Föredras

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen föreslår att detta ärende inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget omfattas? Förslaget är omfattat.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Talman! ”All men are created equal” stod det en gång i tiden i Amerikas självständighetsförklaring. Men är vi det på riktigt? Och hur blir det när vi inte är det? De flesta som blivit föräldrar vet hur det kan vara vid en förlossning. Det intressanta är inte om det blev en kille eller tjej, det är inte det du tittar på först. Det intressanta där just då är om alla tår är där – är barnet okej? Här läggs grunden för det liv som kommer sedan.

Talman! Detta är ett program om det som händer sedan, – om hur vi på riktigt kan skapa Ett Åland för alla. Om hur vi tillsammans kan skapa frihet för dem som annars inte skulle ha så mycket val.

Det dokument landskapsregeringen lägger fram idag handlar också ytterst om grunderna för vårt styresskick. Om hur vi uppnår faktisk jämbördighet, hur vi på möjligast lika villkor kan delta i handhavandet av våra gemensamma angelägenheter. Hur kan så många som möjligt bilda sig en uppfattning om vad som står på regeringens hemsida? Hur kan alla utöva den demokratiska rätten att rösta?

I 84 konkreta åtgärder berättar vi om hur vi tillsammans kan nå detta mål. Nina Lindfors har som ordförande lett detta tvärsektoriella arbete, i en arbetsgrupp där mycket erfarenheter och kunskaper har samlats.

På den presskonferens där vi sjösatte programmet mottogs detta väl, faktiskt med en enda invändning: Hur har ni det med tillgängligheten i ert egna hus, i självstyrelsens hjärta? Hur har ni det i praktiken? Förstås fanns det ett svar också på det, sådant är vi politiker bra på.

Jag vill för egen del kraftigt understryka de tre första åtgärdspunkterna i detta program. Det handlar om hur vi gör upphandlingar och att vi informerar den offentliga sektorn om vilka möjligheter som finns för att beakta tillgänglighet och socialt ansvar vid upphandlingar. Fastighetsverket har ett jätteviktigt ansvar för hela Ålands fastighetsbestånd.

I vår styrning är det viktigt att vi är tydliga – vårt fastighetsbestånd ska vara möjligast tillgängligt för möjligast många. Fysisk tillgänglighet är också vad den fjärde-sjätte punkten i detta program handlar om, om hur tillgänglighetstänk kan komma ännu tidigare i byggkedjan. Jätteviktigt!

Tillgänglighet handlar också om självständighet. Artikel 19 i FN-konventionen handlar om att ”Leva självständigt och att delta i samhället”, vilket är vad de infrastrukturella åtgärderna 7-13 handlar om. Det handlar också om att stärka Åland som tillgänglig turistdestination.

Tillgänglighet handlar om mycket mer än betong. Lättillgänglig information betyder lättbegriplig information. Lättläst. Digitala tjänster som ökar delaktigheten, ett förslag till ny vallagstiftning där du kan rösta elektroniskt isstället för att kanske lägga kanske fyra timmar av ditt liv på att ta dig fram och tillbaka till vallokalen.

Åland är litet, men våra ambitioner är stora. Vi verkar och påverkar på riksnivå. Vi är intresserade av hur man jobbar i våra nordiska grannar, vilket kan noteras i åtgärderna 27-30.

Personligen hade jag stor behållning av ett möte de synskadades riksförbund i Sverige, där vi pratade om hur vi på bästa sätt kan påverka frågorna på EU-nivå. Vi kunde då konstatera att en snar ratificering av det s.k. Marrakechfördraget ligger i tillgänglighetsarbetets intresse. Ett konkret exempel på vad Marrakechfördraget handlar om: ”Om exempelvis en bok läses in i Spanien och någon i Sverige vill låna den skulle antingen låntagaren själv eller ett svenskt bibliotek kunna låna boken från Spanien så ska det vara möjligt. Ett portugisiskt talboksbibliotek skulle kunna exportera böcker till Brasilien. I dagsläget krävs tillstånd genom någon form av avtal med upphovsrättsinnehavaren av en bok.”

Åtgärd 34 handlar om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med t.ex. personer med demens eller intellektuell funktionsnedsättning. Det är ett ämne som ligger mig personligen varmt om hjärtat och som vi nyligen har överfört ett lag-PM till lagberedningen om. Om vi har denna kontroll för dem som ska jobba med barn, varför har vi det inte för andra skyddade grupper? Det är både en fråga om rättssäkerhet och helt vanlig anständighet.

Talman! Detta är ett axplock av åtgärderna som landskapsregeringen förespråkar för denna och kommande mandatperiod. Om det finns intresse har jag beredskap att fördjupa mig i dessa, både här och idag och i utskottet, ifall lagtinget bestämmer att detta program ska utskottsbehandlas.

