Första behandling

  • Utdrag ur protokollet

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Beslut om förkastande fattas i samband med ärendets andra behandling.

    Diskussion.

    Ltl Petri Carlsson

    Talman! Då ordföranden i utskottet tillhör minoriteten i den här frågan och viceordföranden inte deltog i den avgörande behandlingen, har jag fått uppgiften att lägga fram lag- och kulturutskottets betänkande om en gemensam kommunal räddningstjänst.

    Innan detta lagförslag kom till oss i lagtinget har flera tidigare försök gjorts för att få till en gemensam kommunal räddningstjänst. Utskottets majoritet konstaterar att en gemensam räddningsmyndighet för hela Åland har diskuterats länge. Redan i samband med behandlingen av landskapsregeringens framställning nr 11/2004-2005 ansåg lagtingets lagutskott att en gemensam organisation ger större utrymme för specialisering och genom en utvidgad samordning kan olika uppgifter skötas mer ändamålsenligt. Att hitta en enda enskild orsak som förklarar svårigheten till samarbetet mellan de olika kommunerna har inte framkommit tydligt under hörandena. Men att inte kommunerna lyckats med genomförandet av tidigare förslag är uppenbart. Viljan att mötas och nå ett resultat, enligt lagens bokstav, har saknats i tillräckligt stor omfattning. Efter många icke lyckade försök är det nu dags att ta steget fullt ut.

    I riket genomfördes år 2002 en reform av räddningsväsendet innefattande både räddningsmyndigheterna och den operativa verksamheten. Eftersom erfarenheterna från reformen på rikssidan i vissa fall visat sig vara negativa för den frivilliga brandkårsverksamheten, har landskapsregeringen valt en annan linje och föreslår nu en lag som enbart berör räddningsmyndigheterna och inte den operativa verksamheten. Alltså, detta berör inte den operativa verksamheten.

    Utskottet, som konstaterar att den frivilliga verksamheten är stommen i räddningsverksamheten på Åland, delar landskapsregeringens bedömning att det mest ändamålsenliga är att den operativa verksamheten lämnas utanför reformen. Varken de frivilliga brandkårerna eller räddningsverket i Mariehamn kommer alltså att införlivas i räddningsmyndighetens verksamhet utan reformen berör enbart det fåtal personer som idag utövar myndighetsuppgifter.

    Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar landskapsregeringens lagförslag i oförändrad lydelse samt att lagtinget förkastar lagförslaget i anslutningsmotionen.

    Ltl Harry Jansson

    Tack fru talman! Ärade kolleger! Utskottet har återigen haft en intressant diskussion som verkligen visar på skiljelinjerna i synen på den här frågan mellan regeringsblockets representanter och den nuvarande oppositionen.

    Fru talman! Jag önskar att anslutningsmotionen till lagförslaget läggs till grund för ärendets fortsatta behandling, i och med att det verkar tydligt att regeringsblocket avser att förverkliga detta om att kommunerna förpliktigas att ha en gemensam räddningsmyndighet.

    Fru talman! I reservationen räknar vi tre reservanter upp ett antal argument varför lagförslaget inte överhuvudtaget borde godkännas av lagtinget. Det som har varit intressant under utskottets höranden - ett brett hörande med tanke på ärendets omfattning och direkta påverkan på myndighetsstrukturerna - är att alla tycks vara belåtna med hur dagens system fungerar. Det är ju den bilden som vi har fått. De som köper tjänster av räddningsverket i Mariehamn är nöjda med den service som de får från den kommunala instansen i staden. De kommuner som är knutna till ROL, räddningsområdet i Ålands kommuner, så är även de mycket nöjda med hur systemet fungerar.

    De argument som vi har kunnat inhämta under resans gång, för en s.k. förpliktigande lagstiftning, har också de varit ganska knappa och efter att ha hört motiveringarna till varför det skulle behöva skapas en enda gemensam räddningstjänst.

    Vi förstår också bättre varför kansliminister Nina Fellman hade svårt, under lagförslagets remiss, att svara på den enkla frågan om vilken form av specialisering är det som vi kommer att se en förbättring av? - ifall lagförslaget blir en lagprodukt så småningom. Det visar sig att man faktiskt måste söka med ljus och lykta efter det svaret.

