Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Tack, fru talman! Enligt lagen krävs det en miljökonsekvensbedömning endast då ett projekt, en plan eller ett program kan ha betydande miljöpåverkan. Vi kan också konstatera att det är väldigt sällan som man använder sig av en MKB i landskapet, högst en till två gånger per år.

Däremot gör man i andra fall mindre omfattande beslutsunderlag som behandlar miljöpåverkan, eftersom miljön alltid ska beaktas i all beslutsfattande.

Det här lagförslaget innebär ändringar i lagen om miljökonsekvensbedömningar och i de fall som det handlar om betydande miljöpåverkan.

Ni som var ledamöter i Ålands lagting under den förra mandatperioden kanske undrar varför vi har upp det här ärendet igen. Den här lagen var ju öppnad för tillrättalägganden redan 2010. Så är det, det är ännu en bakläxa. År 2009 gav EU-kommissionen Finland en formell underrättelse angående EU-parlamentets och rådet direktiv 2001/42 EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Den här ändringen som gjordes 2010 räckte in till. I oktober i fjol fick regeringen ett motiverat yttrande och nu gör vi ytterligare ett försök att uppfylla EU-direktivet.

Det handlar i sig inte om så stora ändringar i sak. Det är följande förtydligande som EU-kommissionen vill se implementerade. Kommissionen menar att det tydligt behöver framgå att miljökonsekvensbedömning är ett förfarande i flera steg, enligt SMB-direktivets definition av miljöbedömning och miljörapport. Medan vi i vår lagstiftning har ordet miljökonsekvensbedömning för båda begrepp, för både miljöbedömning och miljörapport. Detta har vi nu förtydligat i 2 § under definitioner. Vi preciserar att begreppet miljökonsekvensbedömning dels kan vara förfarandet dvs. hela processen, det inkluderar bl.a. allmänhetens deltagande och hörande. Men, MKB är också dels miljörapporten, själva dokumentet. Nu tycker jag att de här definitionerna framgår tydligt.

Ett annat påpekande från EU-kommissionen var att bestämmelserna för när det krävs MKB behövde preciseras, så att det klart framgår att kravet på MKB-förfarandet i samband med Natura 2000-områden gäller såväl program som planer. Där hänvisar vi nu till 24 § i naturvårdslagen, det har vi fört in i 3 §.

En tredje punkt är att man vill att bestämmelserna också ska tas med när det gäller överväganden om en MKB krävs samt skälen att inte kräva när en MKB ska ske. De bestämmelserna har vi nu lagt in i 3 §. Om man överväger att en MKB behövs så ska det finnas ett motiverat beslut av en myndighet om varför det behövs. Om man kommer fram till att en MKB inte är nödvändig så ska det också finnas ett motiverat beslut. Det nya är att det tydligt ska framkomma att ett beslut har fattats och vad det innebär. Det ska framgå om det behövs en MKB eller inte.

Vi ändrade sedan ordet kungörelse till delgivning, eftersom ordet kungörande inte längre används i landskapets lagstiftning. Vi har också preciserat bestämmelserna om delgivning så att de tar hänsyn till att den som ansvarar för MKB också ansvarar för delgivningen oberoende om det är en privat verksamhetsutövare eller en myndighet.

Slutligen har vi lagt till en ny paragraf, § 14b, för att klarlägga i vilket skede ändring bör sökas p.g.a. att en MKB saknas eller är bristfällig. Det här är en upplysningsparagraf för att tydliggöra när man får söka ändring.