Jag vill avslutningsvis rikta ett varmt tack till handikappförbundet för en god och strukturerad dialog, tillgänglighetsarbetet till fromma. Det är få förunnat att ha en så bra sparringpartner som handikappförbundet är. Jag vill även lyfta fram avdelningens specialsakkunnigas arbetsinsats i detta program. Och det historiska att det är första gången detta program kommer till lagtinget för behandling. Jag tycker personligen att det är bra. Det är bra och viktigt att självstyrelsen ger de här frågorna den dignitet de förtjänar.

Nu återstår bara att förverkliga programmet, och det är i full gång. Nya Åland rapporterade den 20 februari om lättare internet för människor med funktionsnedsättning och det kommer mera. För det är nu dags för oss tillsammans, varenda ledamot i detta rum, alla avdelningar att tillsammans förverkliga detta och lite till för att alla våra medborgare på riktigt ska ha lika möjligheter. 

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Vi vet alla att ett bra samhälle definieras av sättet på vilket vi sköter om de som av olika skäl inte fungerar som den så kallade normen i vardagen. I dagligt tal kallas det funktionshinder och är en utmaning för alla.

Jag vill genast slå fast och gratulera landskapsregeringen och dess tjänstemän är på många sätt att gratulera till väl utfört arbete när det gäller dagens meddelande.

Grundarbetet är imponerande med 39 olika innehållsområden och 84 förslag till åtgärder som ska vara genomförda senast år 2020. Nu är det inte första gången vi sett ambitiösa program och vi vet alla vad som händer med dem om de inte är tydliga och genomförbara. De blir snygga hyllvärmare och inte så mycket mer.

För centerns vidkommande är arbetet med att förebygga vardagshinder för alla en viktig fråga. Den är dessutom stor. Ålands handikappförbund som består av tretton medlemsföreningar har sammanlagt 4 300 medlemmar. Det är nog ingen överdrift att vi alla har eller känner någon som på olika sätt drabbats av funktionshinder i form av sjukdom, handikapp, depressioner eller vad det kan vara. Funktionshinder är ett oerhört brett begrepp och arbetet för att underlätta vardagen för de drabbade måste ske på en lång rad olika områden eller tvärsektoriellt som det populärt heter. Därför är det bra att både ÅHS och AMS har deltagit i arbetet med programmet men kanske lite underligt att ÅMHM lämnats utanför. Det är trots allt de som ska övervaka att allt som utlovats också genomförs.

En annan fråga man kan lyfta är barnperspektivet. Från centerns sida hade vi gärna sett ännu mer fokus på vad vi kan göra för att upptäcka sådana funktionshinder som inte syns i form av rullstol, kryckor eller tydliga sjukdomsdiagnoser. Man kan nämligen vara begränsad trots att man försetts med tio fingrar och tio tår.

Hur ska skolorna arbeta för att alla ska bli sedda? Hur ska vi undvika utanförskap som kan leda till funktionshinder i vardagen? Vad kan vi göra för att alla ska känna att de duger precis som de är? Det är svårhanterliga frågor men ändå väsentliga, inte minst samhällsekonomiskt; som vi alla vet är det de tidiga insatserna och åtgärderna som är de bästa investeringarna. Därför är det viktigt att låta detta arbete och program genomsyra alla skolor.

För att undvika att detta gedigna åtgärdsprogram blir ord utan handling anser vi från centerns sida också att det krävs tydliga tidsramar för de olika åtgärderna. Ett program utan deadlines blir lätt en vision snarare än verklighet. Dessutom krävs pengar i form av budgetmedel vilket gör det hela lite svårare. Vi lever redan idag i ansträngda tider där många områden vill ha mer resurser. Därmed uppstår frågan; vad ska vi satsa på och hur ska vi prioritera? Detta blir en grannlaga uppgift för landskapsregeringen och lagtinget redan i inkommande budget om man ska skänka innehåll till programmet.

Arbetet med att minimera mängden funktionshinder i samhället är inget bara vi på Åland ägnar oss åt. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är beställningen tydlig och de juridiska argumenten tvingande. I Sverige har man gått längre än så och tillsatt en övervakningskommitté med uppgift att hantera fall där den som upplever sina rättigheter som kränkta kan klaga. På Åland torde denna myndighet vara ÅMHM som därmed kan räkna med ytterligare jobb. För en gångs skull kanske man rent av hoppas att det blir så för endast genom att klaga kan man ibland få rätt.

Åtgärdsprogrammet som är massivt innehåller både små och stora frågor vilket kan betyda att man förlorar fokus. På en sida nämns tydligare dörrar på sjukhuset och på en annan sida vikten av ny socialvårdslagstiftning samt behovet av en gemensam kommunal socialtjänst. De två sistnämnda områdena har vi från centerns sida lyft fram gång på gång och därför är vi kanske lite tveksamma till vad det ska bli av detta program i verkligheten. Arbetet med socialvårdslagstiftningen har redan pågått för länge och landskapsregeringens stödpartier drev i fjol igenom att arbetet med KST ska förlängas snarare än intensifieras. Det betyder dubbla budskap. Det tycks vara viktigare att dra upp stora teoretiska planer än att genomföra sådant som rätt snabbt kan påverka väldigt mycket.