    Det enda motivet som vi egentligen har kunnat stöta på, enligt mig, är att man skulle kunna ha gemensamma räddningsövningar under vanlig arbetstid, eftersom alla är anställda som deltar i en sådan gemensam övning. Jag tycker nästan att det är synd att de som ansvarar för övningar inom brand- och räddningsväsendet idag kallar in de frivilliga krafterna mitt under en vanlig arbetsdag. Man begär att de frivilliga brandkåristerna ska lämna sina arbetsplatser för en fiktiv övning mitt under en arbetsdag. Om man betänker alla de gånger då man faktiskt räddar liv och egendom och lämnar sin arbetsplats hasta la vista utan att kunna förvarna varken arbetsledarna eller andra om att nu är det fara för liv och hälsa. Jag hoppas, oavsett vad som händer med den här lagen, att den typen av krockar med verkligheten och myndighetstanken inte borde få uppstå framöver.

    Vi reservanter tycker också att det är synd att det enda räddningsområdet som fungerar, enligt gällande lagstiftning, ska begravas och ersättas med den här förpliktigande delen.

    Sedan har vi den fortsatta problematiken. Vad kommer att hända med lagförslagets juridiska resa inför den kommande lagkontrollen? Vi har kunnat konstatera att det är mycket oklart om det kommer att klara en lagkontroll, i synnerhet den dag då landskapsregeringen fattar beslut om ett tvingande gemensamt räddningsområde i ett läge där man ger Mariehamns stad en avgörande ställning i en mängd beslutsfrågor i vardagen.

    Ltl Petri Carlsson – tack för presentationen förresten – nämnde att det här lagförslaget inte kommer att beröra den operativa verksamheten. Men det är en sanning med modifikation om vi tänker på att andemeningen här är att den nya räddningsmyndigheten blir en integrerad del av Mariehamns räddningsverk. Därför framgår det också av reservationen att vi från reservanternas sida anser att en fristående räddningsmyndighet, som vi har diskuterat under utskottets behandling, skulle vara ett alternativ till det här. En räddningsmyndighet som jobbar helt vid sidan av Mariehamns räddningsverk utan den inblandning i en operativ daglig verksamhet som därmed uppstår. Det skulle vara en möjlighet. Men utskottsmajoriteten har avvisat den tanken. Det tycker jag är synd för det hade varit en väg framåt. Det har stärkt bilden av att det skulle vara en möjlig väg för en fristående räddningsmyndighet, vilket vi har noterat under hörandenas gång.

    Talman! Jag föreslår, med hänvisning till detta, att anslutningsmotionen läggs till grund för lagtingsbehandlingen och vi får återkomma om eventuella åtgärder.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack fru talman! Trots alla långa ord så handlar det här ärendet om att två människor ska flyttas från ett ställe till ett annat där det finns bättre förutsättningar för att göra arbetet. Både tekniskt och kompetensmässigt finns spetskompetensen hos räddningsverket. Hur kan detta vara ett problem som har tagit 15 år att fixa?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Om ledamot Holmberg har läst reservationen så ser ledamoten också hur vi från minoritetens sida månar om den frivilliga räddningssidan. Det är ryggraden i det åländska räddningsväsendet. Ett sådant bevis hade vi för bara någon vecka sedan i en mycket omfattande och tragisk brand lite norr om oss. Det visar vilket enormt behov vi har av krafter som gemensamt kan rädda, i det här fallet egendom. Det är den omtanken som finns. Vi kan inte hitta riktiga argument för det som ledamoten säger att borde vara en självklarhet. Vi har haft remiss på lagförslaget och vi har haft hörande i utskottet. Men fortfarande saknas det klara belägg varför en sådan här reform är nödvändig.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack fru talman! Om man har läst lagförslaget så ser man att den operativa verksamheten hos den frivilliga brandkåren inte berörs.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Talman! Som jag också sade i mitt korta anförande så blir den nya räddningsmyndigheten en integrerad del av Mariehamns räddningsverk. Den operativa vardagen påverkas. Hur och i vilken omfattning är svårt att säga. Men det är klart att med en räddningsmyndighet, som också har ansvaret för Mariehamns räddningsverk i vardagen, så kommer heller inte nuvarande arbetskraft att räcka till. Det kommer att behövas en större befälsstruktur i den nya myndigheten än vad de nuvarande tjänsterna bildar tillsammans. Det är också en kostnadsfråga i förlängningen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack herr talman! Vi har en ganska begränsad stund att tala, en minut, så jag ska försöka fatta mig kort.

