Remissdebatt

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 11 mars 2002 kl. 13.00.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop.

    Samtliga ledamöter närvarande.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 1:                                     

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av den reviderade Europeiska sociala stadgan och till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i stadgan samt till lag om upphävande av lagen om godkännande av vissa bestämmelser i Europeiska sociala stadgan och dess tilläggsprotokoll. (RP nr 2/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

     

    Ltl Sundback: Fru talman! Jag anhåller om att ärendet bordläggs till onsdagen den 20 mars.

     

    TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 20 mars har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 20 mars.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 2:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av Europaavtalet med Bulgarien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 3/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 3:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av Europaavtalet med Polen och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 4/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 4:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av Europaavtalet med Rumänien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 5/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 5:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av Europaavtalet med Slovakien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 6/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 6:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av Europaavtalet med Tjeckien och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 7/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 7:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av Europaavtalet med Ungern och av anpassningsprotokollet som hör samman därmed samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet och protokollet. (RP nr 8/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för remiss ärende nr 8:

     

    Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Sydafrika, å andra sidan, samt med förslag  till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 9/2001-2002).

     

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion . Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 9:

     

    Finansutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående bildande av ett bolag för att förvalta av landskapet ägda fastigheter. (HM nr 18/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sjölund:

    Fru talman!

    Hemställningsmotionen har behandlats av finansutskottet och finansutskottet har kunnat konstatera och erfarit vid hörandet av sakkunniga från landskapsstyrelsens sida att landskapsstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att inventera landskapets fastighetsbestånd och lämna förslag i syfte att effektivisera förvaltningen av fastigheterna. Arbetsgruppen kommer enligt planerna att slutföra sitt arbete under första halvåret 2002, så som det nu ser ut är ett betänkande att vänta före sommaren. Vilka förslag som kommer att komma i det betänkandet får vi sedan se och den fortsatta behandlingen blir förmodligen budgetfrågor.

     

    Finansutskottet har mot den bakgrunden föreslagit att motionen förkastas.

     

    Ltl Boman:

    Fru talman!

    Jag har full förståelse för ltl Sundbacks motion om att bilda ett bolag som skall förvalta landskapets fastigheter, åtminstone de som hyrs ut. För att få effektivitet i ett sådant bolag skall naturligtvis all skötsel av bolaget och dess fastigheter konkurrensutsättas och i likhet med Jan Karlsgårdens värdshus skötas av det företag som ger det lägsta anbudet. Jag anser att vi i staden har goda erfarenheter av skötseln av de fastigheter som finns i det av staden ägda bostadsbolaget Marstad. Detta bolag sköts av ett privat företag. Dessutom torde den stora vinsten bestå i att vi äntligen skulle få världens största offentliga sektor att minska. Eftersom finansutskottet enhälligt föreslår att motionen skall förkastas kommer vi inte längre denna gång, men jag hoppas att den arbetsgrupp som jobbar på projektet att effektivisera förvaltningen av landskapets fastigheter också skall inse att en privatisering av förvaltningen och skötseln är den enda acceptabla vägen att gå om man vill uppnå sitt syfte.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!  

    När jag läste betänkandet associerade jag till ett kinesiskt ordspråk att varje lång resa börjar med ett första litet steg – och så känns det med den här frågan. Jag tror att det kommer att bli en väldigt lång process med tanke på beslutsvåndan både här i lagtinget och i landskapsstyrelsen. Men det känns ändå lite hoppfullt att man har tillsatt en arbetsgrupp. Det är i och för sig ingenting ovanligt och det brukar inte heller nödvändigtvis innebära att man når något resultat. Därför kommer jag att avvakta och återkomma till frågan i höst för att se om någonting konkret skulle ha skett.

     

    Fru talman!

    Det är såsom ltl Boman säger att stadens fastighetsbolag är väl skött, men jag tycker inte att det i det här fallet kanske är den mest relevanta jämförelsen. Landskapets fastighetsbestånd är kolossalt stort och det innehåller allt från sjukhus och skolor till caféer och det här lagtingshuset. Jag som nu har jobbat här bra länge vet hur oerhört svårt det är att få till stånd en liten, liten förändring; det är en kolossal byråkrati som slutar upp ungefär i en enda person, men som man aldrig får tag på och som det sällan är riktigt klart med hur man skall få en sak åtgärdad. Jag tror alltså att man måste spjälka upp fastighetsbeståndet på något sätt och sköta det lite på olika sätt, men att någonting måste göras är alldeles klart för det är inte rationellt och välskött som det är nu utan det är nästan så att byggnader faller ihop ibland innan man gör någonting och underhållet verkar inte heller ske på något systematiskt sätt. Det är ingen kritik mot de tjänstemän som finns nu, för de gör väl de bästa de kan under rådande förhållanden, utan det är det att vi politiker måste ta ett fastare grepp om det här och det är kolossala pengar som det gäller bara för att hålla fastighetsbeståndet varmt och någorlunda städat.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Det första lilla steget i enlighet med det kinesiska ordspråket togs säkert för långt över 20 år sedan! Hur många små steg som har tagits efter det är något oklart, men vi har i alla fall flera budgetbeslut i lagtinget under senare delen på nittiotalet som har angivit att det här skulle göras, åtminstone i två budgeter har det varit väldigt tydligt skrivet, men man har inte kommit framåt. Därför var det intressant att ta del av finansutskottets ytterst kortfattade betänkande i den här frågan som ger orsak till att några klockor ringer: vad är nu det som finansutskottet har fått reda på, vad är det man skriver? Jo, man skriver att ”landskapsstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att inventera landskapets fastighetsbestånd”, som nu är inventerat varje år – men nu skall det inventeras i en arbetsgrupp! – ”och lämna förslag i syfte att effektivisera förvaltningen av fastigheterna”. Finansutskottets herr ordförande! Vad har den här arbetsgruppen egentligen för uppdrag? Är det så begränsat att man skall inventera fastigheterna och så skall man ange hur man lite kan effektivera den befintliga förvaltningen. Eller är formuleringarna i uppdraget för arbetsgruppen betydligt bredare än så, att motionären och andra debattörer här kan ha en viss förhoppning i alla fall att det kommer någonting mera intressant ut än att lite effektivera förvaltningen i marginalen? Under min tid i landskapsstyrelsen tittade vi en del på hur man i Finland hade ganska radikalt gjort en förändring genom att skapa en särskild myndighet för detta i form av statsbolagisering, en intressant modell. Är det det som man tänker sig i landskapsstyrelsen när man har givit det här uppdraget vidare, för annars är inte finansutskottets svar här på motionen egentligen något svar utan det är ett svar som är ett icke-svar. Men kanske finansutskottets ordförande kunde berätta vad det egentligen är fråga om.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!  Jag känner mig lite ångerfull. Jag kanske förhastade mig med steget framåt i alla fall! Efter ltl Roger Janssons framförande verkar det nog vara språngmarsch på stället!

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Det som vi fick reda på från landskapsstyrelsen när vi hörde minister Runar Karlsson är att det här är ett brett uppdrag som skall omfatta inte enbart förvaltningen utan också underhållsfrågorna osv., hur fastighetsbeståndet skall skötas. Avsikten är faktiskt den att i den här processen finns det faktiskt en avsikt att ta åtminstone ett steg framåt, kanske flere, men det får vi återkomma till, sannolikt i samband med budgeten för nästa år.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår att finansutskottets ordförande inte kan ha fullständigt klart för sig vad landskapsstyrelsen tänker göra och kanske inte heller den exakta formuleringen på uppdraget, men svaret på min fråga var att det är nog ett ganska ”brett grepp” som landskapsstyrelsen har. Nu är det dcok så lyckligt ställt här i världen att vi har faktiskt landskapsstyrelsen här i dag och vi har också ansvarig minister här, så vi har möjlighet att få en betydligt fylligare redogörelse för vad finansutskottet skriver om, men som det inte skriver om. Förhoppningsvis är inte diskussionen helt avslutad ännu.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Jag kan naturligtvis inte svara exakt på hur arbetsgruppen jobbar osv., men arbetsgruppen ser på alla landskapets fastigheter, organisationer och hur de skall skötas och förvaltas i framtiden, så arbetsgruppen ser det så brett som möjligt. Det är klart att det här är ett komplext ärende och det kommer säkert att vålla mycket diskussioner och debatt den dagen det läggs fram, men det kommer som sagt att läggas fram i mitten på detta år. Förhoppningsvis skall det vara så brett som det bara är möjligt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!  

    Nu har vi hört flera gånger att uppdraget är så väldigt brett! Man undrar varför det skall måsta vara så brett! Jag tycker att det skulle vara bra att det skulle vara lite mera avsmalnat och begränsat, att man skulle få veta vad målsättningen med arbetsgruppens arbete egentligen är. Det fick vi inte höra. Är målsättningen att man skall bilda ett eller flere bolag för att förvalta det här? Finns det någon politisk styrning eller är det så att tjänstemännen skall sitta och inventera och fundera och komma med förslag? Jag tycker att det verkar som om arbetsgruppen saknar politisk styrning. Då har jag ganska lite hopp om att det här faktiskt skall leda till någonting. Då brukar det bli så att det är ganska urvattnade förslag som kommer. Varför skulle tjänstemännen göra förslag till ändringar om inte politikerna efterfrågar dem! Jag vill nog ha en tydligare beskrivning av vad det är som är så  brett.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det finns en politisk styrning i och med att jag själv sitter som ordförande i arbetsgruppen. Målsättnngen är att få en effektivare och bättre fastighetsskötsel och fastighetsförvaltning av landskapets fastigheter. Man måste se på alla punkter, man kan inte ta ett smalt grepp om det, utan man måste se till helheten. Det är helt klart ett komplext ärende och därför försöker vi se det så brett som möjligt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!  

