väl utgående från det som diskussioner oftast förs i den här salen; det är sällan vi har forskningsprojekt i grunden för vårt ibland tyckande. En av de förmåner som man ändå har som politiker är att vi får tycka!

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jo, landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, visst får man tycka! Men när man skall ha beslutsunderlag är fakta ett av de viktigaste grundpelarna. Tro och tyckande är naturligtvis väldigt viktigt och många subjektiva bedömningar har vi ju fått del av i dag; det finns en känslomässig diskussion kring språkproblematiken. Men det finns alltså inte några vetenskapliga forskningsunderlag för en objektiv uppfattning här.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Oberoende av det kan man konstatera att den här typen av debatter återkommer regelbundet. Den återkommer här. Jag har själv varit aktiv inom Ålands hälso- och sjukvård ganska många år och också där kommer det regelbundet upp. Det är ju så att finns det ingen grund för en diskussion så återkommer språkdiskussionerna inte så regelbundet som de gör. Oberoende av avsaknad av eventuella forskningsrapport så tror jag att det här ändå är en verklighet vi lever i och den är ganska viktig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Jag noterar att debatten breder ut sig ganska mycket och jag påminner om klämmen som handlar om ungdomar som väljer att högskoleutbilda sig utanför Finland också skall erhålla arbete på Åland.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag vill först tacka landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, Frisinnad Samverkans verkligt tunga namn, för det stöd som hon gav. Vi hade en ganska stor samsyn.

 

Jag begärde ordet med anledning av det som ltl Åke Mattsson sade, att på något sätt uppfattade han det anförande jag hade som ett litet angrepp på de finsktalande. Jag håller inte med om det. Vi måste få hävda vårt svenska språk utan att det skulle upplevas som något angrepp på någon annan. Jag håller också med det som ltl Åke Mattsson sade, att många flickor har kommit hit till Åland, lärt sig svenska, blivit väldigt goda ålänningar. Vi har många av dem som medlemmar inom Ålands Framtid, men de förstår den här problematiken.

 

Ltl Åke Mattsson sade att projektet ”Arbeta och bo på Åland” är bra. Jag håller med om det, men däremot noterar jag – vi skall inte stå här och hänga ut enskilda personer – men vi måste ha pratat med olika människor i varje fall, så jag uppmanar kulturutskottet att speciellt höra avdelningschef Lasse Karlsson om projektet. Efter att jag hörde vad ltl Åke Mattsson sade konstaterar jag att det kommer väldigt olika bud därifrån, så det kan vara intressant att reda ut det.

 

Ltl Åke Mattsson sade någonting som jag inte förstod, att finska språket inte är ett problem i Sverige. Det tror jag säkert, men det var inte riktigt det som jag riktade in mig på utan jag riktade in mig mest på åländska förhållanden. Ltl Åke Mattsson sade också att finska turister är nöjda men svenskarna blir allt mera missnöjda. Det var en bänkgranne som viskade åt mig, att snacka om att du får öppet mål! Jag är övertygad om att en del av det svenska missnöjet sammanhänger med att man tror att man kommer till ett svenskt område – det här är givetvis inte överallt – och man upplever situationen att man har svårt att göra sig förstådd, man träffar folk inom servicebranscherna som har väldigt dålig lokalkännedom. Visst är det också så att man upplever att Åland som turistområde är dyrt! Men jag tror att de faktorerna jag har pekat på också har en betydelse i det här sammanhanget.

 

Liberalerna och Ålands Framtid är i varje fall eniga om en sak – det är trevligare att försöka ta fasta på det som förenar – att det är svårt för de åländska ungdomarna, om vi inte gör någonting, att få bra toppjobb på Åland, det är vi eniga om. Jag tror också att vi är eniga om att det är svårt för de åländska ungdomarna att få toppjobb inom det åländska arbetslivet om man inte kan finska. Jag tror att vi är eniga också så långt, men sedan skiljer sig våra vägar lite. Liberalernas lösning är att man skall lära sig finska, som leder till att vi blir tvåspråkiga och i förlängningen enspråkigt finska. Det blir såsom det är på vissa andra ställen att vissa jubileumstal hålls på svenska, men annars går det mesta på finska. Det gäller att se det här lite på sikt. Vi är alltså eniga om problemet, vi är eniga om vad problemet beror på, men problemlösningen har vi väldigt olika åsikter om. Vi från Ålands Framtid har funderat på: vad finns det för alternativ? Jag hävdar det jag sade tidigare, att det behov som framhålls från näringslivet, om det nu kan ha någon slags samlande namn på det åländska näringslivet, att det behövs finska i alla sammanhang, så är baserat på en förlegad syn. Ltl Åke Mattsson, jag har också stugor som jag hyr ut och har hållit på med det sedan 1981 och en gång blev jag förvånad när finska turister kom in, en dam över 50 år och då tyckte jag att det var en väldigt gammal människa, nu är jag snart där själv, som på felfri engelska sade att vi har hyrt ett sommarhus av er, var finns det osv. Jag började tänka att när skedde den här förändringen? Det var så i början också att vi hade stora problem, kom det finskspråkiga kunder så var det svårt att kommunicera med dem om man inte kunde finska själv och det är klart att det var ett bekymmer för turisterna och det var också ett bekymmer för lokalbefolkningen. Men den typen av bekymmer är ganska små nuförtiden. Många finska turister som kommer ut på den åländska landsbygden pratar engelska, likaväl som jag gör när jag är i Helsingfors eller var jag är, då pratar jag engelska, för jag vet att jag får inte några nedsättande blickar eller kommentarer, utan på engelska går diskussionen betydligt mera friktionsfritt. Det gäller alltså att kommunicera på ett modernt sätt som jag ser det.

 

Minister Harriet Lindeman pekade på vitboken, och det är just vitboken som vi också har tagit avstamp i när vi har skrivit motionen. Jag har via vår medlem Max Sirén haft möjlighet att följa arbetet ganska noga och jag noterar att arbetet blir, precis som ltl Danne Sundman sade, en ganska pinsam beskrivning om hur situationen är när det gäller det svenska språket, men det blir ändå på ett litet övergripande plan. Det som motionen syftar till är att man skall kunna slå fast en lite mera detaljerad strategi: vad vill vi göra för att tackla detta problem med de högskolestuderande som studerar utanför det finska utbildningsväsendet. Jag är glad, jag upplevde att Frisinnad Samverkan via minister Lindeman, sade att det här är ett allvarligt problem, man håller med ganska långt och jag säger fortfarande att jag vill gärna höra hur det tidigare statsbärande partiet centern ser på detta.

 

Sammanfattningsvis är det som ltl Ann-Helena Sjöblom sade, att det finns olika uppfattningar om det här, det har vi sett, både från ltl Göte Winés och ltl Henrik Lagerbergs sida, de lever på en planet och vi lever på en annan planet. Självklart är det så att det finns säkert fall i verkligheten, både på Lagerbergs planet också på Anders Erikssons planet, men jag tror ändå det är viktigt för vi är allvarligt oroade för att vi har ett strukturellt problem i det åländska samhället och jag vädjar till kulturutskottets energiske ordförande att notera att de här motionerna ser vi som mycket viktiga och kan man höra sakkunniga så att man kan få en någorlunda samstämmig uppfattning – sedan kan vi alltid tolka fakta precis hur vi vill, det har vi noterat i vissa inlägg – skulle det vara ett viktigt arbete utskottet skulle göra om man skulle försöka få belägg för: hur stort problem är det här. Jag ser att det både i den liberala och den socialdemokratiska bänken igen begärs replik, så antagligen tycker man att jag överdriver, medan bl.a. Frisinnad Samverkan pekar på att det här kan vara en riktig uppfattning. Ltl Lagerberg efterlyste forskningsprojekt och det är kanske att sätta en lite för stor arbetsbörda i kulturutskottets famn, men, ändå, utan att man gör en forskning, så försök reda ut den här biten, det skulle vara viktigt.

