Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 14 november 2001 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Lindeman, ltl Wickström-Johansson, vtm Christer Jansson, vtm Häggblom och ltl Boman).

    25 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Christer Jansson på grund av regionkommitténs möte, ltl Boman på grund av sjukdom, ltl Lindeman på grund av besök i Sveriges riksdag och ltl Wickström-Johansson på grund av deltagande i ”Framtidsdagen”. Beviljas.

     

     

    Föredras ärende nr 1:

     

    Fyllnadsval av en ersättare i lagtingets finansutskott.

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare ltl Sune Mattsson. Enligt 51 § AO tillåts vid vald diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Sune Mattsson förklaras därför vald till ersättare i finansutskottet för återstoden av innevarande valperiod.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 2:

     

    Fyllnadsval av en ersättare i lagtingets stora utskott.

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare i stora utskottet ltl Mats Perämaa. Enligt 51 § AO tillåts vid vald diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Mats Perämaa förklaras därför vald till ersättare i stora utskottet för återstoden av innevarande valperiod.

    Antecknas.

     

     

    Föredras ärende nr 3:

     

    Fyllnadsval av en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden.

     

    Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ersättare ltl Ragnar Erlandsson. Enligt 51 § AO tillåts vid vald diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

    Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Ragnar Erlandsson förklaras därför vald till ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden för återstoden av innevarande valperiod.

    Antecknas.

     

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

     

    Stora utskottets betänkande nr 2/2000-2001 angående fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna. (FR nr 14/2000-2001).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta dem. Först tillåts allmän diskussion och därefter föreläggs lagförslagen för beslut var för sig. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling samt det i betänkandet ingåënde klämförslaget. Diskussion.

     

    Ltl Strand:

    Fru talman!

    Lagförslaget och motiveringen om skatteintäkterna från företagssektorn mellan kommunerna har i lagtinget både debatterats och i utskotten genomgåtts mycket grundligt.

     

    Jag tror att de flesta av oss här har kommit till insikt om att  lagförslaget inte var tillräckligt genomarbetat när det kom till lagtinget.

     

    Det är speciellt två saker som jag har tagit fasta på. För det första är det den stora förskjutningen från förvärvsinkomstskatter till kapitalinkomstskatter, vilket i förlängningen leder till att ett stort antal människor inte deltar i finansieringen av den kommunala servicen.

     

    För det andra är det orättvisan när det gäller sjöarbetsplatser, där Eckerö kommun drabbas oskäligt hårt. Man måste  dock när det gäller sjöarbetsplatser komma ihåg att det är en skillnad mellan Lumparland och Eckerö. I Eckerö finns ett av Ålands största rederier registrerat medan det mig veterligen inte finns motsvarande i Lumparland. Därför är dessa kommuner inte jämförbara.

     

    Principiellt anser vi också att kommuner i första hand skall leva på sina skatteinkomster och i andra hand på bidrag, såsom landskapsandelar och skattekompletteringar.

     

    Därför anser vi att man i samband med att man ser över landskapsandelarna samtidigt skulle utreda hur man kunde lägga hela kapitalskatten som grund vid fördelningen till kommunerna. Hur mycket man skall fördela kan landskapsstyrelsen sedan komma med förslag på.

     

    Vi lägger denna kläm eftersom vi anser att den som finns i stora utskottets betänkande är för diffus när det gäller uppdraget och tidsram.

     

    Fru talman!

    Eftersom det var denna lag som fällde förra landskapsstyrelsen så plockade jag igår fram de anteckningar som jag hade från diskussionen med centerns gruppledare Jan-Erik Mattsson helgen före förra landskapsstyrelsen föll. Det vara speciellt en sak jag tog fasta på. Ltl Jan-Erik Mattsson framförde då följande till mig: ”Alla förstår inte hur mycket kommunerna betyder för Åländsk Center.” Jag höll med ltl Jan-Erik Mattsson då. Jag tycker därför i dag att man kunde släppa prestigen och ta den utsträckta hand, som Frisinnad Samverkan sträcker fram, ta det klämförslag som vi lägger. Klämmen lyder enligt föjlande:

     

    ”att lagtinget ger landskapsstyrelsen i uppdrag att utreda dels förutsättningarna för att lägga hela kapitalsskatten som grund vid fördelningen till kommunerna och den påverkan på landskapsandelarna en sådan åtgärd kan ha och dels utreda möjligheterna att i fördelningen av skatteinkomster ta hänsyn till sjöarbetsplatser, så att utredningen är klar senast år 2002.”

     

    Skulle man ta denna kläm skulle man visa lite vilja här, släppa prestige och centern och liberalerna skulle bli trovärdiga i sin politik när man säger att hela Åland skall leva.

     

     

    Ltl Ulf Andersson:

    Fru talman!

    Jag skall inte förlänga diskussionen och polemiken. Men debatten senaste måndag visar i varje fall att det tydligen råder en viss begreppsförvirring vad gäller kärnfrågorna i framställningen och också skiljelinjerna mellan vad man kan kalla stora utskottets majoritet och minoritet. Jag försöker därför ytterligare belysa problemställningarna.

     

    År 1993 genomfördes den s.k. skattereformen i riket med innebörden att en del tidigare förvärvsinkomster överfördes till begreppet kapitalinkomster. För kapitalinkomster, t.ex. bolagens inkomster betalas skatt endast till staten. Kommunerna fick sedan rätt att av staten erhålla kompensation för uteblivna skatteintäkter i form av den s.k. samfundsskatten, som inte är någon självständig skatt, som påstods här i måndags. Samfundsskatten gäller fördelningen mellan skattetagarna, staten, kommunerna och församlingarna.

     

    I landskapsstyrelsens framställning till ny kommunalskattelag 1993 gick landskapsstyrelsen och lagtinget in för att samfundsskatten, dvs. de åländska kommunernas andel av kapitalinkomstskatten, skall beräknas och fördelas mellan de åländska kommunerna på samma sätt som gäller i riket, rikets lagstiftning skulle alltså följas. Vi har gått in för att tillämpa rikets lagstiftning på ett område där vi har lagstiftningsrätten, dvs. kommunalbeskattningen.

     

    Det kan inte vara främmande för någon att man i riket alltmer gått in för att minska kommunernas andel av kapitalinkomstskatten till förmån för staten. Staten har behållit mer och mer av kakan och kommunerna har fått nöja sig med en mindre del. Tuffa ministrar säger till kommunerna i riket att slå ihop er, gå samman, så behöver ni mindre pengar! På Åland säger de åländska kommunerna att nu får det vara stopp! Vi vill ha tillbaka den skattebas som gällde fram till år 1993. Den omständigheten att staten i förhållande till rikets kommuner behåller en större del av kakan behöver inte betyda att vi på Åland behöver nöja oss med det.

     

    Fru talman!

    Vi är nu framme vid kärnfrågan. Landskapsstyrelsen har med den här framställningen tagit ett steg i rätt riktning och delvis frigjort sig från rikets lagstiftning, men man har underlåtit att ta steget fullt ut, dvs. man kompenserar bara en begränsad del av kapitalinkomstskatten men inte fullt ut, som vi vill ha och som framgår av ltl Jörgen Strands klämförslag.

     

    Fru talman!

    Jag försökte i måndags se positivt på den kläm, som också stora utskottet har gått med på, att landskapsstyrelsen i varje fall får i uppdrag att se över det. Jag uppfattar att majoriteten omfattar ståndpunkten att de åländska kommunerna av landskapsstyrelsen inte behöver behandlas på samma sätt som statsmakten har behandlat kommunerna i riket. F

     

    Fru talman!

    Den här tolkningen som jag lägger in i utskottets kläm innebär också en lösning, ett lättnad för de ledamöter här i salen som i sina hemkommuner sagt att så här vill vi ha det, men när de sedan är i den här salen säger, att så här kan vi inte ha det!  - för att tala indianspråk: i fortsättningen kan t.ex. ledamöterna Lasse Holmberg och Sjölund tala med hel tunga!

     

     

     

    Ltl J-E Mattsson:

    Fru talman!

    Jag skall inte bli långrandig i den här debatten, men jag vill till att börja med tacka för de värmande orden och det värmande omdöme som ltl Strand hade om mitt tidigare uttalande om hur jag såg på de åländska kommunerna. Jag vill upprepa att för centerns del är nog de åländska kommunernas väl av mycket högt stående prioritet i det politiska arbetet.

     

    Det är intressant att det fortfarande finns nyanser i debatten och kommunernas skatteunderlag är det som hela frågan gäller. I det klämförslag som ltl Strand har presenterat pratar man om kapitalskatten. Jag tycker att om vi skall diskutera skatteunderlaget för kommunerna borde vi nog ta med hela uppbördskakan som kommunerna de facto har möjlighet att göra. En skatt som man helt har glömt bort i den här diskussionen är att kommunerna har rätt att uppbära olika grader av fastighetsskatt. Mig veterligen är det ingen kommun i dag som uppbär maximala belopp på fastighetsskatten. Det finns tre grader av fastighetsskatt. Det kan också vara intressant att föra in den tanken i detta pussel, huruvida det finns utrymme för mera intäkter till kommunerna. (Från salen, ltl Wiklöf: vill han ha fastighetsskatt?)

     

    När det gäller kapitalinkomstskatten måste jag säga att det är ganska intressant att höra de åsikter som kanske inte har uttalats här, men som jag ändå vet att finns, dvs. det finns ledamöter som har den fasta åsikten att kapitalskatten är en statsskatt som inte kommunerna skall ha någonting med att göra. Det var kanske också statsmaktens avsikt när man gjorde den här rockaden i beskattningssystemet/fördelningsgrunden, men jag tänker inte desto mera gå in på det.

     

    Min ståndpunkt är när det gäller de klämmar som kommer att läggas fram för omröstning under nästa plenum att den kläm som har utformats i stora utskottet är väl tillräcklig för mig att fortsatt stå fast vid. Det är fråga om mycket marginella skillnader i den nu framlagda klämmen, som egentligen var ltl Lindemans kläm i stora utskottet men som där inte fick understöd. Det som är viktigt att poängtera för min del i klämmen och som också finns i stora utskottets kläm är att ta hänsyn till sjöarbetsplatserna.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Lite konfunderad blir jag; å ena sidan säger ltl J-E Mattsson att han stöder mig, sedan när det kommer till kärnfrågan stöder han mig inte! Jag blir fortfarande konfunderad vad centerns politik är i den här frågan.

     

    När det gäller fastighetsskatterna har jag läst framställningen och det finns ingenting om fastighetsskatter i den, så varför vi skall blanda in dem förstår jag inte, utan den frågan får vi ta när det kommer en framställning som berör fastighetsskatt.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag har inte sagt att jag stöder ltl Strand. Det enda jag har sagt är att jag står fast vid stora utskottets betänkande och tänker inte s.a.s. förändra min syn till ett nytt förslag. Jag har stött stora utskottets betänkande från första stund. Jag hade ocskå möjlighet att få vara med om att utforma en del av texten i den klämmen.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Det var helt klara besked från ltl J-E Mattsson! Han vill han alltså inte lägga kapitalskatterna som grund i fördelningen. Då bekände han färg och säger vad han står för, och det är tvärtemot vad han just sade i talarstolen.