I arbetet med att ge den aktuella FN-konventionen en tydligare plats i den åländska vardagen är kommunikation en väsentlig del. Hur vi alla betraktar personer med funktionsnedsättning är både avgörande och tydliggörande. Det finns ett enormt behov när det gäller att förbättra tillgängligheten, inte bara i detta hus utan på många ställen. Det behövs fler redskap, kunskap och utbildning och det gäller att berätta vad vi som sker och vad som finns.

Det är därför positivt att man även lyfter näringslivet och turismen i detta program. Genom att göra Åland till en föregångare i detta kan vi också skapa möjligheter för våra turistanläggningar att hitta nya målgrupper.

Här kunde man också tillägga att ett program av den här karaktären egentligen inte borde behövas. I ett modernt samhälle ska sådana här frågor redan vara lösta. Funktionshinder är ju faktiskt sådant som drabbar exakt hundra procent av oss i olika skeden av livet.

Avslutningsvis önskar vi från gruppen lycka till med genomförandet av alla åtgärder. Vi kommer mycket noga att följa med utvecklingen och försäkra oss om att detta program faktiskt förändrar verkligheten och inte bara stannar vid vackert tänkta planer. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var ett gediget anförande som centern förde fram här. Många av dessa tankar stöder socialdemokraterna till hundra procent.

Den här gruppen är väldigt stor i vårt samhälle och därför är det här politikområdet ytterst viktigt. Vi diskuterar de här frågorna lite för lite.

Det var också glädjande att centern nu i sitt gruppanförande lyfte fram ett gemensamt KST. Jag hoppas att vi fortsättningsvis på kommunal nivå ska se till att förverkliga det så att vi inte behöver få in tvingande lagstiftning, utan att vi visar handlingskraft här och verkligen jobbar tillsammans för den här gruppen.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Ja, så är det. Sedan om det är politikområde eller inte det kan man nog faktiskt vara lite tveksam kring. Som jag nämnde i anförandet så kommer olika former av funktionshinder att drabba exakt alla av oss. Det betyder att det inte är en vänster- eller en högerfråga, utan det handlar om en mänsklig fråga.

Det var bra att ltl Kemetter lyfte fram bildandet av ett KST. Vi tycker fortfarande att det är olyckligt att vi förlorar ett år. De åländska socialtjänstemännen och alla klienter hade nog haft det ännu lite bättre om vi hade varit lite mera fasta i det arbetet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag tror nog att hela den socialdemokratiska lagtingsgruppen stöder det resonemanget. Vi hade gärna velat att det skulle ha gått snabbare framåt. KST sker nu på kommunal nivå. Ju snabbare vi jobbar där så desto bättre blir det för den här gruppen.

Det är nog helt klart ett politikområde. Nästan allting är ju politik i vårt samhälle. I och med att det är närmare 5 000 invånare så borde vi i den här salen mera diskutera deras rättigheter.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Det är precis som ltl Kemetter sade, det är ju vardagen som de åländska kommuner ägnar sig åt att göra så bra som möjligt, att fylla den med innehåll och att ta ansvar för sina medborgare. I den vardagen behöver kommunerna, som sköter om den, så mycket stöd som möjligt även från denna sal.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund

Talman! Javisst är det så att när ett nytt barn föds är det många nyblivna föräldrar som räknar fingrar och tår på den nya bebisen. Jag brukar ibland fundera; vad spelar det riktigt för roll om du har något finger eller någon tå för mycket eller för lite? Men visst förstår jag att det kan vara svårt att leva med ett större funktionshinder i vårt samhälle.

 Därför är det riktigt, riktigt bra att landskapsregeringen nu kommer med ett åtgärdsprogram med syfte att underlätta för alla att ta del av Åland och det som Åland har att erbjuda både för boende här och för besökare.

Redan i inledningen läser jag att programmet har tagits fram i samarbete med funktionshindersrådet, AMS och ÅHS. Bra så. Men det finns flera underlydande myndigheter, verk och bolag som med fördel kunde vara mer delaktiga i processen. Fastighetsverket kunde ha fått en större roll i dokumentet då de har en nyckelposition då det gäller tillgänglighetsanpassningen av landskapets byggnader.

Våra byggnader behöver tillgänglighetsinventeras, alltså kartlägga problem och problemområden och göra upp en åtgärdsplan för verkställandet av tillgänglighetsanpassningen med prioriteringar där behovet är som störst.

Det här är ett program helt i min och i liberalernas smak. Det är detaljerat, det är noggrant och det är konkret.

Vi bereder plats i samhället, i offentliga miljöer och i våra offentliga lokaler för människor med funktionsvariationer. Bra! Samtidigt behöver vi även tänka på att bereda plats för deras eventuella assistenter och deras assistansdjur t.ex. hundar. Och vi behöver fundera på hur det skulle fungera med terapidjur i olika verksamheter.