    Det var bra att vi fick veta att landskapsstyrelseledamoten Karlsson är ordförande, för han började med att säga att han inte riktigt hade exakt klart för sig vad arbetsgruppen skulle utreda och då blev jag lite förvånad, för jag föreställde mig att det var någon annan som ledde den. Jag vill höra om arbetsgruppen funderar över förslaget att bilda ett fastighetsbolag. Är det någonting som man kan tänka sig att utveckla just för att effektivera skötseln? Hur skulle det annars gå till? Jag har lite svårt att se det. I så fall måste det vara fråga om mera personal; är det organisatoriska, personella resurser, tekniska eller vad är det som skall till för att få en bättre förvaltning?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman! Allt det här ser arbetsgruppen över, så jag kan förstås inte svara på vad arbetsgruppen kommer fram till. Jag kan säga som så att naturligtvis beaktar vi ltl Sundbacks hemställningsmotion i den här frågan.

     

    Ltl Britt Lundberg:

    Fru talman!

    Det är bara lite formalia som jag ställde mig frågande till. Eftersom det har kommit fram kritiska röster både från socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan skulle det vara intressant om man utgående från betänkandet skulle få veta om ärendet har tagits enhälligt och vilka som har deltagit i beslutet. Det framgår nämligen inte av betänkandet, så jag önskar att det skulle kompletteras med vilka som har deltagit i beslutet.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!  Det påpekande som ltl Britt Lundberg gjorde är alldeles befogat och betänkandet behöver kompletteras på den punkten. Min minnesbild säger att det var samtliga ordinarie ledamöter i finansutskottet som var med och tog beslutet.

     

    TALMANNEN: Kan talmannen betrakta detta som en rättelse till betänkandet? Den anförda rättelsen antecknas.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Det  sista inlägget av ltl Lundberg var igen ett exempel på att man tydligen inte skall diskutera sakfrågor här i lagtinget utan det skall vara personcentrerat, att den Jansson säger så när Jansson i utskottet inte har sagt samma sak! Inte är det ju det som jag tog upp i mitt anförande, utan jag ville höra från utskottets sida, representerad av dess ordförande, vad det var för uppdrag som arbetsgruppen hade fått. Jag har inte sagt att det var bra eller dåligt. Jag har inte sagt att det borde vara på ett annat sätt eller så vidare, jag har inte anfört några synpunkter överhuvudtaget på hur jag ser att man skulle ha behandlat motionen, utan det är helt okej att man har förkastat den. Men jag ville veta lite mera här i diskussionen i plenum varför man har gjort det och vad man har för förhoppningar, och jag är tacksam för att ledamoten i landskapsstyrelsen Runar Karlsson har berättat det samt att den politiska styrningen står han själv för i utredningen. Det resultat vi kommer att få se i anledning av initiativet i landskapsstyrelsen och som berör den av socialdemokraterna lagda motionen kommer vi uppenbarligen, inom ett halvår eller någonting sådant, att få besked på vilken politisk linje Runar Karlsson driver i den här frågan, så jag är nöjd med informationen till den delen och ser fram emot att det skall ske en utveckling inom sektorn som jag själv har varit med och försökt få utveckling inom, men stegen har varje gång varit korta, mycket kortare än vad vi från politiskt håll har bestämt att de skall vara.

     

    Ltl Britt Lundberg, replik:

    Fru talman!

    Jag vill poängtera att jag sade att det var formalia jag var ute efter. I betänkandet saknade jag vilka som har varit med i beslutet.  Jag håller med ltl Roger Jansson och välkomnar att man vill ha mera sakkunskap och fakta, och dessutom tycker jag att alla inte måste tycka exakt likadant inom en och samma grupp. Det var alltså formalia jag var ute efter.

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Jag vill bara komplettera det som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson sade här,  att det är en sakkunnig grupp i landskapsstyrelsen där Runar Karlsson är ordförande, men gruppen tillkom på den tiden som jag själv var i lagtinget, dvs. det är finansutskottets skrivningar som har lett till att man ville se över förvaltningen av fastigheterna. Som alltid lyssnar landskapsstyrelsen på lagtinget och så har det varit i det här fallet .Den diskussion som förs här och som förs i utskotten är impulser till landskapsstyrelsen och det breda uppdraget är att man skulle se över om förvaltningen i dag är ändamålsenlig och utifrån det kommer det att komma förslag på eventuella omorganisationer, så initiativet är egentligen från lagtinget ursprungligen.

     

    Ltl Boman, replik:

    Fru talman!

    När man talar så mycket om arbetsgruppen skulle det vara väldigt intressant att få reda på vem som ytterligare är i gruppen förutom landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs först betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 10:

     

    Finansutskottets betänkande nr 3/2001-2002 angående stöd för utbyggnaden av bredbandsnät i Mariehamn. (HM nr 34/1999-2000).

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sjölund:

    Fru talman!

    Motionen om stöd för utbyggnad av bredbandsnät i Mariehamn anknyter till utbyggnaden av bredband över hela landskapet där landskapsstyrelsen är med och stöder utbyggnaden, också finansiellt. Bredbandsnätet i Mariehamn är i dag faktiskt färdigt utbyggt och har det varit det i snart ett år. De företag som har stått för bredbandsutbyggnaden är Mariehamns Telefon Ab och Ålands Datakommunikation Ab. De företagen har uppenbarligen bedömt att det är en lönsam investering, så det har gjort den utan att ansöka om några finansiella stöd från landskapets sida. Det som också hör till saken är att för utbyggnaden av bredbandsnätet utanför Mariehamn utnyttjas EU-medel. Enligt gällande regelverk kan inte motsvarande stöd kanaliseras till utbyggnad av bredband inom Mariehamns stad, eftersom Mariehamns stad faller utanför det område som landskapet kan stöda med EU-medel. Det är naturligtvis så att hade företagen ansökt om någon typ av finansiellt stöd från landskapsstyrelsens sida hade det åtminstone inte kunnat användas EU-medel för ett sådant stöd, vilket naturligtvis hade komplicerat det hela. Mot den bakgrunden har finansutskottet föreslagit att motionen skall förkastas.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Min avsikt är inte att gå upp i varje ärende! Finansutskottets betänkande ställer en del frågor även här. Man ger en god förklaring till situationen när det gäller bredbandsutbyggnaden i landskapet och konstaterar också att huvudmännen för utbyggnaden av bredbandsnätet i Mariehamn inte har sökt om stöd från landskapsstyrelsen för arbetet. Men den frågeställning jag har och som det här ärendet väcker är att två stycken personer som nu sitter i landskapsstyrelsen på de centralaste posterna när det gäller dessa frågor – vicelantrådet och näringsministern – har skrivit motionen. Jag tycker att motionen är intressant och motiverad: hur skall vi konsumenter få ta del av de samhällspengar som används för att sänka bredbandsanslutningskostnaderna och bredbandsdriftskostnaderna så att vi har samma förmåner som på andra sidan gränsen i Jomala, ungefär, kanske inte lika förmåner, men bra nära. Jag tyckte att det var ett sympatiskt resonemang från motionärernas sida. Då säger lagtinget, att nej, det är inte möjligt. Men eftersom huvudmotionären och en motionär till sitter i landskapsstyrelsen och har beslutsrätten när det gäller pengarna som finns för bredbandsutbyggnaden, inte EU-pengarna, utan våra egna pengar, så vore det intressant att få en kommentar från ansvariga ministrars sida på varför inte vi i Mariehamn kan ges någorlunda samma förmåner som de som bor i Jomala och Lemland får.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman! 

    Det står i motionens kläm att landskapsstyrelsen skulle stödja utbyggnaden av bredbandsnät i Mariehamn på lika villkor som på övriga fasta Åland. Skärgårdens bredbandsutbyggnad ligger nog utanför motionens kläm, men jag tycker ändå att finansutskottets ordförande redan var inne på ämnet i hela dess vidd och jag dristar mig därför att fråga när utbyggnaden skall förverkligas och hur. I utskottsbetänkandet sägs att 70-80 procent av alla hushåll omfattas av utbyggnaden av bredband och det betyder väl Mariehamn och fasta Åland. Det är väl en aspekt på den här saken som är viktig. Det är så med EU-pengarna att det kan vara svårt att nyttja dem för att stödja utvecklingen i Mariehamn, utan i så fall måste det väl till andra metoder. Men något sådant har man tydligen inte alls diskuterat i utskottet. Finns det några möjligheter att fördela stödet mera jämlikt?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller utbyggnaden pågår också utbyggnad i skärgården. Det har också fattats beslut om det. Avsikten är att utbyggnaden även i skärgården skall vara klar inom 2003. Avsikten är där att mellan 70 och 80 procent skall vara täckt i skärgården. När det gäller det totala stödet är Mariehamn som sagt utanför mål 2 och det innebär att just EU-bidrag inte är möjligt för utbyggnaden i Mariehamn. Däremot har Mariehamn klarats av genom marknadskrafterna s.a.s. och avsikten har varit att det blir en lika avgift för bredband till konsumenterna både på fasta Åland och i skärgården, så det sker en utjämning där.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!  

