För kännedom

Närvaroregistrering. 26 ledamöter närvarande.

Bordläggning

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 06.11.2013. Godkänt.

Talmannen föreslår en förändring i föredragningslistan så att ärende 7 behandlas före övriga ärenden.

Remiss

2        Ålands ombudsmannamyndighet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)

Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Efter en lång och intensiv debatt om ekonomi och näringsliv så hoppas jag att jag har lite energi kvar att diskutera och debattera den här lagstiftningen.

Vi föreslår strukturella förändringar på många områden. Vi förväntar oss också att kommunerna ska strukturera om olika verksamheter och funktioner. Därför är det glädjande att vi själva kan visa att vi omorganiserar och strukturerar om våra funktioner och verksamheter. Det här är ett sådant exempel.

Idag har vi en diskrimineringsombudsman, en patient- och klientombudsman, en barnombudsman och en konsumentombudman.

Diskrimineringsombudsmannens tjänstetid är idag 60 procent av heltid. Diskrimineringsombudsmannen har också en diskrimineringsnämnd.

Patient- och klientombudsmannen har en tjänst på 100 procent. Ungefär 40 procent av tiden hanterar man klientärenden och 60 procent av tiden hanterar man patientärenden. Inalles har man ungefär 200-250 ärenden per år. Till sin hjälp har klient- och patientombudsmannen också ett förtroenderåd.

Till barnombudsmannen har man tillfört, från en socialinspektör inom förvaltningen, att till 20 procent arbeta med förbyggande frågor i relation till FN:s barnkonvention.

När det gäller konsumentombudsmannen så har vi ett avtal med Finland, det är mycket finsk behörighet inom det här området. Vi har ett avtal på Åland med Finland. Konsumentombudsmannen går under kansliavdelningens budget. Till sin hjälp har konsumentombudsmannen en konsumenttvistenämnd som också är lagreglerad.  Konsumenttvistenämnden är mera ett rättsskyddsorgan för den enskilda och den nämnden ger också utlåtanden till domstolar.

Så ser det ut idag.  Flera olika personer sitter på olika håll men hanterar egentligen lite liknande ärenden ur det perspektivet att man ska motverka och förhindra diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning samt trygga och främja barnens intressen och ta tillvara barns rättigheter.

Senast när den här frågan diskuterades, kanske mer livligt, här i salen var år 2005 när lagen om diskrimineringsombudsmannen instiftades. Då sade man också i det arbete att man hade för avsikt att mera centrera och man skulle ha en lagstiftning som mera tog fasta på funktion och att man kunde samordna funktionerna i en helhet. Det blev inte så den gången. Jag kommer väl ihåg det för jag deltog själv i den debatten och tyckte att det var tokigt att man inte gjorde det då. Därför är jag alldeles särskilt glad att vi kan presentera det här från regeringen idag. Vi föreslår att man samordnar, effektiviserar och att den här sårbarheten med flera små myndigheter istället blir en myndighet där sårbarheten blir mindre påtaglig. Man ska alltid mötas av en person när man ringer, oavsett vilket ärende man har når man alltid en person. Man möts inte av en information att man är tjänstledig, har semester eller är sjuk. Det ska alltid finnas någon som svarar på den frågan man har och kan lämna frågan vidare när den rätta personen är på plats.

Jag hoppas att den här myndigheten på sikt också ska kunna hantera funktionerna, oavsett till vilken tjänst man är anställd så ska man kunna lite av allting.

Tjänsterna dras in för de personer som är anställda idag och tjänsterna inrättas istället i den nya myndigheten. Genom arbetsordningen och de nya avtalen har man också möjlighet att reglera både innehåll och procenten för de olika funktionerna.

I den nya lagstiftningen reglerar man också att en av de här personerna ska fungera som myndighetschef. De här ska gälla i max fem år, men man kan också bestämma att man har en myndighetschef under kortare tid. Myndighetschefen ska hantera budget, arbetsordning, verksamhetsplan och verksamhetsberättelse och kärar och svarar för myndighetens vidkommande.

Alla tjänsters arbetsordningar ska också innehålla att var och en av personerna inom myndigheten kan tillföras myndighetschefskapet. Det är inte bundet till en viss person inom myndigheten. Om den som har varit myndighetschef slutar så kan vem som helst inom myndigheter tillföras myndighetschefskapet. Det kan också vara bra att man har detta tidsbundet så att flera inom myndigheten kan ha chefskapet.

Myndighetschefen kommer också att anställa, inrätta och dra in tjänster i enlighet med budgetmedel som finns till förfogande.

Det som skiljer sig från dagens uppställning är att dagens förtroenderåd och diskrimineringsnämnd, som inte är lagreglerade, dras in. Istället kommer man att ha en ombudsmannanämnd till vilken man kommer att söka professioner från de här olika områdena.

Ja, det var ungefär vad jag hade tänkt säga om detta. Det finns inte något ikraftträdelsedatum. Vi inväntar lagtingets behandling och när den har gått genom lagstiftningskontrollen, som brukar ta tre-fyra månader, så kommer vi att påbörja en ny myndighet där de här funktionerna är samordnande. Det kan bli på vårkanten 2014, det hoppas vi i alla fall. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är säkert klokt att man sammanför de här olika enheterna av den orsaken att man alltid ska kunna få kontakt med en person. Vi liberaler hade önskat att man hade gått ett steg till och det får vi återkomma till.

