PLENUM den 4 juni 2007 kl. 13.00.   

ANDRA VICE TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla frågan nr 14/2006-2007 och ltl Mats Perämaas enkla fråga nr 15/2006-2007 kommer att avges vid plenum onsdagen den 6 juni.

Antecknas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående reform av landskapsandelssystemet. (FR 18/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Förslaget till ny landskapsandelsreform har behandlats i finansutskottet och utskottet har varit enigt om att den skall genomföras. Jag vill ändå i det här sammanhanget föra fram det som jag gjorde i förra plenum, nämligen rädslan för hur det här kommer att påverka de investeringar som kommer att göras i de kommunalförbund som vi har närmast för skola och omsorg. Som jag redan sade uttrycker jag min oro närmast för att de investeringar som man nu har planerat där kanske kommer att få ett lite fördröjt förlopp eftersom alla inte är med i planen för landskapets investeringar inför 2011. Då råkar jag först och främst känna till utvecklingsplanerna inom Södra Ålands högstadiedistrikt där man, om jag har förstått det rätt, i fredags har kommit till resultat efter en längre tids planering för en utvidgning och för att få byggnaden så ändamålsenlig som möjligt för det stora antalet elever som finns där.

 

Jag fick inte mycket stöd för mina tankar i plenum förra veckan, men vill ändå föra fram det här därför att om nu kommunerna åläggs att planera sina byggnader för sin egen verksamhet i kommunen känner jag en stor oro för att kommunalförbundens byggnader således inte kommer i första hand i den kommunala planeringen. Det här är också helt i motsatt riktning till det som är landskapets tankar om kommunalt samarbete och också att man på det sättet med samarbete kunde få det bättre både administrativt och ekonomiskt. Vi kommer antagligen att lägga ett klämförslag i tredje behandlingen som jag aviserar, om vi kommer till det resultatet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Utskottet fann under behandlingens gång av landskapsandelarna att det mycket, mycket tydligt och klart framgår att det projekt som är anhängiggjorda och omfattade dels i socialvårdsplanen och också i finansieringsplanen för utbildnings- och kulturändamål. I de båda säger man vilka projekt som är med och vilka summor som är med och i ingetdera finns just nu någon skolbyggnad i kommunförbundets regi. Vi hänvisar till gällande regelverk och där finns landskapslagar om planering och landskapsandel för både socialvård och för undervisnings- och kulturverksamhet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jo, det är det jag hänvisar till. Jag är rädd för de projekt som inte just nu i dag är antecknade i de planer som ltl Gun Carlson hänvisar till. Men vi får se hur problemen löses. Vi anser väl alla ändå att både skola och omsorg måste få byggnader och investeringar som är tillfredsställande.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jo, visst är det så, men samtidigt skall vi komma ihåg att den nya reformen skall just ge kommunerna möjligheter att spara, att fondera och det är klart att uppkommer det behov innan man har hunnit spara ihop så finns det någonting som heter banklån och meningen är nog att kommunerna hädanefter skall klara sig med tilläggsandelarna som reformen de facto betyder. Så har nog utskottet funnit under diskussionen.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Det där inser vi, men vi vill ändå föra fram våra farhågor om hur det kan gå för kommunalförbunden. Det hänger slutligen på politikernas kunskap och framförhållning, så framtiden kommer att visa hur det här kommer att te sig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag blev inte riktigt klok på hur ltl Raija-Liisa Eklöw menade. Om jag förstod rätt har man från liberal sida omfattat reformen ganska långt ut, men som jag förstod det nu ville man också ha delar av det gamla systemet kvar. Jag förstår ltl Raija-Liisa Eklöws farhågor. Det är alltid så när man drar en gräns att man måste sätta den någonstans. Självklart är det så att kommunerna också kommer att behöva göra investeringar framöver. Det blev som sagt oklart vad liberalerna och ltl Raija-Liisa Eklöw ville. Hon nämnde om att hon skulle lägga ett klämförslag i tredje behandling. Kunde man få reda på nu hur det skulle lyda så kanske det skulle vara lite lättare att förstå hur man tänker.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Som jag sade har liberalerna godkänt skrivningarna i finansutskottets betänkande. Men som jag också sade är jag mycket orolig över kommunalförbundens framtid, också av helt praktiska orsaker, hur det kommer att slå för dem som nu är precis utanför röret, om vi säger så. Om vi lägger klämförslaget kommer det antagligen att gå ut på att landskapsregeringen har en aktiv roll här och följer upp hur det går för kommunalförbunden samt också kanske kommer med någon ändring före den utredning som man begär efter fyra år.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det måste också bli så framöver att kommunerna i sin budgetering också reserverar anslag så att det förstås räcker för kommunförbundens investeringar, jag kan inte förstå det på något annat sätt. Det som ltl Raija-Liisa Eklöw nu säger är lite både och. Man omfattar förslaget, men man vill samtidigt ha någon slags reservplan som liter påminner om det gamla systemet. Jag ser med spänning fram emot klämmen så kanske jag blir lite klokare!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Framtiden kommer också att visa hur mycket pengar kommunerna sätter på banken. Det är absolut avhängigt våra politikers vilja att göra det. Jag tror att om ltl Anders Eriksson ville titta lite närmare på de problem som antagligen kommer att drabba Södra Ålands högstadiedistrikt inom ett halvår, så förstår han bättre vad det är fråga om och vad jag menar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Vi har nu snabbt, effektivt och ändamålsenligt iscensatt en av de största reformer modern självstyrelse kännetecknats av, en reform som till sitt innehåll är utomordentligt generös gentemot kommunerna. Alla vet i den här salen att inräknar vi Gullåsens prissänkningar gentemot kommunerna så har vi ytterligare 1 miljon där och då är vi uppe i nästan 8 miljoner som landskapet är berett att öka driftstilldelningen till våra åländska. Det säger sig självt att ett sådant system kan inte parallellt också innehålla fulla bidrag för anläggningskostnader. Det går inte. Det blir Ebberöds Bank. Vi måste välja väg, och vi har valt en väg som nu ökar kommunernas handlingsfrihet, kommunernas omdöme, kommunernas ansvar för att i det långa perspektivet också klara ut anläggningskostnaderna. Vid en sådan här reform måste man någonstans dra ett streck och det kan hända att någon hamnar lite ofördelaktigt till. Samtidigt öppnar det här systemet alla möjligheter för ansvarsfulla kommuner att både vidmakthålla en god likviditet, att sätta i påsen pengar för framtiden för investeringar. Jag vill säga vid det här tillfället att det är viktigt nu att man inte som första åtgärd börjar med att dramatiskt sänka skatterna och m.a.o. göka bort det kapitalöverskott som man de facto får. Börja nu med att positionera er och sätta pengarna i reserver; då finns de när de här behoven uppstår, sedan kan man sänka skatter när man ser att fonderingarna är gjorda, reserverna är fyllda, då kan man gå till verket. Men börja nu inte i fel ända för då går det på tok! Och det finns ingen ytterligare kassa att komma och ropa om pengar ifrån, ifall man missbrukar det förtroende som kommunerna nu tilldelas. Ansvarsbördan har övergått med denna reform i huvudsak från landskapet till kommunerna vad gäller anläggningar. Samtidigt öppnar den här reformen ytterligare visioner. Det finns möjligheter att låta privata, försäkringsbolag, vem det vara må, bygga och kommunerna kan t.o.m. hyra. Man kan också hitta på vilka bolagsformer som helst för att lösa problemen och i yttersta nödfall kan man temporärt låna på bank för att när reserverna fylls på betala bort. Jag tror att det här är en bra reform. Den visar att landskapsregeringen tror på kommunerna. Ta nu tillfället i akt och försök förvalta det här pundet på det sätt som det är menat att det skall skötas.

 

Sedan vill jag ytterligare säga det att landskapsregeringen har full beredskap för att maximalt gå ut till kommunerna och i detalj informera vad den här reformen de facto innebär, och kanske vi också ger en och annan rekommendation om hur man bör förfara för att långsiktigt trygga sitt fögderi.

 

Jag är glad över att samtliga i lagtinget har biträtt reformen till sina huvudsakliga drag. Vi vet att medan anläggningskostnaderna försvinner på fasta Åland finns det de fortsättningsvis i bidragshänseende till 20 procent ute i skärgården och det är naturligtvis av det skälet att skärgården har mindre förutsättningar på grund av sin geografiska splittring än andra att hitta samverkans- och synergieffekter. Det är en omtanke om skärgården. Vi har skapat en bra reform. Låt oss nu sätta den i sjön och skulle den mot förmodan innehålla någonting i förlängningen som skulle ha visat att det har gått snett eller på något sätt skett på ett annat sätt än vad som icke har varit avsett, så finns också möjligheten i det långa perspektivet att göra någon liten korrigering, men närmare än vad vi nu är kommer vi inte under den här mandatperioden. Jag skulle åtminstone inte vilja se att förslaget förföll, det vore det allra värsta som kunde hända.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf berättar om att det här var en snabb, effektiv och ändamålsenlig reform, och det är det säkert. Men särskilt om man tar ordet snabb i beaktande så kanske han också förstår att det kan uppstå ett orosmoment hos vissa ledamöter som inte t.ex. har varit med i behandlingen i finansutskottet. Jag  tycker att jag inte alls går utöver mina ramar om jag uttrycker de farhågor jag har erfarenhet av som sittande i flera kommunalförbundsstyrelse eller fullmäktige. Jag vill bara föra fram dem, sedan får framtiden utvisa, det kanske går jättebra. Vi får sätta vår tilltro till de framtida politikerna.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det finns två fundamentala områden som åvilar kommunerna och är deras ansvar. Det gäller grundskolan och det gäller de sociala omsorgerna. I de fall som ltl Raija-Liisa Eklöw talar om handlar troligtvis om utbyggnad av en grundskola. Det är väl ganska naturligt att om det är ett av de främsta segment som kommunerna skall sköta, så måste väl rimligen kommunpolitikerna också känna någon form av ansvar gentemot denna enormt stora och viktiga bit. Och när vi nu ger en mycket stor tilldelning av pekuniära medel så litar jag kanske mera på kommunpolitikerna än vad ltl Raija-Liisa Eklöw gör, jag vet inte, hon säger att hon har dålig erfarenhet. Jag har nu arbetat i sådana sammanhang där jag har också positiv erfarenhet, men det kan säkert variera.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag har inte sagt att jag har dåliga erfarenheter av kommunpolitiker.  (Från salen, ledamoten Wiklöf: jag uppfattade det så) Vi skall läsa protokollet. Jag har sagt att jag hoppas att det blir bra politiker som klarar av det här. Nog vet vi också hur lockande det just är att kanske i populismens namn försöka sänka skatter t.ex. fast det inte skulle fungera. Nog har vi exempel på många kommunalförbund där det kommer att behövas pengar: omsorg, skola. Vi har vårt Mise, som är en kommunal angelägenhet och som ledamoten Lasse Wiklöf känner bra till. Just när man tillika hela tiden talar om att hitta nya effektiva samarbetsmöjligheter, så jag hoppas att det här är en bra väg att gå.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar att liberalerna i grunden tycker att det här en bra väg att gå. Tanken är att pengarna mer än väl skall räcka till med den stora tilldelning man ytterligare får nu efter reformen, från 1 januari 2008, om allting faller i lås. Jag måste nog säga att jag tycker att det här är en generös reform. Till saken hör dessutom att det här är någonting som ligger i linje med det som man från kommunalt håll har önskat. Vi har ju samverkat med Ålands kommunförbund, som i sin tur också har haft sina medlemskommuner och diskuterat, så jag vet inte hur vi skulle komma längre nu. Jag tycker att vi har nått så långt vi kan och jag är lycklig och glad över att känna att det finns ett starkt samförstånd mellan kommunerna och landskapet i den här frågan. Det är klart framtiden får väl visa, men inte beror det på att det skulle vara för liten penningtilldelning, det tycker jag inte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag håller inte riktigt med den socialdemokratiska beskrivningen att det är ”göka bort” pengarna och ge dem tillbaka till skattebetalarna. Det är ju skattebetalarna som har gökat ihop dem till kommunerna och då kan man nog, om det finns gott om dem i kassan, ge dem tillbaka. Det är också en risk att samla på hög, då ser klåfingriga kommunpolitiker, att nu har vi en massa pengar på hög, vi måste bygga någonting! Vi har ett mycket dåligt exempel på det i den kommun vi befinner oss just nu i Mariehamn där man har haft för mycket pengar och byggt upp både drift och gjort investeringar som är på tok för vidlyftiga, just på grund av att man har haft pengar när staden har gått bra med samfundsskatter osv. Inte är det bara en sanning som är rätt här, utan jag tror att det är en kombination av dem båda. Visst är det bra att ha en sund ekonomi i kommunen, men inte skall man samla på hög alltför mycket utan i de allra flesta kommuner tycker jag att skatten skall sänkas, men det är upp till de enskilda kommunernas kommunpolitiker att göra det. Jag tror inte att man skall lyssna fullt ut här på läromästaren Wiklöf! Man kan göka bort pengar på många sätt, och det är väl bra om man ger dem tillbaka till skattebetalarna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Inte vill jag stå här som någon Gud Fader, men nog tror jag att min väg är säkrare än Danne Sundmans, den saken är ganska klar! Jag menar, för att säga det i relation till det som ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp när hon oroade sig för att investeringspengarna inte skall räcka till för den skolutbyggnad som man står inför på grund av att man ligger lite ofördelaktigt i tid vad gäller den här reformen, att då är det väl klokare att man samlar i ladorna så att man klarar den utbyggnaden än att man börjar med att sänka skatterna. Sedan, ltl Danne Sundman, är jag den första att inte ta ut mera skatt av medborgarna än vad vi behöver för att klara vårt samhälle.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ja, vems väg som är säkrare får vi se om det bär uppåt land eller ner i diket, men jag tror att man skall se på skattebetalarna så också att man kan kanske stundtals ha ett lägre skattetryck när kommunen inte expanderar och sedan i utbyte får de komma och delta när kommunen expanderar. Jag tror inte riktigt på denna samla-i-ladorna-politiken alla gånger i kommunerna, för då frestas man att göra investeringar. Vi har som sagt det främsta skräckexemplet här i Mariehamn där man har haft för mycket pengar och i en demokrati är det aldrig att vara som både Wiklöf och jag är att vi är lite återhållsamma, utan det finns alltid en majoritet som spenderar de pengar som finns. Det är bättre då att det är förknippat med att höja skatten, till viss del, tycke jag.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det blir lite tjatigt! Sociala omsorger och grundskolan är elementärt för kommunerna att handha ansvaret för. Då tycker jag att nog skall man åtminstone säkerställa så att man kan bygga de utrymmen man behöver för att klara sin utbildning, det tycker jag är elementärt. Jag vidhåller nog fortfarande den här linjen som varande den säkra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med finansminister Wiklöfs resonemang om att ansvaret för kommunernas ekonomi har flyttats över från landskapsregeringen till kommunerna. Det ger kommunerna stort ansvar och det ger kommunerna stora möjligheter. Det jag ännu ville säga är att jag är glad att finansminister Wiklöf nu steg upp och sade att landskapsregeringen har en strategi för hur man skall informera kommunerna så att kommunerna hinner i god tid till nästa budget planera med den nya reformen, såvida den går igenom och att man rättar till det som åtminstone vi i finansutskottet lyckades glömma, så jag är mycket tacksam över tillrättaläggandet.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Finansavdelningen har jag checkat alldeles speciellt. Det råder full och total beredskap för att informera kommunerna. Tanken är att det skall ske i god tid före själva budgeteringen börjar. Sedan är det naturligtvis en annan sak att vi måste få lagstiftningen i kraft också innan vi kan s.a.s. konkret börja praktisera den. Men vi utgår från att vi skall kunna få igenom den i alla fall och då vill jag också att kommunerna skall veta vad de har att vänta sig i god före budgeteringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag skall anknyta till den förra replikväxlingen och debatten senaste fredag. Då väcktes just frågan huruvida kommunerna känner till det som komma skall i detalj inför sin budgetering, de kommuner som berörs av det gamla systemet i sina investeringar, vilka de facto är några enligt förslaget som vi antagligen kommer att klubba igenom. Vi diskuterade senast – mest centern och liberalerna – huruvida vi skall lägga en kläm för att peka på det här, men nu har då finansansvarige gett sitt löfte om att arbetet har satts igång och jag för min del är nöjd med det.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Jag tackar för de värmande orden!

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen  vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i framställningen ingående lagförslagen var för sig i deras helhet, medan det andra lagförslaget föreläggs paragraf för paragraf. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 2 § 2 mom. landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna paragraf för paragraf. 1 § godkänd. 2 § godkänd. 4 § godkänd. 5 § godkänd. 7a § godkänd. 9 § godkänd. 11 § godkänd. 12 §.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman! Jag föreslår att 12 § döps om till en ny rubrik ”Samarbets- och effektiveringsstöd” och att paragrafen för övrigt utformas i enlighet med min reservation.

 

Ltl Åke Mattsson: Fru talman! Jag understöder ltl Mats Perämaas ändringsförslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Åke Mattsson, föreslagit att 12 § godkänns i enlighet med ltl Mats Perämaa till betänkandet fogade reservation. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar finansutskottets betänkande röstar ja och den som omfattar ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa. Majoritet för ja.

Lagtinget har sålunda godkänt 12 § enligt utskottets betänkande.

 

 12a § godkänd. 14 § godkänd. 15 § godkänd. 16 § godkänd. 17 § godkänd. 19 § godkänd.

 

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelserna. Godkända. Föreläggs lagens rubrik. Godkänd. Föreläggs lagens ingress. Godkänd.

Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om temporär ändring av 8 § landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om temporär ändring av landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamheten för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om bosättningsstruktur för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa lagar om kommunindelning för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om kompensation till kommunerna för det allmänna avdraget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 75 § räddningslagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till  landskapslag om ändring av 85 § kommunallagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående ny myndighet för miljö- och hälsoskyddet. (FR 22/2006-2007).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av vattenlagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvården för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälsovården för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 och 5 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 och 6 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3a och 3b §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av tobakslagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslageet till landskapslag om ändring av 3 och 4 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av alkohollagen för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om införande av lagstiftningen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2006-2007 angående ny blankettlag om gödselfabrikat. (FR 24/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringen framställning nr 24 angående en blankettlag om gödselfabrikatslag, landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av gödselfabrikatslag. Förslaget innebär att landskapets lagstiftning på området igen blir i fas med reglerna i riket. Avsikten är att lagstiftningen skall träda i kraft så snart som möjligt.

 

Det har varit en ganska enkel lag, i alla fall som vi ser det från näringsutskottets sida. Vi omfattar lagförslaget med några påpekanden som framgår av paragraferna med kursiverad stil. 1 § har vi ändrat ”nedan kallad gödselfabrikatslagen” och även i 9 § har vi ändrat där vi skrev ”den biproduktförordning till vilken gödselfabrikatslagen hänvisar”. Vi tycker att det är en ganska lång mening, men tydligen skall vi skriva på det här viset. Vi hade lite resonemang kring det.

 

Till grund för gödselfabrikatslagen ligger EU:s lagstiftning och bland de personer som vi har hört i utskottet är det egentligen ingen som har något att invända lagförslaget utan man har ansett att det är godtagbart. Det som man vidare kan säga är att man skall ha tillstånd om man importerar gödselmedel hit till Finland och till Åland i det här fallet. Vi kan nämna att de stora gödselmedelslagren som man importerar till landskapet härrör till jordbruket och där fungerar det jättebra enligt det vi har kunnat få fram. De tillstånd som vi får in anhållan om är till 80-90 procent konsumentförpackningar som man säljer i mindre skala i olika butiker. Tillståndsförfarandet upplevs inte som någon större byråkrati i det här sammanhanget utan det fungerar också bra från handelns sidsa. Vi har egentligen ingenting från utskottet som vi behöver påpeka mera i lagstiftningen utan vi är positiva till att vi har i princip samma lagstiftning här som i riket. Det tror jag är till nytta i det här fallet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.  Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 5/2006-2007 om gymnasieutbildning. (FR 13/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Henry Lindström:

Fru talman!