    Det var en sak som jag skulle vilja få förtydligad och det var att landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg sade att i skärgården är 70-80 procent täckt. Är det 70-80 procent av kostnaderna eller är det 70-80 procent av skärgården? Det skulle vara bra med ett förtydligande.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Det är av användarna, så det blir inte en hundraprocentig täckning genom denna planering. Utgångspunkten är att i princip skall de som vill använda sig av bredbandsnät kunna göra det, men det blir alltså inte hundraprocentig täckning i skärgården.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Den lilla meningen i betänkandet som handlar om bredbandsutbyggnaden på övriga Åland är en ren och skär intressant information som vi i finansutskottet tyckte att var så pass intressant att vi gärna tog den med som en informativ punkt.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs först betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 11:

     

    Finansutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående försäljning av landskapets område på Svinö till Mariehamns stad. (HM nr 36/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sjölund:

    Fru talman!

    Motionen behandlar alltså frågan om att området halva Svinö holme som ligger söder om Mariehamn som landskapet skulle säljas till Mariehamns stad så snart som möjligt. Bakgrunden är att markområdet som landskapet äger på Svinö är ett område där skogen i princip är avverkad. Det är ett område som landskapet rimligen inte har någon direkt användning för, men som ligger inom Mariehamns stads gränser och som kunde vara ett område som skulle vara potentiellt som bostadsområde i framtiden. Mot den bakgrunden har Mariehamns stad i fullmäktige fattat ett beslut om att området innan det köps in t.o.m. skulle klassas som utredningsområde för bostadsbyggande. Stadsfullmäktiges beslut har överklagats; det har inlämnats ett besvär till förvaltningsdomstolen mot fullmäktigebeslutet och så länge ärendet är underkastat besvär ligger ärendet utan att desto vidare behandlas i detta skede. Däremot finns det fortsättningsvis intresse både från Mariehamns sida och från landskapsstyrelsens sida att fortsätta diskussionerna om huruvida området skall säljas till Mariehamns stad och vad som i framtiden skall ske med området.

     

    Utskottet föreslår att motionen förkastas, men det betyder ingalunda att processen begravs på något sätt utan när domstolsutslag kommer finns det anledning på nytt att fortsätta diskussionerna mellan staden och landskapet.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Jag har tagit till orda därför att jag vill för socialdemokraternas del göra ett förbehåll i den här frågan. Vi har i staden varit med om att det här skulle kallas ett utredningsområde för bostäder, men vi är ytterst skeptiska till förslaget och jag skulle vilja framföra de argument som man kan ställa mot det här. För det första är området väldigt svårexploaterat. Alla vet att Svinö är en ö och det är ganska svårt att hitta en bra förbindelse mellan ön och Mariehamn. Det betyder att det blir väldigt dyrt att bygga. Det andra är att Mariehamn har sedan många år sagt att man skall vara en ekostad. Då rimmar det inte riktigt bra att det största sammanhängande strövområdet som ligger inom stadens gränser skall exploateras. Det är nämligen så att mariehamnarna har allt mindre och mindre grönområden att röra sig på på sin fritid och det här är, om man ser lite in i framtiden, ett av de viktigaste områdena för rekreation som ligger alldeles ett stenkast från bebyggelsen där stadsborna bor. Det finns alltså starka motiv för att också bevara det här som ett strövområden. Det tredje är ett ekonomiskt argument och det är att området är lika mycket mariehamnarnas som övriga ålänningars; drygt 40 procent av befolkningen bor i staden. Det är lite konstigt att stadsborna skall behöva betala för strövområdet. Vi är med och finansierar väldigt mycket utanför Mariehamn, men att mariehamnarna skulle vara tvungna att betala detta strövområde för att få tillgång till det för t.ex. framtida exploatering tycker inte vi att är regionlapolitiskt rättvist. Det är ytterst sällan som stadsborna får ta del av några större subventioner.  Vi hörde just här med bredband; samma är det med kollektivtrafiken: stadsborna betalar via skattemedel sin busstrafik helt och hållet. Och att de nu också skulle betala för ett strövområde som är till hälften redan deras och som egentligen bara de har möjlighet att nyttja mera frekvent tycker vi att verkar oskäligt.

     

    Även om man håller på och förhandlar och kanske ett köp blir aktuellt så vill åtminstone jag på socialdemokraternas vägnar uttala en viss skepticism inför hela projektet.

     

    Ltl Sundman:

    Fru talman!

    Detta ärende ligger mig politiskt varmt om hjärtat eftersom jag har motionerat i Mariehamns stadsfullmäktige om samma sak den 15 december 1998. Jag anser att det skulle vara en viktig bostadspolitisk satsning att exploatera Svinö. Jag tar dock inte ställning till någon tidsplan, men jag tycker att min erfarenhet från Mariehamn och stadspolitiken är att man har en för lång tidsplan för detta. Nu är detta en överspelad historia för mig, men bostadspolitik är ändå intressant och Mariehamns stad har en central roll i bostadspolitiken, som också Ritva Sarin Grufbergs motion berör.

     

    När det gäller bostadspolitik har vi många som talar för olika typer av bostäder; många talar för att det skall finnas bostäder för ungdomar, många talar för att det skall finnas bostäder för åldringar, för människor med speciella behov osv. De flesta grupperna har många som talar för dem och det är viktigt, för många av dessa grupper kan inte tala för sig själva och det är viktigt att politikerna och samhället tar ett visst ansvar. En grupp däremot som ingen talar för just alls utan det är snarare tvärtom lite tabu är de välbärgade, det är cheferna, det höga tjänstemännen och de som har mycket pengar som vill satsa pengar på sitt boende, och det är lite av ondo när man vill satsa på sitt boende, att helst skall man nog vara underkastad och bo i en hyresbostad, om man hör på diskussionen. Dessa människor som har råd och vill satsa på sitt boende, vill bo exklusivt, de är också en viktig kugge i samhällsmaskineriet, de är, som jag sade, ofta höga företrädare på företag, de kan vara ingenjörer osv. som är väldigt viktiga för det åländska samhällets utveckling.

     

    En parallell är att nu satsas det hårt på projektet Bo och arbeta på Åland. Vi försöker få hem ålänningar ute i världen av olika slag och det kanske viktigaste är att få hem de högutbildade ålänningarna för att det åländska samhället skall kunna utvecklas. Då vill jag slå ett slag för deras boende, för exklusivt boende, för boende för folk som har och vill satsa på sitt boende, och där är Svinö ett utmärkt exempel. Jag tycker att Svinö borde bli någonting av Mariehamns och Ålands Lidingö. Inte skall vi skämmas för att vi har folk som vill satsa på sitt boende. Jag tycker att det är viktigt att man planerar Svinö utgående från det, men då kommer det ofta mothugg att det blir segregering, det blir de rika som bor där osv., men vi har redan områden i Mariehamns stad som lite skämtsamt kan kallas för gräddhyllor, och det är inget fel i det. Vi har överlag i Mariehamns stad ett väldigt bra boende och det är inget fel att ha sådana här områden.

     

    Med tanke på att jag lämnade in min motion den 15 december 1998 – det här är inte stadsfullmäktige, men den har ändå inte blivit färdigbehandlad i staden – så är det här ett mycket angeläget ärende; man borde på allvar sätta sig ner från landskapsstyrelsens sida och Mariehamns stad och försöka få till stånd detta. Vad sedan stadspolitikerna gör med det vet jag inte som lemlänning, men jag tycker att det är ett angeläget ärende.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Jag tycker att det är väldigt tydligt och kortsiktigt när ltl Sundman säger att man skall exploatera Svinö. Ja, sedan är det så gott som slut! Horelli och Svinö är de reserver staden har kvar. Det är sant att Jomala är stort och därför har socialdemokraterna nu en tid talat för att vi måste ha en gemensam planering för utvecklingen i närområdena av Mariehamn, framför allt i Jomala, Finström, Mariehamn men också Lemland och Hammarland. Vi måste tänka lite längre än Horelli och Svinö. Det är som inom mans- eller kvinnoålder och en sådan planering håller inte. Det som man då gör är att man tar bort ett strövområde för alltid. I dag är det inte så tillgängligt, men det kan göras. Det är alltså inte någon hållbar planering att så där bara säga att nu bygger vi ett Lidingö på Svinö. Det andra är att jag håller inte med om att Mariehamn har ett segregerat boende, utan tvärtom, det finns få städer som har ett så integrerat  boende som Mariehamn och det är bl.a. orsaken till att vi har mycket lite sociala problem jämfört med andra städer, för vi har inte sådana områden där sociala problem samlas på olika sätt och vis, vi har inte klotter och vi har inte förstörelse i någon högre grad och det är just för att vi har bedrivit en väldigt medveten bostads- och tomtpolitik. Men om ltl Sundman vill bygga ett Lidingö på Svinö avviker han från stadens politik.

     

    Ltl Wickström-Johansson:

    Talman!