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Av den kläm som stora utskottet har tillfogat betänkandet framgår det också att kapitalskatten skall tas med i den kompensation som ges. Vi vet att landskapsandelarna till kommunerna ändå är en större kaka än åtminstone till landsbygdskommunerna som fördelas och den skall också finansieras någonstans.

     

    Ltl Sjölund:

    Fru talman!

    Det är naturligtvis så i den här frågan att det finns två olika synsätt. Det ena synsättet går ut på att man skall lägga hela kapitalskattebiten som underlag för fördelningen ut till kommunerna. Det andra synsättet ser annorlunda ut och det framkommer ur dels landskapsstyrelsens framställning men också ur stora utskottets betänkande.

     

    Jag vill för tydlighetens skull säga att jag har hela tiden haft precis samma grundinställning i den här frågan, nämligen att det är faktiskt bättre ur alla kommuners synvinkel att använda landskapsandelssystemet som det viktiga instrumentet för landskapets finansiering av kommunernas verksamhet. Det systemet är säkrare, mera överskådligt och stabilare än att använda hela kapitalskatten som grund därför att såväl samfunds- som kapitalskatten är till sina nivåer beroende av konjunkturerna. Vi vet att intäkterna från samfundsskatterna i början av nittiotalet – systemet infördes 1993 – var på en helt annan nivå än i dag. Det finns ingenting som säger att utvecklingen inte kan bli en lågkonjunktur att exempelvis samfunds- och kapitalskatterna halveras. Då har verkligen i synnerhet de små kommunerna stora bekymmer, alla kommuner skulle få det. Därför tycker jag att det är bättre att använda landskapsandelssystemet för just grundfinansieringen.

     

    För att kunna göra en helhetsbedömning av hur systemet kommer att fungera i framtiden, dvs. systemet mellan landskapet och kommunerna när det gäller de finansiella bitarna måste vi få se hur en reform av landskapsandelssystemet, som är under planering, kommer att se ut. Man måste ha alla bitar med i den här kakan för att kunna se alla konsekvenser. Till dess tycker jag att den här lagframställningen, där landskapsstyrelsen faktiskt avser att kompensera kommunerna i viss mån för frångången kapitalskatt, i det här skedet är tillräcklig.

     

    Det har sagts här tidigare att kapitalskatten är en ren statsskatt. När staten har gjort den här åtgärden är skillnaden mellan kommunerna i riket och kommunerna på Åland att staten i den lagstiftningen har möjliggjort för kommunerna på rikssidan att få en viss kompensation, dels genom statsandelssystemet men kanske framför allt genom att kommunerna har möjlighet att höja sina avgifter kan kompensera sig för frångången skatteinkomst. Den möjligheten har alltså inte de åländska kommunerna på motsvarande sätt därför att avgiftsförhöjningarna har framför allt legat inom hälso- och sjukvårdssektorn.

     

    Fru talman!

    Jag har den grundinställningen att stora utskottets betänkande är helt tillräckligt.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    När jag vid senaste plenum i måndags hördes finansminister Erland kändes det som om vi hade en samsyn kring frågorna, vilket jag också sade då. Därför trodde jag att man skulle kunna släppa prestigen, man skulle kunna lägga partipiskan åt sidan och kunna hitta en samsyn i frågan.

     

    När det gäller ltl Sjölunds ställningstagande i kommunförbundet och som ersättare i lagtinget kan vem som helst läsa innantill, så det är helt klart!

     

    För oss gäller det att i första hand skall man leva på egna skatter och i andra på bidrag, såsom landskapsandelar och skattekomplettering. Det betyder inte att man på något sätt skulle komma i en sämre dager vid en lågkonjunktur, för skattekompletteringen blir ju större. Det är också helt klart att vi föredrar att kommunerna skall leva i första hand på skatterna, medan ltl Sjölund säger att man skall i första hand på bidrag. Det är tydlgien en ideologisk skillnad mellan Frisinnad Samverkan och liberaler och center.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    För det första kan jag konstatera att jag, när jag blev lagtingsledamot, omedelbart avgick ur Ålands kommunförbunds styrelse, så jag har alltså inte deltagit i någon behandling av de här frågorna i Ålands kommunförbunds styrelse. Det andra är att när ltl Strand talar om skattekompletteringen som något slags kompensation ifall kapital- och samfundsskatterna går ner är det helt enkelt bara ett bevis på att ltl Strand inte förstår hur matematiken fungerar. Det är naturligtvis så att om – i detta fall - Mariehamn  får en betydligt lägre inkomst från samfunds- och kapitalskatten betyder det också att grunden för kompensationen via skattekompletteringen också sjunker, så inte kommer det någon kompensation den vägen! Som jag sade: tekniken att ha hela kapitalskatten med betyder faktiskt att vid en kraftig nedgång av intäkterna från de skatterna att alla kommuner förlorar.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Den första informationen om kommunförbundet tackar vi och är glada för. När sedan ltl Sjölund säger att inte har deltagit i diskussionerna med landskapsstyrelsen har nog jag uppe på rummet ett protokoll där t.o.m. ltl Sjölund har skrivit under i fjolårets förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och kommunförbundet, så det är bara att läsa innantill!

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Ålands kommunförbund har givit ett utlåtande om lagförslaget som är gjort under detta år. Behandlingen av det utlåtandet har inte jag deltagit i. Vad som hände ifjol och vad det fördes för allmänna diskussioner kring dessa frågor var en process för sig.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Vi är inne på tredje behandlingen av detta ärende, så jag skall försöka hålla mig kort. Jag vill inleda med att säga att varje förslag som skulle komma om att utta en större fastighetsskatt på boendet i landskapet är någonting som vi motsätter oss i varje sammanhang och i varje kommun som vi kan vara engagerade i så länge vi har den höga inkomstskattenivån på våra löneskatter som vi har i Norden och på Åland i dag. Man kan inte kombinera de båda systemen att man har höga skatter på båda utan man måste välja väg. Nere på kontinenten har man valt en lägre inkomstskatt på löner och i stället har man en högre fastighetsskatt. Vi kan inte börja ha både och, som man i viss mån har strävat efter i Sverige och delvis på fastlandet också. Det är alltså en princip som vi kommer att hävda.

     

    När det gäller frågan om ärendets behandling i tredje behandling, de klämmar som nu är under politisk diskussion, är det så att huvuddelen av Frisinnad Samverkan, tidigare hela partiet, har stött landskapsstyrelsepartiernas förslag om att godkänna framställningens innehåll som ett första steg nu för att beakta den förändring som staten har genomfört när det gäller möjligheterna att överföra sin skattebelastning från förvärvsinkomstskatt till kapitalskatt. Vi såg att det här slog snett för de åländska kommunerna redan för ett par år sedan och därför var det rimligt att komma med en reform.

     

    Nu har förändringen i skattesystemet från statens sida och hanteringen av den från våra skattegivares sida – de beskattades sida – innneburit att problemen har blivit ännu större. Därför har vi accepterat att man inför i diskussionen något slags kompensation till kommunerna för de förluster som sker via kapitalbeskattningen. Vi såg, som sagt, i pressen hur enorma belopp som betalades till staten utav egentligen förvärvsinkomster, även om man kallar det någonting annat i landskapet, från de stora inkomsttagarnas sida. I vissa kommuner var det huvuddelen av de stora skattebetalarna som betalade en mycket obetydlig kommunalskatt. Detta är ett ohållbart beskattningssystem i landet och på Åland, och det bör ändras. Man får det inte ändrat i landet, alltså måste man eftersträva en förändring på Åland. Fram till dess att vi får hand om de här skatterna själva och kan göra ett rimligt beskattningssystem, vilket vi inte har i dag, så får vi lov att sköta det med transfereringar. Därför har vi inte från Frisinnad Samverkan, numera huvuddelen, stött oppositionens förslag – socialdemokraternas förslag -  om att direkt inta den nya fördelningen utan att se till helheten och göra om landskapsandelssystemet samtidigt. Jag har inte heller stött de obundnas förslag som var väldigt långtgående när det gäller själva reformen.

     

    Vi har sagt och vi har gått så långt nu att vi är beredda att vara väldigt tydliga i vad vi vill, och det har alltså inte stora utskottets majoritet varit, utan i stora utskottets kläm är man luddig. Man säger att man skall utvärdera det man nu gör. Vi är överens om att man skall anpassa det till landskapsandelsreformen, men utvärderingen som stora utskottets majoritet skriver om har ingen klar politisk signal. Vad är det man vill?

     

    Därför har ltl Harriet Lindemans klämförslag i stora utskottet, som nu ltl Jörgen Strand har lagt med ett tillägg här i salen, den stora fördelen att det säger vad vi politiskt vill och vad jag antar att alla egentligen vill: att statens nya system för enskilda personers och småföretags fördelningsmöjligheter mellan de olika skatteformerna skall kunna kompenseras på något sätt i vårt landskapsandelssystem och system. Därför säger vi direkt och tar s.a.s. den delen från socialdemokraterna, att vi skall lägga hela kapitalskatten som grund för denna fördelning men naturligtvis sedan beakta det i landskapsandelarna.

     

    Det är alltså ett politiskt klarspråk som vi föreslår att lagtinget kunde gå med på som komplettering till stora utskottets kläm.

     

    Det andra som ltl Jörgen har lagt till är att vi sätter en tidsplan, att det här skall göras under det kommande året. Tycker inte lagtinget att det skall göras under det kommande året, så behöver man inte acceptera det, men vi tycker det och föreslår det, eftersom det här är ganska brådskande för kommunerna. Läs hur Föglö kommuns skatteinkomster uppkommer och vad som inte Föglö kommun får del av när det gäller arbetet som utförs i kommunen! Samma bild har vi i Mariehamn. Det är nu rimligt att även jag ändrar mig på den här punkten och säger att nu är vi beredda att lägga hela kapitalskatten till grund och jag kan inte förstå varför liberaler och center inte kan gå med på det. Socialdemokraterna har varit först att lägga förslaget, så det skall de ha kredit för. Därför tycker jag också, i likhet med ltl Strand, att det är fråga om en viss luddighet från majoritetens sida. Vad menar man med det, det är ju er egen landskapsstyrelse? Menar ni att vara otydliga när det gäller frågan om att lägga kapitalskatten till grund eller är det några andra tankar bakom?