Kulturutskottet har nu behandlat framställningen om en ny gymnasielag. Tyvärr lyckades vi inte enas i utskottet och det var väl heller inte så konstigt med tanke på den remissdebatt vi hade. Eftersom både ordförande och viceordförande har lämnat en reservation har jag fått uppdraget att presentera kulturutskottets betänkande.

 

Landskapslagen om gymnasieutbildning är i huvudsak en organisatorisk roll. Det är inte bara skolorna det berör utan reformen innebär också en stor förändring för utbildningsavdelningen i systemet.

Jag vill redan här också anföra en rättelse. I behandlingen i 34 § skall det fjärde stycket från framställningen fortsättningsvis vara med: ”Landskapsregeringen beslutar om vad som skall ingå i betyg och intyg som avses i denna paragraf.” Detta stycke har alltså fallit bort i vårt betänkande, men jag anför att det skall införas som en rättelse i 34 §.

 

Landskapsregeringens förslag går ut på att gymnasieutbildningen skall organiseras inom en enda skolförvaltning såsom Ålands gymnasieskola i stället för som nu inom sju olika skolor. Den utbildning som ges på gymnasienivå skall vara mer flexibel inför arbetsmarknadens krav och individernas önskemål. Inom nuvarande struktur med sju gymnasieskolor är det svårt att ytterligare utveckla en samverkan på gymnasienivå. En samordning av gymnasieskolan i en organisation ökar de studerandes valmöjligheter och stärker förmågan att ge nationellt och internationellt konkurrenskraftiga utbildningar. Utan den målinriktning och resurssamordning som kan skapas inom en större organisation bedömer landskapsregeringen risken påtaglig för en eftersläpning och stagnation i kvalitet och kvalitetsutveckling av utbildningsinnehåll.

 

Åland gymnasieskola föreslås bli en självständig förvaltningsmyndighet med stort ansvar för att ordna sin inre verksamhet. Grunden för detta föreslås vara att Ålands gymnasieskola inom sina ekonomiska ramar och lagstiftningsramar skall vara mål och resultatstyrd. Förslaget är ägnat att stärka gymnasieutbildningen och främja en fortsatt utveckling av kunskapssamhället. Nu föreslås kommuner, registrerade samfund och stiftelser kunna ges tillstånd att ordna utbildning på gymnasienivå vid sidan av landskapets gymnasieskola.

 

Utskottet föreslår att det i framställningen ingående lagförslaget antas med vissa ändringar.

 

Allmänt ställer sig utskottet positivt till den föreslagna lagen som innebär en organisatorisk samordning av gymnasieutbildningen i landskapet. Genom samordningen möjliggörs ett fortsatt brett utbildningsutbud och en hög utbildningskvalitet, trots att antalet unga studerande bedöms minska till följd av åldersstrukturförändringar i landskapet. Enligt de utredningar som ÅSUB har presenterat antas antalet studerande fram till år 2015 minska med 17 procent.

 

 

Utgångspunkten för reformen har varit att vi skall kvar det utbildningsutbud som vi i dag har och att det också skall kunna erbjudas i framtiden; det förutsätter ett mer effektivt och flexibelt utnyttjande av resurserna. Samordningen i en förvaltningsmyndighet syftar också till att öka de studerandes valfrihet och till att stärka utbildningens kvalitet och innehåll.

 

Den organisatoriska förändringen behöver enligt utskottets mening inte förhindra en fortsatt profilering av de olika utbildningar som erbjuds i dag. Snarare är det så att utbildningarna behöver marknadsföra sig effektivare i dag. och i stället för att det som i dag är skolorna som marknadsför sig så är det då utbildningarna. Exempelvis anser utskottet att lagförslaget inte förhindrar att den allmänbildande utbildningen fortsättningsvis går under benämningen Ålands lyceum.

 

I framställningen föreslås att lagen skall träda i kraft den 1 januari 2009. Eftersom det under behandlingen framkommit att vissa frågeställningar ytterligare behöver utredas föreslår utskottet att dagen för lagens ikraftträdande lämnas öppen. Detta betyder enligt självstyrelselagens 20 § 2 mom. att landskapsregeringen beslutar om när lagen skall träda i kraft. Det öppna ikraftträdelsedatumet möjliggör för landskapsregeringen att invänta de utredningar och organisatoriska förändringar som landskapsregeringen bedömer nödvändiga för reformens genomförande. Utskottet har här frågor som rör bl.a. kollektivavtal, betygssystem och schemaläggning i åtanke. Utskottet konstaterar även att överenskommelseförordningen om studentexamen i landskapet Åland hänvisar till gällande gymnasielag varför förordningen bör ändras och träda i kraft samtidigt med den nya gymnasielagen.

 

Vid beslut om lämplig tidpunkt för lagens ikraftträdande bör landskapsregeringen enligt utskottets åsikt också ta ställning till om lagen skall träda i kraft vid ett årsskifte eller vid ett läsårs början.

 

Kollektivavtalen har varit mycket omdiskuterade. Vid behandlingen av ärendet har det framkommit att en viktig förutsättning för ökad samordning av utbildningen på gymnasialstadiet är en samordning av kollektivavtalen för de anställda inom gymnasieskolorna. Enligt utskottets bedömning är denna samordning helt nödvändig men den är inte direkt kopplad till den nu föreslagna organisatoriska förändringen.

 

Det har också diskuterats, bl.a. i remissdebatten, om de ekonomiska aspekterna och hur ekonomin skulle förändras. Utskottet konstaterar att det är svårt att exakt bedöma de ekonomiska konsekvenserna av framställningen. Som nämndes pågår oberoende av denna framställning diskussioner om ett gemensamt avtal gällande lärarlönerna. Eftersom lönerna är den största kostnadsposten så blir det resultatet av det nya avtalet som visar hur ekonomin framöver kommer att se ut. Det är dock viktigt att ett brett utbildningsutbud som svarar mot de behov som finns i det åländska samhället kan erbjudas. Utskottet anser att det i framställningen ingående lagförslaget skapar möjligheter att effektivt bedriva utbildning bl.a. genom att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja de samlade resurserna. 

 

Under behandlingen av ärendet har utskottet fått erfara att det finns en viss oro för hur bedömningen av studier inom den allmänbildande utbildningen och den grundläggande yrkesutbildningen skall kunna sammanjämkas till ett examensbetyg. Utskottet konstaterar här att landskapsregeringen redan år 2004 fastställde tabeller för hur de olika betygen skall omräknas, varför några problem inte torde uppstå i detta avseende. Utskottet konstaterar vidare att ett avtal med högskoleverket ligger till grund för det omräkningssystem som gäller för åländska studerande som söker till universitet och högskolor i Sverige. Enligt utskottets bedömning kommer den föreslagna organisatoriska samordningen av gymnasieutbildningen i landskapet inte att behöva inverka på omräkningssystemet som fortsättningsvis kommer att vara ett resultat av ett avtal med högskoleverket oavsett vem som är avtalspart i landskapet.

 

Fru talman!

Vid behandlingen av ärendet har det framkommit en oro för svårigheterna med ett gemensamt schema för Ålands gymnasieskola. Utskottet konstaterar här att erfarenheter från exempelvis Utbildningscentret Salpaus i Lahtis visar att en sådan schemaläggning är möjlig. Där har man också rätt stora gymnasieskolor som är inblandade med över flera hundra elever i gymnasierna. Ett gemensamt schema torde dock enligt vad utskottet fått erfara förutsätta ett visst nytänkande och ett mera flexibelt synsätt. Det är enligt utskottets mening viktigt att man vid schemaläggningen eftersträvar att möjliggöra ökad valfrihet mellan de olika utbildningsinriktningarna.

En fråga som berörts under behandlingen av ärendet är studerande- och personalinflytandet i Ålands gymnasieskola. Enligt 54 § i förslaget i framställningen kan styrelsen för gymnasieskolan bereda företrädare för de studerande, lärare och övrig personal möjlighet att delta i styrelsesammanträde varvid dessa har yttranderätt. I syfte att stärka demokratin i den nya myndigheten föreslår utskottet att paragrafen ändras så att de nämnda grupperna skall beredas tillfälle att med yttranderätt närvara vid styrelsens möten.

 

På motsvarande sätt föreslås att lagförslagets 60 § ändras så att det maximala antalet ledamöter i studeranderådet inte slås fast i lagen. I framställningen föreslås att antalet medlemmar i studeranderådet skall vara högst tio, men det framgår inte av framställningen vem som besluter om antalet medlemmar inom den angivna ramen. För att de studerandes inflytande över sitt studeranderåd skall vara maximalt anser utskottet att sittande studeranderåd skall besluta om antalet medlemmar i följande studeranderåd. I övergångsbestämmelserna föreslås att det första studeranderåd som väljs för Ålands gymnasieskola skall ha tio medlemmar.

Vid behandlingen av ärendet har utskottet fått erfara att skolhälsovården idag är förhållandevis splittrad och att olika förutsättningar råder mellan skolorna på gymnasialstadiet. En ökad administrativ samordning mellan skolorna möjliggör enligt utskottets bedömning ett bättre samarbete som ytterst gagnar eleverna samtidigt som skolhälsovård kan erbjudas på mera jämlika villkor.

 

Den föreslagna samordningen av gymnasieutbildningen möjliggör en gemensam fastighetsförvaltning av de olika skolbyggnaderna vilket i sin tur ökar förutsättningarna för överblick och långsiktighet i fastighetsförvaltningen. Möjligheten till samordning av exempelvis jourverksamhet ökar också.  Samtidigt behöver rektorerna inte längre i samma utsträckning ägna sig åt fastighetsfrågor utan resurser frigörs för pedagogiskt utvecklingsarbete. Enligt utskottets mening är det dock viktigt att det fortsättningsvis anslås resurser för det löpande underhållsarbetet i de olika skolbyggnaderna och att personalen inom fastighetsförvaltningen får tydliga ansvarsområden avseende de olika skolbyggnaderna.

 

Ålands gymnasieskola skall enligt förslaget tillsätta branschråd för att stöda utvecklingen av utbildningen inom de olika yrkesutbildningsområdena. Utskottet önskar betona vikten av att branschråden får ett reellt inflytande över utbildningen. Enligt vad utskottet fått erfara är branschernas engagemang i utbildningen avhängigt av att det också i praktiken finns möjligheter till inflytande över utbildningens innehåll och utveckling.

 

Fru talman!

Tidpunkten för den här reformen är den rätta. Arbetet igångsattes redan 1992 och sedan dess har det funnits olika arbetsgrupper som i stort sett alla kommit fram till att en samordning av våra skolor skulle behövas. Ytterligare accentuerades detta när högskolan bildades då det fick effekter både för hotell- och restaurangskolan, vårdutbildningen och handelsskolan.

 

Utöver att elevunderlaget enligt prognoserna kommer att minska radikalt har vi vad gäller lärare och personal stora pensionsavgångar som väntar.

 

Fru talman!

Det är också viktigt att vi kan värna om dessa utbildningar som behövs för det åländska samhället, och gör man ingenting blir man antagligen tvungen att lägga ner skolor för när det totala elevunderlaget minskar får det stora effekter främst för de små skolorna. Vi kan också konstatera att denna vår har i Finland 1.800 yrkesstuderande avlagt både studentexamen och yrkesexamen, och det är viktigt att vi kan erbjuda den möjligheten även här.

 

Oberoende av hur utbildningarna är organiserade måste man se till att man uppfyller de krav som finns så att man blir behörig även internationellt. Det här är närmast aktuellt för sjösidan där man har att ta hänsyn till SCCV-95 och liknande krav finns även för vårdutbildningen, så man behöver beakta att man får in behörighetskraven .

 

Fru talman! Framställningen har varit ut på remiss och det kom in ett omfattande remissvar och även i kulturutskottet har vi haft ett mycket omfattande hörande. I den avgörande behandlingen blev det så att beslutet i utskottet tillkom efter en omröstning som utföll 3-2 och ordföranden Danne Sundman och vice ordföranden Katrin Sjögren har inte omfattat utskottets åsikt utan fogar en skriftlig reservation till betänkandet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker det var en bra presentation som ltl Henry Lindström gav av betänkandet, men det är en sak som har varit oklar för mig ända sedan resan började och det är det mantra som ofta upprepas, att stagnation och eftersläpning i kvalitet och kvalitetsutveckling av utbildningen blir det om inte Struktur-07-reformen genomförs. Jag har funderat många gånger och jag har noterat att ltl Henry Lindström sade samma sak. Vad är det rent konkret som leder till denna stagnation och eftersläpning i nuvarande struktur? Det vore intressant att få  reda på det. Det är en helt allmän formulering; oftast framhålls det, men vad rent konkret är det som bidrar till det?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Man kan bl.a. göra en jämförelse med de möjligheter som erbjuds studerande på annat håll, där man, som jag nämnde, jämsides med att man avlägger yrkesexamen också avlägger studentexamen. När våra studerande söker till yrkeshögskolor i riket kommer man att gå parallellt med dessa elever som då har en mycket mera gedigen utbildning än vad våra studerande har kunnat tillgodogöra sig. Om vi inte gör någonting här så hamnar vi på efterkälken vad gäller den utbildningsmöjligheten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Skall jag förstå det på det sättet att om man inte har denna dubbelexamen så blir man i ett sämre konkurrensläge när man uttryckligen söker sig österut för vidareutbildningar? Är det så jag skall förstå det? Däremot har man från utskottets sida hört representanter för det åländska näringslivetm men har man hört och ställt frågan: Finns det en efterfrågan på denna typ av dubbelexamen från det åländska näringslivet?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Vi har haft ett mycket omfattande hörande och när det gäller behovet av att läsa ytterligare kurser eller att t.o.m. ta en dubbelexamen så kanske det närmast är från de studerandes sida som man har framfört de önskemålen, närmast har det varit från studerande på de yrkesutbildande utbildningarna som har haft behov av att fördjupa sig i de kurser som inte erbjuds på deras skolor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är väl här då som vi har den stora kioskvältaren att majoriteten lämnar ikraftträdelsedatumet öppet. Det hette från början att ett datum och ett årtal var viktigt för att inte förlora styrfart för reformen, men det hedrar kulturutskottets majoritet att man har insett att det finns frågeställningar som man måste ta på allvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det har varit ett omfattande hörande i kulturutskottet och det tycker jag är väldigt bra. Samtidigt verkar det som om man i utskottet har lyssnat väldigt olika på dem som man har hört, man har tagit till sig väldigt olika information, eftersom två ledamöter valt att reservera sig. Jag tog också fasta på samma som ltl Katrin Sjögren gjorde att utskottet lämnar ikraftträdandet öppet. Jag har faktiskt ställt ett stort frågetecken där. Det verkar som om majoriteten faktiskt är väldigt osäker på reformen om man skjuter ikraftträdandet på framtiden. Det som också förvånar mig är att man gör det mot bakgrunden av att det ytterligare skall göras utredningar, att man skall få fram en massa fakta i utredningar, men varför då ta lagstiftningen nu?

 

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Det pågår ett arbete med att utreda olika saker i en ledningsgrupp som landskapsregeringen har tillsatt under projektledare Rainer Juslins ledning. Jag tycker att det inte alls är konstigt att man då kan lämna ikraftträdelsedatum öppet - det gör man även på annan lagstiftning - så att man ger möjlighet för landskapsregeringen när man har utrett de saker som man behöver så kan man besluta om ikraftträdelsedatum.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Den normala gången brukar vara att man först utreder, klarlägger alla fakta, har bilden klar för sig, innan man går till lagstiftning, men här väljer man alltså att först ta lagen och sedan slutföra utredningarna. När ikraftträdandet lämnas öppet har man vanligen ändå en intention att lagen ganska snart skall träda i kraft, men här handlar det alltså om flera år. Vi vet att skall man få reformen att fungera handlar det om att man skall få lönesättningen lika i alla skolor, det handlar om att man skall få en samstämmig schemasättning och det här är inte små frågeställningar, de är fundamentala för att få en bra samordning mellan skolorna. Vi vet inte vad de utredningarna leder till; således vet vi inte heller vad lagen egentligen kommer att ha för betydelse när den skall träda i kraft. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Enligt min mening behöver ikraftträdelsedatumen inte alls skjutas så långt på framtiden. När det gäller vilka utredningar och vilka saker som behöver göras klara så har vi från utskottets majoritets sida inte ansett att det är helt nödvändigt att de gemensamma avtalen är klara. Vi anser att man kan genomföra reformen ändå, man kan även fortsätta med de scheman som man har i dag för vi skall komma ihåg att i huvudsak är det en organisatorisk förändring och i och med att man har föreslagit att man har olika boxar för utbildningarna så kan det vara fullt möjligt att fortsätta med det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Redan under remissdebatten diskuterades möjligheten till dubbla examen. Jag hävdade då i mitt anförande att den möjligheten finns redan i dag i nuvarande struktur i de olika gymnasieskolorna. Nu säger man återigen från utskottets sida att dubbelexamen är en viktig ingrediens för att reformen skall genomföras, alltså att man har både studentexamen och en yrkesexamen. Hur stort är intresset bland de studerande att få en dubbelexamen? Det finns möjlighet i dag redan, men hur stort är intresset för detta bland studerande?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Det är så med dubbelexamen och möjligheten att fördjupa sig i olika kurser – som kanske är den mest vanliga möjligheten som kommer att utnyttjas – att det är knappast ett så väldigt stort intresse nu, men i och med att man har haft det ett tag i riket, där det också började ganska blygsamt, men efterhand har det blivit fler och fler som utnyttjar den här möjligheten att kombinera närmast en yrkesexamen med studentexamen. I praktiken är det så i dag i alla fall, att det är väldigt svårt, trots att alla skolor ligger under landskapsregeringen och möjligheten skulle finnas, eftersom det inte aktivt erbjuds åt studerande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Den anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

I dagarna har hundratals åländska ungdomar tillryggalagt sin gymnasieutbildning. På Ålands lyceum eller på någon av de sex övriga yrkesinriktade skolorna. Med lust och fägring stor får de nu en stunds andhämtning i den åländska sommaren. Efter sommaren far de flesta av dessa ut i världen, de som inte blir kvar hemma och studerar på Högskolan på Åland. Merparten av dessa far till Sverige och en del till Finland samt en mindre del till något annat land för att studera vidare. Detta gäng ungdomar är det framtida Ålands viktigaste resurs och den kompetens de tillgodogör sig under sin utbildning behövs. Grunden till den får de i de åländska skolorna. Därför är den lag som nu ligger på lagtingets bord för beslut den kanske allra viktigaste denna period och bland de viktigaste någonsin. Utbildningspolitik är en allvarlig sak eftersom det är så kritiskt att utbildningsväsendet fungerar väl i ett kunskaps- och tjänstesamhälle som Åland.

 

Mot bakgrund av just det har kulturutskottet behandlat den grundligt och hört ett stort antal personer. Hörandet har haft två funktioner, dels det ordinära; att utskottet inhämtat sakkunskap men också det att de som berörs har fått komma till tals, vilket många upplevt att de inte fått tidigare. Detta för mig in på den första punkten av kritik som jag kommer med mot framställningen, det sätt på vilket processen förankrats i den befintliga organisationen; väldigt dåligt, vad det verkar. Det är säkert så att man vid en så stor förändring som denna aldrig får alla med på tåget men man måste nog fundera över detta när merparten av passagerarna verkar stå kvar på perrongen. Det blir aldrig en bra start på ett fartygs seglats om besättningen (och passagerarna också för den delen) från början motsätter sig kurs och destination.

 

Talman!

Som jag sade i remissdebatten blir det fel att komma med en så här stor reform i valtider. Skulle det inte ha varit så låsta positioner från majoritetens sida kunde kulturutskottet säkerligen ha funnit en kompromiss som kunde ha en politisk majoritet bekom sig här i salen men så är nu icke fallet vad jag kan förstå efter att ha lagt ihop ett och ett – alltså det jag har hört i remissdebatten, i korridorerna och cafeterian. Vi hade för avsikt att snickra en kompromiss i kulturutskottet men lyckades inte.