Som det är idag och som det kommer att fortsätta att vara så är det väldigt otydligt för ålänningarna. Vi har en diskrimineringsombudsman vars makt begränsar sig till offentlig sektor; landskapet och kommunerna. Vi har en arbetarskyddsbyrå som begränsar sig till arbetslivet. Sedan har vi en minoritetsombudsman, den finska minoritetsombudsmannen, som också är verksam på Åland. Det är väldigt krångligt för ålänningarna.

Min konkreta fråga är: Man håller på att revidera diskrimineringslagen i Finland, har landskapsregeringen varit aktiv i det arbetet och kommit med remissutlåtande?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det stämmer att man har haft en väldigt snäv tolkning vad beträffar diskrimineringsombudsmannens uppgiftsområden. Man har haft den inställningen att arbetarskyddet på Åland hanterar det privaträttsliga och det privata näringslivet, eftersom det hör till finsk behörighet. Det är inte alls sagt att vi behöver göra det på det sättet. Vi har fört diskussioner med justitieministeriet om att man också kan ändra på det. Vi har den här snäva tolkningen som man har haft under åren. Diskrimineringsombudsmannen kunde också hantera frågor som hänför sig till det privaträttsliga området. Men man har också arbetarskyddet som hanterar det i Finland, så på det sättet har vi samma sak. Det hindrar inte att diskrimineringsombudsmannen ändå har ett förebyggande arbete på båda sidor.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är inte riktigt det jag vill komma åt. Vi pratar om strukturer här nu. Det som vi vill komma åt av funktionaliteten för ålänningarna, ålänningar som upplever sig diskriminerade. Nu har vi en lag som är fast vid diskrimineringsombudsmannen, medan man reviderar hela sin diskrimineringslag på rikssidan och som också berör väldigt många ålänningar. Har man alls funderat på om detta fasas ihop? Tar de fasta i varandra? Blir vår diskrimineringslag och rikslagen, som inte är vår behörighet, men som berör ålänningarna helt galet? Har man landskapsregeringen något sådant?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag vet inte om jag missuppfattar ltl Sjögren? Jag försöker säga att vi för diskussionerna om att diskrimineringsombudsmannen på Åland kunde hantera mera än vad man gör idag i förhållande till den uppdelning man har haft vad beträffar lagstiftningen. Arbetarskyddet har varit mera på det privaträttsliga området, men där kunde man överföra det på diskrimineringsombudsmannen på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag fäste mig vid de ekonomiska konsekvenserna. Det står: ”När det gäller de ekonomiska konsekvenserna torde den nya lagstiftningen inte medföra några omfattande extra kostnader”. Vi har just pratat om halvårsrapporten och att man ska vara sparsam och hålla igen på extra kostnader. Ska myndigheten ha två personer anställda på heltidhelårsbasis? Blir det billigare än idag? Finns det någon analys på detta? Eller betyder ordet ”torde” att man uppskattar bara?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Den analysen har vi nog gjort. Det kommer att bli billigare eftersom man kommer att sitta tillsammans, man kommer att var mera tillsammans och man har alla kontorsutrymmen gemensamt. Man kan utnyttja utrymmena på ett annat sätt mot idag när man har människor som sitter i varsina rum. Om en person hanterar flera av de här funktionerna så är det bara en person i samma utrymme. Det säger sig självt att om man slår ihop de här funktionerna, som flera personer hanterar idag till att ha en eller två personer som gör det, så då måste det också bli inbesparingar.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Man hyser en viss rädsla för alla sammanslagningar och reformer. Många gånger har det visat sig att det inte blir inbesparingar. Jag förstår vad minister Lindholm säger och det hörs väldigt bra servicemässigt och funktionsmässigt.

Måste man starta upp med två heltidsanställda eller kan man starta upp med en myndighetschef som sedan ser om det behövs en till person som jobbar heltid?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Idag jobbar klient-och patientombudsmannen heltid. Med det antal ärenden som man har så ser vi att det är svårt att dra ner arbetstiden. Diskrimineringsombudsmannen har 10-14 ärenden per år. Barnombudsmannen har inte på det sättet ärenden utan har mera förebyggande uppgifter. De här kan man slå ihop. En synergieffekt får man om man sitter i samma utrymme som datainspektionen, det har vi också tänkt. De är två separata myndigheter eftersom datainspektionen måste vara en fri och oberoende myndighet också från förvaltningen och från andra myndigheter. Men man har också effekter av att man sitter fysiskt tillsammans.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Det hela började med Karl den tolfte. När Karl den tolfte, vår dåvarande konung, blev strandsatt i Bender så var det inte särskilt lätt med dåtida kommunikationsmedel att på distans styra riket Sverige-Finland jämte Åland. Det är faktiskt sant att ombudsmannaskapet var en uppfinning som tillkom i slutet av 1600-talet i förbindelse med Karl den tolftes äventyr. Det var en blandning av justitieombud och justitiekanslersfunktion, men det var där som det började. Det här är också förklaringen till ordet ombudsman i det isländska språket, vilket i och för sig beskriver dåtidens tänkande. Ombudsman är i andra språk det mest använda ordet. Ombudsman är ganska svårt att översätta till andra språk. Många språk har valt att använda den svenska termen.