Jag ser fram emot att social- och miljöutskottet tar sig an det här lagförslaget med stor iver och engagemang. Nu är det tredje gången gillt som gäller. Tack, fru talman.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack för en god presentation. Jag tar upp en fråga i förbindelse med 3 §. Det gäller delgivning där elektronisk delgivning kan ersätta normal delgivning i vissa fall. Är det riktigt att lagstiftningen om elektronisk kommunikation i landskapsförvaltningen är så utvecklad och att webbtjänsterna är så utvecklade att det här kommer att fungera? Det här är en fråga om ett ytterst viktigt rättsskydd, dvs. att delgivningen sker på ett bestämt sätt och på ett så tryggt sätt att ingen ska lida rättsförlust bara p.g.a. en bristfällig delgivning.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Det är intressant frågeställning. Jag kan faktiskt inte ge ett svar på huruvida det här är möjligt i landskapet. Jag ber att utskottet tittar närmare på det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Den här lagen innehåller inte så många paragrafer. Nu är hälften av paragraferna öppnade och man bytte ut ordet "skall" till ordet "ska". Det hade gått på samma gång att byta allihop för det var bara en liten sak. Det är ingen större affär, men man hade kunnat ta allt på en gång.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag hade samma ärende som ltl Gunnar Jansson. I 3 § när man tar ställning till om en MKB ska göras eller inte så sägs; ”om beslutet utan dröjsmål publiceras elektroniskt på myndighetens webbplats behöver myndigheten inte verkställa en offentlig delgivning”. I paragraferna längre fram, när en MKB har utförts, ska det publiceras i en lokal tidning med allmän spridning i landskapet senast 14 dagar före. Själva utkastet till MKB ska också publiceras på samma sätt med minst 21 dagar före. Det är ett mera omfattande dokument så jag kan förstå att det är en längre utställningstid.

Jag hade också samma fråga; är rättsskyddet faktiskt tillgodosett med det här? Är det rent praktiskt möjligt att få det här att fungera? Jag noterade att vi skulle få fundera på det i det ivriga utskottet.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag förutsätter att ni i det ivriga utskottet kommer att titta närmare på det här. Det är ju naturligtvis också en del av den digitala agendan, att vi ska kunna publicera allt på myndigheternas webbplatser. Till exempel beslut som fattas inom ÅMHM är alltid publicerade på deras hemsida. Det fungerar nog redan idag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag har ingenting emot det. Jag tycker det är ganska intressant. När det gäller rättspraxis så måste vi konstatera att många människor fortfarande inte är datoriserade och inte har möjlighet att få den här informationen. Då är frågan om det är till fyllest med lika behandling inför lagen. Jag är lite tveksam till det, även om jag tycker att det är ett intressant förslag. Vi får titta på det i utskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Samtliga replikväxlare har samma ärende att framföra. Det känns betryggande för utskottet att man inte har så mycket synpunkter på den här lagstiftningen.

Vi som har varit med ett tag under flera perioder ser att när det gäller miljöarbetet så går det åt rätt håll. Man har fått bort ganska mycket byråkrati när det gäller MKB och tillståndsprövning osv. Men något som inte har gått framåt, som är ganska allvarligt, är landskapsregeringens hemsida. Som tur är så har ÅMHM en relativt bra hemsida. Där finns information och där hittar man direkt förordningen som har med MKB att göra. Man vet vad det handlar om. Däremot är det väldigt frustrerande att hitta någonting på vår egen hemsida, om man inte har exakt nummer på förordningar. Vi har diskuterat att man måste göra något åt det. Det börjar bli dags så småningom. Det har ingenting med kompetens att göra, för de som är mest frustrerade är de som är duktiga med datorer, de hittar ingenting där.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag kan inte annat säga än att vi i regeringen också delar ltl Åke Mattssons frustration. Därför är ett arbete igångsatt med e-förvaltning för att göra tillgängligheten lättare och för att göra det möjligt att söka upp material på vår egen hemsida. Idag är det väldigt svårt, men det ska bli ändring på det under den här mandatperioden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Tack, fru talman! För mig är inte USA landet som vi kan se som föregångare i miljöfrågor, men i just den här lagstiftningen är det så. Uppkomsten av miljökonsekvensbedömning skedde i USA 1969 genom den amerikanska lagen ”National Environmental Policy Act”. I jämförelse med lagstiftningen i andra länder världen över var den amerikanska lagen med sina tydliga krav på miljökonsekvensbedömning unik på den tiden. Idag är vi dock så långt komna att de allra flesta demokratiska länder har något nationellt regelverk kring miljökonsekvensbedömning.