    Jag har suttit i samma utskott som ltl Harry Jansson men jag håller inte med alls om denna bild, att ingenting eller föga skulle ha framkommit, som pekat på att det inte skulle vara bra med denna lag som gör denna förändring.

    Tvärtom så har vi fått vittnesmål efter vittnesmål som påpekar på nödvändigheter med detta. Jag citerar ett uttalande ”Det är väldigt positivt och gagnar hela Åland.” Det man skulle vinna är t.ex. att lättare kunna kommunicera med en part och få en enhetlighet. Utbildningen blir mycket bättre samt kvalitetssäkringen och den medicinska ledningen, alltså en samordning för utbildning och kompetenshöjning.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Ja, det är en bild vi inte delar av det omfattande hörande som vi har haft. Det går lika lätt att räkna upp alla nackdelar som reformen för med sig. Allt det som ledamot Wikström räknar upp skulle kunna göras inom ramen för befintliga organisationer. Där har tyvärr regeringsblockets representanter misslyckats med att övertyga oss om att det här skulle vara någonting bra, enbart bra, för Åland.

    Inte förnekar vi att till vissa delar är det alltid en fördel om man har bara en enda röst. Men de situationerna, som jag nämnde i mitt inledningsanförande, är ju relativt sällsynta ändå.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack herr talman! De här frågorna handlar faktiskt i slutändan om liv och död. Det är svårt att peka på enskilda händelser. Redan nu finns det saker som gör att varningsklockor väcks, t.ex. med att öva. Många säger att det är det absolut viktigaste inför katastrofsituationer.

    När man hade en stor övning i Ingby så dök aldrig Jomala upp till exempel. Det är väl alarmerande! Vi behöver veta vad som händer vid en katastrofsituation, att man pratar med en röst, att det finns en ledning och att det är klara direktiv som gäller.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Nu tillhör ledamoten ett parti som tror att detta med skattepengar är något som är givet från himlen. Det är därför de frivilliga krafterna är så oerhört viktiga. Det är därför som jag betonade att det är sannerligen olyckligt att man ber att t.ex. Jomala FBK ska komma på en övning mitt under ordinarie arbetstid. Man begär att en kår på 60 personer ska lämna sina arbetsplatser för att tillbringa ett antal timmar i ett fiktivt övningstillstånd. Det är mycket begärt av de frivilliga krafterna. Uppskatta i stället vilken insats de drygt 400 brandkåristerna gör för Ålands bästa.

    tal om liv och egendom så nog är det ju vetskapen om att man har en räddningskår nära sig som ger en trygghet i vardagen och inte på en halvtimmes avstånd från Mariehamn.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack talman! När man hör utskottsordförande Jansson tala om de frivilliga krafterna osv. så tycker jag att det egentligen berör de frivilliga krafterna ganska lite. De frivilliga krafterna kommer fortfarande att ha en roll. I ledamot Janssons ögon är Åland tydligen väldigt stort så att man måste ha många räddningsområden. Jag skulle säga tvärsemot. Vi vinner på att ha bara ett räddningsområde på Åland eftersom Åland är så litet så att vi måste samla resurserna.

    Jag var i utskottet och hörde på de hörande och röstade för lagförslaget. Jag skulle hellre ha sett en ordentlig analys varför friktionsytorna är så knottriga mellan de olika delarna.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Herr talman! Under utskottets hörande, där jag fullständigt litar på de sakkunniga vi har hört, så har man bedyrat från alla håll att det inte finns några knottriga ytor. Här handlar det om olika sätt att arbeta i vardagen.