 

Om kritiken mot processen är den första punkten av min kritik så skall jag komma med fyra till:

 

För det andra: Man skapar en toppstyrd och odemokratisk organisation. Det säger till självt att det är högre från golvet till röstet i en pyramid än i ett indiantält. Med den enorma bas denna organisation får är det en naturlig följd att både lärare och elever får längre till påverkansmöjlighet även om kulturutskottet har ändrat lagen så att dessa grupper skall vara representerade i styrelsen. Väldigt mycket beslutandemakt koncentreras till ett fåtal personer jämfört med idag. Dessutom skapar man en ny administrativ nivå och skiljer ut mycket av kontrollfunktionen från landskapsförvaltningen vilket betyder att man också minskar landskapsregeringens och därmed lagtingets inflytande, vilket verkar i en mindre demokratisk riktning. Jag återkommer till detta.

 

För det tredje: Avtalen. Idag verkar lärare och personal i de olika skolorna under olika avtal men med samma arbetsgivare. Att harmonisera arbetsvillkoren är den enskilt största åtgärden som behövs för att skapa en mer dynamisk organisation. Jag har den bestämda uppfattningen att detta sker bäst utan att man först tvingats in i en ny organisation och arbetet framtvingas eftersom det då riskerar att bli ett för arbetsgivaren betydligt dyrare avtal. Gör detta i lugn och ro alltså.

 

För det fjärde: Ekonomin. Att vi skall göra en så här stor reform utan att ha klart för oss vad det kostar känns väldigt oansvarligt. Blir det rent av dyrare? Ser man ens på sikt någon kostnadseffektivitet? Fortfarande obesvarade frågor. Utan konkreta ekonomiska målsättningar riskerar denna reform att blir dyr, det har vi sett av tidigare mastodontreformer i landskapet. Det är fel att som regeringen gå som katten runt het gröt i denna fråga. I rädslan för kritik vill man inte säga hur mycket och på vilket sätt reformen skall göra utbildningen mer kostnadseffektiv.

Medan regeringen tror att man här väjer för ett hinder kör man i själva verket på tuvan som kan stjälpa hela lasset.

 

För det femte: De olika bildningsidealen – kulturkrocken. Denna reform är en enda stor kulturkrock. Att på detta sätt fläta samman den yrkesorienterade och studieförberedande utbildningen innebär onekligen kulturkrockar. Det är stor skillnad på kulturerna i de olika skolorna, främst mellan Ålands lyceum och de övriga. Förutom den teoretiska och praktiska indelningen skiljer sig studiemängden, det är betydligt högre tempo i den studieförberedande utbildningen. Det är ett annat upplägg schemamässigt, man har inte praktikperioder och har oftast inte sammanhängande lektioner över t.ex. en förmiddag. Att hitta ett mönster som låter denna matta flätas utan att båda studieinriktningar påverkas negativt tror jag inte låter sig göras. Då är det bättre att hålla dem isär och utveckla dem som separata enheter men fördjupa samarbetet mellan dem.

 

Talman!

Jag är inte den som tittar i facit när självstyrelsen skall lösa sin uppgifter – alltså hur man gör i Finland, men jag räds inte heller göra det om facit är bra. När det gäller utbildning är det skäl att följa utbildningen i kringliggande regioner. I Finland har den nya regeringen sagt just detta, att dessa utbildningsformer skall utvecklas separat och inte slås samman. I Sverige har man också förstått att man gjort fel – lite liknande samma fel som vi nu håller på att göra, om farhågorna besannas.

 

Det var i stort de invändningar jag har mot reformen, vilka sammantaget gör att jag tillsammans med kulturutskottets vice ordförande, lagtingsledamot Sjögren föreslår att lagen förkastas. Det finns också många mindre praktiska bekymmer med reformen som å andra sidan kan tillskrivas metoden att först stifta en ramlag och sedan sätta detaljerna på plats vilket jag kunde acceptera om dessa stora övergripande bekymmer inte skulle ha existerat.

 

Detta skall i meningen efter det sägas att, trots att det högst troligen inte blir något av reformen i detta skede så finns många goda funderingar att ta vara på och arbetet med den skall inte ses som bortkastat, det finns ett samordnings- och effektiviseringsbehov inom den gymnasieskolan på Åland och detta kan med fördel göras långtgående utifrån de funderingar som finns i framställningen dock utan denna övergripande omorganisering enligt mitt sett att se.

 

Man borde istället utnyttja de möjligheter som finns med dagens lag, t.ex. finns möjligheten att tillsätta gemensamma direktioner. Man borde från regeringens sida utnyttja de styrmedel, budget- och planeringsinstrument, man har och reformera stegvis. De nödvändiga bitarna av reformen och de eftersträvansvärda fördelarna kunde uppnås redan idag utan denna reform, så är det.

 

Varför gör man då på detta viset? Jag skulle säga att det ytterst handlar om politisk och parlamentarisk omogenhet och brist på politiskt ledarskap. Man inser att en rad obekväma beslut borde tas eftersom den utbildningspolitiska kartan borde ändras efter verkligheten men vill bli av med det tvivelaktiga nöjet och skakar därför av sig detta till en ny administrativ nivå, en ytterligare, för att komma undan besväret. Ibland tycker jag att man inte inser Ålands litenhet utan organiserar som om Åland skulle ha 27 miljoner invånare och inte 27.000.

 

Talman!

Mastodonta organisationer och byråkratlager ”staplaga” på varann hör inte hemma i vårt småskaliga samhälle!

 

Dessa beslut borde alltså redan tagits och kritiken landar här på de utbildningsministrar som suttit under detta sekel och på lantrådet Nordlunds bord. Med ett stabilare och mer handfast politiskt ledarskap kunde man tagit fler små steg istället för detta föreslagna sjumilakliv. När jag för några år sedan förslog att det skulle anordnas kompentensutveckling för politiker var det speciellt i ledarskap jag såg ett behov. Jag fick stark kritik för mitt förslag – man förstod inte ens att man inte förstod!

 

Talman!

Jag vill avsluta med att citera vad jag sade under en replik i remissdebatten:

 

”När det gäller en organisationsförändring kan man säga som så att hur kroppen ser ut kan vi noggrant läsa oss till i läroplaner, i regelverk, i förordningar, i lagar osv., men hur själen kommer att se ut i framtiden kan vi inte läsa ut av framställningen. Att förändra en så här stor organisation innebär att det är enkelt att förändra kroppen, men hur skall vi veta vad det blir för själ? Själen är just den plattform som bl.a. lärarna har att jobba utgående från. Inte är de bara läromedlen, inte är det bara läroplanerna som är bas, utan de skall också kunna ha en möjlighet att kunna utföra sitt arbete, att kunna lära, med samma höga kvalitet som i dag, med samma engagemang, med samma delaktighet från samhället och från de personer som engagerar sig i skolan som i dag. Det är det jag är orolig för. En kropp kan vi nog konstruera med organen på rätt plats, men hur blir det med själen?”

 

Jag måste säga att jag efter hörande i kulturutskottet är än mer bekymrad för det andliga i den föreslagna organisation och det är min förhoppning att lagtinget, vänligt men bestämt, återbördar denna framställning till landskapregeringen så som förkastad.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag skall inte kommentera alltför mycket av ltl Danne Sundmans anförande i denna korta replik utan jag återkommer i ett anförande senare, men det är en sak som jag fastnade vid och som jag har svårt att förstå och det hade jag också när jag läste reservationen första gången. Ltl Danne Sundman pratar om att man skapar en toppstyrd organisation. Det förklaras på det sättet att man har en pyramidformad organisation som man nu bygger upp, vilket jag inte direkt ser i den lagstiftning som nu ligger på bordet. För det andra säger man också att man är kritisk till att man för ner beslutanderätt just till skolan, och det jag inte får att gå ihop här är just det resonemanget att man säger att den blir toppstyrd, men man kritiserar den samtidigt för att man för ner en del av beslutsmakten från landskapsregeringen som regering just till skolan som en myndighet. På vilket sätt ser man att man har centraliserat skolan mera än man har decentraliserat den?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller internt inom skolan vill jag säga att i stället för att ha nära till beslutsfattandet som man har i dag så är man en av tusen, i dag kanske man är en tio eller en av hundra och det är mycket närmare till dem som tar besluten, närmare till direktionen osv. När det gäller att man både flyttar bort makt härifrån salen och från landskapsregeringen så innebär det att skolan blir mindre demokratisk. När det gäller dessa två delar i kombination blir det både toppstyrt och odemokratiskt, både internt och externt, sett från den här salen, som elev eller som lärare.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag förstår fortfarande inte riktigt resonemanget. Beslutanderätten i dag i direktionerna är ganska begränsad egentligen; det är ytterst få frågor som man i direktionerna egentligen kan fatta beslut om, medan den styrelse som vi nu får faktiskt får en möjlighet att fatta mera långtgående beslut utgående från de avtal som man sedan har tecknat gentemot landskapsregeringen eller landskapet. Då kommer, enligt min logik i alla fall, beslutsfattandet betydligt närmare skolan och de olika skolorna i dag i och med att man då har en gemensam organisation nere på skolnivå. Tidigare har den största delen av besluten de facto fattats uppe på landskapsregeringens utbildningsavdelning, och det är också någonting som har framkommit ganska tydligt i de höranden vi har haft nu att man förflyttar makt från landskapsregeringens korridorer vad gäller detaljstyrning ner in i skolan och kommer då närmare verksamheten. Då förstår jag inte resonemanget om att man skulle förflytta makten högre upp eller längre från dem som verkligen berörs.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som det var i framställningen skulle man inte alls göra personalen och eleverna delaktiga, de skulle bara kunna höras, om det var någonting som berörde dem. Nu har kulturutskottet i alla fall ändrat det så att de sitter med vid styrelsebordet. Det jag motsätter mig är den ytterligare administrativa nivån. Jag anser att den styrning vi har i dag borde fungera; i så fall att det är någonting som man tycker att är för toppstyrt i dag så kan man delegera ner det till direktionen, man har möjligheten att vara flexibel däremellan. Jag tycker inte att man skall konstruera ytterligare en administrativ nivå. Det motsätter jag mig. Vi tänker helt enkelt för storskaligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Kulturutskottets ordförande använder stora ord och den här kritiken har vi som sagt hört förut. Jag ser och hör också att ltl Danne Sundman har förstått problematiken. Det är en överstor organisation vi kommer att få i förhållande till antalet elever. Jag tycker inte att ltl Danne Sundman kan presentera något alternativ, men om han kan göra det så skall jag gärna lyssna på det. Varför refererar ltl Danne Sundman till riket? Vi har de facto det sämre på Åland i dag. Vi erbjuder färre möjligheter. Skall jag tolka ltl Danne Sundman så att vi skall ha det sämre på Åland än i relation till riket?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det beror nog på hur man ser det om vi har det sämre eller bättre. Jag tror inte att någon elev i de åländska gymnasieskolorna anser att vi har det sämre än deras finländska motsvarigheter. När det gäller möjligheterna till ökad valfrihet, ökade kombinationsstudier och dubbelexamen så tror jag – efter hörandet - att det här kan göras utan denna stora omorganisering. Man kan t.ex. tillsätta gemensam direktion och kanske slå ihop de yrkesutbildande skolorna till en enhet på sikt och då får man en så pass stor elevmassa att man där kan erbjuda fördelarna som man annars menar erbjuda med den här reformen. Det jag i huvudsak motsätter mig är att man flätar ihop den teoretiska och praktiska delen och därigenom får nackdelar för båda. De påstådda fördelarna är alla behjärtansvärda osv., men det är inte så lätt att få dem fullt ut i verkligheten och de innebär också många begränsningar samt därigenom nackdelar och kvalitetssänkningar.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

 

Kombinationsmöjligheten är naturligtvis bra och vi ser ett ökat behov av den; i riket ökar den hela tiden. Jag skulle vilja säga att det är det som är idén med reformen. Det heter Struktur därför att man skall bygga ett nytt system, där man ger alla möjlighet till kombination. Visst går det i dag att ordna det för vissa enskilda individer, men det är inte det som är meningen för det är inte rättssäkert, det är ett godtyckligt system och det är dessutom väldigt byråkratiskt. Det bygger nämligen på välviljan hos sju olika organisationer, och så menar jag att vi inte kan ha det. Jag skulle vilja fråga en sak. Man lyfter fram avtalen som den absolut viktigaste frågan. Varför har då utskottet inte hört landskapets avtalsbyrå. Jag tror att många frågetecken kunde ha rätats ut om man hade hört dem som är mest involverade i den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller den sista frågan kunde vi säkert utöver de 64 hörandena haft ännu fler, men vi måste prioritera ganska hårt och vi borde kanske ha hört avtalschefen. Vi har motparten i sin helhet och fått aktuell information. Har man ett brett hörande är det ändå alltid så att någon blir utanför.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag vill prata lite om den ekonomiska biten eftersom vtm Johan Ehn var inne på processen hur makten flyttas neråt. Som situationen är i dag är den åländska gymnasieskolans kostnader jämfört med Sverige 26 procent dyrare och jämfört med Finland 45 procent dyrare, enligt ÅSUB:s rapport från år 2000. Skulle vi få ett nytt kollektivavtal som eventuellt skulle bli dyrare än det vi har i dag och vi skulle behålla allt annat lika som i dag, samtidigt som vi vet att vissa små skolor har svårt att få elever, hur skall vi då kunna behålla det stora breda utbildningsutbudet vi har när kostnaderna tenderar att skena iväg?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag är helt enigt med ltl Henrik Lagerberg att det är ett stort problem att vi har en gymnasieskola som till stora delar är väldigt kostnadsineffektiv och det kan oftast tillskrivas småsklighet, men vi kan inte heller försvara en småskalighet in absurdum och därför anser jag i likhet med ltl Henrik Lagerberg – jag tror alla här i lagtinget anser det – att någonting måste göras, men man föreslår en för stor reform och det borde ha gjorts flera mindre delreformer och man borde inte ha tagit detta sjumilakliv utan flera mindre steg. I en så här hopplös situation uppstår det ett stort behov, ett stort vakuum, av de här åtgärderna.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att kritikerna av reformen har presenterat någon lösning på problematiken utan man skjuter problemet framför sig. Man har hittills inte presenterat någon alternativ modell när det gäller ekonomin.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst har vi presenterat många konstruktiva förslag som i delar, t.o.m. helhet, kan ersätta reformen, men å andra sidan kanske man inte kan utkräva det av oppositionspolitiker som jobbar med egna händer att i detalj kunna prestera ett motförslag. När vi skriver reservationer skriver vi dem själva. Det finns på flera områden förslag som har kommit fram här: i mitt anförande, i reservationer och också i remissdebatten, om vad man kunde ha gjort i stället, alltså man kunde verka inom nuvarande lag och reformera. Beskyllningen är alltså osaklig, nog har vi varit konstruktiva och det kommer säkert att komma mera här i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att det funnits ett förslag till kompromiss. Det skulle vara intressant om man då också redogjorde för den, för jag upplever att vi inte har haft några kompromissförslag i utskottet att ta ställning till.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Vad som exakt har sagts i utskottet kan jag inte gå in på grund av att de är slutna förhandlingar, men från min egen sida var jag beredd att kompromissa ganska långt. För min del gick det ut på att vi inte skulle ta den stora omorganiseringen utan i så fall komma med ett s.k. positivt förkastande där vi drar upp riktlinjer som vi tror att kan få majoritet i lagtinget. Problemet är att det inte finns en majoritet här i plenisalen för lagstiftningen, åtminstone inte om man lyssnar på remissen och räknar på ena handens fingrar. Därför såg jag som kulturutskottets ordförande det som vår uppgift att försöka utröna om vi kan få fram en framställningen som har lagtingets majoritet bakom sig, men tyvärr misslyckades det och därför säger jag att med största sannolikhet blir det ingenting av det här. Man vet förstås aldrig hur lagtinget röstar, var och en lagtingsledamot är inte bunden av några föreskrifter än sitt eget huvud s.a.s., få vi får se!

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

En viktig ingrediens i den framställning som görs är att man förändrar utbildningsavdelningens roll och även skapar möjlighet att bättre utnyttja resurserna. Av reservationen framgår att man anser att det skall kunna fortsätta, men de möjligheterna har funnits ända sedan 1997 när dåvarande landskapsstyrelsen blev huvudman för alla skolor. Vi har sett att där händer ingenting, så tycker inte ltl Danne Sundman att det börjar bli dags nu att vi kan genomföra en reform som gymnasieskolan på Åland behöver?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ltl Danne Sundman sade i sitt anförande att han tycker att det skulle ha varit dags för länge sedan att göra vissa behövliga förändringar i skolstrukturen, men det är så när vissa skolor lever i ett slags politisk respirator och hålls vid liv fast man inte har andra motiv för det än politisk att man får sådana här stora bekymmer. Det är väldigt olika situationer för de olika skolorna, en del vill för allt i världen ha denna reform och andra vill inte alls, så det är väldigt svårt att få ihop en gemensam linje om man frågar skolorna. Jag tycker att man borde ha gjort saker tidigare och ändrat, som jag sade, den utbildningspolitiska kartan efter verkligheten, men så har inte skett och därför står vi inför den här situationen och det kan jag bara beklaga. Jag beklagade det i mitt anförande och jag gav berättigade kängor till dem som borde ha gjort vad som borde göras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman pratar om parlamentarisk omogenhet när det gäller framställningen om gymnasieutbildningen. Jag tycker snarare tvärtom. Det har hela tiden framkommit i debatten, och det har också ltl Danne Sundman själv anfört, att processen har varit igång under många, många år. Att den här regeringen nu nått i hamn är väl bara att ge en eloge för! Jag tycker snarare tvärtom, ltl Danne Sundman, att det här är ett resultat av ett mångårigt arbete och den här regeringen har rott reformen iland.

 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När jag pratade om parlamentarisk omogenhet så kanske det inte i det här fallet var direkt kritik mot den nu sittande regeringen utan mot de tidigare, att fast man tillsätter skolornas direktioner osv. inte har förmått få en politisk styrning och inte fått förändringar till stånd. Jag vet inte om regeringen har frågan i hamn – snarare har man kört på grund. Om alla vidhåller sina uppfattningar från remissdebatten så kommer man nog inte till kaj med framställningen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är ojuste av ltl Danne Sundman att påstå att regeringspartierna inte skulle vara överens om reformen i det här skedet. Det är helt fel. Det har klart och tydligt framkommit. Om man har andra metoder att sänka den, så det återstår att se, men inte om vi har en omröstning i parlamentet, det är min fasta övertygelse.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Därom har vi då olika uppfattning! Jag basear min uppfattning på vad jag har hört i remissdebatt, i korridorer och i cafeteria. Men det visar sig hur lagtinget röster. Det är viktigt att man röstar om reformen och tar ett beslut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman nämner att det blir en kulturkrock om man sätter ihop Struktur-07 genom att Ålands lyceum och de övriga skolorna inte har samma kultur och att man blandar ihop teori- och praktikutbildningen. Men är det inte så att egentligen finns redan den teoretiska och praktiska utbildningen i yrkesskolan? Vad jag har förstått har det funkat bra. Vi har den sociala linjen som är en mera teoretisk linje med bra studietempo och där har det aldrig varit några bekymmer. Man försöker måla upp problem här. Ltl Danne Sundman jämför pyramider och indiantält. Ändå vill ltl Danne Sundman ta bort fingrarna från utbildningens budget genom att ha den kvar här i lagtinget, om vi skulle förtroendet till styrelsen och att de skulle se var pengarna behövs bäst, det skulle väl i alla fall vara lite demokrati.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller exemplet sociala linjen vid yrkesskolan tror jag att det är ett mycket bättre exempel på hur man kan lösa behovet för dem som vill göra kombinationsstudier: man har ett slags praktiskt inriktad teoretisk utbildning och det är det jag menar att man kunde få om man samlade alla de elever som har önskemål i den praktiska delen, i dessa sex skolor, förutom lyceet. Det tror jag är en mycket bättre modell och den fungerar mycket bra och yrkesskolorna har för övrigt blocket för vidare studier som det kallas och det kunde erbjudas åt alla som önskar det utan att man flätar in dem i lyceet och skapar problem med schemaläggning och begränsningar för det stora lyceum som vi har med 600 kurser. Jag tror att det är ett mycket bra exempel på att det fungerar utanför lyceet. När det gäller frågan om att ta obekväma beslut så är jag beredd att ta dem här i lagtinget; jag har ingen svårighet med det, utan jag är beredd att ta de obekväma beslut som tas och därför vill jag att det skall göras här och föreslås av landskapsregeringen. Man behöver inte stuva undan det för min del, jag är beredd att prioritera.