All tillgänglighet förutsätter naturligtvis även frångänglighet. Att kunna ta sig ut ur en byggnad i händelse av brand eller annan oförutsedd händelse, det är minst lika viktigt! Det ska gå snabbt och smidigt att ta sig ut ur en byggnad även om du har en funktionsvariation.

När man pratar om tillgänglighet tänker sig de flesta att ”det ska gå att komma fram med rullstol eller möjligtvis rollator eller kanske barnvagn”. Men det finns ju många, andra funktionsnedsättningar som lätt glöms bort. Därför är det bra att man tagit med flera olika funktionsnedsättningar i programmet. Jag vill även påpeka att de med en psykisk funktionsnedsättning kan ha det minst lika svårt i offentliga miljöer som de med fysiska funktionsnedsättningar. Långt ifrån alla funktionsnedsättningar är synliga.

Några ord om digital tillgänglighet. Programmet tar upp att digitala tjänster ska vara tillgängliga, dvs. att t.ex. en hemsida ska kunna göras lättläst, samt även gå att lyssna på eller att se med stor text. Det är bra. Men vi ska även komma ihåg att all digitalisering samtidigt kan medföra svårigheter för en användare; det är appar, snappar, poddar, det är streaming och det är wifi. Det är inte lätt för alla att använda dessa, man behöver inte alls höra till den årsrika generationen för att tycka det. Användarvänlighet är viktigt i den digitala världen. Men visst ger digitaliseringen även oanade möjligheter och det är dit vi är på väg.

Med anledning av metoo-debatten vill jag lite extra uppmärksamma att personer med funktionsnedsättningar är extra utsatta för våld och då särskilt kvinnor och barn. Det är bra att man tar upp den aspekten i programmet.

Programmet nämner kontroll av brottslig bakgrund för personer som ska jobba med barn, från en lag från 2004. Själv har jag arbetat med barn, men mig veterligen har ingen kontrollerat upp min eventuella brottsliga bakgrund. Jag har förstått att det är för att man bara kontrollerar detta vid nyanställningar, men för mig skulle det här gärna få göras på alla personer, ifall det är en grund för uppsägning av en person.

Häromkvällen var jag på en information om EU:s nya funktionshinderskort, ett kort som är på kommande innan sommaren. Det är ett kort från FPA med syftet att visa upp för att kommunicera sitt behov av hjälp eller stöd. När kortet visas förstår kundtjänstpersonalen att man kan behöva extra hjälp och stöd och kanske också en assistent med sig.

Talman! Till sist undrar jag; hur ska jag komma hit till talarstolen ifall jag sitter i rullstol? Och ifall jag har får en synnedsättning, är det ok att ha assistanshund med sig här i salen? Tack, talman!

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Landskapsregeringen har reviderat det mycket viktiga funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet som har fokus på regeringens egen förvaltning och på det arbete som görs där för att förbättra livssituationen för människor med olika former av funktionsnedsättningar på Åland.

Man kan konstatera att precis som jämställdhet är funktionshinderspolitik ett kunskapsområde. Ju mer man lär sig och ju mer kunskap man får inom området desto mer inser man hur stora bristerna och behoven är. Det är precis det som har hänt. Listan på åtgärdsförslag har blivit betydligt längre ju mer man lärt sig och ju mer man har fokuserat på dessa frågor. Just nu omfattar detta program över åttio aktivitetsåtgärder och nästan fyrtio innehållsområden. Det är positivt. Även om många av åtgärderna även fanns med i det tidigare funktionhinderspolitiska programmet så har man också tagit upp nya åtgärdsförslag.

Om man vill komma med förbättringsförslag, vilket jag härmed gör, så kan konstateras att många av åtgärderna är skrivna så att de inte är mätbara. Man använder begrepp som ”se över, tydliggöra, säkerställa, förbättra, utreda, utbilda, överväga, fortsätta arbete med, göra en översyn, samordna, identifiera och granska”.  Om jag tar som exempel åtgärd nr 16: ”Samordna och arrangera kontinuerlig fortbildning för landskapsregeringens förvaltning och myndigheter gällande tillgänglighet och bemötande” så borde det förtydligas med minst ett konkret exempel på hur man tänker förverkliga åtgärden. Till exempel att vi kommer att ordna minst fyra olika workshops med temat bemötande. När sedan man gör en uppföljning kan man lätt bocka av, att "okej, vi ordnade sex stycken workshops, det målet har vi fixat lätt, och vi kommer att ännu ha fler så check på det eller äsch, första workshoppen blev avbokad och sedan fick hen andra arbetsuppgifter och vi hade ingen som genomförde detta. Det är mycket viktigt att man fortsättningsvis årligen följer upp resultaten så att funktionshindersrådet, som ska bevaka detta, kan bocka av vilka åtgårder som har genomförts.

Detta är givetvis ett arbete som aldrig blir färdigt, men det är absolut nödvändigt att betrakta funktionshinderspolitiken som ett prioriterat område som till varje pris måste ha en egen snabbfil inom förvaltningen.

Socialdemokraterna vill lyfta några områden som vi saknar, men som vi hoppas att kan lyftas in i programmet.