    Jag håller till största delen helt med ltl Sundback i den här diskussionen. I och för sig tycker jag att vi nu för en stadspolitisk diskussion, men eftersom andra har gjort det antar jag att jag också får göra det. Jag vill säga att också från liberalernas sida har vi varit mycket avvaktande till att exploatera Svinö inom en nära framtid. Det som ltl Sundback sade om att det finns svårigheter är helt sant; det är svårt att bygga en infrastruktur dit med vägar och andra förbindelser och det är också svårt att exploatera hela området i och med att det område staden skulle äga ligger på mitten medan stränderna till största delen är i privat ägo. Så jag vet inte om det blir så hemskt exklusivt som ltl Sundman var inne på att bo där ute i skogen mitt på ön. Det skulle möjligtvis vara om vi byggde någon sorts ghetto där med höghus så att borta-ålänningarna kunde titta tillbaka till Sverige!

     

    Hur som helst, har vi varit avvaktande och stadsstyrelsen har nyligen gått in för att i riktlinjerna av generalplaneringen av södra staden inte prioritera området just nu, så mitt budskap är nog också det att man skall ta det lugnt med det här grönområdet.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det finns mycket myter kring Svinö och en exploatering av Svinö, t.ex. att det skulle vara så svårt att bygga en väg till Svinö. Det är väldigt smalt över sundet. Redan 1963 hade man en väg inritad på generalplanen. Visst kostar det att bygga infrastruktur i form av avlopp och vatten på Svinö, men inte är det någon omöjlighet. Man använder de här svårigheterna som argument för att inte exploatera Svinö. Det är många som pratar om området som strövområde, men hur många har varit till Svinö och gått där? Säkert är det några här, men jag skulle säga att inte har Åland heller råd att på sikt tappa de här människorna; vi kanske kan ta dem till Lemland och man kan ta dem till Jomala osv., men det är viktigt att vi har en centralortspolitik som fungerar.

     

    Ltl Wickström-Johansson, replik:

    Talman!

    För min del vet jag inte om jag ser det som några undanflykter att skylla på infrastrukturen. Det är ett faktum att det är väldigt dyrt att exploatera Svinö och det finns också andra problem och då ser jag det helt enkelt så att det finns andra områden som vi skall satsa på och bygga ut först innan vi tar det här området i bruk.

     

    Ltl Sundman, replik:

    Fru talman!

    För att ha råd med de satsningar som behöver göras tar man betalt vad det kostar.

     

    TALMANNEN: Såsom flera talare påpekat tenderar debatten att alltmer röra sig kring kommunala frågor och jag ber följande talare att hålla sig inom motionens ram.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Fru talman!

    Jag tackar för det i och för sig motiverade men dock något svårföljbara direktivet! Eftersom det råkar vara så att Mariehamn är huvudstad i detta självstyrda landskap och det mesta som sker i Mariehamn är av intresse för alla ålänningar, så är det klart att man har den typen av problem när man skall diskutera den här frågan. Jag hör till dem som har ett långt historiskt perspektiv på den här frågan och då tänker jag inte på att jag 1961 i ett stup på Svinö holme på södra delen bröt mina första Hickoryskidor, båda två gick av på mitten och jag störtade ner för ett stup där! Jag har länge, länge varit på Svinö holme och intresserat mig för den av olika orsaker. Den politiska processen, som talmannen alldeles riktigt påpekade, pågår i Mariehamn när det gäller den här frågan numera därför att frågan om landskapets inställning är löst redan tidigare och man kan bara glädja sig åt att den behandling som finansutskottet nu har givit åt motionen av Ritva Sarin Grufberg gör att lagtinget i princip ställer sig bakom det här på ett ännu tydligare sätt än tidigare, men det har i samband med landskapsbudgeter tidigare bestämts att man skall föra sådana här förhandlingar, så det har redan tidigare varit klart. I staden däremot är processen betydligt knepigare och skall nu del avgöras i samband med att delgenerelplanen för södra staden skall fastställas av fullmäktige inom ett år ungefär. Då får vi ta ställning till huruvida det blir en framtida stadsplanering av området för bostäder, men det ser ganska bra ut. Tidigare årtionden har det varit Frisinnad Samverkan som har drivit den här frågan. Vi gladde oss mycket när Obunden Samling, som inte har så många i fullmäktige, men dock någon, 1998 kom med en motion i ärendet. Så gladde vi oss ännu mera när liberalerna aktiverade sig i frågan, lade en motion bl.a. i lagtinget år 2000, så nu börjar vi faktiskt få en majoritet för den här frågan. Jag tror också att socialdemokraterna kommer så småningom att se fördelarna med den här frågan.

    Men, fru talman, det hör till politiken i staden och uppenbarligen är vi i ett läge nu när landskapsmyndigheterna har full beredskap att förhandla sig fram till ett gott resultat. Då skall man också beakta det som ltl Sundback sade här: det här området har vi mariehamnare i stort sett redan betalat. Frågan är alltså om vi skall betala för det en gång till när vi vill bygga bostäder där. Lite kanske, men det får inte bli några höga priser, så att bostadskostnadsnivån ytterligare skjuts i höjden i Mariehamn på grund av landskapets agerande. Det vore naturligtvis otänkbart för oss allihopa, hoppas jag.

     

    Ltl Sundback: Avstår.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs först betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 12:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående hälsovårdarberedskapen i skärgården. (HM nr 12/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman! 

    Ett enigt social- och miljöutskott anser att det föreligger uppenbara och starka skäl för att den så länge omdiskuterade hälsovårdarberedskapen i vår åländska skärgård bör förstärkas till en rimlig för att inte säga acceptabel nivå.

     

    Som vi alla känner till är det här ett ärende där skärgårdskommunerna med mycket stor regelmässighet årligen har kommit till vår förvaltning och begärt assistans i utbyggnad av den här beredskapen.

     

    Under utskottets arbete kring motionen tycker jag personligen, och jag tror att hela utskottet delar den uppfattningen, att det har varit närmast befriande att förnimma det starka stöd motionens intentioner har rönt av samtliga personer som utskottet har hört i detta ärende. Det är uppenbart att hälsovårdarberedskapen i skärgården på ett avgörande sätt kan förbättras om i respektive kommuner de existerande en och en halv hälsovårdartjänsterna kunde kompletteras med ytterligare en halvtidstjänst i respektive kommun. Kostnaderna härför är inte orimlig för att nå en avgörande förbättring.

     

    Det är enligt utskottets mening rimligt att skärgården, som enligt siffror inte belastar den åländska sjukvården i lika stor utsträckning som andra medborgargrupper, tillförsäkras denna ytterligare trygghetsdimension som förstärkt hälsovårdarberedskap de facto skulle medge. Utskottet anser den här hälsovårdarfrågan, som de facto innerst inne också är en demokratifråga av betydelse, vara av så stor vikt att vi i vårt betänkande samfällt föreslår att nyordningen skulle kunna verkställas om möjligt redan från september innevarande år och vi menar att det bör vara möjligt att så skall kunna ske inom ramen för årets ÅHS-budget. Utskottets ståndpunkt bygger således på att Föglö, Kumlinge, Kökar och Sottunga utöver nuvarande personalresurs erhåller en halvtidstjänst var per kommun.

     

    Som presiderande ordförande i ett läge där ordinarie ordföranden Ulf Andersson varit bortrest vill jag säga för min del att jag tycker att vi har haft en grundläggande, konstruktiv och bra diskussion i utskottet och jag skulle här från talarstolen därför vilja rikta ett tack till ledamöterna Raija-Liisa Eklöw och Sune Mattsson från den liberala gruppen, till Danne Sundman från den obundna gruppen och till ersättaren Per-Erik Eriksson som har ersatt Ulf Andersson under hans frånvaro från centerns sida. För egen del som varande huvudmotionär vill jag säga att jag personligen är glad över att denna mycket gamla och som jag själv tycker viktiga fråga för skärgårdens del äntligen synes kunna få en konstruktiv lösning och enligt mitt personliga synsätt har det här varit ett gott exempel på hur diskussioner kan föras där majoritet och opposition lägger rävspel och andra försvårande invektiv åt sidan och faktiskt eftersträvar en lösning i medborgarnas intresse. Jag tycker att alla parter har stor heder av det här. Det är naturligtvis utskottets förhoppning att handläggningen här i lagtinget också skall kunna ske på enahanda konstruktiva sätt.

     

    Som ni alla ser har vi av förekommen anledning förkastat motionen men motiven vill vi att lagtinget delger landskapsstyrelsen.

     

    Ett problem som har varit förhanden i tidigare sammanhang, ibland när man har diskuterat det här ärendet, har varit svårigheterna att till alla delar få den personal som behövs att verkligen ställa upp i skärgården. Nu är det åtminstone vid den tidpunkt då ärendet handlades i utskottet så lyckligt lottat att alla dessa faktorer är på plats. Det är uteslutande arbetstidsjusteringen och den lilla merkostnad det de facto är fråga om, men det har vi faktiskt klarat ut på ett jättebra sätt.

     

    Det här är, fru talman, ingen hundraprocentig lösning, men det är på ett avgörande sätt enligt utskottets mening en klar förbättring till en nivå som rent demokratiskt mera jämställer skärgårdens önskemål jämfört med dem som vi betraktar som självskrivna här på fasta Åland. Jag hoppas på en positiv behandling i lagtinget.

     

    Ltl P-E Eriksson:

    Fru talman!