Redan för ett par hundra år sedan kunde nog den negativa miljöpåverkan vara betydande, men var mer lokal och begränsad, medan den numera är mycket mer global. Samhällets utveckling har de senaste två seklen skapat en mängd olika mer eller mindre allvarliga miljöproblem. Ser man hela människans utveckling som ett enda år, så har den negativa miljösituationen upptagit en minut. Det här betyder då att det har skett en mycket kraftig acceleration av miljöproblemen under senare tid. Mänsklighetens historia visar på en inställning till naturen som har varit snedvriden och som har bidragit till ett ohållbart förhållningssätt.

Dessbättre har miljöfrågorna på allvar de senaste åren börjat engagera allmänheten och beslutsfattare på alla nivåer. Vi är nu medvetna om värdet av att förhindra miljöproblem och också om värdet av att reparera de problem som har uppstått. Men trots den pågående attitydförändringen fortsätter miljön att ta skada.

Det område där EU kanske har gjort största nytta är inom miljöskyddet. En rad konventioner, deklarationer och förordningar har antagits som varit svåra eller kanske omöjliga att ta på nationell nivå. Men även utanför EU har en rad lagar antagits och institutioner etablerats som led i vår strävan att vända trenden om nedbrytning av miljön och istället finna en utveckling i samklang med miljön.

Miljöarbete är också högaktuellt i många företag och i den offentliga sektorn.  Miljömärkta produkter och miljöarbete har ett högt anseende idag och konsumenter är ofta villiga att betala för miljö. Men visst finns det fortfarande många som är i startgroparna och funderar på hur de ska bedriva sitt miljöarbete.

Att medvetenheten för miljöarbete och hållbar utveckling ökat gör att styrande lagstiftning på området får mer acceptans och kan ses som en resurs i miljöarbetet, vilket också ger ett mervärde i samhället. En tydligare lagstiftning kring miljökonsekvensbedömningar torde kunna vara ett led i den riktningen då syftet är att ge beslutsfattarna en så klar bild av den miljöpåverkan som ett projekt medför så att man utifrån denna bild kan fatta beslut som främjar hållbar utveckling.

Fru talman! Ibland upplever vi nog att miljöfrågorna har skapat en massa hinder. Knappast kan vi idag klara av att i samma takt som förr i tiden till exempel anlägga broar och vägbankar. Det tar en hel del tid och resurser i anspråk att utföra miljökonsekvensbedömningar. Ibland känns det som ett oöverstigligt hinder som i förverkligandet om kortrutt i skärgårdstrafiken. Men är alternativet bättre? Nej. Vi får det nog bättre i samhället som helhet genom att vi tar mer hänsyn, även om det skapar lite frustration bland oss politiker när vi vill förverkliga våra vallöften. Syftet med denna lagstiftning är ju trots allt att åstadkomma miljömässigt välgenomtänkta och riktiga beslut och ge oss kunskaper som möjliggör klokare val mellan alternativa handlingssätt.

Jag vill ta upp en del kring åtminstone fyra principer som lagen bygger på.

 1) Principen om kommande generationers rättigheter är intressant i diskussionen om miljö och miljökonsekvensbedömningar. Den aktualiserar många frågor som är svåra att förhålla sig till och besvara. Det är t.ex. svårt att veta vad de kommande generationerna värderar och vilka deras preferenser kommer att vara. Helt klart tycker jag dock att principen är betydelsefull och att framtidsrelaterade frågor som är knutna till den nuvarande generationens förvaltaransvar ska tas med i miljökonsekvensbedömningen.

2) Försiktighetsprincipen som kan förstärka och legitimera värdet av en miljökonsekvensbedömning genom att processen och dokumentationen visar på den osäkerhet som finns.