 

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Däremot tycker jag att ltl Danne Sundman har svårt att ta obekväma beslut. Det är kanske därför som han Struktur-07-debatten som han gör och försöker lägga in det på det sättet. Egentligen är processen inte dåligt förankrad. Beroende på vem man vill höra är det nog så att där kommer det fram; man märker nog lite på hörande, som kom fram i ett tidigare replikskifte, att utskottet inte ens har valt att lyssna på avtalsbyrån. Det känns som om man bara vill få fram det negativa, men det är som sagt en hel del positivt här och det är viktigt att man lyfter upp det. Det här är en struktur för eleverna och det kommer att vara många elever till nytta om reformen ros i hamn.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag har svårt med obekväma beslut, om obekvämheten beror på det att jag riskerar någonting som fungerar väldigt bra! Det är det vi gör i detta fall, vi riskerar att ta ner kvaliteten på både den praktiska och den allmänbildande utbildningen, och det vill jag inte vara med, utan jag vill ta flera mindre steg i stället. Samtidigt erkänner jag att det finns behov av reform. Det säger jag överallt i alla reservationer osv. Alla är överens om att det finns ett problem som måste lösas, men om det är en mygga som surrar hemma – inte hämtar man en 5 kilos slägga och slår ihjäl den utan man har en lätt flugsmälla som man tar bort den med. Lösningen måste kongruera med problemet. Det är alltför stora åtgärder för de bekymmer som finns och jag är som sagt beredd att ta obekväma beslut på det viset, om jag måste prioritera vad som behöver göras, men inte när det gäller att riskera någonting som är väldigt bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Under remissdebatten före lagförslaget började bearbetas av kulturutskottet väcktes många, många frågor. Jag kan tyvärr och med fog säga att inte så många har besvarats. Kulturutskottet fick flera direkta uppmaningar av lagtinget att lyssna på alla dem som sett sig förbigångna. Vi har tagit vår uppgift på stort allvar och hört dryga 60 personer. Kulturutskottet har fått positiv respons, flera höranden har framfört sitt tack och påpekat att det är första gången man har fått säga sin åsikt.

 

Fru talman!

Det finns en fara att reformen Struktur-07 kan få samma negativa drag som Mise. Grundtanken är god, men det är inte färdigt tänkt. Man kan anta att det uppstår både praktiska och principiella problem. Även Struktur-07, som det ser ut i dag, riskerar segdragna barnsjukdomar.

 

Som konstateras möjliggör lagen för gymnasialstadiet redan ett samarbete som har en betydande utvecklingspotential. Gymnasialstadiet har samma huvudman, utgör samma budgethelhet, har samma helhetsplanering samt bildar en avtalspart men dock med skilda avtal. Samtliga av gymnasialstadiets direktioner utses av landskapsregeringen och nuvarande lagstiftning tillåter dessutom gemensamma direktioner.

 

Det verkar som om det som saknas är en långsiktigt och tydlig utbildningspolitik. Det finns redan erfarenheter av kombinationsutbildning i landskapet. Den inleddes 1999 och avslutades 2002. Varför fortsatte man inte då på den inslagna linjen? Det var inte sanktionerat i läroplansgrunderna och skolorna upplevde att det var ett svagt intresse från landskapsregeringen. Det blev sparkrav, utbildningen blev kostsam och den gruppen som utförde kombinationsstudier var en grupp på tolv mot den vanliga gruppstorleken som är 24. Det hela var skräddarsytt, men det fanns ändå svårigheter att kombinera med både lärartimmar och verkstadstider.

 

Under hörandena har det också framkommit från studiehandledarna att det är smidigare att avlägga en dubbelexamen på fastlandet. För att skriva studentexamen avlägger man fyra obligatoriska prov: modersmål, finska engelska och matematik. Man kan s.a.s. fortsätta på den linjen och ta fördjupade studier i de fyra ämnena. På Åland har vi inte per automatik finskan; man skriver modersmål, engelska och matematik. Det betyder att för att fullgöra en studentexamen måste man läsa ett nytt kursblock, t.ex. biologi, filosofi, fysik, geografi, historia och kemi. På fastlandet talar man uttryckligen om ett samarbete mellan gymnasiet och yrkesutbildningen. Yrkesskolan Optima samarbetar med Jakobstads gymnasium och för att få perspektiv på t.ex. schemaläggningen kan jag berätta att Jakobstads gymnasium har 60 kurser. Ålands lyceum har 600 kurser. Redan i dag begränsas du i din valfrihet, om du t.ex. går estetiska eller idrottslinjen kan du inte läsa lång matematik.

 

Den studieförberedande utbildningen och yrkesutbildningen bör utvecklas som separata skolformer som självfallet skall samarbeta vid behov. Styrelsen för Finlandssvenska lärarförbund, FSL, omfattar den nya regeringens linje, där man i regeringsprogrammet anger att gymnasiets allmänbildande och studieförberedande roll stärks, medan yrkesutbildningen skall erbjuda ett starkt yrkeskunnande och även behörighet för vidare studier. Men lärarförbundet oroar sig för utvecklingen på Åland.

 

Jag instämmer med dem som har påpekat att delar av reformen är nödvändig eftersom vissa områden inom gymnasieutbildningen kräver ett helhetsgrepp, t.ex. ekonomi, IT, fastighetsfrågor, studerande vård, studerandeförmåner, avtals- och lönefrågor samt personalpolitik

 

Fru talman!

Studerande med särskilda behov och specialpedagogiken har alltför lite utrymme i framställningen. Det har framkommit under hörandet att det finns ett ökat behov av special- och stödundervisning även i yrkesämnen, alltså ej endast i kärnämnen. Reformen har en betänklig slagsida mot kombinationsstuderande när det t.ex. finns uppenbara problem med avhopp.

 

Det har också framkommit att man borde ha tagit chansen att se över möjligheten med de treåriga utbildningarna, där man t.ex. skulle ha utrett möjligheten med en ettårig teoretisk utbildning och en tvåårig praktisk utbildning.

 

Liberalerna anser att vuxenutbildningen är en mycket viktig del av utbildningen. Vuxenutbildningsbehovet ändrar i samhället och vi anser att vuxenutbildningen behöver en egen organisationsform mer fristående än i förslaget, men med ett nära samarbete med gymnasialstadiet. Vuxenutbildningen har olika nivåer och begränsas genom att införlivas med gymnasialstadiet. Den åsikten delas också av representanter för näringslivet.

 

Vi anser också att det är en stor brist att det inte framtagits tillräckligt faktaunderlag för att göra en ekonomisk konsekvensbedömning av reformen.

 

Fru talman!

I remissdebatten var man också enig i lagtinget om att centralt för en samverkan inom gymnasialstadiet är avtalen, och fanns det en enda fråga som var entydig från alla våra höranden, så var det just den att man ville ha ett gemensamt avtal.

 

Ett nytt arbetstidssystem och rättvis lönesättning är kärnfrågor i ett gemensamt avtal. Det är en fråga som är absolut central och som avgör hur flexibelt gymnasialstadiet blir.  Vi vet att en arbetsgrupp är tillsatt att se över frågeställningarna och vi har tilldelats en mellanrapport och man beräknar att komma med sin slutrapport i midsommarveckan, om jag är rätt informerad. Men en direkt förhandlingssituation råder inte; man har inte diskuterat ett enda cent och inte ett enda euro ännu.

 

Från sjömansskolan och vårdinstitutet, men speciellt från sjömansskolan, uttryckte man sin oro över att skolorna och utbildningarna blir anonyma. Man anser att det är viktigt att identifiera sig med både skola och yrke.

 

Fru talman!

Lagtexten talar om att de studerande har både kurser och studieveckor, alltså två olika system. Inom Ålands gymnasieskola har man också två olika betygssystem med två olika skalor. Det blir en skenbart gemensam skola eftersom man har två olika system inom systemet. Det finns en åsikt bland flera lärare och faktiskt också studerande som anser att det här är gigantiskt pedagogiskt experiment.

 

Fru talman!

Liberalerna anser att konsekvenserna är svåra att överblicka och att frågeställningarna är många och bör utredas grundligare, varför vi instämmer i att framställningen bör förkastas.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren säger att reformen innebär försämringar för studerande med särskilda behov. Jag delar överhuvudtaget inte den uppfattningen. Uppfattningen i grundskolan är att gymnasieskolornas organisation när det gäller ungdomar med särskilda behov bör samordnas. Den föreslagna framtida organisationen kommer att beakta behoven i större utsträckning än vad dagens organisationsmodell gör, bl.a. samordnar man också skolhälsan och det blir en gemensam studiehandledning som skall handleda studerande och lärare i fortsättningen; i stället för att göra det på sju olika vis så försöker man samordna det så att man har en gemensam linje.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nu hörde nog ltl Christian Beijar fel. Jag sade inte alls att reformen försämrar för studerande med särskilda behov. Jag bara ansåg att den hade alltför lite utrymme i själva lagframställningen. Det är en uppfattning som delas av flera av dem som vi har hört i utskottet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att jag missförstod det, men då vill jag ha ett klarläggande av ltl Katrin Sjögren: Anser hon att reformen försämrar för ungdomar med särskilda behov?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nej, det anser jag inte, men jag kan anse att det fanns övrigt att önska när det gällde just den frågan. Som jag har påpekat, som så många andra, så finns det helhetsgrepp som man bör ta och en sådan sak är elevvården. Det finns en potential att t.ex. alla skolor skulle ha gemensamma mobbningsplaner, krisplaner osv. osv. Man kan också konstatera att i lagtexten nämns inte träningsundervisningen överhuvudtaget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren tog upp frågan om avtalen. Som jag ser det håller vi nu på och behandlar en framställning samt ett betänkande från kulturutskottet och det skulle vara osannolikt att en förhandling om den framtida gymnasieskolan skulle ha börjat före lagen ens är slutbehandlad i Ålands lagting, så för mig är det helt otänkbart att man skulle förhandla om någonting som inte ännu finns.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Där tycker jag att ltl Anne-Helena Sjöblom har fel. Arbetsgruppen tillsattes före det överhuvudtaget fanns någon lagframställning att ta hänsyn till. Det har varit ett gemensamt beslut att man skall se över avtalen, långt före den här landskapsregeringen, så där tycker jag ltl Anne-Helena Sjöblom har fel.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Att det har funnits ett behov av att se över lärarnas avtal i landskapet är ingen nyhet. Men att man skulle börja förhandla om ett gemensamt avtal för en gymnasieskola när den inte finns anser jag att är osannolikt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Men nog måste väl ltl Anne-Helena Sjöblom inse det att en papperskonstruktion är någonting helt annat än när man facken emellan börjar prata om lönesättning, om euro och cent. Jag tror att det är en ganska lång väg att gå ännu, men den måste vi nog gå!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Utgående från den reservation som ltl Katrin Sjögren har varit med och lämnat in anser man att det finns saker som är bra och nödvändiga: ekonomi, fastighetsfrågor, IT, studerandevård, studerande förmåner och lönefrågor samt personalpolitik. Enligt de hörande som vi har hört i utskottet – visserligen är det många som har haft dubier om den föreslagna reformen, men det är också många som har talat för den och också sådana som har sagt att vi borde ha tagit steget ännu längre – så vad hindrar att man genomför reformen och egentligen inte gör så mycket åt själva utbildningarna? Utgående från de boxar som finns kan man göra så.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nu förstod jag inte riktigt vad ltl Henry Lindström menade! Kan ltl Lindström vara snäll och upprepa frågeställningen?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Fru talman!

Utgående från att ni anser att det är saker som är bra i reformen, så vad är det som i huvudsak skulle prata mot den? Det är ändå den organisatoriska förändringen som är den stora grejen i det hela.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

En grundläggande punkt för liberalerna har varit att det får och skall vara skillnad på den studieförberedande och den yrkesförberedande utbildningen. Där tycker jag att resonemanget som majoriteten för haltar, eftersom man i lagförslaget säger att man vill ha en skola, men man vill talar om två utbildningssystem, ett utbildningssystem med kurser, ett utbildningssystem med studieveckor, ett betygssystem för dem som har kurser med en betygsskala och ett betygssystem med dem som har studieveckor med en annan betygsskala.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögren nämner i sitt anförande att vuxenutbildningen skall vara fristående men ändå vara i närheten av den övriga utbildningen. Vad är det som säger att man inte kan ha vuxenutbildningen med i Struktur-07? Skulle det inte finnas fördelar att ha den med där? Ett litet förtydligande: Vad är det som gör att vuxenutbildningen inte kan vara med? ltl Katrin Sjögren nämnde i en replik att den stora kioskvältaren är att man lämnar ikraftträdandet öppet, men jag hittar ingenting om det i reservationen. Är det någonting som har kommit fram efteråt?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Beträffande vuxenutbildningen är det liberalernas fasta övertygelse att behovet av vuxenutbildning kommer att öka i samhället och då kommer det att begränsa vuxenutbildningen att föra in den under gymnasialstadiet, eftersom vuxenutbildning kan vara allt från att Åland får kvotflyktingar som är analfabeter, alltså man måste kunna tillgodogöra sig grundskolan först, till fjullfjädrade akademiker som kommer och arbetar inom åländska företag och som vill ha kurser i avancerad svenska. Därför anser vi att föra in vuxenutbildningen under gymnasialstadiet begränsar den när den borde ha en egen organisationsform och en egen lagstiftning.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag förstår liberalernas åsikt om att vuxenutbildningen kommer att öka. Det tror jag också. Däremot håller jag inte med liberalerna om att Struktur-07 begränsar vuxenutbildningen, snarare tvärtom. Skulle man ingå i en större organisation ger det resurser till mer lärare och mycket mer som man lättare då kan få del av. Man måste också kunna se fördelar här. Ser vi bakåt i tiden fanns det tidigare en grupp som kallades Sura-gruppen som utredde den framtida gymnasieutbildningen, där även liberalernas representant föreslog att alla utbildningar skulle in under en, även vuxenutbildningen. Vad är det nu som har gjort omändringarna där? Är det för att det inte längre är en liberal minister eller vad är det som gör att det inte längre är liberalernas ståndpunkt?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Nu tycker jag att ltl Göte Winé blir osaklig. När kan man datera Sura-gruppen – till någonstans i mitten av nittiotalet! Utvecklingen går framåt, ltl Göte Winé! Liberalerna har skrivit ett utbildningspolitiskt program som vi antog förra året. Där står alla våra åsikter och en sak handlar om vuxenutbildningen och att vi anser att det finns ett behov. Det skall erkännas, att det här är ett steg framåt för vuxenutbildningen eftersom den inte har haft någon lagstiftning alls, men utbildningsansvariga Gunell har också pratat om att antagligen kommer vuxenutbildningen att behöva en egen organisationsform och en egen lagstiftning, så där har liberalerna varit på vågens framkant, ltl Göte Winé!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Vad gäller vuxenutbildningen tycker jag att det här med tre organisationer verkar onödigt byråkratiskt. Jag för min del ser ett problem i att vuxenutbildningen i dag är bara en administration; den ligger inte nära dem som levererar utbildningarna, nämligen gymnasieskolorna. Det här skulle vi lösa ganska galant. Jag har inte talat om någon särskild organisation för vuxenutbildningen; däremot tror jag att en lagstiftning om vuxenutbildning och livslångt lärande på sikt kommer att bli aktuellt.

 

Men ltl Katrin Sjögren lyfter också fram avtalen och jag kan inte riktigt förstå det här. Man har inte hört avtalsbyrån; ändå kan man påstå att det är långt innan man når ett förverkligande. Varför skulle man inte kunna hinna på två år när ett modellförslag nu ligger att börja förhandla om till hösten?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag kan medge att det var en miss att inte kulturutskottet kallade avtalschefen. Det inser jag nu, men jag har fått rapporten och jag har läst den. Det ansvaret ligger också på majoriteten. Om det fanns en sådan idé om att man kommer att ha avtalen i  box skulle majoriteten ha kallat avtalschefen. Vi var väldigt öppna under hörandets gång att vi kunde kalla in om vi fick nya höranden som vi ville ha. Samtidigt, utbildningsansvariga, Gunell, så har vi hört samtliga fack och lärarföreningen och det är deras uppfattning att ett avtal är avlägset.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det verkar lite skevt, måste jag säga, att höra samtliga fack men inte en enda från arbetsgivarsidan. Det finns nog en tydlig obalans här. Tittar man tillbaka på den här frågan några år så är det arbetsgivaren som har förhållit sig sval, medan facken så tydligt har påtalat vikten av att reformera avtalen som inte längre är av vår tid utan de är alldeles för gamla och omoderna. Det är nu först arbetsgivaren visar ett intresse, så varför skulle man inte, när intresse finns från båda sidor, under två år nu ha alla möjligheter att ro det här i hamn, det blir för mig obegripligt!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket positiva signaler som utbildningsansvariga Gunell sänder. Det tror jag att facken skall ta till sig. Samtidigt har vi också fått höra när vi har haft remissdebatt om lagförslaget att det är hart när omöjligt att göra några ekonomiska konsekvensbedömningar, men det är bra att man får den indikationen att man från arbetsgivarsidan är villig att öppna på plånboken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är mycket riktigt som ltl Katrin Sjögren säger att det ställdes många frågor i remissdebatten och jag hörde också till dem som ställde många frågor, bl.a. varför inte Ålands lyceum kan heta Ålands lyceum. Där har utskottet förtjänstfullt konstaterat att det kan det visst göra, så det gladde mig. Men det som jag egentligen vill kommentera är att lagens ikraftträdande på något sätt skulle förstöra, vara en kioskvältare eller hur det var. Nej, jag tycker inte alls det utan jag tycker, tvärtom, det är mycket bra att man beaktar man skall undersöka och göra färdigt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag är fullständigt enig med ltl Gun Carlson. Det är otroligt många frågetecken ännu och det är viktigt att man har tagit det till sig från majoritetens sida.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jo, jag ville säga att jag tycker att utskottet faktiskt har hört och tagit reda på och kommit med en del svar, framför allt ger möjlighet att ge svaren innan man låter lagen träda i kraft. Jag ville också säga att vi har redan haft en lag i många år sedan 1997 där samtliga gymnasieskolor går under samma lag och med samma målsättning och allmänna bestämmelser. Det har gått mycket bra och det kommer det här också att göra, tror jag.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Läser man mellan raderna och lyssnar till de hörande som vi har haft, från skolorna, från utbildningsavdelningen, från fackföreningarna, så tror jag att kärnfrågan ligger i att man har varit väldigt otydlig när det gäller de utbildningspolitiska målen. Det är därför vi inte har kommit längre fram när det gäller gymnasialstadiet. Det är därför samarbetet haltar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg:

Fru talman!

Landskapsregeringens framställning nr 13/2006-2007 som föreslår att landskapets gymnasieutbildning skall organiseras genom en enda skolförvaltning såsom Ålands gymnasieskola i stället för som nu inom sju olika skolor har väckt mycket tankar och funderingar bland människor som skulle beröras av reformen. Det framgår alldeles tydligt av det hörande vi gjort i kulturutskottet. Som jag uppfattar saken är detta reformförslag av en organisatorisk art. Den organisatoriska förändringen består bl.a. i att decentralisera ut en hel del ansvar och makt för gymnasieutbildningen från landskapets utbildningsavdelning till en mera autonom och självständigt fungerande styrelse för gymnasieskolan.  ? ….flöde i sin tur sprids mellan gymnasiechefen, ledningsgrupp, rektorer, olika branschråd, studeranderåd etc., från en mer toppstyrd organisationsmodell till en plattare organisation i linje med den moderna organisationsmodellsteorin.

 

Nuvarande förutsättningar för en god och kvalitativ gymnasieutbildning inom ett brett utbildningsområde ändras inte enligt min uppfattning av denna reform utan snarare förstärks möjligheten att behålla de utbildningsinriktningar som samhället valt att satsa på. Reformen signalerar en ökad möjlighet till ett ökat valbart individbaserat utbildningsutbud och kunskapsinhämtande, vilket kommer att stärka individen och Ålands konkurrenskraft i ett regionalt och globalt utbildningsperspektiv. Vi ålänningar måste kunna samarbeta om och med de resurser vi har för att säkerställa ett så attraktivt och brett utbildningsutbud på Åland som möjligt för nuvarande och kommande generationer på Åland. Vi måste kunna se möjligheten och inte bara hindren.