    För ett antal år sedan vi ett gemensamt möte med skärgårdskommunerna diskuterades hälsovårdarberedskapen i skärgården rätt ingående. Då kom man överens om att försöka få till stånd dygnet-runt-jour i skärgårdskommunerna. Man kom också överens om att börja i den längst bort belägna kommunen Brändö av regionala skäl. Brändö fick också sin dygnet-runt-jour, och det var ju bra. Vid detta möte kom man också överens om att försöka utveckla beredskapsjouren med en kommun per år enligt den geografiska priotering som jag tidigare nämnde. Detta måhända för att ÅHS eller landskapsstyrelsens budget skulle få möjlighet att anpassa sig till de berättigade kraven. Förbättringar har skett när vi fick heltäckande jour under sommarmånaderna men ännu inte under hela året. Dessa förhållanden har ibland lett till besvärliga situationer när det hänt något akut – en del människor kan svårligen tänka sig att besvära hälsovården under dess lediga tid, andra gör det med dåligt samvete. Man kan heller inte fordra att hälsovårdaren skall vara tillgänglig under sin lediga tid. Nu är, tack och lov, hälsovårdare ett mycket tåligt släkte och ställer vanligen upp också under ledig tid när något hänt. Men detta leder också till att hälsovårdaren i en skärgårdskommun aldrig kan känna sig riktigt fri och ledig. Det behöver inte vara på det här sättet i ett samhälle där alla människors tillerkänns samma fri- och rättigheter.

     

    Fru talman!

    Nu har också social- och miljöutskottet konstaterat att skärgårdsborna belastar hälsovården mindre än andra ålänningar gör. Detta kan man se som att skärgårdsborna nu har en del till godo från gångna år när man inte har belastat ekonomin i hälsovården som andra ålänningar gör.

    Fru talman!

    Nu skall man väl ändå våga tro och hoppas att alla skärgårdskommuner skall få den heltäckande hälsovårdsberedskapen året runt och att vår ärade landskapsstyrelse nu har full förståelse för dessa berättigade önskemål och om så fordrar vidtar de åtgärder som behövs för förverkligandet av en heltäckande hälsovård också i alla skärgårdskommuner.

     

    Ltl Lindeman:

    Fru talman!

    Frisinnad Samverkan har ingen representatin i utskottet och jag har läst detta med intresse och jag tänker inte på något sätt försämra den goda diskussionen som har förts i utskottet utan jag vill bara kort anföra några av mina tankar som jag har haft ganska mycket utgående från de diskussioner som ingalunda är nya, utan de har förts många år och har, som sagts här, förbättrats, men kanske inte i den takt som har varit önskvärt utifrån skärgårdskommunernas önskemål. Det första man får konstatera är att skärgårdskommunerna ingalunda är lika. Det är ganska stor skillnad på Brändö och Kumlinge och på Sottunga. Att göra en exakt modell från kommun till kommun tror jag kan vara, inte farligt, men det är ändå viktigt att man funderar på att varje kommun får sin lösningsmodell utgående från sina förutsättningar, ungefär som man har gjort i Brändö. Nu råkar man ha ganska många hälsovårdar- och sjukskötarkunniga boende där. Det har också en stor betydelse om man måste lediganslå tjänsterna och det handlar om att flytta.

     

    Det talas i betänkandet om en halvtidstjänst till per kommun ungefär och det handlar ingalunda om att man kan höja den halvtid som finns till en heltid utan det behövs en person till för att det skall fungera och att inte själva jouren blir för betungande. Då kan det ibland vara svårt att få halvtidstjänster om de inte råkar vara boende i kommunerna, så jag tror att det är viktigt att man inte låser sig exakt, att man inom ÅHS säger att nu skall det inrättas den och den tjänsten, utan det är viktigare att man ger resurser så att kommunerna faktiskt kan lösa det på ett bra sätt utgående från de förutsättningar som finns i respektive kommun, och det kan vara ganska stor skillnad.

     

    Jag vet att jag också i ett skede funderade lite på samarbete mellan den sociala sektorn och ÅHS. Vi vet att vi i dag i så gott som alla skärgårdskommuner förutom Sottunga har omsorgshem som också har personal, men det är då sociala pengar och kommunens egna pengar som går dit, men på många ställen finns det faktiskt sjuksköterskor eller hälsovårdare som föreståndare. Kunde man t.o.m. där att ha någon form av samarbete så att man skulle täcka jouren för att lösa det primära problemet som är så tydligt och så klart här.

     

    Jag vill alltså säga, att lås det inte till en halvtidstjänst exakt utan ge resurserna, skapa smidiga möjligheter från kommun till kommun, för varje kommun är inte lika. Annars håller jag med att det är bra om man kan hitta en året-om-lösning som är bättre än nu är fallet. Arbetet har pågått länge och det är dags att komma i mål med frågan.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att det var bra att det kommer lite goda idéer om hur man eventuellt skulle kunna tillfredsställa beredskapen som inte är riktigt så utvecklad som man skulle önska i skärgården och jag hör också till dem som har ett hjärta som klappar varmt just för skärgården, för jag vet att det kan bli många svåra situationer där. Det är också en fråga som har diskuterats väldigt mycket, men om man ser till sak betyder det här i praktiken att man skulle utöka med fyra halvtidstjänster och det betyder två heltidstjänster inom ÅHS:s nuvarande budgetram. Det är där som problemet ofta ligger. Det sägs att vi får inte inrätta flera tjänster, det är egentligen stopp för det just nu; samtidigt måste man utöka beredskapen och ge resurser så det här är en ekvation som är lite svår att få att gå ihop. Jag antar att vi kommer att ta en seriös diskussion om det och det ligger väl i allas vårt intresse att få en så bra beredskap som möjligt. Hur det skall gå att finansiera det ekonomiskt är det svåra och det är det som det kom lite idéer om just nu från ltl Lindeman.

     

    Ltl Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Vi har skrivit ganska kategoriskt om just halvtidstjänst per kommun i vårt betänkande. Diskussionerna i utskottet gick nämligen på den linjen att i de flesta kommuner finns det redan en halvtidstjänst och skulle man öka den till en heltidstjänst skulle det redan göra mycket för de personer som finns där. Jag förstår precis det som ltl Lindeman säger att en ny halvtidstjänst är en person till. Men just att man utökar en halvtidstjänst gör att det blir mera attraktivt för den person som i dag finns på den här tjänsten. Att börja med att öka de befintliga halvtidstjänsterna till heltidstjänster gör att det blir attraktivare att få ordinarie personal på dem och det är också på det sättet ekonomiskt att de människor som redan jobbar på tjänsterna har mycket övertid, så någon stor ekonomisk utökning behöver det nödvändigtvis inte bli.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Är det så att det finns halvtidstjänster och de är villiga att ta heltidstjänster och sedan faktiskt är villiga att joura varannan vecka, som det betyder i praktiken, då är det ett ganska litet problem, förutom de ekonomiska frågorna naturligtvis. Men vad jag har erfarit är att det skulle vara bra med en person till som deltar i jouren just på grund av bundenheten och det är där jag funderar om man inte kunde ha någon form av samarbete där det finns utbildad personal i kommunerna. Det är därför jag tror att det är så viktigt att man inte binder fast det exakt att allt skall ske lika från kommun till kommun, utan att man hittar en lösning som är lämplig för varje kommun utgående från de möjligheter som finns där.

     

    Ltl Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Andemeningen i vår motion var just att resultatet skulle bli så bra som möjligt för varje enskild kommun samt för den personal som finns där. Vi ansåg också att vi inte kan säga att det skall komma mera personal än vad vi har föreslagit därför att vi vet hur de ekonomiska resurserna ligger till. Enligt dem som vi hörde skulle det här vara en mycket god hjälp då vi redan hade en hälsosyster i kommunen.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag begärde egentligen ordet för att understöda ltl Lindeman. Hon och jag liksom ltl Wiklöf satt i folkhälsoförbundets styrelse när jag tog upp denna fråga. Då fick vi en ekonomisk redogörelse som pekade på att det var väldigt dyrt, så det var mycket svårt att få fram den här frågan, som verkligen har varit de små stegens fråga, men det har hela tiden förbättrats och det är jag glad för. Det senaste skärgårdskommunerna sade var att sköt nu om de skärgårdskommuner som ligger längst bort och lösningen måste vara skräddarsydd, som ltl Lindeman sade. Det understöder jag å det varmaste och så måste det också vara om vi skall få denna fråga löst.

     

    Ltl Perämaa:

    Fru talman!

    Målsättningen i detta ärende har varit och är fortfarande en hundraprocentig dygnet-runt-hälsovårdarberedskap i skärgården. I Brändö har försöksverksamheten pågått i flera år och man har tydligt och klart sett fördelarna med att man har en dygnet-runt-beredskap. Jag önskar förstås att provförsöksperioden kan övergå i en permanent verksamhet också för Brändö. Då kan man förstås samtidigt tycka att det är något konstigt och kanske förvånande över att Brändö har fått denna förmån när inte andra kommuner har fått samma möjligheter. Det här är kanske något orättvist  och i viss mån finns det en prejudicerande verkan genom att Brändö har fått förmånen men inte de andra skärgårdskommunerna, så därför är det bra att vi är på väg åt rätt håll även för övriga skärgårdskommuner.

     

    Speciellt viktigt med en dygnet-runt-beredskap är det nu också genom att helikopterberedskapen blivit något sämre genom att nattflygningar inte längre tillåts över öppet hav på nätterna. Det gör det ännu viktigare att man kan få tag på någon person som kan hjälpa en om man blir sjuk.