 

Ltl Göte Winé sade att vi anklagade näringslivet. Så uttryckte han sig för att man anställde finskspråkiga. Inte upplever jag riktigt att vi har gjort det utan jag vill igen upprepa grunden. Själva grunden, garantierna, gällande ålänningarnas majoritetsskydd syftade till att säkerställa att det skall gå och leva och bo på Åland utan att det ställs krav på finska varken i arbetsliv eller i samhällsmiljön i övrigt. Det var det jag sade.

 

Bästa lagtingsmän Åke Mattsson och Göte Winé! Åland är inte vilket område som helst i Finland. Det är ett enspråkigt svenskt självstyrt område som tillsvidare hör till Finland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag kan försäkra ltl Anders Eriksson att kulturutskottet kommer att som alltid mycket noggrant behandla motionen och reda ut de frågeställningar som dels nämns i motiveringen och också de som har framkommit här i debatten så gott vi kan med de tillbuds stående resurserna. Resonemanget om olika planeter brukar man använda i genuspolitiken; det är ganska bra att använda också här därför att befinner man sig på olika planeter förstår man kanske inte varandra riktigt och nu har vi den uppgiften i kulturutskottet att försöka bygga en bro mellan planeterna, men det är klart att sitter man i lagtingets plenisal och läser Helsingin Sanomat, så inte har man riktigt samma uppfattning som vi som inte läser den tidningen i lagtingets plenisal.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När det gäller det sistnämnda skall jag inte kommentera det, men jag vill säga, att var inte jag! Jag vill i varje fall tacka för löftet från kulturutskottets ordförande och jag ser fram emot behandlingen av motionen, tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det här blir en fortsättning på vårt tidigare replikskifte, så jag skall göra några tillrättalägganden. Personen i Umeå som inte pratade samma språk som mig ägde troligtvis pizzerian, antagligen turk, men det var inte finska det gällde; man är van i Sverige med att man inte blir servad på rätt språk.

 

När det gäller ungdomarna som söker arbete här på Åland är det en väldigt godtagbar och bra anledning att skylla på att det inte är språket som passar, men det kan också vara annat, med personkemin och att man har andra förutsättningar som gör att man inte är lämplig. Som man har sagt här tidigare vill nog företagarna tjäna pengar, är det någon som är väldigt duktig i övrigt och har bra betyg och hela den biten kan man ha överseende med detta, men det kan vara en ganska bra anledning att skylla på, att utstrålningen från karisman inte passar in i verksamheten, men det kan man inte säga  rent ut utan man tar till en sådan här anledning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson hänvisade till någon pizzabagare i Umeå, om jag förstod det rätt. Det blev oklart för mig när han sade att finska språket är inte ett problem i Sverige och det var det som jag kommenterade att så kan det mycket möjligt, men det är inte det som den här motionen tar fasta på. När det gäller anställande av ungdomar är det så att arbetsgivare också ser på inställningen till arbetet. Så kan det säkert vara i många fall, men, ändå, dem jag har varit i kontakt med, och det är faktiskt ganska många som jag har pratat med och bara efter den här lilla artikeln har jag varit kontaktad av bra många människor som har pekat på att oavsett hur ambitiös, hur mycket man försöker så är det svårt att få ett arbete, det går säkert i andra fall. Men det är också någonting som är allvarligt om ungdomar känner sig utestängda från arbetsmarknaden i tidiga år av en eller annan orsak. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte hur man skall komma vidare med det här om man inte lär sig finska. Skall de som kräver arbetskraft flytta härifrån eller lägga ner verksamheten och göra någonting annat, för det finns någon anledning till att man begär det. Det är inte så att vi har några terrorister här som försöker förfinska Åland, det tror jag definitivt inte, utan man begär finska därför att man tycker att det är någonting som man har nytta av. Vi från liberalernas sida vill s.a.s. gå en diplomatisk väg framåt och inte köra stenhårt, det är inte så att vi tänker ha något bokbål och bränna finska böcker och köra den auktoritära sidan utan man försöker gå den diplomatiska vägen, diskutera och komma sakligt framåt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Trots allt, ltl Åke Mattsson, är det en viktig sak vi diskuterar. Det är ingenting att skoja om. Jag hoppas verkligen att han inte försöker utmåla att Ålands Framtid har velat ställa till något bokbål eller någonting sådant; den typen av politik driver vi inte. Men jag noterar att ltl Åke Mattsson, precis som han säger själv, att han förstår inte hur vi skall kunna bevara Åland svenskt utan att lära oss finska! Vi måste reda ut den gordiska knuten någon annanstans. Men när det gäller näringslivets behov av finskspråkig personal hävdar jag att det är baserat på en förlegad gammalmodig uppfattning som mycket är baserad på slentrian. När man gör upp kvalitetsprofiler: det här måste vi ha med, det här måste vi ha med, så har det visat sig att många gånger att det behövs inte överhuvudtaget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Debatten är på hög nivå, trots att vi pratar om att vi är från olika planeter, men det får ltl Anders Eriksson själv stå för. Det blev lite otydligt i ltl Anders Erikssons anförande, men han sade att jag skulle ha sagt att ltl Anders Eriksson anklagar näringslivet. Jag tror inte jag har nämnt ditt namn eller ditt parti. Däremot har jag tyckt att andra har gjort det och det är en helt annan sak, men det hör inte till det här anförandet. Jag garanterar, ltl Anders Eriksson, att jag vet att Åland är enspråkigt svenskt; hela mitt parti är också medvetet om att Åland är enspråkigt svenskt och vi jobbar inte för någonting annat heller.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är uppriktigt sagt glad över den sistnämnda utfästelsen. Det kan vara bra för många att veta. Men jag vill ändå fråga ltl Göte Winé, med tanke på att jag citerade grunden för självstyrelsen och vad som är viktigt, bekymrar det ltl Göte Winé att allt flera åländska ungdomar som inte kan finska inte får toppjobb på Åland? Är det någonting som bekymrar honom eller bekymrar det honom inte?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tar inte ställning till vem som får toppjobb och vem som inte får utan jag tror nog att de ser på mycket annat än på språket och mera på vad det finns för annan kunskap osv. Jag ser alltså inte något stort bekymmer med det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag förstår svaret på det sättet att ltl Göte Winé anser inte att det är ett bekymmer att man inte får ett jobb på Åland oavsett om man kan finska eller inte. Det är intressant, men det sades precis i repliken före att man ville gärna att Åland skulle vara en språkigt svenskt. Det skulle nog vara klädsamt om ltl Göte Winé ville förklara hur han får det här att gå ihop!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Centerns åsikter i språkfrågan sammanfaller väldigt mycket med det som ltl Anders Eriksson framför. Det torde vara känt. Vi håller med om att näringslivet har visst behov av finska i sitt arbete därför att vi vet alla att vill man sälja en vara så måste det ske på kundens språk; köper man en vara så får man det på sitt eget språk. Det är en gyllene regel som många har erfarit. Man borde också diskutera näringslivets verkliga behov och framför allt näringslivets policy. Det är någonting som man kan fundera över ibland. Vi vet att många gånger är det bekvämlighetsfaktorn i näringslivet som avgör. Det finns väldigt olika typer av näringslivsföretag som jag känner till som har olika policy i den här frågan. Däremot tycker jag att det är viktigt att notera att vi ställer större krav på oss själva än vi gör när vi själva åker utomlands; vi kräver inte mycket svenska när vi åker utomlands. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Så sant, ltl Gun Carlson! Jag vill tacka för det klargörandet från centerns sida. Jag har förgäves försökt få någon signal tidigare, men det kom nu och det är jag glad för. Det har pratats om det är 70 eller 80 procent av de åländska ungdomarna som studerar i Sverige; det finns olika uppfattningar, men vi kan i varje fall konstatera att det är ganska många, den stora majoriteten. Många av dem upplever sig utestängda från den åländska arbetsmarknaden. Anser centern också i enlighet med det vi anser i vår motion att det är bra om man skulle slå fast en strategi hur man kan tackla det här problemet?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Där skulle jag vilja avvakta den vitbok som skall komma och se vilka åtgärder man föreslår där för de åtgärderna bör rimligtvis gå i rätt riktning, så jag är inte så säker på att det behöver göras någon speciell vitbok för ungdomarna. Jag känner ändå ett otal av dessa ungdomar som har studerat i Sverige och inte kan man säga att ingen får toppjobb inom näringslivet utan ganska många får det. Men, som jag sade, det finns vissa olika företag som har olika krav och det är någonting som man kanske bör diskutera i olika sammanhang när det gäller handelskammardiskussioner osv. Som svar på frågan vill jag säga att vi vill först se hur vitboken är formulerad innan vi säger någonting om ytterligare en vitbok.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är väl en rimlig synpunkt. Min uppfattning, utan att ha läst all text från pärm, är att vitboken håller sig lite mera på ett allmänt plan och vi från Ålands Framtids sida anser att vi har ett ganska stort strukturellt problem som står framför oss som vi bör tackla med gemensam strategi. Men jag respekterar att man först vill ta del av vitboken och sedan kanske vi kan utgå från att vi tillsammans kan arbeta fram en strategi hur vi skall tackla detta specifika problem som vi tar upp i motionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Ålands Framtid lyfter med den här hemställningsmotionen upp ett mycket angeläget problem och bekymmer i vårt åländska samhälle. Därför tycker jag att det är väldigt ledsamt att media, som tidigare i dag har varit väldigt flitiga och svansat runt salen, inte längre är på plats och tar del av debatten.