 

Att sammanföra våra gymnasieskolor under ett gemensamt tak skulle bl.a. kunna frigöra resurser för administration till undervisning. Enligt ÅSUB 2000/11 om gymnasieskolornas kostnader i en jämförande analys låg de åländska utbildningskostnaderna generellt 26 procent högre på Åland jämfört med Sverige och 45 procent högre än i Finland. Till detta finns en mängd olika delförklaringar som t.ex. storleken på undervisningsgrupper, antalet schemalagda undervisningstimmar per studievecka, elevvård och mycket annat. Enligt ÅSUB:s prognos 2004/4 om det kommande framtida elevunderlaget på Åland ”kommer oberoende av val, prognos, utredning, förändringarna i befolkningens åldersstruktur att medverka till att elevantalet kommer att sjunka både på låg- och högstadierna på Åland. Även en relativt hög inflyttning från omvärlden skulle inte lyckas att vända denna trend.” Denna situation kommer enligt min uppfattning att att naturligtvis också avspegla sig i elevunderlaget för gymnasieskolan.

 

Hur skall vi då kunna behålla och säkerställa det breda utbildningsutbud inom gymnasieskolan vi har om elevtillströmningen de kommande åren kommer att minska? Om vi inget väljer att göra, hur skall vi då inför skattebetalarna försvara att vi inget tänker göra då det gäller kostnadsutvecklingen för gymnasieskolan? Kritikerna till reformen har inte i tillräcklig grad beaktat denna frågeställning utan väljer att koncentrera sig på andra delar av reformen. Om vi inte gör något ökar risken av ekonomiska skäl att någon skola eller utbildningslinje måste läggas ner. Det går att exemplifiera genom en liten skolas situation. De hoppas mycket på denna reform. Man ser det som ett sätt för en liten skola att få en möjlighet att överleva i framtiden, samtidigt som man får möjligheten till att erbjuda ett mer attraktivt och valbart utbildningsutbud då det gäller ämnen och språk för de elever som söker sig dit. Man är övertygad om att på detta sätt kan man locka flera sökande till denna linje. Ifall reformen inte blir av tror man att risken ökar för att skolan kommer att försvinna. Kritikerna till reformen borde också ta i beaktande en sådan här problematik.

 

Att göra en ekonomiska konsekvensbedömning av reformen är inte en enkel sak. För det första borde man parallellt göra en ekonomisk konsekvensbedömning där utgångspunkten är att allting fortsätter som tidigare. Sedan borde det jämföras med en genomförd reform där man uppnått en optimalare resursanvändning och rationalisering av olika administrativa verksamheter. Ett tredje scenario skulle innebära vad man kan uppnå för ekonomisk fördel genom att stänga en skola eller lägga ner någon utbildningslinje. Frågan är vad då dessa elever sedan skulle erbjudas för alternativa studieplatser. Oavsett nämnda ekonomiska scenarier är alla överens, enligt hörande, att det är tjänstekollektivavtalet, oavsett reform eller inte, som är den viktiga nyckeln till ökad flexibilitet och resursanvändning inom gymnasieskolan. Kostnaden för ett nytt gemensamt kollektivavtal är omöjligt att förutsäga då inga förhandlingar inletts eller genomförts mellan arbetsmarknadens parter. Därför kan vi reformförsvarare inte heller säga hur mycket reformen kostar till denna del; inte heller de som är kritiker till reformen kan säga hur mycket ett nytt gemensamt avtal kommer att kunna kosta om man, som man säger, med samma kollektivavtalsförändringar kan öppna samma möjligheter till en ökad flexibilitet i nuvarande form av gymnasieskola utan någon reform. Med stor sannolikhet kommer dock kostnaderna för ett gemensamt kollektivavtal att öka oavsett reform eller inte. Men hur skall kritikerna av reformen ekonomiskt försvara ökade sannolika tjänstekollektivavtalskostnader för att öka flexibiliteten och resursanvändningen inom nuvarande gymnasieskola samtidigt som man bibehåller alla andra kostnader med gymnasieutbildningen intakt? Med ett sådant upplägg finns det en stor risk för att utbildningskostnaderna ytterligare ökar samtidigt som elevunderlaget kommer att minska.

 

En annan dimension som har framgått av den offentliga debatten kring Struktur-07 är tanken om en klassens A- och B-skola. Det borde oroa oss politiker att det finns en uppfattning i skolan i vi och dom. Det finns också de som befarar att utbildningsstandarden inom en utbildningsinriktning skulle s.a.s. sänkas om man släpper ind en andra gruppen. Men inget tyder på att det skulle bli fallet om vi genomför reformen. Jag kan inte se någon uppenbar anledning till att kvaliteten skulle försämras i gymnasieskolan genom den här reformen.

 

Om jag fortsätter på spåret olika utbildningskulturer, traditioner och utbildningsideal har fortfarande rektorerna och lärarna en stor möjlighet att ge sin personliga touch på utbildningen inom sitt område. Inget i reformen tyder på, enligt min uppfattning, att dessa grupper skulle fråntas sin möjlighet att påverka studiekulturen. Det som däremot är viktigt att komma ihåg är att rutiner skall vara gemensamma, dvs. att de studerande har rätt att bli bemötta likvärdigt inom skolan, oberoende av studieinriktning eller ansvarsområde. Här finns en utökad rättssäkerhet i åtanke. Risken för att bli bemött på olika grunder är större om enheterna är flera än om en och samma rutinbeskrivning gäller i en organisation.

 

När det gäller reservantens påpekanden om att reformen inte i tillräcklig grad tagit i beaktande utbildningsförutsättningar för barn med särskilda behov vill jag bestämt hävda att reformförslaget betonar just denna grupp elever mycket mera än vad nuvarande gymnasielagstiftning gör. I nu rådande situation är utbildningsutbudet för denna grupp mycket snävt och sparsmakat, medan reformförslaget mer betonar en ökad valfrihet vad gäller linjeval för denna grupp i den nya gemensamma gymnasieskolan. Oavsett reform eller inte har jag uppfattat det så från gymnasieskolans sida att det krävs mera resurser som specialpedagogiska kunskaper, elevassistenter osv. för att kunna möta denna växande grupps behov av utbildning. Vi tror oss veta att många från denna grupp ingår i gruppen som hoppar av gymnasieskolan innan genomförda studier.

 

När det gäller kritiken om oron för betygens framtida värde och svårigheter med schemaläggning om reformen genomförs så har jag uppfattat det som att nuvarande rättssäkerheten gällande betygen är hög och följer etablerade former som tillämpats redan länge. Omräkningstabeller finns redan i kraft. Reformen ändrar varken på denna etablerade form eller nuvarande användning av omräkningstabeller. När det gäller våra betygs värde i förhållande till Sverige bygger det alltid på en förhandling med överenskommelse mellan Åland och Sverige för att våra elever skall kunna söka in på svenska skolor. Reformen ändrar inte på detta förhållande. Internationellt inom EU måste alltid våra elevers betyg anpassas till värdländernas förutsättningar om man tänkt sig att studera vidare i ett annat EU-land. Schemaläggningen ser ut fungera även på andra orter, så varför skulle den inte fungera här på Åland? Egentligen är frågan en intern angelägenhet för Åland gymnasieskola att lösa och gott om modeller för den lösningen finns det att studera på andra orter. Jag är övertygad om att schemaläggandet i samråd kan skapa de yttre förutsättningar som krävs för att samarbetet mellan olika ansvarsområden skall kunna etableras.

 

Efter alla våra höranden kan man nog konstatera att det finns en stor grupp av berörda som nog har åsikter om reformen men inte uttalat sig offentligt om Struktur-07. Man får inte lura sig av att bara för att dessa berörda inte offentligt har uttalat sig om reformen ensidigt skulle hålla med den som offentligen varit emot reformen. Nog fick jag det intrycket att man mycket väl visste vad reformen i stora drag gick ut på, att många undrade över olika detaljfrågor.

 

Då det gäller vuxenutbildningen verkar möjligheterna ganska små att utveckla detta i dagens läge som en helt fristående organisation utan kopplingar till dem som i praktiken realiserar utbildningarna. Vuxenutbildningen kan utvecklas endast om den står i nära samarbete med den som producerar undervisning. I detta fall speciellt undervisning i allmänna ämnen. Problemet på Åland är snarare att locka studerande till denna utbildningsform eftersom utsikterna ändå är rätt goda att erhålla arbete då efterfrågan på arbetskraft är stor för tillfället. Efterfrågan på utbildad arbetskraft t.ex. inom vårdsektorn är stor. Här torde det finnas förutsättningar att ordna vuxenutbildningar på detta område i Ålands gymnasieskola än vad som varit möjligt i många fall i dagens system. Vissa utbildningar har genom offereringsförfarande inköpts från utbildningsanordningar i Svenskfinland, vilket inneburit att den enskilde studerande tvingats studera partiellt t.ex. i Österbotten och vilket i många fall varit svårt att genomföra på grund av familj m.m. Man kan hoppas på att vi genom att skapa en enda organisation skall kunna erbjuda dessa utbildningar framöver i större utsträckning på Åland. Allt för att underlätta de vuxnas behov av utbildning.

 

Det har funnits kritik mot reformens demokratiska process och förankring. Om man jämför denna lagstiftningsframställningsprocess med andra framställningar som landskapsregeringen har tagit fram under åren kan man nog inte säga att den här processen förtjänar denna kritik i ett jämförande perspektiv. Det skulle vara intressant att veta hur ordet förankring skall definieras i förhållande till en sådan här organisatorisk ramlag som egentligen inte berör innehållet i utbildningen. Nej-sägarna till reformen har ett stort ansvar om reformen förkastas, eftersom man hittills inte visat på alternativa framtidsmodeller då det gäller utbildningskostnaderna för att hålla det breda utbud av utbildningar vi har i dag inom gymnasieskolan, samtidigt som elevantalet kommer att sjunka eller hur samarbetsmodellerna mellan olika gymnasieutbildningar skall skapas för att öka individens valmöjligheter till att fördjupa sig i olika språk eller andra ämnen eller hur en möjlighet till en dubbelexamen skall skapas i nuvarande form för gymnasieskolan. Vad man säger är: vi vill inte ha någon förändring! Kritikerna har heller inte talat om hur barn med funktionsnedsättning, handikapp eller andra särskilda behov skall tillförsäkras reella möjligheter att genomgå en gymnasieutbildning på lika villkor inom ett oförändrat nuvarande system och samtidigt ha större valmöjligheter till olika inriktningar.

 

Det är viktigt att vår skola hänger med omvärlden och att våra elever med eller utan funktionshinder inte fastnar i ett åländskt utbildningssystem förankrat i gamla strukturer. Vi måste ge våra ungdomar möjligheten både på de studieförberedande och yrkesförberedande linjerna till en individuell valmöjlighet, en grund att stå på för att konkurrera om framtidens jobb och att skapa framtidens företag.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var ett omfattande anförande så det är svårt att gå in i detaljer, för det var så mycket. Men jag fastnade för en sak, att kritikerna till reformen inte kan peka på utbildningskostnaderna. De kan inte heller de som för fram reformen göra, man kan inte peka på vilka vinster man gör med reformen utan man säger att det får man se i framtiden.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag har ställt mig frågan flera gånger: Vilken skola vill vi lägga ner eller vilken utbildningslinje vill vi lägga ner? Jag har svårt att svara på den frågan själv. Kanske ltl Brage Eklund kan svara på den frågan!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Nej, det kan jag inte heller svara på, men inte är det någonting som säger att alla yrkesskolor får vara kvar i samma verksamhetsform som i dag. Det är risk, fast man gör en reform, att de kommer att dras in. Reformen ger inte garantier för vare sig det ena eller det andra.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Men om målsättningen är att behålla det utbildningsutbud vi har i dag så måtste vi kunna samarbeta om de olika resurser vi har. Jag tror att det är en förutsättning för den åländska framtida utbildningsmodellen att vi kan samarbeta med de resurser vi har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det har varit en intressant tid att i kulturutskottet få vara med och behandla denna framställning. Som har beskrivits här tidigare har det varit ett gediget arbete vi har haft att utföra. Vi har hört över 60 olika personer och för egen del måste jag säga att det har också varit synnerligen lärorikt och intressant att få lyssna till dessa personer och deras funderingar kring reformen.

 

Jag sade i mitt anförande i remissdebatten att detta var en organisatorisk reform i första hand. Under den behandling som vi nu har haft i kulturutskottet har jag blivit alltmer övertygad om att det är just en organisatorisk reform det handlar om och en organisatorisk reform som vi faktiskt absolut måste se till att göra därför att utan en reform här kommer det här inte att sluta speciellt bra.

 

Jag ser att det finns en hel del fördelar med reformen och framför allt ser jag grunden i det här till att vi skall i framtiden också ha möjligheten att erbjuda ett brett och högkvalitativt utbildningsutbud. Jag är rädd för att om vi inte gör en administrativ reform där vi försöker samla resurserna på ett och samma ställe under en hatt är risken stor att vi hamnar i det att vi inte kommer att kunna erbjuda det utbildningsutbud som vi i dag har, och det tycker jag skulle vara synd. Naturligtvis är det också på det sättet att utbildningsutbudet måste anpassas och utvecklas utgående från den verklighet som vi lever i, men även det leder till att vi måste ha resurser som är tillräckliga.

 

Med en sådan här organisation som Ålands gymnasieskola skulle bli skapar vi en grund för att flexibelt utnyttja de resurser som vi lägger till de gymnasiala utbildningarnas förfogande. Jag tänker framför allt på de lärarkrafter vi har inom framför allt allmänna ämnen, alltså språk, matte, svenska, osv. Jag tänker på elevvården, jag tänker på lokaliteterna, jag tänker på IT och jag tänker framför allt på administrationen. Allt det här kommer att på ett helt annat och flexibelt sätt kunna utnyttjas om vi skapar en och samma organisation för det. Tvivlarna säger någonting annat och det kommer jag att återkomma till när jag senare i mitt anförande kommer att också kommentera den reservation som finns med i vårt betänkande.

 

En annan del som jag tycker är en positiv del av detta har också ledordet flexibilitet och det är det att vi ger med det här systemet en möjlighet till ökad valfrihet. Man har diskuterat frågor som dubbelexamen, man har diskuterat frågor som fördjupade kurser inom olika områden som behövs för fortsatta studier eller också valfria kurser i annat som t.ex. praktiska ämnen för dem som läser en mera teoretisk utbildning. Det är ingenting som säger att man måste välja att gå en sådan väg utan den här möjligheten skall erbjudas. Många kritiker har i dag sagt att möjligheten att ta en dubbelexamen finns redan i dagsläget, och det finns möjligheter till fördjupade studier. Till viss del är detta sant, men inte fullt ut därför att det erbjuds inte i dag på samma sätt som en gemensam skola göra. I dag sker det s.a.s. lite mera på nåder. Om det är någon som frågar efter den så finns den möjligheten.

 

En annan positiv konsekvens om reformen blir verklighet är att både de teoretiska och den praktiska kunskaperna ges gott utrymme var för sig och i kombination. De tankegångar som finns i lagstiftningen och de tankegångar som finns i de förarbeten som har gjorts visar på att man nu låter också den teoretiska och den praktiska delen – i den praktiska utbildningen som sker ute i de olika skolorna – få möjlighet att utvecklas på ett bra sätt, trots att man har en gemensam hatt. I och med att konkurrensen kanske försvinner, som jag ser det i alla fall, mellan praktiska och teoretiska kunskaper som jag tycker att man aldrig får ställa mot varandra på det sättet utan som man i stället skall högakta var och ett för sig, genom att alltså få det inom en och samma organisation så tror jag också att möjligheterna för dessa att utvecklas kraftigt förbättras i en sådan här organisation. Framför allt har det framkommit under hörandet att de problem som finns är språkundervisning, där vi har väldiga problem i dag att kunna erbjuda språkundervisning, främst i de praktiska utbildningarna eftersom grupperna blir alltför små och man klarar inte av att erbjuda det till dem som så önskar.

 

Den här nya reformen ger också fortsatta möjligheter för de olika utbildningslinjerna att profilera sig. Det är inget snack om saken! Enheterna finns kvar , vissa med lite nya formeringar, men om vi tar den allmänbildande utbildningen t.ex., så finns den fortsättningsvis kvar som en enhet inom Ålands gymnasieskola. Jag har för egen del absolut ingenting emot, snarare tvärtom, att fortsättningsvis kunna kalla Ålands lyceum och den allmänbildande utbildningen där för Ålands lyceum; jag tror att det kan ligga ett symbolvärde i att hålla kvar den biten. Att däremot kunna komma i åtnjutande av de positiva effekter som en gemensam organisation har vad gäller lärarkrafter, vad gäller flexibilitet i att få ytterligare valbara ämnen osv. det vill jag inte heller ta ifrån den allmänbildande utbildningen.

 

En annan sak som jag tycker att helt klart är en positiv effekt av den organisatoriska reformen är att vi får en decentralisering av makten. Vi lyfter ner en del av den beslutandemakt som tidigare har funnits i korridoren här längre norrut till att komma ner till skolan där man bättre kan se de behov och de möjligheter som finns att utnyttja de resurser man har blivit tilldelade. Detta i kombination med att vi här i lagtinget tillsammans med landskapsregeringen får skriva en beställning på: vad vill vi i det stora hela ha ut av utbildningen, kommer att leda till att vi förhoppningsvis också kommer att få en utbildning som kommer att motsvara de behov som samhället och näringslivet behöver.

 

Dessutom leder den nya rollfördelningen till, som jag ser det, att vi får en betydligt klarare rollfördelning. Vi får en organisatör av utbildningen i form av Ålands gymnasieskola som skall göra själva utförandearbetet och vi får en kontrollör av det som sedan utförs där i form av landskapsregeringens utbildningsavdelning. Det ser jag som en organisatorisk vinst att få de här två skilda åt. Det blir väldigt svårt att å ena sidan sitta och utföra någonting och samtidigt kontrollera det man utför. Den bilden av det utförandet blir sällan speciellt bra. En sådan revision skulle inte jag fullständigt våga lita på i alla fall.

 

Den sista punkten som jag har på de positiva bitarna är att trots att andra hävdar motsatsen så ser jag att näringslivet får en ökad möjlighet att vara med och påverka de olika utbildningslinjerna. I och med att vi flyttar beslutandenivåerna ner till skolan, vi utvecklar branschråden, vi ger dem ett reellt inflytande via lagstiftningen, så kommer näringslivets möjlighet att kunna påverka både utbildningsutbudet och innehållet i själva utbildningen att på ett väsentligt sätt förbättras. Det gäller naturligtvis här att man i själva genomförandeprocessen ser till också att man skapar de strukturer som gör att det här också blir möjligt. Lagstiftningen ger nu den möjligheten på ett bra sätt och lagstiftaren visar också på att man vill ha det här som en viktig del av utbildningspolitiken.

 

Det här var några av de positiva sidorna jag har sett. Sedan är det självklart att alla reformer har också en baksida. Det finns alltid någonting som är problematiskt, som är utmaningar och jag vill se problemen i det här fallet som utmaningar.

 

När vi har lyssnat på de 63 olika människorna slår det en vissa saker som säkert kommer att betyda en hel del inledningsvis och under den tid när man nu skall förbereda reformens sjösättande. För det första är det så att nu är man van vid ett speciellt sätt att arbeta, varje skola har utvecklat sitt sätt inom sina bestämda ramar osv. och man samarbetar med en viss grupp, man har sitt gäng s.a.s. som man har vant sig vid att i mångt och mycket hitta samarbetsformer med. Nu måste man lära sig att hitta nya samarbetsformer, och det inser jag också att varje gång som man gör den här typen av förändring så sker också den här typen av bekymmer inledningsvis, att man inte har klart för sig hur exakt samarbetsformerna kommer att kunna ske. Men det har egentligen inte i sig att göra med möjligheterna till att skapa en lyckad utbildningsreform utan det är någonting som ligger på verkställighetsnivå och som knappast kommer att bli några problem när man väl har ramarna klara och vi här ifrån lagtingets sal har sagt att i den här riktningen vill vi gå.