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Eftersom ltl Roger Jansson funderar på vad vi menar med utvärderingen kan jag referera till  hur diskussionerna gick i näringsutskottet när vi behandlade framställning i utskottet. En utvärdering skulle syfta till att se helheten. Vår diskussion gick ut på att hela kapitalskatten skulle utgöra minst 32 miljoner. Nu har det också nämnts summor som över 50 miljoner, så det är inte säkert hur stor den totala kapitalskatten är, men vi ansåg, eftersom vi åtminstone i majoritetspartierna har ett ansvar för hela landskapets ekonomi att en utvärdering skulle visa vad landskapet har råd att ge. Som alla vet betalar landskapet en stor del kostnader som kommunerna står för på andra ställen, t.ex. när det gäller hälso- och sjukvården och när det gäller landskapet skolor slipper kommunerna lindrigare undan här på Åland i många fall. De pengarna skall också tas någonstans. Där var vi alla eniga, även Frisinnad Samverkans representant var enig om att det är ett tryggare system att ha landskapsandelssystemet som grund. Sedan var det ett steg i rätt riktning, som här har sagts, att plussa på 6,2 miljoner och det var det också att kompensera så att ingen skulle förlora under övergångstiden. Utvärderingen skulle alltså syfta till att se: hur faller detta ut i det stora hela när det gäller ansvaret för hela landskapets ekonomi. Vi kan inte till varje pris bara ta för oss allt vad vi kan till kommunerna utan har landskapet som helhet dålig ekonomi drabbar det också kommunerna.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Vi är fullständigt överens! Varför skall man då behöva diskutera som om man inte vore överens om att helheten och stabiliteten för kommunerna skall beaktas i landskapsandelssystemet. Det skall vara en stabiliserande faktor. Vi vet också att både kapitalskatter och samfundsskatter kan vara ganska fluktuerande, så jag håller med om det resonemanget att det skall vara en stabiliserande faktor. Men när vi säger att hela kapitalskatten borde läggas till grund för den fördelning man gör av beloppen som skall kompenseras från landskapets sida säger vi ingenting om vilken andel av kapitalskatten som skall delas ut. Är det noll mark, vilket det egentligen borde vara, om man skall hålla sig till systemet? Är det 3-4 miljoner, som jag tycker att det borde  vara eller är det 6,2 miljoner, som den nuvarande landskapsstyrelsen har föreslagit? Nu blir det 6,2 miljoner som den här landskapsstyrelsen har föreslagit för det närmaste året; vad det blir därpå följande år är en politisk fråga och enligt vårt förslag beror det helt på hur man gör om systemet, helheten, med landskapsandelssystemet inräknat, vilket belopp man önskar föra till kommunerna och vilken råd landskapsstyrelsen har att fortsätta att så här kraftfullt stötta kommunerna. Jag förstår inte resonemanget från centerns sida att inte kunna säga att man lägger hela kapitalskatten som grund - vilka kapitalskatter inflyter från kommunen – för fördelningen av det man nu väljer att fördela politiskt sett.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag kommer mer och mer underfund med att vi är på samma linje och jag är glad för det för i näringsutskottet var vi också helt eniga om detta. Det kan hända att jag missförstod nu när jag trodde att Frisinnad Samverkan ville ha hela kapitalskatten för utdelning till kommunerna. Vi var eniga om det i näringsutskottet. Jag tycker dock fortfarande att en utvärdering är nödvändig. Det har vi också sagt i näringsutskottet. Det är säkert bra att det blir en utredning vad gäller sjöarbetsplatserna och därför har jag också stött tillägget från stora utskottet. Det är viktigt att vi från majoritetsgrupperna har en helhetssyn på landskapets ekonomi så att man inte lovar mer än man kan hålla. Kommunerna förlorar som sagt ingenting utan vi kan lugnt utreda det här under året.

     

    Vtm Häggblom:

    Fru talman!

    Jag hade utarbetat ett klämförslag till tredje behandlingen, men eftersom ltl Strand har presenterat sitt klämförslag och för att det inte skall bli onödiga omröstningar med samma målsättning kommer jag att stöda ltl Strands förslag. Jag hoppas också att hela lagtinget gör det eftersom det betyder att sjöarbetsplatserna, som främst gäller Eckerö kommun och Lumparlands kommun, blir utredda under år 2002. Landskapsstyrelsen har inte klargjort här i dag vad man tänker göra om stora utskottets kläm vinner eller vad man överhuvudtaget tänker vidta för åtgärder. Tidigare sades det att det fanns vissa osäkerheter och den snedfördelning som lagförslaget de facto har gentemot landsbygd och skärgård beträffande fördelning av kommunalskatten för samfund. Det förvånar mig att ltl Sjölund sade att man bygger upp ett sådant system att Mariehamn skall få mycket och sedan skall skattekompletteringen kompensera andra kommuner. Om det är den helhetssynen man har är framställningen perfekt till den delen!  Detta ger en osäkerhet i kommunernas framförhållning i budgetering och annat. I det system som jag föreslog skulle också vara inbyggt en självklar säkerhet som ltl J-E Mattsson borde ha förstått; om man fördelar över hela Åland är det en säkerhet inbyggd i och med det, så att en enskild kommun inte behöver riskera om ett företag går dåligt ett år, utan då delar hela landskapet på det i så fall. Vill vi alltså behålla våra små kommuner i landskapet, vilket har varit en uttrycklig politisk vilja hittills, bör man nog titta på systemet och kanske komma till en annan slutsats, om det är som ltl Pehrsson anför att man ser till hela Åland och till den delen försöker upprätthålla ekonomin i kommunerna. Ser vi på landskapsbudgeten, med det förslag som nu finns, måste kommunerna börja dra in på skolor och också dra in hårdare på socialvården än vad som har gjorts i landskapsbudgeten. Till den delen har landskapsbudgeten många gånger legat på 15-20 procents förhöjningar när det gäller landskapets skolor. Det finns ingen kommun i landskapet som kan hålla den takten och förhöjningarna, om man inte skall höja skatteöret. Det finns inga möjligheter för enskilda kommuner att göra det. Därför bör man nog titta på fördelningen som den har varit. Den har varit statisk beträffande samfundsskatten till den delen för små kommuner. Förvärvsinkomsterna har legat på samma nivå, medan samfundsskatten har stigit och det är Mariehamns stad som har fått 82 procent av den förhöjning som har skett under de här åren medan förändringarna för landsbygden och skärgården har varit små oaktat att inkomsterna har ökat för företagen.

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    När det gäller sjöarbetsplatser är det helt klart så att det är dessa som skall räknas in för Eckerö kommuns del. Då vill jag upplysa, att det är inte bara fråga om sjöarbetsplatserna på Eckerölinjen som trafikerar Eckerö – Grisslehamn, utan i Eckerölinjen ingår också Eckerö Line, som har ett stort fartyg som trafikerar sträckan Helsingfors – Tallinn. Dessa sjöarbetsplatser skulle också räknas in eftersom de hör till Eckerölinjens rederiverksamhet med registreringsort i Eckerö. Däremot håller jag inte med vtm Häggblom att Lumparland skulle kunna räknas in i systemet, för mig veterligen finns inget rederi registrerat i dag i Lumparland, men den dagen så är fallet skulle det också gagna Lumparland. I måndags diskuterade vi hamnarna och jag tror att vi är överens om att ingen vill börja räkna trafikerade hamnar som grund.

     

    När det gäller fördelningsnyckeln och där vi har hört vtm Häggblom slå fast att vi skulle fördela lika åt alla är det, som jag sade i måndags, en socialistisk tanke.  Som jag också sade i mitt anförande i måndags är det samma sak att vi skulle få den via 0,45-klumpsumman och fördela den. Det är i sista ändan detsamma, men det är bara det att då behöver vi inte stå här och diskutera den saken.

     

    Vtm Häggblom, replik:

    Fru talman!

    Det är intressant att det som vicetalman Häggblom föreslår i Ålands lagting är socialistisk politik. Det som ett parti i Finland för fram som heter centerpartiet och som centerpartiet på Åland brukar samarbeta med anser man alltså att man samarbetar med ett socialistiskt parti i Finland. Det är intressant att höra det!  Exakt samma framställning har behandlats i Finlands riksdag och då hade centerpartiet i Finland samma decentraliseringstanke som vicetalman Häggblom har fört fram i Ålands lagting och som nu ltl J-E Mattsson så infernaliskt sablar ner på alla sätt och vis att vill att centralorten och Mariehamns stad skall få 82 procent av pengarna. Det är den decentraliseringspolitik som centerordföranden i lagtinget står och framhärdar!

     

    När det gäller sjöarbetsplatserna är det intressant att ltl J-E Mattsson nu försöker rädda Eckerö fast han har varit med om att godkänna lagstiftningen som går emot Eckerö kommun, som vi andra har sagt att bör rättas redan nu så att Eckerö kommun inte skall gå miste om de 600.000 mark som man gör, t.o.m. mera. Det ville vi i minoriteten se till att Eckerö skulle få. Detta har nog drabbat de andra kommunerna mycket lite. Men det vill inte ltl J-E Mattsson, utan det vill han lämna på framtiden. Han vill inte ha en tidtabell för det heller, vilket är att beklaga. Beträffande sjöarbetsplatser går det att göra så att också Lumparland får del av intäkterna till den delen, där aktiviteten sker, till de kommuner där sådant sker. Det betyder också att man skulle göra det i skärgården. Annars hade det varit lätt att föra fram i lagstiftningen att hemorten skulle gälla. Det har också ltl J-E Mattsson varit emot!

     

    Ltl J-E Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det är glädjande att höra att vtm Häggblom har så god insyn i kontakterna till det finska centerpartiet!  Åländsk Center är ingalunda en del av finsk center utan vi för en åländsk centerpolitik. När det gäller fördelningen tycker jag att man börjar köra två spår. Det ena är att hamnar och sådant skall räknas som grund för vissa kommuner, det andra är att man skall fördela lika. Jag tycker att det vore skäl att börja klargöra vilket spår är det den obundna samlingen vill köra!

     

    Vtm Häggblom, replik:

    Fru talman!

    Det var ju det som min reservation går ut på. Jag har märkt att ltl J-E Mattsson inte har läst igenom handlingarna i stora utskottet överhuvudtaget. Reservationen gick ut på att hälften skall fördelas enligt befolkningstal och hälften enligt landskapsstyrelsens framställning, där den aktiva näringspolitiken skall ha en viss innebörd. Då hoppades jag faktiskt att man skulle ha kunnat få ett stöd från ltl J-E Mattsson, som brukar säga att de har så bra kontakter med centerpartiet i riket. Då skulle man också se vilken politik centerpartiet i riket har fört i Finlands riksdag gällande samfundsskatten här. Det var det förslaget som lades i Finlands riksdag och som man också röstade om där, men det kallar samma Mattsson för socialistisk politik i Ålands lagting! Då för broderpartierna en skild politik och då får vi acceptera det. Jag vill gärna bli kallad för socialist om centerpolitik såsom jag ser det är socialistisk. Eftersom ltl J-E Mattsson bara anser att det är ett skällsord tar jag det gärna till mig: tvärtom är det en berömmelse och det är bara bra, för jag vill att hela Åland skall leva och vara livskraftigt och inte som ltl J-E Mattsson vill att vi får ett stort starkt huvud och en slak kropp. Så får inte Åland bli.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Jag blev verkligen förvånad när jag hörde vtm Häggblom säga att jag skulle ha förespråkat en fördelning som ungefär skulle ha givit allt till Mariehamn och sedan skulle skattekompletteringen betyda att alla andra kommuner skulle få kompensation via den. Det var faktiskt precis tvärtom! Jag pekade på det att om det är så att samfundsskatten för Mariehamns del halveras från 60 till 30 miljoner, så betyder det att samtliga andra kommuner på Åland, med undantag för Saltvik, förlorar i skattekomplettering därför att det är Mariehamns skattekraft som ligger till grund för skattekompletteringens beräknande. Det är det som är konsekvensen. Det är faktiskt också så, fru talman, att om man genomför vtm Häggbloms förslag med en omfördelning av samfundsskatten så att man tar hälften enligt landskapsstyrelsens förslag och andra hälften delar man per invånare, betyder det att inkomsten från samfundsskatten för Mariehamns stad minskar och det betyder också att skattekompletteringen för våra svagaste kommuner minskar med automatik.