     

    Utskottets betänkande är helt klart ett steg i rätt riktning och jag tycker att det är förståeligt att inte utskottet tar steget fullt ut och föreslår en hundraprocentig beredskap, eftersom, som här tidigare har sagt, man måste nå den slutgiltiga lösningen genom att man tar fram skräddarsydda lösningar för varje enskild skärgårdskommun. Man måste följa de förutsättningar som finns och den personal och de personer som bor där och forma lösningarna så att det passar just de förhållandena.

     

    Telemedicinen är också på väg att utvecklas, men för att man skall dra nytta av den är det ett grundkrav att det finns en hälsovårdskunnig person som kan hjälpa till även med den verksamheten.

     

    Sist och slutligen är detta en rättvisefråga. Det kan inte vara det faktum att det bor ett mindre antal personer i en kommun som avgör om du skall ha rätt till dygnet-runt-beredskap eller inte. För var och en som eventuellt blir sjuk är det precis lika viktigt att man kan få tillgång till en person som kan hjälpa en då det behövs.

     

    Men det är glädjande att utskottet har kunnat enas om detta betänkande i denna form och jag tackar för det.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det nämndes här att Brändö fick en liten fördel och jag var själv ganska aktivt med på den tiden. Egentligen fanns det två orsaker till att det gick så smidigt som det gick i Brändö. Det ena var att Brändö är speciellt med olika många öar, Lappo och Jurmo kommer man inte till med bil, så den är den mest splittrade skärgårdskommunen. Det andra var att där fanns det faktiskt personal, så det gick lätt att genomföra och det blev en provkommun, men det skall inte stanna vid det utan det är här vi är nu.

     

    När det gäller telemedicinen, som ltl Perämaa sade att är på väg att utvecklas, var det faktiskt väl på gång ett tag, men sedan blev det en avveckling lite av sig själv. Det är, som jag har sagt i något annat sammanhang, så lätt kopplat till en person och det var doktor Anders Fagerlund som var en eldsjäl på  sjukhuset och var ganska långt kommen både i kontakterna från sjukhuset till specialistsjukhus men också i den här skärgårdstanken. Sedan försvann det någonstans på vägen och det är bra att det blåses liv i det igen.

     

    Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag begärde ordet för att också jag ville berätta om varför Brändö fick denna förmån. Det var en sak till förutom det som ltl Lindeman sade, nämligen att Brändö hade en statistik som visade att de hade de största problemen. De har hemskt mycket turister och särskilt fisketurister och det visade sig att hälsovårdarna fick göra hemskt mycket utryckningar just i sådana sammanhang. Någon orättvisa var det alltså inte fråga om, utan det var ekonomiskt baserat att låta Brändö starta försöket.

     

     

     

     

    Ltl Perämaa, replik:

    Fru talman! Jag är inte på något sätt negativt inställd till att Brändö fick börja med verksamheten. Det var ett bra initiativ, det har visat sig att det behövdes och nu sker en fortsättning på det, så ingenting negativt om det!

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman! 

    För det första vill jag på utskottets vägnar tacka för det utomordentligt positiva mottagande som betänkandet och intentionerna i det har fått. Jag tror att som viceordförande i utskottet har jag rätt att säga att vi har stor orsak att förvänta oss att det faktiskt skall lyckas den här gången. Så känns det. Det tycker jag är väldigt positivt efter kanske mer än en decennielång kamp för att diskutera specifikt de här problemställningarna.

     

    Jag tror att man kanske inte behöver läsa utskottets skrivningar så till den milda grav bokstavligt att det inte skulle finnas utrymme för att hitta ändamålsenliga lösningar i respektive kommuner, men med nivån en halvtidstjänst i varje kommun indikerar väl utskottet också – så tror jag att man kan tolka det – vilka steg som bör tas i det här läget. Det är viljan att öka skärgårdens demokratiunderskott jämfört med oss för vilka det är självklart att ha denna mer eller mindre omedelbara, åtminstone landsvägsbundna närheten till den sjukvård vi alla förr eller senare så väl behöver.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är lätt att vara positiv, och det kan jag också vara, men när jag läste skrivningen om ”att denna utökning bör göras inom nuvarande budgetram för ÅHS” blev jag lite fundersam. Man kan nog vara positiv, men var skall vi skära i stället; då måste man ta bort annan verksamhet, eventuellt på fasta Åland, för att kunna utöka i skärgården. Men när man läser vidare i betänkandet så står det faktiskt där att utskottet förutsätter att den budgetram som fastställs för ÅHS 2003 ger utrymme, så där kan man hoppas på att landskapsstyrelsen vidgar ramen. Det är alltså lite dubbelbottnat och ganska klurigt skrivet, skulle jag vilja påstå. Visst kan vi hålla oss inom ramarna bara de utökas!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! 

    Skulle det visa sig att det inte finns utrymme måste man naturligtvis överväga att skapa utrymme, men jag är fullkomligt övertygad om att med den genialitet som ofta  exekveras av ÅHS-styrelsen torde det inte finnas några som helst problem att få det här att rymmas inom existerande budgetramar.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag säger inte emot att det inte skulle finnas genialitet inom ÅHS-styrelsen, men vi har inga sedelpressar, vi kan inte göra pengar om vi inte får ramar som räcker till för den verksamhet som redan finns till att ytterligare utöka den, så vi hoppas att vi får en sådan ram att det här kan förverkligas, för visst är det behjärtansvärt och jag håller med om att det är viktigt för skärgården. Men vi vet att det kostar.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! 

    Jag utgår från att man inom ÅHS:s styrelse gör allt för att blåsa luften ur existerande budget. Det tycker jag är nödvändigt och bra, och vi är naturligtvis väl medvetna om att en hel del tjänste är obesatta och att det på den grunden också finns ett överskott. Men ifjol handlade det om tiotals miljoner, så inte tror jag att om det finns vilja att det skall vara några jättestora problem att kunna skapa utrymme för den här mycket ringa pekuniära insatsen till förmån för skärgårdens folk.

     

    Ltl Sjöstrand:

    Fru talman!

    Jag vill först tacka utskottet  för en fin skrivning. Jag tycker att man har gjort det bra när man har gått längre än motionärens förslag om en slutgiltig lösning. Det här kan jag inte se som en slutgiltig lösning, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.

     

    För oss som bor i skärgården är hälsovårdaren den enda direktkontakten vi har med ÅHS, det är den första hjälpen. Vad gör en hälsovårdare i skärgården? Jo, de får vara med från födseln till döden, de får vårda människorna, de står för spädbarnsrådgivning, de skall ha skolhälsovården, hela vägen s.a.s. När man tittar på fasta Åland har man mera specialiserade hälsovårdare, men en hälsovårdare i skärgården skall täcka hela fältet. När man nu kommer med ett förslag om att utöka beredskapen med en halvtidstjänst är det bra, det är inte bara för hälsovårdarens möjlighet att göra ett arbete. Med 60 timmars jour i veckan är det helt omöjligt för en hälsovårdare att klara av för det första full dag och sedan skall man joura under helgerna. För att det skall vara någorlunda vettigt bör det finnas en människa som kan avlösa dem. Därför tycker jag att det är viktigt, om man tittar från kommun till kommun, vad det finns för kunnigt folk men att utlysa en halvtidstjänst kan vara mycket oattraktivt för en kunnig hälsovårdare att söka, utan man bör försöka få så attraktiva heltidstjänster som möjligt för att kunna få så kunnig personal som möjligt.

     

    Det är helt omöjligt att en människa skall hålla ut med den arbetsbörda som har varit när det har funnits bara en hälsovårdare och det har i slutändan betytt att man har tagit in folk utifrån som kommer ut till skärgården och sköter jourtjänsterna i helgerna, vilket också gör att patienterna får en otrygg känsla med främmande människor, ena veckan den ena och andra veckan den andra.

     

    Det här är alltså en bit på väg och jag hoppas att landskapsstyrelsen och ÅHS gör detta så positivt som möjligt och utökar tjänsterna i den mån det finns pengar.

     

    Ltl R-L Eklöw:

    Herr talman!

    Jag vill med några ord ännu förklara finansieringen av hälsovårdarberedskapen och kanske lite klargöra hur vi tänkte i utskottet.  När vi skriver att utskottet föreslår att ”landskapsstyrelsen tillser att hälsovårdarberedskapen i skärgården utökas fr.o.m. september 2002” så menar vi att i och med att det över sommaren finns en ökad  beredskap att man från september fortsätter med samma system som på sommaren. Vi förutsatte också att i och med att man då slipper betala övertid och dylikt borde det finnas medel inom den befintliga budgeten att sätta till. Vi vet också, som någon sade här, att det finns inom personalbudgeten stora överskott varje år, så det måste gå att överflytta medel från något annat konto, t.ex. på fasta Åland. Det är ingen som blir lidande av det. Skrivningen är att vi förutsätter att man i budgeten för år 2003 reserverar medel för beredskapen och permanentar den, så att det inte får röra budgeten gäller bara september-december 2002 och sedan tar man in det som vilket annat budgetmoment som helst. På detta sätt tyckte vi att det blir en naturlig fortsättning från sommarens beredskapsarrangemang och då har man också personerna färdigt på plats.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs först betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 13:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2001-2002 angående flyttning av den huvudsakliga verksamheten vid Grelsby sjukhus till centralsjukhusets närhet. (HM nr 35/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    Motionärens yrkande visavi ett förslag till förflyttning av den huvudsakliga verksamheten vid Grelsby sjukhus till centralsjukhusets närhet ligger enligt utskottets uppfattning i linje med de åtgärder som enligt uppgifter redan är under beredning i Ålands landskapsstyrelse. Social- och miljöutskottet har också för sin del i ett yttrande till finansutskottet i samband med budgetbehandlingen formulerat sitt stöd för en flyttning av den psykiatriska sjukvården till centralsjukhusområdet i Mariehamn.

