Första behandling
Utdrag ur protokollet
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 13/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2011-2012)
4 Ändring av landskapslagen om gymnasieutbildning
Vtm Viveka Erikssons m.fl. lagmotion (LM 1/2011-2012)
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 14/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 10/2011-2012)
6 Godkännande av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 4/2011-2012)
Landskapsregeringens yttrande (RP 8/2011-2012-s)
Republikens presidents framställning (RP 8/2011-2012)
Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 7/2011-2012)
8 Upphandling av varutransporter till skärgården
Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 6/2011-2012)
9 Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2011 och prioriteringar 2012
Landskapsregeringens meddelande (M 3/2011-2012)
Plenum börjar
Närvaroregistrering.28 ledamöter är närvarande.
Lagtingsledamoten Wille Valve anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av uppdrag i Nordiska Rådet och lagtingsledamöten Igge Holmberg anhåller om ledighet på grund av privata skäl. Beviljas.
Bordläggning
1 Ekologisk produktion
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 15/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 12/2011-2012)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 23.04.2012. Godkänt.
Remiss
2 Elmarknadslag
Landskapsregeringens lagförslag (LF 13/2011-2012)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Diskussion.
Minister Veronica Thörnroos
Fru talman! Bästa lagtingsledamöter! Genom det lagförslag som nu ligger på borde kommer EU:s tredje energimarknadsdirektiv att implementeras i vår lagstiftning.
Vad är det då som man vill från Europeiska unionen med just det här direktivet? Man vill att det ska finnas en trygg elförsörjning för våra invånare i Europa. Man vill också, med hjälp av genomförandet av det här direktivet, minska miljöbelastningen. Man vill ha en klimatförändring. Man vill också främja konkurrensen på den inre marknaden. Ett sätt att nå den här övergripande målsättningen, ett medel att nå den är att säkerställa en effektiv rättslig och funktionell åtskillnad mellan nätverksamhet, å ena sidan stamnät, å andra sidan distribution.
Bästa lagtingsledamöter! Det som det här direktivet kräver av oss rent organisatoriskt och praktiskt är att vi särskiljer på stamnätet och på distributionsnätet vad gäller elförsörjning. Det betyder således att, enligt paragraf 2, ”i enlighet med bestämmelserna i elmarknadsdirektivet får inte en fysisk eller juridisk person genom ägande eller på annat sätt direkt eller indirekt utöva kontroll över beslut både i ett företag med systemansvar för stamnätet och i ett företag som bedriver produktions – eller leveransverksamhet.”
Det här har landskapsregeringen känt till. Arbetet har påbörjats redan i den förra landskapsregeringen så att landskapet köper aktierna i Kraftnät Åland. Kraftnät Åland blir därigenom ett helägt aktiebolag av landskapet. Det är det så kallade stamnätet. Distributionsnätet förblir fortsättningsvis helt åtskilt såsom det är i dagsläget i form av Ålands Elandelslag och Mariehamns Energiverk. Den processen är på gång.
Det andra som det här direktivet kräver är att man tillsätter en oberoende myndighet. Den övervakar att det inte finns en kontaminering mellan den ägande och den operativa verksamheten, mellan stamnät å ena sidan och distributionsnät å andra sidan. Det återfinns i paragraf 6 för den som vill fördjupa sig i det ytterligare.
Vad ska då den här tillståndsmyndigheten göra? Hur har landskapsregeringen tänkt? Landskapsregeringen har tänkt att den här myndigheten, elmarknadstillsynsmyndigheten, blir en fristående myndighet. Dess uppgifter är bland annat att godkänna stamnätsinnehavare, ha tillsyn över ägandefrågor, analysera elmarknadens utveckling, ha tillsyn över anslutnings – och nätavgifter, samt över kvalitén i elnätet, med mera. Den blir således en fristående myndighet.
Fru talman! Det här direktivet känns kanske som lätt överkurs för oss här på Åland, det är åtminstone min uppfattning. Vi har bara en stamnätsansvarig verksamhet. Det är Kraftnät Åland och så har vi två distributionsbolag. Men direktivet måste implementeras till fullo och det avser vi också att ska ske med hjälp av den här lagframställningen. Jag tror att jag stoppar här. Tack, fru talman.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru Talman! I en skriftlig fråga för kanske en månad sedan ställde jag en fråga till infrastrukturministern om energikommissionen och tillsättandet av en sådan. Då var svaret att ett möjligt delsvar på den frågan skulle ges just i samband med den här elmarknadslagen. Det måste säkert till en fristående myndighet för att sköta den här övervakningen också. Men jag tycker ändå inte att det här motsvarar det som var ändamålet med energikommissionen. Jag ställer frågan igen här. När kan vi få se en tillsatt energikommission som ska ha som uppdrag att bevaka konsumentpriserna, företagens priser för elförsörjningen här på Åland?
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Jo, ltl Mats Perämaa har uppfattat intentionerna rätt, så som landskapsregeringen har velat lägga dem. Den här myndigheten är ett måste i och med det här direktivet. Men den ersätter inte till fullo den energikommission som det har förts ett resonemang kring att ska tillsättas. När den här myndigheten är på plats fullständigt operativt, då kommer energikommissionen att tillsättas.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det är synnerligen viktigt att vi skulle komma i mål med den ambitionen som infrastrukturministern här förespeglar. Energikostnaderna och elpriserna för konsumenterna har stigit kraftigt under de senaste tre-fyra åren. Ser man på Elandelslagets statistik över prisutvecklingen känns det angeläget att vi ska komma i hamn med den här frågan för att få en bevakning av konsumentpriserna på riktigt. I någon mån kommer Finlandskabeln, då den förverkligas, ge utslag på konsumentpriserna. Det är vi alla medvetna om. Så vi vill gärna bevaka och ge vårt stöd till att denna kommission ska tillsättas.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag tackar för det stödet. Vi är helt av samma åsikt att den här energikommissionen har en viktig funktion att fylla. Samtidigt tror jag att man måste vara så realistisk att man inser att en energikommission allena inte kommer att kunna hindra de stigande elpriser som vi har. Alla vi här i salen känner till att Finlandskabeln kommer å ena sidan att medföra en kostnad för våra åländska medborgare, å andra sidan kommer den att skapa en ny trygghet som vi tidigare inte har haft vad gäller reservkraftförsörjningen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Jag är lite osäker om det hör hemma här, men skulle den här lagen omfatta möjligheten att mata in från till exempel mindre vindkraftverk som privatpersoner satsar i? Har det förts en diskussion om den biten?
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Nej, det här lagförslaget innefattar inte det. Det här lagförslagets huvudsakliga sysselsättning är för det första att skilja stamnätet från distributionsnätet. Det finns ingen negativ påverkan för vindkraftsentreprenörer eller för någon annan. Det andra är att ytterligare skapa en oberoende myndighet som säkerställer att arbetsuppgifterna utförs på ett sådant sätt som ligger i enlighet med direktivet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Åland har levt med en avreglerad elmarknad ungefär lika länge som man levt med det nya seklet. De sammanföll ungefär år 2000. Man kan säga att det stora steget togs när man avreglerade den åländska elmarknaden och delade upp dåvarande Ålands Kraftverks Aktiebolag till Kraftnät Åland Ab och Ålands Energi. Sedan dess har det runnit en hel del vatten under broarna. Det har också kommit några elmarknadsdirektiv och utmaningarna för de åländska och europeiska energimarknaderna har varit stora.
Nu kan man säga att man börjar få en överblick över hur det fungerar och hur det inte fungerar. Detta är ytterligare ett steg mot en ännu tydligare avreglering som passar in också på Åland eftersom det är viktigt att de här typerna av aktörer hålls isär. Jag tycker att det är bra.
Som det framkommit tidigare så stöder obunden samling att man renodlar ägandet i Kraftnät Åland Ab och att man är noggrann med att de distributionsbolag som verkar ska särskilja just distributionsverksamheten och sin egen produktionsverksamhet och ägande i annan produktionsverksamhet. Det ena ska inte subventionera det andra. Jag vet att landskapsregeringen åtminstone en gång tidigare har påpekat för distributionsbolagen att tanken med elmarknaden är att det ska vara vattentäta skott emellan. Det blir ett problem om det är samma bolag som är huvudman. Där tas det mått och steg i rätt riktning och i enlighet med detta.
Själva ändringen är ingenting vi kan ha något emot. Den mer eller mindre tvingar oss att ha en övervakande myndighet. Det är väldigt tydligt att den här myndigheten måste vara helt oberoende av både offentliga och privata aktörer. Man får inte köpa den här tjänsten. Det är den skarpaste formen av tillsynsmyndighetskrav. Något vi måste fundera på är hur man gör det här på bästa sätt för att det verkligen ska gör någon nytta för också den åländska elmarknaden. Om man får en sådan här myndighet som verkligen får följa med elmarknaden, påpeka saker enligt de uppgifter som räknats upp här, så tror jag det kan göra stor nytta för de åländska elkonsumenterna.
När vi diskuterade den nya kabeln till Finland nämnde jag många inbesparingsmöjligheter som finns i den åländska elbranschen. Det förekommer dubbelfunktioner. Man kunde ha större samarbete och få synergieffekter. När man läser den här framställningen på EU:s direktiv så frågar man sig om det här gör det svårare för elbolagen att samarbeta. Svaret torde vara ja på den punkten, delvis åtminstone. Jag tänker på eventuella samarbeten där Kraftnät Åland köper eller säljer tjänster åt distributionsbolagen. Det måste göras på ett sådant sätt att det går innanför det här regelverket. Det är ju en av möjligheterna att nå synergier.
Idag förekommer det redan samarbete. Man använder varandras resurser och lager osv. En större synergieffektsmöjlighet är om Ålands Elandelslag och Mariehamns stads elverk skulle hitta ett samarbete. Det torde vara möjligt inom ramarna för det här eftersom det är samma typ av aktör. Man kunde spara en del resurser. Om utskotten vill titta på någonting så skulle det kunna vara hur samarbetsmöjligheterna begränsas av detta. Det kan ligga i lagtingets intresse att utrycka sin vilja för att det ska finns så få sådana begränsningar som möjligt, men dock så att direktivet uppfylls. Det tycker jag skulle vara någonting man kunde fördjupa sig i.
I övrigt stöder vi den här framställningen. Tack.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, herr talman! Tack för ett konstruktivt inlägg. Men gärna ett förtydligande: var i direktivet ser ltl Danne Sundman att det skulle kunna föreligga ett hinder mellan ett utökat samarbete mellan våra distributionsbolag?
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Jag kan inte se att det skulle hindra samarbete mellan distributionsbolagen. Frågan är om det till någon del kan hindra samarbete mellan distributionsbolagen och stamnätsbolagen. Och om det i sådana fall åsidosätter några möjligheter till synergieffekter osv. Det är väl något man i sådana fall kunde titta på. Som direktivet är skrivet så handlar det om ägarinflytande och ett avgörande sådant. Att köpa och sälja tjänster skulle jag så här spontant säga att inte omfattas av det här direktivet.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Jag noterar att ledamoten i så fall gör samma analys som landskapsregeringen har gjort. Det som egentligen är meningen med den här framställningen är att inte skapa en monopolsituation där både stamnätet och distributionsbolagen försätter de enskilda medborgarna i en position, där det inte finns en valmöjlighet och där det saknas transparens. Det är det som är meningen med den och jag tror inte att det här på något vis kommer att försvåra arbetet men jag tar gärna del av utskottets betänkande. Tack.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Jag har samma uppfattning som ministern att det inte ska vara några större problem. Det ursprungliga syftet med EU:s elmarknad och de direktiv som har kommit är att öka konkurrensen. Nu i det här skedet ska man klargöra rollerna så att man inte kan dölja kostnader genom att vara beroende eller göra sig beroende av en aktör. Jag tror att det här verkar i rätt väg.
De som kanske har saknats här på Åland är just en effektiv tillsyn av elmarknaden i det åländska perspektivet. Det blir säkert bättre när man får till stånd den här myndigheten.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, herr talman. Ledamot Sundman redogör lite historiskt för vad som har hänt sedan avregleringen av elmarknaden skedde runt sekelskiftet och till och med millenniumskiftet som det var. Han berättar att man har sett både hur det fungerar och inte fungerar. För en nybliven lagtingsledamot skulle det vara intressant att veta vad det är som inte har fungerat och om man kommer åt de problemen med den här lagen.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Vad som inte riktigt har fungerat är att det inte har blivit någon större konkurrens. Egentligen är strukturerna desamma som förut här på Åland. Det beror delvis på de bestämmelser som har funnits när det gäller att byta elleverantör. Alla steg som har tagits i rätt riktning har varit lite smått motarbetade av tidigare strukturer. Man har haft svårt att hitta stöd i de regelverk som finns för att driva på den här utvecklingen.
Vid varje steg som kommer från EU blir det bättre. Jag tror också att i det här steget så spelar det här kanske inte så stor roll. Men varje steg i rätt riktning tycker jag är rätt och att vi får en verklig konkurrens. Ser man på andra länder och situationen i Europa som helhet så har det varit svårt att verkligen få en konkurrens på elmarknaden. I stället för monopol har det har uppstått oligopol och karteller. Det är inte bra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Senaste höst då diskussionen om den blivande investeringen i Finlandskabeln gick som hetast diskuterade många intresserade politiker hur man skulle uppnå en finansieringsmodell där konsumenterna skulle belastas så lite som möjligt.
Jag diskuterade frågan flera gånger med ledamoten Sundman. En av de saker vi enades om, och som också lagtinget sedermera enades om, var att en energikommission skulle tillsättas för att bevaka prisutvecklingen på många plan.
Nu känns det som att majoriteten väl mycket förlitar sig på den här elmarknadstillsynsmyndigheten som nu föreslås att ska inrättas. Måste vi i oppositionen uppfatta det så att tanken om en bredare energikommission har övergivits?
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det skulle jag inte säga. Det är listat här på sidan fyra vilka uppgifter den kommer att få. Man kan inte tillsätta en tillsynsmyndighet som funderar på en sak samtidigt som en energikommission gör samma sak. Vad som är hönan och vad som är ägget beror på de olika sakerna. Den här myndigheten, det är ju krav på den, måste först komma igång. Kanske är det så att energikommissionen kan jobba parallellt med andra frågor. Kanske finns det möjligheter för den här tillsynsmyndigheten att påpeka saker som borde utredas. Då kan energikommissionen ta sig an det. Så ser jag på tågordningen.
Det är klart att det här kravet ställer till det. Annars skulle man kunnat ha en energikommission som skulle ha sett på alla de här frågorna. Som jag sade i mitt anförande så tror jag att den här tillsynsmyndigheten kommer att göra många av de viktiga uppgifterna som det var tänkt att energikommissionen skulle göra. Jag tycker att det fortfarande är aktuellt med en energikommission för andra frågor.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Det sista låter bra. Jag kan inte tänka mig att en elmarknadstillsynsmyndighet här på Åland ska vara den instans som till exempel för diskussioner med svenska myndigheter om den gränsavgift som nu de facto föreligger vid kopplingspunkten till Sverige. Det är förmodligen inte rimligt så att jag tror att vi behöver bådadera. Jag tror att vi behöver fokusera starkt på den här frågan.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Det beror lite hur man tolkar den här myndighetens roll. I uppräkningen över uppgifter så sägs att den ska tillsyn över anslutnings- och nätavgifter. Det rör väl i första hand mot konsumenter. Visst kan en sådan här tillsynsmyndighet fungera för Ålands sak gentemot externa aktörer, också gentemot EU, och påpeka att det här är oskäligt. Det här stämmer inte överrens med hur det är mellan länder, mellan elmarknader osv.
Man ska använda den här tillsynsmyndigheten som ett verktyg så långt det är möjligt. Pratar man om energikommissionens uppgifter att verka för att det ska bli mer elfordon på Åland, sådana energipolitiska avknoppningar av elmarknaden, kommer den här myndighetens mandatgräns emot. Då är det energikommissionens uppgifter. Men den här myndigheten kommer att spela en stor roll för konsumentens insyn och information vilket räknas upp här också.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det behövs inte politiskt understöd för den här framställningen för vi är mer eller mindre tvungna att genomföra och implementera de här bestämmelserna. Det här är en följd av just den avreglering av energimarknaden som ligger betydligt längre tillbaka i tiden.
Att separera stamägare och distributions- eller leverantörsföretag är en förutsättning för att få den här marknaden att fungera. Det är en annan sak att det inte fungerar. Jag kommer ihåg att när vi tog det första lagstiftningssteget på den här vägen så var det många som trodde att elpriserna skulle gå ner, men det har ju gått precis tvärtom. Det är ju så med den här marknadsekonomin att den främjar oftast stordriftsföretag som blir väldigt dominerande på den internationella marknaden. Det kan vi inte göra så hemskt mycket åt. Men de här energifrågorna är allmänt sett otroligt viktiga. Vi lever i en tid där man absolut måste börja, inte bara tänka, utan ta fram alternativa energiförsörjningsmodeller.
När det nu är tal om den här energikommissionen så tycker jag att det viktigaste en sådan kommission skulle ha att göra är att långsiktigt hitta alternativa försörjningsenergikällor, att vi inte är så kraftigt beroende av olja och kol. Att helt förlita sig på kärnkraft i framtiden kanske inte heller är något som åtminstone alla medborgare tycker är det vi ska göra. Allra säkrast är det ju om vi själva kan trygga den största delen av vår energiförsörjning. Det är en väldigt fin utveckling som vi har haft inom vindkraften och den borde man fortsätta, men den är inte helt säker så man måste skapa kompletterande energiformer.
Den här energikommissionen ligger kanske lite utanför det här direkta ämnet som vi idag har att debattera. Det verkar mest vara en ganska byråkratisk åtgärd som den här regeringen föreslår i stöd av vårt EU-medlemskap. Det som man nog kan reflektera över är det här problemet med den ökade byråkratiseringen av all verksamhet. Att vi ska ha en sådan här tillsynsmyndighet, eller i alla fall en tillsyn, det är väl helt klart. Jag undrar om ministern har några alternativa förslag? Det var någon här i debatten som sade att man måste ha en egen tillsynsmyndighet. Jag förstår att det då är en person, halvtidstjänst talas det här om, som ska sitta någonstans här i centralförvaltningen. Det är ganska hopplösa arbetsvillkor. Det krävs väl ändå en betydande utbildning för en sådan här uppgift. Det är inte bara att hitta någon som uppfyller kompetenskraven. Det är en halvtidstjänst och man ska arbeta väldigt ensam. Det finns inte egentligen så mycket kompetens i huset. Hur ska vi sköta sådana här frågor i framtiden på ett effektivt sätt? Om det gäller enbart tillsynen över den här lagstiftningen så är det omöjligt att köpa den tillsynen utifrån. Det finns nämligen ett annat problem och det är ju det här lilla samhället med dem som ska fungera som tillsynsmyndigheter. Man möter alltid någon granne, kusin, syster eller bror eller någon annan som gör att den här tillsynen kanske inte kan skötas på det professionella sätt som vi förväntar oss. Det är ganska svårt att göra något åt det om vi har en person som är fast anställd och som ska fungera enligt lagen. Kanske utskottet kan titta lite närmare på det här med tillsynen och eventuellt har ministern några ytterligare synpunkter på det?
Socialdemokraterna ser gärna att energikommissionen kommer till, men kanske det inte direkt är knutet till det här ärendet. I sin fråga från den 12 mars 2012 påpekade ltl Perämaa; ”det här uppdraget skulle vara att bevaka konsumensprisutvecklingen för energi på Åland. Exempel på detta kan vara gränsavgiften till Sverige vid kopplingspunkten av Sverige-kanalen och bevakandet av Ålands position då den nordiska elmarknaden ska öppnas för konkurrens 2015.” Det är säkert en viktig uppgift, men jag undrar om det faktiskt behövs en kommission för den saken? Är det inte just det som är en tillsynsfråga?
Jag har tänkt mig att den där energikommissionen mera skulle ha ett politiskt, visionärt uppdrag att försöka se på Ålands energiförsörjning i hela sin vidd och i ett längre perspektiv. Det är viktiga frågor. Det är bra om utskottet har tid att fördjupa sig i några av de här frågorna.
Till slut ska jag försöka göra en övergång som talmannen kanske inte är så förtjust i. Den här modellen för stamnätet och leverantörerna, att de ska skiljas åt, det är precis samma problematik som vi har inom radio och tv. Sådana modeller ska vi inte ha som där, också den åtskillnaden borde ske. Det här är en bra modell att följa. Tack, herr talman för tålamodet.