    Mariehamns räddningsverk har en oerhört duktig personal med en kunnig ledning och man jobbar på sitt sätt. Man säljer bl.a. tjänster till ledamot Sundbloms hemkommun Föglö, där man också är nöjda med saker och ting. Det är lite svårt för oss att förstå, att när ni på Föglö är så nöjda med saker och ting som ni är idag, varför inte låta de övriga nio kommunerna sköta sitt då eftersom de är nöjda med hur det fungerar hos dem. Den s.k. specialiseringen kan ändå uppnås på ett mycket enklare sätt än med den föreslagna reformen.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Herr talman! Varför Föglö är så nöjd är för att Föglö frivilliga brandkår får så mycket hjälp pga. samarbete.

    Bästa ledamot Jansson! Analysera varför friktionsytorna är så knottriga mellan de två områdena! Det är det som jag tycker borde komma fram. Vi behöver bara ett område.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Ledamot Sundblom har ju varit med i utskottet och har haft möjlighet att ställa frågor om detta ifall det är det som är så himla oroväckande - att det skulle finnas något sorts knotter mellan de olika instanserna. Där får nog ledamotens ord stå för sig själva.

    Det finns argument för reformen, men sammantaget inte tillräckliga, för att på något sätt riskera den frivilliga brandkårssidans framtid och engagemang och därmed insatser för ålänningarnas vardag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Herr talman! Jag kan direkt erkänna att det fanns olika åsikter bland de hörande vi hade i utskottet. Det fanns en oro bland vissa frivilliga brandkårer. Det fanns också frivilliga brandkårister som uttalade en vilja att gå in för den här lösningen och som tvärtom ville se detta och som såg det som något positivt. Därför blir jag mycket förvånad när utskottets ordförande står och säger att alla är nöjda med hur det är. Det stämmer inte alls med det som vi har hört i utskottet.

    Precis som ltl Tony Wikström tidigare förde fram så fanns det flera hörande i utskottet, under den här resans gång, som poängterade vikten av att det här blir av. Att stå här och säga att det har framkommit bland de hörande att alla är nöjda med det som är, det stämmer inte. Det var en delad bild och det var också många som ville ha det här. Kan inte ltl Harry Jansson hålla med om det?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Jag tror att ledamot Carlsson drar lite för stora växlar på vad jag sade. Jag betonade att de som ingår i ROL, södra Ålands landskommuner, och de som köper tjänster av Mariehamns stad, är alla nöjda med dagens arrangemang. Det kan inte ledamoten förneka. Det var det som jag betonade. Alla tycks vara nöjda.

    Sedan betonade jag att i de fall det finns önskemål om förändring så kan man uppnå det på annat sätt än med den här reformen. Vi vet inte ens om den har juridiska möjligheter att faktiskt träda i kraft, särskilt inte om någon landskommun kommer att besvära sig över landskapsregeringens kommande beslut om att tvinga ihop kommunerna till ett enda område. Jag tror personligen inte att det kommer att falla väl ut när högsta förvaltningsdomstolen kommer att få ta hand om ett sådant ärende.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack herr talman! Det är olyckligt att ordföranden för utskottet beskriver det på det sättet när vi har många höranden som faktiskt har sagt att de vill att vi går in för det här och att det är jätteviktigt att vi gör det. Det är en del av den synen som vi har fått i utskottet av de hörande.

    Min fråga till dem som är emot att räddningsmyndigheten ska finnas i staden - inklusive ltl Harry Jansson - skulle det vara acceptabelt att göra på det här sättet ifall det hamnade i Jomala? Är det där som skon klämmer? Är det inte så det är, att problemet är att det är på grund av att det är i Mariehamn?

    Nu när man ändå vill göra detta, från ltl Harry Janssons sida, så föreslår han inte att det ska vara som det har varit, utan att motionen ska ligga till grund. Dvs. man vill skapa ett tvingande kommunalförbund för två till tre personer, och det är inte alls att det ska vara som det är idag.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Herr talman! Bästa ltl Petri Carlsson! Mariehamn är inte alls problemet utan det är lagstiftningens karaktär. Man avviker från det kommunala, politiska systemet med att via kommunalförbund eller på annat frivilligt sätt organisera sig, och ordnar upp den här sidan. Det är därför som anslutningsmotionen är framlagd, för att ge ett hållbart alternativ till en förpliktande lagstiftning vars framtid är mycket osäker. Det är ett sätt att hjälpa till. I och med att regeringsblocket tycks vara inställda på att detta ska göras, så är det att ge en hjälpande hand när man ger en lagstiftning som är hållbar.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Roger Eriksson

    Talman! Vi diskuterar nu en gemensam kommunal myndighet. Det är ett ärende som har hållit på länge. Jag tar några kortfattade ord om bakgrunden.