Ändå har jag kritiska synpunkter till detta lagförslag. Beredningen har pågått länge, det känner vi till. Jag förutser redan nu att om det blir lag- och kulturutskottet som bereder ärendet så kommer det att finnas att göra. Vi har ännu inte beslutat om remitteringen. Vi beslutar efter avslutad remiss till vilket utskott ärendet ska gå. Jag är en anhängare av idén att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Om beredningen som har pågått länge är jag ändå förundrad över. På sidan 10 återges en del av hur beredningen har utförts. Jag ska bara nämna två omständigheter. Det ena är, som framgick av ministerns presentation; lagförslaget har betydande personalpolitiska effekter. Men det framgår ingenstans att något fack eller att någon annan personalorganisation har uttalat sig eller ens beretts tillfälle att uttala sig. Om det förhåller sig så illa så förmodar jag att det blir ett hörande i utskottet. Som vi vet så bara övergångsbestämmelser i sig i första lagförslaget innehåller fackliga godbitar.

Den andra invändningen som kanske är lite allvarligare, och som jag har svårt att hänga med i, i förbindelse med beredningen och facklig aktivitet, finns i första lagförslagets 3 § punkt 4. Kan det verkligen vara så att ombudsmannamyndigheten ska övervaka tjänstekollektivavtal? Det står så, 4) övervaka praxis, tjänstekollektivavtal, principdokument och stadgor angående tjänstemännens anställningsförhållanden.  Jag hittade ingen närmare beskrivning i detaljmotiveringen vilken typ av övervakning det rör sig om. Jag kan förstå vad som avses. Men rent fackligt så vet jag inte riktigt hur det ska gå till att en myndighet, i många fall part, ska övervaka avtal och uppenbarligen säga till den andra parten vad som gäller. Vi har ju avtalsfrihet i vårt system. Det om detta.

Jag börjar med fenomenet myndighet. Jag vet inte men jag får en känsla av att vi har en övertro i självstyrelsepolitiken på myndigheter, att offentliga uppgifter av olika kaliber ska utövas av myndigheter. Vi har redan en stor mängd myndigheter och jag är långt ifrån säker på att det ska förhålla sig på det sättet.

Kanske minnesgoda kollegor kommer ihåg att jag, så långt jag kunde, motsatte mig den omständigheten att gymnasieskolan skulle bli en myndighet. Men jag förlorade. Det får vi finna oss i politiken. Det fråntar mig inte rätten att ha min uppfattning om fenomenet myndighet. Jag vet också att myndigheten Ålands högskola inte är någon höjdare. Det är inte någon lyckad konstruktion.

Det fanns en tid när det t.o.m. betraktades som ett idealtillstånd att den offentliga myndighetsutövningen i självstyrelsesystemet utövades av landskapsstyrelsen, numera landskapsregeringen. Då var det enkelt för mig och alla andra förvaltningskonsumenter, tidigare undersåtar, att gå till landskapsstyrelsen och säga vem man var och vad man ville.  Då 1973 tänkte man att självstyrelsesystemet skulle indelas i två delar. Den politiska landskapsstyrelsen skulle huvudsakligen sköta det politiska umgänget med lagtinget och övrigt politiskt umgänge, .medan myndighetsutövningen i Ålands landskapsstyrelse skulle utövas av ämbetsverket. Det här hade också garanterat frihet från ministerstyre och därmed eliminerat behovet av den här typen av myndighetsinrättningar.

 Jag ser vad som pågår, så här fungerar vår omgivning. Men med all respekt, i Sverige har man till och med, som vissa av de själva säger, för många myndigheter cirka 260-270. Det sammanhänger uttryckligen med det grundlagsfästa förbudet mot ministerstyre. Där måste myndighetsutövningen vara fri från regeringsmakten. I Finland är det inte så tydligt markerat. Men hos oss kan jag föreställa mig att människor nu är vana vid ministerstyre.  Alla känner alla och man ringer upp en minister och säger; "jag har ett problem kan du fixa det där?" Den frågan borde numera egentligen skötas av en myndighet, kanske i det här fallet Ålands ombudsmannamyndighet. Jag vet inte, men jag hoppas att ministrarna vet eller att vi möjligen reviderar lagstiftningen om landskapsregeringens allmänna förvaltning så att förhållandet mellan centralförvaltningen i landskapsregeringen och den myndighetsutövningen som förekommer blir klar och tydlig. Det är det som kännetecknar specialmyndigheter kontra förbud mot ministerstyre.

Jag kritiserar också lagförslaget på den grunden att det är väldigt byråkratiskt. Vi hoppas att det skapas synergi och ska höja kompetensen, men förslaget är oerhört byråkratiskt. Jag ser egentligen inte någonstans hur min eller min grannes tillvaro skulle påverkas av den här reformen. Det är en administrativ, byråkratisk reform som skapar dessa lådor men som inte påverkar serviceproduktion, vilket ju ändå är syftet med all offentlig maktutövning.

Här kommer jag till benämningen Ålands ombudsmannamyndighet. Jag är inte riktigt säker på att Karl den tolfte införde den ordning som vi har i vår offentliga förvaltning, men det skulle inte förvåna ifall det var vid den tiden i varje fall. Namnet på myndigheten säger vad det handlar om, vilket är utmärkande för myndighetsutövning i Finland, Sverige och framförallt i Norden. Visst har det fördunklats lite när man i Finland har börjat använda latinska termer och andra fantasifulla benämningar på myndigheter. Utmärkande är alltså att myndigheter heter det som de gör.

Nu får vi en Ålands ombudsmannamyndighet. Jag tror att det krävs ganska mycket marknadsföring för att få våra medborgare att förstå vad ombudsmannamyndigheten gör. Ska myndigheten vara ombud för mig i en domstol? Innehåller myndigheten just de ombudsmän och övriga funktionärer som lagen säger? Om det är så, hur vet jag att just det som jag har på hjärtat passar in i den ombudsmannamyndigheten? Jag kan föreställa mig att med uppbådande av mycket fantasi och en del energi att utskottet kanske kunde hitta på en bättre benämning på denna myndighet än Ålands ombudsmannamyndighet. Myndigheten för ombudsmän? Hmm! Må vara.