 

Det andra utmaningsområdet ligger i det att det är en fortsättning på det här, att vi skall koppla ihop olika typer av skolor på ett helt annat sätt än tidigare. Där finns naturligtvis också bekymmer, men å andra sidan ser jag inte heller där att det kommer att leda till omöjliga problem att överskrida, utan snarare tvärtom: i det att man får en utmaning finns oftast den kreativa kraft som leder till att man hittar nya fina lösningar. Återigen ligger det på den nivån där jag tycker att man faktiskt skall lösa det nere på utförarnivå, inte här uppe i landskapsborgen, landskapsregeringen eller på lagtingets vare sig utskott eller plena, utan det här skall lösas av dem som jobbar med frågorna.

 

Kollektivavtalen har nämnts här som problem, och de är i dag för spretiga, men de är ingen förutsättning för reformen. Vi klarar oss i dag med olika typer av kollektivavtal och vi klarar oss i framtiden, men det är inte optimalt, det är definitivt inte optimalt. Därför behöver de också ses över och bästa möjliga effekt får vi om kollektivavtalen kan harmoniseras så att man har liknande löner på alla utbildningslinjer inom den nya skolan.

 

Den sista utmaningspunkten som jag har skrivit ner på mitt papper här är att schemaläggningen kommer att vara en utmaning, det är inte fråga om annat. Men den kommer inte att vara en utmaning på det sättet att det skulle leda till att när man har slagit ihop skolorna skulle man sitta där med ett schema som inte fungerar överhuvudtaget, ett schema som inte erbjuder någon valfrihet. Utmaningen ligger i att hitta ett schema som erbjuder en större valfrihet, som ger de möjligheter som vi målar upp här; däremot ser jag inga som helst risker i att vi helt plötsligt skulle befinna oss i någon slags dödläge där vi inte har ett schema överhuvudtaget som fungerar. Varför skulle det uppkomma för att vi får en gemensam organisation? Enheterna, utbildningslinjerna finns fortfarande kvar, de kommer att ha sina fungerande system sedan tidigare. Det som man skall jobba med nu i ledningsgruppen är att hitta nya möjligheter att få dessa system att samverka på ett sådant sätt att de erbjuder eleverna ett betydligt större utbildningsutbud.

 

En av de saker som vi har ändrat på från framställningen till det betänkande som nu ligger från kulturutskottet är ikraftträdandedatumet. Det har diskuterats här i salen i dag att det är konstigt att vi har gjort det. Å ena sidan anklagar man oss för att vi inte är lyhörda och å andra sidan tycker man att det här var inte bra. Jag tycker att det är ganska naturligt att man gör på det här sättet. De flesta lagar som vi har så har ingen klar och fast ikraftträdelsedatum utan vi ger den här fullmakten till landskapsregeringen att när man är klar att sjösätta en lagstiftning utgående från de förberedelser som behöver göras, så gör man dem. För egen del har jag konstaterat att i det arbete som vi nu har gjort så har vi kunnat, precis som man också kunde utläsa i remissdebatten, få höra ett antal olika farhågor om bekymmer som finns med själva verkställigheten. Verkställighetsbekymren tycker jag att skall redas ut före man går till verket och sjösätter själva lagstiftningen, och det var också det som landskapsregeringen har haft som målsättning, om jag har förstått framställningen rätt. Men för att förtydliga det här ytterligare från lagtingets sida har vi i kulturutskottet föreslagit att man har möjligheten att faktiskt reda ut verkställighetsbekymren innan man verkställer så att man inte får en brådska på det här. Som jag sade tidigare i mitt anförande i remissdebatten så ser jag det på det sättet att det som är lagtingets främsta uppgift i den här frågan är att se till att man från politisk nivå visar i vilken riktning man vill vandra vad gäller skolpolitiken, att man vill ha en samordning, att man vill ha en utbildningsstruktur som ser ut på ett visst sätt; därefter syr man samman det rent praktiskt. Vi har i beredningen sett hur den arbetsgrupp, Struktur-07, som fanns inför lagförslaget har skisserat på ett tänkbart scenario och vi vet också att det sitter en ledningsgrupp för Struktur-07 just nu och tittar på hur man också skall jobba vidare utgående från det här. Men där måste man också anpassa sig efter den verklighet som man sedan möter. Men grunden kan vi slå fast i lagtinget redan nu, vilken riktning vi vill vandra, inte vänta på att vi får ett sådant förslag liggande på vårt bord som gäller verkställighetsuppgifter. Då tycker jag att vi hamnar fel i sättet att se på hur en lagstiftande församling skall fungera gentemot en regering och en förvaltning.

 

Det var de bitarna som jag ville föra fram för min egen del. Jag vill också passa på att kommentera reservationen som finns eftersom jag tycker att det finns några saker där som är oklara eller där jag inte förstår resonemanget. I reservationen skriver man att det är möjligt att samarbeta redan i dag utgående från lagstiftning som finns. Jo, det är helt sant, men det har inte hänt ännu. Det finns några stapplande steg som egentligen har startats utgående från att man har börjat diskutera i termer kring Struktur-07; jag tänker framför allt på samarbete med naturbruksskolan och hotell- och restaurangskolan. Initiativet till det kom efter att man började diskutera en mera långtgående strukturell förändring, man ville prova på hur det här skulle bli att fungera, om man har goda erfarenheter av det, men i det stora hela har man inte kommit någonstans vad gäller det här. Och jag tror att det här beror på att man saknar ett helhetstänkande mellan skolorna. Landskapsregeringen och vi här i lagtinget har säkert också brustit i vårt sätt att måla upp den här bilden, men det blir betydligt enklare att måla den på den nivån som jag tycker att den hör hemma: på själva utförarnivån. Vi skall bestämma oss för vad det är för grundstruktur vi skall ha i utbildningen. Men tydligen anser man från reservanternas sida att möjligheten finns att göra det här fullt ut redan i dag. Tillåt mig tvivla på det! Jag tror framför allt att det handlar om att avdelningen befinner sig i dagsläget på ett för långt avstånd från själva skolorna. Nu kommer det som i dagsläget ligger i utvecklingsarbete och det som gäller samarbete på avdelningen att flyttas ner i skolan och då kommer det också att vara lättare att åstadkomma det  här, enligt mitt sätt att se det.

 

Reservanterna skriver också att efterfrågan på fördjupade och kombistudier är rätt små. Ja, det beror på hur man ser det, tycker jag. På finsk sida kan man konstatera att där är det ungefär 10 procent som väljer en kombiexamen. Att däremot kunna erbjuda möjligheter till fördjupade kurser tror jag att kommer att vara betydligt mycket mera efterfrågat. Det grundar jag bl.a. på de höranden vi hade i utskottet där vi från de studerande vi hörde hörde att det var en intressant utveckling att kunna få en större flexibilitet vad gäller den biten. När vi hörde minister Gunell och någon av tjänstemännen från landskapsregeringen så kunde vi också där få fram det fakta att när man gjorde en undersöknig för några år sedan om hur många som ville ha en yrkesprofil på sin utbildning så var det hela 35 procent som svarade ja på frågan att man ville gärna ha en yrkesprofil lik den man har på den sociala linjen i dag. Det tyder också på att det finns en efterfrågan hos våra studerande som vi i dag inte i tillräckligt stor grad kan komma emot med. Om jag inte minns helt fel är det ungefär 5 procent av de studerande som ryms in i dag på en sådan utbildning som har både en allmänbildande och en yrkesinriktad utbildning, alltså en allmänutbildande utbildning med yrkesprofil. Med det organisationsförslag som nu ligger skulle vi kunna erbjuda många fler den möjligheten. Jag tycker alltså inte att det här helt sant som man säger i reservationen att efterfrågan inte finns på den här typen av utveckling som man nu försöker lyfta fram här.

 

Man säger också att den nya finska regeringen har som målsättning att inte slå samman gymnasiet. Det där har jag hört nu ett antal gånger och jag gick igår in på regeringens hemsida för att titta på skrivningen som finns i regeringsprogrammet och egentligen tar man inte ställning till om man skall slå ihop eller inte utan man beskriver här att man skall ge den yrkesinriktade utbildningen sina möjligheter att utvecklas och man säger att gymnasieutbildningens allmänbildande del skall ges sina möjligheter att utvecklas. Sedan säger man också att man skall vara öppen för olika typer av utbildningsformer. Att alltså säga att man i regeringsprogrammet skulle ta klart avstånd från någon typ av samarbete mellan de här utbildningarna tycker jag personligen i alla fall att är att tolka regeringsprogrammet alldeles för långt.

 

Vuxenutbildningen har också diskuterats och man skriver i reservationen att vuxenutbildningen har olika nivåer och begränsas genom att införlivas med gymnasialstadiet. Både ja och nej. Det är ändå viktigt att vi samordnar även yrkesutbildningen i ett större sammanhang. Lämnar vi nu helt och hållet yrkesutbildningen utanför finns risken att dess möjlighet att utvecklas blir ganska liten. Det finns ingenting som hindrar med den nuvarande lagstiftningen att man i den enhet som bildas – gymnasieskolan – faktiskt upphandlar de olika delarna av vuxenutbildning som gäller allt från grundskola till högskolekompletteringar. Det finns ingenting som hindrar de bitarna med det upplägg som nu finns. Däremot vill jag precis som man i framställningen också har gjort lämna öppet för det att när vi ser hur vuxenutbildningen utvecklas, vilket jag tror att också kommer att bli en stor del med tanke på de processer som pågår runt omkring oss med ett livslångt lärande osv., så kan det vara nödvändigt att så småningom gå in i ett sådant arbete där vi får göra en skild lagstiftning för vuxenutbildningen. Men det betyder inte att bara för att man har en skild lag för den biten eller att man kompletterar denna lag som vi har här nu med ytterligare en bit om vuxenutbildningen, att man måste skära bort den från en gymnasieutbildning som är den naturliga basen som vi har i landskapet i dag att kunna lägga den på, därför att då ligger den i mittfållan av det som kommer att behövas. Vi kommer att behöva sådana som ltl Katrin Sjögren var inne på, sådana som behöver få en grundskoleutbildning mer eller mindre, vi kommer att ha dem som behöver få en komplettering vad gäller högskolan och vi kommer att ha dem som ligger mitt i raden och behöver ha en utbildning som ligger på gymnasialstadienivå. Vi behöver alltså någon som samordnar detta och det tycker jag att man i förslaget också har lyft fram på ett bra sätt.

 

Man konstaterar också i reservationen att reformen kommer att fördyra utbildningen. På vilket sätt kommer den att göra det? Jag tycker inte att man kan vara så tvärsäker på det sättet att den här reformen kommer att fördyra. I resonemanget lyfter man fram det här med att avtalen behöver förändras och det kommer att leda till fördyrningen. Det finns en viss logik vad gäller den biten. Men å andra sidan skriver man på ett annat ställe i reservationen att avtalsförändringen behövs oberoende. Det håller jag fullt med om, så den kostnadsökningen kommer oberoende. Vad gäller effektiviteten i förslaget så får man en större möjlighet att samordna de resurser man har genom att man lägger dem i en och samma organisation. Vi vet att det är många gånger på det sättet att man kanske äskar om en viss summa med pengar till någonting och sedan när man kommer till förverkligandegraden, så blir det lite för dyrt så att man får pengar över som man inte kan använda sig av. Då blir det lätt så att man kanske får över det här till någonting annat. I en större organisation så har man förhoppningsvis flera mindre sådana här projekt som kanske inte går att genomföra fullt ut, man kan i stället använda dem för att göra någonting vettigt och som man också har bestämt budgetmässigt men som tyvärr har blivit dyrare av en eller annan orsak.

 

En annan punkt som lyfts upp och som jag vill kommentera i reservationen är att elevernas rättssäkerhet, betygssättning och schemaläggning skulle vara hotade i och med detta förslag. På vilket sätt är elevernas rättssäkerhet hotad? Det finns inte direkt mera utskrivet i reservationen utan det är bara ett konstaterande: rättssäkerheten är hotad! Jag ser inte att den problematiken finns på något övergripande plan i alla fall. Betygssättningen: omräkningssystem finns, som vi hörde, redan sedan 2004 och vad jag kan se är det på det sättet att det är en verkställighetsfråga som inte kan vara något större bekymmer att skapa ett överräkningssystem så att man kan få betygen att fungera. Schemaläggningen har jag redan varit inne på. Vari ligger det problemet? Ja, det som kan hända är att vi inledningsvis kanske inte kan erbjuda den totala valfriheten som är större än vad den har varit i dagsläget, men att den skulle bli mindre än i dagsläget förstår jag inte. Som sagt, varför skulle man helt plötsligt stå utan schemaläggning bara för att man har en gemensam organisation? Toppstyrd organisation berörde jag i en replik med ltl Danne Sundman tidigare. Jag menar att man menar att man mera decentraliserar organisationen här, man ger möjlighet till stor frihet inom skolan; det finns många möjligheter för styrelsen att ytterligare delegera ner makten till lärarkollegiet och liknande. Jag tycker att här finns alla möjligheter att få en väldigt platt organisation om man väljer att använda den på det sättet. Naturligtvis, möjligheten finns också att utnyttja den på ett mera maktfullkomligt sätt, men så är det med alla organisationer, de går alltid att se till att man koncentrerar makten, här erbjuds möjligheterna på ett mycket bra sätt som jag ser det. Makten förflyttas från toppen, dvs. regeringens kansli här, ner till fältet, skolan, och det ger möjligheterna att skapa en god skola.

 

Sammanfattningsvis vill jag säga så här att en nödvändig organisationsreform är vad vi har framför oss nu, en organisationsreform som ger möjligheter. De problem som har lyfts upp vad gäller reformen ser jag framför allt som verkställighetsfrågor. Det är alltså sådana frågor som kommer i det skede när man skall börja sjösätta reformen som sådan. Så är det med alla reformer. Att kunna leverera svar i detalj på hur allting kommer att se ut när man skall göra en reform är varken önskvärt eller möjligt, som jag ser det.

 

Till sist: lagförslaget ger en skola som ser till individen, näringslivet och samhället. Jag har stärkts i den tanken sedan jag stod här i talarstolen här under remissdebatten att det är precis just det som reformen leder till: en lagstiftning som ser till individen, näringslivet och samhället på ett mycket bra sätt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn tar upp en mycket viktig fråga, nämligen att det finns behov av språkstudier i de yrkesinriktade utbildningarna. Det var en sak som framkom mycket tydligt från hotell- och restaurangskolan. Vi fick också höra om exempel från vårdinstitutet där man också ville läsa språk och det var väldigt svårt att få in ett sådant önskemål i lyceets schemaläggning. Det här är en fråga som hastar och jag anser att landskapsregeringen och majoriteten skall ge det uppdraget redan nu åt utbildningsavdelningen att se över vad det finns för behov när höstterminen inleds och om man kan sammanföra de yrkesinriktade eleverna som vill läsa t.ex. språk.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att problemet som sådant hastar, men jag anser fortsättningsvis att det förslag som nu ligger på bordet skulle underlätta den typen av undervisning eller att kunna tillmötesgå de behov som finns just vad gäller de bitarna genom att ha en mera samordnad organisation. Men jag håller med ltl Katrin Sjögren om att visst hastar det här bekymret. Problemet vi har är bara att då får – för att kunna lösa det här problemet - vi antagligen skjuta till mera resurser i ett läge när vi har ett sviktande elevunderlag, och det är ett problem som jag ser det, på tal om att organisationerna kan bli dyra.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det kan faktiskt hända att det inom den yrkesinriktade utbildningen finns fulla klasser som skulle kunna ha ett språkintresse. När det gäller kombinationsutbildningen är det helt möjligt med nuvarande system, det läser vi i flera remissutlåtanden. Det kräver bara en viljeyttring, alltså en politisk beställning, det kräver läroplansgrunder och ekonomiskt bidrag till skolorna. En dubblering av kurser och utökad valfrihet kostar alltid, konstaterar man från skolornas sida.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För det första var det också på det sättet, vad gällde språkundervisningen, att det var inte bara problemet att kunna erbjuda möjligheterna att läsa utan det var också det att det är problem att få till stånd lärare som vill ta den typen av utbildning eftersom det blir för små grupper, totalt sett. Det blir kanske inte för små grupper men för lite undervisningstid och det leder till att man inte kan fylla upp dem. Skulle man då få ett system där man har helheten, där man kan dela mellan olika skolor, så skulle det här kunna lösas betydligt mycket smidigare. Vad gäller kombinationsstudier kan jag konstatera att det är i teorin mycket möjligt att göra det, men det erbjöds inte i dag på det sättet och det skulle dessutom ställa till ett bekymmer i och med att man inte har den övergripande organisationen av det hela utan det är två skilda skolor som skall komma överens om att det här skall fungera. I ett system med en Ålands gymnasieskola sköts det här på ett betydligt mycket enklare sätt, som jag ser det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Vtm Johan Ehn går i sitt anförande in på den reservation som jag har tecknat under och där nämner han bl.a. att samarbete är möjligt redan i dag. Det påstår vi och varför det inte har skett, menar vtm Johan Ehn,  beror på att lagting och landskapsregering har brustit. Det är just det jag säger att man borde tydligare ha styrt utvecklingen med de instrument man har så att man skulle ha sluppit detta överdådiga steget s.a.s. När det gäller rättssäkerheten för eleverna är det väl mest helheten som är lite oklar. Att stifta en lag med så här många frågeställningar öppna! Det är säkert så att man hinner släcka bränderna varefter de uppstår, men vi känner det lite vågat att ta ett så här stort steg och ha så här många saker oklara. Det som står i reservationen har absolut grund i det hörande vi har haft i utskottet. Det har också vtm Johan Ehn varit med om, men det är sedan fråga om vilket öra man slår till – dövörat eller det som hör!

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Alla måste få ha sin tolkning av det som vi hör och det som vi diskuterar i utskottet. Jag valde att kommentera det som finns i reservationen eftersom jag kanske inte fullt ut delar de slutsatser som reservanten har kommit till, av naturliga skäl, annars kanske vi inte hade haft en reservation utan vi hade kunnat läsa det i vårt betänkande.

 

Vad gäller kombinationsstudierna håller jag med om att visst är det på det sättet att till viss del får vi här i den här salen och landskapsregeringen ta på oss en del av ansvaret för att inte det fungerar som det skall, men jag ser fortsättningsvis att det skulle underlätta med en gemensam organisation för hela Ålands gymnasieskola för att kunna åstadkomma dem på ett betydligt enklare sätt än vad man kan göra i dagsläget.

 

Vad gäller rättssäkerheten noterar jag att det fortfarande är på det sättet att man är ganska vag i det som gäller att kritisera rättssäkerheten och det tycker jag är lite synd därför att det sänder ut vibbar som är sådana att förslaget som sådant inte skulle vara rättssäkert, men man kan ändå inte peka på var biten kring rättssäkerheten skulle saknas.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag kan här efter debatten bjuda på en kopp kaffe så skall jag berätta för vtm Johan Ehn vad jag tycker att inte är riktigt rättssäkert, men det är sådant som kanske inte skall föras i offentligheten.