     

    Vtm Häggblom, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sjölund glömmer bort att kommunerna kommer att få mycket bättre utdelning enligt det förslag som jag har lagt samtidigt som man också skall se på landskapsandelarna, för allt hör ihop och det är det jag har sagt hela tiden, att systemen går emot varandra. Skattekompletteringen motverkar det som landskapsstyrelsen försöker få fram med framställningen, sedan delar man ut genom skattekomplettering poster för att motverka det som jag säger, att det skall vara ett aktivt näringsliv. Argumenten går inte ihop och därför skall man också se allt som en helhet. Det var det jag också begärde när lagförslaget presenterades i tiden, att man skall se allting som en helhet och därför bör också landskapsandelarna i fortsättningen delas ut lika till kommunerna.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland  för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

     

    Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs därefter förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna för antagande i tredje behandling. Begärs ordet?

     

    Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs motiveringen för enda behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Motiveringens enda behandling är avslutad.

     

    Föreläggs slutligen det i betänkandet ingående klämförslaget. Begärs ordet?

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att det klämförslag som alla lagtingsledamöter fått utdelat på bänkarna läggs till grund för stora utskottets betänkande.

     

    Ltl Roger Jansson: Fru talman! Jag ber att få stöda ltl Strands förslag om ett ersättande klämförslag för stora utskottets förslag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Strand, understödd av ltl Roger Jansson, föreslagit att klämmen skulle erhålla följande lydelse:

     

    ”att lagtinget ger landskapsstyrelsen i uppdrag att utreda dels förutsättningarna för att lägga hela kapitalsskatten som grund vid fördelningen till kommunerna och den påverkan på landskapsandelarna en sådan åtgärd kan ha och dels utreda möjligheterna att i fördelningen av skatteinkomster ta hänsyn till sjöarbetsplatser, så att utredningen är klar senast år 2002.”

     

    Förslag till hemställningskläm som väcks under plenum i samband med lagtingsärende och om vilket utlåtande av utskott inte föreligger eller som inte ingår i en reservation till betänkandet i ärendet skall enligt 41 § 2 mom. AO bordläggas till följande plenum. Omröstning om samtliga klämförslag bordläggs därför till lagtingets nästa plenum.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

     

    Finansutskottets betänkande nr 6/2000-2001 om överföring av förvaltningsuppgifter på andra organ än myndigheter. (FR nr 13/2000-2001).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

     

    Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 6:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lag om utkomststöd. (LM nr 2/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter upptas ärendet för slutligt avgörande. Diskussion. Ingen diskussion. Konstateras att lagtinget i andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkasta. Lagtinget har därför nu att i tredje behandling besluta om förkastande av lagförslageet.

     

    Lagtinget har i tredje behandling beslutat förkasta lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs motiveringen vad avser förkastande för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen godkänd i enda behandling.

     

    Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 7:

     

    Finansutskottets betänkande nr 7/2000-2001 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2000. (RB 2000).

     

    Ärendet bordlades den 7.11. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 8:

     

    Landskapsstyrelsens vid lagtingsåret 2000-2001 enligt 32 § lagtingsordningen avgivna redogörelse för tiden 1.11.1999-31.10.2000 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2000-2001.

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Ragnar Erlandsson:

    Fru talman!

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över landskapsstyrelsens redogörelse över de självstyrelsepolitiska frågor som väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter har beretts under speciella förhållanden. Landskapsstyrelsens redogörelse för perioden 1 november 1999-31 oktober 2000 avgavs något sent eller den 17 maj 2001. Orsaken till fördröjningen kan bero på att den landskapsstyrelse som satt under redogörelseperioden avgick och ersattes av en ny i mars 2001. Den tillträdande landskapsstyrelsen kom att avge redogörelsen för en tid den inte själv verkat under. Någon annan möjlighet fanns naturligtvis inte i detta läge för landskapsstyrelsen Nordlund 2. Då självstyrelsepolitiska nämnden började behandla landskapsstyrelsens redogörelse hade också nämnden fått delvis ny sammansättning på så vis att Nordlund 1-landskapsstyrelsen hade företrädare i nämnden och den tidigare liberala oppositionen befann sig i ett läge där man kände en viss lojalitet till landskapsstyrelseredogörelsen, vars innehåll bestod av politik som utformats av Nordlund 1: center, Frisinnad Samverkan och obundna.

     

    Hela upplägget kunde gott bilda underlag för en dramatisk föreställning med många förvecklingar. Stoff härtill fanns givetvis under rubriker som Svenska språkets ställning, Åland och EU, Revidering av självstyrelselagen, Spelverksamheten via Internet, Skatteundantaget och skattegränsen, Sjöfarten, Vårjakten som Sjöstridskrafternas verksamhet, en rubrik som faktiskt fick den fridfullaste behandlingen, rubriken till trots!

     

    Värt att notera är också att nämndens självskrivne ordförande lagtingets talman abdikerade från nämnden och står nu här för att presentera nämndens betänkande, vilket också är anmärkningsvärt i kedjan av ”turbulens” – för att använda ett modeord från denna plats.

     

    Fru talman!

    Behandlingen i nämnden fördröjdes av sommarpausen. Nämnden valde, såsom brukligt är beträffande den här typen av ärenden, att följa upp det som hänt efter redogörelseperioden, som alltså utgick den 31 oktober för mer än ett år sedan.

     

    Nämnden är inget revisionsorgan utan skall syssla med framtiden, med stadig förankring i nutiden. Självstyrelsepolitiska nämnden skall bl.a. vara ett samrådsorgan för landskapsstyrelsen i för självstyrelsen viktiga frågor. Nämnden har givetvis hört och delvis förhört lantrådet och landskapsstyrelsemedlemmar med särskilt ansvar för de frågor som behandlats i redogörelsen.

     

    Många frågor har genomgått en utveckling under beredningstiden, exempelvis har högsta domstolen och riksdagen behandlat den av Ålands penningautomatförening bedrivna spelverksamheten via Internet på ett sätt som kan karaktäriseras som ett fall framåt. Nämnden redogör ingående för de olika skeendena kring i första hand Veikkaus och inrikesministeriets förhoppning om ett stopp för PAF:s spelverksamhet utanför Åland. Utgången av frågan torde underlätta en förhandlingslösning i frågan, om man bortser från den rättsprocess som statsåklagaren ensidigt har inlett mot PAF:s ledning. Jag för min del förväntar mig att åklagaren upptar samma rättsprocess mot Veikkaus spel inom landskapet.

     

    På sikt måste en internationell överenskommelse lösa det problem som Finland ser framför sig i fråga om främmande spelverksamhet över Internet. Ett ensidigt stopp endast av ett bolag hindrar inte alla från att bedriva spel i landet.

     

    Fru talman! Landskapsstyrelsen har kortfattat redogjort för sjöfartsfrågorna. Det bör noteras att sjöfarten är en huvudnäring på Åland. Näringens framtida förutsättningar skapas utgående från den syn man har i omvärlden. Landskapsstyrelsen kan, och skall givetvis via sina möjligheter, slå vakt om och påverka utvecklingen som är beroende av i första hand rikslagstiftningen. Nämnden understryker därför betydelsen av att landskapsstyrelsen högt prioriterar sina insatser på det sjöfartspolitiska området.

     

    Nämnden har i övrigt skrivit ett fylligt och instruktivt betänkande. Det finns anledning att upprepa det som redan finns nedtecknat.

     

    Nämndens uppgift är också att i samarbete med landskapsstyrelsen fungera som ett rådgivande organ. Landskapsstyrelsen skall stå för det praktiska förverkligandet av nämndens intentioner, landskapets interna politik bör följa nordisk parlamentarisk praxis, regeringsmakten skall åtnjuta parlamentets förtroende och handla därefter.

     

    På senare tid har flera positiva steg tagits i relationerna mellan landskapet och riket. Statsminister Lipponens augustibesök andades välvilja gentemot Åland. Lantrådet och vicelantrådet fick ett historiskt tillfälle att delta i regeringens aftonskola. Vissa utfästelser har givits angående Ålands utökade möjligheter att på ort och ställe delta i EU:s kommande beslutsprocess. Landskapsstyrelsen är inne på en förhoppningsfull väg i nämnda avseenden. Framgångarna kan inte räknas in omgående.

     

    Statsminister Göran Perssons officiella besök kan också räknas landskapsstyrelsen till godo.

     

    Nämndens roll utöver den nämnda är att tillvara hela lagtingets externpolitiska intentioner. Ett fördjupat samarbete bör fortsätta på det beprövade fältet utom Åland, alltså Nordiska rådet. EU-frågornas mångfald och svårighetsgrad gör att vi bör fortsätta Östersjösamarbetet och arbetet bland de lagstiftande regionala församlingarna inom EU. Åland har en unik ställning i Norden, eftersom lagtinget är den enda lagstiftande församlingen bland ett sjuttiotal andra inom EU. Lagtingets talman är numera medlem i den permanenta kommitté som sammanträder mellan de årliga mötena där förhållandet lagstiftande regioner och EU dryftas. Den permanenta kommittén är alltså en början till delstaternas, ländernas, kantonernas och provinsernas parlamentariska samarbete för att påverka medlemsländerna och EU till ett större hänsynstagande för den enskilda människans behov.

     

    Fru talman!

    Jag överlämnar ett enigt betänkande till lagtingets behandling och tackar nämndens medlemmar och sekreterare för ett konstruktivt samarbete kring frågor som berör Åland och landskapets författningsenliga rättigheter.

     

    Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 26.11.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag understöder bordläggningen och bordläggningstiden.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöstrand, understödd av ltl Strand, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 26.11. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 26.11. Innan bordläggning sker tillåts de som finns antecknade på talarlistan tillfälle att uttala sig.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Betänkandet innehåller många intressanta frågor, frågor som är viktiga för den åländska samhällsutvecklingen. Jag skulle gärna se att vi diskuterade den långa processen om lotterilagen, speciellt dess politiska aspekter. Det har varit en hård konfrontation med riksdagen och utgångspunkten har varit legalistisk och konstitutionell. Man kan säga att ur en sådan synvinkel har självstyrelsen varit framgångsrik. Man har lyckats få grundlagsutskottet och hela riksdagen på knä och därmed har man gått segrande ur den kampen. Men man kan fråga sig om det är bra självstyrelsepolitik. Är det bra när någon måste tappa ansiktet eller förnedras? I och för sig tror jag nog att riksdagens grundlagsutskott klarar av det, men jag tycker att man kan ifrågasätta det: Är det så här vi skall driva självstyrelsepolitiken? Tänker vi nämligen på resultatet är själva sakfrågan fortfarande olöst. En del av dem som är ansvariga för PAF:s verksamhet på Internet står åtalade i rätten. Är det bra för politikerna?