Nu går jag tillbaka till serviceproduktionen. Det är inte alls länge sedan som vi i självstyrelsepolitiska nämnden, värderade kollegor, diskuterade behovet av en JK-funktion i landskapsförvaltningen. Vem övervakar att medborgarnas rätt respekteras och att eventuella fel korrigeras i landskapsförvaltningen? Ja, medborgaren själv. Den här myndigheten ger råd och anvisningar. Jag är rädd att den leder till en situation där en ålänning upplever att någonting har gått tokigt och man går till ombudsmannamyndigheten som säger; ”ja, det här är si och så och varsågod och gå till nästa”. Det representerar inte modern, smidig, offentlig förvaltning.

Nämnden och därmed också lagtinget, efter avslutad diskussion av betänkandet, sade att ansträngningarna om att lösa den här evighetsfrågan om laglighetskontrollen i självstyrelseförvaltningen med arrangemang av typ någon form av JK, landskapsombud eller någonting annat. Det kunde vara en fristående sådan, en kronjurist för regeringen eller ännu bättre, ett folkligt ombud i parlamentet. Ett folkligt ombud skulle tjäna den laglighetsövervakning som ändå grundlagen i Finland och självstyrelselagen för Åland tryggar envar, observera på basen av det personliga tjänsteansvar som kännetecknar vår förvaltning.

Jag vet inte om ministern redan kan ha en åsikt om vad det blev av detta JK eller om utskottet möjligen kan fördjupa sig i den frågan? Den frågan får inte lämnas, den får under inga omständigheter lämnas, i all synnerhet om vi ytterligare ska driva vidare utvecklingen av självstyrelsesystemet.

Vi kommer ihåg att otaliga JK-avgörande inleds med att ”det har sedan gammalt ansetts att justitiekansler i Finland även har behörighet att granska lagenligheten i landskapsregeringens och dess myndigheters hantering.” Det är en rätt som är långtifrån självklar, men det är någonting som har växt fram i brist på bättre. Man kan ju inte lämna åländska rättssökande i sämre ställning till följd av självstyrelsesystemet, alltså har JK och JO tagit sig an dessa ärenden. Jag vet också att innehavare av dessa ämbeten flera gånger har ställt frågan om det kan vara på det här sättet, borde inte självstyrelsen också sköta om sin egen laglighetsövervakning? Vi ska inte förledas tro att ombudsmannamyndighetssystemet utgör någon sorts laglighetsövervakande service till medborgarna. Det är rådgivning osv. Diskrimineringsombudet kan vidta åtgärder och förelägga viten, men att gå in i ett enskilt fall och säga vad som är rätt eller fel är svagt formulerat i denna lagframställning. Jag förstår naturligtvis att man med det här förslaget inte vill skapa något JK-arrangemang. Men jag är rädd för att med ett sådant här system så skjuts den frågan in i en oviss framtid och det är inte bra.

I 21 § i lagförslag nr 1 på sidan 26 talas om avtal. Det är en bra paragraf. ”Inom landskapets behörighet kan ombudsmannamyndigheten sluta avtal inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar någonting annat.” Betyder det här också att ombudsmannen myndigheten kan köpa tjänster? Jag tror att det ska tolkas på det sättet. Varför kan man inte upphandla en del av de här sakerna hos de specialister som finns? Vi hörde redan i replikväxlingen här hur diskrimineringsombudsmannafunktionen är synnerligen oklar reglerad i förhållande Finland-Åland och det kan inte det här lagförslaget ens försöka bota utan det här är en del av systemet. Enligt min mening beskrev ministern det här helt korrekt. Så här är det. Men hur ska t.ex. medborgaren i Hindersböle förstå att i ett visst ärende så vänder man sig till den egna ombudsmannamyndigheten men i något annat ärende så får man att gå någon annanstans? Det här blir svårt för att sedan inte tala om minoritetsombudsfrågorna, de är ytterligare komplicerade. Om avsikten med 1 § är en upphandling av förvaltningsservice då är det bra, att det inte enbart är frågan om praktikaliteter eller administrativa avtalsarrangemang.

Jag saknar också den diskussion som har förts i andra sammanhang om tillsyn av aktiviteter som landskapsregeringen har gett tillstånd eller koncession till. Det kan vara så att en sådan reglering inte ens hör hemma i det här sammanhanget, men den bör inte glömmas. Vi har ju många gånger diskuterat hur landskapsregeringen ska övervaka sig själv. Det är väsentligt att man har någon utomstående som har den kompetensen och de befogenheterna. Att övervaka sig själv betyder att övervaka aktiviteter som landskapet ger tillstånd till. Vi har ju diskuterat penningautomatföreningen ett antal gånger osv.

Fru talman! Jag kanske inte går längre. Jag ser framför mig en livlig debatt för de sittande i utskottet. Jag har nu kanske ställt mera frågor än vad jag har gett svar på och det är ju avsikten med remissdebatter. Tack.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det är bra att man ställer frågor, jag hoppas också att man får svar. Några av svaren ska jag försöka ge här.