Minsiter Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag delar ltl Barbro Sundbacks oro för dessa små myndigheter som vi mer eller mindre tvingas att skapa. Man kanske inte alltid riktigt genuint känner att det finns ett behov av det, utan det finns en pålaga från EU som säger att de ska finnas. En enpersonmyndighet är en väldigt svag myndighet därför att om personen är borta så ligger verksamhetens arbete nere. Däremot har säkert ledamoten noterat att vi inte i detalj har beskrivit hur myndighetsarbetet kommer att utföras. Det beror på att vi fortsättningsvis ligger i process med det arbetet. Vi har valt från landskapsregeringens sida att försöka snabba på den här processen eftersom vi har ett motiverat yttrande som hänger över oss och lagframställningen borde ha varit implementerad den 3 mars detta år.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Ja, men det öppnar upp för utskottet att diskutera då olika alternativ. Jag tycker att det var ett bra besked från ministerns sida. Tack för det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik
Talman! Jag har i stort sett samma syn på den här frågan om energikommissionens uppgifter. Ser man på sidan 4 på de här uppräknade uppgifterna så tar man ju i och med den här tillsynsmyndigheten bort de uppgifter från energikommissionen som man inte kan säga handlar om politik och visioner osv. Egentligen renodlar man den möjligheten också att ha en energikommission som uttryckligen sysslar med sådant. Medan den här tillsynsmyndigheten då har tillsyn över övervägande frågor: att analysera elmarknaden, informera kunder och stärka deras ställning, se över avgifter osv. och även föreslå lagändringar och andra ändamålsenliga åtgärder. Där går ju kommissionens och myndighetens uppgifter lite ihop. Där kan man ha ett samarbete.
Ltl Barbro Sundback, replik
För att fortsätta på den diskussionen så tycker inte jag att man ska tillsätta en energikommission om den nu ska bestå av politiker och sakkunniga, eller om det är en och samma person, för att följa upp sådana här rent byråkratiska frågor. Det som gäller energiförsörjningen så ligger det politiska ansvaret på ministern. Där är ju konsumentpriset det centrala. Inte kan man överföra det ansvaret på en kommission. Det är ministern och den här tillsynsmyndigheten som har det ansvaret primärt. Men det finns ju en kontext, en mycket bredare fråga; hur ska vår energiförsörjning se ut i framtiden?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Energikommission eller inte, och bevakning av konsumentpriser på det ena och det andra sättet, så oberoende av det så är det en synnerligen viktig fråga. Konsumentpriserna steg från åren 2006-2007 från ungefär 10-11 cent per kilowattimme till att åren därefter ligga på en nivå på 14-15, alltså procentuellt väldigt kraftigt. Det är en synnerligen väsentlig fråga både för den enskilde konsumenten och för företagen.
Landskapsregeringen säger i sitt regeringsprogram att man ska göra en tillväxtsatsning. Man fokuserar på det också i tilläggsbudgeten, vilket vi har berömt landskapsregeringen för. Tillväxten ligger väldigt mycket i sådana grundläggande konkurrenssaker, såsom elpriset och energipriset för företag och osv. Miljöaspekten som nämns här är också viktig, den får gärna ingå, men man får ändå inte glömma bort vilken effekt energikostnaderna har i ett samhälle.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik.
Nej, det får man inte glömma bort. Jag tror inte heller att någon gör det. Men vad ska den här kommissionen riktigt syssla med? Jag blev något konfunderad när jag läste ltl Perämaas enkla fråga en gång till, som jag nu av en tillfällighet faktiskt råkade ha i min mapp, men det var ju tur den här gången. Jag tycker inte att man kan föra över ansvaret för konsumentpriserna på en kommission, den har ju inget tillsynsansvar, utan det måste ju regeringen och ministern ha. Nu kommer det ju en tillsynsmyndighet som också kommer att kontinuerligt följa upp den frågan. Det är väl där vi kanske har olika åsikter. Sedan är vi överens om att det är viktigt ur konkurrenssynvinkel och med tanke på tillväxten att konsumentpriserna och elpriserna överhuvudtaget inte är höga.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Knappast kommer någon att frånta landskapsregeringen det politiska ansvaret också i de här frågorna för att bevaka dem. Min skriftliga fråga per februari det här året, vilket det torde ha varit, överensstämmer ganska väl med det som lagtinget sade i samband med garantidiskussionen till satsningen på Finlands-kabeln. Det var en väldig fokusering på konsumentpriset just då.
Gällande omställning av energiformer, jag tror vi kommer att få leva med det faktum att vi via kablar både till Sverige och till Finland kommer att ha basförsörjningen i den elektricitet som kommer via kablarna oberoende av hur den produceras i vår omvärld, jämte vindkraften. Under decennier framöver kommer vi inte att kunna ställa om från elektricitet via kablarna eller vindkraft till något annat, så en väldigt stark fokusering tycker jag måste ligga på konsumentpriset; vad kommer elektriciteten att kosta?
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, givetvis är det så. Nu är frågan vem som ska bära det huvudsakliga ansvaret för den uppföljningen? Om man läser den här framställningen så läser åtminstone jag den så att det kommer att finnas en myndighet, hur den nu ser ut, som kontinuerligt följer upp det här. Inte mig emot om det sedan finns en kommission som vill diskutera det. En kommission är väl ändå tillsatt för ett speciellt uppdrag och under en viss bestämd tid. Eller hade Ltl Perämaa kanske tänkt kommissionen som mer permanent? Det återstår att se. Nu handlar egentligen inte den här framställningen alls om den här kommissionen, men det är en viktig diskussion. Eventuellt kan utskottet reda ut hur det här ska se ut.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.
Remiss
3 Privat socialservice
Landskapsregeringens lagförslag (LF 14/2011-2012)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Minister Carina Aaltonen
Tack, herr talman! Bästa lagtingsledamöter, idag ligger även ett lagförslag om privat socialvård på era bord. Det här är inte ett nytt lagstiftningsområde. Sedan 2003 har vi haft en blankettlag som har reglerat privata socialservicetjänster. Den blankettlagen är numera upphävd och istället har man i riket ersatt den gamla lagen med en helt ny lag om tillsyn över privat socialservice och den lagen trädde ikraft den 1 oktober 2011.
Innehållsmässigt har den nya rikslagen en bättre struktur, ett bättre språk och tydligare definitioner. Man vill tydligare klargöra definitionerna om privat socialservice, men också betona det ansvar som serviceproducenterna själva har på kvalitén på servicen.
Dessutom klarläggs tillsynsmyndigheternas behörighet, samarbetet mellan dem ska stärkas och det understryks att kommun också har en uppgift som tillsynsmyndighet.
Lagen ska också se till och säkerställa att rätten till socialservice och god kvalitet ges till de klienter som anlitar och erhåller privat socialservice.
Beträffande kvalitetssäkringen är planen för egenkontroll mycket viktig. Det ger klienterna och de som köper tjänster en bättre trygghet, att verksamheten också i verkligheten motsvarar det som man har kommit överens om och avtalat om, så att processerna, rutinerna och dokumenteringen, som också krävs, faktiskt görs. Det finns också tydliga föreskrifter för planerna om egenkontroll, de har getts ut av tillsyns- och tillståndsverket för social- och hälsovården, Valvira. I föreskrifterna beskriver man hur man ger personal, nyanställa, klienter och deras anhöriga delaktighet och bemötande och hur lokalerna och patientsäkerheten ska beaktas. Man beskriver också serviceavtal, vård och serviceplanar och hur de ska följas upp. Här finns också föreskrifter om avvikelserapportering, dvs. att den privata socialaserviceproducenten själv kartlägger orsaker, t.ex. om det har uppstått en risksituation och hur man förebygger att det uppstår sådana situationer på nytt.
En helt annan ny bestämmelse handlar om att klagomål som är äldre än fem år inte längre ska undersökas.
Den här lagen berör i dagsläget väldigt få privata serviceproducenter, eftersom det handlar endast om fyra verksamheter idag. Är man en privat socialserviceprocent som har verksamhet som är kortare än 24 timmar per dygn så ska man anmäla verksamheten till kommun, som i sin tur lämnar in uppgifterna till landskapsregeringen. I dagsläget rör det endast fyra socialserviceproducenter.
Det finns också några avvikelser i den här lagen. Dels har vi egen speciallagstiftning, till exempel barnomsorgslagen och lagen om familjevård, men det finns också andra lagar som handlar om bestämmelser som finns i lagarna om offentlig förvaltning. Beträffande administrationen uppskattar vi från landskapsregeringen att det inte kommer att bli mer betydande kostnader för kommunerna eftersom det handlar om så pass får serviceproducenter. De har redan idag den här tillsynsskyldigheten.
Trots att det inte står i lagförslaget så försäkrar jag att det här har varit ute på remiss i januari och februari både till alla kommuner och till de här fyra socialserviceproducenterna. Dessutom har vi också fått in synpunkter från Ålands kommunförbund. Det var ett förbiseende att inte notera detta i lagförslaget. Tack, herr talman.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Vi hade en remissbehandling av en av liberalernas motioner som handlade om servicesedlar för samhällsservice. Då sade ministern att man skulle återkomma hit till lagtinget också med en lagstiftning när det gället det. I det här sammanhanget är det förstås inte aktuellt, men ser ministern någon koppling till det? Det här med samhällsservice av privatproducenter är ju väldigt problematiskt att hålla flytande. Man borde få igång det här systemet så att man faktiskt också har en trygghet i att samhället betalar. Då är det här med servicesedlar ett väldigt bra system. Har ministern jobbat vidare och ser ministern någon koppling utifrån den här lagstiftningsåtgärden som direkt pekar på privatproducenter?
Minister Carina Aaltonen, replik
Beträffande lagen om servicesedlar så finns den med i vårt lagstiftningsprogram. Det som hände nu i samband med den här blankettlagen över privat socialservice är att det behovet finns för att täcka upp luckan i den nuvarande lagstiftningen. Vi har överhuvudtaget inte diskuterat det i samband med den här blankettlagstiftningen.
Det är klart att om vi nu får igång ett system med servicesedlar så är det mycket möjligt att man kan använda dem i samband med köp av de här tjänsterna. I dagsläget är det inte aktuellt att ta upp den frågan i samband med den här lagstiftningen.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är lite synd därför att det är en del av problematiken att hålla flytande de privatproducenter som vi har på Åland som producerar privatservice för samhällsservicen. Då skulle just det här med servicesedlarna ändå falla väldigt väl. Jag tycker att det är väldigt synd att man inte har tagit in den här biten i det här sammanhanget. Vi väntar med stor spänning på det lagförslag som ska komma då.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Vi får vänta ännu ett tag på den lagframställningen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson
Herr talman! I det här förslaget till lagstiftning finns många förbättringar som är bra att vi äntligen får gällande också här på Åland. De här förbättringarna tangerar en hel del av det jag sade i debatten förra veckan om den förnyade lagstiftningen i riket om servicesedlar där man hänvisar till den här nya lagen om privat socialservice.
Det här är positiva förändringar som genomförts utifrån de erfarenheter man samlat på sig under flera år. Lagen säkerställer att rätten till service av god kvalitet tillgodoses för de klienter som anlitar privat socialservice.
Jag är glad att det här förslaget kommer såhär snabbt efter debatten om servicesedlar. Den här lagen också banar väg för servicesedlar då en hel del av den oro som funnits berört just problematiken kring hur man säkerställer kvaliteten hos serviceproducenter och klienternas rätt till service av god kvalitet.
Jag berättade också om en enkätundersökning i riket om servicesedlar, där 13 000 var tillfrågade, som visade på att invånarna vill påverka tjänsterna och anser det viktigt att kunna välja fritt mellan olika serviceproducenter samt att man ville utnyttja grannkommunernas tjänster och servicesedlar. Alltså, om grannkommunen hade infört servicesedlar var man avundsjuk för att man hört hur bra det är.
Den här förnyade lagen om privat socialservice tar till exempel fasta på att producenten ska ha tillräckligt många anställda för att klara av servicen. Det är bra, men är inte den allenarådande lösningen för god kvalitet. Ofta är personaldimensioneringen i fokus och många gånger det viktigaste för media och vissa andra att lyfta fram. I media förekommer ibland en vulgärdebatt om vi ska ha en decimal mer personaltäthet eller inte på våra serviceenheter. Vissa använder en domedagsretorik som påminner om ”jack the ripper” genom att påstå att man skär hejdlöst i servicen för gamla och sjuka om man ökar personaltätheten med en decimal mindre än vad andra vill. Naturligtvis är inte verkligheten så enkel.
Det har gjorts många undersökningar om kvalitet i serviceproduktionen och många forskningsrapporter har presenterats i ämnet. I till exempel en alldeles färsk doktorsavhandling så utreddes delfaktorer för god livskvalitet hos klienter i äldreomsorgen. En av slutsatserna var att personaldimensioneringen inte var den viktigaste faktorn för kundtillfredsställelse. Man kom även fram till att de enheter som producerade god livskvalitet hade bland de lägsta kostnaderna och lägsta personaldimensioneringen. Enligt en sakkunnig vid Finlands kommunförbund har samma sak konstaterats i andra produktivitets- och effektivitetsjämförelser.
Herr talman! Jag menar inte att vi ska ha den lägsta bemanningen här på Åland och tror inte heller att det automatiskt ger den bästa servicen. Jag ville visa på att en hög personaltäthet inte ensam är en garanti för hög kvalitet. Det är mycket mer som påverkar det. Jag tror att en av de viktigaste faktorerna för hög kvalitet är personalens trivsel och inställning. Rekrytering och ledarskap är därför viktiga pusselbitar för att få fungerande service till hög livskvalitet.
För att säkerställa kvaliteten hjälper den här lagstiftningen till men det behövs annat också som jag nämnt. Utöver det är också klientens ställning viktig och en del av det tas upp här, men här kan också ett valfrihetssystem stärka klientens ställning ytterligare. Om valet av serviceproducent ges till de anhöriga och klienterna själva istället för att tjänstemän och politiker bestämmer så stärker det klientens ställning och tvingar i förlängningen serviceproducenterna att leverera service av hög kvalitet.
Sammanfattningsvis vill jag säga att lagförslaget verkar bra men att det behöver kompletteras i ett senare skede med valfrihetssystemlagstiftning för att nå full potential. Det här är ett bra första steg i riktning mot att möjliggöra helt flexibla lösningar inom till exempel omsorgen. Jag hoppas också att utskottet kan höra några privata serviceproducenter i den fortsatta behandlingen. Lycka till! Tack.
Christian Beijar, replik
Herr talman! Ledamot Petri Carlsson och jag är överrens om att den här lagen är viktig för den här så kallade kvalitetssäkringen. Man blir lite grand betänksam när ledamot Carlsson då samtidigt påpekar att själva personaldimensioneringen på olika omsorgsställen kanske inte egentligen har så stor betydelse.
Det är ändå viktigt och det har visat sig att personaldimensionering är en av de viktigaste faktorerna för att man ska få en god vård och omsorg. Därför tycker jag att ledamot Carlsson använder lite felaktiga metoder när han påstår att man kan bevisa att låg personaldimensionering medför också lika bra vård och omsorg.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, herr talman! Alltså, jag delar den uppfattningen att det är viktigt att vi har tillräckligt med personal. Det är helt klart. Jag ville påvisa att det inte är den enda och den viktigaste aspekten på det, utan det finns många andra faktorer.
Jag är åtminstone av den uppfattningen att en mycket viktig aspekt är trivseln, samt att man har en bra verksamhet och att man har ett trevligt kundbemötande. Ledarskap och trivsel är nyckelfaktorer. Jag tror också att personaldimensioneringen spelar roll.
Jag påpekade också i mitt anförande att det var viktigt med att visa på att det här inte handlade om att vi skulle ha den lägsta bemanningen. Det finns många andra faktorer som också påverkar och det är inte en decimal i personaltätheten som är det avgörande.
Ltl Christian Beijar, replik
Herr talman! Det har ändå visat sig att de så kallade vårdskandaler som nu har varit runt i vårt närområde nog mycket har berott på att man har haft för dålig personaldimensionering.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, herr talman! Jag tycker att det är märkligt att dra in vårdskandaler i våra grannregioner- och länder i den här diskussionen. Det går inte överhuvudtaget att jämföra dem med situationen på våra boenden.
På De Gamlas Hem, Trobergshemmet, Gullåsen och alla de boenden som vi har så har vi de högsta personaltätheterna i förhållande till de rekommendationer som finns. Vi har kanske 0,8-0,9 på många ställen. Där man har haft de här vårdskandalerna så har personaltätheten varit nere på 0,3-0,4.
Det går inte att jämföra överhuvudtaget, tycker jag. Det är en felaktig jämförelse att dra in vårdskandalerna i den här diskussionen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Ledamoten pekar på att det är minst lika viktigt med personalens trivsel. Den är väldigt viktig för att få en bra verksamhet.
Samtidigt hänger personaltäthet och personalens trivsel ihop. Om man är för få för att kunna tillfredsställa det behov man ser trivs man inte på sin arbetsplats. Alltså, om man helt enkelt inte har tid för allt det som behöver göras. Det är viktigt att vi försvarar och bevakar personaltätheten som ett mått på kvalitetssäkring.
Jag vill också peka på att det här med privata serviceproducenter är ett gott komplement precis som ledamoten Carlsson säger.
Samtidigt har vi i vår grupp de senaste veckorna besökt två privata socialproducenter. Båda vittnar att man har problem eftersom deras tjänster inte handlas upp i tillräcklig utsträckning.
Ltl Petri Carlsson, replik
Jag delar den här uppfattningen att vi ska ha tillräckligt med personal. Det jag vänder mig mot är att det ibland uppstår en vulgär debatt om decimaler på personaltätheten när vi har de högsta nivåerna. Men jag delar den uppfattningen att vi ska ha tillräckligt med personal osv. Det tycker jag att jag har klargjort nu flera gånger.
Det som gäller servicesedlar och att våra privata serviceproducenter har ett intresse av det här, så tror jag också på det här. Jag tror att ett sådant här valfrihetssystem just skulle gynna de privatserviceproducenter som vi har. Det skulle säkert också få igång fler serviceproducenter. Så jag delar den uppfattningen med vicetalman Eriksson.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är viktigt att vi alla från olika kommuner ser att det finns goda alternativ och att vi också har med det i vårt beslutsfattande. Jag vet till exempel att det finns ett nybyggt serviceboende i Mariehamns stad. Detta kommer att ge svårigheter åt de privata alternativen. Det är helt naturligt att kommunerna drar åt sitt håll, men under tiden försvinner en hel del av de här privata alternativen, vilket är synd. Därför skulle vara väldigt viktigt att få igång servicesedelsystemet.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, herr talman! Att vi bygger ut äldreomsorgen i det offentliga har varit nödvändigt. Det kommer att finnas ett mycket större behov också framöver.
Det behovet finns redan på grund av den demografiska utmaningen. Jag tror inte att det på något sätt är bortkastat att gå in för det här med att få igång servicesedelsystemet.
Vi behöver den privata produktionen för att komplettera den offentliga framöver. Det tror jag kommer att finnas både i stan och i andra kommuner.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl John Hilander
Talman! Idag är det inte bara den offentliga sektorn som producerar socialvårdstjänster. Det är av största vikt att ett tydligt regelverk finns så att ett bra samspel mellan de olika aktörerna ska fungera. Vi vet att ett modernt samhälle idag kräver olika valmöjligheter, men vi ska också komma ihåg att det är av största vikt att trygga de rättigheter för alla olika klienter med olika behov. Privata bolag ska tillika ha förutsättningar att nyetablera och därför måste man se över vilka förutsättningarna är och vilka krav som ställs, vilka planer som måste finnas, och vikten av egen kontroll.
För att trygga en långsiktigt hållbar service måste den privata sektorn känna sig trygg för att våga satsa långsiktigt. Tack!
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Innan jag går in på själva sakfrågan om privat socialservice så vill jag säga att jag tycker att det är en ganska knepig lagtext. Den är svåröverskådlig, speciellt paragraf 3 där man avgör de olika avvikelserna i tabellform. Jag tror faktiskt att man från landskapsregeringen kanske har menat väl och vill göra det överskådligt, med effekten enligt mitt förmenande har blivit totalt det motsatta. Jag har ingen minnesbild av att jag skulle ha sett den här typen av lagtext förut. Man måste gå in rätt många olika lagstiftningar för att få reda på vad som sist och slutligen gäller här på Åland när det gäller privat socialservice.
Jag tänker mig att man ute i kommunerna kommer att bli lite konfunderade när man ska tillhandahålla eller upphandla de här tjänsterna. Jag tror att privata företagare kommer att ha stora bekymmer. Det är möjligt att jag inte är den lagklokaste i den här församlingen, men jag erkänner öppet att jag hade svårigheter att försöka få något grepp om hur paragraf 3 hänger ihop. Jag ska inte gå in mer på djupet på det i och med att jag sitter i social- och miljöutskottet. Jag hoppas att vi där får en bra och ingående behandling av den här problematiken, men låt mig nu säga att jag blev lite förvånad när jag tog del av lagtexten.