Det första är en uppdatering av Ålands diskrimineringslag eftersom den inte följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att leva upp till FN-konventionens stadgande och för att främja utvecklingen av den enskildes rätt till likabehandling på Åland så bör underlåtenhet att göra skälig eller rimlig anpassning införas som diskrimineringsgrund i landskapet Ålands diskrimineringslag.

I Finlands diskrimineringslag stadgas om att till exempel skolor, arbetsgivare och alla som erbjuder varor eller tjänster ska göra de anpassningar som behövs så att en person med funktionsnedsättning kan få utbildning, jobba och uträtta sina ärenden på lika villkor som alla andra. Men just inom det här området har Åland inte följt med utvecklingen. Så kan vi inte ha det. Uppmaningen är att lägga till detta på att göra-listan.

En annan viktig fråga är hela det socialpsykiatriska kunskaps- och verksamhetsområdet där det behövs en tydlig fokus på att stärka psykiskt funktionshindrades rätt till behovs- och individanpassat stöd och service i vardagslivet. Vi måste helt enkelt bli mycket bättre på att ta tillvara den resurs som psykiskt funktionshindrade är och kan vara genom att skräddarsy olika rehabiliterande och habiliterande stödformer som utvecklar och bevarar klienternas förmåga att leva och fungera så självständigt som möjligt. Jag är också övertygad om att ser vi på de mest ekonomiskt utsatta i vårt samhälle så är den här målgruppen överrepresenterad just där. Socialdemokraterna vill gärna att man kompletterar programmet med åtgärder som förbättrar livsvillkoren för de här personerna.

Socialdemokraterna är glada över att utbildningsavdelningen nu är klara med en rapport som mer konkret kartlägger en framtida gymnasieutbildning för gravt utvecklingsstörda. Det är mycket positivt och täcker in en del av de unga ålänningar som behöver få skräddarsydda gymnasieutbildningsplatser. Vi vill särskilt lyfta gruppen med autismspektrumdiagnoser. Vi har erfarit att elever med denna problematik hänvisas att gå i skolor både i Finland eller i Sverige. Vi ser fram emot att utbildningsavdelningen fortsätter sitt arbete och även ser över hur elever med autismspektrumdiagnoser skulle kunna studera här hemma och få en gymnasieutbildning utan att behöva flytta från Åland. Vi vill även att kunskapen och kompetensen kring även dessa elever höjs. Jag vet att minister Asumaas och regeringens mål är att alla elever med specialbehov ska få den utbildning de behöver, och det är också socialdemokraternas målsättning.

Slutligen vill jag lyfta revideringen av den nya plan- och bygglagen. Det finns behov av en gemensam definition av hur en skälig tillgänglighetsanpassning ska se ut. Ett förtydligande av tillgänglighetsfrågorna inom plan- och byggsektorn skulle underlätta situationen för samtliga inblandade i projekt som sker i anslutning till offentliga byggnader och miljöer. Därför välkomnar vi särskilt åtgärd nummer fem, nämligen att landskapsregeringen utreder behovet av kompletterande föreskrifter och anvisningar som hjälpmedel för att tolka lagstiftningen. Men vi vill inte att man bara ska utreda, det har ju redan förtjänstfullt gjorts av förvaltningen under senaste år. Vi vill att man går vidare och tar fram kompletterande föreskrifter och anvisningar. Härmed stöder vi fullt ut minister Fellman och hennes team som gör ett bra arbete för att nå resultat inom detta område.

Sedan vill jag också uppmärksamma åtgärderna 32-37 i programmet. Dessa åtgärder syftar just till att skydda flickor och kvinnor med funktionsnedsättning från kränkningar och sexuella övergrepp. Så bra, minister Valve. Det är mycket viktigt att dessa insatser görs och lyfts upp också på Åland i tider av metoo hos oss.

Avslutningsvis, fru talman, mycket går trots allt framåt inom detta område, även språket. Idag talar man om funktionsrätt istället för funktionshinder och funktionsnedsättningar. Funktionsrätt infördes som begrepp i våras i Sverige, och jag tycker att det är ett bra och mycket talande begrepp.

Funktionsrätt handlar om individens rättigheter i olika samhällssituationer. Fokus flyttas från hinder och tillgänglighet och istället till särskilda lösningar till principen om mänskliga rättigheter och ett universellt utformat samhälle. Det är precis det som det handlar om. Allas rätt till samhället. Tack, fru talman.

Ltl Göte Winé

Tack, talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet i samband med detta viktiga åtgärdsprogram, ”Ett tillgängligt Åland”. Det är ett viktigt program med bra målsättning, oavsett funktionshinder ska alla oavsett funktionsförmåga vara delaktiga och ha jämlika levnadsvillkor. Det är bra.

Jag tänker fortsätta med en sak som jag tjatat om sedan vi debatterade förslaget till budgeten 2012, då nämnde jag om möjligheten till sysselsättning för dem som inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.

Men hur kommer vi dit? Det har hänt en del sedan 2011 vilket är bra, åt det bättre hållet.