Ltl Gunnar Jansson säger att det här mera är administrativa åtgärder och att det betyder ingenting för den enskilda. På sida 9 under punkten 5.2 skriver vi om att ha bemanning på plats så att klienterna och patienterna initialt kan få hjälp oavsett om att rätt ombudsman finns på plats. Sedan kan man samarbeta i större utsträckning. Det är direkt förbättringar för den enskilda.

När det sedan gäller lagstiftningen om diskrimineringsombudsmannen så säger man att det finns oklarheter, det håller jag inte med om. Däremot kan det vara oklarheter om tillämpningen har varit riktigt hittills. Vi avser att göra förtydligande på detta.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag sade att det här förslaget ger synergieffekter och förhoppningsvis också högre kompetens i myndigheten, flera ser, hör och kan säkert mera än vad enskilda kan. De administrativa synergieffekter som beskrivs på sidan 9 känner jag väl till. Vad jag menar är tillgängligheten för människor, möjligheten för människor att förstå vad det handlar om och servicen som sådan, effektiviteten i servicen. Man kan hålla med om att blotta existensen av möjligheter till åtgärder ofta verkar preventivt. Det är naturligtvis de få fall där prevention missar som är problematiska och då krävs det god hand.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Tillgängligheten blir ju förstås starkare när det finns flera personer och man möts aldrig av en gul lapp på dörren att man är på semester. Det är ju direkt förbättringar för den enskilda.

När det gäller underlaget till den här lagframställningen så gjorde en tjänsteman inom förvaltningen en utredning som vi hade som grund. I det arbetet efterhördes samtliga tjänstemäns inställning och man hade möjlighet att komma med olika förslag, vilket vi sedan tog till oss och till stora delar har vi följt det, vi har följt nästan allt. De olika tjänstemännen har också haft möten med mig och med andra inom förvaltningen. Samtliga som idag arbetar inom de här funktionerna har varit med i det här arbetet.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Ingen kan anklaga diskrimineringsombudsmannen för att ha varit särskilt tillgänglig. Det är också min uppfattning. Hon, likt Karl den tolfte, försökte sköta sina ärenden från utlandet och gör det väl uppenbarligen nu. Man kan ju inte ha det på det sättet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Talmannen påminner om att personer som inte kan försvara sig inte ska debatteras i salen.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Min replik tangerar det som minister Gun-Mari Lindholm var inne på. Jag kan ändra återupprepa det så blir det så småningom en sanning.

Ltl Gunnar Jansson talar om att man skapar någon sorts förvirring, att medborgarna blir väldigt förvirrade vart de ska vända sig. Jag tycker snarare tvärtom. Som här har framkommit så just genom att man samordnar den här funktionen och sätter dem tillsammans så blir det ju ännu bättre och lättare för Hindersbölebor och övriga personer. När man vänder sig till den här myndigheten så om man råkar vända sig till fel person så får man information på stället var rätt person befinner sig. Ur den synpunkten så är den här samordningen alldeles utmärkt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Den administrativa samordningen, den fysiska samordningen, den är utan vidare till hjälp, det är alldeles klart. Jag hänvisade till den historiska utvecklingen där myndigheterna ofta heter det som de sysslar med. Det är allmänheten till vägledning. Jag såg det som en utväg att kanske hitta på ett bättre namn för myndigheten än att det endast är en ombudsmannamyndighet. Det här är frågan om marknadsföring och naturligtvis om medvetenhet om vad som gäller. Nog går det väl att förklara det här, men jag tror inte att lagen skulle förlora på en tydligare benämning av myndigheten.

Ltl Christian Beijar, replik

Fru talman! Tack för den repliken. Då är vi i alla fall överens om det som jag sade början, att det de facto ändå blir bättre för medborgarna.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Talman! Det är nog att dra lite väl långtgående växlar på en sådan här diskussion. En lag är ju en abstrakt normering av en aktivitet. Verksamheten avgörs av aktörerna i den. Jag tror inte nivån på servicen där avgör så mycket om var den finns och hur den finns, det är nog människorna i den som ska se till att produktionen är god, snabb, effektiv och människovänlig. Enligt min mening är det nog människorna som är viktigare än strukturen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Wille Valve

Tack fru talman! Inledningsvis välkomnar jag att historiska personer som Karl den tolfte gör entré i vår debatt. Jag tycker att det berikar debatten.

Moderata lagtingsgrupperna är mestadels positivt inställd till detta förslag och principerna bakom denna reform.

Jag vill i det här sammanhanget också tillåta mig några personliga reflektioner kring särskilt ombudsmannanämnden.

Konsumenttvistenämnden kan vi inte gärna vara utan med tanke på det som står i självstyrelselagens artikel 30 punkt 10, men med ombudsmanna- nämnden kan man sätta ett frågetecken för. Så här står det i lagförslaget om ombudsmannanämnden: ”Enligt landskapsregeringens förslag ska nämnden inte ha några egentliga myndighetsuppgifter utan ha karaktären av ett rådgivande organ vars uppgift är att bistå ombudsmannamyndigheten i dess verksamhet. I nämnden ska ingå medlemmar som företräder olika intresseinriktningar inom ombudsmannamyndighetens verksamhetsområde, med undantag för konsumentrådgivningen som har sin egen bistående nämnd.” Alltså det är inte några direkta myndighetsuppgifter utan ett slags bollplank, kanske med kunniga människor från t.ex. barnskyddet som kan bidra med sin sakkunskap. Det är ett bollplank som träffar myndigheten 8-9 gånger per år. Det kan ju verkligen hända att ombudsmannamyndigheten behöver det här för att effektivt trygga medborgarnas rättigheter t.ex. för att se till att barnets bästa alltid ligger i fokus i enlighet med barnkonventionen.