När det gäller själva politikområdet med privat socialservice så tror jag personligen att det är något som kommer att bli allt viktigare. Vi hörde nu i presentationen att det i dagsläget berör fyra företagare här på Åland men jag tror att det kommer att bli viktigare framöver. Det är en viktig lagstiftning. Som sades i presentationen överensstämmer den nya rikslagen i sak i stort sett helt och hållet med den gällande lagen.
Det jag undrar till regeringsbänken när det gäller den biten; vilka egna bedömningar har man gjort? Har man bedömt att man från regeringens sida vill främja privat socialservice eller har man bedömt att man vill försvåra privat socialservice? Jag hoppas att man valt alternativ ett, att främja. I sådana fall undrar jag vad man har gjort för egna bedömningar. Vad bedömer man behöver ändras för att vi ska få ytterligare fart på den här utvecklingen?
Det sägs också att det endast är socialservice som får säljas utan mervärdeskatt och därför vill man göra en tydligare avgränsning mellan socialservice och allmän service. Jag förstår inte varför det skulle vara så men det finns säkert någon förklaring från regeringsbänkens sida. Jag lyckades inte få ihop det när jag tittade i den här framställningen.
Den fråga jag hade här svarade ministern på så den ska jag inte gå in på. Det tål kanske att upprepas att om det är 24 timmar service så krävs det landskapsregeringens tillstånd men är det under 24 timmar så behövs det inte utan då är det tydligen en anmälan till kommunen som gäller. Det har jag ingenting emot.
Det som sägs i detaljmotiveringen på sidan fyra kan också vara värt att fundera på och eventuellt debattera lite runt. Det sägs så här ”lagtekniskt föreslås att avvikelser från tillämpning av rikslagstiftningen ska kunna göras genom tydliga delegeringsbestämmelser så att landskapregeringen i vissa fall kan besluta om sådana avvikelser i landskapsförordning” och det sägs längre fram att ”det här är enbart avvikelser som kommer att få mindre betydelse för individen.” Det vore intressant att höra hur man har resonerat när det gället avgränsning. Vad är det som kommer att få en mindre eller mera betydelse för individen?
Som jag sade inledningsvis så ska vi inte gå in så mycket i djupet på framställningar som behandlas i utskottet, men i paragraf fyra i rikslagen när det gäller verksamhetsbetingelser så står det så här: ”varje verksamhetsenhet ska ha tillräckliga och ändamålsenliga lokaler och tillräcklig och ändamålsenlig utrustning, samt den personal som verksamheten förutsätter. Lokalerna ska alltid till sina sanitära och övriga förhållanden vara lämpliga för den vård, fostran och övriga omsorg som tillhandahålls där”. Formuleringen är ju sund. Det är ingen detaljstyrning och det kan bli väldigt bra om sunt förnuft får råda.
Däremot när det gäller personaltätheten som det var en liten ideologisk debatt om så finns det mer detaljerad information men inte när det gäller lokaliteter. När det handlar om personaltäthet så lutar jag ganska långt emot det som jag uppfattade att ledamoten Petri Carlsson sade. Det här är inte någon patentlösning, att ju mer personal det finns desto bättre fungerar vården. Men givetvis är det också så som lagtingsman Beijer sade, att det måste finnas ett tillräckligt antal personal för att det ska fungera. Men det var inte det som jag uppfattade att Carlsson sade. Han ville peka på att ska man få en god vård så är det inte bara antalet personal som är avgörande. Den bilden delar jag. Jag vet också att på många instanser och enheter där man de facto tillåts ha för mycket personal blir det väldigt ofta problem, bekymmer och frustration. Kanske på grund av att man känner att vi är lite för många för de här arbetsuppgifterna vi har. Jag tror att båda parter kanske har rätt. Det gäller att ha en välbalanserad personalstyrka för att det ska fungera på bästa sätt. Tack, herr talman.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Det kanske är ett nytt grepp att försöka visa upp avvikelserna i tabellform i två olika tabeller. Det är många olika lagar som vi annars skulle behöva redogöra för och det här hade vi tänkt att skulle bli mer överskådligt. Annars kan man nere på sidan fyra läsa om vilka lagar berörd av det här. Det är förvaltningslagen, arkiveringslegen, statistiklagen, barnskyddslagen, osv.
Sedan hade ledamot Eriksson en fråga om huruvida landskapsregeringen avser att främja privata serviceproducenter. Naturligtvis är inte den här lagen någonting som försämrar. Den främjar och har som avsikt att få de här socialserviceproducenterna att få en högre kvalitetssäkring osv. Problemet är att Åland är ganska litet och många av de här klienterna som kräver specialvård- eller omsorg…
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! När det gäller det sista så är det förstås sant, det håller jag med om. Jag uppfattar att man från regeringens sida gärna vill främja de privata alternativen. Mot den bakgrunden så kvarstår lite min fråga: vilka egna värderingar gjorde man för att man ytterligare skulle kunna främja privata alternativ?
När det gäller paragraf 3 så hoppas jag att den värderade ministern noterat att jag hade en ganska ödmjuk inställning. Jag tror mig förstå att man vill göra det här mer överskådligt men åtminstone i min värld blir effekten den motsatta. Det blir väldigt rörigt att hålla reda på att vad paragraf 3 sist och slutligen säger angående avvikelser.
Jag tycker att själva lagtexten bör vara ganska klar. Det här kan man säkert se på olika sätt, men för mig var det ett nytt grepp som inte riktigt föll på läppen.
Minister Carina Aaltonen, replik
En av de frågor som också ledamot Eriksson hade var just att när krävs landskapets tillstånd? Det är när man producerar service som är över 24 timmar, alltså dygnet runt. Om det inte är i egen eller kommunal regi, då behövs det inget tillstånd från landskapsregeringen.
Vi har inte aktivt tagit ställning till hur vi ska främja privata serviceproducenter. I den här lagstiftningen har vi försökt tillförsäkra att täppa till den här luckan i lagstiftningen och göra det rättssäkert både för klienter och för serviceproducenter genom att vi har en ny uppdaterad lag.
Ltl Anders Eriksson, replik
Bra att lagstiftningen är i skick. Jag kan tänka mig att det kanske inom landskapsregeringen finns en ideologisk spännvidd. Vill man faktiskt främja privata serviceproducenter eller vill man omdevetet försvåra för dem? Jag kan tänka mig att det eventuellt kan vara på det sättet och det får vi säkert höra senare om det blir en ideologisk debatt.
Jag hör till dem som tror att det är viktigt att man får privata alternativ att fungera på bästa sätt med tanke på vår samhällsekonomi och den alltmer åldrande befolkningen.
Jag tycker att man borde från landskapsregeringens sida mer aktivt ha tagit ställning till hur vi ytterligare kan hjälpa till utöver rikslagstiftningen. Det har man synbarligen inte gjort, och det är synd.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Hilander, replik
Herr, talman! Ledamot Eriksson värnar som vanligt om företagarna. Specifikt om de krav som gäller för dessa och det är ju något som utskottet ska titta på. Både ledamot Eriksson och jag sitter där så det ska bli en intressant debatt där. Ledamot Eriksson nämner också hur man ska få fart på utvecklingen av den privata sektorn. Även det ska bli en intressant diskussion.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det blir säkert intressant.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, herr talman! Jag ska anlägga fyra synpunkter på detta lagförslag avseende lagstiftningstekniken, beredning, servicesedlar och enskildheter i själva lagförslaget.
Jag börjar med att konstatera att mellan den tid då den blankettlag som nu föreslås upphävd, alltså den från 1996, och den som nu föreslås transponerad in i vår lagstiftning från 2011, har rätten till social trygghet i rättsordningen för Åland via Finland enligt grundlagen kapitel 2 blivit garanterad grundläggande rättighet i vårt rättsystem. Det är ganska viktigt att notera att denna sociala rättighet numera är tryggad i grundlag. Detta skedde år 2000. Grunden är formulerad i paragraf 19 grundlagen: ”till denna del sålunda det allmänna skall, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Det allmänna skall också stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt”. Jag nämner också det här sista därför att landskapsregeringen har i framställningen beaktat regelverket kring barnets rätt korrekt.
Kravet på lag enligt grundlagen framträder i det vi nu har till behandling, dvs. enskildas rättigheter ska regleras i lag. Därför är det korrekt att göra på det här sättet. Det var basen.
Vad gäller tekniken, blankettlag eller någon annan lag så har vi tillämpat blankettlagstekniken också på 1990-talet under den dåvarande rättsordningen. Vi har i den liberala lagtingsgruppen gått in för att stödja den här tekniken denna gång, dock med reservation för de faror som nu kommer att uppträda och som bland andra kollegan Anders Eriksson hänvisade till. Det vill säga, utmärkande för vår rättsordning är att man i samma lagstiftning reglerar både administration och operativ verksamhet. Det gör man av en gammal romersk-germansk tradition. Många gånger är det praktiskt och bra. Men just när man tillämpar en blankettlagsteknik så stöter vi på problem. De som ska administrera det som lagen säger underlyder normalt helt andra regler och överväganden än de som ska komma i åtnjutande av de grundläggande rättigheter som ska levereras enligt denna lagstiftning. Alltså, naturligtvis vore det ett idealt tillstånd att kunna skilja mellan administrativa förfaranden och operativa system i lagstiftning. Det skulle troligen leda till en alltför omfattande lagstiftningsproduktion. Därför har man av praktiska skäl gjort detta. Här döljer sig också problemen som jag återkommer till.
Jag uppfattade inte riktigt hur ministern beskrev beredningen av denna lag. Det framgår inte i texten och jag förstod att det lite hade glömts bort då lagen skrevs. Vi har åtminstone fyra producenter av privata sociala tjänster i landskapet. Det framgånger inte här huruvida de har beretts tillfälle att bli hörda, om inte så ser jag det nog som helt nödvändigt att den möjligheten bereds dem eller de viktigaste av dem under utskottsbehandlingen. Vi har gått in för den principen att de som berörs av en lagstiftning bör rimligtvis kunna påverka innehållet i den.
Vad gäller sedan den andra sidan av så att säga lagförslagets operativa del, dvs. konsumenterna, så ska ju vi företräda dem här. Naturligtvis hindrar ingenting utskotten att försöka ringa in vad gäller dem som ska begagna sig av det som lagstiftningen skulle trygga, dvs. vi alla så småningom. Fram till det ska vi företräda Ålands folk här i Ålands lagting.
Men just producenterna vore mycket viktiga att höra. Nu menar jag inte kommunerna. Kommunerna ansvarar för att tillgången till tjänster tryggas. Lagstiftningen medger att produktionen sköts av andra än kommunerna, då är det nog väldigt bra om utskottet kan höra dem det gäller.
Det leder mig, herr talman, till den tredje iakttagelsen. Det är möjligheten att öka valfriheten med servicesedlar som vi hörde om i en motion. Jag delar helt kollegan Petri Carlssons syn på det hela. Det är klokt att vi vänjer oss vid tänkandet att en servicesedel inte bara är ett betalningsmedel utan det är framför allt ett medel för att öka valfriheten i omsorgen. Därför var ministerns besked om att lagstiftningen om servicesedlar antagligen får vänta till sig i någon mån nedslående. Jag föreslår därför också att utskottet under hörande eventuellt kunde väga in den här aspekten.
Lagstiftningen om servicesedlar är inte komplicerad, den är skäligen enkel. Den lagstiftning som jag känner bäst till består av mindre än 15 paragrafer. Den är i sig inte svår att varken producera eller administrera som jag ser det. Jag ber utskottet att överväga var i systemet det projektet kommer. Det är förutsatt i både handlingsprogram och den aktuella tilläggsbudgeten.
Till lagtekniken för det fjärde, herr talman. Paragraferna tre och fyra läser jag tillsammans. Paragraf tre är också enligt mitt sätt att se ovanlig. Likt kollegan Anders Eriksson har jag inte riktigt någonstans stött på den här tekniken av att skriva paragrafer. I paragrafernas motiveringar kan man naturligtvis påträffa tabeller av olika jämförande karaktär. Att man i en paragraf som har en norm säga att så här är det, dvs. att en hänvisning här mellan två olika rättsystem utgör en norm, så det kan vara ganska svårt att då veta vilken norm som är gällande. Så är det och det här är naturligtvis en följd av blankettlagstekniken.
Det är antagligen för sent att nu filosofera huruvida man enligt självstyrelselagen 19 § 3 mom., dvs. för att vinna överskådlighet och enhetlighet, kunde ha tagit in de här paragraferna till vilka man hänvisar i rikslagstiftningen. Det är ingalunda förbjudet att göra på det sättet. Man kan åtminstone i motiveringen till paragrafen i någon mån upplysa om vad dessa riksparagrafer innehåller och vad består de avvikelser som följer av tillämpningen av 3 §.
Man kan kanske säga att 3 § huvudsakligen ska användas av dem som administrerar systemet och att de som använder systemets tjänster inte berörs av den. Det kan man inte vara säker på. Det beror mycket på den aktuella situationen som man befinner sig. Här skulle jag också vilja att utskottet fördjupar sig i både den här typen av lagteknik och det lagtekniska innehållet i de två tabeller som finns i 3 §.
När vi vänder blad och går till 4 § blir diskrepansen brutal. ”I beslut som har fattats med stöd av denna lag kan ändring sökas genom besvär i enlighet med bestämmelserna i 25 § i självstyrelselagen, om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag.” Hur ska en mottagare av en sådan här socialservicetjänst kunna veta det? Huruvida besvärsförbud gäller eller inte?
Mot det kan man invända att överklagbara beslut ska åtföljas av besvärsanvisning men vi vet att det långt ifrån är regel att så sker i praktiken. Besvärsanvisning ges om man begär det. I vissa fall ges det automatiskt. Det kan vara svårt att få en balans mellan 3 § och 4 §. 3 § innehåller dessa tabeller som upplyser administratören om vad som gäller, medan kunden i 4 § förhoppningsvis får leta själv om han eller hon lyckas med det. 4 § borde åtminstone få ett tillägg som, efter kommatecken, fortsätter på sista raden ”om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag, vilket ska framgå av beslutet”.
Ett minimum för att uppfylla förvaltningslagstiftningens krav på god förvaltning är nog att om man avser att ett beslut åtföljs av ett förbud att söka ändring så bör det framgå av beslutet, och omvänt. Om ett beslut är överklagbart så ska till beslutet fogas besvärsanvisning.
Att lämna det så här öppet representeras inte den rätt till god förvaltning som också numera är en grundläggande rättighet. Talman, det här var mina önskemål inför utskottbehandlingen.
Minister Carina Aaltonen, replik
Tack, herr talman! Jag försökte säga i mitt anförande att samtliga kommuner har fått det här lagförslaget på remiss. Remisstiden var mellan den 9 januari och 20 februari. Sju kommuner har svarat. Samtliga fyra serviceproducenter har också fått lagförslaget tillsänt under samma tid. Ingen har kommit med några skriftliga brev tillbaka på det här. Dessutom har också Ålands kommunförbund ytterligare kommit med åsikter. Jag har full respekt för ledamot Gunnar Janssons åsikter beträffande den här lagstiftningstekniken och speciellt då i 4 §. Kan utskottet komma med förtydliganden och förbättringar så är det välkommet. Tack.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det är bra att vi håller oss till själva ärendet, som ju inte hand-lar om att främja privat sociala produktionsbolag. Det handlar inte om de här sedlarna och allt möjligt annat som folk har pratat om här för att man antagligen vill främja en utveckling av alltmer privata alternativ. Det får man gärna göra.
Den här lagen handlar om en enda sak: det är att trygga kvaliteten i den privata produktionen av sociala tjänster. Det är ett resultat. Den är en byråkratisering av hela den här förvaltningen av att kontrollera, inspektera, begära in tillstånd, när vi då ska ha sociala alternativ. Det är fullt möjligt.
Alla som vill kan starta privata alternativ. Nu är det inte så att det är någon större rusning på marknaden. Det finns många skäl till det. Att man i större städer där behoven är stora har satsat på det här har haft förödande följder i äldreomsorg framför allt, men kanske också inom andra branscher. Speciellt där man ska ta hand om ungdomar som har svårigheter har det blivit mycket business.
De som påstår att personaltätheten skulle vara av underordnad betydelse vet inte riktigt vad de talar om. Utan det som de äldre har behov av hela tiden är tillräckligt med personal. Också inom våra kommunala instanser så klagar man på att det inte finns tillräckligt med personal. Också de anhöriga klagar på detta. Sedan kan man tycka allt möjligt.
Den här lagstiftningen visar att de här privata alternativen som ska vara så billiga och bra kostar samhället och skattebetalarna i andra sammanhang. Bland annat i hela den här hanteringen. Jag önskar att ledamöterna tittar på bilaga 3. Om man ska starta ett privata socialt servicebolag, kanske sälja tjänster till äldre, att man går ut och handlar och hjälper till. Vad ska man då göra?
Man ska bilda ett bolag. Man ska ha en kopia av bolagsordningen, bolagsavtalet eller sammanslutningens stadgar eller annan motsvarande utredning. Man ska också ha handelsregistersutdrag eller kopia av näringsanmälan, intyg över självförsörjning och intyg över utmätningsregistret. Verksamhetsplan, planritning och dispositionsplan över de utrymmen som används för verksamheten. Räddningsplan och utredning, osv. Räddningsmyndigheten, hälsoskyddsmyndigheten.
Det blir inte mindre byråkratiskt fast man är en privat serviceproducent. Det blir inte billigare. Man måste uppfylla samma kriterier som den offentligt producerade socialservicen. Sen ska det vara inspektörer och tillsynsmyndighete. Det blir igen samma karusell med ytterligare byråkrati. Den där drömmen om att bara det är privat så blir det billigt och bra. Den är nog en av de största myterna som man har spridit runt sig de här senaste decennierna i den här branschen.
Titta på de verksamheter som vi har. Det finns ett jättebehov av service till äldre. Det finns en marknad. Var är företagarna? – Det är ingen bra business, sade årets feminist. Kvinnor, det är ingen bra business. Det är inte många kvinnor som står här och talar om hur bra de här alternativen är. Det är underligt nog många män som tycker att det här skulle vara en jättebra affär. Sätt igång och jobba med social service till äldre. Då får ni se hur lätt tjänade pengar det är. Byråkratifritt är det minsann inte. Det här är en följd av den där enkla drömmen att är det privat så blir det billigt och bra. Det stämmer lång ifrån hur verkligheten ser ut.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Det var ett initierat anförande men till största delen är min bedömning att det inte på något vis återkopplar till den lagframställning som nu ligger på bordet. Det som vi diskuterar i den här lagframställningen är att trygga rätten till social service med god kvalitet. Det är det som är det viktiga.
När vi har privata aktörer på marknaden att vi också har ett kontrollsystem som ser till att de verkar på etiska och goda grunder.
Jag tycker inte att det känns att jag vill gå i replik och diskutera huruvida vi ska privatisera mer eller inte. Det finns inte i den här framställningen. Det är inte det som vi för fram.
Vi för fram istället ökad kontroll av de privata som verkar i den sociala sektorn. Som det är i dagsläget så är det helt galet. Vi har en intensifierad kontroll, vi har bättre kontroll på kor och får i dagsläget via EU-direktiv än vad vi har på privata serviceproducenter.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag inledde också mitt anförande med att den här lagen inte handlar om främjandet av utveckling av privatproduktion av sociala servicetjänster. Däremot är det en följd av drömmen att privat är billigt. Då behövs det ingen byråkrati.
Jag säger att skattebetalarna får betala för det här i en annan form. Det är en insyn som vi har i kommunen där allt det här sköts. Man ska ta med alla kostnader, som det brukar sägas. Men det gör man inte. Och ändå, har vi enorma skandaler i Finland och Sverige där lagstiftningen säkert är minst lika bra som här.
Jag är för den här lagstiftningen, tycker det är helt okej om folk vill starta privata bolag. Men det är inte billigt eller lättförtjänta pengar.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! I den här lagframställningen så förs överhuvudtaget inget resonemang huruvida det är kostnadseffektivt att bedriva privata tjänster inom hälso- och sjukvården eller om det inte är det.
Vad vi tar fasta på i den här framställningen är att vi ska få ett regelverk som behandlar den kommunala verksamheten, landskapets verksamhet och den privata verksamheten ungefär jämbördigt. Det är vi försöker säkerställa här igenom är att vi har ett likartat kontrollsystem. Inte finns det någon garanti att man får den bästa vården bara för att det står kommunalt anställd i pannan.
Ltl Barbro Sundback, replik
Nej, det finns det inte i det senare fallet. Men det finns någon som har ett direkt politiskt ansvar och vars uppgift inte är att tjäna pengar på gamla och sjuka.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ledamot Sundback börjar med att säga det inte berör den privata vården och i tidigare replik var det samma sak. Ledamoten Sundback fortsatte undrade varför det inte finns någon som startar företag inom den privata sektorn för man inte kan tjäna pengar.