3) Principen om allmänhetens deltagande bekräftar ju rätten att delta och påverka. Rätten att delta i förfarandet handlar bland annat om att få att få vetskap om de miljörisker som är förenade med olika projekt. Principen tycker jag är betydelsefull eftersom den förstärker och ger legitimitet åt strävan att vilja vidareutveckla möjligheterna att åstadkomma en öppen process.

4) Principen att förorenaren ska betala är en viktig princip i sammanhanget. Principen har relevans för regler om miljöbeslutsunderlag eftersom kraven i sig är resurskrävande. Principen har vi även med i moderaternas politiska program och har därmed vårt stöd.

Fru talman! Jag vill även lyfta fram att det kan finnas bekymmer i att en myndighet har flera roller som till exempel utförare, rådgivare och granskare. Man tillståndsprövar sina egna projekt. Jag vill därför betona att en miljökonsekvensbedömning måste vara trovärdig och transparent. Nu är det visserligen separerat här såtillvida att ÅMHM har rådgivningen och granskningen, men det i sig kan vara problem om man kommer för nära en exploatör i samband med rådgivning. Rätten att överklaga besluten som grundar sig på en miljökonsekvensbedömning är därför också väsentlig så att man kan föra frågorna vidare för ny bedömning i en annan och till högre instans.

De strategiska miljöbedömningarna, som nämns i det här lagförslaget, har särskild betydelse när det gäller att bredda beslutsunderlaget för planer och program. Det är viktigt att i ett tidigt skede, innan tänkbara låsningar i en eller annan riktning uppstår, få en samlad och övergripande bild av vad en plan eller ett program kommer att innebära i miljöhänseende. Därför är det positivt med vidareutvecklingen av miljökonsekvensbedömningar i riktning mot mer strategiska miljöbedömningar. Det ger också bland annat en större medvetenhet om de begränsningar som projektspecifika miljökonsekvensbedömningar innebär. Till exempel som att den vanligtvis genomförs först efter det att en plan eller ett program har beslutats.

En till positiv sak med det här lagförslaget är att man nu kan få ett bindande svar på om man behöver utföra en MKB eller inte. Tidigare har inte det varit möjligt, vilket har betytt att man först har kunnat få ett svar om att MKB inte behövs, men efter att någon har klagat så kan man plötsligt ha blivit ålagd att göra en MKB. Likadant kan svaret för den klagande ha varit att det inte behövs en MKB och för båda parter är det nu bättre då det finns ett bindande svar som man kan överklaga.

Med mitt anförande vill jag slutligen säga att detta motiverar att miljökonsekvensbedömningar svårligen kan åstadkommas utan tydligt regelverk, vilket gör att vi moderater tycker att lagförslaget är ett steg i rätt riktning mot en bättre miljö. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Jag vill tacka ltl Petri Carlsson för ett väldigt initierat anförande. Det märks att han har lagt ned mycket tid och engagemang i den här frågan.

När det gäller vem som kan göra ett övervägande om det behövs en MKB så t.ex. när det gäller en vindkraftsutbyggnad så kan det vara ÅMHM som ska ge miljötillstånd, det kan vara kommunen som ska ge ett byggnadstillstånd eller så kan det vara landskapsregeringen som ska ge tillstånd för elen. Den kan vara många fler myndigheter involverade. Alla har då rätt att göra dessa överväganden. Sedan är det någon som måste ta beslutet och säga att MKB behövs eller inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tycker också att det var ett bra anförande. Om jag förstått saken rätt så var det en lite bakläxa. När vi gjorde den stora revideringen av MKB-lagstiftningen och miljölagstiftningen så hade vi syfte att göra förenklingar men det gjorde att det blev svårare för företagen. Miljölagstiftning som är väldigt detaljrik kan också ge klara besked t.ex. till företagare så att man exakt vet vad som gäller. Nu har det förekommit otydligheter i vår lagstiftning, det måste vi rätta till och det är bra.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack för berömmet. Det är bra att vi nu förbättrar lagstiftningen, precis som också flera länder har gjort när det gäller lagstiftningen om miljökonsekvensbedömning. Det har varit ett bekymmer på många håll och flera länder har just haft bekymmer med miljökonsekvenslagstiftningen. Det är svårt att få den här processen bra. Det är också viktigt att få den övergripande delen med när det gäller miljöstrategier.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Till stora delar är detta bestämmelser som vi är tvungen att införa eftersom vi är jagade från Bryssel med blåslampa. Det är inte bara det här första steget när lågan är liten, utan man har skruvat upp till nästa steg så det är bråttom eftersom vi tidigare har försökt anpassa oss. Sedan finns det också lite andra bestämmelser som man tar på samma gång.