 

Fru talman!

Det är helt klart så och det är Frisinnad Samverkans bestämda uppfattning, som också minister Lindeman var inne på tidigare, att den här utvecklingen är ett problem. Man kan säga att när det gäller detta med sommarpersonal är det två konsekvenser som helt klart inte kan negligeras. Det ena är servicen, som har nämnts här tidigare. Det är ingen bra service vi ger turister från andra länder än Finland när språkkunskaperna är dåliga. Jag frågar mig: Vad är bäst? Är det bäst att ha en serviceanställd som på klingande finska svarar på frågan vad kan man göra på Åland och berättar att, jo, där nere ligger Arken och därute finns Kastelholms slott? Är det inte charmigare om man har en en lokal ungdom som på en knackig men dock en finska med en god vilja kan berätta om tio andra saker som man kan göra eller se på Åland.

 

Det andra, fru talman, är Ålands image som ett enspråkigt svenskt landskap. Man får ofta hör i Sverige att Åland är finskt, ni talar finska där och det får man ofta gå in och rätta, men jag förstår den okunskapen för svenska turister möts i huvudsak av servicepersonal, de möts inte av oss politiker, inte av lantbrukare, inte av ålänningar som inte är verksamma i serviceyrket, utan det är servicepersonal som de möts av och då skapar man sig uppfattningen att det är så här som ålänningarna talar och det är det språket som man talar. Det här är helt klart ett problem. Frågan är bara hur man löser det. Inte har vi inom Frisinnad Samverkan någon patentlösning på det, vi tror på marknadsekonomin; vi tror inte att man kan gå in och lagstifta bort den i det här avseendet heller, dvs. tvinga företagarna att anställa personal på vissa kriterier som inte marknaden själv har bestämt. Men, som sagt, vi inom Frisinnad Samverkan delar de farhågor som ltl Anders Eriksson och ltl Danne Sundman lyfter fram, men vi måste erkänna att inte har vi heller patentlösningarna. Jag brukar ofta säga att svenska språket är ett svagt språk, och svaga språk är svårare att försvara och hålla vid liv än starka språk. Om vi skulle tala ett annat språk på Åland så skulle det vara lättare att försvara, men svenska språket är svagt, det är bara att se på utvecklingen i Finland. Jag vill också påstå att se snart på utvecklingen i Sverige. Jag är inte så övertygad om att man kommer att tala svenska i Sverige om 100 år.

 

En euros ålänningar talade ltl Danne Sundman om och det beskriver kanske den springande punkten i diskussionen: vad är vi beredda att betala för ett bevarande av svenska språket? Är vi beredda att avstå en euro för svenska språkets skull eller inte? Det är på den här nivån som diskussionen måste föras.

 

När det gäller svenska språkets utveckling eller snarare kanske avveckling i Finland är det också uteslutande ett växande problem. Jag har själv erfarenhet av skatteförvaltningen som i dag har en hyggligt god service på svenska, men utan att jag har träffat personerna som jag ofta talar i telefon med får jag uppfattningen att det är fyrtiotalister som närmar sig pensionen och jag är, som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på, väldigt tveksam till att återväxten är säkrad. Ett exempel på det är att skatteförvaltningen nyligen har övergått till digitala rapporteringar, den s.k. tyvittjänsten, då man anlitar ett företag, ELMA, för inrapportering av skatteuppgifter och när jag själv ringde dit häromdagen för att få lite support svarade en telefonsvarare på finska och engelska, inte på svenska och jag misstänker att även om jag skulle ha fått kontakt med en telefonist hade språkkunskaperna varit desamma. Det här är en utveckling som absolut måste stävjas.

 