    Den nuvarande lagen har varit i kraft i över tio år och i den stadgas det att ”i samråd utarbetas en samarbetsplan.”  Det har inte lyckats sedan år 2007. Jag vet av erfarenhet, beträffande detta ärende, jag hade det själv som minister under den förrförra perioden. Vi hade arbetsgrupper, förhandlingar och diskussioner och vi jobbade massor med många möten, men vi kom inte till skott. Vi kunde inte uppfylla lagens krav och utarbeta en samarbetsplan i samråd.

    Den lagen som vi då hade som utgångspunkt är den som gäller nu, dvs. inte dagens nuvarande lagförslag. Då sade lagutskottet, år 2005-2006 så här ”Den gemensamma myndigheten ska ha ansvaret för ekonomisk styrning och förvaltning, kompetensutveckling och myndighetsutövning ifråga om tillståndsgivning och inspektionsverksamhet” m.m. Utskottet betonade då att ”en gemensam administrativ enhet inte innebär förändringar vad gäller förutsättningar för det operativa räddningsväsendet.” Det här var alltså lagutskottet år 2005-2006. Jag var själv ordförande då så jag kommer ganska bra ihåg de här sakerna.

    Vidare framförde det dåvarande lagutskottet att ”Såväl administrativa som ekonomiska fördelar kunde vinnas vid inrättandet av en gemensam räddningsmyndighet. Utskottet konstaterar att räddningsväsendets utveckling varit sådan att betydande positiva effekter om administration, ekonomi och effektivitet kan uppnås genom att en för kommunerna gemensam räddningsmyndighet eftersträvas. Härigenom undviker man dubbelarbete, skiljaktigheter i tolkning och tillämpning av olika bestämmelser och motsvarande samt utnyttjar de tillbudsstående knappa resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt.”

     Det här är bakgrunden till den nuvarande lagen som är tio år gammal. Det här utskottsbetänkandet var jag med och skrev med dåvarande regeringspartier, inklusive Centern, och med liberalerna i opposition. Men det är det här som inte har lyckats, de här visionerna med den gällande lagen där det står ”i samråd utarbeta samarbetsplan.” 

    Det lagförslag som vi har nu, med nuvarande landskapsregering, bygger inledningsvis på frivillighet och om man inte lyckas så ska det bildas en gemensam räddningsmyndighet på det sätt som framgår ur nu gällande, liggande lagförslag.

    Jag vill också betona att lagförslaget enbart berör den administrativa delen. Den operativa verksamheten förblir kvar ute i kommunerna. Kårernas arbete minskas inte, de ska vara kvar ute i kommunerna och sköta det operativa.

    Herr talman! Vi kan konstatera att nuvarande landskapsregerings förslag bygger på de tankar och ambitioner som fattades för drygt tio år sedan. Alltså den nuvarande landskapsregeringen försöker verkställa det som har funnits i lagen. Det lyckades inte då och nu gör man ett nytt lagförslag och intar samma tankar.

    Talman! Det har diskuterats lite juridik här. Det har framkommit tvivel om man kan stifta den här lagen. Juridik är förstås ingen exakt vetenskap. Det kan alltid diskuteras. Men i den här lagframställningen framkommer det att man har gjort ett grundligt arbete. En duktig lagberedare, som har analyserat det här, har kommit till slutsatsen att det här är ok, vi kan göra så här. Jag är också benägen att hålla med. Ordföranden i utskottet har en annan åsikt och det kan man förstås ha, speciellt när det gäller juridik.