Man kan ställa sig frågan vad det beror på. Är det vi som har krånglat till lagstiftningen så att det inte finns intresse att starta privata bolag? Det finns ingen möjlighet att tjäna pengar i den branschen. Kvinnor är kloka, de går inte i den här branschen för att starta företag.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag håller med om det sista.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är som lagtingsledamot Barbro Sundback säger viktigt att vi har en relevant och modern lagstiftning när det gäller privat social verksamhet. Det är faktiskt så att vi tillsynar den privata socialvården och hälso-och sjukvården mycket noggrannare. Det är en nagelfars på ett helt annat sätt än den kommunala. Där skulle vi behöva förstärka resurserna. Sedan vill jag säga att från liberalernas linje handlar det här inte om en våt ideologisk dröm utan det är pragmatism. Vi ser att det finns ett jättestort behov. Det finns faktiskt en tredje sektor som producerar privata tjänster, till exempel folkhälsan med sitt dagcenter och sitt demensboende. Dessa är faktiskt ganska billiga i sammanhanget.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det handlar om det som vi egentligen inte skulle prata om. Jag kan säga att i det kommunala finns det ett direkt politiskt ansvar för verksamheterna. Det finns tjänstemän som bär ett tjänsteansvar. Det finns media som reagerar väldigt snabbt, det blir ofta kritik av brukarna. På samma sätt fungerar inte den här kontrollen av privat service. Nu har vi ingen sådan av betydelse på Åland, men exemplen utanför Åland avskräcker ju verkligen. Det centrala är att det ligger inte i några pengar i det. Speciellt inte på Åland, där vi har så små enheter som det blir väldigt tungt att sköta för så lite pengar.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Visst är det så. Men de här skräckhistorierna kommer från kommunala boenden och landstingsboenden i Sverige. Där är det centralt, där håller jag med lagtingsledamot Barbro Sundback. Det handlar om personaldimensionering i stor utsträckning.
När det gäller att upphandla tjänster inom det sociala, barnomsorg, äldreomsorg, så är kommunernas ovana ett stort problem. Det är svårt att göra upphandlingar. Där tror jag att kommunerna kommer att blir bättre, men det är politiker som gör den upphandlingen också. Det är extremt viktigt att man har reda på det man gör.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Ett alldesels kort inlägg. Jag kunde inte ta det i en replik, det blev fel replikväxling. Det finns ingen som försöker förhindra att man skulle kunna slå igång privata äldreboenden på Åland. Daghem eller tandläkarstationer kan också startas.
Ett bekymmer är kommunerna. Man är för dåliga på att upphandla. Det finns privata alternativ, men kommunerna är jättedåliga på att upphandla. Man understöder inte de här privata alternativen som finns. De få privata som finns inom sociala sektorn håller väldigt hög kvalitet, men de har inga kunder.
Till exempel dagcentret i Folkhälsan är en fantastisk verksamhet där man kan få avlastning om man har en dement make eller maka. Det är nästan bara Mariehamn som köper tjänster av dem. Vi vet att det finns ett behov. Problemet ligger inte hos landskapsregeringen, utan det ligger hos kommunerna. Det är min uppfattning.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Ansvaret ligger hos kommunerna. Man köper tjänster om man har ett behov av det, men däremot har vi ett större behov som vi måste se till att trygga i de Gamlas hem. Kommunerna måste se till att vi har en verksamhet som vi har dygnet runt. Denna verksamhet är mer anpassad till kommunerna.
Nog köper kommunerna också själva dagverksamheten från Folkhälsan. Man kan säga att kommunerna är dåliga men man måste se var kommunernas behov ligger, just inom demensvården. Nog försöker kommunerna göra sitt bästa där också och se till den enskilde klientens behov. Först och främst måste vi trygga kommunernas tillgång till service. Där har vi samarbete med de Gamlas hem och demensavdelningen för att få service dygnet runt.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Ett bekymmer är att behoven ser så otroligt olika ut. Visst behövs det demensboende som är dygnet runt. Men det behövs också avlastning för den stora skaran närstående vårdare som har en dement anhörig.
Där är första steget dagverksamhet. Att man kan få avlastning ett par dagar i veckan för att kunna göra egna ärenden och få lite egen tid. Där är min uppfattning att man ute i kommunerna är ganska dåliga på att se det här behovet som närstående vårdarna har. Det handlar om ekonomiska realiteter där också, men det skulle vara så otroligt smart att ligga lite steget före. Närstående vårdarna gör en enorm insats för hela det åländska samhället. De har en enorm omsorgsbörda.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Eftersom ledamot Sjögren tidigare var minister så har ledamoten kanske mer siffror på det här. Hur många från landsbygden har blivit nekade det här? Jag har suttit i socialnämnden sedan 2003 och har inte nekat en enda. Vi har sett möjligheten med att ge avlastning och använda det här. Däremot har vi kanske inte så många dementa inom vår kommun. Hur många har Mariehamns stad beviljat, hur mycket är det på landsbygden? Om ledamot Sjögren säger att det inte är kommunerna som är bra på det här så behöves väl också fakta. Man kan inte bara dra till med något och sätta det igen på landsbygdskommunerna.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag försöker ha en konstruktiv dialog. Lagtingsledamot Winés inställning är lite tråkig. Jag ska ge lagtingsledamot Winé alldeles färska fakta. På Folkhälsans dagcenter finns idag nio Mariehamnare. De får alla avlastning tre gånger i veckan. Jag tror det finns tre stycken från andra kommuner: ingen från Jomala, men någon från Lemland och kanske någon från Finström. Om man tar befolkningen som finns i Hammarland, Finström, Jomala och i Lemland, också i Sund, så skulle det ju finnas ett alldeles enormt tryck på den här dagverksamheten. Man har försökt marknadsföra den ute i kommunerna men man får ett ganska svalt mottagande. Det handlar om pengar, så är det.
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Gun-Mari Lindholm
Talman! Eftersom den här debatten tillåts vill också jag ge ett bidrag i den här diskussionen. Jag håller långt med det som ledamot Katrin Sjögren sade i sitt anförande, men det finns också en annan problematik som hör till den diskussionen. Detta handlar särskild om de dementa personerna. Även om man vet att man har möjlighet enligt lag att få avlastning fem dagar i månaden, så är det inte många som utnyttjar den. Man inte har hjärta att lämna ifrån sig den här anhöriga. Man vet att han eller hon får det ännu jobbigare på ett för den personen okänt ställe.
Det finns en human bit i det där som kanske gör att det inte är så lätt att man skriver en lag och så fungerar det på det sättet.
Vad beträffar att platserna i Mariehamn, kunde man alltså fylla de här platserna med sådana som andra kommunerna betalar för. De allra flesta kommunerna har den här resursen i sina egna hemkommuner. Man har de här avlastningsplatserna och de används i första hand eftersom det finns en kostnad som ligger hela tiden i kommunen vad beträffar dem. Det blir naturligvis dyrare om man sedan ska köpa samma tjänst från en annan kommun. Så det kan vara en förklaring.
I den bästa av världar skulle det vara bra om det skulle ploppa upp en massa företag inom den här servicebranschen. Jag har själv drivit ett sådant i sju år och jag vet att det inte är någon guldgruva. Så till den delen kan jag hålla med lagtingsledamot Barbro Sundback. Att säga varför startar man inte? Visst finns det möjlighet att jobba flexibelt. Man kan göra på många olika sätt. Arbetstiderna kan man lägga. Det finns ett engagemang, i ett dagis kan man ha det mer som ett kollektiv. Men man blir absolut inte rik på det, tvärtom. Det går mycket, mycket mer tid åt. När man ska göra investeringar inget intresse hos någon, vare sig kommun eller landskapsregering, att gå in och stöda sådana här företag. Skruvar och muttrar, det går hem, men inte mjukvaran. Tack!
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Jag är jätteglad att ministern tar upp hela komplexiteten i det här ärendet. Den här debatten har verkligen visat för oss att hur den här aktuell privata socialservicen är och vilka stora dimensioner den har. Och vilken betydelse den kommer att få i framtiden. Jag är tacksam för det här anförandet. Tack!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Vi pratar lite om två olika saker. Vi pratar om avlastning dygnet runt som en helt annan sak än just den här dagverksamheten. Jag tror att dagsverksamheten har enorm potential. Närstående vårdare skulle också orka längre. De får tre eller två dagar i veckan där de kan göra ärenden och ha lite tid för sig själv.
Det är en helt annan sak att ha avlastning dygnet. Jag tror att det här är en upplysningsfråga när det gäller närstående vårdarna. De borde bli upplysta om sina rättigheter och möjligheter.
En sak som minister Lindholm har alla möjligheter nu när EU-programmet ska göras. Där kommer jag att bevaka med ett argusöga att man ser till att det också finns möjligheter för investeringsstöd också för serviceföretag ifall man tänker ha investeringsstöden kvar.
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det är bra att det finns ögon som kontrollerar. Jag hoppas att vi ska kunna prestera också det som man önskar från oppositionens sida. Jag kommer också att hålla ett vakande öga på det. Jag har ett alldeles eget intresse. Även om jag inte driver det här längre så vet jag vad det betyder.
Jag tror inte att det är hela sanningen som ledamot Katrin Sjögren sade i början av sin replikväxling. Det är inte så enkelt att det bara gäller den här dagverksamheten. Alltså, därför går inte till exempel Folkhälsans den dagverksamhet bra. Man har dagverksamhet i de olika kommunerna. Det finns platser och man har möjlighet att komma till det kommunala omsorgsboendet för att vara där några timmar. Där kan man äta och ta del av olika aktiviteter. Sedan kan man åka hem till natten igen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag noterar att debatten har blivit lite friare. Jag är väl delvis lite medskyldig även om jag tycker att mitt anförande kopplade till lagförslaget.
Ministern nämner att man inte vill lämna den anhöriga hemma själv i samband med avlastning. Jag tror att det privata skulle kunna komma och göra en insats i sådana här situationer. Jag vet att man på andra ställen haft en buss där man kunnat övernatta utanför sitt eget hem. Sedan har någon har kommit och hjälpt till. Det finns många sådana flexibla lösningar som den privata sektorn kanske kunde bidra med. På så sätt skulle avlastningsrättigheten utnyttjas mer.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag tror att man använder sig av den privata sektorn. Då är det någon anhörig som kommer hem. Man åker kanske iväg bort för att träffa barn och barnbarn. Lämnar man sin make eller maka hemma så kommer det någon syster eller bror hem istället därför att den miljön är känd.
Jag tycker att vi ska vara flexibla och öppna för alla lösningar som finns. Framför allt ska vi stöda de företag som faktiskt försöker. Vi som också är kommunalare ska vara beredda att köpa de tjänster som finns om någon klient är intresserad av att använda sig av den servicen.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
4 Ändring av landskapslagen om gymnasieutbildning
Vtm Viveka Erikssons m.fl. lagmotion (LM 1/2011-2012)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Vtm Viveka Eriksson
Talman! Under ett par årtionden har lagtinget diskuterat reformering av gymnasialstadiet. På 90-talet talade vi om en utbildning efter grundskolan. Det gjordes två olika rapporter som åkte i papperskorgen. Så småningom kom ändå en lag, kanske 1998. Jag råkade faktiskt sitta i kulturutskottet och var med och behandlade den i lagtinget. Det blev lagen om utbildning efter grundkolan.
Redan i det sammanhanget talade vi mycket om behovet av att ytterligare få ihop de olika skolorna, att få en samordning mellan gymnasialstadieskolorna. Det ledde sedermera till att man gjorde flera utredningar. En del lades åt sidan. Särskilt den här Struktur-07 var väldigt omdebatterad och omdiskuterad. Den hamnade också i papperskorgen.
Under den tid som jag ledde landskapsregeringen tog man slutligt fram landskapslag om gymnasieutbildning. Delvis hade den en grund i Struktur- 07. En orsak att Struktur- 07 föll var att lagtinget var djupt oenigt om att alla skolor skulle sättas ihop till en enda utbildningslinje. Alltså, gymnasiet och de här yrkesutbildningslinjerna. Lagtinget kunde inte acceptera detta och därför föll det här lagförslaget. Jag tror till och med att det drogs tillbaka av då sittande landskapsregering.
Det fanns också flera frågetecken. Från liberalernas sida talade vi starkt för att det här inte enbart fick bli en förvaltningsreform där man flyttar klossar. Det här är en utbildningsorganisation där innehållet är det avgörande och det viktiga. Vi ville inte att man skulle mosa ihop allting så att innehållet skulle bli lidande.
Vi var också väldigt frågande till det här med sjöfartsutbildningen. Vi skulle ha velat att sjöfartsutbildningen skulle ha varit på sidan om hela den här gymnasieskolan. Den skulle ha haft en egen profil helt och hållet från grunden ända upp till högskolenivå. Det här böjde vi oss för sen senare när den här landskapslagen om gymnasieutbildning togs fram. Ganska länge förespråkade vi det med sjöfartsutbildningen. Till den delen hoppas jag att arbetet med ett samordningsarbete med sjöfartsutbildningen går vidare. Det inleddes under vår tid och var ganska långt framkommet. Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen nu jobbar vidare med det.
Innehållet i utbildningen är viktigt. Det har varit liberalernas linje och så var det också när vi bearbetade den nya gymnasieutbildningslagen. Vi hade en viss riktning som vi förde över till lagtinget. En framställning som regeringspartierna hade enats om.
Dessvärre ändrade kulturutskottet den här lagen på flera punkter. Dessutom blev det också en omröstning i kulturutskottet där liberalerna blev ensamma trots att vi satt i regeringsställning. Vi tyckte att man fortsättningsvis skulle ha en flat organisation. Man skulle inte ha en styrelse utan en direktion. Rektorerna skulle ha en mer företrädande roll i organisationen. Kulturutskottet och lagtinget valde en mer hierarkisk organisation. Man lyfte upp förvaltningschefen som den föredragande och den som skulle vara högsta chefen. Det har vi böjt oss för.
Resultatet av det här blev att det blev en brist i organisationsstrukturen då det gäller det pedagogiska innehållet. I gymnasiestyrelsen, såsom den är uppbyggd enligt lag, är den pedagogiska sakkunskapen inte företrädd. Det förra lagtinget ändrade ursprungsförsalget att rektorerna skulle ha en föredragande rätt i styrelsen. Det betyder att rektorerna enligt lag inte har någon rätt att sitta med vid styrelsemöten trots att de bär ansvaret för sina skolors utveckling.
Kulturutskottet gjorde också en sådan ändring att de studerande skulle beredas möjlighet att delta i styrelsemöten. Samma ändring gjordes inte för lärarna. Det är lärarna som besitter den pedagogiska kompetensen och som innehar sakkännedomen. De kan beredas plats vid styrelsernas sammanträde. Slutresultatet blev att den pedagogiska sakkunskapen inte ska vara företrädd vid styrelsernas sammanträde enligt lagen. Lärarna kan. Detta betyder att rektorerna inte är med i det organ där de pedagogiska utgångspunkterna, målsättningarna, faktiskt diskuteras. Trots att de ansvarar för den pedagogiska utvecklingen och för utvecklingsfrågorna.
I den styrelse som fattar de här besluten kan lärarna som har sakkännedom och pedagogisk kompetens medverka. Men detta är beroende av förvaltningschefens och styrelseordförandens goda minne. Rektorerna och lärarna sitter med länge som ordföranden så väljer. Lagen tryggar inte att så ska vara fallet. Det är det vi nu vill rätta till.
Vi tycker att det är viktigt att lärarna ska kunna delta vid styrelsens möten. De ska kunna få föra fram sin sakkunskap och sin kunskap om de faktiska förhållandena. Rektorerna, när det gäller sin egen skola, ha föredragningsrätt vid styrelsens möte. Rektorn har det övergripande ansvaret för sin skola.
Jag tar som ett exempel frågan om handelsutbildningen som har varit aktuell i massmedia. Enligt massmedia att det här en fråga som är väldigt allvarlig och stor för en del av vår utbildning. Förvaltningschefen som är föredragande i styrelsen kan inte de här frågorna. Och hur skulle förvaltningschefen kunna alla detaljer? Det är självfallet till fördel för det beslutsfattande organet i gymnasieutbildning om man har sakkunskapen på plats.
Sedan vill jag ytterligare understryka att det fungerar bra så länge vi har en förvaltningschef som har den kompetens som hon har. Hon har varit tidigare rektor. Hon har en pedagogisk kompetens. Hon har hela sakkännedomen. Så här länge fungerar det bra med att ha endast förvaltningschefen som föredragande.
Nästa förvaltningschef kan ha en helt annan kompetens och en helt annan erfarenhet. Då försvinner den pedagogiska kompetensen också när man tittar till dem som har föredragningsrätt. Därför har vi i en lagmotion föreslagit att lärarna ska, på samma sätt som de studerande, beredas möjlighet att delta i styrelsesammanträden och att rektorer inom sina områden ska kunna vara föredragande. Tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Vad gäller sjöfartsutbildningen så pågår det mycket aktiviteter. Jag ser stora möjligheter till att man inom en ganska snar framtid kommer att ha samordning där. Detta kommer att vara till gagn för både utbildningen och framför allt för de studerande.
När det gäller den historiska tillbakablicken på hur lagförslaget kom till så finns det behov av reflektioner kring det. När det gäller omröstningen i utskottet kring den här lagstiftningen så fanns det en sådan i utskottet. Den handlade om en enda sak och det var vem som skulle utse förvaltningschefen. I övrigt var utskottet helt enigt i hur man ville bygga upp det här.
När det gäller lärarnas närvaro så är det inte ordförande som godkänner eller icke godkänner den, utan det är styrelsen i sin helhet.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Ministern minns en omröstning. Det fanns också många diskussioner i kulturtutskottet. Liberalerna stod bakom en framställning där det fanns en helt annan inriktning. Vi fick lov att böja oss för majoriteten.
Vi är fortfarande inte nöjda med slutresultatet. Slutresultatet, konsekvenserna av det beslut som lagtinget fattade, var det att den pedagogiska kompetensen inte finns företrädd i styrelsen. Det kan ändå inte ha varit en direkt avsikt från lagtinget och kulturutskottet. Det måste ha blivit en miss i och med att man ändrade inriktningen på hela det här upplägget.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag tycker det är lite märkligt att man säger att man då fick böja sig i en fråga som man nu tycker är väldigt viktig. Ändå väljer man att ta en omröstning i en fråga som man då tyckte var mindre viktig.
Min bild av diskussionerna i utskottet var att det fanns en hel del olika åsikter från många olika håll. De diskussioner som fördes kring huruvida styrelsen skulle heta styrelse och huruvida man skulle ha en föredragande var enhälliga.
Jag tror vi kan gå tillbaka till de stenografiska protokollen för när det här godkändes. Jag minns tydligt att diskussionerna handlade om vem som skulle utse förvaltningschefen. Där hade vi våra stora diskussioner. De gällde frågan om vem som skulle ha kontrollen över just det mandatet.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det var en stor diskussion om styrelsedirektionen och hela organisationen. Kulturutskottet valde att göra de här ändringarna.
Jag undrar om minister Ehn, som är ansvarig för utbildningsfrågorna, är nöjd med slutresultatet? Att vi idag har den situationen att vi har en styrelse som fattar beslut. Rektorerna, som har det övergripande ansvaret, har egentligen ingen plats enligt lagen i styrelsesammanträdena.
Lärarna kan medverka, de studerande ska medverka. Liberalerna har tittat på det här och vi är inte nöjda med det. Det var inte heller vår avsikt från början att det skulle bli så här. Jag tycker det gick snett i kulturutskottsbehandlingen. Vi får också ta åt oss för att vi inte tillräckligt bevakade det.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Som lärare förstår jag resonemanget som kommer från vicetalman Viveka Eriksson. Jag förstår att lärarkåren vill påverka och få sin röst hörd. Jag hoppas innerligt att styrelsen lyssnar på vad lärarna har att säga. Nu har jag faktiskt de stenografiska protokollen med mig. Enligt kulturutskottet skulle man efter två år göra en utvärdering om hur den här lagen har utfallit. De diskussionerna fördes där då.
Jag hoppas att man inte omedelbart river sönder när man påbörjat ett sådant här enormt förändringsarbete. Man bör ge det en chans och sedan tar man en diskussion. Visar det sig då att lärarna inte har blivit hörda eller att det finns problem, då kan jag nog enas med vicetalman Eriksson.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är bra att det blir en utvärdering. Vi kan redan nu se att det finns en brist eftersom rektorerna enligt ursprungsförslaget var tänkta att finnas med i styrelsen. De har ingen plats. De har hela det stora utvecklingsansvaret för sin del av utbildningen, men de har ingen plats i styrelsen. Är inte det märkligt? Jag tycker att ledamoten Kemetter som lärare faktiskt skulle kunna se att det blev lite märkligt. Det blev en konstig snedfördelning där.