Men, fru talman, som jag sade Frisinnad Samverkan har en ingen patentlösning på det här heller, men vi tycker att det är mycket angelägna frågor som är värda att debatteras vidare.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Fredrik Lindqvist beklagar sig över att Frisinnad Samverkan inte har någon lösning att komma med. För mig är en traditionell FS-medlem en företagare på Åland. Jag har inte tillgång till ert medlemsregister, men så tänker man traditionellt och då är det enkelt att föra diskussion med sina medlemmar. Varför väljer de att t.ex. att anställa en person som kan finska framom en som inte alls kan det? Månne det har någonting med företages ekonomi att göra eller är det bara fråga om att det inte finns åländska ungdomar som vill ha dessa jobb? Jag tycker att ni har väl lösningen närmare än mången annan av oss som inte har den medlemskåren.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det stämmer som ltl Raija-Liisa Eklöw är inne på att vi har väldigt mycket företagare inom Frisinnad Samverkan, men vi har också väldigt mycket lärare och vårdfolk och vi har väljare från alla samhällsgrenar, men vi för diskussioner inom partiet förstås, också med dem som representerar näringslivet. Men, som jag sade i mitt anförande, det är marknadsekonomin som bestämmer det här och vi är inte beredda att gå in och styra marknadsekonomin. Som jag sade, ltl Raija-Liisa Eklöw, skulle det vara enkelt om vi kunde gå in och lagstifta problemet! Det är inte så enkelt för vi anser att man inte kan gå in och styra marknadsekonomin på det sättet, men samtidigt är det angeläget problem. Det har framförts i debatten i dag att det inte är ett angeläget problem och jag ville understryka i mitt anförande att vi anser att det absolut är ett angeläget problem.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Då har ni väldigt enkelt inom Frisinnad Samverkan. När ni har lärare så kan ni ju bara konsultera dem, vad de tycker om att man tar bort finskan och sedan tala med era företagsmedlemmar som anser att det behövs finska. Det är marknadsekonomin som styr. Vi kan bara styra härifrån den offentliga sektorn och där finns det regler redan i dag, så där har ni lösningen.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Återigen, ltl Raija-Liisa Eklöw, det är precis det som jag sade att vi är medvetna om att det är marknadsekonomin som styr och vi tänker också tillåta marknadsekonomin att styra det här. Jag ventilerade problemet i mitt anförande, men jag lade inte fram patentlösningen, för jag anser att den enda som finns är inte den rätta, där är vi av samma uppfattning att det inte är rätt att ta till lagstiftning i det här fallet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Naturligtvis kan man påverka attityder om man vill mellan köpmannaföreningen och företagarföreningen. Många av företagen är organiserade i olika föreningar, så det finna alla möjligheter att påverka där, om man så önskar. Som ltl Fredrik Lindqvist var inne på är det marknadsekonomiska faktorer som styr och företagens överlevnad ligger i att de har en marknad. Nu är det så att 60 procent av vår marknad ändå är Finland och man kan inte frånsäga sig den marknaden; då kommer det antagligen att bli enorma samhällsekonomiska konsekvenser. Motionären pratade om högskolan. Ålands arbetsförmedling hade ett kontakttillfälle på IT-byn och där visade det sig att det finns nyutexaminerade IT-folk från högskolan på Åland som man undvek att anställa, man anställde folk utifrån i stället. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det sista kan jag inte riktigt bemöta i och med att ltl Lagerberg inte hann bli klar. Vi kanske kan återkomma i andra repliken.

 

Visst kan vi föra diskussioner med näringslivet och försöka hitta lösningar, men jag tror att det enda vi kan göra från politiskt håll är att påverka markanden på det sättet att rikta handeln av varor och tjänster mera västerut, mot Sverige i första hand, göra det lättare att handla med Sverige, genom turistförbundet påverka marknadsföringsfördelningen så att vi satsar mera på Sverige framdeles. Det skulle underlätta för åländska företagare att kunna anlita lokala ungdomar till sommarplatser. Men, som sagt, vi skall inte gå in och styra det som marknadsekonomin styr.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag tror att problemet är ganska komplext. Det är inte en enkel lösning på det. Ungdomarna som utexaminerades från Ålands högskola hade man inte ens i åtanke från näringslivet inom IT-sektorn att ens anställa; det var knappt att man kände till att de var utbildade och färdiga. Men man efterlyste också från näringen erfarenhet. Då förbigick man de nyexaminerade personerna, man hade dem inte ens i åtanke och värvade folk från andra ställen. Här var det naturligtvis garanterat svenskspråkig personal som man kunde få tag på från den åländska högskolan. Jag tror att det är ett mer komplext område än bara att hänvisa till språkkunskaper.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det enda jag kan säga är att det är precis som ltl Lagerberg säger: det är mycket komplext. Återigen, när det gäller IT-sektorn och dess sätt att rekrytera personal så kan vi inte och vi skall inte gå in och styra den på det sättet direkt. Det enda vi kan göra som politiker är att påverka marknaden genom våra beslut när det gäller att stimulera handeln av varor och tjänster västerut i större omfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får egentligen tacka ltl Fredrik Lindqvist för stödet för motionen. Så tolkar jag hans uttalande. Då förutsätter jag att han och FS:s parti kommer att jobba för att det blir en bra behandling i kulturutskottet av motionen och klämmens innebörd.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn sitter i kulturutskottet för vår del, men jag tror jag kan svara för honom så mycket att vi kommer att jobba för att motionen, precis som alla viktiga frågor, behandlas på ett bra sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag begärde replik med anledning av det som ltl Lagerberg var inne på, att det är inte bara turistsektorn som blir väldigt dyr, utan skall vi plocka bort finskan härifrån och inte använda den kommer en stor del av affärssektorn att flaggas ut. Börjar man prata om en euros ålänning och att man säljer självstyrelsen för det tycker inte jag det utan jag tror att det är ett väldigt högt pris som man skall ha. När det gäller språket får man inte se det svart vitt, som jag tycker att man gör här. Jag har väldigt, väldigt starkt emot finskan tidigare, den gången jag sade juttu i kafferummet på min arbetsplats så tror jag att det var tyst en timme efteråt om jag tog ett finskt ord i min mun, men efter det har jag varit i Finland och jag har jobbat i olika sammanhang och omprövat den inställningen, för jag har varit lika fanatisk tidigare som ni är mot finskan. Men jag har sett att det inte fungerar utan man måste ta ett steg tillbaka och använda språket där det finns möjligheter till det. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar det lite som att ltl Åke Mattsson beskriver hur han har omvänts till att bli lite undfallen. Han kanske inte själv vill beskriva det som så, men det är så jag uppfattar det att han har låtit sig påverkas till att inte längre vara beredd att kämpa lika hårt för svenska språkets överlevnad. Men jag tror att vi är överens om att svenska språket inte lever av sig själv utan vi måste jobba med det och för det för att det skall han en chans att överleva på Åland. Jag tror att vi är överens om vi vill att det skall överleva på Åland.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jo, vill att svenska språket skall överleva på Åland. Hade jag fått längre tid i repliken tidigare skulle jag ha kommit fram till att vi har en väldigt tydlig gemensam målsättning att vi skall ha ett svenskt språk på Åland. Jag tror på ålänningarna, jag är helt övertygad om, tvärtemot vad Ålands Framtid säger, att vi kommer att förbli åländskt. Så starka invånare är vi här att finskan kommer inte att få fotfäste så här enkelt som man vill göra gällande. Så svaga och eländiga är vi inte här. Bästa Lindqvist! Det handlar inte om undfallenhet från min sida, utan det handlar om att jag har mognat, jag har fått lite mera förstånd och kommit underfund med att det gör ont att springa med huvudet i väggen gång på gång, man tar ett steg tillbaka och så funderar man: finns det bättre vägar att komma fram på. Man går lite till mötes och inte bara springer med huvudet i väggen hela tiden.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag önskar att det skulle vara så enkelt som ltl Åke Mattsson beskriver det att man mognar och man får upp ögonen för saker och ting. Genom åren har jag också fått upp ögonen för saker och ting, men det handlar om prioriteringar och jag tycker att det är en lovansvärd motion som Ålands Framtid lägger på bordet. Frågan är svår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Det kommer lätt känslor in i debatten när man skall diskutera språk, men jag tycker att i dag har vi gjort det på ett väldigt sakligt och bra sätt. Det vill jag tacka för.

 

När det gäller hemställningsmotionen är beskrivningen av historien och varför vi har vår självstyrelse, dvs. för att kunna hävda vårt svenska språk och vår kultur, är allt helt korrekt och i själva problembeskrivningen kan vi också hålla med. Det är självklart väldigt viktigt att våra ungdomar som studerar utanför Åland och i Sverige kan komma tillbaka och få jobb här. Det här är någonting som centern självklart är mycket medvetna om och alltid har arbetat för och fortsättningsvis kommer att göra.