Om vi tittar på det från andra sidan så ska vi minnas att i dagsläget har vi skilda nämnder för likabehandling av barnrätt, klient- och patienträttigheter. Den åtgärden att vi samordnar verksamheterna i en ombudsmannanämnd betraktar jag i princip som ett positivt steg.

Fru talman! Jag går till mig själv för fyra år sedan då jag var medlingsansvarig på Ålands medlingsbyrå. Jag hade ansvar för all medling för brottsmål och tvister på Åland. Jag brottades med rättssäkerhetsproblem, juridiska problem och moraliska problem. Jag hade då inget bollplank i form av en nämnd, däremot hade jag hierarkiskt sett en högre nämnd på statens ämbetshus som jag hade ett annat förhållande till. Då det behövdes bollplank kontaktade jag i regel mina kollegor på fastlandet, som brottades med samma regelverk och samma frågeställningar, och ibland kontaktade jag de mera erfarna frivilliga medlarna på Åland.

Vad vill jag då säga med detta? Ja, jag vill vara tydlig med att egentligen vill jag inte lyfta fram ombudsmannanämnden specifikt utan principen. Behöver vi en nämnd som inte riktigt kan placeras in i någon direkt hierarki? I det här specifika fallet kan man argumentera för att det redan finns bollplank, både inom och utanför organisationen där samma rättsregler och praxis tillämpas. Men, man kan vända på steken, man kan tycka att en ombudsmannanämnd är oundgänglig för att trygga tillgång till sakkunskap för ombudsmannamyndigheten och t.ex. att barnens bästa konsekvent sätts i främsta rummet i enlighet med barnkonventionens grundsatser. Jag kan tycka att det är rätt att tänka efter på den här punkten. Jag hoppas att lag- och kulturutskottet fördjupar sig.

Om vi höjer blicken från själva nämnden mot ett bredare perspektiv så hoppas vi moderater att den här reformen är ett första steg mot ytterligare effektivering av ombudsmannamyndigheten och att det på sikt kan och bör leda till minskade utgifter, vilket är vår uppgift i det rådande ekonomiska läget.

Avslutningsvis, herr talman, gillar vi de synergieffekter för kvalité som särskilt lyfts fram i punkt 5.1. ”Att myndigheten fysiskt lokaliseras tillsammans med annan landskapsmyndighet, eventuellt att vissa ekonomiska vinster kan uppnås genom samlokalisering, gemensam reception, posthantering, telefon, teknisk utrustning, möteslokaler, utan att det i juridisk mening finns några band mellan dessa myndigheter.”

I stora drag är det ett bra förslag. Tack för ordet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Hur ställer sig moderaterna till ett följande förslag: Titta just på detta med köptjänster, vi kan egentligen dra paralleller från den här diskussionen till den diskussion som vi hade om polislagen. Det finns kompetens och behörighet öster om oss och där finns det ombudsmän med hela staber. Hur ställer sig moderaterna till en sådan sak?

Ltl Wille Valve, replik

Den saken har jag faktiskt inte reflekterat över i det här sammanhanget. Jag tycker att det är en sak som vi i lag- och kulturutskottet kan fördjupa oss i.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! I kollegan Valves anförande förstod jag att moderaterna betraktar det här som en del av en pågående process. Vågar jag då tro att moderaterna inte har övergivit tanken på en laglighetsövervakning i självstyrelsesystemet, dvs. någon form av JK-funktion, trots detta?

Ltl Wille Valve, replik

Det är riktigt att moderaterna betraktar det här som ett pågående process. Vi går in i den processen med öppna ögon.

Vad gäller den sista delen så anser jag att det är för tidigt att svara på det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carita Nylund

Tack, herr talman! Jag vill börja mitt anförande med ett citat. För några år sedan hade ett av mina barn i hemläxa att göra en skrivuppgift om barnkonventionen. Jag vill läsa upp en liten del av den hemuppgiften. ”Barnkonventionen är en bestämmelse om barns bästa. Många länder är med på den. De länder som är med på den lovar på allvar att alltid tänka på barnens bästa, t.ex. att man inte bli mobbad eller slagen på vägen till skolan. I ett land kan det till och med vara krig när man ska gå till skolan, det är olagligt. Ibland måste länderna ändra sina lagar så att de blir bra för barn, till och med Finland måste göra det ibland.”  Man kunde lägga till att till och med Åland kanske måste ändra sina lagar ibland så att de blir bra för barn.

Talman! År 2010 lämnade den obundna lagtingsgruppen, med ltl Danne Sundman i spetsen, in en finansmotion om just samordning om ombudsmannaverksamheten. Nu står vi här idag med det lagförslaget på föredragningslistan. Vi i obunden samling är naturligtvis väldigt glada för det och välkomnar det här lagförslaget med acklamation.

Lagförslaget är ett exempel på en strukturell förändring som både är nödvändig och framåtsyftande. Viljan att effektivisera landskapets verksamhet ska alltid finnas med i det politiska arbetet. Vi är övertygade om att det här lagförslaget är en sådan effektivisering och samtidigt en förbättring av verksamheten.

De nuvarande ombudsmannauppgifterna sköts parallellt med andra arbetsuppgifter eller som deltidssyssla i kombination med andra arbetsuppgifter. Två anställda vars huvudsyssla är ombudsverksamhet är ett lyft. Jag är övertygad om att syftet att främja och trygga den enskildas rätt till likabehandling kommer att uppfyllas i högre grad med liggande lagförslag.