     

    Jag tror att jag inte gör mig skyldig till någon större överdrift om jag säger att i utskottet har uppfattningen att en sådan här omlokalisering kan ha betydelse för att reformera och modernisera den psykiatriska vården på Åland. Men eftersom de efterlysta strävandena redan nu är i full gång, såvitt vi förstår, föreslår utskottet motionens förkastande.

     

    Personligen, vid sidan av utskottets resonemang, vill jag säga att vi i vår grupp alltid har känt ett starkt stöd för en omlokalisering till centralsjukhusområdet. Vi tror att fördelarna är många och uppenbara och inom vår grupp, som arbetat med den här frågan väldigt länge, kan vi inte hysa annat än glädje, både över intentionerna i motionen med Ritva Sarin Grufberg som första undertecknare och över det arbete som landskapsstyrelsen nu bedriver.

     

    Som sagt, i utskottet har ledamöterna inte haft orsaker att driva på den här frågeställningen ytterligare, eftersom vi nu förstår att landskapsstyrelsen är i full färd med att försöka åtgärda och förbereda en sådan omlokalisering.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman! 

    Till nästan alla delar kan vi i Frisinnad Samverkan omfatta betänkandet, men det finns en sak som jag saknar som jag tycker att saknas genomgående när det gäller detta ärende i landskapsstyrelsens beredning i budgeten och som inte kommer fram i betänkandet nu heller och det är någon form av tidsram hur man tänker gå vidare och liknande. Jag skulle vilja höra av social- och miljöutskottets ordförande om man har efterhört tidsramarna eller kommer det att hänga löst i luften i många, många år ännu?

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman! 

    Vi har inte mera i detaljer diskuterat tidsfrågeställningarna eftersom de inte heller har varit s.a.s. yrkade i den här motionen, utan det som det närmast har handlat om är frågeställningen kring huruvida det i framtiden kommer att bli en omlokalisering av den psykiatriska vårdens huvuddelar. Vad vi har förstått är arbetet igång, dock utan att jag i dagsläget kan informera om vad landskapsstyrelsen har för tidsplan.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman!

    Social- och miljöutskottet konstaterar att placeringen inte längre kan skjutas upp. Delvis kan jag hålla med om det och jag hade själv hoppats att det skulle ha varit mycket längre. Det har varit bestämt redan för mer än ett år sedan att man skulle ha sakkunniga arkitektbyråer att göra upp en fastighetsplan för all ÅHS-verksamhet. Men på grund av tydligen den operativa ledningens motstånd kommer man ingen vart. Det bara ligger stilla och jag måste säga att skall vi komma någon vart med Grelsby också borde vi inte bara säga att nu skall det flyttas till området vid centralsjukhuset utan man borde ha en plan och titta: hur skall man investera i framtiden med ÅHS:s verksamhet. Det anser jag att inte längre kan skjutas upp. Därför skulle det enligt mitt sätt att se vara viktigt att ÅHS-styrelsen nu, när man äntligen har varit med och beslutat att efter en viss arkitektbyrås riktlinje skall man utföra jobbet, låter denna arkitektbyrå göra arbetet och inte lämna det och igen sprida det bland ledningsgruppen, de har full upp; om jag har förstått det rätt har vi för lite läkare redan, så låt dem i herrans namn sköta det och inte syssla med saker som de inte är kompetenta att göra. Jag har ingenting emot att verksamheten på sikt flyttas till sjukhusområdet, att alltså Grelsby upphör och det flyttas i stället, men man borde titta på ärendet och få en helhetssyn. Det är absolut nödvändigt att kunnigt folk intervjuar folk i verksamheten, tittar efter hur det fungerar. Jag kunde konstatera en annan sak här; i samband med utvärderingen tog man ett företag och utvärderade ÅHS:s verksamhet – på sju dagars intervjuer skall man klara av det. Gör inte samma misstag igen så att ett framtida lagting igen får veva omkring det här att var skall de olika verksamheterna vara. Låt oss för en gångs skull använda sakkunskap i den här frågan.

     

    I övrigt, herr talman, skulle jag säga att visserligen försökte vi säga i samband med budgeten att det skulle vara viktigt att före man flyttar Grelsby sjukhus, så skulle man ha klart hur det skall bli att se ut också på centralsjukhusområdet.

     

    Ltl A-M Pehrsson:

    Herr talman!

    Debatten har pågått länge när det gäller Grelsby sjukhus och jag kan konstatera att jag får ge mig i det här skedet! Nu har man både från landskapsstyrelsen och från ÅHS:s styrelse sagt att verksamheten skall flytta. I finansutskottets budgetbetänkande säger man kort och gott att man stöder en flyttning av den psykiatriska verksamheten till ÅHS. Social- och miljöutskottet har i sitt utlåtande också sagt samma sak, att man stöder en flyttning till Grelsby sjukhus. Som sagt, det lär väl inte löna sig att försöka att kämpa emot längre.

     

    Det är dock en sak som jag saknar i alla de utredningar och diskussioner som har gjorts. Jag trodde faktiskt när fastighetsutvecklingsplanen presenterades, när man hade tre arkitektbyråer att titta på planen, att man också skulle komma med förslag till användning av de hus som blir stående tomma. Förslaget var också här att verksamheten skulle flyttas. Jag tolkade det så att det ingick i uppdraget att man skulle se över alla fastigheter och föreslå användning för dem, men det är kanske en skild fråga som kommer senare. Jag skulle ändå vilja säga att jag hoppas att landskapsstyrelsen, eller kanske man kan ta ett initiativ i ÅHS-styrelsen, skulle initiera en ordentlig utredning om på vilket sätt man kan använda de tomma lokaler som i så fall blir här ute i Grelsby eller om det eventuellt kan finnas någon verksamhet inom ÅHS som man fortsättningsvis kan behålla därute.

     

    När det gäller det som ltl Salmén tog upp om en arkitektbyrå som skall fortsätta är det nog meningen att en arkitektbyrå skall ha uppdraget. De är experter på området och naturligtvis kan inte ledningsgruppen klara av det uppdraget, men det är så att ledningsgruppen skulle få komma in och säga sitt och få ge utlåtande osv. eftersom vi inte strikt följde de tre förslag som fanns utan vill ta fram ett annat förslag.

     

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman!

    Det är tydligen så att man har inte klart för sig vad det är man begärde in anbud på. Det är sedan som fastighetsutvecklingsplanen kommer. Jag kan säga att jag har själv varit i kontakt med just byrån som hade det billigaste förslaget och som också har lämnat kostnadsförslag på att vidare arbeta på det. De hade redan funderingar på vad man skulle kunna använda Grelsby till och att landskapet skulle ha kunnat varit kvicka att hänga med i förslag, för de hade verkligen från den sidan ett bra förslag. Men det är så att om man fortfarande lyssnar på exekutiven och tror att några läkare kan sätta sig ner och ta tre arkitektbyråförslag och så göra ett fjärde, så är det inte så det fungerar här i världen, utan har man utlyst en tävling anser jag att då skall också den som var bäst i tävlingen göra den slutliga planen.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Som jag sade tidigare, är det inte meningen att det är läkarna som skall göra det slutgiltiga förslaget även om de nu har möjlighet att ytterligare ge önskemål och att se på vilket som är viktigast i de olika förslagen så att man kan få sammanställa ett enigt förslag. Men nog är det som jag tidigare sade en arkitektbyrå som skall utforma det slutgiltiga förslaget.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman!

    Jag förstår inte. Nu har man ingen då som man kan meddela önskemålen till utan saken står still för det finns ingen som tar emot de önskemål som man eventuellt har från läkarhåll.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Det är styrelsen som har gett remissen till de sjukhusanställda, ledningsgruppen, läkare osv. att få uttala sig, så det är klart att svaren från dem kommer, hoppas jag, till styrelsen för vidare beredning.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Ltl Anne-May Pehrsson sade som en del av utredningen: vad skall hända med Grelsby sjukhus och sjukhusområdet? Det är en ganska stor regionalpolitisk fråga. Utgående från den diskussionen är det ingen självklarhet att det absolut skall vara landskapsstyrelsen som skall driva någon verksamhet där, men det är väl viktigt att det blir någon verksamhet där. Då tycker jag att det är ganska viktigt att när man har kommit fram till att man skall flytta, när man har kommit fram till en någorlunda tidsplan för allt som skall byggas, i vilken takt det skall göras - det är många projekt som är på gång och där inte Grelsby sjukhus på något sätt är första – att man talar om att här finns ett område, här finns hus, kom med förslag, kanske det finns intresse för det i det privata näringslivet, om man vet att här lösgörs det hus och område då och då. Då kanske man får kreativiteten att blomma. Det kan möjligtivs också inom landskapsstyrelsens egen förvaltning finnas något, men jag tycker ibland att vi blir lite för låsta till att det absolut är landskapsstyrelsen som skall fortsätta verksamheten. Vi talar samtidigt ofta om att vi måste avveckla fastigheter, vi skall inte ha onödiga fastigheter inom landskapsstyrelsen osv. Det är ett otroligt vackert bostadsområde, kanske kommunen är intresserad? Jag har hört nämnas om att blir det en golfbana, vad kunde vara bättre än ett golfhotell där osv., så det finns många tankar, men så länge man inte har tagit beslut om ett eventuellt byggande är det bra om man på lång sikt något så när vet när husen lösgörs.