    På fastlandet har man gjort en lag om bildande av räddningsområden och där gav statsrådet - ungefär som vår landskapsregering - befogenhet att besluta om indelning av landet i räddningsområden, om kommunerna inom en viss tid inte kunna komma överens, vilket inte skedde. Det ledde då till att räddningsväsendet organiserades i beslut om 22 räddningsområden. Grundlagsutskottet ansåg att detta var en situation där räddningsväsendet blivit ett överkommunalt uppdrag. Det här är ett nytt och intressant uttryck – ”överkommunalt uppdrag”. Dåvarande grundlagsutskott ansåg att arrangemanget stämde överens med bestämmelserna om kommunal självstyrelse och att statsrådets beslut inte stred mot grundlagsskyddet för det kommunala självstyret.

    Det framkommer även i vårt förslag att det här är okej och att förslaget inte ökar kommunernas lagstadgade uppdrag samt att ”enligt grundlagsutskottets praxis inte någon enskild kommun får ensidig beslutanderätt.” Vi vet ju alla att i det här förslaget ingår det en gemensam räddningsnämnd där varje kommun ska vara representerad.

    Med detta bakgrundsfakta, och det som nuvarande regering har lagt fram, så anser jag att landskapsregeringens förslag håller sig inom dessa ramar som jag nyss nämnde.

    Med de här korta kommentarerna och detta anförande så stöder jag och den liberala gruppen i detta förslag.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Jag utgår från att ledamot Erikssons kommentar om ”fastlandet” avser det finska fastlandet, inte det svenska. Är det så?

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Ja det stämmer!

    Ltl Harry Jansson, replik

    Bra! Jag skulle vilja varna för att göra jämförelser med finsk lagstiftning. Vi har också varnat för det i samband med kommunprojektet. Ta nu inte allt som skrivs på andra sidan Skiftet för givet!

    När det gäller den finska reformeringen av räddningsområdena etc. så bygger lösningen där på att man följer normal, kommunal praxis när det gäller samarbete. Det är det här som jag tror att ni har missförstått inom regeringsblocket. Man har inte tvingat dem på det sätt som det här föreliggande lagförslaget tar fasta på, utan man ger dem en möjlighet att organisera sig på vanligt sätt.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Ursäkta talman att jag tog ordet för tidigt!

    Tack herr talman! Jag känner till den här problematiken. Inte är det så att vi tittar rakt av hur man gör på finska sidan heller. Till den delen har ltl Harry Jansson helt rätt förstås.

    Men våra lagberedare har gått igenom det här och analyserat de fakta som jag nyss nämnde och det här kan, i tillämpliga delar, tillämpas också av Ålands landskapsregering. Det är i alla fall min uppfattning.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! I och med att ledamoten säger att det här är en lagstiftning som kan klareras i kommande lagkontroll och i kommande besvärsinstanser osv., så räcker det kanske med att peka på två direkta svagheter i den lagstiftning som regeringsblocket förfäktar, dvs. att landskapsregeringen ska besluta om fördelningen av rösträtten mellan kommunerna. Landskapsregeringen ska bestämma hur kommunal självstyrelse ska fungera i vardagen, plus att landskapsregeringen också ska bestämma om kostnadsfördelningen. Det är två punkter i lagförslaget som jag tyvärr tror kommer att gå ett grymt öde till mötes.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Tack talman! Det där är kanske de svagaste punkterna i själva framställningen. Jag vidhåller fortsättningsvis att vår lagberedning och det resonemang som jag just redogjorde för torde hålla. Det är också så att det inte är ”rakt av” från den finska sidan utan det är ”i tillämpliga delar” som jag sade.

    Om vi minns rätt så bygger det här lagförslaget på frivillighet några månader till. På tio år har man inte lyckats. Sedan ska det också bildas en kommunal räddningsmyndighet med representanter från alla kommuner.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Tack talman! Jag skulle vilja understöda ltl Harry Janssons förslag om att anslutningsmotionen läggs till grund för den fortsatta behandlingen.

    Talmannen

    Under diskussionen har ltl Harry Jansson, understödd av ltl Jörgen Pettersson, föreslagit att motionen ska läggas till grund för ärendets fortsatta behandling i enlighet med arbetsordningens 76 §. Ärendets sakliga behandling avbryts därför så att det kan fattas beslut med anledning av ltl Harry Janssons förslag.