Under vår s.k. ledighet så var den socialdemokratiska lagtingsgruppen på studiebesök till Fixtjänst. Och det har hänt en hel del där sedan jag jobbade som ungdomslots och samarbetade med dem. Där är en bra verksamhet som många hittar en gemenskap och en meningsfullhet i.

Under vår kaffediskussion så kom vi in på eleverna i grundskolan och då elever med neurologiska funktionsnedsättningar och möjligheten för dem att få rätt stöd.

Nu så har man bl.a. i grundskolan kommit till att införa trestegsstödet som är bra. Trestegsstödet är mycket bättre än jämfört med tidigare då skolorna var snabba och gav en anpassad läroplan. Men finns resurserna? Finns resurserna att hjälpa eleven i trestegsstödet?

Jag tycker om det som står i programmet på sid 37 om en ökad inkludering och individualisering av elever med stödbehov inom utbildningen. Ser vi på åtgärderna så är de många och övergripande.

Men lite färdkost vill jag ge och det är något jag också pratat om tidigare och det är specialpedagoger. När man ser på åtgärd 48 om en särskild lag om elev- och studerande hälsa så behöver man fokusera på de tidiga insatserna. Man behöver se möjligheterna att sätta in resurser som t.ex. specialpedagoger. Specialpedagoger hjälper till att underlätta inlärningen i skolan för de elever som har behov av särskilt stöd. Det kan vara elever med läs- och skrivsvårigheter eller elever med psykiska eller intellektuella handikapp. Specialpedagogen kan också vara ett pedagogiskt stöd åt lärare. En del specialpedagoger är specialiserade på tal- och språksvårigheter, på synskadade, hörselskadade eller utvecklingsstörda elever. Den här texten tog jag från internet om just den här utbildningen. Jag är själv inte så insatt i deras utbildning. Vad jag förstått så finns inte denna behörighet i den åländska lagen, men jag kan ha fel. Men när man läser vad som finns i specialpedagogernas utbildning så förstår jag inte varför inte vi har det på Åland. Det har också tidigare i utskottsarbetet kommit fram, när vi jobbade med en motion, att skolorna på Åland gärna skulle ha specialpedagoger här.

När man ser på åtgärd 48 så måste vi komma någon vart med ett gemensamt resurscenter. Med vår litenhet så kan vi göra det bättre än vad som görs idag. Att vi idag ska ha skolkuratorer och skolpsykologer under tre olika skoldistrikt är nog inte för elevernas bästa. Elever hamnar i kläm när skoldistrikten har prestige mellan varandra. Ja, t.o.m. inom skoldistrikten så strids det och här borde vi nog öppna ögonen och se hur eleverna och deras familjer kommer i kläm.

Talman! Jag lyfter upp en nivå till gymnasialstadiet, tidigare fanns det en skrivning i budgeten för 2017 om att man skulle utreda specialyrkesutbildningen och hur den skulle se ut. Jag fick äran att vara med i den gruppen vilket jag tackar för den möjligheten. Det var ett mycket intressant arbete. Och det vi kom fram till där var att det på Åland, men på många andra ställen också, saknas utbildningar som VALMA och TELMA. VALMA och TELMA med lägre kompetenspoäng genomförs främst som arbetsträning men ger sedan yrkeskompetens som man kan gå vidare och jobba med.

Partikamrat Carina Aaltonen nämnde rapporten ”Utvärderingen av övergången mellan grundskola och utbildning på gymnasienivå för elever med utvecklingsstörning”. Det är en mycket bra rapport. All heder till utbildningsavdelningen att gå vidare med! Det är ett riktigt bra material som man fick ta del av.

Talman! Mycket av det som jag har nämnt finns det skrivningar om i detta åtgärdsprogram, hur man ska gå vidare. Det finns skrivningar gällande det jag tagit upp under bl.a. åtgärderna 56, 57 och 58. Så jag har förhoppningar.

Däremot så är det en prioritering under en redan hårt belastad avdelning. Men minister Asumaa, jag hoppas att vi under denna mandateperiod känner att vi har gjort förändringar och gett flera möjligheter för dessa elever.

Vi har mycket underlag och kompetens på Åland. Nu använder vi den och går framåt.

Nu har jag gått igenom utbildningen både grundskola och gymnasialnivå och vägen mot det arbetet. Sedan när dessa unga fått en utbildning som de är stolta över så gäller det att finna arbetsplatser åt dem. Finns det en väg så finns det möjligheter. Har dessa fått en utbildning så är det lättare att hitta ett arbete åt dem. Men även ute på arbetsplatsen måste det finnas stöd.

Tidigare fanns det arbetskonsulenter på Åland som jobbade med stöd i arbete-metoden. Arbetskonsulenter följde med till arbetsplatsen och var där ett stöd. De var även ett stöd till arbetsgivaren, en kontaktperson.

Detta skulle underlätta för alla parter. Det är betydligt viktigare att få ge ett stöd åt de arbetssökande än att ställa de krav som vår finländska regering idag vill ge våra arbetssökande.