Jag är helt inne på att vi behöver titta på helheten i en utvärdering. Det här är en åtgärd som redan har påtalats. Man är inte nöjd att det blev så här. Det har påtalats från lärarhåll redan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Carita Nylund, replik
Tack, fru talman! Jag är nybörjare på att läsa lagar, men jag undrar om inte gör ett problem av något som inte är ett problem? I paragraf 54 står det att styrelsen kan bereda möjlighet till andra personalgrupper att delta i mötena. Där ingår rektorerna.
Är det så att någon rektor har blivit hindrad att delta i ett möte? Har man inte fått ta del av ett möte? Då kan jag förstå att man vill ändra det här nu, men annars ser jag ingen anledning till det.
Jag tror att man löst det här med god vilja. Lärarna deltar i mötena med styrelsens goda vilja. Man kan lösa mycket med god vilja och kanske vänta ut den här utredningen.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det kan inte vara så att vi lagstiftare vill att saker och ting ska skötas på enskilda människors goda vilja. Det är lagen som ska ange vad som ska gälla. I ursprungsförslaget hade alltså rektorerna en roll. Det vore märkligt om man skulle placera rektorerna på samma nivå som övrig personal, att de kan få medverka. Rektorerna har det huvudsakliga ansvaret för sina delar av utbildningen.
Det blev snett och det var den här förändringen i lagtinget, i kulturutskottet, som orsakade det här. I ursprungsförslaget hade man tänkt att rektorerna hade en given plats.
Sedan är det också det att man ändrade att de studerande ska, men den pedagogiska kompetensen kan, vara företrädd.
Ltl Carita Nylund, replik
Tack, fru talman! Jag håller med om att rektorerna och lärarna ska ha samma status. De ska också ha samma rätt som eleverna. Det kan jag köpa. Men jag ser ingen anledning att göra det nu. Den här utvärderingen ska göras om två år. Det kan dyka upp mycket på vägen. Ska man varje gång det dyker upp ett problem riva upp och bygga nytt? Det blir väldigt omständigt.
Det här är något man kan lösa inom den här tiden, tills den här utvärderingen är gjord. Då klumpar man ihop alla de här problemen, eller frågeställningarna.
Du pratar om en plats i styrelsen, men det är väl fråga om närvarorätt?
Vtm Viveka Eriksson, replik
Beredas tillfälle att medverka vid styrelsen men inte att ha plats i styrelsen givetvis, fru talman. Visst skulle vi kunna avvakta den här utvärderingen. Men liberalerna har granskat och studerat den här frågan. Vi har diskuterat med olika företrädare för skolan. Vi har sett att här finns en brist som man ganska lätt kunde ändra på. Därför kommer vi med det här förslaget på hur man kunde ändra i den här lagen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, fru talman! Vicetalman Viveka Eriksson vill framställa situationen som en brist och att vi på något vis skulle ha missat någonting i det här sammanhanget. Jag uppfattar inte att det är på det viset.
Det var väldigt medvetet som lagtinget beslöt att det skulle vara en förvaltningschef för hela den här myndigheten och att förvaltningschefen är föredragande i de frågor som gäller verksamheten i styrelsen.
Det finns en samordningsgrupp som innehåller förvaltningschefen och rektorerna. Där för de gemensamma administrativa diskussioner och fattar beslut. Rektorerna svarar för det pedagogiska arbetet och övrig verksamhet vid sina olika skolor. Det är en ganska traditionell modell. Det är inte meningen att styrelsen ska fatta så detaljerade beslut i fråga om pedagogik.
Jag delar inte alls uppfattningen att man ska ha ett tredelat ledarskap i styrelsen. Det kommer nog att bli långa möten i sådana fall. Det kan hända att rektorerna gärna skulle sitta där, men jag tror inte att det är det bästa alternativet ur effektivitetssynpunkt.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! För ledamoten Sundbacks del är det ett medvetet beslut att rektorerna inte ska vara företrädda vid styrelsemöten. Så jag förstår det. Det betyder att ledamoten Sundback tycker att de som faktiskt har det övergripande ansvaret inte har någon plats i styrelsesammanträden.
Vi talar inte om att man ska ändra på ledarstrukturen. Vi talar om att rektorerna skulle få föredragande rätt inom sina områden samt rätten att medverka vid styrelsemötena. Men det tycker ledamot Sundback att de inte behöver göra.
Ltl Barbro Sundback, replik
Nej, det tycker jag inte. De här organisationerna har en förvaltningschef som har det övergripande ansvaret inför styrelsen för verksamheten. Så har vi också på ÅHS. Det är väl samma sak på den här miljö- och hälsovårdsmyndigheten osv. Det är en ganska normal organisationsmodell. Det är en person som är direktör eller chef. Det är den som ansvarar inför styrelsen och leder verksamheten nere i organisationen.
Den här skrivningen om styrelsen och lärares och rektorers närvarorätt gör att de kanske tom sitter med. Det vet jag inte. Det borde man kunna lösa internt, istället för att börja diskutera lagändringar. För min del finns det inget behov av att ändra det här, speciellt som man inte har gjort den här utvärderingen.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Det är uppenbart att ledamoten Sundback och vi som har skrivit på den här motionen har olika synpunkter på detta.
Vi ser att innehållet är det viktiga och inte hur man förvaltar. ÅHS är en helt annan typ av organisation.
Vi pratar om en utbildningsorganisation där det viktiga är innehållet i den pedagogiska utvecklingen. Styrelsen fattar beslut om grunderna för den utvecklingen. Grunderna för hur den pedagogiska utvecklingen ska gå till. Det är reglemente och alla stora frågor som tas upp där. Där skulle inte rektorerna vara med och påverka.
Det är en mycket intressant hållning som ledamoten Sundback har. Den pekar på den här skiljelinjen från Struktur- 07s tid där socialdemokraterna talade mycket förvaltning och klossar, liberalerna talade innehåll.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Johan Ehn
Fru talman, bästa lagtingsledamöter! Nio månader har den nya skolan funnits. Man skulle kunna säga att det skulle börja bli dags för förlossning om man vill använda sig av lite mer bildliga ordspråk.
Att sjösätta en organisation tar tid. Alla organisationer kommer att möta en hel del motgångar och en hel del medgångar.
När det gäller sjösättandet av Ålands gymnasium så gick det rätt fort. Landskapsregeringen under Viveka Eriksson valde att kort efter det att lagtinget hade godkänt ett förslag om ny gymnasielag också sätta den i kraft. Lagtinget lämnade det öppet. Det fördes ett resonemang kring att man skulle titta på möjligheterna när det var lämpligast att sätta det här i kraft. Man valde att göra det den 1.8.2011.
Jag hör till dem som tror att när man än sätter saker och ting i kraft så kommer man att möta problem. Man kan aldrig förbreda något i en sådan grad att man kan förutspå allting. Men jag hör också till dem som tror att det är viktigt att en organisation måste få tid att sätta sig. Vi vet att det krävs tid för att organisera sig och att hitta former för ett effektivt demokratiskt och bra arbete. Man behöver få pröva sig fram.
Man behöver få möjlighet att göra utvärderingar av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Jag hör till dem som tror att är det väldigt svårt att dra långtgående slutsatser kring konsekvenser nio månader efter att man sjösatt något. De slutsatser man drar kan bli så väldigt fel därför att man inte hunnit se hur alla delar av organisationen fungerar. Därför sade både landskapsregeringen och sedermera också lagtingets kulturutskott att en utvärdering skulle ske efter två år. Efter två år borde man ha organisationen på plats. Efter två år borde man på ett bra sätt kunna se vad som fungerar bra och vad som fungerar dåligt.
I vissa fall skulle jag kunna förstå motionen. Om det fanns saker som absolut inte fungerar med nuvarande organisation. Om det fanns en stor konflikt i det att rektorerna inte nu är föredragande utan istället förvaltningschefen. Om vi hade haft uppslitande strider offentligen eller inom organisationen mellan förvaltningschefen och rektorerna. I dessa fall skulle jag kunna förstå innehållet i den här motionen, att det måste göras så snabbt. Dessa problem finns inte idag.
Däremot om man vid utvärderingen kommer fram till att det är på det sättet att vi tänkte fel eller att det behövs ett annat sätt att leda, då ska vi absolut fundera kring att göra den här förändringen. Men att försöka göra den förändringen efter nio månader tycker jag är lite dumt.
När det gäller lärarnas närvarorätt vid styrelsens möten kallar styrelsen ständigt lärar-, personal- och studeranderepresentanter till sina möten. Det tycker jag är bra. Jag tycker det är bra att man i uppbyggnadsfasen av den här nya myndigheten också ser till få största möjliga insyn i arbetet. Man delar med sig av både kunskaper och information om organisationen.
När det gäller själva beslutsfattandet så är skolan är allas vår skola. Den hör till oss som sitter i den här salen. Framför allt är den medborgarnas skola.
När vi fattar beslut ska det vara ett välberett förslag som bygger på den sakkunskap som framför allt lärare och pedagogisk personal kan komma med. Man ska i så stor utsträckning som möjligt se till att väga in lärarnas, personalens och övrigas synpunkter i beredningsarbetet.
Här kommer vi till en annan viktig sak. Det är alltså att vi har en ganska delegerad organisation i Ålands gymnasium idag. Tittar vi i styrdokumenten så försöker man lägga bara de grundläggande och de mest övergripande besluten i styrelsen. Sedan försöker man föra ner det praktiska arbetet om hur man arrangerar osv på betydligt lägre nivå.
Vi har en samordningsgrupp som består av förvaltningschefen tillsammans med rektorerna. De ska se till att arbetet flyter smidigt och effektivt mellan de olika delarna av skolan.
Under den finns också en ledningsgrupp för varje skola. En ledningsgrupp som leds av skolans rektor. Ledningsgruppen ska användas av förvaltningschefen när det gäller att bereda ärenden inför styrelsen. På de här nio månaderna som skolan nu har varit aktiv har man inte lyckats helt och hållet att få det här arbetet att fungera. Det är förståeligt.
Man har haft massor med praktiska problem att genomföra med tanke på den tidtabell som man hade. Lagens togs i slutet på 2010 och trädde ikraft den 1.8. Man hade alltså rätt knappt med tid. Jag tycker ändå att man har gjort ett gott jobb och satt grunderna för det här. När alla de här bitarna är på plats kan vi börja göra en utvärdering huruvida vi tillvaratar allas intressen, allas kunskaper osv i det beslutsfattande som sker i skolan.
När vi ser att det faktiskt är något som är fel i nuvarande organisationen är jag villig att ändra på det. Det skulle vara dumt att säga något annat. Därför har vi en skrivning i kulturutskottets betänkande om en utvärdering.
Sammanfattningsvis, fru talman, är lärarrepresentanterna är tillfälligt ordnade. När vi gör utvärderingen ska man titta på huruvida det var rätt beslut eller inte.
När det gäller föredragningsrätten måste man få mer erfarenhet innan man går in och säger att det här var ett felaktigt beslut. Skulle det ha rått fullständig kalabalik mellan förvaltningschefen och rektorerna, då hade jag förstått att det var bråttom att göra det. Jag tycker det är vanskligt att säga att vi ska byta system före man har fått organisationen på plats ordentligt och känt på hur den fungera.
Det är ett och ett halvt år kvar till utvärderingen. Under denna tid ska vi se till att utveckla organisationen så att den faktiskt blir i topptrim. Då de här ett och ett halvt åren har gått, bör vi vara beredda att göra de förändringar som högst troligen kommer att behövas. Man tänker aldrig hundra procentigt rätt och tiden går faktiskt vidare under de år som vi jobbar. Tack, fru talman.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Liberalerna och Ålands framtid har sett att här finns en fråga som man behöver ta i nu. Det beslut som togs ledde till en sned organisationsstruktur. De som innehar den pedagogiska kompetenser sitter på sidan om det organ där man fattar precis de grundläggande dokumenten för utbildningen. De fattas i styrelsen. Då bör den pedagogiska kompetensen finnas företrädd.
Ministern säger att man inte har sett en kalabalik på grund av det system som finns i lagen. Vi ju konstatera att beror på att vi just nu har en förvaltningschef som innehar den här pedagogiska kompetensen. Byter man person, hur blir det då, minister Ehn?
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Det är intressant om vicetalman Viveka Eriksson kunde peka på ett konkret fall där vi har gått fel på grund av den situation som vi har idag, men den förvaltningschef som är föredragande. Diskussionen om ”om det vore en annan person” är helt omöjlig att svara på.
Om vicetalman Eriksson svarar på det att man inte hittar problemet eller de problem som funnits i just det här organisatoriska problemet. Om man inte kan ge konkreta exempel, då förstår jag inte varför det är så bråttom. Varför kan man inte vänta till ett läge där man faktiskt har fått analysera det här noggrant?
Man skjuter från höften för att göra organisatoriska förändringar trots att vicetalman Eriksson själv säger att det är innehållsmässigt som är det viktiga.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Vår roll här i lagtinget är att se till att vi har lagar som vår verksamhet vilar på. Just nu har vi en lag för Ålands gymnasium som innebär att den pedagogiska kompetensen inte ska vara företrädd vid beslutsfattande. Vi tycker det är en brist i lagen och vår roll i lagtinget är att peka på sådana brister och komma med ändringsförslag till den del vi ser att bristerna föreligger.
Just nu lever man på ordförandens och förvaltningschefens goda minne samt att förvaltningschefen har den kompetens hon innehar. Men det finns ingenting i lagstadgan att rektorer och lärare ska vara företrädda.
Det tycker vi är en brist som ska rättas till. Jag hoppas att när den här tiden har gått som ministern hänvisar till att minister också ska se det här problemet.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Att sitta här i lagtinget betyder att man ska se brister och föreslå åtgärder. Det betyder också att man har ett ansvar för att en verksamhet faktiskt ska få en möjlighet att fungera. En möjlighet att sätta sig och bli fungerande på bästa möjliga sätt.
Jag tror att vi var eniga när vi diskuterade det här senast. Det är viktigt att ge arbetsro åt en organisation som tycker sig ha varit satt under luppen under en ganska lång tid. Vicetalmannen Viveka Eriksson beskrev det själv i sitt anförande. Det har varit en tid som har varit turbulent ganska långt tillbaka i tiden. Man har inte kunnat sätta ner foten. Nu gjorde man det vid den här senaste lagstiftningen.
Kan inte vicetalman Eriksson och motionärerna visa på det konkreta? Det tycker jag inte att man har kunnat göra. Det konkreta exemplet som visar att detta måste göras nu, före man ser konsekvenserna av saker och ting. Då tycker jag att det är på gränsen till oansvarigt om jag ska vara riktigt ärlig.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Minister Ehn pratade om att det är dags för förlossning. Vi kan säga att ett sto är dräktigt i elva månader, så vi kan låta det gå den här våren i alla fall. Då har vi lite mer tid innan förlossningen.
Det är en tuff uppgift att få igång Ålands gymnasieskola. Det finns barnsjukdomar där. Låt oss hittar alla barnsjukdomar och vänta ett och ett halvt år innan vi börjar gör eventuella lagändringar. Mycket av det här kan vara operativa problem som kan lösas. Det tror jag att minister Ehn kommer att se. Framför allt uppfattar jag minister Ehn som en lyssnande minister som kan gå och möta folket.
Jag tror att bara man ger det här tid så kommer det att få sätta sig. Vi måste hitta vaccinationen mot barnsjukdomarna först.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Det är viktigt att låta organisationen visa vad den går för innan man gör den här bedömningen. Jag håller med ledamoten Göte Winé. Jag vill än en gång betona att jag ser att det har det funnits problem med att få organisationen att fungera.
Min analys av det hela är inte att det beror på att man inte har haft rektorerna som föredragande. Det finns ett antal olika element som har orsakat det här. Framför allt handlar det om att man skulle genomföra något väldigt stor på en väldigt kort tid. Den förra regeringen valde att sjösätta det här. Antagligen ansåg man att det var möjligt att göra det väldigt snabbt. Det fanns en fullmakt att göra det på något annat sätt, men man valde den här snabbare takten.
Nu jobbar vi utgående från det och tar det här vidare till att bli något bra. Det finns massor att göra, men vi kommer att klara det också.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Jag hoppas att vi kan glömma vem som sade vad och hur diskussionerna gick i utskotten för ett par år sedan. Jag tycker inte att det är det mest relevanta i sammanhanget. Jag ska försöka föregå med gott exempel idag och tala sakligt och kortfattat. Jag ska föra fram tre punkter som jag tycker är viktiga. Tre argument varför vi borde godkänna ändringen av den här lagen.
För det första är det viktigt att lärarna får vara med och påverka den organisation där de jobbar. Det är de som befinner sig närmast eleverna. De vet hur snacket går och ser tydligast de problem som finns.
För det andra är det viktigt att rektorerna kan involveras nu när organisationen har växt. Vi har sett en del tråkiga symptom under de här nio månaderna. Jag tycker det är viktigt att de får vara med. Det är ändå de som har ett ansvar för den pedagogiska verksamheten som vicetalman Eriksson var inne på.
Den tredje punkten handlar om att lärare och rektorer torde utgöra en ganska naturlig resurs i styrelsearbete i och med att styrelsen annars är ganska politisk. Jag tror att det här är något som kan tillföra styrelsen något. Jag ser det inte som ett hinder om de skulle få vara med. Är det så att lagtinget i likhet med minister Ehn tycker att det är bra att lärarna bjuds in till styrelsemötena så skadar det knappast att vi i lagen skriver att vi tänker på det sättet.
Det är klart att organisationen fungerar på något sätt som det gör idag. Jag tycker ändå inte att det ska hindra oss från att utveckla och förbättra organisationen som den ser ut idag. Det är den största orsaken till varför vi ska ta det här lagförslaget till oss och fundera ordentligt på det före vi kastar det i papperskorgen. Tack.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag tror också det är viktigt att agera när man ser att saker och ting inte fungerar. Jag tror att det är för tidigt att göra den utdömningen av det system som finns idag utgående från att man inte egentligen har gett den här organisationen tid.
Vi har gjort det man kan göra vad gäller elevernas och lärarnas representanter utgående från lagen. Styrelsen har valt att ge dem möjligheten att vara med där. De är med i det här arbetet. Jag tror att det kan fördjupas ytterligare.
Jag ser alltså att det här involverande arbetet det är viktigast egentligen i beredningsskedet när förslagen börjar verka och när man ska ta hänsyn till de kunskaper kring de faktiska problemen som finns.
Annars skulle vi vara tvungna att kräva det här inne i salen också, att det finns sakkunskap kring alla de beslut som vi ska ta. Inte gör vi det, utan det förväntar vi att finns i beredningen.
Jag tror att man i första hand måste se till att man får det arbetet att fungera. Om det visar sig när vi gör den här utvärderingen att det här inte har fungerat, då är jag den första att hoppa med på tåget och göra de här förändringarna av lagstiftningen. Man ska inte ändra lagstiftningen.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag ser inte varför vi skulle vänta med en sådan här enkel åtgärd. Det har jag svårt att förstå. Varför man skulle behöva vänta i ett och ett halvt år på det? När vi ser att det finns ett problem och lärarna känner att de inte kan vara med och påverka. Jag tycker att det är viktigt att vi lyssnar på dem. Vi bör ta det till oss och fundera verkligen över om detta är ett problem redan nu.
Det är att skjuta problemen till framtiden om man förlitar sig enbart på den utvärderingen som görs då och inte bedriva något utvecklingsarbete redan nu. Det är oansvarigt, tycker jag.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Det kan mycket möjligt vara oansvarigt om man inte ser till man har lagstiftning som är uppdaterad. Det är lika oansvarigt att ha en lagstiftning som inte är tillräckligt långsiktig. Jag tror att det är livsfarligt om vi får en situation i samhället där man börjar göra väldigt snabba lagstiftningsförändringar åt det ena eller andra hållet. Vi måste istället ställa krav på att faktiskt bemöda oss om att försöka se till att få en så god lagstiftning som möjligt.
Sedan ska vi sätta tider på hur länge man tror att det behövs innan man kan komma fram till att man behöver göra förändringar. Man kan inte förvänta sig att en sådan här stor förvaltningsreform ska nå resultat på enbart några månader. Det behövs tid för att faktiskt komma på plats.
Skulle det vara så att vi ändå inte hade löst den här biten, dvs. att de inte hade den här möjligheten, då skulle jag förstå det här. Jag vill än en gång betona att det här handlar ju inte om förvaltningschefens eller styrelseordförandens åsikt. Det handlar om hela styrelsens sätt att välja att arbeta och styra. Det är modernt att man ser till att man hör dem som är berörda. Det gör varje styrelse i sitt arbete.
Ltl Axel Jonsson, replik
Minister Ehn pratar om att vi ska ha fokus på att göra så god lagstiftning som möjligt. Det är precis det vi har när vi för fram det här förslaget. Vårt fokus är att diskutera för att se om vi kan komma tillrätta med de problem som finns idag. Inte är det något annat.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson
Fru talman, tack för Ålands Framtids tre konkreta motiv för att godkänna den här lagmotionen.