 

Jag tror att om man delar upp det först i det officiella Åland och sedan i näringslivet – man måste göra en distinktion här – finns det olika problem. När det gäller det officiella Åland är det enspråkigt svenskt enligt grundlagen, och det skall vi hävda, även om vi vet att det kan vara tungt ibland, men här gäller det att arbeta vidare.

 

När det gäller näringslivet kan man inte komma ifrån att Åland befinner sig mellan två länder. Det finns alltså två närmarknader. Detta gör att näringslivet vill skapa arbetsplatser och förtjäna pengar och då säljer man naturligtvis där det går att sälja varor och produkter, helst globalt över hela världen. Tittar man på näringslivet så speciellt de företag som riktar sig direkt till konsument har ett större behov av att kunna konsumentens språk. Det tror jag inte att man kan komma från.

 

När det gäller engelskan är det ganska intressant och jag kommer ihåg slutet av sextiotalet när jag studerade i Uppsala; då fanns det faktiskt ganska upprivande debatter om svenska språket, utan att gå in i närmare detlaj på dem. I en diskussion som jag var med i på nationen föreslog jag faktiskt att varför skulle vi inte kunna börja prata engelska med Finland eftersom engelskan är ett stort världsspråk och ett språk som vi mer och mer börjar lära oss lite till mans. Det var nog faktiskt ingen som tog mig på allvar då utan man kanske drog på munnen åt det. Men visst är vi på väg åt det hållet! Jag har egen erfarenhet sedan slutet av nittiotalet där jag har arbetat ihop med ett finskt företag och där vi i styrelsen direkt bestämde att vårt språk är engelska, så vi arbetade i sex år på engelska och det har faktiskt fungerat riktigt bra. Jag tror faktiskt att det är ett sätt att komma framåt på att man kommunicerar mer och mer på engelska. Risken finns förstås, om vi tittar långt fram i tiden, att engelska språket kan bli ett hot till vårt svenska språk, det är det stora globala språket. I och med användningen av Internet kommer det in engelska ord hela tiden i vår svenska och t.o.m. tappar de ö-punkterna, bollen över å:et och ä-prickarna.

 

Turismen har det pratats om och jag tror att det var ltl Anders Eriksson som riktade sig till mig; jag håller med att det är väldigt viktigt att vi kan serva turismen på bästa sätt. Jag tror faktiskt inte, jag har inte några siffror, men jag tror inte att svenska turister som kommer till Åland i dag är särskilt missnöjda med den service de kan få. Säkert kan det vara någon gång som de träffar på en finsktalande ungdom som står i en glasskiosk därför att man inte har fått tag på någon annan, men jag håller med om att det är väldigt viktigt att de ålänningar som arbetar och servar turisterna skall kunna Åland och därför är det naturligtvis viktigt att vi ser till att vi har människor som kan vår  historia och kan berätta om det åländska livet till våra turister.

 

Jag tror faktiskt inte att det går att lagstifta om vilket språk människor skall använda. Det är en utveckling som sker, men vi har vår självstyrelselag, den skall vi stå fast vid och när det gäller förslaget i motionen om en ny vitbok så tycker jag, som vår gruppledare ltl Gun Carlson, att vi har en intressant vitbok på gång och väldigt mycket i den vitboken borde ge de svar som man vill ha i en nya vitboken. Man säger ”hur de ungdomar som väljer att högskoleutbilda sig utanför Finland kan erhålla ett arbete på Åland även i framtiden”. Vad jag förstår är det Ålands Framtids stora problem att man är rädd för att man måste kunna finska. Den vitbok som nu tas fram kommer att beskriva just de problemen. Jag tycker alltså att vi väntar på den vitboken och så får vi se vad det finns för svar där.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill anknyta till det som ltl Torbjörn Eliasson talade om att inom allmänna förvaltningen har vi tydliga regler, men jag tycker att också inom det området borde man se över dem i och med att man jobbar med de här sakerna är det inte så enkelt att det är svart eller vitt. Jag vet hur det är att stå som ledande polis för en grupp och försöka få någon att göra ett förhör på finska. Skall vi börja med att ta in tolkar? Är landskapsregeringen beredd att plocka in en massa tolkar här? Det är kanske inte ltl Torbjörn Eliassons sak, men det kan vara intressant att höra vad centern har för synpunkter på det. Skall vi låta våra anställda tjänstemän prata finska överhuvudtaget eller skall vi ha separata människor som gör det? Sist och slutligen måste vi i många sammanhang prata med människor som talar finska här på Åland, också i allmänna förvaltningen. Hur ser man på den frågan.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det hördes väldigt dåligt vad ltl Åke Mattsson sade. Det är självklart så att vi skall hävda vår rätt att tala på svenska när det gäller den officiella biten. Var det så ltl Åke Mattsson ställde frågan var det mitt svar.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Min fråga var: Vad skall vi göra med tjänstemännen som vi har anställda i dag och som de facto pratar finska som inte får någon som helst ersättning för det? Debatten börjar visa att de inte är välkomna här på Åland. Vi har turister som kommer hit och många andra som vi måste prata finska med. Skall vi anställa tolkar eller hur skall man göra i förvaltningen? Hur skall vi kommunicera med dem som talar finska? Skall vi ha tjänstemän som talar finska eller skall vi gå in för ett system där vi anställer tolkar i fortsättningen så att man inte behöver tala finska? Det är nämligen så att polisen har tagit kontakt med mig också och funderar; vi har en stor grupp där som är tvåspråkiga, men skall de sluta prata finska fr.o.m. nu och vi skall anställa tolkar? Jag tror att det kommer att bli väldigt dyrt. Vilken signal skall vi ge dem?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det här bär för långt, men jag tycker att alla de tjänstemän som vi har här är välkomna, självklart! Vi skall tala svenska och vi skall ha korrespondensen på svenska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utvärdering av Högskolan på Åland innan en sammanslagen gymnasieskola genomförs. (HM nr 48/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

I mars 2005 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att samordna de nuvarande sju gymnasieskolorna till en enda Ålands gymnasieskola. Struktur-07, som arbetsgruppen kallas, kom med en mellanrapport i februari och i maj skall rapporten vara färdig. Mycket kritik har kommit mot mellanrapporten och på insändarsidorna har förekommit många insändare om den nya gymnasieskolan, vilket visar på att skolfrågor engagerar allmänheten. Mycket kritik har även riktats mot gruppens arbetssätt och att lärarna inte har blivit involverade i arbetet på ett tidigare stadium. Kritik har också riktats mot att ordet lärare knappast alls omnämns i mellanrapporten, och de är som yrkesgrupp den viktigaste i hela skolsystemet.

 

Behovet av förändring har inte heller kommit från skolhåll utan det är från regeringshåll som man har ansett att gymnasieskolorna på Åland måste förändras.

 

I årets första tilläggsbudget kommer landskapsregeringen att äska medel för att anställa en projektledare för den nya gymnasieskolan. Detta finner jag ytterst märkligt. Vi har ännu inte fått ta ställning till gruppens slutrapport. Det är ju i det här skedet som lärarna skall kopplas in i arbetet – hur skall projektledaren kunna börja arbeta innan förutsättningarna finns klara! Om man ämnar ta hänsyn till vad lärarna anser om den nya gymnasieskolan kan innehållet i slutrapporten komma att förändras väldigt mycket jämfört med mellanrapporten.

 

De pedagogiska konsekvenserna av en sammanslagen gymnasieskola är de som först borde ha utretts, inte som allra sist.

 

Varför är det så bråttom med denna förändring? Kulturminister Camilla Gunell har sagt att skolan inte får stagnera, men skall förändringsarbetet gå så snabbt att elever och lärare – skolans viktigaste resurs – känner sig överkörda?