Om man ser på det här med miljökonsekvensbedömningar så har man kanske en syn som utomstående och en annan syn om man har varit med om att göra en MKB, om man har varit MKB-ansvarig, vilket jag har varit. Jag torde väl vara den enda här i lagtinget som har drivit en sådan process. Det nämns också här i motiveringarna så jag kan prata lite om den processen.

Det är en väldigt omfattande process. Därför är det viktigt att man inte ställer sådana krav när det inte behövs. Efter den senaste revideringen och ändringen av förordningen så blev det lite bättre. Tidigare var det krav på MKB i alltför små sammanhang. Det är en väldigt omfattande process, den tar tid, energi och den tar framförallt pengar. Om man är en ung entreprenör som startar ett företag med två tomma händer och har en idé som kräver MKB så bör man byta idé. Så kan man sammanfatta mina erfarenheter, tyvärr.

Däremot är det berättigat att göra det om det är ett stort anläggningsprojekt som har stor inverkan på natur och miljö. Det exemplet som jag själv har varit med om, en fordonsrelaterad aktivitetspark, är det absolut befogat att göra en MKB. Men, som sagt, det kravet ska inte ställas på alltför små projekt.

Ofta görs MKB av stora företag som har resurser och som inte har vare sig brått eller är beroende av att processen går särskilt snabbt. Man räknar med det här och det är en naturlig del av förverkligandet av projektet. För dem är det inte ett problem, men för små företag som hamnar på det här så kan det vara ett oöverstigligt hinder. Därför min rekommendation; byt idé!

Sedan kan man också förundra sig över andra saker som bestämmer när man ska göra MKB i den här förordningen. Det finns ganska mycket tolkningsutrymme. Som sades så är det egentligen en förbättring, man kan få ett definitivt besked huruvida man är skyldig att göra en MKB. Om man har ålagts att göra en MKB så kan man överklaga och kanske få ändring i beslutet eller så kan någon som tycker att någon borde ha ålagts att göra MKB klaga och få ändring i beslutet. Det är en bra precisering, så att det inte råder någon tvekan om att man gör MKB i onödan eller att man borde ha gjort det. ”Borde ha gjort” kan ju komma sent i miljötillståndsprocessen och då är det ju verkligt illa om det konstateras i ett sent skede.

Jag tycker också att det är riksbehörighet att man kan överklaga huruvida MKB är tillräcklig. Det kan nog innebära stora problem för den som är ansvarig för MKB. Det är alltid en tolkningsfråga. En MKB kan man driva hur långt som helst och in i minsta detalj, man kan göra den på tillräcklig detaljerad nivå eller så kan man göra den på otillräcklig nivå, att man inte tillräckligt noga har undersökt miljökonsekvenserna. Att hamna i en sådan rättsprocess där det ska bedömas kan inte vara lätt, om man ser till hur pass mångfacetterad en MKB kan vara, om det är ett stort anläggningsprojekt som har många miljöeffekter. Från motståndarsidans argumentering kan man ofta från olika projekt utläsa att det förekommer att MKB inte är tillräckligt detaljerad och att man borde ha intervjuat varenda en myra och inte bara var tionde, för att ge lite exempel.

På gott och ont kan man få detta prövat. Det är alltid bra att veta exakt vad som gäller och framförallt när det inte längre kan prövas, så att man vet hur man ska driva projektet.