Faktiskt så fick jag höra idag när vi var på studiebesök att Emmaus arbetsmarknadsprojekt (…taltiden slut).

Ltl Tage Silander

Talman! Det är alldeles givet, det tycker vi alla, att var och en av oss, oavsett vilken grad av funktionsrätt vi behöver kräva, ska ha just denna funktionsrätt. Absolut! Det tror jag att vi alla skriver under på.

Det här programmet, talman, känner jag att är väldigt omfattande med dessa 84 åtgärdspunkter.

Jag funderade alldeles nyss, när jag hörde beskrivningen, var är vi nu? De här 84 punkterna är ju inte helt nya, vi är ju på god väg. Jag funderar på hur väl vi sköter om de här sakerna redan nu, även fast vi har en bit kvar tills vi är i mål. Den tanken fick jag när jag hörde på ltl Carina Aaltonen här. Det borde på något sätt vara mätbart. Var är vi nu i tillgänglighetsprogrammet? 60 % av vad vi vill nå, 80 % eller bara 40 %? Jag har ingen aning, när jag läser igenom programmet, var vi egentligen står?

Jag har haft en bild av att vi inte är helt ute i skogen, även fast det finns saker och ting som absolut kan förbättras.

Talman! Skulle vi idag ha diskuterat energi- och klimatstrategi, som avfördes från dagordningen, så hade jag antagligen sagt att alla de här åtgärderna ska vara genomförda till år 2030. Kan det verkligen gå? Jag är väldigt osäker. Nå, nu avfördes det programmet.

Istället pratar vi om funktionshinderspolitiska åtgärdsprogrammet och här ser man noterat på första sidan att samhället år 2030 är tillgängligt för alla, både boende och besökare med någon form av funktionsnedsättning beaktas i alla samhällsområden. Samhället är år 2030 tillgängligt för alla. Det låter väldigt långt borta för mig, med tanke på att vi inte börjar på ruta ett, vi kanske har hunnit en bit redan.

Jag tänker faktiskt bara ställa frågan till minister Valve: Är det verkligen först till 2030 som vi tycker att vi kan vara klara med det här? Tack, fru talman.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Funktionsrätt och vilken rätt man har togs fram här av ltl Carina Aaltonen och även det här lagtingshuset.

Det här lagtingshuset har renoverats nu, men vad hände? Man kommer inte upp med en rullstol hit till talarstolen eller om man har andra problem. Det är utrett att man inte har beaktat detta. Det visar hur nära situationen är och hur lite som görs.

En sak som jag hakar upp mig på - rätta mig om jag har fel - som inte finns tillräckligt av i det här programmet är hur de som har funktionsnedsättningar ska få ett arbete i vårt samhälle idag. Det är en av de viktigaste synpunkterna. Landskapet ger mycket pengar till olika föreningar som anställer många personer och landskapet själva har många anställda. Men hur många har funktionsnedsättningar? Hur många anställer man? Jag tycker att det borde vara kvoterat. Det borde vara ett krav att landskapet anställer och även de föreningar som lever på dessa pengar.

Tyvärr har jag sett att människor med funktionsnedsättningar har blivit av med sina jobb. De har blivit uppsagda från olika ställen som får landskapsbidrag. Sådant irriterar mig och gör med rent ut sagt förbannad, att landskapspengarna används på det sättet och människor med funktionsnedsättning inte får tillgänglighet till vårt samhälle. Det är en viktig sak att man har möjlighet till arbete.

Många är inte ens födda med funktionsnedsättningar utan får dem under sitt liv på grund av olika arbetsskador, trafikskador eller annat. Jag tror att det skulle vara viktigt att vårt samhälle skulle ha handläggare som handlägger dessa frågor, sådana människor som förstår hur dessa människor är. Hur många med funktionsnedsättningar är det som inte får sina pensioner idag? De får hela kalla handen. De gör allt men de kommer ingen vart och inte får de sociala ersättningar eller annat heller. De hamnar utanför systemet. Det beror på att man har bristande förståelse, precis som det står på sidan 3 i programmet; ”Psykosocial tillgänglighet - negativa attityder och ett bristande bemötande kan vara ett stort hinder”. Här har landskapsregeringen mycket att göra. Det finns inte konkret, som sagt, men rätta mig om jag har fel. Här måste landskapsregeringen jobba mera och titta om vi kan anställa sådana som har funktionshinder och inte alla gånger bara titta på betygen så att man inte anställer folk. Då blir förståelsen i samhälle också mycket större. Här tror jag att vi alla kan bidra på ett eller annat sätt. Tack, fru talman.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Ltl Bert Häggblom berörde ombyggnaden av lagtingshuset. Under själva renoveringsarbetet var kanslikommissionen input till vad som behöver göras i det här sammanhanget. I gamla hus får man göra avvägningar mellan vad man kan anpassa och vad man inte kan anpassa. Man har gjort en hel del i övriga huset. Man kom fram till att här inne i den här salen ska man ha särskilda lösningar vid behov. Man ska se till att det fungerar, så det finns beaktat. Problemet med gamla hus är att hitta balansen mellan att göra insatser och att se till att få ett hus som är funktionellt också i övrigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är en intressant problematik som ltl Bert Häggblom lyfte upp; situationen på arbetsmarknaden för funktionsnedsatta. Föds man med en tydlig funktionsnedsättning t.ex. Downs syndrom eller någon annan form av tydligt handikapp så har man väldigt starka lagliga rättigheter och det finns en förståelse.