 

Ålands lyceum är kanske den skola som mest uttryckt sin oro över projektet, den har genomgått stora förändringar med ny läroplan och nya inriktningar och dessutom införs nya studentexamensprov våren 2006 och 2007. En skola måste också få hinna arbeta in sig efter en förändring innan nästa förändring kommer; annars är det nog stor risk för utbränd personal och elever som inte trivs.

 

I ett initialskede sades att en av huvudorsakerna till att skolorna skulle sammanslås var den ekonomiska biten. De åländska gymnasieskolorna är dyrare i drift än i omkringliggande regioner och då förstår alla ålänningar att något måste göras, men nu har det framkommit att den nya gymnasieskolan knappast skulle bli billigare – snarare dyrare. Gemensam skolhälsovård, fastighetsskötsel och annat som omnämns i rapporten borde ha genomförts för länge sedan om det verkligen är så att det skulle leda till inbesparingar.

 

År 2002 motionerade socialdemokraterna med talman Barbro Sundback som första undertecknare om att ett andra gymnasium skulle inrättas på norra Åland, i Godby var tanken. En orsak till ett andra gymnasium på Åland var att Ålands lyceum var för stort. Jag citerar ur motionen: ”Ålands lyceum avviker också i det avseendet att skolan är den största till elevantalet i Svenskfinland.” Socialdemokraterna har två stycken representanter av fyra i arbetsgruppen och i mellanrapporten framkommer inget av de tidigare tankarna, att skolorna skulle vara för stora. Nu är det snarare: ju större desto bättre!

 

I rapporten pratas om en bredare ingång till gymnasieskolan. Är det inte risk för att för det första året kommer att uppfattas som en förlängning av grundskolan med ett år? Någon gång måste ungdomarna välja, det går inte att ha kvar alla valmöjligheter hela livet. Jag tror att när man är 16 år gammal vet man om man vill ha ett yrke som kräver akademisk examen eller om man vill arbeta mera praktiskt. Att förlänga grundskolan med ett år får knappast de elever som inte vet vad de vill göra att lättare kunna bestämma sig, men däremot är det risk för att de elever som är skoltrötta inte får den förändring de hade hoppats på i och med skolbytet.

 

I den här salen har framförts åsikten att 16-åringar skall ha rätt att delta i allmänna val. Men i den här rapporten anser man att det finns ungdomar som inte är mogna att välja skolor i samma ålder!

 

En av de stora fördelarna med en sammanslagen gymnasieskola är möjligheten till dubbelexamen, sägs det i rapporten. Har man överhuvudtaget utrett möjligheterna till det utan en så pass stor förändring i skolsystemet som Struktur-07-förslaget innebär? Skolorna samarbetar redan i dag och ingen av skolorna har motsatt sig ett ökat samarbete. Ålands lyceum och yrkesskolorna har redan haft en sådan grupp studerande som har avlagt dubbelexamina. Med stor sannolikhet går det att genomföra möjlighet till dubbelexamen utan att sammanslå alla gymnasieskolorna. På andra håll har man börjat ifrågasätta den samhälleliga och ekonomiska nyttan av en dubbelexamen. Kanske det skulle vara värt att ta reda på hur stor efterfrågan det är på arbetskraft med dubbelexamen på Åland och hur stort intresset är för dubbelexamen bland eleverna? Helt klart kostar det mera att ha elever i skolorna fyra år i stället för tre år.

 

Kommittén har hänvisat till att liknande sammanslagningar redan har gjorts i Finland, men där har eleverna möjlighet att välja mellan ett traditionellt studieförberedande gymnasium, alltså sådan undervisning som Ålands lyceum bedriver i dag och en klassisk yrkesskola, och ytterligare finns som val gymnasium med yrkesprofilering, alltså tre olika alternativ för gymnasieskolan. På Åland skulle alltså bara ett alternativ finnas; det system som finns i de områden som man studerat i Finland påminner alltså mera om det system som vi har i dag på Åland.

 

En orsak till att man har reformerat skolsystemet i Finland är att man har haft olika huvudmän för skolorna och därigenom har kostnaderna blivit svåra att jämföra. Det problemet har vi inte alls på Åland i och med att alla gymnasieskolor har landskapet som huvudman och skolorna finns dessutom under samma budgetmoment. Kostnaderna för hela skolan och per elev är ytterst lätta att jämföra.

 

Ett problem som man vill komma tillrätta med genom en sammanslagen gymnasieskola är det stora antalet avhopp som sker i dagens skolor. Skulle en större enhet avhjälpa det? Jag har svårt att tro det, snarare tvärtom. Har det gjorts någon undersökning om varför ungdomarna hoppar av gymnasieutbildningen? En vanlig orsak är problem på det personliga planet och mot det hjälper knappast en omstrukturerad och större gymnasieskola.

 

I Sverige beror en stor del av avhopparna från yrkesutbildande linjer på att eleverna inte klarar av den teoretiska delen av utbildningen. Skolan har helt enkelt blivit för teoretisk. Ett sådant problem löser knappast en sammanslagen gymnasieskola, där inriktningen främst går mot ett större teoretiskt kunnande i stället för ett yrkeskunnande.

 

I denna motion föreslår vi inte att hela omorganiseringen av gymnasieskolan skall läggas ned. Vi anser dock att det måste finnas ett större behov från skolornas sida till förändring för att projektet skall genomföras. Vi anser också att om omstruktureringen genomförs måste det få ta den tid som behövs.

 