Den här framställningen handlar i huvudsak om miljökonsekvensbedömning av planer och strategier. Det är kanske är en dum fråga men jag skulle gärna dela den till utskottet så att utskottet skulle titta på vad detta egentligen har för verkliga konsekvenser för kommuner? Vilka planer som kommunerna gör borde underställas MKB? Ändrar det något i och med detta? Jag har försökt leta upp svaret i framställningen, men jag har inte lyckats. När en kommun t.ex. gör en delgeneralplan, ska det göras en MKB för den planen under vissa förutsättningar? Jag tycker att man borde titta på det i utskottet. I så fall är det ju en stor bromsade faktor på exploateringen av mark på Åland, om vi ska göra MKB varje gång man ska göra en delgeneralplan eller en detaljplan som är lite större i omfattning. Det kan hända att det är en dum fråga och att svaret är enkelt, men utskottet får gärna titta på det.

I övrigt är det här i stort sett bestämmelser som vi är tvungna att implementera. Generellt sett är hållbar utveckling en svår balansgång, att inte exportera miljön mera än vad den tål. Samtidigt är vi piskade att verka för att Ålands BNP ökar, att vi har tillväxt för att ha råd med den välfärd som folk vill att vi ska ha råd med. Det kommer sig ofta i uttryck i de här dokumenten. Kan vi förverkliga det här projektet som har de här miljökonsekvenserna och innebär de här ekonomiska tillväxtmöjligheterna? Man tror ofta att det här bara handlar om själva miljökonsekvenserna. Men det handlar om att kunna utläsa om det här projektet är hållbart. Kan vi förverkliga projektet på Åland på ett hållbart sätt?

Till sist, återigen till mina privata erfarenheter, det allra viktigaste som man som ansvarig får ut av en MKB är att man lär sig på vägen och kan anpassa sitt projekt. Man kan dels hitta åtgärder som gör det mycket mer skonsamt mot miljön och man måste dels ta tillvara den inlärningskurva som man får när man gör MKB. Då motiverar det också att göra MKB och verkligen dra nytta av den. En positiv bieffekt av att göra en MKB är att man inte bara kartlägger utan man ändrar sig också under tiden så att det blir bättre när man får sakkunskap.

Jag kan tala länge om det här men jag är nöjd med detta. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Frågan när man som kommun eller verksamhetsutövare behöver ha ett beslut som ska föregås av en miljökonsekvensbedömning så finns uppräknat väldigt detaljerat i landskapsförordningen från 2006:86. Där beskriver man när det behövs göras dels beslut eller överväganden både för privata och offentliga. Vår lagstiftning har i två fall gått lite längre än vad EU-direktivet kräver, det gäller uppförandet av vindkraftverk som producerar mera än tre megawatt och när det gäller att bygga kraftledningar för mer än 45 kilovolt och längre än fem kilometer. De här finns beskrivet.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Är det korrekt uppfattat att rättsläget inte ändrar avseende vilka projekt och nivå på projekt som ska avkrävas MKB? Man kommer inte att ändra den här förordningen efter att den här lagen har trätt ikraft, eller kommer nivåerna att justeras också i förordningen?

Minister Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Nej, något sådant har vi inte diskuterat i regeringen. Om man tittar på t.ex. anläggningar för djurhållningar med mera än 85 000 broiler så hur ska vi översätta det till 10 000 kor? Det är klart att myndigheterna också måste ta i beaktande sådant. Förordningen kommer inte att ändras. Men när det gäller de stora mjölkladugårdar så där krävs det nog MKB. Där har man också själva tagit initiativ till att göra MKB.

Ltl Danne Sundman, replik

Jag tycker att det kan vara intressant om utskottet bekantar sig med införlivandet av direktiv 2001/42/EG, om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Det skulle vara bra att få det säkerställt hur det här påverkar kommunernas planering, så att det inte blir större krav på miljökonsekvensbedömningar när kommuner ska ta en detaljplan eller generalplan.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.