     

    Detta är i och för sig en gammal kritik som jag har mot delar av speciellt centern, där man blandar ihop advokatyr och politik. I vissa fall är det säkert inte så lätt att skilja på det, men i det här sammanhanget tycker jag att man kan se att det finns ett sätt att jobba politiskt där man egentligen undviker att samtala, att förhandla, att diskutera, att kompromissa med den andra parten – i stället skall man processa via domstolar. Det är inte utan att det finns en tradition av det slaget också i det åländska samhället, ute på bygderna och varför inte också i staden, dvs. att lösa konflikter försöker man göra via domstolar. Det är inte särskilt ofta som själva grunden för konflikterna löses på det sättet och framför allt tror jag inte att ett vidare samarbete är så lätt att åstadkomma efter domslut av olika slag.

     

    Jag tycker inte att man på något sätt skall ge efter när man blir attackerad, som Ålands självstyrelse har blivit i samband med lotterilagen, men det är viktigt att också granska det egna handlandet: Fanns det inga andra alternativ? Har man själv från Ålands penningautomatförening varit med om att driva fram situationen? Den frågan har jag inte några svar på. Det är, som här har nämnts de senaste dagarna i debatten, att allmänheten och överhuvudtaget de som skulle vilja ha insyn i PAF har ganska små möjligheter att få veta vad som händer och sker där. Vi har tidigare erfarenheter av PAF:s lite våghalsiga politik – dalern – och då var jag med och ställde ett misstroende mot  den dåvarande landskapsstyrelsen, som leddes av Sune Eriksson, men man avsvor sig nästan allt ansvar för PAF, det var en självständig juridisk person osv. På det viset slapp de som hade det yttersta ansvaret undan. I dagens situationen har man åtminstone hört lantrådet i media säga att landskapsstyrelsen måste gå in och göra någonting. Det tycker jag är bra. Jag tror att det i ledningen för PAF sitter personer som är så komprometterade i vissa avseenden att det är omöjligt att komma till lösningar, om inte frågan lyfts upp på ett annat plan. Det är nämligen så att själva sakfrågan fortfarande är olöst.

     

    Det som också har kommit fram i den här processen är, som jag naturligtvis är väldigt glad och stolt över, att socialdemokraterna på rikssidan har uppträtt mycket kraftfullt, allt från presidenten till statsministern och justitieministern. De nämns ständigt som de som har upprätthållit Rule of Law. Jag tycker också att det är viktigt att i det här sammanhanget nämna riksdagsman Gunnar Jansson. Han med sin långa erfarenhet och sitt kunnande har bidragit till att den här situationen åtminstone för tillfället har rättats till. Det är kanske ändå här som samarbetsmöjligheterna finns i framtiden.

     

    Funderar man lite på den socialdemokratiska politiska kulturen är den väldigt pragmatisk, men naturligtvis måste man iaktta Rule of Law. Det är dock inte så att lagen är till för att stoppa någon eller någonting utan den skall användas för att förverkliga någonting, att komma fram till en kompromiss. Här skulle förstås jag se en snabbare förändring av externpolitiken. Det är viktigt om man skall nå resultat i dagens värld att kompromissa och samarbeta. Det här med att hävda sin rätt via lag och i domstolar är kanske ibland nödvändigt, men det är ingen framgångsrik politik.

     

    Vi får väl se hur det går. Jag önskar i alla fall lantrådet Roger Nordlund lycka till i den här frågan. Samtidigt tycker jag att man måste konstatera att PAF är ett företag/förening i kris, både politiskt och ekonomiskt. Där har majoriteten ett stort ansvar. Det märks redan i årets budget. Ifjol tog jag upp frågan om hur det kommer att gå med de ideella föreningarnas verksamheter ifall PAF inte kan fortsätta att ge sitt bidrag till budgeten som vi är vana vid.

    Om man lyssnar noga, kommer den pragmatiska hållning, som är typisk för socialdemokrater, väldigt tydligt fram bl.a. i presidentens tal som framfördes av landshövdingen i samband med lagtingets öppnande. Hon säger om och om igen, vid flera tillfällen, att om ålänningarna vill påverka EU:s politik skall man göra det i ett så tidigt skede som möjligt, i beredningen av ärendena. Utan att upphöja mig själv till några höjder har jag jättelänge här i lagtinget försökt säga, att det är för sent när ärendena kommer hit att påverka; helst skall man vara med redan i Bryssel. Där hoppas jag att de som har möjligheter att vara med drar sitt strå till stacken, men det krävs samarbetsrutiner, om det skall bli någon effektivitet i det arbetet. Det beredningsarbete som förs kontinuerligt mellan tjänstemän på Åland och i riket måste utvecklas och också det blir intressant att se när lantrådet nu kan vara med i arbetet inför nästa konferens som fortsätter redan i år. Om jag får säga riktigt som jag tror är det den här vägen som man anvisar åt oss i stället för en plats i Europaparlamentet . Visst skall vi kräva platsen i parlamentet, men jag har länge sagt att samtidigt måste vi utveckla den parallell strategi, hur vi skall utveckla vårt inflytande i EU-frågor. Inte är det ju så att bara vi får en representant i Europaparlamentet – om vi nu skulle få det – så är inflytandet klart och fixat.

     

    Alla de olika möjligheterna vi har att påverka i ett tidigt skede är antagligen bäst för Åland, men det kräver mycket, mycket mera samarbete och samordning på hemmaplan först. Vad är det vi vill i de olika frågorna? Visst kan vi fara på möten och försöka fatta och hänga med vad som sker, men det är inte tillräckligt om man skall kunna påverka, utan man måste ha mycket, mycket mera kunskap och resurser för att kunna föra fram sina åsikter i rätt tid, inte bara föra fram dem, utan kanske vara med och styra utvecklingen, och det är en stor skillnad i det.

     

    Fru talman!

    Jag tycker att det finns mycket av vikt att diskutera i detta ärende, speciellt roligt är det att diskutera de här frågorna nu när det har blivit så att säga legitimt att diskutera redogörelsen utgående från ett dagsaktuellt politiskt perspektiv, så jag hoppas att vi skall få en livlig och intressant diskussion nästa gång som detta ärende tas upp till behandling.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag tycker det finns skäl, efter den redogörelse ltl Sundback gav över läget när det gäller PAF och det behov som finns av diskussioner, att bara framhålla det att redan 1998 – under den landskapsstyrelse som leddes av Roger Jansson – började Internetspelet bli mer och mer aktuellt. Då anhöll vi, lantrådet Roger Jansson och vicelantrådet Roger Nordlund, om att få diskussioner med inrikesministeriet om Internetspelet och dess framtida utveckling samt hur vi gemensamt skulle hantera den situation som vi såg att vi hade framför oss. Vi insåg nämligen att det fanns en viss politisk laddning i det som höll på att utvecklas. Det var första gången. Sedan har vi kontinuerligt från landskapsstyrelsernas sida - Roger Janssons landskapsstyrelse, Roger Nordlund 1 och Roger Nordlund 2 – försökt komma till en konstruktiv diskussion med inrikesministeriet i denna frågeställning. Men av någon märklig anledning finns det mycket känslomässiga och starka laddningar i den här frågan, så vi har tyvärr inte lyckats åstadkomma den här diskussionen ännu. Jag tycker att vi har försökt vara så diplomatiska som möjligt och jag tycker att vi har haft stora framgångar på många andra områden, men när det gäller att komma till konkret diskussion med inrikesministeriet har vi inte lyckats ännu. Vi har lyckats bra med de andra delarna, vi har lyckats med regeringen som sådan och vi har lyckats med riksdagen, men inte att komma till en diskussion i den här själva sakfrågan ännu. Det beklagar jag därför att jag delar precis den uppfattning, som ltl Sundback har gett uttryck för här, som högsta statsledningen i form av rikets president och statsministern också har gett uttryck för ett flertal gånger den senaste tiden, att det här måste lösas genom diskussioner, man kan inte göra det på annat sätt. Men då måste det också finnas en part som är beredd att diskutera med. Hittills har det tyvärr inte funnits det i den här frågan. Vi fortsätter enträget att arbeta på att komma till en sådan situation och det vet jag att också PAF:s verkställande ledning gör, precis som statsministern sade, att nu är det dags att direktörerna sätter sig ner och löser det här. Samma signal har jag också gett vidare till PAF:s verkställande ledning här och jag vet att man gör sitt bästa för att kunna lösa detta, men det är tyvärr ganska trögt.

     

    Herr talman!

    När det gäller den konstitutionella frågan delar jag också ltl Sundbacks uppfattning och det tack som hon framförde till republikens president, statsminister, justitieminister och riksdagsmannen, som gjorde ett väldigt fint jobb här. Men en person som kanske inte har nämnts ännu så mycket i offentligheten, men som jag har informerats om att gjorde en väldigt avgörande insats i de sista skälvande minuterna var också inrikesminister Ville Itälä, och det tycke jag också bör framföras här så att alla som har bidrag till en konstruktiv lösning på frågan också skall få det erkännande som de är värda.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag vet att lantrådet och jag har en ganska likadan syn på externpolitiken och hur den skall bedrivas. Jag förstår hans frustrationer när han tycker att man inte från åländsk sida har fått kontakt med inrikesministeriet, men jag tror att det finns en lång historia bakom de dåliga kontaktytorna. Där har den gamla konfrontationspolitiken sin del. Jag tillhör ett parti så att jag har ändå ganska mycket kontakt med socialdemokrater i riksdagen och och i riket. Det visar sig, och det är inte heller någon nyhet, att så få känner våra förhållanden. Det är en kombination av brist på kunskap men också attityder som är negativa och som vi har varit med och skapat genom den politik som vi har fört. Nu stundar nya tider och jag tror att det kommer att ta länge att få igång ett fungerande samarbete. Lantrådet säger att det går bra i andra frågor, men gör det verkligen det? Ta skatteundantaget och gränsproblematiken, den ekonomiska frågan, sjöfarten. Jag måste säga, att jag tycker inte att det går tillräckligt bra. Jag förstår att det är tungt och jag kan lova lantrådet att för socialdemokraternas del är vi hela tiden beredda att förbättra kontakterna på alla tänkbara plan, och det bästa för att samarbeta är att man känner till varandras situation, att man är överens om att det är viktigt att samarbeta och att man har respekt och tilltro till varandra. Man kan inte ha tilltro till en partner, om man sedan hamnar i rätten för att diskutera frågorna. Det är den kritiken jag vill framföra i detta sammanhang, men det är inte bara en parts fel att vi har hamnat där.