Högskolan på Åland har nyligen genomgått en liknande förändring, där avtalen för lärarna är en stor stötesten. En utvärdering av Högskolan på Åland skall göras nästa år, om jag inte är fel underrättad. Med anledning av det föreslår vi i vår hemställan i klämmen att en utvärdering av Högskolan på Åland görs och genomförandet av Ålands gymnasieskola fullföljs först efter det att denna utredning genomförts.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Brage Eklund höll, men man blir något konfunderad när man lyssnar på själva anförandet och sedan läser själva klämmen. I anförandet riktar man helt och hållet in sig på en diskussion kring gymnasieskolan och hur den skall utvecklas i framtiden, vilket säkert är värt mycket diskussion och som vi säkert också kommer att få diskutera vidare, men det skulle vara intressant om ltl Brage Eklund kunde utveckla på vilket sätt en utvärdering av högskolan, som är en utbildning på en helt annan nivå än den vi pratar om i gymnasieskolan, skulle påverka de diskussioner man nu har vad gäller utvecklandet av gymnasieskolan. Jag får inte riktigt kläm och diskussion att gå ihop i det här fallet och det skulle vara intressant att höra hur ltl Brage Eklund kunde utveckla den biten.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Tanken bakom motionen är att man inte för det första skall ha för bråttom och hasta fram Struktur-07, som jag också påpekade i slutet av mitt anförande och sedan att man skulle göra en utvärdering och se vad högskolan har vunnit på att man gjort en sammanslagning.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Man skall alltså förstå det på det sättet att det inte är utvärderingen av högskolan som är huvudsaken med motionen utan det man vill åstadkomma med motionen är att man skall bromsa upp utvecklandet av gymnasieskolan, ta det i långsammare takt, men man använder då en utvärdering av högskolan som någon slags motiv till detta men samtidigt inte! Jag är inte riktigt säker på att jag hänger med i resonemanget. Det skulle vara renhårigare då att säga att det är på det sättet att man inte tycker att man skall göra utvecklingen av gymnasieskolan samt att man vill göra en utvärdering av högskolan. Jag fick inte någon vidare utveckling på vilket sätt de här två hör samman, vilket jag tycker att vore trevligt att höra inför den behandling som vi också skall ha i kulturutskottet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det åberopades tidigare i debatten i dag att det är bra att ha underlag för beslut, och en del av fortsättningen av Struktur-07-arbetet är väl att innan man går in för en sammanslagning skall man ha en utvärdering av högskolan och se: vad har man vunnit där för att kunna dra nytta av sammanslagningen av gymnasieskolorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Jag vill ta upp ungefär samma sak som vtm Johan Ehn, att jag ser inte riktigt kopplingen mellan en utvärdering av högskolan och Struktur-07-arbetet. Jag sitter själv med i arbetsgruppen Struktur-07 och jag tycker att det är på helt olika niåver. Det vore också intressant att höra vilka lösningar som ltl Brage Eklund ser för gymnasieskolorna i och med att elevunderlaget minskar så mycket i framtiden.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag försökte förklara varför vi har ställt motionen, att man skulle utreda problematiken och få någon nytta av högskolans sammanslagningar för Struktur-07. Jag tycker inte att kritiken mot Struktur-07-arbetet kan vara okänd för ltl Henry Lindström, kritik från skolan, från elever och från lärarkåren, på vilket sätt man har gått till väga. Därför tycker jag att det alltid är bra med basfakta innan man går vidare så att man inte gör samma fel när det gäller Struktur-07-arbetet.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Visserligen har det varit kritik och ganska omfattande skriverier i tidningarna,  men det som sällan framgår är att det också finns många som ser positivt på reformen. Det är i stort sett lärarkåren på Ålands lyceum som är kritisk. Många av de andra skolorna ser väldigt positivt på det hela, eftersom det annars kan bli en utveckling där man stänger skolor och utbildningar. Det här är nu tredje arbetsgruppen som kommer fram till samma resultat att det vore bäst att man slår ihop gymnasieskolorna. Annars blir utvecklingen lätt att man blir tvungen att göra samma sak som man gjorde med husmodersskolan.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Struktur-07 och sammanslagningen av gymnasieskolorna är ett stort arbete. Därför förstår jag inte brådskan att sammanslå skolorna utan att göra ordentliga utvärderingar om vad tidigare sammanslagningar har lett till. Vi vet att det är ett stort problem när det gäller lönesidan bland lärarna och det är inte löst i Struktur-07-arbetet heller på vilket sätt den frågan skall lösas. Det är en stor omställning av gymnasieskolorna och därför tycker jag att det finns all tid i världen att skynda långsamt och ha alla berörda med i diskussionen om Struktur-07.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Även jag tänkte gå in på motionens kläm i förhållande till anförandet, men det har diskuterats så mycket så det tänker jag lämna åt sidan. Ltl Brage Eklund ställer sig upp och vill vara med och kritisera Struktur-07 och tycker att man går för fort fram och att det är mera nackdelar än fördelar osv. Jag känner det så här att missnöjet bland elever och lärare är ofta att de kanske inte vill ta in fakta. Det här är ger ändå många elever större möjligheter att kunna välja sin linje; även om man går i yrkesskola, så kan man nu få en examen. Struktur-07 ger alltså eleverna större möjligheter.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag håller inte med ltl Göte Winé. Möjligheten till samarbete och att utveckla den här typen av studier som förs fram i Struktur-07 kan också göras med dagens skolor, om man lägger upp ett sådant schema. Där håller jag inte riktigt med ltl Göte Winé. Frågan är om den möjligheten har undersökts ordentligt innan man går vidare i det här arbetet. Att kritiken kommer från Ålands lyceum är klart därför att de tycker att de har en slimmad organisation som de är nöjda med och den kanske inte faller in i samma typ av skola som för yrkesutbildningen.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Missnöjet bland elever och lärare har jag också fått höra om, inte personligen, men genom ett möte, nämligen man anser att man inte längre får ha samma status gentemot de andra skolorna och det är det som skall vara en viss skillnad. Det är någonting som jag definitivt inte kan förstå och håller med om. Intressant är att man i framtiden kommer att kunna minska den offentliga servicen, men kanske det inte är Ålands Framtids mål längre att minska den offentliga servicen! Ser man på möjligheterna så har jag förstått att naturbruksskolan är med, och ltl Brage Eklund är jordbrukare så där borde kunna finnas intresse. Ta t.ex. veterinär, då kan man gå naturbruksskolan och sedan gå vidare till veterinär; tidigare måste man gå i Ålands lyceum och sedan veterinär. Det här är ett sätt att hålla liv i naturbruksskolan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag förstod inte riktigt ltl Göte Winés tanke med att minska den offentliga servicen för rapporten säger att kostnaderna kommer att stiga i och med sammanslagningen, så var han läser i Struktur-07 att det skulle bli billigare förstår jag inte riktigt!  (Från salen, ltl Göte Winé: framtiden) Det är inte bevisat, det är hypotetiskt när det gäller framtiden! Ett bra exempel är ÅHS, hur det har jobbat och hur bekymren har varit där med kostnadssidan, så jag håller inte riktigt med ltl Göte Winé när det gäller att sammanslagningar alltid blir mera rationellt och kostnadseffektivare. När det gäller det sista om att studera till veterinär finns, som jag sade tidigare, den möjligheten om viljan finns om man schemalägger så att det finns ett samarbete mellan naturbruksskolan och lyceet i dag också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag understöder ltl Brage Eklunds motion vad gäller hans synpunkter och farhågor med Struktur-07. Man får inte förakta personalen i sådana här sammanhang. Det är väldigt viktigt att man har den här typen av omorganisationer förankrade där. Det har framförts gång på gång från regeringspartierna att man nog minsann har förankrat det, men personalen är trots allt den som avgör själv om man har fått det förankrat eller inte. Det är tydligt att lyceet är tuffast och säger emot ganska bestämt mot regeringen, men vi vet ju hur man behandlar personalen; det kanske är så att budskapet vad man tycker inte går fram till regeringen av rädsla för att man inte skall säga så mycket. Det finns nog farhågor och negativa synpunkter på alla områden, åtminstone de som har talat med mig, det är väldigt få som är positiva till det.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag finner att ltl Åke Mattsson och jag har en ganska stor samsyn. Det som egentligen förvånar är att man gör ett så här generellt fel Struktur-07-gruppen igen och inte vidtalar de berörda i ett tidigt skede utan man skall i princip ta in dem i slutskedet. Då blir det denna oro bland elever och lärare, och detta kunde man ha undvikit genom att tänka på tidigare misstag som man har gjort i andra sammanhang när man arbetat mot näringsliv eller vad det nu är, där man har förbigått intressegrupperna. Så gör man nu när det gäller elever och lärare: man tar inte in dem i ett tidigt skede i Struktur-07.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi är tydligen helt överens i det här sammanhanget. Just när det gäller attityden från lärarna också är det viktigt, precis som sägs i klämmen, att man stannar upp och lugnar ner sig lite och försöker få alla med sig, för fortsätter man att försöka forcera och man har en del av lärarkåren emot sig är det svårt att få ett bra resultat och det kommer att vara bitterhet med ganska länge. Det finns en möjlighet att reparera det genom att ta paus. Det är en angelägen fråga. Vi får beklaga att frågan kom upp så sent bara att varken journalister eller ledamöter är närvarande i någon större skala här i salen.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är som vanligt när det gäller motioner och hemställningsmotioner så brukar inte representanter i landskapsregeringen vara närvarande, och det visar sig samma sak igen, likaså när det gäller regeringspartierna. Det visar deras engagemang och intresse för motionen. Det är dock så att detta är oppositionens enda forum när det gäller att påpeka saker och ting och det kommer vi att använda. Det har åberopats förut när andra partier har varit i opposition hur viktig motionsrollen är, och det kommer vi att fortsätta med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag delar de tveksamheter som ltl Brage Eklund har inför Struktur-07. Vad Ålands lyceum beträffar kan jag också förstå att man från deras sida är tveksam till detta och har mycket frågor. Det är ingen skola som stagnerar; man har under en kort tid infört olika reformer, man har påbörjat olika linjer, bl.a. idrott och hälsa, man har ändrat realprovens utformning, man har också nu, som vi har på bordet, ändrade bestämmelser vad gäller studentexamen. Det är mycket på kort tid som man skall s.a.s. lära sig att ta till sig. Men den här diskussionen kommer vi säkert att få fortsätta, för vi har fått en rykande färsk tilläggsbudget där vi har en projektledare med – som säkert inte heller ltl Brage Eklund känner till för den kom på bordet när han höll sitt anförande – så den här debatten kommer säkert att fortsätta, säkert redan nästa vecka och den ser jag fram emot.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är säkert skäl att återkomma och diskutera ytterligare när slutrapporten av Struktur-07 kommer. Om det finns en projektledare med i tilläggsbudgeten så har vi skäl att diskutera den frågan också i samband med tilläggsbudgeten, så jag återkommer där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Struktur-07 med processen att genomföra en sammanslagning av våra sju gymnasieskolor på Åland har lämnat sin mellanrapport i februari och slutrapporten kommer att lämnas inom maj månad. Det har funnits tidigare arbetsgrupper som har kommit fram till samma resultat, men där det då inte har förverkligats. Det finns inte bara motstånd mot Struktur-07 utan det finns också många skolor där man i ett ganska tidigt skede av processen har tagit till sig tankarna och börjat fundera: hur kan vi fungera i ett system där man har en skola?