 

När det gäller kombinationsstudier tycker jag att vi har gjort mycket intressanta reflektioner i utskottet, dels att behovet och efterfrågan av det kanske inte är så stort och vad gäller organisationen så höjer man den till skyarna när det gäller att skapa maximal valfrihet osv., men vi har erfarit i hörandet att det kanske är svårt ändå att få till valfriheten utan att det inkräktar på kvaliteten på den studieförberedande utbildningen och att det kanske inte blir såsom man har tänkt i verkligheten i alla fall. Det är också en rättssäkerhetsfråga. Vi påstår att vi ordnar till valfrihet, men i praktiken blir den väldigt liten i alla fall. Det finns många frågeställningar som sammantaget gör att jag inte är beredd att ta ett sådant här steg med så här många öppna problem.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vad gäller kombinationsstudierna så skall jag ltl Danne Sundman rätt i det att det finns en viss osäkerhet hur många som kommer att kunna genomföra dem. Erfarenheter från Finland visar på ungefär 10 procent. Vad gäller fördjupade kurser och valfria kurser har jag dragit slutsatsen, efter de höranden vi hade under utskottsbehandlingen, att det var många, många fler som skulle vara intresserade av det här och framför allt också det faktum att landskapsregeringen tidigare gjorde en förfrågan till eleverna kring hur man ville ha sin utbildning ordnad. Hela 35 procent svarade då att man gärna skulle välja en utbildning som var allmänbildande men som hade en viss yrkesprofil; det tyder också på att det finns ett ganska önskemål från våra studerande om att kunna utveckla den här biten just med att hitta fördjupade kurser, valfria kurser, för att få en som helhet bättre examen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn talar om att man ökar möjligheten till samarbete mellan skolorna och att nuvarande organisationsform är svår att bemästra i och med att det har påpekats i anföranden att man kan samarbeta inom nuvarande modeller. Jag skulle vilja påstå att det går att samarbeta under nuvarande former, men vi saknar en politisk styrning av hur vi vill ha det. Det är det som är största felet att man inte har samarbetat nu. Får man ordentlig politisk styrning att man måste samarbeta och att man måste nå ett resultat under nuvarande skoluppdelning så måste det fungera, men vi saknar i dag en tillräckligt kraftig politisk styrning.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Visst, jag skall återigen, ge ltl Brage Eklund till viss del rätt. Det går säkert att också med det här systemet skapa en betydligt bättre samordning, men det kräver en väldigt hård politisk styrning som till viss del också kommer att bli omöjlig utgående från det att vi fortsättningsvis har alltför självständiga enheter ute på fältet sedan. Vi skall komma ihåg att även fast vi kommer in i det här och säger att vi skall samarbeta är det ändå resurserna som kommer att vara det avgörande. Naturligtvis är det på det sättet att så länge du har beslutanderätten liggande alltför nära dig så kommer du att i första hand se till det som är bäst för din utbildningsdel s.a.s.och då kommer vi inte att få ut den maximala biten som man kan få – kan få, säger jag också – i ett sådant system som föreslås här där man har alla resurser samlade och så skall de fördelas ut på ett sådant sätt att vi får en bättre användning av dem.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn nämner vidare att man decentraliserar makten om man flyttar ut den från landskapsborgen till organisationen, men tillika reducerar man makten i de enskilda skolorna i dag i och med att man centraliserar den till en enda organisation. Vad är decentralisering i det här fallet? Man tar bort makt från de enskilda skolorna och sätter den till en stor organisation!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Detsamma säger jag åt andra hållet: vad är det som är centralisering i det läget när man just gör på det här sättet? Jag menar att förslaget som sådant ger en möjlighet till decentralisering på ett helt annat sätt än dagens system. Vi lyfter ner det från landskapsregeringsnivå till skolnivå och inom skolan kan man också välja att delegera beslutanderätten i ganska hög utsträckning, om man läser i de paragrafer som finns kring gymnasiechefen och styrelsens arbete, där finns möjligheten att lägga ner beslutandemakten också på andra nivåer än vad som direkt står i lagstiftningen. Jag ser stora möjligheter att skapa en organisation som är till fromma för såväl individ, samhälle som näringsliv

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det här är ett svårt ärende, det är inte fråga om annat. Jag hörde ett anförande tidigare under dagen där man fick uppfattningen att om man inte gjorde någonting så skulle vi fastna i ett uråldrigt åländskt skolsystem, som det sades, vi skulle rentav bli isolerade, men med Struktur-07 skulle vi vara på vågens framkant. Naturligtvis är det inte så, men det har också å andra sidan sagts att det är ett bra skolsystem som rivs ner och vad som kommer sedan är det ingen som vet, och det är naturligtvis inte så heller. Men mycket är oklart.

 

Regeringspartierna har framhärdat att de frågor som vi ställer är verkställighetsfrågor – vi hörde det nyss i ett anförande som jag av olika orsaker inte skall gå desto mera in på nu i och med att personen i fråga sitter som talman. När det gäller verkställighetsfrågor vill jag ändå hävda att man måste ha en viss detaljkännedom för att man skall förstå helheten, för att vi skall förstå vart vi är på väg. Det är också ett ganska märkligt ärende. Reformen skall igenom och den skall igenom nu. Konsekvenserna får vi ta senare. Vår värderade utbildningsminister Camilla Gunell sade första dagen vi debatterade ärendet före det gick till kulturutskottet, att skulle jag veta skulle jag svara, när bl.a. jag ställde frågor om ekonomin, tjänstekollektivavtal osv. Av de frågor som jag ställde var den första: Hur skall man klara av att schemalägga 1.200 elever? Jag undrade också: Varför skall Ålands lyceum integreras? Jag frågade om betygsättning, giltighet för vidareutbildning osv. Vilka är de ekonomiska konsekvenserna och läraravtalen, tjänstekollektivavtalen? Vi hade också ett långt resonemang om var praktikerna skall få sin utbildning för jag hävdar att vi får med det här en alltmera teoretiserad utbildning och min uppfattning kvarstår.

 

Om vi tittar på vad kulturutskottet har sagt så konstaterar jag att man anser att vissa frågeställningar ytterligare behöver utredas, man nämner just kollektivavtal, betygssystem och schemaläggning. Under remissdebatten av det här ärendet framhöll regeringen att det vi tog upp var bara detaljer som vi inte skulle bry oss om, men nu konstaterar majoriteten i kulturutskottet att det är vissa frågeställningar som ytterligare behöver utredas. Det sägs också om kollektivavtalen att det är en viktig förutsättning för en samordning, typ den som föreslås här.

 

När det gäller ekonomin tycker jag att kulturutskottets majoritet har tagit alltför lättvindigt på det. Kulturutskottet skriver: ”Utskottet anser att det i framställningen ingående lagförslaget skapar möjligheter att effektivt bedriva utbildning bl.a. genom att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja de samlade resurserna.” Igen, kollektivavtalet. Jag vill se den lösning på den problematik vi har som slutar på ett annat sätt än att de som ligger lite lägre lyfts upp och vi vet redan nu att lärarlönerna är den absolut största utgiftsposten inom skolväsendet, och så skall det också vara. Men vi vet också att vi har ett minskat elevunderlag, 1.200 elever blir snart 1.000 elever, skall vi då ha alla kvar? Jag har förståelse för att man inte i detalj kan berätta hur det skall se ut, men någon typ av ekonomiska prognoser borde man ändå få fram.

 

När det gäller betygssättningen, examensgiltigheten, så säger man från utskottets sida att ”landskapsregeringen redan år 2004 fastställde tabeller för hur de olika betygen skall omräknas, varför några problem inte torde uppstå i detta avseende”. Jag utgår från att det är på det här sättet i och med att det står i ett utskottsbetänkande och ingen har opponerat sig; då har vi åtminstone ett av problemen lite mera klarlagt. Men det man säger om schemaläggningen är: ”Ett gemensamt schema torde dock, enligt vad utskottet fått erfara, förutsätta ett visst nytänkande och ett mera flexibelt synsätt.” Ja, men, vad bra, då vet vi precis hur schemaläggningen skall gå till! Det här är också en väldigt central fråga som utskottet inte har ett svar på, men just på grund av att man inte har svar på de centrala frågeställningarna så har man lämnat ikraftträdelsedatumet öppet.

 

Det relativt kraftiga demokratiunderskott som hela den här processen har lidit av konstaterar jag, precis som ltl Henry Lindström som presenterade majoritetens syn, att i syfte att stärka demokratin så har man nu skrivit in att studerande, lärare och övrig personal skall beredas tillfälle att närvara vid styrelsens möten. Det tycker jag är bra, det har vi varit vana med tidigare.

 

Herr talman!

Jag skall försöka ta det här lite kortare än vad vissa har gjort! Det sägs om fastighetsförvaltningen: ”Den föreslagna samordningen av gymnasieutbildningen möjliggör en gemensam fastighetsförvaltning…”. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, att den här strukturreformen behövs definitivt inte för att man skall kunna ha en gemensam fastighetsförvaltning. Den typen av samordning kan man absolut ha utan Struktur-07. Jag förstår att det är ett bra argument som passar in sammanhanget, men det är inte relevant. Det var de kommentarerna jag hade i det här skedet, herr talman.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Anders Eriksson. Det här var synpunkter som han också tog upp i remissdebatten. Det är inte lagtingets sak att ha detaljkunskap och lägga sig i betygssättning och schemaläggning, men nog är det centrala delar när man pratar om en stor utbildningsreform. Jag tycker precis som ltl Anders Eriksson att vi behöver inte ha detaljkunskaper, men när det är många, många höranden som inser att det här kommer att bli ett väldigt svårt pussel att lägga, för att inte säga omöjligt, så är den information som man måste ta till sig. Visst är det en förskönande omskrivning när man skriver att det behövs ett kreativt nytänkande. Det låter jättemodernt och bra, men sanningen är en annan.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag har upplevt under processens gång att det är ganska mycket begrepp som svävar omkring och påståenden som inte riktigt har sin förankring i den framställning som landskapsregeringen lägger fram. En av dem tar också ltl Anders Eriksson upp och det är att utbildningen skall bli så teoretisk, att reformen teoretiserar och den lämpar praktikerna därhän. Men, ltl Anders Eriksson, vad är det i den här reformen som gör att det skulle teoretiseras? Kan du vara vänlig och ge mig ett svar på det.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är alltid lätt att svara med en fråga! Om vi är eniga om utgångspunkten att praktikerna också borde hitta en plats i utbildningsväsendet, vi utgår från att vi är eniga om det, så redan i dag upplever man utbildningen som ganska teoretiserad. Jag sade, att jag hittar ingenting i den här reformen som talar för att det skall bli en förenkling, utgående från den situation vi har i dag, utan tvärtom. Okej, valmöjligheterna blir flera, men vilka linjer, vilka program – i och för sig är vi inne på detaljnivå igen – var är det enklare för praktikerna i det här förslaget?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson har helt riktigt att det inte riktigt hör hemma i en ramlag att kunna svara på alla detaljer. Men det finns ingenting i framställningen som teoretiserar och försvårar för dem som går på yrkesutbildning. Däremot tycker jag att diskussionen öppnar, ända från det första kommittéarbetet, för ett ökat företagande, ett ökat entreprenörskap i utbildningen, vi måste ha mera yrkesprov, där man praktiskt visar vad man kan, där finns lärande i arbete, mera arbetspraktik, jag skulle säga att reformen i hög grad håller stor omsorg om praktikerna också.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

I mitt första anförande i remissen försökte jag beskriva en modell där man hade Ålands lyceum stående utanför, men de som går i t.ex. yrkesskolan – vad nu namnet är i framtiden – och konstaterar att jag vill gå vidare, jag har börjat en praktisk utbildning, men jag vill förkovra mig teoretiskt, de skulle då ha en möjlighet att göra det valet i ett senare skede. Den möjligheten skulle då ha funnits vid Ålands lyceum att förkovra sig teoretiskt. Men som jag har fått förslaget presenterat – jag ser att minister Gunell är nästa talare – finns inte den möjligheten, och den möjligheten tror jag att skulle vara bra.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det är mycket diskussion om tjänstekollektivavtalen, men lagtinget har redan i samband med budgeten beslutat att när det gäller den här reformen skall det finnas ett ramavtal för tjänstevillkor. Jag utgår från att det är det som man arbetar med och därför har man tillsatt arbetsgruppen som ser över de frågorna. Men att kollektivavtalet skulle vara klart före lagframställningen är klar och när man dessutom inte har en ikraftträdelsedatum kan jag inte tänka mig. Enligt min långa erfarenhet kommer kollektivavtalet inte att vara klart förrän veckan före framställningen träder i kraft, om den träder i kraft.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är bra att det är en arbetsgrupp som är tillsatt som tittar på de här frågorna för de är viktiga och det är den största utgiftsposten inom utbildningsväsendet. Det är också så, ltl Anne-Helena Sjöblom, att vi kan länge föra ett resonemang om vad är ägget eller vad är hönan. Men vill man få reda på kostnaderna, vad kommer kostnaderna att bli – vi kommer inte att få det i euro och cent – att vi får någon sorts hum om de ekonomiska konsekvenserna av reformen, då borde man veta hur tjänstekollektivavtalet kommer att se ut framöver. Samtidigt är jag medveten om att det inte är så alldeles enkelt att ha ett sådant klart förrän vi vet hur organisationen skall se ut; det är därför jag menar: vad är ägget, vad är hönan!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ett av problemen är att lagtinget inte är part i avtalen, så de detaljerna lär vi knappast kunna ha någon större insyn i. Sedan är frågan viktig och stor. Det kommer att finnas många frågor här därför att de anställda är i olika grupper när det gäller utbildningssektorn. Min uppfattning är att inte är frågan alls enkel, men jag är övertygad om att parterna kommer att lösa den. Det kommer inte att finnas några enkla svar på hur det skall bli, inte heller ekonomiskt av den anledningen att Akava, som representerar lärarfacket sätter stor vikt vid utbildningen, framom sysselsättningen. Det har alltid varit Akavas stora fråga att det är utbildningen och utbildningens längd som skall vara avgörande för lönen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är i och för sig korrekt när ltl Anne-Helena Sjöblom säger att lagtinget inte är part här. Okej, vi är inte avtalspart, men på sätt och vis är vi indirekt en part för det är ändå lagtinget som får stå för fiolerna i slutändan och därför vore det intressant för lagtinget att få reda på vad är det för kostnader vi överhuvudtaget diskuterar. Jag är förvånad över det som har sagts i media och också i andra sammanhang att man inte heller från landskapsregeringen har någon uppfattning om vad kostnaderna kommer att bli. Det kan inte få vara på det sättet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Herr talman!

Till att börja med vill jag gärna svara lite grand på det som ltl Anders Eriksson tog upp sist om det teoretiska i utbildningen. Om jag förstod hans fråga rätt så menar han att man borde helt ta bort de teoretiska ämnena från vissa delar av yrkesutbildningen, om man upplever de teoretiska studierna för tunga. Men jag menar att 1997 gjorde man en reform där man gjorde all utbildning på gymnasialstadiet treårig och det gjorde man för att harmoniseringen av utbildningarna i Europa, den s.k. Bolognaprocessen, när man i alla medlemsstater skulle ha en likvärdig utbildning. Men det som jag tycker att man kunde diskutera är själva upplägget av de tre åren. Finns det t.ex. möjlighet att förlägga en termin eller ett av skolåren på en arbetsplats och i lärandet i arbetet, som det heter, lära sig helt enkelt den praktiska delen? Det här är en möjlighet som jag tycker att man kan diskutera. Men annars finns det ingenting i reformen, som den nu föreslås, som gör att yrkesutbildningarna ytterligare skulle teoretiseras från den nivå de är på i dag.

 

Herr talman! I helgen deltog en av landskapets tjänstemän i en skolavslutning i Borgå gymnasium. Där har man erbjudit kombinationsstudier mellan gymnasierna och yrkesskolan redan sedan 1997. I år blev 104 studenter och av dem var det tio som var kombinationsstuderande och de hade resultat där de hade klarat sig väl. Sedan har många, många fler än dessa tio som tog sig ända in i mål med två examina också förstås läst kurser, gått emellan, där framför allt yrkeselever har läst in fördjupningar i teoriämnen på gymnasiet, men i motsatt riktning fanns det också intresse, elever i lyceet eller den allmänbildande utbildningen som framför allt hade sökt kurser inom vård, första hjälp, navigation och hotell och restaurang och som såg det som ett berikande av sina studier, att man också hade fått pröva på olika praktiska kurser. Och den här möjligheten, måste vi konstatera, att den kan inte vi på Åland erbjuda i dag. Vi har inte frågat näringslivet om de behöver kombinationsstudenter. Väldigt få studerande i dag kan säga bu eller bä om det skulle vara så hemskt intressant eftersom jag anser att vi måste som myndighet, som utbildningsanordnare, vi har den skyldigheten att visa på vilka möjligheter som finns; när möjligheterna finns där, vägen ligger öppen, då kan man välja den, annars väljer man den inte. Om en enskild elev i dag skall kunna kombinationsstudera så handlar det om den enskilda individens kamp att se till att det blir så. Skall den då kunna göra det så handlar det om att involvera skolpersonal på den egna skolan, skolpersonal på den andra skolan, dit man eventuellt vill gå. Det krävs att rektorer och direktioner på två olika skolor, kanske tre, beroende på hur många som är involverade, av deras välvilja och öppenhet för en sådan här förändring. Det är inget system, alltså är det heller ingen rättssäkerhet i det. Vi kan inte garantera att alla enskilda elever som skulle behandlas på det här sättet skulle få en likvärdig utbildning därför att det blir undantag, det är ingen i lag reglerad systematik för hur det här skulle försiggå, och det är det vi menar att vi behöver för elevens rättssäkerhet. Dessutom är det ett väldigt byråkratiskt system, mycket, mycket mer byråkratiskt än om man har en organisation, där det här blir en möjlighet som finns i hela systemet, där var och en kan välja och man kan förutse vilka kurser som kommer att finnas och stå till buds. Jag tror inte att man från början kan ha en full öppenhet att alla vid Ålands lyceum kan gå vilken kurs på yrkesutbildningen som helst. Det tror jag inte. Det går heller inte i motsatt riktning att alla studerande inom yrkesutbildningen kan välja vad som helst inom Ålands lyceum. Det kommer att bli en valmöjlighet inom vissa gränser för vad som är praktiskt genomförbart. Tar vi som exempel gymnasiet i Borgå så ser vi att yrkesskolorna, gymnasierna i östra Finland, har helt enkelt samordnat sina scheman så att det går att kombinera, och detta har man gjort genom att periodisera hela systemet, även yrkesskolorna följer ett periodsystem. Det är väl också fullt möjligt här att överväga det. Vi har vissa yrkesskolor redan som mer eller mindre följer periodstudier, så varför inte genomföra det fullt ut så behöver inte schemaläggningen bli en så stor stötesten. Det finns modeller på annat håll; vi måste bara vara öppna och titta hur andra har löst det här. Vi är inte först i världen, så jag tror att den frågan går att lösa.

 

Därför blir det för min del så märkligt att schemaläggning och rättsäkerhet är någonting som reservanterna använder mot reformen. Jag tycker att rättssäkerhet är någonting som reformen stärker. Och det gör det verkligen om man går igenom paragraf för paragraf.

 

En annan sak som jag också reagerar på hos reservanterna Sundman och Sjögren är att de vill att teori och praktik också i framtiden skall hållas separat. Det skall vara skilda världar, men varför? Vad är det som skiljer i värdegrunden teoriutbildning och praktikutbildning så mycket att de skall finnas helst i olika organisationer? Jag tycker att landskapsregeringen har haft en helt motsatt strävan. 1997 bildade man en gemensam lag för hela gymnasialstadiet, man förde dem närmare varandra. 2004 tog man en gemensam läroplansgrund under minister Selander, en gemensam läroplansgrund, gemensamma värderingar för yrkesutbildning och studieförberedande. Nästa naturliga steg tycker jag är en gemensam organisation.

 

När Sjögren och Sundman talar om att man skall ha en åtskillnad mellan utbildningsideal och utbildningstraditioner och att det dessutom skulle berika vårt skolsystem så förstår jag inte vad de menar. Dessutom klingar detta lite gammalmodigt i mina öron. På andra ställen försöker man, som jag ser det, överbrygga klyftan mellan teori och praktik; man ser vinster i att de förs samman. Nokia-generationen är en kombination av teknologi och ganska mycket teori men också handens kunnande. Jag tror att det är där de framtida entreprenörerna finns, jag tror att vi behöver stärka den där kombinationen. Vi kan se det på annat håll, också Åbo Akademi, det stora finlandssvenska lärosätet, den absolut ultimata utbildningstraditionen, tar också nu yrkeshögskolan under sina vingar, gränserna suddas ut, de här närmar sig varandra, också inom universitetsvärlden.