    De som redan finns på talarlistan får möjlighet att uttala sig senare. Ordet ges nu till den som eventuellt vill uttala sig om det väckta förslaget. Begärs ordet?

    Omröstning kommer att verkställas. De som omfattar att lag- och kulturutskottets betänkande kvarstår som grund för behandlingen röstar ja; vinner nej har lagtinget omfattat ltl Harry Janssons förslag att lagmotionen läggs till grund för behandlingen. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-rösterna resa sig, talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för ja. Alltså lag- och kulturutskottets betänkande som grund för fortsatt saklig behandling. Diskussionen fortsätter.

    Minister Nina Fellman

    Tack herr talman! Jag vill bara helt kort konstatera att i den här frågan så är allt sagt och många, många gånger. Alla vallgravar som har grävts under de senaste tio åren har fördjupats ytterligare. Jag tycker, som då jag presenterade det här lagförslaget, att det kanske är dags att sätta punkt för den här konflikten och fundera på vad avsikten med lagstiftningen är. Att bygga en brygga över denna vallgrav och titta framåt och se vad man kan göra bättre tillsammans i en gemensam myndighet för hela Ålands bästa, för säkerheten och tryggheten för vår befolkning och för att bibehålla den styrka och kraft som vi har i de frivilliga brandkårerna. Historien tar inte slut. Den kan utvecklas till något som blir bättre och starkare.  Jag hoppas att den fortsatta processen, som inleds med en möjlighet till en frivillig samordning, tas tillvara. Jag vill också tacka utskottet för den mycket uttömmande behandling som man har gett den här frågan.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Kansliminister Fellman! Det som var positivt i utskottets behandling var att jag inte upplevde direkt några vallgravar, några hårda ord eller någon hård kritik. Snarare att bägge sidor är övertygade om att den vardag man har fungerar bra.

    Sedan kan man konstatera att inte alla som köper tjänster av Mariehamns stad idag riktigt förstår vad det här förslaget innebär. Det betyder att man inte kommer att ha någon egen brandmyndighet i sin hemkommun osv. Det är något som sköts från centralt håll framöver.

    Under utskottsbehandlingen kom ett förslag fram om en helt fristående räddningsmyndighet. Min fråga till ministern - Varför är inte det ett alternativ som ministern och landskapsregeringen har funderat på? En räddningsmyndighet fri från Mariehamns räddningsverk. Därmed skulle vi ha kunnat dämpa den oro som finns inom den frivilliga sidan av räddningsväsendet.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Jag vill först konstatera att jag inte alls delar ltl Harry Janssons uppfattning att det inte alls skulle ha förekommit konflikter eller hårda ord i den här frågan. Jag har följt den under många år. Sällan har en fråga väckt så mycket konflikt som den här har gjort.

    En fristående myndighet diskuterades under behandlingen och vid lagberedningen.  Man konstaterade att det här är den bästa vägen framåt för att ta tillvara både den kunskap och den kompetens som finns och bygga broar mellan myndigheter och kommuner som idag inte har klarat av att samordna sig.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Bästa ministern! Det är väl just därför en fristående räddningsmyndighet skulle vara bra faktiskt, för att bygga de här broarna som enligt ministern är förstörda. En fristående räddningsmyndighet, fri från Mariehamns räddningsverk, skulle kunna ha haft en möjlighet att fungera på ett helt opartiskt sätt, utan den uppenbara risk för sammanblandning av den operativa dagliga verksamheten i staden, med ambulansverksamheten kopplad till ÅHS osv. Det är ju där som vi hade kunnat få den här brobyggaren i vardagen.