 

Jag skulle vilja hävda att i motsats till tidigare utredningar har vi haft ett mycket öppet arbetssätt i arbetsgruppen. Vi har haft en hemsida; vi har ställt upp väldigt mycket när olika personalgrupper, lärare och elever har velat ha diskussioner för att diskutera dessa frågor.

 

I motionen nämns de avtal som finns. Det är så att alla skolorna har i dag olika avtal och det här är någonting som vi från Struktur-07 överhuvudtaget inte har blandat oss i. Det vill jag faktiskt understryka, att det pågår en process där man från landskapsregeringen har diskussion med avtalsparterna kring skolornas läraravtal. Det är någonting som pågår oberoende av Struktur-07-arbetsgruppens arbete.

 

När det gäller frågan om dubbelexamen så visst är det så att det finns enskilda fall där man har kommit fram till lösningar för att få erbjuda möjligheten till dubbelexamen. I vårt arbete eftersträvar vi att man skulle hitta färdiga system, att det inte skall vara upp till en god vilja i det enskilda fallet som skall möjliggöra det, utan det skall kunna finnas färdiga system för dem som vill välja detta alternativ. Vi tror inte att det kommer att bli någonting som blir väldigt stort och väldigt allmänt, men vi vill att det skall kunna erbjudas den möjligheten. Den här möjligheten har funnits i riket och från början har det varit ganska få, men för varje år har det blivit fler och fler som har velat ta den här möjligheten till att avlägga dubbelexamen.

 

Som nämndes här finns det i tilläggsbudgeten upptaget ett anslag, så vi kommer antagligen att återkomma till diskussionerna kring processen. Vi anser inte att vi forcerar detta arbete utan vi vill att det skall finnas en styrfart på det hela och för att inte processen skall avstanna i och med att vi avlägger slutrapporten i maj, så har vi föreslagit att det skulle komma ett anslag för en projektledare för det hela så man skall kunna jobba vidare på många av de saker som vi inte har tagit som vår uppgift i Struktur-07 att peneterera. Vi är nämligen väl medvetna om att detta är en mycket omfattande reform och det är mycket som återstår innan man har hittat lösningen för det hela.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, det är säkert så att inte är bara negativt. Det finns säkert också sådana som är positiva, men det finns en hel del frågor och det finns många som ställer sig tveksamma till reformen. Åtminstone tycker jag att kommittén har bemött de frågorna och den kritiken på ett väldigt nonchalant sätt. Jag skulle också vilja veta om kommittémedlemmen herr Lindström vet om man vid det här laget har hört studeranderådet t.ex., eleverna vid Ålands lyceum. Det är också möjligt i dag att ta dubbelexamen; jag har den uppfattningen att det är väldigt få som gör det, för det är väldigt få som orkar med det. Jag undrar då om man har en annan information från ltl Henry Lindströms sida?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Jo, vi har träffat studeranderåden vid skolorna. Det visade sig att det kom bara ett fåtal när vi väl inbjöd till diskussionen. Vad det sedan berodde på vet jag inte, men vi har haft diskussion med studeranderåden vid skolorna och där kan också helt klart se samma tendenser som det har varit från lärarkåren, att i vissa skolor ser man möjligheter och i andra skolor vill man absolut inte se några möjligheter utan man är bara emot det. Jag vet inte om jag hade någon annan åsikt när det gäller dubbelexamen. Intresset för det är inte stort, men vi vill skapa möjligheten. Som jag nämnde, när den kom i riket var det väldigt få från början men efterhand man har sett möjligheten har elevunderlaget ökat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det var trevligt att få informationen att man nu äntligen har informerat studeranderådet vid Ålands lyceum, för jag vet att informationen där har varit efterfrågad under en väldigt lång tid. Att det sedan inte kommer så väldigt många vid det tillfället så kan det förstås bero på att de har studier som de måste hålla på med under den tiden. Det är också så när det gäller ungdomar att man får ta det när de har den frågan och kanske inte låta det vänta alldeles för länge – den erfarenheten har jag. Man får gripa chansen när den ges att föra diskussionen som de är intresserade av och när de är intresserade. Men just när det gäller dubbelexamen ser jag fram emot att få en längre analys och en länge information om den frågan, säkert i samband med tilläggsbudgeten, också från ltl Henry Lindströms sida, för jag undrar om intresset finns och på vilka grunder man har tagit ställning till det och inför det.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

När vi ordnade diskussionen med studeranderåden hade vi naturligtvis lagt det på icke-lektionstid, så där fanns nog möjligheten. När det gäller dubbelexamen är det någonting som jag tycker att inte vi har lyft fram som någon så väldigt stor grej i vårt arbete, men i debatten och i insändarna har detta lyfts fram som en väldigt stor och avgörande fråga. Viktigt för vår del i arbetsgruppen har varit att försäkra oss om att vi har de utbildningar som vi tycker att det finns behov av och att vi kan möta den förmodade stora sänkningen av antalet studerande framöver.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Anders Erikssons enkla fråga angående tillstånd till jakt på sjöfågel våren 2006. (EF 14/2005-2006).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsaken till att svar inte avges. Antecknas.

 

 

Antecknas för kännedom från tilläggslist att till lagtinget överlämnats

 

Republikens presidents framställning om godkännande av överenskommelsen mellan Finland och Estland om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2005-2006).

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2006. (FR 16/2005-2006).

 

Ärendena upptas till behandling vid lagtingets plenum den 19 april.

 

 

Lagtingets nästa plenum är den 19 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.37).