Jag är personligen glad åt att detta lagförslag kommer under min tid här som snart är slut. Jag ser fram emot utskottsbehandlingen. Min förhoppning är, och jag hoppas att utskottet ska kunna bekräfta detta, att genom bildande av denna myndighet ska vi kunna utveckla det förebyggande och främjande ombudsmannaarbetet för barnombudsmannen, patient- och klientombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen och konsumentombudsmannen. När det gäller allt detta arbete borde ett av målen vara att så fall som möjligt uppstår och hanteras. En skild ombudsmannamyndighet skulle synliggöra ombudsmännens roll och verksamhet och stärka densamma.

Talman! I den ekonomiska verklighet vi står inför idag är medborgarnas möjligheter att påverka viktigare än någonsin. I tider där befolkningen kanske i högre grad, bl.a. på grund av neddragen service på något område, kan uppleva sig bli orättvis, ojämställt, olagligt eller felaktigt behandlade så är det viktigare än någonsin att de här funktionerna stärks och effektiveras. Många av verksamhetsområdena är tvärsektoriella områden som alltid är aktuella men som kan glömmas bort när ekonomin sätter gränser och kanske riskerar att tänja på gränserna för vad som kan anses ur ett medborgarperspektiv vara rätt och riktigt. Att vända sig till en ombudsman är en konkret handling som man som medborgare kan ta till om man känner sig felaktigt behandlad. Som exempel på en förbättring på detta kan nämnas förtydligandet av barnombudsmannens ansvarsområden och arbetsuppgifter i 4 §. Där framgår det tydligt att till uppgifterna hör att övervaka politiska beslut som kan påverka barns rättigheter. Det känns extra viktigt för mig personligen.

Det här ett lagförslag som den obundna lagtingsgruppen har sett fram emot och välkomnar. Min förhoppning är att utskottet ska kunna konstatera att detta lagförslag avsevärt kommer att förbättra förutsättningarna för ombudsmannaverksamheten som helhet. Tack.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Man kan vara överens om ambitionerna i landskapsregeringens förslag, det som egentligen är självstyrelsens dilemma, att få personer ska behärska stora kompetensområden. Det säger sig egentligen självt att patient- och klientombudsmannen har en hundraprocentig tjänst. Nu ska vi ha en till tjänst som ska innehålla barnombudsman, diskrimineringsombudsman och hela konsumentbiten. Det blir igen väldigt stora krav på de här tjänstemännen.

När det gäller själva lagförslaget så hade vi vissa konkreta direkta funderingar. Ministern sade att chefskapet skulle kunna begränsas till fem år. Men man för ingen sådan diskussion om en begränsad anställning med ombudsmännen. Vi vet att det blir krävande tjänster och man kan inte gå på rutin i det här ärendet.

Vi har vissa dubier kring funktionaliteten. Strukturen är helt okej men vi har fortfarande den här uppdelningen i behörigheten. Det finns en förvirring hos ålänningarna vart man ska vända sig. Diskrimineringsombudsmannen är begränsad till offentlig sektor, till landskapsmyndigheterna och till kommunerna, medan vår arbetsskyddsbyrå, som lyder under Åbo och Björneborgs arbetarskyddsdistrikt, ska ha hand om statstjänstemän och privaträttsligt anställda när det arbetslivet. Sedan har vi den finska minoritetsombudsmannen som också ska handlägga ärenden när det inte berör arbetslivet. Nog är ju hela det här väldigt snårigt.

Från liberalernas sida, som ltl Gunnar Jansson var inne på, så vill vi titta på om det finns möjlighet att köpa tjänster. Det finns ombudsmannafunktioner i Finland. Kanske vi behöver sätta det åländska krutet på en JK, att vi behöver ta ett större grepp på hela den här frågan. Nu ser vi på en enda liten del. Vi vet också att man i Finland reviderar hela diskrimineringslagen, man gör ett jättejobb som har pågått under flera år. Man utvidgar lagstiftningen och diskrimineringsskyddet betydligt. Den nya lagen ska gälla både privat och offentlig verksamhet. Det betyder att tillämpningsområdena för den nya lagen ökar. Övervakningen ska också effektiveras. Tjänsten som minoritetsombudsman ska ersättas med en tjänst som diskrimineringsombudsman. Var kommer självstyrelsen in i hela det här? Är våra lagar aktuella och moderna eller släpar vi efter?

Man utvidgar också skyldigheten till likabehandling. Vad jag har förstått så har landskapsregeringen inte alls varit aktiv när man på fastlandssidan har reviderat den stora diskrimineringslagen.

 Jag får inte de här boxarna riktigt på plats. Jag ser också att utskottet har ett ganska stort jobb att göra. Vi vill att man öppnar ögonen och ser på lite oortodoxa lösningar som verkligen skulle höja kompetensen men också effektivera och spara pengar. Tack.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Det var ett intressant anförande som ltl Sjögren höll. Historiskt sett så när nuvarande lag om diskrimineringsombudsmannen tillkom så förekom det diskussioner om huruvida man från riket skulle köpa de här tjänsterna eller inte. Dåvarande landskapsregering och lagting beslöt att vi skulle ha en egen funktion. Jag ser att vi nu klart och tydligt får en ombudsmannamyndighet. Sedan kan vi därefter ytterligare utveckla lagstiftningen. Det finns inget som säger någonting emot det. Nu gäller det mera att få den gemensamma myndigheten att fungera.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det här bli samma diskussion som vi hade med polislagen. Där var liberalernas syn väldigt pragmatisk, vi blev beskyllda för allt möjligt; självstyrelsefientliga, finnälskare och annat. Vi har facit idag. Vi kan konstatera att den lagen som vi tog då inte har fungerat. Det har inte varit bra lagstiftning. Det har inte gagnat självstyrelsen, det har inte gagnat ålänningarna. Kan man då tänka sig att man tänker lite annorlunda, på ett lite annorlunda sätt och öppnar sina sinnen istället för att man kör direkt samma spår som man alltid har gjort? Det här är en fördomsfri diskussion inför remissbehandlingen. Vi vet att man står i beråd att föra en supermodern diskrimineringslag till riksdagen i riket. Vi halkar efter. Ja, strukturer, men hur ser vår diskrimineringslag ut? Vi halkar efter.