Utgående från den erfarenhet som jag och många andra har av organisationer så är det viktigt att säga på den första punkten att lärarna måste påverka i beredningen. Det är för sent när ärendet är färdigberett för styrelsen. Eleverna måste påverka i beredningen och på andra sätt. I styrelsen kan de inte längre göra någon nytta för då är ärendet färdigt berett och klart för beslut. Angående den tredje punkten är det ytterst viktigt i organisationer med ett ledarskap. Det är mycket olyckligt om förvaltningschefen gentemot styrelsen i praktiken skulle bli underställd dem som förvaltningschefen är chef för. Man bör undvika den typen av organisationer.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag respekterar den erfarenhet som vicetalman Jansson har. Jag tycker också att elever och lärare ska höras i beredningsskedet. Det handlar inte om det.
Man kan samtidigt fråga sig varför det är möjligt för studerande idag att vara med om det här är något som inte behövs. Varför ska studerande vara med men inte lärare? Kan vicetalman Jansson svara på det?
Angående ditt andra påpekande. Om man läser 58 § i den här lagen så står det så här: ” Varje rektor 1) har ett pedagogiskt lednings- och utvecklingsansvar, 2) har personal-, ekonomi- och budgetansvar i enlighet med vad som anges i reglementet samt 3) ska besluta i ärenden som enligt grunderna för rektors ansvar åligger dem samt i sådana frågor företräda Ålands gymnasium.”.
Det här betyder att rektorerna har ett betydande ansvar för sitt arbete. Nog måste de kunna vara ansvariga inför styrelsen för det arbete de gör också. Något annat vore ju konstigt tycker jag.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Det är ytterst viktigt att informationen fungerar i organisationen. Det som motionärerna är ute efter är att man ska informeras på styrelsemöten. De anställdas representanter ska informeras på styrelsemöten. Det är fel ställe att informera på. Det måste ske i hela organisationen. Man måste kräva av organisationen att den har ett välfungerande informationssystem. Styrelsemötena är definitivt fel ställe. Det har vi lärt oss i många andra sammanhang.
När det gäller rektorernas pedagogiska ansvar anger lagen att det är deras ansvar. Det är deras tjänstemannaansvar att se till det. Styrelsen har i allmänhet inte med de frågorna att göra. Det är säkert endast i vissa övergripande sammanhang som ärendena har varit beredda, där rektorerna har varit med. Det är en helt annan sak som ledamot Jonsson hänvisar till.
Ltl Axel Jonsson, replik
Vicetalman Jansson svarar inte på min fråga. Varför har studerande rätt att vara med och bli hörda? Varför ska inte lärarna ha den möjligheten? Att man ska kräva att organisationen har en fungerande information, det är självklart men det har inte med den här saken att göra. Det ska väl alla organisationer.
Skulle jag sitta i Ålands gymnasiums styrelse skulle jag tycka att det var en tillgång att kunna höra elevernas och lärarnas åsikter i slutskedet av en behandling. Självklart ska man göra det i beredningen men att få höra det från dem personligen tror jag är en stor tillgång. Därför lägger vi fram det här förslaget idag. Det är vår synvinkel på en positiv åtgärd men det behöver givetvis inte stå för vicetalman Jansson.
Ltl Carita Nylund
Tack, fru talman! Gymnasiereformen infördes under stor brådska under det sista året av förra mandatperioden. Då var liberalerna själva en del av regeringen.
Vi var många som konstaterade att det går lite väl fort, vi får nog kanske räkna med lite barnsjukdomar.
Oavsett hur man genomför en stor förändring och hur stor tid man än tar på sig, så får man räkna med att det kommer barnsjukdomar och inte bara en. Det tror jag att vi kommer att få se här under året som går.
Det är bra att liberalerna tittar på sin egen organisationsförändring och är lite självkritiska. Det är ingen som är emot att lärarna eller rektorerna skulle vara med på styrelsemötena. Jag tror inte att det finns någon som tycker att de inte har något där att göra. Det kan vi konstatera. Jag har inte uppfattat att det skulle ha funnits problem eller att någon skulle ha blivit hindrad. Jag har inte hört att något ärende skulle ha gått fel för att rektorerna inte har blivit hörda eller lärarna inte har fått säga sitt. Jag är av den åsikten att lärarna ska ha samma representation som eleverna, precis som ledamot Jonsson var inne på. Man ska ha rätt att närvara. Jag kan helt skriva på den synpunkten.
Vi hörde minister Ehn och andra säga att det ska göras en utvärdering om ett och ett halvt år. Där är det just sådana här saker som man ska titta på. Ska man göra det varje gång det dyker upp ett problem? Det ska skrivas en motion och vi ska diskutera det här. Vi ska ha det till ett utskott som sätter arbetstid på det. Istället kan man ju vänta i två år och ta alla de här problemen och frågeställningarna när den här utvärderingen är gjord.
Just det här med lärarrepresentation och vem som ska vara föredragande i styrelsen ser inte jag som ett akut problem. Man hör många kritiska röster om den här nya organisationen. Det handlar om avhopp från olika linjer. Man klagar på att scheman inte blir lagda förrän dagen före och de ändras. Det har varit otroligt hög arbetsbelastning på vissa, till exempel studiehandledarna har fått jobba enormt hårt. Det finns saker som man rent operativt har behövt lösa på olika sätt. Det tror jag man har gjort ute på enheterna efter bästa förmåga. Där kan det säkert finnas saker som vi akut måste ta upp före den här utredningen om två år. Det här är inte en sådan sak. Jag anser att man har löst det på ett ganska bra sätt, om jag har uppfattat saken rätt.
Det är saker som direkt påverkar de studerande och deras utbildning. Deras möjlighet att tillgodogöra sig den här utbildningen påverkas. Det är de sakerna som är de mest akuta och som man möjligtvis kan göra något åt om man ser problem med lagen.
Vad det gäller vem som ska vara föredragande. Jag kan svälja det här med representationen av lärarna. Jag vet att det kom klagomål redan före den här organisationsändringen gjordes. Vad det gäller föredragande i styrelsen så ser jag ett problem där med att man ska ha två olika föredragande på samma möte. Så det är nog en sak som vi får titta lite mer på i utskottet. Tack.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Efter att ha lyssnat på debatten så kan man tycka att det här är en strid om påvens skägg. Nästan alla är överrens om att det här ska göras. Frågan är bara när. Den materiella förändringen i lagstiftningen är inte komplicerad. Den är ganska enkel lagstiftningsmässigt. Men den har en viktig en betydelse för organisationen. Den har en stor symbolisk betydelse för Ålands gymnasium, för lärare och rektorer. Jag tror att den här lilla åtgärden skulle kunna bidra till att hela organisationen får arbetsro. Den kan bidra till att man känner att man har mer inflytande och lugna läget lite.
Ltl Carita Nylund, replik
Det är kanske ingen som är emot att lärarna ska ha rätt att delta i styrelsemötena. Men det har fortfarande inte framkommit om det faktiskt är ett problem. Jag vet att den här skrivningen kritiserades. Den säger att man kan ha rätt att delta och inte att man ska ha rätt. Har det de facto varit ett verkligt problem att man inte har fått delta? Eller är det bara det att man känner att det ska stå skall istället för kan?
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! För dem som dagligen ska tillämpa lagstiftningen rent konkret har det varit ett problem. Alla lagtingsgrupper har blivit uppvaktade. Man har haft skrivelser från lärarföreningen och man tycker att det är ett problem. Det har inte varit formaliserat hur rektorerna och lärarna kan delta. Det har handlat om ad hoc-lösningar. Man upplever från organisationens sida, från lärarnas sida, att det är ett verkligt problem. Det finns inte stipulerat vad som gäller och att det finns en skillnad mellan att eleverna ska och lärarna kan.
Ltl Carita Nylund, replik
Vi måste prata med olika människor. De styrelseledamöter och lärare på gymnasialstadiet som jag har pratat med håller med om att man borde man ha rätt att delta. Däremot har jag inte hört att det skulle ha varit ett problem och att någon skulle ha blivit hindrad. Styrelsen har löst det här. Det ligger i styrelsens intresse att göra ett så gott jobb som möjligt. Då hör man lärare och rektorer när det är något de kan ge. Jag ser inte riktigt att det skulle ha varit ett reellt problem. I teorin, ja. Men inte i praktiken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ledamot Nylund säger att hon inte har sett några problem med att lärarna inte har en klar representation i styrelsen. Den information som vi har fått från lärarkåren påpekar något helt annat. Man har alltså lyft fram det här problemet. Nu är det på grund av styrelsens goda vilja som man har fått komma in dit. Det har varit ett problem i början eftersom man har kontaktat representanter i olika partigrupper.
Möjlighet att sitta med i styrelsen beror på styrelsens goda vilja. Det betyder också att man inte vågar uttrycka sina åsikter mot styrelsen. Det betyder att man sitter och lyssnar, men man deltar inte i besluten. Man vågar inte ha en annan åsikt, för då kan styrelsen säga att det här känns obekvämt.
Ltl Carita Nylund, replik
Tack, fru talman! Det här förslaget handlar inte om en plats i styrelsen utan närvarorätt. Då ska man inte heller delta i besluten.
Ltl Brage Eklund, replik
Man deltar inte i själva besluten, men man har yttranderätt. Frågan är om man har ett stort intresse av att uttrycka sig om man sitter där med styrelsens goda vilja. Man vet att man kan åka ut. Har man rätt till platsen vågar man yttra sig.
Ltl Carita Nylund, replik
Tack, fru talman! Det är ett teoretiskt problem du beskriver. Det är ingenting som har hänt. Jag tror inte att man ska utgå från att styrelsen vill krångla med lärare och rektorer.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag noterar att ledamoten Nylund säger att styrelsen har löst den här situationen. Nu fungerar den pragmatiskt och det håller jag med om. Jag tycker det är bra att man har löst det så att både rektorer och lärare kan få vara med.
Det är ändå lagen som ligger till grund. Alltså, det är styrelsen som har löst det. Det finns ingen laglig grund för rektorerna. Lärarna kan medverka. Det finns en stor skillnad.
När man fattade beslut här i lagtinget om att ändra inriktningen på lagen blev det här med rektorerna hängande löst. Därav har rektorerna stort omfattande ansvar, egentligen gentemot styrelsen, men man har ingen föredragande rätt.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Göte Winé
Tack, fru talman! Jag hade tänkt försöka undvika att gå med i debatten idag, men den blev så intressant så jag kunde inte hålla mig.
I ett tidigare replikskifte med minister Johan Ehn nämnde vi barnsjukdomar. Det finns otaligt med barnsjukdomar idag inom Ålands gymnasium. Det är ingenting att sticka under stolen med. Det har varit mycket debatter och artiklar i tidningen den här veckan om vissa saker. Det är ingenting vi förändrar i lag. Jag förstår också lärarna, att det finns frustration. Man kommer inte till. Ingen lyssnar. De ser inte vad som händer. Men tittar vi på de bekymmer man har inom Ålands gymnasieskola idag så är det ingenting egentligen som styrelsen kan påverka.
Många av bekymren är lednings- och kommunikationsproblem. Det är en ny organisation där alla ska hitta sina roller. Dem kan inte vi fixa genom en att ändra lagstiftningen och tillsätta en plats i styrelsen.
Ledamot Brage Eklund sade i en replik att lärarna inte hade möjlighet att yttra sig. Igen är det en organisatorisk och ledningsförmåga. Vi kan inte börja lagstifta för att de ska våga yttra sig. Då är det något som är fel.
Fru talman, mycket av det här som vi idag har diskuterat är inte sådant som ska lagstiftas om nu. Vi ska göra en utvärdering av Ålands gymnasium om ungefär ett och ett halvt år. Då kan det finnas en hel del som man kan titta och ändra på. Men att gå in nu och börja ändra är alldeles för tidigt. Vi måste istället se vad vi kan göra för att hitta strukturerna och att personalen hittar sin plats. Desto mer vi går in råddar i det här, desto mer skrivelser kommer det att komma och desto mindre ro ger vi åt den operativa ledningen.
Vi måste låta dem jobba i lugn och ro. Sedan går vi in och tittar vad som har varit lyckat, vad det är som inte har varit lyckat. Vilka barnsjukdomar har vi kunnat vaccinera bort? Men först och främst måste vi låta ledningen där hitta en struktur. Det finns massor med problem. Det gör det. Det har jag sett här.
Vi måste se vad vi kan göra själv och vad är det som denna stora nya organisation själv kan jobba bort när de har varit ett år. De kanske hinner i juni, när terminen är slut, titta själva i backspegeln. Vad har vi gjort? Vad kan vi göra bättre? Det brukar alltid gå bättre det andra året. Tack.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Ledamoten Winé har rätt. Vi kommer inte åt de barnsjukdomar som också har visat sig i organisationen. Det är inte heller det som vi är ute efter. Vi pekar på två väldigt enkla ändringar i lagen som förbättrar situationen för hur beslutsfattandet går till. Alltså, att man får in det pedagogiska ansvaret också enligt lag i vid styrelsens beslutfattande.
Det finns en hel del problem med organisationen. Till den delen är det mycket bra att man gör den här utvärderingen efter två år. Ingenting hindrar att vi med den här enkla åtgärden ändå skapar en plattform för den pedagogiska sakkunskapen vid beslutsfattandet i styrelsen.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! När vi ser på Ålands gymnasiums ledning ser vi att det idag finns mycket pedagogiskt kunnande. Jag ser inte att det är där som problemet är. Det är ingenting som man konkret har fått höra om förutom en frustration från lärarhåll. Den kan fortsättningsvis finnas där.
Ledningen har den pedagogiska kunskapen. Vi måste titta på Ålands yrkesgymnasiums styrelses huvuduppgift idag. Det är också att rent vara en takorganisation. Mycket av den pedagogiska kunskapen som jag tror vicetalmannen tänker på är ju det operativa. Hit hör ledningsfunktioner som idag kan lösas under styrelsenivå.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Jag är inte ute efter beredningen. Jag är inte ute efter den operativa verksamheten. Jag är ute efter själv grunden för organisationens verksamhet.
Grunden finns i lagen. Den finns i styrdokumenten, den finns i budgeten. Den finns i alla de styrdokument som styrelsen fattar beslut om. När styrelsen fattar beslut om dem har inte rektorerna ingen plats vid det beslutsfattandet, trots att de har det övergripande ansvaret för den pedagogiska utvecklingen. Förvaltningschefen har inte det ansvaret. Förvaltningschefen borde rimligtvis inte kunna vara chef över rektorerna när det gäller den pedagogiska utvecklingen, utan det är styrelsen.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Det är styrelsen som har det ansvaret. Vad jag har förstått så kan man ta in det pedagogiska. Jag är helt medveten om detta och jag håller med vicetalman Eriksson om att man kan se på det här. Men jag tycker det kan vänta lite. Det är ingenting vi ska gå in på nu, låt det här komma sen. Jag förstår att det här är ett styrdokument. Man kanske ändå behöver göra vissa förändringar i lagen om ett och ett halvt år, så det här kan vänta nu. För det här är ingenting som jag ser akut.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Första behandling
5 Tvärvillkorsövervakning
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 14/2011-2012)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 10/2011-2012)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.
Diskussion.
Ltl Jörgen Pettersson
Fru talman! När det gäller att utveckla samhällen och strukturer till en välfungerande och för medborgarna lättbegriplig och tydlig helhet kan det ibland vara nödvändigt att gå tillbaka ett steg och göra om för att göra rätt. Ungefär så kan man beskriva det lagförslag om tvärvillkorsövervakning som landskapsregeringen kommit med till lagtinget och som finans- och näringsutskottet nu behandlat. Vi går, enligt lagförslaget, helt enkelt tillbaka till hur det var för bara fyra år sedan.
En kort bakgrund. Tvärvillkorsövervakning går enkelt uttryckt ut på att se till att de jordbrukare och gårdar som lyfter EU-stöd uppfyller vissa miljömässiga villkor. I stort sett handlar det om att åkrar, gårdar och djur ska brukas och skötas enligt god jordbrukarhävd. Något som i stort sett samtliga åländska jordbrukare redan gör. Det är viktigt och nödvändigt för oss alla som bor här. Rätt skött kan lokalt och närproducerat livsmedel vara den framtidsbransch som Åland och ålänningarna är i stort behov av. När den gröna och närproducerade vågen på allvar når konsumenterna på våra närmarknader gäller det att ha systemen i skick. Exportförsäljning är extremt betydelsefullt för hela Åland.
Denna tvärvillkorskontroll har fram till för fyra år sedan skötts av landskapsregeringens egen jordbruksbyrå. Då tog den nystartade organisationen Ålands miljö- och hälsovårdsmyndighet, ÅMHM, över kontrollerna. Under dessa fyra år som gått sedan dess har man kommit fram till att det är väldigt oändamålsenligt att göra en del av arbetet på jordbruksbyrån och en annan del av i stort sett samma sysslor på ÅMHM varför man nu vill återföra kontrollansvaret på jordbruksbyrån. Om oegentligheter upptäcks ska ÅMHM underrättas.
Detta tycker finans- och näringsutskottet att är sund förvaltning. Dubbelarbete ska alltid minimeras. Vår ekonomiska situation i landskapet kräver att vi måste rationalisera, effektivisera och införa nya och bättre strukturer på alla områden. Att en och samma avdelning sköter både rådgivning och kontroll är bra och gör det enklare för alla inblandade parter att begripa. Dessutom är det ett vettigt sätt att utveckla jordbruket på. Kontroller är ju ett sätt att förbättra, förädla och förfina – för allas bästa.
I samband med arbetet kring lagförslaget har utskottet också erfarit att det råder en viss oro över att övervakningen av tvärvillkoren på en redan hårt belastad jordbruksbyrå kan få konsekvenser på andra områden. Därför vill utskottet understryka vikten av att ständigt följa upp rutinerna på avdelningen. Exempelvis är det av största vikt att avdelningen mäktar med att betala ut de årliga stöden till näringen enligt den tidsplan som är uppställd av EU.
Finans- och näringsutskottet har behandlat lagförslaget och kan, efter smärre textjusteringar av huvudsakligen klargörande karaktär vilka framgår i betänkandet, enhälligt tillstyrka att lagen om tvärvillkorsövervakning antas av lagtinget.
Ltl Petri Carlsson
Tack, herr talman! Tvärvillkorsövervakning infördes av EU för att man skulle ha ett effektivt verktyg för övervakning. Den behövs för att garantera att de stöd som betalas ut också i praktiken bland annat minskar jordbrukets miljöbelastning. Det här förslaget går i huvudsak ut på att flytta en del arbetsuppgifter från ÅMHM till jordbruksbyrån. Övervakningsansvaret för grundvattendirektivet, nitratdirektivet och slamdirektivet förs över till jordbruksbyrån. Förslaget är bra. Vi bör inte föra över mer än såhär, åtminstone inte i det här skedet. Annars får vi behov av dubblerad veterinärkompetens och så vidare.
Visst kan det bli något mer arbete på jordbruksbyrån, men det blir nog också sannolikt effektivare med det som inte är rent skrivbordsarbete, eftersom jordbruksbyrån ändå åker ut till gårdarna i andra ärenden. På det här sättet kanske landskapsregeringen kan sköta det här på ett bättre sätt, vilket också borde sporra jordbrukarna att sköta sig. De förväntar sig också att en myndighet gör sitt.
Ibland får jag höra att vi moderater är emot jordbrukare. Det är vi inte. Vi är för produktivt jordbruk och vår näringslivspolitik gynnar även jordbrukare som oftast är hårt arbetande företagare. För mig som moderat och en som uppskattar det, vill jag därför särskilt lyfta fram ett bekymmer som möjligen redan finns eller som annars kan uppstå.
Det är arbetsplaneringen vid jordbruksbyrån i samband med semestrar som är viktig för jordbrukarna. Vi har ju mycket stödutbetalningar med dagens system, vilket gör att likviditeten påverkas, ibland kraftigt, för en företagare inom jordbruket. Det är särskilt viktigt att utbetalningarna inte försenas så att vi inte skapar onödiga likviditetsbekymmer för jordbrukarna.
De in- och utbetalningar som sker i ett företag går oftast inte i jämn takt. Utbetalningarna kan till exempel vara högre än inbetalningarna på grund av säsong eller försenade inbetalningar. För säsongsvariationer och andra påverkningar behöver därför ett företag ha en likviditetsreserv. En för liten likviditetsreserv kan resultera i att företag inte klarar av att sköta sina utbetalningar. Detta kan skapa följdproblem som till exempel förseningsräntor. Om ett företag hamnar i en situation med likviditetsbrist uppstår ett akut lånebehov som ofta leder till kostnader.