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag upplever ändå att det är en skillnad på den här frågeställningen och övriga frågeställningar som vi har aktuella på axeln Åland och Helsingfors. Även om de andra frågeställningarna kan vara svåra och det kan kännas trögt  att komma framåt ibland, så finns det ändå på något sätt en argumentation från vardera sidan varför det skall vara si eller så. I den här frågan upplever jag nog att man har bestämt sig för att det skall vara på ett visst sätt och det är det som jag upplever som lite frustrerande, om jag får uttrycka mig på det sättet. Jag tror nog att det som ltl Sundback sade är väldigt viktigt, att det är inte i rätten de här frågorna skall och bör avgöras. Det är precis det argumentet som vi har använt oss av i våra försök att komma till diskussion med bl.a. inrikesministeriet i de här frågeställningarna, men tyvärr har man i stället valt att föra frågorna till rätten för att lösa dem där. Jag är den första att skriva under på att vi måste försöka vara diplomatiska och vi skall försöka vara konstruktiva i våra diskussion, men vi måste också från åländsk sida visa en fasthet – att man är hård från den motsatta sidan och inte är beredd att alltid diskutera konstruktivt skall inte innebära att vi skall gå bakåt, vi måste vara lika fasta från åländsk sida när vi har att hävda vår självstyrelse och våra legitima behov och rättigheter. Det här är en väldigt svår balansgång och jag försöker göra mitt bästa för att klara av den och jag hoppas att vi får stöd från alla konstruktiva politiker här på Åland också, för jag tror att det ändå finns ett gemensamt intresse att ha så goda relationer som möjligt med statsmakten och med ministerierna. Alla tänkande människor inser att det är det enda sättet att komma framåt när det gäller att utveckla självstyrelsen och vårt samhälle.

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Precis som lantrådet säger finns det i frågan om spel på Internet en särskild problematik och det är helt enkelt det att man konkurrerar med de finska bolagen. Det handlar om pengar, som så många gånger förr. Men inte desto mindre krävs det en politisk lösning och inte en juridisk. Nu har man kommit till vägs ände och måste småningom sätta sig ner och diskutera och lösa den här problematiken, om det inte är så att den rättegång som pågår igen blir ett hinder att lösa de väsentliga framtidsfrågorna för de båda bolagen. Visst är alltså frågan speciell på det viset. De andra som är mera konstitutionella och formalistiska, som hur man skall justera självstyrelselagen osv., de innehåller också ekonomiska aspekter, men det här är aktuellt och det är fråga om miljoner som någon förlorar varje dag, så därför är detta politiskt jätteintressant på fastlandet. Det har hävdats i debatten, och det är alldeles sant, att många riksdagsmän är beroende, också på sin sida, att de här pengarna strömmar in i riksbudgeten och de lovar sina väljare, precis som vi lovar våra väljare olika och räknar med att kunna finansiera det via PAF-medel.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Eftersom jag sitter med som medlem i PAF:s styrelse kan jag inte låta bli att kommentera det som ltl Sundback sade när det gäller PAF:s bekymmer gentemot Veikkaus. Ltl Sundback säger å ena sidan att PAF själv har framkallat situationen och t.o.m. påstår att det är typiskt för ålänningar, att det är en tradition att vi är kvicka att dra saker inför rätta i domstolar och dels att man inte skall ge efter när man blir attackerad. Jag vet inte riktigt vilken väg hon menar att vi skulle ha gått. Men jag vill bestämt hävda, att det var nog det senare som vi blev utsatta för, vi blev helt enkelt attackerade därför att vi har länge varit medvetna om att Veikkaus har bedrivit exakt samma sorts spel över Internet där ålänningarna har kunnat spela och vi har inte på något sätt beivrat det eller dragit det inför rätta utan det var nog från rikssidan som attacken kom. Då tycker jag att det är helt riktigt att vi måste hävda oss, hävda självstyrelselagen och den lagstiftningsbehörighet som vi har här. Jag tror att ltl Sundbacks partikamrat, Lasse Wiklöf, som satt som ordförande i PAF:s styrelse när jag blev medlem mycket bra känner till problematiken och nog vet att det ”är inte ens fel här…”, utan nog har vi från åländsk sida försökt förhandla. Det har inte varit fråga om, men vi blev helt enkelt polisanmälda och dragna inför rätta. Det är beklagligt när det går så långt; jag håller helt med om att vi måste hitta lösningar som gör att vi kan fortsätta från båda sidor. Jag har själv diskuterat frågan med socialdemokratiska riksdagsmän och det var nog inte bara positivt man sade om Åland.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det sista var en elakhet och då skall jag replikera med: hur många centerledamöter talade ltl Pehrsson med? Det är kanske det som är viktigare i sammanhanget. Jag tror faktiskt att det stora motståndet mot självstyrelsen, om det finns något, finns inte bland socialdemokrater. Det är klart att det finns olika åsikter där också, enskilda personer som har negativ inställning, men det hör till demokratin, alla måste inte tycka lika. När det gäller själva diskussionen vad hela processen som har varit om lotterilagen är ett tecken på så är det så att man är precis på ruta ett. Lantrådet berättar att 1998 ville man inleda förhandlingar. PAF ville inleda förhandlingar tidigare. Nu står man i det skedet att man igen försöker inleda förhandlingar. På något vis är det ett tecken på att problemlösningstekniken inte fungerar. Jag tycker att ur åländsk synpunkt, om vi vill vara framgångsrika, så måste vi söka nya väger. Där tror jag att det är mycket väsentligt med goda partikontakter. Jag hoppas att alla partier här gör sitt jobb. Vi har en sådan idé att vi skall bjuda hit socialdemokrater. Det kommer antagligen att komma några i vår också, då vi försöker informera och skapa kontakt. Det tror jag är väldigt viktigt. Det är ändå så med oss alla ändå att har man någon som man känner personligen, också när det gäller politiska frågor, så tar man kontakt och det fungerar ofta ganska bra.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Jag menade det inte som någon elakhet, men eftersom min repliktid tog slut hann jag inte berätta om den kontakt jag hade med en riksdagsledamot från socialdemokratiska partiet, där vi diskuterade just frågan om PAF och lotterilagsändringen som man ville ha igenom och där vi påstod att det enklaste är att lämna bort de paragrafer som strider mot självstyrelselagen. Vi hävdade också att Åland och PAF på Åland är så litet att ekonomiskt kan det inte utgöra något större hot mot Veikkaus med sin stora omsättning. Det finns många andra länder som också bedriver spel över Internet som i så fall borde utgöra mycket större hot. Då fick vi till svar, att jo, men det här handlar om Åland. Det tycker jag inte är någon elakhet utan det är ett konstaterande att det kanske inte alltid finns en god vilja hos alla. Jag kan hålla med om att vi skulle säkert behöva prata med riksdagsledamöter för centern, för jag tror också att det är förhandlingsvägen man bäst kommer fram. Men att vi skulle ha på något sätt tagit ett initiativ från åländska PAF:s sida att dra inför domstol och på det sättet ställt till det för Veikkaus, för riksmyndigheterna och för grundlagsutskottet, som det nu då är synd om, det vill jag inte gå med på. Grundlagsutskottet försatte sig nog själv i den situation som det hamnade i.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback var i sitt anförande mycket kritisk mot PAF:s ledning och dess styrelse. Men jag tror att man måste komma ihåg här hur frågan har väckts. Det är alltså statsåklagaren som har väckt åtal mot PAF:s ledning och dess styrelse. Vad beträffar påståendet att PAF:s ledning och dess styrelse inte skulle ha varit förhandlingsvilliga tror jag nog att ledningen för PAF, också styrelsen, har sträckt ut handen och velat diskutera frågorna. Internetspelet har en avgörande betydelse, om man ser på landskapets finanser framdeles, att man skulle kunna få det som en stabil grund när man ser i vilka svårigheter sjöfarten och PAF:s avkastning kan komma att hamna i i framtiden. Jag tycker att det är fel att ställa sig den frågan, som ltl Sundback gör, att det skulle vara PAF som skulle belastas för att vi är i den situation som vi är i dag. Jag ser det nog helt tvärtom!

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Jag är inte ute efter att belasta varken den ena eller den andra, utan jag tycker att det här inte är något exempel på en framgångsrik självstyrelsepolitik. Då tycker jag att man måste kunna vara så kritisk att man granskar vad som har hänt och vad är resultatet av alla de processer som har förevarit. Jag vill ha en debatt, så jag tycker att det är bra att PAF-styrelsemedlemmar kommer fram och diskuterar detta i offentligheten. Att PAF blev dragen inför domstol, ltl Holmberg, var inte det på grund av en väldigt aggressiv marknadsföring av PAF i riket? Den var t.o.m. så aggressiv att landskapsstyrelsen avrådde att man skulle fortsätta med den, men PAF-styrelsen gick sin egen väg i det här fallet. Kan det möjligen ha gått till på det sättet?

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback nämnde självstyrelsen. Jag tycker att PAF som en allmännyttig förening också har sin fulla rätt att nyttja den i sådana här sammanhang och därför har väl tvisten uppstått. Vad beträffar marknadsföringen är det ganska klart och givet att startar man en ny verksamhet med erforderliga tillstånd är marknadsföringen en bit av den. Sedan kan man givetvis diskutera vilken omfattning den skall ha, men i dagens situation ligger marknadsföringen ganska lågt för PAF:s del vad beträffar Internetspel.

     

    Ltl Sundback, replik

    Herr talman!

    Ltl Holmberg antydde att PAF inte hade något ansvar själv i konflikten. Det finns flera konflikter här, men om vi tar marknadsföringen och det åtal som finns nu, så är det på den punkten som åklagaren har reagerat. Också landskapsstyrelsen reagerade. Men PAF:s styrelse fortsatte. Då tycker jag att man så här i efterhand måste konstatera – och det är lätt att vara efterklok – att visst bär PAF:s styrelse ett ansvar för den konflikt som har uppkommit. Man lyssnade inte på sina politiska överordnande utan det är först nu man gör det när lantrådet har givit direktiv om att detta skall mattas av. Så uppfattar jag situationen i dag.

     

    TALMANNEN: Diskussionen är avslutad. Ärendet är bordlagt till den 26 november.

     

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 9:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 12/2000-2001 angående kulturpolitiskt program om kulturarvet och kulturmiljön. (HM nr 27/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Strand:

    Herr talman!

    Kulturutskottet har behandlat hemställningsmotion nr 27/1999-2000 i vilken föreslås att landskapsstyrelsen snarast för lagtinget presenterar ett kulturpolitiskt program med inriktning på kulturarvet och kulturmiljön.

     

    I behandlingen har framkommit att landskapsstyrelsen inlett arbetet med att fram ett kulturarvsprogram. I hörandet har dock framkommit att uppdraget tillsvidare är ofullständigt definierat och för yvigt. Utskottet har konstaterat att begreppet ”kulturarv” definitionsmässigt kan omfatta allt från traditioner, hantverk, olika kulturyttringar, såsom litteratur, sång och dans till byggnader och kulturmiljöer. Utskottet har dock i beredningen från huvudmotionären förstått att det är fråga om byggnader och kulturmiljöer man avsett då man motionerat i denna fråga. Detta eftersom dessa lämnades bort då man tidigare tog fram ett kulturpolitiskt program.