Ltl Christian Beijar, replik

Herr talman! Det ena utesluter ju inte det andra. I det här fallet får vi den här myndigheten. Sedan kan man ytterligare utveckla lagstiftningen, även utgående ifrån hur rikslagen så småningom börjar se ut. Varför skulle detta uteslutas?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Nej, det kanske utesluter, men vi vet alla om våra lagberedningsresurser och vilket stort arbete det är. Är det inte lite att backa in? Man måste titta på funktionen, se på servicen och vilken diskrimineringslagstiftning man vill ha inom självstyrelsen, istället för att se på strukturen och hur det ska se ut för förvaltningen och tjänstemännen.

Ett återkommande tema och citat i liberalerna är; hur blir det bättre? Det är gjort för förvaltningen men hur blir det för Vera i Knutsboda? Man måste ju modernisera hela diskrimineringslagstiftningen i så fall. Nu pratar vi om tjänstemän och strukturer.

Ltl Sara Kemetter

Tack, herr talman! Jag vill kort kommentera ltl Katrin Sjögrens analys nu när jag har fått ordet. Det här är ett steg att vi får en gemensam myndighet. Det ena utesluter ju inte det andra. Jag tror att vi är ganska enade i den frågan. Det är klart att vi också ska börja titta på den nya lagstiftningen, men en sak i sänder. Det är framförallt kunden som är i centrum för att skapa trygghet och att främja likabehandling. Det är A och O, det är viktigast. Därför stöder den socialdemokratiska lagtingsgruppen det här lagförslaget och ser positivt på att upprätthålla de här förvaltningsfunktionerna. Det tryggar och främjar den enskildes rätt till likabehandling och framförallt barnets, vilket också framkom i ltl Carita Nylunds anförande.

Det andra som är bra med det här lagförslaget är effektiviteten. Vi skapar en effektivare förvaltning, vi kan öka kompetensen men också rättssäkerheten.

Det tredje är att det är ekonomiskt hållbart. I framtiden hoppas vi åtminstone att det kommer att leda till minskade utgifter, så att vi här också ser en vinst i helheten.

När jag går vidare in i texten så är det några saker som utskottet eventuellt kan titta på. På sidan 7 har man gjort en bedömning av nuläget. Jag kan nämna att man tidigare har gjort liknande reformer i Sverige. Det här är inte någonting nytt. Jag tror att det här har legat i bordslådan ganska länge men äntligen har man fått detta på bordet. Det är jättebra.

Jag har en fråga när det gäller sidan 9 i punkt 5.3 gällande jämställdhetskonsekvenser och konsekvenser för barn. Skulle utskottet kunna titta närmare på detta: ”I egenskap av myndigheter med särskild uppgift kan den nya organisationen aktivt främja barnets ställning och rättigheter i det åländska samhället.” Här skulle man gärna ha sett en analys angående på vilket sätt det kan främja barnets ställning och rättigheter. Jämställdhetskonsekvenser framförallt för barnen är så otroligt viktigt, det skulle utskottet kunna titta på lite mera.

Utskottet skulle också kunna ha en vidare analys när det gäller ekonomiska konsekvenser och ”möjligen kan det bli frågan om extra kostnader”. Okej, lönetillägg och så vidare men har man på lång sikt sett hur det här kommer att minska utgifterna för landskapet? Man skulle kunna titta lite utanför boxen, såsom liberalerna föreslår här, ifall man skulle kunna hitta kostnadseffektiva lösningar.

Det är otroligt bra att detta har kommit igång. Vi från den socialdemokratiska gruppen har egentligen inte några flera frågor annat än att vi är mycket nöjda med att det kommer att bli en oberoende myndighet för det här stärker ytterligare rättssäkerheten för individen.

Vi ser inga problem med att lag- och kulturutskottet tar hand om det här ärendet. Tack.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det blir nog väldigt mycket efterhandskonstruktioner. Nu pratar man om att man ska modernisera diskrimineringslagen. Jag är inte riktigt tillfreds med svaren som jag har fått när det gäller hela det paketet som pågår på rikssidan.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Jag vill klargöra vad som händer på rikssidan. Det är två skilda saker vi nu sysslar med. Nu håller vi på att skapa en ny myndighet, vi försöker sammanföra de här tjänsterna. Sedan har vi något helt annat på gång i riket och det är en ny lagstiftning. Jag tycker inte att man ska blanda ihop de här två sakerna.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Men nog har det ju betydelse eftersom den lagstiftningen också berör ålänningarna.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det är klart att den lagstiftningen berör ålänningarna. Det är klart att vi framöver måste se över den, men i första hand borde vi få effektiv myndighet där vi skapar en säkerhet och trygghet för den enskilda individen i vårt samhälle.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet? Diskussion är avlutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.