Så åtminstone i samband med att den här överföringen av arbetsuppgifter genomförs, hoppas jag att landskapsregeringen kan följa med så att arbetsplaneringen i samband med semestrar blir så bra som möjligt på jordbruksbyrån. Tack.
Talmannen
Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.
Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.
Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av 8 kap. 1 § vattenlagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.
Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.
Första behandling
6 Godkännande av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 4/2011-2012)
Landskapsregeringens yttrande (RP 8/2011-2012-s)
Republikens presidents framställning (RP 8/2011-2012)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Lag- och kulturutskottet har behandlat Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Utskottet föreslår att lagtinget ger sitt bifall och godkänner konventionen.
Syftet är att förhindra och bekämpa människohandel. Genom konventionen strävar man efter att trygga de mänskliga rättigheterna för offren för människohandel samt att säkerställa att människohandelsbrott utreds och åtalas effektivt. I konventionen fastställs också de grundläggande principerna för skydd av och hjälp till offer och vittnen. Enligt konventionen åläggs parterna att genomföra olika åtgärder för att förebygga och bekämpa människohandel samt för att koordinera de olika ansvariga organens arbete. Konventionen förutsätter även att lagstiftning och andra åtgärder vidtas som kan behövas för att kunna stänga en inrättning som har använts för att genomföra människohandel.
Landskapsregeringen framhåller i sitt utlåtande att konventionen inte innehåller några bestämmelser som står i strid med självstyrelselagen eller annan landskapslagstiftning. Genomförandet av stadgan kommer inte att föranleda något behov av ändringar av landskapslagstiftningen.
Beträffande bestämmelser som möjliggör stängande av inrättningar som använts för att genomföra människohandel är det en riksbehörighet.
I konventionen talas om förebyggande av människohandel och åtgärder för att motverka efterfrågan. I landskapsregeringens utlåtande framhålls att landskapsregeringen i sitt handlingsprogram lyfter fram arbetet med att motverka trafficking. Ett viktigt uppdrag är att sprida kunskap och att aktivt arbeta med värderingar och attityder i förebyggande syfte samt att kunna ta hand om eventuella offer. Landskapsregeringen antar att Åland på grund av sitt strategiska läge är en transitregion för människohandel varför det är viktigt att kunskap om människohandelns förekomst sprids och att samarbetet mellan berörda myndigheter fungerar väl.
Under behandlingen av ärendet har utskottet fått erfara att människohandel i fråga om sexuella tjänster för närvarande torde förekomma i relativt liten omfattning i landskapet om man bortser från transitproblemet. Trots detta finns det enligt utskottets mening anledning att ha beredskap ifall problemet skulle uppkomma.
Samarbete mellan tull, polis och sjöbevakning fungera väl och man anser att man har kontroll på läget under lågsäsong. Men under högsäsongen blir situationen genast knepigare.
Vad som däremot kan förekomma i dagsläget är ett fenomen som betecknas diskriminering i arbetslivet och som har koppling till människohandel, nämligen utnyttjande av arbetskraft. Enligt vad utskottet fått erfara förekommer det ibland att utländsk långväga arbetskraft blir i total beroendeställning i förhållande till sin arbetsgivare. Det finns exempel på arbetsgivare som hämtar arbetstagarna på flygplatsen och för dem till ett isolerat boende som anordnas av arbetsgivaren och som sköter alla kontakter med myndigheter och t.o.m. med bankerna. Under förevändning att arbetstagaren inte kan språket kan arbetsgivaren få arbetstagarens medgivande till att få uppgifter från banken om konton och ibland även dispositionsrätt. På så sätt kan arbetsgivaren betala en till synes skälig lön till arbetstagaren men sedan ta ut pengarna från kontot eller ta betalt för mat och uppehälle på ett sådant sätt att endast en mycket liten del av lönen återstår. Arbetstagare kan dessutom helt isoleras från det omgivande samhället och de har mycket liten möjlighet att känna till sina rättigheter och att ta dem tillvara.
Arbetstagarna blir inte heller införsäkrade FPA-systemet, vilket kan förorsaka stora problem vid sjukdom eller olycksfall. Jag vill ändå understryka att i de allra flesta fall fungerar systemen och arbetstagarnas rättigheter tillgodoses på ett bra sätt. Men det är viktigt att det kommer fram att det finns avarter hos oss.
Problemet kan inte åtgärdas enbart med lagstiftning utan myndigheternas agerande, samarbete och fördelning av ansvarsområden är centrala. Arbetsskyddsmyndigheterna har en viktig roll i fråga om bevakningen av arbetsplatserna men noteras bör att arbetsskyddsmyndigheternas befogenheter enbart utsträcker sig till arbetstiden. När det handlar om fritiden har framförallt de kommunala, sociala myndigheterna ett ansvar.
Konventionen tar också upp om barns rättigheter och att man behöver fästa speciell uppmärksamhet när det gäller barn. Det behöver inte alltid handla om enskilda arbetstagare, utan om hela familjer där det kan finnas minderåriga barn.
Det är därför synnerligen centralt med en samordning myndigheterna emellan. Här har landskapsregeringen en mycket viktig roll. Utbildning av poliser, åklagare och domare är ett viktigt instrument liksom utbildning av andra myndighetspersoner såsom socialarbetare. Dessutom handlar det till stor del om ett upplysningsarbete som riktar sig till allmänheten så att vaksamheten kan öka t.ex. hos övrig arbetskraft på sådana arbetsplatser där diskriminering i arbetslivet skulle kunna förekomma.
I samband med behandlingen av ärendet har utskottet tagit tillfället i akt att stifta bekantskap med det isländska förbudet mot stripteaseklubbar, som var direkt kopplat till att stävja människohandel. Förbudet infördes mot bakgrund av att antalet klubbar blev en ny företeelse på Island, de växte upp som svampar ur jorden. Kringeffekterna kring stripteaseklubbarna utgjorde en plattform för prostitution, människohandel och illegal verksamhet.
Fenomenet med stripteaseklubbar ledde inledningsvis ledde till en normaliseringsprocess där många medborgare uppfattade verksamheten på stripteaseklubbarna som vanlig klubbverksamhet som lockade svensexor och andra arrangemang. Normaliseringen ledde till att tanken på ett förbud till en början mötte motstånd men efter att förbudet infördes har inställningen gentemot klubbarna förändrats och idag är det få islänningar som ifrågasätter förbudet. Det var de isländska kvinnliga politikerna som gick i bräschen och flera av dem tror att Norden i framtiden kommer att bli stripteasefritt på samma vis som Norden har flyttat fram sina positioner när det gäller tobak och rökning. Det var väldigt intressant att höra islänningarnas funderingar.
Utskottet har uppmärksammats på att ett problem med konventionen är att den pekar på prostitution som ett problem, men kräver inte att prostitution eller köp av sex ska förbjudas vilket innebär att det finns en viss tvetydighet i texten. Utskottet inser förstås att när det gäller så handlar det om minsta gemensamma nämnare.
Fokus i konventionen ligger på repressiva åtgärder såsom gränskontroller och polisinsatser, vilka är otillräckliga om man ska påverka långsiktigt attityder och samhällsnormer. Konventionen håller inte tydligt isär å ena sidan människohandel för prostitution och sexuellt utnyttjande samt å andra sidan annan människohandel. Gemensamt för dessa är att människan ses som en handelsvara, dvs. som ett objekt men grunderna för de två olika formerna av människohandel är mycket olika. Utnyttjandet av arbetskraft, urholkningen av de anställdas trygghet, den globala produktionens effektivitets- och billighetskrav och den dåliga efterlevnaden av konsumentskydd är några av faktorerna som kan anses ligga bakom andra former av människohandel.
Utskottet ser allvarligt på fenomenet människohandel där redan utsatta människor utnyttjas för ekonomisk vinning.
Utskottet föreslår att lagtinget ger sitt bifall till lagen om i kraftsättande av konventionen och uppmanar landskapsregeringen att vidta fortsatta åtgärder för att uppfylla konventionens förpliktelser i fråga om förebyggande verksamhet och åtgärder för att motverka efterfrågan. Landskapsregeringen bör eftersträva en ytterligare ökad samordning i fråga om stävjande av människohandel i form av diskriminering i arbetslivet. Det är också mycket viktigt att det finns en beredskap och en strategi för den händelse att människohandel i form av sexuella tjänster uppdagas samt beredskap för akuta situationer t.ex. i form av skyddsboende. Vi på Åland behöver ha en plan och en strategi.
Det är landskapsregeringen som måste ha hela bilden, de måste ha både fågelperspektiv och vara en spindel i nätet.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Tack för ett bra betänkande och en bra presentation. Utskottet har engagerat sig i den här konventionen på ett gott sätt.
Det finns en gränsdragningsfråga som jag ändå måste fråga om på sidan två, där sägs det att vad som däremot kan förekomma i dagsläget är ett fenomen som betecknas diskriminering i arbetslivet och som har koppling till människohandel, nämligen utnyttjande av arbetskraft.
Det finns en beskrivning av något som uppenbarligen förekommer inom arbetslivet på Åland. Det är ytterligt allvarligt det här. Min uppfattning är att vi har nationell lagstiftning som förhindrar det här och det som här redogörs för är straffbart.
Hur har utskottet resonerat när man har gjort den här kopplingen till människohandelskonventionen kanske till större grad än till gällande lagstiftning i landet? Är det inte så att den lagstiftning vi har ska kunna motverka den här typen företeelser? Hur brett förekommande är det här? Den offentlighet ärendet har fått har ju också givit en bild av att det inte är alldeles ovanligt i vårt landskap.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Som jag påpekade så sköter sig de allra flesta. Det som utskottet har erfarit är att det väldigt svårt att exakt säga hur stort problemet är. Det är svårt att bevisa och arbetstagarna som kommer från andra länder är ofta väldigt lojala mot sina arbetsgivare. Vi har fått det svart på vitt att det också förekommer på Åland. När det gäller människohandel, och det man fokuserade på i remissdebatten, så var det väldigt mycket fokus på prostitution och sexuellt utnyttjande. Utskottet erfar att det här med diskriminering i arbetslivet är ett mycket större problem. Det är också en form av människohandel. Det viktigt att vi har den här debatten och att man uppmärksammar det här problemet. Landskapsregeringen har sagt i sitt utlåtande att man ska ta fram information och man ska jobba förebyggande osv.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Vi har orsak att vara väldigt bekymrade över den här beskrivningen som utskottet ger. Man säger att de här problemen i arbetslivet är mycket större än i landskapet än vad prostitutionen är. Då undrar jag hur man har mätt de här båda företeelserna.
Att de allra flesta arbetsgivare sköter sig: det är en väldig skillnad mellan de allra flesta, nästan alla och att det är en försvinnande liten del som inte sköter sig. Hur har utskottet kvantifierat de här problemen? Om vi ska ta det här som utskottet skriver på allvar så har vi ju ett jättesamhällsproblem att hantera i landskapet. Är det så vi ska uppfatta utskottets bedömningar?
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Som jag tidigare påpekade är det oerhört svårt att säga exakt hur mycket det förekommer. Det som utskottet ville påpeka i sitt betänkande och i sitt utlåtande är just det att det förekommer. Det är väl det som har väckt mest uppmärksamhet.
Kanske vi tror att vi på Åland lever i någon slags glansbild eller någon bubbla, men vi har precis samma bekymmer som man har i omkringliggande regioner. Vi fick också i går höra på seminariet att man har så kallade paketlösningar. Man köper människor och arbetstid. Det är också ett förekommande problem på Åland. Men hur stort och hur många det är som nyttjar arbetskraften på det här viset så är väldigt svårt att uppskatta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar, replik
Ja, fru talman. Det är ett intressant betänkande som lag- och kulturutskottet kommer med. Slutsatsen att det bör uppgöras en plan och strategi för den här problematiken är bra. När jag läste det här blev jag som många andra väldigt förvånad över utnyttjandet av arbetskraft. Det var för mig en alldeles ny erfarenhet. Jag hade inte vetat att problemet förekommer i den utsträckning som utskottet har fått sig till del. Oberoende av hur ärendet berördes så är det är en viktig fråga. Min fråga i det här sammanhanget är egentligen…
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman, ledamot Beijer får fortsätta.
Ltl Christian Beijar, replik
Fru talman! Jag ska försöka fatta mig lite kortare här. Alltså, om kommunens roll i det här sammanhanget står det så här: ”när det handlar om fritiden har framför allt de kommunala och sociala myndigheterna ett ansvar”. Vad menar utskottet med det?
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det vi kunde konstatera var att arbetskraftsmyndigheterna har ett ansvar för arbetstiden och de är ofta verksamma under kontorstid. Har man problem med människohandel och utnyttjande av arbetskraft kommer det andra fenomen. Det handlar om boende och det kan också handla om att det finns minderåriga barn, att det är familjer som kommer hit för att arbeta. Där har kommunerna ett ansvar.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Gun-Mari Lindholm
Tack, fru talman! Jag vill rikta mitt och landskapsregeringens tack till utskottet som har arbetat engagerat med den här frågan och visat ett gediget intresse för den här problematiken. Det är värdefullt. Det är helt rätt att landskapsregeringen ska verka för att vi ska ha beredskap i de här frågorna. Idag har polisen på Åland lagt ut på sin hemsida www.polis.ax, under fliken nyheter, information om hur man hanterar de här frågorna i landskapet. Detta är ett resultat av det här arbetet som utskottet har gjort och den presentationen som har varit i media. Där kan ni, lagtingsledamöter, media och andra intresserade ta del utav hur man ser på den här saken och hur man arbetar med de här frågorna.
Människohandel är i allmänhet en del av den internationella, allvarliga och organiserade brottsligheten, men bedrivs också av enskilda personer och små kriminella grupper som har enkla strukturer och som snabbt förflyttar sig från ett land till ett annat. Uppskattningar visar att människohandel är den tredje största illegala inkomstkällan i världen efter narkotikahandel och illegal vapenhandel.
Polisen ska genom sin verksamhet skapa en atmosfär där människohandel inte accepteras. Polisyrkeshögskolan ska sörja för att den som utbildas till polis har grundläggande kunskaper för att kunna identifiera offer för människohandel och att hänvisa dem till hjälpsystemet.
För att kunna upptäcka människohandel och liknande brott krävs i allmänhet att polisen bedriver en långsiktig och effektiv avslöjande verksamhet. Polisen ska, utgående från behov, rikta resurser för att bekämpa, avslöja och inleda förundersökningar av människohandel och liknande brott.
När det gäller människohandel rör det sig inte om handel vid en viss tidpunkt, utan det är frågan om en utnyttjande process där gärningsmannen genom att på olika sätt undertrycka offret i allmänhet försöker utnyttja honom eller henne ekonomiskt. Vid utredningen av människohandelsbrott, men också vid utredningen av till exempel koppleri och liknande diskriminering i arbetslivet, ska gärningen, omständigheterna kring den och ställningen för den som gärningen är riktad emot särskilt uppmärksammas för att en eventuell människohandel ska kunna avslöjas och för att eventuella offer för människohandel ska komma in i hjälpsystemet.
Alla åtgärder för att hjälpa offer för människohandel och liknande brott är jätteviktiga. Tröskeln för att hänvisa någon till hjälpsystemet ska vara låg. Redan när det i ett fall bara finns små tecken på människohandel eller liknande brott som omfattar våld eller annan användning av makt mot brottoffret ska man ringa journumret för att reda ut om det är fråga om en situation där tjänsterna i hjälpsystemet kan utnyttjas.
Så, jag rekommenderar alla intresserade att man går in på polisens hemsida och tar del av de skrivningar som finns där. Landskapsregeringen planerar att till den 6 september hålla ett seminarium med föredragshållare både väster- och österifrån och också hur vi hanterar det här och vilka planerar vi har här på Åland och från landskapsregeringens sida. Jag ber att ni alla bokar det datumet för det här ärendet och ändamålet. Tack.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Tack för den redogörelsen. Det som jag funderar över och som jag inte tycker blev riktigt kartlagt är akuta situationer. Alltså, att ha någon form av plan eller strategi. Det kan ju vara så att man behöver ha olika former av skyddsboende. Hur tänker landskapsregeringen agera i den frågan?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Förfaringssättet är det att om inte den personen som är offer vänder sig själv så har man ju en skyldighet att anmäla, att ringa journummer och att anmäla att ett brott föreligger. Sedan är det respektive myndighet som tar tag i den här frågan. Vi har ett skyddsboende på Åland som man åtminstone tillfälligt kan använda sig av. Sedan är det en kommunal angelägenhet. Är det däremot en invandrare eller en asylsökande så finns det också reglerat hur man förfar inom de olika lagstiftningsområdena. Detta gäller också om det handlar om personer som har kommit på illegala vägar till Åland. Det borde finnas en manual att följa men det är inte lätt eftersom det har med människor att göra. Tack.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson
Fru talman! Nu har tyvärr vicetalman Jansson hunnit lämna salen. Jag begärde egentligen ordet med anledning av den replikväxling som vicetalmannen hade med utskottets ordförande Katrin Sjögren. Kanske vicetalmannen hör det här och är på väg in, men annars ska jag berätta för er lite om hur jag upplevt bakgrunden till de skrivningar som utskottet har presenterat för lagtinget.
I övrigt var det ett mycket väl presenterat betänkande eller snarare anförande som utskottsorförande höll. Det var till alla delar föredömligt.
Vad gäller valet att ta ett brett behandlingsgrepp av den här frågan så tror jag att vi kan sammanfatta det som så att människohandel tar sig så oerhört många vinklar. För oss som är lite blåögda i de här frågorna är det svårt att riktigt förstå.
Jag tror att vicetalman Jansson med flera kommer ihåg att vi har haft en del uppseendeväckande fall på Åland under den senaste tiden i sammanband med en större granskning som gjordes då av arbetsmiljön bland åländska företag. Utan att peka ut någon här och nu så kan vi säga att vi har ett problem i och med att vi har en hel del inflyttade som inte är medvetna om sina rättigheter enligt nationell lagstiftning, enligt det nya hemlandets regler.
Jag tror att utskottet här har gjort en viktig insats att försöka fungera som lite av en folkbildare. Jag kan säga att bara på basen av det som har nämnts om utskottets betänkande i media så har jag fått två samtal där det visat sig att vi har exakt de problem som utskottet har valt att lyfta fram på basen av hörandena. Ett fall handlar om en enda individ. Det finns alltså människor i det åländska samhället som är beredda att utnyttja andra människor dvs. ha dem att arbeta utan i praktiken någon form av ersättning.
Jag skulle säga att vi här ställs inför ett dilemma: vem ska fungera som angivare? Vem ska ta steget att anmäla? Jag tror att det är något vi alla behöver fundera över. I dagens samhälle finns det rättsmedel. Det finns institutioner att vända sig till, men att fungera som angivare är ingen lätt eller trevlig uppgift.
Jag har inom min bisyssla som turistföretagare ställts inför den problematiken en gång. Då handlade det uttryckligen om människohandel. Att vända sig till polisen för att be dem granska ett mycket speciellt fall som jag som företagare fick uppleva.
Där är det som alltid att ord står mot ord och när Åland fungerar som ett trafficking-land i ordets rätta bemärkselse är det inte så mycket som man kan göra. Folk får trots allt röra sig fritt om de har papprena till synes i ordning. När det gäller de här uppdagade fallen kommer jag att försöka göra min plikt och föra det vidare till sådana som har makt och myndighet att agera. Men det är klart att jag kan tänka mig att en del drar sig för att fungera som en angivare.
Jag tror att vi alla som lagstiftare och politiker har en viktig position här att faktiskt få folk i allmänhet att förstå att vi har ett medansvar.
Kansliministerns besked här att polisen väljer att lyfta fram den här problematiken på sin hemsida är jättebra. Det är ett steg i rätt riktning. Tack.
Ltl Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Min tidigare replik till utskottets ordförande var baserat på omsorg om lagtingets värdighet. Vi får akta oss för att fungera som åklagare utan adress. Det är andra myndigheter som måste fungera som åklagare och även angivare. Då måste adressen vara väldigt tydlig, annars är det andra som drabbas av det här. När utskottet skriver att utskottet har fått ta del av skrämmande historier om arbetsgivare på Åland. Man skriver att ”arbetstagare kan dessutom helt isoleras från det omgivande samhället”. De är alltså inlåsta i princip, uppenbarligen. Pengar tas utan fullmakt av dessa arbetstagare. Kan det vara en risk med den här typen av skrivningar i utskottsbetänkande?
Ltl Harry Jansson, replik
Vicetalmannen, det håller jag helt med om. Jag skulle säga att vi tog en medveten risk i det här fallet. Jag kan medge att vi extra noga granskade den här skrivningen i betänkande. Jag tycker att ändamålen i det här fallet faktiskt helgar medlen eftersom man bidrar till en insikt bland folk i allmänhet om att vi har den här typen av problem. Det är klart att vi inte ska överdriva det. Redan det faktum att vi vet att det förekommer och har förekommit betyder att vi har ett ansvar att bidra till en folkupplysning. Sedan har utskottet kunnat konstatera att de arbetasgivare som verkligen skulle behöva utbildning, information etc. tyvärr inte deltar i folkutbildningen och struntar i kurser etc.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Vi kan ju se vem som har blivit hörda i utskottet och som man då baserar sina påståenden på. Vi lever i ett rättssamhälle, det här är ett direkt brott mot nationell lagstiftning och vi har en skyldighet om vi får reda på det här beskrivs att polisanmäla och se till att de personer som bär sig åt på det här sättet blir underställda civilprocesser. Min fråga är: eftersom utskottet beskriver detta i detalj, har det blivit civila processer av det här så att personer straffas för de här övergreppen?
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Utan att nu gå in i specifika fall, det kan vi naturligtvis inte göra, så kan vi konstatera: ja, man har från arbetarskyddets sida drivit olika anställdas intressen. Där blir det ord mot ord. Man är inte alltid framgångsrik trots att man vet att det har förekommit brister.
I vissa fall handlar det tydligen om direkt uppenbar okunskap bland företagarnas anställda. De vet inte vad det innebär att ge ifrån sig bankkoder etc. De behärskar inte språket och de vet helt enkelt vilken typ av samhällsmiljö de lever i. Därmed är man utlämnad helt och hållet. Det är klart att polisanmälan kan göras av arbetarskyddet och andra. Men jag tycker att vi alla måste bidra. På vårt sätt.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag vill tacka lagtingsledamot Harry Jansson för klargörandet av hur utskottet diskuterade. Det var precis på det här viset. Vi kunde välja att inte skriva något alls, men det var så tydligt och klart i hörande att de här vissa anmärkningsvärda uppgifterna kom fram. Det var ett ställningstagande som utskottet gjorde, att det är viktigt att de kommer allmänheten till kännedom.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack! Det stämmer. Man måste välja väg, men så här avslutningsvis håller jag med vicetalman att det är en risk vi tar med tanke på lagtingets roll.
I det här fallet tycker jag att vi kan ha mycket gott samvete för vår produkt. För övrigt kan jag intyga för alla i salen att stämningen i utskottet är nuförtiden synnerligen gott. Arbetsmiljön är mycket angenäm. Tack.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, fru talman. Några kommentarer i detta allvarliga, viktiga ärende. Jag besökte riksdagen i Helsingfors igår i ett annat ärende. Där debatterades samma fråga, då från synpunkten av huruvida Finland skulle ratificera denna europakonvention. Det vi nu har att ta ställning till är inte konventionens innehåll utan huruvida den kan sättas i kraft såsom gällande lag i landskapslagstiftningen. Det är en viss skillnad. Utskottet föreslår med rätta att konventionen ska, även på de områden där vi har lagstiftningsbehörighet, gälla på Åland som landskapslag. Det är det vi behandlar nu.
Jag har tagit del av texten eller nyheten som den heter i Ålands polismyndighets hemsida. Den texten föranleds just av denna riksdagsdebatt, tajmingen är sådan. Så vitt jag kunde utröna är det här en text som är inte är producerad på Åland, utan någonstans centralt, om jag får uttrycka det på det sättet. Troligen i polisstyrelsen eller möjligen i inrikesministeriet. Det föringar inte dess innehåll och värde. Det finns eventuellt hänvisningar där som inte i alla avseenden är relevanta i vår lagstiftning. Kanske man kan säga att man kunde ha tillfört element ur vår rättsordning. Det är detaljer i sammanhanget. Texten är lång, innehållsrik och informativ. Men, när vi rör oss på den här typen av ganska komplicerade rättsområden så är beskrivningarna goda men de anvisade medlen är mer begränsade. Det föranleder mig till den andra kommentaren.
Jag var lite osäker på vad vicetalmannen Roger Jansson här menade med anmälningsskyldighet och civilprocess. Om civilprocessen avser allmänna domstolar så är det korrekt, men om den igen avser föremålet för en rättslig behandling så talar vi om brottsprocess eller straffprocess. Det är en nyans i sammanhanget, men här skulle jag ändå vilja påpeka att den populära eller allmänna anmälningsskyldigheten hos medborgare i en rättstat i allmänhet inte är så vidsträckt som här uttalades. Vi medborgare är inte förpliktade att anmäla allt som vi tror eller misstänker vara ett brott. En sådan medborgerlig skyldighet finns alltså inte i vår rättsordning, utan det är de allra grövsta brotten där man är skyldig att anmäla och ingripa. Normalt ska det följa mer är sex års fängelse på misstanke av ett sådant brott, där alltså underlåtenhet att anmäla i sig är ett brott. När det handlar om människohandel kan det definitivt ha att göra med den typ av kriminalitet som kan överskrida denna tröskel. Som en allmän regel ska man inte utgå ifrån att varje överträdelse av förbud i det här avseendet ålägger oss all en anmälningsskyldighet.
Ärendet är oerhört viktigt och det var väl att ministern också sade att det blir en uppföljningsprocess, ett seminarium i höst, och det är mycket möjligt att ärendet inte vinner på en fortsatt behandling här hos oss i lagtinget. Tvärtom är det nog väl att konventionstexten bringas i kraft som lagstiftning också hos oss så att lagtinget följer den rekommendation som utskottet har givit. Tack.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Tack för den här klargörande redogörelsen på några punkter. För min del har jag inte talat om någon allmän anmälningsplikt utan jag ville veta om den beskrivning av något som uppenbarligen har hänt i landskapet hade resulterat i brottsanmälan som är det riktiga uttrycket. Av de som har hörts här tänkte jag närmast på polismästare, gränsbevakare och arbetsskyddsinspektör. De har väl den här uppgiften, om det framkommer i deras arbete att sådant sker som här beskrivs, att tillse att sådan brottsanmälan görs. Därför var min fråga den att om dessa fall har resulterat i civilprocess.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman. Jag är övertygad om att minister Lindholm är mest kompetent att besvara den senare delen av frågan. Den första delen är alldeles riktig. Myndighetspersoner som har förundersökningsrätt- och plikt, och framför allt sådana som har åtalsrätt, är skyldiga att vid misstanke om brott som vilar under allmänt åtal inskrida. Där går gränsen mellan civil skyldighet och myndighetsutövning. Jag delar den uppfattningen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lag- och kulturutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i första behandling. Ärendets första behandling är avslutad.
Föredras
7 Rödlistning av siken
Landskapsregeringens svar
Ltl Mats Perämaas skriftliga fråga (SF 7/2011-2012)
En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Svaret kommer att avges av minister Fredrik Karlström.
Ltl Mats Perämaa
Fru talman! Världsnaturfondens finlandsavdelning WWF Finland har rödlistat östersjösiken i sin fiskguide. Rödlistningen befaras ha en stor påverkan på konsumentbeteendet vilket säkerligen är avsikten med rödlistningen. Åtgärden har enligt uppgift redan gjort det svårare att sälja sik fångad i östersjön vilket ytterligare minskar möjligheterna att försörja sig på fiske.
Därmed ställer jag till landskapsregeringen följande fråga: Vilka strategier har landskapsregeringen för att återupprätta sikens status för att därmed möjliggöra ett fortsatt yrkesfiske på Åland?
Minister Fredrik Karlström
Tack, fru talman! Den aktuella rödlistningen gäller uttryckligen vandringssiken som är en av flera underarter inom siksläktet. På Åland förekommer i huvudsak två underarter av sik, varav vandringssiken är en. I huvudsak utgörs det åländska sik beståndet troligtvis av en lokal sik som leker i våra närområden. Det som utgör ett direkt hot mot det åländska sikfisket och därmed även det hela åländska kust- och skärgårdsfisket är världsnaturfondens uppmaning till marknadens aktörer att endast handla med grönmärkt fisk. Detta har fått de stora butikerna att avstå från all sik från havet. Anledningen till detta är att eliminera risken för att få den rödlistade vandringssiken i sina försäljningsdiskar. En åtgärd som enligt landskapsregeringen är kraftigt överdriven eftersom den automatiskt även diskvalificerar en stor mängd icke-rödlistad sik.
Landskapsregeringens bedömning är ändå att man inte har några direkta möjligheter att agera gentemot världsnaturfonden och häva deras rödlistning eftersom de är en ideell organisation. Däremot har man varit i kontakt med olika organisationer i Finland, bland annat Finlands Yrkesfiskarförbund. Dessa organisationer har i sin tur fört förhandlingar med de stora butikskedjorna. De här förhandlingarna har börjat ge resultat och det hotade totalstoppet för sik från havet ser ut att delvis kunna vara undanröjt.
En annan direkt insats för att bibehålla avsättningsmöjligheterna är att finansiera en kampanj för närfisket som den lokala fiskeriorganisationen Ålands Fiskare r.f. planerar att genomföra på den åländska hemmamarknaden. Detta kommer att ske i sommar. Kampanjen är planerad att genomföras i samarbete med handlare och grossister så att man ska äta närfiskad fisk.
På längre sikt gäller det att ta fram fakta för att kunna bemöta sådana här hot när de uppkommer och försvara det småskaliga åländska fiskets hållbarhet. För närvarande finansieras inom ramen för det operativa programmet för fiskerinäringen på Åland ett projekt för att utreda möjligheten att miljöcertifiera det åländska kustfisket. Även det här projektet drivs av Ålands Fiskare r.f. och resultatet ska visa om fisket är uppbyggt på ett sådant sätt att kriterierna för en miljömärkning uppfylls. Om inte kriterierna uppfylls ska det framgå vilka åtgärder man behöver vidta för att de ska uppfyllas. Den märkning som utreds är den så kallade MSC-märkningen som står för Marine Stewardship Council. De driver ett välkänt och omfattande certifieringsprogram för hållbara fisken.
Landskapsregeringen är övertygad om att en märkning kan förbättra konkurrensförutsättningarna och att handeln bedömer att en märkning av det åländska fisket skulle gynna exporten.
I det här sammanhanget är det viktigt att kunna påvisa att det fiske som sker är hållbart. På Åland övervakas fisket och fiskebestånden av fiskeribyrån. Årligen följer vi upp variationerna av de lokala bestånden. På basen av det och de uppgifter som framkommer i arbetet så regleras det åländska fisket vid behov för att anpassas till resurserna.
Sik beståndet förstärks genom årliga utplanteringar också som ni vet. Via Guttorp 2011 planetardes 160 000 sik yngel. Märkningsundersökningar som har gjorts har visat att den sik som planterats ut på Åland lever mycket stationärt och återvänder till utplaceringsområdet som könsmogna. Utplanteringen är därmed viktig för att upprätthålla de lokala bestånden. Vi kanske borde fortsätta att satsa ännu mer på att plantera ut sik i framtiden för att motverka sådana här tendenser som de här organisationerna får för sig ibland att göra utspel kring. Tack.
Ltl Mats Perämaa
Fru talman! Tack för ett fylligt svar. Det är korrekt att världsnaturfonden är ute efter att skydda vandringssiken som leker vid mynningen av Torne älv uppe i Bottenviken. Möjligen vandrar den ibland så långt som till våra vatten. Det finns tvister om hur mycket men förmodligen i någon mån i alla fall. Den sik som fiskas i våra vatten är i högsta grad annan sik. Det är ett ställningstagande som jag håller med om.
Alla de här planerna på att kampanja för den åländska siken, att certifiera den och möjligen märka den är bra. Detta kunde utgöra en del av ett hållbart fiske och därmed vara ett försäljningsargument.
Ett misslyckande att övertyga konsumenterna om att den åländska fisken duger som människomat är riskfyllt. Vi kan fort stå inför en sådan situation att vi inte har några fiskare kvar. Den vara som inte går att sälja, den kommer man inte heller att fiska efter.
Som tur är agerade Finlands Yrkesfiskarförbund aktivt i den här frågan. Förbundet besökte de stora partihandlarna som redan dagarna efter rödvisningen hade skickat ut besked om att de inte köper den åländska siken mer. Man lyckade komma till resultat i förhandlingarna. I dagsläget köper man sik för tillfället härifrån Åland. Ingen vet exakt hur konsumenterna kommer att reagera. Det är ändå de som bestämmer om de vill ha siken eller inte.
Ministern sade att det inte är framgångsrikt att prata med världsnaturfonden. Jag menar att det kunde finnas skäl till det i alla fall. Finländska myndigheter hävdar att vandringssiken borde skyddas genom att en möjlig begränsning av sikfisket vid Torne älvs mynning eller nära mynningen, men inte så långt ner som på Åland.
Minister Fredrik Karlström
Som ni märker, fru talman, är vi ganska överrens i den här frågan. Vi vill båda fiskstammen väl på Åland och vi vill också värna om det åländska sikfisket. Det småskaliga kustfisket som vi bedriver här är ett hållbart fiske.
Jag är glad att Ålands fiskare har varit så pass förutseende att man redan för över ett år sedan ansökte om pengar från den gemensamma fiskerifonden att kunna se på möjligheterna att MSC- märka det åländska kustfisket. Jag var i kontakt med organisationen för inte så länge sedan och frågade hur det går. Rapporten är tydligen skriven men varken de eller vi har fått se resultatet än. Det är på kommande. Den ska landa på våra bord vilken dag eller vecka som helst. Den visar förhoppningsvis också att vi har ett så hållbart fiske som vi tror att vi har. Om inte så är fallet ska vi se vad vi kan åtgärda för det.
Den här kampanjen är också bra eftersom vi kommer att informera folk. Många kanske tror att det är bedrövligt att äta den lokala åländska siken som är fiskad i östersjön. Så är inte fallet. Det är bra att vi kan ta tillfällen som dessa att argumentera för och informera och förklara man kan äta den åländska fisken. Den är hälsosam och nyttig. Den är inte utrotningshotad. Det är en viktig punkt.
Jag hoppas att också media tar fasta på, informerar om och sätter sig in i detta. Yrkesfiske på Åland är en liten bransch men den är viktig. Särskilt ute i skärgårdskommunerna finns det en stor framtid för åländska yrkesfiskare att fortsätta och börja utvecklas.
Ltl Mats Perämaa
Jag tror att fiskeministern, jag och liberalerna har samma åsikt i den här frågan. Det handlar om hur man ska uppnå målet, att man fortsätta med det hållbara fiske som vi alla är överrens om att bedrivs här på Åland gällande siken.
Enligt min uppfattning är situationen ändå betydligt allvarsammare än här förespeglas. Fiskare har de facto fått besked om att de inte får leverera fisk mer, även om partiaffärerna möjligen har backat tillbaka i viss mån. Det har sagts att det kan bli en situation där restauranger och konsumenter väljer att sälja andra produkter för att slippa komplicerade konsumentfrågor om siken.
Kunde landskapsregeringen ändå inte tänka sig att tillsammans med vår lokala fiskeorganisation och Finlands yrkesfiskarförbund försöka åstadkomma en diskussion med WWF Finland för att möjligen upphäva den här rödlistningen? Kanske partiaffärerna och finländska myndigheter också kunde medverka? Enligt de uppgifter jag har avser WWF Finland nu i dagarna inleda en kampanj för att befästa den här rödlistningen.
Minister Fredrik Karlström
Jag håller nog helt med ledamot Perämaa. Naturligtvis ska vi göra allt vi kan för att värna om vår sikfisk och fiskeriet här på Åland. Även om jag ibland är misstänksam mor alla dessa miljöorganisationer och deras baktankar så handlar det om vanliga människor som förstår och lyssnar på kloka argument. Både jag och avdelningen kommer att ta kontakt med fiskeribranschen för att se hur vi kan ta den här frågan ett snäpp upp. Då ser vi vad vi kan få för genomslag.
Det är felaktigt att rödlista den utplanterade åländska siken. Den är inte utrotningshotad på något sätt. Den kan ätas. Det vill jag verkligen poängtera.
Föredras
8 Upphandling av varutransporter till skärgården
Landskapsregeringens svar
Ltl Torsten Sundbloms skriftliga fråga (SF 6/2011-2012)
En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Svaret kommer att avges av minister Veronica Thörnroos.
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! Det här gäller upphandling om varutransporter till skärgården. Det finns farhågor om att servicenivån kommer att sjunka om blandningen av olika slags gods, t.ex. färskvaror, oljeprodukter och byggvaror, kommer att transporteras tillsammans i och med att nytt kontrakt om upphandling av varutransporter till skärgården tecknas som medger samtransport av färskvaror och andra produkter. Frågan är om landskapsregeringen har genomfört upphandlingen på det sätt lagstiftningen föreskriver och tryggar en kommande kontrakt en bibehåll servicenivå samt att transport även i fortsättningen följer ett lagenligt sätt?
Minister Veronica Thörnroos
Tack, talman! Tack ledamoten Torsten Sundblom för den här frågan. Upphandlingen av varutransporter är ett återkommande fenomen, vart tredje år har det varit hittills. Det är en fråga om en EU-upphandling eftersom det är varor och tjänster som överstiger 200 000 euro på årsbasis. Jag vill kort beskriva förfaringssättet när man gör en upphandling. Man sammanstället en dokumentation där det vanligtvis ingår flera ska-krav som inte är förhandlingsbara. Bör-krav ska rangordans så att man vet hur man ska bedöma dem. Det får inte finnas någon form av godtycke eller tyckande, utan beslutet måste basera sig på ren objektivitet.
Efter att annonsen har lagts ut och publicerats på vederbördigt sätt, på den internationella sajten Hilma så låter man det gå x-antal dagar. Det handlar faktiskt om en ganska lång tid, två månader, innan anbuden kommer in.
Det första man gör när anbuden kommer in är att öppna anbuden och kontrollerar om de uppfyller ska-kraven. Det är en skild behandling. När den behandlingen är färdig och man kanske konstaterar att tre anbud har kommit in och att de uppfyller alla ska-krav då går man in i nästa skede. I nästa skede tar man ställning till vilka av de anbud som har inkommit man ska inleda avtalsförhandlingar med. Man inleder avtalsförhandlingar med den som man har rankat med högsta poängen. Om det ”bara” har varit prisnivån som avgjort så är det priset som avgör. Först i tredje hand skrivs ett kontrakt.
Skulle jag svara väldigt kort på de tre frågor som finns i ledamoten Torsten Sundbloms skriftliga fråga så kan jag säga: ja, ja, ja. Om jag utvecklar det lite kan jag säga att upphandlingen har genomförts enligt gällande lagstiftning. Tryggar kontraket en bibehållen servicenivå? Där kan jag svara ja. Kommer att transporten i fortsättningen att ske på ett lagenligt sätt. Ja!
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! I det här fallet så är det ganska länge sedan frågan ställdes. Den här upphandlingen avbröts tre dagar efter att jag skrev den här frågan. Det måste finnas en orsak till att man avbröt upphandlingen. En tilläggsfråga är om det görs några konsekvensanalyser: vad betyder det och hur påverkas de små lokalsamhällena vad gäller negativ och positiv bemärkelse?
Minister Veronica Thörnroos
Tack, talman. Det är helt korrekt att upphandlingen avbröts. Vi talar om en EU-upphandling där det krävs ytterst specifika händelser för att kunna avbryta en upphandling. Man kan inte avbryta en upphandling fast man skulle misstänka att man har ett fel i processen om det inte är väldigt gravt.
I det här fallet avbröts upphandlingen enligt ÅFS-lagen, lagen om offentligt upphandling, därför att förutsättningarna för upphandlingen av varutransporterna väsentligt hade förändrats. Det som hände var att det fanns en politisk konsensus kring omställningsbudgeten och de facto att 3000 körtimmar skulle plockas bort från skärgårdstrafiken. Den informationen fanns inte tillgänglig i samband med att man gjorde den här upphandlingen. Det betydde att anbudsförfrågan måste göras om och göras på ett annat sätt utgående från de nya turlistor som kommer att gälla i fyra år framåt.
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! Jag fick ingen klarhet i om man gör någon konsekvensanalys utav sådana här upphandlingar före man bjuder ut det nästa gång? Hur påverkas de olika transportföretagen som är verksamma i den åländska skärgården?
Minister Veronica Thörnroos
Tack, talman! För tillfället pågår ett arbete på avdelningen där man tittar igenom regelverket och man förbereder en ny upphandling. Man gör konsekvensanalyser inom ramen för det regelverk som EU:s lagstiftning tillåter. Det är det som är vår spelplan. Sedan kan jag som skärgårdsbo tycka en hel del, men det tyckandet hör definitivt inte hemma i en upphandling av Ålands landskapsregering.
För kännedom
9 Landskapsregeringen och Nordiska ministerrådet – verksamheten 2011 och prioriteringar 2012
Landskapsregeringens meddelande (M 3/2011-2012)
Ärendet upptas till behandling vid plenum 20.04.2012.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 20.04.2012 klockan 09.30, då det hålls en nordisk temadag. Plenum är avslutat.