 

En annan fråga som man lyfter fram som man hävdar att är till nackdel med den här reformen är elever med särskilda behov. Jag tycker att vi har tryckt in allt vad vi kan i en ramlag vad gäller studerande med särskilda behov. Det är en grupp som vi har diskuterat mycket och tagit i beaktande. Den har funnits med ända sedan första kommittébetänkandet, men det går inte att trycka in mer om den gruppen, vad vi kan se, i ramlagen. Däremot går det att hela tiden ha den gruppen i fokus också under det fortsatta arbetet. Jag skulle vilja säga att jämför man nuvarande lagstiftning, om man inte vill ta den här lagen, då sätter man studerande med särskilda behov i en sämre situation. Den här lagen främjar, som jag ser det, den gruppen.

 

Likaså kommer skolhälsans samordning att vara en resurs också för dem.

 

Vad gäller vuxenutbildningen skulle jag vilja säga att vi har haft problem på Åland vad gäller vuxenutbildningen. Vi har inte kommit till skott med det. Vi har hugskott här och där, men vi har inte fått det samordnat, vi har inte fått en helhet. Landskapsregeringen har tillsatt en kommitté för ungefär ett år sedan som nu är klara med sitt betänkande och där reder man i stort sett ut terminologin och så kommer man till slutsatsen: vi behöver en bättre infrastruktur för vår vuxenutbildning. Jo, vi vet det! Men nu behöver vi få veta: Hur skulle den infrastrukturen se ut? Jag menar att den här lagen reglerar åtminstone vuxenutbildningen på gymnasialnivå, däremot inte på en massa andra nivåer och där har vi ett arbete att göra. Jag tror att vi behöver en lagstiftning där. Men om jag lyssnar på tjänstemännen i den frågan tycker jag att det finns en lång väg att gå ännu innan vi har det där fullständigt klart.

 

Det som jag heller inte förstår är kritiken mot att det skulle vara illa för vuxenutbildningens administrativa del att vara i skolan, den som i dag finns på utbildningsavdelningen. Är den i skolan är den ju nära dem som ordnar vuxenutbildning. I dagsläget har vi ett system som inte jag tycker att är bra. Vi har läroavtal där man har varit tvungen att upphandla teoridelen för läroavtalsstuderande från utbildningsanordnare i Svenskfinland, för det har varit billigare än att få det t.ex. vid vårt eget vårdinstitut. Så här menar jag att vi inte kan fortsätta. Vi erbjuder varje dag teoriutbildning t.ex. inom vårdämnen, varför skulle inte våra läroavtalsstuderande kunna få den här hemma? Det här har varit ett förhållande som har komplicerat det för läroavtalsstuderande, t.ex. som har familj, så att få det här nära vår egen utbildning i skolorganisationen skulle vara en klar förbättring.

 

Det finns mycket frågor kvar och det är så att man måste erkänna att det finns frågor kvar och det här är en ramlag. Många, många dokument skall ännu tas fram i förordningar, reglementen osv. Men landskapsregeringen har en effektiv projektledare som tillsammans med rektorerna jobbar med de interna frågorna.

 

Kulturutskottet föreslår att ikraftträdelsedatumet hålls öppet. Jag tror att vi klarar av att hålla tidtabellen. Vi har hållit den hittills som var sagt från början. Jag har också fullt förtroende att det går om man vill att hålla det till 2009, men nu hålls alltså dörren öppen och det kanske kan vara bra också. Det är upp till landskapsregeringen att besluta när man är redo att ta klivet in i en ny organisation.

 

Det som jag också tycker att är ett nödvändigt klargörande är förhållandet och relationen mellan utbildningsavdelningen, alltså det som skall fungera som ett ministerium och själva skolorganisationen. Den tudelningen har många här berört, bl.a. vtm Johan Ehn, på ett väldigt bra sätt, så jag går in på det ytterligare.

 

Jag tycker att det är väldigt viktigt att komma ihåg att nivåerna på utbildningen inte kommer att sänkas. De kommer inte heller att teoretiseras. Yrkesutbildningen blir inte svårare, lyceet blir inte enklare, utan nivåerna bibehålls. Det som det ger är fler möjligheter för den enskilde att välja. Att borgerliga partier sätter tummen ner för valfrihet, det har jag aldrig hört förr, men det förvånar mig.

 

Att man kan påstå att man kan åstadkomma samma samordning inom nuvarande struktur! Ja, kanske, kanske inte, men som jag beskrev tidigare: det blir enskilda lösningar för enskilda individer som är beroende av rektorer och skolledningarnas godtyckliga vilja att ordna det för dem. De skall komma och tigga och be om att få någonting som jag tycker att skall vara en självklarhet.Det här är ett system som innefattar alla, som ger alla samma möjlighet att välja.

 

Min uppfattning är i alla fall, sedan jag har jobbat med det här i några år, och jag vet inte hur många tjänstemän som har varit involverade, hur mycket timmar vi har lagt ner på arbetet, att nuvarande struktur med sju skolor och en vuxenutbildning inte är optimal. Här finns det massor att göra. Den organisationen är dyr och kostnaderna ökar samtidigt som elevantalet minskar. Det är en situation vi måste agera i. Det handlar heller inte om prognoser, det handlar om de redan födda. Vi vet från 2006 hur många som är födda; 15 år framåt befinner de sig i vårt skolsystem, då är vi på 2022. Vi vet vilka som är födda ålänningar som förväntas gå i de åländska skolorna och vi vet att det minskar. Det är inte fråga om prognosen stämmer eller inte. Vad gäller inflyttningssiffrorna är dessa också beaktade i de siffror som vi har gett och vi har sett, med den inflyttning som vi har haft på Åland, så ger det inget större kast hit eller dit, utan det håller sig ganska stabilt för de som flyttar in fördelar sig ändå på så många olika årskullar så att det blir en utjämning.

 

Vi vet att vi har en dyr utbildning och jag tycker att utbildning skall få kosta. Det är otroligt viktigt att satsa på ungdomen, men jag menar att vi måste få ut mer av de miljoner vi sätter dit.

 

Jag tror inte att Struktur-07 är någon himmelsk frälsning på något sätt, men jag tror att det är en bra och nödvändig förändring och där finns mycket arbete som återstår. Jag nedvärderar inte på något sätt vare sig schemaläggning eller någonting annat, men vi måste ha en tro på att det går att lösa, det tror åtminstone jag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Minister Gunell sade inledningsvis att ltl Anders Eriksson kanske ville ta bort all teori för praktikerna; naturligtvis vill jag inte det. Jag tror inte riktigt att vi kan kalla det för utbildning mer om det inte finns någon teori överhuvudtaget. Däremot tror jag att det är bra att man har det praktiska kunnandet man behöver när man kommer utifrån skolorna. Det har man hört många gånger när de kommer från de yrkesinriktade utbildningarna att de vet inte riktigt vad de skall göra, och jag kan ta mig själv som exempel. Skulle jag börja driva jordbruk efter de två år jag gick i naturbruksskolan utan någon annan kunskap hade det blivit konkurrens ganska snabbt!

 

När det gäller kombinationsstudier sade ministern att man har inte frågat näringslivet, man har inte heller riktigt fått någon uppfattning från de enskilda eleverna utan det var så här man hade det i Borgå, om jag lite spetsar till det. Jag tycker att det skulle vara viktigt att man skulle veta vad det finns för efterfrågan på detta i det åländska samhället. När det gäller att överbrygga klyftan mellan teori och praktik har jag ändå svårt att förstå hur man skulle kunna bibehålla de olika nivåerna på nuvarande nivå.

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är väldigt svårt att fråga ett näringsliv: behöver ni elever som har dubbelexamen? Det är framför allt primärt ur elevens synvinkel som vi hävdar att en dubbelexamen eller kombinationsstudier är värdefulla därför att man kan pröva på flera saker. Går man i Ålands lyceum men vet att man kommer att vilja jobba med navigation eller vård eller någonting annat, så har man möjlighet att under sin studietid pröva på så att man vet vad man skall välja sedan. Och vi har sagt att de som går ut gymnasieskolan med gymnasieexamen skall ha tre möjligheter: antingen vidare studier, direkt i yrkeslivet eller eget företag.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är ändå så att skall man få en bra sysselsättning behöver också näringslivet vara med så att man vet vad det är för typ av utbildning som bedrivs. Men det här var ändå primärt för eleverna. Valfrihet är bra i alla sammanhang, det är inte fråga om annat, men någon gång så måste man välja, någon gång måste man specialisera sig. Det som jag tänkte säga i min förra replik när man pratar om att överbrygga klyftan mellan teori och praktik, att man mera skall jämställa, mera likställa, är att jag har svårt att förstå hur den teoretiska nivån i Ålands lyceum skall bibehållas på den här höga nivån och också yrkesutbildningen skall bibehållas på sin nivå. Jag får det inte riktigt att gå ihop om man skall försöka jämställa och likrikta det. Det är trots allt två ganska olika utbildningskulturer vi pratar om. Det är mycket möjligt att det är min dumhet som gör att jag inte förstår det här, men jag får det inte att gå ihop.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag skulle vara väldigt glad om vi kom bort från termerna likställa och likrikta för det handlar inte om det. Den teoretiska utbildningen fortsätter att vara teoretisk utbildning. Den praktiska utbildningen fortsätter att vara yrkesinriktad. Däremot kommer vi nu att kunna erbjuda kombinationer, möjlighet för den enskilde att välja ambitionsnivå på sina teoretiska studier bl.a., men även att kunna pröva på yrkesämnen för den som går i Ålands lyceum. Nivåerna kommer att bibehållas såsom nu. Det regleras nämligen i läroplaner och i läroplansgrunder; vi har inga avsikter att ändra läroplanerna. Vad gäller Ålands lyceums studentexamen så följer det riksnormerna och det ändrar vi inte på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Ministern berör den del av reservationen som talar om problemet när man skall sammanföra de olika bildningsidealen, de olika utbildningskulturerna och ministern säger att hon förstår inte vad vi menar. Det kan vara lite svårt att förklara ”åt en som inte begrip”, som Stenmark sade, men begreppen samlar alla de skillnader som finns mellan de två utbildningskulturerna. Jag räknade upp dem i mitt anförande: schemaläggning, sättet på vilket man studerar, takten, vad man studerar till, om man studerar teori och praktik. Det är två ganska skilda saker. Vi tror att det är bättre att hålla dem isär som separata skolformer men att man ökar samarbetet mellan dem. Jag kan inte förklara på något bättre sätt och den bästa förklaringen är att i praktiken uppleva dessa båda sätten att gå i skola helt enkelt. Jag tror att skall man sammanföra dem blir det problem för både den ena och den andra att upprätthålla den kvalitet vi nu med dagens fria ramar att utveckla sig, så det blir begränsningar för båda inriktningar.

 

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att visst finns det praktiska skillnader: det ena kanske har periodiserad verksamhet, den andra har en annan typ av schemaläggning. Kanske studietakten också inom en del linjer gör skillnad, men när man talar om bildningsideal och utbildningstraditioner så tycker jag att det är begrepp som är hämtade nästan från förra seklet. Vad lägger ltl Danne Sundman in för värderingar i dem och är det värt att bibehålla detta?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Seklet är så pass ungt att det är inte ovanligt att man har ideal som är hämtade från 1900-talet. Det är så att skolvärlden sist och slutligen i praktiken förändras väldigt trögt eftersom man har en lärarkår och det är lärarkåren man måste förändra. Vi tror att organisationen och tankarna är för djärva för att det skall börja fungera. Vi ser hur trögt det har varit med samarbetet i dag; vad är det som säger att sist och slutligen den här organisationen fungerar? Tala om teori och praktik, men det här resonemanget kan vara väldigt teoretiskt och som jag sade i mitt anförande är det lätt att konstruera själva kroppen och rita fyrkanter och dra streck emellan dem, men hur fungerar det i praktiken, hur börjar organisationen fungera? Inte har vi tagit en organisation här i lagtinget som vi på förhand har vetat om att har fungerat dåligt, utan det har visat sig efteråt att det inte har fungerat och det är ofta det som man måste ta hänsyn till – arvet till befintliga organisationer när man gör så här stora, omdanande organisationsreformer. Vi är oroliga för att man gör för stora förändringar här för att det skall kunna fungera i praktiken. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag kan kort säga att ltl Danne Sundman talade om en själen och kroppen och jag menar en sund själ i en sund kropp, och en sund kropp är ofta en ganska trimmad och effektiv organisation där man har rätt att själva bestämma och där eleverna har valmöjlighet, mår bra och där personalen trivs. En sådan kropp och själ tror jag att vi kan åstadkomma.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Herr talman! Jag ber att få bordlägga ärendet till onsdagen den 6 juni.

 

Ltl Mats Perämaa: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Katrin Sjögren, understödd av ltl Mats Perämaa föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 6 juni. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 6.6.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2006-2007 angående ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. (FR 26/2006-2007).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Här är det endast fråga om formalia på grund av ett förbiseende. 12 § har inte formulerats så att den höll i högsta domstolen. Den hade inte begränsats när det gällde avgifterna. Alla avgifter skall enligt den nya grundlagen härledas i lag och i det här sammanhanget ansåg man att det inte var på det sättet. Det har nu rättats till så att det med all sannolikhet kommer att hålla och gå vidare, så det finns ingen anledning att ödsla mera tid på ärendet. Det är ett ärende som är relativt brådskande; lyckas vi få det klart behandlat nu så finns det också möjlighet att det kan komma tillsammans med Ålands hälso- och sjukvårds avgiftsstadga.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Inget förslag om remiss.

 

Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 6:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2006-2007 angående förslag till första tilläggsbudget för år 2007. (FR 20/2006-2007). (Bordlagt 28.5.2007).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 28 maj 2007. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet? Då förklaras diskussionen avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitlar, därefter inkomsterna jämte detaljmotiveringar enligt avdelningar, betänkandets allmänna motivering och slutligen  betänkandets kläm. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!

 

Föreläggs först utgifterna jämte detaljmotiveringar enligt huvudtitel:

Ht 42. Godkänd.

Ht 43.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Jag föreslår att en del av de formuleringar som finns i betänkandet som biträtts av utskottsmajoriteten, alltså det tredje stycket under momentet 43.25.67 skulle ersättas med följande lydelse:

 

”Utskottet föreslår att lagtinget omfattar landskapsregeringens förslag till anslag för bostadsproduktion. Landskapsregeringen skall återkomma i tilläggsbudget i september 2007 med förslag om regelverk för en långsiktig bostadsfinansieringspolitik. Regelverket för att stimulera bostadsproduktionen skall vara utformat enligt de grundläggande principer att alla aktörer skall kunna komma i åtnjutande av stödformer på ett rättvist och förutsägbart sätt så att en grundläggande konkurrens bibehålls så att även privata aktörer kan uppmuntras till bostadsproduktion.”

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

Jag tror att föreslår att anslaget under momentet 43.25.67 stryks i sin helhet ur tilläggsbudgeten med de motiveringar som jag har anfört i min reservation.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom: Fru talman! Jag understöder ltl Mats Perämaas förslag.

 

Vtm Johan Ehn: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Peter Grönlunds förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Anne-Helena Sjöblom, föreslagit att anslaget under moment 43.25.67 godkänns enligt landskapsregeringens framställning samt att tredje stycket i detaljmotiveringen i betänkandet får den lydelse som framgår av ltl Mats Perämaas och ltl Anne-Helena Sjöbloms till betänkandet fogade gemensamma reservation.

 

Vidare har ltl Peter Grönlund, understödd av vtm Johan Ehn, föreslagit att anslaget under samma moment om 150.000 euro utgår.

 

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Talmannen föreslår att ltl Mats Perämaas ändringsförslag först ställs mot finansutskottets betänkande. Det segrande förslaget ställs därefter mot ltl Peter Grönlunds förslag om att anslaget i sin helhet skulle utgå. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

I den första omgången ställs alltså ltl Mats Perämaas ändringförslag mot finansutskottets förslag. De som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar för ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej.

 

Lagtinget har i denna omgång omfattat ltl Mats Perämaas ändringsförslag.

 

Härefter ställs ltl Peter Grönlunds ändringsförslag mot ltl Mats Perämaas förslag. De som röstar för ltl Mats Perämaas förslag röstar ja och de som röstar för ltl Peter Grönlunds förslag om att anslaget utgår röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Fredrik Lindqvist: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ledamöterna ltl Torbjörn Eliasson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: ja, Gun Carlsson: avstår, Eliasson: avstår, Raija-Liisa Eklöw: ja, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: ja, Grönlund: nej, Jansson: nej, vtm Ehn: nej, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: nej, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Englund: avstår, Jan-Erik Mattsson: avstår, Lindström: avstår, Erlandsson: avstår, Thörnroos: avstår, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 14 ja-röster, 9 nej-röster medan 7 ledamöter avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda omfattat ltl Mats Perämaa ändringsförslag.

 

Ht 43 i övrigt godkänd.

Ht 44. Godkänd.

Hr  45.Godkänd.

Ht 46.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Som framgår av min reservation reserverar jag här också mot utskottsmajoritetens förslag att ytterligare utreda hantverksutbildningsfrågan och jag föreslår att motiveringarna under momentet 46.60.76 ersätts med de motiveringar som framgår ur min reservation.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom: Fru talman! Jag föreslår att moment 46.60.76 i finansutskottets betänkande utgår och ersätts med följande text, som också har delats ut på lagtingsledamöternas bord:

 

”För en effektiv förvaltning av landskapets fastigheter vid Kungsgården och samtidigt skapa en positiv utveckling av form- och hantverksutbildningen tillstyrker lagtinget landskapsregeringens förslag under moment.”

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag.

 

Ltl Peter Grönlund: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag.

 

Ltl Anders Englund: Fru talman! Jag understöder ltl Anne-Helena Sjöbloms och ltl Peter Grönlunds förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Mats Perämaa, understödd av vtm Viveka Eriksson, föreslagit att detaljmotiveringen i betänkandet under moment 46.60.76 utgår och att detaljmotiveringen får den lydelse som framgår av ltl Mats Perämaas till betänkandet fogade reservation. Vidare har ltl Anne-Helena Sjöblom, understödd av ledamöterna Grönlund och Englund, föreslagit att motiveringen i betänkandet till moment 46.60.76 utgår och ersätts av en detaljmotivering i enlighet med utdelat förslag. Omröstning kommer att verkställas. Talmannen föreslår att de båda ändringsförslagen först ställs mot varandra, varefter det segrande förslaget ställs mot finansutskottets betänkande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

 I den första omgången ställs alltså ltl Mats Perämaas förslag mot ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag. De som röstar med ltl Anne-Helena Sjöbloms förslag röstar ja och de som röstar med ltl Mats Perämaa förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej.

 

Lagtinget har i denna omgång omfattat ltl Mats Perämaas ändringsförslag.

 

Härefter ställs ltl Mats Perämaas ändringförslag mot finansutskottets betänkande. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Vtm Viveka Eriksson: Talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Carina Aaltonen och ltl Peter Grönlund biträda vid omröstningen. Omröstning verkstlls efter upprop.

 

Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: nej, Grönlund: avstår, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: ja, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: avstår, Beijar: nej, Sjöblom: nej, vtm Viveka Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: ja, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: nej, Winé: nej, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 11 ja-röster och 17 nej-röster medan 2 ledamöter har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda  omfattat ltl Mats Perämaas ändringsförslag.

 

Ht 46 i övrigt godkänd.

Ht  47. Godkänd.

Ht  48. Godkänd.

Ht 49. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna jämte detaljmotiveringar för godkännande enligt avdelningar.

Avd. 32. Godkänd.

Avd. 33. Godkänd.

Avd. 36. Godkänd.

Avd. 39. Godkänd.

 

Inkomsterna är därmed godkända.

 

Föreläggs allmänna motiveringen. Godkänd.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Godkänd.

 

Då lagtinget inte oförändrat godkänt finansutskottets förslag, överlämnas ärendet på nytt till finansutskottet. Ärendets enda behandling avbryts i avvaktan på finansutskottets förnyade betänkande.

 

Ärende nr 7:

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om klimatförändringen. (S 4/2006-2007). (Bordlagt 21.5 och 1. 6.2007).

Ärende nr 8:

Landskapsregeringens meddelande om klimatstrategi för Åland. (M 6/2006-2007). (Bordlagt 1.6.2007).

Ärendena nr 7 och nr 8 avförs från listan och upptas till behandling onsdagen den 6 juni.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslag om miljöskydd. (FR 28/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 6 juni.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 6 juni kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.07).