Det som vi nu ser och som jag tror att är ett problem som vi politiskt mera behöver diskutera är de osynliga handikappen som kanske kommer efter en kraftig utbrändhet eller en psykisk nedsättning om man har varit med om något i sitt liv som gör att man inte längre är arbetsförmögen och på något sätt vill komma tillbaka. Vi ser en ökning av de här människorna som verkligen behöver samhällets hjälp men också behöver finnas i arbetslivet och där är ju handledare ännu viktigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Tack kära församling för en så här god och innehållsrik debatt.

Jag har några saker som jag reagerade på. Ltl Pettersson beskrev ÅMHM:s roll. Det är inte ÅMHM som övervakar, utan det finns en nationell övervakningsmekanism också i Finland vilket vi är en del av. Så det var bara en kort kommentar till detta.

Vad sedan gäller det som lyftes fram om att ha rullstol i lagtinget så finns det mycket att säga både på en bred principiell nivå och på en mera praktisk. I det fall som har rapporterats i media så tror jag inte att det har nämnts i media att vid det tillfället då en person åkte hissen här bakom dörren så var den inte färdigt injusterad. Det innebar konkret att hissen stannade 5-6 cm från där som den skulle ha stannat. Nu är hissen injusterad enligt de fakta som jag har.

Jag kontrollerade igår med fastighetsverket, om det finns ett långsiktigt behov så går det också att förstora den hissen ifall det skulle finnas önskemål.

Generellt är det också så att dessa över 80 åtgärder kommer alltid att innebära ett mått avvägning hur vi än vänder och vrider på oss. En avvägning nämndes redan i den här debatten. Det handlar om att du kan behöva göra en avvägning mellan en åtgärd som främjar tillgänglighet och sedan en åtgärd som har att göra med kulturhistoriskt värde på byggnaden i fråga, då måste du förstås göra en prioritering där.

Det som mera sällan lyfts fram i debatten är att det ibland kan uppstå regelrätta normkonflikter mellan olika typer av funktionshinder. Ett vardagligt exempel är ljud vid ett övergångsställe. För en kategori är det avgörande att höra pipet, medan en annan kategori som har funktionshinder däremot kan uppleva det som djupt stressande och rent av plågsamt. Det här är en fråga som de riksomfattande organisationerna har börjat fundera ganska mycket på de senaste åren. Svaren är långt ifrån självklara. Vi måste resonera oss fram till det som är den bästa lösningen för så många som möjligt. Tack för ordet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Minister Wille Valve lyfte fram problematiken att det är svårt med tillgängligheten i rullstol och att komma upp till sjätte våningen. Den där hissen är ju väldigt liten. Har man en lite större elrullstol så ryms man faktiskt inte in. Vi har konstaterat att det är svårt för våra partier att vara tillgängliga på sjätte våningen också för handikappade och andra.

Det gäller också om man till exempel har synskador. Det är klart att det kanske är svårt att förstöra marmortrapporna och sätta in någon form av synlig grej. Lagtinget är ändå en offentlig byggnad där alla ska ha tillgänglighet att komma in. Det är nog en ganska intressant problematik som måste lösas, upplever vi från vårt parti.

Minister Wille Valve, replik

Så är det. Det här programmet är såtillvida intressant utformat att det ger oss alla ett ansvar. Det ger alla avdelningar ett ansvar, faktiskt också alla ministrar ett ansvar och samtliga berörda institutioner.

Liksom jag poängterade i huvudanförandet så har fastighetsverket ett alldeles särskilt ansvar och det ansvaret kommer att accentueras under de kommande åren. Det är väldigt viktigt för att vi överhuvudtaget ska kunna nå de här målen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ministern kunde gärna redogöra för den här tidtabellen. Är det realistiskt att vi är tillgängliga också i lagtingshuset och i landskapsregeringen till år 2030 med alla våra underliggande myndigheter? Hur ser den verkliga tidtabellen ut eller blir det här nu en hyllvärmare?

Minister Wille Valve, replik

Min utgångspunkt är att detta definitivt inte ska bli en hyllvärmare. Det frågades också i en tidigare replikväxling om vi måste vänta så länge som till år 2030. Tittar vi på flera av åtgärderna så nej, inte behöver vi vänta så länge. Flera av åtgärderna är sådana att de går att bocka av och göra, de är tydligt uppställda.

Sedan finns det också en logik i att förverkligandet av de här åtgärderna förstås stöder vår hållbarhetsagenda bredare också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom.