PLENUM den 19 december 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Häggblom, ltl Andersson, ltl Wiklöf, vtm Christer Jansson och ltl Boman).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Häggblom och ltl Andersson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående ändringar av överenskommelsen med Sverige om automatspel på passagerarfartyg i trafik mellan Finland och Sverige. (RP nr 1/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Godkänt. 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående omvandling av belopp till euro  i vissa lagar om garantier. (FR nr 7/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Fru talman!

Framställningen innehåller tre förslag. Anledningen till framställningen är genomgången av lagstiftning som inför årsskiftet har belopp som skall omvandlas till euro. Grunden är rådets förordning om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron. När euron tas i bruk skall markbeloppet räknas om till euro genom att divideras med den fasta omväxlingskursen 5,9. Belopp som betalas efter omräkningen avrundas uppåt eller neråt till närmaste fem.

 

Den första delen i framställningen gäller upphävande av en landskapslag om landskapsgarantier åt industrier för investeringar i vattenvård. Bakgrunden är en lag enligt vilken man kunde bevilja landskapsgaranti som säkerhet för krediter, som vissa företag skulle uppta för att finansiera investeringar i projekt som rör vattenvård. Enligt det skulle det sammanlagda beloppet av samtidigt gällande landskapsgarantier uppgå till högst fem miljoner mark. Lagen har inte tillämpats de senaste 20 åren och i dag kan man bevilja stöd till vattenvård genom en landskapslag om understöd för vatten- och avloppsprojekt. Stöd till vattenvård kan också ges i form av räntestödslån enligt landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti. Av detta skäl, att lagen inte har använts på 20 år, föreslår landskapsstyrelsen att lagen upphävs, den fyller inte någon funktion längre.

 

Den andra delen i framställningen rör ett förslag om ändring av landskapslagen om landskapsgaranti för industrier och vissa andra näringsgrenar. Det är en form av landskapsgaranti och lån enligt landskapslagen som avser industrier och vissa andra näringsgrenar och som syftar till utveckling, utvidgning och grundande av företag och också förbättring av företagets verksamhetsförutsättningar. Nya företag eller företag som är i en utvecklingsfas kan behöva den här typen av fullgoda säkerheter då de kanske inte själva kan erbjuda dem. Landskapsstyrelsens förslag är ett belopp om 50 miljoner mark, vilket är det sammanlagda beloppet av samtidigt utestående landskapsgarantier. Det är ett maximalt belopp således och det skall omvandlas till euro. Den exakta eurosumman blir 8.409.396,32, men det föreslås avrundat, med tanke på att det är lättare att använda, till 8.410.000 euro.

 

Den tredje delen av framställningen rör en ändring av landskapslagen angående landskapsgaranti för kulturella utställningar. Lagen antogs 1989 och syftar till att förbättra förutsättningarna för utställningsverksamhet i landskapet. Det gäller en garanti för ersättande av skador som uppstår på utställningsföremål, under konstutställningar, kulturella utställningar, historiska utställningar. Garantin är subsidiär på det sättet att den skall ersätta endast skada till den del ersättning inte utgår p.g.a. försäkring. Enligt gällande bestämmelse får den totala garantiansvarigheten för beviljade landskapsgarantier samtidigt uppgå till högst tio miljoner mark. Här föreslås att de tio miljoner mark som skulle bli 1.681.000 euro avrundas uppåt till 1.685.000 euro. Det är alltså en liten höjning, med tanke på att garantisumman har varit oförändrad sedan 1989.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg för en ingående redogörelse för den här lagframställningen, som inte innehåller någon annan substans överhuvudtaget än att landskapslagen om landskapsgarantier åt industrier för investeringar i vattenvård upphävs. Resten av lagframställningarna som vi nu får är att man räknar om mark till euro med 5,946-formen och det är inte mycket att orda om det. Därför har jag en mycket viktig fråga till ledamot Sarin Grufberg och landskapsstyrelsen när det gäller ändring av landskapslagen om landskapsgarantier för industrier och vissa andra näringsgrenar. Landskapsstyrelsen har här haft möjligheten, om man velat göra det, och min fråga är om man har velat göra det och om man överhuvudtaget har diskuterat det, att göra en liten erforderlig justering i texten när det gäller garantier till företagsverksamheten i östra skärgården. Kan man ge garantier för gamla lån också kunde företagsverksamheten utökas. Man skulle i det här sammanhanget ha tagit tillfället i akt och därmed kunnat klara ut Lappobankens problem, som nu istället har anhängiggjorts av några ledamöter från landskapsstyrelsepartierna, en ganska märklig konstruktion som vi kommer att diskutera i ett annat ärende i budgeten idag utgående från finansutskottets betänkande. Här fanns ju möjligheten för landskapsstyrelsen att på ett finurligt sätt rädda Lappobanken. Varför har man inte valt det? I ett annat ärende har man för ca tre veckor sedan fattat beslut om att överta en del av garantiansvaret två gånger 200.000 mark. Då tolkade man lagen så att det i de fallen var möjligt, men jag vet själv från min tid i landskapsstyrelsen att man troligen hade varit tvungen att skriva om lagen och specificera en av punkterna i den. Min fråga är om landskapsstyrelsen har diskuterat detta och varför man inte har vidtagit några åtgärder för att se till att kunna stötta den lilla banken i vår östra skärgård.

 

Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

När det gäller omräkningen av euro i lagstiftningen har vi gått in för att justera beloppet och göra mindre andra, möjligen mer eller mindre redaktionella justeringar. Vi har inte explicit diskuterat Lappobanken i det här ärendet och jag tänker inte närmare gå in på vad vi kunde göra eller har kunnat göra i den här paragrafen, utan själva Lappobanken kommer upp i en annan fråga i ett annat sammanhang.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag måste ändå insistera på att få ett svar på min fråga. Frågan om räddandet av Lappobanken har varit upp i samband med lagen i landskapsstyrelsen, man har fattat ett beslut för ca tre veckor sedan med användning av den här lagen. Det borde ha stått självklart för landskapsstyrelsen att här har man möjligheten att klara ut de problem man politiskt vill klara ut när det gäller banken, och min fråga är att varför har man inte i samband med den här lagändringen tagit tillfället i akt? Några andra ändringar i den här lagen föreslår inte landskapsstyrelsen än att man lär sig förstå att 50 miljoner mark är 8 410 000 euro och att Finlands bank ersätts av Europeiska centralbanken. Det är sannerligen inte mycket att komma med. Vad är orsaken till att man inte har tagit tillfället i akt och diskuterat ett av de problem som man har på sitt bord när man för en lagframställning i det här sammanhanget till lagtinget. Jag förstår inte att man inte kan svara på varför man inte har gjort det.

 

Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Jag talade just om bakgrunden till genomgången av lagstiftningen för att omvandla mark till euro och några större ändringar har vi inte avsett att göra i samband därmed. När det gäller garantin har själva formen funnits lika mycket under förra näringsministerns tid, när frågan om Lappobanken dök upp, och det har i så fall lika mycket kunnat diskuterats i det sammanhanget. Det är intressant att veta varför i så fall inte den här garantin har använts till detta. Jag tror inte att det är storleken på garantin som har haft en avgörande betydelse.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Det skall vara ett nöje att svara på den frågan. Det var mitt förslag att man skulle gå tillväga på det sättet för att klara ut bankens problem. Tyvärr fick jag inte i alla skeden ett stöd från våra koalitionsparter i det sammanhanget, men målsättningen var att överse lagstiftningen så att man kunde klara ut det den vägen. Av orsaker som jag inte behärskade fick jag sluta det arbetet, som ledamot Sarin Grufberg känner till, och hon fick i stället ansvaret på sig och därav min fråga. Jag har läst svaret på det sättet att landskapsstyrelsen helt enkelt inte har tänkt på den här utvägen. Det är min tolkning av det svar vi har fått. Det kan vara ganska förödande för östra skärgården att landskapsstyrelsen inte har tänkt på det som är den naturliga lösningen för de problemen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss  ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående omvandling av markbelopp till euro i landskapslagen om fiske. (FR nr 8/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamot  Sarin Grufberg:

Fru talman!

Bakgrunden till den här lagframställningen gäller också en omvandling till euro av beloppen i landskapslagen om fiske i landskapet Åland. Med hänsyn till att det blev en ganska omfattande redogörelse i det tidigare ärendet om euro tar jag inte om just det en gång till. Jag vill bara peka på en skrivning som har tagits in i en paragraf i lagen där det handlar om att om en innehavare av en fiskerätt eller vattenområde ertappar någon får han behålla vissa redskap eller båt, intill dess den som begagnat den erlagt en lösen. I den gällande lagen står det 1.000 mark, det är gamla mark som idag skulle motsvara 10 mark, men istället för beloppen tas en skrivning in som lyder: En i enlighet med rikslagstiftning fastställd lösen. Skrivningen tas in av det skälet att det här med lösen i det här fallet är mera en riksbehörighet, eftersom formuleringen anses vara av processuell natur och sålunda tillhöra rikslagstiftningen. Motsvarande har gjorts tidigare när det gäller jaktlagen, lagutskottet har tagit den ställningen 1985.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! Det är bara en liten formalitet, men i rubriken står det: Omvandling av markbelopp till euro i landskapslagen om fiske och när man läser texten är det inte så utan man omvandlar lösen. Nu är det 1.000 mark i lösen och i fortsättningen skall det vara i enlighet med rikslagstiftning fastställd lösen. Det är lite missvisande i rubriken.

 

Landskapsstyrelseledamot  Sarin Grufberg, replik:

Fru talman!

Man kan möjligen ha synpunkter på rubriceringen, men i förlängningen kommer lösen att fastställas i euro, dock i rikslagstiftning.

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående upphävande av landskapslagen om snabbare indrivning av vissa skogsförbättringslån. (FR nr 9/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamot Sarin Grufberg:

Fru talman!

Ärendet gäller ett förslag till upphävande av en landskapslag, som inte har någon funktion, gällande skogsförbättringslån som beviljats enligt en gammal lag från 1959. Det finns inte några sådana lån varför man heller inte behöver lagen. Förslaget är upphävande.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående budget för landskapet Åland år 2002. (FR nr 3/2001-2002 jämte finansmotionerna nr 1-56/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Finansutskottet har på den korta tid som stått till buds gjort en omfattande beredning av budgetförslaget för år 2002. Finansutskottet har omfattat landskapsstyrelsens förslag med endast smärre ändringar och en del synpunkter och preciseringar. Till betänkandet har fogats två reservationer av ledamöterna Dennis Jansson och Anne-Helena Sjöblom. Under motionstiden inlämnades 56 finansmotioner, vilket nästan är en fördubbling av antalet från senaste år, då antalet var 29 stycken. Antalet sakkunniga är 57 stycken mot 47 för ett år sedan. ÅHS-planen har bifogats till betänkandet.

 

Utskottets förslag innebär en sänkning av budgetens slutsumma med 490.000 euro.

 

Fru talman!

Jag kommer att i denna presentation kommentera några saker som utskottet behandlat,  men även några saker som utskottet inte skrivit något särskilt om även om utskottet diskuterat och inhämtat information om dessa. Det skulle naturligtvis finnas många andra saker som kunde kommenteras, men det skulle ta alltför lång tid. Jag är givetvis villig att svara på relevanta frågor i anledning av betänkandet.

 

När det gäller den allmänna budgetlinjen  är det självklart att det inte går att mycket radikalt vända på den offentliga ekonomiska politiken. Det mesta i en budget är fortsättning på verksamheter som är fortgående, de största enskilda utgiftsposterna är löner och personalkostnader för de anställda och det gäller att verkställa redan fattade beslut.  De relativt stora lönehöjningarna under åren 2001 och 2002 inverkar höjande på konsumtionsutgifterna, som stiger med 3,4 procent, medan driftsbudgeten i sin helhet stiger med 2,6 procent. Den omständigheten att budgetförslaget visar ett underskott är med de konjunkturutsikter vi och vår omvärld lever i en alldeles riktig finans- och konjunkturpolitisk åtgärd. Det nya negativa som nu händer är att inkomsterna från framför allt klumpsumman från statsbudgeten sjunker. Det ställer större krav på landskapets hushållning med medel framöver. Landskapsstyrelsen har informerat om vilka åtgärder den ämnar vidta för att hålla ekonomin i balans på lång sikt. Situationen på kort sikt är helt hanterbar på grund av att det finns finansiella reserver att ta till.

 

Den ekonomiska utvecklingen återverkar också på kommunerna som står för basservicen till medborgarna. Den problematiken tas upp till diskussioner och förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och Ålands Kommunförbund i samband med att utvärderingen av landskapsandelssystemet genomförs och förändringarna i detsamma  framförhandlas.

 

Det viktigaste området som utskottet behandlade var frågan om färj- och passagerarsjöfartens framtid. Vi vet alla vilka beslut som har fattats på rikssidan när det gäller stödet  till den delen av sjöfarten. Det handlar alltså om att konkurrensvillkoren för de åländska och finländska färjrederierna skall vara likvärdiga med villkoren i andra EU-länder och EES-länder.

 

När det gäller lastsjöfarten är emellertid konkurrensvillkoren på samma nivå som inom EU-området.

 

Utskottet hörde representanter för de största rederierna som trafikerar Åland och även Ålands Redarförenings representanter. Deras samfällda  åsikt är att stödet på de nivåer som nu beslutats i riksdagen inte alls är tillräckligt för att garantera att fartygen bibehålls under finländsk och åländsk flagg. Den ökande konkurrensen från Estland, särskilt när estniska rederier får nytt, modernt tonnage, kommer också att bli ännu mera kännbar, särskilt som bemanningskostnaderna i Estland är endast ca en tredjedel av de finländska kostnaderna. Sjöfartsnäringens uppfattning om fortsättningen är att ansträngningarna måste fortsätta för att sjöfartsnäringen, såväl rederier som fackföreningsrörelse, landskapsstyrelsen och andra intressenter skall kunna förmå statsmakten i Finland att utforma och lägga stödet på sådan nivå att konkurrensneutralitet uppnås med i första hand Sverige men även med övriga EU- och EES-länder.

 

Fru talman!

Rörande de större byggnadsprojekt som planeras har utskottet funnit det bra att inte låsa huvudmännen bakom projekten vid en särskild tågordning när det gäller förverkligandet, dvs. i sådana fall där projekten kan byggas i etapper. Det kommer att finnas anledning att återkomma till samtliga projekt i ett senare skede i samband med att finansieringen av respektive projekt skall behandlas.

 

Utskottet analyserade rätt ingående förutsättningarna för utökad ekologisk odling på Åland med sikte på en så omfattande ekologisk odling som möjligt skall kunna finnas. De sakkunniga som utskottet hörde gav faktiskt litet olika signaler, t.ex. när det gäller avsättningen av ekologiska produkter. Ekologisk odling lämpar sig bäst i mindre skala, eller på Åland kanske också i medelstor skala. Extensiv eko-odling är knappast möjlig annat än med spannmål. Ekologisk potatisodling som råvara för industrin är knappast realistisk under en överskådlig framtid. Utskottet uttalar i varje fall den klara målsättningen att den ekologiska odlingen skall bli så omfattande som möjligt på Åland. Ett sätt att trygga avsättningen vore att större bespisningar på Åland skulle upphandla åländska ekologiska produkter i så stor utsträckning som möjligt, kanske i form av kontraktsodling eller liknande. Erfarenheterna från Mariehamns stad är goda på detta område.

 

Beträffande energipolitiken har utskottet påtalat det höga elpriset för konsumenterna på Åland. Utskottet har också prioriterat en modernisering av reservkraftssystemet för att säkerställa att eventuella störningar i elleveranserna skall kunna minimeras. Utskottet har även behandlat en motion om vindkraftsutbyggnaden vid Nyhamn.  I motsats till vad som framförts i offentligheten har utskottet inte tagit ställning emot detta projekt. Tvärtom har jag åtminstone uppfattat det så att alla i utskottet är klart för vindkraft. Men det är skäl att understryka, att vindkraft inte kan användas som reservkraft – vad händer en vindstilla vinterdag med minus 15 grader om ett avbrott i elförsörjningen uppstår? Det är självklart att reservkraften måste bygga på andra lösningar. Nyhamnsprojektet kan naturligtvis genomföras under förutsättning att alla erforderliga tillstånd  fås. För den finansiering som påräknas från landskapet bör huvudmännen bakom projektet förhandla om en lämplig lösning med landskapsstyrelsen. Och här är det rimligt att överväga formen för landskapets finansiering, bidrag, aktiekapital, andelar eller en kombination för att alla konsumenter skall kunna få tillgång till den vindkraftsproducerad el på likvärdiga villkor.

 

Yrkesträningsundervisningen i yrkesskolan har utskottet gått in djupare på. Yrkesträningens framtid måste säkras så att den kan bedrivas i ändamålsenliga utrymmen och i tillräcklig omfattning. Utskottet har erfarit att den uppbyggnad av undervisningen som nu sker är bra och att den integrering i yrkesskolans utrymmen som skett är positiv. Svårigheten är att hitta utrymmen som kan anpassas efter elevernas behov. Det är uppenbart att det måste byggas till framför allt övningsutrymmen och verkstadsutrymmen för denna undervisnings behov, eftersom antalet elever beräknas öka under de närmaste åren. Alltså, åtminstone klassrum i yrkesskolans nuvarande utrymmen och tillbyggda tilläggsutrymmen vore det bästa.

 

Beträffande den viktiga flygtrafiken till Stockholm finns det nu förutsättningar att få igång den inom en snar framtid. Men för att säkra trafiken på lång sikt borde landskapets inflytande över trafiken vara så stor som möjligt.  Ett sätt att uppnå detta är att uppgradera och kanske ombilda AB Skärgårdsflyg. Om detta görs borde näringslivet som har intresse av att trafiken upprätthålls och tryggas, också gå in med medel.

 

Beträffande sifferstaten, fru talman,  vill jag endast göra några korta kommentarer:

 

I landskapsstyrelsens framställning om beräkningen av avkastningen från Posten har intagits samfundsskatten som en beräkningsgrund och eftersom Posten inte är ett bolag i vanlig bemärkelse utan ingår i landskapet som koncern i form av ett affärsverk anser utskottet att det inte är korrekt att ta in samfundsskatten som begrepp i beräkningen, utan utskottet anser att man bör hitta en formel som är hållbar på lång sikt när det gäller beräkningen av landskapets avkastning från Posten.

 

Den andra saken som jag tänkte beröra väldigt kort är pensioner för korta arbetsförhållanden som behandlas i en finansmotion. Där är problemet att det är omöjligt att få fram underlagsuppgifter för att göra något slags rättvis bedömning av hur man skulle kunna beräkna pensioner på dessa korta arbetsförhållanden, sådana arbetsförhållanden som alltså fanns innan pensionslagstiftningen reglerade dem. Det saknas helt enkelt uppgifter på många håll och det är alltså inte möjligt att få en rättvis bedömning och fördelning. Det kanske finns mera uppgifter inom en del yrkesgrupper, men det finns inte inom andra och då är det inte rättvist att skilja en yrkesgrupp och ställa den mot de andra.

 

Några ord också om finansmotionen rörande Lappo Andelsbank. Där är det så att utskottet har gjort en skrivning som gör det möjligt för landskapsstyrelsen att vidta lämpliga åtgärder för att trygga Lappo Andelsbanks kapitalbas. Det här är en regionalpolitisk åtgärd för näringslivet i framför allt Brändö- och Kumlingeområdet. Det är viktigt att det finns en bank som självständigt har möjlighet att i skärgårdsområdena göra bedömningar av satsningar och kreditgivning utan att beslutsrätten för de avgörandena skall ligga någon annanstans, i andra bankers huvudkontor. Den möjlighet som finns och som pekas på i motionen är en möjlighet som är till hundra procent säker och säkerställer landskapets eventuella insatser därför att en sådan insats av landskapets likvida medel i banken i form av tilläggsandelar är garanterad av Andelsbankernas Kreditförsäkring, vilket betyder att det är Andelsbankerna samfällt som garanterar Lappobanken möjlighet att oberoende vad som händer med banken i övrigt säkerställa att landskapet får tillbaka sina pengar. Men, som sagt, det viktiga här är att det är en regionalpolitisk åtgärd för näringslivet i nordöstra skärgården.

 

Fru talman! 

Bara ett kort omnämnande om att det fanns en skrivning i landskapsstyrelsens budgetförslag om sjötrafiken att färjlinjen Åva – Jurmo – Osnäs skulle kunna bjudas ut på entreprenad, men utskottet har gått in för att det bästa sättet är att driva den trafiken i landskapets egen regi.

 

Jag vill, fru talman, ta upp ytterligare en sak som utskottet faktiskt inte skrivit om men som har debatterats här i salen åtskilliga gånger och det handlar om nämligen fiskodlingsverksamheten. Denna fråga är svår därför att ur miljöns synpunkt borde radikala begränsningsåtgärder vidtas, men konsekvenserna av en sådan åtgärd för framför allt de skärgårdskommuner som är beroende av finskodlingen måste också vara klarlagda och ett åtgärdspaket för att kompensera ett sådant bortfall av inkomster och arbetsplatser måste till om vi skall kunna uppfylla målsättningen att bibehålla den åländska skärgården levande. Frågan om att få fiskodlingen så miljöanpassad att Åland kan strykas från Helcoms hotspot-lista  är komplicerad. Ingen har hittills kunnat säkert redogöra för hur man skall bära sig åt för att ändra på hotspot-listan.  Dessutom är det också så att skärgårdshavet, dvs Åbolands skärgård, finns med på listan, och eutrofiering från det området når även till Ålands vattenområde. Situationen är den att vi sitter i en rävsax – av omtanke om miljön borde fiskodlingen begränsas så att den kunde bedrivas  i liten skal som binäring, men konsekvenserna av det igen är  antagligen att lönsamheten då förmodligen inte blir särskilt bra, och de ekonomiska konsekvenserna för de flesta skärgårdskommunerna skulle vara svåra att åtgärda. Jag har inget recept på hur man skall lösa den här frågan på kort sikt i varje fall och det är faktiskt så att de sakkunniga inte heller  var helt entydiga ens när det gäller effekterna av en total avveckling av fiskodlingen, åtminstone inte på kort och medellång sikt. Det här är faktiskt komplicerat.

 

Fru talman!

Jag vill till slut tacka medlemmarna i utskottet för ett konstruktivt samarbete och utskottssekreteraren för ett gott arbete.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Med anledning av ltl Sjölunds redogörelse vill jag replikera. Utskottsordförande Sjölund angav finansutskottets majoritet och landskapsstyrelsepartiernas förslag till lösning på sjöfartssituationen som vi har i landet. Jag trodde inte att jag hörde rätt: man skulle fortsätta på den inslagna vägen – det var det enda förslag som fanns från finansutskottets sida – och tydligen slå huvudet i väggen flera gånger, som den berömde Don Quijote gjorde, då var det väderkvarnar! Är det inte så att man kan lita på att riksdagens beslut nu är taget och det finns inget ärende som är anhängiggjort i riksdagen som skall ändra på stödnivåerna, utan det är nu klubbat för år 2002 och uppenbarligen också för framtiden, i den mån det finns några fartyg kvar att ge stöd åt. Om det blir resultat någon gång av en sådan här Don Quijote-politik måste man fråga sig i utskottet, i utskottsmajoriteten och i landskapsstyrelsepartierna om det finns några åländska fartyg kvar då att stöda. Har hörandet i utskottet tytt på det att man kan vänta hur länge som helst eller när har Sjölund tänkt att man skall nå resultat och vilka vägar och i vilket ärende i riksdagen? Att komma dragandes med tonnageskatten vore en skymf mot näringen, om man skulle säga någonting sådant.

 

Den andra frågan gäller Sjölunds anförande visavi Lappobanken. Utskottet skriver på sidan 12 i texten under momentet ”Aktieteckning i bolag” följande: ”Landskapsstyrelsen kan av särskilda skäl överväga om möjliga åtgärder bör vidtas.” En så totalt osäker skrivning skulle plötsligt göra momentet ”Aktieteckning i bolag” möjligt att använda för att teckna tilläggsandelar i ett andelslag. Var har vi lag och ordning, ltl Sjölund?

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Finansutskottet bygger naturligtvis sin slutsats på de sakkunnighörande som har varit i utskottet. Det är klart, som jag sade, att beslutet om stöd i riksdagen är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte till. För tillfället finns inga beslut fattade hos rederierna om registrering av fartyg och riksdagen har dessutom till beslutet lagt en kläm som säger att regeringen måste följa med situationen och vid behov snabbt kunna föreslå och vidta andra åtgärder. Åtminstone jag fick den fullständigt klara uppfattningen att rederierna vill att man skall fortsätta på en lösning i enlighet med den väg som Finland har slagit in på.

 

När det gäller den andra frågan från ltl Jansson är det så att det som finns under detta anslag är tecknande av en andel i Lappo Andelsbank. Resten är en placering av likvida medel som landskapet har i sin kassa och det finns inga lagliga förbud för landskapsstyrelsen mot att köpa en andel i en andelsbank.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

När det gäller sjöfarten måste man snart uttrycka sig på det sättet att  gudbevare ålänningarna för de politiker vi har, som helt tycks sakna förmåga att förstå när klockan har pinglat! Nu måste man alltså ta i med krafttag för att hitta lösningar som är politiskt gångbara i landet. Den svenska modellen skulle ha erfordrat 360 miljoners anslag i nästa års budget i riksdagen. Regeringen hade ett resonemang om att man skulle gå ner till 240. Slutresultatet i riksdagen blev en katastrof för näringen: 166 miljoner och en absolut oförmåga att konkurrera med övriga EU-länder. Och så säger ltl Sjölund att vi skall ändå fortsätta på den resan! Har man inget ansvar för åländsk sjöfart alls? Vem skall ha det ansvaret för åländsk sjöfart? Redarna behöver inte ha det, för de flyttar sina fartyg, de flyttar sina bolag och de kommer att fortsätta att tjäna pengar under andra flaggor. Det är vi politiker här i landskapet som måste ta ansvaret och finna vägarna. Inte kan vi fråga redarna vad de tycker att vi skall göra i en politisk situation mellan Åland och riket, utan det måste vi själva ha förståndet till! Det som ltl Sjölund är alltså att inte ha någon politik.

 

Svaret om Lappobanken var skrämmande. Det var dock finansutskottets ordförande som uttalade sig, att av anslaget Aktieteckning i bolag skall det användas att teckna en andel i Lappobanken. Resten skall vara något slags likvid placering på placeringskonto i banken! I utskottet har även ltl Sjölund fått lära sig att så är det inte, utan det är fråga om tecknande av tilläggsandelar. Det är ingenting man använder likvida medel till från något konto. Då bryter man nog mot alla regelverk för landskapsförvaltningens budgethantering och ekonomihantering.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

När det gäller situationen för sjöfarten har vi uppenbarligen olika bedömningar och har gått lite olika vägar. Jag har lyssnat på vad de sakkunniga har sagt. Det är klart att situationen är oerhört allvarlig.  Däremot har rederierna definitivt inte sagt att man skulle börja grunda några nya register osv. som någon slags lösning på passagerarsjöfartens problem, tvärtom!  Jag har fullt förtroende för landskapsstyrelsens sätt att politiskt hantera den här frågan.

 

När det gäller frågan om Lappobanken tycker jag att det skulle ha varit bra om ltl Jansson skulle ha lyssnat på vad jag sade och inte på vad han trodde att jag sade. Jag har inte sagt att det skulle vara en likvid placering på något penningdepositionskonto. Tvärtom sade jag i mitt anförande att det handlar om att placera medel i form av tilläggsandelar i banken och det kan landskapsstyrelsen visst använda sina likvida medel för.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill göra ett förtydligande med anledning av finansutskottets ordförandes inlägg och betänkandet i övrigt. När det gäller Nyhamnsprojektet kan jag inte utläsa av betänkandet, och jag hörde inte heller i anförandet, vilka sakkunniga man har hört om projektet. Man har väl hört vindkraftaktörerna om detta projekt, som är en av de största motionerna ekonomiskt sett samt ett väldigt stort och aktuell projekt också. Vem har man hört?

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Vi har i energifrågorna hört sakkunniga. När det gäller själva vindkraften har åtminstone vår lagtingsgrupp fått direkt information av huvudmännen som står bakom projektet. De har också varit hos landskapsstyrelsen och informerat. Vi har också haft material, så vi har haft en tillräcklig bakgrundsinformation om projektet.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag fick fortfarande inte riktigt svar på min fråga, fru talman: Vilken, konkret, sakkunnig har man hört i utskottsbehandlingen angående vindkraftprojektet på Nyhamn?

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Svaret på ltl Danne Sundmans fråga är trafikansvarige Runar Karlsson.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

I årets budget lovade ltl Sjölund att ta upp frågan om understöd för hissinstallationer. Han lovade att det skulle bli en variant på det man har i riket, dvs. maximalt 40-50 procent. Den motion som vi lämnat in och som finansutskottet har förkastat gick just ut på det. Nu undrar jag varför inte ltl Sjölund håller sitt löfte i denna fråga. Han lovade dyrt och heligt - jag misstrodde honom faktiskt då,  men tog det tillbaka eftersom han offentligen lovade att hissfinansieringen skulle komma med i årets budget och att den skulle anpassas till den bostadsfinansieringsmodell som den här landskapsstyrelsen föreslår. Är det faktiskt så att ltl Sjölund inte håller sina löften?

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Först till den värderade Lappobanken om vilken jag har läst på Internet, där Finansinspektionen klart och tydligt, dock på finska, reder ut problematiken. Jag kanske skall återkomma till det senare. Jag vill ställa en fråga till ltl Sjölund med anledning av hans anförande: Menar finansutskottets ordförande att det inte behöver upptas ett anslag för finansiering av riskkapital i Lappobanken utan det skulle gå med att man allmänt tar landskapets likvida kassa och går ut och handlar? Jag kan aldrig tro detta. Sådan budgetteknik har åtminstone inte jag varit med om att tillämpa.

 

Punkt 2. Ltl Sjölund talar om ekologisk odling och nu är det igen lite dubbla budskap. Så säger han, att potatis, det förefaller inte vara någon särskilt gångbar gröda för ekologisk odling! Och jag vet inte om jag är dåligt informerad, men det torde vara en av de väsentliga grödorna för ekologisk odling i dag. Jag bedömer att den har mycket god framtid. Till fiskodlingen skall jag återkomma i anslutning till mitt anförande senare, men det finns ingen som säger att minskade utsläpp från fiskodling, avveckling eller vad man har pratat om, att det överhuvudtaget på något sätt skulle indikera snabba förändringar i havsmiljön. Men det har jag bedyrat, att det kan det inte göra, av det enkla skälet att omsättningen av vattnet i Skärgårdshavet tar 30-40 år. Det är alltså fråga om en jättelång process för att förbättra vattenkvaliteten, men alla åtgärder som kan vidtas för att minska belastningen måste diskuteras och helst beslutas, om vi någonsin skall komma tillrätta med det och inte för tid och evighet sörja för att vi får en sörja som inte anstår det vi menar med en levande skärgård.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag är ganska besviken på miljöinställningen hos finansutskottet. Vad gäller fiskodlingarna berör man inte ens frågan i betänkandet, även om ltl Sjölund tog upp den lite på slutet. Motionen är både sansad, övervägd och seriös, och jag tycker verkligen att man hade kunnat förutsätta samma behandling i finansutskottet. Visst finns det problem förknippade med att uppfylla motionen, men det friar inte oss politiker från att ta ett miljöansvar. Jag kan inte uppfatta finansutskottets betänkande på den här punkten på annat sätt än att man varken vågar eller vill ta ett seriöst miljöansvar vad gäller fiskodlingen.

 

Att man saknar visioner och vilja vad gäller den långsiktiga miljöpolitiken tycker jag också behandlingen av motionerna om ekologisk odling visar. Det är som vanligt problemen och omöjligheterna som lyfts fram, aldrig möjligheterna och de positiva effekterna. Motionen om 50 procents målsättning berörs inte ens i betänkandet. Jag tycker överlag att man använder sig av det vanliga argumentet för att inte behöva göra någonting, dvs. man hänvisar till att forskarna strider och man vet inte riktigt vad som är det bästa – alltså, vi gör ingenting! Jag måste säga att jag är besviken.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag vill redan i detta tidiga skede av debatten understryka det som utskottets ordförande sade, att under behandlingen av budgetförslaget i finansutskottet tycker jag att vi har haft en bra sammanhållning, inbegripet både opposition och vi som sitter i regeringsställning. Jag vill också vid detta tillfälle tacka de två ledamöterna för ett gott samarbete i utskottet och med den förhoppningen att också oppositionen kan ställa sig positivt till det budgetförslag som vi nu kommer att debattera.

 

TALMANNEN: Med anledning av de två senaste replikerna påminner jag om replikreglerna. Replikerna riktar sig till anförandet och det som har tagits upp i anförandet.

 

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag vill påpeka att det har insmugit sig ett fel som finansutskottet alltså inte har sett fastän ni har tio ögon. Det kom fram i finansutskottets ordförandes anförande när det gäller verksamhetens utgifter under 48.20.20. Det står nämligen i betänkandet: Enligt dispositionsplanen under momentet framgår att linjen Åva-Jurmo-Osnäs skall drivas i egen regi. Dessutom står det: Förutsätter att linjen efter den 14.4 skall utbjudas på totalentreprenad. Det här gäller bara linjen Åva-Jurmo. Osnäs skall strykas.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Jag har som medlem i finansutskottet för tredje året i rad varit med och behandlat den nya mirakellandskapsstyrelsens budget för 2002. Trots att jag har försökt läsa otaliga trollformler i samband med behandlingen har jag inte lyckats förmå mina kollegor i majoriteten att inse att man inte kan godkänna en budget som visar ett underskott på drygt 150 miljoner mark. Dessutom finns en plan med i budgeten som visar landskapsstyrelsens framtida budgetering. I dessa osäkra tider planerar man att framledes göra en nätt ackumulerad förlust på en halv miljard mark.

 

 

Centerledamöterna Lasse Holmberg och Jan-Erik Mattsson samt liberale utskottsordförande Folke Sjölund sitter sedan regeringsbytet i mars som majoritet i finansutskottet. Landskapsregeringen har, som alltid, rätt så det här med motioner är mest en procedur som enligt lagtingsordningen måste ges någon form av behandling i ett utskott. Detta kan påvisas med att kloka motioner inte godkänns. Det heter då att man redan jobbar med saken i landskapsstyrelsen. Som frisinnad samverkans ledamot i opposition finner jag min roll i utskottet som aningen frustrerande eftersom jag inte får något gehör för mina åsikter. Jag vågar påstå att jag var tvungen att reservera mig på över 30 punkter till en början eftersom de flesta av mina påståenden direkt utan någon diskussion förlöjligades i utskottet. Jag kan dock erkänna att min erfarenhet av arbetet i finansutskottet skiljer sig minst fyra år jämfört med mina kollegors och detta kan medföra missförstånd från min sida, men vore det då inte hederligare av utskottsordförande att visa förståelse och hjälpsamhet.

 

Jag kommer nu i mitt anförande att nämna några av de frågor som varit aktuella i finansutskottets behandling av budgetförslaget. Resultatet av vårt arbete i finansutskottet är 56 motioner och samtliga förkastade. Principen att förkasta alla motioner lever kvar i gammal centeranda, helst vore det enklast om man bara förkastade alla motioner med motiveringen: Det här sköter landskapsstyrelsen. Nå, några saker har dock landskapsstyrelsen kommit springande till lagtinget med, eftersom de inte vågar fatta beslut själva. Den som fått äran att framföra ett av budskapen är liberale ltl Perämaa, som i en finansmotion försöker fixa så att den lokala banken, Lappobanken, skall kunna låna ut mer pengar. Han föreslår i sin finansmotion att landskapsstyrelsen skall teckna en andel samt deponera tre miljoner mark av likvida medel i Lappobanken. Det som ltl Perämaa inte uppriktigt har informerat lagtinget om är att hans motion avser tilläggsandelar för tre miljoner mark, som man vill att alla åländska skattebetalare skulle teckna i Lappobanken. Trots att detta framkom vill utskottsmajoriteten bevilja landskapsstyrelsen fullmakt att genomföra detta så att man senare kan komma och säga att lagtinget har tagit beslut, om något går på tok. Frisinnad samverkan sade givetvis att man kan och bör hjälpa banken på något sätt, men då skall det göras genom övertagande av vissa av bankens kundföretags garantier så att bankens utlåningsnivå bringas i balans. För att möjliggöra detta bör landskapsstyrelsen eventuellt inkomma med en lagframställning snarast som möjliggör detta.

 

Om och tillbyggnad av Ålands yrkesskola har varit en aktuell sak i utskottet. Yrkesträningens behov är i dag inte tillgodosedda. Ritningar finns på en tillbyggnad som planerats under en längre tid söder om skolan. Denna byggnad har hög prioritet och skulle innehålla ändamålsenliga utrymmen för multimedia och yrkesträningen. Här har dock landskapsstyrelsen med Gun Carlson i spetsen omprioriterat och valt att låta yrkesträningen fortsättningsvis trängas i ett klassrum några år. Nåväl, efter att jag i utskottet insisterat på att vi bör göra ett besök till yrkesträningen fick jag utskottet med på att åka och hälsa på till Kyrkby högstadium och yrkesskolan. Ett mycket intressant besök som jag nu hoppas, med tanke på utskottets motivering och vårt tilläggsförslag, skall utmynna i en lösning för yrkesträningen snarast.

 

Landskapsstyrelsen har godkänt att Ålands Museum skall bygga ett mycket påkostat museimagasin med tre våningar som liknar en jätteladugård till priset av 1,2 miljoner euro. Det jag inte förstår är varför man inte utrett vad ett enkelt enplansmagasin, som möjliggör en enkel utbyggnad, kan kosta. Är det inte bättre att lägga resten av pengarna på något mer ändamålsenligt, sådant som museibesökarna har nytta av.

 

När det gäller de samhällsekonomiska projekten fortsätter cirkusen inom landskapsstyrelsen. Finansminister Olof Erland har nu fixat och trixat så att man inte längre vet var man skall bygga. I budgeten står det nu ishall trots att man i Finström vill ha en simhall. Man tror sig få EU-finansiering för projektet men ingenting verkar vara utrett. Jag sade tidigare i höstas att jag var orolig för att Olof Erland skulle fixa och trixa sönder Finströmsprojektet, som så många är engagerade i. Det verkar nu också ha hänt. Om Finströms kommun anser sig ha råd och tycker att det är ändamålsenligt med en simhall i Godby skall de liksom alla andra kommuner har rätt att bygga en. Det som finansminister Olof Erland måste se över innan något byggs är rättvisan i bidragsnivåerna. Skall vissa kommuner få 80 procent och vissa 50 procent och vad innebär det för landskapsstyrelsens trovärdighet med beslut som saknar grund i ett regelverk.

 

 

Det börjar nu stå klart att kongress- och konserthuset kommer att förverkligas. Detta hus har varit efterlängtat länge. Möjligheten med huset är oerhörda. Under hela vinterhalvåret kunde KK-huset inhysa allt från konserter till teatrar av proportionell karaktär. Detta skulle ge Åland en ny turistprodukt, som skulle kunna fylla Mariehamns alla hotell även vintertid. Det viktiga här är att landskapssstyrelsen gör klart för alla arrangörer hur och när de kan marknadsföra denna nya möjlighet till kongresser eftersom dessa behöver ca två-tre års framförhållning. Det räcker inte med att bygga huset, ett innehåll måste också skapas av någon.

 

Vad gäller sjöfartspolitiken står det nu klart att en ohållbar situation har uppstått för rederinäringen. Sjöfartsstödet är egentligen inte ett stöd eftersom rederierna idag betalar in dessa pengar till staten. Jag skall försöka redogöra för situationen i en mer praktisk form så att även den vanliga ålänningen kan förstå denna diskussion. Viking Line har idag fem fartyg som trafikerar Åland med kryssningstrafik, finskflaggade, medan Silja Line har två av sina fartyg svenskflaggade. Detta innebär att Silja Line har 30 procent lägre personalkostnader än Viking Line på det fartyg som har svensk flagg. Det medför att Silja Line kan sänka sina priser och ta marknadsandelar från det åländska rederiet. Om något av de icke-åländska rederierna skulle lägga en ny båt med t.ex. estnisk flagga på linjen Stockholm-Mariehamn skulle Viking Lines Rosella och Birka Lines Birka Princess konkurrera med ett rederi som har 70 procent lägre personalkostnader. Jag anser att landskapsstyrelsen borde ha gjort mer, man borde ha jobbat på alla fronter, att enbart lita på att riksdagsmannen skulle klara av att lösa frågan var helt fel. Landskapsstyrelsen borde ha jobbat med alla tänkbara lösningar, men nu står det klart att vi ålänningar snart kanske inte längre kan gå runt och vara stolta över våra rederier eftersom deras huvudkontor kanske flyttar till Sverige och endast lämnar några aktieägare kvar.

 

Sedan till nästa fråga, turismen. Något som är positivt är att min motion om turismen nästan gick igenom. Finansutskottet omfattade enhälligt mitt förslag till omläggning av turistmarknadsföringen utgående från de hörande vi har haft samt det behov av förnyelse som står för dörren. Den stora skillnaden gentemot min motion är att mitt förslag till turistråd, som skulle inrättas direkt under landskapsstyrelsen, inte längre behövs. Ålands turistförbund avser att göra förändringar som skulle motsvara det tilltänkta turistrådets. Det viktiga här är, om lagtinget går in för utskottets förslag, att den externa och interna marknadsföringen särskiljs. Det starka krav på 50 procents deltagande från branschen i den externa marknadsföringen tas bort samt det ohållbara politiska önskemålen som kommit in i avtalet mellan turistförbundet de senaste åren mjukas upp. Samtidigt vill jag vädja till landskapsstyrelsen att nu försöka prioritera tyngre insatser i marknadsföringen av varumärket Åland. Vi kan inte bara bygga en massa fina anläggningar och sedan glömma bort att marknadsföra vårt varumärket. Åland måste etablera sig som något annat än en hamn man kan komma och vända i på en picknick-kryssning någon gång. För att lyckas med detta måste vi bli lika duktiga på att marknadsföra oss som rederierna är idag. Det handlar om att skapa efterfrågan på Åland och inte springa runt och jaga hit varje turist.

 

Sedan en kort sak om vindkraften. Utskottsordförande Folke Sjölund kunde på sätt och vis erkänna att vi missade den här frågan i utskottet. Vi tog inte någon sakkunnig hörande fast vi egentligen borde ha gjort det. Det är vad jag har att säga om vindkraften.

 

Jag återkommer längre fram i debatten om utskottsarbetet.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

När man hör inledandet av utskottsmedlemmen och ltl Dennis Janssons anförande kan man få för sig att han inte har blivit rätt behandlad i utskottet. Jag vill tala om för ltl Jansson att han väl är en av utskottets medlemmar som har ställt de flesta frågorna till hörande. Ser man till dem när den reservation, som har inlämnats, omfattar tio-tolv moment tror jag att han har fått en grundlig inblick i utskottets arbete och också fattat sina reservationer efter det. Jag kan för min del inte förstå att ledamoten Jansson i utskottets arbete har haft samma möjligheter som vi andra fyra stycken.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

 

Som ltl Holmberg säger har jag visst haft samma möjligheter som alla andra ledamöter, men tyvärr har stämningen inte varit den bästa. Det kan visserligen hända att jag har ställt så att säga dumma frågor ibland till ordföranden, men man bör också tänka på att jag inte har samma antal år i finansutskottet som t.ex. utskottsordförande har. Det är främst stämningen som på slutet blev en aning tryckt.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag kan inte riktigt förstå ltl Dennis Janssons uttalande om utskottets arbete och sammanhållning. Jag sade tidigare delvis under en replik, att jag tycker att samarbetet har varit bra. Det förvånar mig mycket om ledamoten Jansson har en annan åsikt i det här fallet. Vi har under en ganska kort tid kommit till ett betänkande som får sin bedömning under den här debatten. Det som förvånar mig är att ltl Dennis Jansson uttryckligen degraderar utskottets arbete p.g.a. att vi inte har haft en samarbetsvilja. Det vill jag inte vara med och understryka.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag ser det som så, att om samarbetet hade varit så som jag själv kanske hade önskat hade jag inte besvärat mig på så många punkter. Jag har varit tvungen att reservera mig i många frågor är givetvis avhängigt av att jag inte har känt att jag har kunnat jobbat fullt ut i utskottet. Jag antar att det är en vanesak, det kommer med åren.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag måste framföra en viss förvåning i ledamoten Dennis Janssons anförande när han inte ens har tagit till sig 1 mom. i utskottets synpunkter, allmänna motiveringar där det redogörs för utskottets synpunkter: En översyn av landskapets inkomster och utgifter är på gång och det övergripande syftet med denna genomgång kommer att vara att med bibehållen välfärd försöka skapa en ekonomisk jämvikt för landskapet, och inte de 500 miljoner mark som ltl Dennis Jansson förväntar sig.

 

Sedan kan vi också konstatera att Dennis Janssons medverkan i utskottet kan för första gången konstateras. Vad gäller förkastande av motioner anklagades centern att vara det parti som alltid förkastar motioner. Med erfarenhet av några års tidigare lagtingsarbete var det exakt likadant när frisinnad samverkan förde majoriteten. Jag undrar om det här är en sak som frisinnad samverkan anser sig råda över, huruvida man skall förkasta eller anta motioner, om man är i opposition eller om man hör till majoriteten.

 

Jag måste också påtala ett stort fel i Dennis Janssons anförande. När det gäller att det kommer fartyg under estnisk flagg i Ålandstrafiken kommer detta inte att ske så länge Estland inte är med i EU.

 

När det gäller turistmotionen var det intressant att Dennis Jansson själv inte förslog antagande av denna motion, trots att vi hade väldigt stora skillnader i våra åsikter, i synnerhet mellan frisinnades parti och mig. Vi kan också konstatera att det var efter att ltl Dennis Jansson tagit del av tillgängligt material från turistförbundet som hans uppfattning ändrades.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Dennis Jansson hävdar att han på något sätt skulle vara väldigt ny och grön i finansutskottet. Enligt vad jag har erfarit har ltl Lasse Holmberg, Jan-Erik Mattsson och undertecknad suttit precis lika länge i finansutskottet. Ltl Sjölund har inträtt under den här perioden. Visserligen har han under fyra år bakåt i tiden suttit i lagtinget. Faktum är att ltl Dennis Jansson inte har haft tid att deltaga i finansutskottets arbete under de tidigare åren. Det skall han inte anklaga någon annan i finansutskottet för.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag blir närmast bestört när jag hör ltl Dennis Janssons beskrivning över hur arbetet har gått till i finansutskottet. Jag har inte mig veterligen varit med om att någon skulle ha förlöjligat något förslag som någon har lagt i finansutskottet. Det tror jag inte på. Jag vill också hävda att åtminstone min strävan, det vill jag verkligen understryka, hela tiden varit att vi skulle ha en demokratisk process. Som ett tecken på det har, vad jag vet, alla förslag till hörande av sakkunniga, godkänts. Inte ett enda har ifrågasatts. Jag kan inte heller påminna mig om att ltl Jansson inte skulle ha fått uttala sig precis så mycket som han själv vill och helt fritt framföra sina egna åsikter. Jag kan inte påminna mig om att han skulle ha blivit förvägrad muntur en enda gång. Det känns ganska illa, uppriktigt sagt, att höra ett sådant omdöme. Jag tyckte faktiskt att arbetet gick väldigt bra och jag tyckte också att det var angenämt att jobba tillsammans med allihopa, också med Dennis Jansson.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har full förståelse för att åtminstone majoritetsledamöterna Sjölund, Holmberg och Mattsson reagerar som de gör i och med att jag kritiserar och hur jag själv har känt min position i utskottet. Det är främst ordförande själv som har förlöjligat mina förslag och jag har väl känt att man inte har riktigt lyssnat på mina förslag. Jag har upplevt det så, att när jag i olika detaljfrågor har fört fram förslag på hur skrivningar skall vara har det inte anammats och diskuterats på samma sätt jag hade velat utan det har mera varit hammaren i bordet. Jag skall understryka att det är första gången som jag sitter i opposition i utskottet och därför är det ganska ovant. Jag får väl säga som så att jag hoppas att i framtiden både jag tar lärdom av det och att man kan lyssna med en lite öppnare ton i framtida utskottsbehandlingar.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det här är tyvärr ett meningsutbyte som inte för saken överhuvudtaget framåt och som känns besvärlig att behöva föra. Jag har alltid haft den grundinställningen att kritik är alldeles utmärkt under förutsättning att den bygger på saklig grund. Jag har ingenting emot att vem som helst när som helst kommer och framför sina åsikter, t.o.m. kritiska åsikter till mig personligen om det är så att det är något som är akut. Men så här känns det inte bra. Jag har själv suttit åtta år i opposition i finansutskottet så jag har erfarenhet av det. Mot den bakgrunden tror jag att utskottets övriga medlemmar kan intyga att behandlingen har följt godtagbara demokratiska spelregler. Det är förstås en annan sak, vi måste komma ihåg att i utskottet följs också de parlamentariska spelreglerna med majoritet och minoritet och det är klart att man inte alltid får gehör för sina förslag och åsikter, men det hör till spelets regler.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Från ltl Sjölunds svar utgår jag ifrån att inför framtiden finns en möjlighet till godare stämning. På vems bord det ligger, om det är på mitt eller på Sjölunds, får vi lägga åt sidan och säga att allting går framåt. Jag har säkert tagit lärdom av att föra fram detta i plenum, men jag såg det som bästa stället att göra det på eftersom ingen lyssnade på annan plats. I framtiden skall jag se till att jag är öppen och lyssnar på Sjölund och jag hoppas att Sjölund är öppen för att lyssna på mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Dennis Jansson beskyller mig för att fixa och trixa för att därigenom uppnå mina mål vad gäller Lappobanken. Han påstår att jag har försökt lura lagtinget genom att föreslå och formulera min motion såsom den formulerats. Detta är en allvarlig anklagelse, bästa ledamot Dennis Jansson! Saken har utretts i finansutskottet i vederbörlig ordning och där har formuleringarna utretts. Men jag lovar, bästa ledamot Dennis Jansson att jag inte kommer att anklaga er för att försöka lura lagtinget då ni nästa gång formulerar er felaktigt i en motion. Det är ett löfte!

 

Till själva saken vad gäller Lappobankens framtid har ledamot Dennis Jansson klart uttryckt sina åsikter och de var fullständigt väntade.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

 

Jag uppfattade det som ett erkännande att det var en felformulering i motionen för det handlar ju om tilläggsandelar i Lappobanken. Det handlar även om att landskapet står för 40 procent av kapitalet i Lappobanken efter att motionens avsikt träder i kraft. Min avsikt i mitt anförande beträffande Lappobanken var helt klar. Jag vill att man hjälper banken på något sätt, givetvis, men jag ställer frågande till varför man skall lägga in av landskapets likvida pengar på detta sätt. Det kan jag inte förstå varför man skall göra.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Det har varit en hektisk period i finansutskottet på många olika sätt. Jag har börjat fundera på om beredningstiden för budgeten i lagtinget är tillräckligt lång. Jag har kommit fram till att beredningstiden är alldeles för kort för det viktigaste styrmomentet för Ålands landskapsstyrelse för inkommande år. Jag börjar mer och mer anse att fler specialutskott skall titta och granska budgeten närmare. Budgetdebatterna har en förmåga att dra ut på tiderna. Finansutskottets arbete förkortas och försvåras. Vi hör väldigt många människor och sakkunniga, men vi hinner inte göra några djupare analyser av det vi hör utan det blir att skumma över hela budgeten. Många lagtingsledamöter som har skrivit motioner är också säkert besvikna över att de inte ens är nämnda i utskottsbetänkandet. Om jag förstår saken rätt lever budgetbehandlingstiden kvar från gamla självstyrelselagen när budgeten skulle anpassas till riksbudgeten. Det här behöver vi i hela lagtinget fundera på, om vi skall fortsätta bereda budgeten på så här kort tid.

 

I remissdebatten påpekades på minst 15 punkter att vi noga skulle se på, sätta oss in i, utreda och noggrant utreda i finansutskottet. Vi har haft sex dagar på oss att bereda budgeten så vi hinner inte göra sådana noggranna utredningar och närmare gå in på djupet. Då måste vi plocka ut en enda sak för att göra något bra av det. Det finns ett och annat hos de politiska grupperna när det gäller budgeten och budgetberedningen.

 

Det har talats om god stämning i finansutskottet och det har talats om en sämre stämning. Jag är den enda, herr talman, som har suttit i opposition under hela perioden i finansutskottet. Jag kan inte påstå att stämningen i finansutskottet på något sätt skiljer sig, visst är människorna på gott humör annars skulle man inte orka med den här pressade tidsplanen överhuvudtaget utan nog försöker vi ändå hitta lösningar. Vi kommer inte överens alla gånger och man kan då fundera på på vems villkor det goda samarbetet sker. Det är definitivt inte på oppositionens villkor, så ärliga skall vi i varje fall vara mot varandra. När man förkastar oppositionens motioner har samarbetet varit gott på majoritetens villkor.

 

Det som är nytt för i år är att utseendet på finansutskottets betänkande har förändrats, men också majoriteten i utskottet har förändrats. Det ser man ganska tydligt i betänkandet, nu har något nytt skett och det är att oppositionen osynliggörs mer än tidigare. De två tidigare betänkandena har inte sett ut så här. En del finansmotioner förkastas med motivering och det är ingenting i sig något nytt, men många motioner förkastas utan någon som helst motivering i betänkandet. Under den tid som majoriteten i lagtinget bestod av centern, frisinnad samverkan och obundna var det inte på det sättet utan alla motioner behandlades. Det fanns t.o.m. motioner i finansutskottet som har godkänts, inte under den här perioden, men däremot under den föregående. Då var det samma majoritet i lagtinget som under den tidigare majoriteten i finansutskottet. Som jag ser det är det en välkänd härskarteknik som har uppstått. Den är beskriven av förra centerledaren Berit Ås i Norge och heter osynliggörande. Den finns vetenskapligt dokumenterat och där är vi i dag. Jag har flera gånger i utskottet framfört att jag inte är särskilt förtjust i den här nya ordningen. Jag har ändå inte framfört något konkret förslag i finansutskottet om att vi skall behandla varenda motion, vi har behandlat dem, men om samtliga de som avslås skall göras det med motivering, eftersom jag har haft den känslan av att det endast skulle leda till ytterligare en reservation som majoriteten inte beaktar. Det finns ett stort demokratiunderskott i lagtinget där oppositionen skall osynliggöras, vilket är en stor tillbakagång som liknar den som rådde i början av 90-talet där oppositionen behandlades på nästan samma sätt som nu. Praxis de två senaste åren har varit att sakligt behandla finansmotionerna och i vissa fall har även finansmotioner godkänts. De kommer från oppositionen och i många fall har de avslagits, men då med positiva skrivningar.

 

Herr talman!

 

Den nya majoriteten, liberaler och center, är inne på en ganska otrevlig och farlig väg. Utvecklingen av Ålands självstyrelse stannar upp av den här maktfullkomligheten. Det räcker inte att som landskapsstyrelsen säger i sitt handlingsprogram att Åland skall vara ett demokratiskt rättssamhälle med en parlamentarism där lagtingets roll som det åländska folkets representation och lagstiftande församling respekteras. Det räcker inte heller med att säga som i landskapsstyrelsens programförklaring att relationerna till riket och omvärlden i övrigt skall utvecklas med ömsesidig respekt, om vi inte i vårt eget åländska parlament kan visa respekt för varandra mellan opposition och majoritet. Det räcker inte att försöka få med minoriteten bara när det passar majoriteten i framför allt extern politiken, vi måste först ha respekt för varandra på hemmaplan. Jag tror att ålänningarna hade stora förväntningar på den nya lagtingsmajoriteten, liberaler och center, när den kom till under våren, men jag har också en känsla av, och man stöter på det ute bland ålänningarna, att de faktiskt är besvikna. Ålänningarna hade förväntat sig mer, och framför allt mer demokrati. Jag blir mer och mer övertygad om att utvecklingen av Ålands självstyrelse stannar upp och att den äts upp inifrån på grund av ett demokratiunderskott och maktfullkomlighet.

 

Jag skall återgå noggrannare till betänkandet. Jag har lämnat en hel del reservationer till betänkandet. Det finns också saker som har framkommit under justeringen. Vi fick flygtrafiken presenterad för oss i utskottet. Jag har inte gett någon välsignelse till att landskapsstyrelsen skall teckna något avtal om det utan det skulle vara väldigt bra om lagtinget diskuterade flygtrafikfrågan. En sak är säker, pengar kommer det att kosta. Jag tror inte att det är så bra att man precis när man har klubbat budgeten skall komma tillbaka till lagtinget med tilläggsbudget för att klara flygtrafiken. Det tycker jag att man skall titta på mer noggrannare.

 

Vindkraften har också föranlett vissa diskussioner. Den som aktivt deltagit i utskottet under fjolårets beredning av budgeten vet att vi beredde ärendet ganska noggrant och hörde väldigt många sakkunniga. På basen av att vindkraften inte är aktuell i budgeten under något särskilt moment var vi enligt min uppfattning eniga om att vi inte i det här skedet skall höra någon. Den dag landskapsstyrelsen återkommer till lagtinget i ärendet om Nyhamnsprojektet har vi säkert anledning att sätta oss mera noggrant in i den här problematiken från finansutskottets sida. Dessutom torde det vara så att varje lagtingsgrupp har fått information om projektet skilt för sig.

 

Lösdriftsladugården har också föranlett en hel del diskussioner och omröstningar. I detaljgenomgången hade jag ett något annorlunda förslag och reserverade mig i den första omgången. Sedan har jag backat lite, men jag är tveksam ändå. Det är uppenbart att ladugården är i väldigt dåligt skick. Den är byggd så sent som 1977. Vad jag har uppfattat så finns det många ladugårdar på Åland som är mycket äldre och i mycket bättre skick. Man kan ifrågasätta varför man bygger så här och förvaltar offentliga byggnader så slarvigt att de på 20 år blir en hälsorisk, både för djur och människor. Det är mycket förvånande! Man säger att mjölkproduktionen är så viktig och att det är ett steg mot en ekologisk produktion, men vi vet inte om mejeriet överhuvudtaget kan sälja den ekologiska mjölken, att de tar den tillvara betvivlar jag inte alls. Man kan ifrågasätta om det här är ett fördolt näringsstöd, att bygga en lösdriftsladugård på naturbruksskolan för att hålla liv i Ålands centralandelslag. Det finns en hel del funderingar. Vi kan hålla på så här nästan moment för moment i budgeten men då lär vi inte bli färdiga förrän till nästa jul.

 

Herr talman!

Jag vill också snabbt gå igenom mina reservationer. Jag har föreslagit att ett nytt stycke om regionalpolitik skall införas under allmänna motiveringarna. Hela förslaget finns beskrivet i reservationen. När det gäller en motion nr 1 om vattenvården har jag uppfattat av de sakkunniga, som vi har hört när det gäller fiskodlingarna, att de motiv som framförs i motionen är väl grundade. När det gäller finansieringslånet föreslår jag också att motionen som säger att landskapsstyrelsen i en tilläggsbudget skall komma till lagtinget och minska finansieringslånesumman är viktig. Det har tydligt och klart framkommit och det står i budgeten att man beräknar att klumpsumman skall minska och att konjunkturerna viker.

 

När det gäller uppvärmningssystemen börjar boendet se så olika ut. Man bor inte idag bara i enfamiljs-, tvåfamiljs- och våningshus utan idag bor man p.g.a. bostadsbristen i alla möjliga former av boende. I relativt små hus som ser ut som enfamiljshus kan det finnas tre aktielägenheter eller fler. Det är inte så att det är familjer som bor där med två försörjare utan på grund av bostadssituationen har oerhört många ensamstående och lågavlönade tvingats att köpa sig en bostad. Sådan är situationen särskilt i Mariehamn. Vi har föreslagit en ny, tillfällig lösning på förslagsvis fyra år när det gäller bostadslånen för att finansiera med bidrag för dem som har den allra svagaste ekonomin, särskilt pensionärer. Jag menar inte rika och medelrika pensionärer utan de pensionärer som tvingas leva på folkpension. Det finns ensamförsörjare som inte har det alldeles lätt och det finns många ungdomar som har dåliga löner och idag inte kan få ett självständigt liv av den anledningen att deras inkomster inte räcker till att betala hyran.

 

När det gäller de samhällsekonomiska projekten har vi lämnat motioner tidigare speciellt under förra tilläggsbudgeten som vi tog under hösten. Vi har i vår grupp diskuterat projekten, vad de skall kosta och var procenten ska ligga. Det tycks bara bli ett politiskt godtycke precis beroende på vem som sitter i majoriteten och vem som sitter i minoriteten och det bådar inte särskilt gott för långsiktiga planeringar. Under remissdebatten kom det ett inlägg om att istället för att bygga ut lycéet kanske man kunde starta ett gymnasium i Godby. Det har jag funderat på ganska mycket och jag har kommit fram till att gymnasieskolorna i Mariehamn behöver byggas till, men kanske inte så hemskt mycket om man skulle gå in för att utreda förutsättningarna för ett andra gymnasium i Godby, med inriktning på hälsa, motion och idrott. Man skulle bygga det i anslutning till det planerade idrotts- och motionscentrum i Godby som finns med i budgeten där landskapsstyrelsen föreslår en ishall, men utskottet har inte riktigt omfattat det. Om också Grelsby, vilket med stor sannolikhet sker, kommer att flytta till Mariehamn, skulle vara intressant i en sådan här utredning. För det första kan Grelsby sjukhus bli ett alldeles utmärkt inkvarteringsställe i anslutning till golfbanan, men det skulle också mycket väl kunna fungera som internat för ett gymnasium under skolåret. Jag kommer så småningom att i detaljmotiveringen att föreslå att den här kombinationen skall utredas. Det skulle säkert stärka Godby och norra Åland. Jag tror på ett gymnasium i Godby.

 

När det gäller projektbidraget ur penningautomatmedel och det bidrag som föreslås i budgeten för vissa verksamheter som i det närmaste är kommunala angelägenheter, skulle jag vilja att bolaget som står bakom, Samfundet Folkhälsan i Helsingfors, som dessutom är majoritetsägare i bolaget och minoritetsägare Folkhälsan på Åland, klart skulle redovisa för hur driften för de planerade omsorgsverksamheterna skall finansieras utan att de åländska kommunernas redan ansträngda utgifter ytterligare stiger. Det är uppenbart att det är kommunerna som skall finansiera detta, och det har inte kommunerna räknat med. Jag tror inte att någon har emot projektet som sådant, och det har inte jag heller, men jag vill klart veta hur det skall finansieras för det kommer att drabba de åländska kommunerna.

 

När det gäller bostadsbidraget, som har varit upp så många gånger och finns så många skrivningar om från finansutskottets sida utan att något har hänt, är det nu dags att utarbeta ett helt nytt system som beaktar en högre kvadratmeteryta och en högre procentuell bidragstäckning av hyran. Idag lever vi inte i en sådan tid att huvudsaken är tak över huvudet utan alla människor har rätt till ett hem.

 

När det gäller utkomststödet har vi lämnat en motion där vi föreslår att det skulle vara en liknande modell som Ålandstillägget är i den offentliga sektorn. Det har visat sig att det blir väldigt svårt att göra den modellen riktigt rättvist, det kan drabba väldigt olika beroende på vem som lyfter utkomststöd, om det är familjer eller ensamstående. Under beredningen har det också framkommit att det finns ett behov av en justering av utkomststödet.

 

Vad gäller aktieteckning i bolag föreslår man i en motion ett andelsinköp och hävdar att 500.000 euro är någon form av deposition. Det kan man väl deponera i vilken bank som helst. Lappobanken är i behov av mer andelskapital, det har klart framkommit i utskottets beredning av ärendet. Jag tror inte att de åländska skattebetalarna vill börja socialisera bankvärlden. Det är märkligt med den borgerliga majoriteten, att allting skall socialiseras. Jag förstår ingenting. Socialdemokraterna har aldrig varit så socialistiska som den åländska borgerligheten. Jag föreslår att finansutskottets motivering skall utgå ur betänkandet.

Vi har också haft en lång debatt om ekologisk odling ett antal dagar. Ekologiska odlingen är snart lika intressant som landskapets årliga budgetdebatt. Man kan naturligtvis uppfatta saker på olika sätt, men nog har jag uppfattat att det är realistiskt att sätta ribban på 50 procent ekologisk odling, men det kräver också att landskapet tar ett större ansvar just genom att själva köpa ekologiskt till sina egna inrättningar. Det har klart framkommit under utskottsberedningen att när Mariehamns stad gick in för den modellen, att i möjligaste mån upphandla åländska ekologiska produkter till sina bespisningar, vågade fler lägga om. Det största hindret för de som nu vill odla ekologiskt och också för de ekologiska odlare som vi har hört som sakkunniga, är att den konventionella odlingen ligger för nära deras odlingar och de uppfyller av den anledningen inte KRAV-kraven för att betraktas som ekologiska. Många odlar väldigt mycket, men de kan inte av den anledningen inte odla allt de vill. Jag kommer också sedan att föreslå att den här motionen skall antas, men jag återkommer i ett senare anförande, herr talman, för nu har ni säkert ledsnat på mig.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vill först och främst instämma i det som ltl Anne-Helen Sjöblom inledde med om behandlingen i utskottet och det resultat som man får se efteråt, att vi har förkastat ett stort antal motioner, hela 56 stycken den här gången. Förra året var det 46 stycken om jag inte missminner mig, och året före det var det 29 stycken. Kanske det kan vara ett mätetal för hur utskottet hinner behandla olika saker. Precis som ltl Sjöblom anför har vi en begränsad tid och med så här många motioner blir det en liten tid per motion. Trots det tror jag att i princip alla motioner har behandlats på ett eller annat sätt. Det har också förts en hel del diskussioner om motionens innehåll och vad den kunde leda till. Motionerna är i huvudsak ställda från oppositionen, det finns en från majoriteten, och frisinnad samverkan och socialdemokraterna i huvudsak och även de obundna fast de inte har säte i finansutskottet, har ganska vitt skilda åsikter i de flesta frågor. Det betyder att när man ställer förslaget i utskottet, som har framgåtts här, får man inget understöd och då blir det ingen skrivning. Det är väl normal utskottsbehandling vad jag kan förstå och har så varit under lång tid. Kanske det är det som är en anledning till detta, men trots det delar jag åsikten om att det känns tunt att inte med ord nämna motiveringar till förkastande ibland.

 

Vad gäller lösdriftsladugården är det bra det som ltl Sjöblom anförde om sin ändrade åsikt. Det kan hända att det var för att hon månade om djuren som var hennes motiv för det, för det var åtminstone ett av mina motiv. Ladugården byggdes 1977 precis som ett museilager.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Oppositionen har skrivit många motioner, men det har också kommit många motioner som berör samma moment med lika innehåll och det har också kommit motioner från oppositionen där det finns vitt skilda ideologier. Det kan jag också hålla med om. I de fallen där oppositionen till och med har röstat och stött varandra är det lite comme ci comme ca med motiveringarna i betänkandet utan man har bara förkastat motionerna. När det gäller lösdriftsladugården är det inte bara djuren utan det finns också människor som arbetar där och vi har faktiskt en arbetarskyddslagstiftning som vi måste följa.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt som ltl Sjöblom säger, men jag måste trots det göra en liten rättelse till hennes svar, till alla motioner som har förkastats genom omröstning finns en motivering till varför den har förkastats, det finns en hänvisning till motiv för förkastande i samtliga fall. Det jag inte hann med i första repliken var det om idrottsgymnasiet som ltl Sjöblom tog upp. Hon tycker att vi kan bygga det i Godby i anslutning till en eventuell idrottsanläggning. Det finns ett jättefint idrottshus i Eckerö idag och där finns också en monumental byggnad som mycket väl kunde duga till idrottsgymnasium, nämligen det gamla post- och tullhuset. Kanske jag kan få föreslå det som ett alternativ.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det här kan bli riktigt intressant, att se hur gymnasialstadiet skall se ut i framtiden. Det är säkert också intressant att diskutera post- och tullhuset i det här sammanhanget, men då tror jag att Godbyprojektet kommer att förfalla. I grunden tycker jag att Godbyprojektet är en genial idé och där finns ett skolområde. Man har dessutom i tiden haft hotell- och restaurangskolan och det tror jag att hade en väldigt stor betydelse för norra Åland, att den skolan fanns där. Jag är helt övertygad om att det var med stor sorg norra Åland såg att den flyttade till Mariehamn.

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Beträffande ladugården var jag med redan då när den nuvarande utdömda byggdes. Den budgeterades 1976 och jag var ansvarig för näringsavdelningens allmänna byrå. Avsikten var att man genom den skulle kunna påvisa hur man på ett rationellt sätt skulle kunna gå in för mjölkproduktion i fortsättningen. Jag tror att man byggde den för den tiden och också hela den här tiden som den har funnits på ett mycket rationellt och bra sätt för den har i alla fall bidragit till att jordbrukarna har haft en gård som man har kunnat haft som referensgård, på samma sätt som den nya lösdriftsladugården också kan bli en referensgård för framtiden. Därför bör man göra något i den vägen som landskapsstyrelsen föreslår.

 

När det sedan gäller den geniala idén om Godbyprojektet är det faktiskt en gammal dröm jag har haft att man kunde få ett gymnasium till stånd i Godby. Redan då grundskolan infördes och man stod i beråd att bygga högstadiet där så fanns tanken, men på den tiden var gymnasiet ett kommunalt gymnasium och kommunerna på norra Åland hade inte möjligheter och resurser att också förverkliga det, men den kommunala skolan borde omfatta både grundskolans alla stadier och ett gymnasium, det är alldeles klart. 1985 fick jag i uppdrag av förbundsstyrelsen för norra Ålands högstadiedistrikt att ytterligare se på ett gymnasium på norra Åland, men de planerna slogs i spillror genom timresursens införande. Det visade sig då att det blev så många nya undervisningstimmar i grundskolans högstadium att Godby högstadium plötsligt blev för litet, man hade helt enkelt inte rum att få in gymnasiet också trots en ganska liten tillbyggnad.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Om det är rationellt att bygga för att riva vet jag inte med 25 års perspektiv. Skall man bygga ladugårdar i undervisningssyfte måste de hålla längre och det måste finnas längre framförhållning. Man måste se till både djuren och människorna som vistas där, att kraven uppfylls.

 

Det är väldigt intressant vad gäller gymnasiet, att ltl Erlandsson har varit för det här i tiden, men det låter väldigt spännande att det skulle kunna finnas en lösning. När det gäller timresurser och tjänstevillkor måste vi försöka hitta lösningar så att man kan övervinna de små mänskliga problemen.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Om jag får fortsätta på min tidigare replik så har situationen blivit mer komplicerad nu i och med att gymnasiet nu har blivit helt och hållet en landskapsdriven skola, helt och hållet landskapsfinansierad. Det gör att den gamla tanken med kommunala gymnasiet förfaller. Skall man i dagens läge få till stånd ett gymnasium i Godby måste givetvis det också bli en landskapsskola som skall samarbeta med både Ålands lyceum och högstadium i Godby för att få det att fungera rent lärarmässigt. Det kommer inte att bli någon enkel affär. Idén hade kunnat tagits in i Mattsson-utredningen också. Det är dags att se på Ålands lyceums utrymmen, behöver man så här mycket utrymmen om man skapar ett nytt. De egentliga förutsättningarna för ett gymnasium i Godby finns då man har idrottsprojektet genomfört, för då kan man skapa ett profilgymnasium som kan locka elever från hela Åland. Jag förstår inte tanken på internat. Bygger man för Ålands behov är avstånden inte längre än att man kan fara hem till kvällen och det är det lyckligaste. Ja, skärgårdsborna går redan idag i skola i Ålands lyceum, men bor dock inte på internat. Jag har erfarenheter av internat kring Godby högstadieskola under fem års tid och det var inte en lycklig period för skärgårdsborna.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

De elever som bor i skärgården måste i varje fall bo i stan under veckorna och det är väl så att många har tvingats skaffa sig egna bostäder eller så är de inkvarterade hos vänner, bekanta och släktingar. Sjömansskolan har så vitt jag vet, som också hör till gymnasialstadiet, alltid haft internat och hotell- och restaurangskolan och det hade den också när den var i Godby. Min uppfattning är nog att om man vill utlokalisera av regionalpolitiska skäl ett idrotts- och motionsgymnasium i Godby så har situationen lättats upp av det att det idag är landskapet som står för gymnasialstadiets uppbyggnad i Godby. Det tror jag inte att någon annan än människorna i Ålands lagting kan förverkliga eller stoppa i graven, antingen eller. Det finns inte några andra än vi som kan lösa detta.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

När jag vid remissdebatten talade för de obundnas räkning försökte jag ta fram principer som vi borde arbeta med tillsammans för Ålands bästa, både majoritet och minoritet. Med en viss förvåning, men framför allt glädje, konstaterade jag att det blev en positiv respons från landskapsstyrelsens ledning. När jag läser finansutskottets betänkande finns det dock ingenting som visar att finansutskottets medlemmar fann något positivt i våra åsikter. Jag tar därför, herr talman, bara upp en fråga från remissdebatten som vi behandlade, konjunkturpolitik kontra sjöfartspolitik, och till sist herr talman, tänkte jag kort gå igenom behandlingen av motioner där jag är första undertecknare eller har ett speciellt intresse.

 

För mig verkar det som om den främsta åtgärden för den s.k. konjunktur- och finanspolitiken, som finansutskottets ordförande talade, om var att ge överstora bidrag och stöda sådana projekt som det är verkligt stora tvivel om de någonsin går att få lönsamma. Att höja bidragsprocenterna från nuvarande 25 procent till 50 procent för kommunala projekt i stan och 25 plus 10 procent till 80 procent till landskommunerna, som visserligen inte har sökt stöd för det som föreslås, alltså ishall, utan har sökt stöd för en annan sak, är lite egendomligt. Enligt vår åsikt skulle man bättre kunna hitta lösningar att använda om man nödvändigtvis skall pumpa ut pengarna. Det rör sig om ungefär 50 miljoner i merkostnad för landskapet. Kanske man kunde tillsammans med statsmakten försöka förhandla sig till en lösning för rederier som nu inte får samma förutsättningar, som de rederier som är registrerade i andra EU-länder. När man skall driva konjunkturpolitik är åtminstone min åsikt att åtgärderna skall rikta sig så att svackan inte blir större än idag utan avsikten måste vara den att den skall bli mindre. Jag hoppas att landskapsstyrelsen nu noga överväger var landskapets medel bäst gynnar näringslivet och att vi alla, så som jag försökte säga i remissdebatten, arbetar för att hitta lösningar tillsammans med regeringen i Helsingfors i en fråga som är absolut livsviktig för oss på Åland.

Herr talman!

Jag skall snabbt gå igenom frågorna som gäller motioner som har behandlats i finansutskottet. Jag hade ett litet förslag om att vi skulle göra något med Kastelholms gård. Jag vet att det har funnits sådana som på museibyrån har velat försöka hyra och kanske sätta igång gården, som ser hemsk ut i dag. Det är en skam för hela Åland att man inte gör mera utan den får bara ligga där efter det att fångvårdskolonin försvann. Den elogen skall jag ändå ge att man äntligen i sommar har slagit gräset i den fina trädgården, men annars ser det besvärligt ut och visar på hur illa det kan vara när det inte finns något ordentligt ansvar bakom. Man kan jämföra det med hur golfbanan ser ut som går precis runt omkring där. Tydligen hittade man ingen och föreslog därför att den skulle förkastas.

 

Vi hade också från vår sida föreslagit att Arkipelag skulle säljas för att täcka det stora underskottet. Jag kan hålla med utskottet om att priset säkert, som man skriver, kommer att påverkas, jag är ganska övertygad om det. Där har vi lika åsikt, priset kommer att påverkas, men inte på det sättet som jag tror att utskottet tänker. Om en framtida köpare vet att man är tvungen att sköta och bekosta driften av kk-huset blir nog priset på aktien betydligt lägre. Jag förstår att utskottet har varit så upptaget, om jag har förstått rätt, av den tuffa behandlingen, så att man inte har kunnat följa med vad som har hänt i Helsingfors där man försökte, för ett bra pris, få in pengar till statskassan genom att sälja statsbolaget Kemira. Man ville haka på vissa saker som man tyckte att var nödvändigt att staten inte kunde släppa ifrån sig, värdet på bolaget sjönk samma dag man tog det beslutet, med 25 procent. Jag tror att det skulle bli samma sak här om man tänker koppla ihop dessa saker.

 

Vi hade också en liten motion som har behandlats här idag och det gäller Folkhälsan. Jag vill upprepa samma sak som jag sade när vi diskuterade i remissdebatten, det är viktigt att just den här typen av pengar, penningautomatmedel, skall, så mycket som möjligt, användas för idéella föreningar. Aktiebolag är inte, vad jag vet, idéella föreningar. Jag hade föreslagit att de två sista styckena skulle strykas, att det inte skulle finnas möjligheter att pumpa ut 10 miljoner hux flux utan här är det så att man precis som vanliga andra fastighetsbolag kommer in och begär lån och punkt och slut med det. Så hade jag trott att det skulle fungera även här.

 

Herr talman!

Det var en liten försynt anhållan från min och flera obundnas sida att vi ville att man skulle ha en ordentlig översyn över hur det är med kostnaderna för ambulansflygningarna. Det finns utredningar, om utskottet hade velat bemöda sig om att t.ex. fråga landskapsläkaren så hade det funnits klara siffror på hur mycket dessa flygningar idag kostar per gång. Jag tror att t.o.m. finansutskottet hade blivit förvånade om man hade sett på det. Reglerna ändras och då borde man följa upp det och titta efter och sedan tror jag att man säkert hittar lösningar med nuvarande entreprenör.

 

Sedan herr talman, bara några ord om den stora ladugården, som har varit uppe flera gånger. Det är säkert riktigt som ltl Erlandsson säger att när den byggdes kunde den vara ett föredöme, men idag, bästa vänner, har vi en hel flock med bönder som driver en sådan här verksamhet, som ett föredöme för landskapet. De har hunnit mycket längre. Det kan inte vara meningen att idag för att säkra mjölktillgången skall landskapet hålla på med mjölkproduktion. Man borde egentligen titta efter hur lite mark lantmannaskolan är tvungen att ha, hur lite mark behöver de så att det privata näringslivet kan ta hand om det och se till att det blir rätt sorts investering och rätt sorts skötsel så att man inte efter 25 år måste riva ner det.

 

Lika kort vill jag förvåna mig över att de har skrivit att: Landskapsstyrelsen äger sedan tidigare aktier i andra bolag. Man skriver så när det gäller aktieteckning i bolag, under det momentet. Ja, jag har inte känt till det ännu, det är en nyhet att landskapsstyrelsen tydligen har skaffat sig ett stort inflytande i flera banker så det här skall man nu också sätta igång och se till att man tar över beslutanderätten även här. Vi skall veta det att det säkert är bra att Lappobanken finns och att den har gjort bra ifrån sig, men idag med helt andra möjligheter till kommunikation på olika sätt, både de trafikmässiga och andra möjligheter som det finns, är företagen ingalunda hänvisade till bara en eller två banker, utan man har möjligheter att verkligen hitta sin bankkontakt på många ställen. Alltihopa är precis som allt annat, det skall finnas lönsamhet och man är tvungen att fungera under de villkor som man har skaffat när man har skaffat fram eget kapital.

 

Jag blev förstås lite ledsen när man i utskottet avslog vår anhållan om att ge 20.000 mark för att undersöka och utreda om det fanns möjligheter att få igång en golfbana i östra Saltvik för att det inte fanns några privata intressenter. Jag hade gärna ställt upp förstås och förklarat att vi är flera stycken privata som är intresserade av att få igång det, men det kan hända att de inte fick tag i oss. Vi blev inte kallade.

 

Herr talman!

Det är en sak som var intressant att höra av ordförande när han berättade om trafikverksamheten mellan Jurmo och Osnäs. Det var en verkligt intressant sak. Man säger: Utskottet har funnit att det är bäst att sköta trafiken Jurmo-Åva i egen regi. Den skall inte konkurrensutsättas. En liten försynt förhoppning är då att det inte ska gå lika illa som när man beslöt att ta över byggandet av norra Sundsvägen. Hoppas att det inte går lika illa. Det skulle ha varit privata som skulle byggt den vägen och då hade den varit färdig nu. Det är jul nu och lagtinget tar ledigt så jag hoppas att när ni far ut och åker lite så far gärna en sväng där så får ni se hur bra den saken är.

 

Jag förstår att landskapsrevisorerna är de som verkligen kan tala om när verksamheten i verkstaden är rationell, det lyckönskar jag utskottet till den bedömningen.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Ltl Salmén berörde Folkhälsans allaktivitetshus på ett mycket negativt sätt. Det är ett stort allmännyttigt projekt med bostäder som vi har stort behov av, med servicefunktioner som det finns stort behov av och med daghem som det också finns stort behov av. Hela projektet är sunt och har en stark miljöprofil. Det gynnar hela Åland. Tio miljoner, som landskapet skulle stöda med, är inte omotiverat här, med tanke på att vi också till Åland får 40 miljoner från Samfundet Folkhälsan, pengar som jag inte tycker att vi har råd att tacka nej till för ett så här bra projekt.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det är mycket möjligt att ltl Wickström-Johansson inte var här när jag lade fram mina åsikter i remissen. Jag sade att jag absolut inte är negativ till projektet, men däremot är jag negativ till att man skall plocka fram Paf-pengar och ge bidrag. Det är bara bra att 40 miljoner kommer hit, det är inte några problem, men det skall vara samma villkor som för andra och i samma linje som övriga. Det finns kommuner som måste vänta en hel del och det räknar jag med att är helt ok, att man får komma på en linje, det får inte finnas någon gräddfil för sådana här projekt.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

När det gäller aktieteckningen i bolag där det i finansutskottets betänkande står att landskapsstyrelsen äger sedan tidigare aktier i andra banker, har jag åtminstone fått mig informerat i utskottet att det gäller pensionsfonden, som är reglerad i landskapslag och landskapsförordning.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Sjöblom för den upplysningen. Den är viktig, jag trodde inte att det var så när jag läste skrivningen utan jag trodde att det var landskapsstyrelsen som hade skaffat inflytande på något annat ställe. Det här gör att saken ser helt annorlunda ut. Jag räknar med att det knappast blir någon räddningsaktion nu.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Från min sida blir det i alla fall ingen räddningsaktion i den riktningen som utskottet föreslår eftersom jag har reserverat mig mot utskottsbeskrivningen.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag tackar för upplysningen och jag förutsätter att även de andra tydligen inte har känt till förhållandet. Jag är glad att en ledamot i utskottet kände till hur förhållandet var.

 

Ltl Eklöw, replik:

Fru talman!

När ledamoten Salmén talar om Folkhälsans allaktivitetshus och projektet kring det använde han ordet hux flux som får det att låta väldigt skumt på något sätt. Projektet fyller till fullo de fördelningsprinciper som ställs på projekten som finansieras med Paf-medel och gäller den tredje sektorn. Man måste skilja på den tredje sektorn som delvis är frivillighetsarbete och det kommunala ansvaret. Det kommer att bli ett komplement till kommunernas funktioner inom den sociala och den hälsomässiga verksamheten.

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag är för mångfald när det gäller sådana här saker. I samband med remissdebatten hade vi en genomgång i det här och jag hade trott att ltl Eklöw då skulle ha fått klart för sig att jag definitivt inte, jag säger det än en gång, jag är inte negativ till det här. Jag hör till dem som också säger: Tack så hemskt mycket om någon kommer och för 40 miljoner till Åland där vi sedan själva kan styra och ställa, men när det är ett aktiebolag förutsättes det att det skall bli vinst och det är också enligt mitt sätt att se behagligt. Man skall komma fram i ordningsföljd. Mitt hux flux är att här gör kommuner långa planer i tid och har både barndaghem och pensionsutrymmen och liknande, men här kommer man plötsligt fram, ingen av oss andra hade en aning om att det här var på gång.

 

Ltl Eklöw, replik:

Fru talman!

Om inte ltl Salmén har vetat att det har varit på gång får det står för honom. Projektet har presenterats i kommunerna, förankrats i kommunerna för länge sedan. Det kan inte vara okänt i kommunerna att det här är på gång. Man har tillfrågat kommunerna och de är mycket positiva, de behöver just de verksamheterna som kommer att ställas till buds. Varför man ansöker om Paf-medel är det att Folkhälsan hör till den s.k. tredje sektorn och projektet fyller till fullo de principer som finns i fördelningen av Paf-medel. Så ligger landet till.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Nej, bästa ltl Eklöw, ta reda på saker och ting, det här har inte körts i många kommuner. Vi i Saltvik har aldrig hört talats om det. Jag sitter i fullmäktige, jag skulle till 100 procent säkert fått reda på det om det hade varit till behandling i Saltviks kommun. Ännu i början av det här året fanns det ingenting om det i landskapsstyrelsen. Finns ingenstans, inte i några sociala planer överhuvudtaget. Folkhälsan som normal organisation har fått Paf-pengar, men nu bildar man ett bolag som skall göra vinst och då skall man vara precis tillsammans med andra fastighetsbolag som söker lån från landskapsstyrelsen. Punkt och slut!  Så borde det vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Föreliggande betänkande följer gamla hjulspår såtillvida att samtliga motioner förkastas, inte på grund av att det skulle vara något fel på budskapet utan för att systemet är sådant. I slutändan innebär det här förfarandet att eftersom majoriteten slaviskt följer landskapsstyrelsens budgetförslag är det bortkastad tid att överhuvudtaget ha någon budgetdebatt eftersom ändå inget ändras. Någon småsak kan utskottet ändra på för att visa att de minsann har läst hela budgetförslaget, men det är ändå fråga om lite kosmetika.

 

Mina motioner som skulle ha betytt inbesparingar på 12 miljoner mark har naturligtvis förkastats. När det gäller min motion om att slopa anslaget om 2,9 miljoner mark för flyktingmottagning så kan jag konstatera att för mig är rättvisan det viktigaste. Alla familjer i bostadskön skall behandlas enligt samma kriterier. Att sedan lagtingsledamot Lindeman blir illa berörd av detta rättvisekrav är jag inte förvånad över – det är väl så i det partiet! Även Nya Ålands ledarskribent Nina Fellman framhöll att det var en skam för Åland om inte flyktingarna skulle få förtur i bostadskön. Hon fick det till att det var ”beräknande populism”. Jag vidhåller att så länge bostadskön i Mariehamn är närmare 300 familjer lång skall inte flyktingar tas emot; om detta sedan betraktas som populism eller om någon blir illa berörd kvittar mig fullständigt.

 

När det gäller lösdriftsladugården för 3 miljoner så kommer den säkert att byggas. Med så många bondesympatisörer i lagting och landskapsstyrelse är allt annat otänkbart. Det finns till och med politiker som tror på lantmannaskolans kalkyl som visar på att denna ladugård skulle visa överskott. Man undrar var dessa politiker fått sin ekonomiska skolning, kanske det är i lantmannaskolan, vem vet!

 

Svinavelsstationen har debatterats ett flertal gånger. Jag vidhåller att vi stöder Österbottens svinfarmare med närmare 600.000 mark årligen och dessutom utsätter tusentals smågrisar för svinaktiga transporter som dessutom är minst tio timmar långa. Jag tror inte det minsta på landskapsstyrelsens kalkyler som visar på vinst år 2003. Lägg ner detta misslyckade projekt! Ett företag där 60 procent av omsättningen består av bidrag borde aldrig ha fått starta.

 

Min motion om att dra ner bidraget för stadens badhus sålunda att det skulle utgå från ett totalpris om 25 miljoner mark har inte heller fallit i god jord, kanske främst för att jag föreslog att bidraget till Finström för deras simhall skulle få max 50 procent i bidrag mot äskade 80 procent.

 

Så här i signad juletid och som gammal finströmare vill jag ändå ge några goda råd angående simhallsbygget. Tillsätt inte någon planerings- och byggkommitté, åtminstone inte tre! I staden gjorde vi det och de har till dags dato förbrukat 3 miljoner mark utan att få något till stånd, men de har troligen besökt alla badhus i norra Europa, vissa ledamöter uppenbarligen dessutom tre gånger, så visst kan man få 3 miljoner att gå åt! Men Finström kunde kanske få hjälp av någon av stadens experter och ett bra namn vore ledamoten Lasse Wiklöf; han har varit med i alla tre kommittéer och de badhus han inte sett är inte heller värda att se. Även Folke Sjölund och Roger Jansson har haft ledningen i varsitt av dessa organ, så kanske de också kunde tillföra något, men när det gäller dem är jag dock något tveksam.

 

Detta var mina motioner och nu skall jag nämna några andra motioner. När det gäller Lappobanken, som för övrigt inte har försenat något kk-hus, så vill jag ge lite tips. Bjud vicelantrådet och näringsministern med äkta hälfter på trettondagsbal á 750 mark per person, så kommer landskapets pengar att ramla in! Den stora banken gjorde så i januari detta år och resultatet lär ha varit lyckat. Våra pengar finns numera i denna bank. På den tiden hette vicelantrådet Olle Salmén och näringsminister var Roger Jansson.

 

En annan motion där vissa undertecknare är något skenheliga är motionen om vattenvård, där bland undertecknarna finns ledamöterna Harriet Lindeman och Roger Jansson. Samma personer röstade i Mariehamns stadsfullmäktige för att staden skulle muddra 7.000 kubikmeter lera i Lervik för att man skulle kunna bygga nio båthus. De som röstade för detta skulle nog inte prata om vattenvård i fortsättningen.

 

Fru talman!

Jag aviserar härmed att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att mina finansmotioner nr 24, nr 31, nr 43, och nr 49 skall godkännas. Detta skulle innebära en minskning av underskottet med 12 miljoner mark.

 

Som den realist jag är utgår jag från att jag inte får understöd för mina förslag; det är nämligen inte så lätt att vara rättvisans och ärlighetens apostel i denna församling. Men som ordspråket säger: ”Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!”

 

Fru talman! Jag svarar gärna på repliker.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Då har jag ett önskemål om ett förtydligande till ”rättvisans och ärlighetens apostel”. Han sade i sitt anförande att det hade kostat mariehamnarna tre miljoner. Nu vill jag ha fakta på bordet, aposteln, redovisa vad det är  för pengar, gärna skriftligt men också muntligt!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

När det gäller ekonomi tror jag att min utbildning och kunskaper om dessa ekonomiska realiteter är betydligt större än ltl Sundbacks. När det gäller dessa tre miljoner är det så att den första kommittén, som också handhade ombyggnaden av Idrottsgården – huvudmotivet var naturligtvis badbassängen – gick till två miljoner mark. Roger Janssons kommitté håller just på och förbrukar 500.000 och Folke Sjölunds kommitté förbrukade 500.000 mark. Enligt min enkla matematik innebär två miljoner plus 500.000 plus 500.000 mark tre miljoner mark. Jag hoppas att vi har gått i samma skola, ltl Sundback!

(Från salen: Är det lantmannaskolan?)

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Då skulle jag bara säga att planeringen av Idrottsgården var inte mitt förslag, så då kan vi ta bort två  miljoner genast! Däremot stödde Boman det, sedan röstade han bort hela projektet! Dessa två miljoner gjorde Boman av med! Jag kan nog intyga, att vi har verkligen inte gått i samma skola, och det tror jag också väljarna märker.

 

Det här med att skryta och upphöja sig till rättvisans och ärlighetens apostel är kanske lustigt, men i det långa loppet tycker jag ändå att det tär lite på trovärdighetskapitalet.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag skulle bara ta upp detta med väljarnas åsikter och vad väljarna kommer underfund med. Det är kanske därför jag har två-tre gånger mera röster än vad ltl Sundback har! Jag har fullt förtroende för väljarna – ”väljarna kan aldrig ha fel”, brukar riksdagsman Gunnar Jansson säga, och på något sätt skulle jag vilja stöda detta uttalande av riksdagsman Gunnar Jansson!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Ltl Boman talade här om någon sorts rättviseapostel och appellerade till Gunnar Jansson, som någon gång säkert har sagt det, men tyvärr ser jag mig tvungen att för det första verkligen korrigera rättvisans apostel. Han säger att vi i Mariehamn har 300 hushåll i bostadskön. Här behövs en alldeles klar distinktion. Det är 300 hushåll på hela Åland som står i bostadskö till hyreshus. Det är en viktig definition. Jag skall också tacka för att han har rekommenderat mig för landsbygdens kommittéer. Det känner jag väldigt starkt för och skulle väldigt gärna sitta i en kommitté som skulle arbeta både med idrottscentret och med gymnasiala frågor i Godby. Jag tycker att det skulle vara jätteroligt. Men till skillnad från vännen Boman, som säger sig ”hellre lyssna till den sträng som brast än aldrig spänna sin båge”, vill jag säga att när det gäller den bomanska orkestern består den inte av en enda ren ton från en hel sträng, utan det är bara disharmonier från början till slut av brustna strängar, tonerna klingar fruktansvärt disharmoniskt! Och så är det, när man som Boman uppträder på populismens altare, får man ingenting igenom och får man inte ens bort det man vill ha bort ur budgeten, utan resultatet blir plus minus noll. Det är den totala ekvationen, vilket de också skulle inse i lantmannaskolan!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Det var många ord från ltl Wiklöf i normal ordning och det är väl inte så mycket att orda om dem därför att det var så lite konkret i dem. När det däremot gäller de 300 familjerna, som jag sade, har jag fått uppfattningen att bostadskön finns i Mariehamn, men är den på hela Åland är den minst lika viktig.  Det övriga är under min värdighet som lagtingsman att kommentera.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman! 

Jag brukar just inte bry mig om repliker med ltl Boman,  men någon gång skall man göra undantag, för jag tyckte synd om bågen när strängen brast för den store sonen från Finström! Jag kan bara som upplysning meddela att den stora banken fick inte in några pengar på kontot efter balen, dit vi tillsammans med lantrådet var inbjudna. Den som kanske skulle behöva få in lite på kapitalsidan, men det är inte vanligt ekonomiskt kapital, utan det är det som ltl Sundback talade om: trovärdighetskapitalkontot borde få öka lite där!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller nog mitt tips till Lappobanken. Har man tidigare bjudit in dessa personer, som jag nämnde vid namn med fruar, så hade det säkert kommit pengar dit, men jag tror att det är för sent nu därför att nu är det ett annat vicelantråd och det är en annan näringsminister och jag har mycket högre tankar om dem, det måste jag verkligen säga.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman! 

Jag beklagar att de just nämnda, som han har stort förtroende för, blir utsatta för att tydligen skulle de vara möjliga att efter en bal få in pengar på kapital! Så illa tror jag inte om dem!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Salmén missförstod mig; annars uttryckte jag mig otydligt. Jag menade att nuvarande vicelantråd och finansansvarige och nuvarande nuvarande näringsminister är  det absolut ingen vits att bjuda! Det är ärliga respektabla människor, hur skulle de gå på någonting sådant här!

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag ber att få tacka ltl Boman för tipset om konsulthjälp från stadens mångåriga badhusplanering. Det som gör mig betänksam är att referenserna inte var de allra bästa! Jag säger det därför att jag som politiker under många år har lärt mig att man skall vara lite misstänksam och ibland skall man inte tro på någon – inte ens på sig själv! Jag förmodar att ltl Boman har ärliga avsikter och vi behöver nog ha något av konsulternas konsult när vi skall genomföra projektet i Godby. (salen: vi lånar ut Boman!) och då vill jag helst ha en helt oförbrukad kraft. Det är nämligen så att jag just har blivit utsedd till planeringsgruppens ordförande. Jag kan knappast tänka mig någon bättre kraft då än min bänkkamrat från Emkarby folkskola och givetvis klasskamrat. Vi behärskade de fyra enkla räknesätten suveränt och jag tror inte att ltl Boman ännu har kommit till sin rätt när det just gäller räknekonsten. Jag tycker att det brister någonstans trots det suveräna sätt vi klarade av åtta år i Emkarby folkskola! Men Boman är välkommen tillbaka till fädernebygden, om han vill ställa sina krafter till förfogande, välkommen!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag tackar naturligtvis för inbjudan! Nu är det så att när det gäller ”konsulternas konsult” skulle jag i stället vilja kalla ltl Wiklöf för det, som då har rest omkring för simhallskommittén under tre-fyra års tid. Jag skulle faktiskt säga att skall jag resa lika länge kan det bli dyrt för kommunen. (salen: du vet inte vad du pratar om!)  Ltl Erlandsson började med att säga, att referenserna är inte de bästa, och det vill jag hålla med om, både när det gäller summan och när det gäller de av mig nämnda kommittémedlemmarna. Referenserna är inte de bästa. Jag håller med min gamla skolkamrat ltl Ragnar Erlandsson. Det är nog tyvärr på det sättet, så det kanske var ett dumt förslag att jag skulle föreslå konsulterna. Vi borde hitta på något annat namn, kanske jag själv kan ställa upp!

(salen, ltl Wiklöf: ta Pihlström!)

 

Ltl Erlandsson, replik:

Fru talman!

Jag kommer inte att ställa något krav på något resande överhuvudtaget. Det räcker om du passerar Ämnäsbron!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Det här var ganska intressant för vi kan nu klart se att det är helt skillnad på hur man bygger badhus i Mariehamn. I Mariehamn håller man på tre-fyra år, förbrukar tre miljoner, reser runt och tittar på norra Europas alla badhus. I Finström klarar man sig utan och jag är faktiskt stolt, glad och lycklig över att jag är född i denna kommun med så förnuftiga människor.

 

TALMANNEN: Replikskiftena avlutade.

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Det känns kanske lite torftigt här att avbryta den euforiska och lite satiriska stämningen, men jag skall i alla fall göra det.

 

Ålands hantverksskolas framtid har utretts länge och dess framtid i Tosarby är mer än oviss. Finansutskottet efterlyser en långsiktig lösning. Skolan har inte så många elever och arbetar i klart otillräckliga och delvis primitiva lokaler, men entusiasmen både bland lärare och elever är imponerande, kan jag intyga. Flera elever som gått igenom hantverksskolan har fortsatt i högre yrkesutbildning i Norden och gjort sig bemärkta som hantverkare. Det finns de som tror att hantverksskolan är ett ställe där unga, om framtiden ovissa ungdomar kan fira sabbatsår i lugn miljö. I verkligheten är det främst vuxna människor med stark motivation och klara mål som söker sig till skolan. Där får de professionell och engagerad hjälp med att lära sig främst de formmässiga insikter och praktiska tekniker som ingår i textilslöjd, träarbete och smide.

 

Talman,

Skolans kamp för ändamålsenliga utrymmen har inte varit lätt. Det var våren 1996, alltså för snart sex år sedan, som landskapsstyrelsen tillsatte en arbetsgrupp för att ta fram ett rumsprogram. Alldeles i början av 1997 godkände landskapsstyrelsen gruppens förslag, men satte ett tak för kostnaderna för förverkligandet till 2 miljoner mk. På hösten godkändes ritningar. Man skulle sätta igång i december 1997. Men byggstarten flyttades fram. I slutet av året beslöt landskapsstyrelsen sänka kostnadstaket med 500.000 mk. Planeringen fortsatte enligt reviderade ritningar. Projektet fick i februari 1998 900.000 mk i tilläggsbudget. Ny tidsplan fastställdes för byggstart i augusti 1998.  Men i juni beslöt landskapsstyrelsen bordlägg hela ärendet, med motiveringen att byggsituationen för hela landskapet skulle utredas. Arbetsgruppen tryckte då på och fick besked om att bygget trots allt skulle ges ut på entreprenad i september. I oktober konstaterade landskapsstyrelsen att ett anbud kommit in och att det blev för dyrt. Ärendet förklarades vilande för att den överhettade byggsituationen skulle ses över.

 

Talman,

I mars 1999 påvisade arbetsgruppen ytterligare kostnadsbesparingar. Då uppfattade man vid skolan signaler från dåvarande utbildningsministern om att det skulle komma ytterligare en miljon i vårens tilläggsbudget. Den miljonen kom inte. Hösten 1999 tillsattes så den utredning som inte kunde enas om skolans framtida placering och utbildning. Det kom fyra olika förslag i stället för ett förslag I landskapsbudgeten för i år bestämdes att beslut om hantverksskolans framtida placering skulle tas under året. Konsultrapporten om landskapets skolfastigheter och utrymmesbehov offentliggjordes i mars. Sedan dess har olika kontakter tagits, men frågan om skolans framtida placering är knepig. Några pengar finns inte heller nu i budgeten.

 

Det som främst har diskuterats är samlokalisering med Naturbruksskolan i Jomala, som knappast är omöjlig men förmodligen ett dyrt alternativ. Vid skolan visar man intresse för ett nybygge, som dock blir rätt dyrt och knappast ger en slutlig lösning för skolan som helhet. Landskapets fastighet Ribacka i Sund Kastelholm nämns också i diskussionen.

 

Talman,

Här tar jag mig friheten att föra in ett alternativ för hantverksutbildningen på Åland, som kan uppfylla kraven på en helhetslösning. I remissdebatten tidigare lanserade jag tanken att utveckla Eckerö post- och tullhus till ett centrum för hantverk och industridesign och utställningar också av  andra slag. En mycket intressant möjlighet är då att Ålands hantverksskola flyttar till post- och tullhuset, där det enligt en preliminär bedömning finns tillräckligt med utrymme för alla skolans behov. Frågan är hur mycket ombyggnad som behövs. Ett nybygge i Sund för hantverksskolan beräknas kosta 5 miljoner, inklusive nödtorftig renovering av gamla huset. En flytt till post- och tullhuset kan alltså spara miljoner i utgifter för landskapet, även om en smedja måste inredas i södra

flygeln eller eventuellt nybyggas. Här skulle skolan få inspirerande inramning och en uppmärksammad placering, med möjligheter till samverkan med utställningar. Mellan terminerna kunde man ordna seminarier och kurser i hantverksskolans lokaler, eftersom post- och tullhuset också erbjuder vissa inkvarteringsmöjligheter. Huset får då helårsaktiviteter, vilket är eftersträvansvärt i sig. 

 

Talman,

Som jag påpekade i remissdebatten är hantverk och konsthantverk en intressant näringsgren för landskapet, med hög förädlingsgrad. Ålänningar har också gjort internationellt uppmärksammade insatser inom vad som internationellt kallas Scandinavian design, alltså nordisk formgivning. I Nordiska rådet ska man nu diskutera möjligheterna att ytterligare förstärka positionerna för Scandinavian design genom gemensamma initiativ för att marknadsföra och öka uppmärksamheten just kring nordisk design och formgivning. Gemensamma utställningar kan vara en sådan insats, enligt ett medlemsförslag i rådet. En nordisk träffpunkt för unga formgivare, liksom gemensamma satsningar på utbildning och forskning skulle kunna bidra till att fortsatt utveckla branschen, menar man.  Och jag menar att ett hantverks- och designcentrum i Eckerö post- och tullhus kunde aspirera på att bli en sådan nordisk träffpunkt. Jag ber landskapsstyrelsen att se närmare på de här möjligheterna!

 

Talman,

I remissdebatten nämnde jag också det faktum att Ålands emigrantinstitut inte fått något anslag i budgetförslaget. Därför är det med glädje jag konstaterar att finansutskottet vill att stödet ska ligga på samma nivå som för i fjol.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var en originell idé att flytta hantverksskolan till post- och tullhuset. Förstod jag ltl Svensson rätt: att han menar att man skulle bygga om post- och tullhuset, som inte för så hemskt många år sedan renoverades enligt väldigt bestämda byggnadshistoriska principer eller skall det byggas nya byggnader för just den här verksamhet som i dag bedrivs i Tosarby och som man där önskar utveckla genom tillbyggnader?

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag lanserade en tanke och jag vet att det finns tillräckligt med yta inom Eckerö post- och tullhus, dessutom finns det också en södra flygel osv. Jag har inte satt mig närmare in i detta, utan jag tycker att man skall titta på alternativet. Meningen är inte att bygga om Eckerö post- och tullhus så att det förstörs, utan tvärtom, som jag framhöll just i remissdebatten för ett tag sedan, att det vore viktigt också att landskapsstyrelsen skulle se till att hela byggnaden blir byggnadshistoriskt skyddad. Nu är det så att hantverksskolan har stora utrymmen som man mycket väl kan inrymma i post- och tullhuset, så mera invecklat än så är det nog inte, men just samverkan och att man kan få aktiviteter i huset hela året skulle bra för byggnadens allmänna mående.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det rent tekniskt går att genomföra att göra post- och tullhuset till något slags verkstadsutrymme för det är mycket det som det är fråga om när det gäller hantverkscentrum i Tosarby och att dessutom utveckla det. Men jag tror att det är svårt att kombinera med att bibehålla byggnadens historiska karaktär. Däremot kanske den kan tjäna som ett slags utställningsutrymme, seminarier och sådant hålls delvis redan där, men min erfarenhet är att det är ganska svårt att göra det för det är sist och slutligen så små rum. Om man däremot favoriserar en placering därute, vilket kan ha många fördelar, tror jag att det bästa är nog att bygga alldeles nya separata utrymmen så att man verkligen kan planera dem för de behov som man har inom hantverksindustrin eller de som sysslar med det. Då är frågan om det blir något billigare än att förverkliga de planer som finns för Tosarby. Men detta med Eckerö har den fördelen att man kan dra nytta av post- och tullhuset och där bygga upp en starkare struktur.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är klart att det finns säkert problem med det här projektet som det finns med andra projekt, men här skulle det vara möjligt att gynna en långsiktig lösning för hantverksskolan. Enligt min uppfattning finns det nog stora möjligheter att inrymma en stor del av hantverksskolans aktiviteter i själva huset eller i den södra flygeln, som det heter. Om man tittar på det och gör kostnadsjämförelser så kanske man finner att det här är bra och då kommer vi till det som också ltl Sundback var inne på, att det finns synergieffekter att ta vara på. Har man aktiviteter i Eckerö post- och tullhus året runt på lång sikt, så tror jag att det är bra för själva huset och möjligheterna att bevara det i gott skick.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Det var en lång redogörelse för den historia som Ålands hantverksskola har bakom sig. Det är roligt att höra att det finns ett intresse för den här typen av utbildning och också för åländskt hantverk från ltl Svenssons sida. Då är förstås en naturlig fundering varför man inte har kunnat se detta intresse avspegla sig i det nu liggande budgetförslaget inför nästa år, så att man hade kommit till ett konkret förslag angående hantverksskolans framtid. Är det förslag som ltl Svensson kom med att betrakta som ett eget personligt initiativ eller är det liberalernas nya förslag eller är det att bara att betrakta som någonting som ”gubben ur lådan”?

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag får väl hoppa upp här som gubben ur lådan och säga att det här är min idé som har utkristalliserats därför att jag en tid har varit viceordförande i direktionen för Eckerö post- och tullhus och funderat en del kring de här frågorna och också pratat med människor, inte minst inom kultursektorn. Sedan kan man naturligtvis alltid säga att idéer, goda eller dåliga, kunde ha kommit tidigare eller senare och man kan ha synpunkter på det. Men så mycket kan jag säga att jag har talat om i den liberala lagtingsgruppen att det här förslaget tänker jag föra fram och det var ingen som motsatte sig det. Vi skall komma ihåg också, att här har inte jag bestämt att det skall vara så här utan jag ber att man skall titta på alternativet, och det tycker jag att man kan göra från lagtingsstolen utan att ha någon röstad majoritet bakom sig.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att man åtminstone visar ett intresse för den här typen av utbildning och jag tycker att oavsett hur utbildningens framtid kommer att se ut på Åland är det väldigt viktigt för de människor som sysslar med det här att få ett svar. Såsom det har varit nu, och som ltl Svensson också redogjorde för, har man hållit på väldigt länge och hattat hit och dit och inte kunnat komma till ett beslut. Inför budgeten för detta år sade man att man skulle komma med ett beslut, vilket man inte heller har gjort. Det är dags att vi tar ett beslut angående den här skolans framtid.

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Jag tänkte också ta upp en del av de motioner som jag är första undertecknare till och kanske också beröra några andra frågor. Jag kan konstatera att när det gäller de motioner där jag står som första undertecknare har finansutskottet behandlat dem seriöst och lagt ner ganska mycket arbete, vill jag påstå, så jag får var ganska nöjd. Men ”somt föll på hälleberget och somt i god jord” och då börjar jag med det som föll på hälleberget. Det handlar om pensionsfrågan, alltså möjligheterna att ge pensioner åt de s.k. korttidsanställda inom ÅHS. När man läser vad som sägs, och det som också har sagts här, så framför man det omöjliga i det hela tiden. Jag hävdar fortfarande att man bör göra en seriös utredning om detta, se om det är så här omöjligt. Det finns sådana som tror sig veta att det är på det här sättet, men det finns ändå ingen riktigt rejäl grundläggande utredning som säger att det faktiskt är så här som försöker få mig och alla andra att tro. Det finns säkert svårigheter, men inte värre än att man kunde övervinna dem och den stora gruppen tror jag ändå finns inom ÅHS i dag. Det är där man utnyttjar det, och fortfarande gör det, men inte på samma sätt som förr på grund av att det inte går i praktiken. Man byggde upp ett fungerande system som stod och föll med att det systemet skulle fungera. Inom andra områden kanske det finns i mycket mindre skala och jag antar att det är just inom de andra områdena, möjligtvis på hotell Arkipelag under den tid landskapet var mer delaktig i driften och kanske andra också, men det är inte av den här kalibern som jag tänker på när jag talar om de människor som jobbade inom hälso- och sjukvården. Jag hävdar fortfarande att det skulle finnas möjligheter att skapa förutsättningar. Jag tror att man antagligen också måste ha ett engagemang hos dem som har rätt till detta. Det har nämnts i någon tidning, och jag sade det också själv tidigare, att om man tar frontmannapensionen som ett exempel – jag vill inte påstå att det är det rätta men det är lätt att ta till det – var det så att den som kunde uppvisa att de har varit vid fronten får det, de som inte har ett papper kvar blir utan, fastän de mycket väl visste att de har varit vid fronten och då kunde man ändå retroaktivt skapa detta. (Från salen:är det rättvist?) nej, jag vill inte påstå att det är rättvist, men jag skulle vilja ha en seriös utredning som kunde komma med olika förslag hur man kunde lösa det här och visar sig denna seriösa utredning, med olika förslag, att det är omöjligt, då skall jag tystna. Jag tycker inte att man har tagit det här på tillräckligt allvar. Likadant säger man att härtill kommer att de anställda inom hälso- och sjukvården under sjuttio- och åttiotalet informerades. Det finns många som säger precis tvärtom. Det är förstås hörsägen, jag kan inte säga att det är absolut på det här sättet, för det talar mot, men det finns många som säger att de t.o.m har fått helt motsatt information, att man har sagt att det är berättigat, så ord står mot ord. Vad som är rätt och fel i det vill jag inte uttala mig om, men någon riktigt regelrätt information tror jag inte att har förekommit.  Vi vet också att när man är ung tänker man inte mycket på pensionsfrågor, det tror jag i alla fall att vi kan vara överens om. Detta om pensionerna. Jag kommer att återkomma med ett ändringsförslag senare.

 

Det gick betydligt mycket bättre med motionen om emigrantinstitutet. Där kan jag säga, att det är inte så farligt om man förkastar en motion om man gör det som står i motionen, så det är jag mycket nöjd med, men jag vill ändå skicka som ett budskap att jag tror inte att det är lyckat att man lever lite från år till år, så landskapsstyrelsen borde tillsammans med emigrantinstitutet se på en långsiktigare lösning. Vill man att det skall vara ett bestående institut eller vill man förändra det på något sätt, borde man seriöst se på det inkommande år så att man inte nästa budgetår igen står inför samma situation.

 

När det gäller yrkesskolan och yrkesträningen, som jag också har stått här och talat ganska mycket om och som nu har fått en uppmjukning och en positiv skrivning, kan man väl i alla fall säga, där man konstaterar att det som nu är planerat inte tillgodoser behoven. Det är en bit på väg, men ändå tycker jag att det är ganska oklart. Man uppmanar landskapsstyrelsen att titta på andra ändamålsenliga lösningar och jag kommer senare att i mitt ändringsförslag mera konkretisera det, att man helt enkelt tar det förslag som finns och förverkligar det. Då är problemet löst. Det tror jag att är det enda riktiga i det här sammanhanget. Men, som sagt, jag är glad att man har satt så stort arbete på motionen och t.o.m. besökt skolan, så med lite justeringar och mera tydlighet blir det ännu bättre!

 

Hantverksskolan har varit uppe ganska mycket här och med anledning av det som sades i ett anförande konstaterar jag att det skulle ha varit bra att man i årets budget och också i finansutskottets betänkande skulle ha satt det i en tidsplan, att man under det här året skulle komma med ett förslag till hur hantverksskolans framtid skall lösas. Det är många olyckliga omständigheter som har gjort att det har dragit ut på tiden och också under min tid var det förhalningar, det kom olika nya aspekter när jag hade ansvar för frågorna, så jag tänker inte alls slå mig för bröstet, men det innebär inte att man skall vara nöjd nu och tycka att det skall vara i det oändliga. Det är möjligt att det t.o.m. måste vänta på att bygga beroende på hur det ser ut inom byggsektorn, men skolan borde få veta vad som väntar dem, de måste få ett besked om vad som gäller och det kanske man kunde ge inom det här året. Det var synd att utskottet inte vågade tidsbegränsa det.  Man skall göra det, men det sägs inte hur lång tid man har på sig.

 

Museilagret har också varit till diskussion och det som planeras är väldigt dyrt och fint och man har talat om att det borde göras en enklare modell osv. Det finns faktiskt en utredning från den tiden som jag var ansvarig som byggde på en hallkonstruktion, ett betydligt billigare alternativ, säkert inte så påkostat och som man från museets sida naturligtvis önskade sig, men det var rimligt rent ekonomiskt och tillgodosåg ändå de behov som fanns och gav möjligheter att på ett ganska enkelt sätt i framtiden bygga till det ytterligare med en hall osv., så det kanske kunde vara skäl att plocka fram det som finns och se om det finns möjlighet att använda det på nytt.

 

Ladugården har också diskuterats ganska mycket här och det finns tydligen i dag två olika orsaker till varför man bygger den, dels behöver man den för skolans del, för det är inte ändamålsenliga undervisningsutrymmen, det är gammalmodigt osv., dels behöver man den eventuellt för mer mjölkproduktion inom det ekologiska. Jag vet själv att när det gäller undervisningen kunde inte de studerande få fara till ladugårdar som finns redan och där vet jag att de säger, nej, vi vill inte ha studerande, i dag ställs det stora krav osv. på vår hygien m.m. En sak som kanske kunde förbättra detta är om några ladugårdar verkligen fick ett undervisningsansvar och fick betalt för det, att de hade studerande på ett annat sätt. Nu har det varit handledarkostnader och –arvoden som har varit en liten slant, men inte något riktigt ekonomiskt stöd. Det är möjligt att de moderna ladugårdarna skulle ha intresse, om man utredde det, att ha studerande, om man byggde upp det på ett bra sätt och också, som sagt, med ett ganska rejält stöd för det. Då fick de faktiskt vara i moderna ladugårdar som fungerar ute i samhället på ett helt normalt sätt.

 

Avslutningsvis vill jag säga att jag har läst det tillägg till betänkandet som har kommit från social- och miljöutskottet med intresse och det finns många kloka ord som har sagts på den vägen och jag hoppas att social- och miljöavdelningen tar det till sig. Som sagt, det hälsopolitiska programmet nämns också här och det har tidigare nämnts att det kommer att komma som ett meddelande till lagtinget och då får man möjlighet att närmare diskutera de frågorna. Jag ser fram mot en sådan debatt.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Lindeman tog upp frågan om hantverksskolan och tycker att det hade varit bra med ett förslag redan nu. Det kan man naturligtvis tycka. Det är så, som jag nämnde redan i remissdebatten för länge sedan, att just i år måste man taklägga hela Eckerö post- och tullhus och det gör att man åtminstone där har ett lämpligt tillfälle att planera för den delen. Som jag sade tidigare är det knepigt; inte minst under den tid som ltl Lindeman satt i landskapsstyrelsen fick man ingenting till stånd i den här frågan och det finns en massa olika alternativ. Man förstår att de som arbetar och studerar i skolan är lite förundrade över att det här är så komplicerat. Det var med anledning av det som jag tyckte att man kunde föra in en ny tanke för att se om man kan bryta dödläget med det.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag nämnde själv, att jag tänker inte slå mig för bröstet på något sätt. Grundorsaken till varför det tog sådan tid var att det talades om att de behövde en verkstadsbyggnad. Ordet verkstadsbyggnad gör att man tänker: vad är det? Man kanske inte trodde att det skulle bli en ganska dyr skolbyggnad, vilket resultatet av det blev. Därav detta fram och tillbaka, man tyckte helt enkelt att det var för dyrt, man hade tänkt sig en enklare lösning och jag vill påstå att hade det kommit en enkel verkstadsbyggnad som förväntningarna var tror jag att skolan i dag skulle ha haft den, men under den här tiden som det här, som ltl Svensson sade, ”hattades fram och tillbaka” kom också skolbyggnadens behov av förändringar fram. Man bygger fast sig om man en gång bygger en verkstadsbyggnad där. Det stämde och stämmer fortfarande. Antagligen måste skolbyggnaden också renoveras och byggas om ganska radikalt, men sätter man en verkstadsbyggnad där har man sagt var framtidens utbildning skall vara. Därför tycker jag att det skulle ha varit bra om utskottet satt en tidsgräns när de får veta besked vad som gäller under inkommande år. Nu har man ingen tidsfrist överhuvudtaget, men jag hoppas att ltl Svensson, som sitter i majoriteten, kan påverka att det sker under det här året.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det återstår att se, eftersom det här är en tanke och inte någon färdig plan. Men ett stort problem har varit att man har sökt synergieffekter, att man skulle ordna för hantverksskolan på något ställe där man kunde utvinna några tilläggseffekter och då tycker jag nog att just Eckerö post- och tullhus kunde vara ett sådant ställe. Jag har förstått att man i hantverksskolan också kan tänka sig att bygga vid naturbruksskolan, men då blir det faktiskt ett fullständigt nybygge där i så fall. Det kan hända att man slipper det om man hittar ett hus som redan åtminstone till stor del är färdigt. Ltl Lindeman och jag är överens om att detta är en viktig sak och vi kommer tydligen båda att verka för att det skall bli en lösning.

 

Ltl Holmberg; replik:

Fru talman!

Ltl Lindeman började sitt anförande med pensionsfrågan, som vi också har tagit oss mycket tid med för att finna något slags klarhet i det inom utskottet. Tyvärr kan vi konstatera, att det är ingen lättlöst fråga. Dokumentationen som skall ligga till grund för de eventuella pensionsförmånerna är inte lätta att ta fram. Jag kan hålla med ltl Lindeman till den delen att en utredning kunde göras, men då bör den bli så omfattande att den gäller alla yrkesgrupper och då är det ingen liten utredning det är fråga om. Man måste komma ihåg att det rör inte bara hälso- och sjukvården på sjuttio- och åttiotalet. En utredning i och för sig, men jag tror att den är ganska svårgenomförbar och det tror jag också att vi fått klart för oss i utskottet.

 

Vad beträffar träningsundervisningen har vi också där enligt mitt sätt att se tagit oss an problemet och jag tycker att med den skrivning som vi har i vårt utskottsbetänkande måste det vara tillfreds också för motionären i detta syfte. Vi har erfarit att visserligen är det trånga utrymmen som utbildningen har, men man kan också konstatera att elevtillströmningen inkommande höst inte är så stor. Däremot blir säkert elevtillströmningen större nästkommande höst med fyra-fem till och till dess måste nog åtgärderna vidtas vad beträffar träningsundervisningen.  Det har vi erfarit i utskottet och det tror jag också landskapsstyrelsen har fått sig till kännedom och kommer väl att vidta de nödvändiga åtgärder som fordras för utbildningen.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller pensionen har jag inte sagt om den skall vara stor eller liten utan jag har sagt att det skall göras en utredning. Sedan får landskapsstyrelsen bedöma hur stor den skall vara. Jag kan inte låta bli att säga att skulle det här handla om en massa herrar så skulle det vara löst!

 

När det gäller yrkesskolan stämmer det att inkommande höst är det kanske två, så inkommande höst är inte problemet utan det är därpå följande höst, men för att lösa det till därpå följande höst måste man börja bygga nu. Inte är det någonting som man sätter tak på på en dag. Det handlar också om att skolan och de som jobbar med frågorna känner att man kan tro på att det kommer att hända någonting, att man vet och kan hålla livsgnistan i yrkesträningen. Då tror jag att det är viktigt att man tar beslut och att man påbörjar byggnaden; det handlar inte bara om huskroppar utan det handlar också om ”mjukvara” i det här sammanhanget och därför kommer jag att lägga ett ändringsförslag som är ännu tydligare. Jag är som sagt glad för att utskottet gick så här långt, men jag vill ha stöd för en ännu tydligare skrivning.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att en eventuell utredning skall omfatta bägge könen. Jag har aldrig talat om att det skulle vara en kvinnligt dominerad utredning utan alla bör ha samma förmåner som en eventuell utredning kan ge.

 

Vad beträffar yrkesträningen vidhåller jag att målsättningen bör vara utrymmena är tillgodosedda när det verkliga behovet uppstår, framför allt följande höst. Som det nu är är de inte acceptabla, men jag tror att vi måste nöja oss tills vi har eventuella åtgärder vidtagna.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag menade ingalunda att man skulle lösa det för kvinnor eller män, naturligtvis för både och, utan jag menade att skulle det ha bestått av en yrkesgrupp av bara män, så hade det funnits en lösning redan, för det hade varit så viktigt att pensionen hade blivit större än eventuellt 500 mark.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

”Makt är rätt”. Den sammanfattningen ser jag mig tyvärr nödgad att göra när det gäller finansutskottets agerande den här gången kring budgeten. Av 56 motioner har 55, såvitt jag kan bedöma, kastats i papperskorgen utan någon som helst åtgärd och en som gäller en socialistisk insats för en bank i skärgården finns det en dubiös skrivning kring.

 

Naturligtvis borde det vara så att en hel del av oppositionens synpunkter inte bara borde utan rättmätigt kunde ha beaktats därför att det finns sådana frågor och sådana önskemål som omfattas också av många andra i den här salen än bara på oppositionens håll. Det är prestigen som leder därhän att man inte kan biträda någon av oppositionens önskemål. Det är lite samma filosofi, vill jag säga rent ut, som ltl Anne-May Pehrsson härförleden hade vänligheten att konstatera, att går någonting igenom så länder det till heder och ära för den som har lyckats med det! Det är ett nedsligt sätt att resonera, men så är verkligheten, det är min absoluta övertygelse.

 

Synpunkterna om att försöka eftersträva en budget i balans har som vanligt klingat för döva öron. Allt görs utan appell och det finns inga motivskrivningar. Det är inte värt att argumentera för varför man har en så negativ hållning. Ibland får man för sig, om det är som någon tidigare sade, ”läst men inte förstått”! Så illa kan det väl ändå inte vara när det gäller oppositionens motioner? Nog är de så klara att det borde framgå vad som åsyftats, men intrycket är alldeles klart att nu är det vi som bestämmer och andra skall inte lägga sig i det här. Det demokratiska synsätt om lagtingets allt kraftfullare involverande i självstyrelsepolitiken, som särskilt från mina vänner liberalerna så ofta tidigare framhölls i opposition och som vi t.o.m. tillsatt en parlamentarisk grupp för att ytterligare arbeta fram kriterier och handlingsmönster för, till vilken nytta, kan man fråga sig i det här skedet! Alltihopa är liksom för döva öron.

 

”Sagt, men inte gjort”, det är en tes som i det här sammanhanget är på sin plats. Uttrycket har nu fått sin reala betydelse.

 

När det gäller vår budgetsituation och även kommunernas ekonomi är det uppenbart att situationen inte är så illa som den antyds, den är sannolikt värre än så. Att utskottet nu nöjer sig med att konstatera att landskapsstyrelsen skall se över prioriteringar inom alla verksamhetsområden och även se över landskapets inkomster är ingenting märkvärdigt och speciellt. Det bör varje ansvarsfull landskapsstyrelse kontinuerligt göra, hela tiden, det är ingenting man behöver uppmanas till. Det är en självklarhet. Men man begär inte att få en budget i balans. De reduktioner i utgiftspaketet som vi har från utskottet om 490.000 euro är en trivialitet i sammanhanget.

 

För den som arbetar kommunalt är det mycket lätt att inse att landskapets ekonomiska ställning faktiskt är sämre än budgeten antyder. Utskottet konstaterar själv att här har skett en övervältring av den ekonomiska bördan från landskapet till kommunerna och man säger rent ut att nivån på landskapsandelarna inte höjts i takt med kostnadsutvecklingen. Nu vill man att det skall bli korrigeringar på det här området och det är självklart att när de korrigeringarna har gjorts visavi basbelopp för landskapsandelarna är naturligtvis underskottet om möjligt ännu större.

 

Herr talman!

Jag måste igen få rekapitulera några saker för att sedan komma till pudelns kärna. Under innevarande år, alltså 2001, har den socialdemokratiska gruppen och partiet också som helhet på Åland, förutom mycket annat verkligen vinnlagt sig om att aktualisera och argumentera för såväl hemma som på riksplanet, för EU, för Östersjöstaterna som helhet i en rad frågor för att försöka aktivt medverka till att få ett förbättrat tillstånd i Östersjön. Jag har sagt det förut, men det förtjänar sägas igen: på riksplanet har vi jobbat allt vad i förmått för vidgade ekologiska perspektiv inom lantbruket, såväl jordbruk som kreaturshållning. Vi har talat för åtgärder att snabbare förnya bilparken i landet som tillhör Europas äldsta. Vi har talat för en ny syn på bilbeskattningen som skulle gynna de miljövänligare fordonen. Vi har på det nationella planet men också med adress till samtliga Östersjöstater, därmed också Helcom och EU, argumenterat för ett slut på all latrintömning från fartyg och ansett att även det näringsrika gråvattnet måste föras iland. Tusentals fartyg gör utsläpp varje dag i Östersjön. Vi har argumenterat och arbetat för att alla fartyg i Östersjön inte borde få drivas med en oljekvalitet där svavelhalten är högre än 0,5 procent. Vi har starkt argumenterat för att även Finland och andra Östersjöländer borde gå in för ekonomiska styrmedel i fartygstrafiken på samma sätt som nu gäller i Sverige och delvis på Åland vad gäller miljörelaterade hamn- och farledsavgifter. Vi har arbetat och argumenterat för en förändring av sjörätten för att komma tillrätta med ansvarsfrågan för att domstolar skall kunna utdöma straff vid oljeutsläpp. Vi har jobbat för att dubbelskrovade fartyg skall bli de enda som tillåts i Östersjön och inte, som nu gäller, inom 15 år utan mycket tidigare. Frågan har jätteprioritet när den nya jättestora oljehamnen inleder sin verksamhet i inre Finska viken. Vi har arbetat för att identifikationssystemet AIS (Automatic Identification System) skulle införas på alla fartyg i Östersjötrafik; det skulle underlätta också spaningen efter utsläppsbrottslingar. I linje med detta har vi och vill vi jobba för att övergången till ekologiska odlingsmetoder skulle påskyndas på Åland och att incitament för en vidgad lokal marknad skulle skapas för att underlätta denna övergång. I konsekvens med det här har vi också sett oss nödsakade att titta på fiskodlingen som enskilt är en stor belastande faktor visavi fosfor och kväve; om man undantar den luftburna är den särskilt stor.

 

Man kan konstatera att finansutskottet fullständigt nonchalerar socialdemokraternas motion om ekologisk odling, på sikt upp till 50 procent av vår odlade areal. Vi kan konstatera att man mer eller mindre nonchalerar vår motion kring fiskodlingen, trots att även Frisinnad Samverkan och liberalerna har tecknat på. Det står visserligen, herr talman, i förteckningen över uppräknade personer som har blivit hörda också någon vattenexpert med här, men vad han har sagt framgår överhuvudtaget inte; det framgår inte ens om karln har blivit tillfrågad!

 

Jag vill ställa frågan till finansutskottets ordförande Folke Sjölund: Vågar man inte från center- och liberalt håll ta i den här frågan för seriös diskussion på samma sätt som vi vill diskutera alla andra frågor? Jag vill inte att vi skall ställa till det för fiskodlarna. Jag vill att vi skall kunna diskutera de problemställningar som finns här seriöst för att se om vi kan hitta lösningar. Det är primärt det som det handlar om. 

 

Jag har en fråga, och jag har ställt den förut: Hur skall vi i den åländska skärgården få förståelse för att en stugägare som kanske bevistar sin sommarstuga i fyra veckor per år skall tvingas till att inrätta slutna system visavi latrin, om man som granne kan få släppa ut det som motsvarar 55.000 personekvivalenter utan real rening? Det är bl.a. det frågan gäller. Det måste finnas konsekvens i politiken.

 

Herr talman!

Jag fick i dag i min han Interreg III – skärgårdarna Åboland, Nyland, Åland och Roslagen. Vad säger man där? Varför skall EU stöda skärgården? Man säger mycket i det här programmet. Vad man bl.a. säger som är viktigt är, att Interreg III har skapats för att bidra till en hållbar utveckling i skärgården. Nyckelorden är kvalitet, jämställdhet och miljö. Vad skriver man då om miljön? Under rubriken ”Krafttag för miljön” skriver man – jag tar brottstycken -  ”Utan miljö ingen skärgård. Havet och luften är avgörande för skärgårdens utveckling. Skärgården står under påverkan från såväl den egna verksamheten som de omgivande regionernas utsläpp i vatten och luft.” Vad säger man under rubriken ”Miljö och samhälle”?  ”Regionens bidrag till belastningen med närsalter, främst i form av fosfor och kväve, måste minska.” Bland det man räknar upp sätter man fokus just på fiskodling och jordbruk. Under en underrubrik ytterligare skriver man: ”Målet är att vända den negativa miljöutvecklingen i skärgården till det bättre. Detta bör indirekt resultera i en minskning av, och så kommer bl.a. närsalternas belastning av skärgårdens vatten.

 

Herr talman!

Jag vet inte om jag handlar fel och jag understryker att jag vill ingen illa, men saker och ting måste kunna nämnas vid deras rätta namn och inget är så komplicerat att vi inte ärligt och uppriktigt måste kunna debattera det. Jag får nu känslan av att de frågeställningar där vi har satt fokus på problem, de skyfflas undan. Jag gillar inte det. Jag tänker framhärda tills vi får rim och reson i det här. Jag kan säga det redan nu, även om jag kommer att få föreslå bordläggning av debatten tills i morgon, att den motion som handlar om vattenvården kommer jag att lägga till grund, likaväl som dess klämförslag för lagtingets behandling och jag kommer också att yrka på att den motion som talar om att inom tiotalet år övergå till ekologisk odling på 50 procent av den åländska odlade arealen kommer jag också att lägga till grund för behandlingen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf framhöll i hånfulla ordalag i en replik att jag aldrig får igenom några av mina motioner, om det berodde på inkompetens eller vad det var fick jag aldrig klart för mig. Men uppenbarligen får det tre gånger större socialdemokratiska partiet inte heller igenom några motioner, trots att de är både ärliga, rättänkande och kompetenta.  Nu skall jag komma till min fråga. Ltl Wiklöf höll ett långt och engagerat tal om miljön och jag beundrar honom för hans miljöengagemang. I anledning av detta skulle jag vilja ställa en miljöfråga: Vad anser ltl Wiklöf om det socialdemokratiska förslaget att muddra 7.000 kubikmeter lera i Lervik för att bygga nio båthus?

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är ju så att inte enbart socialdemokrater arbetar för Östersjön och havsmiljön, och väl är väl det! Det finns ett ökande stöd för de flesta av de åtgärder som ltl Wiklöf nämnde. Att det sedan inte är tillräckligt kan man beklaga. Det beror inte minst på att det tydligen tar väldigt lång tid att vända på utvecklingen när den har gått så långt som den har gjort och det innebär att det krävs mera krafttag, precis som ltl Wiklöf sade. Nu är forskare och även politiker också allvarligt oroade av utfiskningen av Östersjön, en utfiskning som leder till stora förändringar i hela ekologin i havet. Det här är ett problem som det har varnats för i ganska många år. Men först nu har man börjat uppmärksamma det på allvar. Och detta drabbar också en yrkesgrupp, nämligen yrkesfiskarna. Ltl Wiklöf brukar kraftigt hävda yrkesfiskarnas möjligheter att arbeta, men här har vi alltså ett nytt problem. Överhuvudtaget måste vi tänka oss att jobba mera på det internationella planet än på EU-planet med dessa frågor än vad vi kanske vi gör. Det finns exempel på Åland att det finns institutioner och människor som gör det på sätt.