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Beslutet att det skall flytta är taget, men när är ännu öppet och därför håller jag med om att det är klart det är svårt att veta vad det skall användas till i det här skedet, men på något sätt hade jag hoppats att diskussionerna skulle ha kunnat gå lite hand i hand när det gäller att flytta bort verksamheten. Att det är landskapsstyrelsen som skall fortsätta där är inte heller självskrivet, men jag tror faktiskt att det finns behov av lokaliteterna med tanke på platsen, även inom öppna mentalvården osv. Vi vet att det finns verksamhet när det gäller ungdomspsykiatri osv. som också kräver lokaliteter. Men jag skulle bara vilja puffa på att få igång diskussionen för det har på något sätt varit lite ointresse att diskutera en vidareanvändning av husen såväl från ÅHS som från landskapsstyrelse osv., så jag vill påminna om att vi måste få igång diskussionen så snabbt som möjligt och se om ÅHS behöver dem, om vi kan ha någon verksamhet där eller om husen skall säljas osv. Huvudsaken är att diskussionen kommer igång ordentligt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!  

    Jag tycker att de frågeställningar som ltl Pehrsson tar upp här naturligtvis är intressanta och relevanta och jag tillhör också dem som tror att det kan finnas en uppsjö av idéer där Grelsby sjukhus fastigheter skulle kunna vara väldigt intressanta. Det har nämnts några förslag. Det finns många, många fler. Jag tror dessutom att ur Finströms kommuns synpunkter skulle man kunna hitta lösningar som är ännu mera attraktiva än vad nuvarande verksamhetsförutsättningar ger vid handen. Men för vårt vidkommande i utskottet är det inte riktigt den här frågan vi har haft att bena ut utan den har i huvudsak gällt lokaliseringen. Där är, som jag har uppfattat det, frågeställningarna ganska klara redan, så det är därför vi har föreslagit motionens förkastande.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman!

    Efter att ha hört en del av diskussionen nu och sagt A så får jag väl säga B också. För en tid sedan blev jag uppringd av en arkitekt från Stockholm som sade att han hade varit i kontakt med tyska intressenter som var ute efter lokaler eller som egentligen ville bygga en anläggning som till stor skulle användas för utbrända européer med lite i börsen. Nu far de till Örnsköldsvik, för jag kunde ju  lugnt meddela att fastighetsutvecklingsplanen inte är klar ännu och det kommer säkert att ta många, många herrans år förrän vi bestämmer och förrän man kommer igång, så jag skulle nog säga till ltl Pehrsson, som är en av de ledande i ÅHS-styrelsen att puffa på där i stället för att puffa på diskussionen vad man skall göra. Sedan kommer det kanske förslag, men då är det precis här som det sades från både ltl Wiklöfs och ltl Lindemans sida, att när man vet att det finns möjligheter att använda utrymmena, då kanske man kan hitta lösningar.

     

    Ltl Erlandsson:

    Herr talman!

    Centraliseringens vindar går nu så hårt över Åland att det lönar sig väl inte att kämpa mot väderkvarnar, men vi vet alla att väderkvarnsvingarna brukar också röta och lossna ganska hastigt och efter sådana stormar brukar ofta vinden vända. Jag som har varit med en tid har märkt att också inom den här utvecklingen, när det gäller människornas skötsel, går också trenden både hit och dit. Vi behöver bara minnas hälsocentralens placering i Mariehamn, där expertisen var enhällig om att den måste vara i det nuvarande mögelhuset. Men nu har det visat sig att det går också att flytta den närmare centralsjukhuset. Om samma resonemang sedan kan överföras och tillämpas på flyttningen av Grelsby sjukhus är en annan sak. Jag tvivlar på det. Men det är väl så att det lönar sig inte att tala mot det. Alla tycks vara ense om det här. Men ingen har ännu kunnat säga vad man skall använda de nuvarande fastigheterna till. Landskapet Åland och landskapsstyrelsen är den sämsta fastighetsförvaltaren på Åland. Vi har massor med exempel på det. Vi behöver bara nämna kungsgårdarna Kastelholm, Grelsby och Bomarsund, så ser vi att det inte är riktigt några föredömen i den stil som Gustav Vasa tänkte sig. Inte heller Eckerö post- och tullhus har man hittat någon riktigt meningsfull användning för. Kastelholms slott förvaltar man med den äran, men vi vet att det kostar också miljoner och en jättestor personal.

     

    Att ltl Salméns rykten om utbrända européer skulle passa där är möjligt, men varför kan inte utbrända ålänningar få vara där också! Jag tror väl inte så mycket på det och om Finströms kommun skulle överta sjukhuset har jag svårt så här i min vildaste fantasi hitta någon lämplig användning för det.

     

    Min rädsla inför det här är att vi igen skapar tomma fastigheter som kanske någon minns när de är helt förfallna och till mycket stora pengar vill återställa eller restaurera dem. Jag tror inte på att ÅHS har intresse av att lägga något meningsfullt dit ut. Det blir någon form av atrappverksamhet för att lugna dem som har varit mot verksamheten. Vi ser bara hur man med ljus och lykta söker fastigheter inom en halv kilometers radie från centralsjukhuset just för de ändamål, som man med framgång kunde förlägga till Grelsby.

     

    Ltl Lindeman, replik:

    Herr talman!

    När det gäller utbrända kan jag bara konstatera att man kanske inte behöver ta några tyska företag. Det finns faktiskt ett visst intresse också på Åland för dessa frågor. Själv var jag med i en grupp i Wheelit som faktiskt hade detta som ett förslag att det skulle vara ett lämpligt ställe för utbrända och i vår tankevärld var det naturligtvis inte ÅHS som skulle sköta det utan det kunde mycket väl bygga på ett privat initiativ och privata intressen. Jag har faktiskt varit i diskussion utgående från Wheelit-projektet med ett flertal som var intresserade. Sedan är det alltid långt från ett intresse till ett förverkligande, för det handlar ofta om ganska mycket pengar, men det kanske går att samarbeta med driftliga ålänningar och tyskar.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman!

    Om jag uttryckte mig så att det fanns möjlighet att ÅHS skulle fortsätta och ta emot utbrända tyskar, så var det inte meningen, utan det var nog ett helt privat företag som arkitekten nämnde och som kände till en hel del av omständigheterna. Han har visat mig papper på att nu satsar man 200 miljoner svenska kronor för att bygga ut en anläggning i Sverige och han tyckte att när det fanns så fina utrymmen och hade reda på att landskapet hade bestämt sig för – åtminstone en stor del hade bestämt sig – att vården skall flyttas till Mariehamn och då blir det här tomt. Jag måste säga att jag har full förståelse för när ltl Erlandsson säger att det finns nog sådant som man nu vill köpa här i staden, köpa ännu mera, i stället för att vi borde börja sälja ut, så skall vi köpa mera hus! Det är så urdumt som någonting kan vara.

     

    Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag som hör till det parti som anses stå för decentralisering har också tänkt ganska mycket på den här problematiken hur man lämpligen skall lösa den. För en människa som är psykiskt sjuk innebär det i sig ett fruktansvärt lidande och sedan har man också svårt att ”komma sig för”, man blir mer eller mindre handlingsförlamad, så de behöver hjälp till alla delar för att komma till sig en vård, till ett sjukhus och då tror jag att man måste försöka sänka tröskeln för att psykiskt sjuka att söka vård. Då tror jag att det lättare att ha endörrsprincipen, som det heter, alltså man går in på samma ställe som andra somatiskt sjuka går in och blir där slussade till rätt sida och får sin vård som man så väl då behöver. Det är det som har fått mig att gå på linjen att ha allt på ett ställe – för patienternas bästa.

     

     

     

    Ltl Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Bara man, som jag brukar säga, sanerar orden, så förgyller man livet på jorden! Nu kallar man de blivande patienterna för utbrända. Det finns mycket finare namn för det. Men vitsen och avsikten med Grelsby sjukhus var att man ville placera det där på grund av platsens naturskönhet och avskilda läge. Det är väl fortfarande en triumf, oberoende var och hur man är ur slag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs först betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående kommunalbeskattning av samfund i anslutning till tonnagebeskattningen. (FR nr 15/2001-2002).

     

    Ärendet kommer att upptas till behandling i lagtinget den 13 mars.

     

     

    Landskapsstyrelsens meddelande angående Europeiska unionens framtida utveckling. (M nr 1/2001-2002).

     

    Ärendet kommer att upptas till behandling i lagtinget den 20 mars.

     

     

    Landskapsstyrelsens meddelande angående politiskt program för informations- och kommunikationsteknik (IKT) i landskapet Åland. (M nr 2/2001-2002).

     

    Ärendet kommer att upptas till behandling i lagtinget den 18 mars.

     

     

    Ltl Jörgen Strands enkla fråga om idrottsinriktning på gymnasialstadiet . (EF nr 7/2001-2002).

     

    Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan landskapsstyrelsen inte besvara frågan skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte avges.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 13 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 15.15).