     

    Med hänvisning till det jag nu sagt är det viktigt att landskapsstyrelsen klart definierar vad man vill få ut av ett kulturarvsprogram och vad målet är eftersom nuvarande ansvariga tjänsteman har ärvt uppdraget.

     

    Sakkunniga har också framfört att den tidigare gjorda kulturmiljöinventeringen har haft stor betydelse för de åländska kulturmiljöerna. Inventeringen påbörjades redan 1979 och bör revideras och kompletteras. Ytterskärgården t.ex. saknas helt. Kulturmiljöinventeringarna medverkar dessutom till att höja medvetenheten och intresset för att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.

     

    En annan viktig sak som bör framkomma i programmet är någon form av museistrategi. Nu föreligger det en väldig ojämlikhet på museifronten. Några museer har egna budgetmoment i ordinarie budgeten, andra erhåller PAF-medel, medan flertalet får konkurrera med kulturföreningar och institutioner om PAF-medel för kulturell verksamhet. Det här bör redas ut och klargöras.

     

    Underskottet har också undersökt möjligheten att ansöka om EU-finansiering för ett kulturarvsprojekt. Under år 2004 kommer man under Kultur 2000 att prioritera kulturarvsprojekt. Utskottet tar för givet att landskapsstyrelsen undersöker möjligheterna att erhålla EU-finansiering för detta ändamål.

     

    I och med landskapsstyrelsen har inlett arbetet med programmet har utskottet enhälligt beslutat förkasta motionen.

     

    Ltl Svensson:

    Talman,

    Att göra upp ett program för det åländska kulturarvet är ingen enkel uppgift. Det finns, som kulturutskottets ordförande nämnde, många definitioner på vad kulturarv är och vad jag förstår kan man hamna snett  om man inte är mycket vaken för begreppets inneboende faror.

     

    I Sverige utpekades landsbygdskulturen under förre århundradets första hälft som en central del av det nationella kulturarvet, i form av byggnader, klädedräkter, arbetsredskap och folkminnen. Allmogekulturen utsattes för vad som en historiker kallat för en ”nostalgisk offensiv”. Statliga ämbetsmän reste runt och samlade minnen. Bondelivet började idealiseras och romantiseras. Sådan idealisering fanns redan i sockenbeskrivningar från 1700-talet. Och det var då man började med att forma en nationell identitet. Man försökte bestämma nationella  beståndsdelar, beskriva, jämföra och bedöma dessa beståndsdelar.

     

    På sina håll i Europa gick det småningom väldigt fel med försöken att bestämma den rätta identiteten.

     

    Under 1990-talet har det som kallas ”kulturarvet” debatterats livligt bland politiker, journalister, kulturarbetare och forskare. Veterligen finns ännu inget samförstånd kring vad begreppet står för eller vad det täcker in. Samtidigt som det ofta sägs att kulturarvet är det som ligger till grund för den nationella identiteten framhålls att kulturarvet är det objekt som kultursektorn studerar och arbetar med. Här finns en motsägelse. Frågan blir då om kulturarvet, vilket också hävdas, är en slags ränta, utdelning eller reveny av kulturella föreställningar och normer. Då skulle kulturarvet återspegla vår vardag. Eller är det bara en konstruktion av sådana som arbetar inom det museala området, av forskare och kulturskribenter?

     

    Talman,

    Försöker man sammansmälta de här synsätten blir väl ett rimligt svar att det åländska kulturarvet kan ses både som en spegling av vissa aspekter på vår kultur och som något som har granskats, sållats och presenterats av experter.

     

    Här kommer man lätt in på till exempel frågan om vad som är meningen med samhällets museer och vad det är som samhället ska stå för inom den sektorn, precis som utskottets ordförande nämnde.

     

    Men frågan om kulturarvets innehåll gäller också representation och demokrati. Vem får vara med och skapa det kulturarv som förvaltas och saluförs? Går det över huvud taget att institutionalisera ett kulturellt arv, som om det vore en gång för alla givet?

     

    I globaliseringens tid kan begreppet kulturarv snabbt förändras. Det har till exempel sagts att den viktigaste gemensamma nämnaren för en europeisk identitet skulle vara känslan av delaktighet i ett samfällt kulturarv. Med en kollektiv identitet följer oftast ideologiska och politiska konsekvenser.

     

    I debatten om EUs jordbruksstöd har det föreslagits, att när jordbruksbudgeten bantas ska bara sådana stöd bli kvar som direkta syftar till att förbättra landsbygdens konkurrenskraft och bevara miljön och  — just det — kulturarvet. Detta kulturarv måste väl då förstås som i första hand nationellt eller regionalt eller lokalt.

     

    Talman,

    Det finns fler aspekter på frågan om vad kulturarv egentligen är, eller ska vara. I kulturutskottet kom vi tidigare in på frågan när vi behandlade en motion om en arkitekturhistorisk skildring av Åland. Arkitekturen såg utskottet väl närmast ett kulturarv med tydliga europeiska rötter, med några mindre lokala markeringar. I viss mån kan icke-arkitektritade byggnader komma med, men då närmast som exponenter för hela byggnadsmiljöer. Lagtinget antog betänkandet utan betänkligheter.

     

    Diskussionen är förstås inte slut med detta. Veterligen har antikvarie Kenneth Gustafsson funderat över begreppet åt kulturdelegationen. Landskapsantikvarie Magnus Elfvendahl har ärvt uppdraget och konstaterat att det finns bland annat en stor utredning i Sverige att studera men också en mera lagbom stor om det samiska kulturarvet.

     

    Man kan kanske tala om att Åland  har del i ett samlat nordiskt kulturarv. Man kan  inrikta sig på vad som brukar betecknas som  ett samhälles samlade minne, på fysiska lämningar — som byggnader —  men också på icke-materiella fenomen, som ortnamn, seder och bruk, traditioner.

     

    Talman,

    Det har veterligen bestäms att en enmansutredare ska ta itu med kulturarvsfrågan, med hjälp av referensgrupper. Med spänning ser jag som liberal fram emot hur ett sådant uppdrag definieras. Uppgiften bör ju vara tydligt beskriven för att inte arbetet ska förlora sig i vidlyftighet. Det ska sedan bli verkligt intressant att följa med det arbetet, som kan ge oss många aspekter på åländskt liv och leverne — och förhoppningsvis kulturdebatt om vilka identiteter som faktiskt kan anses gälla här. 

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  

     

    Föreläggs betänkandes kläm. Klämmen är godkänd. Förelägges betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 10:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 3/2001-2002 angående kostnadsutjämningsstöd. (HM nr 31/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl A-M Pehrsson:

    Fru talman!

    Hemställningsmotion nr 31/1999-2000 handlar om kostnadsutjämningsstöd och har behandlats av näringsutskottet. Motionsställarna med vicelantrådet Olof Erland som första undertecknare föreslår att landskapsstyrelsen tar fram ett förslag till kostnadsutjämningsstöd för att utjämna skillnaderna mellan verksamhetsförutsättningarna i glesbygd och skärgårdsregioner. Det här tycker vi är en bra motion och den tar upp de grundläggande problemen när det gäller ytterområdenas svårigheter att kunna överleva, dels beroende på sin litenhet och även på sitt geografiska läge som innebär dyra transporter, litet befolkningsunderlag m.m. Här krävs det specialåtgärder, men det som ytterligare försvårar en lösning för att trygga glesbygdsbefolkningens utkomst är att EU inte alltid godkänner de stödformer som vi anser nödvändiga i de sammanhangen, t.ex. transportstödet.

     

    Eftersom förste undertecknaren på motionen numera innehar en ministerpost som finansminister i landskapsstyrelsen och därmed har alla möjligheter att från sin position där jobba med dessa frågor och påverka möjligheterna att förbättra villkoren för de svaga regionerna har vi i utskottet enhälligt föreslagit att motionen skall förkastas. Men vi litar på att de intentioner som framförs i motionen nu kommer att genomföras på bästa sätt. Vi ser därför framtiden an med tillförsikt när det gäller glesbygdens och skärgårdens förutsättningar.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 11:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående avdrag i kommunalbeskattningen för kostnaderna för mensskydd. (HM nr 24/2000-2001).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl A-M Pehrsson:

    Fru talman!

    Näringsutskottet har behandlat en motion undertecknad av socialdemokraten Anne-Helena Sjöblom och i den anhåller motionären i en kläm om att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att åtgärder vidtas för att ett generellt kommunalt skatteavdrag införs som motsvarar kostnaderna för mensskydd. Det här är en motion som har sitt ursprung i ungdomsparlamentet, vilket gick av stapeln här i lagtinget för en tid sedan. Eftersom motionären hävdar att detta är en jämställdhetsfråga har vi i utskottsbehandlingen hört jämställdhetssekreteraren Vivan Nikula för att få hennes syn på frågan. Personligen vill jag säga att det säkert också skulle ha varit på sin plats att ha hört en ungdom just på grund av att ursprunget i motionen kom från ungdomarna, men det kanske var ett förbiseende. Dessutom är det inte heller någon egentlig ungdomsfråga, eftersom den berör alla kvinnor i fertil ålder.

     

    I diskussionerna i utskottet kom vi emellertid fram till att detta inte kan hänföras till kategorin jämställdhet för kvinnor, eftersom det ifall vi godkände motionen skulle innebära en prioritering av kostnader för kvinnor men inte beakta de kostnader som är könsrelaterade till männens område.

     

    Mot den bakgrunden har vi enhälligt föreslagit att motionen skall förkastas. Dessutom har vi i betänkandet konstaterat att när det gäller viktiga frågor för jämställdheten skulle det vara mer befogat att i första hand äntligen få till stånd en rättvisare lönesättning när det gäller kvinnors lön kontra mäns löner för likvärdigt arbete. Kunde man rätta till den ojämställdheten tror jag att kvinnorna skulle ha råd att finansiera de kostnader som föranleds av att hon är kvinna.

     

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    När den här motionen debatterades i ungdomsparlamentet fanns det några unga män som var kritiska och de framförde exakt detta argument som ltl Pehrsson tog upp, att man borde först kämpa för lika lön. Men det fanns också andra unga män som försvarade motionen med att det här var en helt annan sak som man skulle ta separat ställning till och att det var ett steg på vägen mot jämställdhet samt, vilket jag tyckte var fint och inger lite hopp, om kvinnorna vill ha detta för att känna sig jämställt behandlade skall de ha det och därför stöder vi det, sade en kille! Det tyckte jag var väldigt positivt, men ltl Pehrsson tycker tydligen inte så!