 

Avslutningsvis sade ltl Wiklöf, att makt är rätt. Det är det naturligtvis inte. Jag kan kort säga att demokratin innebär inte heller att det är minoriteten som kan kräva att få bestämma.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Utfiskningen av Östersjön är ett jätteproblem. Dioxinproblemet i den feta Östersjöfisken är ett jätteproblem, men, ltl Svensson, jag försvarar alltid fiskarna. De tillhör inte, såvitt jag vet, någon som bedriver en verksamhet som förorenar Östersjön; om man fiskar strömming med skötar tror jag att det är till ringa förfång för Östersjön. Tidigare hette det att man den vägen avlastade Östersjön från ytterligare exkrementer. Det är väl den vägen man diskuterar balansen. Ltl Svensson säger att det finns ett ökat stöd för att diskutera detta i ett internationellt perspektiv. Vi kan aldrig gå ut och diskutera frågor internationellt och påräkna överhuvudtaget något ökat stöd förrän vi hemmavid är överens om vad vi skall ha ökat stöd för. Jag tillhör faktiskt dem som så många gånger har fått på moppe för att vi inte sopar rent framför egen dörr när vi kommer ut internationellt och begär att andra skall anpassa sin verksamhet. Trovärdighet bygger på att vi själva har rent mjöl i påsen och att vi med full kraft verkligen tacklar de problem och bekymmer vi har och inte överlåter dem att lösas av någon annan. Det håller aldrig i det internationella politiska sammanhanget. Det är tvärtom sådant man med mycket klar tydlighet genomskådar.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det finns naturligtvis väldigt tunga moraliska aspekter på den här frågan. Men det är också fråga om att se helheten. Jag tror att om man är helt koncentrerad på att sopa rent framför egen dörr och inte ser också hur alltfler problem hopar sig och arbetar aktivt för det också på det internationella planet tror jag faktiskt inte att det räcker till.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

För att få någon förståelse för varför vi också vill titta på utsläppsproblem hemmavid försökte jag relatera de förslag till förbättringar vi har jobbat med för Östersjöns tillstånd, som alla var lokala, nationella, internationella; de kräver hela sortimentet av åtgärder för att vi skall komma till rätta med dem, men det oaktat, för att vi jobbar internationellt och nationellt, får vi inte heller blunda för problematiken i våra hemmaknutar och särskilt om vi vill ha trovärdighet. Jag ser inte det här som någon jätteinfekterad eller svår fråga. Vi borde kunna diskutera den kallt sådan den är, men det verkar och det känns som om någon inte vill få upp den på bordet och jag förstår inte varför. Lika lätt som vi diskuterar utsläppen från bilarna, så måste vi kunna diskutera allt annat. Lika naturligt som vi diskuterar att sommarstugorna inte skall släppa ut sin latrin i havet, lika naturligt är det andra inte heller förorenar. Är det inte så?

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

I samband med remissdebatten tog vi från socialdemokraterna mycket starkt fram problemen med bristen på hyresbostäder. Jag tyckte också att det fanns en ganska allmän politisk vilja att från lagtingets sida markera att det här är en mycket, mycket allvarlig samhällsfråga och att lagtinget är berett att vidta sådana åtgärder att man kan lita på att bostadsbristen vad gäller hyresbostäder kan nedbringas. Nu har vi fått finansutskottets betänkande och det är nog inte någon fråga som överhuvudtaget tas upp till diskussion i betänkandet. Det är naturligtvis en stor besvikelse inte bara för oss socialdemokrater, men särskilt för alla dem som inte har en trygg bostad och som köar och försöker via bekanta, annonsering och på olika sätt få sig en bostad. Det sägs helt allmänt i utskottets allmänna motiveringar, som här har sagts och som vi alla vet, att landskapets utgifter ökar och inkomsterna minskar. Samma sak noterar man vad gäller kommunerna. Nu skall man då inom landskapsstyrelsen försöka få balans i budgeten och det övergripande syftet är att försöka bibehålla välfärden samtidigt som man skapar ekonomisk jämvikt. Det här kan inte göras utan att man skär ner någonstans. Då undrar jag: Finns det faktiskt utrymme för betydande satsningar för att få fram hyreslägenheter? Ytterst är det kommunerna som har ansvaret för att det skall finnas bostäder att tillgå för medborgarna. Jag tycker att betänkandet inte ger några som helst utfästelser. Tvärtom säger man att man skall justera landskapsandelarna för socialsektorn och det är bra, men det står ingenting om hyreshusbyggandet.

 

Det är m.a.o. inte så som finansutskottets ordförande för några månader sedan lovade när vi i anledning av en tilläggsbudget diskuterade bidrag för hissinstallationer och miljövänliga värmesystem. Då höll jag ett inlägg och ltl Sjölund slutade med att säga: ”Den här problematiken är lika viktig för liberalerna nu som den var när vi var i opposition och vi kommer helt säkert att jobba för bättre förutsättningar och förmånligare boende än vad som gäller för närvarande.”

 

Det är trist att konstatera, att inte ltl Sjölund och liberalerna lever upp till sina löften vad gäller bostadspolitiken. Här har vi tidigare haft ett gott samförstånd mellan socialdemokrater och liberalerna, men nu händer det inte någonting av avgörande betydelse. Det gamla enhetslånet som man vill föra in kommer knappt att öka hyreshusbyggandet i någon större omfattning eftersom det gamla räntesystemet i stort sett är lika fördelaktigt. Man inför inte heller bidrag för hissinstallationer som ltl Sjölund lovade för några månader sedan och därför förkastades en motion, för det var på gång och som vi hört har liberalerna inte mera behov av att motionen godkänns här i lagtinget, utan de har direkt kontakt till landskapsstyrelsen och därigenom skall saker och ting ordnas med den påföljd att åtminstone i det här fallet skedde ingenting. Det betyder att de renoveringar som stadens fastighetsbolag i dag planerar och kommer att genomföra nästa år kommer att fördyra hyrorna betydligt på grund av att man har ett så dåligt finansieringssystem vad gäller hissinstallationer. Det finns väldigt bra uträkningar om det här.  Om ltl Sjölund och finansutskottet verkligen hade varit intresserade av att förbättra hyresgästernas ekonomiska situation kunde man ha fått tillräckligt med underlag för att äska om ett anslag och binda det till ett bidragssystem för hissinstallationer. Vid samma tillfälle diskuterades uppvärmningssystemen och de bidrag man kan få för det; då lovade en annan minister från centern Runar Karlsson att man skulle förverkliga det önskemål som socialdemokraterna hade att bidragssystemet inte bara skulle gälla en och tvåpersoners familjer utan också flervåningshus. Därför förkastades motionen. I dag kan vi se att budgeten är precis som den alltid har varit och några förändringar finns inte heller på den här punkten.

 

Det lovas runt och det hålls tunt. Det är väldigt trist därför att alla måste ha någonstans att bo. Också de som inte har tillräckligt med pengar för att köpa sig en bostad och på det viset trygga sitt boende. Det är nämligen rätt dyrt att bo i Mariehamn och på hela Åland i och för sig eftersom vi har så höga levnadskostnader i övrigt. I flera år har vi önskat att bostadsbidraget, som numera är en åländsk behörighetsfråga, skulle justeras för att öka den sociala och ekonomiska jämlikheten i samhället. Det är fullkomligt omöjligt. Det spelar tydligen ingen roll hur landskapsstyrelsen ser ut utan det skall inte anpassas enligt åländska förhållanden, det skall framför allt inte gynna ålänningar som bor på hyra. Det är alldeles uppenbart att de som har en svårare ekonomisk situation i det här landskapet inte kan räkna sig till de grupper på Åland som gynnas ekonomiskt av självstyrelsen. Det tycker vi socialdemokrater är ytterst orättvist.

 

Inte heller tycks liberaler eller center intressera sig för att justera utkomststödet så att det på något vis skulle beakta att vi har 20 procent högre matkostnader på Åland. Jag förstår inte varför man är så ovillig att se till att alla ålänningar gynnas av den självstyrelse som vi har. Jag tycker att det är dålig självstyrelsepolitik att inte självstyrelsen används för att gynna alla grupper utan bara vissa.

 

Herr talman!

I betänkandet tas det upp många i och för sig intressanta saker och det finns också positiva bidrag från utskottet. Jag tycker att det är bra att man åtminstone skjuter upp investeringarna i sändare för att ta emot digitala TV-signaler. Det har visat sig i kulturutskottet att den här frågan inte är klart utredd, varken i landskapsstyrelsen eller i något annat organ och kulturutskottet kommer hoppeligen att bidra till att man får informationer och uppgifter här i lagtinget som gör att vi verkligen kan diskutera frågan samt att det klargörs vad lagtinget vill, för frågan är så viktig.

 

En sak som kom in i debatten sent var frågan om Samfundet Folkhälsan och Folkhälsans på Åland allaktivitetshus. Det är ett ganska speciellt förfaringssätt som landskapsstyrelsen föreslår, dels att man är beredd att bevilja penningautomatmedel till ett bolag, ett bolag där ett fastländskt intresse utgör majoritetsägarna och att man är beredd att skjuta till bidrag för verksamheter som är kommunala. Allt det här må nu väl majoriteten driva igenom, även om motiveringarna är ganska svaga. Det finns, som här har sagts, också positiva saker, att det kommer in pengar och ett stort projekt i Mariehamn – igen! – och att det här samtidigt skulle gynna hela Åland. Jag har faktiskt hört en del kritik från regionerna gentemot projektet. Hur skall detta gynna alla ålänningar? Det är väl upp till Folkhälsan att skapa den rättvisan, det är inte lagtingets sak, men det som vi ännu inte har fått svar på är: vem skall finansiera driften? Nu har speciellt ltl Raija-Liisa Eklöw försvarat projektet och jag förstod att hon har varit med och planerat det. Jag tycker nu att det är dags att ltl Eklöw eller någon annan som är insatt i projektet berättar: vem skall betala driften. Det enda jag nämligen har emot projektet är att det kommer att falla på kommunerna eftersom lagtingets majoritet och landskapsstyrelsen redan säger att kommunernas sociala kostnader är så höga och man måste justera dem med landskapsandelar. Är det kommunerna som skall betala det här och vari ligger det ideella i ett bolag som antagligen skall ge en avkastning åt sina ägare? Men, som finnarna brukar säga: vi lyfter katten på bordet och ltl Eklöw eller någon annan berättar vem skall betala driften? När det gäller bostäderna är det jättebra. Det är inte några problem med det. När det gäller daghem finns det möjligheter att få för enskilt daghem, men vem skall betala driften för de övriga verksamheterna? Jag tycker att det är ett ärlighetskrav som man måste ställa på dem som driver projektet så att det inte sedan, när det är förverkligat, kommer det propåer att nu skall kommunerna betala det här. Vilken skall samhällets kontroll av driften och utgifterna vara? Ingen! Då skickas det räkningar från Folkhälsan till kommunerna, som väl kommunerna skall betala och det tycker jag inte är bra ekonomisk politik i ett läge där vi ser att kommunernas kostnader ökar, inkomsterna minskar och likaså landskapets inkomster. Jag tycker att vi måste få veta klart och tydligt hur detta skall finansieras.

 

Ltl Harriet Lindeman har varit väldigt aktiv i frågan om yrkesträningsutbildningen och i det komplex som man tillsammans med landskapsstyrelsen på skolan har planerat ingår också multimediautbildningen och den har kommit lite i skymundan av yrkesträningen. Under den korta behandlingsperioden här har jag läst om tre olika förslag hur detta skall lösas. Det finns ingen framförhållning alls när det gäller skolplaneringen. Nog är det väl bäst att förverkliga det såsom man har planerat det med yrkesträning och multimedia i anslutning till yrkesskolan och göra det så fort som möjligt. När man inte kan bestämma sig har man en tendens att man gör allting beroende av allting och till slut kan man inte besluta om någonting! Det finns ingen klar övergripande långsiktig målsättning för hur skolorna skall byggas ut. Därför poppar hantverksskolan hela tiden upp och flera andra projekt; när det gäller hantverksutbildningen har de år efter år blivit oförskämt behandlade och det är på något vis fel av landskapsstyrelsen att vara med och planera projekt och ta fram dem så långt att man bjuder ut dem och sedan säger man, nej, det är för dyrt eller det skall flyttas eller vi skall göra det beroende av någon annan utredning!

 

Jag hoppas att vi senast i vår kan få en verkligt genomgående diskussion här i lagtinget om de framtida investeringarna inom utbildningssektorn. Då halkar jag ganska naturligt in på vårt förslag att man skulle utreda ett andra gymnasium i Godby. Man skall inte se det som en enskild skolfråga utan den kräver något slags åtgärder om den skall bli politiskt hanterbar, nämligen att Ålands centralort kommer att ligga mellan Godby och Mariehamn; det ser vi redan att sker, supermarketsutbygganden utanför Mariehamn, det kommer också andra industrier i det här området och det kommer också att komma bostäder. Då är frågan den: skall man låta det här ske s.a.s. helt oplanerat eller skall man försöka politiskt vara med och styra utvecklingen? Det sker samtidigt en ganska stor förstärkning av Godbyområdet, säger man, och då skulle det vara oerhört viktigt att de tre stora centralkommunerna Finström, Jomala och Mariehamn tillsammans gjorde en planering över detta område. Man ser nu att det nästan med en automatik blir så att allting som har mera av landskapskaraktär skall placeras i Mariehamn, att den här landskapsstyrelsen och också tidigare är fullkomligt oförmögna att utlokalisera någonting. Ingenting utlokaliseras. På något vis är det lite tragiskt; det verkar nästan som om de som verkar i kommunerna utanför Mariehamn har så dåligt självförtroende att man tror inte att det är möjligt att ha landskapsverksamheter utanför Mariehamn. Ett andra gymnasium i Godby är, som ltl Ragnar Erlandsson sade, ingen ny idé; jag kommer mycket väl ihåg när han drev den frågan och jag stödde den redan då! Det fanns olika meningar i min grupp, men jag var helt för den därför att jag tyckte att det var framsynt. Det är klart att om man har så pass stora skolor i Godby som man har vad gäller grundskolnivån är det på något vis naturligt att tänka sig att man också har ett gymnasium. Nu kommer enligt de prognoser som finns underlaget för lyceet att vara över 500 elever de närmaste åren. Halverar man det får man två normala finlandssvenska gymnasier. Nu kan inte jag det här med timresurser och allt, det är ju ett jättekomplicerat system, så man måste ha jobbat med det, men det förefaller åtminstone rent matematiskt finnas underlag på Åland för två gymnasier. Jag tror inte att det lyckas om man bara tänker på att det är den enda  saken som skall utlokaliseras, utan man måste se på detta i ett större perspektiv. Där är också idrottssatsningarna som man planerar i Godby en del av förstärkningen av Godby. Det tokiga med Jomala är att i Jomala växer det upp vad man kunde säga ett bostadsområde som blir förstäder till Mariehamn i stället för att man skulle ha en större utblick norrut också från Jomalas sida. Sedan kommer förstås Hammarland och Lemland som ganska naturliga centra öster- och västerut.

 

I stället för att passivt följa med utvecklingen, där varje kommun på något vis väldigt egoistiskt tittar till sina egna intressen, tror jag att hela Åland skulle gynnas av ett samarbete mellan Finström, Jomala och Mariehamn när det gäller utvecklingen just i detta område. Sedan är Hammarland och Lemland två områden som långsamt borde knytas till utvecklingen. Det här har naturligtvis säkert den effekten att de områden som är glesbygd i dag kommer att få ännu mera problem i framtiden och det är också lite förskräckande att landskapsstyrelsen inte har någon regionalpolitisk strategi i sin budget. Vem här vågar säga vad man tror att kommer att hända med skärgårdskommunerna om 20 år eller om 50 år. Nu tänker jag inte på Vårdö och Föglö utan på de skärgårdskommuner som ligger längre ut. Vi ser också att Geta har sina tentakler ute och det finns delade meningar där, men många tycker att Geta är för litet, för avlägset och att det kanske borde sammanslås med Finström, men även om det sammanslås med Finström så kommer det regionalt att ligga långt borta från centrum. Det krävs alltså en ny regionalpolitik och det här är inte något problem som är specifikt för Åland utan det gäller för hela EU-området. Om man drar det till sin spets, så hur skall Brändö, Kökar och Geta relatera till Bryssel om 20 eller 50 år? Vi kan inte tänka i de banor som vi har gjort hittills. Socialdemokraterna har ett förslag till regionalpolitisk skrivning som vi vill lägga som grund för en sådan här förutsättningslös debatt och diskussion. Den går ut på att befolkningsminskningen i skärgården och i vissa randkommuner fortsätter att minska om man inte gör någonting radikalt. För att alla regioner på Åland skall ges förutsättningar för att leva och utvecklas bör man skapa en ny genomgripande regionalpolitik. Vi vill egentligen kalla det integrationspolitik, men regionalpolitik är kanske det ord som de flesta förknippar med de här tankegångarna och denna regionalpolitik måste få klart fastställda mål om en önskad samhällsmålsättning: hur vill vi att det skall utvecklas. Då  har vi tagit en gammal målsättning från det program som fanns för hela Åland en gång i tiden. Då säger vi så här: ”Skärgårdsborna och de som bor i randkommunerna bör tillförsäkras en med övriga ålänningar jämförbar standard då ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässigsa faktorer beaktas.” För att förverkliga detta finns det alltså många medel. Det finns ekonomiska stödsystem, lagstiftning och politiska överenskommelser. Vi tror att det som måste ske är utlokalisering av olika landskapsfunktioner och så tror vi att samarbete mellan företag, organisationer, nätverk och kommuner, både i Mariehamn, centralorterna och i glesbygderna, skall premieras, och sådana stödsystem finns inte i dag. Sedan finns det viktiga demokratiaspekter på detta med regionalpolitiken. Det är t.ex. att de som bor i skärgården måste få sådana ekonomiska förutsättningar att de kan delta i det politiska arbetet. Man kan här också använda sig av modern kommunikationsteknik. Det har byggts upp skärgårdskontor där man med teknik kan ha olika typer av konferenser.

 

För att kunna övergå från teori till praktik borde det göras ett ett åtgärdsprogram. Såsom det är nu ser åtminstone inte vi några nya impulser eller idéer för hur hela Åland skall utvecklas, utan man kommer med fler och fler nya tunga investeringar, men det mesta skall fortsättningsvis till Mariehamn. Det är kulturhus, det är skolor, ja, det är mycket som skall rymmas i Mariehamn, i den kommun som har det absolut minsta utrymmet för dessa satsnignar.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är intressant att ltl Sundback har en så stor tilltro till den nya landskapsstyrelsen att den skall kunna lösa alla samhällsproblem, alla planeringsproblem och alla problem överhuvudtaget i vårt samhälle på ett halvår. Vi tackar för den tilltron, men dessvärre, måste jag säga, att vi behöver lite mera tid på oss. Jag tänkte säga att jag har begärt anförande och kommer att beröra en del av de saker som ltl Barbro Sundback tog upp, men jag kan ändå inte låta bli att säga att när det gäller hennes utlägg om bostadspolitiken har hon uppenbarligen inte överhuvudtaget läst budgeten. Hon har fulltändigt fel när det gäller de nya bostadsfinansieringssystemet för hyres- och bostadsrättshus.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Om ltl Sjölund har uppfattat det så att jag tror att han skall lösa alla problem, så har han missförstått mig!  Det han lovade för några månader sedan var att vi skulle få ett finansieringsstöd för hissinstallationer där en del skulle vara bidrag. Det har vi inte fått, så börja med det, så kanske vi kan diskutera fortsättningen sedan om vad vi tror att liberalerna är i kraft att lösa!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Vi fortsätter debatten om Folkhälsans allaktivitetshus och där tar ltl Sundback upp frågan om vem som betalar för driften. Vi har ett allmännyttigt bolag som inte kommer att driva verksamheten med något vinstönskemål utan det är fråga om att försöka få driften att gå ihop med servicen. Då är det så att i planeringen har kommunerna deltagit. Man är överens att det behövs vissa kompletterande verksamheter i detta landskap. Det finns säkert många i regionerna som är emot projektet i och med det ligger i staden. Ltl Sundback säger att hon inte är emot projektet, men att det finns så mycket oklarheter. Det är svårt att få en sådan här verksamhet att fungera i hela landskapet. Styrelsens högsta önskan, som har tagits fram vid varje möte, är att detta skall vara tillgängligt för alla på hela Åland, t.ex. kan daghemmet användas av andra än bara mariehamnare. Föräldrar med barn med särskilda behov eller föräldrar med lite annorlunda arbetstider kan använda det. Ltl Sundback säger, att lyft upp katten på bordet, men det finns inget skumt med det här. Katten får ligga under bordet!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jo, ltl Eklöw, det där har vi hört, men berätta: vilka kommuner har lovat teckna avtal och betala! I Saltvik har det inte tagits något beslut. I Mariehamn vet jag att det inte har tagits något beslut. I Ålands omsorgsförbund har det inte tagits några beslut. Var är det som man har avtal om att bedriva för driften? Det andra är att är inte det här ett bolag som har avkastningskrav på sig som alla andra bolag? Är det något sorts speciellt aktiebolag?

 

Om det här är ett enskilt dagis i Mariehamn och Mariehamn skall betala kostnaderna över sin budget, så blir det svårt att ta in andra barn; i så fall måste barnomsorgslagen ändras. Hur har ni riktigt tänkt er detta? Det enda jag vill är att vi inte får räkningar till Mariehamns stad i efterskott på att vi skall betala det och det och det; annars blir vi de dumma och Folkhälsan skall fortfarande vara de snälla. Ärlighet på den här punkten: Vem är det som skall betala driften? Vilka kommuner har lovat att betala?

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Om en kommun anlitar verksamheten kommer det räkning på den verksamheten som man anlitar. Om en privat person anlitar verksamheter betalar hon den räkningen. Inte kan väl ltl Sundback tro att man får räkning från folkhälsan att nu får ni betala det här  och man har inte anlitat verksamheten i fråga! Anlitar en mariehamnare barndagvården som köptjänst betalar Mariehamns stad för det, men inte betalar man för någonting annat. Det finns ännu inte något bindande avtal, men det har gått intresseförfrågningar till varje kommun, trots att det har sagts annat här. Det är precis som vilken verksamhet som helst. Man betalar efter det behov som man har.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var skönt att vi fick klart att det inte är någon kommun som har tecknat avtal! Då är det väl ändå konstigt att landskapet skall ge 10 miljoner till ett projekt där det inte finns något avtal om driften. Det kan väl ändå inte vara så att det skall tomt om ingen anlitar det! Nog förutsätter man att kommunerna skall teckna avtal och där tycker jag att majoriteten gör fel. Ni ställer kommunerna inför fullbordat faktum. Man borde inte bevilja pengarna förrän kommunerna har lovat att de verkligen kommer att nyttja det. Det är oärligt mot Folkhälsan och det är oärligt mot kommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Det framkom här att jag har glömt multimedia. Jag kan hålla med om att när jag pratade om yrkesträningen lyfte jag speciellt fram den, utgående från att min bedömning är att yrkesträningen lever s.a.s. farligare än vad multimedia gör. Multimedia klarar sig på något sätt; när den kom var det minsann inget problem att starta den verksamheten. Det gick snabbt och det gick smidigt och alla vara med på båten. Det var inte riktigt samma sak när yrkesträningen i tide startade upp sin verksamhet. Nu är lösningen den att det krävs för både multimedia och yrkesträningen en omdisposition av de utrymmen som finns nu, tillsammans med den planerade tillbyggnaden. Det gäller båda två och det har jag nog sagt i något sammanhang, men jag vet att jag har lyft fram  yrkesträningen och det är väl lite så att ”därav hjärtat är fullt talar munnen”!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är inget fel att tala om det som hjärtat är fullt. Det är viktigt att lyfta fram multimedia, för, som ltl Lindeman säger, var det inte svårt att få igång den verksamheten; på det viset är det motsatt utveckling till yrkesträningen, som var svår att få igång och nu är svår att få en fortsättning på. Men multimediautbildningen har inte varit så framgångsrik som man hade önskat sig. Nu har det dock gjorts ett ganska omfattande arbete på skolan för att utveckla den och man tänker sig att det skall bli en yrkesutbildning; det finns ett jättestort behov av yrkeskunniga datatekniker, det vet vi själva när vi sitter framför apparaterna och vi inte lyckas klara av det, så jag tycker nog att utbildningen är värd att satsa på och de har inte utrymmen som gör att de kan förverkliga sina planer. Därför skall vi också lyfta fram den utbildningen i det här sammanhanget. Det skulle lösa just med den tillbyggnad som landskapsstyrelsen har planerat.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi är nog helt överens i den frågan. Vi har lyft fram den på lite olika sätt bara. Jag kan också konstatera att det har förts diskussioner om att flytta ut multimedia, till IT-byn osv. Min bedömning är nog att det är viktigt att den hålls i samband med yrkesskolan. Det är ofta unga människor, det finns också äldre, men det handlar om 16-17-åringar och jag tror att det är bra att de finns i en yrkesskolemiljö. Sedan är det säkert bra att de gör olika utflykter utanför skolan till en framtida IT-by osv. Men, som sagt, löser man problemen med att ta det som finns planerat kan vi vara riktigt nöjda.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Att utbildningen skulle flytta till IT-byn är det senaste hugskottet i den här frågan och det är svårt att på basen av tidningsuppgifter veta hur det kommer sig, men om det skall vara en yrkesutbildning är det naturligt att den är i anslutning till yrkesskolans övriga utbildningsverksamheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Herr talman!