    Jag tycker att det är synd att regeringsblocket inte ens ville lyssna till den alternativa rösten i det här fallet, uttalad av en mycket kompetent och erfaren kraft inom räddningsverksamheten.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Jag tycker att det är beklagansvärt att argumentet hos ltl Harry Jansson är att det viktigaste är att man är fri från Mariehamn. Jag ser inte Mariehamn eller Mariehamns räddningsverk som en belastning för räddningsväsendet på Åland utan en resurs att ta tillvara och samarbeta med. Om det genom den här lagstiftningen går att närma de olika aktörerna inom det här området med varandra, på ett mindre dramatiskt sätt än vad som har varit fallet, så är det till gagn för oss alla.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack herr talman! Det är beklagligt att när lagtinget får lagförslag och det kommer kreativa förslag hur man skulle kunna göra det bättre så tar man det inte till sig. Detta är nog symptomatiskt för detta lagting och för den landskapsregering som vi har. Jag vet egentligen inte varför vi alls har utskottsbetänkanden. Den kraft som jag tidigare var med om att lagtinget hade i utskottsarbetet, den har tagits bort. Nu springer ledamöterna från utskotten till regeringsledamöterna och frågar om man får göra si eller så, annars gör man det inte. Det finns ingen kraft för kreativitet. Detta är en situation som har varit konfliktfylld - med det här lagförslaget - det har alla erkänt. Om man är konfliktfylld så ska man också vara öppen för att överbrygga konflikterna.

    Vi har hört människor i utskottet - som har jobbat men som nu gått i pension - som har kommit med mycket kreativa förslag. Jag tror att det bästa skulle vara att man lyfter ut den här räddningsmyndigheten. Den har varit under landskapet. Landskapet- som det står i framställningen - har hand om landskapsalarmcentralen och den är under polismyndigheten. Det är de som tar emot nödmeddelanden och de ska också ha den. Men var har vi den idag och de personer som jobbar med det? Jo, man är inom räddningsverket i Mariehamn.

    När man bygger det nya polishuset så borde väl landskapsalarmcentralen - om den ska vara under polismyndigheten - också vara i det huset. Men nu gör man inte det. Man vill inte resonera och diskutera detta överhuvudtaget, utan man har kommit med den här tvingande lagstiftningen som man vill genomföra. Visst är det Mariehamns stad som kommer att sköta det här. Sedan säger man att det blir bättre kompetens och det blir bättre utbildning. Det där är bara en politisk boll som man kör med.

    Jag har själv haft förmånen att vara invald i en landskommun under många år. Jag har också varit invald i Mariehamns stad. Men inte kan jag påstå att kompetensen i Mariehamns stad är så mycket bättre än vad den är i landskommunerna. Tvärtom! Mariehamns stads tjänstemän anlitar jurister till höga kostnader. Det gör man inte på landsbygden! Vad beror det på? Har man sämre kompetens på landsbygden än i Mariehamn? Nej! Men man har ett självförtroende som är större.  Och man har en kunskap och en erfarenhet som man tar tillvara. Det tycker jag att man inte ska negligera, vilket man gör i det här fallet. De frivilliga brandkåristerna är ryggraden i räddningsarbetet på Åland. Det har vi fått till livs i utskottet.  Jag tror ingen här i salen kan ifrågasätta det.

    Samma sak var det med den stora branden i Mariehamn för en tid sedan. Industribyggnaden skulle ha brunnit ned om inte de frivilliga brandkåristerna hade funnits. Så är det! Beklagligt bara att de blev inkallade en timme för sent - den närmaste brandkåren.

    Det där är den operativa ledningen. Här diskuterar vi den administrativa ledningen. Varför har man inte kunnat plocka ut det här? Man vill inte diskutera det från majoritetsblocket. Det är beklagligt. När det finns konflikter så ska man överbrygga dem och se till att alla är åtminstone halvnöjda. Det är ofta den bästa överenskommelsen och då ska landskapet sköta det. Men det vill man inte diskutera och riskerar därmed att kraften hos de frivilliga brandkåristerna avtar. Det har vi fått till livs och det är jag oroad för.

    Nog finns det litet att fundera på för majoritetsblocket. Jag vet att ni inte ändrar er, för det gör ni inte! Det majoritetsblock som vi har nu är skolade till att det ska tvingas igenom med lagstiftning. Det enda som återstår och som kan förändra det är valet om två år!

    Talmannen

    Begärs ytterligare ordet? Jag förklarar diskussionen avslutad.

    Detaljbehandling. Vid detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om en gemensam kommunal räddningsmyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.