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det var bra om det fanns pojkar som försvarade motionen och de var då storsinta eftersom vi tycker att man inte kan prioritera enbart kvinnor och flickor för deras kostnader. Såtillvida kan jag hålla med om att det är en ungdomsmotion att ungdomar kanske har sämre ekonomi när det gäller att finansiera olika saker föranledda av kön eller annat. Men vi var nog eniga i utskottet att om man går in för att just ge kvinnorna en generell avdragsrätt i kommunalbeskattningen på grund av detta borde man nog se till att båda kön blir jämlikt behandlade, för det finns onekligen kostnader även för männen som kvinnorna slipper undan.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Pehrsson driver en omvänd jämställdhetspolitik. Det är ju så att kvinnorna är i en underordnad ställning i det här samhället, både vad gäller politiskt inflytande, ekonomiska rättigheter osv. osv. Det är därför som många svenska partier har blivit feministiska för att man menar att det här är orättvist, att könen inte de facto har i praktiken samma rättigheter och möjligheter. Att man sedan är olika är liksom en biologisk utgångspunkt och att man skulle ge kvinnorna en förmån tror jag faktiskt inte skulle rasera jämställdheten, åtminstone inte när man ser till vilka enorma resurser som ställs till männens förfogande via budgeten; de är inte specifikt relaterade till män, för det behövs inte, det är den allmänna normen. Jag skulle nästan vilja ha en jämställdhetsanalys av budgeten, och jag har försökt efterlysa det, men det är väldigt svårt att göra det – men det är klart att den favoriserar män. Tänk på alla hjortdjursskador, stängsel och allt! Det handlar om vad män har jobbat med, hur de har rört sig och vad de har för fritidssysselsättningar. Lite bättre jämställdhetsanalys hade man nog önskat sig i näringsutskottet. Det här var nog ett backlash, som det heter!

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är ett faktum att ltl Sundback och jag har ganska olika syn när det gäller jämställdhetspolitik. Jag har alltid försökt se till både kvinnor och män, att det skulle skapas en rättvisa. Om man skall hävda kvinnors rätt måste man erkänna att männen också har rättigheter – samma rättigheter m.a.o.

     

    När det gäller frågan om budgeten är speciellt maskulin kan jag inte förstå det, för det är fritt för kvinnor också att delta i både jakt, motorsport osv. Det är också fritt för kvinnor att kräva pengar för sina verksamheter. Inte har vi kvinnor suttit och öst pengar över männen, utan nog är det så att den som kommer först till kvarn får först mala, brukar man säga, den som håller sig framme har möjligheter att få sina intressena finansierade osv.  Jag kan inte med den sortens jämställdhetspolitik som går ut på att man trycker ner och lite ironiserar och gör narr av det manliga könet, utan jag tycker att vi måste vara så pass storsinta att vi måste försöka se till båda köns rättigheter, och det står jag fast vid.

     

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom:

    Fru talman!

    Det är ganska intressant att man fokuserar väldigt mycket på jämställdhet när det gäller förmåner som man vill ta upp för kvinnor. Det är klart att det finns viktiga jämställdhetsfrågor när det gäller kön. Men nog är det så att mensskydd är enbart kvinnorelaterat. Som jämförelse skall jag dock ta upp någonting annat. Det är ungefär antagligen lika känsligt som att prata om mensskydd för kvinnor.

    Under senare år har det kommit, som jag ser det, ett hjälpmedel för män. Det är ett hjälpmedel som heter Viagra. Det är enbart för att hjälpa män (Från salen: nej, nej!) Ja, vi skall se om det är tvärtom! Alltså, för att män skall klara av potensen, och det är väldigt viktigt för män att det fungerar. Det kan jag ha en förståelse för. Men kostnaderna för det här hjälpmedlet får man dra av i deklarationen! Jag tror inte att män i allmänhet använder det här hjälpmedlet i kanske 40 år av sitt liv, vad? Det tror jag inte! Det handlar vanligtvis om tillfälliga problem, medan kvinnor och flickor i princip använder mensskydd i 40 år, med undantag av graviditeter och andra sjukdomar, vad det nu kan vara. Här tycker jag nog att man kan titta på jämställdheten: vem är det som gynnas av olika hjälpmedel som egentligen är könsrelaterade? Det tycker jag nog att man kan fundera lite på.

     

    Jag uppfattade att ltl Pehrsson sade att det direkt bara skulle gynna kvinnorna. Ett generellt avdrag för mensskydd gynnar också familjefäder, inte bara kvinnorna, så inte handlar det enbart bara om kvinnorna utan det finns naturligtvis många män som tjänar väldigt mycket mer än sina fruar och då går avdragen i vanlig ordning på männen!

     

    Fru talman!

    Jag skulle vilja bordlägga motionen till 26.11.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det här är säkert viktiga frågor och jag tror att jämställdheten egentligen borde få en egen mässa. Anledningen till att vi i betänkandet skrev om jämställdhet är den att motionsställaren säger i motionen att det här är framför allt en jämställdhetsfråga som tål offentlig diskussion. Det är klart att vi såg den ur jämställdhetssynpunkt och kom fram till att vi tycker inte att det är en jämställdhetsfråga  om man ger en generell avdragsrätt åt det ena könet när det finns kostnader även för det andra. Frågan var aktuell i Sverige för många år sedan, men där gick den inte heller igenom utan man såg på samma sätt där, att det inte var en typisk jämställdhetsfråga. Det tycker jag också när det gäller avdrag för Viagra. Det kan hända att det är känsligt att gå in på, men jag tror att det är ett medicinskt problem som också berör båda kön.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Vi har antagligen väldigt olika syn på frågan om ett generellt avdrag och vad jämställdhet är. För mig är inte jämställdhet att vi skall vara lika, utan för mig är jämställdhet att vi skall kunna behandlas lika fastän vi är olika. Hjälpmedlet Viagra har, antagligen på grund av att män kan hävda sin rätt i samhället, just blivit ett medicinskt avdrag, en sjukvårdskostnad, medan mensskydd är någonting som är hysch, hysch och det är fult när kvinnor ställer dessa krav, t.o.m. ur jämställdhetssynpunkt.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Argumentationen att detta inte är ett avdrag som man kan godkänna därför att det skulle skapa närmast ojämställdhet, förstår man, inte jämställdhet, är näringsutskottets slutsats. Om näringsutskottet skall börja fungera principiellt och korrigera alla avdrag och ekonomiska förmåner som vi har på det här sättet skulle man hoppas att det också fungerade andra vägen, att man verkligen såg till att varje gång vissa stöd favoriserar det som män sysslar med så måste man se till att det på något vis kompenseras för verksamheter som kvinnor utför. Då blir det en väldigt intressant diskussion. Jag tror att näringsutskottet skulle kunna börja med att analysera alla näringsstöd och se efter hur många män och hur många kvinnor som drar nytta av stöden. I besluten som vi får från landskapsstyrelsen brukar jag roa mig med att titta hur många kvinnor det är som får stöd. Det är inte 10 procent heller – det är en bra bit under det! Men inte är det någon som tänker att det här är katastrofalt, det gynnar bara det ena könet, utan man tar det som att det här är en viktig fråga ur näringssynpunkt, det är en sysselsättningsfråga, det är överhuvudtaget inte en jämställdhetsfråga.

     

    Det skulle vara intressant att se vad näringsutskottet tycker att man skulle ge för förmåner och ekonomiska rättigheter åt kvinnor för sådana verksamheter som kvinnor i dag sysslar med. Vi vet att vi har en helt segregerad arbetsmarknad. Det har också framförts i debatten att eftersom kvinnor utför så mycket oavlönat arbete borde det bli pensionsberättigande eller att kvinnorna på annat sätt ekonomiskt skulle kompenseras av samhället för hemarbetet.

     

    Jag tror att alla borgerliga partier, börjandes med liberaler, eftersom centerkvinnorna kom ganska sent in i politiken, de ansåg nämligen länge att deras manliga representanter tog väl hand om deras intressen, men sedan när de kom med tror jag också att centerkvinnorna stödde att när man stannar hemma med barn, hemarbetet, skulle det bli pensionsberättigande. Nu har man fått stöd också från den kvinnliga representanten i obundna. Varför gör inte borgerliga män någonting åt den här saken? Jag kommer ihåg när Gunnar Jansson någon gång i början redan av sin karriär lovade att det här skulle han ordna i riksdagen, för det var en riksangelägenhet. Sedan har man i val efter val gått ut med det här och lovat de åländska kvinnorna att det här skall man jobba för att är pensionsberättigande. Nu har man väl hållit på och lovat i säkert fyra val.

    TALMANNEN: Jag påminner ltl Sundback om att motionens innehåll handlar om kommunalbeskattning för kostnaderna för mensskydd.

    Ltl Sundback: Ja, men det har fått diskuteras tidigare om jämställdhetsaspekter, ekonomiska förmåner som gäller kvinnor och ekonomiska förmåner som gäller män. Huvudargumentet i den här frågan är att den skapar omställdhet.

    TALMANNEN: Motionens innehåll är kommunalbeskattning om mensskydd, inte pensionsberättigat arbete!

    Ltl Sundback: Okej! Då skulle det vara viktigt att man i kommunalbeskattningen fick göra avdrag för hemarbete, men det har man inte heller föreslagit. Men det skulle vara en variant, det kanske är någonting som ltl Pehrsson kan ta upp. Vi har ju många olika avdrag i kommunalbeskattningen.

     

    Fru talman!

    Jag tror att det inte håller att det skulle skapa ojämställdhet om man genomförde ett avdrag i kommunalbeskattningen för kostnaderna för mensskydd. Det allra mest plågsamma argumentet  för dem som vill förkasta motionen är detta med Viagra. Det var intressant att se att alla manliga ledamöter blev så generade och att ingen går upp och diskuterar det (Från salen: vi är inte där ännu), men ni kanske kommer dit! Då undrar jag: Tycker herrarna här i salen att det är bra att man får göra avdrag för en sådan här behandling? (Från salen: den är en sjukdom) Att det skulle vara en sjukdom? Ja, då är menstruation lika mycket sjukdom då! Vi får fortsätta den 26.11, men då hoppas jag att åtminstone någon man från de politiska grupperna vågar sig upp och offentligen debattera dessa frågor. Annars betyder det att det är härskarteknik nummer ett: osynliggörande, ett mycket effektivt sätt att ta död på en fråga att inte överhuvudtaget debattera den. Det andra är att förlöjliga. De exemplena har vi båda sett här i dag. Den 26.11 hoppas jag alltså på en livlig debatt i den här frågan.

    (Från salen: med sossarnas gruppordförande!)

     

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!  

    Jag anser att ltl Barbro Sundbacks diskussion inte alls håller sig till det som var ämnet för diskussionen och därför tänker jag inte heller replikera annat än att säga att vi har förkastat motionen med de motiveringar som står i betänkandet. Skall man diskutera jämställdhet behöver det bli i ett annat forum eller i en speciell debatt. Det är varken näringsutskottets befogenheter eller skyldigheter att komma med sådana initiativ.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöblom, understödd av ltl Sundback, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 26.11. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 26.11.

     

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2002. (FR nr 3/2001-2002).

     

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 20.11.

     

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående utökade semesterförmåner åt vissa grupper av lantbrukare. (FR nr 5/2001-2002).

     

    Ärendet upptas till behandling måndagen den 26.11.

     

     

    Antecknas vidare från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Ltl Danne Sundmans enkla fråga om miljökonsekvensbedömningen för vindkraftprojektet på Nyhamn. (EF nr 2/2001-2002).

     

    Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras  skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte avges.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 15.40.  Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15. 25).