Det som förvånar mig allra mest i reservationerna till finansutskottets betänkande är den regionalpolitiska skrivningen i socialdemokraternas reservation. De måste ha sovit om de inte har varit med om de här diskussionerna, som har förts de senaste tio åren, de har stått i program, de har diskuterats i kommunerna, de har diskuterats mellan kommunerna och landskapsstyrelsen, den förra och den nuvarande. Det är inte ett nytt ord i dem och därför har det knappast funnits någon anledning att skriva om det, varken i budgeten eller i finansutskottets betänkande. Det är så välkänt, det här har vi levat med länge. När det däremot gäller det som ltl Sundback hånade om den gamla målsättningen om ekonomisk, social och kulturell jämlikhet i de olika regionerna vill jag säga att den var klok. Den har vi arbetat efter och den lever nu i sex skärgårdskommuner; i alla fall har utflyttningen planat ut, men vi får jobba hårt hela tiden. Det är dock så att om man försöker skjuta sönder skärgårdslivet kan man inte vänta sig att det hjälper med regionalpolitiska skrivningar.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag får nog lite den känslan att ltl Lisbeth Eriksson lever i det förgångna. Om den diskussion och de åtgärder som hon pratar om är så verkningsfulla, hur kan det då komma sig att avfolkningen fortsätter i skärgården? Hur kan det då komma sig att Geta kommun funderar över att fusioneras med Finström? Hur kan det då komma sig att koncentrationen blir allt större mellan Mariehamn, Godby, Lemland och Hammarland? Som vi ser det är det som görs nu inte tillräckligt. Det krävs utlokalisering. Det krävs nya stödformer, det krävs nya synsätt och framför allt demokratisynen. Ett exempel som är bra och där socialdemokraterna, kan jag lova, har varit aktiva i årets budget är att vi igen kräver att det skall vara samma hälso- och sjukvårdsberedskap i skärgården som på övriga Åland. Det är socialdemokraterna som driver den frågan numera. Någon annan har inte fått det till stånd!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tog upp hälso- och sjukvårdsfrågan första gången i folkhälsoförbundet och sedan dess har jag varit med och drivit den vidare. Varför har vi inte kommit längre? Ja, enskilda människor måste ju få bo där de vill, de flyttar naturligtvis dit där det är bekvämast och därför har hela tiden, under alla år sedan den stora utflyttningen från skärgården började, har skärgården och landskapet arbetat i hård motvind, där Barbro Sundback minsann har stått i talarstolen och inte orkat höra på skärgårdsfrågor, det kan jag visa lagtingsprotokoll på! Nu är det plötsligt något nytt hon skall göra. Det här är inget nytt, säger jag, vi håller på med regionalpolitiken nu, vi höll på med det ifjol, för flera år sedan. Jag har ett tjockt åtgärdsprogram för skärgårdens näringspolitik som startades  under förra landskapsstyrelsen och vi jobbar i skärgårdsnämnden. Jag tycker att det är bra att socialdemokraterna har fått ett något litet intresse för skärgården. Det har det inte funnits hittills, och det finns det många bevis på. Vi som har jobbat hela tiden för skärgården känner oss mer eller mindre kränkta av den lögnpropaganda som faktiskt bedrivs från det hållet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ja, vad skall man tro! Ltl Lisbeth Eriksson säger att efter alla dessa år av ointresse från socialdemokraterna tycker hon att det är bra att man visar intresse för regionerna. Samtidigt kallar hon det lögnpropaganda!  Ja, ltl Lisbeth Eriksson, det är inte bra för skärgården om inte socialdemokraterna får vara med och dra sitt strå till stacken. Om det var så att ltl Lisbeth Eriksson, redan när hon satt i folkhälsoförbundet initierade frågan om hälso- och sjukvårdsberedskapen i skärgården och den ännu inte har förverkligats, så har liberalerna nu ordförandeskapet i ÅHS:s styrelse och en representant från skärgården med där – men ännu är den frågan inte skött. Jag tycker alltså att ltl Lisbeth Eriksson skulle vara lite mera positiv och inte bara gräma sig över vad som har sagts förut utan försöka se framåt med tanke på skärgårdens och glesbygdens bästa.

 

Ltl P-E Eriksson:

Herr talman!

Jag skall försöka att inte förlänga debatten. När det nu i debatten framförs alla möjliga önskemål och synpunkter om investeringar också ute i kommunerna, vill jag förstås också påminna om byggande av en golfbana i Föglö. Man håller nu på och utreder var den bästa platsen kan finnas och skäll väl snart lämna ett förslag till en eventuell placering av en golfbana. Landskapsstyrelsen har i sin godhet beviljat en liten summa pengar för just den här utredningen, så nu hoppas vi på att landskapsstyrelsen fullföljer projektet och att vi får en golfbana på Föglö. Det skulle sannolikt bli ett verkligt uppsving för bygden. Det verkar som om intresset för golfsporten är stort nu på Åland och då vill Föglö ligga högt i prioritetsordningen och få samma finansiering som andra motsvarande projekt i landskapet den dag det är klart att börja bygga denna golfbana.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag har noterat det som ltl P-E Eriksson förde fram här och vi kommer från Frisinnad Samverkans sida att småningom lägga ett klämförslag där vi vill att man skall ta med Föglö golfbana i prioriteringen, så jag hoppas att jag kan räkna med stöd för det klämförslaget.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det är tydligen så att här är det kanske viktigt att poängtera att samma godhet som har beviljats Föglö, så den informationen har inte gått fram till finansutskottet så att de i sin godhet skulle ha kunnat föreslå att vi också som är en randkommun och har det bekymmersamt med avståndet från den stora axeln inte har vederfarits samma godhet, för nog måste det väl vara så, ltl P-E Eriksson, att vi borde behandlas lika vi också och alla få samma behandling. Jag tycker att det skulle ha varit intressant att höra om det inte är så det blir att så småningom får vi rätt många golfbanor här!

 

Ltl P-Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är väl så här att Föglö vederfors en godhet i detta sammanhang. Då får man väl hoppas att också Saltvik kan ställa sig in så mycket hos landskapsstyrelsen och vederfaras samma godhet i samband med ett liknande projekt.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det skulle ha varit tacksamt om vi hade fått lite tips om hur man skall bära sig åt för att vederfaras denna godhet. Den saken är tydligen ganska viktig här, för det är tydligen så att det inte är så noga med om projektet är placerat lite svårtåtkomligt osv. för den stora allmänheten, men jag kan förstå att man räknar mest med att ha golfbana för lokalbefolkningen. Då är det alltid ett problem. Då vill det inte räcka riktigt med 100 procents stöd, utan då måste det nog till så där som det var förr i världen, som ltl Elmer Jansson sade en gång, att minimum 106 procent bör vi få; annars vill det inte gå ihop!

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är inte riktigt insatt i vad kommunerna sysslar med, för jag har inte varit med i kommunens förvaltning på två år, så det är väl de som har lyckats ”smörja in sig” i landskapsstyrelsen. Det är väl det kanske Saltvik borde göra!

(Från salen, ltl Salmén: bra att veta!

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Jag vill börja med en korrigering till betänkandet. På sidan 14 under 48.20.20 står det så här: ”Enligt dispositionsplanen under 48.20 framgår att linjen Åva-Jurmo-Osnäs skall drivas i egen regi, samtidigt som momentet för 48.20.20 förutsätter att linjen” och här skall det komma in: ”Åva-Jurmo efter 14.4.2002 skall bjudas ut på totalentreprenad.” Jag hoppas att preciseringen kan antecknas.

 

Fru talman!

Det har under debatten kommit en hel del synpunkter och några av dem tänkte jag kommentera. Först vill jag med ett beklagande konstatera att det finns en strävan nu från framför allt socialdemokraterna att ganska propagandistiskt vilja monpolisera demokratibegreppet som om det är enbart socialdemokraterna som skulle hylla demokratiska principer. Det här är nog ett sätt som jag inte tycker att är särskilt bra därför att det betyder att samtidigt säger socialdemokraterna att alla andra partier inte är demokratiska. Det här kan jag inte hålla med om, utan jag vill hävda att det liberala partiet åtminstone är precis lika demokratiskt som socialdemokraterna och jag är säker på att de andra grupperna kommer att säga samma sak. Jag känner att det är helt enkelt inte särdeles bra för ett samarbetsklimat att hålla på att hävda en sådan här propaganda.

 

Fru talman!

Jag tänkte säga något om bostadspolitiken. Det är nämligen så att när det gäller bostadsfinansieringen av ägobostäder föreslås i budgeten ingen förändring i förhållande till nuvarande räntestödssystem. Däremot föreslås en mycket radikal förändring när det gäller bostadsfinansieringen av hyres- och bostadsrättsbostäder. Det är inte det gamla enhetslånesystemet utan det är ett nytt enhetslånesystem som är uppbyggt betydligt mera förutsebart än det gamla enhetslånesystemet som var kopierat från rikssidan. Det enhetslånesystem som nu föreslås – ramarna framgår ur budgeten – skall kunna ges på maximalt 45 år, det skall ha en fast ränta, den räntan skall vara i storleksordningen ca 2 procent, men kunna variera något beroende på inflationstakt och marknadsräntenivå, dock icke så särskilt mycket. Det systemet är alltså avsevärt förmånligare än det nuvarande räntestödsystemet för hyres- och bostadsrättsbostäder. I det här systemet finns också hissarna i befintliga hus därför att hissar i befintliga hus stöds också med ett lån på motsvarande sätt, enhetslån, maximalt 35 år´, där man alltså kan låna 90 procent av investeringen. Det här har landskapsstyrelsen naturligtvis gjort kalkyler på och det är faktiskt så att det motsvarar till sina effekter nästan helt och hållet det statliga bidragssystemet, men det finns dock en skillnad; där är man tvungen att låna ungefär hälften av investeringen till marknadsvillkor och då är naturligtvis marknadsvillkoren annorlunda därför att räntan är betydligt rörligare, man kan tidvis hamna på rätt hög ränta, 6-7 procent, medan det här lånet fortfarande ligger på sina fasta, låga ränta. Om formerna skiljer, dvs. bidrag kontra ett långfristigt lån, så kan det väl inte vara hela världen, utan jag tycker att det måste vara effekten för den som gör investeringen som är det viktiga. Det är faktiskt så att det här systemet på lång sikt socialt sett är förmånligare och bättre därför att man slår ut kostnaden på en mycket längre tid.

 

Jag tänkte med några ord kommentera ltl Wiklöfs diskussion om miljöfrågorna. Egentligen är det så att vi är väldigt överens om målsättningen i miljöfrågorna. Vi är överens om målsättningen med Östersjöns miljö, vi är överens om landmiljöns problematik och frågor. Det är klart att det finns nyanser i synsättet, det är sedan en annan sak, men i det stora hela är vi tämligen överens. Så görs det propaganda på det sättet att man pekar finger åt enskilda partier, man pekar finger åt enskilda lagtingsledamöter och skapar så en konstlad motsättning i stället för att försöka söka samförstånd och samarbete. Jag tycker inte att det är bra. Jag är helt överens med det som ltl Wiklöf sade, att det är naturligtvis så att det är oerhört viktigt att vi blir överens i den här församlingen om vilka åtgärder vi skall vidta, i vilken prioriteringsordning vi kan göra saker och ting, för det är så stor och lång räcka av åtgärder som behöver göras inom miljöområdet. Då är det hemskt mycket bättre att vi i stället börjar diskutera och debattera i de termerna att vad är vi överens om, är vi överens om prioriteringsordningar när det gäller åtgärder osv., att börja diskutera konstruktivt i stället för att enbart kritisera andra? Det har aldrig varit en särskilt framkomlig väg i samarbetsfrågor. Det känns faktiskt inte särdeles konstruktivt att hela tiden bli utsatt för misstänkliggöranden och att det hävdas att t.ex. liberalerna skulle ha bytt linje på något sätt, inte är det så. Det är klart att vi har samma målsättningar som vi hela tiden har haft. Som sagt, det är mycket mera konstruktivt att börja hitta de gemensamma nämnarna att utgå från. Det hoppas jag verkligen att alla i oppositionen tänker på. Inte finns det någonting som är omöjligt när det gäller att komma överens med varken oss eller centern i de här frågorna.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.  

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Man kan ha olika åsikter om enhetslånen och räntestödslånen, men jag har studerat det här i budgeten och med de siffror som visas här, som finansutskottet nästan inte har brytt sig om med underskottet första året på 150-180 miljoner och följande år flera hundra miljoner; resultatet blir säkert lite bättre. Då kommer ju landskapets kassa att vara tom om två år medan intäkterna från enhetslånen enligt grafen börjar komma om 11-12 år. Vad skall landskapsstyrelsen då göra under dessa åtta år? Skall man låna pengar för att kunna låna ut eller har ltl Sjölund någon annan medicin för detta?

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag vet inte hur kunnig ltl Strand är i bokföring och företagsekonomi, men det är så att när man tar pengar och lånar ut dem, så blir det en post på balansräkningen. Det är skillnad i resultaträkningen när det gäller landskapet därför att här syns de utbetala lånen som en kostnad i landskapets budget, men det blir en post i balansräkningen, som alltså är en tillgång och som återbetalas under en lång tid, men det är fortfarande en tillgång och de pengarna kommer tillbaka och så lånas de ut på nytt. Det är klart att det syns i budgeten, men däremot är det ganska fantastiskt att höra när ltl Strand läser budgeten på det sättet att finanseringslånens belopp, som är på 21 miljoner euro och motsvarar drygt 120 miljoner mark, nu plötsligt har blivit 150-180 miljoner! Det är en konstig sifferexercis!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag kan mycket väl läsa innantill. Däremot kanske finansutskottets ordförande inte har noterat att det finns ett överskott från tidigare år på 8 miljoner euro som man har tänkt använda också. Det räknar jag in och får det då till 150-180 miljoner. Jag har själv jobbat med bokföring i ett företag och visst har ltl Sjölund rätt i att det blir en tillgång, men om man inte har likvida medel i bolaget måste man låna till en viss ränta, och man har sagt här att man skall låna ut till en billig ränta, 2 procent, och då går man back om man måste låna för dyrare. Det är enkel matematik; man behöver inte vara någon större ekonom för att inse det. Men om ltl Sjölund försöker lura Ålands folk får han stå för det, men det är enkel matematik.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag förstod inte riktigt inlägget om att socialdemokraterna strävar efter att monopolisera demokratibegreppet. Jag antar att det var ett utfall mot mig. Jag har inte heller försökt misstänkliggöra majoriteten på något sätt. Jag har konstaterat att det har skett en stor förändring. För mig är inte demokratibegreppet sådant att majoriteten alltid har rätt och att minoriteten har fel och skall osynliggöras. Då är det ingen bra diskussion och demokrati i det här lagtinget. Jag vill definitivt inte monopolisera demokratibegreppet ur socialdemokratisk synvinkel; det skulle vara väldigt bra om det faktiskt skulle finnas en demokratisk debatt som skulle leda framåt i lagtinget så att inte alltid majoriteten har rätt i alla frågor.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Demokratifrågan blev också lite oklar för mig, men när jag tänker på demokrati är det inte bara fråga om ett sätt att fatta beslut, ett system, utan det handlar också om innehållet i besluten. Då tycker jag, om man ser på den handlingsplan som majoriteten hänvisar till, att det är odemokratiskt att inte de svaga grupperna på Åland gynnas av självstyrelsen, det som vi har tagit upp om utkomststödet, att det t.ex. inte beaktar att vi har så höga matkostnader, att man inte justerar bostadsbidraget så att det verkligen blir ett stöd för dem som har så små inkomster att boendet är svårt att klara av. Jag tror att vi är överens om att detta är demokratiskt, men när inte handlingsplanen står i överensstämmelse med vad man lovar, för i handlingsplanen säger man att man ”skall verka för sammanhållning, solidaritet och minskade ekonomiska och sociala klyftor i det åländska samhället”.  På den här punkten lever inte majoriteten upp till sin handlingsplan. De som skall lyfta utkomststöd på Åland drabbas t.ex. av det förmånliga barnbidraget, de får inte kompensation för de höga matkostnaderna. Bostadsbidraget skulle vara det bästa sättet att stödja dem som har små ekonomiska möjligheter och där har vi lagstiftningsbehörighet. Om vi tänker på hur vi gynnar andra, studerande, för att inte nämna jordbrukarna, där vi nyttjar självstyrelsen till stora förmåner, så tycker jag att det är väldigt odemokratiskt att inte de svagaste grupperna kommer i åtnjutande av de förmåner som självstyrelsen kan skapa.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis så att det som står i landskapsstyrelsens handlingsprogram följs och kommer att följas. Det är sedan en annan sak att man kan inte göra allting över en natt. Det krävs faktiskt lite bakgrundsundersökningar och konstaterande av effekter. Jag kan ta som ett konkret exempel just utkosmtstödet. När det gäller det hörde vi en sakkunnig – flera t.o.m.  -  som uttalade sig på basen av en analys som har gjorts vid socialförvaltningen i Mariehamn där de konstaterade att det förslag som socialdemokraterna hade lagt inte var bra. Med det vill jag säga, att demokratin behöver inte betyda att majoriteten sväljer minoritetens alla förslag, utan man måste pröva dem, man måste se och göra en analys av effekter och allt sådant. Vi skall se vart det leder nu.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Hur många analyser gjorde man är man höjde barnbidraget? Inte var liberalerna emot det då. Det är alldeles klart att sådana förmåner säger ingen nej tack till. Om man hade frågat någon som har små ekonomiska tillgångar eller svårt att klara sig om de hade tackat ja till 500 mark mera i månaden eller 20 procents beaktande av matkostnaderna, tror ltl Sjölund att de hade sagt nej? Nej, naturligtvis inte! Alla vill ta del av den ekonomiska framgång som Åland har haft. Men det är vi som skall se till att kakan fördelas socialt och ekonomiskt rättvist. När det gäller bostadsbidraget så när nuvarande talman var finansutskottets ordförande var vi inne på en skrivning att bostadsbidraget skulle justeras. Inte har det gjorts någonting! Ingenting har hänt! I det här frågorna skall det utredas och analyseras så himmelens plötsligt och det tycker jag är helt fel. Det är rent politiskt värdering vilka grupper som skall gynnas, sedan kan nog majoriteten sätta nivåerna ändå – det gör ju ni som har majoritet – men det är det att man nu inte visar någon som helst vilja att ta upp just de svagaste gruppernas behov.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag var lite inne på det här i mitt anförande också, att det är fullständigt omöjligt att få någon slags typ av erkännande att någonting överhuvudtaget som görs av den nuvarande landskapsstyrelsen är bra. Jag diskuterade bostadspolitiken när det gäller hyres- och bostadsrättsbostäder och där är det faktiskt en betydligt förbättring som kommer att sänka boendekostnaderna i nyproduktionen. Sedan är det en annan sak att produktionskostnaderna för bostäder är alltför höga. Dem kan vi inte påverka, däremot kan vi påverka finansieringskostnader, och det gör den här landskapsstyrelsen nu på ett mycket bra sätt.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag blev glad när ltl Sjölund nämnde moment 48.20.20. Jag trodde det gällde den horribla skrivelsen att driften skall ske i egen regi mot landskapsstyrelsens förslag att det skall vara på entreprenad – den verkliga återsocialiseringen! Tydligen gällde det inte det utan det var fråga om rutten, så det var lite synd. Säg den glädje som varar länge! Ltl Sjölund sade i nästa andetag att liberalerna är precis lika demokratiska som socialdemokraterna. Menade han inte att de är precis lika socialdemokratiska som socialdemokraterna! Kanske det är en rättelse på plats där också. När det gäller bostäderna tycker jag att det blir väldigt orättvist när man våldsamt subventionerar hyresbostäder samtidigt som subventionerna för ägarbostäder är desamma år efter år. Det blir ett större gap mellan de här typerna av bostäder och enligt mitt sätt att se är det viktigt att finansieringsformerna skall vara så lika som möjligt för olika typer av bostäder. I Mariehamn kanske hyresbostäder är väldigt viktigt, men på landsbygden och i skärgården är det ägarbostäder man vill ha och då är det viktigt för framför allt unga människor att finansieringen hänger med. När det gäller det nya fina lånesystemet har man inte i budgeten redovisat den kostnad man kommer att få för att anskaffa det kapital som man skall låna ut billigt. Det blir ett indirekt räntestöd när de likvida medlen är slut och man måste låna pengar till en högre ränta än man lånar ut till en lägre ränta. Kostnaderna däremellan blir ett slags indirekt räntestöd. Dessutom utgår det förslaget från en ganska kraftigt avtagande bostadsproduktion.

 

TALMANNEN: Diskussionen avbryts och återupptas vid lagtingets nästa plenum. Lagtingets nästa plenum hålls i morgon torsdagen den 20 december kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.10).